Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Cristiana Muscardini, för utskottet för internationell handel, om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer (KOM(2005)0661 – C7-0048/2010 – 2005/0254(COD)) (A7-0273/2010).

  Cristiana Muscardini, föredragande. – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Många av EU:s viktigaste ekonomiska partner och handelspartner har under lång tid tillämpat inhemska bestämmelser genom vilka man har krävt angivande av ursprungsland för importerade produkter.

År 2005 lade kommissionen fram ett förslag till förordning som syftade till att jämställa EU med dessa länder, med ett krav på att ett visst antal färdiga varor som importeras till EU ska vara ursprungsmärkta. Denna förordning kommer att bidra till att få bort en obalans som EU:s konsumenter tidigare har drabbats av då de, i jämförelse med medborgare i länder utanför EU, inte har haft rätten att välja vilka produkter de ska köpa i full vetskap om deras ursprung. En demokratisk rättighet som förutsätter valfrihet och därmed rätten till information åsidosattes därför.

Genom förordningen åtgärdas en negativ situation för EU-medborgarna och man föreslår på nytt den legitima rätten till ömsesidighet. Förordningen har efterfrågats av många konsumentföreningar och stötts av många näringslivsorganisationer. Produktionen i EU kommer aldrig att återhämta sig om våra producenter inte får samma garantier som andra länder i vilka en förordning om ursprungsmärkning för produkter redan tillämpas.

Producenterna i EU – som ska följa många bestämmelser som har införts av EU för att garantera produktkvaliteten och skydda konsumenterna och som, för att kunna exportera, är skyldiga att identifiera sina produkter med ursprungsmärkning – drabbas av orättvis konkurrens från producenter i tredjeländer som kan exportera sina varor till EU utan att ange härkomsten.

I dag fortsätter de små och medelstora företagen, till stöd för vilka en resolution antogs under den förra mandatperioden den 5 februari 2009 som tog upp deras problem i samband med internationella kontakter, att stöta på svårigheter på grund av att de drabbas av orättvis konkurrens från de producenter från tredjeländer som kan exportera till EU utan att ursprungsmärka sina varor, vilket innebär att konsumenterna i EU förvägras sin rätt till information i samband med köp.

För att den fria marknaden ska vara just fri måste den grundas på rättvis konkurrens och utvecklas genom tydliga, gemensamma och tillämpade regler. Det är därför antagandet av denna förordning till sist kommer att avlägsna detta demokratiska underskott och den orättvisa konkurrens som fortfarande finns i EU och som främst är till skada för konsumenterna.

Förordningen har godkänts av Europaparlamentets utskott för internationell handel med stor majoritet, dvs. 19 röster för och tre emot. Europaparlamentet har redan uttryckt sitt stöd under förra mandatperioden med en skriftlig förklaring som röstades igenom med fullständig majoritet och, under den innevarande mandatperioden, med en omröstning om en resolution som stöddes av 529 ledamöter av totalt 593 röstande. Det är verkligen överraskande att vissa kolleger i parlamentet, som undertecknade den skriftliga resolutionen och röstade för resolutionen i november 2009, i dag har lagt fram ett ändringsförslag om förkastande av förordningen.

Jag känner att jag utan tvekan kan säga att de som är emot förslaget inte vill ge EU-medborgarna samma rättigheter som de kinesiska medborgarna.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Fru talman, ledamöter! I kväll diskuterar vi ett lagstiftningsförslag som kommissionen lade fram 2005 om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer.

Jag vill tacka föredraganden Cristiana Muscardini för hennes engagemang till stöd för vårt förslag och för hennes hårda arbete. Jag önskar henne framgång i det kommande lagstiftningsförfarandet.

År 2005 var långt innan Lissabonfördraget trädde i kraft och sålunda långt innan parlamentet fick lika lagstiftningsbefogenheter på handelsområdet, men bristen på lagstiftningsbefogenheter hindrade inte parlamentet att två gånger uttrycka sitt stöd för detta förslag. Trots våra ständiga ansträngningar har förslaget inte kommit närmare ett antagande i rådet.

Nu när Lissabonfördraget är i kraft gläder det mig att Europaparlamentet kan få fullständigt spelrum i samband med detta förslag. Jag säger detta eftersom EU måste anta lagstiftning om ursprungsmärkning för vissa varor från tredjeländer. I dag är ursprungsmärkning inte ett krav i EU: produkter kan vara ursprungsmärkta så länge som det inte vilseleder konsumenterna, i linje med direktivet om otillbörliga affärsmetoder från 2005.

Syftet med vårt förslag är att införa en obligatorisk ursprungsmärkning vid import av vissa produkter och att anta tydliga bestämmelser om hur ursprunget ska fastställas. Målet med vårt förslag är tydligt – att se till att konsumenterna får information om varornas ursprung och att garantera öppenhet enligt en enda standard genom vilken ursprunget fastställs. Informationen om ursprunget täcker naturligtvis inte allt konsumenterna kanske vill veta om en specifik produkt, men det är bra om den är användbar och tydlig.

För det andra – om konsumenterna är bättre informerade är de fria att bestämma vad de vill köpa i enlighet med sina önskemål. Vårt förslag kan för övrigt också bidra till att minska bedrägerierna eller vilseledande ursprungsmärkning. Räckvidden är begränsad och det är bara tillämpligt på varor som t.ex. läder, textilier, skodon och glasartiklar, men inte för områden som t.ex. elektronik, IKT-utrustning, kemikalier, maskiner, bilar etc.

Bland de produktkategorier som omfattas finns produkter om vilka ursprungsinformationen är särskilt viktig, dvs. de som är avsedda för slutkonsumenterna. I ett ändringsförslag som har antagits av utskottet för internationell handel hänvisar man tydligt till detta förhållande, vilket jag anser är positivt. Vi måste naturligtvis garantera överensstämmelse mellan denna princip – dvs. ”varor avsedda för slutkonsumenter” – och de faktiska produkter som till sist kommer att omfattas av förordningen, vilka förtecknas i dess bilaga.

