ORDFÖRANDESKAP: DURANT
Vice talman

(Sammanträdet öppnades kl. 9.00.)

  Talmannen. – Nästa punkt är en gemensam debatt om

– rekommendationen av Artur Zasada, för utskottet för transport och turism, om utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet, om ingående av protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan (15381/2010 – C7-0385/2010 – 2010/0112 (NLE)) (A7-0046/2011),

– rekommendationen av Silvia-Adriana Ţicău, för utskottet för transport och turism, om utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet om ingående av luftfartsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Kanada, å andra sidan (15380/2010 – C7-0386/2010 – 2009/0018 (NLE)) (A7-0045/2011), och

– rekommendationen av Dominique Riquet, för utskottet för transport och turism, om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Socialistiska republiken Vietnams regering om vissa luftfartsaspekter (14876/2010 – C7-0366/2010 – 2007/0082 (NLE)) (A7-0044/2011).

  Artur Zasada, föredragande. − (PL) Fru talman! Protokollet vi ska rösta om är ett mycket viktigt dokument. Tillsammans står flygmarknaderna i EU och Förenta staterna för cirka 60 procent av flygtrafiken i världen. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för europeiska och amerikanska flygbolag skulle ge passagerare och fraktbolag förbättrad service, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Min dröm är att passagerarna ska kunna dra nytta av konkurrensen mellan flygbolagen på grundval av marknadsprinciper, att passagerare i transittrafik till Förenta staterna bara ska behöva passera en säkerhetskontroll, att passagerare i EU och Förenta staterna ska ha samma rättigheter, och, naturligtvis, att de ska vara medvetna om dessa rättigheter.

Kommer protokollet att kunna garantera detta? Nej. Men jag är övertygad om att det är ett steg i rätt riktning, och att det kommer göra det betydligt lättare att i framtiden uppnå dessa mål. Under de successiva förhandlingsrundorna mellan EU och Förenta staterna var det många gånger mycket tveksamt om protokollet skulle undertecknas. Slutligen lyckades vi dock anta det. Följden har blivit att många risker har kunnat undvikas, däribland den största risken av alla, nämligen att upphävandeklausulen skulle utlösas, vilket hade medfört att avtalet upphävdes och att de resultat man uppnått under båda förhandlingsstadierna skulle ha omintetgjorts. Det hade inneburit en återgång till den rättsliga situationen som den var för sju år sedan, vilket vore oacceptabelt. Sex av EU:s medlemsstater har inga bilaterala luftfartsavtal med Förenta staterna, och om dokumentet hade avvisats hade det inneburit att dessa medlemsstater inte kunnat ha flygförbindelser mellan sina flygplatser och amerikanskt territorium.

Inte heller i den andra etappen av avtalet nås det slutliga målet, nämligen ett fullständigt marknadsöppnande utan restriktioner, men här finns ett antal incitament för att främja reformer. Framför allt kommer Förenta staterna att ändra sin lagstiftning så att det blir möjligt för investerare från EU att bli majoritetsägare i amerikanska lufttrafikföretag, och EU kommer att medge detsamma för amerikanska investerare.

Jag är särskilt nöjd med den vikt som läggs på avtalets sociala dimension. I detta sammanhang bör kommissionen använda avtalet för att främja efterlevnaden av relevant internationell lagstiftning om sociala rättigheter, särskilt normerna för arbetslivet i de grundläggande konventionerna från Internationella arbetsorganisationen och OECD samt Romkonventionen. Det kommer att få lufttrafikföretagen att bättre respektera de anställdas rättigheter. Genom avtalet förstärks också samarbetet i miljöfrågor genom att man kräver kompatibilitet med och växelverkan i fråga om grön teknik, miljövänliga bränslen och flygledningssystem.

Som föredragande var jag angelägen om att placera frågan i ett större sammanhang och lägga fram såväl positiva som negativa aspekter av protokollet, utan att falla för frestelsen att enbart betona de svaga eller starka punkterna. När jag inledde arbetet utgick jag varken från att vi måste stödja eller avvisa protokollet. Efter många möten och diskussioner har jag dock kommit fram till att det är bättre för EU att anta dokumentet än att avvisa det.

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande. – (RO) Fru talman! Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utvidgade de områden där parlamentets godkännande krävs för ingående av ett internationellt avtal. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori, eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas.

Luftfartssektorn har fram till det nuvarande avtalet varit föremål för bilaterala avtal med 19 av EU:s medlemsstater. Nu tänker jag då på avtalen mellan Europeiska unionen och Kanada. Många av dessa avtal var restriktiva och gav inte fullständig tillgång till respektive marknad.

I november 2002 fastslog EG-domstolen att vissa bestämmelser i dessa bilaterala avtal stred mot gemenskapsrätten.

Förhandlingsmandatets mål är att inrätta ett öppet luftfartsområde mellan EU och Kanada. Detta skulle skapa en gemensam lufttransportmarknad mellan Europeiska unionen och Kanada, med fri rörlighet för investeringar och där europeiska och kanadensiska lufttrafikföretag skulle kunna tillhandahålla luftfartstjänster utan restriktioner, även på den andra partens inhemska marknad.

Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada paraferades den 30 november 2008, godkändes vid toppmötet mellan EU och Kanada den 6 maj 2009 och undertecknades den 17–18 december 2009.

