Talmannen. – Nästa punkt är en debatt om sex resolutionsförslag om Brasilien: utlämning av Cesare Battisti.⁽¹⁾

  Mara Bizzotto, författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Enligt folkrätten är en politisk flykting en person som av rädsla för förföljelse på grund av ras, religion, nationalitet, tillhörighet till en viss samhällsgrupp eller en viss politisk åsikt, befinner sig utanför sitt hemland.

Cesare Battisti är inte en politisk flykting. Trots det skydd som Frankrike gav under många år talar vi här om en massmördare som utförde eller beordrade fyra mord och som använde politisk kamp som ett svepskäl i syfte att slippa ett livstidsstraff. Det är skamligt att ett stort land som Brasilien kan vägra att lämna ut en ostraffad brottsling genom att bevilja honom status som politisk flykting. De italienska myndigheterna och framför allt offrens anhöriga kräver att denna brottsling ställs inför rätta.

Inför president Luis Ignacio Lula da Silvas arroganta vägran att lämna ut Battisti kan EU inte lämna den italienska regeringen ensam. EU har använt och måste använda alla diplomatiska verktyg som står till buds för att se till att Cesare Battisti utlämnas till Italien, till och med genom att hota att upphäva samarbetsavtalen med Brasilien.

  Anneli Jäätteenmäki, författare. – (FI) Herr talman! Respekt för rättsväsendets oberoende och lagligheten i dess beslut är en av förutsättningarna för rättsstaten och det demokratiska samhället. Alla förtjänar en rättvis rättegång och en dom av en oberoende domstol bör respekteras.

I detta fall har Brasiliens högsta domstol beslutat att tillåta att Cesare Battisti lämnas ut. Alla beslut som fattades av Italien för att begära utlämningen fattades i korrekt rättslig ordning. Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna tog inte upp överklagandet. Ärendet är alltså avslutat.

Nu måste de brasilianska myndigheterna agera för att se till att lagen tillämpas och att Cesare Battisti utlämnas. Min grupp hoppas att europeiska utrikestjänsten kommer att göra sitt yttersta för att garantera rättssystemet och rättsstaten.

  Raül Romeva i Rueda, författare. – (ES) Herr talman! Sanningen är den att jag inte har försökt dölja mitt obehag inför frågan och situationen, eftersom jag verkligen anser att vi står inför en viktig fråga. Det är dock en fråga som berör både Italien och Brasilien och jag menar att vi måste hantera den i många fora. Jag är dock inte övertygad om att detta forum, som är avsett för att diskutera kränkningar av mänskliga rättigheter världen över, är det rätta.

Jag säger detta med största respekt och jag erbjuder redan från början min fullständiga solidaritet med alla offer för terrorism i alla hörn av världen, inte minst detta. Jag säger detta för att uppmuntra till en allmän reflektion över hur den här typen av fråga till slut diskuteras vid ett sammanträde en torsdag eftermiddag, då ärendet – och jag betonar detta – redan är under rättslig prövning och vi redan har antagit en resolution.

Det är svårt för vår grupp att stödja denna situation och därför anser vi oss tvungna att lägga ner våra röster. Vi tänker lägga ner våra röster och jag betonar att detta inte är för att innehållet och frågan inte förtjänar att tas upp, utan för att vi anser att detta inte är rätt tid och plats.

  Roberta Angelilli, författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Genom denna resolution vädjar vi till EU-institutionerna att spela en roll för att bekräfta rätten till rättvisa och laglighet när de utför sina diplomatiska funktioner.

I dag kräver Europaparlamentet högt och tydligt att stadgan om de grundläggande rättigheterna inte bara ska betraktas som enbart en hop papper och att medborgarna inte får ses som enbart konsumenter på den gemensamma marknaden, utan som innehavare av oersättliga och icke-förhandlingsbara grundläggande rättigheter. Släktingarna till dem som fallit offer för Cesare Battistis – som dödat fyra anständiga, hårt arbetande personer i ett vansinnigt blodbad mitt framför ögonen på deras familjer och barn – kom hit i går i denna anda av förtroende.

Hängivna och med lagens kraft i ryggen förlitar vi oss på att alla bidrar med sin del, och under dessa sista sekunder vill jag be mina kolleger att ägna en minut till att minnas dessa offer.

