Talmannen. – Nästa punkt är en kortfattad redogörelse för betänkandet av Simon Busuttil, för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, om en gemensam invandringspolitik för Europa: principer, åtgärder och verktyg (2008/2331)(INI)) (A6-0251/2009).

  Simon Busuttil, föredragande. − (MT) Om jag måste sammanfatta mitt betänkande på två rader skulle jag för det första säga att Europaparlamentet i högsta grad förespråkar en gemensam invandringspolitik och för det andra att parlamentet inte längre vill ha en fragmenterad invandringspolitik. Den vill hellre ha en enhetlig politik eftersom endast en enhetlig politik kan vara effektiv.

Jag säger detta nu med större övertygelse mot bakgrund av den händelse som ägde rum för några dagar sedan då fartyget Pinar räddade 154 immigranter som befann sig på internationellt vatten. Detta fall understryker behovet av en gemensam politik. Detta visar i själva verket tydligt vilket pris vi tvingas betala på grund av avsaknaden av en bra gemensam politik. Vilket pris? Priset är att alla skakar av sig ansvaret och lägger över det på andra, och samtidigt som vi pekar finger åt varandra finns det människor som varje dag drunknar och dör inför våra ögon.

Det är skamligt att ett land med en befolkning på 60 miljoner utnyttjar sina lagar för att försöka vältra över ansvaret på ett land vars befolkning är mindre än en halv miljon. Jag gissar att detta helt enkelt var ett isolerat fall och att den italienske ministern från Lega Nord utnyttjade fallet inför sina åhörare bara några veckor före valet till Europaparlamentet. Dessa politiska tricks är lätta att genomskåda, men detta gör dem inte acceptabla. Jag vill lovorda den konstruktiva anda som de maltesiska och italienska premiärministrarna visade när de ingrep för att lösa situationen för Pinar. Tack vare deras ingripande triumferade förnuftet över de dramatiska pajaskonsterna. Det sunda förnuftet visade sig starkare än oförsonligheten, och respekten för lagen segrade över djungelns lag.

Jag hoppas att vi på grund av Pinar-incidenten kommer till insikt om att det visserligen är lätt att vältra över ansvaret på andra och anklaga varandra för att handla fel men att den lätta vägen inte leder till lösningar. Det är vägen mot en sant europeisk politik som leder till en lösning även om denna väg kanske är svårare.

Det finns sex huvudpunkter i mitt betänkande. För det första att vi en gång för alla måste sätta stopp för den mänskliga tragedi vi står inför på grund av illegal invandring, för det andra att den mekanism för en fördelning av bördorna som finns i den europeiska pakten för invandring och asyl måste genomföras utan dröjsmål och att den måste göras om till ett bindande rättsligt instrument, för det tredje att man måste fästa större vikt vid återvändandet när det gäller de invandrare som inte har rätt att stanna kvar på EU:s territorium, för det fjärde att varje avtal som sluts mellan Europeiska unionen och ett tredje land också måste ta upp invandringsfrågan, för det femte att Frontex-byrån måste stärkas, inte bara ekonomiskt utan ännu viktigare i fråga om resurser, och slutligen att vi måste vara tuffare i vår kamp mot den organiserade brottsligheten.

Avslutningsvis vill jag säga att vi lyckades komma fram till kompromisser på flera punkter i betänkandet. Tyvärr finns det fortfarande en oavgjord punkt som togs med på grund av en majoritet inom den socialdemokratiska gruppen och som gäller invandrarnas rösträtt. Detta var inte någonting som jag kunde acceptera. Därför har jag presenterat en resolution som är ett alternativ till betänkandet med innebörden att omnämnandet av rösträtten ska ersättas av en kompromiss som innefattar omformulering.

  Joe Borg, ledamot av kommissionen. − (MT) På Europeiska kommissionens vägnar vill jag gratulera Simon Busuttil till det viktiga betänkande han har utarbetat. I betänkandet diskuteras en central fråga som är nära förbunden med Europeiska unionens fortlöpande utveckling, nämligen en gemensam invandringspolitik. Den europeiska pakt för invandring och asyl som Europeiska rådet antog förra året har tjänat som utgångspunkt på vägen mot en gemensam politik på asyl- och invandringsområdet, vilket också påpekas i betänkandet.

