Hur bedömer rådet chansen att medlemskapsförhandlingarna med Kroatien kan avslutas till hösten, och vilka steg avser rådet att vidta för att uppnå väsentliga framsteg på detta område redan under det innevarande spanska ordförandeskapet?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Denna period är avgörande för Kroatiens förhandlingsprocess. Man har gjort betydande framsteg i förhandlingarna och de går nu in i sin slutfas. EU har lovordat Kroatien för de stora framsteg som uppnåtts men det återstår mycket arbete för att kunna avsluta förhandlingarna.

Ordförandeskapet fortsätter att arbeta för att förhandlingarna ska framskrida ytterligare, i enlighet med europeiska rådets och rådets relevanta slutsatser. Vårt mål är att nå avgörande framsteg i Kroatiens förhandlingsprocess genom att öppna alla återstående kapitel och preliminärt avsluta så många kapitel som möjligt. Vi är också fast beslutna att göra betydande framsteg i utarbetandet av anslutningsfördraget.

Den 19 februari kunde vi öppna kapitel 13 (Fiske) och kapitel 27 (Miljö), vilka är mycket krävande kapitel i anslutningsprocessen som kräver mycket förberedelser. Den 19 april avslutade vi preliminärt Kapitel 1 (Fri rörlighet för varor), som utgjorde en viktig milstolpe eftersom hälften av kapitlen i förhandlingarna nu preliminärt har avslutats. Sedan förhandlingarna inleddes den 3 oktober 2005 har 30 kapitel öppnats, varav 18 preliminärt har avslutats. Ytterligare anslutningskonferenser ska planeras i vederbörlig ordning för att föra processen framåt.

Vissa känsliga kapitel diskuteras fortfarande, till exempel kapitel 8 (Konkurrens) och kapitel 23 (Rättsväsende och grundläggande rättigheter). Vi kommer också att behöva slutföra diskussionerna om en del kapitel som har betydande budgetmässiga följder, t.ex. jordbruk och regionalpolitik. Låt mig dock understryka att Kroatiens framsteg när det gäller att avsluta förhandlingarna också kommer att vara beroende av att de nödvändiga politiska, ekonomiska, rättsliga och administrativa reformerna genomförs. Därför är det fortfarande viktigt att Kroatien tar itu med kvarstående reformer, lever upp till alla återstående riktmärken i tid samt effektivt införlivar och genomför gemenskapens regelverk om landet ska kunna nå sitt mål att avsluta anslutningsförhandlingarna 2010.

Kan rådet redogöra för inom vilken tidsplan medlemsstaterna ska omsätta de fem överordnade mål som man har enats om som de viktigaste delarna i den nya strategin för sysselsättning och tillväxt, den så kallade EU 2020-strategin, till nationella mål?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Europeiska rådet enades vid sitt möte i mars om de viktigaste inslagen i den nya strategin för tillväxt och sysselsättning, som kommer att antas formellt vid Europeiska rådets möte i juni. Detta omfattar fem övergripande mål som kommer att ligga till grund för medlemsstaternas och EU:s arbete:

en sysselsättningsgrad på 75 procent för kvinnor och män mellan 20 och 64 år,

en investering på 3 procent av BNP i forskning och utveckling, tillsammans med en indikator på innovationsintensiteten,

en bekräftelse av de så kallade 20/20/20-målen om klimat och energi,

en minskning av antalet elever som i förtid avbryter sin skolgång och en ökning av den befolkningsandel som avslutat en eftergymnasial utbildning, samt

ett främjande av social inkludering, framför allt genom att minska fattigdomen.

Europeiska rådet enades också vid sitt möte i mars om att medlemsstaterna mot bakgrund av de överordnade målen ska fastställa sina nationella mål utifrån sina olika utgångslägen och nationella förutsättningar.

Arbetet med att fastställa nationella mål har redan inletts. De förberedande organen i rådet diskuterar för närvarande de nationella målen för att stödja insatserna på nationell nivå i varje medlemsstat. Samtidigt sker bilaterala samråd mellan samtliga medlemsstater, kommissionen och ordförandeskapet för att se över den totala situationen för alla fem mål för varje land.

När det gäller metoden för nationella mål sägs det i Europeiska rådets slutsatser att medlemsstaterna ska fastställa dem i enlighet med sina nationella beslutsförfaranden och i dialog med kommissionen för att kontrollera överensstämmelse med EU:s överordnade mål. Europeiska rådet kommer att granska resultaten av denna dialog i juni.

På nationell nivå kommer målen att bekräftas i de nationella reformprogrammen som ska läggas fram under hösten 2010.

Trots gränsförvaltningsbyråns Frontex viktiga bidrag när det gäller att bekämpa den illegala invandringen, är antalet illegala invandrare som kommer in till Europa via kontinentens södra del fortfarande mycket stort. Mottagningsländerna har redan stora problem i sina mottagningscentra och problemen förväntas bli ännu större med tanke på den aktuella ekonomiska krisen.

Tänker det spanska ordförandeskapet omedelbart vidta mer drastiska åtgärder för att ge specifikt stöd åt de länder som får ta emot de illegala invandrarna?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Ordförandeskapet och rådet fortsätter att lägga stor vikt vid kampen mot olaglig invandring och att främja solidariteten för detta ändamål.

Europeiska rådet antog vid sitt möte den 10–11 december 2009 Stockholmsprogrammet, en nytt flerårigt program inom området frihet, säkerhet och rättvisa för åren 2010–2014. I detta program står det klart och tydligt att en övergripande europeisk immigrationspolitik som bygger på solidaritet och ansvar fortsätter att vara ett centralt politiskt mål för EU. Programmet betonar att EU för att upprätthålla trovärdiga och hållbara system för invandring måste förebygga, kontrollera och bekämpa illegal invandring i takt med att trycket på unionen ökar i form av olagliga invandringsflöden, särskilt när det gäller medlemsstaterna vid de yttre gränserna, däribland de södra gränserna.

Ordförandeskapet arbetar också för att vid rådets möte i juni slutföra den första årliga bedömningen av den europeiska pakten för invandring och asyl från 2008, där man även betonar behovet av att främja solidariteten med de medlemsstater vars geografiska läge utsätter dem för tillströmning av invandrare, eller vars resurser är begränsade. Kommissionen antog den första årsrapporten om invandring och asyl den 6 maj 2010, och på grundval av denna kommer ordförandeskapet att försöka dra relevanta slutsatser vid rådsmötet i juni.

Man bör även komma ihåg att RIF-rådet vid sitt möte den 25 och 26 februari 2010 antog slutsatser om 29 åtgärder för att stärka skyddet av de yttre gränserna och bekämpa illegal invandring. I dessa slutsatser betonar man vikten av principen om solidaritet och en rättvis ansvarsfördelning i den integrerade förvaltningen av de yttre gränserna, och man påminner om behovet av ett aktivt samarbete mellan medlemsstaterna och av att ytterligare förbättra effektiviteten hos Frontex, för att bättre klara de utmaningar som unionen står inför på detta område. De innehåller därför en rad åtgärder för den fortsatta utvecklingen av Frontex och det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur), kampen mot illegala nätverk för invandring och människohandel, solidaritet och en integrerad förvaltning av de yttre gränserna samt samarbete med tredjeländer.

Rådet har särskilt enats om att främja solidariteten med de medlemsstater som utsätts för särskilda påfrestningar genom kapacitetsuppbyggnad och praktiskt samarbete.

Med hänsyn till att det spanska ordförandeskapet denna vecka (17 maj) är värd för den årliga konferensen för förbundsorganisationen för internationellt främjande av nationella universitetssystem ”Brains on the Move”, tänker ordförandeskapet undersöka möjligheten till EU-system utvecklade för att underlätta kunskapsmigration och förhindra kunskapsflykt, främja kompetens och utveckla ett nätverk av ledande universitet på internationell nivå?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Rådet har en begränsad behörighet på området för utbildning enligt artikel 165 i EUF-fördraget. Enligt denna artikel ska unionen bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet genom att främja samarbetet mellan medlemsstaterna och genom att vid behov stödja och komplettera deras insatser, samtidigt som unionen fullt ut ska respektera medlemsstaternas ansvar för undervisningens innehåll och utbildningssystemens organisation samt medlemsstaternas kulturella och språkliga mångfald. Rådet inser dock vikten av de frågor som ledamoten har tagit upp. I detta avseende spelar den högre utbildningen – genom sin nära koppling till forskning och innovation – en alltmer framträdande roll i unionens allmänna ekonomiska strategi. Rådet vill därför peka på ett antal initiativ där rådet har varit aktivt eller djupt engagerat och som syftar till att öka intresset för EU:s institutioner för högre utbildning och främja akademisk excellens och samverkan, och samtidigt uppmuntra det fria flöde och utbyte av kunskap och idéer som är så viktigt för den sociala och ekonomiska utvecklingen.

Först och främst, vilket också uttrycktes genom rådets resolution av den 23 november 2007 om modernisering av universiteten för Europas konkurrenskraft i en global kunskapsekonomi⁽¹⁾, fortsätter rådet att uppmuntra medlemsstaterna att genomföra en omfattande modernisering och omstrukturering av högskolorna i syfte att främja och upprätthålla kvaliteten och kompetensen i EU:s högre utbildning. Modernisering av detta slag betraktas inte bara som en grundförutsättning för att lyckas med den bredare Europa 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning, utan också som en del i övergången till en alltmer global och kunskapsbaserad ekonomi. I rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationalisering av den högre utbildningen⁽²⁾ understryks också att främjande av kvalitet och excellens är avgörande för att EU inte ska halka efter i den globala konkurrensen när det gäller att locka till sig och behålla de största talangerna.

För det andra fäster rådet också stor vikt vid att främja rörlighet i utbildningssyfte inom den högre utbildningen för såväl studenter som lärare och forskare.

Den mycket framgångsrika Erasmus-delen av programmet för livslångt lärande⁽³⁾ – tillsammans med Erasmus Mundus-programmet inom området för samarbete med tredjeländer⁽⁴⁾ – fortsätter att visa fördelarna med rörlighet och det fria flödet av kunskap genom att berika humankapitalet, öka anställbarheten, förbättra möjligheterna för kreativitet och innovation samt förbättra kvalitet och innovation inom undervisning, lärande och forskning. Vid sidan av rörligheten uppmuntrar och stöder programmen utvecklingen av gemensamma akademiska projekt, nätverk och partnerskap mellan institutioner för högre utbildning.

Slutligen vill rådet tillägga att både de framsteg som uppnåtts genom den bredare, alleuropeiska Bolognaprocessen och EU:s framgångar med antagandet av gemensamma strategier och verktyg för erkännande av kvalifikationer och kvalitetssäkring kan bidra till att göra den högre utbildningen inom unionen attraktivare.

Skulle rådet kunna meddela sin ståndpunkt i fråga om EU-medborgare som avlidit utomlands i händerna på statstjänstemän från tredjeländer?

På vilket sätt kan rådet tänka sig stödja de anhöriga?

Ett exempel är Michael Dwyer, en irländsk medborgare i Bolivia som dödades av en elittrupp ur den bolivianska polisen. Många frågor kring dödsfallet är fortfarande oklara.

Anser rådet att de anhöriga principiellt har rätt till en noggrann utredning av denna typ av dödsfall? Kan rådet tänka sig att använda sitt inflytande på ett tredjeland för att få till stånd en sådan utredning?

Kan rådet vidta åtgärder för att hjälpa familjen Dwyer i ovannämnda fall?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Rådet har inte fått några upplysningar om det specifika fall som tagits upp av ledamoten. Eftersom konsulära frågor faller inom medlemsstaternas behörighetsområde har rådet ingen möjlighet att ge något svar i den konkreta fråga som gäller Michael Dwyers död.

Rent allmänt betonar rådet betydelsen av respekt för mänskliga rättigheter som hörnstenen i EU:s yttre förbindelser, och hänvisar ledamoten till de riktlinjer för dialog om mänskliga rättigheter som rådet antog i november 2008.

Medlemsstaternas beskickningar och EU:s delegationer följer därför noga den typ av fall som ledamoten tar upp.

Kampen mot straffrihet och till stöd för ett oberoende rättsväsende – och därmed ett korrekt och fullständigt genomförande av brottsutredningar – är några av de prioriteringar som EU har tagit upp i sin dialog med tredjeländer. EU tar regelbundet upp fall som Michael Dwyers i sina kontakter med tredjeländer, och kräver systematiskt att dessa fall blir föremål för fullständiga och korrekta utredningar.

Världshälsoorganisationen har lovat att genomföra en oberoende undersökning om det ökade antalet medfödda missbildningar i staden Fallujah i Irak för att utreda orsakerna till denna dramatiska ökning av allvarliga missbildningar.

Oro har uttryckts angående de vapen som de amerikanska styrkorna använde 2004 när Fallujah utsattes för ett av de kraftigaste bombanfallen under hela Irakkriget, bl.a. den kontroversiella användningen av vit fosfor. Vilka åtgärder planerar rådet att vidta om Världshälsoorganisationen konstaterar att det oroväckande höga antalet allvarliga medfödda missbildningar i staden hänger samman med att dess invånare utsatts för vit fosfor?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Som ledamoten vet följer rådet utvecklingen i Irak mycket noga, även när det gäller detta konkreta problem. Rådet är medvetet om vissa påståenden som tidigare har gjorts och som rör den fråga som ledamoten tar upp. För närvarande har vi dock inte tillräckligt mycket konkret information för att kunna ge något omfattande svar. Vi noterar att WHO troligen kommer att genomföra en undersökning om kvinnors hälsa i Irak. EU kommer naturligtvis att noggrant granska denna undersökning när den är avslutad. Det vore därför förhastat och olämpligt av rådet att ta ställning till frågan i detta skede, när grundläggande information fortfarande saknas.

Trots det vill ordförandeskapet tillägga att rådet är mycket medvetet om den irakiska hälsosektorns behov och har åtagit sig att stödja den. Hittills har totalt 117 miljoner euro av Iraks återuppbyggnadsbistånd gått till hälso- och sjukvårdssektorn. I biståndsprogrammet för 2008 ingår ett centralt projekt med inriktning på stöd till specialiserad sjukvård.

Det integrerade biståndspaketet för 2009–2010 innehåller också stöd till hälsosektorns institutionella kapacitet och humankapacitet för att möjliggöra hälso- och sjukvård av hög kvalitet (förstärkning av primärvårdssystemet, förbättring av de sanitära förhållandena i skolor).

Meddelandet från euroområdets statschefer om tillståndet i den grekiska ekonomin lämnar en del frågetecken när det gäller både det föreslagna förfarandet och innehållet i stödmekanismen.