  David-Maria Sassoli, författare. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vi är här i kammaren i dag för att minnas att Europaparlamentet och de demokratiska institutionerna måste skydda och stödja släktingarna till terrorismens offer och sörja för det slags rättvisa som den allmänna opinionen i Europa kräver.

I den resolution som vi har lagt fram och inom kort kommer att rösta om påpekar vi att förbindelserna mellan Brasilien och EU bygger på ömsesidigt erkännande och på respekt för rättsstaten och de grundläggande rättigheterna. Det finns därför inga frågetecken kring vårt vänskapsförhållande med Brasilien.

Jag vill påpeka att svaranden, Cesare Battisti, har förklarats skyldig till fyra mord i Italien. Fastän han har varit på flykt har Cesare Battisti haft de rättsliga garantierna i sina rättegångar – vilka alla har genomförts i närvaro av hans försvarsadvokat – att det italienska rättssystemet har utnyttjat alla nivåer av rättvisa och haft sin gilla gång, och att man dömt honom till dubbelt livstidsstraff.

Till och med Frankrike, dit Cesare Battisti tidigare har flytt, beslutade 2004 att godta Italiens begäran om utlämning och erkände därmed hans brott och motsvarande domar, eftersom Cesare Battisti är en förbrytare som måste ställas inför rätta. Brasiliens motsatta beteende är svårt att förstå, inte minst eftersom de brasilianska myndigheterna officiellt inte har erkänt honom som en politisk flykting, vilket är en av anledningarna till att upphäva det bilaterala utlämningsavtalet mellan Italien och Brasilien.

Därför verkar högsta domstolens avgörande obegripligt för offrens familjer och den bredare allmänheten. Vi företräder ett rättigheternas Europa med rättigheter för alla. Offren har rätt att veta att de som har gjort sig skyldiga till sådana fruktansvärda brott kommer att avtjäna sina straff i fängelser i de egna länderna.

  Ryszard Czarnecki, författare. – (PL) Herr talman! Jag är inte från Italien och jag är inte från Brasilien, däremot är jag medborgare i en EU-medlemsstat och jag vill inte att unionen ska vara en union som har förlorat sin känsla för proportioner – en union som ger en förbrytare samma rättigheter som offren för dessa brott och deras familjer. Det är inte godtagbart. Detta är en fråga om vissa grundläggande normer – jag vill till och med säga mänskliga normer – och inte europeiska. Som en person som inte är särskilt känslomässigt involverad och därför, antar jag, kan se oberört och objektivt på situationen tycker jag att jag i det här fallet kan säga att det faktiskt har uppstått en viss bristande balans här, som är obegriplig för våra skattebetalare och väljare. Jag anser att avgörandet av den brasilianska högsta domstolen är obegripligt och kommer att vara obegripligt för alla som sätter sig in i det.

  Mario Mauro, för PPE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, herr Romeva i Rueda, mina damer och herrar! I en gripande presskonferens i parlamentet i går talade släktingarna till offren för Cesare Battistis urskillningslösa mord ärligt och med värdighet för att på nytt lägga fram kärnan i denna tragiska händelse.

Det handlar inte om hämnd, utan om att rättvisa måste skipas. För att rättvisa ska kunna skipas, måste Cesare Battisti utlämnas. Och eftersom Cesare Battisti måste utlämnas, hoppas vi att parlamentet genom sin resolution med auktoritet och trovärdighet kan förstärka samma budskap: Det handlar inte om hämnd, utan om att rättvisa måste skipas.

EU är ett politiskt projekt där vi har förenat våra värderingar och ideal för att föredömligt slå tillbaka krafter som drivs av ideologier, totalitära ideologier, godtyckligt våld och terrorismens gränslösa ondska. För att genomföra detta projekt ber vi i dag återigen med full kraft: Låt oss inte sträva efter hämnd, utan låt oss se till att rättvisa skipas.

  Gianluca Susta, för S&D-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det händer alltför ofta att de intellektuella eller de starka institutionerna i vissa länder vägrar förstå fenomenet med italiensk terrorism, vilket leder till tvivel på trovärdigheten i vårt rättssystem.

Eftersom detta är den rättsliga grunden till att man vägrar utlämna Cesare Battisti kan vi inte göra annat än att förkasta det. Cesare Battisti, en person med något dunkel bakgrund, är en produkt av en tid då tusentals unga människor, varav många var fruktansvärt ensamma, valde väpnad kamp som ett medel för politisk kamp och som till slut omvandlade den utopiska dröm som de trodde på till ett brott. Andra länder har upplevt liknande tragedier men inget land har hittills erbjudit förgrundsgestalterna för dessa några chanser till reform, i motsats till Italien, som i sin kamp mot terrorismen verkligen har stärkt känslan av nationell enighet.

