Talmannen. - Nästa punkt är frågestunden (B7-0462/2010).

Följande frågor har ställts till kommissionen.

Del I

Fråga 21 från Vilija Blinkeviciute (H-0405/10)

Angående: Nya EU-åtgärder för bekämpande av våld mot kvinnor

I Stockholmsprogrammet som antogs av Europaparlamentet 2009, och i Europaparlamentets resolution om bekämpande av våld mot kvinnor uppmanas kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att motverka våld mot kvinnor och fästa större vikt på förebyggande och ökad medvetenhet bland allmänheten. Kommissionen uppmanades att lägga fram resultaten från en undersökning och ett forskningsarbete på detta område samt förbereda ett nytt direktiv om bekämpande av våld mot kvinnor.

När kommer resultaten från studien och forskningsarbetet att vara tillgängliga och vilka konkreta mål har kommissionen när det gäller utarbetningen av det nya direktivet?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Våld mot kvinnor är ett brott mot grundläggande rättigheter, och kommissionen betonar på nytt sitt mål att se till att respekten för grundläggande rättigheter står i centrum för vår verksamhet.

Våld mot kvinnor kan inte rättfärdigas på grundval av seder, traditioner eller religiösa överväganden. Kommissionen bekräftar sitt starka engagemang i bekämpandet av våld mot kvinnor. Detta framgår av kommissionens meddelande från april 2010 om Stockholmsprogrammet, som betonar skyddet för brottsoffer, inklusive kvinnliga offer för våld och könsstympning.

I linje med åtagandena i vår handlingsplan för tillämpningen av Stockholmsprogrammet arbetar kommissionen för närvarande med sin strategi för att bekämpa våld mot kvinnor. Under första halvåret 2011 tänker kommissionen anta en strategi för att bekämpa våld mot kvinnor. Förebyggande arbete och verksamhet för att öka medvetenheten kommer att stå i centrum för kommissionens strategi.

I mars förstärkte kommissionen sitt arbete för att främja jämställdhet och bekämpa våld mot kvinnor genom att presentera en kvinnostadga. I stadgan, som diskuterades i Europaparlamentets kammare den 15 juni, föreslås att en samordnad och effektiv politik skapas för att bekämpa våld mot kvinnor.

Vi är fast beslutna att förstärka våra åtgärder, både med lagstiftning och icke-tvingande medel, för att utplåna våldet mot kvinnor, inklusive könsstympning av kvinnor, och att använda alla medel som står till EU:s förfogande. Vice ordförande Viviane Reding presenterade i dag strategin för jämställdhet mellan män och kvinnor. Omfattande åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor är en grundläggande del av denna strategi.

Kommissionen ser ett starkt samband mellan området våld mot kvinnor och paketet om brottsoffers rättigheter. Skyddet för kvinnliga brottsoffer kommer att stärkas betydligt genom alla de åtgärder som ingår i paketet om brottsoffers rättigheter.

Kommissionen har välkomnat antagandet av parlamentsresolutioner om våld mot kvinnor och om jämställdhet mellan kvinnor och män, inklusive parlamentets resolution om bekämpande av våld mot kvinnor. Kommissionen har noterat parlamentets förslag till direktiv om bekämpande och förebyggande av våld mot kvinnor. En av de studier som pågår är en genomförbarhetsstudie för utvärdering av möjligheter till och behov av europeisk lagstiftning mot könsrelaterat våld och våld mot barn. Resultaten av denna studie och av andra pågående studier kommer att presenteras vid högnivåkonferensen om våld mot kvinnor som kommissionen anordnar i samarbete med det belgiska ordförandeskapet den 25 och 26 november 2010 i Bryssel.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). - (LT) Herr talman, herr kommissionsledamot! Tack för det utförliga svaret på min fråga, men det finns fortfarande för lite pålitlig och jämförbar information både på nationell nivå och på EU-nivå för att det ska gå att utvärdera den faktiska nuvarande situationen när det gäller våld mot kvinnor.

Har kommissionen upprättat någon handlingsplan för insamlandet av dessa statistiska data och för behandlingen av statistiken för att få fram jämförbara data om våld mot kvinnor inom hela Europeiska unionen? Om vi inte känner till den faktiska situationen så kommer situationen i medlemsstaterna definitivt inte att förändras.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Kvinnor tiger ofta av rädsla om övergrepp i hemmet. Det är väl känt att detta är ett ökande problem i islamiska länder, särskilt i Turkiet. Amnesty International uppskattar att mellan en tredjedel och hälften av alla kvinnor i landet blir utsatta för fysiskt våld i familjen.

Min fråga är om man vid utarbetandet av studien har funderat på att utöka den utanför EU:s gränser och i samband med detta om något har framkommit om problemen med våld i hemmet i Turkiet.

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag håller fullständigt med om att det är viktigt att samla in tillförlitliga data och ta fram lämpliga indikatorer på detta område. Jag kan försäkra parlamentsledamoten om att datainsamling och utveckling av lämpliga indikatorer kommer att vara delar av den strategi som jag talade om i mitt inledande svar.

Jag kan också försäkra parlamentsledamöterna om att vi behandlar både interna och externa frågor när vi talar om att bekämpa våld mot kvinnor. Vi har särskilt stora resurser för att kraftfullt betona dessa frågor i vår kommunikation med länder som Europeiska kommissionen bedriver anslutningsförhandlingar med eller har andra intensiva kontakter med.

  Talmannen. – Fråga 22 från Marian Harkin (H-0414/10)

Angående: Förordning (EG) nr 1083/2006

Mot bakgrund av förordning (EG) 1083/2006⁽¹⁾ och effekterna av den nuvarande ekonomiska krisen kombinerat med effekterna av globaliseringen på sysselsättningsnivån i hela EU undrar jag följande: Vilka specifika åtgärder och kontroller har kommissionen infört för att se till att ett företag som säger upp arbetstagare i en medlemsstat, inte har fått några strukturfondsmedel under de senaste fem åren i en annan medlemsstat?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag vill tacka parlamentsledamoten för hennes fråga. Som ni känner till står strukturfonderna, t.ex. Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden, under gemensam förvaltning.

Den förvaltningsmyndighet som utsetts av medlemsstaten ansvarar för att hantera och genomföra åtgärdsprogrammen. Förvaltningsmyndigheterna har som uppgift att se till att verksamheter väljs ut för gemensam finansiering enligt villkoren i åtgärdsprogrammet och enligt medlemsstaternas och EU:s regler.

Det finns två hänvisningar till omlokalisering i förordning nr 1083/2006 som anger allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

Den första finns i skäl 42, som anger att kommissionen när den prövar större produktiva investeringsprojekt ska ha all information som behövs för att fastställa att det ekonomiska bidraget från fonderna inte resulterar i en betydande förlust av arbetstillfällen på befintliga platser inom EU, för att se till att gemenskapsfinansieringen inte stöder omlokalisering inom EU.

Den andra hänvisningen finns i artikel 57, som föreskriver att förvaltningsmyndigheterna eller medlemsstaterna ska se till att gemensamt finansierade investeringar fortsätter i minst fem år efter att åtgärden slutförts.

Om en verksamhet inte uppfyller detta villkor ska EU-bidraget återkrävas. Förvaltningsmyndigheterna måste i sina årliga genomföranderapporter informera kommissionen om verksamheter som inte har uppfyllt de krav på fortsatta investeringar som avses i artikeln, och kommissionen ska informera de andra medlemsstaterna.

Kommissionen och medlemsstaterna måste se till att företag som är eller har varit föremål för en återkravsprocedur inte får bidrag från fonderna efter en överföring av en produktiv aktivitet mellan regioner inom medlemsstaten eller till en annan medlemsstat.

Kommissionen får hjälp med övervakningen av omstruktureringsverksamheten av Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor med European Restructuring Monitor. Vid statliga stödprogram krävs också att investeringen ska fortsätta under en period av fem år för regionalt investeringsstöd och sysselsättningsstöd. Kommissionen har skapat ett webbaserat sökverktyg för statligt stöd som ger exempelinformation om statligt stöd och gruppundantag.

Slutligen måste medlemsstater som har delad förvaltning av EU-medel i enlighet med offentlighetskraven offentliggöra en förteckning över bidragsmottagarna och bidragsbeloppen.

Information om ESF-mottagare finns på socialfondens webbplats. Där finns länkar till socialfondens webbplatser i medlemsstaterna.

  Marian Harkin (ALDE). – (EN) Tack, herr kommissionsledamot, för ert mycket utförliga svar. Det är viktigt att vi har enhetlighet i vår industripolitik.

Jag har bara en specifik fråga till er. Ni talade om skäl 42 och sade att gemenskapsfinansiering inte skulle stödja omlokalisering och att gemensamt finansierade investeringar måste fortsätta i fem år. Men görs det några kontroller av vad som händer efter att bidrag har betalats ut, så att företaget i fråga inte säger upp arbetstagare i några av de andra 26 medlemsstaterna? Görs några kontroller av om detta sker, och vilka blir konsekvenserna om det sker?

  László Andor, ledamot av kommissionen. – (EN) Jag kan säga att det finns mekanismer, det finns övervakning. Europeiska socialfonden finns i alla medlemsstater och de olika kontoren kommunicerar med varandra. Därmed finns kapacitet att samtidigt övervaka det som sker i olika medlemsstater, och om några oegentligheter uppstår finns kapacitet att överföra information om dem och vidta åtgärder om det behövs.

