Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2009/2062(REG)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :

Ingivna texter :

A7-0043/2009

Debatter :

PV 23/11/2009 - 21
CRE 23/11/2009 - 21

Omröstningar :

PV 25/11/2009 - 7.4
CRE 25/11/2009 - 7.4
Röstförklaringar
Röstförklaringar
PV 15/06/2010 - 7.9
CRE 15/06/2010 - 7.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2009)0088
P7_TA(2010)0204

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 15 juni 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

8. Röstförklaringar
Anföranden på video
PV
  

Muntliga röstförklaringar

 
  
  

Betänkande: Kelly (A7-0190/010)

 
  
MPphoto
 

  Pat the Cope Gallagher (ALDE).(GA) Herr talman! Jag är extremt nöjd men inte överraskad av det överväldigande antalet röster för, så som också har varit fallet i alla debatter om Internationella fonden för Irland. Naturligtvis var EU en av huvudbidragsgivarna när fonden 1986 inrättades av regeringarna i London och Dublin för att främja ekonomisk och social utveckling i de tolv grevskapen på båda sidor av gränsen.

(GA) Över 800 miljoner euro i bidrag har betalats in till fonden och om man räknar in multiplikatoreffekten blir detta lika med en investering på över 2 miljarder euro.

Jag kommer själv från ett gränsgrevskap och jag företräder en gränsregion och därför har jag mycket god insikt om den roll som Internationella fonden för Irland har spelat i fredsprocessen.

Över 40 000 direkta arbetstillfällen och 16 000 indirekta arbetstillfällen har tillkommit med hjälp av Internationella fonden och den har skapat sysselsättningstillfällen i en ekonomiskt missgynnad region.

(EN) Sammanfattningsvis anser jag att även om en avvecklingsstrategi har överenskommits för att avsluta fondens arbete vid årets slut bör man överväga att förlänga detta värdefulla och effektiva program. Tack för ert tålamod.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE).(ES) Herr talman! Jag röstade för detta initiativ eftersom dess huvudsyfte är att fortsätta att stödja freds- och försoningsprocessen i Nordirland och i Irlands gränsområden, för att bygga broar för försoning och kommunikation mellan de mest splittrade samhällena och fortsätta att som européer försvara värden och de mänskliga rättigheterna.

Vi i Euskadi – Baskien – lider fortfarande av terroristvåld och vi väntar på att Euskadi Ta Askatasuna (ETA) ska lyssna till ropet från det baskiska samhället som är trötta på lidandet och ber ETA att en gång för alla upphöra med våldet. Vi väntar på en förklaring om ett definitivt eldupphör. Under dessa omständigheter förväntar jag mig samma solidaritet och helhjärtade stöd från EU för Baskien för att bygga upp den fred och försoning som vi längtar efter.

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Herr talman! Inget land har varit så missgynnat av räddningsaktioner som Irland och inget folk har drabbats så hårt som irländarna. Den irländska finansministern Brian Lenihan fattade alla de rätta besluten. Varje irländsk offentliganställd från Taoiseach till den lägsta tjänstemannen och alla mottagare av arbetslöshetsstöd har dragit åt sina livremmar och fått sin inkomst kraftigt minskad. Nu finner de att om de inte hade fattat några av dessa smärtsamma beslut – om de bara hade fortsatt att göra av med pengar – skulle de precis som grekerna ha kvalificerat sig för ett eget undantag, och det värsta av allt är att de upptäcker att de är skyldiga att medverka till att rädda Grekland. Och det är inte allt, utan de upptäcker att per invånare ger Irland ett större bidrag än de flesta andra medlemmarna av euroområdet.

Varje ortodox ekonom skulle föreslå att det som vi behöver göra vid en tid som denna är att tillåta att en del av ekonomierna i euroområdet trycker sin egen valuta igen, devalverar, köper sig själva tid att prissätta sig tillbaka på marknaden igen. I stället dömer vi folken i Sydeuropa till åratals fattigdom och deflation och belastar skattebetalarna i Nordeuropa med en enorm skuld, och allt detta bara för att rädda ett par ansikten. Vi har säkert de dyraste ansiktena sedan Helena av Troja, som sjösatte tusentals skepp!

 
  
MPphoto
 
 

  James Nicholson (ECR).(EN) Herr talman! Det var inte min avsikt att göra en röstförklaring om denna fråga, men under sitt anförande hänvisade föredraganden bara till Ian Paisley och Gerry Adams, och sade att de hade gett Nordirland fred. Tja, Gerry Adams och Ian Paisley har nog fört med sig mycket men aldrig fred. Många människor kan göra anspråk på freden i Nordirland men det var verkligen David Trimble och John Hume som gjorde det tunga arbetet för att ge Nordirland fred och jag hoppas att föredraganden ser till att få fakta rätt i framtiden. De gjorde allt det tunga arbetet i det förflutna.

Låt mig göra det klart att jag röstade för i dag eftersom jag anser att i dagens Nordirland behöver vi fortfarande stöd för att bevara det som har uppnåtts. Det är inte på något sätt säkert att freden kommer att vara eftersom det på båda sidor finns somliga som försöker förstöra det som uppnåtts – och vi har sett dem träda fram på senare tid.

 
  
  

Val av en vice talman för Europaparlamentet

 
  
MPphoto
 
 

  Jacek Olgierd Kurski (ECR).(PL) Herr talman! Jag var en av de 334 ledamöterna i Europaparlamentet som stödde valet av pastor Tõkés som Europaparlamentets vice talman. Han är en hjälte från min ungdom. Som journalist för Solidaritet 1989 och under angrepp från Ceauşescus kriminella säkerhetstjänst Securitate rapporterade jag om den rumänska revolutionen och den revolutionen startade i Timişoara med ett tal som László Tőkés höll den 16 december 1989.

Det smärtar mig dock i dag att han har fallit offer för först ett datorfel som felaktigt räknade 168 röster och att dessa 168 röster sedan av mötesordföranden lades till i totalsumman, vilket har orsakat en allmän kontrovers. Om folk försöker ifrågasätta lagligheten av valet av László Tőkés som Europaparlamentets vice talman är jag därför för att göra om omröstningen. Jag är säker på att hans resultat kommer att bli ännu bättre. Mandatet för en så framstående person i Europaparlamentet får inte kunna ifrågasättas av någon. Jag anser därför att det är i László Tőkés intresse att göra om omröstningen om någon skulle göra några invändningar.

 
  
  

Betänkande: Marinescu (A7-016/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Marian-Jean Marinescus betänkande – som jag vill ta tillfället i akt att tacka – eftersom jag anser att moderna och effektiva godstransporter är ett grundläggande krav, inte bara för konkurrenskraften, utan även för de europeiska företagens överlevnad. Jag stöder dessutom helhjärtat föredragandens önskan om att återinföra vissa delar av texten som detta parlament godkände vid förstabehandlingen.

 
  
  

Betänkande: Martin (A7-0043/2010)

 
  
MPphoto
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Herr talman, när vi började våra omröstningar i dag stötte vi på ett förfarande som aldrig riktigt förekommit i kammaren tidigare – ett förfarande där endast ja-röster registrerades. Herr talman! Jag säger er att det endast var en tidsfråga. Detta är ju den ståndpunkt som EU har intagit i en rad folkomröstningar.

Europeiska konstitutionen eller Lissabonfördraget förkastades gång på gång i omröstningarna: av 54 procent av de franska väljarna, 62 procent av de nederländska väljarna och 53 procent av de irländska väljarna. Reaktionen blev varje gång att fortsätta ändå, att strunta i vilka invändningar folket hade, att bara höra ”ja” där människor framfört sitt motstånd. Nu har vi stadfäst eller normaliserat den strategin i denna kammares arbetsordning. Vi har gjort det omöjligt för människor att registrera att de tar avstånd till förslaget. Jag är frestad att tillgripa det gamla talesättet: Vilken del av ”nej” förstår ni inte?

 
  
MPphoto
 

  Syed Kamall (ECR).(EN) Herr talman! När vi i dag tittar på detta betänkande om arbetsordningen och anpassningen av arbetsordningen till Lissabonfördraget är det intressant att när vi talar med många parlamentsledamöter vet de faktiskt inte själva riktigt vad som står i Lissabonfördraget och hur det påverkar våra väljares dagliga liv.

Ta till exempel hela räddningsaktionen för Grekland. Om man tittar på det som har diskuterats i rådet är det artikel 122 i Lissabonfördraget, som var tänkt att vara en artikel om solidaritet: i en anda av solidaritet mellan medlemsstaterna får rådet besluta om lämpliga åtgärder med hänsyn till den ekonomiska situationen, särskilt om det uppstår allvarliga försörjningsproblem i fråga om vissa varor, särskilt på energiområdet, eller om en medlemsstat hotas av allvarliga svårigheter på grund av naturkatastrofer. Detta används nu som förevändning för medlemsstater, oavsett om de är medlemmar av euroområdet eller inte, att rädda ett land som har försatt sig själv i ett elände, och inte på grund av exceptionella omständigheter.

Vi bör vara uppriktiga mot väljarna och tala om vad Lissabonfördraget betyder för väljarna. Innebär det att man ska ta skattebetalarnas pengar för att rädda länder som inte kan sköta sina egna affärer?

 
  
MPphoto
 

  Bruno Gollnisch (NI).(FR) Herr talman! Detta parlament har en särskild talang när det gäller reformer av arbetsordningen, som alltid utformas för att minska rättigheterna för minoriteten, eller underklassen, som vi i viss utsträckning är. Under det gångna året har vi toppridits över den regel som enligt bestämmelserna i artikel 24 i arbetsordningen tillåter att grupplösa ledamöter utser sin egen företrädare.

I en kommentar som var – jag beklagar – en av de dummaste kommentarer jag har hört under min parlamentstid, uppgav talmannen att detta inte var möjligt eftersom ni inte hade samma politiska övertygelse som jag. Det är riktigt, jag är grupplös av princip, medan ni endast var grupplös därför att ni förråddes av era vänner.

Men, herr talman, det fanns dock ett sätt att lösa meningsskillnaden och det var genom omröstning. En omröstning är det brukliga förfarandet i en demokrati. Men nej, nu ska de grupplösas företrädare utses av parlamentets talman. Detta är ännu en fars.

Det var faktiskt David Martin som kläckte idén och planerade detta tillsammans med företrädarna för de båda huvudgrupperna. Det påminner mig om de tidigare förslagen om ändring av arbetsordningen som Richard Corbett låg bakom, men han har nu sjunkit undan i glömskan efter att ha besegrats i valet till Europaparlamentet av min vän Nick Griffin.

 
  
MPphoto
 

  Philip Claeys (NI).(NL) Herr talman! I ändringsförslag 86 i Martinbetänkandet föreskrivs att företrädaren för de grupplösa ledamöterna i talmanskonferensen ska beslutas inte av de grupplösa ledamöterna själva utan av parlamentets talman. Den förklaring som ges är att samförstånd saknas mellan de grupplösa ledamöterna. Jag frågar mig själv vad problemet är. Det finns inte heller något samförstånd i själva kammaren när parlamentets talman väljs, vilket just är anledningen till att vi håller demokratiska omröstningar. Företrädaren för de grupplösa ledamöterna måste vara representativ och därför vore det bäst att ordna en omröstning.

Europaparlamentet har börjat uppträda som ett slags Musse Pigg-parlament, där talmannen beslutar vem som är representativ för vissa av hans motståndare. Jag undrar också över grunden för detta beslut. Är det representativitet? Personlig sympati eller vänskap med en viss grupplös ledamot? Vilka kriterier kommer talmannen att använda för att besluta om företrädaren för de grupplösa ledamöterna? Jag hade önskat att talmannen skulle ha uttalat sig om detta före omröstningen, men tyvärr hade vi inte rätt att få höra det.

 
  
MPphoto
 
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Herr talman! Med all respekt för er och denna institution bör debatten om anpassningen av arbetsordningen till Lissabonfördraget också inbegripa omnämnandet av de brister i arbetsordningen som har gjort det möjligt att ha en omröstning som denna och ett resultat som det i valet av László Tőkés till vice talman.

Jag förstår inte hur talmännen kan utlysa en omtvistad omröstning och därigenom ett omtvistat resultat av omröstningen, och jag sympatiserar med mina kolleger som betvivlar att deras röster räknades korrekt. Därför anser jag att EU och Europaparlamentet ska agera öppet och klart och så länge som några ledamöter anser att deras röster har behandlats annorlunda av omröstningsutrustningen än det sätt på vilket de röstade, och de inte hade möjlighet att kontrollera det på sina skärmar, så fortsätter omröstningen att vara kontroversiell.

Jag anser därför att det är i László Tőkés intresse, och för Europaparlamentets trovärdighet, att faktiskt gå tillbaka till denna omröstning och rösta igen, så att det inte råder några tvivel i framtiden om valet av Europaparlamentets vice talman.

 
  
  

Betänkande: Jędrzejewska (A7-0183/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Daniel Hannan (ECR).(EN) Herr talman! Cancern från Grekland har fått metastaser i hela Medelhavsområdet. Vi läste denna vecka att Europeiska kommissionen är beredd att undsätta Spanien, och Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy, medger öppet att i så fall kommer de 750 miljarder euro som redan har öronmärkts för räddningsaktioner att vara helt otillräckliga.

Allteftersom tumören sprider sig har våra ledare i stället för att överväga en amputation bestämt sig för att förlänga kemoterapin, vilket kommer att bli dyrt och smärtsamt och med osäker utgång. Det jag menar med detta är att de försöker skapa det maskineri som Herman Van Rompuy kallar för ekonomisk styrning och vad hans företrädare kallade fiskal federalism: skatteharmonisering, en avgift på finansiella transaktioner, en europeisk statsskuldsförvaltning eller en europeisk monetär fond. Alla dessa anordningar för att försöka överföra pengar för att hålla sitt projekt i gång när naturligtvis det skulle vara mycket enklare att skona skattebetalarna från bördan av denna räddningsaktion och ge de prövade ekonomierna den massiva stimulansen av att tillåta sig själva att devalvera och prissätta sig själva in på marknaden. Vilket högt pris vi förväntar oss av vårt folk för att hålla den egenkära eliten på gott humör.

 
  
  

Betänkande: Cashman (A7-0165/2010)

 
  
MPphoto
 

  Clemente Mastella (PPE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! I samband med 2000 års millennietoppmöte förnyade de rikaste länderna, däribland EU-länderna, sina löften om att uppnå vissa specifika mål senast 2015: att minska hunger och fattigdom, att förbättra utbildning och hälsa, och att skydda miljön i utvecklingsländerna.

Nästan tio år senare anser vi att EU, som är den viktigaste internationella aktören på biståndsområdet, mer än någonsin måste inta en ledande roll. Det råder ingen tvekan om att under de senaste åren har ökningar av utvecklingsbiståndet hjälpt till att minska miljontals människors lidande. Det är visserligen sant att även om biståndet fungerar återstår mycket att göra, inte minst med hänsyn till den rådande internationella krisen, som tvingar många medlemsstater att minska sina egna biståndsbudgetar till dessa länder.

Herr talman! Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att vi vid denna tidpunkt behöver utforska innovativa finansieringsmekanismer. EU-medlemsstaterna måste ta strategiska politiska partnerskap med dessa länder på allvar. Detta innebär att alla partner måste visa en förnyad politisk vilja att uppnå de prioriterade målen, vilka fortfarande är: en konsekvent politik för utveckling, kampen mot klimatförändringarna och den globala krisen, styrning och rättigheter, rätten till mat samt utbildning i utvecklingsfrågor. Herr talman! Detta förblir vår främsta utmaning.

 
  
MPphoto
 

  Sonia Alfano (ALDE).(IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag röstade för Cashmanbetänkandet eftersom jag anser att det är kammarens och EU-institutionernas skyldighet att stå fast vid sina löften till människor i de mindre utvecklade länderna, särskilt de afrikanska länderna.

Det får inte bli så att vi 2015 inser att de åtta mål som vi har satt upp för oss själva inte har uppnåtts. Bakom uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, bakom dessa procentsatser – låt oss komma ihåg det – finns det miljarder människor som lider och som inte har möjlighet att leva ett värdigt liv.

Europeiska unionen måste föregå med gott exempel och leda vägen när det gäller utvecklingsbistånd. Annullering av statliga lån tillsammans med ett större åtagande om att se till att biståndet används väl är en av huvudpunkterna i detta projekt som bygger på solidaritet, och vars genomförande inte kan uppskjutas utan att offra fler människoliv, det måste vi vara medvetna om.

 
  
  

Skriftliga röstförklaringar

 
  
  

Val av en vice talman för Europaparlamentet

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) En av Europaparlamentets vice talmän Pal Schmitt valdes nyligen till talman i det nyvalda ungerska parlamentet. Mina kolleger och jag har därför valt en ny talman. Eftersom László Tőkés, ungersk medlem av gruppen Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokraterna), uppfyller alla kriterier som krävs för ett sådant uppdrag (integritet, engagemang, främjande av det europeiska bygget), röstade jag för hans kandidatur.

 
  
MPphoto
 
 

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. (RO) Utnämningen av László Tőkés till Europaparlamentets vice talman är en förolämpning mot Rumänien med hänsyn till det chauvinistiska tonläget i denna kollegas uttalanden. Hans utnämning till denna post ger ännu större anledning till oro på grund av det tvivelaktiga omröstningsförfarande som användes. En sådan utnämning borde ha ägt rum i Europaparlamentet, ett forum som står till svars för EU:s medborgare. Eftersom denna gärning har begåtts skulle vi ha önskat att omröstningen hade genomförts under omständigheter som helt överensstämt med standardförfarandet. Eftersom detta inte var fallet har omröstningen konsekvenser för Europaparlamentets anseende, särskilt i Rumänien där allmänheten har ett direkt intresse för saken. Huruvida László Tőkés kommer att göra ett bra arbete på den post han nu har betyder mindre i denna situation. Det som verkligen spelar roll är att en europeisk nation har blivit djupt förolämpad.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Mircea Paşcu (S&D), skriftlig. (EN) Dagens omröstning om valet av László Tőkés till Europaparlamentets vice talman var en skandal. För det första har talmannens förklaringar till hur omröstningen skulle gå till varit både förvirrande och motsägelsefulla. Följden blev att ingen var riktigt säker på hur man skulle gå till väga. För det andra fungerade egendomligt nog inte omröstningsapparaterna ordentligt för flera rumänska parlamentsledamöter – som tänkte rösta emot. För det tredje genomfördes omröstningen ändå och talmannen lät saken bero och lämnade salen. För det fjärde förkastades ledamöternas förnuftiga begäran att omröstningen skulle göras om under normala betingelser. För det femte tillkännagav man att fler röster hade avgetts än antalet närvarande ledamöter! För det sjätte blev vi helt enkelt informerade om att omröstningen var giltig ändå! För det sjunde kunde ingen ändå förklara hur 168 röster kunde representera en kvalificerad majoritet i ett parlament med 751 ledamöter!

Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har därigenom påtvingat hela parlamentet sin vilja. Jag beklagar detta eftersom de säkerligen kan bättre än så och vi, de andra parlamentsledamöterna, förtjänar också bättre.

 
  
  

Betänkande: Matera (A7-0180/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Av politisk solidaritet med mina vänner i gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) röstade jag för betänkandet av min italienska kollega Barbara Matera (PPE) om förslaget till beslut om att utnyttja ungefär 6,6 miljoner euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att hjälpa Spanien som drabbats av uppsägningar inom sektorn för icke-metalliska mineralprodukter. Utan att i grunden ifrågasätta Europeiska kommissionens analys, som bygger på uppgifter som lämnats av Spanien, finner jag det egendomligt att denna fond ska utnyttjas för något som helt enkelt är en konsekvens av att den spanska fastighetsbubblan har spruckit. Det är faktiskt minskningarna av hypotek som lett till att antalet utfärdade byggnadstillstånd sjunkit och därmed till minskad förbrukning av plattor och kakel samt icke-metalliska mineralprodukter. Var hamnar vi med den här logiken? Kan vi på allvar påstå att detta är en justering för globaliseringen? Jag anser också att administrationskostnader på över 400 000 euro är oproportionerligt, även om en studie för 60 000 euro, vars kostnad verkar oförsvarbar, tycks vara grundorsaken till det stora beloppet. Fortsättning följer ...

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Ökad arbetslöshet är en av de mest negativa konsekvenserna av den senaste ekonomiska och finansiella krisen. En förvärrad marknadsinstabilitet har bidragit till att försämra läget för många företag som har visat sig mindre skickliga i att anpassa sig till globaliseringen. I detta fall har 181 företag i regionen Valencia drabbats av denna konsekvens. Spanien har lämnat tillräcklig dokumentation för sin begäran om att utnyttja medel från fonden och jag anser att denna begäran bör stödjas.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det är oerhört viktigt att hjälpa arbetstagare som har blivit övertaliga eller som drabbats av det rådande globala ekonomiska klimatet, så som i detta fall där 2 425 personer har sagts upp från 181 företag i den spanska regionen Valencia. Syftet med stödet är att omskola och få ut dessa arbetstagare på arbetsmarknaden igen, vilket är mycket viktigt inte bara för att ekonomin ska kunna återhämta sig utan även för den sociala stabiliteten. Jag röstar därför för denna resolution. Jag vill upprepa kommissionens rekommendation om att medlen inte bör överföras från Europeiska socialfonden för att göra betalningar under Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Det här är medel med andra och kompletterande mål, varför de inte kan ersätta varandra. Eftersom det är en undantagsåtgärd måste Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ha egen finansiering och det är ett allvarligt misstag att fondens finansiering av tillfälliga åtgärder ska tillhandahållas på bekostnad av Europeiska socialfonden eller någon annan strukturfond.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Den 2 september 2009 lämnade Spanien in en ansökan om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för anställda som avskedats från 181 företag inom sektorn för tillverkning av andra icke-metalliska mineralprodukter i en och samma Nuts II-region, Valencia. Jag anser att denna ansökan uppfyller kraven för ekonomiska bidrag i artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Därför instämmer jag med betänkandet och kommissionens förslag om att utnyttja 6 598 735 euro, eftersom endast åtgärder som hjälper arbetslösa personer att komma ut på arbetsmarknaden finansieras med medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Pengar från fonden skapar förutsättningar för arbetslösa att hitta fasta eller tillfälliga anställningar, delta i yrkesutbildningsprogram och skaffa sig den kunskap som krävs för att motsvara arbetsmarknadens behov, förvärva handelslicens eller starta eget. Även Litauen har redan dragit nytta av stöd från fonden.

 
  
MPphoto
 
 

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandena om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, eftersom jag anser att det är viktigt att understryka fondens betydelse.

Detta instrument inrättades för att stödja arbetsmarknadsåtgärder som helt är inriktade på att bistå arbetstagare som blivit arbetslösa på grund av strukturförändringarna av de viktigaste internationella handelsmönstren och hjälpa dem att komma ut på arbetsmarknaden igen.

Detta är ett extremt värdefullt instrument som från 2007 och fram till i dag har tagit emot 55 ansökningar från 17 medlemsstater om stöd till 52 334 arbetslösa arbetstagare, för vilka totalt 271,9 miljoner euro har anslagits.

En analys av tillgängliga uppgifter visar att 5 195 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har utnyttjats för varje arbetslös arbetstagare, ett belopp som verkligen används för att genomföra individuella tjänstepaket som är särskilt utformade för att få ut de berörda arbetstagarna på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) I respekt för de spanska arbetstagarna i regionen Valencia, som har drabbats av globaliseringen, lägger jag ned min röst. Med tanke på den situation som konsekvenserna av EU:s nyliberala politik har tvingat dem in i, skulle man känna sig motiverad att rösta emot de nålpengar som den europeiska eliten har tyckt vara passande att erbjuda dem. Dock kan det lilla som de får bidra till att lätta deras börda. Detta gör dock inte strategin för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mer acceptabel. Den stöder den pågående utlokaliseringen till Marocko och Algeriet och sanktionerar vinster för de rikaste. Den eurokratiska oligarkin köper sig ett rent samvete billigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område för solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ingår i detta. Detta stöd är viktigt för att hjälpa de arbetslösa och offren för utlokalisering på grund av globaliseringen. Allt fler företag utlokaliserar, drar nytta av lägre arbetskraftskostnader i olika länder, särskilt Kina och Indien, till nackdel för länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter. Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbats av företagens utlokalisering och fonden är mycket viktig för att göra det lättare för dem att få en ny anställning. Tidigare har Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter används av andra EU-länder och nu kan den ge samma hjälp till Valencia i Spanien på grund av den senaste utvecklingen där över 2 400 arbetstagare som har sagts upp från 181 företag inom sektorn tillverkning av andra icke-metalliska mineralprodukter. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet gäller utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att hjälpa regionen Valencia i Spanien med 6 598 735 euro, efter det att 2 425 anställda sagts upp i 181 företag inom sektorn tillverkning av andra icke-metalliska mineralprodukter. Medlen kommer att gå direkt till de berörda arbetstagarna. Betänkandet antogs utan debatt i budgetutskottet. Även i plenum stödde vi i De gröna betänkandet.

 
  
  

Betänkande: Matera (A7-0181/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Av solidaritet med gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Irland på grundval av betänkandet av min förträffliga italienska kollega Barbara Matera röstade jag för förslaget till beslut om att utnyttja ungefär 2,7 miljoner euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i stöd till Irland som drabbats av uppsägningar inom kristallsektorn. De flesta av de 600 uppsägningarna är i företaget Waterford Crystal. Utan att ifrågasätta Europeiska kommissionens analys finner jag det egendomligt att detta företag, som har haft svårigheter sedan 2005, kan vara grundorsaken till en justering för globalisering. År 2005 tillkännagav företaget att det skulle lägga ned sin Dungarvanfabrik och koncentrera all verksamhet till huvudfabriken i Waterford i Kilkenny med 1 000 anställda. Flyttningen innebar att nästan 500 arbetstillfällen försvann från Dungarvan. Efter nedläggningen av denna fabrik den 30 januari 2009 arrangerade de tidigare anställda och deras familjer demonstrationer som upphörde i mars 2009, efter en uppgörelse med arbetstagarna och betalning av 10 miljoner euro (källa: Wikipedia). Är detta en justering för globalisering?

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Jag välkomnar verkligen ersättningen från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter som går till tidigare anställda vid Waterford Crystal och hos underleverantörer. Fonden inrättades för att hjälpa arbetstagare som drabbats på grund av strukturförändringar i det globala handelsnätet och det kommer att vara mycket viktigt för det lokalsamhälle där Waterford Crystal var huvudindustrin.

Eftersom denna industri var central i regionen, eftersom det var många lokala specialarbetare anställda i glassektorn och av underleverantörsföretag och eftersom sektorn var mycket viktig för Waterfordregionens identitet kommer dessa medel att vara till stor hjälp för arbetstagarna och deras familjer och kommer att bidra till andra anställningsmöjligheter för arbetstagarna.

Samordningsåtgärder måste vidtas på lokal nivå för att se till att medlen fördelas på rätt sätt. Eftersom denna arbetsstyrka är äldre än andra arbetstagare, och eftersom de utförde högt kvalificerat arbete, måste man se till att medlen används till att ge omskolning och utbildning, främja företagande och förbättra tillgången till arbeten.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska unionen är den främsta bidragsgivaren till Internationella fonden för Irland, och står för ungefär 57 procent av dess årliga bidrag.

Jag välkomnar därför den roll som Europeiska unionen har spelat genom att ge ekonomiskt och socialt stöd till Irland för att åstadkomma fred och försoning.

Den innevarande verksamhetsperioden närmar sig sitt slut men det är viktigt att EU fortsätter bidra till Internationella fonden för Irland, och arbetar tillsammans för målet att bygga broar, integrera samhällen och stimulera utvecklingen i regionerna i de båda områden av Irland som drabbats värst av instabiliteten under senare år.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag välkomnar helhjärtat detta beslut om att utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att stödja arbetstagarna vid Waterford Crystal. Den globala ekonomiska krisen tillsammans med stora skiften i världshandeln har gjort många arbetstagare arbetslösa i Irland och i hela Europa. Jag uppmanar den irländska regeringen att agera snabbt och se till att dessa medel omedelbart och effektivt används för att tillgodose arbetstagarnas individuella omskolnings- och utbildningsbehov. Tidsramen för användning av fonden är begränsad och ingen tid får gå förlorad innan de nödvändiga tjänsterna tillhandahålls. Det behövs en översyn av förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att medge större flexibilitet i användningen av de tillhandahållna medlen, särskilt när det gäller tidsramen.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det land som döpts till den keltiska tigern kunde en gång skryta med häpnadsväckande tillväxtnivåer men har under de senaste åren drabbats av krisens konsekvenser och effekterna av globaliseringen. Dessa har drabbat den irländska glassektorn och i dag är nästan 600 arbetstagare i en situation där de behöver stöd. Jag stöder därför utnyttjandet av fonden.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Med hänsyn till målen för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter röstar jag för att ge stöd till arbetstagare som sagts upp från Waterford Crystal-företagen på Irland. Detta stöd uppgår till över 2,5 miljoner euro som kommer att vara viktigt för att uppmuntra de drabbade att förbättra sin kompetens, eftersom de flesta av dem är över 45 år. Jag vill dock framhålla den enorma skillnad och ojämlikhet som har uppstått när det gäller Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Det beror på att medlemsstaterna gång på gång underlåter att använda de tillgängliga medlen, vilket är till klar nackdel för arbetstagare som blivit arbetslösa i dessa länder, så som har skett i Portugal på grund av de ständigt ökade nivåerna av konkurser och arbetslöshet.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Den 7 augusti 2009 lämnade Irland in en ansökan om att få utnyttja Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för dem som blivit uppsagda vid företaget Waterford Crystal och tre av dess underleverantörer/producenter i efterföljande led. Jag anser att denna ansökan uppfyller kraven för ekonomiska bidrag i artikel 10 i förordning (EG) nr 1927/2006. Jag instämmer med betänkandet och kommissionens förslag om att utnyttja 2 570 853 euro, eftersom endast åtgärder som hjälper arbetslösa personer att komma ut på arbetsmarknaden finansieras med medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter. Pengar från fonden skapar förutsättningar för arbetslösa arbetstagare att hitta fasta eller tillfälliga anställningar, att delta i yrkesutbildningsprogram och skaffa sig den kunskap som krävs för att motsvara arbetsmarknadens behov, förvärva handelslicens eller starta eget. Även Litauen har redan dragit nytta av stöd från fonden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) I respekt för de irländska arbetstagarna vid Waterford Crystal, som har drabbats av globaliseringen, lägger jag ned min röst. Med tanke på den situation som konsekvenserna av EU:s nyliberala politik har tvingat dem in i, skulle man kunna känna sig motiverad att rösta emot de nålpengar som den europeiska eliten har tyckt passande att erbjuda dem. Dock kan det lilla som de får bidra till att lätta deras lidande. Detta gör dock inte strategin för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mer acceptabel. Den stöder bankernas pågående spekulation och sanktionerar de vinster som amerikanska fonder, som t.ex. KPS Capital Partners, gör på de europeiska arbetstagarnas bekostnad. I eurokraternas kungarike är det billigt att köpa sig ett rent samvete.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område för solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ingår i detta. Detta stöd är viktigt för att hjälpa de arbetslösa och offren för utlokalisering på grund av globaliseringen. Allt fler företag utlokaliserar, drar nytta av lägre arbetskraftskostnader i olika länder, särskilt Kina och Indien, till nackdel för länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter. Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbats av företagens utlokalisering och fonden är mycket viktig för att göra det lättare för dem att få en ny anställning. Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har redan använts av andra EU-länder och därför bör vi nu bevilja detta stöd till Irland och särskilt till företag inom sektorn för glas- och kristalltillverkning. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet gäller utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för irländska arbetstagare (2 570 853 euro) efter uppsägningar vid Waterford Crystal och tre av dess underleverantörer inom kristallsektorn. Medlen kommer att gå direkt till de berörda arbetstagarna. Betänkandet antogs utan debatt i budgetutskottet. Det var inga problem att rösta för.

 
  
  

Betänkande: Matera (A7-0179/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. (EN) Jag välkomnar beslutet att ge ekonomiskt stöd till friställda arbetstagare som förlorat sina arbeten på grund av den globala finansiella och ekonomiska krisen i tre särskilda fall – i regionerna Valencia och Kastilien-La Mancha i Spanien, samt i kristalltillverkningsföretaget Waterford Crystal i Irland. Stödsumman för dessa fall uppgår till 11 miljoner euro och målgruppen är 3 663 friställda arbetstagare. Även om stödet från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter inte kommer att lösa problemen som orsakats av den finansiella och ekonomiska krisen uppmanar jag EU-institutionerna att göra en effektiv och snabb utvärdering av ansökningarna och uppmanar medlemsstaterna att delta aktivt i fonden.

I mitt hemland Litauen har ekonomiskt stöd nyligen tilldelats arbetstagare som har förlorat sina arbeten inom byggnads-, möbel- och beklädnadsindustrin samt till anställda vid Snaigëfabriken i staden Alytus. Detta stöd har varit mycket uppskattat bland dem som drabbats hårdast av den globala finansiella och ekonomiska krisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Av solidaritet med gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och på grundval av betänkandet av min italienska kollega Barbara Matera (PPE) röstade jag för förslaget till beslut om att utnyttja ungefär 2 miljoner euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i stöd till Spanien som drabbats av uppsägningar inom sektorn för tillverkning av trävaruprodukter. Spanien motiverar sin begäran med principen om att den ekonomiska och finansiella krisen orsakade en plötslig kollaps i den globala ekonomin, som haft allvarliga återverkningar inom flera sektorer, särskilt på efterfrågan inom byggnadssektorn och därigenom på trävaruprodukter. Sanningen är den att krisen orsakades av att den spanska fastighetsbubblan sprack och det är svårt att se vad motiveringen är för en justering för globalisering ... Om man tittar på det som finansieras (till exempel 57 kampanjer om företagande för 3 000 euro styck, vilket blir totalt 171 000 euro, 16 utbildningsseminarier kombinerat med praktik till en kostnad av 12 500 euro styck, för totalt 200 000 euro osv.), undrar man var justeringen för globalisering finns? Fortsättning följer ...

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Det stora antalet sektorer och företag som drabbats av krisen och globaliseringen gör det ofrånkomligt att ställa sig frågan om den nuvarande europeiska ekonomiska modellen kommer av vara livskraftig och hållbar. Även om värdet av att bevilja stöd till uppsagda arbetstagare är oomtvistat, kan inte samma sak sägas om cementeringen av ett tillstånd som tenderar att förvärra den redan svåra situationen för t.ex. skogsarbetare och korkskördare i Kastilien-La Mancha.

Förutom att periodvis ge stöd måste EU och medlemsstaterna främja ett företagsklimat som är fritt från onödiga byråkratiska hinder och som är gynnsamt för entreprenörer och belönar risk och innovation.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för att bevilja stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter med hänsyn till de extremt negativa följderna av nedläggningen av 36 skogsföretag under loppet av nio månader i den spanska regionen Kastilien-La Mancha, vilket ledde till att 585 personer förlorat sina arbeten. Situationen blir än allvarligare av att det är en avfolkningsregion med en arbetsstyrka som praktiskt taget helt saknar någon annan form av utbildning. Jag skulle därför vilja framhålla behovet av särskild inriktning på de negativa konsekvenserna av den rådande ekonomiska krisen i de flesta landsbygdsområden.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Den 9 oktober 2009 lämnade Spanien in en ansökan till kommissionen om att få utnyttja totalt 1 950 000 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för 585 arbetstagare som sagts upp från 36 företag som tillverkade trä- och timmer- samt korkprodukter, dock inte möbler samt artiklar av halm- och flätningsmaterial i regionen Kastilien-La Mancha under nio månaders rapporteringsperiod från den 1 november 2008 till den 31 juli 2009. Jag instämmer med kommissionens bedömning att denna ansökan uppfyller kvalifikationskriterierna i förordningen om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och kommissionens rekommendation till budgetmyndigheten om att godkänna ansökan, eftersom endast åtgärder som hjälper arbetslösa människor att komma tillbaka ut på arbetsmarknaden finansieras med pengar från fonden. Pengar från fonden skapar förutsättningar för arbetslösa arbetstagare att hitta fast eller tillfälligt arbete, delta i yrkesutbildningsprogram och skaffa sig den kunskap som krävs för att motsvara behoven på arbetsmarknaden, förvärva handelslicens eller starta eget. Även Litauen har redan dragit nytta av stöd från fonden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) I respekt för de spanska arbetstagarna i regionen Kastilien-La Mancha, som har drabbats av globaliseringen, lägger jag ned min röst. Med tanke på den situation som konsekvenserna av EU:s nyliberala politik har tvingat dem in i, skulle man kunna känna sig motiverad att rösta emot de nålpengar som den europeiska eliten tyckt vara passande att erbjuda dem. Dock kan det lilla som de får bidra till att lätta deras lidande. Detta gör dock inte strategin för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter mer acceptabel. Den stöder spekulation på bostadsmarknaden och dess kollaps och sanktionerar vinster som räntan genererar för bankerna. Eurokratins tyranner skaffar sig enkelt ett rent samvete.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område för solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ingår i detta. Detta stöd är viktigt för att hjälpa de arbetslösa och offren för utlokalisering på grund av globaliseringen. Allt fler företag utlokaliserar, drar nytta av lägre arbetskraftskostnader i olika länder, särskilt Kina och Indien, till nackdel för länder som respekterar arbetstagarnas rättigheter. Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att hjälpa arbetstagare som drabbats av företagens utlokalisering och fonden är mycket viktig för att göra det lättare för dem att få en ny anställning. Tidigare har Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter använts av andra EU-länder och nu bör den ge samma hjälp till Kastilien-La Manchai i Spanien, där 585 anställda sagts upp från 36 företag som är verksamma inom sektorn trä- och timmer- samt korkprodukter, dock inte möbler samt artiklar av halm- och flätningsmaterial. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet handlar om utnyttjandet av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till förmån för regionen Kastilien-La Mancha i Spanien (1 950 000 euro), sedan 585 anställda sagts upp från 36 företag inom sektorn ”tillverkning av trä och varor av trä, kork, rotting o.d. utom möbler, tillverkning av varor av halm och flätningsmaterial”. Medlen kommer att gå direkt till de berörda arbetstagarna. Betänkandet antogs utan debatt i budgetutskottet. Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen stödde det.

 
  
  

Betänkande: Matera (A7-0178/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Av solidaritet med gruppen Europeiska folkpartiet (kristdemokrater), och på grundval av betänkandet av min italienska kollega Barbara Matera röstade jag för förslaget till beslut om att utnyttja 1,1 miljon euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att finansiera tekniska stödaktiviteter i anslutning till fonden. Enligt artikel 8.1 i 2006 års förordning om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska 0,35 procent av hela det tillgängliga beloppet från fonden (500 miljoner euro) hållas tillgängliga varje år för tekniskt stöd på kommissionens initiativ. Det motsvarar 1 750 000 euro. Ingenting har ännu anslagits till tekniskt stöd. Uppriktigt sagt, att hålla två möten med 27 experter (en per medlemsstat) till en kostnad av 35 000 euro per styck, för en summa av totalt 70 000 euro, och två seminarier om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till en kostnad av 100 000 euro styck, verkar i samtliga fall poänglöst, särskilt om det innebär att låta fonden betala driftskostnader i stället för justering för globalisering. Och vad kan man säga om tio studier för 25 000 euro styck ... osv., man får verkligen intrycket av att dessa tekniska stödaktiviteter genomförs för att förbruka pengar, enbart därför att den rättsliga grunden finns.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag instämmer med betänkandet, eftersom mer än hälften av de tekniska stödresurser som anslagits till kommissionen kommer att användas för att finansiera studier och utvärderingar av pågående fall med finansiering från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och genomföra dem, vaska fram framgångsrika projekt och lära sig för framtiden. En del av de tekniska anslagen kommer att användas till att inrätta en databas om långsiktig återanpassning till arbetsmarknaden. Jag efterlyser också att åtminstone en del av dessa anslag ska användas för tekniska åtgärder som kan bidra till att korta ned ansökningsförfarandet som i många fall är för långt. Jag vill uppmana medlemsstaterna att bekanta sig med och utnyttja de möjligheter som erbjuds av fonden för arbetstagarna i situationer med massarbetslöshet och att använda de tillgängliga medlen för att stödja arbetslösa arbetstagare och hjälpa dem att komma ut på arbetsmarknaden igen. Jag vill vidare uppmana medlemsstaterna att utväxla information om de bästa metoderna och särskilt lära sig från sådana medlemsstater som redan har infört nationella informationsnätverk om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter med medverkan av arbetsmarknadens parter och berörda på lokal nivå för att ha en bra struktur för stödet redo när massarbetslöshet inträffar.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Kommissionen anser att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter bör utnyttjas till att erbjuda lämpligt och tillräckligt tekniskt stöd till de många länder som ansökt om stöd efter att antalet arbetslösa ökat på grund av den internationella ekonomiska och finansiella krisen och globaliseringen som påverkar många företags betalningsförmåga. Den enhälliga omröstningen i parlamentsutskottet visar att det råder samförstånd mellan de parlamentsledamöter som arbetat mest med detta problem. Därför anser jag att frågan förtjänar samma uppmärksamhet av parlamentet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för denna resolution där bättre genomförande av stöd och stödmekanismer till arbetslösa främjas, eftersom jag inser hur viktig Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är när det gäller omskolning av arbetare och lindring av den globala krisens samhällsekonomiska effekter. Förutom att åtgärder för bättre övervakning, revision och utvärdering av genomförandet av de stödplaner som godkänts måste stärkas vill jag även betona att vi verkligen måste anstränga oss för att främja initiativ som leder till en ökad och mer omfattande användning av medlen från fonden från medlemsstaternas, och då i synnerhet Portugals, sida.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Jag instämde i detta betänkande och i kommissionens förslag om att utnyttja 1 110 000 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter till att finansiera tekniskt stöd för kommissionen. I enlighet med artikel 8.1 i den förordning som utgör rättslig grund får 0,35 procent av de årliga anslag som är tillgängliga via Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter användas för tekniskt stöd på kommissionens initiativ. Högst 1,75 miljoner euro får användas varje år för att täcka de fastställda behoven för genomförandet av fonden. Jag instämde i kommissionens förslag om att detta belopp bör täcka följande verksamheter: Förberedelserna inför halvtidsutvärderingen av fonden – övervakning och undersökningar av genomförandet, upprättande av en kunskapsbas, utbyte av information och erfarenheter mellan medlemsstaterna och kommissionens experter och revisorer, utveckling av nätverk, anordnande av möten i fondens expertgrupp för kontaktpersoner, anordnande av seminarier om genomförandet av fonden samt informations- och annonseringsverksamhet och ytterligare utveckling av fondens webbplats och publikationer på alla EU-språk. Verksamheten inom ramen för fonden kan spela en viktig roll och syftet med fonden är att erbjuda personer som blivit arbetslösa till följd av globaliseringen eller den globala finansiella och ekonomiska krisen engångsstöd för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet i fråga eftersom jag är övertygad om att de förfaranden som Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter omfattas av måste bli mer funktionella.

I Europaparlamentets och rådets beslut av den 20 maj 2010 begärs att 1 110 000 euro ska utnyttjas till att finansiera kontroll- och övervakningsverksamhet, men framför allt till att finansiera informationsverksamhet och tekniskt och administrativt bistånd i samband med medlemsstaternas och arbetsmarknadsparternas utnyttjande av resurser. För att förfarandena ska kunna förkortas är det ytterst viktigt att tillhandahålla tydlig information och för att insyn och klarhet ska kunna uppnås är det avgörande att unionen får instrument som för den närmare medborgarna. Sedan den 1 maj 2009 har fonden även kunnat användas till att stödja personer som blivit arbetslösa till följd av den ekonomiska krisen och situationen på finansmarknaderna. På så sätt har den blivit ännu mer relevant och nödvändig.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU är ett område som bygger på solidaritet och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är en del av detta område. Stödet är nödvändigt för att hjälpa arbetslösa och personer som drabbas av omlokalisering på grund av globaliseringen. Alltfler företag omlokaliserar sin verksamhet och drar nytta av lägre kostnader för arbetskraft i andra länder, framför allt Kina och Indien. Detta medför nackdelar för de länder som respekterar arbetstagares rättigheter. Syftet med fonden är att hjälpa arbetstagare som drabbas av företagens omlokalisering och fonden är grundläggande när det gäller att underlätta deras tillträde till ny sysselsättning. Därför är det även nödvändigt att utvärdera hur stödmekanismen fungerar. Kommissionen har för avsikt att utnyttja fonden till att täcka de administrativa kostnaderna för förberedelserna inför halvtidsöversynen av hur fonden fungerar. I översynen ingår undersökningar av genomförandet av fonden, återintegrering av arbetstagare på arbetsmarknaden och utveckling av nätverk mellan de myndigheter i medlemsstaterna som ansvarar för fonden och utbyte av bästa praxis samt utveckling och genomförande av webbplatsen.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Syftet med Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är att snabbt tillhandahålla stöd till arbetstagare som drabbats av strukturella förändringar i de internationella handelsmönstren.

Den 24 april 2010 antog kommissionen ett nytt förslag om utnyttjande av fonden. Förslaget rör tillhandahållandet av 1 110 000 euro från fonden, ett belopp som var avsett att täcka fondens huvudsakliga verksamhet, dvs. övervakning och undersökningar av genomförandet, upprättande av en kunskapsbas, utbyte av information och erfarenheter mellan medlemsstaterna och europeiska experter från fonden, anordnande av seminarier och ytterligare utveckling av fondens webbplats och publikationer på alla EU-språk.

Enligt min mening måste genomförandet av fonden välkomnas eftersom det kan leda till att medlemsstaterna uppmuntras att utnyttja de möjligheter som fonden erbjuder, framför allt när det gäller arbetstagare. Jag anser att upprättandet av en kunskapsbas är mycket bra eftersom det är något som förenar medlemsstaterna. De uppmuntras att samarbeta med varandra och hämta inspiration från länder med större erfarenhet på området. Avslutningsvis anser jag att det är positivt att en expertgrupp leder medlemsstaterna i denna process och jag hoppas att det kommer att ske ytterligare framsteg när det gäller kommande fondprojekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN)Betänkandet handlar om utnyttjandet av 1 110 000 euro från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter för att tillhandahålla tekniskt stöd på kommissionens initiativ. Enligt kommissionens förslag är detta belopp avsett att täcka följande verksamheter: Förberedelserna inför halvtidsöversynen av fonden (artikel 17) – övervakning och undersökningar av genomförandet, upprättande av en kunskapsbas, utbyte av information och erfarenheter mellan medlemsstaterna och kommissionens experter och revisorer, utveckling av nätverk, anordnande av möten i fondens expertgrupp för kontaktpersoner, anordnande av seminarier om genomförandet av fonden samt informations- och annonseringsverksamhet (artikel 9) samt ytterligare utveckling av fondens webbplats och publikationer på alla EU-språk. Betänkandet antogs av budgetutskottet utan debatt. Vi i De gröna stödde det.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Den senaste tidens finansiella jordbävning har lett till att många människor blivit arbetslösa eller undersysselsatta. Det är bra att EU bygger på solidaritetsprincipen. Sedan Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter upprättades år 2006 har nästan 30 ansökningar om belopp till ett sammanlagt värde av 154 miljoner euro inkommit och 33 000 arbetstagare i Europa har fått stöd. Stödet har täckt många olika sektorer, däribland datorbranschen, mobiltelefonbranschen och fordonsindustrin.

De baltiska staterna har drabbats hårt av den finansiella krisen. Mellan oktober 2008 och juli 2009 förlorade fler än 1 600 arbetstagare som var anställda av litauiska byggföretag sina arbeten. Hälften av dessa misslyckades med att hitta nytt arbete eller gick i pension och behövde stöd. Majoriteten av kostnaderna täcks av fonden och resten av Litauens sysselsättningsfond. Jag vill tacka fonden för tillhandahållandet av stöd som fördelas mycket noggrant och som är ett uttryck för socialt ansvarstagande. Ett specifikt exempel: under en femmånadersperiod fram till maj 2009 förlorade 651 personer som var anställda av det litauiska företaget Snaigė (tillverkare av kylutrustning) och två av företagets leverantörer sina arbeten. Detta hade en direkt inverkan på arbetstagarna och deras familjer samt på staden Alytus där Snaigė har sin bas. Med tanke på den svåra situationen anslogs en stor del av medlen från fonden till dessa arbetstagare. Tack vare dessa medel får arbetstagarna möjlighet att hitta arbete, studera och omskola sig.

 
  
  

Betänkanden: Matera (A7-0180/2010, A7-0181/2010, A7-0179/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  David Casa (PPE), skriftlig. (EN) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter upprättades för att hjälpa de arbetstagare som har påverkats negativt av globaliseringen. Kommissionen har antagit förslag om att utnyttja fonden till att hjälpa Irland och Spanien. Jag vill påpeka att de situationer då dessa medel behövs i regel är mycket brådskande. Därför bör förfarandet för att bevilja medel vara så effektivt och snabbt som möjligt. När det gäller detta instämmer jag i föredragandens slutsatser och har därför röstat för betänkandet.

 
  
  

Betänkanden: Matera (A7-0180/2010, A7-0181/2010, A7-0179/2010, A7-0178/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter är absolut nödvändig när det gäller att stödja återintegrering på arbetsmarknaden av arbetstagare som har blivit uppsagda som en följd av den globala ekonomiska och finansiella krisen.

EU:s institutioner har haft en viktig roll när det gäller att stödja den ekonomiska återhämtningen i de medlemsstater som har störst behov av detta stöd.

Jag uppmanar återigen EU:s institutioner att agera samlat och att utnyttja fonden på ett snabbt och flexibelt sätt utifrån förenklade förfaranden så att behoven hos de arbetstagare som drabbats hårdast av den aktuella ekonomiska nedgången tillgodoses.

 
  
  

Betänkande: Tremopoulos (A7-0139/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sonia Alfano (ALDE), skriftlig. (IT) Enligt en undersökning som regionen Sicilien offentliggjorde i slutet av 2009 anser 75 procent av medborgarna att EU-medel inte har någon som helst positiv inverkan, eller åtminstone mycket liten sådan. Med tanke på revisionsrättens uppgifter som visar att 51 procent av de resurser som öronmärkts för Sicilien för programperioden 2000–2006 inte utnyttjats och att det i samband med utnyttjandet av en stor procentandel medel förekommit oegentligheter är det lätt att förstå den i det närmaste totala bristen på tillit hos allmänheten.

Därför stöder jag min parlamentskollegas betänkande helhjärtat. Endast genom total insyn i syfte att informera allmänheten om effektiv användning av offentliga resurser kan förtroendet för institutionerna återställas. Alla måste veta vem medel anslås till och framför allt i vilket syfte. De måste även kunna följa alla stadier från programplanering till genomförande av insatser.

Att medborgarna ges möjlighet att övervaka användningen av EU-medel är inte bara ett tydligt uttryck för den demokratiska processen utan har även en avskräckande effekt på all form av slarv med de offentliga resurserna. Jag vill påminna er om att insyn inte enbart handlar om att göra handlingar offentliga: det är bara det första steget. Informationen måste dessutom vara tillgänglig och lättbegriplig så att förmedlingen av den inte enbart blir en teknikalitet som inte främjar någon form av demokratisk kontroll.

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet där en samlad och tillgänglig strategi för interregionalt utbyte av bästa praxis förespråkas i syfte att göra det möjligt för dem som arbetar med sammanhållningspolitik att dra nytta av andras erfarenheter. Jag anser att det stora antalet problem som är kopplade till projektledning för dem som arbetar med genomförandet av sammanhållningspolitiken är en avgörande faktor när det gäller att förbättra och främja styrningen. Medlemsstaterna bör decentralisera genomförandet av sammanhållningspolitiken för att se till att flernivåstyrningen fungerar som den ska och att partnerskaps- och subsidiaritetsprincipen respekteras. Jag välkomnar upprättandet av en referenshandledning för revision och förenkling, framför allt när det gäller berättigande, finansteknik och redovisning.

Jag vill peka ut de hinder som potentiella sökande har informerat om när det gäller användning av strukturfonderna. De drabbas av större byråkratiska bördor, alltför många komplexa bestämmelser, en brist på insyn i beslutsfattandeprocesser och bestämmelser för medfinansiering samt försenade betalningar. För att dessa hinder ska kunna avlägsnas bör långsiktiga kriterier fastställas för projekt som medfinansieras genom strukturfonderna och särskilda åtgärder utvecklas tillsammans med nya kvalitativa indikatorer för regioner med särskilda geografiska egenskaper, såsom de yttersta randområdena.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Herr talman! Jag stöder Herrman Winklers ståndpunkt och röstade för en översyn av gemenskapens innovationspolitik. Jag är framför allt positiv till tillhandahållandet av en omfattande strategi som inte bara rör teknisk innovation utan även administrativ, organisatorisk och social innovation. Därför anser jag att finansvärlden och de små och medelstora företagen måste delta i arbetet med att fastställa åtgärder för att främja innovation, och att politiska och ekonomiska mål på regional nivå måste uppmärksammas.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag var inte alls nöjd med den ursprungliga versionen av Michail Tremopoulos initiativbetänkande. Därför ingav jag tio ändringsförslag för att ändra dess inriktning. På så sätt lyckades jag och mina kolleger i Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) se till att franska och tyska återigen infördes som kommunikationsspråk utöver engelska för att begränsa den begärda informationen till information som verkligen bidrar till att människor upplever att EU-medel används på rätt sätt osv. Öppenheten när det gäller användningen av medlen bör vara större, men detta får inte fungera som en ursäkt för att göra ansökningsförfarandena för EU-medel alltför besvärliga. Tack vare våra åtgärder kommer ytterligare information om användning av EU-medel att bli tillgänglig för EU-medborgarna, men detta kommer inte att leda till ökad byråkrati. Därför röstade jag för den ändrade versionen av detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för min grekiske kollega Michail Tremopoulos initiativbetänkande om öppenhet och finansiering inom regionalpolitiken. Jag välkomnar Europeiska öppenhetsinitiativet som antogs av Europeiska kommissionen för att öka insynen, öppenheten och ansvarigheten i alla styrelseformer i EU. Jag stöder behovet av förordningar och genomförandemetoder som leder till att förfarandena blir öppna, ger bättre tillgång till strukturfonderna för potentiella mottagare och minskar de administrativa bördorna för deltagarna. Förvaltningsmyndigheterna i medlemsstaterna måste på ett öppet sätt redogöra för alla stadier i projekt som finansieras av strukturfonderna. Jag försäkrar att Europaparlamentets ledamöter kommer att informeras och engageras i genomförandet av projekt i deras valkretsar.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för detta betänkande. Effektiv användning av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden är en nödvändig förutsättning för att uppnå tillväxt i våra ekonomier och skapa sysselsättning. För att främja insyn i användning av medlen bör Europeiska öppenhetsinitiativet genomföras fullt ut. För närvarande är informationen om kommissionens beslut om finansiering av större projekt otillräcklig. Medlemsstaterna använder sig av olika nivåer för att informera allmänheten om mottagarna av EU-stöd. Jag anser att insyn bör garanteras på alla nivåer eftersom detta går hand i hand med förenklingen av tilldelningsförfarandet för strukturfonderna och gör det möjligt för allmänheten att delta i en debatt om hur offentliga medel används, vilket är nödvändigt för att användningen av EU-medlen ska bli effektiv.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Den ekonomiska och finansiella krisen har visat sig vara en horisontell företeelse som drabbar alla sektorer urskillningslöst. Jordbrukssektorn är inget undantag utan behöver starkt ekonomiskt stöd och insyn.

Michail Tremopoulos betänkande är en uppföljning av kommissionens meddelande om Europeiska öppenhetsinitiativet. I betänkandet presenteras förslag vars syfte är att främja information om mottagare av finansiering samt insyn i delad förvaltning och partnerskap. Jag kommer att rösta för detta betänkande av den enkla anledningen att jag tror att mer information och framför allt enklare information kan leda till att avståndet mellan EU:s komplexa sammanhållningspolitik och näringslivet minskar.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Europeiska öppenhetsinitiativet trädde i kraft år 2005 då det antogs av kommissionen. Bara ett år senare offentliggjordes grönboken i syfte att öka insynen, öppenheten och ansvarigheten i alla styrelseformer i EU. Antagandet av dessa handlingar byggde på EU-medborgarnas grundläggande rättighet att veta vem som mottar EU-medel. Var och en av medborgarna bidrar ekonomiskt till dessa projekt, i större eller mindre utsträckning.

Det är allmän praxis bland internationella finansinstitut att offentliggöra information om större projekt på Internet innan man fattar beslut om deras finansiering. Hittills har Europeiska kommissionen varit ett undantag från denna praxis, trots att det inte finns någon bra anledning till varför insynsnormerna inom gemenskapens verkställande organ ska vara lägre än de som tillämpas av andra institutioner. Parlamentets uppmaning till kommissionen om att offentliggöra information på Internet i god tid, för att ge direkt tillgång till dokumentationen om EU:s finansiering, överensstämmer således mycket väl med den insynspolitik som antagits på EU-nivå. Det är viktigt att projekt som godkänns av kommissionen är höjda över alla misstankar och att allmänheten informeras om dem så fort ansökan om finansiering inkommit.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Insyn i tilldelningsförfarandet för strukturfonderna, framför allt genom det offentliggörande av information som sker i efterhand när det gäller stödmottagare, insatsernas beteckning och beviljade offentliga medel är central för diskussionen om hur EU:s offentliga medel ska utnyttjas.

Definitionen av stödmottagare och beviljade offentliga medel som ska betalas ut till stödmottagaren (belopp som anslås eller faktiskt utbetalas) är emellertid otydlig.

Jag välkomnar rekommendationerna i detta betänkande eftersom de bidrar till ömsesidig tillit mellan alla intressenter, vilket kommer att leda till bättre användning av EU-medel.

 
  
MPphoto
 
 

  David Casa (PPE), skriftlig. (EN) Det finns en stor mängd medel inom EU som är tillgängliga för såväl medborgare som organ. Många klagar över att förfarandena för att få tillgång till dessa medel är komplicerade och alltför byråkratiska. Informationen om dessa förfaranden bör vara tydligare och insynen när det gäller hur dessa medel används bör vara större. Jag instämmer i föredragandens slutsatser och har därför beslutat mig för att rösta för detta betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstar för de åtgärder som föreslås i betänkandet eftersom jag anser att insyn är nödvändigt för att uppnå de allmänna målen med all politik, framför allt sammanhållningspolitiken.

Villkoren för presentation av och tillgänglighet till uppgifter skiljer sig åt på grund av de uppenbara skillnaderna i olika medlemsstaters och förvaltningsmyndigheters sätt att tolka Europeiska öppenhetsinitiativets minimikrav. Det innebär att en fullständig jämförelse på EU-nivå inte är möjlig. Därför välkomnar jag införandet av tydligare regler för tillhandahållandet av information om stödmottagare inom systemet för delad förvaltning. Minskad byråkrati, förenklat tilldelningsförfarande för medlen och ökad kontroll av ekonomisk förvaltning är positiva steg.

Jag är även positiv till förslaget om tvåspråkiga versioner av medlemsstaternas officiella information till allmänheten om förfarandet för tillhandahållande av medel.

Avslutningsvis anser jag att kommissionen bör föregå med gott exempel genom att införa rutiner som främjar insyn, framför allt när det gäller finansiering av större EU-projekt. Ingen förstår varför insynsnormerna för dessa fortsätter att vara lägre än för liknande projekt som anordnas av Europeiska investeringsbanken eller Världsbanken.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om öppenhet och finansiering inom regionalpolitiken för att kunna garantera ökad kontroll över hur offentliga medel utnyttjas. För att öka insynen är det angeläget att man förutom att tillämpa de nuvarande minimikraven även ser till att de förteckningar över mottagare av strukturfonderna som offentliggörs på kommissionens webbplats innehåller mer detaljerad information. Exempel på sådan information kan vara uppgifter om plats, sammanfattningar över godkända projekt, vilka typer av stöd som ges och en beskrivning av projektpartner.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Regionalpolitiken och Sammanhållningsfonden är grundläggande för medlemsstaternas tillämpning av solidaritetsprincipen. Resurserna måste användas effektivt och riktat och bidra till utvecklingen av de områden de anslås till. Det är viktigt att medlemsstaterna tar ansvar för insynen i användningen av dessa medel. Påföljder vid bristfällig förvaltning kommer att leda till att obalansen inom EU minskar.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Med tanke på Europas storlek och regionala mångfald och vikten av att EU:s institutioner är trovärdiga röstade jag för betänkandet. Jag anser att det är nödvändigt att dela offentlig information och standardisera förfaranden för att garantera nödvändig insyn i genomförande och finansiering av regionalpolitik, i syfte att uppnå ekonomisk och social sammanhållning och skapa ett mer rättvist Europa. Jag vill också betona att arbetet med att se till att de gemensamma bestämmelserna efterlevs och objektiv information om offentliga investeringar offentliggörs inte bör leda till ökad byråkrati. Faktum är att jag anser att det är viktigt att minska byråkratin för att förbättra insynen i och effektiviteten för EU-politiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. (IT) Insynen i regionalpolitik och dess finansiering är mycket känsliga frågor som är av stort intresse för det område jag representerar.

Enligt villkoren för sammanhållningspolitiken för 2007–2013 tillhör regionen Venetien och de andra regionerna i norra och centrala Italien mål 2, ”Regional konkurrenskraft och sysselsättning”. 16 procent av de tillgängliga resurserna anslås till detta område. De flesta resurserna (83 procent) anslås till regioner som halkat efter i utvecklingen, däribland regionerna i Syditalien.

Precis som föredraganden anser jag att kommissionens öppenhetsinitiativ måste stödjas av ramar som är lika för alla för att kunna garantera en enhetlig och effektiv insynsnivå. Genom att ange vilken typ av dokumentation som ska tillhandahållas, garantera tillgång till denna dokumentation och framför allt skapa en gemensam modell för större projekt förhindras slöseri och bristande insyn i förfaranden. Genom att tydliga och mer detaljerade gemensamma regler, som dock inte leder till att den administrativa effektiviteten försämras, tillhandahålls kommer de regioner som sköter sig att belönas medan de som inte beskriver sina krav och projekt på ett korrekt sätt drabbas av påföljder.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Tremopoulosbetänkandet utgår från tanken att insyn är en nödvändig förutsättning för att uppnå målen med sammanhållningspolitiken. Jag stöder helhjärtat uppmaningarna om att öka insynen inom regionalpolitiken. I betänkandet uppmanas även medlemsstaterna att engagera regionala och lokala myndigheter i genomförandet av politiken och jag är säker på att den skotska regeringen kommer att engagera alla Skottlands regioner i dessa frågor den dag Skottland blir självständigt.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Offentliggörandet av information om mottagarna av EU-medel är en av hörnstenarna i Europeiska öppenhetsinitiativet. Jag anser att budgetförordningens krav att medlemsstaterna ska tillhandahålla information om hur de använder EU-medel enligt den delade förvaltningen, särskilt genom det offentliggörande av mottagarna som sker i efterhand, är otillräckligt. Kommissionen begränsar sin roll till att föreslå en gemensam vägledande standard för offentliggörandet av uppgifter och till att på webbplatsen för GD REGIO förse EU-medborgarna med länkar till medlemsstaternas webbplatser där önskad information om mottagare av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden offentliggörs. I och med att dessa fonder genomförs enligt systemet för delad förvaltning är länkarna och deras innehåll helt och hållet medlemsstaternas ansvar och bygger på information som tillhandahålls av förvaltningsmyndigheterna. Eftersom villkoren för presentation av och tillgänglighet till uppgifter skiljer sig åt är det inte möjligt att genomföra en fullständig jämförelse på EU-nivå. Därför instämmer jag i Europaparlamentets förslag om att medlemsstaternas databaser ska göras fullständigt sökbara och kompatibla i syfte att möjliggöra en EU-omfattande överblick över de uppgifter som presenteras och se till att de uppgifter som samlas in visas och hanteras på ett strukturerbart, jämförbart sätt för att bli så användbara som möjligt. Genomförandet av dessa förslag skulle bidra till Europeiska öppenhetsinitiativet.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Jag anser att kommissionen och parlamentet har gjort ett mycket bra arbete när det gäller insyn i regionalpolitik och dess finansiering. Eftersom detta är den sektor som slukar lejonparten av EU:s budget så har skattebetalarna rätt att veta hur deras pengar används och bör ha obegränsad tillgång till denna information.

I och med att genomförandeförfarandena blir enklare och mer öppna hoppas jag också att de åtgärder som vidtas kommer att leda till att nya bestämmelser upprättas och uppgifter offentliggörs baserat på iakttagelser som görs.

 
  
MPphoto
 
 

  Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. (RO) En av EU:s viktigaste frågor när det gäller att minska avståndet mellan EU:s institutioner och organ och de medborgare som de arbetar för samt framhålla deras bidrag till den sociala och ekonomiska sammanhållningen och den hållbara utvecklingen i Europa är hur man ska öka öppenheten.

Jag röstade för detta betänkande eftersom jag stöder kommissionens främjande av ett välgrundat standardalternativ för att ge tillgång till information om mottagarna av gemenskapsmedel. På så sätt kommer vi att avlägsna skillnaderna i de olika medlemsstaternas sätt att offentliggöra information. Vi kommer även att få en EU-omfattande överblick över de uppgifter som samlas in samtidigt som vi bli mer trovärdiga och ansvarstagande i EU-medborgarnas ögon.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att behovet av öppenhet inom regionalpolitiken i syfte att öka potentiella mottagares tillgång till Europeiska öppenhetsinitiativets databas är särskilt viktigt. Jag anser att det är nödvändigt att engagera de lokala och regionala myndigheterna när det gäller öppenhet inom regionalpolitiken eftersom det är deras skyldighet att ha dubbla roller när det gäller detta. Å ena sidan kommer de att gynnas av fördelarna med Europeiska öppenhetsinitiativet genom att största möjliga tillgång till databasen med uppgifter om mottagarna av medel främjas. På så sätt får de specifika exempel på god praxis inom regional finansiering. Samtidigt kommer lokala och regionala myndigheter att ha en avgörande roll när det gäller att på ett lämpligt sätt främja databasen så att informationen blir så lättillgänglig som möjligt för medborgarna.

Dessutom måste system inrättas för att mäta tillgången till Europeiska öppenhetsinitiativets databas så att vi får en så tydlig bild som möjligt av tillgångsnivån i fråga om informationen i denna databas. Om en låg användningsnivå konstateras kommer de myndigheter som ansvarar för förvaltningen att vara tvungna att hitta mer effektiva metoder för att främja dess användning.

 
  
MPphoto
 
 

  Erminia Mazzoni (PPE), skriftlig. (IT) En nödvändig aspekt i de instrument som styr användningen av Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden är att mottagare, medel som anslagits och projekt kan spåras. På så sätt garanteras insyn i utgifterna. Genom ett öppet system optimeras investeringarna samtidigt som kostnaderna minskar. Därför vore det värdefullt att öka påföljderna för överträdelser av kraven på kommunikation och offentlighet, och främja ett mer modernt och funktionellt nätverkssystem mellan förvaltningsmyndigheterna genom att ange ett gemensamt underlag för standardisering av enskilda medlemsstaters uppträdande och skapa en koppling mellan offentlighet, övervakning och revision. Detta bör införlivas i den uppsättning åtgärder som ska vidtas för att bekämpa krisen. Eftersom kravet på öppna förfaranden förhindrar olämpligt uppträdande inkom parlamentet med ett liknande förslag i samband med omröstningen om ”Skydd av Europeiska gemenskapens finansiella intressen och bedrägeribekämpning – Årsrapport”.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Insyn i användning av gemenskapsmedel och offentlig information om mottagare av EU-medel är nödvändiga för Europeiska öppenhetsinitiativet. Genom denna form av offentliggörande blir det möjligt att bedöma hur offentliga medel används, vilket är centralt för en välfungerande demokrati och för klok hantering av resurser som blir alltmer begränsade. I denna tid som präglas av kris behöver vi emellertid andra mekanismer som möjliggör ökad insyn, framför allt information om vad som legat till grund för kommissionens beslut om finansiering av större projekt. Det innebär att det är nödvändigt att fortsätta utveckla alla tillgängliga mekanismer som leder till ökad insyn när det gäller alla mottagare av EU-medel. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE), skriftlig. (SK) Det är uppenbart att offentliggörandet av information om EU-finansiering av projekt gör det möjligt för allmänheten i medlemsstaterna att delta i debatten om bättre användning av offentliga medel.

För att öka insynen anser jag att man måste införa tydliga regler om offentliggörande av information. Dessa får emellertid inte leda till alltför stora administrativa bördor för potentiella mottagare som redan nu måste uppfylla komplicerade administrativa krav.

Jag välkomnar offentliggörandet av information om större projekt på Internet i god tid så att det blir möjligt att få direkt tillgång till projektdokumentation och framför allt miljökonsekvensbedömningar som ofta behandlas lättvindigt eller rentav kringgås av de berörda parterna. Det skulle då bli möjligt för det civila samhället att skicka in förslag till kommissionens webbplats, vilket skulle bidra till en demokratisk kontroll och till projekt av bättre kvalitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Europeiska öppenhetsinitiativet påbörjades för flera år sedan, men framgångarna har varit blygsamma. Offentliggörandet av mottagare av jordbruksstöd visar till exempel att dessa medel ofta går till stora företag, kungahus osv. Om EU menar allvar med öppenhet måste öppenhet även tillämpas konsekvent vid beslutsfattande. Öppenhetsinitiativet är till stor del bara tomma ord och jag har därför avstått från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Det är viktigt att samla in information om hur offentliga stöd utnyttjas och vem som gynnas av pengarna och det är dessutom rätt sak att göra. Detta får emellertid inte leda till att kommissionen får så omfattande befogenheter att medlemsstaterna inte längre kan välja sina egna projekt och samarbetspartner. Jag har därför avstått från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Insyn i de offentliga institutionernas finanser är grundläggande för den moderna demokratin. Medborgarna måste ha tillgång till information om hur varje euro spenderas – eftersom varje euro kommer från skatter som de har betalat. Det är ingen hemlighet att de första effekterna av Europeiska öppenhetsinitiativet, som kommissionen antog år 2005, börjar märkas. Jag välkomnar detta. Å andra sidan återstår det fortfarande mycket att göra. Det är tråkigt att behöva konstatera att kommissionens insynsnormer vid genomförandet av regionalpolitiken är lägre än andra institutioners, däribland Europeiska investeringsbanken. Det finns inga skäl till att detta ska fortgå. Jag delar den tillfredsställelse som uttrycks i resolutionen när det gäller framstegen med social kontroll över fördelningen av medel för att regionalpolitiska mål ska kunna uppnås. Jag är även mycket positiv till det faktum att det i resolutionen läggs tonvikt på den funktion som det civila samhället har i sammanhållningspolitikens programplaneringssystem. Jag är säker på att de åtgärder som föreslås i resolutionen kommer att bidra till ökad effektivitet inom programmen och till legitimiteten i EU:s sammanhållningsfond. Av dessa anledningar beslutade jag mig för att stödja resolutionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Michail Tremopoulos betänkande som innehåller bestämmelser i syfte att förbättra effektiviteten och öppenheten inom EU:s regionalpolitik. Om vi vill erbjuda bättre tillgång till tillgängliga medel för potentiella mottagare av medel från EU:s strukturfonder måste de administrativa restriktioner som är förknippade med ansökningar om finansiering bli mindre besvärliga och förfarandena för att få tillgång till EU-medel bli mer öppna. Genom att reglerna och tillämpningen av reglerna blir tydligare och mer okomplicerade kommer EU-medlen att bli mer effektiva. Jag anser även att medborgarna måste få mer information om de projekt som EU genomför, framför allt de som rör användningen av strukturfonder. Därför är jag positiv till offentliggörande av mer information från kommissionen om större projekt som genomförs med hjälp av dessa medel för att gynna allmänheten och om huruvida projekten har slutförts eller fortfarande pågår.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag vill gratulera min grekiske kollega i De gröna, Michail Tremopoulos, till antagandet av hans betänkande om öppenhet och finansiering inom regionalpolitiken. Resultatet, 629 röster för och endast 6 mot, visar vilken fantastisk insats han har gjort.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Thérèse Sanchez-Schmid (PPE), skriftlig. (FR) Jag stödde och röstade för Tremopoulosbetänkandet där kommissionen och de nationella förvaltningsmyndigheterna uppmanas att öka insynen vid anslag och användning av strukturfonderna. Det är viktigt att vi får jämförbara uppgifter om förvaltningen av medel inom unionen så att de projektansvariga och medborgarna får kännedom om vilka EU:s principer för finansiering är, vilka intressenter som redan har tagit emot medel, hur medlen har använts och vilka förfaranden och tidsramar som gäller för de olika projekten. Målet med detta är att öka kunskapen om dessa medel hos potentiella stödmottagare och effektivisera övervakningen av användningen av medlen. Det var emellertid viktigt att se till att öppenheten inte blir alltför omfattande så att förvaltningsmyndigheterna och de projektansvariga belastas med informationskrav som är irrelevanta, ineffektiva och kontraproduktiva. Därför ändrade jag och mina kolleger från presidentmajoriteten i utskottet för regional utveckling ursprungstexten för att se till att målet med öppenhet inte uppnåddes på bekostnad av sammanhållningspolitikens mål att förenkla. Det är just dessa frågor, förenkling och öppenhet, som måste hanteras inom ramen för sammanhållningspolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Nicole Sinclaire (NI), skriftlig. (EN) Anledningen till att jag röstade mot denna åtgärd är inte att jag är emot insyn. Tvärtom tror jag, som en av endast ett fåtal brittiska parlamentsledamöter som reviderat räkenskaper, på ökad insyn. Denna omröstning är emellertid typisk för EU: att låtsas vara öppen och öka byråkratin på skattebetalarnas bekostnad. Mina väljare förtjänar mer än så.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) I detta betänkande beskrivs öppenhet i den tvärgående principen i programplaneringsförfarandet och beslutsfattandet i sammanhållningspolitiken. Dessutom presenteras flera tekniska och administrativa förslag som har visat sig användbara när det gäller att öka effektiviteten i utformningen av regionalpolitik. Förutom frågor som ökad spridning av uppgifter om mottagare, behovet av minskad byråkrati och snabbare förfaranden är syftet med handlingen, som jag röstat för, att påverka insynen i partnerskapet mellan regioner, medlemsstater och EU.

På grund av detta och i enlighet med ett ändringsförslag som jag har undertecknat ingår en hänvisning till behovet av bättre riktad, regelbunden och läglig information till partnerorganisationerna, framför allt genom mer teknisk hjälp och utbildning. Detta kommer utan tvekan att gynna samarbetspartner i de mest avlägsna regionerna av EU, till exempel i de yttersta randområdena.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Mina damer och herrar! Jag vill betona att insyn är mycket viktigt för ett land som mitt hemland Litauen. EU-finansiering som strukturfonderna och Sammanhållningsfonden har hjälpt till att forma Litauens ekonomiska, sociala och miljörelaterade utveckling och kommer att fortsätta att göra det ännu en tid. Därför är det viktigt att medborgarna får möjlighet att få insyn i och påverka tilldelningen av dessa resurser. För att detta ska kunna ske måste samhället delta. Samhällets deltagande kan ske på många olika sätt i beslutsfattandeprocessen – i tilldelningen och genomförandet av EU-medel. Ökat deltagande av samhället skulle leda till minskad korruption och mer effektiv användning av medlen, vilket är särskilt viktigt för ett land som Litauen. Det är även viktigt att information om mottagarna av EU-medel offentliggörs. Detta skulle uppmuntra till diskussioner om användningen av offentliga medel i landet, vilket är en av de grundläggande principerna för en fungerande demokrati. Jag vill också understryka behovet av att regionala och lokala institutioner och framför allt medborgare deltar. Betänkandet innehåller några iakttagelser om en omfattande Internetplattform som skulle bidra till att man får en översikt över och bättre uppfattning om befintliga medel. Det är en bra början, men mer bör göras för att få med människor från olika samhällsskikt – rika och fattiga, människor från storstäder och små byar. Det civila samhället och icke-statliga organisationer kan också bidra till att göra programmen effektivare och förbättra ansvarsskyldigheten.

 
  
MPphoto
 
 

  Kerstin Westphal (S&D), skriftlig. (EN) På S&D-gruppens vägnar vill jag framföra att vi till stora delar instämmer i detta betänkande. Det är viktigt att Europaparlamentet strävar efter ökad öppenhet inom regionalpolitiken, men vi förkastar den ”uthängning” som parlamentet uppmanar revisorerna att anta i punkt 16 i betänkandet. Vi är definitivt positiva till en hårdare linje när det gäller kommunikations- och informationskrav, men målet om ökad insyn – som vi också stöder – får inte uppnås på fel sätt. Vi befarar att uthängningen kommer att leda till en häxjakt. Kommissionen bör inte förvandlas till en moralisk myndighet som utövar gruppdisciplin genom att hänga ut någon eller ge någon skulden. En annan anledning till att vi förkastar denna strategi är att den kan leda till en mer komplex situation och till att medlemsstaterna underlåter att genomföra den. Trots detta instämmer vi som sagt i grundtankarna i betänkandet och anser att det är till stor hjälp.

 
  
  

Betänkande: Kelly (A7-0190/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Den europeiska konstruktionen uppfanns av Europas fäder i syfte att garantera freden i Europa. Även om läget fortfarande är spänt i Nordirland måste det moderna Europa fortsätta att ge ekonomiskt stöd för att stödja försoningen mellan de två befolkningsgrupper som stridit mot varandra så länge. EU bör alltså fortsätta att finansiera särskilda projekt som gör det möjligt att upprätta de förbindelser som behövs för att nå en varaktig fred. Eftersom EU-domstolen på rättsliga grunder nyligen upphävde förordning (EG) nr 1968/2006, där dessa finansiella bidrag med rätta tilläts, var Europaparlamentets ledamöter tvungna att anta en ny förordning utifrån lämplig rättslig grund. Därför röstade jag för denna nya förordning.

 
  
MPphoto
 
 

  Liam Aylward (ALDE), skriftlig.(GA) Jag röstade för detta betänkande om EU:s fortsatta bidrag till Internationella fonden för Irland. EU har bidragit med 15 miljoner euro till fonden för perioden 2007–2010. EU-finansieringen (som motsvarar 57 procent av den sammanlagda finansieringen) är central för fondens effektivitet.

Fonden hade en positiv inverkan på situationen i både Irland och Nordirland, och den har fungerat som hjälp och stöd vid många gränsöverskridande initiativ sedan den upprättades år 1986. Fonden har främjat fred och försoning samt kontakter och deltagande och bidragit till ekonomiska och sociala framsteg. Den har haft en tydlig och viktig inverkan på de berörda befolkningsgrupperna och starkt bidragit till insatserna för att uppnå en varaktig fred, framför allt när det gäller verksamhet som utfördes i samarbete med programmet Peace i Nordirland och de angränsande grevskapen.

 
  
MPphoto
 
 

  Alain Cadec (PPE), skriftlig. (FR) Internationella fonden för Irland är ett bra exempel på transnationellt och internationellt samarbete. Fonden, som förvaltas av ett oberoende internationellt organ, finansieras av flera länder: EU, Förenta staterna, Kanada, Nya Zeeland och Australien. Genom projekten främjas kontakt, dialog och försoning mellan nationalister och unionister i både Nordirland och Irland. Detta internationella stöd kommer emellertid att upphöra under 2010. Vi bör därför fundera över hur fondens åtgärdsprioriteringar ska finansieras efter detta, i synnerhet de prioriteringar som handlar om att främja ekonomiska och sociala framsteg och gynna fredsdialogen.

De projekt som finansieras av Internationella fonden för Irland kompletterar redan nu åtgärderna inom ramen för programmet Peace. Det vore klokt att vid den kommande planeringen av EU-budgeten fastställa vad som kommer att hända med dessa projekt. Därför uppmanar jag kommissionen att undersöka hur strukturfonderna kan ta över den roll som Internationella fonden för Irland haft, framför allt inom ramen för målet ”Europeiskt territoriellt samarbete”.

 
  
MPphoto
 
 

  David Casa (PPE), skriftlig. (EN) Efter många år av instabilitet i Irland inrättades Internationella fonden för Irland i syfte att garantera ekonomisk och finansiell stabilitet i regionen. I betänkandet behandlas de framtida planerna för fonden, och några viktiga mål som måste tas itu med ställs upp. Jag instämmer i föredragandens slutsatser och har därför beslutat mig för att rösta för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (EN) Jag röstade för Kellybetänkandet om Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland.

Denna typ av projekt för interregionalt samarbete och försoning bör stödjas, framför allt i syfte att främja sociala och ekonomiska framsteg. Internationella fonden för Irland har haft en mycket stor betydelse för försoningen mellan befolkningsgrupper, och EU förtjänar ett erkännande för den nyckelroll man haft på detta område. Vi kan dra lärdomar av de framgångar som uppnåtts med initiativen inom ramen för Internationella fonden för Irland och använda oss av dem i andra delar av unionen där befolkningsgrupper är marginaliserade och där det råder spänningar.

Jag vill särskilt framhålla användningen av EU-medel för att stödja projektet ”Football for Peace” inom Internationella fonden för Irland. Främjandet av försoning och ömsesidig förståelse hos ungdomar genom idrott är berömvärt. Man bör inte underskatta värdet av att använda sig av idrott i arbetet med att stärka individer och bekämpa social utestängning.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Fredsprocessen i Nordirland är ett exempel på en framgång som har förtjänat och som fortsätter att förtjäna EU-institutionernas stöd. I situationer efter en konflikt som denna kan den europeiska integrationen och vägen mot stabilitet främjas genom att man bygger upp en samhörighetskänsla som främjar och ökar de gränsöverskridande kontakterna och kontakterna mellan befolkningsgrupper. Jag hoppas att andra delar av EU som drabbats av separatism och terrorism kan dra lärdomar av den irländska fredsprocessen och på så sätt utrota våld och skapa ett samhälle där alla känner att de hör hemma och där lagar, traditioner och mänskliga rättigheter respekteras.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för en förlängning av Internationella fonden för Irland eftersom jag anser att det är viktigt att framhålla den avgörande betydelse som EU:s uppdrag att skapa fred mellan människor och befolkningsgrupper har för den ekonomiska och sociala utvecklingen, och för att öka den mänskliga värdigheten samt livskvaliteten för medborgarna. Detta är uppenbart när det gäller Irland. EU bör fortsätta att spela en avgörande roll när det gäller att upprätthålla fred och komma till rätta med regionala, etniska och kulturella spänningar och därigenom främja villkor för sociala och ekonomiska framsteg.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Sedan Internationella fonden för Irland inrättades år 1986 har den bidragit till att främja ekonomiska och sociala framsteg och uppmuntrat till kontakter, dialog och försoning mellan nationalister och unionister över hela Irland. EU måste fortsätta att stödja fredsprocessen i Irland genom bidrag till Internationella fonden för Irland, vilket man har gjort sedan 1989. Genom att öka stödet kommer solidariteten mellan medlemsstaterna och deras respektive medborgare att stärkas. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
  

Andrabehandlingsrekommendation: Marinescu (A7-0162/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Detta var en omröstning vid andra behandlingen om beslutet om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik. Jag röstade för de kompromisser som utarbetades mellan parlamentet och rådet. Genom dessa kompromisser bör villkor för en bättre förvaltningsstruktur vid tilldelningen av kapacitet och hanteringen av större godskorridorer inom Europa kunna främjas. Antagandet av detta beslut bör leda till att effektiviteten för stora godsströmmar i europeiska järnvägskorridorer förbättras och till att föroreningarna från transporter minskar. Av dessa skäl röstade jag för den text som förhandlats fram med rådet för att nå en överenskommelse vid andra behandlingen.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för andrabehandlingsrekommendationen i min rumänske vän Marian-Jean Marinescus betänkande om rådets ståndpunkt vid första behandlingen för antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik. Jag stöder de ändringsförslag som ingetts i samband med organisationen av internationella järnvägskorridorer i syfte att skapa ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik. Jag stöder även tanken på en enda kontaktpunkt i form av en gemensam instans som inrättas av godskorridorens styrelse och som ger sökande möjlighet att på ett enda ställe och genom en enda åtgärd ansöka om ett trafikläge för en transportsträcka som innebär att åtminstone en nationsgräns måste passeras.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stöder beslutet om upprättandet av ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik. Förhoppningen är att genomförandet av beslutet kommer att innebära fördelar för hela gemenskapen, eftersom Europa kommer att kopplas samman av ett gemensamt järnvägsnät. På så sätt kommer både persontrafik och godstrafik mellan Europas regioner att bli effektiv. I beslutet behandlas även tillämpningen av tidsfrister för inrättande av järnvägskorridorer. En längre period om fem år, som är gynnsam för Litauen, har antagits. Under denna period måste ett europeiskt spår läggas i Litauen. Den ekonomiska krisen har medfört svåra konsekvenser för Litauen och detta beslut är därför särskilt gynnsamt, eftersom Litauen precis som andra länder som drabbats hårt av krisen har begränsade ekonomiska möjligheter att investera i projekt för utveckling av järnvägsinfrastruktur inom den närmaste framtiden.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) Godstransportsektorn på EU-nivå har en mycket stor potential vid denna tidpunkt då tillväxten stadigt ökar. Under dessa omständigheter väljer paradoxalt nog allt färre företag järnvägstransport. Endast 10 procent av godstransporterna inom EU sker med järnväg. Faktum är att antalet godstransporter på järnväg har halverats de senaste 20 åren. År 2001 fastställde kommissionen att järnvägstransporterna har en nyckelroll.

Tidsfristen för vitboken om den europeiska politiken på transportområdet fastställdes till år 2010. Marknaden för godstrafik på järnväg måste nu anta utmaningen att förbättra kvaliteten på tjänsterna genom att komma till rätta med den bristande punktlighet som är en nackdel för järnvägarna i konkurrensen med andra transportsätt inom godstrafiken. Med tanke på att det finns tre lagstiftningspaket för järnvägssektorn är det omöjligt att förklara nedgången inom godstrafiken på järnväg. Dessa paket har inte i tillräcklig utsträckning lett till harmonisering av EU-lagstiftning och nationell lagstiftning, och järnvägssystemen är inte anslutna till varandra vid gränserna. Syftet med det beslut som Europaparlamentet presenterar är därför att göra godstrafik på järnväg mer effektiv genom att främja harmonisering mellan medlemsstaterna och infrastrukturförvaltarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Bairbre de Brún (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag stöder insatserna för att göra godstransporter på järnväg mer effektiva på grund av dess miljöfördelar jämfört med vägtransport. Jag vill emellertid klargöra att jag motsätter mig den pågående liberaliseringen av järnvägar inom EU. Det är denna liberalisering som är orsaken till fragmenteringen, bristen på investeringar och ineffektiviteten inom godstransporter på järnväg i dag. Kompromissen med rådet är ett försök att förbättra situationen och därför röstar jag för den trots att den bygger på liberaliseringen som jag starkt motsätter mig. Denna omröstning handlar emellertid inte om avreglering som redan ingår i fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Cornelis de Jong (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag stöder alla insatser för att göra godstransporter på järnväg mer effektiva på grund av dess miljöfördelar jämfört med vägtransport.

Jag vill emellertid klargöra att jag motsätter mig den pågående liberaliseringen av järnvägar inom EU som är orsaken till såväl fragmenteringen och ineffektiviteten inom godstransport på järnväg i dag, som bristen på investeringar på detta område.

Kompromissen med rådet är ett försök att förbättra situationen och därför röstar jag för den trots att den bygger på liberaliseringen som jag starkt motsätter mig. Denna omröstning handlar emellertid inte om avreglering som redan ingår i fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) I förslaget till beslut definieras korridorer för godstrafik på järnväg som transportsträckor som passerar genom flera medlemsstater och där förvaltning och drift av infrastruktur samordnas av infrastrukturförvaltare. Detta innebär påtagliga fördelar för Europa eftersom beslutet kommer att leda till att öppenheten när det gäller tilldelning och förvaltning av tåglägen förbättras. Dessutom gynnas transnationellt samarbete på alla nivåer: tillgänglig kapacitet, investeringar, infrastrukturarbete, förvaltning av drift osv. Inrättandet av en enda kontaktpunkt för varje järnvägskorridor innebär att företagen endast behöver ha kontakt med en enda instans. Detta symboliserar förvaltning av järnvägskorridorer ur ett europeiskt perspektiv. Beslutet är därför ett tydligt uttryck för en verkligt europeisk transport- och infrastrukturpolitik. Det är ett nödvändigt steg mot snabbare och mer tillförlitliga godstransporter på järnväg som på så sätt blir ett trovärdigt och miljövänligt alternativ till långa vägtransporter. En verkligt europeisk strategi är än mer nödvändig eftersom det är i denna omfattning som marknaden för godstransporter på järnväg har störst betydelse.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för detta betänkande om att skapa ett mer konkurrenskraftigt europeiskt järnvägsnät för godstrafik. Den föränderlighet som kännetecknat transportsektorn de senaste decennierna och den ökade öppenheten på nationella järnvägsmarknader (som lett till allvarliga problem på grund av bristande överensstämmelse) innebär att det är nödvändigt att genomföra dessa åtgärder som kommer att bidra till att skapa ett effektivt distributionsnät mellan EU:s medlemsstater.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Under de senaste decennierna har marknadsandelen för godstransporter på järnväg kontinuerligt minskat och år 2005 stod den endast för 10 procent av denna typ av transport. I sina försök att ta itu med detta problem har kommissionen varit positiv till en effektivare hantering av frågan. I december 2008 föreslog man ett beslut om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik.

I april 2009 antog Europaparlamentet förslaget vid första behandlingen och visade därmed sitt stöd för kommissionen. Rådet nådde också en politisk överenskommelse om beslutet, om än med vissa ändringar. Utan att ifrågasätta betydelsen av godstransporter på järnväg eller behovet av europeisk samordning av denna transport, och med stöd för inrättandet av så kallade godskorridorer, måste jag emellertid påpeka att upprättandet av ett integrerat godstransportsystem med nödvändighet förutsätter mycket höga investeringar från medlemsstaterna. På grund av det rådande ekonomiska och finansiella klimatet i EU-länderna kan vi inte garantera att de är i stånd att utlova eller göra sådana investeringar. Utan att undergräva målen med beslutet måste vi därför, om vi ska godkänna det, hålla i åtanke att det aktuella bistra klimatet naturligtvis kommer att påverka all planering.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Fidanza (PPE), skriftlig. (IT) Jag välkomnade omröstningen i plenum där andrabehandlingsrekommendationen inför antagandet av ett beslut om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik godkändes.

I betänkandet föreskrivs att nio godskorridorer ska upprättas mellan EU:s medlemsstater och att en enda kontaktpunkt ska inrättas för varje korridor i syfte att garantera att alla offentliga och privata järnvägsföretag får den information de behöver om tilldelningen av kapacitet för varje korridor. I betänkandet framhålls driftskompatibiliteten för godstransport och upprättandet av förbindelser med hamnar och navigerbara inre vattenvägar.

Beslutet är verkligen ett stort steg framåt mot en samordning av den europeiska järnvägstrafiken, för närvarande dock endast för godstrafik. Dessutom utgör det ett komplement till liberaliseringen av järnvägsmarknaden som är en nödvändig prioritering inom denna sektor.

Jag beklagar att vissa parlamentsledamöter har försökt att sabotera det prioriterade projektet för en korridor mellan Stockholm och Neapel genom att inge ett ändringsförslag där Brenner undantas från linjen. Detta oansvariga försök kullkastades tack vare att de italienska parlamentsledamöternas uppmärksammade det. Av dessa skäl stödde jag utan att tveka andrabehandlingsrekommendationen.

 
  
MPphoto
 
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE), skriftlig. (FR) Det var med entusiasm som jag röstade för denna text. Den är ett stort steg framåt för godstrafiken och transporten inom Europa, som nu kommer att bli mer konkurrenskraftig och mindre kostsam. Europa rör sig i riktning mot fler förbindelser mellan europeiska järnvägsnät, godskorridorer samt kust- och flodhamnar. Detta är ett viktigt steg för den hållbara utvecklingen inom sektorn för järnvägstransport i Europa, som därmed äntligen kommer att kunna erbjuda ett verkligt alternativ till flyg- och vägtransport. Hädanefter kommer internationella järnvägskorridorer som förbinder medlemsstaterna med varandra att förvaltas av gränsmyndigheter som samordnar infrastrukturförvaltning och tilldelning av tåglägen. Längst upp finns en enda kontaktpunkt för varje järnvägskorridor, vars upprättande jag aktivt försvarat. Genom denna innovation kan Europa vidareutvecklas och den är ett uttryck för viljan att förbättra samarbetet och öka integreringen inom transportsektorn. Jag välkomnar antagandet av detta betänkande som innebär att underlaget för det stora europeiska järnvägsnät för godstrafik som jag har efterlyst i flera år stärks.

 
  
MPphoto
 
 

  Kartika Tamara Liotard (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag stöder insatserna för att göra godstransporter på järnväg mer effektiva på grund av dess miljöfördelar jämfört med vägtransport. Jag vill emellertid klargöra att jag motsätter mig den pågående liberaliseringen av järnvägar inom EU. Det är denna liberalisering som är orsaken till fragmenteringen, bristen på investeringar och ineffektiviteten inom godstransporter på järnväg i dag. Kompromissen med rådet är ett försök att förbättra situationen och därför röstar jag för den trots att den bygger på liberaliseringen som jag starkt motsätter mig. Denna omröstning handlar emellertid inte om avreglering som redan ingår i fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Mann (PPE), skriftlig. (DE) Jag har precis röstat mot Marinescubetänkandets ändringsförslag om att inrätta ett centralt samordningsorgan som fungerar som enda kontaktpunkt för förvaltning av godstrafik. Ytterligare 162 av mina parlamentskolleger har röstat likadant efter en skriftlig framställning som jag var med om att utforma. Vi är för kvalitet och konkurrenskraft när det gäller godstrafik på järnväg. Vi vill ha flexibla och effektiva lösningar och vi tror även på att främja järnvägstransport av miljöskäl. Lokal- och fjärrtrafiken för passagerare får emellertid inte drabbas på något sätt. Den mycket komplexa texten i betänkandet innehåller inte något tydligt angivande av detta. Dessvärre röstade Europaparlamentet för rekommendationen från kommissionen och majoriteten av rådet om att tilldelningen av tåglägen i framtiden bör förvaltas av ett centralt samordningsorgan. Detta kommer att leda till att befogenheterna fragmenteras, vilket i sin tur kommer att ha en allvarlig inverkan på tidtabellerna. I Tyskland, som av tradition är ett transitland, används järnvägsnätets kapacitet redan nu nästan fullt ut. Alla de tre planerade korridorerna passerar genom viktiga bebyggda områden. I delstaten Hessen utgörs dessa av städerna Fulda och Frankfurt som är belägna längs med linjen mellan Stockholm och Palermo. Europaparlamentets goda rykte som det viktigaste organet när det gäller att skydda konsumenter i EU har skadats i dag. Medlemsstaterna kommer att förlora befogenheten att fatta beslut om sina egna järnvägsnät och alla medborgare i Europa kommer att drabbas av de tågförseningar som kommer att bli resultatet av detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) I betänkandet bekräftas bilden av ett Europa som är motsatsen till det Europa som kännetecknas av solidaritet och samarbete och som vi nu behöver mer än någonsin. Landområden ska förvaltas i de europeiska medborgarnas intresse, inte i privata företags intresse. Privatiseringen av transportpolitiken gynnar eurokratin på bekostnad av mina landsmän. Jag röstar mot denna skadliga text.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik är nödvändigt för att EU ska kunna uppnå de mål som ställs upp i EU-strategin för sysselsättning och tillväxt. Upprättandet av järnvägskorridorer som möjliggör snabba och effektiva förbindelser mellan nationella nät kommer även att innebära att det blir möjligt att förbättra villkoren för användning av infrastruktur. Vi måste godkänna det aktuella beslutet för att göra godstransporter på järnväg mer konkurrenskraftiga i förhållande till den transport som för närvarande används. Detta kommer inte bara att leda till ekonomiska fördelar utan även till miljöfördelar eftersom järnvägstransport är miljövänligt. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag röstade mot kompromissförslagen för beslutet om ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik. De innebär att de nationella infrastrukturförvaltare som har fungerat mycket effektivt fram till nu, även internationellt, förlorar makten. De föreslagna åtgärderna kommer också att leda till ökad byråkrati, vilket inte kan vara vårt syfte. Denna inflation kommer att leda till att effektiviteten minskar. Kapacitet kommer att förbli outnyttjad. Enligt min mening kommer allt detta att ha en negativ inverkan på järnvägstrafiken över hela Europa.

Om EU verkligen vill främja fler transporter i järnvägsnätet bör man ställa upp prioriteringar för genomförandet av de transeuropeiska transportnäten. En förlängning av den södra korridoren genom den så kallade Koralmtunneln skulle till exempel leda till en övergång till järnvägsnätet utan motstycke. Vi bör främja godstrafik på järnväg och inte mer centralisering.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (EN) Jag beslutade mig för att rösta för andrabehandlingsrekommendationen eftersom den senaste raden informella trepartsmöten med det spanska ordförandeskapet har mynnat ut i en överenskommelse. Jag anser att det är viktigt att vi inte förlorar vår drivkraft. Vid första behandlingen i april 2009 stödde min grupp det mål som beskrivs i kommissionsförslaget från december 2008 och som handlar om ett järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik genom inrättandet av järnvägskorridorer inom EU. Järnvägsnätets betydelse i Litauen och det ekonomiska perspektiv det erbjuder mitt land är ytterligare skäl till att jag stöder överenskommelsen. Det är av största vikt – inte bara för Litauen utan även för EU som helhet – att vi kommer till rätta med järnvägsmarknadens minskade andel av godstransporterna. Jag är övertygad om att marknaden för godstrafik på järnväg kommer att gynnas av denna överenskommelse. Den kommer att bidra till att kvaliteten på tjänsterna förbättras och till att synergieffekter skapas mellan de nationella järnvägssystemen.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilja Savisaar (ALDE), skriftlig. (ET) Herr talman, mina damer och herrar! Dessvärre kunde jag inte stödja de fyra kompromisserna till ändringsförslag eftersom Estland och Lettland inte ingick i den järnvägskorridor som beskrivs i bilaga I, punkt 8. Med tanke på framtiden för järnvägen i allmänhet samt projektet Rail Baltica förväntade jag mig att även Tallinn och Riga skulle ingå i denna korridor. Dessvärre innebar de ändringsförslag som antogs att våra – Estlands och Lettlands – alternativ begränsades och som ett resultat av detta har vi inte kommit närmare ett enhetligt järnvägssystem där alla EU:s medlemsstater ingår.

 
  
MPphoto
 
 

  Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. (EN) Jag stöder insatserna för att göra godstransporter på järnväg mer effektiva på grund av dess miljöfördelar jämfört med vägtransport. Jag vill emellertid klargöra att jag motsätter mig den pågående liberaliseringen av järnvägar inom EU. Det är denna liberalisering som är orsaken till fragmenteringen, bristen på investeringar och ineffektiviteten inom godstransporter på järnväg i dag. Kompromissen med rådet är ett försök att förbättra situationen och därför röstar jag för den trots att den bygger på liberaliseringen som jag starkt motsätter mig. Denna omröstning handlar emellertid inte om avreglering som redan ingår i fördraget.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Trots att godstransporter på järnväg har minskat under många år är det fortfarande det säkraste och effektivaste alternativet till vägtransport. Syftet med detta betänkande är att öka marknadsandelen för godstransporter på järnväg genom att upprätta järnvägskorridorer mellan minst två medlemsstater så att varorna snabbt kan transporteras.

Efter att ha läst betänkandet uppfattar jag det inte som om inrättandet av dessa järnvägskorridorer kommer att leda till att en prioriterad linje för godstransport som är till nackdel för passagerartransporten skapas, eftersom det inte förefaller vara någon skillnad i hur de två typerna av järnvägstrafik behandlas. Den enda kontaktpunkten kommer att vara strategiskt viktig för samordningen, eftersom den kommer att hantera förvaltningen av de linjer för vilka ansökningar om infrastrukturkapacitet lämnats in. I rådets vision har den reducerats till en informationslucka, men jag anser precis som föredraganden att den är nödvändig för att ett önskat flöde inom godstrafiken ska kunna uppnås.

Genom nätet av järnvägskorridorer kommer den europeiska järnvägstrafiken att kunna samordnas på ett bättre sätt. Beröringspunkter mellan olika transportsätt kommer att skapas och investeringar i sektorn kommer att stimuleras. Därför anser jag att andrabehandlingsrekommendationen förtjänar min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Thomas Ulmer (PPE), skriftlig. (DE) Jag förkastar detta betänkande helt och hållet, även om det dessvärre inte går att hålla någon slutomröstning vid andra behandlingen. För Deutsche Bahn, som är den ende aktören som drabbas av konkurrens i det liberaliserade tyska järnvägsnätet, kommer strategin med en enda kontaktpunkt att bli en åtgärd som motsvarar expropriation. Den kommer dessutom att leda till konkurrensnackdelar som inte kan kompenseras eftersom Tyskland har blandad passagerar- och godstrafik och inga separata höghastighetsnät. Jag uppmanar Deutsche Bahn att snarast undersöka möjligheten att överklaga detta beslut.

 
  
MPphoto
 
 

  Artur Zasada (PPE), skriftlig.(PL) Jag är säker på att förslaget om att upprätta ett europeiskt järnvägsnät för konkurrenskraftig godstrafik är berättigat och nödvändigt. Det råder emellertid stor ovisshet när det gäller tolkningen av artikel 12.2a där inrättandet av en enda kontaktpunkt föreskrivs. Förbehållen rör framför allt befogenheterna när det gäller att fatta beslut om möjligheterna att använda särskilda järnvägsnät. Dessutom kompliceras situationen av det faktum att vissa medlemsstater ännu inte har avreglerat tillgången till sina järnvägsmarknader.

Med tanke på detta röstade jag mot den andra delen av ändringsförslag 83.

 
  
  

Betänkande: Martin (A7-0043/2009)

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för beslutet om anpassning av arbetsordningen vid Lissabonfördragets ikraftträdande. De ändringar som antogs i plenum träder i kraft den 1 december 2010. Det blev nödvändigt att införa ändringsförslagen om arbetsordningen för att ta hänsyn till de 18 nya ledamöterna, ökningen av lagstiftningsbefogenheter och det nya budgetförfarandet som innebär att parlamentet får samma dignitet som rådet. De andra ändringarna handlar om respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen, med hänsyn till de nationella parlamentens ökade inflytande, parlamentets rätt att föreslå ändringar av fördragen, förfarandet för nominering av kommissionens ordförande, med tanke på att parlamentet har större befogenheter i denna fråga, möjligheten för en medlemsstat att utträda ur unionen och, slutligen, en medlemsstats åsidosättande av grundläggande principer. Jag beklagar att ingen högre myndighet har undersökt den nya arbetsordningen för att kontrollera att den överensstämmer med överordnade dokument, framför allt fördragen och medlemsstaternas konstitutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstar för förslaget om anpassning av arbetsordningen till Lissabonfördraget. Parlamentets ökade befogenheter måste leda till ökat ansvar. Lissabonfördraget är oumbärligt för EU när det gäller att kombinera utvidgning med fördjupning. Genom fördraget har man lyckats göra detta på ett balanserat, trovärdigt och rättvist sätt och förbättrat följdriktigheten, legitimiteten, demokratin, effektiviteten och insynen i beslutsfattandet. Dessutom har fördelningen av behörigheter mellan EU och medlemsstaterna förtydligats och effektiviteten i förbindelserna mellan och inom EU:s institutioner ökat.

Ändringarna i fråga om åtaganden som åstadkoms genom anpassningen av arbetsordningen till Lissabonfördraget är till stora delar resultatet av insatser från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) för att förtydliga och förenkla beslutsfattandeprocessen i parlamentet och dess förhållande till de nationella parlamenten.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den stora mängd lagstiftning som EU-institutionerna producerar och det demokratiska tillvägagångssätt som lagstiftningen upprättas genom, det överflöd av handlingar som ofta förekommer och det faktum att hierarkierna mellan källor och rättsliga normer inte alltid är tydliga medför risker som parlamentet måste minska genom att arbeta på lämpligt sätt i enlighet med Lissabonfördraget. Jag anser att detta är nödvändigt för att uppnå tydlighet i förfaranden och rättssäkerhet.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I och med Lissabonfördragets ikraftträdande måste parlamentet visa att det har anpassat sig till de nya operativa villkoren och det delade ansvaret i beslutsfattandeprocesserna. Jag vill framhålla de effekter som stärkandet av parlamentets befogenheter, den nya sammansättningen av nationell representation och införandet av närmare förbindelser med de nationella parlamenten kommer att få. Jag instämmer i de ändringar av arbetsordningen som nu föreslås, även i fråga om förenklingen och den tydliga övertygelsen i lagstiftningsförfarandena för att ytterligare förbättra lyhördheten när det gäller allmänhetens, institutionernas och medlemsstaternas behov, samtidigt som villkor för effektivt genomförande av EU-politik garanteras.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot ändringsförslag 110 där det anges att parlamentet ska samarbeta med medlemsstaternas parlament men inte med parlament på lägre nivå än nationell. Det innebär att man inte tar någon hänsyn till den konstitutionella realiteten i vissa medlemsstater. Trots att till exempel Flandern denna vecka har tagit ett historiskt steg mot oberoende förblir det belgiska federala parlamentet tills vidare det ”nationella” parlamentet enligt EU-terminologin. Enligt belgiska konstitutionella villkor har det flamländska parlamentet emellertid fullständig behörighet i vissa EU-frågor. I ändringsförslaget bortser man även från den politiska realiteten i andra medlemsstater: det ter sig löjeväckande att parlamentet inte kan samarbeta fullt ut med det skotska parlamentet i frågor som fiske med tanke på att Skottland svarar för den största andelen av Storbritanniens fiske.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Godkännandet av Lissabonfördraget har lett till att parlamentet fått nya ansvarsområden och därför måste den interna arbetsordningen anpassas till de nya bestämmelserna. Beslutet innebär att parlamentets interna arbetsordning överensstämmer med de nya utmaningar som tillkommit i och med Lissabonfördraget. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Delvis är denna anpassning av arbetsordningen nödvändig på grund av att Lissabonfördraget träder i kraft. Så långt är detta en rent formell akt. Men de två stora politiska grupperna – Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) och gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet – försöker att utnyttja ändringarna för att inskränka rättigheterna för de ledamöter som inte ingår i någon av de stora grupperna. Detta är särskilt orättfärdigt och orättvist eftersom dessa frågor skulle tappas bort i den omfattande debatten om de viktigaste anpassningarna till Lissabonfördraget. Ett förslag går till exempel ut på att grupplösa ledamöter inte längre själva ska få utse sina egna företrädare, som de gör i dag. Detta är en unik händelse i den politiska demokratin, som vi inte kan finna oss i. I varje demokratisk folkförsamling värd namnet går det till så att de politiska grupperna själva utser sina egna företrädare till olika organ.

Här föreslår man i stället att talmannen, som ju företräder något av de två stora politiska grupperna, ska besluta vem av de grupplösa ledamöterna som ska föra deras talan i talmanskonferensen. Deras politiska motståndare kan med andra ord välja den företrädare vars politiska ståndpunkt överensstämmer bäst med deras egen. Detta är en skandal. Som jag ser det kan de grupplösa ledamöternas företrädare bara utses genom en omröstning där samtliga grupplösa ledamöter deltar. Jag har därför röstat emot detta ändringsförslag.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Allt oftare inträffar naturkatastrofer som berövar människor deras försörjningsmöjligheter och allt vad de äger. Detta slår särskilt hårt mot dem vars hus drabbas av översvämningar, eftersom hela inredningen ofta skadas eller förstörs. Dessutom uppstår stora skador på jordbruksmark, som det är oerhört dyrt att åtgärda. Dessa utgifter är ofta besvärliga för de drabbade – ibland har de helt enkelt inte råd. Jag har röstat för resolutionen eftersom det är viktigt att hjälpa katastrofdrabbade människor.

 
  
MPphoto
 
 

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. (IT) Europaparlamentet har beslutat att parlamentets arbetsordning ska anpassas till Lissabonfördraget. Vissa av de ändringar av parlamentets arbetsordning som antagits av ledamöterna går ut på att parlamentet ska utökas med 18 nya ledamöter från tolv medlemsstater. Dessutom ska det få större lagstiftningsbefogenheter, och ett nytt budgetförfarande införas som ger parlamentet en ställning i paritet med rådets. Även beträffande budgetförfarandet behöver arbetsordningen ändras, eftersom parlamentet här ska besluta i samråd med rådet. Ändringsförslagen hänger framför allt ihop med den treåriga budgetramen, som blir en lagstiftningsakt som kräver parlamentets godkännande, med de dokument som ska göras tillgängliga för ledamöterna, med rådets överläggningar om budgetförslaget, med budgetavstämningen samt med budgetens slutgiltiga antagande.

Andra förändringar som för mig framstår som synnerligen betydelsefulla berör respekten för EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, parlamentsledamöternas rätt att föreslå ändringar av fördrag, förfarandet för val av kommissionens ordförande och, framför allt, att de särskilda bestämmelserna för utnämningen av den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken stryks. Jag hoppas att fördragstexten ändras på detta sätt utan dröjsmål, eftersom ändringarna innebär ett paradigmskifte för hela unionen.

 
  
MPphoto
 
 

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. (PT) Jag röstade för David Martins betänkande efter långvariga förhandlingar med samtliga ledamöter från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) (PPE) i utskottet för konstitutionella frågor, där jag själv är ledamot. Betänkandet tar upp de förändringar av Europaparlamentets egen arbetsordning som erfordras på grund av Lissabonfördragets ikraftträdande. Vid en första omröstning, som genomfördes under sammanträdesperioden i november, säkerställdes de nödvändiga ändringar som direkt kan härledas till Lissabonfördragets ikraftträdande. Övriga ändringsförslag sköts sedan på framtiden för att ge oss längre betänketid. PPE är den grupp där det socialdemokratiska partiet (PSD) ingår. Gruppen har undertecknat ett antal kompromissorienterade ändringsförslag, framför allt beträffande frågestunder för kommissionens ordförande och vice ordförande, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och eurogruppens ordförande, genomförandet av ledamotsstadgan, översynen av fördragen samt delegerade rättsakter. Jag vill ändå lyfta fram de ändringsförslag som handlar om interparlamentariskt samarbete, om förbindelserna mellan Europaparlamentet och medlemsstaternas parlament i lagstiftningsarbetet samt om sammansättningen av Europaparlamentets delegation till Cosac. Mitt uppdrag som PPE:s vice ordförande med ansvar för förbindelserna med medlemsstaternas parlament har gjort att jag fått arbeta särskilt mycket med dessa tre frågor.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Parlamentet röstar i dag om den anpassning av dess egen arbetsordning som måste göras på grund av att Lissabonfördraget träder i kraft. Efter omröstningen under sammanträdesperioden i november sköts omröstningen om de övriga ändringsförslagen, som inte omedelbart föranleds av fördragets ikraftträdande, upp till denna sammanträdesperiod. Europeiska folkpartiets grupp, som jag tillhör, har tagit ställning genom att underteckna tolv ändringsförslag. De berörde ett antal olika saker: frågestunder med kommissionens ordförande och med EU:s höge representant, skriftliga frågor till rådet och kommissionen, regelbundet interparlamentariskt samarbete, genomförandet av ledamotsstadgan, delegationen till Cosac, ändringar av fördrag samt delegering av lagstiftningsbefogenheter.

Jag röstar för ytterligare ändringar av dokumentet, och vill bland annat framhålla införandet av en bestämmelse om att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna ska beaktas vid prövning av förslag till rättsakter, samt Europaparlamentets förbindelser med medlemsstaternas parlament under lagstiftningsarbetet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rafał Trzaskowski (PPE), skriftlig.(PL) Denna andra omgång ändringsförslag sätter punkt för en lång process där Europaparlamentets arbetsordning anpassats till de förändringar som Lissabonfördraget medfört. Dagens omröstning avser ändringsförslag som inte i lika hög grad hänger ihop med de grundläggande förändringar som fördraget för med sig och som stärker parlamentets inflytande under beslutsprocessen. De är likväl ett viktigt tillägg till ändringarna i arbetsordningen, som låter oss utnyttja de nya möjligheterna fullt ut. Nu hänger mycket på genomförandet – så är det med alla förändringar, inte minst när det är fråga om så viktiga konstitutionella förändringar som här.

Man ska vara noga med det finstilta. Det är därför som det är så viktigt att följa upp processen hela vägen in i mål.

 
  
  

Betänkande: Jędrzejewska (A7-0183/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Ett av 2011 års viktigaste mål blir att bibehålla, främja och erhålla anslag för teknisk forskning och utveckling i EU – att tillhandahålla fullgod finansiering av ramprogrammet och på så vis slå ett slag för EU 2020-strategin.

Antalet anslagsansökningar har ökat i samma takt som de kontrollmekanismer som inrättats för att försöka se till att gemenskapsmedlen används på rätt sätt.

När den interna byråkratin tilltar och regelverket och de administrativa förfarandena blir alltmer tungrodda, så minskar allmänhetens förtroende för processen. Att hantera denna komplexitet är särskilt svårt för mindre organisationer, till exempel små och medelstora företag, nystartade företag i högteknologisektorn, mindre institut, universitet och forskningscentra.

Jag skulle vilja att det blev lättare att få tillgång till forskningsfinansiering. Vi behöver uppmuntra en kultur av ömsesidigt förtroende bland alla berörda parter. Det kommer att stimulera vår forskning och innovation och göra det mer lockande att leva och arbeta i EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Europeiska kommissionens budgetförslag för 2011 räcker inte som svar på de utmaningar som EU står inför. Åtagandebemyndigandena uppgår till 142 miljarder euro, motsvarande 1,15 procent av EU:s bruttonationalinkomst. I det läget föreslår kommissionen att både nya prioriteringar och de program som redan ingår i budgetramen för 2007–2013 ska finansieras genom neddragningar av finansieringen av befintliga program och genom att budgetmarginalen minskas till så gott som noll. EU 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning är tänkt att vara unionens färdplan de närmaste tio åren. Precis som bekämpandet av klimatförändringen är den praktiskt ogenomförbar utan finansiella resurser. Det är inte acceptabelt att finansiera ett framtida instrument för samarbete med industriländer genom att ta pengar från utvecklingsbiståndet. Det är orealistiskt att minska EU:s finansiella stöd till fredsprocessen i Mellanöstern med en tredjedel. Så gör man inte om man är seriös. Vi hade räknat med djärvare tag från kommissionens sida. Ändå väntar Europaparlamentet fortfarande på förslaget till halvtidsöversyn av budgetplanen, något som EU är i stort behov av. Den här frågan måste spela en nyckelroll i de kommande budgetförhandlingarna med rådet. Demokraternas parlamentsledamöter kommer att kämpa för detta.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. − Vi svenska socialdemokrater valde att rösta för mandatet till förhandlingar inför 2011 års budget. Vi instämmer i stort med de prioriteringar som anges i betänkandet. Vi anser exempelvis att det är viktigt att det görs satsningar på ungdomar, på forskning och innovation samt inom grön teknik. Vi anser också att det är viktigt att EU:s nya EU 2020-strategi för tillväxt och sysselsättning ges tillräckliga finansiella medel för att bli en framgång.

Vi vill dock understryka att vi inte anser det finnas behov av ett ökat direktstöd till jordbruket. Vi vill inte heller se något permanent marknadsstöd från EU för mjölk och mjölkprodukter.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Parlamentet har fått mer att säga till om vid EU:s budgetförhandlingar genom att Lissabonfördraget har trätt i kraft. Under den nuvarande ekonomiska, finansiella och sociala krisperioden är det avgörande att tillhandahålla medel för att stimulera EU:s tillväxt och konkurrensförmåga. I det här sammanhanget är det viktigt att lindra krisens följder för fattigare regioner genom att tillföra resurser till EU:s solidaritetsfond, förutsatt att regeringarna använder fonden på ett sätt som ger resultat.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Jag påminner om att 2011 års budgetprocess är den första som äger rum efter Lissabonfördragets ikraftträdande, och att den otvivelaktigt kräver mer samarbete och samordning med budgetmyndighetens andra part. Jag skulle vilja framhålla den oro som finns och det som görs för att säkerställa en fullgod finansiering av EU:s strategiska utvecklingsprogram. Det gäller i synnerhet ungdomar och innovation, men också energieffektivitet, bekämpandet av klimatförändringen och främjandet av sysselsättning och jämställdhet. Jag tror också att det är av största vikt att se till att vi har fungerande mekanismer för att säkerställa ett hållbart jordbruk – i synnerhet gäller detta för mejerinäringen. Krisen sätter hård press på medlemsstaternas statsfinanser. Låt mig därför upprepa att vi behöver se till att EU har en hållbar budget, så att vi kan nå vårt huvudmål: social och ekonomisk sammanhållning. Men jag tror att det är viktigt att 2011 års budgetförslag redan från början redogör för de finansiella effekterna av EU 2020-strategins flaggskeppsinitiativ, bland annat Innovationsunionen, Unga på väg, Ett resurseffektivt Europa, Ny kompetens och nya arbetstillfällen samt Industripolitik för en globaliserad tid.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi röstade emot betänkandet om budgetförslaget för 2011 eftersom det inte alls svarar mot det finansieringsbehov som finns i EU i dagens läge, då de sociala och territoriella klyftorna vidgats genom inrättandet av euroområdet. Det ger inte heller tillräckligt utrymme åt principen om ekonomisk och social sammanhållning.

Under den nuvarande krisen behövs mer än någonsin ett annat slags EU-budget, som åtminstone fördubblar resurserna, så att minst halva budgeten (som motsvarar 2 procent av EU:s BNP) går till investeringar i tillverkningssektorn och till att stöda medlemsstaternas sociala åtaganden. På så vis skulle vi skapa fler arbeten med rättigheter, bekämpa fattigdomen och minska de regionala klyftorna på ett sätt som gagnar den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

Samtidigt måste vi också öka EU:s medfinansieringsandel för länder som har svagare ekonomier, särskilt avseende sociala program och investeringar i tillverkningsföretag.

Slutligen måste vi minska försvarsanslagen kraftigt och ändra budgetens kärnprioriteringar så att vi åstadkommer en allsidig utveckling och socialt framåtskridande.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Budgetförslaget för 2011 är det första som lagts fram sedan Lissabonfördraget trätt i kraft. Utarbetandet kräver mer samarbete och samordning mellan alla som deltar i förhandlingarna, så att det under arbetets gång går att enas om de totala utgifterna. Här måste det trepartsmöte som genomförs i juli beslutsamt staka ut kursen, så att det redan i förväg går att fastställa på vilka områden det krävs mer samsyn. A och O är de budgetmässiga följderna av den europeiska stabiliseringsmekanismen, EU 2020-strategin och program riktade till ungdomar.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Det finns fog för hård kritik mot 2011 års budget på flera punkter. Bland annat ökas anslagen till Europeiska flyktingfonden, vars syfte bland annat är att främja asylsökandes bosättning i EU, samtidigt som anslagen till Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) skärs ned. Det finansiella stödet till Palestina minskas också, men det görs kraftiga förstärkningar av budgeten för EU:s kandidatländer, däribland Turkiet. Jag har därför röstat emot betänkandet om budgeten för 2011.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vi i gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen har inga invändningar mot föredragandens prioriteringar inför trepartsmötets förhandlingar. Vi har lagt fram några mer detaljerade ändringsförslag om hur strukturfonderna, landsbygdsutvecklingen och jordbrukspolitiken kan göras ”grönare”. Samtliga har avvisats, vilket är föga överraskande. De kan dock komma att läggas fram på nytt inför parlamentets mer ingående förstabehandling av budgeten i september. De grönas parlamentsledamöter i andra utskott har medundertecknat ändringsförslagen för sina respektive utskotts räkning. Eftersom föredragandens ambition har varit att lägga fram en så koncis text som möjligt har flertalet av dessa ändringsförslag röstats ned.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. (PT) Jag stöder min grupps syn på detta dokument, där parlamentet tar ställning till Europeiska kommissionens budgetförslag för 2011. Vi anser att det är omöjligt att entydigt fastställa budgetförslagets följder för strategins flaggskeppsinitiativ. Det behövs mer och bättre information.

Det glädjer mig också att kommissionen i sitt förslag har tagit med ungdomsprogrammet bland det kommande årets prioriteringar. Jag är emellertid besviken på att anslagsökningen har varit närmast symbolisk – vi hade större förväntningar på dessa initiativ. Jag har i likhet med ledamöterna från de yttersta randområdena stött ett ändringsförslag, eftersom vi inte kan godta att budgeten för 2011 är mindre än den för 2010 när det gäller programmet för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Posei). Det gäller särskilt under en period när EU, Colombia och Peru ingått ett avtal som kommer att påverka banan-, socker- och romproduktionen kraftigt. Vi uppmanar samtidigt kommissionen att snarast försöka genomföra en undersökning av hur situationen påverkar dessa regioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Róża Gräfin von Thun und Hohenstein (PPE), skriftlig.(PL) I betänkandet om mandatet för trepartsmötet om förslaget till budget för 2011, som antogs vid dagens plenarsammanträde i Europaparlamentet, nämns sex prioriteringar vid budgetförhandlingarna inför 2011. En av dessa är ungdomsprogrammen, exempelvis Unga på väg, Livslångt lärande, Aktiv ungdom och Erasmus Mundus. I punkt 12 i avsnittet ”Allmänt” i betänkandet påpekas att den anslagsökning som budgetförslaget föreslår för dessa program är otillräcklig, trots den mycket höga genomförandegraden (som har uppgått till 95–100 procent varje år under perioden 2007−2009). Det är bra att vi har antagit en text som kräver att dessa anslag ökas till en nivå som låter oss genomföra ungdomsprogrammen på det sätt som anstår deras betydelse för EU:s civila samhälle.

Den ekonomiska krisen har tvingat medlemsstaterna till drastiska besparingar. Ändå fortsätter EU att skaffa sig nya verksamhetsområden. Samtidigt som detta sker måste vi emellertid sörja för en lämplig anslagsnivå för befintliga program. Detta framhålls särskilt i Sidonia Elżbieta Jędrzejewskas betänkande, och har fastställts som en prioritering inför budgetförhandlingarna – och det med all rätt, anser jag.

 
  
MPphoto
 
 

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. (DE) Mina damer och herrar! Mandatet för trepartsmötet betyder mycket för Europaparlamentet, eftersom det definierar dess förhandlingsposition. Budgeten för 2011 går starkt i krisens och recessionens tecken. Det framgår bland annat av de ytterst snäva marginalerna. Men det finns också positiva tecken. Ett sådant är prioriteringen av ungdomsprogrammen. För att hitta ett sätt att varaktigt ta sig ur krisen, måste EU investera i ungdomarna – de utgör ju vår framtid. Mot bakgrund av den ekonomiska situationen i Europa behöver vi också stöda ett mandat för en socialt balanserad EU-budget, som också beaktar vår konkurrensförmåga. Tack ska ni ha.

 
  
  

Betänkande: Langen (A7-0187/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig. (IT) Det framgår med all tydlighet av den aktuella ekonomiska och finansiella krisen att vi behöver förebygga överdriven spekulation genom en strategi för derivatmarknader som eftersträvar bättre lagstiftning och mer öppenhet. Jag välkomnar framför allt föredragandens förslag om en central tillsyn som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) ska ansvara för, och att kostnaderna för den framtida marknadsinfrastrukturen ska bäras av marknadsaktörerna och inte av skattebetalarna. Jag har därför röstat för betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Europaparlamentet efterlyser i denna resolution en strängare övervakning av derivatmarknaderna. Jag stöder resolutionen, eftersom jag anser att det är avgörande att parlamentet sänder en tydlig signal till rådet och kommissionen, så att det händer något med lagstiftningen. Syftet är att undvika överdriven spekulation genom att införa dels ett standardiserat förfarande och tillsynsorgan, dels ett gemensamt transaktionsregister.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för min förträfflige tyske kollega Werner Langens initiativbetänkande om derivatmarknaderna. Det utgör ett svar på Europeiska kommissionens meddelande om samma fråga. Jag stöder kommissionens initiativ, som syftar till att förbättra regleringen av derivatinstrument. Det är helt nödvändigt att den framtida Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) får en nyckelroll vid auktorisering av clearingorganisationer i EU, genom att ansvara för tillsynen av dessa.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att vi behöver göra derivatmarknaden – det vill säga handeln med terminer – öppnare och skärpa regelverket för den. Derivatinstrument kan vara användbara genom att göra det möjligt att överföra finansiella risker i ekonomin, men de har förvärrat den finansiella krisen därför att öppenheten och regleringen har varit bristfällig. Jag välkomnar kommissionens initiativ om bättre reglering av derivatinstrument, särskilt av OTC-derivat. Syftet är att begränsa riskernas förmåga att destabilisera hela finansmarknaden, att standardisera derivatkontrakt och att använda centraliserad uppgiftslagring och centrala handelsplatser.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Werner Langen föreslår i sitt betänkande en rad åtgärder för att öka insynen i marknaden för finansiella derivatinstrument. Att öka stabiliteten och insynen är utan tvekan en åtgärd som bådar gott, mot bakgrund av orsakerna till 2008 års finanskris och av att dessa komplicerade produkter har gjort marknaderna sårbara. Jag har därför röstat för Werner Langens betänkande.

Även en annan sak förtjänar dock att framhållas, nämligen en grundprincip i alla diskussioner om finansiella frågor, om den ekonomiska krisen och om marknaden. 2008 års kris utlöste dominoeffekter som alltjämt har allvarliga konsekvenser för vårt samhälle. Den orsakades dock inte bara av derivatinstrument och avancerade finansiella konstruktioner, utan av att vi alltför länge trodde att det gick att bortse från realekonomin. Därför är alla aktuella åtgärder bra som syftar till att göra finansmarknaderna och de produkter som banker och börser erbjuder öppnare. Men framför allt måste vi alla komma ihåg att vi snarast behöver strukturera om det ekonomiska system som världsmarknaderna bygger på. Vi måste därför välja lösningar som gynnar realekonomin – den enda säkra källan till välstånd och varaktig stabilitet.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Låt mig till att börja med gratulera min vän och kollega Werner Langen till det förslag till betänkande som parlamentet i dag har röstat om.

Den finansiella och ekonomiska krisen har fått oss att inse hur farliga vissa finansiella instrument är, som utnyttjats hämningslöst på en marknad med vare sig regler eller begränsningar. Många medborgare och åtskilliga lokala myndigheter, bland annat i Italien, har gått på minor när de investerat i sådana högriskinstrument. I dag står de där med betänkligt höga budgetunderskott.

För att förebygga sådana olyckliga situationer anser jag att det är dags – ja, faktiskt nödvändigt – att reglera derivatinstrument på lämpligt sätt, för att stabilisera marknaden och göra den säkrare, så att dess aktörer, i likhet med konsumenterna, kan fatta välunderrättade beslut. EU måste gå i spetsen för en radikal förändring av den hittillsvarande finanspolitiken. Vi måste sända ut starka signaler som hindrar att OTC-derivat och liknande instrument i framtiden utgör en riskfaktor för hela finansmarknaden.

Slutligen stöder jag de riktlinjer som Werner Langen formulerat i den text som antagits i dag. Det beror inte minst på att finansiella derivatinstrument inte bara används av branschproffs, utan riktar sig till massmarknaden. Skärpt lagstiftning ger oss mer insyn, vilket ”gör det möjligt för marknadsaktörerna att bedöma risken på ett korrekt sätt”.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Om regelverket för derivatmarknaderna skärps måste företagens särskilda situation beaktas. Dessa har även i fortsättningen behov av möjligheter att till rimliga villkor skydda sig mot finansiella och operativa risker, och att anpassa dessa på olika sätt, med hjälp av derivatinstrument.

Företag utanför finanssektorn använder dessa instrument för att skydda sig mot valuta-, ränte- och råvarurisker. Detta skydd har inget med spekulation att göra och har bidragit till stabilitet och tillväxt i sysselsättnings- och investeringsavseende.

De regleringsåtgärder som föreslås får inte påtagligt försämra företagens möjligheter att skydda sig mot risker.

Jag efterlyser undantag och lägre kapitalkrav för bilaterala derivat, särskilt för små och medelstora företag.

 
  
MPphoto
 
 

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL), skriftlig. (EL) Jag röstade emot betänkandet. I vissa avseenden är det bra – det strävar efter att införa vissa minimirestriktioner och regler för derivatmarknaden. Men i själva verket tar det inte itu med frågan i grunden. En av de främsta orsakerna till den ekonomiska och finansiella oron är framväxten av och tillväxten för transaktioner utan anknytning till bankverksamheten, däribland kreditswappar och andra finansiella derivatinstrument.

Valutamarknadernas sammanbrott nyligen och spekulationen mot de grekiska statsobligationerna har inte bara visat att det behövs ett strängt regelverk för det finansiella systemet, utan att vissa transaktioner, exempelvis kreditswappar, bör förbjudas. Jag anser att det vore fel och otillräckligt om vi enbart inriktade oss på ”regleringsåtgärder” av den typ som betänkandet föreslår. Dessa ger ingen rättvisande bild av problemet och utgör heller inga fullgoda lösningar.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Den pågående ekonomiska, finansiella och sociala krisen visar att derivatmarknaden behöver regleras på ett effektivt sätt, som ökar öppenheten vid försäljningen av dessa finansiella instrument. Det behövs en mer verksam övervakning av dessa produkter, så att handeln med dem inte får skadliga följder för marknaden. Eftersom derivatinstrumenten är av så många olika slag och investerarna behöver skyddas, anser även jag att bestämmelserna för informationsgivningen ska skärpas.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det är välkommet att EU:s institutioner nu engagerar sig för att göra derivatmarknaderna så effektiva, säkra och välfungerande som möjligt. Det beror dels på att man fått upp ögonen för deras betydelse för en hållbar ekonomisk utveckling, dels på behovet av att reglera och kontrollera förfaranden och förhandlingar som berör transaktioner med dessa finansiella instrument eller saluförandet av dem. Derivatmarknaderna är stora och påverkar världsekonomin starkt, något som framgår av den pågående ekonomiska och finansiella krisen. Samtidigt spelar riskhanteringen en allt viktigare roll på världsmarknaden. Därför anser jag att det är avgörande att åstadkomma öppenhet. Detta är synnerligen angeläget, inte bara för att åstadkomma en fungerande tillsyn av marknaderna, utan också för att införa redovisningsstandarder med krav på tydlig, kortfattad och fullständig rapportering. När statskreditswappar har använts av finansiella spekulanter har det lett till omotiverat höga nivåer av flera nationella spreadar. Det indikerar behovet av ytterligare öppenhet på marknaden, och av att EU inför ett bättre regelverk för handeln med kreditswappar, och i synnerhet för statskreditswappar. Förhoppningsvis kommer en framtida lagstiftning inte bara att göra derivatmarknaderna öppnare, utan också att hålla hög rättslig kvalitet. Jag vill framhålla att kostnaderna för den framtida marknadsinfrastrukturen ska bäras av marknadsaktörerna och inte av skattebetalarna.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) I stället för att föreslå att derivatmarknaderna avskaffas, har den parlamentariska majoriteten nöjt sig med att försvara förbudet för spekulation med statskreditswappar. Kommissionen uppmanas att överväga att införa riskrelaterade övre gränser för derivat, i synnerhet kreditswappar, och att samordna dessa med de internationella partnerna. Men att döma av det som hittills framkommit kan kommissionen inte lägga fram sitt derivatmarknadsförslag förrän i september. Parlamentet lagstiftar sedan om detta i ett likställt samarbete med rådet.

Detta dröjsmål är olyckligt. Man kan se hur statsobligationsräntorna för vissa euroländer stiger dramatiskt, till nivåer som inte längre är hållbara, och kreditswapparnas skadliga följder för hela processen är välkända. Vi kan inte längre tillåta instrument som gör det möjligt att spekulera med statsskulden.

Parlamentet har visserligen i dag uttalat sitt stöd för ett förbud för kreditswappar. Här handlar det om transaktioner med rena spekulationsmotiv, där man satsar på att låntagaren inte kan betala sina skulder. Men parlamentet nöjer sig med att kräva längre innehavstid vid blankning av värdepapper och derivat. För vår del har vi därför stött de förslag som är bra, men vi ogillar att ställningstagandet är så reformfientligt och att regleringen av kapitalmarknaderna dröjer så enormt länge.

 
  
MPphoto
 
 

  Astrid Lulling (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Werner Langens betänkande om derivatmarknaderna eftersom jag, i likhet med föredraganden, är övertygad om att det behövs en reglering av sektorn, och större öppenhet på derivatmarknaderna. Jag är framför allt för införandet av en obligatorisk oberoende clearing för derivattransaktioner mellan aktörer på marknaden. Att standardisera transaktioner och se till att clearingen utförs av oberoende parter vore ett stort framsteg.

Men de regleringsmekanismer som mycket snart införs – tack vare samarbetet mellan kommissionen, rådet och parlamentet – får inte bli en stoppkloss för derivatmarknaderna, som har en viktig funktion på den internationella finansmarknaden. Det är angeläget att, precis som föredraganden gör, skilja mellan derivatinstrument som används för att skydda företag mot risker som direkt hänger ihop med deras verksamhet, och instrument som enbart används i spekulationssyfte. Det är bara de senare som kan utgöra en risk på systemnivå. Det behövs en lämplig tillsyn av dessa, så att vi slipper ytterligare kriser som den som vi precis har upplevt.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Tidigare har derivatinstrument fyllt en viktig funktion genom att överföra ekonomiska risker. Derivatmarknadernas bristande öppenhet och reglering har dock förvärrat den finansiella krisen enormt. Kreditswappar var ett av de instrument som slog hårdast mot EU:s ekonomier och fick statsobligationsräntorna att stiga. Detta regelverk bibehåller förbudet mot spekulationshandel med dessa instrument, som kan snedvrida marknaderna för statsobligationer. Det är oerhört viktigt att skilja mellan derivatprodukter som används för riskhantering i situationer där en part vill skydda sig mot en underliggande reell risk, och derivatinstrument som enbart används i spekulationssyfte. Jag har därför röstat som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Det glädjer mig att resolutionens viktigaste avsnitt kvarstår i texten, i synnerhet punkterna 33, 34, 35 and 36, och skälen K, S och X. Vi har därför röstat ja. Vi i gruppen De gröna skulle ha röstat emot betänkandet, om så bara en enda begäran om särskild omröstning hade avvisats.

 
  
MPphoto
 
 

  Peter Skinner (S&D), skriftlig. (EN) Vi kan godta huvuddragen i Werner Langens betänkande. Under överläggningarna i utskottet talades det dock en hel del om hur farlig branschen är. Derivathandeln har helt klart blivit så omfattande att man frågar sig hur den egentligen ska regleras. Öppenhet och en harmoniserad tillsyn bedöms vara mycket betydelsefulla faktorer. Det är emellertid onödigt att öka transaktionskostnaderna genom att kräva att handeln ska avveckas på särskilda handelsplatser. Werner Langen inser tack och lov mycket väl att ett sådant vägval har sina nackdelar: Kostnaderna på en sådan börs skulle kunna bli upp till tio gånger så höga som på andra håll. Vi behöver också se till att så kallade skräddarsydda derivatinstrument finns kvar – dessa låter företag säkra sig mot stigande råvarupriser. Vi behöver också vara noga med att våra åtgärder är i samklang med omvärldens – särskilt gäller detta den största marknaden, USA.

 
  
  

Betänkande: Badia i Cutchet (A7-0154/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Internets snabba utveckling gör en enorm mängd sammankopplade ting tillgängliga och utbytbara på Internet. På så sätt växer ett ”sakernas Internet” fram, som omfattar allt från bilar till böcker, köksmaskiner och livsmedel. Europaparlamentets initiativbetänkande är avsett som ett svar på Europeiska kommissionens meddelande, vari 14 initiativ föreslås som syftar till att EU ska gå i spetsen för utvecklingen av dessa nya nätverk av sammankopplade ting. Parlamentets betänkande uppmärksammar särskilt frågan om integritetsskydd, hur sakernas Internet på olika sätt kan gagna de europeiska konsumenternas livskvalitet, samt tillgängligheten hos sakernas Internet, som måste vara öppet för alla. Jag stöder helt dessa prioriteringar och har därför röstat för initiativbetänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Utvecklingen inom informations- och kommunikationstekniken (IKT) har utlöst en sannskyldig kunskapsrevolution de senaste 20 åren, framför allt genom att allmänheten i allt större utsträckning lärt sig att använda Internet och World Wide Web.

När kunskapen nu har lagts ut på nätet och avståndet inte längre spelar någon roll vid informationsutbytet, är teknikens senaste utpost möjligheten att kombinera nya system för radiofrekvensidentifiering med produkter, så att produkterna på ett ögonblick kan tillhandahålla information till konsumenterna.

Jag stöder genomförandet av pilotprojekt för att studera de etiska och sociala följderna av denna nya informationstekniska resurs, som kan erbjuda nya sysselsättningsmöjligheter i framtiden. Jag stöder därför Maria Badia i Cutchets betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar huvuddragen i kommissionens meddelande. Att EU:s konsumenter hyser förtroende för systemet är en mycket viktig förutsättning för utvecklingen av nya tillämpningar av ”sakernas Internet”, för dess drift och för dess enorma betydelse för den europeiska allmänhetens vardag.

Det är en prioriterad fråga att ta fram en rättslig ram och en lagstiftningsram som å ena sidan skyddar EU:s konsumenter, och å andra sidan främjar både offentliga och privata investeringar i ”sakernas Internet”.

”Sakernas Internet” har en gigantisk ekonomisk potential. Det låter oss optimera tillverkningsförfaranden och vår energiförbrukning, samtidigt som vi skapar nya arbetstillfällen och nya typer av tjänster för allt fler medborgare och företag i EU.

Om EU verkligen vill vara en pionjär på den här marknaden, behöver EU agera proaktivt genom att stimulera forskning och pilotprojekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) Internets snabba och oavbrutna expansion har kopplat ihop 1,5 miljarder människor genom datorer och mobila enheter. Nästa moment är att steg för steg omvandla detta nätverk av sammankopplade datorer till ett nätverk av sammankopplade ting – ett sakernas Internet, som omfattar allt från böcker till bilar, från hushållsapparater till livsmedel. Ett kylskåp kan exempelvis programmeras så att det känner igen produkter vars bäst före-datum har gått ut, eller nästan har gått ut. Sådana tekniska nyheter kan bidra till att tillgodose många förväntningar från samhällets och allmänhetens sida. De kan också katalysera fram tillväxt och innovation, vilket är bra för ekonomin och gagnar alla.

Det behövs emellertid ett konkret och långtgående regelverk för detta sakernas Internet. Utmaningen ligger i att göra det förtroendeingivande, vedertaget och säkert. Människors integritet och skyddet av personuppgifter ska alltid respekteras – att sörja för detta är oerhört viktigt. Personuppgifter kan missbrukas och vara förknippade med andra risker. Vi måste förebygga dessa genom att införa de dataskyddsåtgärder som krävs. Jag stöder därför denna proaktiva inriktning, men märk väl att sakernas Internet först och främst ska vara till för människorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Jag har röstat för detta betänkande. Framväxten av sakernas Internet kan betyda mycket för vår tillväxt och konkurrensförmåga, och utlösa stora förändringar i samhället, i synnerhet av medborgarnas beteendemönster. Jag välkomnar därför att kommissionen under 2010 tänker lägga fram ett meddelande om säkerhet och personlig integritet i informationssamhället. Jag anser nämligen att det är avgörande att löpande följa alla frågor som hör ihop med skyddet av den personliga integriteten.

Debatten om de tekniska och rättsliga aspekterna av rätten till ”chippens tystnad” är lika viktig. Med tanke på de djupgående förändringar som sakernas Internet kommer att leda till, är det avgörande att få den regionala tekniska utvecklingen att hålla jämna steg. Vi får inte skapa nya klyftor som är ännu större än de som redan finns i dag. Vi behöver engagera regeringarna i denna process och beakta randregionernas behov.

Jag tror avslutningsvis att det är viktigt att öka EU:s finansiella stöd till sakernas Internet. Detta kan ske inom ramen för forskningsprojekt i sjunde ramprogrammet och genom pilotprojekt i ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. Vi bör dessutom satsa på att utveckla bredbandsinfrastrukturen, på att göra bredband tillgängligt och på att sänka kostnaderna för dataroaming ytterligare.

 
  
MPphoto
 
 

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. (RO) Jag röstade för betänkandet om ”sakernas Internet”, därför att jag anser att vi slår ett slag för utvecklingen av innovativ teknik i EU genom att anta betänkandet. Detta skapar nya affärsmöjligheter för EU:s företag, gagnar bekämpandet av klimatförändringen och förbättrar energi- och transportförvaltningen.

I egenskap av skuggföredragande lade jag fram ändringsförslag som bidrar till att skydda personuppgifter, så att företag som har tillgång till sådana inte missbrukar dem för andra syften. Betänkandet innehåller således viktiga skrivningar som värnar medborgarnas grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Sakernas Internet är en framtidsvision som tar avstamp i dagens situation. Vi kan ha olika syn på om detta ”fungerar” och gagnar alla medborgare på ett samordnat och verksamt sätt. Det nya systemet för att integrera dessa tekniker i vardagslivet måste genomföras med ovillkorlig respekt för konsumenternas rätt till integritetsskydd. Kommissionen måste löpande samråda med arbetsgruppen för dataskydd, inte bara när kommissionen anser att det är motiverat. Här handlar det om anordningar och tekniker för att sända ut ett föremåls position, egenskaper och identitet. Förutom att det finns en rätt till tystnad så får dessa mekanismer inte vara aktiverade som standardinställning, utan endast om den enskilda personen vill det. När kommissionen beslutar om att genomföra projekt som berör sakernas Internet, måste den också beakta vilket nät som ska användas för att koppla ihop dessa ting. För närvarande är vi utsatta för en lång rad IT-angrepp på Internet. Att använda World Wide Web som förbindelsenät i sakernas Internet kan i mina ögon vara både en säkerhetsrisk och en betydande belastning för det nätverk vi har i dag. Att dela såväl den digitala bandbredden som fördelarna genom att utveckla ett parallellt nät för sammankoppling av saker kan vara en lösning på dagens situation.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för Maria Badia i Cutchets betänkande, som stöder inrättandet av ett sakernas Internet. Jag anser att den nya informationstekniken har fört med sig stora fördelar för vårt samhälle. Det är dock viktigt att se till att potentiella hälso- och miljöeffekter beaktas, liksom aspekter som har med integritetsskydd att göra.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Internet har blivit en del av miljontals människors vardag. Det spelar i dag en oersättlig roll som kommunikationsverktyg och för att överföra information och kunskap. Innehållet på Internet har vuxit exponentiellt och gjort nätet till ett multifunktionsverktyg – och funktionerna blir allt fler. Samtidigt har Internet också blivit en arena där en ny typ av brottslighet frodas, som utnyttar de snabba virtuella informationsflödena och de enorma mängder personuppgifter som Internetanvändarna lägger ut.

Jag delar den oro som resolutionen uttrycker. Det finns goda politiska skäl att åtgärda brister i tillgången till Internet, och barn och ungdomar behöver kunna använda nätet under tryggare förhållanden. Jag instämmer i att användningen och driften av nätet är en fråga för enskilda aktörer. För mig är det dock ohållbart om medlemsstaterna inte är närvarande och aktivt engagerar sig som lagstiftare, i synnerhet för att förhindra att medborgarnas rättigheter missbrukas eller kränks.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Denna nya teknik påverkar utan tvekan allmänhetens säkerhet och livskvalitet starkt, något som understryker såväl de fördelar som de risker den är behäftad med. I det sammanhanget erbjuder ”sakernas Internet” människor många nya fördelar. Men bara för att ett verktyg kan öppna enorma möjligheter får man inte glömma bort att identifiera tänkbara riskmoment. Att stimulera forskningen och starta pilotprojekt, samtidigt som man utnyttjar de nya möjligheter som bjuds maximalt, är en princip som jag vill lyfta fram. Här handlar det främst om att optimera energieffektivitet, tillverkningsförfaranden och skapandet av nya arbetstillfällen och utmaningar. Det är emellertid av största vikt att EU har en gemensam referensram för att stärka regelverket för tillsynen av systemet, sekretessen, informationssäkerheten, de etiska aspekterna, integritetsskyddet, samt insamlingen och lagringen av person- och konsumentuppgifter. ”Sakernas Internet” utvecklas snabbt. Därför erfordras ett säkert, väl genomlyst och multilateralt förvaltningssystem. Mot bakgrund av detta delar jag kommissionens oro när det gäller säkerheten och skyddet av allmänhetens personuppgifter och integritet. ”Sakernas Internet” behöver förvaltas på ett sätt som respekterar människors integritet och skyddar deras personuppgifter.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Sakernas Internet är ett projekt som startades 1999 i USA. Det blir allt populärare. Sannolikt kommer det under de närmaste 10–15 åren att utlösa en revolution för interaktionen mellan personer och saker och mellan själva sakerna, genom att tekniken för radiofrekvensidentifiering (RFID) blir allt vanligare.

Vår vardag kan förändras på ett positivt sätt av de många innovationer som utvecklingen av sakernas Internet kan utmynna i. Samtidigt är osäkerheten stor, både när det gäller den allmänna inriktningen och i tekniskt avseende. Viss oro är därför motiverad. Den underliggande tekniken, RFID-etiketten, är en elektronisk komponent som består av ett chip och en antenn. Chipet är bara några millimeter stort och kan innehålla, ta emot och sända ut information trådlöst. Här uppstår en rad frågetecken när det gäller äganderätt, förvaltning, personlig integritet med mera.

På området integritets- och dataskydd framhåller föredraganden ”vikten av att skydda alla grundläggande rättigheter, inte bara den personliga integriteten, vid utvecklingen av sakernas Internet”. Det tycker vi är en bra princip. Vi är dock mycket skeptiska till hur dessa uppgifter kommer att förvaltas. Hur vi ska gå vidare är än så länge oklart, och vi har därför lagt ned vår röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) I takt med att tekniken utvecklas är det viktigt att EU och andra politiska beslutsfattare är uppdaterade. Betänkandet tar upp en rad viktiga aspekter som integritetsskydd och hälsofrågor. Jag instämmer helt i föredragandens uppmaning till EU att agera proaktivt på detta område.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) Informations- och kommunikationsteknik (IKT) har spelat en viktig roll för att stimulera samhällsutvecklingen, den ekonomiska tillväxten, forskningen och utvecklingen samt kreativiteten i Europa, såväl i privata som offentliga organ. Internet har förändrats snabbt de senaste åren. Detta har utlöst oro och gör att EU behöver en gemensam referensram för att stärka det befintliga regelverket för systemets förvaltning. Särskilt gäller detta områdena sekretess, informationssäkerhet, etisk förvaltning, integritetsskydd och insamling och lagring av person- och konsumentuppgifter. I det perspektivet är det avgörande att den myndighet som ansvarar för ”sakernas Internet” respekterar samtliga användares säkerhet och rätt till data- och integritetsskydd. Det är det enda tillvägagångssätt som unionsmedborgarna kan ha nytta av. Det är därför som jag har röstat som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) En och en halv miljard människor har redan tillgång till nätet och använder Internet, som är en form av den nya nätverksteknik som kommer med stormsteg. Den syftar till att åstadkomma ett slags kommunikation mellan människor och saker, liksom mellan sakerna själva. Produkter förses med information som lagras, tas emot och sänds ut. Man kan dock befara att den nya tekniken gör mer skada än nytta. Vi måste slå vakt om privatlivets helgd och förhindra missbruk av personuppgifter. Allt talar emellertid för att framtidens nätanvändare blir ännu sårbarare än de redan är i dag. Jag har röstat för betänkandet därför att författaren föreslår åtgärder för integritetsskydd och skydd av personuppgifter som det finns ett uppenbart behov av.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) När det gäller nya tekniska landvinningar – i det här fallet ”sakernas Internet” – är det alltid viktigt att inte bara beakta eventuella fördelar, utan också de etiska aspekterna, och att slå vakt om den personliga integriteten. Betänkandet följer denna linje, och jag har därför röstat för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. (LT) Internetanvändning blev inte vanligt förrän för två decennier sedan. I dag är ett samhälle utan Internet lika otänkbart som ett utan telefon eller radio. 1,5 miljarder människor har i dag tillgång till Internet – om några år är de dubbelt så många. Den senaste tekniken gör det snart möjligt att inte bara ansluta datorer till nätet, utan också bilar, och till och med böcker, livsmedel och andra ting. En nätansluten bil kan ge föraren upplysningar om lufttrycket i däcken. Programmerade kylskåp kan känna av när olika produkters bäst före-datum går ut. Jag har röstat för betänkandet, eftersom sakernas Internet blir en vitamininjektion för den krisdrabbade ekonomin, och bidrar till att skapa nya arbetstillfällen och tjänster för allt fler medborgare och företag i EU. Det kommer också att låta oss optimera tillverkningsförfaranden och spara energi, något som är mycket viktigt när vi ska bekämpa klimatförändringen.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Vår socialdemokratiska kollega Maria Badia i Cutchets betänkande har starkt stöd av oss i gruppen De gröna. Detta blir en viktig ny tillämpning av Internettekniken. Man förutspår att sakernas Internet kommer att bli en del av vår vardag på 10–15 års sikt. Det bygger på att information tas emot och sänds ut trådlöst med RFID-teknik (radiofrekvensidentifiering) av ett litet chip som har utrymme för mängder av information om det föremål eller den person som det har fästs vid. När det gäller livsmedel gör RFID bland annat spårningen av produkter enklare och tillförlitligare, och ger också upplysningar om produkters innehåll – om deras kemiska egenskaper, glutenhalt med mera. Liknande tillämpningar har redan tagits i bruk, bland annat ett chip som kan ge bilförare realtidsinformation om lufttrycket i däcken. Denna nya teknik kommer att revolutionera interaktionen mellan personer och saker och mellan sakerna själva. Det innovativa är att sakerna kan kommunicera med varandra. Det vanligaste praktiska exempel som brukar nämnas är att kylskåp som programmerats på lämpligt sätt kan känna av när olika produkter närmar sig eller passerar sitt bäst före-datum.

 
  
  

Betänkande: Sosa Wagner (A7-0185/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Alexander Alvaro, Jorgo Chatzimarkakis, Jürgen Creutzmann, Wolf Klinz, Silvana Koch-Mehrin, Britta Reimers och Michael Theurer (ALDE), skriftlig.(DE) Det är oerhört angeläget att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi. Vi måste göra allt för att förhindra att barnpornografi publiceras i kommunikationsnät. Det är både ett politiskt ansvar och en rättslig skyldighet att på ett varaktigt och verksamt sätt förhindra att barn far illa. De tyska fridemokraterna i Europaparlamentet anser att olagligt innehåll av detta slag ska raderas så fort som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för detta initiativbetänkande, vars syfte är att påverka det förestående mötet om Internetförvaltningen, som äger rum i Vilnius den 25–29 september. Parlamentet uppmanar mötet att inte bara ägna sig åt sitt program, utan att också få fler utvecklingsländer att delta i verksamheten, och att även samordna sitt arbete med nationella och regionala organ. Parlamentet uppmanar också EU att ta fram en strategi för de grundläggande aspekterna av Internetförvaltningen, och verka för en reform av ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers).

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. (IT) Jag har inget annat val än att rösta för Francisco Sosa Wagners betänkande om behovet av att sörja för en etisk och säker Internetförvaltning.

Detta kommunikationsverktyg överbryggar tid och avstånd, och för med sig enorma potentiella fördelar. Samtidigt utsätter det oss varje dag för risker, som både omfattar våra personuppgifter och våra barn. Det är av största vikt att sörja för ett fritt informations- och kommunikationsutbyte, men vi måste vara förvissade om att de mest sårbara människorna och de känsligaste uppgifterna får det skydd som krävs även i fortsättningen. Bara då kan Internet fortsätta att vara en motor för samhällsutvecklingen och för respekten för alla människors värdighet.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Internet ”gynnar alla”, och det har väckt en hel del kritik att en viss regering har hand om dess förvaltning och tillsyn.

EU bör utarbeta en strategi som speglar en gemensam syn på Internetförvaltningens grundläggande aspekter, och som vi kraftfullt kan argumentera för i internationella sammanhang och i våra bilaterala förbindelser med USA.

Jag stöder kommissionens positiva inställning till den nuvarande förvaltningsmodellen, som bygger på den privata sektorns ledarskap.

Jag vill också efterlysa att ett större engagemang från utvecklingsländernas sida, särskilt genom finansiering av deras deltagande.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. (PT) De senaste 20 åren har Internet påverkat samhället och det offentliga livet enormt. Ett bra exempel på detta är EU, vars invånare endast utgör 7 procent av människorna i världen, men nästan 19 procent av de globala Internetanvändarna. Förvaltningen av Internet har varit en av politikens viktigaste frågor. Målet har varit att ge allmänheten möjlighet att utnyttja Internets möjligheter till fullo, men också att hitta de bästa lösningarna på problemet med olämpligt eller olagligt innehåll, att ge konsumenterna det skydd de behöver samt att försöka lösa de jurisdiktionsproblem som uppträder genom att Internet är globalt till sin natur.

Jag håller helt med om att Internet är till nytta för hela världen och att dess syfte alltid bör vara att slå vakt om och respektera allmänintresset. Det är av största vikt att EU utvecklar en strategi för Internetförvaltningens grundläggande aspekter. Jag stöder det spanska ordförandeskapets initiativ att utforma ”en europeisk stadga om Internetanvändarnas rättigheter”. Det är viktigt att vi kommer närmare en intern reform av ICANN, så att organets struktur blir mer representativ, med större ansvarsskyldighet och öppenhet.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet om förvaltningen av Internet, som tar upp känsliga frågor som skyddet och värnandet av de grundläggande rättigheterna och friheterna, tillgången till och användningen av Internet, samt IT-brottslighet. Det spanska ordförandeskapets förslag att utforma en europeisk stadga om Internetanvändarnas rättigheter, och erkännandet av en femte grundläggande frihet i EU, nämligen tillträde till Internet, kan ge EU verksammare verktyg som gör att unionen kan garantera å ena sidan en bättre säkerhet, å andra sidan också en allmän och icke-diskriminerande tillgång till Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Göran Färm, Olle Ludvigsson och Marita Ulvskog (S&D), skriftlig. – Vi svenska socialdemokrater valde att lägga ner våra röster kring skrivningen om blockering av webbplatser. Vi anser att denna åtgärd kan vara berättigad i vissa fall, till exempel vid barnpornografibrott, men den ifrågavarande textens referens till blockering vid ”nätbaserad brottslighet” var allt för bred för att vi skulle kunna ställa oss bakom den.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Ingen kan förneka att Internet har fått en samhällsfunktion och inte bara betyder mycket för vår vardag, utan också för massrörelser, politiska idéer och kommunikationsstrategier. Man kan verkligen säga att Internet har blivit en omistlig del av samhället. Varken medlemsstaterna eller EU kan blunda för detta. De bör kräva bättre tillgång till Internet och mer inflytande över hur Internet förvaltas, utan att för den skull undergräva de privata aktörernas roll vid användningen och den dagliga förvaltningen av Internet – detta har ju visat sig avgörande för att ge Internet en sådan livskraft och expansionsförmåga. Medlemsstaternas roll blir allt viktigare, liksom frågor som berör IT-brottslighet och skyddet av användarnas säkerhet och personliga integritet. Samtidigt måste allmänheten ha obehindrad tillgång till Internet och yttrandefrihet där.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Internet spelar en allt viktigare roll i allmänhetens och institutionernas vardag, och till och med för att styra en rad olika länder. Internet påverkar den ekonomiska, kulturella, sociala och mänskliga utvecklingen. Därför är förvaltningen av Internet en oerhört viktig global fråga. Det är således synnerligen angeläget att EU kan ingripa aktivt på det här området, och att värna allmänintresset och sina värderingar och principer. Mot bakgrund av detta har jag röstat för betänkandet, som betonar vikten av att fler globala parter är företrädda i de organ som för närvarande styr Internetmarknaden, det vill säga Internet Corporation for Assigned Names and Numbers (ICANN) och Internet Assigned Numbers Authority (IANA).

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Detta betänkande har föranletts av Internets växande betydelse. Internet har blivit ett oumbärligt redskap för att främja demokratiska initiativ, den politiska debatten, digital kompetens samt kunskapsspridning. Tillgången till Internet förutsätter, samtidigt som den garanterar, möjligheten att utöva andra grundläggande rättigheter, däribland respekten för privatlivet, uppgiftsskyddet, yttrande-, förenings- och pressfriheten, friheten från diskriminering, rätten till utbildning samt rätten till kulturell och språklig mångfald.

Betänkandet framhåller därför att institutionerna och de berörda parterna på samtliga nivåer har ett allmänt ansvar för att se till att alla kan utöva sin rätt att delta i informationssamhället.

Betänkandet tar också upp att den IT-relaterade brottsligheten utgör ett hot mot samhällen som förlitar sig på IKT och påpekar att det har blivit allt vanligare med uppmaningar att utföra terroristattacker, hatbrott och barnpornografi. Detta utsätter allmänheten, däribland barn, för fara. I betänkandet sägs att ”de offentliga aktörernas roll bör stärkas i samband med utformningen av en övergripande strategi”. Slutligen uttrycker betänkandet också oro med anledning av ICANN:s struktur, som är föga representativ, och därför att EU och det internationella samfundet inte kan påverka ICANN:s verksamhet särskilt mycket.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Betänkandet konstaterar att Internet spelar en viktig roll för att främja den kulturella mångfalden och uppmuntra medborgardemokratin. För att de demokratiska värderingarna ska främjas är det emellertid avgörande att regeringarna avhåller sig från censur. Jag välkomnar därför skrivningen i punkt 13.

 
  
MPphoto
 
 

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. (RO) Debatten om hur Internet ska förvaltas är förvisso särskilt angelägen i ett läge där vi i många länder inte klarar oss utan denna kommunikationsteknik, vare sig på arbetet eller i våra privatliv. Just därför demonstrerar vi milt sagt vår totala oförmåga till kreativt tänkande om vi överlåter de strategiska Internetbesluten på ett amerikanskt privatägt företag.

Det betänkande som vi har röstat om i dag är avgörande för att skapa en förvaltningsmodell där även slutkonsumenterna kan vara med och påverka. Jag anser att vi behöver uppmuntra samarbeten mellan universitet och näringsliv på lokal, regional och nationell nivå. Men vi måste också öppna dörren för marknadsaktörer från Asien, med tanke på hur oerhört snabbt utvecklingen går där. Det är vidare viktigt att vi går in starkt för att hitta en balans mellan skyddet av användarnas integritet och lagringen av personuppgifter på olika webbplatser, inte bara på grund av de sociala nätverkens framväxt, utan också på grund av e-handelns utveckling. En annan mycket viktig punkt är att Internet är ett utmärkt verktyg för att främja EU:s kulturarv och värderingar. Samtidigt är Internet en innovationsmotor som gör det möjligt för oss att knappa in på det försprång som andra regioner i världen har.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag välkomnar skälen i det här betänkandet, som gör Internet till en nytta för hela världen som måste förvaltas i det gemensamma intresset. Betänkandet lyfter fram Internets betydelse i den politiska debatten. Det är på grund av dessa nämnda principer som jag röstade emot den här texten. Hur kan vi å ena sidan förespråka respekt för det gemensamma intresset och å andra sidan kräva delad privat-offentlig förvaltning som inte förhindrar fri konkurrens? Trots att den här texten har den fördelen att den lyfter fram det gemensamma intresset uppnår den motsatt resultat. EU-liberal dogmatism innebär en katastrof för Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) I dag är Internet ett globalt verktyg och administrationen av nätet bör därför ta hänsyn till det gemensamma intresset. I dag är Internet ett av de viktigaste sätten att sprida demokratiska värden runt om i världen och det är ett oundgängligt verktyg för att främja alla typer av idéer, politisk debatt och kunskapsspridning. Det är därför avgörande att Internet utvecklas på ett sådant sätt att alla inom EU får en mer jämlik tillgång till nätet. Det är också viktigt att det är säkert för alla användare, framför allt barn, som inte har samma förmåga att skydda sig mot de potentiella faror som det kan medföra att använda Internet. Om vi ska kunna behålla Internets status som något som är till nytta för hela världen måste vi undvika ett scenario där nätet domineras av en enskild entitet eller grupp av organisationer. Därför röstade jag som jag gjorde.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) När det gäller Internet måste vi å ena sidan upprätthålla principen om yttrandefrihet och å andra sidan bekämpa nätbaserad brottslighet och missbruk av nätet. Vi får dock inte lagra data i syfte att bekämpa brott och terrorism när det inte finns någon grund för eventuella misstankar. Internet har framför allt gett upphov till nya problem, t.ex. när det gäller dataskydd på webbplatser för socialt nätverkande eller i anslutning till projekt som Googles gatuvyer. Betänkandet tog knappast någon hänsyn till problemen med den senaste tidens utveckling och jag lade därför ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) Internet är till nytta för hela världen och ska utgå från kriteriet om allmänintresse. En särskild förvaltningsinfrastruktur för Internet måste skapas så att nätets säkerhet, integritet och äkthet kan skyddas och riskerna för nätattacker minskas. Ett öppet globalt samarbete om Internetförvaltning behövs och vi måste ta fram en europeisk stadga om Internetanvändarnas rättigheter och erkänna den femte grundläggande friheten inom EU: tillträde till Internet. Därför röstade jag i dag för betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi om förvaltning av Internet. Jag menar att EU bör anta en strategi som inkluderar tillträde till Internet utan diskriminering och som skyddar Internets neutralitet, respekt för sekretessen, dataskydd, yttrandefrihet och skydd för minderåriga. Särskild tonvikt bör läggas på den grupp av befolkningen som är mest sårbar för attacker på nätet och nödvändiga restriktioner bör införas för att skydda minderåriga i största möjliga utsträckning och för att främja internationellt samarbete i kampen mot olagligt och skadligt innehåll på Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Fiorello Provera (EFD), skriftlig. (IT) Internet har nu blivit ett instrument som är mycket viktigt för den inre marknadens utveckling, något som är en hörnsten i EU:s tillväxt och utveckling. Dessutom har drygt 60 procent av Europas befolkning i dag tillgång till IT-världen. Det tycks därför vara nödvändigt att EU leder debatten om förvaltning av Internet och på så sätt garanterar att en tjänst som har blivit avgörande för det sociala och kommersiella utbytet verkligen återspeglar EU:s värden, t.ex. skydd för konsumenter och minderåriga. Därför stödjer jag innehållet och förslagen i Sosa Wagners betänkande.

 
  
MPphoto
 
 

  Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. (ES) Först vill jag gratulera föredraganden och att betänkandet läggs fram vid en lämplig tidpunkt, med tanke på att nästa möte för forumet för förvaltning av Internet snart äger rum och för första gången hålls inom EU.

EU har varit delaktigt i forumet för förvaltning av Internet sedan starten, men när mötet nu hålls i Vilnius blir vår delegation än mer relevant. I år är det fem år sedan forumet för förvaltning av Internet skapades och i enlighet med Tunisagendan måste man fatta beslut om huruvida man ska fortsätta. EU:s delegation uttryckte redan i Sharm-el-Sheikh sitt samtycke till att forumet för förvaltning av Internet bör fortsätta i sin nuvarande form mot bakgrund av den viktiga roll det spelar som ett instrument för öppen dialog mellan alla aktörer som är delaktiga i förvaltningen av Internet.

Detta måste fortsatt vara vår hållning i de debatter som kommer att äga rum i Vilnius. När det gäller övriga frågor, t.ex. utvecklingen av ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers), som tveklöst kommer att få en framträdande roll i debatterna på det kommande forumet, gör Sosa Wagners betänkande det mycket tydligt vilken hållning som vi, företrädarna för EU-institutionerna, tillsammans kommer att argumentera för på forumet för förvaltning av Internet.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag röstade emot det här betänkandet i slutomröstningen, eftersom det förespråkade att regeringarna ska blanda sig i förvaltningen av Internet, något som inte direkt är De grönas hållning.

 
  
MPphoto
 
 

  Alexandra Thein (ALDE), skriftlig. (DE) Att bekämpa sexuellt utnyttjande av barn och barnpornografi är mycket viktigt. Vi måste vidta alla åtgärder för att förhindra att barnpornografi görs tillgänglig via Internet. Att permanent och effektivt förhindra utnyttjande av barn är både ett politiskt ansvar och en rättsprincip. Medlemmarna av tyska FDP i parlamentet anser att kriminellt innehåll av detta slag måste raderas så snabbt som möjligt.

 
  
MPphoto
 
 

  Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Sosa Wagner-betänkandet, eftersom EU bör visa ett starkt ledarskap när det gäller alla aspekter av förvaltning av Internet på den internationella arenan. Detta betänkande lyfter fram EU:s tonvikt på behovet av säkerhet och stabilitet för det globala nätet, respekten för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, sekretess, skydd för personuppgifter och främjande av kulturell och språklig mångfald.

 
  
MPphoto
 
 

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet om förvaltning av Internet, men jag reserverade mig när det gäller det stycke som säger att skydd för innehavare av immateriella rättigheter ska prioriteras genom att de jämställs med konsumenter.

God förvaltning av Internet måste garantera tillträde för alla till tillgångar, framför allt kulturella tillgångar, inom en digital miljö, men detta får inte ske på bekostnad av upphovsmännens och framför allt författarnas rättigheter. De här rättigheterna kan inte behandlas som enbart immateriella rättigheter. Författarna måste kunna välja hur de vill att människor ska få tillträde till deras verk.

Dessutom måste användarnas sekretess och kreativitet också garanteras.

Därför är det avgörande att hitta rätt balans mellan användarnas rättigheter och upphovsmännens rättigheter så att enskilda individer kan gynnas som informerade medborgare, konsumenter och upphovsmän.

 
  
  

Betänkande: Winkler (A7-0143/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Trots att jag röstade för detta betänkande noterade jag de förbehåll som görs vad gäller vissa regioner, framför allt de yttersta randområdena, vad gäller tillgång till innovation. Hänsyn måste tas till svårigheter som beror på bristen på kritisk massa för att stimulera till ett bättre utnyttjande av potentialen för områden som forskning och innovation i de här regionerna. De yttersta randområdenas unika egenskaper vad gäller geografi och klimat är särskilt fördelaktiga när det gäller specifika aktiviteter på områdena biologisk mångfald, marinresurser, klimatförändring, förnybar energi, vatten, miljö, naturresurser, hälsa och ny teknik.

När det gäller framför allt naturresurser och biologisk mångfald ger de yttersta randområdena den europeiska forskningen privilegierad tillgång till tropiska ekosystem med en unik biologisk mångfald och ett unikt jordbruk. Detta gör att forskning kan bedrivas inom ramen för det europeiska området för forskningsverksamhet som ”naturliga laboratorier”. Detta är också bra platser för experimenterande. Trots möjligheterna i många regioner och alla insatser som görs har många av dem fortsatt fler svårigheter än andra regioner när det gäller att förbättra de faktorer som bidrar till konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning – i enlighet med Lissabonstrategin – framför allt på området forskning och utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Alfredo Antoniozzi (PPE), skriftlig.(IT) Herr talman! Jag stödjer Hermann Winklers ståndpunkt när det gäller att revidera EU:s politik för att främja innovation och jag röstade för betänkandet. Jag instämmer framför allt i önskan att erbjuda en bred strategi som omfattar inte bara teknisk innovation, utan även administrativ, organisatorisk och social innovation. För att kunna åstadkomma detta anser jag att ett engagemang från finansvärlden och från små och medelstora företag i syfte att definiera åtgärder för främjande av innovation är avgörande. Lika viktigt är att uppmärksamhet ägnas åt politiska och ekonomiska mål på regional nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Detta initiativbetänkande tar upp de EU-åtgärder som vidtagits inom området innovationspolitik och fastställer ett antal prioriteringar för att definiera en ny innovationspolitik. En av dessa prioriteringar är att parlamentet uttrycker ett önskemål om att innovationen inte ska begränsas till tekniska aspekter, utan även omfatta administrativa, organisatoriska och sociala innovationer. Det betonar också utvecklingen av nya innovationsindikatorer som är bättre anpassade till ekonomier som i allt större utsträckning är kunskapsbaserade. Till sist – och jag anser att detta är en viktig punkt – förespråkar betänkandet att man stärker synergieffekterna mellan ramprogrammen för forskning och innovation och strukturfonderna. Eftersom jag instämmer helt i betänkandets inriktning röstade jag för det.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Pierre Audy (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för initiativbetänkandet från min tyske kollega Hermann Winkler, som togs fram efter kommissionens meddelande ”Översyn av gemenskapens innovationspolitik i en värld i förändring”. Innovation är den avgörande faktorn bakom att man på ett framgångsrikt sätt kan bemöta de stora utmaningar i samhället och miljön som EU i dag står inför och uppnå de strategiska politiska målen. Vi kommer inte att uppnå våra energi- och klimatmål till 2020, utan att påskynda utvecklingen och en allmän tillämpning av lämplig, hållbar och effektiv energiteknik. Jag stödjer en stärkt dialog mellan universiteten och näringslivet. När det gäller budgetaspekterna på den statiska offentliga finansieringen måste vi göra innovationspolitiken mer EU-baserad.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stödde detta betänkande. Vetenskaplig forskning och innovation är viktig för att på ett framgångsrikt sätt hantera EU:s nuvarande stora samhälleliga och miljömässiga utmaningar och förverkliga de strategiska politiska målen på områden som bland annat konkurrenskraft, klimatförändring, sysselsättning, demografisk förändring och mycket annat. För att förbli konkurrenskraftigt måste EU investera i hållbar teknik och säkerställa att den får den finansiering som krävs. Hittills har EU legat långt efter på området vetenskaplig forskning och innovationer, eftersom detta område är mycket fragmenterat och det finns skillnader mellan vetenskaplig forskning och innovationer och marknadsintroduktion. Jag anser att kommissionens framtidsplan för innovationer måste lösa frågorna om finansiering från den privata sektorn av vetenskaplig forskning och innovationer, vilket skulle göra det möjligt för företag att skapa innovativa produkter och tjänster och anpassa dem på marknaden.

 
  
MPphoto
 
 

  Mara Bizzotto (EFD), skriftlig.(IT) Oavsett om det handlar om produkter eller processer och oavsett om de är omdanande eller stegvisa är innovationer drivkraften bakom konkurrenskraften hos moderna ekonomiska system och affärssystem som eftersträvar effektivitet och hållbarhet. Forskning som stärker varje innovativ handling och upptäckt måste därför stödjas, framför allt när den lyckas med att föra samman små och medelstora företag och den nya teknikvärlden.

Därför kan jag bara stödja initiativbetänkandet som tagits fram av Hermann Winkler och som introducerar en tredje part som sluter kunskapstriangeln – konsumenterna. Vi behöver referenspunkter inom den ständigt föränderliga situation som vi upplever i vår vardag. Därför är det viktigt att tillväxten och konkurrenskraften hos de ekonomiska och sociala systemen alltid ligger kvar på en mänsklig skala.

 
  
MPphoto
 
 

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. (RO) I dag går mindre än 1 procent av EU:s budget till innovation. Så här ser det ut vid en tidpunkt då EU har insett att dess framtid ligger inom kunskapstriangeln av forskning/innovation/utbildning. Parlamentets begäran att utöka de resurser som allokeras till innovation är absolut rättfärdigad mot denna bakgrund. Det är snart dags att titta på budgetramarna för perioden 2014–2020 och vi måste ta ställning till denna begäran. Att omvandla EU:s ekonomi till en hållbar ekonomi måste göra de europeiska företagen mer konkurrenskraftiga och ge utrymme för att nya möjligheter skapas för de nationella ekonomierna som ett resultat av de ekonomiska och miljömässiga utmaningar som EU står inför.

Dessutom är det mot bakgrund av den ekonomiska krisen och kreditkrisen oerhört viktigt för företagens innovativa kapacitet att mer finansiering görs tillgänglig på både EU-nivå och nationell nivå och att lämpliga finansiella instrument skapas. Att dela upp resurserna på en rad olika mål och en serie av specifika EU-initiativ har hittills inte gett tillfredsställande resultat. Finansieringen måste inriktas på de områden där bumerangeffekten är som störst. Det viktigaste kriteriet här måste vara mervärde för EU.

 
  
MPphoto
 
 

  Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för det här betänkandet. Först vill jag gratulera föredraganden, Hermann Winkler, till hans mycket goda insatser.

Innovation och forskning är i likhet med utbildning de viktigaste komponenterna som gör att EU kan konkurrera på ett positivt sätt i en mer tekniskt konkurrensutsatt värld. Hittills har dock endast 1 procent av EU:s budget öronmärkts för denna sektor, en procentandel som inte är tillräcklig för att ta itu med de tuffa utmaningar som EU kommer att ställas inför. Det är dags för EU att investera mer i forskning och innovation. Jag anser att vi kan klara den ekonomiska krisen och att göra ytterligare medel tillgängliga är ett sätt att åstadkomma detta.

Jag anser också att det är viktigt att erbjuda incitament för och stimulera till privata investeringar i teknisk innovation, eftersom det endast är genom att bedriva forskning som vi kommer att kunna ha en konkurrenskraftig marknad som klarar det växande antalet företagsutflyttningar. Slutligen stödjer jag planerna på att inrätta ”instrument som är särskilt riktade” och minska byråkratin för små och medelstora företag, vilket skulle kunna leda till en kraftfull teknikinnovation.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Innovationspolitiken måste ta itu med de stora sociala problem som vi står inför och föra samman alla som är berörda.

Det är viktigt att investera i kunskap och i reformer som främjar tekniska framsteg, forskning, innovation och utbildning som syftar till att främja välståndet, tillväxten och sysselsättningen på medellång och lång sikt.

Kampen med de nya utmaningarna kräver ett innovativt förhållningssätt till att införa ny teknik samt ett innovativt förhållningssätt till sociala frågor på organisationsnivå.

Jag uppmanar till utökade insatser så att vi kan gå från teknisk innovation till social innovation – innovation inom offentlig service och i de olika regionerna.

 
  
MPphoto
 
 

  Lara Comi (PPE), skriftlig. (IT) Intelligent tillväxt som bygger på kunskaps- och innovationsekonomin kräver konkreta åtgärder från överstatliga och nationella institutioner.

En förbättrad politik för att stödja entreprenörer inom forskningssektorn måste åtföljas av en politik för att stimulera till investeringar i nya experiment, i en insats för att bland annat se till att de finns utbildade arbetare som är redo att konkurrera på den europeiska arbetsmarknaden. Samtidigt som vi ber länderna att investera kraftfullt i forskning bör vi erbjuda dem ett europeiskt regelverk som är både generellt och specifikt, med gemensamma, samordnade utvecklingsriktlinjer och instrument för att övervaka om finansieringen ger önskat resultat.

Jag föreslår och stödjer lagstiftning på EU-nivå om åtgärder som omfattar lärlingssystem, utbildning och yrkesutbildning, något som vissa länder redan har infört i sina utbildningssystem samt ”rättighets- och skyldighetsåtgärder” inom utbildningsområdet. Men om vi har som mål att 3 procent av BNP ska allokeras till forskningsfinansiering måste den akademiska världen erbjuda fler garantier vad gäller t.ex. föreläsarnas akademiska produktivitet och vi måste förhindra att resurserna portioneras ut i små doser, något som på senare år har gett upphov till olämplig och oproportionerlig användning av redan begränsade resurser, med otillfredsställande resultat.

Till sist instämmer jag också i behovet av att arbeta mot ett enhetligt patentdomstolssystem i syfte att standardisera rättigheterna på överstatlig nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Ioan Enciu (S&D), skriftlig. (RO) Innovation har en särskilt viktig plats i det moderna samhället. Ett samhälle som är baserat på innovation kan undvika eventuella kriser, både socioekonomiska och naturrelaterade. Därför är det viktigt att innovationspolitiken kan underlätta för samhällets utveckling och inte få det att stagnera på grund av att man använder olika byråkratiska trick. Som Hermann Winkler anger i sitt betänkande måste innovation i dag också ta hänsyn till det sociala värde den medför. Jag anser att 2000-talets innovationer också måste ta hänsyn till vilken effekt de har på individen och samhället i stort. Innovationer som ”sakernas Internet” måste t.ex. ta hänsyn till och respektera rätten till sekretess och skydd för individens personuppgifter. Det europeiska samhället får inte bli ett ”storebrorssamhälle”. Tvärtom måste innovationerna hjälpa människor att kommunicera fritt i ett öppet samhälle. De bidrag som tekniska och sociala innovationer inneburit ligger i praktiken bakom våra framsteg. Det är därför jag ber kommissionen att hantera denna fråga med största möjliga ansvarstagande och presentera en vision för att ta fram en handlingsplan för framtiden när det gäller innovationer.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Betydelsen av kunskap och innovation har blivit allt mer framträdande på den politiska dagordningen och i det politiska språket. I dag finns det inte många som vågar ifrågasätta vikten av att investera på det här området och behovet av att koppla samman kunskap, innovation, företagande och jobb.

Risken med den enhällighet som råder kring detta koncept är dock att det kommer att sjunka samman, på det sätt som skett med andra uppblossande intressen som miljön, ekonomisk hållbarhet eller att stödja entreprenörskap. De här ämnena förekommer sida upp och sida ned i valmanifest och program och det slutar nästan alltid med att de förlorar alla eventuella särskiljande drag de eventuellt haft och bara blir ett konstaterande av fakta. Trots att regeringen har gjort seriösa insatser när det gäller vissa aspekter måste jag i det här sammanhanget dock uppmärksamma den negativa tekniska populism som Portugals premiärminister tycks lida av. Det skulle vara bättre att koncentrera sig mer på innehållet och mindre på deklarationer som handlar om förbättrade arbetsförhållanden och vetenskaplig produktion och att inte glömma bort att konkurrenskraftiga insatser visserligen kräver ambition, men också en realistisk inställning.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) I dag är det allmänt accepterat att innovation är mycket viktigt för att den ekonomiska och sociala utvecklingen ska bli framgångsrik och hållbar och för att den europeiska integrationen ska lyckas. Innovationens betydelse, som alltid måste kopplas till forskning och utbildning, har blivit än mer uppenbar mot bakgrund av den allt snabbare utvecklingstakten i den globala och mänskliga verkligheten. Med tanke på detta stödjer jag detta betänkande om en revision av EU:s innovationspolitik och vill betona det omedelbara behovet av att EU koncentrerar sina insatser till att utnyttja resurserna på det här området. Jag vill också peka på betydelsen av incitament för den privata sektorn och en omfattande, tvärsektoriell strategi för att få till stånd en europeisk innovationspolitik som en prioritet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Vi instämmer i flera aspekter av detta betänkande, även om det sätt som det är formulerat på inte alltid betonar de viktigaste frågorna. Vi håller t.ex. med om att innovation bara är en av de komponenter som behövs för att hantera de utmaningar som vi står inför i dag på såväl en social som en global miljömässig nivå och det finns andra områden som är lika viktiga för samhället.

Den prioritet som ges till vart och ett av de områden som ingår i EU 2020-strategin, t.ex. företagande, sysselsättning, demografisk förändring och ett inkluderande samhälle, är dock av ett sådant slag att dokumentet och analysen av nödvändig innovation i en föränderlig värld inte är tillräckligt för att främja verklig ekonomisk och social sammanhållning, ökad produktivitet, jobbskapande och en återhämtning för lönenivåerna i medlemsstaterna – alltsammans sådant som vi anser är avgörande. Därför lade vi ned våra röster.

I meddelandet om en översyn av EU:s innovationspolitik i en föränderlig värld, utfärdat den 2 september 2009, beskriver kommissionen den utveckling som skett sedan 2005 inom området EU:s innovationspolitik. Man kan nu förvänta sig att vissa aspekter av den föreslagna handlingsplanen för innovation som kommer att presenteras inom kort kommer att tas upp på nytt och införas.

 
  
MPphoto
 
 

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (S&D), skriftlig.(PL) Betänkandet om de utmaningar som EU:s innovationspolitik står inför är ett mycket bra dokument som lyfter fram de viktigaste frågorna på detta område. Tillsammans med mina kolleger från S&D-gruppen ställde jag mig bakom betänkandet, inklusive ändringsförslag 46, som uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser för att kunna komma överens om ett EU-patent och ett gemensamt patentdomstolssystem. Denna fråga har diskuterats under många år och under denna tid har samma argument upprepats för ett gemensamt patent och åtföljda av samma omtvistade frågor (t.ex. hur många språk EU-patenten ska översättas till). Vissa juridiska frågor har förtydligats sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Vi kommer att ha två olika regleringar: en för själva patentet och en för språksystemet.

Till detta tillkommer dock frågan om patentdomstolssystemet. Om ett sådant system inrättas krävs reglering av relationen mellan EU och Europeiska patentorganisationen på ett sätt som stämmer överens med EU-institutionernas befogenhet, inklusive parlamentet. Utan att gå in i detalj när det gäller patentsystemet – som utan tvekan kommer att bli föremål för otaliga diskussioner – vill jag betona att denna fråga är en av de viktigaste utmaningarna under parlamentets innevarande mandatperiod. Därför anser jag att vi i varje skede ska uppmana de övriga institutionerna att inleda konstruktivt samarbete på det här området, vilket är precis vad Hermann Winklers betänkande gör.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Winklerbetänkandet tar upp ett antal viktiga frågor, inklusive ekologisk innovation och grönt företagande. Mot bakgrund av de utmaningar som vår planet står inför är det uppenbart att innovationer på dessa områden har avgörande betydelse. Mitt eget land, Skottland, ligger i framkant när det gäller många aspekter av ekologisk innovation, framför allt inom området förnybar energi. Den skotska regeringen har inrättat ett Saltire-pris på 10 miljoner pund som syftar till att stärka innovation inom tidvatten- och vågenergi och detta stämmer väl överens med EU:s ansatser att föra en politik som passar i en föränderlig värld.

 
  
MPphoto
 
 

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. (LT) Som ett resultat av den globala konkurrensen om att attrahera investeringar flyttas inte bara vissa produktionsanläggningar, utan också den forsknings- och utvecklingskapacitet som är kopplad till dem i allt större utsträckning ut till tredjeland. Denna trend är ett fundamentalt hot mot Europa som industrikontinent. Detta måste motverkas genom att beslutsamt främja innovationspotential innan utvecklingen blir oåterkallelig. Enligt kommissionen går mindre än 1 procent av EU:s budget direkt till innovationsrelaterade åtgärder. Med tanke på de sociala utmaningar som ligger framför oss är detta otillräckligt. Jag instämmer därför i uppmaningarna att utöka EU:s budget för innovation. Detta bör återspeglas i planeringsprocessen i samband med budgetramen för 2014–2020. Dessutom är det mot bakgrund av den ekonomiska krisen och kreditkrisen oerhört viktigt för företagens innovativa kapacitet att mer finansiering görs tillgänglig på både EU-nivå och nationell nivå och att lämpliga, särskilt riktade finansiella instrument inrättas. För att göra innovationspolitiken mer effektiv måste de olika stödinstrumenten samordnas bättre och kopplas till en mer slimmad förvaltningsstruktur. Med andra ord måste det ekonomiska stödet vara tydligare riktat.

 
  
MPphoto
 
 

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig.(PL) Utan ett kontinuerligt införande av innovationer finns det ingen chans till utveckling. Det finns ett behov av innovativa åtgärder på alla områden inom ekonomin och samhällslivet – från nyskapande behandlingsmetoder och allt snabbare kommunikationssätt till nya idéer inom industrin och vetenskapen och alternativa metoder för att utvinna energi. Detta är särskilt viktigt mot bakgrund av den globala ekonomiska krisen och problemen med ett åldrande samhälle. Jag vill peka på att vid sidan av innovationspolitikens tvärsektoriella natur har även medborgarnas initiativ betydelse.

Små och medelstora företags och jordbrukens innovationsförmåga är avgörande för att skapa en konkurrenskraftig ekonomi. När vi ägnar oss åt att se till att ekonomin snabbt kan utvecklas – vilket också innefattar hänsyn till miljön – får vi inte glömma människorna och avsaknaden av social jämlikhet, eftersom dessa skillnader kan bli större och kan motverka utvecklingsåtgärderna.

 
  
MPphoto
 
 

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. (IT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att den omvandling som den europeiska ekonomin nu genomgår till att bli en mer hållbar ekonomi måste göra våra europeiska företag mer konkurrenskraftiga. Det är viktigt att de ekonomiska utmaningarna kan omvandlas till nya möjligheter för de nationella ekonomierna. Att bekämpa det ökande antalet utflyttningar till tredjeland – inte bara när det gäller produktionsanläggningar, utan också den forsknings- och utvecklingskapacitet som är kopplad till dem – måste bli ett av våra mål.

Vid sidan av det politiska målet att uppnå konkurrenskraft måste EU ta itu med andra viktiga utmaningar som våra samhällen står inför i dag, bland annat klimatförändringen och den demografiska förändringen. I dag går mindre än 1 procent av EU:s budget direkt till innovationsrelaterade åtgärder. Med tanke på de sociala utmaningar som ligger framför oss är denna procentandel otillräcklig.

Därför ställde jag mig bakom föredragandens ståndpunkt, då han begär att den kommande planeringsprocessen i anslutning till den nya budgetramen för perioden 2014–2020 ska omfatta en utökning av EU:s budget för innovation. Det är viktigt att incitamenten är målinriktade och att identifiera och utveckla samordnade kopplingar mellan olika instrument för att stödja ny teknik och förbättrad samordning mellan de berörda parterna. Förutom det offentliga stödet måste den privata sektorns investeringar i innovation stimuleras och främjas.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) I anslutning till forskning och utbildning är innovation en av de viktigaste sakerna för att bygga upp kunskap inom EU. En EU-politik om innovation är mycket viktig för att uppnå de mål som anges i EU 2020-strategin. Innovation kräver dock ekonomiska resurser som i dag saknas, inte minst bland företagen, och det är inte lätt för företagen – framför allt inte för små och medelstora företag – att skaffa dessa resurser. Att godkänna denna lagstiftning är därför ett viktigt steg mot att erbjuda entreprenörerna stöd. De är drivkraften bakom innovation i Europa.

 
  
MPphoto
 
 

  Miroslav Mikolášik (PPE), skriftlig. (SK) Jag anser att det är oacceptabelt att den globala ekonomiska konkurrensen har lett till en situation där inte bara produktionsanläggningar, utan också de forsknings- och utvecklingsresurser som är kopplade till dem, flyttas ut till tredjeland.

Denna trend måste kraftfullt motverkas genom en djärv och detaljerad innovationspolitik för industrin som garanterar att EU:s ekonomi blir konkurrenskraftig och att man kan övergå till en kunskapsbaserad ekonomi med låga koldioxidutsläpp.

Därför anser jag att volymerna för EU:s innovationsfinansiering är otillräckliga, då de utgör mindre än 1 procent av EU:s budget, och jag håller med föredraganden om att denna brist bör åtgärdas i budgetramen för perioden 2014–2020, som man kommer att börja arbeta med i slutet av året.

Mot bakgrund av att den ekonomiska krisen har bidragit till att lånen till innovativa affärsprojekt har frusits är det samtidigt nödvändigt att medlemsstaterna också på allvar överväger en märkbar ökning av finansieringen av forskning och utveckling, något som kommer att garantera deras konkurrenskraft på lång sikt och bidra till att rädda och skapa jobb.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. (DE) Forskning, innovation och utbildning är viktiga faktorer i ett lands konkurrenskraft. Om företagen ska kunna ha innovationsförmåga måste de investera mycket pengar, något som ofta är ett problem, inte minst mot bakgrund av kreditkrisen. I en tid då resurserna blir allt knappare är det viktigt att utöka och främja användandet av hållbar teknik. Vi måste å ena sidan stödja landsbygdsregionerna genom att bygga ut bredbandsnätet där samtidigt som infrastrukturen i dessa regioner krymper på grund av privatiseringen av järnvägsnätet, posten och så vidare.

Medan vi talar om betydelsen av universitet och forskningsanläggningar minskar finansieringen till dessa institutioner. Som alltid betonar vi de små och medelstora företagens betydelse i det här sammanhanget, men det återstår att se om detta följs upp genom verklig handling. Betänkandet är i praktiken en upprepning av gamla åtgärder och jag lade därför ned min röst.

 
  
MPphoto
 
 

  Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. (EL) I EU 2020-strategin för de kommande tio åren anges som det andra grundläggande målet att investeringarna i forskning och utveckling ska öka till 3 procent av BNP till 2020. I detta initiativbetänkande uppmanas kommissionen att vidta specifika och ambitiösa initiativ i skuggan av Lissabonstrategins misslyckande inom denna specifika sektor.

Man kan notera att utgifterna för forskning och utveckling i Europa är mindre än 2 procent, jämfört med 2,6 procent i USA och 3,4 procent i Japan, vilket framför allt beror på att de privata investeringarna ligger på en låg nivå. Den förändring som sker på arbetsmarknaden på grund av den rådande ekonomiska krisen och de förändrade produktionsprocesserna gör att det är nödvändigt att utveckla innovationssektorn, vilket kommer att generera såväl tekniskt som socialt mervärde.

 
  
MPphoto
 
 

  Robert Rochefort (ALDE), skriftlig. (FR) Det är morgondagens innovationer som gör att Europa kan hantera stora ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningar under de kommande decennierna. Vi måste öka våra insatser för att införa en ambitiös innovationspolitik i Europa. Detta är logiken bakom Hermann Winklers betänkande, som jag också ställt mig bakom. För det första måste vi utöka det finansiella stöd som är öronmärkt för denna politik. Den andel av EU:s budget som går till innovation måste utökas avsevärt och jag hoppas att den kommande budgetramen för 2014–2020 kommer att ligga i linje med detta.

Medlemsstaterna måste också öka sina insatser för att uppnå Barcelonamålet så snart som möjligt genom att avsätta minst 3 procent av BNP till forskning och utveckling. Det är också lika viktigt att förbättra samordningen av EU-politiken och den nationella politiken. För att innovationspolitiken ska vara effektiv måste den utformas på ett brett, sammanhängande sätt och med ett långsiktigt perspektiv. Dessutom måste dialogen mellan forskningssektorn och den ekonomiska sektorn stärkas. I det här perspektivet välkomnar jag inrättandet av Europeiska institutet for innovation och teknik, som kommer att bidra till att stärka relationerna mellan dessa båda världar.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag beklagar att den delade omröstningen som De gröna begärde för att lyfta ut begäran om en europeiska patentdomstol inte fungerade och tyvärr ingår detta därför. Detta betänkande uppmanar dock till användning av gemensamma patentverktyg, patentplattformar och fullständiga rättighetslicenser och betonar vikten av att patenten håller hög kvalitet.

 
  
  

Betänkande: Cashman (A7-0165/2010)

 
  
MPphoto
 
 

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för betänkandet, eftersom jag anser att det är av största vikt att utplåna fattigdomen. Att utplåna fattigdomen är det huvudmål som anges i Lissabonfödraget för EU:s samarbets- och utvecklingspolitik och med tanke på att detta är ett moraliskt åtagande som är användbart på lång sikt för EU:s intressen anser jag att det är avgörande att prioritera detta mål i vår utrikespolitik. Det är också värt att notera att trots den djupa ekonomiska kris som Europa och övriga världen upplever kan och får vi inte försumma biståndet, då detta är avgörande för att skapa en värld med ökad rättvisa och solidaritet.

Med tanke på att de mål som togs fram vid millennietoppmötet 2000, där vi förband oss att förbättra våra insatser i arbetet med att bekämpa fattigdomen, fortfarande inte är i närheten av att uppnås och att år 2015 – det år då dessa mål ska uppnås – rycker allt närmare bör vi omgående undersöka olika faktorer som är inriktade på att förbättra resultaten för millennieutvecklingsmålen. Jag vill därför tacka föredraganden för betänkandet och passa på att uttrycka mitt stöd för detta projekt.

 
  
MPphoto
 
 

  Roberta Angelilli (PPE), skriftlig. (IT) Varje år dör nästan åtta miljoner barn före fem års ålder. Tre och en halv miljoner spädbarn dör strax efter födseln på grund av graviditetskomplikationer. Cirka fyra miljoner dör i enbart fem länder: Indien, Nigeria, Demokratiska republiken Kongo, Pakistan och Kina.

Många av de här dödsfallen skulle enkelt kunna förhindras genom enkla åtgärder som amning, användning av myggnät som behandlats med insektsmedel och administrering av vaccin, framför allt mot lunginflammation och malaria. Många mödrar är omedvetna om vaccinernas betydelse och om de är medvetna om det är de så fattiga att de inte har pengar att betala för transport till en klinik eller ett sjukhus.

Det krävs inga jättelika investeringar för att ge dessa barn en framtid. Det enda som krävs är att förse länderna med mediciner som kostar mycket litet och som för oss är en del av den förebyggande medicinen, att bygga brunnar för dricksvatten, att tillhandahålla enkla myggnät och att säkerställa att förnödenheter når sina avsedda destinationer.

Därför behöver vi mer än något annat den politiska beslutsamheten att agera för att rädda många människoliv, att sätta stopp för denna tysta slakt av oskyldiga barn som råkat födas i ett fattigt land.

 
  
MPphoto
 
 

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Michael Cashmans betänkande, eftersom jag anser att parlamentet måste ta tydlig ställning för att förverkliga millennieutvecklingsmålen. Den rådande ekonomiska krisen får inte leda till att dessa mål ifrågasätts. Dessa mål, som antogs vid millennietoppmötet 2000, är fortfarande långt ifrån att uppnås. Detta handlar om att minska extrem fattigdom och hunger, att garantera en grundutbildning för alla, främja sexuell jämställdhet, minska spädbarnsdödligheten, förbättra mödrahygienen, bekämpa hiv/aids, malaria och tuberkulos, bevara miljön på ett hållbart sätt och införa ett globalt partnerskap för utveckling. I september 2010 träffades FN:s samtliga medlemsländer för att fastställa proceduren och förbättra resultatet. Genom att anta resolutionen visar Europaparlamentet för stats- och regeringscheferna att man åtagit sig att uppnå millennieutvecklingsmålen.

 
  
MPphoto
 
 

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. (LT) Jag stöder detta betänkande. Att minska fattigdomen är ett av EU:s främsta utvecklingspolitiska mål. Men de negativa följderna av den ekonomiska och finansiella konjunkturnedgången har fördröjt framstegen i utvecklingsländerna och än mer i de minst utvecklade länderna. Därför bör EU-medlemsstaterna göra en exceptionell insats för att se till att konkreta utvecklingsbiståndsåtgärder inrättas så snart som möjligt som täcker områdena för handel, utvecklingssamarbete och den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi måste även sträva efter att underlätta utvecklingsländernas integrering i den globala ekonomin och stimulera handelsutvecklingen i dessa länder. Kommissionen bör säkerställa en effektiv förvaltning av hjälpåtgärderna för utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna samt öppenhet och effektivitet i fördelningen av ekonomiskt bistånd.

 
  
MPphoto
 
 

  Gerard Batten, John Bufton, David Campbell Bannerman, Trevor Colman och Nigel Farage (EFD), skriftlig. (EN) UKIP stöder inte avskrivning av skulder, eftersom det är ekonomiskt ohållbart på följande punkter: 1. Ett fordringsägarland är vanligtvis ett gäldenärsland. Storbritannien är ett exempel på ett stort givarland för utlandsstöd. Ändå är Storbritannien och därmed dess skattebetalare vanligtvis motvilliga givare till stödmottagare samtidigt som skuldberget växer för de brittiska börsnoterade företagen. 2. Skuldavskrivningar hindrar gäldenärsländerna i tredje världen från att få ytterligare internationell finansiering. Därför ligger det inte i gäldenärslandets intresse. 3. Skuldavskrivningar skapar ett moraliskt vågspel. Vad händer med länder i tredje världen som betalar sina skulder? Sådana länder finns det många av. 4. Genom skuldavskrivningarna tolererar man underförstått bedrägeri, korruption och förskingring av lån inhemskt i de afrikanska gäldenärsländerna. 5. När de flesta internationella ekonomier nu har massiva skulder, vem är det då som avgör var man ska avskriva skulder? Ytterligare ett moraliskt vågspel.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. (FR) Jag röstade för Michael Cashmans betänkande om i vilken utsträckning millennieutvecklingsmålen som fastställdes år 2000 har uppnåtts. Allt verkar peka på att dessa mål inte kommer att uppnås. EU har ett enormt ansvar på grund av att det är den främsta källan till hjälp för fattiga länder. I det avseendet lyssnar man på EU på den internationella arenan när det handlar om utvecklingsfrågor. I Cashmanbetänkandet görs en mycket rättvis bedömning av situationen för millennieutvecklingsmålen och tonvikten ligger på extrem fattigdom, kvinnors situation, hälsa, utbildning och miljö. Betänkandet påminner oss om att Europeiska unionen måste se till att utvecklingspolitiken är konsekvent. Ett lands jordbruks-, fiske- och affärsaktiviteter får inte gå emot utvecklingen. Genom hela betänkandet visar parlamentet att man aktivt stöder nya former av finansiering som måste införas mer allmänt. Betänkandet som utarbetades under millennietoppmötet 2000 är relevantare än någonsin tidigare. Det är våra ledares skyldighet att förverkliga dessa realistiska och uppnåbara mål så snabbt som möjligt. Det handlar först och främst om vilja.

 
  
MPphoto
 
 

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. (LT) Jag röstade för betänkandet, eftersom uppnåendet av millennieutvecklingsmålen måste förbli ett huvudmål för EU. Att uppnå millennieutvecklingsmålen mot alla odds är en mycket viktig och brådskande utmaning både på EU-nivå och på internationell nivå. EU och det internationella samfundet borde rikta sina insatser och vidta konkreta åtgärder för att öka möjligheterna för millennieutvecklingsmålen att lyckas. Jag vill betona att det inte är rätt tid att nu införa besparingar på bekostnad av sjuka och svältande människor. Vi måste därför ägna särskild uppmärksamhet åt områden som hälsa, kvinnor och barn och kampen mot fattigdom och ägna mer uppmärksamhet åt sysselsättning och hederligt arbete. Jag skulle vilja påpeka att fattigdomsminskning genom att uppnå millennieutvecklingsmålen måste erkännas som det övergripande målet i EU:s politik, och EU måste leda världen i en samordnad insats för att uppfylla EU:s löften för de fattigaste människorna på planeten. Jag instämmer i Europaparlamentets uppmaning om majoritet för ekonomiskt EU-stöd till de människor som behöver det som mest med inriktning främst på kvinnor, barn, människor med funktionshinder och alla dem som behöver hjälpen som mest. Särskild vikt ska läggas på jämställdhet mellan könen, minoriteters rättigheter och kampen mot diskriminering.

 
  
MPphoto
 
 

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. (PT) Jag välkomnar den roll EU har spelat som världens största utvecklingsbiståndsgivare.

Utvecklingsbistånd har bidragit till att mildra fattigdomen för miljoner människor i utvecklingsländerna. Antalet människor som utstår extrem fattigdom har minskat från 1,8 miljarder till 1,4 miljarder. Närmare 90 procent av alla fattiga barn går nu i skolan. Stora åtgärder har vidtagits i kampen mot malaria och tuberkulos och spädbarnsdödligheten minskar dramatiskt.

Men den aktuella livsmedels- och bränslekrisen och den globala ekonomiska konjunkturnedgången har utjämnat många av de framgångar som har gjorts under det senaste decenniet.

De rika länderna är ansvariga för den pågående klimatkrisen, finanskrisen och den ekonomiska krisen, men det är utvecklingsländerna som drabbas värst av den globala uppvärmningen. Det innebär att det är helt avgörande för oss att öka våra insatser för att bekämpa klimatförändringarna, såsom att tillhandahålla lämplig teknik.

Jag skulle vilja begära att ytterligare medel öronmärks för utvecklingsländerna. Dessa ska vara hållbara på medellång och lång sikt och de ska komma från den privata sektorn, kolmarknaden och den offentliga sektorn i industrialiserade länder eller de mest ekonomiskt avancerade utvecklingsländerna.

 
  
MPphoto
 
 

  David Casa (PPE), skriftlig. (EN) Jag röstade mot betänkandet på grund av den kontroversiella formuleringen i punkt 42 om abort. Jag motsätter mig i moraliskt hänseende abort och kan inte acceptera en sådan klausul. Trots det vill jag också framföra att jag anser att föredraganden har gjort ett utmärkt jobb i de andra frågorna.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlo Casini (PPE), skriftlig. (IT) Det är mycket tråkigt att Europaparlamentet nu under många år inte har kunnat lösa en tragisk motstridighet. I alla dokument där man beundransvärt föreslår åtgärder för att bekämpa fattigdom, hunger och våld i världen, lyckas några ta in en förklaring – antingen direkt eller indirekt – om den så kallade rätten till abort som ett medel för befolkningarnas hälsa och utveckling.

Någras initiativ uppfylls å ena sidan med praktiskt taget likgiltighet från majoriteten och å andra sidan med en viss osäkerhet från minoriteten. Ändå är motsägelsen och tragedin uppenbar. Principen om lika värdighet för alla människor och principen om särskild, rättmätig solidaritet mot samhällets yngsta medlemmar överges samtidigt som vi förväntas arbeta mot målet om att bekämpa diskriminering och skydda hälsan.

Detta hände även i dag med punkt 42 i Cashmanbetänkandet som står i strid med hela dokumentet. Detta har tvingat mig och många ledamöter att i sista hand avvisa betänkandet som helhet. När de dåliga punkter som presenteras vägs mot de goda punkter som finns i andra delar av texten överväger tyvärr de dåliga punkterna.

 
  
MPphoto
 
 

  Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Att uppnå millennieutvecklingsmålen är en prioritering i utvecklingspolitiken. Trots att viktiga framsteg har gjorts för några av millennieutvecklingsmålen är sanningen att vi nu bara några månader före FN:s högnivåmöte är långt från det vi hade hoppats. Mer måste göras. Medlemsstaterna bör respektera det åtagande de gjorde om det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA). Nya finansieringsmekanismer som inte innebär högre skatter i dessa kristider måste undersökas. Framför allt är det viktigt att utforma en konsekvent utvecklingspolitik (enligt den resolution som godkändes i maj i år om konsekvens i EU:s utvecklingspolitik och principen om ökat offentligt utvecklingsbistånd).

Jag välkomnar att parlamentet har fastställt prioriterade mål för millenniemålen som hälsa, utbildning, samhällets mest utsatta grupper och utrotningen av fattigdom genom konkreta åtgärder i affärs-, jordbruks- och fiskepolitiken. De har även gjort detta med en uppmaning om en ny global styrning som ger utvecklingsländerna en starkare röst och som främjar demokrati, fred och rättsordning i utvecklingsländerna. Jag motsätter mig dock abort som ett preventivmedel.

 
  
MPphoto
 
 

  Mário David (PPE), skriftlig. (PT) Scott McKenzie sjöng en gång ”If you’re going to San Francisco, be sure to wear some flowers in your hair, if you’re going to San Francisco, you’re gonna meet some gentle people there”. Men världen ser inte ut på det sättet och detta budskap kan inte tillämpas på den komplexa ekonomiska och sociala verkligheten i världen i dag. Av den anledningen har jag röstat mot betänkandet även om jag uppenbarligen inte tvivlar på den goda viljan bakom dess mål. ”Imagine there’s no countries, it isn’t hard to do, nothing to kill or die for, and no religion too. Imagine all the people living life in peace”, men John Lennon tillade själv: ”You may say I’m a dreamer.” Tyvärr ser det verkliga livet inte ut så. Det är dock upp till oss att göra världen till en rättvisare och säkrare plats där alla kan leva med en liten smula värdighet.

Förslagen i det här betänkandet försöker fullfölja flera olika mål utan att lyfta fram eller definiera effektiva prioriteringar. När man skjuter i alla riktningar innebär det att inga av dessa mål är genomförbara. Avslutningsvis anser jag att målen är för statiska och inriktade på central styrning. Jag samtycker inte till detta förhållningssätt. Jag anser snarare att investeringen kring millennieutvecklingsmålen ska ges till FN-projekt som ”Millennium Villages” med stark inblandning från alla EU-institutioner.

 
  
MPphoto
 
 

  Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. (EN) Jag stöder kraftfullt betänkandet om att uppnå millennieutvecklingsmålen. EU saknar 20 miljarder euro för att kunna finansiera sina åtaganden i en tid då länderna minskar sina biståndsbudgetar. EU-medlemsstaterna får inte vackla när det handlar om att uppfylla sina åtaganden inom ramen för det europeiska samförståndet om utveckling. Vidare måste millennieutvecklingsmålen ses ur ett perspektiv som möjliggör utveckling samtidigt som de tar ställning till och hanterar orsakerna till fattigdomen. Medlemsstaterna måste åta sig att lämna 0,7 procent av bruttonationalinkomsten såsom utlovat i stället för att minska denna andel, något som är extra alarmerande i kristider då även bruttonationalprodukten minskar. Dessutom är det inte acceptabelt att EU utvidgar definitionen av det offentliga utvecklingsstödet till att omfatta andra finansiella flöden såsom remitteringar eller skuldavskrivningsåtgärder. För att bemöta underutvecklingen måste den utvecklade världen kraftfullt bekämpa skatteparadis och olagliga kapitalflöden som berövar utvecklingsländerna de resurser de så desperat behöver. Jag anser att ansvaret för utvecklingen ska förbli inom kommissionsledamotens för utveckling beredningsområde. Denne måste kräva en konsekventare politik framför allt när det gäller handeln och den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken.

 
  
MPphoto
 
 

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. (FR) Parlamentet framför ett kraftfullt budskap när det godkänner en resolution om de framsteg som har gjorts för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Detta visar vilken betydelse EU lägger i att utrota fattigdom, hunger, sjukdomar samt spädbarns- och mödradödlighet fram till år 2015. Strax före Europeiska rådet är budskapet tydligt. EU:s statschefer måste hålla sig till sina ekonomiska åtaganden även nu – och nu kanske mer än någonsin tidigare – i dessa globala ekonomiska och finansiella kristider. Det som behövs är ett bidrag på 0,7 procent av medlemsstaternas bruttonationalprodukt. För att hinna ifatt med hänsyn till sina ekonomiska åtaganden måste EU utforma nya finansieringsmekanismer, såsom en skatt på 0,05 procent på finansiella transaktioner. Mot bakgrund av hur mycket dessa transaktioner för närvarande uppgår till – nyligen var detta 70 gånger större än den globala bruttonationalprodukten – kan en sådan skatt frigöra 10 miljarder euro per år. Detta skulle dessutom ha fördelen att den finansiella sektorn måste bidra. Det kan tyckas rättvist med tanke på att den här sektorn har dragit nytta av enorma mängder statligt stöd för att kunna överleva denna unika kris som den själv orsakade. Ett unilateralt EU-initiativ kunde fungera som en katalysator på global nivå.

 
  
MPphoto
 
 

  Anne Delvaux (PPE), skriftlig. (FR) Jag välkomnar omröstningen om Cashmanbetänkandet om framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010. Det måste helt enkelt godkännas! Endast fem år till tidsfristen 2015 för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen ger det en unik möjlighet för det internationella samfundet att fördubbla sina insatser för att uppnå målen. Situationen är kritisk och kräver brådskande åtgärder. Förnyade insatser måste göras för att skriva av skulderna för de minst utvecklade länderna och för att starta ett förlopp som minskar skuldbördan för utvecklingsländerna.

Jag stöder även införandet av förbättrade åtgärder för att övervaka fullgörandet av åtagandet om att ge 0,7 procent av bruttonationalinkomsten till offentligt utvecklingsbistånd (ODA) år 2015. Millennieutvecklingsmålen måste börja finansieras på nationell nivå och utvecklingsländerna måste generera och allokera sina egna resurser för att uppnå målen, men givarlandet måste hålla löftet om att avsevärt öka ODA. De åtaganden som görs måste absolut vara uppfyllda vid mötet i september.

 
  
MPphoto
 
 

  Harlem Désir (S&D), skriftlig. (FR) Att uppnå millennieutvecklingsmålen år 2015 är ett grundläggande åtagande av det internationella samfundet. Men det har inte visat sig ha de resurser som krävs för att uppfylla detta åtagande. Efter två tredjedelar av tiden är det uppenbart att många av de minst utvecklade länderna inte kommer att kunna uppnå några av målen för att utrota fattigdom, tillhandahålla tillgång till utbildning och hälsovård och även många av utvecklingsländerna kommer att vara långt från att uppnå dem. EU är världens främsta givare. Men vi borde inte låta oss nöja med 0,4 procent av bruttonationalinkomsten som ligger långt under målet om att ge 0,56 procent till offentligt utvecklingsbistånd (ODA) år 2010, ett mål som vi själva har satt upp. Det förhåller sig nämligen så att biståndsbehoven är större än någonsin, framför allt på livsmedelssäkerhetsområdet, kampen mot klimatförändringarna, utbildning, hälsa – framför allt för dem som lider av hiv – samt mödrars hälsa och reproduktiv hälsa. Med Cashmanbetänkandet uppmanar Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet Europeiska rådet den 17 juni att godkänna ett förslag om 0,05 procent skatt på internationella finansiella transaktioner som skulle inbringa 10 miljarder euro och att sätta upp målet om att uppnå 0,63 procent av den europeiska bruttonationalinkomsten 2012 i syfte att öka den till 0,7 procent.

 
  
MPphoto
 
 

  Leonidas Donskis (ALDE), skriftlig. (LT) Som skuggföredragande till detta betänkande röstade jag fullt och fast för betänkandet vars mål det är att se till att millennieutvecklingsmålen uppnås framgångsrikt. Jag stöder till fullo ledamöternas insatser för att se till att EU:s röst i den här frågan är enad och progressiv. Jag har dock inte kunnat godkänna de två ändringsförslag som lämnats in, eftersom jag som liberal anser att villkoren är oacceptabla. Jag röstade därför mot uppmaningarna om att EU unilateralt ska införa en skatt på valuta- och derivattransaktioner för att finansiera global allmännytta inklusive millennieutvecklingsmålen. EU bör inte lägga ytterligare skattebördor på sina medborgare, särskilt inte skatter vars mekanismer och följder ännu inte har analyserats fullt ut. Jag samtycker inte heller till att utvecklingsbiståndsåtgärderna ska vara rättsligt bindande.

Det är viktigt att medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter för att öka det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA), men EU bör inte rättsligt straffa medlemsstater som endast delvis kan fullgöra sina skyldigheter när de omgivande faktorerna förändras i en finansiell kris. Alla medlemsstater har inte påverkats på samma sätt av krisen och alla kommer inte att kunna uppnå målet på 0,7 procent. Europaparlamentet bör stimulera dem med mjukare och mer godtagbara medel än stränga rättsliga åtgärder.

 
  
MPphoto
 
 

  Lena Ek (ALDE), skriftlig. − Det är skrämmande att så många ledamöter röstade mot att kvinnor i utvecklingsländer ska ha rätt att bestämma över sin egen kropp och reproduktiva hälsa genom att försöka få bort punkt 42 i betänkandet. Det är en mycket oroande trend att abortmotståndarna i Europa använder sig av biståndsprogram för att införa sina åsikter. Möjligheten till familjeplanering är en viktig komponent för att kvinnor i utvecklingsländer ska få chansen att bestämma över sina egna liv och därigenom ta sig ur fattigdomen.

 
  
MPphoto
 
 

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. (PT) Jag röstade för Michael Cashmans betänkande, eftersom vi har lång väg att gå innan vi kan uppnå millennieutvecklingsmålen. Det är nödvändigt att stärka de befintliga åtgärderna så att de kan uppnås före år 2015, särskilt genom att genomföra medlemsstaternas skyldigheter om bistånd till utvecklingsländer.

Jag välkomnar godkännandet av punkt 42 som ”uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att vända den oroande nedgången av finansieringen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i anslutning till denna i utvecklingsländerna och att stödja en politik för frivillig familjeplanering, säker abort, behandling av sexuellt överförbara infektionssjukdomar och tillhandahållande av produkter för reproduktiv hälsa såsom livräddande läkemedel och preventivmedel, inklusive kondomer”.

 
  
MPphoto
 
 

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. (PT) Att utrota fattigdom och minska klyftan mellan rika och fattiga är viktiga mål och alla regeringar bör uppmärksamma detta och tilldela dessa områden resurser. FN godkände dem vid millennietoppmötet 2000, samtidigt som EU som den största givaren har en stor del i resultaten från denna kollektiva insats.

Trots alla insatser som har gjorts av utvecklingsländerna, av vilka många står inför kriser som kan äventyra deras åtaganden, ligger ansvaret hos de stater som drar nytta av biståndet om de kan påta sig ansvaret för god samhällsstyrning, rättsstatsprincipen och väsentliga medborgerliga fri- och rättigheter. Jag kan inte bli annat än besviken över att föredraganden under sken av påstådd välmening försöker få parlamentet att godkänna en resolution som, genom att uppenbarligen åsidosätta medlemsstaternas och tredjeländers befogenheter i de här frågorna, förespråkar främjandet av abort som ett medel för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Det är ingen ny taktik, men det gör den inte mindre lömsk eller förkastlig.

 
  
MPphoto
 
 

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. (PT) Det internationella samfundet har gjort ett fundamentalt åtagande för att uppnå millennieutvecklingsmålen. EU är världens största biståndsgivare. Denna finansiering för utvecklingsländer har bidragit till att mildra fattigdom, minska dödlighetsprocenten och förbättra kunskaperna hos miljoner människor. I själva verket har den extrema fattigdomen minskat. Närmare 90 procent av fattiga barn går i skolan och spädbarnsdödligheten har minskat avsevärt. Det återstår fortfarande mycket att göra och de mindre utvecklade länderna behöver mycket stöd om de ska kunna uppnå millennieutvecklingsmålen om att utrota fattigdomen och tillhandahålla utbildning och hälsovård. EU, som är en förkämpe för grundläggande mänskliga rättigheter med solidaritet som grundläggande princip och som är världens största utvecklingsbiståndsgivare, måste inta en ledande roll i den här frågan framför allt vid nästa FN-utfrågning som äger rum i september. Jag är dock besviken över att det här betänkandet har blandat ädla mål med känsliga frågor som har med det personliga samvetet att göra, såsom abort. Att främja politik som stöder abort bidrar inte till att uppnå millennieutvecklingsmålen. Jag röstade därför mot betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. (PT) Det ursprungliga målet i millenniedeklarationen från 2000 var att halvera antalet människor som lever i extrem fattigdom, tillhandahålla rent vatten och utbildning för alla och minska spridningen av hiv/aids. Betänkandet bekräftar att vi är långt från att uppnå dessa mål som i sig var begränsade. EU som helhet har reducerat sin biståndsbudget samtidigt som dess medlemsstater nyligen har gett ut tusentals miljoner dollar på att rädda sina banker, skicka notan till folket och låta de ekonomiska och finansiella grupper som kontrollerar dem gå oskadda.

Texten innehåller dock vissa motsägelser som vi anser att man bör betona, inte minst när det kritiserar liberaliseringen av handeln samtidigt som man stöder exploateringen av handeln genom slutförandet av Doharundan inom ramen för Världshandelsorganisationen och accepterar det ekonomiska partnerskapsavtalet och frihandelsområdena. Handelsliberaliseringen förvärrar ojämlikheten, skapar ökat utnyttjande av arbetare och naturresurser, ökad fattigdom och ökad social utslagning. Samtidigt ökar det beroendeförhållandet mellan länderna. Om man offrar utvecklingsbiståndet för dessa mål såsom EU och USA har gjort kommer millenniemålen inte att ha uppnåtts år 2015.

 
  
MPphoto
 
 

  Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. (FR) Jag röstade för betänkandet, eftersom jag stöder fullföljandet av ett större mål inom utvecklingspolitiken, nämligen minskningen av fattigdomen. Medlemsstaterna har ett viktigt ansvar och måste hålla sig till sina åtaganden här. Det måste vi påminna dem om igen. Även om de framsteg som har gjorts hittills är hoppingivande, framför allt den ökade andelen fattiga barn som får gå i skolan samt kampen mot malaria och tuberkulos, måste stora insatser fortfarande göras så att allas åtaganden fram till 2015 kan tillvaratas trots den nuvarande krissituationen. Jag stöder också införandet av en skatt på valutatransaktioner och derivattransaktioner liksom minskningen av skuldbördan för utvecklingsländer och skuldavskrivningen för de minst utvecklade länderna. Slutligen röstade jag även för flera ändringsförslag som syftar till att utveckla åtgärder på området för sexuell och reproduktiv hälsa, eftersom de är avgörande i kampen mot aids och minskningen av mödradödligheten. Detta är åtgärder som inte får ignoreras.

 
  
MPphoto
 
 

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Michael Cashmans betänkande är en viktig uppmaning för EU och dess medlemsstater att genomföra ett antal principer på området för internationell utveckling och jag stöder helhjärtat dessa uppmaningar. Det bör även tilläggas att åtgärder kan vidtas på andra nivåer än på EU- eller medlemsstatsnivå. Skottland har exempelvis ett utmärkande bidrag genom sitt arbete med utvecklingsländerna och den skotska regeringen har även redovisat en internationell utvecklingspolicy i syfte att medverka till millennieutvecklingsmålen.

 
  
MPphoto
 
 

  Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. (FI) Jag skulle vilja hänvisa till punkt 14 i betänkandet om uppnåendet av millennieutvecklingsmålen som uppmanar EU att tillhandahålla viktig finansiering för att försöka hjälpa fattiga länder att bekämpa följderna av klimatförändringarna och som vidare insisterar på att dessa medel ska ligga utöver befintliga utvecklingsbiståndsåtaganden.

Klimatförändringarna är ett faktum och vi måste lära oss att leva med dem. Ett av de viktigaste felen som miljörörelsen har gjort i sin bedömning av situationen är att den under lång tid vägrade att diskutera anpassning. Detta var något av en lyxvara i väst, eftersom anpassningsåtgärder och den finansiering som krävdes för att åstadkomma detta inte var något alternativ för världens fattigaste. Köpenhamnskonferensen kan ta åt sig äran för att ha skapat en klimatfond för utvecklingsländerna.

Klimatförändringens betydelse bland de problem utvecklingsländerna står inför får dock inte överdrivas. Det skulle tolkas som att klimatförändringarna överskuggar alla de andra problemen i vår fantasi. Människor har fått för sig att om vi minskar utsläppen kommer alla de övriga problemen bara att försvinna. Det kan inte vara mer felaktigt. Vi måste se till att vi inte hindrar hundratals miljoner barn från att få vaccinationer och utbildning eller äventyra kampen mot erosion eller andra miljöproblem i klimatförändringens spår som kan lösas.

Det bästa sättet att hjälpa klimatet är att hjälpa människorna ut ur fattigdomen, eftersom fattigdom verkligen tvingar människor att välja miljöfarliga lösningar. Av den anledningen anser jag att det är mycket viktigt att betänkandet uttryckligen påpekar att de pengar som öronmärks för kampen mot och anpassningen till klimatförändringarna inte bör komma från EU:s övriga utvecklingsbiståndsåtaganden.

 
  
MPphoto
 
 

  Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. (FR) Detta betänkande innehåller några positiva frågor. Det handlar om tonvikten vid de norra ländernas miljöskuld i förhållande till de södra länderna och begäran om ytterligare bistånd på det här området. Jag stöder även begäran om att avskrivning av utlandsskulden inte längre ska betraktas som en beståndsdel av det offentliga utvecklingsbiståndet.

Samma sak gäller kravet att skapa en rättvis fördelning av välstånd, stöd för lokala småjordbruk och åtgärder för att främja tillgång till mark, vatten och andra resurser för biologisk mångfald. Men när man i betänkandet har lagt fram sådana förslag är det beklagligt att man stöder ekonomiska partnerskapsavtal, Doharundan och alla avtal i Världshandelsorganisationen. Med andra ord att det även stöder motsatsen till de principer det stöder. Jag avstår därför från att rösta.

 
  
MPphoto
 
 

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. (PT) EU förblir den främsta drivkraften mot uppnåendet av millennieutvecklingsmålen och är också världens största biståndsgivare. Det innebär att EU måste ta sitt ansvar och spela en ledande roll i FN:s högnivåmöten som äger rum i september. Att uppfylla millennieutvecklingsmålen, särskilt utrotandet av fattigdom är avgörande för att sätta stopp för lidandet för miljontals människor över hela världen. Men det är viktigt att tänka på att man än en gång slugt använder kampen mot fattigdom som svepskäl samtidigt som man i hemlighet försöker ta med hänvisningar till frågor som är i grunden splittrande, i synnerhet abortfrågan i utvecklingsländerna som inte får den uppmärksamhet den förtjänar.

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Att minska fattigdomen har varit ett av huvudmålen för utvecklingspolitiken sedan urminnes tider. Inte mycket har åstadkommits under de senaste decennierna. I stället har utvecklingspolitiska initiativ ofta gått i motsatt riktning. Det är särskilt oroväckande att man i många länder har använt medel från industrinationer till att hålla diktatorer eller styrande klasser vid makten och till att undertrycka de fattiga massorna. Till och med program för att bekämpa hungersnöd har i stället bara ökat befolkningen explosionsartat. Om vi ska bekämpa fattigdom är det hur som helst nödvändigt att vi förhindrar livsmedelsspekulationer och reviderar utvecklingspolitiken.

Mikrolån är helt klart ett mycket bra sätt att ge självhjälp. Vi bör dock också räkna med att de länder som tar emot utvecklingsbiståndet tar tillbaka utvandrade personer som har kommit illegalt till våra länder. Vi kommer inte att kunna uppnå målen förrän utvecklingsbiståndet har omarbetats på ett omfattande sätt. Jag avvisar därför betänkandet.

 
  
MPphoto
 
 

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. (RO) Jag anser att det är viktigt att ta bort påståendet i punkt 22 om att uppmana EU att avskaffa jordbruksexportbidragen. Betänkandets författare och de ledamöter som stöder denna tanke är mycket medvetna om att det inte är exportbidragen – som främjar jordbruksproduktionen i Europa under den nuvarande krisen – som är det verkliga problemet. Jag har dock avstått från den slutliga omröstningen, eftersom jag anser att betänkandet måste förankras mer i verkligheten och vara mer pragmatiskt och mindre ideologiskt.

 
  
MPphoto
 
 

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. (DE) Detta betänkande tar inte hänsyn till det faktum att EU endast kan tillhandahålla bistånd till andra om det har rimliga solida ekonomiska fundament själv. Ju snabbare EU övervinner krisens följder, desto snabbare kommer man att kunna åstadkomma långsiktigt och hållbart utvecklingsbistånd. I betänkandet om millennieutvecklingsmålen övervägs detta inte tillräckligt och jag har därför röstat mot det.

 
  
MPphoto
 
 

  Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig.(PL) Med hänsyn till EU-medlemsstaternas skyldigheter och behovet av överensstämmelse med bestämmelserna i Lissabonfördraget har jag beslutat mig för att skriva under betänkandet om framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010. EU som är världens största givare av utvecklingsbistånd bör vidta åtgärder för att förverkliga sina prioriteringar, såsom att minska och utrota fattigdomen. När det gäller detta förväntar vi att Europeiska rådet antar en enad ståndpunkt i frågan vid mötet i juni 2010, flera månader före FN:s högnivåmöte om bedömning av de framsteg som har gjorts mot millennieutvecklingsmålen. Problemen i utvecklingsländerna, såsom fattigdom, hungersnöd, hälsovård och utbildning, måste nämligen bekämpas konsekvent.

 
  
MPphoto
 
 

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. (EN) Jag är glad över att vi i dag har godkänt Michael Cashmans betänkande om millennieutvecklingsmålen. Så länge vi garanterar effektivt bistånd räddar vi liv och fattigdomen kommer att utrotas. I september 2010 kommer alla FN:s medlemsländer att samlas i New York för att diskutera de framsteg som har gjorts för att uppnå millennieutvecklingsmålen och för att komma överens om vilka åtgärder som ska vidtas för att se till att målen uppfylls.

Betänkandet vi godkände i dag är ett extremt viktigt dokument när det handlar om att bidra till att definiera en långtgående EU-ståndpunkt om denna fråga före septembermötet och att utöva politiska påtryckningar på EU-medlemsstaterna. Godkännandet av det här betänkandet av en överväldigande majoritet av ledamöterna sänder ett tydligt politiskt budskap över partigränserna till EU:s statschefer innan de sammanträder den 17 juni i Bryssel om att EU bör fortsätta bevara ett orubbligt och fullt engagemang för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, framför allt under den pågående finanskrisen.

 
  
MPphoto
 
 

  Catherine Soullie (PPE), skriftlig. (FR) Detta betänkande om framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen har utvecklats till något jag inte kunde stödja. Jag ansåg att det var viktigt att rösta mot Cashmanbetänkandet som helhet efter att den andra frågan i punkt 42 i Michael Cashmans förslag till betänkande godkändes i omröstningen. Den bristande tydligheten kring tanken bakom uttrycket ”säker abort” var omöjlig att bortse från. Abort får inte betraktas som ett preventivmedel även om det är nödvändigt under vissa enstaka omständigheter. Liksom alla medicinska metoder är det inte heller helt riskfritt. Vi får inte bagatellisera det. Utveckling bygger framför allt på respekten för livet.

 
  
MPphoto
 
 

  Bart Staes (Verts/ALE), skriftlig. (NL) Undan för undan blir det tydligt att det krävs större insatser om världen ska uppnå millennieutvecklingsmålen. Därför stöder jag resolutionen om unionens åtagande till en effektivare och mer sammanhängande politik för att halvera fattigdomen och hungersnöden, tillhandahålla allmängiltig grundläggande utbildning, undanröja ojämlikheten mellan könen och förbättra hälsosituationen för många människor.

Jag vill se EU axla sitt ansvar, till att börja med målet på 0,7 procent. Det krävs också en mer sammanhängande utvecklingspolitik. Jordbruksbidragen som vi ger till europeiska jordbrukare innebär att jordbrukare i utvecklingsländerna inte kan få ett bra pris för sina produkter. Om fattigdomen ska avskaffas måste man införa rättvis handel.

Jag vill även se skatt på valuta- och derivattransaktioner och jag vill att G20 och FN ska vara en ram inom vilken man äntligen sätter stopp för skatteparadis, skatteflykt och olagliga finansiella flöden. Det är hög tid att vi får ökad öppenhet och att de vinster som görs och de skatter som betalas redovisas automatiskt. Jag har sedan länge förespråkat ett landspecifikt rapporteringssystem som gör det möjligt för utvecklingsländerna att bevara sina egna resurser för sin egen utveckling.

 
  
MPphoto
 
 

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. (LT) Målet som presenteras i programmet för millennieutvecklingsmålen är mycket ädelt och jag anser att vi måste göra allt som står i vår makt för att uppnå det. Litauen är ett litet land med en begränsad bilateral utvecklingsbudget. De globala syftena är komplexa och ibland ouppnåeliga för oss. Större delen av vårt bilaterala bistånd (omkring 50 procent) riktas mot länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken. Det handlar inte om att vi bryr oss mindre om befolkningen i Afrika eller Västindien än om människor närmare oss. För Litauen och länder som befinner sig i en liknande situation är det viktigaste inte den lilla fördelningen av medel utan att den är effektiv. Vi måste så långt det är möjligt uppnå bättre resultat med relativt få resurser och det går inte alltid att uppnå i länder som ligger långt bort. Det är viktigt för oss att hjälpa där vi kan. Om vi inte hjälper genom finansiering, så hjälper vi genom att dela med oss av integrationserfarenheter eller annan forskning som kan vara användbar. En av våra största prioriteringar är att minska fattigdomen, antingen det är i Litauen eller i avlägsna delar av Afrika. Kampen mot korruption och bistånd för de fattigaste är vår moraliska skyldighet och ett av EU:s långsiktiga intressen. Antalet personer som inte är fullt sysselsatta eller vars jobb är osäkra ökar, och därför är det viktigt för oss att alla våra insatser riktas mot att i första hand skydda de mest utsatta gruppernas intressen.

 
  
  

Förslag till beslut om inrättande av delegationen till parlamentarikerkommittén Cariforum–EU samt sammansättningen av denna

 
  
MPphoto
 
 

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Cariforum–EU, som representerar ett partnerskap mellan länderna i EU och vissa länder i Västindien, är uppenbarligen något som vi borde stödja. Utveckling, fattigdomsbekämpning, demokrati, mänskliga rättigheter, stopp för de globala hoten mot freden, säkerheten och stabiliteten är grundpelare som leder till att regionen i Västindien stärks. Jag anser dock inte att det hjälper att inrätta en delegation till parlamentarikerkommittén specifikt för detta ändamål, i synnerhet inte om inga grupplösa medlemmar ska ingå. Jag röstade därför mot förslaget.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy