Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Thomas Mann, för utskottet för sysselsättning och sociala frågor, om den demografiska utmaningen och solidariteten mellan generationerna (2010/2027 (INI)) (A7-0268/2010).

  Thomas Mann, föredragande. – (DE) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Utskottet för sysselsättning och sociala frågor sände ut en viktig signal när det gäller frågan om demografisk förändring. För det första har ett kombinerat paket för unga och gamla satts samman. Det innehåller ett nytt innovativt synsätt som bygger på rättvisa mellan generationerna. Vi tänker i termer av samarbete mellan generationerna istället för att man lever parallellt sida vid sida. För att ge debatten en stabil grund bör medlemsstaterna utarbeta balansräkningar mellan generationerna. Detta kommer att möjliggöra att tillförlitligt återge och förutsäga betalningsströmmar mellan årgångarna. Det kommer att vara lätt för de statistiska kontoren att räkna ut hur höga skatteintäkterna, socialförsäkringsavgifterna och pensionsutbetalningarna är. Denna ”generationskontroll” är främst avsedd för att införa en lagstadgad konsekvensbedömning av de önskade effekterna och de oönskade sidoeffekterna i samband med generationernas kostnadsbördor. Den är tänkt att vara obligatorisk i alla våra medlemsstater och på EU-nivå.

Vi sänder också en tydlig signal till kommissionen och rådet när det gäller pensioner. Vi behöver inte en enhetlig europeisk pensionsålder. I stället bör man titta på de nationella pensionsåldrarna. Äldre arbetstagare ska inte mot sin vilja tvingas att sluta arbeta på grund av en godtyckligt fastställd obligatorisk pensionsålder. I sin dom i oktober avvisade Europeiska unionens domstol också tydligt påtvingad pensionering på grund av uppnådd pensionsålder. Pensionärer har full rätt till att söka lediga anställningar och får inte missgynnas på grund av sin ålder. För äldre medborgare kräver vi ett initiativ kallat ”EU-pakt sysselsättning 50plus”. Tre mål ska uppnås senast 2020. För det första ska sysselsättningsgraden för arbetstagare över 50 öka till över 55 procent. För det andra måste förtidspensionering och ekonomiska incitament till sådan avvecklas i hela Europa. För det tredje kommer medel att ställas till förfogande i medlemsstaterna för personer över 60 så att de kan stanna kvar på arbetsmarknaden längre.

I andra änden av åldersskalan finns ungdomarna. Vi kräver en EU-garanti för ungdomar. Efter en arbetslöshetsperiod på högst fyra månader ska alla ungdomar erbjudas en arbetsplats, en lärlingsplats eller andra utbildningsmöjligheter. Härvid måste principen ”stödja och kräva” gälla. Att stödja är emellertid inte någon enkelriktad verksamhet. Om ungdomarna inte har tillräckliga kvalifikationer ska de ha möjlighet att skaffa sig dessa för att bli anställningsbara. Jag blev mycket glad över att se att kommissionen redan har tagit upp ett av de initiativ som efterlyses i mitt betänkande. För några veckor sedan utsågs 2012 till Europeiska året för aktivt åldrande. Det är rätt signal vid rätt tidpunkt.

Det enda smolket i glädjebägaren är beslutet av en majoritet i utskottet att begära ytterligare antidiskrimineringsbestämmelser. Följaktligen kommer nya kriterier att fastställas för äldre personer i samband med tecknande av försäkringsavtal, vid semesterbokning och bilhyrning. Det kommer bara att öka byråkratin och medföra höga finansiella kostnader som inte gör rättvisa åt den grundläggande idén om att på ett effektivt sätt skydda människor mot utestängning. Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) har därför lagt fram ett alternativt resolutionsförslag som inte innehåller denna begäran. Annars var dock vi överens i utskottet för sysselsättning och sociala frågor. Med hjälp av ett flertal gemensamma resolutionsförslag och 22 kompromissändringsförslag nådde vi ett brett samförstånd.

Jag vill tacka mina kolleger och mina kolleger från andra grupper för deras konstruktiva samarbete. Vi kan och vi kommer att kunna sammanföra unga och gamla. Jag hoppas att vi med detta betänkande om rättvisa mellan generationerna tillsammans har tagit ett viktigt steg framåt.

