Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2266(REG)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0324/2008

Ingivna texter :

A6-0324/2008

Debatter :

PV 23/09/2008 - 16
CRE 23/09/2008 - 16

Omröstningar :

PV 24/09/2008 - 6.1
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0440

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 23 september 2008 - Bryssel EUT-utgåva

16. Förfaranden vid domstolen (ändring av artikel 121) (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Costas Botopoulos, för utskottet för konstitutionella frågor, om att ändra artikel 121 i Europaparlamentets arbetsordning (2007/2266(REG)) (A6-0324/2008).

 
  
MPphoto
 

  Costas Botopoulos, föredragande. (EL) Herr talman! Det förslag till betänkande som vi diskuterar i dag rör ändringen av artikel 121 i Europaparlamentets arbetsordning om förfaranden vid domstolen. Som artikeln för närvarande är formulerad regleras sådana förfaranden endast i de fall då parlamentet väcker talan inför domstolen.

Det framgår emellertid inte av texten vad som inträffar när parlamentet beslutar att föra fram sina synpunkter genom att dess företrädare talmannen inkommer med inlagor eller skriftliga yttranden i inledande rättsförfaranden. Syftet med dessa förfaranden är att ifrågasätta giltigheten i en rättsakt som parlamentet antagit genom medbeslutandeförfarande.

Ordföranden i utskottet för rättsliga frågor Giuseppe Gargani har därför ställt en fråga, och jag vill ta tillfället i akt att tacka honom för hjälpen med att sammanställa betänkandet. Hans fråga gäller om förfarandet med inlagor och skriftliga yttranden omfattas av artikel 121, och om så inte är fallet, vad vi bör göra åt detta.

Mitt inledande svar i betänkandet innebär att det ena förfarandet inte kan anses innefattas i det andra och att ordet ”talan”, som används i artikel 121, följaktligen inte kan anses omfatta inlagor eller skriftliga yttranden som inges till domstolen, vilka båda är andra former av åtgärder. Det första svaret är alltså att vi inte kan inleda förfaranden endast på grundval av en tolkning.

Kan vi hålla fast vid den parlamentariska praxis som innebär att beslutet i sådana fall åligger parlamentets talman såsom vår ordförande och företrädare i domstolsförfaranden? Jag anser återigen att svaret är nej. En mer tillförlitlig åtgärd är att utarbeta ett nytt detaljerat förfarande.

Hur kan det förhålla sig så? Eftersom det i praktiken har inträffat att parlamentets talman har beslutat att inte följa rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor, det vill säga när det handlat om att inför domstolen slå vakt om giltigheten av ett tidigare beslut av parlamentet.

Detta har på senare tid inträffat två gånger i parlamentets historia. Vi har goda skäl att anse att vi bör ta oss an förfarandet från grunden.

Vilken lösning föreslås? Enligt en rekommendation från utskottet för rättsliga frågor ska talmannen, om han är överens, inkomma med synpunkter. Om han inte är överens ska han avgöra frågan efter överläggningar i talmanskonferensen. Varför i talmanskonferensen? Eftersom den är en kollegial institution som kan fatta beslut med beaktande av fördelar och nackdelar i varje enskilt fall.

Endast när talmanskonferensen beslutar att parlamentet i absoluta undantagsfall (exempelvis en fördragsöversyn) inte ska stå fast vid sin tidigare ståndpunkt ska frågan hänskjutas till kammaren, eftersom endast kammaren är behörig att ändra ett beslut som den tidigare fattat.

 
  
MPphoto
 

  Georgios Papastamkos, för PPE-DE-gruppen.(EL) Herr talman! Som föredragande – det vill säga för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater – vill jag påpeka att vi i kväll diskuterar en fråga som rör parlamentets organisatoriska självständighet och överhöghet.

Parlamentets arbetsordning innehåller en sammanställning av regelverket, och utgångspunkten är de enskilda bestämmelsernas giltighet på lång sikt. Då menar jag inte bestämmelser som gäller så länge ingen ändring sker, utan sådana som kännetecknas av varaktighet och stabilitet.

Jag ska inte i detalj gå in på det förfarande för tvistlösning som beskrivs i ändringstexten – Costas Botopoulos har behandlat denna punkt både noggrant och ingående. Texten i föredragandens ändringsförslag är resultatet av en förlikning av ståndpunkterna från PPE-DE-gruppen och socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet.

Tillägget i form av en ny punkt till den befintliga texten i artikel 121 i parlamentets arbetsordning gäller när parlamentets talman och utskottet för rättsliga frågor inte kan enas om ett beslut som rör parlamentets ingivande av inlagor och skriftliga yttranden i samband med förfaranden vid domstolen.

Det har hittills saknats en tydlig och uttrycklig bestämmelse i arbetsordningen för detta, och avsikten med den ändring vi diskuterar är att täppa till det juridiska kryphålet och luckan i de bestämmelser som reglerar parlamentets interna arbetssätt.

 
  
MPphoto
 

  Maria da Assunção Esteves (PPE-DE).(PT) Herr talman! Parlamentet företräds inför domstolen av talmannen, och i kontroversiella fall samråder talmannen först med kammaren. Så går det till i samband med att talan väcks. I det nya betänkandet utsträcks systemet till att omfatta andra rättsförfaranden där talmannen företräder parlamentet och i kontroversiella situationer samråder med kammaren. Betänkandet innehåller emellertid en nyhet, nämligen att talmanskonferensen ska kallas in som ett mellanliggande beslutsfattande organ mellan talmannen och kammaren. Lösningen vållar i sig inga problem, men det vore ändå lämpligt att ta tillfället i akt att understryka att parlamentet alltid måste ha den historiska princip för ögonen som handlar om att det endast är kammaren som har befogenhet att slutgiltigt fatta beslut i samtliga frågor. Kammarens överhöghet gäller i alla frågor utan undantag, eftersom den är ett konkret uttryck för den legitimitet som härrör från de etiska reglerna om företrädarskap.

