Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2008/2207(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A6-0148/2009

Debatter :

PV 21/04/2009 - 19
CRE 21/04/2009 - 19

Omröstningar :

PV 23/04/2009 - 6.15
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0274

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 21 april 2009 - Strasbourg EUT-utgåva

19. Ansvarsfrihet för budgetåret 2007 (debatt)
PV
MPphoto
 
 

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– betänkandet av Jean-Pierre Audy, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007 (SEK(2008)2359 – C6-0415/2008 – 2008/2186(DEC)) (A6-0168/2009),

– betänkandet av Bogusław Liberadzki, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för sjunde, åttonde och nionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2007 (KOM(2008)0490 – C6-0296/2008 – 2008/2109(DEC)) (A6-0159/2009),

– betänkandet av Paulo Casaca, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, Avsnitt I – Europaparlamentet (C6-0416/2008 – 2008/2276(DEC)) (A6-0184/2009),

– betänkandet av Søren Bo Søndergaard, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, Avsnitt IV – Domstolen (C6-0418/2008 – 2008/2278(DEC)) (A6-0151/2009),

– betänkandet av Søren Bo Søndergaard, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, Avsnitt V – Revisionsrätten (C6-0419/2008 – 2008/2279(DEC)) (A6-0152/2009),

– betänkandet av Søren Bo Søndergaard, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, Avsnitt VI – Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (C6-0420/2008 – 2008/2280(DEC)) (A6-0155/2009),

– betänkandet av Søren Bo Søndergaard, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, Avsnitt VII – Regionkommittén (C6-0421/2008 – 2008/2281(DEC)) (A6-0153/2009),

– betänkandet av Søren Bo Søndergaard, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, Avsnitt VIII – Europeiska ombudsmannen (C6-0423/2008 – 2008/2282(DEC)) (A6-0156/2009),

– betänkandet av Søren Bo Søndergaard, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, Avsnitt IX – Europeiska datatillsynsmannen (C6-0424/2008 – 2008/2283(DEC)) (A6-0154/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen för budgetåret 2007 (C6-0437/2008 – 2008/2264(DEC)) (A6-0157/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet för budgetåret 2007 (C6-0442/2008 – 2008/2269(DEC)) (A6-0158/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska polisakademin för budgetåret 2007 (C6-0444/2008 – 2008/2271(DEC)) (A6-0160/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Eurojust för budgetåret 2007 (C6-0436/2008 – 2008/2263(DEC)) (A6-0161/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska läkemedelsmyndigheten för budgetåret 2007 (C6-0435/2008 – 2008/2262(DEC)) (A6-0162/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet för budgetåret 2007 (C6-0439/2008 – 2008/2266(DEC)) (A6-0163/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet för budgetåret 2007 (C6-0446/2008 – 2008/2273(DEC)) (A6-0164/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska järnvägsbyrån för budgetåret 2007 (C6-0443/2008 – 2008/2270(DEC)) (A6-0165/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser för budgetåret 2007 (C6-0445/2008 – 2008/2272(DEC)) (A6-0166/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska sjösäkerhetsbyrån för budgetåret 2007 (C6-0438/2008 – 2008/2265(DEC)) (A6-0167/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska byrån för återuppbyggnad för budgetåret 2007 (C6-0429/2008 – 2008/2256(DEC)) (A6-0169/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar för budgetåret 2007 (C6-0441/2008 – 2008/2268(DEC)) (A6-0170/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska miljöbyrån för budgetåret 2007 (C6-0432/2008 – 2008/2259(DEC)) (A6-0171/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet för budgetåret 2007 (C6-0440/2008 – 2008/2267(DEC)) (A6-0172/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor för budgetåret 2007 (C6-0428/2008 – 2008/2255(DEC)) (A6-0173/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska arbetsmiljöbyrån för budgetåret 2007 (C6-0433/2008 – 2008/2260(DEC)) (A6-0174/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk för budgetåret 2007 (C6-0431/2008 – 2008/2258(DEC)) (A6-0175/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för budgetåret 2007 (C6-0430/2008 – 2008/2257(DEC)) (A6-0176/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning för budgetåret 2007 (C6-0427/2008 – 2008/2254(DEC)) (A6-0177/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för Översättningscentrum för Europeiska unionens organ för budgetåret 2007 (C6-0434/2008 – 2008/2261(DEC)) (A6-0178/2009),

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för gemenskapens kontrollorgan för fiske för budgetåret 2007 (C6-0447/2008 – 2008/2274(DEC)) (A6-0179/2009), och

– betänkandet av Christofer Fjellner, för utskottet för budgetkontroll, om ekonomisk förvaltning och kontroll av EU-organ (2008/2207(INI)) (A6-0148/2009).

 
  
MPphoto
 

  Jean-Pierre Audy, föredragande. (FR) Herr talman, herr Kallas, mina damer och herrar! Jag vill först tacka er, herr Kallas, och era kolleger vid kommissionen för den uppmärksamhet som ni har ägnat åt Europaparlamentets arbete med förfarandet för att bevilja ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska kommissionens och genomförandeorganens budget för 2007. Mitt tack riktar sig även till de administrativa avdelningarna.

Jag vill även uppmärksamma den insats som Europeiska revisionsrätten gjort under ledning av ordförande Vítor Caldeira. Den hade begränsade resurser för att utföra den omfattande uppgiften.

Jag skulle vilja säga några ord om ansvarsfriheten. År 2007 var det första året av den nya fleråriga budgetramen 2007-2013, då flera nya regler genomfördes. År 2007 var även året då det sista ansvarsfrihetsförfarandet för den nuvarande kommissionen lades fram. Herr kommissionsledamot, ni minns säkert att det var genom er ordförande som kommissionen i början av sin mandatperiod lovade uppnå en positiv revisionsförklaring från revisionsrätten.

Men under 14 år har revisionsrätten utfärdat en negativ revisionsförklaring om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet för majoriteten av utgiftsområdena, och de har i varierad grad innehållit väsentliga fel. Men vi ska vara glada för att de administrativa utgifterna och de konsoliderade redovisningarna varit föremål för en positiv revisionsförklaring.

Slutligen var 2007 året för den sista omröstningen om ansvarsfrihet före valet till Europaparlamentet. I det speciella sammanhanget och bortsett från de åtskilliga reservationer som anges i förslaget till resolution om förvaltning av gemenskapsmedel, har jag i betänkandet försökt analysera ansvarsfrihetsförfarandet och bidra till det svåra arbetet som måste leda oss till en positiv revisionsförklaring, samtidigt som jag varit fullt medveten om arbetets begränsningar. Det är därför som jag är angelägen om att få ta del av vad kommissionen, de politiska grupperna och de kolleger som kommer att tala i ämnet har för inställning.

När jag nu avslutat det här arbetet har jag blandade känslor. Å ena sidan har jag den bestämda uppfattningen att saker och ting förbättras, men inte tillräckligt mycket och alltför långsamt. Å andra sidan är det samtidigt ohållbart att kvarstå i en situation där revisionsrätten inte har utfärdat någon positiv revisionsförklaring på 14 år och där Europaparlamentet trots det röstar för ansvarsfrihet.

Europas medborgare kommer att tro att Europaparlamentet inte utför sin övervakningsroll korrekt. Därför föreslår jag att en interinstitutionell konferens anordnas utan dröjsmål, med tanke på situationens allvar. Alla som spelar en roll i förvaltningen och övervakningen av gemenskapsmedel skulle delta och konferensen skulle användas för att starta en bred diskussion, så att vi kan planera de reformer som krävs för att uppnå en positiv revisionsförklaring så snart som möjligt. Jag ser fram emot att höra de skäl som föranleder vissa politiska grupper att motsätta sig denna diskussion.

Vi måste även rikta särskild uppmärksamhet mot medlemsstaternas roll, som förvaltar ungefär 80 procent av Europeiska unionens budget, eftersom det är i samband med den delade förvaltningen som vi har flest problem. När jag ändå är inne på ämnet beklagar jag att rådets plats är tom. Tjeckiens pågående politiska svårigheter är inte tillräcklig förklaring till rådets inkonsekventa politiska närvaro, om vi inte ska tolka frånvaron och tystnaden som likgiltighet eller ännu värre, ointresse.

Angående betänkandet om delad förvaltning mellan medlemsstaterna vill jag understryka inte bara de nationella förvaltningsförklaringarnas utan även de årliga sammanfattningarnas betydelse, som också kan bidra till att vi kan uppnå en positiv revisionsförklaring (DAS).

Vidare, och i enlighet med artikel 248 i EG-fördraget, föreslår jag att samarbetet mellan de nationella revisionsorganen och Europeiska revisionsrätten ska utvecklas när det gäller kontrollen av den delade förvaltningen.

Jag föreslår att vi undersöker om nationella revisionsorgan, i egenskap av oberoende externa revisorer och i enlighet med internationella revisionsstandarder, möjligtvis kan utfärda nationella revisionsintyg om förvaltningen av gemenskapsmedel. Revisionsintygen kan sedan översändas till medlemsstaternas regeringar för att läggas fram i samband med ansvarsfrihetsförfarandet enligt ett ändamålsenligt interinstitutionellt förfarande som skulle införas.

Avslutningsvis vill jag uttrycka min förvåning över att ett negativt eget kapital på 58 miljarder euro anges i den konsoliderade årsredovisningen, och jag föreslår att man studerar möjligheten att inrätta en pensionsfond så att 33,5 miljarder euro i åtaganden för personalen läggs utanför budgeten.

Sammanfattningsvis anser jag att det är dags att reformera vårt system och jag tror uppriktigt att reformen bör vila på en djupgående och uppriktig dialog mellan alla som är involverade i budgeten.

 
  
MPphoto
 

  Bogusław Liberadzki, föredragande. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vi talar om den Europeiska utvecklingsfonden som berör stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet. Enligt vår mening utgör staterna inte standardregioner, de är inte konventionella stater och de uppvisar inte typiska problem. När det gäller genomförandet av fonden såg vi 2007 en ökning av betalningar och åtaganden vilket även innebär ökad effektivitet. Det är utan tvivel något positivt och jag vill börja i den ändan.

Fonden bestod av två delar. En del förvaltades av Europeiska kommissionen och en del kontrollerades av Europeiska investeringsbanken (EIB). Delen som förvaltades av Europeiska kommissionen är den del som avses i debatten om ansvarsfrihet, medan delen som förvaltades av EIB för tillfället är undantagen ansvarsfrihetsförfarandet och jag vill återkomma till det senare.

Vår debatt grundar sig på Europeiska revisionsrättens förklaring om att transaktionerna som ligger till grund för inkomsterna och åtagandena för 2007 som helhet är lagliga och korrekta, men den riktar uppmärksamheten på den höga förvaltningsrisken när det gäller budgetstöd som beror på kommissionens ”dynamiska tolkning” av kriterierna för stödberättigande. Men revisionen visade en väsentlig nivå av felaktigheter och fann – i det är vi överrens – att en snar förbättring för övervakning och kontroll är nödvändig. Sådana möjligheter finns och vi delar den åsikten.

Urvalet som gjordes för revisionen omfattade sex stater och 250 transaktioner. En mycket viktig upptäckt gjordes, nämligen att kommissionen fortfarande inte kan tillhandahålla fullständig redovisningsinformation. Vi välkomnar förklaringen att ett nytt system införs i februari 2009. Jag hoppas att kommissionsledamoten kan bekräfta det.

En annan viktig fråga är skillnaden mellan ord och handling i upprättandet av överenskommelser. Att ingå och underteckna överenskommelser orsakar en hel del missförstånd. Kommissionen måste tillhandahålla ett förtydligande, särskilt eftersom AVS-länderna har en annan uppfattning. En mycket viktig fråga sedd ur vårt, Europaparlamentets, perspektiv är att korrektheten inte bara bör bedömas i efterhand, utan att det bör finnas en form av övervakning och kontroll som syftar till att förebygga fel. Genom att förhindra fel kan vi också utvärdera de fördelar som vi får genom att tilldela medel. Det handlar inte bara om att påvisa korrekthet i räkenskaperna, utan även om att påvisa i vilken grad målet har uppnåtts, och i det avseendet vill vi rikta uppmärksamhet mot behovet av medverkan av de nationella parlamenten eftersom de i hög grad bör ha förståelse för frågan. Det handlar om samarbete med myndigheter och regeringar och även med civilsamhällena.

En aspekt som skulle kunna visa sig vara av särskild vikt är frågan om övervakning av medel förvaltade av EIB. EIB fortsätter enligt vår mening att vara en institution som det inte är möjligt att övervaka. Vi bekräftar mycket tydligt i betänkandet att EIB hade ett belopp på 2,2 miljarder euro till förfogande. Det var offentliga medel – det kom inte från finansmarknaderna. EIB skulle därmed uppfattas som en mycket odemokratisk institution som trots det har offentliga medel till sitt förfogande.

Slutligen vill jag tacka kommissionsledamoten för samarbetet under hans mandattid. Jag vill att Jacek Łuckiewicz mottar vårt tack på revisionsrättens vägnar. Jag vill även tacka mina kolleger från utvecklingsutskottet och från budgetkontrollutskottet, under Herbert Böschs effektiva ledning.

 
  
MPphoto
 

  Paulo Casaca, föredragande.(PT) Herr talman, herr Kallas, herr Bösch, mina damer och herrar! Vi är i slutskedet av den mest djupgående reform någonsin av Europaparlamentet. Reformen omfattar upprättandet av stadgar för både ledamöter av Europaparlamentet och assistenter, den sätter stopp för den oacceptabla lönediskrimineringen mellan ledamöter, den sätter också stopp för det system för utbetalning av resebidrag som inte är öppet för insyn och för det diskriminerande pensionssystemet.

Som föredragande för ansvarsfrihet för Europaparlamentets räkenskaper, som ledamot under tio år av budgetkontrollutskottet och som talesman för den socialistiska gruppen i Europaparlamentet, är jag väldigt stolt över vad vi har åstadkommit och jag känner att det inte vore att kräva för mycket av allmänheten att den noterar de förändringar som de själva så intensivt efterfrågat.

Med det sagt förespråkar jag i dag, som alltid, självklart full insyn i hur offentliga medel används. Jag instämmer helt med Europeiska ombudsmannen i det avseendet. Jag är i dag, som alltid, emot att offentliga medel används för att åtgärda följderna av privat risktagande. Jag är i dag, som alltid, emot frivilliga pensionsfonder som bortser från löneskillnader som leder till orättvis behandling.

Jag finner det oacceptabelt när helt felaktiga generaliseringar görs, såsom att vidhålla att alla ledamöter av Europaparlamentet har rätt till två pensioner.

Som föredragande av betänkandet vill jag understryka att efter tio år som ledamot av Europaparlamentet och efter att ha tillbringat kortare perioder i det portugisiska parlamentet och i Azorernas regionala parlament, så lämnar jag nu mitt uppdrag i Europaparlamentet utan att i strikt mening ha rätt till någon pension, vare sig nationell, regional eller europeisk.

I det avseendet måste jag säga att de som tror att de bidrar till ett bättre Europa genom att förvägra sina företrädare rättigheter, som genomgående är desamma i våra samhällen, de misstar sig bestämt.

Å andra sidan är jag övertygad om att det enda sättet att komma till rätta med någons brist på förtroende för sina företrädare är att minimera upprättandet av särskilda bestämmelser för Europaparlamentariker, eftersom de ansvarar för de bestämmelser som antas. Jag anser till och med att den enda frågan som Europaparlamentet borde ha beslutat om var Europaparlamentarikernas relativa ställning inom det europeiska administrativa ramverket.