  Seán Kelly (PPE). – (EN) Herr talman! Jag tackar Thomas Mann för att ha gett oss en sammanfattning av dessa mycket viktiga förslag. Jag anser att det viktigaste när det gäller äldre människor är att vi måste förändra vår inställning till pensionering och även till arbete. Pensionering bör helst ske gradvis och vara frivillig i stället för obligatorisk. En person som besökte mig för två veckor sedan berättade att han hade gått i pension. Jag frågade om han var 65 och han sade ”Nej, men om jag hade väntat tills nästa år, skulle jag ha blivit tvingad att gå i pension. Nu kunde jag gå på mina egna villkor”. Om han hade kunnat fortsätta till 67 eller 70 skulle han ha gjort det. Jag tycker att det är en mycket viktig poäng som vi bör ta till oss.

Sedan anser jag att framför allt unga människor är missgynnade och ungdomarna i mitt land, Irland, är den mest missgynnade gruppen någonsin eftersom de nu står med den stora skulden från bankkrisen. Trots att de är högutbildade har de endast ett val, nämligen att köpa en biljett utomlands om de vill arbeta, för på hemmaplan finns det inga jobb.

Vi behöver förnyelse när det gäller vårt sätt att anställa unga människor. Jag välkomnar särskilt Thomas Manns förslag att om de är utan arbete i flera månader, bör man åtminstone ge dem något slags jobb. Detta är mycket positiva förslag och jag välkomnar dem.

  Vilija Blinkevičiūtė (S&D). – (LT) Jag vill verkligen gratulera föredraganden, eftersom jag definitivt håller med om många av de åtgärder som anges för att bemöta den demografiska utmaningen och stärka solidariteten mellan generationerna. Men när det gäller de äldre kan jag inte hålla med om avskaffandet av bestämmelsen om förtidspension. Mycket ofta tvingas äldre gå i förtidspension på grund av vissa omständigheter, och ofta inte av egen vilja. Med tanke på följderna av den ekonomiska krisen är dock möjligheten till att gå i förtidspension ofta det enda sättet för äldre människor som har blivit uppsagda att klara sig. Eftersom de nationella pensionssystemen skiljer sig åt mellan medlemsstaterna måste vi ta hänsyn till praxis i alla medlemsstater, och inte följa exemplet i ett land eller i ett fåtal länder.

  Elizabeth Lynne (ALDE). – (EN) Herr talman! Jag vill tacka Thomas Mann så mycket för hans arbete och för det goda samarbetet i utskottet. Jag är glad över att så många av mina ändringsförslag antogs i utskottet. Vi måste inse det faktum att många äldre fortfarande behandlas illa i många medlemsstater och det värsta exemplet på detta är naturligtvis övergreppen mot äldre.

Men äldre behandlas illa även på andra sätt, genom åldersdiskriminering i arbetslivet, och därför är jag glad över att vi i detta betänkande begär en korrekt tillämpning av 2000 års direktiv om sysselsättning, och att äldre ska upplysas om sina rättigheter.

Jag är också glad över att man godtog mitt ändringsförslag om att avveckla den obligatoriska pensionsåldern, samtidigt som man fortsättningsvis fastställer en fast pensionsålder på medlemsstatsnivå. Det är fel att äldre mot sin vilja tvingas att sluta arbeta, om de vill fortsätta och fortfarande har förmågan att göra det.

Vi måste också fortsätta med att utöva påtryckningar på rådet för att häva blockeringen av det övergripande direktivet om tillgång till varor och tjänster som, bland annat, omfattar åldersdiskriminering. Det är på tiden att äldre människor får samma rättigheter som alla andra. Jag ber er vänligen att rösta för det ursprungliga betänkandet och inte för PPE:s ändringsförslag.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill gratulera föredraganden Thomas Mann för hans utmärkta betänkande. Jag anser att rättvisa mellan generationerna är ett viktigt kännetecken för ett utvecklat samhälle. I själva verket betyder detta att ingen generation måste, eller bör, leva på någon annans bekostnad. Det som är logiskt och självklart i människors privatliv och inom familjen är svårare att återge i samhället. Om staten tar krediter som den inte kan betala tillbaka belastas kommande generation. Den som överutnyttjar råvarorna skadar kommande generation. Ordspråket om att vi bara har lånat jorden från våra barnbarn är kanske det bästa sättet att få bukt med detta problem. För mig betyder detta att vi måste granska varje handling, varje reglering och varje direktiv för att se till att de ger rättvisa mellan generationerna. Jag anser att detta betänkande är ett viktigt steg i rätt riktning.

  Olga Sehnalová (S&D). – (CS) Frågan om solidaritet mellan generationerna har många olika aspekter, något som föredraganden Thomas Mann beskriver väl i sitt betänkande. En av de viktigaste sakerna är frågan om trygghet vid ålderdom, och i synnerhet en hållbar och stabil finansiering av ålderdomen, som garanterar en anständig pensionsnivå på lång sikt. Jag anser därför att det finns ett problem med punkt 99 i detta betänkande, där föredraganden bland annat fastslår att det är nödvändigt att ersätta ett kontinuerligt fonderat pensionssystem med ett system baserat på kapitalfonder.

Den nuvarande krisen pekade också på faror som är förbundna med att försvaga vissa privata pensionsfonders solvens, som har drabbats hårt av sjunkande räntor och en minskning av värdet på investeringarna. Under 2008 förlorade privata pensionsfonder mer än 20 procent av sitt värde. Som ett resultat av nedgången i deras solvens, var man också tvungen att sälja dess tillgångar med förlust. Många av dessa tynar fortfarande bort på gränsen för solvens. Pensionsfonder på fonderat kapital kan inte vara ett svar på den demografiska utvecklingen. De är främst finansiella produkter med icke-försumbara risker. Jag anser därför att det inte är rimligt att utsätta en så grundläggande social uppgift, som att garantera värdighet under ålderdomen, för sådana risker.

  Miroslav Mikolášik (PPE). – (SK) Demografiska förändringar ändrar gradvis befolkningsstrukturen och ålderspyramiden i grunden. Det genomsnittliga födelsetalet inom EU är 1,5 barn, vilket helt klart är bland de lägsta i världen. Resultatet av detta är att vi kan förvänta oss allvarliga problem i samband med befolkningens åldrande i det europeiska samhället.

En av orsakerna till detta är enligt min mening den mycket begränsade utvecklingen av vissa strukturer, vilket hindrar många från att utöka sina familjer. Politiska åtgärder som syftar till att harmonisera arbets- och familjelivet, samt skattelättnader och andra understöd är en viktig förutsättning för att öka födelsetalen. Å andra sidan måste vi anta rättsakter för att förbättra integreringen av äldre i arbetslivet, som måste åtföljas av ett avskaffande av den orättvisa åldersdiskriminering som förekommer.

Jag välkomnar och jag stöder till fullo den så kallade politiken för aktivt åldrande vars syfte är att möjliggöra för människor att även vid hög ålder hålla sig friska, delta i samhällslivet, och förbättra kvaliteten - inte bara av sina egna liv utan också för samhällslivet som helhet i en anda av solidaritet mellan generationerna.

  Elena Băsescu (PPE). – (RO) Det aktuella problemet är att unga och gamla människor har svårt att hitta ett arbete. Uppgiften att uppnå rättvisa mellan generationerna blir därför en av de största sociala utmaningarna för den europeiska och nationella politiken under de kommande åren. Att främja flexicuritykonceptet och målet i Europa 2020-strategin om att nå en sysselsättningsgrad på 75 procent anser jag vara ett stort steg i denna riktning. Enligt min mening borde både kommissionen och rådet inleda en folkräkning av generationerna som ett sätt att ge information. Det är också nödvändigt att öka Eurostats indikatorer för hållbar utveckling i samtliga medlemsstater.

Jag skulle vilja avsluta med att gratulera Thomas Mann eftersom han i sitt betänkande har lyckats med att fastställa flera mycket attraktiva lösningar. Dessa omfattar initiativet EU-garanti för ungdomar och initiativet ”EU-pakt sysselsättning 50plus”.

  Petru Constantin Luhan (PPE). – (RO) Under de kommande åren kommer vi att, förutom effekterna av krisen, ställas inför många andra stora utmaningar. En av de största är den demografiska förändringen och avfolkningen av vissa regioner som det resulterar i. Medlemsstaterna kommer att ha en viktig roll att spela när det gäller att skapa förutsättningar som gör att konsekvenserna för medborgarna blir så få som möjligt. De kommer att behöva ett starkt stöd som grundar sig på deras fastställda behov, särskilt genom användning av lämpliga EU-finansieringsinstrument, som strukturfonderna.

För att hantera dessa kommande utmaningar anser jag att särskild uppmärksamhet måste riktas mot ungdomar, genom att engagera dem i samhällslivet. Vi måste investera i ungdomar och erbjuda dem tillgång till lämplig utbildning, följt av möjligheten att få ett lämpligt arbete eller uppmuntra dem till att göra karriär som företagare. Jag anser att detta ger oss möjlighet att garantera social integration för ungdomar och att bekämpa en av de viktigaste orsakerna till sjunkande födelsetal och de socioekonomiska skillnaderna mellan generationerna.

  Cecilia Malmström, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Låt mig börja med att tacka och gratulera Thomas Mann för hans utmärkta betänkande. Det ger en mycket grundlig och omfattande analys av de utmaningar som vi står inför på det demografiska området. Kommissionen är mycket nöjd över att man i betänkandet belyser strategier för hur medlemsstaterna och EU ska kunna förbereda sig för en åldrande befolkning, och hur vi kan hantera följderna av detta på ett bättre sätt.

I ditt betänkande presenterar du en mängd praktiska lösningar i detta avseende: handlingsprogrammet för aktiva äldre, initiativet EU-garanti för ungdomar, initiativet ”EU-pakt sysselsättning 50plus”, initiativet ”Age-Management”, initiativet ”Tandem mellan generationer”, etc. Det innehåller även en hel del intressanta förslag för att definiera och tillämpa solidaritet mellan generationerna, eftersom det är – vilket du också nämnt – ett mål för EU efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget.

Som ni vet har kommissionen redan antagit två viktiga initiativ på detta område: vår grönbok om pensioner, som kommer att följas nästa år av en vitbok om framtida verksamhet, och vårt förslag – grundat på ditt förslag, Thomas Mann – att utse 2012 till Europeiska året för aktivt åldrande.

Kommissionen lägger inom kort fram sin tredje EU-rapport om demografiska frågor, som kommer att innehålla en beskrivning av den senaste befolkningsutvecklingen. Den kommer också att visa hur den ekonomiska krisen har påverkat medlemsstaterna när det gäller deras förmåga att förbereda sig för den åldrande befolkningen.

Det kommande decenniet kommer att medföra djupgående demografiska förändringar för Europeiska unionen. Den stora årskull som föddes under babyboomen närmar sig pensionsåldern, samtidigt som de nya årskullar som kommer ut på arbetsmarknaden är mycket mindre. I den nya generationen européer finns troligtvis också fler med invandrarbakgrund, och denna förändring medför utmaningar för medlemsstaternas politiker.

Om vi inte lyckas mobilisera vår underutnyttjade demografiska potential, kommer detta bli ett stort hinder för att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Det krävs en insats för att främja ett aktivt åldrande, för att förbättra ungdomars situation på arbetsmarknaden, för att bättre integrera invandrare och deras barn, samt för att främja arbetskraftsinvandring och göra det lättare att förena arbete och vårdansvar. Från kommissionens sida ser vi fram emot att aktivt få arbeta tillsammans med parlamentet i detta gigantiska arbete.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i morgon, torsdagen den 11 november 2010, kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Giovanni Collino (PPE), skriftlig. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I mänsklighetens historia har de stora förändringarna inom samhällena skett genom inflytande av två variabler: den demografiska faktorn och den religiösa faktorn. I vår tid sammanfaller dessa två faktorer på ett riskfyllt sätt. Även om det nu länge har talats om ”en krock mellan civilisationer” och hur viktigt det är för EU att utgöra ett exempel på civil samlevnad bland vitt skilda kulturer, innebär den åldrande europeiska befolkningen och de sjunkande födelsetalen att vi också måste tänka om när det gäller produktivitetsfaktorn. Så länge våra äldre måste finansiera våra ungdomar som inte kan hitta arbeten och som blir allt färre till antalet, kommer det bara att finnas två möjliga vägar som är öppna för oss: att låta andra, icke-européer, stå för vår tillväxt eller överlämna oss till svängningarna på den internationella finansmarknaden, som kan göra vårt kapital produktivt. Bara om de två generationerna blir till resurser för varandra och arbetar tillsammans för en gemensam utvecklingsplan kan vi äntligen börja tala om en europeisk tillväxt. Jag uppmanar föredraganden, dig herr talman, och er, mina kolleger, att överväga att hålla en utfrågning om en ny EU-politik för ekonomisk utveckling som grundas på generationernas bidrag, för att maximera unga och gamlas bidrag till EU:s tillväxt.

  Corina Creţu (S&D), skriftlig. – (RO) Jag vill uttrycka mitt stöd för idén om initiativet ”EU-pakt sysselsättning 50plus”, som skulle komplettera Europa 2020-strategins mål om att uppmuntra äldre till att vara aktiva på arbetsmarknaden. Under de kommande tio åren beräknas arbetskraften minska med 3 miljoner, just när EU har ett av de lägsta födelsetalen i världen. Andelen medborgare på arbetsmarknaden över 55 år ligger under målet på 50 procent som fastställts i Lissabonstrategin. I en tid när ålderspyramiden allt mer domineras av den äldre generationen, anser jag att det krävs konkreta åtgärder för att hitta en balans mellan behovet av social solidaritet och ineffektiviteten i de sociala trygghetssystemen som nu står inför nya ekonomiska och demografiska utmaningar. Jag anser att vi behöver den erfarenhet som äldre arbetstagare har men som för tillfället inte utnyttjas tillräckligt bra, på grund av diskriminerande föreställningar som måste bekämpas mer effektivt.

Sist men inte minst vill jag betona att äldre kvinnor fortfarande utsätts för flera former av diskriminering i fråga om kön och ålder. Det måste riktas mer uppmärksamhet mot de äldres situation och mot ensamstående kvinnor som på grund av vissa orsaker, som en längre förväntad livslängd, svarar för en allt större andel av befolkningen.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) EU genomgår en demografisk förändring. Vi står inför en stor utmaning: Hur ska vi bibehålla jämvikten mellan dels respekten för sociala rättigheter och tjänster och dels principen ”ett samhälle som är till för alla”? Jag tror att det gagnar samhället som helhet om vi drar nytta av färdigheterna hos människor som snart ska gå i pension. Därför behöver vi uppmuntra de offentliga myndigheter, företag i den privata sektorn och icke-statliga organisationer som med nyskapande program engagerar äldre personer i olika verksamheter. De viktigaste instrumenten för att åstadkomma solidaritet mellan generationerna är dialogen mellan arbetsmarknadens parter och att frågan diskuteras med de grupper som berörs. Det går att utveckla program för detta, även inom utbildningsväsendet, så att vi uppmärksammar ungdomar på problemen och underlättar dialogen med de äldre. Samtidigt är det också bra att uppmuntra åldersblandade team i arbetslivet och företag som tar sådana initiativ. Generationsblandning stärker vår konkurrensförmåga och bidrar till att göra den ekonomiska tillväxten mer harmonisk. Tack vare Europeiska socialfondens stöd till samhällsekonomin, och i finansiellt avseende, kan vi skapa och utveckla konkreta program för ett aktivt åldrande som främjar solidariteten mellan generationerna.

  Robert Dušek (S&D), skriftlig. – (CS) Betänkandet om den demografiska utmaningen tar upp de sociala och ekonomiska problem som uppstår genom att befolkningen åldras alltmer, vilket belastar framtida generationer tungt. Att sörja för rättvisa mellan generationerna är ett av de viktigaste målen för EU:s socialpolitik. EU:s befolkning blir allt äldre. Födelsetalet i EU-staterna har förblivit lågt. Invandringen har visserligen kompenserat det otillräckliga födelsetalet i många länder, men det kan inte betraktas som ett framsteg. En stor andel av invandrarfamiljernas barn är dåligt utbildade och får svårt att hitta ett jobb. Flertalet invandrare bygger upp egna sociala nät utan att integrera sig i samhället. Jag håller med föredraganden om att invandring bara kan tillåtas om invandrarna är villiga att anpassa sig och deras värdland kan tänka sig att ta emot dem. Ett annat dolt problem är var i samhället barnen föds. De flesta barn föds i invandrarfamiljer eller i samhällets svagaste och mest utsatta socialgrupper. I dag är situationen i regel den att välkvalificerade personer, som tar sitt ansvar i livet, ofta bara får ett barn, medan missanpassade och socialt utsatta personer i snitt får fyra barn. De löser således ofta sina ekonomiska problem genom att skaffa fler barn. Jag skulle därför välkomna inte bara de metoder som föredraganden föreslår, utan också ett stödprogram för att öka födelsetalen bland välkvalificerade och ansvarsfulla personer, inte – som i dag – bland de missanpassade.

  Edite Estrela (S&D). – (PT) Den demografiska förändringen hör till EU:s främsta utmaningar. För 100 år sedan utgjorde européerna 15 procent av jordens befolkning, medan siffran år 2050 bara beräknas bli 5 procent. Denna allvarliga situation har redan gått ut över ekonomin, våra sociala välfärdssystem och själva samhällsstrukturen. Därför behövs det snarast åtgärder som får födelsetalen att öka. Undersökningar indikerar en betydande skillnad mellan det antal barn som familjer önskar sig och det antal som de faktiskt har: i det ena fallet rör det sig om 2,3 barn, i det andra om 1,5 barn. Den åldrande befolkningen är en utmaning som EU kan reagera på genom att föra en politik som gynnar kvinnors sysselsättning i alla åldersgrupper och som tillvaratar hela sysselsättningspotentialen hos kvinnor och invandrare. Inte minst Portugal har agerat föredömligt när det gäller förskolor och daghem, bättre system för graviditets- och föräldraledighet och politiska åtgärder som gör det lättare att förena arbete och privatliv.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Om dagens demografiska utveckling fortsätter får vi se en omfattande förändring i befolkningsstrukturen och ålderspyramiden på ett antal års sikt. Uppskattningsvis minskar antalet unga människor i åldern 0 till 14 år från 100 miljoner år 1975 till 66 miljoner år 2050. Antalet människor i arbetsför ålder minskar från dagens 331 miljoner till 268 miljoner år 2050. Dessutom kommer den andel av befolkningen som är äldre än 80 år att öka från 4,1 procent år 2005 till 11,4 procent år 2050. Befolkningens åldrande är för närvarande en av EU:s största utmaningar. EU och medlemsstaterna måste vidta samordnade åtgärder snarast, inte minst därför att vi redan nu kan konstatera att ungdomsarbetslösheten är hög och finansieringen av pensionerna besvärlig. Vi behöver därför främja grundläggande värderingar som rättvisa och solidaritet mellan generationerna, på ett sätt som tar ett samlat grepp om pensionerna, budgeten, statsskulden och sjukvårds- och rehabiliteringssektorn, främjar födelsetalet, slår vakt om familjen och motverkar diskriminering. Detta bör vi göra genom att skapa intelligent och hållbar tillväxt för alla, helt i linje med strategin Europa 2020.

  Tunne Kelam (PPE), skriftlig. – (EN) Ett människovärdigt samhälle kan bara bygga på en princip: rättvisa och solidaritet mellan generationerna. Rättvisa förutsätter solidaritet. EU måste lösa två problem: den höga ungdomsarbetslösheten och osäkerheten kring hur vi ska finansiera våra pensioner. Från och med 2015 kommer antalet människor över 60 år att öka med 2 miljoner årligen. Men samtidigt är det minskande födelsetalet det huvudproblem som vi måste lösa. Vi har levt med denna utveckling i flera årtionden. Den lägger allt tyngre bördor på den unga generationen. När denna glesnar alltmer kan det utlösa konflikter om hur bördorna ska fördelas. Vi borde se äldre människor som en tillgång. Deras erfarenhet och vilja att aktivt medverka till att bygga upp samhället borde uppmuntras på alla plan. Miljontals äldre familjemedlemmar tar hand om såväl yngre som äldre i samhället. Därigenom bidrar de på ett informellt sätt till att stärka solidariteten mellan generationerna, vilket medlemsstaterna borde sätta värde på och erkänna. En av de viktigaste lösningarna är att ge en mer framträdande roll åt det civila samhället, som har en mångårig tradition av att organisera sociala stödinsatser. Jag stöder också Age Platforms initiativ att utropa 2012 till året för solidaritet mellan generationerna.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Thomas Manns betänkande sätter fingret på problem som vi behöver befatta oss mer med. Den omfattande förändringen av EU:s befolkningsstruktur blir alltmer uppenbar: födelsetalet i EU är för närvarande 1,5 barn per kvinna. Vi behöver ta hänsyn till detta då vi utformar vår politik. Å ena sidan behöver vi framhålla vikten av praktikplatser och arbetstillfällen för ungdomar. Förslaget om en EU-garanti för ungdomar är intressant och väl värt att studera närmare. Tanken är att ungdomar senast efter fyra månaders arbetslöshet ska erbjudas ett arbete, en lärlingsplats eller någon annan utbildningsmöjlighet. Det behöver emellertid också påpekas hur viktigt det är med ett ”aktivt åldrande” och rättvisa mellan generationerna. Även på det här området behöver vi förändra situationen i framtiden. Jag stöder Thomas Manns betänkande.

  Elżbieta Katarzyna Łukacijewska (PPE), skriftlig. – (PL) Mina damer och herrar! Vår demografi förändras, antalet arbetande minskar och födelsetalen krymper. Därmed uppstår det en åldersklyfta i världen. Det är ytterst angeläget att skapa ett initiativ mellan generationerna, riktat till äldre människor, och att integrera dessa bättre i det övriga samhället. Det är särskilt viktigt att förbättra de äldres bostadssituation och hälsa, i synnerhet i regioner där befolkningen minskar med 20–30 procent. I exempelvis Bulgarien uppgår genomsnittspensionen till 100 euro, så visst behöver vi se till att pensionärerna får en bättre och mer värdig tillvaro. Det är viktigt att upprätta en förteckning över de allvarligaste problemen, så att vi får möjlighet att hitta konkreta lösningar. Vissa regioner har dessutom hanterat det åldrande samhället och dess konsekvenser på ett bra sätt – det viktigt att följa sådana förebilder. Det gäller särskilt i samband med det europeiska året för aktivt åldrande. Tack.