Det är väl känt att institutioner som parlamentet, som styr över komplexa och breda områden, många gånger har svårt att motstå frestelsen att linda in sin egen politiska makt i byråkrati. Frestelsen blir inte sällan övermäktig, men faktum kvarstår att vi ändå måste undvika att omge demokratin med alltför mycket byråkrati, eftersom kännetecknet på effektiviteten i ett gott styre består i att vi aldrig får avhända oss det politiska utrymmet, än mindre lämna ifrån oss det politiska handlingsutrymmet till kvasiadministrativa inrättningar som kommittéer och i vissa fall konferenser. Skälet är att dessa aldrig, med Mirabeaus ord, utgör ett verkligt ”tvärsnitt av befolkningen”.

 
  
MPphoto
 

  Zuzana Roithová (PPE-DE). - (CS) Ändringen av arbetsordningen kan förefalla som en teknikalitet och inget annat, men den innebär i praktiken en förstärkning eller försvagning av dess demokratiska legitimitet. Genom de båda prejudikat, där talmännen inte ålades att följa rekommendationerna från parlamentets utskott för rättsliga frågor, har en lucka blottats i arbetsordningen. Jag kommer att stödja ändringen av artikel 121, som innebär att talmannen i sådana fall ska överlämna ärendet till talmanskonferensen och därefter till kammaren. Jag anser dock att talmannen bör lägga fram och försvara sin ståndpunkt inför utskottet för rättsliga frågor, inte inför övriga utskottsordföranden. Jag beklagar att det i ändringen inte sägs något om att en grupp ledamöter ska ha möjlighet att lägga fram ett tredje alternativ för kammaren, eller om kammarens enda möjlighet är att antingen acceptera eller förkasta talmannens eller talmanskonferensens alternativa bedömning. Vi står här inför ett nytt prejudikat som kommer att sättas på prov först i framtiden. Detta handlar enligt min uppfattning inte om byråkrati utan om demokrati.

 
  
MPphoto
 

  Íñigo Méndez de Vigo (PPE-DE).(ES) Normalt sett bör föredraganden bli bekymrad när motståndargruppen i parlamentet rycker ut till försvar för en föredragande som tillhör en annan grupp. Detta är gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokraters kväll. Fyra ledamöter av PPE-DE-gruppen tar till orda i debatten om Botopoulosbetänkandet! Det mest överraskande är att vi har kommit hit för att hylla Costas Botopoulos’ förslag, eftersom vi anser att det är ett bra förslag, ett samförståndsförslag och ett förslag som jag kan meddela kommer att få min grupps gillande och politiska stöd.

Livet i parlamentet speglar det alldeles vanliga livet, som är föränderligt och ett liv som vi måste förhålla oss till. Som svar på en tolkning av arbetsordningen som går ut på om en viss artikel möjligen medger att parlamentet inkommer med skriftliga yttranden i samband med rättsförfaranden har Costas Botopoulos därför klargjort frågan genom att lägga fram ett konstruktivt förslag, vilket är just vad livet kräver.

Jag vill därför gratulera den unge parlamentsledamoten som jag förutspår stor framgång i parlamentet, och han har min grupps stöd för denna reform.

 
  
MPphoto
 

  Costas Botopoulos, föredragande. (EL) Herr talman! Jag vill först tacka samtliga talare, liksom mina kolleger i parlamentet som hjälpte mig mycket med detta mitt första betänkande som, för att citera Íñigo Méndez de Vigo, förhoppningsvis inte blir det sista.

Jag har några mycket korta synpunkter på de olika inläggen. Georgios Papastamkos har rätt i att betänkandet är ett resultat av en förlikning, eftersom detta är just vad som skedde. Det är emellertid resultatet av en förlikning i ordets bästa betydelse mellan politiska grupper. Betänkandet är med andra ord inte den minsta gemensamma nämnaren utan den gemensamma grund vi har kunnat enas om och innehåller de lösningar som jag uppfattar som de vettigaste och mest demokratiska. Jag anser att resolutionen är demokratisk just för att den innebär att rättsliga förfaranden får utvecklas på det mest ändamålsenliga sättet.

Maria da Assunção Esteves har mycket riktigt påpekat att vi inte ska tillgripa plenarsammanträden i tid och otid. Hon har fullkomligt rätt! Det logiska här är därför att endast kalla till plenarsammanträde när det är absolut nödvändigt – det vill säga enbart när det krävs en ändring av ett beslut som parlamentet redan har fattat.

Zuzana Roithová påpekade även med all rätt att utskottet för rättsliga frågor har en viktig uppgift. Uppgiften ska fullgöras enligt formuleringen i regelverket. Utskottet för rättsliga frågor ska med andra ord höras i början, efter halva tiden och i slutet av förfarandena.

Jag vill här framhålla, vilket jag inledningsvis underlät att göra, att när utskottet för rättsliga frågor undantagsvis inte har tid att avge ett yttrande kan talmannen ensam besluta. Även i detta fall sägs det dock uttryckligen, tillsammans med en förklaring, att utskottet för rättsliga frågor ska kunna meddela sitt beslut på det sätt det finner lämpligt. Tack.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy