Talmannen. − Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Kenya: Underlåtenhet att gripa President Omar al-Bashir⁽¹⁾.

  Charles Tannock, författare. − (EN) Fru talman! Sudans president Omar al-Bashir har åtalats för folkmord av den internationella brottmålsdomstolen och anklagas för att ha beordrat fruktansvärda brott i Darfur.

Han är knappast en person som man vill ha som hedersgäst, och Turkiet tvingades dra tillbaka hans inbjudan till Islamiska konferensens möte i Ankara i fjol på grund av åtalet vid Internationella brottmålsdomstolen.

Tyvärr är detta precis vad Kenyas president nyligen gjorde vid ceremonin för att fira kungörandet av Kenyas nya konstitution. Visserligen besvärades många av ministrarna i Kenyas sköra regeringskoalition, inklusive premiärminister Rail Odinga, av Omar al-Bashirs närvaro, men skadan var redan skedd och Kenyas rykte som regional ledare – eftersom det både är en demokrati och upprätthåller internationell rätt – är nu besudlat.

Internationella brottmålsdomstolen upprättades just för att höga tjänstemän, till och med statsöverhuvuden i självständiga stater, skulle kunna ställas till svars för de brott de anklagades för – såvida det rörde sig om brott mot mänskligheten, folkmord eller krigsförbrytelser – och därmed omfattas av universell jurisdiktion i alla länder som har undertecknat Romstadgan.

Därför är det beklagligt att Kenya har underlåtit att uppfylla de förpliktelser det har som medlem av Internationella brottmålsdomstolen. Den senaste tidens nyheter om att Kenya till fullo kommer att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen i domstolens utredning av det tragiska våldet efter valet för tre år sedan måste emellertid välkomnas, även om detta sker alldeles för sent och verkar vara en följd av uppståndelsen kring fallet al-Bashir.

  Marietje Schaake, författare. − (EN) Fru talman! Kenya är precis som andra afrikanska länder en viktig partner till EU på flera centrala områden, exempelvis på säkerhets-, utvecklings- och handelsområdet.

Afrika spelade en avgörande roll vid upprättandet av Internationella brottmålsdomstolen och dess engagemang för domstolens stadgar bekräftas även av artikel 4 i Afrikanska unionens konstituerande fördrag.

I Cotonouavtalet mellan EU och Kenya fastställs villkoren för partnerskapet, och i avtalet görs det mycket klart att handel och bistånd är förenade med villkoret att Kenya följer demokratiska standarder och människorättsstandarder.

Den 27 augusti besökte tyvärr Omar al-Bashir Kenya som officiell regeringsgäst och behandlades som en dignitär. Detta skedde samtidigt som en arresteringsorder hade utfärdats mot Omar al-Bashir för hans påstådda roll i folkmordet i Darfur i Sudan.

Omar al-Bashir kan fortfarande försvara sig vid Internationella brottmålsdomstolen, men först måste han föras till Haag. Kenya hade en skyldighet att gripa honom när han befann sig på kenyanskt territorium men underlät att göra detta. Detta är ett allvarligt problem. Det är en signal att regeringen inte ger ett trovärdigt intryck av att vilja följa avtal som den själv har undertecknat, och det borde EU se som ett allvarligt problem.

Vi måste se till att vi följer våra egna standarder när det gäller att bekämpa straffrihet, och vi måste bekämpa straffrihet i Afrika för att skapa mer stabilitet och demokrati. Jag skulle vilja be den höga representanten att vidta kraftfulla diplomatiska åtgärder mot Kenya och påminna dess ledare om landets förpliktelser enligt Romstadgan.

  Barbara Lochbihler, författare. – (DE) Fru talman! Vid Internationella brottmålsdomstolens översynskonferens i Kampala tidigare i år framgick det tydligt att domstolen bara kan utföra sitt arbete på ett effektivt sätt om det har medlemsstaternas stöd, framför allt stöd från de medlemsstater som har ratificerat Romstadgan. EU:s medlemsstater måste konstant påminnas om detta, eftersom rädslan för diplomatiska problem och potentiella politiska fördomar ofta står i vägen för ett konsekvent agerande, exempelvis i samband med gripandet av misstänkta krigsförbrytare.