I beslutet heter det att euroområdets medlemsstater är redo att bidra till ett samordnat bilateralt lån och vidare att man förväntar sig att euroländerna bidrar på grundval av respektive fördelningsnyckel inom ECB. Uttrycker rådet med detta en önskan eller en förpliktelse?

Målet med mekanismen är enligt meddelandet att skapa incitament för att återgå till marknadsfinansiering genom en adekvat prissättning utifrån riskerna. Vem är det som ska bedöma riskerna? Vidare anges att räntorna kommer att vara icke-koncessionella, det vill säga att de inte kommer att innehålla något subventionselement. I dagsläget har de grekiska räntorna en spread på närmare 400 punkter. Vilken ränta skulle teoretiskt sett vara acceptabel utan att den skulle anses ”innehålla något subventionselement”?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Stödprogrammet till Grekland är beslutat och det kommer att genomföras av medlemsstaterna i euroområdet utanför ramen för EU:s fördrag, genom mellanstatliga avtal. Detta kommer att ske i form av samordnade bilaterala lån från enskilda medlemsstater i euroområdet, samt ett betydande bidrag från IMF. EU:s medlemsstater har kommit överens om att låta Europeiska kommissionen sköta de uppgifter som rör samordning och förvaltning av det stabilitetsstöd som lämnas av länderna i euroområdet.

Rådet har därför inte diskuterat detaljerna i det finansiella stödprogrammet till Grekland, till exempel fördelningsnyckeln för de enskilda medlemsstater som deltar. Medlemsstaterna har emellertid meddelat sin avsikt att delta i linje med de åtaganden som gjorts i tidigare uttalanden från euroområdet och enligt ECB:s fördelningsnyckel, under förutsättning att lämpliga nationella förfaranden slutförs.

Rådet antog den 10 maj ett beslut i enlighet med fördragsartiklarna 126 och 136 som innehåller de viktigaste inslagen i det ekonomiska program som Grekland nu måste genomföra och speglar de grundläggande villkoren för ekonomiskt bistånd. Det särskilda låneavtalet mellan de stödgivande medlemsstaterna och Grekland knyter det ekonomiska stödet till villkoret att Grekland uppfyller de åtgärder som föreskrivs i ovannämnda beslut och i ett samförståndsavtal som måste stämma överens med beslutet. Långivarna och Grekland enades om samförståndsavtalet den 9 maj. Rådet kommer regelbundet att kontrollera att Grekland efterlever detta beslut genom kommissionens övervakning och regelbunden rapportering från Grekland.

Den första utbetalningen väntas äga rum före den 19 maj.

Rådets ordförandeskap påminner om att detaljerna kring de bilaterala lånen och de villkor som är knutna till dem har avtalats mellan Grekland och de medlemsstater som deltar i stödprogrammet. Rådet kan inte kommentera medlemsstaternas bilaterala åtgärder eller några uttalanden från medlemsstaternas stats- och regeringschefer.

***

Arbetslösheten inom EU i uppgick februari 2010 till 10 procent och enligt ILO:s prognoser kommer det att dröja till början av 2011 innan den börjar sjunka. Den ekonomiska krisen har fått dramatiska följder för den privata sektorn. Tusentals företag tvingas att välja mellan att avskeda folk i stora tal eller att lägga ner verksamheten. För att hjälpa friställda arbetstagare kan företag som har drabbats av den ekonomiska och finansiella krisen begära medel ur såväl Europeiska socialfonden som Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. När det gäller den offentliga sektorn däremot har EU inte tillräckligt med instrument till sitt förfogande för att bistå personer som har friställts från offentliga institutioner, eller från verksamheter av allmänt intresse, på grund av nedskärningar i de nationella budgetarna till följd av den ekonomiska och finansiella krisen. Vidare förutsätter de åtaganden som vissa medlemsstater har gjort gentemot Internationella valutafonden och kommissionen, i avsikt att ta sig ur den ekonomiska krisen, att stora nedskärningar görs bland de offentliganställda.

Kommer rådet att dryfta möjligheten att inrätta ett europeiskt instrument till stöd för offentliganställda som har förlorat sina jobb på grund av den ekonomiska och finansiella krisen?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Rådet delar oron över situationen när det gäller förlorade arbetstillfällen och den stigande arbetslösheten i EU, som påverkar både den privata och offentliga sektorn.

Det finns inget konkret förslag från kommissionen om ett europeiskt instrument till stöd för offentliganställda. Befintliga åtgärder på EU-nivå kan redan nu ge stöd till alla kategorier av arbetstagare som blivit arbetslösa.

Så är fallet med förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF), som gäller för arbetstagare både från den privata och offentliga sektorn, som blivit arbetslösa till följd av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln beroende på globaliseringen, och där denna arbetslöshet har betydande negativa konsekvenser för den regionala eller lokala ekonomin.

För att mildra effekterna av den finansiella och ekonomiska krisen omarbetade man denna förordning 2009 för att tillfälligt utöka dess omfattning och underlätta tillgången till fonden genom att justera interventionskriterierna. En medlemsstat kan ansöka om ett ekonomiskt bidrag från EGF för offentliganställda som sagts upp, under förutsättning att ansökan uppfyller de interventionskriterier som fastställs i den omarbetade förordningen.

Målgruppen i fråga kan också dra nytta av Europeiska socialfonden genom utvalda projekt som genomförs av stödmottagare som t.ex. delvis statligt ägda företag eller lokala administrativa myndigheter. Det spelar ingen roll om det rör sig om privat eller offentlig sektor, förutsatt att ett projekt faller under medlemsstaternas operativa program som medfinansieras av Europeiska socialfonden, och att de före detta offentliganställda arbetstagarna omfattas av projektet.

Ytterligare ett EU-instrument, det europeiska Progress-instrumentet för mikrokrediter, kan vara tillämpligt. Det europeiska Progress-instrumentet för mikrokrediter syftar till att öka tillgången och tillgängligheten till mikrofinansiering för utsatta grupper, t.ex. arbetslösa som vill skapa eller vidareutveckla ett mikroföretag. Arbetstagare från både privat och offentlig sektor som nyligen har blivit arbetslösa och vill starta ett Internetföretag skulle därför kunna dra nytta av lån inom ramen för detta instrument.

Med Lissabonfördraget har de nationella parlamenten för första gången getts en viktig roll i arbetet med EU-frågor. De nationella parlamenten uppmuntras således att delta aktivt i EU:s politiska beslutsprocess på ett tidigt stadium. Det är oerhört viktigt att alla former av interparlamentariskt samarbete tar hänsyn till två underliggande principer: ökad effektivitet och parlamentarisk demokrati. Jag skulle vilja framhålla att det är viktigt att stödja de nationella parlamenten i deras granskning av lagstiftningsförslag innan förslagen behandlas av EU:s lagstiftande institutioner, och i den faktiska granskningen av deras regeringars arbete inom ramen för rådet.

Vilka konstruktiva åtgärder har rådet vidtagit för att förbättra samarbetet med medlemsstaterna efter Lissabonfördragets ikraftträdande?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg .

(EN) I Lissabonfördraget uppmuntrar man till större delaktighet från de nationella parlamentens sida i EU:s verksamhet. Man stärker också unionens parlamentariska dimension.

En av de mer betydande nyheterna i Lissabonfördraget är den nya kontrollmekanismen avseende subsidiaritetsprincipen, som ger de nationella parlamenten en särskild roll i granskningen av lagstiftningsförslag för att säkerställa att de överensstämmer med subsidiaritetsprincipen. Man förstärker även informationen till de nationella parlamenten om EU:s åtgärder.

Rådet är fast beslutet att se till att de bestämmelser som rör förbindelserna med de nationella parlamenten och som faller inom dess ansvarsområde också genomförs på ett effektivt sätt.

För detta ändamål har ett antal förfaranden fastställts av rådet, och vi har informerat de nationella parlamenten om dessa förfaranden:

a) inrättande av ett system för överföring av lagförslag som lagts fram av medlemsstater eller institutioner till de nationella parlamenten, så att dessa får möjlighet att genomföra subsidiaritetskontrollen inom den tidsfrist på åtta veckor som anges i artikel 6 i protokoll 2

b) överföring till de nationella parlamenten av information, förslag till ändringar av fördragen (inklusive utkast till följd av genomförandet av det andra stycket i artikel 81.3 i EUF-fördraget) och tredjeländers ansökningar om anslutning till EU

c) överföring till de nationella parlamenten av information om andra handlingar som föreskrivs i fördragen, särskilt:

- dagordningar för rådets möten

- resultat av rådets möten

- protokoll från de delar av rådets möten som är "lagstiftningsöverläggningar"

- ståndpunkter som har antagits av rådet inom ramen för de olika lagstiftningsförfarandena

- information om resultatet av den utvärdering som nämns i artikel 70 i EUF-fördraget

- information om arbetet i den ständiga kommittén för operativt samarbete i frågor som rör den inre säkerheten (Cosi) som nämns i artikel 71 i EUF-fördraget.

Jag försäkrar att rådet kommer att verka för att dessa nya rutiner ska fungera effektivt, så att de nationella parlamenten ska kunna fullgöra den viktiga nya roll som de har tilldelats i Lissabonfördraget.

När det gäller subsidiaritetskontrollen skickade rådet i början av året ut två initiativ från medlemsstaterna på området för rättsliga och inrikes frågor till de nationella parlamenten. De nationella parlamenten uppmanades att uttrycka sina åsikter om respekten för subsidiaritetsprincipen inom 8 veckor. Endast ett negativt yttrande har inkommit.

I enlighet med artikel 48 i EU-fördraget överförde dessutom rådet till de nationella parlamenten redan i slutet av 2009 det spanska initiativet i samband med översynen av protokoll 36 till fördragen (extra ledamöter). De nationella parlamenten har också informerats om Serbiens ansökan om anslutning till EU.

Har rådet, mot bakgrund av de aldrig förut skådade resestörningar som inträffat runtom i Europa till följd av det vulkaniska askmolnet, övervägt att ge ekonomisk ersättning till dem som drabbats?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Den viktigaste nu gällande lagstiftningen på området för kompensation och assistans till passagerare anges i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar. I denna förordning infördes nya regler om kompensation och assistans till flygpassagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar. Där fastställs minimirättigheter för flygpassagerare som måste respekteras av alla flygbolag om det blir något avbrott i resan. I förordningen krävs det också att medlemsstaterna upprättar organ som ansvarar för genomförandet av förordningen och som har möjlighet att ålägga avskräckande påföljder.

Rådet är medvetet om de aldrig förut skådade resestörningar som orsakades av ett vulkanutbrott på Island och deras extraordinära konsekvenser, som bland annat har inneburit att nästan tio miljoner passagerare inte har kunnat flyga.

Jag hade tillfälle att diskutera denna fråga med parlamentets ledamöter under debatten vid plenarsammanträdet den 20 april.

Vid ett extra sammanträde den 4 maj enades rådet särskilt om att förordningarna om flygpassagerarnas rättigheter ska tillämpas fullt ut och på ett enhetligt sätt vid en kris av detta slag,, med hänsyn till de exceptionella omständigheterna. Rådet uppmanade kommissionen att ta hänsyn till erfarenheter och olika reaktioner från alla berörda parter under askmolnskrisen i samband med den pågående översynen av förordning 261/2004.

Europeiska unionen är för närvarande i stånd att sluta ett samarbetsavtal mellan Europol och Israel.

Europol har för avsikt att införa en bestämmelse i avtalet som förbjuder byrån att behandla personuppgifter som inhämtats på ett sätt som utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna, i enlighet med artikel 20.4 i rådets beslut 2009/934/RIF⁽¹⁾ av den 30 november 2009.

Innehåller avtalsförslaget bestämmelser som garanterar att Israel inte kommer att översända uppgifter till Europol som inhämtats på ett sätt som utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna, t.ex. uppgifter som inhämtats genom tortyr eller från olagligt fängslade personer?

Om svaret är ja, hur säkerställs det att dessa bestämmelser verkligen efterlevs?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Förhandlingar om ingående av ett operativt samarbetsavtal mellan Europol och Israel pågår mellan Europols direktör och de israeliska myndigheterna. Rådet deltar inte i dessa förhandlingar. Inte förrän Europols styrelse har lämnat avtalsförslaget till rådet kommer rådet att kunna yttra sig om innehållet i avtalet.

Som ledamoten känner till fäster rådet stor vikt vid skydd av personuppgifter, och i detta avseende ser det fram emot yttrandet från den gemensamma tillsynsmyndigheten (JSB, Joint Supervisory Body) för Europol samt förslaget till operativt samarbetsavtal. När rådet förra året beslutade att bemyndiga Europols direktör att inleda förhandlingar om ett utkast till operativt samarbetsavtal, grundade det sitt beslut på en rapport från Europols styrelse och på yttrandet från JSB, som båda har framhållit att inga hinder mot att inleda förhandlingar med Israel förelåg, förutsatt att ett antal frågor som JSB har väckt togs upp under dessa förhandlingar. När förslaget till operativt avtal har lämnats in till rådet kommer rådet att kunna bedöma huruvida den gemensamma tillsynsmyndighetens synpunkter vederbörligen har beaktats eller ej.

Den 27 april 2010 beslöt det ukrainska parlamentet (Verchovna rada) oväntat att ratificera ett nytt fördrag som förlänger ryska flottans hyra av Sevastopol-basen med 25 år efter 2017, med möjlighet till ytterligare fem års förlängning. Beslutet togs med en majoritet på 236 av de 450 ledamöterna mitt under ett pinsamt gräl i kammaren. Den ryska duman ratificerade sedan raskt fördraget med en häpnadsväckande majoritet på 98 procent.

Vilka följder kommer enligt rådets mening detta avtal att få för Ukrainas suveränitet? Hur kommer det att påverka utsikterna för Ukrainas integration i de euroatlantiska strukturerna?

Med tanke på att EU efter 2007 års utvidgning gränsar direkt till Svarta havet, vilka konsekvenser kommer den här stora ryska flottbasen som ligger så nära EU:s gränser att ha för unionens långsiktiga säkerhet?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Ett av president Janukovitjs viktigaste utrikespolitiska mål är att förbättra Ukrainas förbindelser med Ryssland. Detta har välkomnats av EU, som hela tiden har stött de konstruktiva förbindelserna mellan Ukraina och Ryssland.

Vid ett möte i närvaro av president Medvedev i Charkiv den 21 april undertecknade Ryssland och Ukraina ett avtal om förlängning av den ryska Svartahavsflottans hyra av Sevastopol-basen fram till 2042, med en automatisk förlängning i fem år om inget annat har överenskommits. I avtalet ingick även en 30-procentig sänkning av priset på rysk gas som en del av hyresbetalningen.