Jag beklagar den tidigare bristen på klarhet mellan offentlig skyldighet och privata intressen i pensionssystemet, men jag skulle samtidigt uppskatta ett visst erkännande av det arbete som gjorts av alla de som, särskilt i budgetkontrollutskottet, outtröttligt har kämpat för noggrannhet och insyn i de europeiska räkenskaperna.

Jag vill här i kammaren rikta hjärtlig uppskattning till alla och utrycka min önskan att det arbete för ett striktare och rättvisare Europa med större solidaritet som har utförts av utskottet fram till i dag ska fortsätta under nästa valperiod med samma styrka och hängivenhet.

Det Europaparlament som väljs i juni kommer att arbeta under långt mer öppna och rättvisa regler, och det är något som alla här i dag har anledning att fira.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa talare är Christofer Fjellner. Föredragande Søren Bo Søndergaard ansluter till oss senare på grund av ett försenat flyg. Jag kommer att be honom tala senare.

 
  
MPphoto
 

  Christofer Fjellner, föredragande. − Herr talman! Jag var imponerad av att ni åtminstone gav er in på försöket att räkna upp alla dessa decentraliserade myndigheter. De är ju nämligen väldigt, väldigt många. Jag skulle vilja påstå att ansvarsfriheten för EU:s myndigheter har blivit allt viktigare just eftersom antalet myndigheter har ökat. Även budgeten och personalen har ökat.

Totalt har antalet myndigheter ökat från 11 stycken 1995 till 27 stycken i dag. År 2007 var budgeten för alla myndigheter 1 243 500 000 euro. År 1995 var den genomsnittliga budgeten för en myndighet 7 miljoner euro men är i dag över 22 miljoner euro. Personalen har ökat på samma dramatiska sätt. År 1995 arbetade det i genomsnitt 38 personer på varje myndighet och i dag 155. Denna ökning tycker jag är anmärkningsvärd i sig och något som vi måste fundera på, dvs. om det är ett rimligt instrument och om det är rimligt med denna typ av ökning. Det ställer också större krav på oss när vi behandlar ansvarsfriheten och att vi ägnar mer tid och kraft till den.

Vi har därför valt att behandla 21 av dessa myndigheter som vi ansvarar för i specifika betänkanden och också att utarbeta ett horisontellt betänkande som tar upp de problem som är gemensamma för de allra flesta av myndigheterna.

Jag över glad över att kunna konstatera att majoriteten av myndigheterna får rena revisionsförklaringar av revisionsrätten. De sköts således på ett korrekt sätt. Samtidigt har många av dem – ja, nästan alla – fortfarande år efter år problem med stora överskott, med efterlevnaden av budgetförordningen och personalföreskrifter. Detta är något som vi måste fundera på, dvs. det faktum att vi år efter år upprepar viss kritik samtidigt som det inte sker någon förändring. Det betyder att vi måste fundera mer på hur vi utkräver ansvar av dessa myndigheter och hur vi egentligen styr dem. I det horisontella betänkandet föreslår jag bland annat därför att vi bör göra schablonminskningar när man inte använder tillräckligt mycket av budgeten eller när man inte kan tillsätta alla tjänster. Dessutom föreslås att vi bör få en gemensam värdmyndighet som hjälper de små myndigheterna med de tunga administrativa uppgifterna. Det tror jag nämligen är väldigt viktigt.

Vi valde i år att specifikt titta på fyra myndigheter som av revisionsrätten fick orena revisionsförklaringar, och som har särskilt stora problem. Det var Europeiska polisakademin, Tillsynsmyndigheten för det europeiska GNSS-systemet, som vi brukar kalla Galileo, Europeiska järnvägsbyrån och Frontex. Jag är glad över att kunna slå fast att tre av dessa, Galileo, järnvägsbyrån och Frontex, har kunnat beviljas ansvarsfrihet efter genomgången av alla de uppgifter som de har lämnat till oss.

Fortfarande är det tyvärr så att Cepol, dvs. Europeiska polisakademin, har lämnat mycket information, men långt ifrån all. Därför kan vi ännu inte bevilja ansvarsfrihet. Det problem som kvarstår är frågan om privat användning av EU-medborgarnas skattepengar, såsom privat användning för att köpa möbler, privata mobiltelefonsamtal och privata resor. Vi har krävt information om detta men inte fått fullgod information. Därför föreslår jag och utskottet att vi skjuter upp beviljandet av ansvarsfrihet tills Cepol har förklarat allt detta. Dessutom pågår det ju en bedrägeriutredning i Olaf om denna myndighet. Det är allvarligt, och vi måste visa att vi tar detta på allvar och går till botten med det. Det är därför vi skjuter upp beviljandet av ansvarsfrihet. Det är inget jag gör med glädje, men jag skulle vilja påstå att det är det enda ansvarsfulla att göra. Vi måste ha alla papper på bordet innan vi kan bevilja ansvarsfrihet.

 
  
MPphoto
 

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Detta är femte gången som jag står framför er när ni förbereder er för att rösta om en resolution om ansvarsfrihet. Och för femte gången måste jag medge att vi fortfarande inte har en positiv revisionsförklaring, trots de ovedersägliga framstegen vad gäller budgetgenomförandet.

I förslaget till resolution som ligger framför er (punkt 58), säger föredraganden …

(FR) ”uppmanar kommissionen att utan dröjsmål lägga fram sina förslag till en positiv revisionsförklaring (DAS)”.

(EN) Så jag kommer att göra det utan dröjsmål.

Jag kommer att nämna tre huvudskäl till varför vi, enligt min mening, inte fick en positiv revisionsförklaring, trots att det var målet som ställdes upp i början av den nuvarande kommissionens mandatperiod.

I början litade vi kanske för mycket på att medlemsstaterna skulle dela vår oro över den negativa publiciteten och den politiska effekten av en negativ revisionsförklaring, I stället blev våra uppmaningar till handling inte effektiva förrän de backades upp av en politik som innebar att vi varnade, löste upp eller ställde in betalningar. Så i början använde vi för mycket morot och för lite piska.

Vi har också strävat efter evolution snarare än revolution. Vi avstod från mer radikala lösningar, till exempel förenklingar, i våra åtgärder för att ordna upp revisionsförklaringen.

Uppenbarligen var fem år inte tillräckligt för vår handlingsplan. En del resultat av vår handlingsplan börjar först nu visa resultat. Nästa kommissionen kommer att skörda vinsterna, som inte hade kunnat uppnås utan handlingsplanen.

Men er fråga är ”hur och när kan ni garantera en positiv revisionsförklaring?” Låt mig för det första påminna er ledamöter om vad en så kallad negativ revisionsförklaring egentligen är.

Enligt artikel 248 i fördraget ska revisionsrätten avge en förklaring om ”räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet”. Detta krav infördes i Maastrichtfördraget i sista stund utan någon egentlig diskussion om konsekvenserna. Det har sedermera visat sig bli mycket problematiskt.

En så kallad negativ revisionsförklaring är en del av revisionsrättens yttrande. I den sägs att det fortfarande finns vissa fel inom vissa utgiftsområden, även om det är på olika nivå. Revisionsrätten uppger också att vårt årsbokslut är pålitligt och lämnar många positiva och nyttiga kommentarer om vår finansiella förvaltning. Vår revisionsförklaring är i sig inte alls särskilt märkvärdig jämfört med hur revisionsförklaringar i allmänhet brukar vara utformade.

Men vi står inför en kraftigt politiserad och ofta medveten feltolkning av den meningen. Så jag måste erkänna att det förvånade mig hur svårt det var att övertyga valda politiker och allmänhet om att budgetförvaltningen i Europeiska unionen är så mycket bättre än vad som framgår av den meningen. Vi måste med andra ord göra något för att få slut på denna skadliga politiska bedömning av hur EU:s medel används.