Jag förnekar inte att ursprungsmärkningen innebär en kostnad för handlare och exportörer till EU. Kostnaden kommer främst att vara beroende av tillverkningsprocesserna och de tekniska märkningsbestämmelserna. Det är därför viktigt att hålla nere dessa kostnader. Kommissionen har ansvaret för utarbetandet av bestämmelserna om märkningsförfarandena och kommer att göra sitt yttersta för att minimera kostnaderna genom att förlita sig på internationella metoder, samråd med medlemsstaterna och alla de branscher och handlare som berörs.

Om vi betraktar detta förslag i ett bredare sammanhang har andra stora handelspartner – t.ex. Förenta staterna, Kanada, Japan och Kina – länge använt denna typ av system. Vi kan därför dra nyttiga lärdomar av andras erfarenheter.

Avslutningsvis vill jag nämna att kommissionen är fast besluten att ha ett nära samarbete med parlamentet för att detta förslag ska kunna antas och för att vi ska kunna få ett välfungerande och kostnadseffektivt system för ursprungsmärkning.

  Christofer Fjellner, för PPE-gruppen. – Obligatorisk ursprungsmärkning eller Made in som det kallas, innebär att varor som importeras till Europa från omvärlden ska vara märkta med var de kommer ifrån. Jag vill påstå att det är ett förslag för det förra århundradet, när någonting som var tillverkat i t.ex. Sverige också bestod av delar just från Sverige. Men i förslaget är det som om man har missat världshandeln, globaliseringen, globala försörjningskedjor.

Ett av mina favoritexempel är den här skjortan som jag har på mig. Den består av bomull från Egypten, som vävts till tyg i Italien. Den är designad i Hongkong och till sist uppsydd i Kina. Jag tror att en mycket bättre beskrivning än Made in China, vilket den sannolikt skulle få under det här regelverket, hade varit Made in the world, för att citera Pascal Lamy, tidigare kommissionsledamot och nuvarande generalsekreterare vid WTO. Så ser världen nämligen ut idag.

Det här är inte ett förslag som ger bättre information. Jag tror tvärtom, det här är ett förslag som skapar nya handelshinder och försvårar handeln och kanske rentav är protektionistiskt. Det är precis därför den här typen av regler är förbjudna inom EU. På den inre marknaden får man inte, till exempel i Sverige, kräva att saker som importeras från Tyskland märks med var de kommer ifrån. Det är riktigt att många av våra handelspartners har den här typen av regler, t.ex. USA. USA införde en sådan bestämmelse 1930, men det är ju ingenting att ta efter. Alla vet vi att 1930-talet var ett av de mörkaste årtiondena i världshandelns historia. Istället för att införa handelsregler från tidigare århundrade, nya handelshinder och försvåra för världshandeln tycker jag att vi borde göra tvärtom. För att ta oss ur lågkonjunkturen bör vi underlätta för handeln. Därför att mitt budskap till kommissionen: Gör om, gör rätt! Jag kommer att rösta emot det här förslaget imorgon och jag är övertygad om att flera kolleger kommer att följa mitt exempel.

  Kader Arif, för S&D-gruppen. – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Det är alltid roligt att få tala efter Christofer Fjellner, eftersom jag alltid är säker på att jag inte håller med honom.

Jag vill först och främst tacka vår föredragande och alla skuggföredragande och i synnerhet min vän Gianluca Susta, för deras utmärkta arbete och deras goda samarbete vid utarbetandet av denna text som till sist möjliggör införandet av ett system för obligatorisk ursprungsmärkning av vissa produkter som importeras till EU. Jag vill även tacka er, herr kommissionsledamot, för ert engagemang.

Vår omröstning i morgon blir faktiskt det första steget i införandet av denna förordning, som härrör från 2005, och som Europaparlamentet alltid har stött och efterlyst. Ursprungsmärkning är ett viktigt steg mot öppenhet och information, vilket är något som vi ständigt måste förbättra för EU-medborgarna.

EU:s konsumenter vill naturligtvis veta vad de köper, var produkten kommer ifrån och under vilka förhållanden den producerades. De vill helt enkelt kunna konsumera på ett mer informerat och därmed mer ansvarsfullt sätt.

I och med denna nya förordning tar vi hänsyn till detta krav eftersom våra medborgare kommer att bli bättre informerade, särskilt om de sociala och miljömässiga förhållanden som rådde när de köpta varorna producerades. I motsats till vad vissa anser är konsumenten även en medborgare som vill betala mer för europeisk högkvalitativ produktion, och därför är denna lagstiftning även nödvändig för företagen i EU, vilkas produktion har ett rykte om sig att vara högkvalitativ och ske med stränga produktionsstandarder.

För de företag som har valt att ha en produktion som skyddar kunnandet och sysselsättningen i EU, kommer förordningen att leda till att det skapas lika villkor för deras partner i tredjeländer. Texten som är ett resultat av omröstningen i utskottet för internationell handel är välavvägd, vilket är skälet till att jag, när vi röstar om den i kammaren i morgon, ber ledamöterna att inte ifrågasätta denna avvägning och stödja texten.

  Niccolò Rinaldi, för ALDE-gruppen. – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Om ni skulle besöka Rialtobron i Venedig – kanske tillsammans med kommissionsledamot Karel De Gucht – och ville köpa ett par skor som påstods vara italienska, en slips, en traditionell mask eller ett glas från Murano, finns det en risk att ni blir lurade eftersom det ni har köpt kanske inte alls var tillverkat i Italien utan i något land i Asien.

Jag anser att det förslag till förordning som vi diskuterar kommer att skapa lite ordning och reda på en alltmer förvirrad världsmarknad. Man försöker skydda konsumenten – även dig, fru talman, och kommissionsledamot Karel De Gucht, om ni handlar på Rialtobron i Venedig eller någon annanstans – och de industrier i EU som ännu inte har flyttat ut (samtidigt som de som har gjort det kommer att straffas genom denna förordning). Den kommer framför allt att rätta till asymmetrin på världsmarknaden, där EU är det enda stora området som saknar lagstiftning om obligatorisk ursprungsmärkning.

Detta är inte ett protektionistiskt förslag. Jag anser faktiskt att det är mycket välavvägt. Det gäller bara för ett begränsat antal produkter, för den slutliga produkten som är ämnad för konsumenten och – när det gäller min grupp – det är ett femårigt försöksprojekt eftersom vi kommer att stödja ändringsförslaget med tidsfristsklausulen. Vi införde dessutom i utskottet – genom mitt eget ändringsförslag – en bestämmelse som syftar till att undvika alltför stora byråkratiska bördor som skulle skada näringslivet.

Om omröstningen i morgon går bra innebär det att vi har tagit ett första steg, men inte att vi har vunnit hela slaget. Vi kommer att behöva kommissionens fullständiga stöd i våra förehavanden med Europeiska rådet. Kommissionen har redan lagt fram många förslag och varit väldigt samarbetsvillig, vilket jag är tacksam för, och detta är ett av skälen till att vi måste fortsätta att samarbeta. Jag är säker på att vi om fem år kommer att vara nöjda med resultatet.

  Malika Benarab-Attou, för Verts/ALE-gruppen. – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden för hennes goda arbete. Vi behöver bättre information om ursprunget hos de produkter som vi köper. I EU-lagstiftningen anges även sanktionsmöjligheter om det skulle ske någon överträdelse …

Jag ber om ursäkt, det har uppstått ett problem. Jag gör mitt inlägg senare.

(Talaren avbröt sig och fortsatte sedan på talmannens uppmaning.)

Vi behöver bättre information om ursprunget hos de produkter som vi köper. I EU-lagstiftningen anges även sanktionsmöjligheter om det skulle ske någon överträdelse och om konsumenterna skulle vilseledas avseende ursprunget. Domstolen …

Nej, det fungerar inte. Jag ber om ursäkt.

(Talaren avbröt sig återigen.)

  Jan Zahradil, för ECR-gruppen. – (CS) Jag förstår varför förslaget lades fram, men jag håller inte med om skälen till att det läggs fram. Jag tror knappast att det i dagens globaliserade värld går att avgöra ursprungslandet. I slutändan är en kvalitetsgaranti för produkten mycket viktigare än dess varumärke eller ursprungsland. Dessutom behandlar förslaget inte skydd av varumärken eller skyddsetiketter och kan inte heller bidra till att skydda varumärken eller skyddsetiketter. Som Karel de Gucht påpekade kommer det att leda till en ökning av den specifika kostnaden för en produkt och därmed sannolikt också till en ökning av produktens pris. Det faktum att förslaget bara gäller vissa varor – vilket redan nämnts flera gånger – kan även sägas vara en slags diskriminering på grundval av produktens art eller dess geografiska ursprung.

Vi bör därför hålla fast vid frivillig märkning, eftersom det faktiskt är så att i de fall konsumenterna värdesätter märkningen tillräckligt använder de flesta EU-tillverkare redan ursprungsmärkning på frivillig basis. Europeiska unionen kritiseras mycket ofta för överdriven reglering, för att anta alldeles för många lagar som belastar den ekonomiska miljön. Jag ber därför att vi åtminstone i detta fall inte ska bidra till ytterligare belastning av den juridiska och ekonomiska miljön i EU.

  Helmut Scholz, för GUE/NGL-gruppen. – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot! Jag vill också tacka Cristiana Muscardini för det arbete hon lagt ned på detta betänkande och tacka skuggföredragandena för deras konstruktiva samarbete.

Min grupp välkomnar strategin att ge konsumenterna mer insyn när det gäller produkternas ursprung, och stöder färdplanen mot det som Niccolò Rinaldi så träffande beskrev som en etappseger. Vi skulle faktiskt vilja ha tillgång till ytterligare information, till exempel information om produktens ekologiska fotavtryck, om hur arbetstagarnas rättigheter respekteras under tillverkningsprocessen och om vinsterna på produkten fördelas rättvist mellan producenter och arbetstagare. Samtidigt tror vi inte att denna utökade önskelista hör hemma i en förordning om angivande av ursprungsland, eftersom namnet på landet i sig inte ger någon tillförlitlig information i detta avseende. Se till exempel på Indien, där barnarbete är förbjudet. Även om det finns svarta får även bland företagen där, följer den stora majoriteten lagen. I en EU-förordning måste vi se till att varken konkurrenter eller nationalister ska kunna smutskasta ett helt land och dess produkter.

Vi förespråkar att man utarbetar ett certifieringssystem. En modell för detta kan vara rättvisemärkningen, som nu bör vidareutvecklas med hjälp av EU-stöd. Vidare skulle beaktande av koldioxidsnåla produktionsmetoder och humana arbetsvillkor ge oss ytterligare möjlighet att integrera den nya tidens utmaningar. Jag uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att utarbeta ytterligare en förordning i denna riktning.

Låt mig tillägga ännu en sak. Ett konsekvent införande av Made in-bestämmelsen kan också spela en roll i samband med lösningen av komplicerade politiska konflikter. Ett obegränsat tillträde för Made in Palestine-produkter till EU-marknaden skulle exempelvis underlätta en självständig ekonomisk utveckling i Palestina.

  Claudio Morganti, för EFD-gruppen. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! I morgon kommer Europaparlamentet att rösta om ursprungsmärkning, vilket – enligt de framlagda ändringsförslagen – skulle innebära att ursprungsmärkning måste påföras färdiga konsumtionsprodukter och varor avsedda för slutkonsumenter.