Vi måste nu se till att de åtaganden som stipuleras i pakten uppfylls. I nästa månad kommer kommissionen att föreslå metoder för att övervaka genomförandet av denna pakt. Detta kommer att ske genom en årlig rapport som kommer att utfärdas av kommissionen. Dessa rapporter kommer att ligga till grund för den årliga debatten inom Europeiska rådet om invandrings- och asylpolitiken 2010.

Den definition av de allmänna målen för den gemensamma politiken som fastställts i denna pakt ska också ingå i det fleråriga programmet, dvs. det Stockholmsprogram som kommer att antas senare i år under det svenska ordförandeskapet. Genom Busuttilbetänkandet får kommissionen ytterst värdefull information som kommer att hjälpa den att lämna sitt planerade bidrag i form av ett meddelande som bör antas senast i sommar. Jag vill understryka att våra uppfattningar i stort sett överensstämmer.

I flera olika delar av Busuttilbetänkandet uppmanas kommissionen att agera. Som svar på detta vill jag här säga att kommissionen redan har förbundit sig att agera aktivt. Exempel på detta kan ses i utvecklandet av anläggningarna för tillfällig och cirkulär migration, de förbättringar som har gjorts på området insamling och analys av uppgifter, spridandet av information både om de realistiska möjligheterna för invandrare och om riskerna med illegal invandring och även på området samarbete med tredjeländer.

Jag vill nämna ett särskilt område där Simon Busuttil uttryckte oro, nämligen solidariteten mellan medlemsstaterna i invandringsfrågor. Som föredraganden framhöll i sitt anförande har de nyligen inträffade händelserna i Medelhavet återigen tydligt visat de problem och det allvarliga tryck som vissa medlemsstater utsätts för. Jag vill försäkra er, herr Busuttil, att kommissionen tar sitt fulla ansvar för att finna lösningar för att hjälpa dessa medlemsstater som upplever ett särskilt intensivt invandringstryck.

Här vill jag nämna tre exempel på åtgärder som antingen redan har vidtagits eller som kommer att vidtas i detta avseende. Dublinförordningen kommer att ändras på ett sådant sätt att det blir möjligt att skjuta upp överföringar till de medlemsstater som är utsatta för ett särskilt stort tryck. En europeisk byrå för stöd till asylsökande kommer att inrättas för att stödja just dessa medlemsstater, och ekonomiska resurser kommer att ställas till medlemsstaternas förfogande för att möjliggöra intern och frivillig omflyttning av invandrare.

  Talmannen. – Punkten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum på onsdag den 22 april 2009.

Skriftliga förklaringar (artikel 142)

  Corina Creţu (PSE), skriftlig. – (RO) Europeiska kommissionen uppskattar att EU år 2050 kommer att behöva 60 miljoner arbetstagare från tredjeländer vid en tidpunkt då den förvärvsarbetande befolkningen kommer att minska i allt snabbare takt. På lång sikt är följaktligen Lissabonstrategins ambitiösa mål beroende av tillskott av arbetskraft från länder utanför EU.

Men för närvarande, under den ekonomiska krisen, uppvisar arbetslösheten en betydande ökning, och många gränsöverskridande arbetstagare från de nya medlemsstaterna är bland dem som drabbas av bortfallet av arbetstillfällen. Som ett resultat av detta är det ytterst viktigt att samordna invandringspolitiken och sysselsättningspolitiken för att komma fram till en rättvis och praktisk ståndpunkt, samtidigt som man respekterar gemenskapens preferensprincip. Jag anser att det är fel av oss att ge invandrare rätten att flytta runt inom EU, samtidigt som rumäner och bulgarer inte har fullständig rörelsefrihet på EU:s arbetsmarknad.

Det är omoraliskt och farligt för oss att uppmuntra kompetensflykten från utvecklingsländerna utan att ta hänsyn till risken för bumerangeffekten och utan att bekymra oss om den diskriminering som äger rum, en diskriminering som innebär att flertalet av invandrarna erbjuds arbeten under deras kompetensnivå, särskilt när det gäller kvinnor, vilket gör dem alla till offer för negativa stereotyper och praxis både i ursprungslandet och i EU:s medlemsstater.