För att snabbt nå garanterade resultat skulle man kunna tänka sig tre alternativ:

Alternativ ett: ändra fördraget. Så som det nuvarande fördraget är formulerat har allmänhetens rimliga förväntningar på en sund finansiell förvaltning undergrävts automatiskt och nästan oundvikligt varje år sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft.

Under den mellanstatliga konferensen om Lissabonfördraget tittade jag på om man kunde ändra artikel 248 i fördraget. Tillsammans med revisionsrätten undersökte jag vad som skulle kunna vara en mer realistisk uppgift för revisionsrätten, kanske att täcka budgeten under en treårsperiod snarare än varje år, vilket skulle garantera att fel korrigerades över tid. Vi kontaktade flera nationella delegationer och de höll alla med. Men ingen gjorde något.

Alternativ två: detta är det andra alternativet och den mest radikala genvägen till en positiv revisionsförklaring. Enligt det nuvarande fördraget borde vi kanske sluta fördela medel till förvaltningsplaner som är så komplicerade att vi inte kan klara de nuvarande låga trösklarna för misstag.

Om vi inte tillsammans kan hantera det nuvarande sofistikerade systemet, så måste vi förenkla. ”Förenkling” är ett trevligt ord som alla gillar. Det finns flera miljoner transaktioner att kontrollera. Hur skulle 480 revisorer i Luxemburg, oavsett hur kompetenta de än är, som arbetar i ett mycket komplicerat regelverk, i 27 medlemsstater med 23 officiella språk, kunna utfärda en förklaring varje år om samtliga de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet inom alla utgiftsområden?

Om man vill att förenklingen ska få snabb och effektiv effekt på felprocenten, så måste man enligt min åsikt överge den delade förvaltningen på vissa områden. Det innebär att man minskar antalet transaktioner från flera miljoner till några tusen.

Om man tar strukturfonderna som exempel, så skulle det betyda att man tydligt definierar de ansvarsområden som för närvarande är delade. För att uppnå det skulle strukturfonderna kunna förvandlas till ett budgetstöd för de fattigare områdena. För en behörig region eller medlemsstat skulle EU-medlen kunna föras över direkt till den statliga budgeten, betalas ut via de nationella systemen under finansministerns exklusiva ansvar och sedan revideras av medlemsstaternas revisionsinstitutioner.

En medlemsstat skulle få en årlig andel av EU:s budget och sedan vara ansvarig inför sina egna medborgare och andra medlemsstater beroende på resultaten. Behörighetsregler, upphandlingsförfaranden och absorptionstakt skulle inte längre vara ett europeiskt problem.

Enligt detta radikala scenario skulle vi slippa de miljontals projekt som är för små och sofistikerade för att kunna kontrolleras på armlängds avstånd från Bryssel. Inga fler små, kreativa projekt som blir förlöjligade i den EU-skeptiska pressen!

Alternativ tre: om man inte kan ändra fördraget eller dess tolkning, så skulle vi kanske kunna diskutera vad det innebär när man säger att en viss typ av transaktion är ”ok”. Vi skulle kunna ställa upp realistiska och kostnadseffektiva trösklar för vad som menas med ”lagligt och korrekt”.

Detta är diskussionen om tolererbar risk. För tillfället tillämpar revisionsrätten en enhetlig, tvåprocentig tröskel över hela linjen. Revisionsrätten själv har efterfrågat en bättre riskanalys och större politisk enighet om tolererbar risk på olika budgetområden.

För att kunna utveckla den här diskussionen har ni nu ett meddelande från kommissionen på bordet. Er föredragande föreslår att ni välkomnar meddelandet som en ”stabil metodologisk grund” och vill se ytterligare analyser, data, diskussioner och konkreta förslag. Jag skulle vara tacksam för det stödet och föreslår att vi går vidare så snart som möjligt. Rådet verkar nu också vara berett att engagera sig.

På grundval av ert allmänna politiska stöd skulle kommissionen vilja gå vidare med förslag om att bestämma specifika, tolererbara risknivåer för varje enskild budgetrubrik. För varje framtida förslag till utgifter skulle ni uppmanas ”tolerera” en noggrant beräknad risknivå, så att revisionsrätten förhoppningsvis kan justera sina gränsvärden utifrån det.

Vi måste börja nu. Om vi väntar på en omarbetad budgetförordning, eller till och med nästa budgetplan efter 2013, så skulle detta inte återspeglas i de kommande fem årens ansvarsfrihetsförfarande.

Mina damer och herrar! I dag förbereder ni er på att rösta om huruvida ni ska bevilja ansvarfrihet för 2007, ett år för vilket revisorerna nu säger att för samtliga budgetområden utom strukturfonderna är så mycket som 95 procent eller mer av betalningarna fria från allvarliga finansiella fel.

Detta är den bästa revisionsförklaringen någonsin och en förbättring jämfört med förra året. Den avser ett år med högre betalningsnivåer i ett ökat antal medlemsstater, EU-27. Vår finansförvaltning blir hela tiden bättre och den är sannerligen tillräckligt bra för att beviljas ansvarsfrihet. Men den är inte perfekt.

EU skapades för att bringa fred och välstånd. Unionen har hittills levt upp till det. Men om man tittar på EU:s institutionella utformning är det tänkbart att ingen revisor var närvarande när EU tillkom, och därför är unionen inte perfekt. Men perfekta revisioner är ett sällsynt fenomen i världen.

Tack för er uppmärksamhet och jag hoppas ni röstar för ansvarsfrihet. Kommissionen kommer verkligen inte att slå sig till ro om ni gör det.

 
  
MPphoto
 

  Luca Romagnoli, föredragande av yttrandet från utskottet för transport och turism. (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Utskottet för transport och turism välkomnar att både åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden för TEN-T-projekt (projekt inom det transeuropeiska transportnätet) fortsättningsvis utnyttjas i hög grad, nästan till 100 procent, och uppmanar medlemsstaterna att se till att lämplig finansiering görs tillgänglig ur de nationella budgetarna för att möta detta gemenskapsåtagande.

Utskottet för transport och turism noterar med oro den låga utnyttjandegraden för åtagandebemyndigandena för transportsäkerhet och övervakningsmyndigheten för Galileo, och den låga utnyttjandegraden för betalningsbemyndiganden för den inre marknaden och optimering av transportsystem samt för passagerarrättigheter.

Utskottet för transport och turism noterar med tillfredsställelse att det högsta tillåtna beloppet för ekonomiskt stöd till gränsöverskridande transportprojekt ökat till 30 procent och det minsta tröskelbeloppet för bidrag till 1 500 000 euro. Jag vill dessutom påminna er om att utvärderingsprocessen för urvalet av projekt har förbättrats och uppföljningen förstärkts. Men samtidigt beklagar utskottet att strukturen för beskrivningen av arbetena inte har harmoniserats och att teknisk och finansiell övervakning inte standardiserats.

 
  
MPphoto
 

  Jan Andersson, föredragande av yttrande från utskottet för sysselsättning och sociala frågor. − Herr talman! Sysselsättningspolitiken ingår i sammanhållningspolitiken. Det finns fortfarande en del fel och brister på detta område samt en del saker i övervakningen som man kan ha synpunkter på. Ungefär 27 procent av sammanhållningspolitiken tillhör sysselsättningsutskottet. När det gäller utbetalningarna är de flesta av dem från perioden 2000–2006. Det som är glädjande är att 100 procent av betalningsbemyndigandena har använts under perioden.

Det som ibland är ett problem är bristen på bevis för de indirekta kostnaderna och personalkostnaderna samt överskattningar av dessa. Därför har vi också uttalat oss för att vi ska ha ett mer schablonmässigt sätt att ange detta, kombinerat med bättre kontroller på medlemsstatsnivå som vi har under den nya perioden, vilket kan göra att det blir bättre i framtiden.

