Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2010/0802(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0354/2010

Ingivna texter :

A7-0354/2010

Debatter :

PV 14/12/2010 - 6
CRE 14/12/2010 - 6

Omröstningar :

PV 14/12/2010 - 9.19
CRE 14/12/2010 - 9.19
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0470

Fullständigt förhandlingsreferat
Tisdagen den 14 december 2010 - Strasbourg EUT-utgåva

6. Den europeiska skyddsordern (debatt)
Anföranden på video
PV
MPphoto
 

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Teresa Jiménez-Becerril Barrio och Carmen Romero López, för utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om utkastet till Europaparlamentets och rådets direktiv om den europeiska skyddsordern (00002/2010 – C7-0006/2010 – 2010/0802(COD)) (A7-0354/2010).

 
  
MPphoto
 

  Teresa Jiménez-Becerril Barrio, föredragande. – (ES) Herr talman! Denna dag är en viktig dag för alla offer, för i dag ska vi anta den europeiska skyddsordern, vilket är ett mycket stort framsteg i fråga om offrens rättigheter. Offren glöms orättvist nog bort, och det är paradoxalt att gärningsmännen ofta har många fler rättigheter och att det talas mer om gärningsmännens än om offrens rättigheter.

I dag kommer parlamentet att hedra alla offer genom att påminna dem som tror att gränserna kommer att skydda dem medan de trakasserar sina offer om att denna europeiska skyddsorder från och med nu kommer att ge alla offer ett likvärdigt skydd i Europeiska unionen.

Vi började arbeta för över ett år sedan för att nå detta mål och göra framsteg på det område med frihet och säkerhet som nämns i Stockholmsprogrammet, och i dag kan vi med viss stolthet säga att vi har nått det, trots att vägen inte har varit lätt, eftersom många människor upprepade gånger har missförstått ordern och ställt sig tveksamma till dess effektivitet och tydlighet.

Jag måste säga att vi, efter trepartssamtalen med det belgiska ordförandeskapet och många samtal med kommissionen, lyckades utarbeta en text som nästan alla politiska grupper var nöjda med. Detta betänkande antogs därför av en mycket stor majoritet, och fick inga röster emot sig i den gemensamma omröstningen i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor eller i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Jag hoppas att omröstningen i parlamentet i dag kommer att spegla det beslut som fattats av dessa utskott och av dem av oss som har utarbetat detta betänkande, som antogs av en mycket stor majoritet. Detta skulle sända ett tydligt budskap till rådet om vad européerna vill, vilket inte är någonting annat än att bo i ett område med säkerhet och rättvisa, att få skydd och att ett offer som har ett förbudsföreläggande mot gärningsmannen i sitt hemland inte ska behöva inleda ytterligare domstolsförfaranden när hon flyttar till ett annat land.

Vi har en skyldighet att förenkla rättsstatsprocessen för européer, och i synnerhet för offer, som är de mest utsatta. Skydd för alla offer, utan undantag, har varit min ledstjärna under arbetet med detta betänkande. Därför ville jag inbegripa offer för terrorism, människohandel, organiserad brottslighet och hedersbrott samt ett särskilt kapitel för minderåriga, som är de mest utsatta offren och som vi aldrig tänker på hur vi ska skydda.

Även om alla offer kommer att skyddas av denna order kommer kvinnor som drabbats av våld i hemmet att gynnas mest av detta instrument för rättsligt samarbete, eftersom deras angripare inte kommer att kunna resa i Europa utan följder, utan vet att de kommer att jagas på samma sätt som i det land där de attackerade sin partner.

Parlamentet måste därför sända ett tydligt budskap till rådet i dag om vårt önskemål. Därför ska vi rösta med blicken på offren, på dem som lider, på dem som behöver vårt skydd, på dem som är rädda och som måste få leva i frihet och hoppfullhet.

Vi ska inte ge upp ett sådant rättvist och nödvändigt mål, som stöds av majoriteten av européerna, bara för att det finns personer som är rädda och som aldrig vågar ta ett steg framåt. Vi måste vara modiga, medlemsstaterna måste vara modiga, och jag hoppas att omröstningen i dag kommer att visa på en majoritet för detta betänkande och uppmuntra dem som fortfarande är tveksamma till om detta instrument kommer att öppna dörren för offer. Jag hoppas också att kommissionen inom en snar framtid kommer att lägga fram en omfattande lagstiftning till förmån för offrens rättigheter, något som har mitt och, det är jag övertygad om, parlamentets fulla stöd.

Jag upprepar: Det lilla men betydelsefulla steg som den europeiska skyddsordern utgör kommer att förbättra skyddet för alla offer, förebygga ytterligare brott och lindra följderna av de brott som redan begåtts.

I dag har vi en skyldighet att undanröja de hinder som hittills har förhindrat ett verkligt skydd i hela Europa. Genom dagens omröstning har vi möjlighet att rädda liv, vilket är vad vi kommer att göra, och det bör vi vara verkligt stolta över.

 
  
MPphoto
 

  Carmen Romero López, föredragande. – (ES) Herr talman! Det förslag till direktiv som vi lägger fram i kammaren i dag för att hindra gärningsmän som förföljer sina offer tills de dödar dem, var de än gömmer sig, är ett tydligt budskap som parlamentet måste sända till det europeiska samhället och rådet.

Vi ska inte fortsätta att vara försvarslösa inför de brott som fortfarande begås dagligen, gång på gång, i europeiska länder, och som fortfarande döljs i skuggorna i människors hem. Dessa brott förblir också dolda i statistiken, som om lagen om den starkastes överlevnad tagit sig ensamt företräde i samlivets centrum, men vi ska försöka upprätthålla den stadga om de grundläggande rättigheterna som vi antog i Lissabonfördraget.

Slog det inte dem som utarbetade kapitel I i stadgan att ett hot mot den fysiska integriteten och värdigheten inte bara kan komma från offentliga institutioner och staten utan också maskerat som kärlek? I fråga om de 25 procent av de europeiska kvinnorna som just nu lider av någon form av våld har plågoandarna personliga namn, och när de försvarar sig mot attackerna får de inte möjlighet att vara medborgare.