  Jamila Madeira (PSE), skriftlig. – (PT) Enligt Eurostat kommer EU:s åldrande befolkning att vara en realitet på medellång sikt. Invandringen skulle kunna fungera som en viktig stimulans för att säkerställa en bra ekonomisk utveckling i EU. Mot denna bakgrund måste vi inse att invandringen är viktig för EU.

Illegalt arbete måste bekämpas eftersom det innebär en allvarlig kränkning av de migrerande arbetstagarnas rättigheter. Vi måste främja en EU-politik som uppmuntrar illegalt bosatta migrerande arbetstagare att registrera sig hos myndigheterna samtidigt som vi ser till att detta inte leder till summariska förfaranden för att skicka tillbaka dem, vilket innebär en kränkning av deras rättigheter. Dessa arbetstagare befinner sig redan i underläge när de anländer till EU, och det är uppenbart att en korrekt hantering av migrationsvågor samtidigt kan gagna både EU och tredjeländer.

Vi måste bekämpa det slöseri med kompetens som vi gång på gång ser bland migrerande arbetstagare. Dessa arbetstagare, särskilt kvinnor, får ofta arbeten som de är överkvalificerade för.

Jag anser att kommissionen måste ägna särskild uppmärksamhet åt frågan om erkännande av kompetens och incitamenten till livslångt lärande samtidigt som den också ser till att invandrarna har möjligheter att lära sig värdlandets språk för att säkerställa deras sociala, yrkesmässiga och kulturella integrering i Europeiska unionen.

  Bogusław Rogalski (UEN), skriftlig. – (PL) Invandringen till EU är en företeelse som har pågått konstant under lång tid. Den gynnas av sådana faktorer som betydande materiella skillnader i fråga om levnadsstandard mellan EU och andra regioner i världen.

EU behöver avgjort en gemensam strategi för invandringen till EU. Om en medlemsstat inte agerar kan det få direkta följder för andra stater. Dålig förvaltning av invandringen kan få allvarliga konsekvenser för ursprungsländerna och för invandrarna själva.

Vi bör vara medvetna om att legal invandring är en positiv företeelse som innebär möjligheter för många olika grupper. Invandrare har spelat en mycket viktig roll för Europeiska unionens utveckling under de senaste decennierna, och EU behöver fortfarande deras arbetsinsatser. I samband med detta är det nödvändigt med en gemensam politisk vision som bygger på tidigare landvinningar och som även tar sikte på framtiden. För att nå detta mål krävs effektivare samarbete. Det finns många människor som riskerar sina liv eller sin hälsa särskilt för att ta sig över EU:s södra och östra gränser. Tusentals av dem dör till havs medan de söker finna ett bättre liv.

Invandringen är en av de allvarligaste utmaningar som EU just nu står inför, och hur vi hanterar den beror på oss. Vi kan göra den till en möjlighet eller också kan vi skada många människor genom att hantera den felaktigt.

  Daciana Octavia Sârbu (PSE), skriftlig. – (RO) Eftersom EU är huvudmålet för invandrarna måste en av EU:s prioriteter vara att harmonisera invandringslagstiftningen.

Om vi i EU inte vidtar åtgärder nu för att främja en gemensam invandringspolitik kommer vi senare att få lida av följderna av att vi inte har gjort det i tid.

Jag kan framför mig se scenariot med tusentals illegala invandrare som omkommer till havs. Jag anser att det är vår plikt att förhindra förlust av människoliv och att vi därför helhjärtat måste satsa på aktivt samarbete med de länder som de illegala invandrarna kommer från.

Jag anser att en gemensam invandringspolitik för EU måste vara en politik som stöder solidariteten med de medlemsstater längs EU:s gränser som drabbas av stora invandringsvågor.

Jag stöder uppfattningen att kampen mot den illegala invandringen endast kan föras genom att man främjar kontrollerad legal invandring. Varje medlemsstat måste var för sig tydligt förbinda sig att skapa gynnsamma villkor för legal invandring.

Jag välkomnar betänkandet som har visat sig vara ganska ambitiöst, och jag hoppas att det kommer att gå igenom med god marginal under omröstningen i plenum.