I enlighet med vädjan från offrens släktingar kräver vi därför att Cesare Battisti ska ställas inför rätta i Italien, där man, precis som man har gjort i hundratals andra fall med före detta terrorister som nu har integrerats i det sociala och civila livet igen, vet hur man ska visa att ett straff enligt västvärldens rättscivilisation också innebär att gottgöra något, som i fallet med italienaren Cesare Beccaria, och inte bara är skrämsel eller brutalitet, som de brasilianska myndigheterna fruktar.

  Ilda Figueiredo, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Herr talman! Detta är en fråga som inte är verkligt brådskande. Samtidigt råder det inte någon brist på verkligt brådskande frågor, till exempel frihetsberövandet av och lönnmordet på fackföreningsmedlemmar i Colombia, förtryck och dödsfall i Honduras eller den tragiska situationen i de delar av Palestina som är ockuperade av Israel.

Om ni vill tala om Brasilien, då vore en verkligt brådskande fråga att visa solidaritet med de människor som har drabbats av de stormar som nyligen härjat i delstaten Rio de Janeiro, framför allt i städerna Nova Friburgo, Petrópolis och Teresópolis, som dödat över 700 personer, gjort över 13 000 personer hemlösa och orsakat oändliga skador.

Det är beklagligt att Europaparlamentet inte har uttalat sig om denna tragedi och heller inte har bett kommissionen att uttrycka sitt deltagande till Brasiliens president eller dess tillgänglighet att bistå med nödvändig hjälp. Från dessa stolsrader gratulerar vi därför Brasiliens nya president Dilma Roussef till att hon nyligen valts till sin post. Vi vill framföra vårt deltagande och djupt beklaga stormens tragiska följder, även till Brasiliens kongress, de familjer som fallit offer för denna tragedi och alla människor i Brasilien.

När det gäller den resolution som har lagts fram här insisterar vi på att de rättsliga myndigheternas beslut i Brasilien, där Cesare Battisti hålls häktad, ska respekteras, och att de avgöranden som dessa myndigheter fattar ska inväntas, utan påtryckningar från detta parlament. Jag föreslår därför att förslaget ska dras tillbaka för att undvika ett beklagligt beslut.

(Talaren godtog att besvara två frågor (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

  Francesco Enrico Speroni (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill svara min kollega, som sade att det finns många andra brådskande frågor att ta itu med och så vidare, helt enkelt genom att klarlägga det faktum att detta, i motsats till många andra frågor som ganska uppenbart är värda vårt intresse, är en brådskande fråga, som inte bara inbegriper ett land utanför EU, utan även ett land inom EU, och som även handlar om att EU-medborgare har dödats eller blivit handikappade.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Jag har redan sagt, och jag upprepar nu, att detta inte är någon verkligt brådskande fråga. Vi vet att de brasilianska rättsliga myndigheterna har denna fråga på sitt bord och att den italienska medborgaren hålls häktad i Brasilien. Därför anser vi att parlamentet inte får utöva några påtryckningar på de brasilianska rättsliga myndigheterna. Vi måste invänta de beslut som de fattar i sinom tid. När det gäller brådskande frågor har vi en hel rad ärenden här, bland annat vårt deltagande med dem som fallit offer för stormarna i Brasilien, som gjort att över 700 personer har dött.

  Roberta Angelilli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har bara en enkel fråga till Ilda Figueiredo. Eftersom många år har förflutit sedan dessa människor dödades, anser du inte att 30 år är tillräckligt lång tid för att vi till sist enträget ska begära att rättvisa skipas?

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL). – (PT) Herr talman! Precis som vi redan har sagt och nu upprepar gäller detta hur vi diskuterar frågan. Vi diskuterar den vid ett tillfälle när vi borde diskutera andra brådskande frågor. Även av Roberta Angelillis uttalande framgår tydligt att detta kunde ha diskuterats vid en annan tidpunkt och att det fortfarande kan diskuteras vid ett annat tillfälle, men inte nu som en brådskande fråga. En brådskande fråga hade varit att visa deltagande med de 700 personer som de senaste dagarna har dött i Brasilien till följd av stormarna.