Den sistnämnda definitionen skulle kunna leda till en allvarlig kedjereaktion eftersom den inte inbegriper halvfabrikat och mellanliggande produkter. Dessa kan alltså vara producerade i länder utanför EU och efter en sista – kanske obetydlig – slutbearbetning efter införseln till EU säljas vidare som produkter tillverkade i en medlemsstat. Detta innebär att konsumenten inte får fullständig information om produktens verkliga ursprung, och att de stora industriföretagen får ett incitament att flytta produktionen till länder utanför EU och därmed mångdubbla sina inkomster enbart i eget intresse och utarma våra industriella distrikt.

Därför lade vi fram några ändringsförslag som syftar till att utöka definitionen till att gälla även halvfabrikat och mellanliggande produkter för att garantera öppenhet och spårbarhet för produkter som importeras från tredjeländer, i linje med Italiens Reguzzoni-lag som tar full hänsyn till konsumenternas rättigheter. Detta är verkligen vår sista chans att skydda tillverkningsindustrin, i Italien och hela EU, som är en av ekonomins viktigaste drivkrafter, till skillnad från det fåtal industriella jättar som bara tjänar sina egna intressen och inte ser till hela samhällets bästa.

Att begränsa okontrollerad omlokalisering, förfalskning och exploatering av arbetskraft måste även fortsättningsvis vara Europaparlamentets målsättning. Om vi röstar igenom förordningen i morgon som den nu ser ut, så kastar vi bort en fantastisk möjlighet, allt vårt arbete i frågan och framför allt det arbete som lagts ned av miljontals arbetstagare i små och medelstora företag. De kommer att känna sig förrådda, liksom alla konsumenter som litade på att vi skulle göra ett ansvarsfullt val. Vår kamp riktar sig inte mot någon, utan vi kämpar för arbete, handel, arbetstagarna och alla medborgare i Europeiska unionen.

  Diane Dodds (NI). – (EN) Fru talman! Vi lever i svåra ekonomiska tider och många små företag känner sig tyngda av EU-byråkratin och de kostnader den medför. Parlamentet och kommissionen borde först och främst undersöka olika sätt att lätta den ekonomiska börda som skapas av den byråkrati vi envisas med här.

När det gäller detta förslag måste vi hitta en balans mellan hur vi å ena sidan ska kunna få öppnare marknader för europeiska produkter och å andra sidan ska kunna garantera kvalitet och säkerhet hos importerade produkter. Jag måste dock säga att jag ser fördelar med ursprungsmärkning av livsmedel från tredjeländer. Jag vet att livsmedel inte omfattas av förslaget, men många av Nordirlands bönder känner sig svikna eftersom de arbetar hårt för att uppfylla EU-kraven och sedan måste konkurrera med dem som inte behöver uppfylla samma normer.

Jag hoppas att Karel de Gucht noterar att vi som företräder jordbruks- och landsbygdsbaserade samhällen inte har glömt återupptagandet av samtalen med Mercosur-länderna, och vi hoppas att du inte är beredd att offra vår jordbruksnäring för att få tillgång till ytterligare marknader. Här har vi en ovana att gå lite för långt i vår lagstiftning, och jag är rädd för att det är vad som håller på att ske i detta fall.

  Elisabeth Köstinger (PPE). – (DE) Fru talman! Först av allt vill jag tacka Cristiana Muscardini för hennes hårda arbete, särskilt när det gäller de kontroversiella frågorna, av vilka några redan har tagits upp. Jag är övertygad om att unionens konsumenter behöver få denna fråga klargjord. Jag anser också att vårt mål måste vara att skydda EU:s medborgare från farliga och hälsovådliga produkter. Slutanvändarna bör få veta vilka råvaror som används, hur dessa har framställts, var och hur de förädlas och vilka sociala normer och produktionsnormer som tillämpas i de berörda länderna. Målet är tydligt, men vi behöver reda ut hur vi ska komma dit. Tyvärr säger den nuvarande versionen av Made in-bestämmelsen ingenting om en viss produkts faktiska ursprung.

Låt mig illustrera detta med ett exempel: Uzbekistan är världens tredje största exportör av bomull. Nittio procent av skörden plockas för hand, det mesta med hjälp av barnarbete. Den plockade bomullen fraktas sedan till Vietnam, där den bearbetas. Enligt kommissionens nuvarande förslag ska de textilier som sedan importeras till EU från Vietnam märkas ”Made in Vietnam”, men hur går det då med EU-konsumenternas insyn? Ingen vet varifrån råvaran kommer och hur den har införskaffats. Informationsnivån är helt otillfredsställande.

Det europeiska konsumentcentrumet i Österrike har offentliggjort en aktuell analys som visar att världens ledande och mest framträdande textilföretag inte kan garantera att råvaror från statligt stödda företag där barnarbete används inte ingår i produktionen. En Made in-bestämmelse av det här slaget, som inte inbegriper råvarorna i produktionsprocessen, överensstämmer inte med kraven från slutanvändarna i EU. Jag förespråkar en sannare produktmärkning och motsätter mig därför detta förslag från kommissionen.

  Gianluca Susta (S&D). – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka föredraganden Cristiana Muscardini och alla skuggföredragandena som jag har arbetat med kring denna fråga, som är oerhört viktig för oss. Jag hoppas att Europaparlamentet i morgon ger lagstiftningsresolutionen samma starka stöd som i juli 2006, i den skriftliga förklaringen 2008 och vid den positiva omröstningen om resolutionen 2009.

Vi planerar för en åtgärd som bör skydda konsumenten och informera om produktens ursprung för ett mer allmänt syfte. Åtgärden ska förnya chanserna till lika möjligheter i den internationella handeln och ömsesidigheten mellan Europeiska unionen och dess viktigaste konkurrenter. Detta kommer inte att öka kostnaderna för tredjelandsföretagen, som redan är skyldiga att märka sina produkter i alla våra konkurrentländer och i många andra länder världen över. Det kommer inte heller att lägga några bördor på EU:s distributionssystem som, indirekt och utan att det drabbar de offentliga finanserna, gynnar återtagande av produktionen till Europa, bromsar företagsflytt och dessutom bidrar till kampen mot förfalskningar.