Rådet har tagit del av detta avtal och anser det vara Ukrainas suveräna beslut. Rådet har hela tiden ansett att Ukraina har haft den suveräna rätten att antingen säga upp hyresavtalet när det löper ut 2017 eller att förlänga det. Rådet är också medvetet om att den rabatt på gaspriset som ges till Ukraina utgör en del av detta avtal. Rådet hoppas att det lägre gaspriset inte kommer att avleda Ukraina från att arbeta för ökad energieffektivitet och fortsätta med sitt reformprogram, särskilt inom energisektorn. Rådet hoppas också att lägre gaspriser kommer att stärka budgetdisciplinen och bidra till att återupprätta samarbetet med IMF.

Redan före 2007 års utvidgning gränsade EU direkt till Östersjön, där Ryssland har flera starka flottbaser. Rådet anser att den ryska flottbasens närvaro i Sevastopol inte borde inverka på EU:s säkerhet.

Europeiska fetmadagen kommer att gå av stapeln nästa lördag, den 22 maj. Fetma är för nuvarande ett av de största problem som EU:s medborgare och hälsovård står inför.

I slutet av detta år kommer uppskattningsvis 20 procent av Europas befolkning – 150 miljoner vuxna och 15 miljoner barn och ungdomar – att anses vara feta. Vilka åtgärder vidtar rådet för att ta itu med den ökande fetman i EU:s medlemsstater?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) I rådets slutsatser som antogs den 6 december 2007 uppmanades medlemsstaterna att samarbeta för att ta fram åtgärder för att ändra livsmedelsprodukternas sammansättning och därmed minska halterna av salt, mättat fett, transfettsyror, tillsatt socker och energiinnehåll, med tanke på den roll som dessa faktorer spelar i utvecklingen av kroniska sjukdomar, övervikt och fetma.

Dessutom kommer det spanska ordförandeskapet den 8 juni 2010 att uppmana rådet att anta slutsatser där man rekommenderar att åtgärder vidtas av medlemsstaterna och kommissionen för att främja och övervaka en minskning av den europeiska befolkningens saltintag. Överkonsumtionen av salt skadar hälsan och kan särskilt ge problem med fetma. Överskott på salt bidrar till fetma genom att leda till törst och intag av kaloririka drycker.

Rådet undersöker för närvarande ett förslag till förordning som kommissionen har lagt fram ”om bestämmelserna om livsmedelsinformation till konsumenterna”, som syftar till att göra livsmedelsmärkningen mer informativ, tydlig och lättläst så att den tillåter jämförelser mellan liknande produkter.

Mer informativ eftersom uppgifter om näringsvärde (socker, fett, salt etc.) ska bli obligatoriska enligt förordningen.

Tydligare eftersom en minsta teckenstorlek är under övervägande.

Mer lättläst eftersom alla uppgifter ska finnas i en enda tabell som möjliggör jämförelser eftersom kvantiteterna alltid ska anges per 100 g för fasta ämnen och 100 ml för vätskor.

Målet är att motivera konsumenterna att välja den produkt som är bäst anpassad till deras behov och lära sig att undvika livsmedel som kan skada hälsan.

Molnet av vulkanisk aska orsakade allvarliga avbrott i flygtrafiken. Har rådet för avsikt att mot denna bakgrund vidta åtgärder för att snabbare genomföra det gemensamma europeiska luftrummet?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Den 25–26 februari 2010 anordnade det spanska ordförandeskapet en högnivåkonferens i Madrid om färdplanen för genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet. Deltagarna i konferensen enades om att ett genomförande av det gemensamma europeiska luftrummet är av yttersta vikt för den europeiska luftfartens framtid. Initiativet har ambitiösa målsättningar: att halvera kostnaden för flygbiljetter, att minska miljöpåverkan från flyget med 10 procent genom bättre användning av luftrummet kombinerat med ett program för utfasning av fossila bränslen i luften, samt att möjliggöra en trefaldig ökning av kapaciteten och samtidigt ytterligare förbättra den redan höga säkerhetsstatistiken för det europeiska luftrummet. Deltagarna stödde också en ambitiös färdplan för genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet.

Vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott på Island startade den 14 april och skapade ett moln av vulkanisk aska som hotade att täcka större delen av Europa. I enlighet med tillämpliga förfaranden som tagits fram på internationell nivå stängde de nationella myndigheterna alla berörda luftrum, vilket medförde enorma konsekvenser för flygtrafiken i Europa.

EU:s transportministrar behandlade först störningarna i flygtrafiken på en video/tele-konferens den 19 april, där de kom överens om en gradvis och samordnad öppning av det europeiska luftrummet, samtidigt som de betonade att säkerheten måste anses utgöra en absolut prioritet. Ministrarna beslutade om ett gemensamt system med tre zoner grundat på koncentrationen av aska, vilket trädde i kraft den 20 april och gäller ännu. De enades också om ett extra rådsmöte den 4 maj 2010.

Vid mötet den 4 maj diskuterade rådet konsekvenserna av störningarna i flygtrafiken, baserat på information från kommissionen. Rådet enades om vikten av att ge högsta prioritet till att påskynda och tidigarelägga det fullständiga genomförandet av det gemensamma europeiska luftrummet. Rådet uppmanade de europeiska institutionerna och medlemsstaterna att så snabbt som möjligt fatta lämpliga beslut om ett antal åtgärder som har fastställts, särskilt när det gäller:

- omedelbart inrättande av en krissamordningsenhet

- utnämning utan dröjsmål av samordnaren för funktionella luftrumsblock

- påskyndat genomförande av de funktionella luftrumsblocken

- utnämning av chefen för det europeiska nätverket före utgången av 2010

- antagande av kvalitetssystemet före sommaren 2010

- påskyndat genomförande av Easa:s (Europeiska byrån för luftfartssäkerhet) nya befogenheter, särskilt avseende flygledningstjänsten, vilket bör slutföras före 2012

- antagande av strategin för införande av Sesar (Singel European Sky Air Transport Management Research Programme) före utgången av 2010.

Kan rådet ge en aktuell bedömning av den politiska situationen i Burma?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Den politiska situationen i Burma/Myanmar kan inte betraktas skilt från de djupa sociala och ekonomiska utmaningar som landet står inför. Att enbart fokusera på det kommande valet och förnyelsen av institutionerna kommer inte att räcka för att avhjälpa grundläggande brister och skapa en hållbar utveckling.

För första gången på 20 år förbereder sig landet för ett flerpartival till parlamentet, vid ett datum som ännu inte har meddelats. Militären styr processen och kommer att hålla kvar sitt grepp även kring det framtida parlamentet. Vallagarna förhindrar de ca 2 000 politiska fångarna från att bli partimedlemmar och från att bli valda, bland andra Daw Aung San Suu Kyi, vars parti NLD därför har beslutat att inte delta i valet. Detta gör att det regeringsstödda USD-partiet ligger bäst till. 25 andra partier har registrerats, varav flera inte har någon anknytning till militären. Vi anser inte att valet kommer att förändra militärdiktaturen till en demokrati på en gång, men det kan vara ett första steg i en längre övergångsprocess.

Att de etniska grupperna deltar är ännu viktigare för utvecklingen än den roll som oppositionen spelar. De utgör 40 procent av befolkningen och lever på 50 procent av landets yta. Vissa eldupphörgrupper kan också komma att delta i valprocessen. Ett viktigt problem är omvandlingen av militärgrupper som har gått med på eldupphör till gränsbevakningsstyrkor. Utöver risken för nya väpnade konflikter, särskilt i gränsområdena, är de kvarvarande icke-eldupphörgrupperna pressade, och det finns en risk för ökade flyktingströmmar.

Situationen för de mänskliga rättigheterna är fortfarande en stor oroskälla för EU. Det finns ingen rättssäkerhet, inget rättsligt oberoende, en utbredd straffrihet för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, allvarliga inskränkningar av yttrandefriheten och strikt kontrollerade medier.

Den ekonomiska situationen ger en blandad men till största delen dyster bild. Burma/Myanmar tillhör fortfarande de minst utvecklade länderna, med utbredd fattigdom bland vanliga medborgare. Återhämtningen och återuppbyggnaden efter cyklonen Nargis kommer att ta många år. Statens intäkter härrör huvudsakligen från försäljningen av naturgas till regionen. Dessa intäkter fortsätter att möjliggöra en blygsam tillväxt, men mycket används till armén och stora byggprojekt, exempelvis den nya huvudstaden Naypyidaw. Rekordlåga investeringar i hälsovård och utbildning hämmar landets långsiktiga möjligheter. Slutligen har den globala ekonomiska krisen, med svagare utveckling av Burmas viktigaste handelspartner och färre penningöverföringar från arbetstagare i utlandet, samt externa ekonomiska bojkotter, påverkat situationen negativt.

EU, såväl som hela det internationella samfundet, anser att det är är en långsiktig process att åstadkomma förändringar i Burma/Myanmar. Vi kommer att fortsätta göra vår del genom att aktivt samarbeta med alla aktörer på fältet, och genom en väl avvägd blandning av påtryckningar och engagemang. Valet kan, även om det är bristfälligt, vara ett första steg mot ett samhälle och en demokrati som är mer inkluderande. Vår uppfattning är att vi inte har råd att missa denna chans till engagemang, och vi är beredda att fortsätta vårt arbete tillsammans med våra partner, t.ex USA, FN och de asiatiska länderna, även efter valet.

Kommissionen presenterade nyligen sitt förslag till direktiv (2010/0065 (COD) – KOM(2010)0095) om förebyggande och bekämpande av människohandel samt skydd av offer. Ett viktigt direktiv som ger EU en möjlighet att bekämpa ett av de allvarligaste brotten i världen. Det är därför viktigt att alla medlemsländer strävar åt samma håll genom att harmonisera sina lagstiftningar, genom att öka skyddet för brottsoffer och genom att arbeta förebyggande. Vi måste ta ansvar för efterfrågan som finns i våra länder på tjänster från offer för människohandel. Därför är jag förvånad och besviken över att kommissionen i sitt förslag till direktiv i artikel 15.4 inte föreslår en kriminalisering av dem som utnyttjar tjänster med vetskap om att personen som tillhandahåller tjänsten är offer för människohandel.

Med anledning av ovanstående vill jag därför fråga rådet vilka utsikterna är att medlemsstaterna skulle kunna tänka sig att kriminalisera köpandet av tjänster från offer för människohandel?

Detta svar, som utarbetats av ordförandeskapet och inte är bindande för vare sig rådet eller rådsmedlemmarna, framfördes inte muntligen vid frågestunden till rådet under Europaparlamentets sammanträdesperiod i maj 2010 i Strasbourg.

(EN) Jag är tacksam mot parlamentet för möjligheten att svara på just denna fråga som rör människohandel. Detta är en viktig fråga. Kampen mot människohandel är en prioritering för det spanska ordförandeskapet, den har lyfts fram som en prioriterad fråga i Stockholmsprogrammet, och insatserna för att förebygga och bekämpa människohandel har intensifierats avsevärt under det senaste året. Människohandel är ett grovt brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, och EU bör främja en proaktiv, samordnad och enhetlig strategi mot detta. En övergripande politik, där förebyggande är en viktig del, håller gradvis på att ta form.

Enligt artikel 15 om förebyggande som nämns i frågan ska medlemsstaterna eftersträva att minska den efterfrågan som ligger till grund för alla former av utnyttjande som är relaterade till människohandel. Enligt punkt 2 och 3 omfattar detta åtgärder som informationskampanjer och kampanjer för att öka medvetenheten, forsknings- och utbildningsprogram i syfte att öka medvetenheten och minska risken för att människor, särskilt barn, faller offer för människohandel, samt utbildning för tjänstemän som sannolikt kommer i kontakt med offer och potentiella offer. Enligt punkt 4 i artikel 15 ska medlemsstaterna ”överväga att vidta åtgärder för att straffbelägga användning av tjänster som omfattas av någon av de former av utnyttjande som avses i artikel 2, när denna användning sker med vetskap om att personen i fråga är offer för ett brott som avses i artikel 2”. Med andra ord ska medlemsstaterna överväga att kriminalisera utnyttjandet av billig arbetskraft och köp av sexuella tjänster när köparen är medveten om att personen i fråga är ett offer för människohandel. Det är en icke-bindande bestämmelse som överlåter åt medlemsstaterna att i detalj hantera frågan om kriminalisering.

Denna formulering är identisk med formuleringen i det föregående förslaget till rambeslut som antogs vid RIF-rådet den 1 december 2009 men upphävdes i och med Lissabonfördragets ikraftträdande. Efter diskussioner i rådet stod det klart att en bindande bestämmelse inte skulle vara godtagbar för en stor majoritet av medlemsstaterna. Detta återspeglas också i kommissionens motivering till förslaget, där man i punkt 2.1.2 skriver: ”Införandet av en särskild skyldighet att kriminalisera kunder som medvetet utnyttjar sexuella tjänster från en person som är offer för människohandel blev en omtvistad fråga bland aktörerna. Flera medlemsstater framhöll att en sådan bestämmelse under alla omständigheter inte borde vara bindande.”

EU:s konkurrenskraft är erkänd i industrigrenar som fordonstillverkning, kemiindustri och maskinteknik, där EU under 2008 stod för 27, 30 respektive 38 procent av världsproduktionen. Under 2008 var EU också den tredje största läkemedelstillverkaren och den näst största tillverkaren av civila flygplan. Den ekonomiska krisen har dock drabbat den europeiska industrin hårt. I februari 2010 minskade industriproduktionen med 2 procent jämfört med februari 2009, och antalet arbetslösa i EU-27 uppgick till 23 019 000, en ökning med 3,1 miljoner jämfört med februari 2009. Det är oroande att arbetslösheten bland ungdomar (under 25 år) nådde 20 procent i februari 2010.

Det finns en nära koppling mellan sysselsättningsgraden och tillväxten i industriproduktionen. Därför vill jag be kommissionen upplysa om vilka åtgärder som vidtagits för att utveckla en ambitiös, miljövänlig och hållbar industripolitik som gör det möjligt att minska arbetslösheten och bevara industriproduktionen i EU?

(FR) Den europeiska industrin står fortfarande för 18 procent av den totala sysselsättningen, trots en minskning av sysselsättningen inom industrin på cirka 0,5 procent per år under perioden 1995–2007, medan sysselsättningen inom företagstjänster har uppvisat en årlig tillväxt på 4,5 procent. Den finansiella krisen har emellertid visat på betydelsen av att upprätthålla en säker industriell bas i EU.