  Fiorello Provera, för EFD-gruppen. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Cesare Battisti är inte en romantisk hjälte, som vissa har skildrat honom, utan en grym mördare med ett förflutet som rånare och en person som har förklarats skyldig till mord på fyra personer genom nackskott.

Cesare Battisti har orättfärdigt dragit fördel av Mitterrands doktrin om politisk asyl och skyddats och idealiserats i vissa vänsterpolitiska franska intellektuella kretsar. Efter att han flytt till Brasilien för att undvika hemsändning och fängelsestraff har han räddats av president Lula på grund av ett felaktigt beslut som förmodligen fattats av politiska skäl, utan hänsyn till offrens eller deras släktingars lidande.

Ilda Figueiredo, parlamentets krav till de brasilianska myndigheterna och till kommissionen innebär inte bara ett krav på respekt för rättsliga regler och bilaterala avtal, utan det syftar även till att bekräfta principen att inga ideologiska skäl kan rättfärdiga en mördares handlingar och att inget land kan garantera hans straffrihet.

Vi får inte glömma att det finns ett etiskt värde i den moraliska gottgörelse till offren som ett avtjänande av straff innebär. Detta är grunden till den sociala överenskommelse som bär upp alla civiliserade samhällen eller samhällen som har för avsikt att vara civiliserade.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Fortfarande är detta inte glömt, 31 år efter blodsutgjutelsen av dem som fallit offer för de barbariska mord som Cesare Battisti och hans gäng begått.

I går hörde vi offrens släktingar tala under en presskonferens i Strasbourg, och smärtan hos dem är ett verkligt bevis för att minnet lever. Det var Clemente Mastella – den dåvarande justitieministern i den italienska regeringen – som genom institutionella handlingar gjorde stora insatser för att det slutligen skulle skipas rättvisa i Battistis fall.

I dag är det Europaparlamentet, som för ovanlighetens skull visar enighet genom ett gemensamt resolutionsförslag, som kraftfullt tillsammans med offrens släktingar, Italiens medborgare och hela Italien, ber ett annat land, som är en vän av Europa och en vän av Italien, att omedelbart utlämna förbrytaren och terroristen Cesare Battisti som har förklarats skyldig i slutliga avgöranden, så att denna svåra och smärtsamma händelse, som har dragit ut på tiden alldeles för länge, till sist kan få en ände.

  Carlo Fidanza (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! ”Han var själv en småtjuv eller en mindre förbrytare, men han var smart och trodde precis som jag att han kunde bli politiker. De personer som skadades mest känslomässigt och fysiskt av de brott som hans gäng begick har aldrig begärt någon hämnd, utan artigt, till och med nu, bett om sanning och rättvisa. Inte för att det gäller en livstidsdom, utan för att domen har fallit och för att det straff som har utdömts i enlighet med bestämmelserna i vårt rättssystem ska respekteras och verkställas.” Dessa ord kommer från Arrigo Cavallina, som var den som värvade Cesare Battisti i fängelset när han avtjänade ett straff för rån, i ett uttalande om Cesare Battisti, hans brott och offrens familjer.

Detta är själva kärnan i hela historien: Cesare Battisti var en vanlig förbrytare som gjorde sig själv till terrorist. Han har dömts till ett liv i fängelse för att ha begått eller beordrat mord på fyra försvarslösa personer, han har sökt skydd först i Mexiko, sedan Frankrike och nu i Brasilien, och han skyddas av ett nätverk av internationellt stöd som om han vore en romantisk revolutionär och inte en skoningslös mördare.

Därför är kravet på utlämning av Cesare Battisti till Italien inte bara den senaste händelsen i en lång historia av förmodad politisk förföljelse, som vissa personer i intellektuella kretsar fortfarande vill få oss att tro, utan det rättmätiga kravet från en EU-medlemsstat – dessutom en stat som var med och grundade EU – på att de internationella fördragen och dess eget rättssystem ska respekteras.

(Applåder)

  Charles Tannock (ECR). – (EN) Herr talman! Jag protesterar mot ert beslut att använda förfarandet ”catch the eye” enbart på grundval av vilka som inte har talat i debatten om Pakistan. Detta är en helt annan debatt i en annan fråga. Hittills har det varit en debatt mellan Lusoanhängare och italienare. Det är jättebra, men kanske vill även andra länder ha en åsikt i frågan, och även andra delegationer från andra politiska grupper.