  Talmannen. – Eftersom frågeställaren är frånvarande utgår fråga 23.

Del II

Fråga 24 från Marc Tarabella (H-0404/10)

Angående: Konsekvenserna för konsumenterna av avregleringen av energimarknaden

Under det senaste medborgarforumet för energi åtog sig kommissionen offentligt att förbättra konsumentservicen. Alla de undersökningar som nyligen offentliggjorts visar emellertid att konsumenterna inte har någon som helst insyn i denna marknad och att de prisökningar som registrerats är helt oförenliga med principen om sund konkurrens.

Vilka åtgärder planerar kommissionen att vidta för att medborgarna äntligen ska få tydliga och överskådliga energiräkningar och kunna jämföra priserna?

Varför ålägger inte kommissionen energisektorn att rätta sig efter stränga och exakta villkor i en stadga, vilket skulle minska det astronomiska antalet klagomål från offren för avregleringen?

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Det finns olika skäl att titta på energipriserna och analysera den allmänna höjning som har skett på senare tid. Inom ramen för EU:s konkurrenslagstiftning har kommissionen kontinuerligt vidtagit en rad åtgärder, senast i fråga om de tyska företagen E.ON och RWE gällande elektricitet och gas, i fråga om GDF gällande gas och i fråga om de svenska företagen gällande förbindelser. Vi tror att dessa åtgärder kommer att ha en dämpande inverkan på energipriserna i Europa.

I början av den här månaden hade jag tillfälle att betona för energiministrarna att konsumentskyddet anges som ett särskilt mål i de föreskrifter som har att göra med den inre energimarknaden, och att vi vill göra allt vi kan för att tydligt fastställa de gemensamma förpliktelserna för kvalitet och priser på ett sätt som är öppet, icke-diskriminerande och reproducerbart.

Faktureringen till konsumenter styrs i allmänhet av nationella bestämmelser, så medlemsstaterna är ansvariga för fakturornas innehåll, layout och struktur och har därmed möjlighet att utforma dem. Frågan om fakturering har debatterats i medborgarforumet för energi, för informationsutbyte om bästa metoder och riktmärkning. Vi har bildat en arbetsgrupp där för att undersöka de bästa lösningarna av faktureringsproblem. Rapporten om detta finns allmänt tillgänglig.

Det tredje paketet om den inre energimarknaden innehåller också nya föreskrifter om intervall för mätaravläsning och om smart elmätning. Båda två är något vi vill uppmuntra. En offentlig samrådsprocess kallad ”Mot en europeisk stadga om energikonsumenters rättigheter” inleddes för tre år sedan. Konsumenternas rättigheter regleras och görs rättsligt bindande i ett antal direktiv samt i ett stort antal nationella genomförandeåtgärder. Vi kommer att fortsätta att arbeta med denna fråga tillsammans med energiministrarna.

  Talmannen. – Jag vill bara påpeka att vi måste avsluta sammanträdet kl. 20.30. Därför kommer vi troligen att kunna ta upp frågorna från Marc Tarabella, Silvia-Adriana Ticău, Nikolaos Chountis och Salvatore Iacolino, men jag betvivlar att vi kommer att kunna ta upp de andra frågorna.

  Marc Tarabella (S&D). – (FR) Herr talman, herr kommissionsledamot! En studie som offentliggjordes av Belgiens riksbank i går visar de extrema svängningarna när det gäller elpriserna i Belgien, men den avslöjar också allvarliga problem på grund av konsumenternas brist på insyn i prissättningen. Studien bekräftar till fullo alla de problem med producenterna som har uppstått efter liberaliseringen. Den federala belgiska tillsynsmyndigheten har offentligt uttryckt sin oro över bristen på konkurrens på denna marknad.

Allt detta understryker bara det akuta behovet av en stadga för energikonsumenterna – och ni har just nämnt att arbetet med den har pågått i tre år – så att liberaliseringen inte lämnar dörren vidöppen för allt slags missbruk till förfång för konsumenterna. Vågar vi hoppas att ni kommer att fatta ett beslut om att påskynda utarbetandet av denna stadga?

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Jag vill nämna insynen i de europeiska hushållens energiräkningar och fråga om ni tänker utarbeta ett gemensamt regelverk och framföra en del rekommendationer om den minimiinformation som måste finnas med på en energiräkning så att konsumenterna anser att räkningarna är lätta att förstå men också tillräckligt tydliga.

  Franz Obermayr (NI). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Det är naturligtvis bra att ni har en öppen inställning – eller för att uttrycka det mer exakt – att ni tar itu med bristen på insyn. Utan insyn kan det nämligen inte finnas någon sund konkurrens, och utan sund konkurrens kan det inte finnas några nöjda kunder. Här är nu min fråga. En del gasledningsoperatörer vägrar göra sin maximala kapacitet tillgänglig för att göra det svårare för konkurrenter och andra aktörer att komma in på marknaden. Tänker kommissionen vidta åtgärder för att sätta stopp för detta? Om så är fallet, hur skulle man kunna gå till väga?

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Alla era frågor är motiverade och viktiga, och de tyder på att vi ännu inte har nått vårt mål. Liberaliseringen av energimarknaden är meningsfull endast om det finns konkurrens, om det finns öppenhet och om ledningsnätet är tillgängligt från platsen för produktion till platsen för konsumtion. Våra paket för den inre marknaden är därför ett steg i rätt riktning. En rad överträdelseförfaranden visar för medlemsstaterna var de ännu inte har uppfyllt sina skyldigheter när det gäller genomförandet. Vi hoppas att vi genom det andra paketet för den inre marknaden kommer att uppnå vårt mål inom överskådlig framtid. När det gäller det tredje paketet för den inre marknaden avvaktar vi till våren, och då måste alla medlemsstater tala om hur och när genomförandet kommer att fullföljas.

Det har nämnts att en del befintliga ledningsnät inte utnyttjas fullt ut trots att det finns efterfrågan, med andra ord att en del hindras från att utnyttja näten. Vi skulle vara tacksamma för specifik information om detta. När det gäller en tredjeparts tillgång till ledningsnätet kommer vi att envist jaga alla som hindrar våra gemensamma ansträngningar att göra alla ledningar fritt tillgängliga för alla på samma villkor. Detta gäller också gas där ledningsnäten behöver förbättras avsevärt.

När det gäller andra aspekter kommer vi tidigt nästa år att lägga fram en interimsrapport om den inre marknaden där vi diskuterar hur långt vi har kommit och vart vi vill komma så att alla – oavsett om de finns i de berörda företagen, i den nationella politiken eller i Europaparlamentet – är medvetna om att det i fråga om gas och el förekommer mycket högtidligt prat om den inre marknaden, men i praktiken verkar det som om detta under veckan motsägs och inte genomförs.

Insyn i faktureringen – detta är precis vad vi vill ha. Vi är beroende av att medlemsstaterna genomför detta på rätt sätt och ser till att det blir av. Utöver den inre marknaden anser jag att det finns andra viktiga ämnen, t.ex. utbildning av och information till konsumenterna och dessutom hemteknik för konsumenterna som bygger på begreppet intelligent mätning. Alla dessa tre saker – fortlöpande övervakning av förbrukningen i hemmen, lämplig kompetens och konkurrens – det är dessa tre faktorer som kommer att göra det möjligt för oss att tillfredsställa konsumentintressena på den inre marknaden.

  Talmannen. – Fråga nr 25 från Silvia-Adriana Ticau (H-0417/10)

Angående: Regionalt samarbete på energiområdet

Kommissionen har sagt att den 2010 ska komma med ett meddelande med rekommendationer och exempel på god praxis när det gäller initiativ för regionalt samarbete på energiområdet. Kommissionen ska i år också publicera en rapport om genomförandet av en europeisk återhämtningsplan som bland annat ska innehålla en utvärdering av hur långt projekten på energiområdet kommit.

Kommer initiativen för det regionala samarbetet på energiområdet också att omfatta intelligent energiinfrastruktur (smart grids) på makroregional nivå så att energiförbrukningen kan minskas och förnybara energikällor kan utnyttjas på ett decentraliserat sätt?

Kan kommissionen också, med tanke på att medlemsstaterna kommer att kunna justera sina driftsprogram under 2010, säga när detta meddelande kommer att antas av kommissionskollegiet?

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamöter! Vi välkomnar ert intresse för att utveckla en intelligent enrgiinfrastruktur, ”smart grids”. För närvarande är vår praktiska erfarenhet av ”smart grids” begränsad, och resultaten av våra studier måste därför tolkas med försiktighet. I en studie som finansierades av kommissionen för två år sedan kom man fram till slutsatsen att ”smart grids” skulle kunna minska den primära energiförbrukningen på EU:s energimarknad med nära 9 procent på 10 år. Med utgångspunkt från våra genomsnittliga elpriser skulle detta leda till besparingar på nästan 7,5 miljarder euro om året. Dessutom ser vi fördelar för marknaden och för konsumenterna på områdena teknik och säkerhet. ”Smart grids” använder ett intelligent kontrollsystem som gör att elflödena kan följas mer exakt, vilket minskar förlusterna i energiinfrastrukturen och ökar försörjningssäkerheten och energiinfrastrukturens tillförlitlighet. Sådana “smart grids” gör det också möjligt för konsumenterna att kontrollera och hantera sin egen energiförbrukning på ett effektivare sätt.