I Europa 2020-strategin förkunnas utvecklingen av en industripolitik för en globaliserad tid, en politik som fokuserar på att bibehålla och utveckla en säker, konkurrenskraftig och diversifierad industriell bas, samt på att arbeta för större energieffektivitet och en mer rationell användning av resurser. Dessutom står det nu klart att EU:s politik måste underlätta för europeiska företag inom alla sektorer att öka sin konkurrenskraft.

I september 2010 kommer kommissionen att utveckla sin nya vision för en industripolitik för en globaliserad tid. Dess prioritet är att underlätta övergången mot en mer konkurrenskraftig, innovativ och hållbar tillverkningsindustri. Kommissionen kommer att lägga fram konkreta förslag som bygger på en analys av styrkor och svagheter i de olika industrisektorerna samt ta hänsyn till följande punkter:

Frågan om konkurrenskraft behöver integreras i alla unionens politikområden.

Genomförandet av en moderniserad infrastruktur måste påskyndas, särskilt när det gäller energi-, transport- och telekommunikationsnäten. Det är också nödvändigt att öka insatserna när det gäller innovation och främja viktig generisk teknik till stöd för utvecklingen av nya industrier, centrum för konkurrenskraft och tjänster.

Därtill utgör övergången till en grön ekonomi med effektiv resursanvändning i alla olika branscher, även små och medelstora företag, en stor utmaning. Detta mål utgör dock även en möjlighet för den europeiska industrin, både när det gäller teknisk kompetens och skapande av arbetstillfällen.

Slutligen kommer det på internationell nivå att bli nödvändigt att garantera rättvisa konkurrensvillkor för europeiska företag på den globala marknaden och utvidga EU:s regler och standarder till att även omfatta länder utanför EU. Å andra sidan kommer vi också att behöva vara mycket vaksamma när det gäller råvaruförsörjningen.

Kommissionen vill före årets slut utarbeta ett förslag till politik för allt knappare råvaror. Vid sitt besök i ITRE-utskottet den 28 april 2010 betonade kommissionsledamot Tajani flera gånger att råvaruförvaltningen är en av hans huvudprioriteringar. Vid sidan av tillgång till råvaror inom och utanför EU framhölls också återvinning och återanvändning som ett viktigt område.

Frågan är dock hur kommissionen mer exakt definierar och tolkar begreppen ”återvinning” och ”återanvändning” och hur beslutsam och ambitiös dess politik kommer att bli inom detta område. Kommer det att stanna vid den traditionella uppfattningen av återvinning och downcycling? Eller kommer kommissionen att gå längre och ta hänsyn till och främja nya tillvägagångssätt, såsom ”vagga till vagga”? Om så är fallet, hur kommer detta att konkret återspeglas i politiken? Kommer t.ex. ”vagga till vagga” att i framtiden bli ett av de kriterier som måste uppfyllas vid offentliga upphandlingar?

(EN) Kommissionen tackar ledamoten för detta tillfälle att diskutera frågorna om resurseffektivitet, EU:s avfalls- och återvinningspolitik samt råvaruinitiativet.

Innan ledamotens frågor besvaras vill kommissionen betona att råvaruinitiativet är en integrerad strategi som sammanför olika politikområden för att säkerställa en hållbar försörjning av råvaror vid EU:s fortsatta övergång till en mer resurseffektiv ekonomi. Som framgår av meddelandet från 2008 om råvaruinitiativet bygger denna integrerade strategi på tre pelare:

Säkerställande av råvarutillgången från internationella marknader på samma rättvisa villkor som andra industriella konkurrenter.

Etablering av de rätta ramvillkoren i EU för att främja en hållbar råvaruförsörjning från europeiska källor.

Främjande av den allmänna resurseffektiviteten och återvinning för att minska EU:s förbrukning av primära råvaror och det relativa importberoendet.

Den tredje pelaren i råvaruinitiativet fokuserar på att minska konsumtionen av primära råvaror genom att öka resurseffektiviteten och främja återvinning. Detta bygger på den omfattande politik och lagstiftning i EU om avfallshantering och återvinning som redan finns, såsom ramdirektivet för avfall, förordningen om transport av avfall samt en rad direktiv som handlar om hur särskilda avfallsflöden ska hanteras, t.ex. avfall från elektriska och elektroniska produkter. Ett av målen för råvaruinitiativet är faktiskt att uppmuntra och underlätta ett fullständigt genomförande och verkställande av lagstiftningen på området avfall och återvinning.

När det gäller definitioner av begrepp som ”återvinning” och ”återanvändning” innehåller ramdirektivet för avfall, som antogs i november 2008, en definition av begreppet återvinning och en skisserad hierarkisk ordning i fråga om avfall enligt vilken förebyggande har högsta prioritet, därefter kommer förberedelser för återanvändning och sedan återvinning. Sammantaget innebär detta att EU:s politik redan är baserad på en sammanhängande strategi för att främja återanvändning och återvinning framför andra former av avfallshantering. Dessutom nämns redan begreppet ”livscykelstänkande” i detta direktiv, och därigenom berörs relaterade begrepp som ”vagga till vagga” och får aktivt stöd genom EU:s politik på området. Därtill ger en plattform om livscykelbedömning som upprättats av det gemensamma forskningscentrumet ett antal exempel och metoder på livscykeltänkande och livscykelbedömning.

Kommissionen vidtar också ett antal åtgärder för att våra mål på detta område ska uppnås på ett ändamålsenligt sätt:

Ett viktigt arbete är att fastställa kriterier för när avfall upphör att vara avfall, vilka omfattar ett antal flöden för bulkavfall såsom järn, stål, aluminium och koppar.

För att kunna hantera mer sällsynta metaller som för närvarande är svåra att återvinna har kommissionen två strategier. Den första strategin gäller forskning om utbytbarhet, och den andra gäller handel. Inom EU undersöker kommissionen hur man kan uppmuntra forskning om utbytbarhet, särskilt i fråga om nya material som kan ersätta strategiska eller knappa råvaror som till exempel platinametaller och sällsynta jordartsmetaller. När det gäller handelsstrategin ägnar kommissionen särskild uppmärksamhet åt tredjeländers otillbörliga och snedvridande affärsmetoder, samtidigt som man ser till att tillräcklig hänsyn tas till miljön.

Ett annat verksamhetsområde rör olagliga transporter av sekundära råvaror. Vi samarbetar med industrin för att analysera situationen och föreslå konkreta rekommendationer så att de befintliga olagliga avfallstransporterna (en viktig källa till sekundära råvaror) utanför EU kan minskas genom ett fullständigt genomförande av förordningen om avfallstransporter.

Som en del av vårt pionjärmarknadsinitiativ undersöker vi nu hur EU:s återvinningsindustri kan bli mer konkurrenskraftig. Frågor som för närvarande undersöks omfattar åtgärder för att stimulera återvinning av produkter och åtgärder för att stimulera efterfrågan på miljöinnovationer inom återvinning.

Slutligen är miljöanpassad offentlig upphandling ett frivilligt instrument som gör det möjligt för offentliga myndigheter att upphandla varor, tjänster och byggentreprenader med minskad miljöpåverkan under hela deras livscykel. I de senast utvecklade gemensamma kriterierna för miljöanpassad offentlig upphandling har man förutom andra miljökrav även tagit hänsyn till återvinning eller insamling av material.

Som ledamoten vet har kommissionen åtagit sig att rapportera till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av råvaruinitiativet senast i slutet av 2010. Detta kommer att ske i form av ett meddelande där vi kommer att beskriva våra föreslagna åtgärder. Med andra ord är detta ett pågående arbete.

Dessutom planerar kommissionen att senare i år publicera sin översyn av den temainriktade strategin för förebyggande av avfall och återvinning.

Kommissionen fortsätter att välkomna parlamentets fokus på denna viktiga fråga och ser fram emot de fortsatta diskussioner som vi kommer att ha under hela 2010.

Ett antal medlemsstater, bland annat Belgien och Tyskland, har redan utvecklat ett eget miljöpoängsystem för att uttrycka hur miljövänliga bilar är.

Dessa miljöpoäng tar inte bara hänsyn till sedvanliga indikatorer såsom koldioxidutsläpp utan också utsläpp av andra växthusgaser (metan och kväveoxid), utsläpp som påverkar luftkvaliteten och buller från fordonet.

Hur miljöpoängen beräknas skiljer sig dock från land till land. Ett europeiskt miljöpoängsystem skulle kunna skapa mer enhetlighet.

Överväger kommissionen att införa ett europeiskt miljöpoängsystem? På vilken sikt kommer kommissionen i så fall att göra detta?

(FR) EU har ett starkt och kontinuerligt engagemang för luftkvalitet. På senare år har detta engagemang blivit mer konkret genom antagandet av en avsevärd mängd lagar som reglerar olika aspekter som måste beaktas inom detta omfattande område.

För att uppnå det mål som anges i Köpenhamnsöverenskommelsen – det vill säga att begränsa den globala temperaturökningen jämfört med förindustriella nivåer till högst 2 °C – är det avgörande att utsläppen av växthusgaser till år 2050 minskar med minst 50 procent jämfört med 1990 års nivåer.

För att uppnå målet på 2 °C är det nödvändigt att snabbt vidta särskilda åtgärder för transportsektorn, eftersom denna producerar största delen av världens koldioxidutsläpp. Bilar står till exempel för 12 procent av hela EU:s koldioxidutsläpp i atmosfären.

Ett miljöpoängsystem är en av de åtgärder som kan utvecklas för att minska trafikens negativa effekter på miljön, främst genom förbättrad luftkvalitet och lägre bullernivåer. Hittills har kommissionen inte vidtagit några åtgärder för att skapa ett europeiskt miljöpoängsystem eller harmonisera verksamheten i de olika medlemsstaterna med avseende på de system som skapats.

Trots det är kommissionens verksamhet när det gäller miljön mycket omfattande. Den innehåller aspekter som rör information till allmänheten om miljöprestanda för de fordon som marknadsförs inom EU. I detta avseende har direktiv 1999/94/EG⁽¹⁾ om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar till syfte att se till att information om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp när det gäller nya personbilar som utbjuds till försäljning eller uthyrning inom gemenskapen görs tillgänglig för konsumenterna så att dessa kan göra väl underbyggda val. Kommissionen kommer inom kort att inleda en översyn av detta direktiv för att skapa gynnsammare och mer effektiva villkor för spridning av miljöinformation till allmänheten. Kommissionen vill också påpeka att åtgärderna för att garantera en god luftkvalitet rör alla områden av utsläpp från trafiken genom att vi fastställer gränser och normer för föroreningar (kolmonoxid, kolväten, kväveoxider, partikelformiga föroreningar) och växthusgaser (särskilt koldioxid), och även beaktar olika typer av fordon på våra vägar (personbilar, lätta nyttofordon, lastbilar). Dessa åtgärder har gjort det möjligt för oss att skapa en EU-lagstiftning med vars hjälp vi kan garantera en hållbar utveckling av den europeiska ekonomin under de kommande åren.

När det slutligen gäller minskningen av bullernivåerna måste man nämna rådets direktiv 70/157/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon.⁽²⁾ Detta direktiv har ändrats flera gånger för att anpassas till den tekniska utvecklingen. Den senaste ändringen gjordes genom kommissionens direktiv 2007/34/EG.⁽³⁾ Kommissionen kommer även att föreslå en ny ändring nästa år för att sänka bullergränserna.

Under det brittiska ordförandeskapet 2005 bad rådet kommissionen att genomföra en komplett och djupgående översyn av alla aspekter av EU:s utgifter (inklusive GJP) och resurser (inklusive Storbritanniens rabatt) för rapportering 2008/2009.

Hur långt har kommissionen kommit med denna översyn? Tänker kommissionen utfärda ett meddelande i denna fråga och kan kommissionen ge en detaljerad beskrivning av den planerade tidsplanen för detta?

(EN) Efter samråd med budgetutskottet och för att bättre sammanlänka budgetöversynen med Europa 2020-strategin och den nya kommissionens arbetsprogram och låta den nya kommissionen ta ansvar för detta viktiga initiativ, har kommissionens ordförande beslutat att skjuta upp presentationen av budgetöversynen till det tredje kvartalet 2010. Denna tidsplan bör göra det möjligt för parlamentet att framföra sina synpunkter på den framtida inriktningen för EU:s budget senast i slutet av 2010. Kommissionens ordförande tillkännagav denna tidsplan vid parlamentets plenarsammanträde i början av 2010.

Kommissionen arbetar för närvarande med budgetöversynen och håller också på att inleda de interna förberedelserna för nästa fleråriga budgetram, som är nära förknippad med budgetöversynen. Kommissionen avser att lägga fram ett meddelande om detta under första halvåret 2011.

I oktober 2009 läckte kommissionens förslag till meddelande om översyn av EU:s budget ut till allmänheten. Meddelandet föreskrev en betydande minskning av utgifterna inom den gemensamma jordbrukspolitiken, och innehöll andra förslag om den framtida inriktningen. Den avgående kommissionsledamoten med ansvar för jordbruksfrågor, Marianne Fischer Boel, hade vid ett offentligt sammanträde i Europaparlamentets jordbruksutskott betecknat texten som icke-existerande.

Kan kommissionen bekräfta att den inte förbereder dylika förslag om den gemensamma jordbrukspolitiken i samband med översynen av EU:s budget?

Kan kommissionen under alla omständigheter försäkra att diskussionerna om budgetöversynen inte kommer att föregripa de pågående diskussionerna om översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2013?

(EN) Kommissionen har fått i uppdrag av Europeiska rådet i december 2005, liksom genom det interinstitutionella avtalet om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning från maj 2006, ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt”.

Den handling som kom till allmänhetens kännedom i oktober 2009 var ett arbetsdokument som inte hade diskuterats eller validerats på lämplig politisk nivå av kommissionen. Det rörde sig om en rent intern text där det redogjordes för olika iakttagelser och alternativa scenarion, avsedda för kommissionens interna bruk.

Kommissionen förbereder för närvarande sin ståndpunkt om de olika dimensionerna av EU:s budgetöversyn. I enlighet med kommissionens arbetsprogram för 2010 väntas handlingen om budgetöversynen finnas tillgänglig under tredje kvartalet 2010.

Kommissionen inledde dessutom den 12 april 2010 ett offentligt samråd om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Detta samråd kommer att ge viktig information inför kommissionens meddelande om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, som ska läggas fram i slutet av 2010. I detta meddelande kommer man att undersöka möjliga framtida utvecklingsvägar för den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller sakinnehåll. Det kommer att följa meddelandet om budgetöversynen, men man kommer inte att försöka förutse några ekonomiska aspekter. Dessa kommer i stället att behandlas i de förslag om den fleråriga budgetramen som kommissionen kommer att lägga fram under 2011.