  Talmannen. – Jag instämmer fullständigt i att detta är en helt annan debatt, men vi har en tilldelad tid på två minuter, så jag kan bara ge två personer tid att tala. Om du vore i min sits, vad skulle du göra? Jag vill ge alla som inte talade under föregående punkt en ärlig chans och en ärlig chans till företrädarna för varje politisk grupp. Det beror mycket på situationen att främst italienska kolleger har fått tala, men jag vill nu rätta till detta och ge ordet till främst icke-italienska ledamöter.

  Eija-Riitta Korhola (PPE). – (FI) Herr talman! I viss utsträckning förstår jag den frustation som vissa av mina kolleger har känt i fråga om den brådskande aspekten av resolutionen om Cesare Battisti.

I slutet av december, efter att president Lula da Silva fattat beslut om att inte tillåta utlämning, meddelade Berlusconi att han skulle kalla tillbaka sin ambassadör från Brasilien och fortsätta kampen för att få Battisti utlämnad till Italien. Detta är utan tvivel en del av samma kamp.

Det gör emellertid inte Battistis brott mindre allvarliga. Battisti har försökt slippa undan den italienska dömande makten under 30 år nu och hittills har han undkommit en livstidsdom för mord. Förbindelserna mellan EU och Brasilien bygger på förtroende, i den mån som det finns respekt för demokratin, rättsstaten och de mänskliga rättigheterna. Att brottslingar får status som politiska flyktingar kan inte godtas.

  Corina Creţu (S&D). – (RO) Herr talman! Jag anser att respekten för rättsligt oberoende – en grundläggande norm som EU och Brasilien delar – bör ha företräde framför alla andra överväganden. Jag tror fullt och fast att de utmärkta förbindelserna mellan de dessa parter, både i ekonomiskt och politiskt hänseende, kommer att backas upp av lika bra samarbete i rättsliga frågor, så att Cesare Battisti, som har dömts till livstids fängelse för fyra mord och andra brott, kommer att avtjäna sitt straff i enlighet med den rätt som han är underkastad.

Det finns ett bilateralt utlämningsavtal mellan Brasilien och Italien. Därför måste vi vädja till Brasilien om att detta avtal ska respekteras. Eftersom tvisten i hög grad har en politisk aspekt anser jag att dialogen bör inledas på denna nivå med den nya brasilianska statschefen.

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL). – (FR) Herr talman, mina damer och herrar! Jag är smått överraskad över antalet ledamöter här i kammaren en torsdagseftermiddag. Eftersom jag hör till de ledamöter som alltid är närvarande på torsdagseftermiddagarna tycker jag att det plötsliga intresset för mänskliga rättigheter är ganska ovanligt.

Jag skulle ha välkomnat detta om jag inte hade noterat att de närvarande främst är italienska ledamöter, som vanligtvis inte brukar vara intresserade av mänskliga rättigheter och som av denna anledning är de första att ...

(Protester)

Min kära kollega, vill du klargöra någonting? Tala då i mikrofonen så att jag kan svara dig. Det här brukar kallas för en personlig anklagelse. Du är från Italien och jag är från Frankrike, jag respekterar dig som italiensk medborgare. Vem som helst kan se att det faktiskt till största delen är italienska ledamöter här i kammaren, vilket är minst sagt ovanligt för en torsdagseftermiddag. Själv är jag här varje torsdagseftermiddag! Varje torsdagseftermiddag är jag här i kammaren!

(Häcklande)

Jag ber om tystnad så att jag kan tala! Jag har inte för vana att avbryta mina kolleger och jag tolererar inte att bli avbruten själv! Herr talman! Kan jag få använda min tilldelade tid, tack?

(Talmannen bad talaren att fortsätta.)

Jag har även lagt märke till att de italienska ledamöterna i allmänhet är de första att begära att deras demokrati ska respekteras och att ingen ska lägga sig i de italienska angelägenheterna. Det är ett faktum. Man behöver bara läsa Europaparlamentets debatter för att inse detta. Vi är inte här för att ta reda på om Cesare Battisti är skyldig eller inte. Jag vet – och jag talar till er just nu – att åren av politisk terror är en svår tid för de italienska medborgarna att komma till ro med. Jag vet det. Jag vet att offren varit många. Men jag vet även att inte alla som har gjort sig skyldiga till terroristattacker har ställts inför rätta i Italien. Jag upprepar: inte alla som har gjort sig skyldiga till terroristattacker har ställts inför rätta i Italien!

(Häcklande)

Skulle ni kunna låta mig tala utan att avbryta mig? Man kan tro att vi är vi ett nationellt parlament! Så här går det inte till i Europaparlamentet! Herr talman, skulle jag kunna få tala utan att bli avbruten?

(Talmannen bad talaren att avsluta.)

Jag anser att vi här en torsdagseftermiddag inte har att göra med en fråga som innebär att vi lägger oss i förbindelserna mellan Brasilien och Italien. Vi är här för att se till att rätten till rättvisa iakttas, det håller jag fullständigt med om, men låt oss sedan ge den brasilianska högsta domstolen tid att avge sin dom. Frågan är nu uppe i de brasilianska domstolarna och högsta domstolen ska fortfarande avge sin dom. Den här frågan faller inte inom ...

(Talmannen avbröt talaren.)

(Talaren godtog att besvara en fråga (blått kort) i enlighet med artikel 149.8 i arbetsordningen.)

(FR) Herr talman! Jag brukar respektera mina kolleger och jag är beredd att svara på frågan. Jag skulle verkligen vilja se att de visade mig samma tolerans.

  Roberta Angelilli (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Om du respekterar dina ledamöter, Marie-Christine Vergiat, borde du definitivt inte understå dig att säga att dina italienska kolleger aldrig har varit intresserade av mänskliga rättigheter.

Jag har varit här i 16 år. Du kan kontrollera mitt utförda arbete i parlamentet och jag förtjänar sannerligen inte att bli uppläxad av dig i fråga om mänskliga rättigheter.

På mina kollegers vägnar vill jag fråga om du inte skäms över att hysa tvivel om dessa fyra personer?

Vet du om det arbete de har uträttat? De var mycket ödmjuka människor. En var säkerhetsvakt, en var slaktare, en var affärsman och den sista var agent i den allmänna säkerhetsstyrkan.

I går berättade barnen till dessa personer, som vid den tiden var mellan tio och femton år gamla, att de varje dag minns sina fäder i en blodpöl. Anser du verkligen att det är lämpligt att ta upp en strid?

  Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL). – (FR) Herr talman! Jag anser att detta är en fråga i form av en personlig anklagelse. Nej, jag skäms inte, Roberta Angelilli, för jag har klargjort vad jag menar genom att säga att jag anser att åren av politisk terror har varit svåra år för Italien. Jag anser att åren av politisk terror har varit svåra år för Italien! Jag vet hur många offren har varit i Italien. Jag har intresserat mig personligen för denna tidsperiod.

Därför skäms jag inte, nej. Jag ifrågasätter inte offren. Jag ifrågasätter hur de italienska ledamöterna använder sammanträdet en torsdagseftermiddag, som är reserverat för frågor som gäller mänskliga rättigheter, till att debattera en fråga som strikt gäller Italien och Brasilien. Jag anser – och jag hoppas att kommissionsledamoten också kommer att svara på liknande sätt – att EU inte har något ärende som innebär att vi lägger oss i förbindelserna mellan Brasilien och Italien. Det är inte vår roll. Dessa sammanträden är reserverade för mänskliga rättigheter! Och vad mer är, Roberta Angelilli, jag har inte läxat upp dig i denna fråga!

  Talmannen. – Jag kommer inte att godta några fler frågor med blått kort. Vi har hört argumenten och vi har hört motargumenten. Vi övergår nu till nästa talare.

  Mario Mauro (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Jag vill ta upp en ordningsfråga på grundval av den artikel som gäller utarbetandet av föredragningslistan. Jag vill bara påpeka att den här frågan står på föredragningslistan till följd av ett beslut av talmanskonferensen, som i måndags sedan ratificerats genom en omröstning i plenum.

Den står inte på föredragningslistan på grund av önskemål från de italienska ledamöterna. Det är en officiell handling som begärts först av talmanskonferensen och sedan av hela parlamentet.

(Applåder)

  Oreste Rossi (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! EU måste verkligen se till att det undertecknade fördraget mellan Brasilien och Italien, som syftar till att reglera villkor och förfaranden för samarbete i frågor som gäller utlämning, respekteras.