Det är en kombination av mycket uppenbara fördelar, som inte får stoppas genom att man kanske efterlyser ytterligare åtgärder. Här är det faktiskt så att det bästa är det godas fiende. Vi måste slutföra den process som inleddes för sju år sedan och som visar att vi slår vakt om våra företags intressen – särskilt i dessa tider av kris och arbetslöshet – men också att vi värnar om möjligheten till ett handelssystem som regleras för att åstadkomma ömsesidighet, konsumentskydd och korrekt information som skulle kunna utvecklas ytterligare när det gäller spårbarhet.

Om den här åtgärden inte röstas igenom i parlamentet blir det problem. Jag vill än en gång tacka kommissionen och alla som vill stödja denna åtgärd, eftersom den är till nytta för EU:s medborgare och för världshandeln.

  Malika Benarab-Attou (Verts/ALE). – (FR) Fru talman, mina damer och herrar! Jag ber om ursäkt. Jag skulle vilja tacka föredraganden för ett gott arbete. Vi måste få bättre information om ursprungsmärkningen på de produkter vi köper. EU-lagstiftningen föreskriver också sanktioner vid överträdelser och vilseledande uppgifter till konsumenterna om ursprunget.

EU-domstolen har beslutat att kommissionen …

Nej, förlåt mig, jag har problem. Jag skriver in det i protokollet.

(Talaren avbröt sig.)

  Jacky Hénin (GUE/NGL). – (FR) Fru talman! Miraklet frihandel och fri och ärlig konkurrens betyder att en konsument som köper en kniv märkt Laguiole, i dess ursprungsregion Aveyron, löper 90 procents risk att få ett blad av dålig kvalitet som tillverkats i Kina eller i Pakistan och det är bara ett av många exempel. Det är rent märkesbedrägeri.

Om vi verkligen vill värna och utveckla sysselsättningen inom EU:s industri, om vi vill undvika att vilseleda EU:s konsumenter och i stället skydda deras hälsa, om vi vill utöka de sociala och miljömässiga regelverken i våra samhällen, så finns det ett brådskande behov av att göra ursprungsmärkning av tillverkade produkter obligatorisk, även om det innebär att vi inkräktar på EU:s grundläggande ultraliberala dogmer. Märkningen måste vara seriös och inte en form av bedrägeri som innebär att man presenterar en produkt som Made in Europe när den är i själva verket bara satts ihop av delar från hela världen, och det enda som är made in Europe är själva etiketten.

Medlemsstaternas tullmyndigheter och justitieministerier måste därför få alla resurser för kontroll och brottsbekämpning som de behöver för att genomföra en stark lagstiftning om ursprungsmärkning och ursprungsland.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Tack vare en öppen handelspolitik kan våra medborgare köpa produkter från hela världen. Oftast har de dock ingen möjlighet att få reda på var produkten är tillverkad, var råvarorna den tillverkades av kom från och vilka tekniska processer tillverkaren har använt.

Samtidigt är mesta möjliga information om produkten en grundläggande förutsättning för att konsumenterna ska kunna fatta välgrundade beslut när de väljer vad de ska köpa. Hittills har medborgarna i EU inte fått rätt ens till elementär produktinformation, något som inte bara medborgarna i Förenta staterna rutinmässigt haft tillgång till sedan 1930, utan som i dag också finns tillgänglig för folket i Kina, Japan, Kanada, Indien, Mexiko och flera andra länder.

Det är därför dags att Europeiska unionen antar en norm som kan skydda EU:s konsumenter, oavsett de stora distributionskedjornas eller vissa intressegruppers särintressen, och som kräver att leverantörer märker sina produkter som importeras från tredjeländer med nödvändig information om deras ursprung. På så sätt kommer konsumenterna att få tillgång till en viktig informationskälla vid beslut om vilka varor de ska välja, utan att detta påverkar tillverkare från tredjeländer särskilt mycket, eftersom de redan sedan länge anger produkternas ursprung till andra länder som de exporterar till.

Det är dock viktigt att noga tänka igenom mekanismerna för en enhetlig tillämpning av sanktioner och straff för överträdelser av denna lagstiftning i varje medlemsstat för att förhindra att tillverkare söker efter kryphål in på EU:s gemensamma marknad som inte skyddas korrekt av sanktioner, och därigenom kan undvika att följa föreskrifterna. Jag är övertygad om att ett effektivt system för ursprungsmärkning för produkter från tredjeländer kommer att vara mycket fördelaktigt både för EU:s konsumenter och för de tillverkare som följer reglerna.

  Zuzana Roithová (PPE). – (CS) Tjeckiska glastillverkare, textilproducenter och skotillverkare har länge vänt sig till mig och krävt öppenhet om produkternas ursprung. Som det är nu måste de konkurrera med imitationer av okänt ursprung som parasiterar på EU:s marknad. Här talar vi för det mesta om dålig kvalitet och ofta om direkt farliga produkter. Informationen om var textilier, skor, glas, smycken eller farmaceutiska produkter tillverkas är inte hemlig information, och det rör sig heller inte om protektionism eller frihandelshinder, som liberalerna kallar det. Tvärtom kan den fria marknaden och den rättvisa konkurrensen bara fungera om konsumenterna kan fatta bra och fria beslut på grundval av information och erfarenheter.

Jag stöder helt och fullt Cristiana Muscardinis betänkande och hennes bidrag till en kompromiss som jag hoppas kommer att göra det möjligt för oss att anta förslaget i morgon. Jag förstår att särskilt de nordliga länderna, där traditionella produkter har ersatts av import från andra länder, kan se en sådan förordning som onödig byråkrati. Men låt oss jämföra förordningen med situationen för våra konkurrenter i USA, Kanada, Japan och Kina, där Made in-märkning är obligatorisk. Liksom föregående talare vill jag hävda att kommissionen måste föreslå åtminstone miniminormer för sanktioner, och se till att reglerna kommer att följas konsekvent inom hela unionen och att exportörer i tredjeländer inte kommer att kunna välja vissa länder på grund av mindre strikta eller obefintliga sanktioner. Detta är vi skyldiga våra medborgare.

ORDFÖRANDESKAP: TŐKÉS
Vice talman

  Jörg Leichtfried (S&D). – (DE) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Under en delegationsresa jag nyligen gjorde på uppdrag av utskottet för internationell handel, hade jag nöjet att besöka ett antal produktionsanläggningar i EU, små företag som tvingas verka under mycket svåra förhållanden. Jag fick se överlägsen kvalitet, rättvisa löner, goda arbetsvillkor och en rationell arbetsmiljö. Detta är en direkt följd av våra traditioner och rättsordningen i EU. Det finns dock många länder där dessa principer inte finns, där arbetsförhållandena är dåliga och där inga garantier finns för arbetstagare. Jag anser att EU-konsumenterna i framtiden åtminstone måste kunna avgöra om de produkter de köper kommer från ett visst land där grundläggande principer inte tillämpas. Detta är något som kommer att krävas i framtiden tack vare den rättsakt som Cristiana Muscardini så effektivt har utarbetat. Vi bör därför godkänna förslaget.

Till de företag som har flyttat sin produktion utomlands för egen vinning och för att undvika byråkrati, och som nu klagar, vill jag säga följande: ni har bara er själva att skylla!

  Antonio Cancian (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! EU kan inte undkomma sin plikt. Det är så här vi kan och måste reagera. Jag vill tacka Cristiana Muscardini för hennes uthålliga arbete och alla kolleger som också har arbetat med denna fråga.

När det gäller spårbarheten för produkter från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, anser jag att konsumenterna har rätt att känna till produkternas härkomst och ursprung för att kunna skydda sin hälsa och sin frihet, och att denna rätt ska utökas till halvfabrikat där leveranskedjan anges. När det gäller konkurrenskraft undergräver bristen på en förordning av detta slag EU-medborgarnas och konsumenternas rättigheter och förhindrar en väl fungerande marknad, som för att vara fri måste ha gemensamma regler utan skillnader eller illojal konkurrens.

I fråga om skyddet av små och medelstora företag och deras inhemska produkter, så är det inte de stora företagen som behöver ett sådant skydd. Jag anser faktiskt att de absolut inte behöver sådant skydd eftersom de rör sig på hela världsmarknaden med sina varumärken. Dessutom måste vi främja våra medlemsstaters specialiteter och traditionella yrkeskunskaper, återstarta EU:s ekonomi och garantera respekten för arbetstagarnas rättigheter i socialt, miljömässigt och produktivt hänseende.

Jag undrar vad vi har att frukta av att tala sanning och försöka införa regler som är lika för alla. Vi måste försöka att inte böja oss, utan i stället använda oss av EU:s ordinarie lagstiftningsförfarande och hindra rådet från att alltid få sin vilja igenom. Låt oss därför försöka göra detta till verklighet genom att stödja förordningen. När det gäller resten, låt oss vänta och se.

  Sergio Gutiérrez Prieto (S&D). – (ES) Herr talman! Den förordning som vi diskuterar i dag är av avgörande betydelse för framtiden inom branschen för tillverkning av bestick och liknande produkter, som i min region – Don Quijotes land, närmare bestämt Albacete – inte bara skapar mer än 8 000 arbetstillfällen utan också utgör en del av regionens identitet och framtida engagemang för hantverk som en källa till sysselsättning.

Branschorganisationer såsom Aprecu har under en tid krävt en ”made in”-stämpel på knivar, och regionregeringen i Kastilien-La Mancha har kämpat för detta med enhälligt stöd av sitt regionala parlament.

Ursprungsmärkning handlar inte om interventionism; det är ett åtagande för öppenhet i spelreglerna på marknaden och i kampen mot illojal konkurrens. Det innebär att man ökar konsumenternas möjligheter att fatta beslut och välja en produkt, eftersom de då tar hänsyn inte bara till det slutliga priset, utan också till ursprungsortens kvalitetsstämpel eller de sociala förhållanden som produkten har tillverkats under. Framför allt kommer det att innebära en ny möjlighet till optimism för många människor som har det svårt, men som i dag känner att vi inte har varit likgiltiga när det gäller att stödja en rättvisare handel, och kommer samtidigt att ge ett mervärde till producenter som respekterar sociala rättigheter och bättre villkor för EU:s arbetstagare.

Jag vill därför tacka föredraganden och Emilio Menéndez del Valle för deras sociala samvete i denna fråga som är så viktig för min region.

  Peter Šťastný (PPE). – (SK) För det första vill jag berömma Cristiana Muscardini för hennes tillvägagångssätt med betänkandet och det hårda arbete hon har lagt ner på det. EU är varken den första, den andra eller den tredje att begära att dess medborgare ska få information om vilket ursprung en produkt har som de köper för sina behov eller konsumtion.

USA, Kanada, Japan, Indien och många andra länder har länge erbjudit sina medborgare denna rättighet. Detta är i enlighet med Världshandelsorganisationens regler. Så frågan är: Varför har vi ännu inte nått fram till en kompromiss? Vi är alla överens om behovet av att informera konsumenterna. Det är dock också sant att uppgifter om ursprungsland, det vill säga ”made in”-angivelsen, kan bli missvisande eftersom globaliseringen inom industrin innebär att slutprodukten består av delar som tillverkats i olika länder. Därför skulle vi kanske lättare kunna nå en bred överenskommelse om vi lade till ytterligare en etikett utöver ”made in”, t.ex. ”processed in” eller ”assembled in”. Det största hindret, nämligen rädslan för att lämna oriktiga, ofullständiga eller vilseledande uppgifter, skulle därmed undanröjas.

Sammanfattningsvis vill jag uttrycka en förhoppning om att vi här i Europaparlamentet, som i och med Lissabonfördraget har fått större befogenheter just på detta område, och under ledning av föredraganden Cristiana Muscardini, ska hitta gemensamma lösningar som kommer att hjälpa våra medborgare att göra bättre och framför allt friare val.

  Talmannen. – Jag vill be om ursäkt för att jag stör dig. Nästa punkt på föredragningslistan är de omedelbara kommentarerna. Det finns sex stycken sådana, så vi kan ge ordet till var och en.

  Giovanni Collino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Alla medborgare har insett att den pågående ekonomiska krisen är global och vi tror att de är medvetna om betydelsen av att införa gemensamma regler för att undvika snedvridningar på marknaden och farliga minskningar av handeln.

EU har insett behovet av att ge medborgarna tydlig information om de produkter som är i omlopp inom deras gränser och man har arbetat i den riktningen i såväl medlemsstaternas som medborgarnas intressen. Medan de förstnämndas intressen innebär att främja sina resurser utan protektionism är medborgarna angelägna om att alltid veta varifrån en viss produkt kommer, även till priset av att de måste vänta en tid för att detta system ska tillämpas på alla varukategorier.

Vi vill att Europeiska unionen ska ge enhetliga signaler, på samma nivå som alla andra aktörer som har starkt inflytande på den internationella marknaden. Därför kommer vi i morgon att stödja betänkandet om angivelse av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeländer och uppmanar Europeiska rådet att göra sitt för att avsluta denna lagstiftningsresa, som nu har pågått i sex långa år, på ett så bra sätt som möjligt.

  Mario Pirillo (S&D). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Fem år efter det att förslaget till förordning lades fram är vi i morgon äntligen framme vid omröstningen om obligatorisk ursprungsmärkning för vissa produkter som importeras från tredjeländer. Under årens lopp har Europaparlamentet vid upprepade tillfällen bekräftat att det behövs en bestämmelse som ger konsumenterna rätt att få korrekt information om produkters ursprung, och som därigenom underlättar mer medvetna val.

Våra produkter utsätts ofta för varumärkesförfalskning och vilseledande märkning. Denna förordning kan bidra till att ge europeiska företag bättre garantier och återfå sin internationella konkurrenskraft. Jag hoppas att parlamentet skickar ett starkt budskap genom att med mycket bred majoritet anta betänkandet av Cristiana Muscardini, som jag tackar, liksom skuggföredraganden Gianluca Susta.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Även inom jordbrukssektorn har konsumenten rätt att få detaljerad och tydlig information om ursprunget för de produkter som säljs inom EU. På detta sätt kan vi göra det möjligt för dem att fatta medvetna, avsiktliga köpbeslut.

Det långsiktiga målet måste dock vara att våra stränga kvalitets- och säkerhetsnormer i Europa även ska gälla för importerade produkter som ska säljas inom EU. Detta handlar inte om handelshinder, utan syftar tvärtom snarare till att skapa likvärdiga konkurrensvillkor som en avgörande förutsättning för en rättvis global handel. Tyvärr kommer det förslag till förordning som kommissionen lagt fram inte att uppnå detta mål.

  Sergio Paolo Francesco Silvestris (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi stöder denna förordning med stor entusiasm, och vill tacka föredraganden Cristiana Muscardini, liksom Gianluca Susta och Niccolò Rinaldi. Även jag är övertygad om att denna åtgärd är ett steg på vägen. Vi måste bestämma huruvida det är rätt eller fel att en konsument känner till var en viss produkt är tillverkad, när han eller hon köper den. Vi anser att det är rätt. Detta är en förordning som arbetar för öppenhet och konsumentskydd. Just nu spelar det mindre roll för oss om något utlokaliserat företag bestraffas på något sätt, för att skydda konsumenternas rätt till öppenhet och tydlighet.

Jag lyssnade noga till min svenske kollega Christofer Fjellner, som kommer från Stockholm, och jag skulle vilja svara honom att jag med fullt förtroende vill kunna åka till hans land och köpa en typisk svensktillverkad kostym i förvissning om att den verkligen är tillverkad i Sverige. Det beror på att den kan ha ett svenskt företags märke även om den är producerad av ett litet tillverkningsföretag beläget kanske en mil från mitt hem. Jag skulle känna mig ganska dum om jag åkte hela vägen till Sverige för att köpa något som producerats i mitt närområde.

Därför välkomnar jag ursprungsmärkningen om den innebär öppenhet och möjliggör tydlighet och kunskap för konsumenterna och, slutligen, ett minimalt svar riktat till det stora antal företag som har haft modet att inte utlokalisera sin verksamhet och som krossats av illojal konkurrens.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Vi har förordat och utvärderat möjligheten att ha en ursprungsmärkning, eftersom vi i alla avseenden ser detta som ett instrument för att försvara jobben i den europeiska industrin, inte minst i små och medelstora företag, ett instrument mot social och miljömässig dumpning. Ett viktigt instrument, men inte mer än så: ett instrument. Det är inte – och vi ska inte lura oss själva här – något universalmedel. Det är inte någon magisk, universell lösning för att ta itu med de tragiska följderna av liberaliseringen och avregleringen av världshandeln, för att ta itu med de hemska skador som följt av denna avreglering.

Vissa av dem som har dragit nytta av liberaliseringen är desamma som de som alltid har varit emot ursprungsmärkning: Europas stora importörer och distributörer. För vår del kommer vi att fortsätta att bekämpa den protektionism som dessa intressegrupper har dragit nytta av mot allmänhetens bästa och till nackdel för tusentals små och medelstora företag i Europa och för arbetarna och deras rättigheter och löner.

Vi måste på allvar ta itu med frågorna i samband med produktion och förädling i olika geografiska områden, men dessa frågor kan övervinnas, och de måste lösas på ett så öppet och informativt sätt som möjligt.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja säga till min kollega Cristiana Muscardini, att du – för att citera Shakespeare – har gjort staten en tjänst, eftersom vi alltför länge har varit som en god fe för världen, spritt vår generositet vitt och brett, och i gengäld behandlats som en älva. Det har vi sett i Köpenhamn, och vi ser det i FN, men i kväll kommer vi tack och lov att börja slå tillbaka och skapa lika konkurrensvillkor för våra konsumenter och våra tillverkare.

Det är faktiskt obegripligt att varor kan komma in i EU från tredjeländer utan någon uppgift om ursprung. Jag skulle vilja att man gick mycket längre. Min kollega Diane Dodds sade att hon vill se en utvidgning till jordbruket, och det vore i alla fall ett första steg. Vi måste hjälpa våra konsumenter att välja, att veta att de väljer rätt, att varumärkesförfalskning inte förekommer och att det är rent spel som gäller för alla.

Bra jobbat, säger jag alltså till min kollega Cristiana Muscardini. Äntligen är vi på väg.

  Karel De Gucht, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Jag märker att förslaget har ett stort stöd i hela parlamentet, så jag ska inte gå in på många av de kommentarer som gjorts eftersom de flesta av dem stöder kommissionens förslag och Cristiana Muscardinis betänkande om detta.

Jag vill bara säga angående ursprungsreglerna att det är ett mycket stabiliserat system. Dessa regler är verkligen mycket stabila och de är välkända, eftersom det är på grundval av dessa ursprungsregler som tullavgifter betalas när produkter kommer in på den europeiska marknaden. I själva verket bygger vårt förslag helt och hållet på dem. Det får inte råda något tvivel om det.

Min andra kommentar rör ett ändringsförslag från Cristiana Muscardini, i vilket det faktiskt föreslås att ”made in”-bestämmelsen ska utgöra ett slags pilotprojekt som utvärderas efter fyra år och som kan komma att förändras. Jag anser att detta är en ändring värd att stödja, eftersom jag föreställer mig att den kommer att öka förslagets möjligheter i rådet.

Anledningen till att detta förslag från 2005 inte har blivit EU-lagstiftning är helt enkelt att rådet inte köper det. Det har hittills förkastat det, men Cristiana Muscardinis förslag om att skapa ett pilotprojekt för en femårsperiod, med en utvärdering efter fyra år, är ett mycket bra steg i rätt riktning. Därför kan kommissionen godta den föreslagna ändringen.

  Cristiana Muscardini, föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill tacka kommissionsledamoten för att han har tagit hänsyn till de förslag som vi utarbetat i utskottet. Det har varit ett långvarigt arbete, med svår medling, men vi har försökt att tänka på allas behov. Framför allt vill jag tacka skuggföredragandena, Gianluca Susta och Niccolò Rinaldi. Vi har lyckats lägga fram en text som i sin helhet omfattar de flesta problem som presenterats för oss.

Jag vill också tacka mina kolleger som i kväll i de flesta fall har uttryckt sitt stöd för förordningen, men framför allt för ökad demokrati och ökad respekt för konsumenterna och EU-medborgarna. Jag hoppas att omröstningen i morgon äntligen kan inleda en ny fas för EU, en fas som å ena sidan kommer att innebära en bekräftelse av den politiska viljan i unionen, och å andra sidan en bekräftelse av EU-medborgarnas rätt att få information och delta i de val unionen kommer att göra.

Det har varit ett långt kompromissarbete och jag är verkligen häpen över att det fortfarande finns kolleger, som representerar flera olika länder, som hellre överväger att förkasta förordningen än att garantera sina landsmän samma rättigheter som alla kinesiska, indiska och amerikanska medborgare, med flera.

Jag hoppas att den här natten kommer till oss med goda råd och att vi alla kommer ihåg att vi en dag kommer att få förklara vad vi har gjort bra, vad vi har gjort dåligt och vad vi inte har gjort alls. I dag måste vi äntligen agera med förmåga att förstå vad världen betyder för oss. Kunskap är det som försvarar friheten och demokratin.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum torsdagen den 21 oktober 2010.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Jiří Havel (S&D), skriftlig. – (CS) Jag vill uttrycka mitt fulla stöd för betänkandet om införandet av ursprungsmärkning för olika produkter som importeras från tredjeländer. Cristiana Muscardinis förslag råder bot på den tidigare avsaknaden av lagstadgade EU-normer på detta område. Kravet på att ange produkters ursprung kan bidra till att skapa lika villkor på världsmarknaden, eftersom olika globala ekonomier såsom Förenta staterna, Kanada och Japan skyddar sina inhemska produkter på liknande sätt. Skydd av detta slag hjälper följaktligen varor som produceras i EU att bli mer konkurrenskraftiga gentemot varor från tredjeländer. Angivelsen av ursprungsland bidrar också till att bevara traditionella produktionsmetoder, typiska produktegenskaper och kvalitet. Den här sortens skydd av europeiska produkter kommer också att få positiva effekter för sysselsättningen i alla medlemsstater. Jag vill även påpeka att man genom att ange ursprungsland ökar konsumenternas medvetenhet och insyn inför beslutet att köpa en viss produkt, och förhindrar eventuella falska påståenden om produkters ursprung eller varumärkesförfalskning.

  Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Information om ursprunget för de produkter som finns tillgängliga på EU-marknaden är mycket viktig för alla konsumenter. När ursprungsland anges har medborgarna möjlighet att göra medvetna val när de köper en viss produkt, och att undvika hälso- och säkerhetsrisker hos produkter från tredjeländer som inte uppfyller kvalitetskraven. Bestämmelserna om ursprungsmärkning ger också ett effektivt skydd mot varumärkesförfalskning och illojal konkurrens. Det är viktigt att utarbeta närmare former och metoder för ursprungsmärkningen och att fastställa påföljder för överträdelser av bestämmelserna i förordningen.