  Iosif Matula (PPE), skriftlig. – (RO) Mot bakgrund av att befolkningen minskar och åldras i flertalet medlemsstater hör det demografiska problemet till de allvarligaste utmaningarna för EU:s stater och regioner. Här finns demografiska risker som behöver prioriteras i den socialpolitik som förs på EU-nivå. Befolkningen fortsätter att åldras och födelsetalen att sjunka medan de demografiska klyftorna består. I det läget måste politiken hitta konkreta åtgärder som kan motverka följderna. Invånarantalet i konvergensområdena har minskat avsevärt de senaste 20 åren. Detta gäller i synnerhet ungdomar, som spelar en betydelsefull roll för att utjämna skillnader mellan stad och landsbygd och överbrygga de demografiska klyftorna. Detta är ett viktigt mål för sammanhållningspolitiken. Vi måste göra det konkret fördelaktigt att leva på landet. Det handlar om allt från att stödja investerare till att bygga ut bredbandsnätet. Enligt Eurostat ökar arbetstagarnas genomsnittsålder med 7 procent fram till år 2060. Medlemsstaterna behöver föra en politik som tydligt och konsekvent främjar solidariteten mellan generationerna och får människor att stanna på arbetsmarknaden till mycket högre ålder än i dag.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Thomas Manns betänkande är välkommet. EU:s demografiska problem blir alltmer uppenbara och slår särskilt hårt mot landsbygden. Statistiken visar att bara 7 procent av EU:s jordbrukare är yngre än 35 år, medan 4,5 miljoner jordbrukare ska gå i pension de närmaste 10 åren. Det finns en risk för att den arbetsföra befolkningen minskar på landsbygden, vilket går ut över jordbrukets framtida produktivitet.

Det behövs nya instrument för att ta itu med landsbygdens demografiska problem. En av de viktigaste frågorna är att se till att alla har tillgång till utbildning, så att ungdomar på landsbygden kan yrkesutbilda sig och jordbruket framstår som en intressant bransch för dem. En annan viktig punkt vore om samtliga medlemsstater genomförde åtgärder mot förtidspensioneringarna bland jordbrukare och åtgärder som ger yngre jordbrukare en bra start. Båda dessa åtgärdspaket skulle skapa betydligt gynnsammare driftsvillkor för jordbruket genom att öka nyrekryteringen av jordbrukare. Sist men inte minst har vi en annan nyckelfråga: att hjälpa näringsidkare att få tillgång till stöd för jordbruksprojekt. Detta är definitivt ett incitament, som i synnerhet kan bidra till att få ungdomar att välja jordbrukarbanan.

  Kristiina Ojuland (ALDE), skriftlig. – (EN) Herr talman! Jag välkomnar min kollega Thomas Manns betänkande, som tar upp flera avgörande frågor som EU ställs inför när som helst – om vi inte är där redan i dag. De franska protesterna härförleden mot höjningen av pensionsåldern visar att unionsmedborgarnas förväntningar inte går ihop med den allmänna demografiska utvecklingen. Européerna fortsätter att leva allt längre, samtidigt som befolkningsunderlaget krymper. Dessa båda trender resulterar oundvikligen i skattehöjningar för framtida generationer, såvida inte pensionssystemet reformeras i grunden. Känslomässigt kan man ju förstå de protester som den franska pensionsreformen utlöste. Mot bakgrund av EU:s demografiska situation får man dock konstatera att den franska regeringens förslag, som parlamentet sedermera stödde, är den enda tänkbara reaktionen om Frankrikes arbetstagare och pensionärer ska slippa ställas på bar backe i framtiden. Regeringarna i EU:s medlemsstater måste fortsätta dialogen med sina medborgare och öppna deras ögon för de demografiska förändringarna och de socioekonomiska utmaningar som blir följden. Utan att bygga upp ett samförstånd går det aldrig att genomföra de impopulära reformer som krävs.

  Siiri Oviir (ALDE), skriftlig. – (ET) Trots en omfattande invandring och något högre födelsetal blir EU:s invånare varje år allt äldre. Det ställer oss inför nya problem och utmaningar. Var och en som granskar EU:s ålderspyramid förstår att vi måste engagera oss mycket starkare för äldres situation på arbetsmarknaden. Enligt betänkandet ger befolkningens åldrande oss samtidigt en stor chans att öka den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen genom att förbättra vår konkurrens- och innovationsförmåga. Det håller jag med om. Visst är det av stor vikt att öka sysselsättningen bland äldre, men det gäller att angripa orsakerna, snarare än följderna. Kanske borde vi prioritera att öka födelsetalet. EU:s erfarenhet av att integrera invandrare visar att lösningen inte är att uppmuntra invandring. Tvärtom! Efter den integrationsvåg som svept över EU befarar ursprungsbefolkningen nu att den kan bli en minoritet i sitt eget land, och att invandrarna vägrar att anpassa sig till landets språk och kultur. Oroväckande många européer har reagerat genom att stödja extremhögern, vars principer strider mot EU:s värderingar. Den som analyserar EU:s åldrande demografi finner det beklagligt och motsägelsefullt att ungdomsarbetslösheten är så hög, inte minst i Östeuropa, och att vi inte ger ungdomar den uppskattning de är värda. Det kan uppstå konflikter om hur bördorna ska fördelas. För att förebygga dem är det utan tvekan avgörande att vi sörjer för rättvisa mellan generationerna.

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) Europa åldras snabbare än övriga kontinenter. Det är oroväckande att den andel av befolkningen som är äldre än 65 år, jämfört med den andel som är i arbetsför ålder (mellan 15 och 64 år), fördubblas från 25,4 procent till 53,5 procent fram till 2060. I Rumänien ökar andelen i alarmerande takt: från 21,3 procent år 2008 till 65,3 procent år 2060.

Mot bakgrund av hur mycket och snabbt befolkningen åldras behöver medlemsstaterna anpassa sin sysselsättningspolitik. Det handlar om jämställdhet och om nya sätt att organisera arbetet i företagen, om att underlätta flexibla arbetsformer som successivt leder fram till pensionering, om bättre arbetsmiljö och om att främja åtgärder som motverkar diskriminering vid rekrytering och yrkesutbildning.

Jag uppmanar även medlemsstaterna att:

– främja en kultur som gör det möjligt att hantera åldrande i företagen på ett flexibelt sätt, särskilt genom möjlighet till gradvis pensionering samtidigt som man tar hänsyn till hur ansträngande arbetet är och villkoren när det gäller arbete, hälsa och säkerhet;

– behålla möjligheten till förtidspension för vissa grupper av arbetstagare, med hänsyn till deras arbetsförhållanden, och då särskilda omständigheter som övertalighet eller omstrukturering föranleder det.

  Joanna Senyszyn (S&D), skriftlig. – (PL) Detta betänkande är mycket angeläget. Kommissionen borde använda det då den fastställer sina prioriteringar och planerar sitt arbete inför 2012, som har utropats till ”Europeiska året 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna”. Aktivt åldrande är en fråga som jag ofta återkommit till i parlamentet, och som borde prioriteras av EU och samtliga medlemsstater under de år som kommer.

Demografi går inte att rucka på. När EU åldras blir det avgörande att människor i pensionsåldern stannar kvar i arbetslivet. Vi får inte kasta bort deras erfarenhet eller avfärda dem om de vill fortsätta arbeta. Jag stöder därför föredragandens förslag, i synnerhet avseende en ”EU-pakt 50 plus” och initiativet ”Aktivt åldrande”. Även initiativet ”För en rimlig pension” är enormt betydelsefullt. I betänkandets anda uppmanar jag rådet och medlemsstaterna att snarast garantera alla unionsmedborgare rimliga pensioner som låter dem leva ett värdigt liv, och som inte bara med knapp nöd lyfter dem över fattigdomsgränsen. Äldre människor utsätts för många former av diskriminering som vi måste bekämpa. Många har felaktigt fått för sig att äldre människor har färre behov. Det förekommer ofta att äldre har svårt att låna pengar och att de diskrimineras på arbetsmarknaden. En vanlig, absurd situation är när en 40 år gammal kvinna anses för gammal för att jobba, samtidigt som man förväntar sig att nyutbildade har flera års yrkeserfarenhet.

  Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Denna demografiska kris beror på att familjens traditionella roll har försvagats. Därför är familjen också krisens lösning. Att öka andelen äldre och kvinnliga arbetstagare är bara en kortsiktig lösning. Den ger oss en nådatid, som vi måste använda för att uppmuntra i synnerhet ungdomar att grunda familjer och skaffa barn. Men vår strategi på kort sikt får inte gå stick i stäv med våra mål på längre sikt. Småbarnsmammor kan bara återgå till yrket om vi startar tillräckligt många förskolor. Men vi glömmer bort att barn lär sig sina viktigaste sociala mönster under sina första tre år. På daghemmen lär sig barnen att hävda sig genom att skrika, snarare än genom att bemöta andra med aktning. Under den här perioden lär sig barn beteendemönster som de sedan följer hela livet ut. Att föräldrarna själva tar hand om sina barn är ingen lyx, utan något helt naturligt. Förskolor och daghem är och förblir kompromisser. Och det är som med alla andra kompromisser: när utvecklingen väl har gått för långt, blir följderna värre än vi kan föreställa oss i dag. En hel generation barn har tillbringat mer tid med främmande människor än med sina egna föräldrar. Kan vi verkligen räkna med att den är lika beredd som vi är i dag att ta på sig ansvaret för de gamla, sjuka och handikappade?