Budgetöversynen, och särskilt det offentliga samrådet om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, utgör ett välkommet tillfälle att grundligt granska den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken och dess mål. Den gemensamma jordbrukspolitiken har undergått betydande reformer under gångna år. Politiken har tydligt bevisat sin förmåga att kunna anpassas till förändrade krav och nya utmaningar. Denna reformförmåga kommer att behövas på nytt under den kommande perioden.

Budgetöversynen kommer också att bli ett välkommet tillfälle att grundligt granska vilka EU:s politiska prioriteringar bör vara och hur EU bör finansieras. Kommissionen är övertygad om att den gemensamma jordbrukspolitiken kommer att förbli en viktig del av EU:s prioriteringar även efter 2013. Det kommer emellertid att krävas ytterligare anpassning av den gemensamma jordbrukspolitiken så att den överensstämmer bättre med Europa 2020-visionen och fungerar bättre för att möta framtida utmaningar, som klimatförändringar och trygg livsmedelsförsörjning.

Utan tvivel kommer beslutet om den framtida gemensamma jordbrukspolitiken att bli svårt. Det är mycket viktigt att först besluta om den rätta politiken för framtiden, och därefter se vad denna politik kräver när det gäller budgeten.

Den öppna samordningsmetoden infördes för att EU:s strategiska mål inom den offentliga politiken skulle kunna nås. Metoden bör utgå från riktlinjer och indikatorer som utarbetas på EU-nivå och kvantitativa och konkreta åtgärder och mål som fastställs på medlemsstatsnivå, från utvärderingar, rapporter, handlingsplaner, prestandajämförelser, betyg, inbördes granskningar och utbyte av bästa praxis. I samband med utvärderingen av den öppna samordningsmetodens möjligheter på EU-nivå bör det framhållas att målen i Lissabonstrategin ännu inte har genomförts fullt ut. Om man dessutom beaktar att medlemsstaterna har nått olika långt i sitt genomförande av Lissabonstrategin, så ökar tvivlen kring nyttan med metoden. Om unionens eller medlemsstaternas interna indikatorer fortsätter att avvika kraftigt från de fastställda målen i unionens strategier, skulle detta vara ännu ett bevis för att den öppna samordningsmetoden är oanvändbar och ineffektiv.

Håller kommissionen med om att det finns inneboende svagheter med den öppna samordningsmetoden och att den, på grund av svagheterna i sina mekanismer, inte har något större inflytande i medlemsstaterna? Är denna metod meningsfull och hur kan den på ett konkret sätt bidra till att minska fattigdomen och bekämpa social utestängning, till att effektivisera de sociala trygghetssystemen och öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen i medlemsstaterna? Hur ser kommissionen på införandet av bindande sociala miniminormer i hela unionen?

(EN) Ett antal utvärderingar och undersökningar som utförts av kommissionen pekar mot att den öppna samordningsmetoden på områdena för socialpolitik, sysselsättnings- och utbildningspolitik inom Lissabonstrategin har varit avgörande för att främja framstegen med genomförandet av politiken. Detta har skett tack vare gemensam bedömning av svårigheter och prioriteringar, definition av och överenskommelse om gemensamma indikatorer som ska utgöra basen för regelbunden övervakning, utbyte av bästa praxis och ömsesidigt lärande. Samarbetet mellan medlemsstaterna, exempelvis på området för socialt skydd och social inkludering (”den öppna samordningsmetoden på det sociala området”), är ett gott exempel på detta.

Ömsesidigt lärande anses allmänt som en av de mest framgångsrika delarna av den öppna samordningsmetoden och som ett redskap för förbättrad politik av medlemsstaterna och de berörda parterna. Multiplikatoreffekten av utbyte av bästa praxis, särskilt på regional och lokal nivå, kommer att bli avgörande för att vi ska kunna översätta målen i den framtida Europa 2020-strategin till praktiska resultat, särskilt målet om tillväxt för alla. I de huvudinitiativ som kommissionen föreslagit ingår att utveckla en europeisk plattform mot fattigdom. Detta bör stödja, förbättra och bredda samarbetet på EU-nivå på detta område.

För att få ytterligare insikt i hur den öppna samordningsmetoden har fungerat och vilka framsteg som uppnåtts har kommissionen inlett en stor extern undersökning för att utvärdera effektiviteten och inverkan av den öppna samordningsmetoden på det sociala området. I undersökningen utreds hur den öppna samordningsmetoden har använts som metod för politisk samordning och ömsesidigt lärande och vilka effekter den har haft på nationell nivå. Resultaten av undersökningen väntas vid slutet av året.

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) är en EU-byrå som har till uppgift att ta fram allsidig och objektiv information som ska ligga till grund för den europeiska debatten om narkotika och narkotikamissbruk. Byråns verksamhet omfattas av behörighetsområdet för kommissionens generaldirektorat för inrikes frågor.

Narkotikamissbruk och olaglig narkotikahandel bekämpas på europeisk nivå genom en helhetsstrategi som tar sig uttryck i den EU-politik som utarbetas av kommissionens generaldirektorat för rättvisa, frihet och säkerhet.

Det är därför svårt att förstå varför kommissionen har valt att ge generaldirektoratet för inrikes frågor i uppgift att kontrollera centrumet i Lissabon och samtidigt låtit hela den europeiska narkotikastrategin omfattas av behörighetsområdet för generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet.

Avser kommissionen att upprätthålla åtskillnaden mellan behörighetsområdena eller anser man i stället att det nuvarande regelverket måste anpassas, så att man kan underlätta spridningen av information och förbättra samordningen mellan å ena sidan byrån i Lissabon och generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet och å andra sidan de uppgifter som tilldelas de enskilda kommissionsledamöterna?

(EN) Att hantera problemet med narkotika är en utmaning som kräver flera olika åtgärder och användning av flera olika verktyg. För en framgångsrik politik behövs effektiv samordning och en övergripande vision. På detta område, liksom på andra områden, samarbetar olika kommissionsledamöter och deras avdelningar för att fatta kollegiala beslut och genomföra kollektiva åtgärder.

Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk har ett antal centrala funktioner, i synnerhet att övervaka narkotikasituationen inom EU. Detta omfattar övervakning av narkotikautbudet (priser, narkotikabeslag och brott mot narkotikalagstiftningen) och marknaderna för narkotika. Denna information är av direkt betydelse för det arbete som utförs av kommissionsledamoten med ansvar för inrikes frågor och enheterna under hennes ledning för att bekämpa organiserad brottslighet. Detta arbete har en annan inriktning än det som utförs av kommissionsledamoten med ansvar för rättvisa, grundläggande rättigheter och medborgarskap, som bland annat har ansvar för den övergripande politiken för narkotikabekämpning.

Eftersom Bulgarien saknar finansiella medel för att slutföra byggandet av kärnkraftverket Belene, hoppas den bulgariske premiärministern Barrisov nu på ekonomiskt stöd från Europa. Om projektet misslyckas måste Bulgarien, utöver de 1,2 miljarder euro som redan investerats, betala 600-900 miljoner euro i straffavgifter till det ryska företaget Atomstroyeksport som ansvarar för bygget. Ryssland hade erbjudit Bulgarien ett lån på två miljarder euro för det fortsatta bygget, men Bulgarien hoppas fortfarande på europeiska investeringar eftersom landet inte vill vara beroende av Ryssland. Under sitt besök i Sofia utlovade energikommissionär Günter Oettinger Barrisov ”europeisk delaktighet” och dessutom hjälp med att hitta potentiella investerare.

Hur ska en ”europeisk delaktighet” se ut rent konkret?

Hur stort finansiellt stöd tänker kommissionen bevilja för byggandet av kärnkraftverket Belene?

Tog kommissionen hänsyn till de stora gränsöverskridande risker som ett nytt kärnkraftverk i EU medför när den gick med på att stödja projektet?

Kommer eventuellt stöd att beviljas under förutsättning att det har genomförts en korrekt miljöriskbedömning?

(EN) Som svar på de två första frågorna vill kommissionen påminna om att i enlighet med artikel 194.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har medlemsstaterna rätt att bestämma villkoren för utnyttjandet av energikällor, välja mellan olika energikällor och bestämma över energiförsörjningens allmänna struktur. I enlighet med principerna i fördragen och subsidiaritetsprincipen har investerarna och medlemsstaterna ensamma ansvaret för beslut om investeringar.

De konkreta ekonomiska mekanismer som skulle kunna övervägas på Euratom-nivå i detta sammanhang är Euratomlån och lån från Europeiska investeringsbanken. Hittills har ingen formell ansökan om Euratomlån ingetts av de bulgariska myndigheterna. Ett Euratomlån skulle dessutom bara kunna täcka en del av projektet, dvs. upp till 20 procent av projektkostnaderna. Därför behöver Bulgarien försäkra sig om andra finansieringskällor redan innan ett Euratomlån skulle kunna beviljas. I nuläget finns endast runt 600 miljoner euro kvar i Euratoms lånefacilitet, medan de uppskattade kostnaderna för kärnkraftverket Belene uppgår till minst 4 miljarder euro.

När det gäller den tredje frågan är EU:s uppgift att i alla medlemsstaters intresse utveckla en mycket avancerad rättslig ram för användning av kärnenergi för att garantera högsta möjliga standarder för säkerhet, fysiskt skydd och icke-spridning. För närvarande måste Bulgarien införliva bestämmelserna i direktivet om kärnsäkerhet⁽¹⁾ senast den 22 juli 2011. Dessutom är Bulgarien part i alla relevanta internationella konventioner, däribland konventionen om tidig information vid en kärnenergiolycka och konventionen om bistånd i händelse av kärnteknisk olycka eller ett nödläge med radioaktiva ämnen.

Enligt uppgifter från de bulgariska myndigheterna hade tillstånd redan beviljats för byggandet av kärnkraftverket Belene före datumet för Bulgariens anslutning till EU den 1 januari 2007. Därför är det ändrade direktiv 85/337/EEG⁽²⁾ (MKB-direktivet) inte tillämpligt i detta fall. Enligt de bulgariska myndigheterna genomfördes emellertid en miljökonsekvensbedömning (MKB) 2004, i enlighet med den tillämpliga nationella lagstiftningen vid denna tid, där bestämmelserna i MKB-direktivet redan hade införlivats. På dessa grunder har kommissionen inte någon befogenhet att kräva att Bulgarien ska inleda ett nytt MKB-förfarande för projektet.

För mer utförlig information om MKB-förfarandet och andra frågor om kärnkraftverket Belene hänvisar kommissionen till sina svar på följande parlamentsfrågor: E-4186/08, E-1337/08, E-6141/07, E-5669/07, E-5506/07 och H-0996/07.

Under denna period av året då transferfönstret öppnas väcks många frågor om bristen på insyn i dessa spelarövergångar, bland annat i spelaragenternas ersättning.

Anser kommissionen att det är lämpligt att EU föreslår att det inrättas ett oberoende europeiskt organ för kontroll av denna verksamhet, grundat på den modell som används inom den franska organisationen Direction Nationale du Contrôle de Gestion (som har till uppgift att kontrollera professionella franska fotbollsklubbars konton) eller inom World Anti-Doping Agency (ett internationellt samarbetsorgan för bekämpning av dopning inom idrotten)?

Stödjer kommissionen inrättandet av ett organ som även är öppet för Europarådets medlemsstater och som skulle ha till uppgift att kontrollera den finansiella öppenheten i syfte att förhindra avvikelser och orättvisa villkor som leder till en snedvriden konkurrens mellan klubbarna?

(FR) Kommissionen kan informera parlamentsledamoten om att den beställt en oberoende undersökning om idrottsagenter inom Europeiska unionen. Resultaten av denna undersökning offentliggjordes på kommissionens webbplats i december 2009⁽¹⁾ och utgör en detaljerad och djupgående rapport om frågor som rör idrottsagenters verksamhet inom EU. Det framgår att praxis i samband med ersättning till agenter varierar från land till land och beroende på idrottsgren.

I undersökningen observeras också att majoriteten av de ekonomiska brott där idrottsagenter är inblandade sker i samband med spelarövergångar, som liksom parlamentsledamoten betonade präglas av en viss komplexitet och brist på insyn.

Kommissionen anser att resultaten av undersökningen utgör en god grund för att inleda en diskussion med de berörda parterna på detta område (idrottsrörelsen, medlemsstaterna, parlamentet) om frågan om idrottsagenter.

Att inrätta ett organ för kontroll av övergångar och idrottsklubbars ekonomiska verksamhet anser kommissionen vara en sak för idrottsorganisationerna. Kommissionen respekterar och stöder idrottens oberoende, men för att vara verkningsfullt måste det åtföljas av bestämmelser om god förvaltning som grundas på principerna om demokrati, representation och ansvar för alla som är engagerade inom idrotten. Kommissionen noterar här det arbete som utförs inom Europeiska fotbollsförbundet (Uefa) med att inrätta ett system för att kontrollera ekonomin i de klubbar som deltar i tävlingar som anordnas av Uefa, grundat på principen om ekonomiskt rent spel (”financial fair play”).

Kommissionen anser att detta projekts syfte – att rensa upp i finanserna och främja långsiktiga investeringar i fotboll för att garantera bättre balans i tävlingarna – verkar uppfylla ett av EU:s mål på området för idrott, nämligen att främja rättvisa i idrottstävlingar (artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Kommissionen vill också påpeka att alla åtgärder som vidtas i detta avseende måste vara förenliga med fördragets bestämmelser om den inre marknaden och konkurrens.

Kommissionen anser att dessa bestämmelser, på grund av Uefa:s paneuropeiska natur, skulle kunna tillämpas på fotbollsklubbarna i EU:s medlemsstater och i Europarådets medlemsstater.

Frågan om burka, niqab och andra typer av heltäckande kläder som bärs av muslimska kvinnor har i allmänhet kretsat kring könsdiskriminering, men förutom frågan om kvinnors grundläggande rättigheter måste man även diskutera rätten att bära heltäckande ytterkläder ur säkerhetspolitisk synvinkel och vad detta innebär för lag och ordning.

Med tanke på att vissa aspekter av den allmänna säkerheten har fått internationell betydelse och att det verkar vara ett uppenbart brott mot kvinnors grundläggande rättigheter, vilka ju EU ska garantera, att fullständigt täcka en kvinnas kropp med en burka eller en niqab, i vilken omfattning anser kommissionen att burka-/niqabfrågan i Europa ligger inom ramen för säkerhets- och jämställdhetspolitiken? Planerar kommissionen att föreslå några åtgärder om denna fråga, för att möta säkerhetskraven och garantera kvinnors grundläggande rättigheter i Europeiska unionen?

(EN) Bärandet av burka eller slöja, liksom bärande av andra religiösa symboler, kan ge upphov till ett antal komplexa frågor och kan handla om vitt skilda situationer beroende på omständigheterna. Medlemsstaterna har olika traditioner och olika sätt att hantera denna fråga.

Att bära religiösa symboler bör vara ett sätt att fritt utöva sin religion, inte ett tvång som åläggs någon. Kränkningar av kvinnors rättigheter är inte godtagbara. Samtidigt får inte frågan om religiösa symboler utnyttjas för att stigmatisera religioner och underblåsa främlingsfientlighet. Det står också klart att användandet av burka inte får hindra nödvändiga polis- eller säkerhetskontroller.

Om frågor om slöja eller huvudduk uppkommer i samband med EU-lagstiftningen, i synnerhet direktiven mot diskriminering och då särskilt direktiv 2000/78/EG som innebär ett förbud mot diskriminering i arbetslivet på grund av religion, kommer kommissionen inte att tveka att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att lagen följs.

Medlemsstaterna ska garantera att grundläggande rättigheter skyddas effektivt i enlighet med internationell, europeisk och nationell lagstiftning.

Enligt rapporter i medierna behandlar kommissionen för närvarande fyra klagomål i samband med eventuella överträdelser av EU-lagstiftningen om tillgång till bostad i Flandern.

Två klagomål lär handla om den del i den flamländska mark- och fastighetsförordningen som rör bestämmelserna om att bo i sin egen region. De två andra klagomålen ska ha med kommunallagen i Zaventen respektive Vilvoorde att göra.

Hur många klagomål som rör tillgången till bostad i Flandern behandlar kommissionen just nu? Kan kommissionen i korthet beskriva det juridiska resonemang som de klagande anför i vart och ett av fallen? I vilken fas befinner sig de olika klagomålen? Vad blir nästa steg och fas när det gäller de enskilda klagomålen? När hoppas kommissionen vara klar med behandlingen av vart och ett av fallen? Anser kommissionen att det går att inleda överträdelseförfaranden mot Belgien?

(EN) Kommissionen undersöker för närvarande flera ärenden som handlar om påstådda överträdelser av EU-lagstiftningen genom de bestämmelser om tillgång till bostad eller subventionerat boende som är tillämpliga i vissa delar av Belgien. Kommissionen har uppmärksammats på dessa frågor genom enskilda klagomål, frågor från parlamentsledamöter och rapporter i medierna.

Kommissionens oro rör enbart de situationer där EU-lagstiftningen står på spel på grund av att en EU-medborgare eller ett EU-företag har utövat en av de grundläggande friheter som garanteras genom EU-fördraget. EU har ingen befogenhet när det gäller åtgärder som inte har något samband med någon av de situationer som styrs av EU-lagstiftningen och som i alla relevanta avseenden är begränsade till ett enda EU-land, exempelvis tillämpningen av bestämmelser om belgiska medborgare som är bosatta i Belgien.

Två av de fyra ärendena gäller bestämmelser som antagits av kommunfullmäktige i Zaventem och Vilvoorde och som medger mer gynnsam behandling av nederländsktalande personer som vill köpa tomter från kommunerna.

Kommissionen undersöker dessa ärenden eftersom de skulle kunna innebära en överträdelse av EU-medborgarnas fria rörlighet, eftersom kravet på språkkunskaper kan missgynna EU-medborgare som kommer från andra EU-länder än Belgien eller Nederländerna.

Kommissionen undersöker också om regionen Flanderns Decreet van 27 maart 2009 betreffende het Grond- en Pandenbeleid, som offentliggjordes den 15 maj 2009, är förenligt med EU-lagstiftningen. Denna förordning innebär att potentiella köpare av tomter och/eller hus måste ha tillräcklig anknytning till kommunen. Kommissionen undersöker om förordningen utgör en överträdelse av EU-lagstiftningen genom att man inför ett krav som kan vara till nackdel för EU-medborgare från andra EU-länder än Belgien.

Kommissionen tar de ovannämnda möjliga överträdelserna av de grundläggande rättigheterna för icke-belgiska EU-medborgare som bor i vissa delar av Belgien på största allvar och är fast besluten att reda ut dessa ärenden.

De svårigheter som Grekland upplevt på sistone visar vad som kan hända vid underlåtenhet eller försummelser med avseende på en sträng kontroll och finansiell tillsyn i euroområdet. Den finansiella och ekonomiska krisen har utvecklats till den största utmaningen någonsin för EU:s gemensamma valuta. På ett skoningslöst sätt har den blottlagt oegentligheter som gömts undan. Stabilitets- och tillväxtpakten, som har kommit till för att garantera att konvergenskriterierna upprätthålls, har på ett helt förkastligt vis nonchalerats av nationella myndigheter, men även av EU-organ. Den gemensamma valutans kris är en följd av bristen på disciplin och ett lämpligt påföljdssystem.

Därför har jag följande fråga: Överväger kommissionen åtgärder för att säkerställa en absolut respekt för stabilitets- och tillväxtpakten i euroområdet, så att den nuvarande situationen inte upprepar sig i framtiden? Vad tänker kommissionen göra mer exakt?

(EN) Stabilitets- och tillväxtpakten är den rätta ramen för att hantera de finanspolitiska utmaningar som härrör från den finansiella och ekonomiska krisen. Den utgör ett välbehövligt ankare för finanspolitiken i den nuvarande svåra situationen, när man försöker ta sig ur krisen och riskerar ökade nationella skulder. Kommissionen har emellertid dragit slutsatsen att de förebyggande insatserna måste stärkas, och att incitamenten inom de korrigerande insatserna behöver stärkas och genomföras i tid. I detta syfte har kommissionen i sitt meddelande ”Förstärkt samordning av den ekonomiska politiken”, som lades fram den 12 maj 2010, även gett förslag om ”Att förstärka efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpakten och fördjupa den finanspolitiska samordningen”.

Mer exakt avser kommissionen att göra budgetövervakningen och den politiska samordningen mer framåtriktade. Särskilt i euroområdet verkar en mer långtgående metod för bedömning av budgetpolitiken berättigad, med en mer genomgripande översyn av svagheterna i nationella budgetplaner innan de antas. Dessutom bör man se till att inhemska finanspolitiska ramverk överensstämmer bättre med prioriteringarna för EU:s budgetövervakning, till exempel genom att avspegla fleråriga budgetförfaranden. Offentlig skuldsättning och hållbarhet föreslås ställas mer i förgrunden, och i synnerhet bör skuldkriteriet i förfarandet vid alltför stora underskott tillämpas på ett verkningsfullt sätt. Vidare bör förfarandet vid alltför stora underskott fås att fungera bättre, i syfte att ge medlemsstater de rätta incitamenten att ta itu med obalanser i de offentliga finanserna. Detta ska ske genom att enskilda förfaranden påskyndas, särskilt med avseende på medlemsstater som upprepat bryter mot pakten. Slutligen bör man även ägna mer uppmärksamhet åt användningen av olika medel från EU-budgeten för att se till att pakten efterlevs bättre.

Lågprisflygbolaget Ryanair tillämpar många företagsstrategier som jag eller mina väljare skulle kunna ifrågasätta. Även om företaget har visat sig vara ett av de mest framgångsrika i Irland under de senaste två årtiondena, har många resenärer också mycket negativa erfarenheter av dess billighetspolicy.

En av företagsstrategierna fick emellertid särskilt negativa effekter denna vecka, då passkontoret i Dublin tillfälligt stängdes. Till följd av strejkåtgärderna på passkontoret var det många människor som inte fick nya pass och tvingades använda andra resehandlingar. Eftersom Ryanair dock endast accepterar pass som giltig identitetshandling och avvisar offentligt utfärdade identitetskort och körkort, kunde många resenärer inte åka iväg.

Är det lagligt att Ryanair avvisar offentligt utfärdade identitetskort och körkort som giltig legitimation på bolagets flygningar? Skulle man kunna tvinga Ryanair att acceptera dessa handlingar?

(EN) I artikel 21.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att varje EU-medborgare ska ha rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier, om inte annat följer av de begränsningar och villkor som föreskrivs i fördragen och i bestämmelserna om genomförande av fördragen. Dessa begränsningar och villkor återfinns i direktiv 2004/38/EG⁽¹⁾.

Alla EU-medborgare med giltigt nationellt identitetskort eller pass har rätt att lämna en medlemsstat och resa in i en annan, i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.1 i direktivet. Körkort eller andra identitetshandlingar förutom giltigt nationellt identitetskort är i princip inte godtagbara resehandlingar.

De ovannämnda bestämmelserna är riktade till medlemsstaterna och påverkar inte flygbolagens rätt att fastställa bestämmelser om godtagbara resehandlingar. Flygbolag har rätt att utföra identitetskontroller som ett led i den kommersiella verksamheten i säkerhets- eller identifieringssyfte. EU-medborgare som genomgår denna sorts kontroll kan bevisa sin identitet genom att visa upp antingen ett giltigt nationellt identitetskort eller ett pass.

Enligt Ryanairs nuvarande resevillkor⁽²⁾är ett giltigt nationellt identitetskort som utfärdats av en myndighet i ett land som tillhör Europeiska ekonomiska samarbetsområdet en godtagbar resehandling som tillåter innehavaren att gå ombord för en flygning med Ryanair. I villkoren utesluts uttryckligen körkort från de möjliga sätt varpå passagerare kan bevisa sin identitet.

Det finns ingen bestämmelse i EU-lagstiftningen som skulle kunna användas för att begränsa flygbolags kommersiella frihet att godta andra resehandlingar än giltigt nationellt identitetskort eller pass.

Enligt kommissionens meddelande om inslag av stöd vid statliga myndigheters försäljning av mark och byggnader (97/C 209/03)⁽¹⁾ ska inte försäljning av fastigheter anses utgöra offentligt stöd om detta sker genom ett öppet villkorslöst anbudsförfarande som vederbörligen offentliggjorts. Ett anbudsförfarande ska anses vara öppet när det tillkännagivits genom annonser i åtminstone rikstäckande press och ibland internationell press. Kostnaderna för annonserna, också till följd av kravet att de ska publiceras flera gånger, innebär en förhållandevis tung börda för regionala och lokala myndigheters budgetar. Med tanke på att meddelandet offentliggjordes för 13 år sedan då tillgången till Internet fortfarande var begränsad vill jag ställa följande frågor:

Skulle kommissionen kunna överväga att helt eller delvis ta bort det betungande kravet för dessa myndigheter att offentliggöra annonser i pressen?

Skulle kommissionen kunna överväga att förkorta perioden för offentliggörande vid försäljning av fastigheter vars pris överstiger 100 000 euro?

(EN) Syftet med kommissionens meddelande om statligt stöd vid försäljning av mark och byggnader⁽²⁾som offentliggjordes 1997 var att ge medlemsstaterna tydliga riktlinjer om de förfaranden som i allmänhet utesluter statligt stöd vid försäljning av mark och byggnader.

Detta meddelande har bidragit till att förenkla de nationella förvaltningarnas uppgifter och minska antalet underrättelser.

Rent konkret nämner man i meddelandet två möjligheter för att utesluta stöd: försäljning genom ett villkorslöst anbudsförfarande eller försäljning utan villkorslöst anbudsförfarande och som grundas på en oberoende expertvärdering.

Endast när det gäller det första alternativet, försäljning genom ett villkorslöst anbudsförfarande, kräver kommissionen en rad förfarandemässiga försiktighetsåtgärder. Dessa krav formuleras emellertid på ett sätt som normalt skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att följa dem utan att ändra sina inhemska förfaranden.

Ett viktigt krav (bland andra element) är att anbudet måste vara vederbörligen offentliggjort.

Enligt meddelandet är ett anbud ”vederbörligen offentliggjort när det upprepade gånger under en rimligt lång tidsperiod (två månader eller mer) tillkännagivits i inhemsk press, fastighetstidningar eller andra lämpliga publikationer och via fastighetsmäklare som vänder sig till ett brett urval av tänkbara köpare, så att alla tänkbara köpare kan nås för kännedom”.

Kommissionen håller med ledamoten om att ny teknik, t.ex. Internet, har bidragit till att underlätta kommunikationen. Presskommunikation är emellertid fortfarande ett väletablerat och nödvändigt element i offentliga upphandlingsförfaranden, som är lätt att följa. Offentliggöranden på Internet kan alltså användas som ett kompletterande informationsmedel.

Angående perioden för offentliggörandet, verkar ett minimum på två månader fortfarande vara en lämplig tidsperiod, t.o.m. för försäljningar på under 100 000 euro.

Kommissionen kommer naturligtvis att beakta ledamotens kommentarer när den ser över det aktuella meddelandet. Kommissionen har emellertid inte möjlighet att tillhandahålla en särskild tidsplan i detta avseende.

Jordbruk i stor skala över stora markområden är en form av jordbruksutveckling som Europeiska unionen stöder. Med tanke på globaliseringen och den ekonomiska krisen, som visar att lokala problem kan leda till en global kris, vore det inte värt att stödja mindre familjeföretag inom jordbruket, för att kunna bevara den biologiska mångfalden och utveckla organiska produkter, vidta kompensationsåtgärder i händelse av växtsjukdomar och säkra den nationella självförsörjningen?

Kan kommissionen också tala om vilka konsekvenser den pågående ekonomiska krisen har för jordbruket i medlemsstaterna, särskilt med tanke på mindre odlare, och hur kommissionen tänkt agera till följd av konsekvenserna i fråga?

(EN) När det gäller jordbruksutveckling i bergsområden dras slutsatsen i kommissionens arbetsdokument Peak Performance: New insights into mountain farming in the EU att situationen i bergsområden varierar mycket från en medlemsstat till en annan och att det t.o.m. kan finnas skillnader inom en och samma medlemsstat. När det gäller stöd erbjuder Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling för närvarande olika åtgärder till bergsområden. Det största stödet ges genom betalningar till jordbrukare i områden med naturliga nackdelar och syftar till att bevara hållbar jordbruksverksamhet för att undvika att jordbruken läggs ner. Förutom detta system kan ett större stöd vara tillämpligt för jord- och skogsbruksinvesteringar i sådana områden. Det finns också flera andra landsbygdsutvecklingsåtgärder som syftar till att öka konkurrenskraften och/eller livskvaliteten.