 
  
MPphoto
 

  Péter Olajos, föredragande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.(HU) Efter 2006 fick jag äran att skriva utkastet till yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om genomförandet av budgeten för de fem europeiska myndigheter som faller under vår behörighet för budgetåret 2007.

Jag anser att den allmänna nivån för genomförandet av budgeten inom området, vilken är 94,6 procent, på det hela taget är tillfredsställande. Genomförandegraden på 98,87 procent för åtagandebemyndiganden för LIFE+ programmen var utmärkt. Andra framstående myndigheter var Europeiska miljöbyrån som uppnådde 100 procent både när det gäller åtaganden och betalningar samt Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar. Men det finns fortfarande utrymme för förbättringar när det gäller budgetförvaltningen för Europeiska läkemedelsmyndigheten, Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och Europeiska kemikaliemyndigheten. När det gäller den senare var 2007 dess första verksamhetsår. Som föredragande av yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet föreslår jag att kommissionens myndigheter ska beviljas ansvarsfrihet för 2007 när det gäller genomförandet av budgeten på områdena miljöpolitik, folkhälsa och livsmedelssäkerhet.

 
  
MPphoto
 

  Jan Olbrycht, föredragande av yttrandet från utskottet för regional utveckling. – (PL) Herr talman, herr kommissionsledamot! Utskottet för regional utveckling har grundligt analyserat resultaten från Europeiska revisionsrättens arbete och har även aktivt deltagit i det synnerligen genomträngande arbete som utförts av budgetkontrollutskottet. En jämförelse av dessa resultat med resultat från tidigare ansvarsfrihet visar på en väsentlig utveckling av kommissionens arbete när det gäller övervakningsnivån. Men vi är medvetna om att de första märkbara effekterna av att införa handlingsplanen kommer att synas först under kommande år.

För vårt utskott är det viktigt att de resultat som offentliggörs i revisionsrättens betänkande inte ska hindra att man förstår hur viktig sammanhållningspolitiken inom EU:s politiska områden är och att de inte underminerar målen för den politiken. Vi vill även rikta er uppmärksamhet mot att fel som anges i betänkandet inte felaktigt ska tolkas som oegentligheter eller ens missbruk. I allmänhet anser vi att det finns tydliga framsteg och vi kommer att stödja beviljandet av ansvarsfrihet för kommissionen.

 
  
MPphoto
 

  Marusya Ivanova Lyubcheva, föredragande av yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.(BG) Betänkandet om ansvarsfrihet för Europeiska kommissionen för 2007 tyder på vissa förbättringar, men vi måste fortfarande harmonisera åtgärder och kontrollsystem för att förvalta resurserna mer effektivt, minska antalet allvarliga överträdelser och vara mer öppna och beslutsamma, särskilt i fråga om en jämställdhetsintegrerad budget.

Vi får inte glömma bort att kommissionen har ett ansvar för samarbetet med medlemsstaterna och institutionerna. Samarbete och kommunikation är viktiga verktyg och vi ser ofta resultaten av försummelser i detta avseende. Utan att vilja ringakta överträdelserna i de nya medlemsstaterna Bulgarien och Rumänien, anser jag att det är viktigt att se till att alla medlemsstater behandlas lika.

Ett särskilt samarbetssystem tillämpas för dessa två länder och det får inte kompliceras. Vissa delar av texten i betänkandet är oacceptabla, i synnerhet förslagen att Bulgarien och Rumänien ska lämna såväl kvartalsrapporter som särskilda rapporter om hur strukturfonderna används. Jag anser att vi bör förkasta dessa texter. Länderna skulle därmed kunna inrikta sig på att övervinna de problem som har uppstått.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Jag skulle vilja nämna att vi inte har lyssnat till yttrandena av utskottet för utveckling, utskottet för inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för transport och turism eller utskottet för kultur och utbildning eftersom föredragandena inte kom i tid till debatten. Talarnas ordning har därför ändrats. Vi fortsätter diskussionen. Markus Ferber talar nu för gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater – en och en halv minut.

 
  
MPphoto
 

  Markus Ferber, för PPE-DE-gruppen.(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag anser att vi under mandatperioden tillsammans har gjort framsteg i fråga om förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet för de europeiska institutionerna. Men jag beklagar att det har tagit så lång tid, för i princip är det först nu som vi når de resultat som vi skulle ha uppnått för tio år sedan när kommissionen tvingades avgå 1999. Det tyder på att vi absolut måste förbättra våra förfaranden och arbetsmetoder samt se till att medborgarna snabbare får nödvändig insyn i vad deras skatter går till.

Jag vill särskilt tacka Paulo Casaca, som jag hade äran att arbeta med i gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater i frågan om ansvarsfrihet för Europaparlamentet. Jag beklagar djupt att en kollega, som ofta uttalade sig i pressen om olika frågor som rör Europaparlamentet, inte varken deltar i debatterna och omröstningarna i utskottet eller i debatten här i kammaren. Det är något som jag vill säga klart och tydligt här, så att det antecknas och sparas för eftervärlden!

Vi vet mycket väl att det har funnits och fortfarande finns ett antal problem här, och det är de ledamöter som sitter här nu, som under de senaste fem åren har sett till att nödvändiga reformer skett i ett stort antal frågor i ledamöternas intresse. Jag vill därför tacka er alla mycket varmt. Vi har gjort det vi var tvungna att göra och vi har inte gått ut i media för att sprida information och sedan inte deltagit. Tack för ett positivt samarbete.

 
  
MPphoto
 

  Costas Botopoulos, för PSE-gruppen.(EL) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill först säga det jag alltid säger när vi diskuterar budgetfrågor och budgetkontroll, nämligen att det inte bara är ett tekniskt ämne utan i högsta grad också ett politiskt ämne.

Den bild som Europaparlamentet och Europeiska unionen i allmänhet förmedlar till medborgarna är väldigt viktig, med andra ord, hur och hur mycket av de europeiska skattebetalarnas pengar vi använder samt hur vi förklarar för de europeiska medborgarna vart pengarna går. Det är därför ett politiskt förfarande och väldigt viktigt att vi granskar grunddragen, det intryck av Europeiska unionen som vi förmedlar, och inte bara vissa detaljer som rör specifika länder. Men det betyder heller inte att vi inte ska tala om varje land.

En konsekvens av detta konstaterande är att våra betänkanden också är mycket viktiga. Ett exempel som togs upp är de förbättringar som vi slutligen efter flera års hårt arbete gjorde i ledamots- och assistentstadgan. Jag vill i min tur tacka min kollega Paulo Casaca för hans arbete, som har lett fram till det mycket goda resultat som vi har i dag. Det visar att våra betänkanden är viktiga, att de leder till resultat och att vi måste vara noga med dem.

Jag vill också säga ett par ord om resultaten av vårt arbete under året. Jag säger som föredraganden Jean-Pierre Audy, att vi naturligtvis har gjort framsteg, men att det inte är tillräckligt. Den största frågan gäller sammanhållningen, men här vill jag säga att vi socialister uppmanar till förbättring, trovärdighet, effektivitet och förenkling, som kommissionsledamoten också nämnde. Jag anser att vi måste gå från evolution till revolution när det gäller att förenkla arbetet. Allt det här innebär inte att vi kan avskaffa sammanhållningen, som är ett av Europeiska unionens främsta politiska områden, utan att vi kan förbättra den och göra den mer effektiv.

Avslutningsvis vill jag nämna en viktig fråga som också tas upp i betänkandet, nämligen frågan om Europeiska unionens krishanteringskapacitet. Vi måste hantera kriserna själva och inte överföra kapaciteten till andra organ.