Enligt icke-statliga organisationer dör över 2 500 kvinnor varje år i Europeiska unionen, utan att vi har frågat oss om dessa brott skulle kunna förebyggas eller undvikas. Europeiska kvinnor har därför välkomnat medlemsstaternas och det spanska ordförandeskapets initiativ att lägga fram den europeiska skyddsordern för parlamentet.

Vi skapar ett europeiskt område med säkerhet: den europeiska arresteringsordern innebär att inget EU-land kan vara en fristad för brottslingar. Låt oss skapa ett ömsesidigt förtroende. Med hjälp av skyddsordern skapar vi ett område med rättvisa och frihet, eftersom dessa brottsoffer kan tas emot i vilket land som helst utan att behöva genomgå ytterligare rättegångsförfaranden, som min medföredragande Teresa Jiménez-Becerril sade.

Vi talar om ”privat terrorism” här, vilket är den beteckning som nu getts dessa fortlöpande brottsliga attacker i skydd av hemmet. Vi talar också om förebyggande åtgärder från en annan källa. Alla länder har inte, och kommer inte att ha, samma rättsliga traditioner: Ju större framsteg vi gör, desto större behov finns det, och kommer det att finnas, av ett instrument som kan tillgodose vår mångfald. Rådets juridiska avdelning delar denna uppfattning, liksom parlamentets rättstjänst. Var finns motståndet? Det finns inte i komplexiteten hos vårt rättssystem, som kommer att fortsätta att existera.

Lagen är inte ett redskap för att skapa konflikter, utan för att lösa dem. Detta har varit ståndpunkten hos de konservativa regeringar som har stött initiativet utifrån ett sunt omdöme. Om vi talade om garantier och grundläggande rättigheter när vi talade om terrorism, hur skulle vi då ha kunnat genomföra internationella avtal, om det inte var för att vi talade om säkerhet? Är inte 2 500 kvinnor per år ett säkerhetsproblem för EU?

Det är inte första gången i historien som lagen har stått inför en utmaning. Därför beklagar vi kommissionens ståndpunkt under hela processen, för vi kan inte tala om rättslig grund när vi talar om politisk vilja. Låt oss inte bara åberopa rätten när det passar oss.

Denna text är resultatet av en överenskommelse. De förbättringar som vi har införlivat beträffande rätten till information, översättning och förfarandegarantier har gjorts med beaktande av att detta är ett instrument för erkännande, och parlamentet har beslutat att medlemsstaterna ska prioritera att öppet lägga fram befintliga uppgifter.

Vi har inte glömt offrens rätt till psykologiskt stöd och rättshjälp. Vi kommer att fortsätta att kämpa för detta, och vi hoppas att det kommer att inbegripas i nästa paket inriktat på offer.

Vi vill tacka det belgiska ordförandeskapet för dess arbete, samt alla skuggföredragande och vår grupp. Med omröstningen i dag vill vi sända ett budskap till rådet om att detta är parlamentets önskan. Nu är det upp till rådet att ta sitt ansvar. Förebyggandet kommer inte att lyckas om vissa medlemsstater anser att det inte finns något problem eftersom det saknas uppgifter.

Nu är det rådet som kommer att besluta om Europa verkligen ska engagera sig i att bekämpa våld och försvara grundläggande rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande. – (EN) Herr talman! Skyddet av medborgarna, i praktiken huvudsakligen kvinnor, som utsatts eller riskerar att utsättas för våld står mycket högt upp på dagordningen för alla institutioner som arbetar med denna fråga för närvarande.

Det är viktigt att det står på dagordningen, för vi har samma mål: att tillhandahålla bästa möjliga skydd för offer över gränserna i EU. Det är också anledningen till att jag har stött syftet med detta skydd från första början, och det är anledningen till att jag förbereder det ambitiösa paket om offrens rättigheter som ska antas våren 2011.

Jag är fullt medveten om det arbete som medföredragandena, Teresa Jiménez-Becerril Barrio och Carmen Romero López, samt både utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har utfört, som har tillfört mycket till det pågående arbetet med att förbättra skyddet för offer. Jag vill ta upp några av era förslag: till exempel att offren inte ska behöva stå för kostnaderna, att de ska ha rätt till översättnings- och tolkningstjänster och att fördröjningarna i förfarandet för erkännande ska reduceras. Jag är beredd att arbeta på en effektiv och rättsligt hållbar mekanism som är utformad för att hjälpa offer att dra fördel av civilrättsliga skyddsåtgärder i hela Europeiska unionen.

Vi har arbetat med rättssäkerhetsgarantierna för misstänkta. Den naturliga följden av detta är att vi nu arbetar med rättigheterna för de personer som fallit offer för gärningarna, eftersom vi ofta talar om den åtalade i domstolsförfaranden men glömmer bort offret, vilket betyder att vi måste ”återföra” offret till centrum för uppmärksamheten.

Det är anledningen till att kommissionens framtida paket som är inriktat på offer kommer att bygga på och utveckla det utmärkta arbete som det spanska ordförandeskapet, det belgiska ordförandeskapet, rådet och, naturligtvis, parlamentet har uträttat. Allt detta arbete är mycket betydelsefullt. Det kommer att sammanställas så att det, när paketet inriktat på offer läggs fram, är heltäckande och fullständigt, och det kommer att göra en verklig skillnad för alla offer – vare sig det rör sig om kvinnor, barn eller män, även om de flesta är kvinnor och barn – så att vi snabbt kan komma fram till konkreta åtgärder som är användbara och som inte skapar rättslig osäkerhet. Tack för ert arbete. Det kommer att beaktas när vi förebereder paketet som är inriktat på offer.

 
  
MPphoto
 

  Monica Luisa Macovei, för PPE-gruppen. – (RO) Herr talman! Omkring 8 000 rumänska kvinnor i Spanien har i år, i egenskap av offer, haft tillgång till skyddsorder som gäller i Spanien. Dessa måste också utvidgas till Rumänien och till andra medlemsstater som offren reser i.

Enligt inofficiella beräkningar har omkring 100 000 kvinnor i Europa tillgång till skyddsorder som är giltiga i den stat som utfärdat dem. I förslaget till direktiv har den begränsade, territoriella aspekten av dessa skyddsåtgärder ändrats. Ett införlivande av detta instrument garanterar att en skyddsorder som har utfärdats i en medlemsstat erkänns i de medlemsstater som offren reser in i, så att området med frihet, säkerhet och rättvisa blir verklighet och våldsoffren och andra offer kan leva och resa utan att behöva vara rädda.