När det gäller stöd till småjordbrukare möjliggör de befintliga instrumenten för landsbygdsutveckling stöd till investeringar i bl.a. jordbruk, bearbetning av råvaror, skogsbruk och diversifiering. De kan också stödja etablering av mikroföretag och landsbygdsturism. För de nya medlemsstaterna erbjuder förordningen om landsbygdsutveckling särskilt stöd till delvis självförsörjande jordbruk. Denna tillfälliga åtgärd riktas till de jordbruk som har förmågan och avsikten att omstrukturera verksamheten.

När det gäller den ekonomiska krisen har kommissionen inte några uppgifter om dess påverkan på småjordbrukare. För att kunna svara på den ekonomiska krisen, mejerikrisen och klimatförändringarna har emellertid medlemsstaterna avsatt extra medel på omkring 5 miljarder euro inom ramen för hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa, som nu är tillgängliga för investeringar i jordbruk, miljö och bredband i landsbygdsområden.

Kommissionen vill slutligen göra ledamoten uppmärksam på att kommissionen och medlemsstaterna delar på ansvaret när det gäller genomförandet av landsbygdsutvecklingen. Medlemsstaterna ansvarar för fördelningen av medlen.

De medlemsländer som anslutit sig till EU under 2000-talet har sedan 2004 fått stora ekonomiska bidrag. Litauen till exempel, har tagit och fortsätter att ta emot mellan 4 000 och 5 000 miljoner litauiska litas årligen från strukturfonderna för utvecklingen av socialekonomisk infrastruktur, mänskliga resurser, produktion, landsbygd, fiskeriindustri och administrativa kapaciteter. Trots stöd av denna omfattning håller ekonomin i många nya medlemsländer på att stagnera, företag läggs ned och arbetslösheten ligger därmed på mycket höga nivåer.

Hur ställer sig kommissionen till resultatet av det finansiella biståndet? Vad anser kommissionen om kvaliteten, effektiviteten och produktiviteten inom näringslivet i de nya medlemsstaterna?

(EN) Kommissionen förstår att det råder en svår ekonomisk situation i Litauen. Vi oroas över arbetslösheten och att företag lägger ned och det är av just dessa skäl som den europeiska sammanhållningspolitiken finns och Europeiska regionala utvecklingsfonden skapades. Kommissionen påminner också om att den ekonomiska och finansiella krisen har orsakat en nedgång i den ekonomiska aktiviteten i alla europeiska länder, inte bara i de nya medlemsstaterna.

Kommissionen anser dock verkligen att dess företagsstöd är effektivt. Kommissionens utvärdering av rapporterna från 2000–2006 visar att det faktiskt har skapats 1 miljon arbetstillfällen som resultat av detta stöd. Dessutom kommer kommissionen snart att offentliggöra de sista resultaten av denna utvärdering av företagsstödet, vilka visar att våra bidrag i hög grad har främjat investeringar, produktion och produktivitet.

Angående vår åsikt om kvalitet och produktivitet i de nya medlemsstaterna, fann vi i vår sjätte lägesrapport om ekonomisk och social sammanhållning att humankapitalet i de flesta av dessa länder (inbegripet Litauen) håller hög kvalitet – låg produktivitet beror helt på brist på investeringskapital och infrastruktur.

Sammanhållningspolitiken använder omkring 1,5 miljarder euro på entreprenörskap, innovation och IKT i Litauen under perioden 2007–2013. Kommissionen är övertygad om att vi kan förbättra läget genom långsiktiga investeringar i innovation, entreprenörskap och ekonomi.

Som en följd av inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder kommer flera kontor och direktorat att bli föremål för en allmän omorganisation som visserligen fortfarande är höljd i dunkel men som bör leda till att planeringsansvaret omfördelas ur både geografisk och tematisk synvinkel.

De lagar som reglerar planeringen av anslag – särskilt de anslag som är kopplade till utvecklingssamarbete –måste också anpassas i linje med den omorganisationen. Därför vill vi nu veta mer om hur dessa ändringar kommer att genomföras.

Kommer man att införa ett nytt regelverk, eller kommer man bara att uppdatera det aktuella regelverket?

(EN) Den höga representanten/vice ordföranden lade i slutet av mars 2010 fram ett utkast till rådets beslut om hur den europeiska avdelningen för yttre åtgärder⁽¹⁾(EEAS) ska organiseras och arbeta. Den 26 april gjorde rådet en politisk överenskommelse om texten, som nu diskuteras med Europaparlamentet. Den 11 maj sammanträdde den höga representanten/vice ordföranden, kommissionens vice ordförande med ansvar för interinstitutionella förbindelser och administration, utrikesminister Miguel Angel Moratinos och europaparlamentarikerna Elmar Brok, Guy Verhofstadt och Roberto Gualtieri angående denna fråga. Alla arbetar hårt för att säkra ett snabbt avtal mellan alla tre institutionerna så att den nya avdelningen kan inleda sitt arbete så snart som möjligt.

Utveckling är viktigt i samband med EU:s yttre åtgärder. Det är en del av det som har gett EU en profil på den internationella scenen, där det är en världsledande aktör. Dess samarbetsprogram är ett nyckelinstrument i de bilaterala och regionala förbindelserna.

Detta gäller fortfarande inom ramen för det nya Lissabonfördraget. Svårigheten ligger i att göra politiken och samarbetet ännu effektivare och att se till att de blir en del av ett samordnat och integrerat förhållningssätt till olika länder och regioner i världen.

Utkastet till beslut innehåller särskilda bestämmelser om uppgiftsfördelningen när det gäller programplaneringen för EU:s externa bistånd: i linje med dess ansvar för samordningen av yttre förbindelser ska EEAS bidra till programplaneringen för alla geografiska instrument (förutom instrumentet för stöd inför anslutningen). EEAS kommer särskilt att ha ansvar för att utarbeta besluten om strategiska, fleråriga steg i programplaneringscykeln: fördelning mellan länder, landstrategidokument/regionala strategidokument och nationella/regionala vägledande program.

Dessa förslag till kommissionens beslut ska utarbetas under överinseende och vägledning av kommissionsledamöterna med ansvar för utvecklingsbistånd och för grannskapspolitiken, och kommer att läggas fram gemensamt av den höga representanten/vice ordföranden och de ansvariga kommissionsledamöterna.

Kommissionen kommer att förbli ansvarig för cykelns övriga faser och för genomförandet, vilket är helt i linje med dess ekonomiska ansvar enligt fördraget. Tematiska program kommer att utarbetas av kommissionen under överinseende av kommissionsledamoten med ansvar för utvecklingsbistånd.

Tematiska program, förutom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, såväl som instrumentet för kärnsäkerhetssamarbete, ska utarbetas av lämplig tjänsteavdelning på kommissionen under överinseende av kommissionsledamoten med ansvar för utvecklingsbistånd och läggas fram för kommissionskollegiet efter överenskommelse med den höga representanten/vice ordföranden och andra behöriga kommissionsledamöter.

En viktig förändring som ett resultat av EEAS-förslaget är att programplaneringen för samarbetet enligt finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (samarbete med Asien och Latinamerika) kommer att ske under överinseende av kommissionsledamoten med ansvar för utvecklingsbistånd. På så sätt kommer den lämpliga utvecklingsprofilen att garanteras för alla landprogram, vare sig det handlar om t.ex. Benin, Bangladesh eller Bolivia.

Samarbetsinstrumentens rättsliga texter kommer att läggas fram gemensamt av kommissionsledamoten med ansvar för utvecklingsbistånd och den höga representanten/vice ordföranden för beslut av kommissionen.

Denna effektiva arbetsfördelning kommer att möjliggöra ett fortsatt bistånd till EU:s partner som världens största biståndsgivare och en maximalt utnyttjad utvecklingspolitik.

Kommissionen har flera gånger försäkrat att den vet om att det uppträtt problem i samband med hur tyska barn- och ungdomsvårdsmyndigheter (Jugendamt) agerat i gränsöverskridande ärenden.

Vilka åtgärder vidtar kommissionen här, utgående från sitt engagemang för att skydda barn mot alla former av diskriminering och ojämlik behandling?

Hur tänker kommissionen stödja utbytet av erfarenheter mellan tyska och polska domare för att förbättra de rättsvårdande myndigheternas politik, i enlighet med vad kommissionsledamoten Jacques Barrot ursprungligen försäkrat i sitt svar av den 15 december 2008 (http://www.europarl.europa.eu/sides/getDoc.do?type=WQ&reference=E-2008-5951&language=SV" )?

Håller kommissionen med om att det kan vara till skada för barnens mentala hälsa och kränka deras fri- och rättigheter och dessutom är fråga om språkdiskriminering. om polskspråkiga barn tvingas tala tyska när de får besök av sina föräldrar?

(EN) Kommissionen försäkrar ledamoten att skyddet av barns rättigheter är en prioriterad fråga. Kommissionen har åtagit sig att skydda barn från alla typer av diskriminering och orättvis behandling i enlighet med EU:s stadga för grundläggande rättigheter, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och FN:s konvention om barnets rättigheter.

I medvetande om de svårigheter som kan finnas i gränsöverskridande ärenden, och för att underlätta EU-medborgarnas liv, är EU:s mål när det rör familjerätten att fastställa gemensamma bestämmelser inom EU:s jurisdiktion. Förordning (EG) nr 2201/2003⁽¹⁾anger gemensamma bestämmelser om domstols behörighet i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar och garanterar att domstolsbeslut i familjefrågor erkänns och verkställs i de övriga medlemsstaterna.

Förordning (EG) nr 2201/2003 innehåller en särskild mekanism om umgängesrätt, genom att ange att ett domstolsbeslut som har utfärdats i en medlemsstat erkänns automatiskt och därför är direkt tillämpligt i de övriga medlemsstaterna, för att därmed garantera att barn kan behålla relationen med sina två föräldrar även efter parets separation, i synnerhet när dessa föräldrar bor i två olika medlemsstater. Verkställandeförfarandet styrs emellertid av lagstiftningen i den verkställande medlemsstaten. Domstolarna i denna medlemsstat kan också göra praktiska arrangemang för att organisera utövandet av umgängesrätten.

Problemen som ledamoten tar upp har att göra med verkställandet av umgängesrätten och rör sålunda de nationella myndigheternas tillämpning av den nationella lagstiftningen.

Inom sitt behörighetsområde anstränger sig kommissionen inom ramen för förordning (EG) nr 2201/2003 att garantera den bästa tillämpningen av denna förordning. Enligt artikel 58 i förordningen sammanträder centralmyndigheterna, som är ansvariga för dess tillämpning i respektive medlemsstat, regelbundet. Centralmyndigheternas senaste sammanträde ägde rum den 2 mars 2010. Man organiserade då bilaterala sammanträden mellan centralmyndigheterna för att behandla pågående ärenden. Deltagarna ansåg att detta initiativ var en framgång och det kommer förmodligen att upprepas vid framtida sammanträden. Kommissionen välkomnar också alla initiativ från medlemsstaterna som kan möjliggöra utbyte och samarbete mellan medlemsstaterna i denna fråga.

Kommissionen har tidigare undersökt frågan om påstådd diskriminering av icke-tyska föräldrar som av de tyska myndigheterna uppmanas att kommunicera endast på tyska med sina barn vid vissa möten som organiseras och övervakas av Jugendamt.

De tyska myndigheterna meddelade sina skriftliga observationer i dessa ärenden till utskottet för framställningar⁽²⁾ och till kommissionen. Enligt dessa observationer prioriterar de tyska myndigheterna barnets intressen i alla åtgärder där barn är inblandade. Enligt de tyska myndigheterna är det möjligt att besöksrätten utövas under övervakning för att skydda barnet från risken att bortföras, negativ påverkan etc. I sådana fall kan användningen av tyska språket i undantagsfall påbjudas när kostnaderna för den tyska förvaltningen skulle bli alltför höga. Ett totalförbud mot kontakt med en förälder kan också övervägas för att skydda barnets intressen.

Kristna från Pakistan har i Europa demonstrerat mot förföljelser av kvinnor och minoriteter i Pakistan. Vad gör kommissionen för att trygga respekten för kvinnors och religiösa minoriteters rättigheter i Pakistan?

(EN) EU följer noga läget för kvinnors och religiösa minoriteters rättigheter i Pakistan.

EU har konsekvent använt sin politiska dialog med Pakistan för att diskutera mänskliga rättigheter, och man har utfärdat ett antal diplomatiska demarscher. Detta har kompletterats från 2007 och framåt med dialogen om mänskliga rättigheter enligt samarbetsavtalet med Pakistan, vilket möjliggör en regelbunden tvåvägsdialog om politisk styrning och mänskliga rättigheter. EU har insisterat på att kvinnors och minoriteters rättigheter ska respekteras.

Vissa institutionella framsteg inom området för mänskliga rättigheter har gjorts i Pakistan, i synnerhet inrättandet av ett departement för mänskliga rättigheter, ett departement för minoritetsfrågor samt åtgärder i riktning mot inrättandet av en oberoende nationell kommission för mänskliga rättigheter. Kvoteringen av kvinnor i federala och regionala parlament från 2002 har bidragit till att öka kvinnors deltagande i demokratiska institutioner i Pakistan.

Pakistan måste dock bygga vidare på dessa insatser för att på ett bättre sätt integrera kvinnor och religiösa minoriteter i sociala, ekonomiska och politiska strukturer. Det finns fortfarande åtskilliga lagar som diskriminerar kvinnor, vilka strider mot garantier som ges i Pakistans författning och som begränsar rättvisan för kvinnor i Pakistan.

Den fortsatta tillämpningen av lagstiftning mot hädelse har upprepade gånger tagits upp av EU med den pakistanska regeringen som part i denna dialog om mänskliga rättigheter. Även om, i absoluta tal, majoriteten av dem som anklagas enligt lagstiftningen är muslimer, har lagstiftningen mot hädelse ofta tillämpats mot religiösa minoriteter och falska anklagelser har använts som ett instrument för att lösa privata dispyter eller för personlig vinning.

Det senaste sammanträdet i den gemensamma kommittén EU–Pakistan ägde rum den 25 mars 2010 och föregicks av en undergrupp för politisk styrning, mänskliga rättigheter och migration den 24 mars. Man tog vid detta tillfälle upp läget för kvinnor och religiösa minoriteter. EU avser också att ta upp dessa frågor vid det kommande toppmötet med Pakistan den 4 juni 2010.

Angående finansiering ger EU små bidrag till lokala icke-statliga organisationer i Pakistan på området för mänskliga rättigheter och demokratisering inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

Medel har öronmärkts för projekt om frågor som rör våld mot kvinnor och barn, tillgång till rättslig prövning, ökad politisk makt för kvinnor, främjande av arbetstagares rättigheter, mediernas roll i demokratiseringsprocessen, människohandel, sexuella trakasserier på arbetsplatsen, rättsreform för ungdomar, minoriteters rättigheter, bekämpning av tortyr och tillhandahållande av rehabiliteringstjänster för tortyroffer, att göra civilsamhället känsligare för frågor kring mänskliga rättigheter, samt kapacitetsbyggande åtgärder för icke-statliga organisationer som arbetar inom detta område.

EU åtog sig 2005 att anslå två miljarder euro till olika handelsbiståndsprogram. I egenskap av föredragande för utskottet för handelsutskottets yttrande om utvecklingsutskottets betänkande om ”framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010” undrar jag om kommissionen kan informera om huruvida detta mål uppnåtts och vilka specifika budgetposter som använts för att finansiera nämnda program.

Kan kommissionen också lämna information om de totala anslag som öronmärkts för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen? Vilka förfaranden följer man för att säkra att medlen når fram till de mest behövande? Kan kommissionen ge exempel på projekt som genomförts för att öka utvecklingsländernas handelskapacitet?

(EN) Handel kan vara ett kraftfullt verktyg för att förbättra livskvaliteten för fattiga personer. Genom ökad sysselsättning och höjda löner samt större statliga skatteintäkter och sociala utgifter kan den bidra till att millenieutvecklingsmålen uppnås. Detta är anledningen till att EU och dess medlemsstater har åtagit sig att öka sitt handelsbistånd (Aid for Trade).

Den 15 oktober 2007 antog EU och dess medlemsstater Aid for Trade-strategin. Denna strategi, som är ett gemensamt initiativ mellan EU och EU:s medlemsstater, syftar till att stödja alla utvecklingsländer, särskilt de minst utvecklade länderna (MUL), för att dessa bättre ska integreras i det regelbaserade världshandelssystemet och använda handeln på ett effektivare sätt i kampen mot fattigdomen.

Kommissionen har övervakat genomförandet av strategin sedan den antogs och den har precis offentliggjort sin tredje övervakningsrapport som behandlar EU:s och EU:s medlemsstaters framsteg på detta område och analyserar Aid for Trade-flöden under 2008. EU:s och EU:s medlemsstaters gemensamma ansträngningar på Aid for Trade-området har nu börjat att ge resultat, både när det gäller ökad politisk verksamhet i EU och medlemsstaterna och ökade Aid for Trade-flöden till utvecklingsländerna.

År 2005 åtog sig EU och dess medlemsstater att öka sitt handelsrelaterade bistånd (TRA) – en delenhet av det totala Aid for Trade – till 2 miljarder euro årligen 2010. Innevarande års rapport visar att man redan har nått detta mål.

De största ökningarna har rapporterats inom bredare Aid for Trade – som inbegriper transport och energi, produktiva sektorer och handelsrelaterade anpassningar. Förra årets rapport visade att det totala Aid for Trade-beloppet i EU uppgick till 7 miljarder euro 2007. De nya siffrorna visar på ytterligare viktiga ökningar 2008, både från EU och från medlemsstaterna, nu upp till 10,4 miljarder euro. EU är därför fortfarande den största biståndsgivaren i världen på detta område.

EU:s Aid for Trade finansieras genom Europeiska utvecklingsfondens nationella och regionala anslag och av AVS-gruppen samt från EU:s budget. Förutom för en liten budgetpost för multilateral Aid for Trade-verksamhet, och vissa särskilda resurser som har avsatts för socker- och bananrelaterat anpassningsstöd, öronmärks vanligtvis inte medel för Aid for Trade inledningsvis, utan tilldelas dessa sektorer i samarbete med partnerländerna enligt de normala programplaneringsförfarandena. Den fullständiga Aid for Trade-övervakningsrapporten för 2010 finns på följande länk: http://ec.europa.eu/development/icenter/repository/SEC_2010_0419_COM_2010_0159_EN.PDF" \o "blocked::http://ec.europa.eu/development/icenter/repository/SEC_2010_0419_COM_2010_0159_EN.PDF"

Kommissionen har inga direkta riktmedel för medlem för att nå millennieutvecklingsmålen. Vårt sektorsvisa stöd till utvecklingssamarbete är resultatet av en gemensam programplanering som utförts tillsammans med våra partnerländer. Resultatet speglar våra partners prioriteringar, såväl som kommissionens försök att maximera mervärdet av interventionen och förbättra arbetsfördelningen mellan EU:s medlemsstater och andra biståndsgivare. Resultat som rör millennieutvecklingsmålen kan dessutom uppnås på olika sätt, i synnerhet genom budgetstöd, varigenom utbetalningar är kopplade till indikatorer inom områdena för millennieutvecklingsmålen (utbildning, hälsa, men också rent allmänt fattigdomsbekämpning). Millennieutvecklingsmålen kan också påverkas genom investeringar på andra områden (vatten och sanitet, landsbygdsutveckling, politisk styrning, m.fl.) och kommissionen uppmärksammar även dessa i hög grad.

För att öka våra partners och andra biståndsgivares kunskaper och påskynda uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen antog kommissionen en handlingsplan för millennieutvecklingsmålen den 21 april 2010, vilken innehåller exempel på EU-finansierade projekt och finns på följande länk:

http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=MEMO/10/145&format=HTML&aged=0&language=EN&guiLanguage=fr

Genomförandet av förordning (EEG) nr 3577/92⁽¹⁾ – om tillämpning av principen om frihet att tillhandahålla tjänster på sjötransportområdet – som avskaffade cabotage inom ramen för en fullständig liberalisering av marknaderna har smärtsamma följder för arbetstagarna på fartyg och små och medelstora turistföretag i Grekland. De argument som EU och regeringarna Pasok och Ny demokrati har fört fram, att fri konkurrens gagnar arbetstagarna, har visat sig vara bedrägliga. Skeppsredarna har höjt biljettpriserna och avgifterna till skyarna och samtidigt har de statliga stöd som de själva tagit emot under sjuårsperioden 2003-2010 tiodubblats. Branschens rederiföreningar har sagt upp tusentals sjöarbetare och ersatt dem med utländska arbetstagare som saknar ordentliga arbetsrättigheter och inte omfattas av några kollektivavtal. Nu talar Pasokregeringen och EU för ett fullständigt cabotageförbud för alla kryssningsfartyg, vilket kommer att leda till ännu smärtsammare konsekvenser för arbetstagarna. Ett bra exempel på det här är kryssningsfartyget Zenith. Det seglar under maltesisk flagg och sysselsätter 613 sjömän från 27 olika länder – främst tredje länder – som arbetar utan socialförsäkring och utan några som helst arbetsrättigheter eller kollektivavtal. Detta samtidigt som tusentals greker och arbetstagare från de övriga medlemsstaterna går arbetslösa.

Håller kommissionen med om att cabotageförbudet när det gäller kryssningsföretag gynnar rederiföreningarna inom branschen och inte arbetstagarna?

(EN) Man bör göra åtskillnad mellan reguljära färjeturer till öar, och kryssningar. Enligt förordningen om sjöfartscabotage kan medlemsstaterna kräva att fartyg som tillhandahåller passagerartjänster enligt tidtabell till öar har besättningar från EU, vilket är fallet i Grekland. Sjöfolk från länder utanför EU är därför inte anställda av färjeföretagen och ledamotens oro verkar inte ha någon grund i detta avseende.

Ett byte från grekiskt sjöfolk till sjöfolk från länder utanför EU kan ha ägt rum i samband med kryssningar, där emellertid det totala antalet anställda ombord är mycket lägre än för färjeverksamhet.

När det gäller hänvisningen till det maltesiskflaggade fartyget Zenith är den tillgängliga informationen inte tillräcklig för att bedöma om det har ägt rum en överträdelse av EU:s bestämmelser. Ledamoten kanske kan ge mer detaljerad information i ett formellt klagomål till kommissionen.

Efter att Lissabonfördraget har antagits, vilka nya åtgärder kommer kommissionen att införa i budgeten för att stödja idrottsinitiativ i medlemsstaterna?

(EN) Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ger EU en ny behörighet att stödja medlemsstaternas verksamhet inom idrotten. Kommissionen avser därför att i år lägga fram nya initiativ, förmodligen i form av ett politiskt meddelande, där man anger ramen för idrottssamarbete på EU-nivå, samt ett förslag till stimulansåtgärder för samma ändamål.

I detta syfte har samråd med intressenter redan inletts och kommer att intensifieras under de kommande månaderna. Efter denna samrådsfas och i slutet av den rådande treårsperioden av förberedande åtgärder (2009–2011) kommer kommissionen att kunna föreslå nya stimulansåtgärder som kan inledas 2012. Dessa nya åtgärder kommer att vara förenliga med fördragets mål, samtidigt som de tar hänsyn till medlemsstaternas och idrottsrörelsen behörigheter. De kommer att inriktas på att stödja transnationella projekt som läggs fram av offentliga organ eller civila organisationer som främjar nätverk och utbyte av god praxis inom idrotten.

Karaktären hos de utmaningar som EU står inför innebär att samordnade åtgärder kommer att ge ett europeiskt mervärde till nationella initiativ. Kommissionens förslag kommer att svara på kraven på särskilda åtgärder som stöder de intressenter, i synnerhet idrottsorganisationer, som inte är målgrupper för de befintliga EU-programmen. De nya stimulansåtgärderna kommer också att hjälpa EU att nå sina mål på andra politikområden, t.ex. utbildning, hälsa och social inkludering.

Kommissionens förslag måste ta hänsyn till det befintliga manöverutrymmet i EU:s aktuella budgetram, vilken är mycket begränsat. De ovan nämnda samråden kommer att hjälpa kommissionen att fastställa prioriteringar inom de områden som kan dra nytta av de första stimulansåtgärderna.

Detaljhandlare och tillverkare av babyprodukter världen över är på väg att ersätta kemikalien bisfenol A (BPA), som används i produktionen av polykarbonatplast och är känt för sina hormonstörande egenskaper. Bisfenol A tros främst orsaka störningar i ämnesomsättningen, fertiliteten och nervsystemets utveckling. Polykarbonat är vanligt förekommande i matförpackningar och i öl- och läskedrycksburkar och i en lång rad plastprodukter såsom mobiltelefoner, datorer och medicinsk utrustning.

Hur tänker kommissionen uppmuntra företag inom EU att bli bland de första att använda och utveckla säkrare alternativ och samtidigt också säkra EU:s konkurrenskraft?

(EN) Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) håller för närvarande på att granska en undersökning om utvecklingseffekter av Bisfenol A och granskar dessutom ny litteratur som rör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1935/2004 om material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel och kommissionens direktiv 2002/72/EG om material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel. I slutet av maj 2010 kommer Efsa att ge kommissionen en uppdaterad översikt om säkerheten hos Bisfenol A, som ett komplement till de befintliga yttrandena.

När Efsas yttrande finns tillgängligt kommer ett beslut att fattas om de kommande stegen inom ramen för ovanstående lagstiftning.

Det är av största vikt att utveckla säkra alternativ för produkter som omfattas av förordning (EG) nr 1935/2004 och direktiv 2002/72/EG, vilka är huvudkällorna till spädbarns och barns exponering för Bisfenol A. Kommissionen har redan kontaktat plastindustrin för att uppmana dem att överväga användning av alternativa plastmaterial som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel för att ersätta Bisfenol A.

Begränsningar av kemikalier i andra konsumentprodukter än material och produkter avsedda att komma i kontakt med livsmedel regleras genom avdelning VIII och bilaga XVII i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach). För närvarande innehåller inte Reach några begränsningar av Bisfenol A eftersom en heltäckande riskbedömning som utfördes inom ramen för rådets förordning (EEG) nr 793/93 om bedömning och kontroll av risker med existerande ämnen och som offentliggjordes 2003 på Europeiska kemikaliebyråns webbplats, samt en uppdatering av denna bedömning som offentliggjordes i april 2008, kom fram till att det inte fanns något behov av att anta begränsningar⁽¹⁾. Resultaten av granskningen av säkerheten hos Bisfenol A, som har genomförts av Efsa, kan ge ytterligare information att beakta i de processer som planeras genom Reach.

När det gäller den mer omfattande frågan om ämnen som stör det endokrina systemets funktion genomför kommissionen just nu en större undersökning som ska avslutas hösten 2011, där man sammanställer all den senaste vetenskapliga informationen. Slutsatserna från denna undersökning kommer att beaktas i en översyn av det befintliga EU-programmet om ämnen som stör det endokrina systemet.

Den budgetöversyn som begärdes av rådet och parlamentet 2006 inleddes av kommissionen 2007 (SEK(2007)1188). Parlamentet och rådet gav kommissionen i uppdrag ”att genomföra en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och på inkomster, [...] och lägga fram rapport om detta 2008–2009 [...] och bana väg för ett nytt samförstånd om inriktningen av EU:s utgiftspolitik för att klara av de utmaningar som väntar under de närmaste tio åren och därefter”.

Det verkar nu inte troligt att denna budgetöversyn kommer att slutföras innan den fleråriga budgetramen föreslås under första kvartalet 2011, eftersom kommissionens ordförande Barroso först vill ha en överenskommelse om EU 2020-strategin – som är planerad till Europeiska rådets möte i juni 2010.

Det är av avgörande betydelse att parlamentets roll i EU 2020 fastställs i samband med budgetöversynen eller att det fastställs andra vägar till budgetreformer före nästa fleråriga budgetram. Kan kommissionen vara vänlig och bekräfta att det kommer att genomföras en budgetöversynsprocess där parlamentet är involverat, såsom tidigare angivits och i enlighet med fördraget?

(EN) Nu när det nya kollegiet har fastställt sina politiska prioriteringar genom Europa 2020-strategin och kommissionens arbetsprogram, kan vi bekräfta att dokumentet om budgetöversynen planeras till tredje kvartalet 2010.

Kommissionen har haft mycket fruktbara diskussioner med parlamentet om alla budgetfrågor och vill fortsätta denna djupgående dialog med parlamentet om de framtida riktlinjerna för EU:s budget.

Det är vid detta stadium ytterst viktigt att utveckla ett samförstånd mellan institutionerna och med medlemsstaterna om det bästa sättet att spegla politiska prioriteringar i EU:s budget. Detta innebär att man måste undersöka inom vilka områden det europeiska mervärdet är högst och att göra val, särskilt i dessa tider med allvarliga ekonomiska och budgetmässiga svårigheter.

Dokumentet om budgetöversynen som planeras till 2010 kommer att tjäna som en förberedande fas i diskussionerna om den framtida budgetramen. Det kommer också att ge tillfälle till att beskriva de underliggande principer som bör styra den långsiktiga budgetreformen.

Kommissionen anser även att det inte bara är nödvändigt utan absolut avgörande för ett lyckat resultat att parlamentet deltar fullt ut i detta arbete.