 
  
MPphoto
 

  Jan Mulder, för ALDE-gruppen. (NL) Jag vill först av allt tacka föredragandena och också Jean-Pierre Audy som jag anser höll ett alldeles lysande tal. Jag står också i skuld till kommissionsledamoten och till kommissionens avdelningar. De har alltid funnits tillgängliga för Europaparlamentet och det uppskattar jag väldigt mycket. Där fanns några enstaka fall av meningsskiljaktigheter, men var finns inte det?

Jag anser att kommissionen bör utvärderas utifrån vad den sa i början av perioden och utifrån aktuellt resultat. Som kommissionsledamoten redan nämnde, så har kommissionen inte på långt när uppnått det som den hade föresatt sig att uppnå, nämligen en positiv revisionsförklaring (DAS). Den kom inte ens i närheten av det förväntade resultatet och det är ett problem trots att kommissionsledamoten lade fram ett antal mycket intressanta förslag. Olyckligtvis kom dessa först i slutet av perioden. Det skulle kanske ha varit möjligt – det vet jag inte – om vi i stället hade kunnat diskutera dessa tre år in på hans mandatperiod, för han kom som sagt med många intressanta förslag.

Så som jag förstår det – och kommissionsledamoten nämnde också detta – är det väsentliga fortfarande gemensam förvaltning. Kan vi överlåta detta till medlemsstaterna eller inte, och hur kan vi ha bättre kontroll över medlemsstaterna? I det interinstitutionella avtalet fastställdes att vi ville ha förklaringar på en viss politisk nivå vilket överfördes till budgetföreskrifterna. Jag har alltid undrat om det här räcker eller inte. Själv är jag för närvarande inte tillräckligt insatt i frågan. Jag tackar kommissionsledamoten för det utförliga betänkande som han skickade, men jag är inte helt på det klara med vissa delar. Var finns morötterna för de medlemsstater som gör bra ifrån sig och var finns piskan för de medlemsstater som inte gör det? Det är inte helt klart för mig och det bör förklaras i politiken.

Jag anser att diskussionen om en positiv revisionsförklaring bör fortsätta utan avbrott. Det skadar den allmänna opinionen att år efter år komma med en negativ revisionsförklaring.

 
  
MPphoto
 

  Mogens Camre, för UEN-gruppen.(DA) Herr talman! Vår genomgång av räkenskaperna för 2007 visar i år igen att vi inte kan styra över de omfattande medel som medlemsstaterna ställer till EU:s förfogande. I utskottets utmärkta betänkanden uttrycks de allvarliga bristerna tydligt. Låt mig bara komma med ett citat. Om sammanhållning skriver utskottet att det noterar med stor oro revisionsrättens beräkning att minst 11 procent av det totala belopp som ersatts inte borde ha ersatts när det gäller strukturpolitiska projekt.

Jag erkänner att EU:s enorma nätverk av lagstiftning och administrativa organ kombinerat med dålig administration och uppenbar korruption i några medlemsstater gör en ansvarsfull ekonomisk förvaltning vansklig, men det är och förblir oacceptabelt. Det finns bara en lösning och det är att sluta betala dessa stora belopp till EU och därmed stoppa hela EU:s omfördelningscirkus.

Mitt lilla land, Danmark, betalar i år närmare 20 miljarder danska kronor till EU. Vi skulle aldrig överväga att använda pengarna så som EU använder dem. Bara det att skicka medlemsstaternas pengar för omfördelning via Bryssel betyder en minskning av pengarnas nettovärde och medverkar till en ökad olaglig användning av medborgarnas pengar. EU:s medlemsstater måste finansiera sig själva och inte beskatta sina grannar.

Avslutningsvis vill jag gärna tacka budgetkontrollutskottets ordförande Herbert Bösch för en framstående ledning av arbetet, och jag vill också tacka föredraganden, mina kolleger, utskottets sekretariat och alla medarbetare för ett enastående engagemang och ett mycket fint samarbete.

 
  
MPphoto
 

  Bart Staes, för Verts/ALE-gruppen. (NL) Den här gången ska jag hålla mig till Europaparlamentets budget och jag välkomnar Paulo Casacas betänkande, särkilt kapitlet om den frivilliga pensionsfonden. Vi godkände ungefär tio punkter i kapitlet. En del av dessa var ursprungligen ändringsförslag som jag hade lagt fram och som jag ansåg var nödvändiga nu.

Det som nu sker med den frivilliga pensionsfonden har EU-skeptikerna gått ut i media med – och med rätta, för det är en skandal! Det som händer är oetiskt och vi måste vidta motåtgärder. Vi kan inte acceptera att ledamöterna av Europaparlamentet i tider som dessa hellre ser till sina egna inkomster än till medborgarnas. Tillsammans med Markus Ferber skulle jag vilja säga till EU-skeptikerna som sitter där att de inte på något sätt under den här sammanträdesperioden har försökt komma med konstruktiva bidrag för att rätta till felen.

Jag skulle uttryckligen vilja be mina kolleger att anta punkt 105 som rör den frivilliga pensionsfonden. Det skulle leda till att Europaparlamentets presidium hindras från att skjuta till av skattebetalarnas pengar för att täcka det enorma underskottet, för det går inte att försvara. Jag vill därför uppmana alla mina kolleger att i stor utsträckning stödja och anta Paulo Casacas betänkande. Jag har begärt en omröstning med namnupprop, eftersom var och en måste ta sitt ansvar i denna fråga!

 
  
MPphoto
 

  Véronique Mathieu (PPE-DE).(FR) Herr talman! I dessa tider av ekonomisk kris var det viktigt att EU fortsatte att vara solidarisk med utvecklingsländerna. Vi ska komma ihåg att under 2007 bidrog Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna tillsammans med upp till 60 procent av det totala utvecklingsbiståndet. Det gör att EU är den största bidragsgivaren i världen.

Med Europeiska utvecklingsfonden (EUF) kan vi bekämpa fattigdom, samtidigt som vi främjar ekonomisk utveckling och demokrati. Jag välkomnar därför budgetanslaget på 23 miljarder euro till AVS-länderna för åren 2008–2013 inom den tionde EUF. Det är nästan dubbelt så mycket som det belopp som anslogs inom den nionde EUF.

I sin årsrapport lämnar revisionsrätten ett uttalande om att räkenskaperna för sjunde, åttonde och nionde EUF i allt väsentligt är tillförlitliga, lagliga och korrekta. Vi kan endast välkomna de rekordhöga nivåerna av genomförande av avtal och utbetalningar inom dessa utvecklingsfonder.

Men jag noterar också att vi måste fortsätta att förbättra och stärka systemen för övervakning och kontroll, för det finns fortfarande en väsentlig nivå av felaktiga transaktioner.

Det finns också en alltför hög risk när det gäller budgetstöd och jag anser att sådana risker bör bedömas bättre. Därför delar jag uppfattningen att budgetstöd bör beviljas endast om mottagarlandet kan förvalta medlen på ett öppet, ansvarsfullt och effektivt sätt.

Bland de prioriteringar som vi i framtiden måste arbeta med skulle jag vilja nämna integreringen av EUF i gemenskapens allmänna budget, eftersom det skulle öka effektiviteten och insynen i utvecklingsbistånd.

Avslutningsvis, herr talman, skulle jag vilja tacka föredraganden för ett utmärkt betänkande, revisionsrättens företrädare och också kommissionens alla medarbetare som har utfört ett utmärkt arbete på plats. Jag beklagar naturligtvis rådets och i synnerhet det tjeckiska ordförandeskapets frånvaro.