Parlamentet vill att skyddet för offer ska utvidgas. Därför uppmanar vi och förväntar vi oss av kommissionen att nästa steg, efter detta direktiv, kommer att bli att utvidga skyddet för offer på detta gemensamma område med rättvisa och säkerhet. Vi väntar därför med iver och intresse på det paket som ska presenteras våren 2011.

Jag vill avsluta med att upprepa att Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) stöder skyddet för offer, detta förslag till direktiv och ett utvidgat skydd för offer.

 
  
MPphoto
 

  Silvia Costa, för S&D-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Med detta förslag till direktiv – som jag vill uttrycka ett stort tack för till föredragandena, som jag samarbetat med i egenskap av skuggföredragande – stöder och utvidgar parlamentet rådets förslag, som är utformat för att skydda människor i alla 27 medlemsstater som utsätts för olika former av förföljelse eller allvarliga och upprepade hot från kända och tidigare identifierade personer – ofta före detta pojkvänner, makar eller partner – som hotar deras fysiska och sexuella integritet, värdighet och personliga frihet.

Antalet attacker och mord – framför allt på kvinnor – ökar. Dessa kvinnors klagomål tas ofta inte på tillräckligt stort allvar av polis och domstolar, och skyddsorder och åtgärder mot gärningsmännen är i nuläget enbart giltiga i det land där de har utfärdats respektive vidtagits. Jag vill framhålla för kommissionsledamot Viviane Reding att de föreslagna åtgärderna kanske inte är perfekta, men att de täpper till ett rättsligt vakuum.

När det gäller att skapa det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa har vi trots allt alltid agerat empiriskt, och ibland drivit igenom nödvändiga frågor. Vi anser verkligen att detta initiativ är viktigt, eftersom det skulle ge alla Europeiska unionens medborgare – män och kvinnor – och alla personer bosatta i EU möjlighet att resa fritt över gränserna och ta med sig sina mänskliga rättigheter och rätt till skydd och säkerhet, i enlighet med artikel 3 i Lissabonfördraget, som vi i gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet vill ha som rättslig grund för att ge förslagets struktur en mer sammanhängande riktning.

Genom att upprätta den europeiska skyddsordern garanteras den skyddade personen hjälp även i andra medlemsstater, genom ett snabbt och kostnadsfritt förfarande. Varje enskild medlemsstat måste utse en behörig myndighet som ska informera offren om deras rättigheter, genomföra kampanjer, samla in statistik och informera personen så snart som den nationella skyddsordern har utfärdats. Dessutom ger ordern god stimulans till skapandet av det europeiska rättsliga området och införlivandet av den fria rörligheten, och det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas också för första gången, vilket omfattar medbeslutande av rådet och parlamentet.

Jag hoppas att rådet kommer att bekräfta detta åtagande och att kommissionen – trots särskild uppmärksamhet för det kommande åtgärdspaketet ”Security for Victims” (skydd för offer) – inte missar denna chans att reagera nu på denna oerhört allvarliga situation, som också framgår av europeiska och nationella uppgifter. Detta skulle bland annat kunna leda till en betydelsefull rättslig konvergens bland medlemsstaterna.

Jag skulle därför föreslå att vi undviker alla förseningar och gör ett särskilt åtagande som avser just denna form av skydd för offer.

 
  
MPphoto
 

  Izaskun Bilbao Barandica, för ALDE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag vill att den europeiska skyddsordern ska vara särskilt effektiv när det gäller att förebygga våld mot kvinnor och fungera som upptakt till det förslag som kommissionen håller på att förbereda för att vi ska få ett liknande instrument för alla typer av brott.

Jag beklagar att utarbetandet av denna text har varit så svårt och komplicerat, trots att vi alla delar det centrala målet.

Jag hade också velat att följande två saker skulle införlivas i denna order. Det gäller för det första det europeiska registret över skyddsorder, med likvärdigt skydd av privatlivet, för att bespara de personer som ska skyddas byråkrati och för att orderna ska tillämpas omedelbart. Detta skulle dessutom minska kostnaden för de förfaranden som de behöriga myndigheterna måste följa och i slutändan ge standardiserade statistiska uppgifter som ständigt uppdateras.

För det andra anser jag att vi borde ha ansträngt oss för att undersöka samarbetsmöjligheterna på detta område med tredjeländer, särskilt om vi uppmärksammar de statistiska uppgifterna beträffande offrens ursprung och eventuella byte av bostadsort.

Den nyligen upprättade Europeiska utrikestjänsten har följaktligen missat tillfället att presentera sig offentligt med ett uppdrag som detta, som européer förstår och som löser problem som i nuläget är verkliga för alla européer.

Jag vill tacka föredragandena för allt deras arbete, och jag hoppas att kommissionsledamot Viviane Reding kommer att vara mottaglig för detta initiativ.

 
  
MPphoto
 

  Raül Romeva i Rueda, för Verts/ALE-gruppen. – (ES) Herr talman! Jag anser att vi i parlamentet verkligen måste vara ansvarsfulla och agera inom ramen för det mandat som vi har tilldelats, vilket innebär att vi också på EU-nivå måste skydda kvinnor som är våldsoffer, och sätta stopp för mördare.

Detta handlar, vilket redan har nämnts, om att bekämpa en form av social terrorism, nämligen chauvinistiskt våld. Vi får därför inte bli fastsittande i statistik och allehanda rättsliga aspekter. Vi talar om rättvisa, grundläggande rättigheter, liv och död, om att försvara dem som måste försvaras mot sina angripare och, viktigast av allt, om att inte behöva beklaga att 2 500 kvinnor varje år faller offer för den juridiska letargi som vi alla har försjunkit i.

Vi är alla medvetna om de rättsliga svårigheterna och om att detta är en nyskapande övning inom den interinstitutionella, dynamiska kraft som skapats efter Lissabonagendan. Dessa svårigheter bör emellertid inte under några omständigheter få vara en ursäkt för att stå kvar på samma ställe. Skyddet av de kvinnors rättigheter som har fallit eller skulle kunna falla offer för våld och mord och förebyggande av sådana gärningar får inte underordnas några rättsliga frågetecken. Vi måste uppamma den politiska vilja som denna brådskande och viktiga fråga kräver.