Dessa fördelar har dock ett pris. Det krävs därför omfattande investeringar, både offentliga och privata. En del medlemsstater har redan tagit de första stegen för att skapa en sådan energiinfrastruktur. Sverige och Italien, t.ex., har redan försett nästan alla sina kunder med intelligenta mätsystem. Pilotprojekt pågår i Frankrike, Tyskland, Nederländerna, Spanien och Storbritannien.

Kommissionen arbetar för ett omfattande införande av intelligent mätning och utveckling av motsvarande energiinfrastruktur utöver den omfattning som fastställs i det nya direktivet. I detta syfte inrättade vi i november förra året en arbetsgrupp för ”smart grids”. Företrädare för industri, tillsynsmyndigheter och konsumentorganisationer undersöker deras ändamålsenlighet. Vi granskar incitament och krav, vi undersöker var det finns behov av reglering och vi granskar om ytterligare tekniska standarder skulle vara till hjälp. Arbetsgruppens resultat kommer att läggas fram här i parlamentet nästa år.

Det meddelande om regionala initiativ som parlamentsledamoten nämnde har en rad mål och är inte enbart inriktat på ”smart grids”. Syftet med kommissionens kommande meddelande om detta är att samråda med tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna och med andra aktörer om kommissionens åsikter om regional energiinfrastruktur för el och gas. Med andra ord vill vi komma fram till välavvägda mål och uppgifter. Vi vill ta upp de regioner som omfattas och hanteringen av regionala initiativ. I detta sammanhang måste vi rikta uppmärksamheten mot det arbete som bedrivs av Acer, Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter, som kommer att inleda sin verksamhet till våren.

Vi vill över huvud taget uppnå de europeiska energimålen, inte bara i hela EU utan också i regionala partnerskap. Våra åtgärder stöder uttryckligen detta.

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) De intelligenta energinätverken kommer också att lämna ett viktigt bidrag till höjningen av energieffektiviteten och bidra till att identifiera områden som förbrukar stora mängder energi och de områden där energiinfrastrukturen är otillräckligt utvecklad, om den över huvud taget finns. Därför vill jag fråga er vilka investeringsprojekt ni överväger. Jag tänker här inte bara på översynen efter halva tiden utan också på de framtida ekonomiska utsikterna.

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Som ni känner till finns det resurser för detta i SET-planen som ni har godkänt. Under de kommande veckorna måste kommissionen besluta – först i översynen och sedan i framtidsplaneringen – om och för vilka ändamål vi kommer att föreslå finansiering i investeringsbudgeten för energisektorn, och då måste vi samråda om detta och få godkännande från er och medlemsstaterna. Utan att önska ta någonting för givet kan jag rent allmänt säga att jag anser att den finansiering som finns i SET-planen och i återhämtningsplanerna bör fortsätta på de områden där den har visat sig meningsfull. Med andra ord kommer jag att kämpa för att vi ska få fortsatt finansiering av infrastrukturinvesteringar – inte bara investeringar som gäller hela EU utan också investeringar för att uppgradera utrustning lokalt och i hushållen – och jag räknar med ert stöd för detta.

  Talmannen. – Vi övergår nu till fråga 26 från Nikolaos Chountis som framförs av Takis Hadjigeorgiou. Det är troligt att vi kommer att kunna ta upp frågan från Salvatore Iacolino, men jag är rädd att frågorna 28, 29, 30 och 31 kommer att besvaras skriftligt. Jag vill i förväg framföra en ursäkt till de kolleger som är här eller som väntar på sina kontor.

Fråga nr 26 från Nikolaos Chountis (H-0419/10)

Angående: Liberalisering av energimarknaden i Grekland

Vid ett besök för att utvärdera genomförandet av samförståndsavtalet mellan Grekland, EU och Internationella valutafonden krävde kommissionens tjänstemän att den grekiska regeringen privatiserar 40 % av det statliga elbolaget DEI:s brunkols- och vattenkraftsanläggningar och att man avyttrar nätet så att det får andra ägare. Detta motiverades med att man ville genomföra planerna på att liberalisera elgrossistmarknaden och införa en mer rationell fakturering åt förbrukarna.

Vad menas med “mer rationell fakturering åt förbrukarna”? Menar kommissionen att DEI sätter låga priser?

Ligger kommissionens krav på försäljning av DEI:s elkraftverk inom ramarna för kommissionens kompetens och befogenhet?

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Ni talar om den grekiska energisektorn och omstruktureringen av den. Man kan anta att resurserna, när marknaden öppnas för konkurrens, kommer att kunna fördelas mer effektivt och därigenom leda till tillväxt och arbetstillfällen inom energisektorn och att detta också kommer att få effekter på andra områden av ekonomin. Det är Grekland som avgör hur landet på bästa sätt kan omstrukturera sin energisektor inom ramen för EU:s lagstiftning om den inre marknaden för energi. Bolagisering när det gäller ägande av kraftledningsnät och omstrukturering av dem är en effektiv metod för att främja konkurrens. I den nuvarande situationen kan det också finnas budgetskäl för att Grekland ska privatisera kraftledningsnäten antingen helt eller delvis. Detsamma gäller försäljningen av några av brunkols- och vattenkraftsanläggningarna och av det statliga elbolaget. Som jag nämnde tidigare är det en fråga om avkastning och konkurrens. Hur detta ska göras i enlighet med EU-lagstiftningen är något som den grekiska staten måste avgöra.

En relevant aspekt gäller lämpliga åtgärder för att ge kompensation för att det statliga elbolaget som enda operatör för närvarande drar nytta av kraftverken. I fråga om brunkolskraftverken ligger Grekland nu efter i genomförandeprocessen, och landet måste uppfylla sina skyldigheter enligt kommissionens beslut om konkurrensförfarandena. Vi har en bra dialog med den grekiska regeringen i denna fråga. Jag anser att detta är viktigt. Den grekiska regeringen försöker för närvarande efterleva viktiga order på budget- och valutaområdena. Därför är det verkligen nödvändigt att se till att det finns ett bra partnerskap mellan EU-lagstiftningen och kommissionen å ena sidan och den grekiska regeringen å andra sidan.

När det gäller konsumentpriser har regeringen specificerat åtskilliga tariffer. Dessa är inte enhetliga, och i många fall tar de inte hänsyn till grossistpriserna, med andra ord kostnaderna för att producera elkraft. Ministeriet arbetar därför just nu med att rationalisera tarifferna. Enligt vår uppfattning bör konsumenttarifferna i allmänhet bygga på kostnaderna för att ge konsumenterna incitament att spara energi och för att uppmuntra elleverantörerna att göra de rätta investeringarna. Elpriserna i Grekland är för närvarande mycket låga, delvis på grund av kostnadseffektiv produktion i brunkolsdrivna kraftverk, billig vattenkraft på grund av kraftiga regn under de senaste två åren samt minskad efterfrågan som ett resultat av den ekonomiska krisen. Under de kommande åren kommer det att finnas andra faktorer, t.ex. ökad användning av dyrare bränslen som gas och ökande miljökostnader, och därför kommer priserna i Grekland att stiga. År med normal nederbörd kommer att leda till en minskning av vattenkraftskapaciteten, och detta kommer också att leda till prishöjning. Dessa faktorer kommer att påverka priserna oavsett liberaliseringen av marknaden.

Med tanke på de strukturella faktorer som påverkar priserna är det särskilt viktigt att systemen görs så effektiva som möjligt och att alla prishöjningar, såväl för företag som för hushåll, hålls på en så låg nivå som möjligt.

  Takis Hadjigeorgiou (GUE/NGL). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! I det uppgraderade samförståndsavtalet mellan IMF, EU och Grekland stadgas att regeringen måste införa en mekanism för att se till att de elräkningar som regleras i avtalet successivt återspeglar grossistmarknadspriserna från och med nu och senast fram till juni 2013.

Med andra ord uppmanar vi den grekiska regeringen att höja elpriset, vilket drabbar konsumenterna, särskilt de sårbara samhällsgrupperna, och ekonomin.

Vilken inverkan kommer dessa åtgärder att ha på produktion och tillväxt i Grekland? Kommer dessa åtgärder, dvs. dyrare räkningar, att leda till att Grekland tar sig ur krisen och slipper övervakning av Internationella valutafonden?

Slutligen vill jag nämna att vi så sent som i förra veckan fick ett svar från Olli Rehn om stigande inflation, som nu har nått 5,6 procent. Vilken inverkan kommer dessa åtgärder att ha på inflationen?

  Anni Podimata (S&D). – (EL) Herr talman, herr kommissionsledamot! I ert svar nämnde ni bolagisering av kraftledningssystemen. Om ni kan, vill jag att ni ska bekräfta att Grekland i likhet med alla medlemsstater i Europeiska unionen och i överensstämmelse med andan och bokstaven i direktiv 72/2009/EG har full frihet att välja en av de tre likvärdiga modellerna för bolagisering av kraftöverföringssystemet och att det inte är kommissionens uppgift att föreslå för medlemsstaterna vilken av de tre modellerna de bör välja.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Herr kommissionsledamot! Det statliga grekiska elbolaget är ett lönsamt och relativt sunt företag trots betydande vinstbortfall i år främst på grund av recessionen och minskad förbrukning.

Jag har en mycket specifik fråga: genomförde kommissionen, innan den lade fram dessa förslag, några undersökningar av konsekvenserna av ett sådant förslag för bolagets ställning på energimarknaden och när det gäller effekterna på sysselsättningen och bolagets lönsamhet?

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Jag följer utvecklingen i Grekland med stort intresse och även med respekt: respekt för en regering som blickar framåt från sin nuvarande situation, som har vidtagit omfattande åtgärder – besparingar, utgiftsnedskärningar, reformer – och som gör allt den kan i samarbete med kommissionen och med både europeiska och globala myndigheter för att stärka sin budget och därigenom bidra till en stabil euro.

Naturligtvis ser vi till helhetsbilden, men det är uppenbart att vi inte kan upphäva de regler som gäller för alla på den inre marknaden eller införa ett moratorium på några år. Därför är det inte min rättighet utan snarare min skyldighet att arbeta för en utveckling mot den inre marknaden, från monopol i riktning mot liberalisering och konkurrens, och att därigenom stärka konsumenternas ställning. Reglerna för den inre marknaden existerade långt innan jag blev ledamot av kommissionen. Bolagiseringen har pågått i ett antal år, och jag måste fullfölja politiken i överensstämmelse med detta.

Jag är förvisso beredd att tolka detta samförståndsavtal pragmatiskt snarare än restriktivt, med andra ord att ge den grekiska regeringen så stort manöverutrymme som möjligt när den utvecklar marknaden och vidtar åtgärder. När det t.ex. gäller bolagisering säger vi inte att man måste sälja eller göra sig av med energiinfrastruktur. Vi kräver öppenhet och vi kräver att de tidigare ägarna av energiinfrastruktur som fortfarande är aktiva inom energisektorn inte längre tillåts blanda sig i verksamheten vid dotterbolag på energiområdet för att garantera att energiinfrastrukturen är tillgänglig för alla som vill använda den – däribland konkurrenter på gas- och elmarkanden.

Sammanfattningsvis vill jag säga att kommissionen försöker vara rättvis mot det övergripande intresset, mot Greklands behov. Detta gäller inte bara budgeten utan också energimarknaden.

  Talmannen. – Fråga 27 från Salvatore Iacolino (H-0420/10)

Angående: Oljeborrningar i Medelhavet

Bara några månader efter olyckan i Mexikanska golfen avser företaget British Petroleum att, i enlighet med ett avtal från 2007, inleda borrningar avseende fem nya oljekällor på libyskt vatten ungefär 600 km från Siciliens, Maltas och Greklands kuster. Med tanke på Medelhavets mycket stora biologiska mångfald och det faktum att det är ett stängt hav med begränsad vattenförnyelse, kan kommissionen besvara följande:

Kommer kommissionen att införa strängare kontroller för borrningar i havet, och om ja, på vilket sätt? Anser kommissionen att det är möjligt att införa ett moratorium för borrningar i Medelhavet? Avser kommissionen att uppmana Libyen att beakta de gränsöverskridande konsekvenserna när det gäller miljön?

Överväger kommissionen att införa miljööverträdelser på europeisk nivå i syfte att förhindra farliga initiativ i områden som tillhör medlemsstaterna?

Överväger kommissionen möjligheten att införa en sträng uppförandekodex för oljeföretag i Europa för att skydda människorna, miljön och den ekonomiska verksamhet som hittills bedrivits på ett tillfredsställande sätt i Medelhavsområdet?

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) Herr talman, ärade ledamot, mina damer och herrar! Detta ämne står fortfarande mycket högt upp på min dagordning. Så sent som den 7 juli debatterade vi här i plenum fem nyckelområden för insatser för att säkerställa största möjliga säkerhet globalt för oljeborrningar i Europa och angränsande områden. Vi undersöker nu vilka åtgärder som är nödvändiga och lämpliga. En aspekt är olika former av kontroll. Vi vill se till att högsta tänkbara säkerhetsstandarder konsekvent tillämpas inom EU. Detta kräver nära samarbete – närmare än för närvarande – med och mellan de nationella tillsynsmyndigheterna i medlemsstaterna, som för närvarande har ett avsevärt ansvar och som ansvarar för inspektioner, för regler och för efterlevnaden av dem.

Vi vill se till att medlemsstaterna tillämpar enhetliga kontroller av oljeborrningar till havs, kontroller som är lika stränga runtom i Europa. Enligt nuvarande lagstiftning är tillstånd till oljeborrning till havs också en fråga som avgörs av medlemsstaterna. Före innevarande sommar var mitt råd att iaktta försiktighet vid oljeborrningar till havs och att låta frågan avgöras av det pågående arbetet för beviljande av tillstånd, särskilt när man arbetar under extrema förhållanden och villkor. En del EU-medlemsstater, däribland Italien, har beslutat att tillämpa denna förebyggande strategi. Kommissionen kommer sedan att vidta åtgärder för att garantera en hög säkerhetsnivå runtom i världen. För närvarande talar vi om europeiska regioner, särskilt Medelhavsregionen. Vi har ett gemensamt intresse för miljön här eftersom en olyckshändelse på EU-vatten snabbt skulle kunna få förödande följder för Medelhavets södra kust och vice versa. Därför har vi tagit kontakt med behöriga ministerier i Algeriet och Libyen och föreslagit ministrarna aktivt samarbete med oss i detta område. Medelhavets miljökvalitet är en gemensam angelägenhet.

Kommissionen arbetar på att föreslå höga säkerhetsstandarder runtom i världen. Därför diskuterar vi och har kontakter med Förenta staternas myndigheter och kongress. Enligt min uppfattning bör EU-lagstiftningen innehålla tydliga ansvarsregler. Det går att genomföra förbättringar på detta område, särskilt genom att ge befintlig miljölagstiftning större geografisk räckvidd så att den bättre täcker sådana aspekter som biologisk mångfald och indirekta skador. Direktivet om skydd av miljön genom lagstiftning om brottspåföljder kommer att träda i kraft i slutet av detta år. Om det är nödvändigt kommer vi att föreslå ytterligare lagstiftning.

När det gäller uppförandekodexen för företag med verksamhet i Medelhavet vill och måste både vi och medlemsstaterna se till att industrin vidtar alla tänkbara åtgärder för att förbättra säkerheten, för att skapa bästa tänkbara förebyggande skydd och för att utveckla återhämtningsplaner efter en eventuell katastrof. Detta bör göras inte bara för de europeiska vattnen utan för alla vatten – inbegripet de vatten som gränsar till EU. Vi måste kontrollera denna aspekt i tillståndsförfarandena och kräva bevis för att operatören har den tekniska förmågan att ta itu med kritiska situationer. Vi måste också kräva bevis för ekonomisk kapacitet, med andra ord att operatören klarar av att bära kostnaderna för de skador som orsakas om det värsta skulle inträffa. Om det är lämpligt skulle detta kunna ske genom en obligatorisk försäkring.

Om några veckor kommer kommissionen att lägga fram ett meddelande om säkerhet vid borrning efter olja och gas till havs. Meddelandet kommer att innehålla sådana åtgärder som har skisserats ovan för att säkerställa högsta tänkbara säkerhetsnivå för EU:s medborgare och för miljön. Vi kommer också att förelägga utskottet för industrifrågor, forskning och energi detta meddelande, och vi hoppas att vi kommer att få ett mer djupgående samråd med utskottet i denna fråga.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill göra ett förtydligande: uppenbarligen har kommissionsledamotens garantier fått ett positivt mottagande, och det vill jag gärna erkänna. Men, herr kommissionsledamot, tror ni inte att man kan vidta ytterligare åtgärder gentemot de libyska myndigheterna så att detta moratorium som vi har diskuterat verkligen kan genomföras, och tror ni inte också att denna effektiva samordning skulle kunna utvecklas ännu effektivare inom ramen för handlingsprogrammet för Medelhavet?

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot! Vilka internationella instrument har vi tillgång till som kommer att göra det möjligt för oss att genomföra ett konkurrenssystem och ett tillståndsförfarande över hela världen som ger alla lika möjligheter men också samma risker och kostnader? Vi har sett att vi i många tillståndsförfaranden helt enkelt inte längre klarar av att skapa de nödvändiga strukturerna. Därför är det angeläget att vi får effektiva och snabba, men ändå korrekta, tillståndsförfaranden men också att vi har tid att genomföra projekt. Detta är särskilt viktigt.

  Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė (PPE). – (LT) Jag kommer inte att kunna framföra min fråga, men jag är också mycket intresserad av föregående fråga. Jag välkomnar Europeiska kommissionens ansträngningar för att skapa ett adekvat förstärkt lagstiftningssystem om miljöskydd och om frågor som gäller oljeutvinning i Europeiska unionen.

Frågan är av liknande slag: vilken typ av problem står Medelhavet inför? Min fråga gäller Östersjön och den berör också tredjeländer som inte ingår i Europeiska unionen. Jag är förvissad om att Europeiska unionen själv internt kommer att ta itu med de mål som nämns i min fråga, men hur kan vi förvissa oss om en dialog med tredjeländer och skulle Europeiska kommissionen på något sätt kunna hjälpa enskilda länder att samarbeta med sina grannländer?

  Günther Oettinger, ledamot av kommissionen. – (DE) För det första är det en fråga om att vi själva anammar de högsta standarder som är tekniskt genomförbara runtom i världen, antingen via EU-medlemsstaterna eller på EU-nivå. Jag kan nämna att Storbritannien har höga standarder och en hög kunskapsnivå. Detsamma gäller vårt partnerland Norge. I meddelandet hoppas vi kunna föreslå för medlemsstaterna att de högsta standarderna inom områdena tillståndsgivning, driftssäkerhet, planering för oförutsedda händelser, personalutbildning och vidareutbildning ska erkännas som generellt bindande i hela EU.

För det andra kommer vi att ta upp denna fråga i våra utrikes kontakter när det gäller energisektorn. Vi har redan gjort detta med Libyen, och om det är nödvändigt kommer vi att aktualisera ämnet igen. Allt detta kan också ingå i andra dialoger – de dialoger som gäller Svarta havet och Östersjön med sådana partnerländer som Ryssland.

För det tredje vill vi kunna påverka de europeiska aktörerna. Om vi antar att ett sådant företag som Shell,Total eller BP har egna normer som vi vill göra bindande när det gäller djuphavsborrning inom Europeiska unionens territorium tror jag att samma standarder som tillämpas på Nordsjön och är möjliga där både tekniskt och kostnadsmässigt också är genomförbara i Libyen. Med andra ord skulle vi inte tillåta europeiska företag att sänka sina standarder när de bedriver verksamhet i andra delar av världen. Följaktligen kommer vi att försöka se till att europeiska företag exporterar de tekniska standarder som de anser möjliga i Europa och därigenom bidrar till skyddet av Medelhavet och andra områden.

  Talmannen. – Jag ber om ursäkt när det gäller frågorna 28 till 32, men de kommer att besvaras skriftligt. Som jag sade i början har vi en viss tidspress i kväll. Vi kommer nu till de frågor som är ställda till Máire Geoghegan-Quinn. Vi börjar med fråga nr 33 från Ioannis A. Tsoukalas. Jag skulle tro att vi åtminstone hinner med fråga nr 35, och sedan får vi se hur vi kan gå vidare.

Fråga 33 av Ioannis A. Tsoukalas (H-0401/10)

Angående: Behov av en grundläggande omstrukturering av EU:s finansieringsram för forskning

De komplexa och tidskrävande förfarandena som krävs för ansökan om finansiering av forskning gör bidrag från EU till ett oattraktivt alternativ för forskare. I sina senaste uttalanden om en förenkling av ramprogrammet för forskning verkar kommissionen utgå från att förbättringar ska genomföras stegvis. Det som krävs är dock en administrativ revolution när det gäller det sätt som EU planerar, finansierar och genomför forskning.

Vad tänker kommissionen göra för att förenkla ramprogrammet för finansiering av forskning? Vad anser kommissionen om att koppla finansieringen till resultat? Vilken är kommissionens inställning till införandet av en gemensam administrativ och logistisk förvaltningsram på både europeisk och nationell nivå? Vilka konkreta åtgärder tänker kommissionen vidta för att främja högriskforskningen i Europa? Vad tänker kommissionen göra för att motverka den kontinuerliga kompetensflykten?

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. – (EN) I april i år antog kommissionen ett meddelande om förenklat genomförande av ramprogrammen för forskning. Där föreslog man ett antal åtgärder för gradvisa förbättringar men även för grundläggande förändringar som kräver att den rättsliga grunden för EU:s forskning granskas och att det blir en bättre balans mellan förtroende och kontroll samt mellan risktagande och riskförebyggande.

Ett av de alternativ som kommissionen har lagt fram för ytterligare diskussion med andra institutioner och berörda intressenter handlar om att man använder sig av en resultatbaserad modell med projektspecifika schablonbelopp. Då slipper man detaljerade kostnadsredovisningar genom att införa projektspecifika schablonbelopp och endast koppla betalningarna till rapporterna med det vetenskapliga resultatet. Kommissionen är dock medveten om att en sådan modell kan ha vissa nackdelar, t.ex. att handläggningen tar längre tid, och den uppfattas olika av olika intressenter.

Därför föreslår kommissionen att man ingående analyserar detaljerna för hur förenklingen ska genomföras och eventuella följder innan man inför några lagstiftningsförslag. Den genomsnittliga handläggningstiden för att bevilja stöd inom det sjunde ramprogrammet, FP7, är ungefär 340 dagar, vilket är omkring en månad kortare än det var inom det sjätte ramprogrammet, FP6. Kommissionen medger visserligen att det finns utrymme för att ytterligare snabba på de tillhörande processerna, men när man pratar om det med nationella finansiärer visar det sig att det inte är ovanligt med en handläggningstid på ett år för projekt som är ungefär lika komplexa.

Även kommissionen anser att man i strävan efter att skapa ett europeiskt forskningsområde bör ha som ett långsiktigt mål att man administrativt harmoniserar de nationella finansieringssystemen för forskning med EU:s. De Era-Net som ingår i FP6 och FP7 bidrar till detta mål och den gemensamma programplaneringen kommer att leda till ytterligare framsteg.

Som ett ytterligare steg framåt upprättade man nyligen en plattform för intressenter med gemensamma principer för extern finansiering inom Era. Projekt som innebär hög risk men även kan ge hög vinst förväntas oftast förekomma inom det särskilda programmet Idéer som genomförs av det europeiska forskningsrådet. Preliminära analyser visar att den urvalsprocess som det europeiska forskningsrådet har tagit fram stimulerar till finansiering av dessa högrisk-/högvinstprojekt.

Marie Curie-åtgärderna är ett viktigt verktyg för att motverka den ihållande trenden med kompetensflykt bland forskare. Marie Curie-åtgärderna har sedan 1994 inneburit att man har kunnat skapa runt 50 000 nya forskartjänster i Europa, på alla stadier i karriären och med attraktiva löner. Marie Curie-åtgärderna har en total budget på 4,7 miljarder euro inom FP7 och kommer att förse omkring 50 000 forskare, däribland 10 000 doktorander, med nyskapande erfarenheter som kommer att förbättra deras karriärutsikter inom såväl den offentliga som den privata sektorn och förbereda dem för framtidens jobb.

Slutligen vill jag säga att Marie Curie-bidragen för återintegrering har strukturerats om och förenklats till en enda åtgärd för integrationsbidrag till forskare och den är särskilt inriktad på problemet med kompetensflykt.

  Ioannis A. Tsoukalas (PPE). – (EL) Herr talman! Jag tackar kommissionsledamot Máire Geoghegan-Quinn för hennes svar. Syftet med min fråga var att fästa uppmärksamheten på att man inom EU trots de bombastiska och högtflygande planerna ännu inte har lyckats uppnå de Lissabon-mål som man satte upp i början. Som en följd av det har Asien och Stillahavsländerna en andel på 30 procent på den bibliometriska marknaden i år, jämfört med 28 procent för Förenta staterna och ett Europa som intar sistaplatsen.

Den höga kvalitet som Günther Oettinger krävde för vattendjupen kanske även borde gälla för forskning.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Fru kommissionsledamot! Forskningsområdets budgetram har på sista tiden varit föremål för en intensiv debatt i ljuset av Iter-projektet. Inskränkningarna i det sjunde ramprogrammet för forskning och i CIP-programmet debatteras häftigt och alla parlamentsgrupperna förkastar inskränkningarna på det här området. Förutser ni en ny budgetram för Iter som även kan omförhandlas på en internationell nivå?

  Silvia-Adriana Ţicău (S&D). – (RO) Min fråga gäller den tilldelning av en procentandel, låt oss säga 15 procent, av forskningsfinansieringen som endast går till konkurrens mellan små och medelstora företag, då dessa företag ofta inte har möjlighet att skaffa medfinansiering eller kan konkurrera med större företag om medfinansiering. Jag vill också fråga er om ni funderar på att upprätta gemensamma regler för olika finansieringskällor för forskning, så att universiteten lättare kan få tillgång till denna finansiering.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag vill tacka de ledamöter som har ställt frågor. Faktum är att en av frågorna – den sista – kommer att behandlas under nästnästa fråga. Så om ledamoten tillåter, svarar jag på den då.

Det är viktigt att understryka det politiska syftet med att vi behöver en interinstitutionell överenskommelse när det gäller hanteringen av EU:s forskningsprogram. Därför samarbetar vi mycket nära med de två berörda parlamentsutskotten – utskottet för industrifrågor, forskning och energi och budgetkontrollutskottet – och även med revisionsrätten, för att upprätta en gemensam politik för de här mycket viktiga frågorna.

De regler som kommer att styra verksamheten inom EU:s forskningsprogram måste definieras tydligt och vara konsekventa. De som ansöker om bidrag inom forskningsprogrammen – vare sig det är högskolor, forskningscentrum eller privata företag – ska få veta exakt hur EU:s forskningsfinansierade initiativ kommer att fungera på ett praktiskt sätt för dem.

Vi har en förenklings- och kommunikationspolicy inom kommissionen, som vi nu förhandlar om och diskuterar häftigt, eftersom vi inser att vi behöver förenkla principerna för det här området ännu mer. Det är av högsta prioritet för oss – både för mig och för kommissionen som helhet – att förenkla dessa program och vi måste arbeta på ett mycket tydligt och bestämt sätt och samarbeta med parlamentet för att kunna uppnå denna ytterligare förenkling.

När det gäller Iter-frågan har den på ett sätt plågat oss, och inte bara den här kommissionen utan även den tidigare. Det är en fråga som kräver ett utförligt svar. Kommissionen har kommit med ett förslag. Det förslaget diskuteras nu och jag är fullt medveten om vad man i parlamentet anser om Iter-finansieringens ursprung. Men det är ett banbrytande projekt som kan ge otroliga fördelar om det lyckas. Inte bara för Europa utan för hela världen. Som ni vet är det också ett projekt där inte enbart EU är inblandat, utan även internationella samarbetspartner ingår.

Så vi arbetar mycket försiktigt men bestämt och konsekvent ihop med våra internationella samarbetspartner för att projektet ska kunna utvecklas. Med ert samarbete och stöd kommer vi säkerligen att lyckas med det.

  Talmannen. – Som jag sade från början har vi lite ont om tid och klockan 20.15 kommer jag att gå vidare till de frågor som har ställts till Johannes Hahn. Herr Kelly! Vi kommer dessvärre inte hinna med er fråga, nummer 36, och inte heller med de efterföljande frågorna. Det vill säga frågorna 37, 38, 39, 40 och 41.

Fråga 34 av Georgios Papanikolaou (H-0407/10)

Angående: Bedömning av Europeiska forskningsrådets verksamhet

Den 27 februari 2007 inledde Europeiska forskningsrådet officiellt sin verksamhet i Berlin. Rådet, vars huvudsyfte är att finansiera spetsforskningsprogram, har en budget på 7,5 miljarder euro fram till 2013 inom det sjunde ramprogrammet. Det grundläggande målet med detta initiativ är att främja innovation, och därmed även nya produkter och tjänster, för att hålla den europeiska ekonomin konkurrenskraftig på ett internationellt plan.

Kommissionen ombedes svara på följande frågor: Vilka resultat har det Europeiska forskningsrådet uppnått när det gäller att öka den europeiska konkurrenskraften, med tanke på att det har varit verksamt i tre år? Har det Europeiska forskningsrådets verksamhet bidragit till ökad innovation och nyskapande i Europa?

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. – (EN) Strategin Europa 2020 är utformad så att den kan ge en smart och hållbar tillväxt för alla. Europeiska forskningsrådet (EFR) spelar en roll i alla dessa delar. En smart tillväxt innebär förstås att man utvecklar en ekonomi som grundas på kunskap och nyskapande. Det innebär att vi måste stärka alla länkarna i innovationskedjan, från grundforskning till marknadsföring.

Nyckeln till Europas framtida välstånd är beroende av den kvalitet våra idéer har och om de kan omvandlas till produkter, processer och tjänster som människor från hela världen vill köpa.

För att kunna skapa en innovationsunion måste vi först och främst förstärka vår kunskapsbas och främja kompetensen, och det är precis det som EFR redan gör.

EFR har på anmärkningsvärt kort tid uppmärksammats över hela världen som en högklassig finansieringsbyrå för forskning. Det fick man bekräftat i den oberoende granskning som utfördes i juli 2009 av en grupp med sex ansedda experter, och trots att de första projekten inte startade förrän andra halvan av 2008 uppvisar många av dem redan mycket lovande och exploaterbara resultat.

Några forskare vid Imperial College i London publicerade t.ex. banbrytande resultat om kvaliteten på benliknande ämnen som hade framställts i laboratorier och som kan implanteras i riktigt skelett så att det läker. De har startat ett företag som utvecklar bioaktiva material som kan användas istället för bentransplantat för att behandla skelettsjukdomar och svåra frakturer.

Ett forskarlag vid Frankfurts universitet publicerade viktiga resultat som visar hur man kan förbättra blodcirkulationen genom att blockera vissa genetiska fragment. Det innebär att man kan ta fram en ny behandling av hjärtinfarkter, och forskarna har ansökt om patent för metoden.

Så projekt som har utformats för att lösa väsentliga frågor inom forskning skapar de genomgripande nya idéer som för fram nya innovationer och de behövs även för att hantera de stora utmaningarna i samhället.

Sist men inte minst har EFR också tjänat som ett riktmärke för de nationella innovationssystemens konkurrenskraft. Forskningsrådet har bidragit stort till att katalysera reformer för nationella finansieringssystem i ett antal länder, däribland Frankrike, Polen, Portugal och Sverige. Genom att upprätta högklassiga riktmärken för spetskompetens genom dess expertgranskning och inom den forskning som man finansierar kommer EFR att höja statusen, synligheten och dragningskraften hos europeisk spetsforskning.

  Georgios Papanikolaou (PPE). – (EL) Tack för ert svar, fru kommissionsledamot! Forskning står sannerligen i ett direkt samband till innovation och innovation är en förutsättning för tillväxt. Jag skulle vilja ställa en följdfråga utifrån det ni sa. Om jag minns rätt hänvisade ni till London, Polen och Sverige, men av länderna i Sydeuropa nämnde ni bara Portugal.

Finns det ytterligare information, särskilt när det gäller de sydeuropeiska länderna, om lovande nya idéer och om hur gemenskapsfinansieringen för forskning har utnyttjats? Fokuserar vi verkligen på tillväxt med tanke på att dessa länder har mycket svaga indikatorer? Jag syftar förstås på Grekland, Spanien och andra sydeuropeiska länder.

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. – (EN) Tyvärr har jag inte någon specifik information om det som ledamoten frågade om angående länder i Sydeuropa. Men jag ska säga att Europeiska forskningsrådet grundar sina ansökningssvar helt och hållet på kompetens. Man hänvisar inte till vilket land eller vilket forskningscentrum det gäller. Inget av det syns i forskningsrådets svar eller färgar dess beslut om bidrag. Man ser på det enbart ur kompetenssynpunkt.

Jag anser att orsaken till att forskningsrådet på mycket kort tid har uppnått ett gott rykte internationellt sett är just att man vet att deras beslut helt och hållet bygger på kompetens. Sådant måste vi uppmuntra till och utveckla ytterligare. Europeiska forskningsrådet bör även fortsätta med att utveckla samarbetet med europeiska företag.

Nästa år kommer Europeiska forskningsrådet att starta ett finansieringsalternativ med ett koncepttest med syfte att överbrygga bristen på finansiering i de tidigaste skedena i innovationsprocessen. Det kan exempelvis innebära att ett potentiellt kommersiellt koncept behöver bekräftas genom tester eller prototyper, eller att man identifierar en lämplig marknad eller skapar ett skydd för de immateriella rättigheterna. Det är mycket viktigt att uppmuntra Europeiska forskningsrådet till utveckling och till att vara en katalysator över hela världen.

Det är också intressant att se att några medlemsstater, även i Sydeuropa, nu tittar på idén med Europeiska forskningsrådet och eventuellt beslutar sig för att inrätta ett forskningsråd inom de egna gränserna.

  Talmannen. – Fråga 35 av Pat the Cope Gallagher (H-0409/10)

Angående: Deltagande av små och medelstora företag i EU:s forskningsprogram

Kan kommissionen i stora drag redogöra vad den gör för att öka nivån för deltagande av små och medelstora företag inom EU:s forskningsprogram?

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. – (EN) Kommissionen är besluten att öka de små och medelstora företagens deltagande i EU:s forskningsprogram och hjälpa dem att i slutänden föra ut resultatet av sina innovationer på marknaden. Detta är en prioritering för kommissionen och kommer så att förbli under den kvarvarande mandatperioden.

Till att börja med är kommissionen fast besluten att göra programmen så tillgängliga som möjligt för små och medelstora företag genom att förenkla förfarandena så mycket som möjligt och samtidigt naturligtvis garantera en sund finansiell förvaltning. I det avseendet har flera konkreta åtgärder redan genomförts, som exempelvis ett minskat behov av revisionsintyg, färre förhandskontroller av den finansiella kapaciteten, införande av skyddsåtgärder och effektiviserad projektrapportering. Men det är inte tillräckligt.

Kommissionen har lagt fram ett meddelande om förenklade förfaranden som formellt översändes till parlamentet och rådet den 29 april i år, i vilket flera nya kort- och långsiktiga åtgärder föreslås, däribland införandet av schablonutbetalningar för att täcka personalkostnaderna för små och medelstora företags ägare och ledare.

Kommissionen kommer att lägga fram dessa åtgärder snarast möjligt och föreslå ändringar av den rättsliga ramen vid behov.

Kommissionen har för det andra i det senaste sjunde ramprogrammet, som offentliggjordes den 20 juli i år, infört ett antal åtgärder som är specifikt inriktade på små och medelstora företag, däribland öronmärkta budgetar.

Budgetandelen för små och medelstora företag förväntas öka från dagens 14,7 procent till 15,7 procent för samarbetsprogrammet, vilket är något mer än målet på 15 procent i lagstiftningen om ramprogrammet. Det finns naturligtvis fortfarande utrymme för förbättringar och kommissionen kommer att fortsätta att noga följa framstegen för dessa nya åtgärder.

För det tredje finns ytterligare ett initiativ som även det stöder små och medelstora företag, nämligen Eurostars, som är ett gemensamt forsknings- och utvecklingsprogram med Eureka som omfattar 26 medlemsstater och sex associerade länder. Detta initiativ är inriktat på små och medelstora företags forskning och utveckling i projekt nära marknaden.

Enterprise Europe-nätverket, som inrättades 2008 inom ramen för konkurrens- och innovationsprogrammet, tillhandahåller för det fjärde tjänster till små och medelstora företag och främjar deras deltagande i det sjunde ramprogrammet.

Detta nätverk hjälper närmare bestämt små och medelstora företag, tillsammans med och i fullständig komplementaritet med de nationella kontaktpunkterna, och ger stöd för informationskampanjer, kapacitetsbyggande för deltagande i det sjunde ramprogrammet, deltagande för nya små och medelstora företag och förslag inom ramen för det sjunde ramprogrammet, sökning efter partnerföretag, gemensamma åtgärder inriktade på små och medelstora företag och genomförande av samråd för införlivande av anbudsområden för små och medelstora företag i arbetsprogrammen.

Genom dessa åtgärder och insatser förväntas omkring 20 000 små och medelstora företag kunna få direkt stöd från det sjunde ramprogrammet i slutet av programmet.

Slutligen ska en e-lärandeplattform som är specifikt utformad för små och medelstora företag läggas upp på Internet under 2011. Plattformen syftar till att förenkla små och medelstora företags tillträde till forsknings- och utvecklingsprojekt samt underlätta utnyttjandet av projektresultaten genom kostnadsfri e-utbildning, anpassad information och ett kommunikationsforum.

  Pat the Cope Gallagher (ALDE). – (GA) Tack för ert uttömmande svar, fru kommissionsledamot. Små företag utgör grunden för EU:s ekonomi. Stödet för denna sektor är som ni vet av avgörande vikt för att EU ska kunna förbättra sin ekonomiska situation i framtiden.

Genom Europa 2020 antas forskning och företagande som grunden för EU:s ekonomiska strategier.

Men är det inte sant att det är särskilt viktigt att öka deltagandenivån för små och medelstora företag i det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling? Jag vill därför fråga kommissionsledamoten vad Europeiska kommissionen kan göra för att främja denna sektors förmåga att få finansiering inom ramen för EU:s årliga forskningsprogram.

  Brian Crowley (ALDE). – (EN) Tre punkter urskiljer sig direkt: 90 procent av de nya produkter som utvecklas genom forskningsinriktade program kommer från små och medelstora företag, men ändå är ett av deras största problem hela området för skydd av immateriella rättigheter.

Finns det planer på eller någon samordning mellan ert direktorat och andra direktorat för att hantera detta? Undersöker ni för det andra även specifikt nya områden för kvantfysik och uppgifter om teknisk lagring som nya möjligheter för forsknings- och utvecklingsmedel?

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Jag tror för det första att kommissionsledamoten hade kunnat komma till min fråga, men det gör inget eftersom den är relaterad till detta.

Frågan har kommit upp tidigare än väntat.

Min fråga är följande: på vilket sätt visar sig det snabba genomföranderesultatet av ert viktiga arbete och er driftighet när det gäller att utföra ert jobb så att människor kan se att ert arbete gör nytta och naturligtvis så att vi kan skapa jobb och industrier snarast möjligt?

  Máire Geoghegan-Quinn, ledamot av kommissionen. – (GA) Jag vill börja med att säga till Pat the Cope Gallagher att det verkligen gläder mig att han gett mig tillfälle att besvara en fråga på mitt modersmål första gången jag deltar i frågestunden här i parlamentet.

Man skulle kunna förvänta sig att genomförandeorganet för forskning, som fick en oberoende ställning i juni 2009, i hög grad skulle bidra till beslutsprocessens takt och effektivitet och förbättra ramprogrammets tjänster inom ramen för organets behörighetsområde. Det gäller naturligtvis särskilt självbestämmandeprogrammet för små och medelstora företag.

Specifika nya politiska linjer har införts på dagordningarna för samarbete för 2011 och denna politik bör locka små och medelstora företag och deras forskningspartner att delta. Framstegen för denna politik kommer att övervakas noga och dessa ansträngningar kommer att fortsätta under dagordningarna för 2012 och 2013.

Andra möjliga sätt att förenkla reglerna och förfarandena föreslås i meddelandet om förenklade förfaranden av den 30 april, vilket jag nyss nämnde. Viss politik kan tillämpas omedelbart, inom den nuvarande rättsliga ramen och det aktuella regelverket, eller forskningsdeltagarportalen som den kallas, genom att politiken tillämpas i praktiken, genom att den yrkesmässiga strukturen och tajmingen förbättras och genom att konsortier omstruktureras med avseende på sin storlek till exempel.

Kommissionen själv undersöker för närvarande en andra uppsättning politiska linjer, som exempelvis eventuella ändringar av kommissionens regler i syfte att tillåta högre genomsnittliga personalkostnader, användning av gemensamma principer snarare än specifika regler och en översyn av reglerna för ockerkonton.

(EN) Brian Crowley har naturligtvis rätt när han talar om det stora antalet nya projekt och säger att en av de små och medelstora företagens många svårigheter är immateriella rättigheter.

Jag är ordförande för en kommissionärsgrupp för innovation och en av mina kolleger är kommissionsledamot Barnier, som har ett särskilt intresse för detta område. Vi har bedrivit ett mycket nära samarbete – vilket jag hoppas att ni kommer att märka när det innovationspolitiska huvudinitiativet offentliggörs i början av oktober – för att försöka hitta en lösning på de många problemen för små och medelstora företag, men även för andra, som är specifikt relaterade till immateriella rättigheter.

När det gäller uppgifter om teknisk lagring finns det som ni sade naturligtvis många möjligheter som kan utnyttjas och många privata företag som anser att detta är ett område där de kan utnyttja dessa möjligheter. När det innovationspolitiska huvudinitiativet offentliggörs vill vi att kommissionen gör ett allvarligt försök att lägga fram djärva och vågade förslag, som därefter naturligtvis kommer att behöva debatteras som vi känner till, men där kommissionen kommer att ta upp och bemöta dessa frågor, problem och hinder utan omsvep.

Jag hoppas att de företag som är intresserade av denna typ av frågor kommer att märka att kommissionen är redo att ge ett positivt gensvar, och att vi behöver dem på vår sida för att ge oss stöd.

Seán Kelly nämnde snabba resultat och genomförandevillkoren. De snabba resultaten i fråga om genomförandet kommer att komma från huvudinitiativet. Jag tror att ni kommer att få se frågor behandlas här som rör standarder, regler, immateriella rättigheter och patent. Jag tror att ni kommer att upptäcka när huvudinitiativet faktiskt offentliggörs att vi har tagit itu med alla frågor – däribland riskkapital, som för närvarande är en mycket svår fråga för många små företag – att vi har diskuterat flaggskeppets innehåll med forskningscentrum, universitet, offentliga och privata företag och Europaparlamentsledamöter.

Att lägga fram en politik löser dock inte saker och ting. Vi måste även övervaka den, stödja den och se till att de som använder sig av denna politik är redo att samarbeta med oss, och det innefattar naturligtvis i högsta grad Europaparlamentets ledamöter.

  Talmannen. – Fråga nr 42 från Bernd Posselt (H-0400/10)

Angående: Donaustrategin och euroregioner

Vilken roll spelar Bayerns och Österrikes samarbete med Tjeckien inom Donaustrategin och hur förhåller man sig till den kulturella och turismpolitiska dimensionen i samband med EU:s stöd till de berörda euroregionerna?

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Tack för er fråga. Utsikterna till ett partnerskap mellan Bayern och Österrike och Tjeckien är verkligen ett utmärkt tillfälle att vidareutveckla denna region, där det sammanlagt bor 5 miljoner människor. De kulturella och turismpolitiska dimensionerna kan i synnerhet spela en mycket viktig roll när det gäller att främja denna euroregion. Denna region har även särskild betydelse för Donaustrategin, eftersom den redan har hörts som en del av utarbetandet av strategin. Särskilt stor uppmärksamhet har fästs vid turismen i regionen. Det har också lagts fram intressanta förslag på området för kultursamarbete, t.ex. när det gäller interkulturell dialog.

När det gäller stödet för dessa regioner finns det flera samarbetsprogram för denna region i Tjeckien, Österrike och Bayern som har tilldelats nästan 430 miljoner euro i stöd under den aktuella perioden. Det är ett bra belopp och det är nu upp till de berörda regionerna att göra det mesta av det. Tanken på att inrätta en EGTS-struktur inom en snar framtid tycks vara ett bra sätt att utvidga detta samarbete över gränserna.

  Bernd Posselt (PPE). – (DE) Jag är mycket tacksam för kommissionsledamotens utmärkta svar. Under tiden har en ny fråga uppkommit: 2015 kommer Pilsen förmodligen att bli Europeisk kulturhuvudstad. Jag vill bara fråga om den kulturella dimensionen hos euroregionen också kan stärkas specifikt och om ni anser att euroregionen är rätt plattform för sådana insatser.

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Naturligtvis, herr Posselt. Jag är fullständigt övertygad om att i synnerhet kultursamarbete kräver ett gränsöverskridande regionalt samarbete, eftersom kulturvärlden korsar regionernas administrativa gränser. Det vore därför verkligen välkommet om detta gjordes till en av de centrala punkterna för det regionala samarbetet i euroregionen Donau-Vltava. Att Pilsen nomineras till Europeisk kulturhuvudstad är ytterligare ett incitament som inte kan vara annat än bra.

Fråga nr 43 från Brian Crowley (H-0412/10)

Angående: Ansökan om översvämningshjälp från den irländska regeringen

Vilken status har den ansökan om översvämningshjälp från EU:s solidaritetsfond som lämnades till kommissionen av den irländska regeringen i januari 2010?

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Ärade ledamot! Det gläder mig att kunna tala om att kommissionen för ett antal dagar sedan kunde göra ett positivt uttalande om denna fråga på så vis att finansiellt stöd på lite mer än 13 miljoner euro föreslås – jag säger föreslås, eftersom detta nu måste godkännas inte bara av parlamentet utan också av rådet, liksom ni känner till.

Jag vill mycket kort sammanfatta vad som skett om jag får. De första skadorna rapporterades och inträffade den 19 november 2009. Ansökan mottogs på sista möjliga datum, den 27 januari 2010, precis före tidsfristen på tio veckor. Olika undersökningar måste därefter göras. Kommissionen sände följaktligen den 24 mars en undersökning till de irländska myndigheterna som vederbörligen besvarades i tid den 15 juni. Problemet var att de sammanlagda skador som fastställdes inte nådde tröskeln för en nationell katastrof. Det måste därför fastställas om skadorna kunde klassificeras som en regional katastrof. Det krävde vidare undersökningar och bedömningar, vilka nu har utförts.

Som jag sade har vi nu fått ett positivt resultat av allt detta. Vi kunde lägga fram detta förslag den 14 september inom ramen för vilket ett belopp på lite mer än 13 miljoner euro, med förbehåll för godkännande av parlamentet och rådet, skulle avsättas av Europeiska unionen för att kunna täcka den offentliga sektorns kostnader på grund av denna katastrof.

  Brian Crowley (ALDE). - (EN) Herr talman! Också jag vill tacka kommissionsledamoten för hans svar. Jag tror att ett av våra största problem är de kontinuerliga kostnaderna för skadorna, eftersom fler översvämningar ägde rum kort efter att frågan om översvämningen i november diskuterades. I min hemstad Bandon, som har 5 000 invånare, finns det fortfarande 19 företag som inte har kunnat återuppta sin verksamhet på grund av problemen med översvämningen och de skador som vållades. Så vi borde kanske överväga att anta långsiktiga förvaltningsplaner förutom att bara avsätta omedelbara medel.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Tack för ert svar herr kommissionsledamot och också för den finansiering som ni beviljat trots att vi inte nådde den nationella tröskeln.

Skulle ni i detta sammanhang kunna överväga att ändra kriterierna för den nationella tröskeln, för med samma kriterier för varje land kommer naturligtvis mindre länder att avvika en hel del från större länder, beroende på vilken katastrof det rör sig om?

  Pat the Cope Gallagher (ALDE). – (EN) Jag vill bara tacka kommissionsledamoten, hans föregångare och hans tjänstemän, som arbetat mycket nära de irländska tjänstemännen i såväl Bryssel som Dublin, och i synnerhet finansministern, som liksom ni sade nästan jobbade på ända fram till sista timman.

Även om det är lite är det mycket uppskattat: det är 30 miljoner som vi kanske inte skulle ha fått. Men jag vill också tro att ni kommer att rekommendera era kolleger att vi kanske borde höja tröskeln, eftersom tröskeln i Irland är nästan en miljard, och det var vi naturligtvis långt ifrån.

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Tack för ert erkännande, som jag gladeligen ska föra vidare till de kolleger som arbetat så hårt med detta. Enligt reglerna för solidaritetsfonden är tröskelvärdet 0,6 procent av bruttonationalinkomsten, vilket i Irlands fall för närvarande skulle vara 935 miljoner euro. Det finns också täckning för skador på 3,5 miljarder euro, som särskilt gäller fyra av de fem största medlemsstaterna, som annars endast skulle få täckning för skador av en helt annan dimension. Det är ett av skälen till varför kommissionen 2005 föreslog att solidaritetsfonden borde anpassas, framför allt i två hänseenden. Det första var att tröskelvärdet eller tröskelvärdena borde göras mer enhetliga, vilket skulle leda till såväl en sänkt nationell tröskel som till en kombination av de två kategorierna med nationella och regionala katastrofer. Jag har inga avsikter att dölja det faktum att vi i genomsnitt får dubbelt så många ansökningar om kompensation som vi faktiskt kan bevilja – inte av finansiella skäl, utan för att bedömningen inte tillåter EU att delta i återfinansieringen av de kostnader som uppstår. Vårt mål var följaktligen att förenkla processen, och detta torde även påskynda den.

Som ni har sett, däribland i detta fall som rör Irland, kan det ta åtta till tio månader. I det aktuella fallet kommer det förmodligen att ta ytterligare ett par veckor innan beloppet faktiskt kan betalas ut, så vid det laget kommer det att ha gått ett helt år. Det beror delvis på att denna solidaritetsfond ligger utanför budgeten.

Vårt andra mål var att utvidga kriterierna för en katastrof. Solidaritetsfonden omfattar för närvarande bara naturkatastrofer. Tanken är att utöka detta till att även omfatta tekniska katastrofer.

Dessa olika förslag förkastades av rådet 2005. På grund av det oturliga antalet katastrofer som har ägt rum har jag nu inlett ett nytt initiativ. Min tjänsteavdelning utarbetar ett reviderat förslag som också beaktar erfarenheterna under de senaste fem åren. Jag hoppas att vissa länder som under de senaste månaderna har mottagit solidaritetsstöd från EU nu kommer att bistå med eventuella ändringar, och att vi sedan kan få en bredare men framför allt mer snabbt reagerande solidaritetsfond inom EU i framtiden.

  Talmannen. – Fråga nr 44 från Richard Howitt (H-0445/10)

Angående: Brist på kontanter för lokala grupper som är beroende av EU:s regionala fonder

Den brittiska regeringens beslut att upplösa Storbritanniens regionala utvecklingskontor innebär att EU-medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och programmen för landsbygdens utveckling, som i min egen valkrets Östra England tidigare fördelats av utvecklingskontoret för Östra England, nu kommer att utbetalas på ett alternativt sätt i Storbritannien.

Eftersom varje ändring av administrations- och kontrollsystemet för EU-program måste godkännas av kommissionen, skulle kommissionen kunna meddela vilka samråd som redan har ägt rum med den brittiska regeringen i detta ärende och bekräfta om EU-utbetalningarna kan komma att skjutas upp i väntan på att kommissionen godkänner ändringarna av administrations- och kontrollsystemet? Vilka tillfälliga arrangemang kan komma att inrättas för att se till att lokalbefolkningen och de medborgargrupper som åtnjuter denna EU-finansiering i mitt egen och andra brittiska regioner inte kommer att drabbas av brist på kontanter på grund av den brittiska regeringens beslut att avskaffa de regionala utvecklingskontoren?

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Den nya brittiska regeringen förespråkar en ekonomisk modell med ett starkt lokalt fokus. Det är ännu inte klart hur de nya strukturerna ska utformas. Jag kan därför inte ge er några slutgiltiga svar ännu. Vi får se hur de nya strukturerna – förvaltningsmyndigheterna – utformas, och vid behov kommer de relevanta programmen att behöva anpassas därefter. Jag har vissa farhågor, men jag hoppas att dessa inte ska leda till överdrivna fördröjningar när det gäller projektens genomförande.

  Richard Howitt (S&D). – (EN) Herr talman! Tack för er som vanligt stora opartiskhet och ert stora stöd för denna demokratiska process. Jag kommer att fatta mig kort och respektera tiden.

Herr kommissionsledamot! I min fråga undrade jag vilka samråd som redan ägt rum mellan kommissionen och den brittiska regeringen beträffande deras nya planer. Det är en mycket faktamässig fråga. Har några samråd alls ägt rum och om så är fallet, vilka? Jag anser att det är rätt att ställa den frågan till er.

Kan ni i dag här i parlamentet medge att strukturfondsförordningens krav, såväl när det gäller additionalitet som partnerskap, är grundläggande, och att ni utan att tveka kommer att se till att de respekteras i alla nya strukturer?

  Johannes Hahn, ledamot av kommissionen. – (DE) Svaret är tämligen enkelt: det har inte funnits någon kontakt i detta hänseende hittills. Samfinansiering – om det är vad ni tänkte på – måste fortsätta att tillämpas i framtiden.

  Talmannen. – Frågor som inte har besvarats på grund av tidsbrist besvaras skriftligt (se bilagan).

Därmed är frågestunden avslutad.

(Sammanträdet avbröts kl. 20.30 och återupptogs kl. 21.00.)

ORDFÖRANDESKAP: Martínez Martínez
Vice talman