 
  
MPphoto
 

  Edit Herczog (PSE).(HU) Under den här mandatperioden har Europaparlamentets uppgift varit att kontrollera förvaltningen av ett ständigt ökande antal organ, något som också min kollega Christofer Fjellner nämnde. Den konstruktiva dialog som växte fram under kontrollprocessen mellan Europaparlamentet, organen och Europeiska revisionsrätten ledde till ökad insyn och stramare ledningsdisciplin. I det aktuella svåra ekonomiska och finansiella läget har tillsynen blivit ännu viktigare än vad det tidigare var.

Om man ser tillbaka på den senaste perioden, så är jag nöjd med att vi inte bara har genomfört budgetkontroller för att fastställa överensstämmelse eller brist på överrensstämmelse, utan att vi också har kunnat lämna rekommendationer på längre sikt till de institutioner som har granskats, rekommendationer som man framgångsrikt har försökt att genomföra. Jag anser att det är viktigt – och jag töder det – att organen inte bara genomgår en fullständigt objektiv fingranskning, utan också att vi granskar deras enskilda utveckling. Jag ställer mig särskilt positiv till att organ också inrättas i nya medlemsstater, så att EU:s arbete kommer närmare de människor som lever där. Vi instämmer nästan helt med Christofer Fjellner och den slutliga domen kommer att falla i morgon.

 
  
MPphoto
 

  Ingeborg Gräßle (PPE-DE).(DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jean-Pierre Audys betänkande – hjärtligt tack till föredraganden – leder oss verkligen framåt, för det kommer med innovativa idéer, nämligen offentliggörandet av namn – en milstolpe inom budgetkontroll. Det innebär målinriktad kritik i stället för allmänna klagomål. Att den socialistiska gruppen nu backar ur och hellre sopar sanningen under mattan är en skandal och gör vår kontrollverksamhet en björntjänst. Europaparlamentets trovärdighet står på spel och jag vädjar till mina kolleger att inte låta det ske.

Jag skulle vilja säga ett ord om våra största sorgebarn Rumänien och Bulgarien. Kommissionens misslyckade förberedelser inför anslutningen av länderna är mest uppenbara här. Vi har förlorat mycket pengar. Kommissionen lutade sig under lång tid tillbaka och tittade på, och frös inte utbetalningarna förrän 2008. Under tiden gick mer än en miljard euro förlorade i Bulgarien och runt 142 miljoner i Rumänien. Men att frysa utbetalningarna löser inte problemen. Samarbets- och kontrollmekanismen, som kommissionens ordförande själv ansvarar för, är en papperstiger och framstegsrapporterna är inte namnet värda. I Jean-Pierre Audys betänkande finns förslag till hur det skulle kunna förbättras. Europeiska kommissionen förde Europaparlamentet bakom ljuset i frågan om länderna var klara för anslutning och kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning bör dra lärdom av det. Men för oss handlar det om framtida anslutningar, och därför står frågan kvar på agendan.

Vår grupp kommer att bevilja kommissionen ansvarsfrihet, men personligen kommer jag att vägra den ansvarsfrihet. Kommissionens reformiver, som man under det senaste året återigen kunde få en liten aning om, har tyvärr redan slocknat igen. Stillestånd när det gäller bedrägeribekämpning, ingenting inom förebyggande verksamhet och ingen strävan efter ett mer etiskt beteende, och så vidare. En sak måste kommissionen och särskilt kommissionsledamot Siim Kallas vara på det klara med: den som önskar sitta med i den nya kommissionen är beroende av Europaparlamentets stöd.

 
  
MPphoto
 

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. (EN) Herr talman! Jag vill tacka ledamöterna för deras kommentarer. Jag kan bara säga att under dessa fem ansvarsfrihetsförfaranden har jag varit mycket glad och tacksam över samarbetet med er. Processen har alltid varit komplicerad, men alltid konstruktiv och mycket professionell. Så tack allesammans för detta bidrag till den komplicerade ansvarsfrihetsprocessen.

Jag har två kommentarer. Till Bogusław Liberadzki vill jag säga att räkenskaperna för EUF överfördes till periodiserad redovisning i februari 2009 med gott resultat. Vi tog upp frågan, men de har nu sammanförts.

Jan Mulders fråga om varför dessa radikala förslag kom så sent var mycket bra. Fyra år för att ge den här typen av förslag tid att mogna är inte för länge. I Europa tar saker och ting tid. I det här fallet försöker vi utnyttja alla möjligheter inom ramen för vår handlingsplan, eftersom vi har förstått att något verkligen allvarligt måste göras för att bli av med problemet.

Därför tycker jag inte att det är för sent, men jag beklagar naturligtvis att det har tagit så lång tid.

 
  
MPphoto
 

  Dragoş Florin David (PPE-DE).(RO) Herr talman, herr kommissionsledamot! Mitt anförande blir kort. Bland de huvudsakliga slutsatser om Europeiska kommissionens ansvarsfrihet fastställs i punkt 4 i Jean-Pierre Audys betänkande att han anser att kommissionen inte behandlat Rumäniens och Bulgariens anslutning med det allvar som krävs och att uttalandena om huruvida de två länderna var redo att ansluta sig var missvisande. Han beklagar att denna felaktiga information har lett till den nuvarande situationen där medel ur Sammanhållningsfonden betalats till medlemsstater utan fungerande administrativa och rättsliga system. Det förde den allmänna opinionen och Europaparlamentet bakom ljuset, till förfång för EU:s rykte.

Jag skulle gärna vilja att mina kolleger Dan Jørgensen och Paulo Casaca, som lade fram ändringsförslaget och övriga kolleger i budgetutskottet som antog det, förklarar sina argument, för jag anser att både Rumänien och Bulgarien har fungerande administrativa och rättsliga system, även om de kanske inte vilar på de grunder som de borde, men de fungerar likväl. Jag anser också att ingen har tagit sig friheten att föra den allmänna opinionen, och definitivt inte Europaparlamentet och kommissionen, bakom ljuset.

 
  
MPphoto
 

  Jean-Pierre Audy, föredragande. (FR) Herr talman! Jag anser att fallet med Rumänien och Bulgarien borde diskuteras, men situationen är verkligen mycket allvarlig.

Jag vill tacka föredragandena för de politiska grupperna och alla talare, särkilt budgetkontrollutskottet, för slutsatserna. Jag vill sammanfatta flera frågor.

För det första finns det inget budgetbedrägeri. För det andra finns det många felaktigheter och det av två anledningar. Den första är att våra bestämmelser är alltför komplicerade och därför har de slutliga mottagarna svårt att tillämpa dem och de gör fel som inte är alltför allvarliga. Den andra anledningen är att Europeiska revisionsrätten tillämpar en alltför låg väsentlighetsnivå: två procent för alla sektorer. Dessa revisionsmetoder måste ses över.

Det går dåligt sägs det, men det är för att vi alla är ansvariga. Kommissionen är ansvarig eftersom den inte har hållit vad den lovat och jag tackar kommissionsledamoten för att han granskar förslagen inför nästa mandatperiod. Rådet är ansvarigt för att det tappar intresset: det är inte närvarande. Medlemsstaterna är ansvariga för att de inte tillämpar bestämmelserna tillräckligt kraftfullt. Revisionsrätten är ansvarig för den måste fundera över sina revisionsmetoder och i synnerhet över väsentlighetsgränserna. Det är revisionsrättens ansvar, inte kommissionens eller Europaparlamentets, att fastställa väsentlighetströsklarna. Europaparlamentet är ansvarigt för det måste vara medvetet om aktuella brister och måste acceptera reformerna.

Kort sagt, så anser jag att vi har ett gemensamt ansvar. Sammanfattningen görs i slutet av mandatperioden. Vi hoppas att reformen genomförs, så att vi i kommande budgetplaner äntligen får en positiv revisionsförklaring. Om vi får en negativ revisionsförklaring hoppas vi också på en negativ omröstning i Europaparlamentet, så att det finns en politisk konsekvens mellan de organ som måste anta beslut om budgetkontroll.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ONESTA
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Herbert Bösch, föredragande för yttrandet från budgetkontrollutskottet.(DE) Herr talman, mina damer och herrar! Det är min angenäma uppgift att tacka i första hand föredragandena som har utfört ett utmärkt arbete och lagt fram konstruktiva betänkanden, av vilka ett återstår att debattera i morgon. I andra hand vill jag tacka det förträffliga sekretariatet som har stött oss under senare år. Angående dem som efterträder oss kan jag bara hoppas att de får sådan utomordentlig personal till hjälp i arbetet.

Det är emellertid en sak, herr talman, som jag inte förstår. När jag ser på pressens förhandsgenomgång – genomgången av plenarsessionen från den 21 till den 24 april – kan jag läsa om de viktiga betänkandena om Europaparlamentsledamöternas immunitet men det finns inget om ansvarsfrihet för budgetåret 2007. Om vi inte värdesätter parlamentets rättigheter, vilka bland allmänheten ska då värdesätta oss, ta oss på allvar och rösta den 7 juni, om det är så vi handskas med med den viktigaste rätt som parlamentet har? Denna rätt gäller att kontrollera hur över 100 miljarder euro förbrukades under år 2007.

Om vi inte diskuterar fakta, måste vi diskutera rykten. Markus Ferber har redan tagit upp detta. Vi måste bygga vårt Europa på fakta. Vi behöver det samarbete och de konstruktiva idéer som vi har utvecklat under senare år. Det är inte förvånande att vi mot slutet av denna period faktiskt har skapat den största produktionskraften och den högsta graden av tydlighet under denna period. Det beror dels på de personer som varit engagerade och som jag vill gratulera, men det beror också på att vi själva har blivit på det klara med åtskilliga saker. En av dessa är vad kontroll i sista hand betyder för europeiska skattebetalare.

Vi borde veta att vi också sträcker oss längre än detta enstaka år 2007. Naturligtvis är vi medvetna om att några misstag har begåtts och vi har korrigerat dem i viss mån. Jag är mycket tacksam för vad herr Costas sa. Under denna period har vi inrättat en stadga för assistenter. Detta är något som vi kritiserades för för några år sedan. Vi inrättade en stadga för assistenter och vi kritiserades för det också. Några är kanske inte till hundra procent övertygade om detta men vi som ledamöter av budgetkontrollutskottet får inte glömma att saker och ting inte alltid kan göras enligt den tyska, portugisiska, österrikiska eller spanska modellen. Vi behöver en europeisk modell. Det är ibland ganska svårt och, särskilt i valtider, emellanåt besvärligt att företräda EU. Jag är mycket tacksam mot alla som har stått emot den kommande valkampanjens frestelser och sagt: vi håller oss till fakta och vi är också beredda att förklara dessa fakta för våra ledamotskolleger liksom för väljarna.

Herr Kallas, jag skulle vilja tillägga ytterligare en sak, eftersom vi också kommer att tala om detta i samband med Jean-Pierre Audys betänkande om ansvarsfrihet som jag i mycket hög grad välkomnar. Det handlar om ett påstått bankarvode. I många år har kommissionen dröjt med att beräkna EU:s bruttonationalprodukt för att få bruttonationalinkomsten, som faktiskt är föreskriven, i gott skick. Det kostar åtskilliga medlemsstater flera miljoner euro, som vi har diskuterat. Jag hoppas därför att ni eller er efterträdare kommer att ordna upp detta.

Herr talman, jag är mycket tacksam för det utmärkta arbete som mitt utskott har utfört och, som ni vet, i morgon kommer vi att rekommendera att ansvarsfrihet inte beviljas. Jag är mycket nöjd med att vara ordförande i detta utskott. Tack så mycket.

 
  
MPphoto
 

  Christofer Fjellner, föredragande. − Herr talman! Det blir mycket tackande, men jag vill ändå passa på att tacka vår eminenta ordförande Herbert Bösch. Jag tycker att han har lett utskottet på ett fantastiskt sätt under de gångna två och ett halvt åren.

Det blev ju inte så mycket debatt om mina betänkanden om ansvarsfriheten för myndigheterna. Jag hoppas därför att alla kolleger väljer att stödja dem, oavsett hur man har röstat i utskottet eller vad man har antytt tidigare. Det är viktigt att parlamentet uttalar sig enigt i dessa frågor.

Eftersom detta är en gemensam debatt för alla betänkanden skulle jag vilja kommentera ett annat betänkande än mina egna. Jag känner nämligen väldigt starkt för Casacas betänkande, som jag tycker är väldigt bra, särskilt punkt 105, där vi har slagit fast att parlamentet inte ska skjuta till extra pengar för att täcka underskottet i den frivilliga pensionsfonden för oss europaparlamentariker. Jag vet att det är flera som tycker att dessa punkter är mycket kontroversiella, men för mig är de i alla fall en självklarhet. Det är många som har kritiserat denna fond under väldigt många år. Jag skulle vilja säga att jag tycker att fonden i sig är något av en skandal. Vi drabbas just nu alla av den globala finanskrisen. I en tid då vanliga människor drabbas genom att de får sina pensioner sänkta får ju inte politiker rädda sitt eget skinn genom att använda mer av skattebetalarnas pengar för sina egna pensioner.

Detta är ett budskap som jag hoppas att parlamentets ledning verkligen tar till sig och inte fyller på fonden med mer skattepengar. Vi måste tvärtom få ett slut på detta – och det så snart som möjligt.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Den gemensamma debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på torsdag den 23 april 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

 
  
MPphoto
 
 

  Bárbara Dührkop Dührkop (PSE), skriftlig.(ES) Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har begärt att ansvarsfrihet beviljas för kommissionen och också för de fem gemenskapsorgan som tillhör kommissionens behörighetsområde.

Trots det är vårt utskott bekymrat över den låga genomförandegraden av betalningsbemyndiganden på området för frihet, säkerhet och rättvisa jämfört med år 2006 (60,41 procent 2007 och 82,26 procent 2006).

Ändå är vi medvetna om att ansvaret inte så mycket ligger hos kommissionen som hos medlemsstaterna, och att det låga genomförandet särskilt beror på godkännandet av medel från ramprogrammet för solidaritet och hantering av migrationsströmmar i maj och juni 2007 och på uppskov med genomförandet av andra specifika program (t.ex. de som hänförde sig till medborgerliga rättigheter och information och narkotikabekämpning).

Som jag just sa har utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor rekommenderat att ansvarsfrihet beviljas följande byråer:

– Byrån för grundläggande rättigheter,

– Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk i Lissabon,

– Frontex,

– Eurojust och

– Cepol.

Jag vill tillägga beträffande de två senaste byråerna:

– vi hoppas att Eurojust minskar de omåttligt höga överföringarna och att man standardiserar fördelningen av kontrakt som byrån fastställt;

– med den kritik som vårt utskott riktat mot Cepol i åtanke anser vi ändå att ansvarsfrihet för byrån inte bör uppskjutas. Så vitt vi vet har direktören för Cepol arbetat i nära samarbete med budgetkontrollutskottet och gör nu vad som behövs för att korrigera de förvaltningsfel som har upptäckts.

 
  
MPphoto
 
 

  Silvana Koch-Mehrin (ALDE), skriftlig. – (DE) Omkring 80 procent av EU:s tillgångar handhas och förbrukas fortfarande av medlemsstaterna och det förekommer fortfarande öppna frågor och oegentligheter i samband med hanteringen av EU-medel. Europeiska revisionsrätten har nu inte kunnat bekräfta lagenligheten och regelbundenheten i EU:s finansella transaktioner i sina årliga revisionsberättelser 14 gånger i rad. Fullständig redovisning och kontroll av EU:s utgifter är oundgänglig. Det är nödvändigt att medlemsstaternas finansministrar inlämnar en nationell revisionsförklaring för alla de EU-medel som förbrukats.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy