Talmannen. – Nästa punkt är frågestunden (B7-0454/2010).

Följande frågor är ställda till rådet.

Fråga 1 från Vilija Blinkeviciute (H-0355/10)

Angående: Funktionshindrade personer och Europa 2020-strategin

Europeiska rådet har antagit EU:s strategi för sysselsättning och tillväxt under det kommande årtiondet, som ska bidra till Europas återhämtning efter krisen och främja konkurrenskraften, produktiviteten och den sociala sammanhållningen, och på så sätt stärka Europas roll på EU-nivå och internationell nivå. Det är dock mycket beklagligt att de funktionshindrade, som för närvarande utgör 12 procent av EU:s befolkning, helt har glömts bort i denna strategi. Även om rådet vid upprepade tillfällen har begärt att större uppmärksamhet ska ägnas åt funktionshindrades integration i samband med frågor som rör funktionshinder, innehåller Europa 2020-strategin inte några specifika uppgifter, mål eller åtaganden som kan ligga till grund för arbetet med att göra livet bättre för de mer än 65 miljoner funktionshindrade européerna. Nästan 78 procent av alla funktionshindrade personer är inte integrerade på arbetsmarknaden och har inte möjlighet att försörja sig själva. De flesta av dem är beroende av bidrag, och bidragen har tyvärr också sänkts till följd av lågkonjunkturen.

Hur tänker rådet garantera sysselsättningen för funktionshindrade och se till att de har tillgång till arbetsmarknaden på lika villkor? Anser inte rådet att det är nödvändigt att anta särskilda riktlinjer för en handikappolitik under nästa årtionde eller en särskild strategi med klart fastställda mål och åtaganden?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Rådet har åtagit sig att öka sysselsättningsmöjligheterna och deltagande i arbetsmarknaden för alla medborgare, också för de funktionshindrade.

Några av de viktigaste mål som anges i Europa 2020-strategin vilken godkändes av rådet den 17 juni 2010 riktar sig särskilt mot funktionshindrade personer: de har skapats för att gynna sysselsättning, förbättra utbildningsnivån och stödja social integration, inte minst genom att minska fattigdomen.

Europa 2020-strategin hänvisar också särskilt till personer med funktionshinder i flaggskeppsinitiativet ”Europeisk plattform mot fattigdom”. Initiativet kommer att påverka både på EU-nivå i form av kommissionsförslag och program för att bekämpa diskriminering, också diskriminering mot funktionshindrade personer, och på nationell nivå. Medlemsstaterna måste fastställa och genomföra målinriktade åtgärder för särskilda riskgrupper, som de funktionshindrade.

I överensstämmelse med rådets slutsatser i juni 2010 måste medlemsstaterna agera nu för att genomföra dessa prioriteringar på nationell nivå. All gemensam politik måste också stödja strategin. Med detta holistiska tillvägagångssätt avser man att minska det sociala utanförskapet för funktionshindrade personer, ett mål som också förekommer i resolutionen om en ny europeisk politik för personer med funktionshinder som godkändes av rådet i juni. I resolutionen uppmanar man medlemsstaterna och kommissionen att göra frågor om funktionshinder till en integrerad del av alla flaggskeppsinitiativ enligt Europa 2020-strategin och att utnyttja det mänskliga kapital som de funktionshindrade utgör, inte minst genom att organisera lämplig utbildning och lämpliga sysselsättningsåtgärder.

I sin resolution uppmanade rådet också kommissionen att lägga fram en ny europeisk strategi för de funktionshindrade för det kommande årtiondet i samverkan med de funktionshindrade och deras företrädande organ, vilken bygger på Europa 2020-strategin och andra viktiga dokument.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Herr minister! Tack för ert svar men jag vill ändå fastslå att EU:s 65 miljoner funktionshindrade inte gör sig tillräckligt hörda. Därför ställer jag också följande fråga: Borde vi inte snabba på godkännandet av direktivet om att bekämpa diskriminering i alla EU:s medlemsstater för att garantera att personer med funktionshinder kan leva som självständiga medborgare? Så min fråga lyder: Hur ser läget ut för direktivet om att bekämpa diskriminering?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Rådets arbetsgrupp för sociala frågor undersöker för närvarande kommissionens förslag om ett nytt direktiv för att genomföra principen om lika behandling, oberoende av religion eller tro, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

Direktivet måste godkännas enhälligt av medlemsstaterna. Flera ordförandeskap har lagt ned en hel del arbete på detta förslag och vid det här laget kan ordförandeskapet inte förutsäga hur länge diskussionerna kommer att fortgå och inte heller vad resultatet kommer att bli.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Jag tackar för er information men tyvärr var den av mycket allmän karaktär. Ni talade om berättigade frågor men jag skulle vilja ställa en mycket specifik fråga: planerar man extra finansiering för utbildning av personer med funktionshinder och hur mycket pengar skulle ställas till förfogande? Utan extra finansiering, utan ekonomiskt bidrag på en europeisk skala, kommer det att bli mycket svårt att hjälpa dessa människor.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Jag skulle vilja fråga er vilken tidsplan som föreligger och vilka rådets avsikter är beträffande förordningen om passagerares rättigheter vid busstransport. Jag syftar särskilt på personer med funktionshinder och med reducerad rörlighet.

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) När det gäller finansiering kommer det att bli en allmän budgetdebatt för att lösa frågan om hur kommande budgetar ska kunna inbegripa olika flaggskeppsinitiativ och utveckling av system för lagstiftning som godkänts som del av Europa 2020-strategin. Eftersom strategin innehåller flera nya åtgärder till förmån för personer med funktionshinder måste vi överväga hur budgetmedel kan användas för att avspegla denna nya politik.

Beträffande utveckling av system för lagstiftning måste vi överväga vad kommissionen kan bidra med angående befintlig lagstiftning. Rådet försöker i huvudsak sörja för aktivt skydd för personer med funktionshinder i överensstämmelse med dess behörighet som angivits i fördragen. Till exempel godkände rådet för tio år sedan ett direktiv som förbjöd diskriminering på arbetsplatser, bland annat på grund av funktionshinder. Rådet avser självklart att fortsätta arbeta på denna fråga.

  Talmannen. – Fråga 2 från Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (H-0358/10)

Angående: Budgetanpassningen och den privata skulden

De försök till ekonomiska reformer som görs på europeisk nivå strävar till att förbättra de offentliga finanserna och få till stånd en budgetanpassning i medlemsstaterna. Samtidigt görs ansträngningar för att sanera finanssektorn i stort, särskilt banksektorn som har en direkt koppling till den faktiska ekonomin. De här försöken ser emellertid enbart till situationen vad gäller den offentliga skulden, men inte till den privata skulden som utgör den andra komponenten i ett lands sammanlagda skuldsättning. Vilken inverkan på den sociala situationen i de enskilda länderna har den privata skulden och på vilket sätt hänger den samman med den offentliga skulden? Vad ämnar rådet göra i fall där den privata skulden a) är större än den offentliga skulden och b) ökar i förhållande till denna? Hur kommer rådet att hantera en sådan här tendens, med tanke på det faktum att tacklandet av den privata skulden inte är något som tas upp i stabilitets- och tillväxtpakten?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) De gällande makroekonomiska och finansiella övervakningsförfarandena som anges i artiklarna 121 och 126 i fördraget utgör hörnstenen i samordningen av den ekonomiska politiken.

Rådet inrättade i mars 2010 en arbetsgrupp under ordförandeskap av rådets tjänstgörande ordförande och bestående av alla medlemsstaterna, kommissionen och Europeiska centralbanken. Arbetsgruppen fick i uppgift att analysera de åtgärder som behövdes för att skapa ett förbättrat krislösningssystem och bättre budgetdisciplin genom att undersöka alla möjligheter till att förstärka den rättsliga ramen.

Arbetsgruppen lade fram en lägesrapport för rådet i juni. I rapporten framhöll man behovet av en förstärkt budgetövervakning, vilken särskilt lade större vikt vid skuldnivåer och trender, men som också tog hänsyn till skuldens totala hållbarhet med hänsyn till stabilitets- och tillväxtpakten.

Arbetsgruppen förespråkade också att man skulle anta effektivare makroekonomiska övervakningsmetoder för att upptäcka makroekonomiska obalanser på ett tidigare stadium och då kunna lägga fram rekommendationer för att förhindra att situationen förvärrades och undvika alla kedjeeffekter.

Slutligen kommer vi att behöva fastställa särskilda indikatorer, även om den privata skulden otvivelaktigt kommer att vara en viktig fråga. Rådsmötet den 8 juni och rådet den 17 juni godkände arbetsgruppens riktlinjer. Arbetsgruppen ska lägga fram sin slutliga rapport och sina resultat vid rådets oktobermöte. Vi kommer då att kunna börja processen med att anta nya EU-texter till rättsakter eller ändra befintlig lagstiftning om så är lämpligt. Ordförandeskapet kommer definitivt att prioritera alla sådana initiativ.

  Rodi Kratsa-Tsagaropoulou (PPE). – (EL) Jag tackar er, herr minister, för att ni försökt besvara min fråga, men tyvärr uppfattade jag inte något av vad ni sade som svar på min fråga: tar man hänsyn till den privata skulden i de nya planerna – jag syftar på de planer som ni fattade beslut om i oktober – och finns det, inom ramen för den planerade ekonomiska styrningen, utrymme för en ny tolkning av stabilitetspakten, tillämpningsmetoderna och den privata skulden? Jag vore tacksam om ni kunde besvara min fråga.

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Som jag sade, har processen satts i rörelse, arbetsgruppen har mötts och möttes faktiskt för två dagar sedan. Det kommer att bli ett eller två möten till före oktoberrådet, och det är för tidigt att börja diskutera detaljerna för hur skuldkriterier kommer att genomföras för framtiden i samverkan med stabilitets- och tillväxtpakten. Så snart vi fått arbetsgruppens slutsatser om ekonomisk styrning – gruppen kommer att lägga fram sin rapport för oktoberrådet – kommer vi att kunna börja processen med att anta eller ändra EU-lagstiftning därefter, och det kan innebära att vi tar upp privata skuldfrågor.

  Talmannen. – Fråga 3 från Silvia-Adriana Ticau (H-0361/10)

Angående: Omarbetning av det transeuropeiska transportnätet

Den 7 och 8 juni 2010 anordnade kommissionen en ministerkonferens i Saragossa i syfte att inleda arbetet med att omarbeta det transeuropeiska transportnätet. Detta arbete kommer framför allt att bedrivas under det andra halvåret 2010 och i början av 2011 och kommer att inriktas på utarbetandet av en metod för att definiera stamnätet för det transeuropeiska transportnätet och fastställa dess förbindelsepunkter med EU:s grannländers transportinfrastruktur. När arbetet är klart ska varje transportsätt i större utsträckning bidra till de transeuropeiska transporterna, möjligheterna att kombinera de olika transportsätten ska garanteras och lämpliga finansieringssystem ska införas.

Skulle rådet, med tanke på att arbetet till stor del kommer att genomföras under det belgiska ordförandeskapet i Europeiska unionens råd, kunna redogöra för tidsplanen och de åtgärder som planeras av det belgiska ordförandeskapet i fråga om omarbetningen av det transeuropeiska transportnätet?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) I slutsatserna från rådets junimöte 2009 välkomnade man offentliggörandet av kommissionens grönbok om en omarbetning av programmet för det transeuropeiska transportnätet för en bättre integration av transportnätet för att gagna den gemensamma transportpolitiken och uppmanade kommissionen att lägga fram ett förslag till institutionerna om att ändra riktlinjerna för det transeuropeiska transportnätet.

Det viktigaste nya inslaget i förslaget är metoden att planera för två nivåer: det skulle fortfarande finnas en transeuropeisk transportnätsbas bestående av ett ganska tätt nät av järnvägar, vägar, inre vattenvägar, hamnar och flygplatser som utgör det övergripande nätet, de flesta av dem delar av nationella nät, som sedan skulle inordnas i ett centralt nät. Detta centrala nät skulle möjliggöra en verklig europeisk planering, som fokuserade på att stadigt öka effektiviteten i nätets resurser och nå en avsevärd total minskning av växthusgasutsläpp bundna till transporter.

I juni uppmärksammade rådet den information som ordförandeskapet och kommissionen gav om resultaten av transportnätskonferensen, en årlig ministerkonferens om det transeuropeiska transportnätet som hölls i Zaragoza den 8 och 9 juni 2010. Diskussionerna rörde sig främst om hur man skulle omarbeta planerings- och genomförandeprogrammet för det kommande transeuropeiska transportnätet och hur man skulle uppbåda finansiering på ett effektivt sätt.

Kommissionen är för närvarande sysselsatt med ett offentligt samrådsprojekt om framtida transeuropeisk transportnätspolitik för att utveckla kriterier och villkor för en övergripande och central nätverksplanering. Samrådsförfarandet kommer att avslutas den 15 september och resultaten kommer att läggas fram för transeuropeiska transportnätets finansutskott den 30 september.

Planeringsalternativen kommer sedan att diskuteras både bilateralt – av kommissionen och medlemsstaten i fråga – och multilateralt i form av utskottsmöten för att diskutera en omarbetning av riktlinjerna för det transeuropeiska transportnätverket.

I början av 2011 kommer kommissionen att lägga fram en konsekvensbedömning av den föreslagna omarbetningen av riktlinjerna för det transeuropeiska transportnätet. Ett förslag till riktlinjer bör vara tillgängligt i maj eller juni 2011.

Eftersom förslaget till riktlinjer ännu inte har presenterats och med tanke på det aktuella projektet om offentligt samråd och de multilaterala och bilaterala diskussionerna som planeras i slutet av 2010, har det belgiska ordförandeskapet självklart inte förutsättningar att för närvarande göra framsteg beträffande omarbetningen av det transeuropeiska transportnätet.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Ett av målen för översynen av TEN-T-nätet är att integrera det europeiska nätet med transportinfrastrukturen i grannländerna.

Jag tror att det är viktigt att vi påskyndar den här processen, eftersom halvtidsöversynen ska göras i år och i början av nästa år, och det är viktigt att vi också kan avsätta finansiella resurser fram till och med 2013 och naturligtvis planera de framtida finansiella utsikterna.

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Det problem som ni tar upp är viktigt och kommer tveklöst att vara en av de gemensamma faktorerna för den aktuella studien och de planer som genomförs när det gäller hur nätverken kommer att omvandlas, anpassas och utformas.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL). – (EL) Fru talman, herr minister! En skrivelse från ordföranden för Europaparlamentets utskott för transport och turism offentliggjordes nyligen, där han säger att Grekland inom ramen för den utgiftsnedskärning som landet tvingas göra enligt samförståndsavtalet med Internationella valutafonden och Europeiska unionen avser att lägga ned en rad järnvägslinjer som ingår i TEN-T-nätet och vars modernisering nyligen finansierats genom strukturfonderna.

Eftersom detta beslut är oacceptabelt av miljöhänsyn, när det gäller en minskad vägtrafik och med hänsyn till förenligheten med EU-lagstiftningen undrar jag om rådet avser att granska de klagomål som utskottets ordförande lämnat och om rådet har för avsikt att begära att detta beslut ska hävas.

  Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Jag vill återknyta till den fråga som ställdes för en stund sedan. Inrättandet av TEN-T-nätet är av avgörande betydelse för den europeiska integrationen. Det är mycket kostsamt. Därför måste det genomföras med stor konsekvens.

I det sammanhanget har jag en fråga: planeras en ökning av de tillgängliga medlen för detta syfte i den preliminära budgeten för 2014–2020?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) När det gäller den första frågan om minskningen av Greklands kapacitet att investera i näten å ena sidan tror jag att kommissionen är kvalificerad att gripa sig an frågan, men det kan vi ta reda på. Å andra sidan har jag inget specifikt svar när det gäller hur vi borde ställa oss till Greklands minskade kapacitet. Vi kan dock kontakta kommissionens tjänsteavdelningar för att ta reda på hur vi mer specifikt kan hantera denna fråga.

När det gäller frågan om sammanhållningen och de finansiella medel som bör avsättas, vill jag hänvisa er till budgetramen för 2014–2020 och jag hänskjuter denna fråga till parlamentet. Ni kommer också att ombes att framföra er synpunkt om frågan, i enlighet med principen om medbeslutande i budgetfrågor, och jag räknar med att ni kommer att föra upp budgetdiskussioner om vilka medel som krävs för att vi ska nå denna sammanhållning i fråga om transportmålen på dagordningen framöver.

  Talmannen. – Fråga nr 4 från Georgios Papanikolaou (H-0362/10)

Angående: Utvärdering av den öppna samordningsmetoden

På områden där medlemsstaterna har behörighet (sysselsättning, social omsorg, social integrering, allmän utbildning, ungdom och yrkesutbildning) tog rådet år 2000 i bruk begreppet den öppna samordningsmetoden vars syfte var att främja bättre samarbete och utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna samt åstadkomma konvergens mellan politiken i dessa länder.

Jag vill fråga rådet om följande:

Anser rådet att denna strategi är framgångsrik? Kan rådet lägga fram några konkreta resultat?

Anser ordförandeskapet att begreppet den öppna samordningsmetoden skulle behöva ses över på nytt eller revideras?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) I sina slutsatser av den 30 november 2009 nämnde rådet att den öppna samordningsmetoden aktivt har bidragit till en smidig hantering av arbetsmarknaderna, samt till socialt införlivande. Utbytet av bästa metoder om sysselsättning har visat sig och kommer att fortsätta att visa sig vara särskilt användbart. Detta utbyte kommer att förutsätta en effektiv övervakning av de sysselsättningsriktlinjer som rådet snart kommer att anta, efter att parlamentet lämnat sina synpunkter – vilket för övrigt skett i dag – samt en central roll för rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) inom ramen för de nya styrelseformerna, vilka Europeiska rådet ska besluta om, särskilt när det gäller den europeiska terminen för samordning av den ekonomiska politiken.

Förra året när rådet antog en ny strategisk ram för EU-samarbete om utbildning erkände dessutom de nya medlemmarna att för att nå de viktigaste strategiska målen i denna ram krävs en effektiv användning av den öppna samordningsmetoden, vilket visar att de fortsatt stöder denna särskilt användbara metod på de områden som omfattas av deras nationella behörighet.

Av den nyligen offentliggjorda gemensamma framstegsrapporten för 2010 från rådet och kommissionen om genomförandet av arbetsprogrammet 2010 för utbildning framgår att avsevärda framsteg gjorts tack vare den öppna samordningsmetoden när det gäller europeisk samordning av utbildning.

I sina slutsatser av den 7 juni 2010 uppmärksammade rådet även det intresse som visats för de allmänna diskussioner som för närvarande förs om Europa 2020-strategin när det gäller att utveckla den integrerade strategin fullt ut genom gemensamt arbete på EU-nivå, genom att använda den ram som den öppna samordningsmetoden utgör på området för socialt skydd och införlivande, som en mekanism som har visat sig ha en betydande potential.

Inför de nya utmaningarna och möjligheterna i och med genomförandet av Europa 2020-strategin, särskilt med tanke på övervakningen av genomförandet av Europeiska rådets mål om fattigdomsminskning och de sociala aspekterna av sysselsättningsriktlinjerna, framför allt riktlinje 10, uppmanade dock ordförandeskapet vid socialministrarnas informella möte den 9 juli medlemsstaterna att inleda diskussioner om en förstärkning av den öppna samordningsmetoden.

I sin resolution från november 2009, där en förnyad ram för EU-samarbete i ungdomsfrågor för 2010–2018 fastställs, har rådet redan antagit ett antal allmänna principer som måste följas i all politik och verksamhet som rör ungdomar, inom ramen för en förnyad och mer integrerad samordningsmetod. I detta syfte kommer ordförandeskapet att anordna en konferens den 14 september och rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) kommer på ordförandeskapets initiativ återigen att diskutera denna fråga och anta slutsatser om sysselsättning och socialt införlivande.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Tack för ert svar, men jag skulle vilja att ni förtydligade följande: det är sant att den öppna samordningsmetoden inom mycket viktiga områden – vilka ni även räknade upp: utbildning, sysselsättning, yrkesutbildning, ungdomsfrågor – är ett mycket viktigt verktyg för oss inom ramen för subsidiaritetsprincipen och Europeiska unionens befogenheter.

Min fråga är: kan vi få en rapport emellanåt om denna metod så att vi kan utbyta synpunkter och skulle vi även kunna informeras på politisk nivå? Jag undrar också hur Europaparlamentet kan delta mer aktivt i detta förfarande så att vi kan lyfta fram det bättre?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Jag vill hänvisa er till den sista delen av mitt svar. Som jag sade kommer rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) på ordförandeskapets initiativ att återigen ta upp frågan till diskussion och torde anta vissa slutsatser om sysselsättning och socialt införlivande som ni naturligtvis kommer att informeras om.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Herr minister, tack för ert svar om betydelsen av den öppna samordningsmetoden, men jag vill påpeka att 2010 var Europeiska året för fattigdomsminskning och när det finns en enorm arbetslöshet inom hela Europeiska unionen och en allt större social utestängning måste vi bekämpa fattigdomen. Hur stor anser ni att den öppna samordningsmetodens inverkan på fattigdomsminskningen är och är det tillräckligt att vi t.ex. utbyter bästa metoder och ser hur de skandinaviska länderna i hög grad uppmärksammar fattigdomsbekämpning och social utestängning? Kommer det att minska fattigdomen i de baltiska staterna?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) En mer effektiv ömsesidig samordning och inlärning torde absolut ha positiva effekter. Ni betonade just en av aspekterna när det gäller att fastställa gemensamma mål för sociala frågor. Det är allmänt sett sant att när det gäller tillväxt, sysselsättning och fattigdomsbekämpning – vilket är en prioritering under 2010 – kan en aktiv politik för införlivande inte bara minska fattigdomen utan även öka tillgången till arbetskraft. Reformerna av pensionssystemen kan också öka sysselsättningen och stärka de offentliga finanserna. Det samma gäller hälso- och sjukvårdssystemen.

Jag anser därför att vi under 2010, då fattigdomsbekämpning prioriteras, kommer att kunna tillämpa denna ömsesidiga samordning och inlärning.

  Talmannen. – Fråga nr 5 från Nikolaos Chountis (H-0366/10)

Angående: Samförståndsavtal mellan Grekland, EU och Internationella valutafonden samt galopperande inflation

I det samförståndsavtal som Grekland slutit med Internationella valutafonden och EU står det uttryckligen att en av den grekiska regeringens skyldigheter är att sänka landets inflation till en nivå lägre än genomsnittet i euroländerna för att ge ekonomin mer konkurrenskraft. I maj månad uppgick dock Greklands inflation till 5,4 procent samtidigt som inflationen i euroländerna låg på 1,6 procent. Detta betyder ännu lägre disponibel inkomst för de grekiska arbetstagarna och stor försämring av den grekiska ekonomins konkurrenskraft. Den enorma inflationsökningen beror både på att EU och Internationella valutafonden har höjt de direkta och indirekta skatterna och på den ohämmade och okontrollerade spekulationen. Jag frågar rådet: Delar rådet uppfattningen att EU:s och Internationella valutafondens beskattningsåtgärder i hög grad har bidragit till den enorma ökningen av inflationen som urholkar den grekiska ekonomins konkurrenskraft ytterligare? Vilka korrigeringsåtgärder tänker rådet föreslå till den grekiska regeringen för att begränsa inflationen?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Rådet har ofta betonat den grekiska ekonomins långsiktiga strukturella problem i olika multilaterala tillsynsförfaranden. Vid sidan av förfarandet vid alltför stora underskott rekommenderade rådet den 16 februari 2010 att Grekland skulle anta en uppsättning åtgärder för att förbättra hanteringen av varumarknaden och företagsmiljön, för att bevara produktivitets- och sysselsättningstillväxten, öka effektiviteten hos och utnyttjandegraden för unionens strukturfonder, korrigera landets alltför stora budgetunderskott och göra dess offentliga finanser långsiktigt genomförbara.

Grekland presenterade sin första rapport om genomförandet av dessa åtgärder den 16 mars och den andra i maj. I juni gjorde kommissionen och Internationella valutafonden en preliminär analys inom ramen för den finansiella stabiliseringsmekanismen som värderas till 110 miljarder euro, vilken beviljats Grekland av samtliga medlemsstater inom euroområdet och IMF. Analysen slutfördes i augusti men kommissionens slutliga rapport har inte formellt lämnats till rådet.

Kommissionen har underrättat medlemsstaterna inom euroområdet om de preliminära resultaten av analysen, och om ekonomin i enlighet med kommissionens bedömning utvecklas i linje med de prognoser som utgör grunden för det justeringsprogram som den finansiella stabiliseringsmekanismen bygger på kommer den ökade inflationstakten att inverka negativt på varumarknaderna. Rådet kommer därför att noga övervaka situationen och kommer att fortsätta att vidta lämpliga åtgärder för att hjälpa de grekiska myndigheterna att främja ekonomisk tillväxt och fortsätta att föra en sund budgetpolitik.

Även om kommissionen anser att förändringarna inom ekonomin är förenliga med de bakomliggande prognoserna för de anpassningsprogram som den finansiella stabiliseringsmekanismen bygger på kommer den ökade inflationstakten som jag sade sannolikt att inverka negativt på marknaderna. Detsamma gäller budgetsituationen, som rådet kommer att övervaka noga.

  Nikolaos Chountis (GUE/NGL). – (EL) Herr minister! Ni svarade tyvärr inte på min fråga. De åtgärder som införts för Grekland inom ramen för samförståndsavtalet – det förfarande som ni beskrev inom ramen för samförståndsavtalet med Internationella valutafonden och Europeiska unionen – är motsägelsefulla. Å ena sidan har skatter införts för att alstra statliga intäkter, men dessa skatter kan inte drivas in eftersom varken arbetstagarna eller småföretagen har någon annan inkomst, och samtidigt som man talar om att minska inflationen planerar man nu å andra sidan nya intäktsthöjande skatter genom att höja momsen för konsumtionsvaror och brännolja.

Jag vill ställa följande fråga: enligt mina källor uppmuntrades Grekland vid gårdagens Ekofin-möte att införa nya intäktshöjande skatter och dessa åtgärder leder till en galopperande inflation. Jag vill därför fråga er om man vid Ekofin-mötet diskuterade och om EU föreslog korrigeringsåtgärder för att förhindra en galopperande inflation i Grekland utöver intäktshöjande skatter?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Jag kan inte tala om exakt vilket beslut Ekofin-mötet har fattat under de senaste timmarna, men rådet har upprepade gånger kritiserat den grekiska ekonomins långsiktiga strukturella problem inom ramen för flera multilaterala tillsynsförfaranden. I sina rekommendationer om medlemsstaternas genomförande under 2009 av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken noterade rådet att Grekland måste öka sina ansträngningar för att korrigera den makroekonomiska obalansen och åtgärda de strukturella bristerna i dess ekonomi, i enlighet med Lissabonstrategin för sysselsättning och tillväxt.

Rådet rekommenderar att Grekland ska öka sin konkurrenskraft inom sektorn för yrkesmässiga tjänster samt öka sina investeringar i forskning och utveckling, använda strukturfonderna mer effektivt, reformera den offentliga förvaltningen och vidta en rad åtgärder på arbetsmarknaden inom ramen för en integrerad strategi för flexicurity.

Allt jag kan säga är att de grekiska myndigheterna har bekräftat att de har prioriterat flera planerade strukturella reformer inom en hel rad områden, och att de fullt ut förstår vilka problem som detta kommer att skapa i landet.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr minister! Min ärade vän Nikolaos Chountis säger i sin fråga att inflationen låg på 5,4 procent i juli och rapporterades ligga på 5,5 procent i augusti, och det verkar som om det kommer att bli mycket svårt att minska inflationen med de nya åtgärder som vidtagits, vilka liksom min kollega med rätta sade tidigare avser konsumtionsvaror. Samtidigt säger ni att man i rådet återigen diskuterar åtgärder och nya skatter.

Min fråga är: vi har fler specifika åtgärder för att främja tillväxt, som härrör från såväl rådet och EU som stödmekanismen, men också Grekland. Har vi någon specifik tidsplan?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Även om jag förstår att en galopperande inflation medför ett antal problem och att flera finansiella mekanismer om denna inflation fortsätter måste justeras om, kan jag bara säga att Grekland är medlem i euroområdet, delar ansvaret tillsammans med de övriga medlemsstaterna för att se till att euroområdet är stabilt, och att Greklands ekonomiska politik, precis som alla andra medlemsstaters ekonomiska politik, är en fråga som rör hela EU. Alla medlemsstater ska föra en sund nationell politik i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten och med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Grekland måste därför ta ansvar för att hantera dessa frågor på ett effektivt sätt, för att minska risken för att äventyra en korrekt fungerande ekonomisk och monetär union.

  Talmannen. – Fråga nr 6 från Laima Liucija Andrikiene (H-0368/10)

Angående: Belgiska ordförandeskapets prioriteringar avseende FN och dess organ

Vilka är det belgiska EU-ordförandeskapets prioriteringar när det gäller FN generellt och FN:s råd för mänskliga rättigheter i synnerhet? Har rådets och kommissionens representationer i Genève redan slagits samman eller pågår processen fortfarande?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Inför FN:s 65:e generalförsamling antog rådet vid sitt sammanträde den 14 juni 2010 Europeiska unionens prioriteringar.

Jag vill påpeka att efter Lissabonfördragets ikraftträdande företräder den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik unionen i frågor som rör den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom internationella organisationer.

Rådets prioriteringar rör följande ämnen:

Till att börja med att främja ett starkare FN – Europeiska unionen kommer att bidra till att skapa ett förstärkt multilateralt system, framför allt genom att förbättra representationen, insynen, ansvaret, effektiviteten och verkningsfullheten.

Den andra prioriteringen kommer att vara att bidra till internationell fred och säkerhet. Europeiska unionen planerar att förtydliga sina ståndpunkter och bidrag när det gäller krishantering inom de relevanta FN-organen, och i synnerhet i säkerhetsrådet.

Det tredje prioriterade ämnet kommer att omfatta miljön och hållbar utveckling, i synnerhet i syfte att nå millennieutvecklingsmålen.

Den fjärde prioriteringen rör mänskliga rättigheter. Från första början har Europeiska unionen alltid varit en av de mest ståndaktiga försvararna av de mänskliga rättigheterna och en av de mest framträdande aktörerna inom FN-systemet på detta område. Europeiska unionen kommer aktivt att uppmuntra integrationen av de mänskliga rättigheterna i alla aspekter av FN:s verksamhet, genom att bekräfta att mänskliga rättigheter är oupplösligt förbundna med FN:s andra målsättningar för säkerhet och utveckling.

Den femte prioriteringen är slutligen att reformera FN-systemet, i syfte att förbättra systemets funktionssätt, effektivitet, insyn och representation. Beträffande översynen av rådet för mänskliga rättigheter deltar Europeiska unionen i den formella och informella samrådsprocessen. Unionen kommer att fortsätta att stödja det tredje utskottets kapacitet att agera, eftersom det är det enda organ som har befogenheter att genomföra människorättsnormer. Denna kapacitet bör bevaras fullt ut.

När det gäller frågan om diplomatisk representation har alla Europeiska kommissionens delegationer utanför EU från och med den 1 december 2009 blivit EU-delegationer. Beträffande Genève har unionens delegation och sambandskontoret vid generalsekretariatet för Europeiska unionens råd antagit tillfälliga arbetsåtgärder i väntan på att den europeiska avdelningen för yttre åtgärder ska inrättas.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE). – (EN) Låt mig för det första påpeka att en fortsatt förvirring om hur EU företräds i Genève och New York riskerar att undergräva EU:s förmåga att agera effektivt och arbeta konstruktivt med sina partner.

För det andra måste det belgiska ordförandeskapet och den höga representanten nu efter omfattande interna diskussioner om prioriteringarna för översynen av FN:s råd för mänskliga rättigheter 2011 se till att tillräckliga resurser finns och att politisk uppmärksamhet ges för att utvidga verksamheten till andra FN-medlemsstater.

Det behövs även ett ledarskap i ett antal viktiga resolutioner, framför allt resolutionen om dödsstraffet och det fortsatta arbetet för att förhandla fram en internationell konvention om vapenhandel.

Jag skulle gärna vilja höra er kommentera detta.

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Jag vill bara tala om att Belgien, som för närvarande innehar ordförandeskapet för EU, är medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter och absolut kommer att vidta åtgärder för att framföra era farhågor.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Fru talman! Vi har fört en relativt intensiv diskussion i dag om hur vi kan stödja rådet i dess ansträngningar för att göra besparingar i 2011 års budget och vi har bland annat naturligtvis i detalj diskuterat den nyligen omstrukturerade Europeiska utrikestjänsten.

Anser ni att vi borde försöka göra tjänsterna inom FN mer effektiva så att EU kan tala med en röst där och så att vi kan spara in på resurser som skulle kunna användas mycket effektivt på andra områden? Är det belgiska ordförandeskapet berett att lägga fram förslag till besparingar på detta område för att se till att målet med ökad effektivitet i den gemensamma europeiska representationen kan nås?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Extra kapacitet har redan ordnats, såväl i New York som i Genève. Som svar på er fråga kan jag dock endast uppmärksamma er på det brådskande behovet av att inrätta utrikestjänsten och särskilt på Europaparlamentets åtminstone delade ansvar när det gäller de finansiella aspekterna av inrättandet av denna tjänst.

  Talmannen. – Fråga nr 7 från Liam Aylward (H-0373/10)

Angående: Ökad biologisk mångfald i EU

Med tanke på att 2010 har utsetts till det internationella året för biologisk mångfald och att det snart kommer att hållas en partskonferens för konventionen om biologisk mångfald i Nagoya uppmanas rådet att besvara följande frågor: Vilka är rådets prioriteringar när det gäller skyddet och stärkandet av den biologiska mångfalden? Hur fortskrider genomförandet av EU:s åtgärdsplan för biologisk mångfald, och vilken roll planerar rådet att ge den biologiska mångfalden i EU:s 2020-strategi?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Mot bakgrund av kommissionens meddelande med titeln ”Förslag till en EU-strategi och EU-mål för biologisk mångfald efter 2010” antog kommissionen den 15 mars 2010 slutsatser med titeln ”Biologisk mångfald efter 2010 – Vision och mål inom EU och globalt samt internationellt system för tillträde och fördelning av nytta”.

I sina slutsatser konstaterade rådet att den är djupt oroad över att 2010 års mål för biologisk mångfald inte har nåtts, vare sig på EU-nivå eller globalt, att förlusten av biologisk mångfald fortsätter i en oacceptabel takt, och att detta har mycket allvarliga miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser. Rådet betonade dock att dessa mål hade haft mycket stor betydelse för att skapa användbara åtgärder till stöd för den biologiska mångfalden.

Rådet antog en långsiktig vision enligt vilken den biologiska mångfalden inom EU, samt de ekosystemtjänster som EU erbjuder, dess naturliga kapital, senast 2050 ska skyddas, värderas och återupprättas på lämpligt sätt, med tanke på den biologiska mångfaldens inneboende värde och dess grundläggande bidrag till människors välmående och ekonomiskt välstånd, och på ett sådant sätt att de katastrofala förändringar som orsakas av förlusten av biologisk mångfald undviks.

Vidare antog rådet det centrala målet att stoppa förlusten av biologisk mångfald och försämringen av ekosystemtjänsterna inom Europeiska unionen senast 2020 och i största möjliga mån garantera deras återuppbyggnad och samtidigt stärka Europeiska unionens insatser för att förhindra förlust av biologisk mångfald globalt.

När det gäller EU:s prioriteringar för att skydda och stärka den biologiska mångfalden konstaterade rådet att förstörelse, fragmentering och försämring av livsmiljöer utgör de största hoten mot den biologiska mångfalden. När det gäller orsakerna till denna situation för livsmiljöer pekade rådet på den skadliga förändringen av markanvändning, överexploatering och ohållbara metoder för användning av naturresurser, invasiva främmande arter, olaglig handel med utrotningshotade arter, havsförsurning och naturligtvis föroreningar. Klimatförändringar skulle också allt mer kunna förvärra vissa effekter, t.ex. antalet utrotningshotade arter.

Beträffande Europa 2020-strategin kräver rådet i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken att medlemsstaterna och unionen ska införa åtgärder, omvandla miljöhot till tillväxtmöjligheter och använda naturresurserna mer effektivt och därigenom också bidra till att skydda den biologiska mångfalden.

Betydelsen av biologisk mångfald betonades också tydligt i slutsatserna från Europeiska rådets möte i mars 2010, där rådet konstaterade att det finns ett brådskande behov av att vända den ihållande utvecklingstendensen mot förluster av biologisk mångfald och försämrade ekosystem. Europeiska rådet stöder den långsiktiga visionen om biologisk mångfald senast 2050 och 2020-målet i rådets slutsatser av den 15 mars 2010.

  Liam Aylward (ALDE). – (EN) Det är mycket tråkigt att höra ministern svara att det inte sker några framsteg mot att uppnå de mål för biologisk mångfald som fastställts.

Med tanke på att åtgärderna för landsbygdsutveckling och den gemensamma jordbrukspolitiken avsevärt kan bidra till att stärka den biologiska mångfalden undrar jag dock vilka åtgärder som rådet kan anta för att stödja EU:s jordbrukare, som är de främsta beskyddarna av miljön, i deras viktiga uppgift med att fortsätta att skydda miljön och den biologiska mångfalden?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Jag anser att den bästa åtgärd vi kan vidta för att skydda ett kvalitativt jordbruk är att fortsätta att stödja det. Jag räknar med att alla närvarande ledamöter – trots att närvaron är låg – vid en kommande budgetdebatt ska ge ekonomiskt stöd till den gemensamma jordbrukspolitiken i de beslut som parlamentet fattar.

  Talmannen. – Fråga nr 8 från Mairead McGuinness (H-0375/10)

Angående: Informella mötet i rådet (jordbruk), september 2010

Vilka slutsatser har det belgiska ordförandeskapet dragit efter högnivåmötet om jordbruk i Bryssel i juli? Kan ordförandeskapet säga något om det kommande informella mötet i rådet (jordbruk) den 19–21 september? Vad kommer ordförandeskapet att föreslå för medlemsstaterna när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013?

Kan rådet ge ledamöterna aktuell information om utvecklingen på rådsnivå när det gäller de pågående förhandlingarna med Mercosur??

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Jag vill börja med att gratulera kommissionen till framgångarna med dess offentliga samråd om den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) efter 2013. Detta samråd ledde till nära 6 000 bidrag från allmänheten, aktörer, tankesmedjor och andra forskningsinstitut. Samrådet höll verkligen vad det lovade.

Dessutom har en sammanfattning av bidragen visat att hela vårt samhälle är intresserat av det europeiska jordbrukets framtid. Jordbrukarna är verkligen inte de enda som bryr sig om den gemensamma jordbrukspolitiken.

Som ni känner till utmynnade detta offentliga samråd i konferensen om den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013, som kommissionen anordnade den 19–20 juli. I sin helhet spelade bidragen, rundabordsdiskussionerna och debatterna vid konferensen alla en värdefull roll när det gällde att ytterligare förbättra diskussionernas inriktning.

Beträffande rådet vet ni säkert att jordbruksministrarna under de senaste två åren har genomfört ett samråd lett av de olika ordförandeskapen: Frankrike, Tjeckien, Sverige och Spanien. När vi nu befinner oss på upploppet vill ordförandeskapet föra debatten framåt så mycket som möjligt. Det är verkligen av avgörande vikt att förutsättningarna för dagens gemensamma jordbrukspolitik och utmaningarna för morgondagens gemensamma jordbrukspolitik fullt ut beaktas i denna andra viktiga debatt om EU:s budgetram för 2014–2020.

Som ni vet kommer den gemensamma jordbrukspolitikens framtid att vara det centrala ämnet på dagordningen vid det informella mötet för EU:s jordbruksministrar, som kommer att äga rum mellan den 19–21 september i Belgien. Ordföranden för utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, Paolo De Castro, har också bjudits in att delta i detta möte för att leda våra informella diskussioner. Ordförandeskapet har i sommar noga reflekterat över resultatet av konferensen i juli och har utarbetat en sammanfattning som kommer att slutföras under de kommande dagarna.

Ordförandeskapets rapport, som vi har för avsikt att granska närmare vid våra kommande diskussioner, bekräftar relevansen för de mål som fastställts i Lissabonfördraget för den gemensamma jordbrukspolitiken: att garantera EU-medborgarnas tillgång till säkra och högkvalitativa livsmedel, främja ett hållbart jordbruk inom hela Europa, skydda miljön och landskapet samt bidra till en hållbar utveckling av landsbygdsområden, vilket vi diskuterade i föregående fråga.

Dessutom bekräftas i denna rapport som ordförandeskapet utarbetat det verkliga mervärdet med en gemensam jordbrukspolitik på EU-nivå och vikten av denna politik inom ramen för Europa 2020-strategin.

De kommande diskussionerna kommer i oktober att följas upp av en avslutande politisk debatt i rådet (jordbruk) om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid. Rådet och Europaparlamentet kommer därmed i hög grad att ha bidragit till samrådsprocessen. Jag är säker på att kommissionen också erkänner rådets och Europaparlamentets hårda arbete, och på att den kommer att göra allt den kan för att lägga fram ett meddelande som får båda institutionernas stöd. När väl meddelandet har lagts fram kommer ordförandeskapet att inleda diskussioner i rådet.

Vad gäller förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Mercosurländerna vill jag börja med att påpeka att samtidigt som Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling och jordbruksministrarna erkänner den avgörande ekonomiska vikten av ett sådant avtal delar de i stort sett samma syn på de eventuella riskerna med ett sådant avtal för de ”känsliga” sektorerna av EU:s jordbruk. Ni vet säkert att rådet i maj tog del av de farhågor som ett stort antal medlemsstater framförde i en gemensam överenskommelse.

För det andra vill jag påpeka att kommissionen måste följa sitt förhandlingsmandat. Dessutom försäkrade kommissionsledamot Dacian Cioloş i maj rådet att kommissionen skulle se till att förhandlingarna med Mercosur var i linje med den gemensamma jordbrukspolitiken och de grundläggande intressena för EU:s jordbruk.

Sammanfattningsvis vill jag betona att rådet kommer att fortsätta att följa diskussionerna med Mercosur mycket noga, särskilt inom ramen för den handelspolitiska kommittén. Nästa förhandlingsmöte är planerat till oktober och jag försäkrar er om att ordförandeskapet kommer att se till att förhandlingsmandatet följs mycket noga.

  Mairead McGuinness (PPE). – (EN) Svaret var detaljerat eftersom det var en detaljerad fråga. Jag tackar för det och särskilt för era kommentarer om Mercosur. Jag hoppas att kommissionen och för den delen rådet noterade parlamentets farhågor i vår debatt om frågan.

Ert svar till min kollega Liam Aylward om biologisk mångfald och era kommentarer om jordbruksbudgeten gör att jag vill fråga er om rådets ståndpunkt. Jag förstår det som att sju rådsledamöter vill minska nästa års budget, vilket inte bådar väl för framtiden för jordbruksbudgetposten 2013. Jag skulle vilja att ni kommenterade detta.

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Ett antal medlemsstater vill minska nästa års budget, men såvitt jag vet stöder rådet inte detta alls. Ni hörde förmodligen den belgiska budgetministerns presentation i går av 2011 års budget och i så fall hörde ni även budgetprognosen för 2011, eftersom diskussioner med parlamentet pågår. Jag måste säga att jag inte instämmer i er analys av förändringarna av EU:s budget.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Fru talman! Vi diskuterar för närvarande 2011 års budget och i det sammanhanget har rådet och kommissionen gemensamt föreslagit att medel från ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation, vilket omfattar programmet Intelligent energi – Europa, programmet för politiskt stöd till informations- och kommunikationsteknik samt medel från det sjunde ramprogrammet och jordbruksfinansiering, borde avsättas för vetenskapsprojektet om fusionsanläggningen Iter. Vilken är det belgiska ordförandeskapets inledande ståndpunkt i den frågan?

  Liam Aylward (ALDE). – (EN) Fru talman! Med tanke på kommissionens extraordinära beslut att på nytt ta upp samtalen med Mercosur, kan ministern ange om rådet granskar eller bedömer de skadliga effekterna av dessa beslut för EU:s jordbrukare och i synnerhet för jordbrukarna i mitt hemland Irland, som är beroende av exporten på 90 procent av sina nötköttsprodukter, vilka produceras enligt mycket stränga normer som införts av kommissionen och som inte är tillämpliga i Mercosurstaterna?

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande. – (FR) Som svar på den första frågan kan jag för närvarande bara lämna en översikt över budgeten. Jag förstår att parlamentet har ett antal projekt om innovation, konkurrenskraft och teknik i åtanke. Debatten har dock bara inletts och ni har sedan den 1 december haft möjlighet att ändra vissa aspekter av nästa års budgetprognos från början till slut. Jag hänvisar er därför till budgetdebatten så att ni kan ta del av vad parlamentsledamöterna vill betona och prioritera i denna budget.

Beträffande den andra frågan om Mercosur är ordförandeskapet liksom jag nämnde fullständigt medvetet om de farhågor som framförts av utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling om beslutet att på nytt ta upp dessa förhandlingar.

Jag vill bara påpeka att kommissionen vid dessa förhandlingar är bunden av sitt förhandlingsmandat och att eventuella positiva resultat av dessa förhandlingar bör gynna EU:s jordbruksproduktion, t.ex. när det gäller främjandet och skyddet av EU:s jordbruksprodukter, särskilt på området för geografiska beteckningar.

  Talmannen. – Fråga nr 9 från Ryszard Czarnecki (H-0379/10)

Angående: Utsikterna för en anslutning till EU av länderna på Balkan

Hur ser rådet på utsikterna för en anslutning till Europeiska unionen av länderna på Balkan, från sydöstra Europa? Anser rådet att det finns en möjlighet att några av dessa länder ansluter sig till EU inom ramen för den kommande budgetramen, dvs. under perioden 2014–2020?

  Olivier Chastel, rådets ordförande. – (FR) Målet med den politik som förs gällande västra Balkan är att bidra till regionens stabilitet och hjälpa länderna i regionen att skapa långsiktig fred, demokrati, stabilitet och välstånd.

Under 1999 beslutade EU att införa stabiliserings- och associeringsprocessen (ramen för den anslutningsprocess som kulminerar i eventuell anslutning av dessa länder), för att bättre sprida förberedelsearbetet inför EU-medlemskapet över tid. Dessa förberedelser är fortfarande nödvändiga för regionens stabilitet, försoningsprocess och framtid. De utvecklas och utformas i enlighet med Thessaloniki-agendan och den förnyade konsensus om utvidgning som finns, vilken uppställer rättvisa och stränga villkor.

Av dessa skäl har rådet upprepade gånger gett sitt stöd åt EU:s orubbliga engagemang för länderna på västra Balkan när det gäller deras förberedelser inför EU-medlemskap, mest nyligen vid rådet (utrikes frågor) den 14 juni efter högnivåmötet i Sarajevo den 2 juni.

Under de år som gått har EU undertecknat sex stabiliserings- och associeringsavtal med regionens länder, varav fyra redan trätt i kraft. I oktober 2009 föreslog kommissionen att anslutningsförhandlingar skulle inledas med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. Anslutningsförhandlingarna med Kroatien som pågår sedan oktober 2005 befinner sig i slutstadierna. EU engagerar sig fortfarande politiskt i processen genom sina olika instrument: tre uppdrag om gemensam säkerhets- och försvarspolitik (två i Bosnien och Hercegovina och ett i Kosovo) och tre särskilda representanter i Skopje, Pristina och Sarajevo.

Det ekonomiska biståndet kommer att överstiga 900 miljoner euro under 2010 och nå 1 miljard euro under 2013. Totalt sett har EU försett regionens länder med över 13 miljarder euro i ekonomiskt bistånd sedan 1991.

Anslutningsdatum beror helt och hållet på uppfyllelsen av Köpenhamnsvillkoren och av de villkor som ställs i stabiliserings- och associeringsprocessen. Denna process föreskriver en tydlig tågordning: stabiliserings- och associeringsavtal, kommissionens yttrande om medlemskapsansökan, kandidatstatus, anslutningsförhandlingar och slutligen anslutning.

Rådet är angeläget om att processen går vidare, men det är upp till regeringarna i regionens länder att efterleva de villkor som ställs, för att hålla – eller till och med öka – genomförandetakten på reformerna och anta de stora utmaningarna. Länderna i regionen bör öka sina ansträngningar när det gäller kampen mot korruption och organiserad brottslighet, administrativ kapacitetsuppbyggnad samt när det gäller att lösa kvarstående frågor.

Stabiliserings- och associeringsprocessens mål kommer inte att uppnås om inte regionens folk och regeringar visar beslutsamhet och ansvarstagande genom att själva agera aktivt. Regionens framtid beror djupast sett på de människor som bor där och deras regeringar. Regionalt samarbete och goda grannförbindelser är två viktiga faktorer för försoning och lösning av bilaterala konflikter. Denna politik är kärnan i EU:s syn på regionen, och EU har systematiskt drivit den sedan 1995. Mot denna bakgrund bjöd rådet in berörda länder den 14 juni för att lösa kvarstående tvistefrågor med angränsande länder.

Jag vill avsluta med att påpeka att rådet i november 2009 beslutade om att tillåta viseringsfrihet för medborgare mellan tre av regionens länder och att det för närvarande arbetar för identiska beslut för medborgarna i Albanien och Bosnien och Hercegovina. Jag hoppas att Europaparlamentet och rådet kommer att fatta samma beslut även i år.

Slutligen är det inte möjligt för rådet att i nuläget uttala sig om vilken påverkan utvidgningen kommer att ha på EU:s nuvarande budget, och på budgeten för 2014–2020, eftersom man fortfarande inväntar kommissionens förslag på nästa budgetplan.

  Ryszard Czarnecki (ECR). – (PL) Fru ordförande! Stort tack för att ni har hanterat er uppgift så väl. Det tjänar som förebild för andra. Herr Chastel! Jag är lite osäker på om jag bör ta av mig kavajen för att ni ska känna er mer bekväm. Det föreligger en viss obalans mellan oss.

Det ni har talat om är, i ärlighetens namn, välkänt i denna kammare, och jag förväntade mig ett mer detaljerat svar. Vilket land är närmast en anslutning till EU? Serbien, som är mycket viktigt politiskt och dessutom ekonomiskt välutvecklat? Montenegro eller kanske Makedonien? Herr Chastel, ge oss ett tydligt svar.

  Olivier Chastel, rådets tjänstgörande ordförande – (FR) Att jag talar om vilket av de tre länderna som ligger närmast en anslutning – att jag utskiljer ett land, närmare bestämt det som gjort störst framsteg i processen – betyder inte att just det landet kommer att vara först med att bli medlem i EU. Framsteg behöver fortfarande göras och de kan göras i mycket olika takt.

  Talmannen. – De frågor som på grund av tidsbrist inte har besvarats erhåller skriftliga svar (se bilagan).

Frågestunden är härmed avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 19.00 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: VIDAL-QUADRAS
Vice talman

(Sammanträdet avbröts kl. 19.00 och återupptogs kl. 21.00.)