I vårt resolutionsförslag kritiserar vi i dag den kenyanska regeringen, som bjöd in Sudans president Omar al-Bashir och sedan underlät att gripa honom. En arresteringsorder har utfärdats mot Omar al-Bashir för krigsförbrytelser och folkmord. Kenya har därför brutit mot internationell rätt och firade offentligt det faktum att afrikansk solidaritet mellan regeringar är viktigare än att hantera och ställa personer inför rätta för så allvarliga brott som brott mot mänskligheten. Det är inte en bra signal till de miljontals människor i Afrika som har drabbats av president al-Bashirs grymheter, eller de som har upplevt ohyggligt lidande i andra krig och inbördeskrig. Offren och deras familjer måste tas om hand, de behöver rättvisa och de borde få se dessa brottslingar, även om de är höga politiker eller militärer, ställas till svars för sina illdåd.

Att Afrikanska unionen öppet uttalade sig mot ett gripande av president al-Bashir bör också starkt kritiseras. Det visar på falsk solidaritet med dess medlemsstater, det stödjer straffrihet för höga politiker och försvagar därmed goda styrelseformer – styrelseformer som bör baseras på gällande lagstiftning och internationell rätt. Det är också en besvikelse att Afrikanska unionen har vägrat att upprätta ett regionalt kontor för Internationella brottmålsdomstolen i Addis Abeba.

Därför uppmanar vi på nytt kommissionen att ta upp frågan om denna underlåtenhet att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen vid EU:s nästa toppmöte med Afrikanska unionen.

  Marie-Christine Vergiat, författare. – (FR) Fru talman! Många av oss här i kammaren beklagar Kenyas, Afrikanska unionens och Arabförbundets beslut att underlåta att verkställa den internationella arresteringsordern mot Omar al-Bashir för brott mot mänskligheten. Sudans president har därmed total straffrihet i nästan samtliga afrikanska och arabiska länder. Många av oss, men uppenbarligen inte riktigt så många, önskar att alla i hela världen omfattades av samma internationella rätt.

Vi vet hur svårt det var att upprätta Internationella brottmålsdomstolen. Vi vet också att det är långt kvar tills denna domstol kan agera i hela världen. Vi skulle emellertid vara mer trovärdiga om samtliga EU:s medlemsstater, särskilt Frankrike, inte tvekade så mycket innan de anpassade sina lagar till internationell rätt. Vi skulle vara mer trovärdiga om stora länder som USA inte ställde sig utanför den internationella rättens jurisdiktion på detta område.

Jag anser till och med att länderna i Europa har ett särskilt ansvar gentemot Afrika, och vi får inte ge intryck av att tillämpa dubbelmoral. Vi måste emellertid erkänna att internationell rätt framför allt tycks gälla för afrikanska länder, såvida inte regeringarna i vissa europeiska länder har kraftiga intressen där.

Parlamentet beklagar därför att Internationella brottmålsdomstolens beslut inte har tillämpats på Omar al-Bashir, som är ansvarig för så många brott. Vi vill emellertid ha samma rättvisa för alla, inklusive i EU. Det är endast på detta sätt – genom att föregå med gott exempel – som EU verkligen kan bli ett område med frihet och säkerhet och vi sakta men säkert kan göra framsteg på vägen mot universell rätt, demokrati och mänskliga rättigheter.

Därför glädjer det mig att en stor majoritet av parlamentet fördömde diskrimineringen mot romer, framför allt de främlingsfientliga uttalandena från den franske presidenten, som trots det har mage att åberopa den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

Fru kommissionsledamot! Om vi vill att våra ord ska fortsätta att vara trovärdiga runt omkring i världen måste vi nu omsätta dessa ord i konkreta åtgärder.

  Thijs Berman, författare. − (NL) Fru talman! Det finns få skäl att tro på framsteg. Nittonhundratalets grymma krig och förföljelser får oss att känna oss anspråkslösa även under detta århundrade. På ett område anser jag emellertid att vi faktiskt kan tala om framsteg, och det är på det internationella brottmålsområdet. Det började med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty), sedan följde Internationella tribunalen för Rwanda (ICTR) och därefter Internationella brottmålsdomstolen. Rättvisa skipas inte längre av ett krigs segerherrar, vilket trots allt kan sägas om Nürnbergrättegångarna, utan av en oberoende internationell domstol. I dessa domstolar kan de allra svåraste brotten prövas om den stat där de begicks, avsiktligt eller oavsiktligt, underlåtit att själv ställa förövarna inför rätta. På så sätt kan vi få tillbaka känslan av rättvisa i världen efter stora grymheter och offren få rättvisa. Endast då blir försoning och en varaktig fred möjlig. Brottmålsdomstolen fungerar i avskräckande syfte på framtida krigsförbrytare. Straffrihet innebär att man ges tillstånd att begå nya våldsbrott och kan inte och får inte existera, framför allt inte vid sådana ohyggliga grymheter som Omar al-Bashir anklagas för. Kenya har undertecknat Romstadgan. Pacta sunt servanda, avtal ska hållas, annars undergrävs de, och därför kan det inte tolereras att president al-Bashir obehindrat kunde fira demokratin i Kenya, när sådana allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna begåtts i hans namn i hans eget land Sudan. Precis som Marie-Christine Vergiat vädjar jag till de länder som ännu inte har undertecknat Romstadgan, framför allt USA. Vad väntar Barack Obama på? Att stärka Internationella brottmålsdomstolen kommer att föra oss närmare den världsordning vi eftersträvar, en världsordning där krigsförbrytelser inte går ostraffade, som för oss närmare fred och som baseras på mänskliga rättigheter i hela världen.

  Tunne Kelam, författare. − (EN) Fru talman! Jag anser att den fråga vi måste ta ställning till i dag är om ansvar för brott mot mänskligheten kan tillämpas i praktiken.

Internationella brottmålsdomstolen anklagar Sudans president Omar al-Bashir för sådana brott och en arresteringsorder har utfärdats. Den fråga vi måste ta ställning till i dag är om det finns tillräckligt med politisk vilja och samordning för att ställa sådana förövare inför rätta.

Den 27 augusti missade den kenyanska regeringen detta tillfälle. Den bjöd in president al-Bashir som gäst. Det bör påpekas att den kenyanske premiärministern sedan dess har medgett att inbjudan var ett misstag och ett brott mot Kenyas internationella förpliktelser.

I dag uppmanar vi staterna i Afrikanska unionen att utan undantag ansluta sig till de internationella försöken att föra president al-Bashir till Internationella brottmålsdomstolen i Haag, där han kommer att ha full rätt till försvar. Det gläder mig att det i dag råder ett brett samförstånd här i parlamentet om att ta upp denna fråga och föra president al-Bashir till Internationella brottmålsdomstolen.

  Filip Kaczmarek, för PPE-gruppen. – (PL) Fru talman! I Polen säger vi att ingen kan vara halvgravid, men det är precis vad Kenya försöker vara. Å ena sidan bjuder landet in och välkomnar president al-Bashir, å andra sidan har det undertecknat Romstadgan. Dessa två omständigheter är oförenliga. Kenya måste avgöra vad det ska göra – antingen ställa brottslingar inför rätta, eller låta dem leva i fred. Att låtsas som att dessa två alternativ kan förenas är helt enkelt oärligt. De kenyanska myndigheternas argument att väst inte är en av Kenyas grannar och att det är därför president al-Bashir bjöds in kan inte accepteras, eftersom det inte tar hänsyn till tidigare, formella, politiska och moraliska förpliktelser. Myndigheterna i Kenya, Tchad och andra länder som har ratificerat Romstadgan bör följa de principer som tydligt anges i denna. Jag kan förstå att vissa anser att brottslingar bör slippa straff, men jag kan inte förstå eller acceptera personer som låtsas vilja ställa brottslingar inför rätta men inte gör det.

  Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, för S&D-gruppen. – (PL) Historien visar att rättvisan till slut hinner i fatt krigsförbrytare, även om de till en början undslipper lagens långa arm och sopar igen sina spår. Adolf Eichmann, en av männen bakom nazisternas försök att utrota judarna greps i Buenos Aires efter att ha jagats i 15 år. Radovan Karadžić greps av serbisk polis 13 år efter massakern i Srebrenica.

Samma scenario väntar säkert Sudans president Omar al-Bashir, arkitekten bakom den etniska rensningen i Darfur, som har varit efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen sedan mars förra året. Vad kan EU göra för att se till att al-Bashir ställs inför rätta vid denna domstol? För det första kan det sätta press på de länder som har undertecknat Romstadgan eftersom denna stadga utgör den rättsliga grunden för domstolens arbete. Händelserna den 27 augusti får inte upprepas. Utan att hindras av polis besökte president al-Bashir då Kenya, ett land som har undertecknat Romstadgan, för att fira antagandet av Kenyas nya konstitution. Därefter återvände han tryggt till Sudan. Alla diplomatiska kanaler bör användas, däribland bör den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik aktivt delta, och man bör använda tillgängliga instrument som Afrikanska unionens regelbundna toppmöten och Cotonouavtalet för att se till att Omar al-Bashir äntligen grips, eftersom han anklagas för folkmord.

  Frédérique Ries, för ALDE-gruppen. – (FR) Fru talman! Det faktum att de kenyanska myndigheterna välkomnade Sudans president med öppna armar i augusti har fått parlamentet att, i form av vår resolution denna eftermiddag, bekräfta vissa principer som vi anser är viktiga.

Precis som alla andra länder är Kenya skyldigt att följa internationell rätt. Därför skulle det ha underlättat gripandet av Omar al-Bashir, en ledare mot vilken Internationella brottmålsdomstolen – som nämnts – har utfärdat en internationell arresteringsorder för brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och folkmord i Darfur. Om det är någon som har glömt det fanns det 300 000 oskyldiga offer i Darfur.

Det finns emellertid andra afrikanska länder som har uppträtt på exakt samma sätt gentemot den sudanesiska presidenten. Libyen, Qatar och Saudiarabien är bara några exempel. EU måste därför föra en kraftfull gemensam politik mot den delaktighet som Afrikanska unionen i praktiken gör sig skyldig till genom att uppmana sina medlemsstater att inte gripa presidenten. Parlamentet måste fortsätta att vara vaksam och uppmana EU, och då framför allt Catherine Ashton, att sätta respekten för internationell rätt och mänskliga rättigheter före alla andra överväganden. Naturligtvis måste man ta upp denna fråga som en viktig punkt på dagordningen för det kommande toppmöte mellan EU och Afrikanska unionen som ska hållas i Libyen den 29-30 november.

  Jaroslav Paška, för EFD-gruppen. – (SK) Att Sudans president Omar al-Bashir reser fritt till många länder i Afrika och Asien, trots att Internationella brottmålsdomstolen den 4 mars 2009 utfärdade en arresteringsorder mot honom för brott mot mänskligheten, däribland mord, utrotning, tvångsförflyttning, tortyr och våldtäkt – tillsammans med krigsförbrytelser som planering av attacker mot civila i provinsen Darfur – visar att företrädarna för många afrikanska och asiatiska stater inte tar sina internationella förpliktelser på särskilt stort allvar och att de har en annorlunda toleransnivå för brott mot försvarslösa civila än vad vi har i Europa.

Afrikanska unionen och Arabförbundet vägrar sedan juli 2009 att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen i denna fråga. Detta visar tydligt att många av företrädarna för dessa länder inte ser de handlingar som Sudans president Omar al-Bashir har gjort sig skyldig till som brott som han bör ställas inför rätta för vid Internationella brottmålsdomstolen. Med andra ord betraktar många av dem tyranni och berått folkmord på miljontals civila som acceptabelt, och som något som de själva skulle kunna använda sig av för att slå ned en revolt bland en befolkning som inte i tillräckligt hög grad uppskattar deras styre och därför har mage att vara missnöjda.

Mina damer och herrar! Jag vet inte om en civiliserad värld bör ge sådana ledare något som helst ekonomiskt eller materiellt bistånd. Det kanske vore bättre att så snart som möjligt sätta sig med dessa ledare och metodiskt förklara för dem att överträdelser av allvarliga internationella förpliktelser verkligen inte går att förena med det ekonomiska och materiella bistånd de mottar från oss. Om de av något skäl inte lyckas förstå det måste vi tillämpa samma typ av åtgärder mot dem som vi tillämpar mot andra barbariska regimer. Vi kan helt enkelt inte acceptera att våra medborgare i dessa kristider ger hjälp år ledare som bidrar till att förhindra Internationella brottmålsdomstolen från att skipa rättvisa.

  Eija-Riitta Korhola (PPE). - (FI) Fru talman! En stat som har ratificerat Romstadgan om upprättande av Internationella brottmålsdomstolen måste se till att den uppfyller sina förpliktelser och internationell rätt. Genom att ignorera dessa principer har Kenya emellertid trotsat domstolens beslut att gripa Sudans president.

Det rör sig om en känslig situation, och både tidigare och framtida händelser spelar in. Sudans grannländer vinnlägger sig om att ha goda förbindelser med Sudan, även om det bryter mot internationell rätt. Samtidigt förtjänar miljontals offer för Darfurkonflikten rättvisa och lindring från sitt lidande. Dessutom är vi snart framme vid ett viktigt skede i genomförandet av det fredsavtal som ingicks 2005: folkomröstningen i januari om självstyre för södra Sudan. Vad folkomröstningen än ger för resultat kommer det att bli svårt att förhindra oroligheter. Med lite varsam hjälp kan man kanske förhindra att katastrofen i Darfur upprepas.

Med tanke på kritiken mot Kenyas beslut vill jag nu därför att EU tar på sig en större roll i Sudan. Vi måste visa att EU kraftfullt och konkret stödjer genomförandet av fredsavtalet. Utöver det måste EU åta sig att övervaka folkomröstningen i januari. Övervakningen måste omfatta hela processen, allt från registreringen av väljarna till sluträkningen av rösterna, och man måste förbereda sig på ett undantagstillstånd i Sudan.

  Cristian Dan Preda (PPE). – (RO) Omar al-Bashir har än en gång lyckats trotsa det internationella samfundet och jag beklagar de kenyanska myndigheternas beslut att bjuda in Sudans president för att fira kungörandet av den nya konstitutionen, och framför allt att de inte grep honom.

De kenyanska myndigheternas motivering, där man hänvisade till goda förbindelser med sina grannar, är helt oacceptabelt i detta fall. Som ett av de länder som har ratificerat Romstadgan har Kenya en tydlig skyldighet att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen. Ärendet om de grymheter som har begåtts i Darfur hänsköts dessutom till domstolen med stöd av säkerhetsrådets resolution 1593 från 2005, som antogs på grundval av kapitel 7. Denna text är bindande och förpliktar alla stater och internationella organisationer att fullt ut samarbeta med domstolen i enlighet med punkt 2.

Kenyas utrikesminister nämnde även Afrikanska unionens beslut från i fjol om att inte samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen, ett beslut som bekräftades vid mötet i Kampala. Denna motivering kan inte heller godtas eftersom detta beslut är oförenligt med internationell rätt.

För mig borde Afrikanska unionens medlemsstater vara de första att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen i kampen mot straffrihet när avskyvärda brott begås i Afrika.

  Bogusław Sonik (PPE). – (PL) Fru talman! Vi måste kraftfullt protestera mot den kenyanska regeringens agerande och hota med att minska vårt stöd till detta land. Det är oacceptabelt att Sudans president, Omar al-Bashir – mot vilken Internationella brottmålsdomstolen nu har utfärdat två arresteringsordrar för brott mot mänskligheten, mord, utrotning, tortyr och krigsförbrytelser – ska kunna bjudas in till och mottas med fulla hedersbetygelser vid ett statligt evenemang. Som ett av de länder som har ratificerat Romstadgan om upprättande av Internationella brottmålsdomstolen är det Kenyas skyldighet att gripa varje person som eftersöks eller att vägra honom eller henne inresa i landet. Jag vädjar om en förändrad attityd och för större respekt för internationella förpliktelser. Jag uppmanar alla afrikanska stater att ta på sig det fulla ansvaret för att ta itu med brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser. Sådana brott får inte gå ostraffade och förövarna bör ställas inför rätta vid domstolen i Haag.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Den formella ceremonin för att fira kungörandet av den nya moderna västinspirerade konstitutionen sågs som ett av de största evenemangen i Kenyas historia sedan självständighetsförklaringen 1963. Firandet kommer nu för alltid att vara nedsvärtat av besöket av den sudanesiska krigsförbrytaren Omar al-Bashir. Genom att bjuda in en man som är ansvarig för massakern av civila i Darfur och som är skyldig till krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord, har Kenya visat att de nya försöken att stärka friheten, demokratin och rättsstaten bara är tomma ord.

Jag är djupt oroad över Kenyas likgiltighet när det gäller att uppfylla landets internationella förpliktelser och ställer mig bakom uppmaningen till Kenya att bekräfta sin politiska vilja och beslutsamhet att uppfylla sina internationella förpliktelser enligt Romstadgan om upprättande av Internationella brottmålsdomstolen.

  Ana Gomes (S&D). - (PT) Europaparlamentet, kommissionen, rådet och regeringarna i Europa måste otvetydigt fördöma de kenyanska myndigheternas inbjudan till och mottagning av Sudans president Omar al-Bashir, och att de underlät att gripa honom trots Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder för krigsförbrytelser och folkmord mot befolkningen i hans eget land i Darfur. Kenya har inte bara underlåtit att uppfylla de internationella förpliktelser det har som ett de länder som har ratificerat Romstadgan om upprättande av Internationella brottmålsdomstolen, utan även sina skyldigheter som en medlem av Cotonouavtalet, och måste därför ta konsekvenserna av detta.

De kenyanska myndigheterna har på ett tragiskt sätt skadat sin egen befolknings intressen genom att förolämpa alla, både i Afrika och i resten av världen, som arbetar för att få ett slut på straffrihet för brottslingar som president al-Bashir. De kenyanska myndigheterna har, med beklagligt stöd från Afrikanska unionen och Arabförbundet, skämt ut Afrika genom att på detta sätt stå i maskopi med en brottsling som förr eller senare kommer att gripas och ställas inför rätta vid Internationella brottmålsdomstolen.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Fru talman! Folkmord är ett allvarligt brott. De som begår, beordrar eller planerar ett sådant brott måste ställas inför rätta och dömas.

Vid det kommande toppmötet mellan EU och de afrikanska länderna måste EU sätta denna fråga högst upp på dagordningen. Mänskliga rättigheter, och detta fall av folkmord, som har drabbat hundratusentals – kanske miljoner – människor måste utredas. Dessutom måste Internationella brottmålsdomstolens arresteringsorder delges. EU måste vara fullständigt delaktigt i denna process och göra allt man kan för att se till att så sker.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Fru talman! Enligt uppgift i en broschyr från Förenta Nationernas regionala informationskontor har EU, i sin iver att göra av med pengar, sedan 2004 gett stöd till Afrikanska unionens utveckling av en afrikansk säkerhetsstruktur. Fram till 2007 har det finansiella stödet uppgått till minst 300 miljoner euro.

Det finansiella stödet är dock endast meningsfullt om Afrikanska unionen aktivt samarbetar för att garantera fred i krisdrabbade regioner i Afrika. Det är emellertid uppenbart att Afrikanska unionen inte är särskilt samarbetsvillig. Vid toppmötet i Libyen i juli 2009 beslutades att medlemsstaterna inte skulle överlämna Sudans president om han skulle beträda territoriet där. Det finns ett gammalt talesätt som lyder: Den som betalar får bestämma hur det ska vara. Detta är inte särskilt elegant, men det ligger en viss sanning i det. Enkelt uttryckt innebär det att unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik måste göra det fullständigt klart och tydligt att EU-medel för fredsstiftande åtgärder i Afrika endast kan tillgängliggöras om Afrikanska unionen och Arabförbundet samarbetar med Internationella brottmålsdomstolen i framtiden, i stället för att undergräva dess arbete.

  Connie Hedegaard, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Romstadgans system är ett huvudinstrument för världssamfundet i kampen mot straffrihet för de allvarligaste brotten. Som parlamentet känner till stöder EU sedan länge Internationella brottmålsdomstolen. Ett bevis för detta är främjandet av universalitetsprincipen och tillämpningen av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen i vår politiska dialog med partnerländer.

Det reviderade Cotonouavtalet är ett annat instrument i vilket vi måste främja stärkt fred och internationell rättskipning genom att se till att våra AVS-partnerländer ratificerar Romstadgan.

Vi noterar därför med oro att Afrikanska unionen vid sitt toppmöte i juli uppmanade sina medlemmar att inte verkställa de arresteringsordrar som finns för president Omar al-Bashir. Andra oroväckande signaler från våra afrikanska partnerländer är president al-Bashirs officiella besök i Tchad i juli och Kenyas inbjudan till al-Bashir att närvara vid en ceremoni med anledning av förkunnandet av Kenyas nya författning.

EU anser att Kenya måste hitta en jämvikt för sina rättsliga och politiska åtaganden: Landet måste stå fast vid sina åtaganden gentemot ICC, som part i Romstadgan, och det måste respektera sina internationella rättsliga åtaganden, särskilt FN:s säkerhetsråds resolution 1593.

EU stöder den nationella överenskommelse i Kenya som kommit till stånd genom medling av Kofi Annan och som är ett centralt inslag i kampen mot straffrihet för våldshandlingar efter valet, och EU kommer att fortsätta uppmana Kenya att samarbeta med ICC, bland annat i dialogen om artikel 8.

Vi uppskattar att Kenya har stått fast vid sitt åtagande att samarbeta med ICC i inrikesfrågor, vilket framgick under besöket av ICC:s justitiesekreterare förra veckan. Låt oss hoppas att Kenya uppför sig på samma sätt i fråga om internationella frågor.

I samklang med EU:s ställningstagande gentemot ICC avgav talesmannen för den höga representanten och vice talmannen ett yttrande den 27 augusti, i vilket man uttryckte oro över att Kenya inte har lyckats arrestera Omar al-Bashir och att EU:s delegation till Kenya fått anvisningar om att överlämna en demarsch för att framföra vårt budskap till regeringen. Detta skedde i går. Jag vill framföra det önskemål som har uttryckts under den här debatten till den höga representanten för utrikes frågor och säkerhetspolitik, nämligen att denna fråga ska tas upp i samband med nästa sammanträde mellan Afrikanska unionen och EU.

  Talmannen. − Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum omedelbart.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) Även jag fördömer beslutet av de kenyanska myndigheterna att inte arrestera Sudans president, vilket strider mot deras förpliktelser i enlighet med internationell rätt och mot deras skyldigheter gentemot de offer som väntar på rättvisa.

Vi får inte glömma bort att Omar al-Bashir har anklagats av Internationella brottmålsdomstolen (ICC) för krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och folkmord. I södra Sudan har flera miljoner människor mördats eller fördrivits. Vilket budskap sänder Kenyas val till offren? Och vad kan Kenyas medborgare och resten av världen förvänta sig när det gäller Kenyas samarbete med ICC i dess eget fall av allvarliga brott som begåtts efter landets allmänna val 2007? Jag har bara ett budskap, nämligen att vi inte godtar straffrihet. Omar al-Bashir måste arresteras och överlämnas till ICC.

  Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. – (PL) Europeiska unionen måste reagera kraftfullt på de kenyanska myndigheternas oacceptabla hållning sedan de underlåtit att gripa Sudans president, som är eftersökt och har fått en arresteringsorder utfärdad mot sig, när han var på besök i Kenya. Omar al-Bashir har av Internationella brottmålsdomstolen pekats ut som delaktig i folkmordet i Darfurprovinsen. Det är första gången ICC har åtalat en statschef som fortfarande är i tjänst. Omar al-Bashirs grymma gärningar skördade tusentals offer, och många av de överlevande har tvingats att lämna sina hem och lever nu i exil. Kenyas regering beslutade avsiktligen att bortse från sina internationella åtaganden. Inte nog med att man bjöd in Al-Bashir till firandet i samband med undertecknandet av den nya konstitutionen, man vidtog inte heller några åtgärder för att verkställa arresteringen av honom. Det är ett tydligt bevis för att lokala intressen och grannsolidaritet har tillmätts större betydelse än Internationella brottmålsdomstolens beslut. Men ingen ska kunna gå straffri, och särskilt inte en person som bär ansvaret för den sortens allvarliga brott. Sudans president måste ta konsekvenserna av sina gärningar enligt internationell rätt, och de kenyanska myndigheterna borde ha hjälpt till med detta. EU måste på lämpligt sätt försöka övertyga Afrikanska unionens länder om behovet av att följa den universella domsrättens principer. Det är inte bara av intresse för myndigheterna, utan framför allt för medborgarna i alla AU-medlemsstater.