Den brasilianska högsta domstolen har beviljat utlämning av Cesare Battisti, som har förklarats skyldig i omkring sju rättegångar och dömts i sin frånvaro till fyra livstidsdomar för lika många mord, med slutliga avgöranden från de italienska dömande myndigheterna. Ofattbart nog har Brasiliens avgående president vägrat att utlämna denna förbrytare till Italien. I en handling av största förakt för vårt land har en grupp vänsterpolitiska brasilianska parlamentsledamöter dessutom besökt Cesare Battisti i fängelset och tagit foton på sig själva när de firar tillsammans med honom.

EU, som har utmärkta handelsmässiga och ekonomiska förbindelser med Brasilien, kan inte göra annat än ingripa för att verkställa lagen och rätten till rättvisa för offrens släktingar. Så sent som i går mötte ledamöter av Europaparlamentet, som för en gångs skull alla var eniga, oavsett politisk anknytning, offrens släktingar i Strasbourg.

  Štefan Füle, ledamot av kommissionen. – (EN) Herr talman! Kommissionen är fullt medveten om det beslut som Brasiliens avgående president nyligen fattat om att vägra utlämning av den italienske medborgaren Cesare Battisti, som dömts i sin frånvaro till livstids fängelse och fler andra fängelseperioder av den italienska domstolen.

Jag har lyssnat ordentligt på era åsikter i denna särskilda fråga och jag delar ert deltagande med offren och deras familjer. Kommissionen anser dock att det inte finns något utrymme för inblandning i detta fall. EU har inte slutit något utlämningsavtal med Brasilien och, även om så hade varit fallet, skulle unionen inte haft någon rätt att ingripa i utlämningsfrågor. Ett beslut om utlämning mellan EU-medlemsstaterna eller mellan EU-medlemsstaterna och tredjeländer är helt och hållet reserverat för den dömande makten.

Italiens förbindelser med Brasilien i brottmålssamarbete regleras av ett bilateralt utlämningsavtal som slöts 1989. De brasilianska myndigheterna har använt sitt utrymme för fri bedömning inom lagen för att vägra utlämning av Cesare Battisti.

Jag vill i mycket klara ordalag tillägga att i fallet med utlämningar hyser jag inga tvivel om att den italienska dömande makten har den höga standard som förväntas av EU:s medlemsstater.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum omedelbart.

Skriftliga förklaringar (artikel 149)

  Ana Gomes (S&D), skriftlig. – (PT) Jag är emot initiativet i denna resolution, eftersom jag anser att fallet med Cesare Battistis utlämning inte har någonting att göra här i kammaren i en debatt om brådskande frågor om ”fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer”, helt enkelt för att det inte är en kränkning av de mänskliga rättigheterna eller av demokratiska och rättsstatliga principer i Brasilien, och även för att det inte är en brådskande fråga. Detta är en rättslig och politisk tvist mellan Brasilien och Italien, och ett avgörande av högsta domstolen i Brasilien har ännu inte kommit. I detta läge borde parlamentet sända två budskap till Brasilien: ett om deltagande beträffande den katastrof som krävt mer än 700 personers liv, och ett om glädjen över det demokratiska valet av president Dilma Rousseff. Brasilien är utan tvekan ett demokratiskt land som har gjort betydande framsteg politiskt, civilrättsligt, socialt, ekonomiskt och kulturellt under det senaste årtiondet och som är en förebild i kampen mot fattigdom och svält, tack vare regeringens program mot svält och för familjebidrag.

  Monica Luisa Macovei (PPE), skriftlig. – (EN) De rättsstatliga principerna måste upprätthållas. De offentliga institutionernas trovärdighet är beroende av det. Den brasilianska presidenten Lula var bemyndigad av Brasiliens högsta domstol att utlämna Cesare Battisti, en italiensk medborgare som bland andra anklagelser dömts till fyra mord. Den 31 december 2009 vägrade president Lula att på sin sista dag i ämbetet utlämna Cesare Battisti till Italien. Jag förväntar mig att de brasilianska myndigheterna kommer att avge ett opolitiskt och objektivt slutligt avgörande, ett avgörande som innebär att de rättsstatliga principerna upprätthålls. De rättsstatliga principerna är grundläggande för förbindelserna mellan Brasilien och EU. Våra fördrag bygger på dessa principer om mänskliga rättigheter och rättvisa. Jag litar på att dessa principer kommer att fortsätta att vara ömsesidiga.