Det säger sig självt att det är viktigt att göra saker och ting på ett bra sätt, men det är framför allt nödvändigt att vi gör dem, och det är enligt min uppfattning den grundläggande vision som vi kan sända till både rådet och kommissionen med denna text, som jag hoppas att vi kommer att anta. Det måste klargöras att vi under inga omständigheter kan paralysera initiativ på grund av att det råder tekniska svårigheter som vi inte har kunnat lösa tidigare.

Jag vill ta tillfället i akt att tacka de två föredragandena, och såväl det spanska som det belgiska ordförandeskapet, för det arbete som de har uträttat för att kunna fortsatta göra framsteg och motarbeta och övervinna det gissel som, jag upprepar, utgörs av chauvinistiskt våld.

 
  
MPphoto
 

  Timothy Kirkhope, för ECR-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag har noggrant följt trepartssamtalen och vill tacka mina kolleger, i synnerhet dem i PPE- och S&D-grupperna, för det arbete som de lagt ned.

Som advokat i Storbritannien har jag under årens lopp haft erfarenheter av att ge juridisk rådgivning och stöd till människor som drabbats av övergrepp i hemmet, förföljelse eller trakasserier från en släkting eller tidigare partner. Jag har på nära håll sett vilka kval som fysiska, psykiska och sexuella övergrepp kan orsaka och hur sårbara offren blir.

Jag stöder syftena och målen med detta förslag fullt ut. Jag vill emellertid också uttrycka min oro över den rättsliga grunden och räckvidden. Enligt mig står det klart att detta förslag enbart har en straffrättslig grund, genom användning av artikel 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Vissa av de brott som detta förslag syftar till att täcka är till naturen och enligt lag civilrättsliga, och ändå är användningen av artikel 81 påtagligt frånvarande.

Även om jag inte motsätter mig ett europeiskt rättsligt samarbete anser jag verkligen att vi måste se till att den lagstiftning som vi utarbetar på EU-nivå är rättsligt hållbar, kraftfull och kan genomföras effektivt i medlemsstaterna utan komprometterande befintliga rättssystem i dessa stater.

 
  
MPphoto
 

  Paul Nuttall, för EFD-gruppen. – (EN) Herr talman! Jag stöder skyddet för offer. När jag först läste om den europeiska skyddsordern tyckte jag dock att den var skrämmande, liksom den europeiska arresteringsordern som, enligt min uppfattning, är en av de mest inkräktande och diktatoriska rättsakter som någonsin har påtvingats det brittiska folket.

Enligt det förslag till europeisk skyddsorder som bjuds ut syftar skyddsordern till att skydda kvinnor. Tidigare talade man om för oss att den europeiska arresteringsordern syftade till att bekämpa terrorism – och vi vet alla att den nu syftar till mycket mer än så. Låt oss vara raka och ärliga: Det underliggande målet är att upprätta en grund för ett alleuropeiskt rättssystem som utan tvekan kommer att undergräva den brittiska lagstiftningen. Om man vill ha bevis är det bara att titta på den europeiska arresteringsordern.

Enligt min uppfattning är dessa order också mycket svåra att upprätthålla i Storbritannien, eftersom vi kommer att hamna i en situation där en order utfärdas av en utländsk domare i ett annat land, som inte vet någonting om förhållandena i en brittisk stad eller om vårt levnadssätt. Vi har ett ordspråk i England, som lyder: ”Bränt barn skyr elden.” Vi blev brända av den europeiska arresteringsordern. Jag skulle föreslå att vi skyr den europeiska skyddsordern.

 
  
MPphoto
 

  Jarosław Leszek Wałęsa (PPE).(PL) Herr talman! Om man beaktar de ändringsförslag som lagts fram råder det inga tvivel om att detta direktiv är ett av de första initiativen som syftar till att nå dessa viktiga mål. Vi bör inte bara se till att våldsoffren skyddas från ytterligare skada i sitt eget hemland, utan också att de har tillgång till samma skydd i hela Europeiska unionen. Av den anledningen anser jag att vi bör stödja föredragandens ståndpunkt.

Det bör också noteras att initiativet har en medvetet stor räckvidd. Även om majoriteten av de skyddsorder som utfärdats relaterar till kvinnor som fallit offer för könsrelaterat våld kan initiativet täcka alla våldsoffer – barn och vuxna av båda könen, förutsatt att gärningsmannen har identifierats. I detta sammanhang föreskrivs i Stockholmsprogrammet att de våldsoffer, inklusive offer för terrorism, som är mest utsatta eller som befinner sig i särskilt utsatta situationer, t.ex. personer som utsätts för upprepat våld i nära förhållanden, offer för könsrelaterat våld och personer som drabbas av andra former av brott i en medlemsstat som de inte är medborgare eller bosatta i, behöver särskilt stöd och rättsligt skydd.

I samband med det ovannämnda bör den europeiska skyddsordern gälla för offer för alla brott, inklusive människohandel, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, hedersmord, incest och andra brott av den här typen. Detta initiativ bör följaktligen stödjas, och jag ger mitt fulla stöd till föredraganden.

 
  
MPphoto
 

  Emine Bozkurt (S&D).(NL) Herr talman! I nuläget har etthundratusen människor tillgång till den europeiska skyddsordern. En av dem är Rasja, som skulle vilja flytta till Spanien med sina barn. Om den order som utfärdats mot hennes förföljare i Nederländerna inte följer med henne till Spanien kommer hon, och också henne barn, att bli ett lätt offer där om inte de spanska myndigheterna erkänner eller upprätthåller samma order. Lyckligtvis erkänner Spanien ordern.

Detta skydd gäller också för personer som förföljs för att de utövar sin rätt till yttrandefrihet. De måste kunna yttra sig i andra europeiska länder med vetskapen om att de som har hotat dem inte kommer att sitta i publiken. Den europeiska skyddsordern gör detta möjligt. Det är ett utmärkt initiativ som har fått stöd av den nederländska regeringen. I och med den nya koalitionen har statusen för personer som haft tillgång till ett sådant här skydd olyckligtvis genomgått en 180-gradersvändning: Kvinnor, män och barn som tvingas leva i rädsla varje dag lämnas hjärtlöst i sticket. Det är helt enkelt oacceptabelt att en persons säkerhet ska upphöra vid gränsen.

Jag säger nu, för etthundratusen människors skull, ”ja” till den europeiska skyddsordern. Jag förväntar mig att alla regeringar, inklusive den i mitt eget land, ska göra sitt bästa för att öka sina medborgares säkerhet, skydd och frihet, så att alla människor kan leva i frihet och säkerhet.

 
  
MPphoto
 

  Nathalie Griesbeck (ALDE).(FR) Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag naturligtvis tacka de två medföredragandena som, efter svåra förhandlingar i trepartssamtalet, lägger fram ett kompromissförslag som jag, i egenskap av skuggföredragande för utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och för min grupp, naturligtvis uppmanar er att anta.

För det andra vill jag, även om jag, som även andra har sagt i dag, beklagar att vissa punkter, t.ex. översättningstjänsterna för offren i fråga om dokument, inte inkluderades i huvuddelen av texten i detta förslag och att förenklingarna inte var tillräckligt detaljerade – och jag räknar med att de kommer att filas på i ”paketet som är inriktat på offer” – betona att allt detta i slutändan låter förnuftigt i dagsläget, som en logisk fortsättning på den större integreringen av ett europeiskt område med frihet och rättvisa och, i grund och botten, av upprättandet av ett motsvarande rättssystem.

Detta vittnar om en viss grad av politiskt mod och om en viss vilja hos den stora majoriteten av oss att gå bortom ett politiskt spel för gallerierna för att få ett tydligt redskap för samarbete i brottmål. Detta redskap representerar i viss mån, som Viviane Reding påpekade tidigare, en sann ”rättighetspolitik” i Europa, dvs. en verklig politik för de personer, framför allt kvinnor, vars fysiska integritet kan vara hotad, en politik som svarar mot den rörelsefrihet som har gällt länge, följaktligen en ”rättighetspolitik”.

 
  
  

ORDFÖRANDESKAP: ANGELILLI
Vice talman

 
  
MPphoto
 

  Véronique Mathieu (PPE).(FR) Fru talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag säga att jag beklagar rådets frånvaro sedan i går, eftersom rådet i allmänhet har närvarat vid förhandlingarna om alla de frågor som vi har diskuterat sedan i går, nämligen frågorna som gäller medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor. Vi beklagar att rådet inte är här och lyssnar på parlamentets åsikter. Det är verkligen tråkigt.

Jag vill gratulera de två medföredragandena – som har gjort ett enormt arbete med denna text – till denna milstolpe när det gäller utveckling för alla sorters offer: för det första offer för våld i hemmet – visste ni att 45 procent av alla europeiska kvinnor har drabbats av våld i hemmet, liksom ett antal män, för vi får inte glömma de män som utsätts för våld av kvinnor – och sedan offer för terrorism, inklusive barn, som naturligtvis är särskilt utsatta.

Den text som lagts fram för oss i dag är en oerhört viktig text, och jag vill återigen gratulera till den. Vi väntar spänt på det ”paket som är inriktat på offren” som kommissionen kommer att presentera nästa år och som kommer att fullborda den text som vi ska rösta om i morgon.

 
  
MPphoto
 

  Antigoni Papadopoulou (S&D).(EN) Fru talman! Våld i hemmet, könsstympning, hedersbrott, tvångsäktenskap och människohandel är bara några av de former av våld som förekommer mot 45 procent av alla kvinnor i Europa.

Kvinnor och minderåriga behöver ett bättre skydd. Den europeiska skyddsordern är ett bra framsteg mot just detta, helt i enlighet med visionen i Stockholmsprogrammet för ett enat Europa: ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som tjänar medborgaren.

En skyddsorder som beviljas mot en gärningsman i ett EU-land kommer därför att drivas igenom i de övriga 26 EU-medlemsstaterna. I det spanska ordförandeskapets initiativ, som välkomnats av oss alla i dag, betonas skydd för offer och förebyggande och främjas enhetlighet i förfaranden för rättslig ordning. Det ger offren möjlighet att bryta tystnaden och söka skydd i Europa, bortom geografiska gränser.

Jag hoppas att kommissionen kommer att stödja betänkandet av de två medföredragandena fullt ut i det ambitiösa paketet om offrens rättigheter.

 
  
MPphoto
 

  Salvatore Iacolino (PPE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Det råder ingen tvekan om att detta direktiv om den europeiska skyddsordern till skydd för offer är ytterligare ett tecken på en mycket viktig förändring i fråga om verkliga garantier, framför allt för kvinnor, men inte uteslutande, vilket redan har nämnts.

Riktlinjerna för denna åtgärd har redan utvecklats, först i Lissabonfördraget och senare i Stockholmsprogrammet. Jag vill särskilt gratulera de två föredragandena, Teresa Jiménez-Becerril Barrio och Carmen Romero López, till deras ihärdiga arbete och till hur de hanterade alla de problem som de stötte på i rådet för att bana väg för detta mycket viktiga förslag, för ett område med frihet, rättvisa och säkerhet som verkligen kommer att tjäna medborgarna.

I detta förslag bekämpas våld i hemmet på ett kraftfullt och beslutsamt sätt. Det innehåller en tämligen betydande rad åtgärder och en räckvidd som verkar helt konsekvent. På grund av dessa färdigsydda, lägliga och effektiva förebyggande åtgärder tror vi att detta förslag också kan användas effektivt för att skydda offrens familjer. Vi inväntar med intresse det mer strukturerade paket som kommissionsledamot Viviane Reding har aviserat om för skydd för våldsoffer, som kommer att vara färdigt under de kommande veckorna.

Jag vill avsluta med att betona hur viktigt det är med ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och en stor lyhördhet för den praktiska tillämpningen av denna åtgärd, och att man inte får glömma betydelsen av psykiskt stöd för offren. Jag är övertygad om att kommissionen kommer att ha detta i åtanke under den avslutande fasen av lagstiftningsprocessen.

 
  
MPphoto
 

  Heidi Hautala (Verts/ALE).(FI) Fru talman! Den europeiska skyddsordern är ett viktigt steg mot skydd för offer över hela Europa. I och med detta sänder vi en tydlig signal till rådet och kommissionen om att Europaparlamentet är angeläget om att denna skyddsorder ska upprättas och att den ska träda i kraft snart. Nu borde vi försöka övervinna det motstånd som finns mot den i rådet samt alla de rättsliga skäl som kommissionen lägger fram för att motsätta sig den.

Det är viktigt att direktivet tillämpas på ett brett område. Det ska inte bara omfatta order på området för brottsliga handlingar, utan också olika skyddsorder av andra slag. Det borde inte omfatta någon form av rättsligt hårklyveri. Denna skyddsorder bör också vara tillräckligt flexibel för att ta hänsyn till skillnaderna i nationell lagstiftning.

Det är viktigt att parlamentet inte bara fokuserar på offren för könsrelaterat våld, utan också på andra våldsoffer. Direktivet måste vara tydligt när det gäller offrens rättigheter och förfarandena för att inge ett klagomål, och dessa saker har jag själv försökt belysa i parlamentets ståndpunkt. Det är också viktigt att det land där skyddsordern begärs informerar medborgarna om dessa förfaranden.

När skyddsordern träder i kraft kommer arbetet inte att vara avslutat. Myndigheterna måste utbildas, och vi kan inte nöja oss helt med en informationskampanj som begränsas till ramen för den befintliga kampanjen.

 
  
MPphoto
 

  Joanna Katarzyna Skrzydlewska (PPE).(PL) Fru talman! Jag känner mig mycket entusiastisk över bestämmelserna i det betänkande som diskuteras i dag. Garantin att skydd som beviljats offer i en viss medlemsstat också kommer att gälla i alla andra EU-medlemsstater som offret måste resa till av rädsla för upprepat våld utgör en möjlighet för dem att leva ett normalt liv. Den europeiska skyddsordern kommer att innebära att skyddsåtgärder som vidtas i en EU-medlemsstat kan erkännas, tillämpas och upprätthållas av domstolar i en annan medlemsstat.

Dessutom utgör utvidgandet av tillämpningen av direktivet till offer för alla former av våld, inte bara offer för könsrelaterat våld, en ytterligare milstolpe. Alla offer förtjänar respekt och förväntar sig att de personer som orsakat deras lidande ska få ett vederbörligt straff. Enligt min uppfattning kan bara en skyddsmekanism som medföljer offret vara helt effektiv och förebygga upprepning av samma brott, samt ge offret ett verkligt skydd. Det gläder mig verkligen att Polen var ett av de länder som lade fram detta initiativ.

 
  
MPphoto
 

  Monika Flašíková Beňová (S&D). (SK) Fru talman! Om Europeiska unionen verkligen ska bli ett område med frihet, säkerhet och rättvisa måste vi utrota de skillnader som fortfarande råder mellan medlemsstaterna på detta område.

Våldsoffer måste inte bara skyddas mot gärningsmännen i det egna landet utan ha tillgång till skyddsåtgärder i hela Europa. Även om detta är ett brett förslag riktar det sig direkt till kvinnor som drabbats av våld i hemmet. Det är bra att detta också ger tillfälle att hantera situationen för andra potentiella offer, vare sig de är offer för människohandel, tvångsäktenskap, hedersmord eller incest, och situationen för vittnen samt offer för terrorism och organiserad brottslighet. Jag välkomnar personligen verkligen ansträngningen att också ge offren bästa möjliga skydd genom att bland annat garantera den nödvändiga rättssäkerheten. Offren ska kunna förlita sig på tydliga regler och alltid få information om vilka åtgärder som de har tillgång till i ursprungslandet och i länder som de vill flytta, eller redan har flyttat, till.

 
  
MPphoto
 

  Sonia Alfano (ALDE).(IT) Fru talman, mina damer och herrar! Jag uppskattar verkligen det arbete som de båda föredragandena har utfört. Problemet med detta förslag till direktiv är dock att det baseras på den allra vanligaste formen av förföljelse, där en person har utsatts för våld av en annan och därför måste skyddas mot en upprepning av det fysiska eller mentala övergreppet. Detta har naturligtvis grundläggande betydelse för hundratusentals kvinnor i Europeiska unionen, och därför stöder jag innehållet.

Med dessa åtgärder tas emellertid olyckligtvis ingen hänsyn till offren för organiserad brottslighet som, i majoriteten av fallen, inte behöver skydd mot en identifierad eller identifierbar person utan från organisationer som det över huvud taget inte går att utfärda ett förbudsföreläggande mot. Därför anser jag att Europaparlamentet bör beakta detta direktiv som ett första steg i genomförandet av Stockholmsprogrammet, där åtgärder uttryckligen nämns till skydd för offer för brottslig verksamhet, och det verkar som att Teresa Jiménez-Becerril Barrio och kommissionsledamot Viviane Reding är av samma åsikt.

Jag uppmanar kommissionen att se till att också offer för organiserad brottslighet och offer som skadats när de utfört sina uppdrag skyddas på EU-nivå i åtgärdspaketet till skydd för offer, som planeras till 2011.

 
  
MPphoto
 

  Cornelia Ernst (GUE/NGL).(DE) Fru talman! Den europeiska skyddsordern är ett steg i rätt riktning. Principen måste vara den att en person som erkänts som våldsoffer erbjuds samma skyddsgrad i alla medlemsstater. Den bästa lösningen skulle vara att harmonisera medlemsstaternas lagar på detta område, men detta var inte genomförbart. En positiv aspekt av denna skyddsorder är att den ska gynna alla våldsoffer så mycket som möjligt, och räckvidden är bred: sexuellt våld, förföljelse och, framför allt, exploatering av minderåriga, vilket jag anser är oerhört viktigt. Den sänder därför ett positivt budskap till våldsoffer och framför allt till kvinnor. Det finns dock ett aber: Skälen för icke-erkännande i artikel 9 är väldigt omfattande och kan i viss mån också utgöra en möjlighet för medlemsstaterna att undkomma efterlevnad av direktivet. Därför måste vi om ett år noggrant bedöma hur vi kan gå vidare med detta, för alla offer i alla länder behöver samma skydd.

 
  
MPphoto
 

  Jaroslav Paška (EFD). (SK) Fru talman! Jag vill ge mitt stöd till den idé som läggs fram i förslaget till den europeiska skyddsordern.

Skyddet för personer som lever under hot verkar i många fall vara otillräckligt på enskild medlemsstatsnivå. Tack vare den öppna karaktären hos EU-området i dag ingår unga människor ofta internationella äktenskap och internationella äktenskapsförbindelser. Det är dock emellertid inte alla sådana förbindelser som varar länge, och då blir ofta barnen gisslan i tvister mellan föräldrarna. Föräldrar i tvist vägrar ofta att respektera beslut som avgetts av en domstol i ett annat land som gett vårdnaden om barnen till den ena parten, och tar helt enkelt lagen i egna händer genom att föra barn som de har tillsammans med en tidigare partner till hemlandet och utnyttja skillnader mellan rättssystemen i enskilda medlemsstater för att betvinga ett giltigt beslut i domstol. Offren för denna rättsanarki i EU är ofta små oskyldiga barn. Jag hoppas att detta problem kommer att lösas med den europeiska skyddsordern.

 
  
MPphoto
 

  Andreas Mölzer (NI).(DE) Fru talman! Även om vissa åtgärder har vidtagits under de senaste åren för att skydda offer så känner sig många av de drabbade ofta svikna. Medan man i utbildningen av advokater och domare hör mycket om svarandens rättigheter så sägs det väldigt lite om hanteringen av offren. Det är inte bara på detta område som det krävs en ökad medvetenhet. Det krävs också inom medicinsk utbildning, så att våldshandlingar upptäcks snabbare. För barnoffer är frågan om lagstadgad preskription för civilrättsliga skadeståndskrav i ärenden som rör sexbrott av mycket stor betydelse. Enbart personer med ett fläckfritt straffregister ska få arbeta med barn. Om till exempel tvångsäktenskap leder till åtal i Liechtenstein, även utan offrets medgivande, och det går att vidta rättsliga åtgärder i fråga om könsstympning av minderårig, så visar detta tydligt på den potentiella risken med det mångkulturella berikande som har applåderats så mycket. Enligt min uppfattning är det viktigt att beakta denna utveckling i EU, liksom dess betydelse i kampen mot människohandel.

 
  
MPphoto
 

  Krisztina Morvai (NI).(HU) Fru talman! Som advokat har jag i över tio år hanterat fall av offer för våld mot kvinnor och barn, och det har rört sig om såväl våld i hemmet som våldtäkt och handel med kvinnor. Jag har därför själv kunnat se att skyddsordern, som är ämnet för dagens debatt, är en viktig och nödvändig metod för att skydda offer, men långtifrån den enda. Det krävs komplexa åtgärder, som juridisk rådgivning, psykologiskt stöd och stöd till de berörda barnen, och det är väldigt viktigt att lyssna på offren som, måste jag tyvärr säga, är de som bäst vet vad de behöver.

Jag har två frågor till Viviane Reding och föredragandena. För det första undrar jag i vilken utsträckning offren för våld mot kvinnor har involverats i detta arbete för att dela med sig av sina erfarenheter. För det andra undrar jag hur mycket Viviane Reding och föredragandena vet om den konvention om våld mot kvinnor som för närvarande utarbetas av Europeiska unionens tvilling, Europarådet, och i vilken utsträckning vi är delaktiga i detta arbete.

 
  
MPphoto
 

  Angelika Werthmann (NI).(DE) Fru talman! De drabbade kvinnornas säkerhet borde verkligen vara en viktig fråga för oss alla. Oavsett var offren befinner sig är det i detta avseende inte bara en fråga om att de ska skyddas fysiskt mot sina angripare, utan också om hänsyn till deras mänskliga värdighet. Denna europeiska skyddsorder bör tillämpas på alla våldsoffer, oavsett ålder och kön.

 
  
MPphoto
 

  Antonyia Parvanova (ALDE).(EN) Fru talman! Jag skulle också vilja tacka föredraganden. Att säkerställa liv, fysisk och mental integritet samt sexuell integritet och frihet är prioriterade mål när det gäller skydd av offer. I och med det politiska stödet för direktivet om den europeiska skyddsordern har vi gett frågan den synlighet som den förtjänar och tillhandahållit ett EU-omfattande, heltäckande paket med särskilda skyddsåtgärder som är effektiva inom unionen och ger rättsligt skydd och stöd för brottsoffer och, i synnerhet, offer för våldsbrott.

Rätten till skydd mot våld är en grundläggande mänsklig rättighet oberoende av etnicitet, rättslig status och invandringsstatus, och därför är det allas vår moraliska plikt att upprätthålla denna rätt inom och utanför de nationella gränserna. Jag är övertygad om att denna nya strategi i fråga om skydd för utsatta offer är ett mycket kraftfullt politiskt budskap i syfte att stärka friheten, säkerheten och rättvisan inom Europeiska unionen.

 
  
MPphoto
 

  Teresa Jiménez-Becerril Barrio, föredragande. – (ES) Fru talman! I denna debatt har det enligt min uppfattning framgått tydligt att vi alla är eniga om att stödja målet med detta betänkande.

De olika politiska grupperna har visat sitt stöd för detta direktiv, som erbjuder ett bättre skydd för offer. Jag vill därför ställa följande fråga: Vilka hinder finns det för att anta detta instrument? Jag upprepar: Vad finns det för farhågor beträffande något så nödvändigt och enkelt som att samma skydd för offer i hela EU äntligen ska bli verklighet?

Jag vill, med förhoppningen om att parlamentet ska anta detta betänkande med majoritet, vända mig till rådet och kommissionen för att påminna dem om att vi har undanröjt de rättsliga hindren i våra förhandlingar, och jag välkomnar det faktum att kommissionen tillstår vårt arbete, precis som vi tillstår det arbete som den kommer att uträtta i framtiden.

Vi bör därför inte utestänga oss själva, utan snarare hjälpa oss själva genom att anta detta mer specifika instrument i dag, och genom att i morgon anta det bredare åtgärdspaket till hjälp för offer som kommer att presenteras av kommissionen, som jag lovar att samarbeta med.

Låt oss därför vara modiga och ansvarsfulla och hjälpa alla som har rätten att leva i ett säkrare Europa. Jag upprepar: Låt oss hjälpa alla, vare sig det rör sig om män, kvinnor eller barn. Låt oss hjälpa dem som vänder sig till oss i dag i hopp om en bättre tillvaro, en tillvaro som kommer att ge dem åter deras frihet, säkerhet och, framför allt, värdighet.

 
  
MPphoto
 

  Carmen Romero López, föredragande. – (ES) Fru talman, fru kommissionsledamot! Vi vet att det paket som utarbetas för dessa offer inte innehåller några rättsliga åtgärder. Detta faktum har nyligen kritiserats av Europeiska kvinnolobbyn i Europaparlamentet: Det talas om god praxis och samordning, men vi har fortfarande lång väg kvar att gå.

Jag vill också påpeka att källorna till det våld som vi ser inte är främmande: De är vårt eget våld. Jag vill säga till rådet och medlemsstaterna att våld som har sitt ursprung i andra kulturer också kräver ett rättsligt instrument. Det går inte att bekämpa könsstympning, hedersbrott och alla de trakasserier som kvinnor från andra kulturer utsätts för utan ett sådant instrument.

Det är anledningen till att det är så viktigt att de också involveras, och parlamentet har, med alla ändringsförslagen från skuggföredragandena, arbetat för att se till att alla dessa offer också ska involveras i detta rättsliga instrument.

Det är anledningen till att det är så viktigt att vi samarbetar i denna fråga, och till att vi beklagar att parlamentet och kommissionen inte har enats om samma text under denna process. Även om parlamentet och kommissionen skulle ha enats om en text skulle vi ha stått inför en strid.

Jag vill säga till kommissionsledamoten att det inte är till hjälp för våldsoffer att anse att initiativet borde skjutas upp i två, tre eller fyra år för deras skull, för det är fel.

Ni sade under ert förra anförande att vi inte hade insett betydelsen av stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det hade vi gjort. Problemet är att den måste tillämpas. Problemet är att vi måste vidta åtgärder, och ibland när åtgärder måste vidtas rör det sig om rättsliga åtgärder, och ibland finns det hinder för dem. Det största hindret är politisk vilja.

Det är anledningen till att det är så viktigt att vi alla enas om ett initiativ av detta slag, och nu är det upp till rådet. Nu är det upp till medlemsstaterna att besluta huruvida detta instrument verkligen ska vara effektivt för offren, och nödvändigt. Vi anser att så är fallet, vilket är anledningen till att vi har försvarat detta instrument och till att vi är här. Vi anser också att det är brådskande.

Det var därför vi ville att parlamentet skulle rösta för det med stor majoritet, så att de länder som ännu inte har beslutat sig, eller som har beslutat att de motsätter sig detta initiativ, ska se det som det enda möjliga förfarandet nu och i framtiden. Det är ett instrument som är av svår och invecklad natur men som bereder vägen och som kommer att skydda offer och kvinnors medborgarskap.

 
  
MPphoto
 

  Viviane Reding, kommissionens vice ordförande. – (EN) Fru talman! Jag hade inte tänkt hålla något mer anförande, men det som har sagts måste korrigeras. De åtgärder som kommer att ingå i detta paket som är inriktat på offren omfattar en övergripande underrättelse, en ”lissabonisering” av 2001 års rambeslut om brottsoffrets ställning i straffrättsliga förfaranden, ett förslag om civilskyddsåtgärder och, om så krävs, ett förslag om straffrättsliga skyddsåtgärder. Detta kommer att läggas fram för parlamentet i maj nästa år.

Vi kan inte bara lägga fram våra idéer hur som helst. Alla våra förslag måste åtföljas av en noggrann konsekvensbedömning. Vi måste ta detta på mycket stort allvar och eftersträva hållbara undersökningar med verkligt mervärde. Det är vad som sker i nuläget. Vi håller på att slutföra konsekvensbedömningen för att kunna fastställa detaljer för allt eventuellt agerande när det gäller rättsliga och praktiska åtgärder, i syfte att uppnå rättslig säkerhet och snabba och effektiva skyddsåtgärder.

Samtidigt vill jag upplysa parlamentet om att det hittills har skickats fyra yttranden från nationella parlament om skyddsordern: positiva från de italienska, grekiska och portugisiska parlamenten och ett negativt från det tyska förbundsrådet, som hävdar att direktivet går bortom räckvidden för artikel 82, eftersom det omfattar icke-straffrättsliga åtgärder och förebyggande av brottslighet. Det har förkastats på grundval av subsidiaritetsprincipen. Detta är en mycket komplicerad fråga. När det gäller skyddsåtgärder kommer jag att försöka föreslå åtgärder som är tillräckligt förnuftiga för att inte straffa offren en andra gång, genom att genomföra en noggrann analys innan de rättsliga och icke-rättsliga förslagen läggs fram.

 
  
MPphoto
 

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 12.00.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

 
  
MPphoto
 
 

  Rovana Plumb (S&D), skriftlig. – (RO) I Rumänien beräknas 1 200 000 personer drabbas av våld i hemmet varje år, och ändå har endast 1 procent av våldsoffren tillräckligt mod för att anmäla det till myndigheterna. Regelbundna spänningar, bråk och misshandel i hemmet gör familjemedlemmar till traumatiserade offer som tvingas acceptera situationen som norm. Våld påverkar ett barns normala, harmoniska utveckling. Undersökningar visar att mönstret för våldsamt beteende har gått i arv från en tidigare generation i 75 procent av fallen. Stockholmssyndromet måste behandlas, men inte med klena reformer, som i Rumänien. Det krävs proaktiva åtgärder för att bekämpa detta fenomen. Dessutom måste den relevanta rättsliga ramen ändras, och en dialog och ett samarbete upprättas mellan alla statliga institutioner med behörighet på detta område och det civila samhället. I detta avseende måste den europeiska skyddsordern vara ett kraftfullt instrument som kan ge våldsoffer en tryggare hamn över medlemsstaternas gränser. Detta innefattar också skydd mot våldshandlingar som begås av grupper av människor och gäller för alla brottsoffer, t.ex. offer för människohandel, kvinnlig könsstympning, tvångsäktenskap, hedersbrott, incest, könsbaserat våld samt vittnen till och offer för terrorism och organiserad brottslighet.

 
Rättsligt meddelande - Integritetspolicy