Vad innehåller då detta avtal? Det innehåller bland annat bestämmelser om ett gradvis införande av trafikrättigheter och investeringsmöjligheter och om ett långtgående samarbete i ett antal frågor, bl.a. skyddsåtgärder, säkerhet, sociala frågor, konsumentintressen, miljö, flygledningstjänst, statligt stöd och konkurrens.

Alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från hela EU. Genom avtalet avskaffas alla restriktioner i fråga om linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och Europeiska unionen. Lufttrafikföretagen kommer att vara fria att ingå kommersiella avtal – såsom avtal om gemensamma linjebeteckningar, som är viktiga för lufttrafikföretag som flyger till många destinationer – och att sätta sina priser i enlighet med konkurrenslagstiftningen.

Avtalet innehåller bestämmelser för ett öppnande av marknaden i flera faser. Under fas ett är utländskt ägande av lufttrafikföretag begränsat till 25 procent, såsom var fallet när förhandlingarna om avtalet avslutades. Fas två kommer att inledas så snart Kanada har vidtagit de åtgärder som krävs för att göra det möjligt för europeiska investerare att äga upp till 49 procent av rösterna i de kanadensiska lufttrafikföretagen. Fas tre inleds när båda sidor har gjort det möjligt för investerare att starta och kontrollera nya lufttrafikföretag på varandras marknader. Fas fyra är det slutliga steget med full frihet att flyga mellan, inom och bortanför de båda marknaderna, inklusive mellan platser inom den andra partens territorium. Det är cabotage jag talar om.

Det finns några punkter i betänkandet som jag särskilt vill ta upp. Även om detta avtal går längre än avtalet med Förenta staterna när det gäller marknadstillträde, så är det mindre specifikt när det gäller att erkänna den sociala dimensionen.

Det är därför viktigt att kommissionen använder avtalet, och då framför allt möjligheten att hänvisa frågor till den gemensamma kommittén, för att främja efterlevnaden av relevant internationell lagstiftning om sociala rättigheter, särskilt normerna för arbetslivet i de grundläggande konventionerna från Internationella arbetsorganisationen.

Med tanke på den gemensamma kommitténs viktiga roll, bland annat i fråga om politiskt känsliga frågor som miljö- och arbetslivsnormer, är det viktigt att kommissionen ser till att parlamentet informeras fullt ut och rådfrågas om kommitténs arbete och även om framtida ändringar av fördraget.

  Dominique Riquet, föredragande. – (FR) Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort, inte på grund av att avtalet med Vietnam skulle vara mindre viktigt, utan därför att Silvia-Adriana Ţicău redan i fråga om det föregående betänkandet, om Kanada, har tagit upp den lagstiftning och det regelverk inom vilken dessa luftfartsavtal mellan Europeiska unionen och ett tredjeland kommer att gälla.

Kontexten är därmed exakt densamma, förutom att vårt avtal, som är enklare och mindre ambitiöst, syftar till att inom flygtrafikområdet horisontellt reglera de 17 bilaterala avtal som tidigare funnits mellan Vietnam och en del EU-länder och, naturligtvis, utöka dem till att gälla hela unionen. Avtalet handlar inte om att öppna marknaden eftersom Vietnam har en statligt reglerad ekonomi och där är det naturligtvis inte tal om att öppna marknaden. Syftet är därför – som föregående talare redan har sagt – att anpassa de befintliga bilaterala luftfartsavtalen som hittills har ingåtts mellan Europeiska unionen och Vietnam till EU-lagstiftningen.

En av de viktigaste punkterna i avtalet är klausulen om utseende av lufttrafikföretag som omfattar alla EU-lufttrafikföretag. Detta kommer att ge alla EU-lufttrafikföretag icke-diskriminerande tillgång till flygrutter mellan Europeiska unionen och Vietnam. Avtalet omfattar även säkerhetsbestämmelser som ska samordna bestämmelserna av denna typ, samt en klausul som förbjuder konkurrensbegränsande metoder. Vi har stött på flera svårigheter, vilket förklarar varför det har tagit tid att nå fram till detta avtal – det har faktiskt tagit flera år.

Förslaget om att införa en klausul om bränsleskatt förkastades till slut av Vietnam. Denna klausul, som vanligtvis förekommer i de luftfartsavtal som förhandlas fram av kommissionen, medger beskattning av ett tredjelands lufttrafikföretag som trafikerar en rutt inom EU. Det ska förstås påpekas att Vietnam för tillfället inte trafikerar eller tänker trafikera några flygrutter inom Europeiska unionen.

Dessutom har den vietnamesiska regeringen lovat inleda bilaterala förhandlingar med medlemsstaterna om det visar sig nödvändigt eller om något vietnamesiskt lufttrafikföretag skulle lägga in en flygning inom Europeiska unionen.

Avslutningsvis innebär ratificeringen av avtalet helt klart fler fördelar än avsaknaden av ett sådant avtal, även utan bränsleskattklausul. Det kommer att medföra att EU-rättens principer respekteras bilateralt och i fråga om alla EU-medlemsstater. Vi uppmanar därför Europaparlamentet att ratificera avtalet.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Fru talman! Jag skulle vilja tacka parlamentet och särskilt föredragandena för deras stöd till kommissionen i fråga om dessa viktiga avtal. Alla tre har fått ett starkt stöd från utskottet för transport och turism.

Jag börjar med att tacka Artur Zasada, föredraganden i fråga om avtalet med Förenta staterna, för hans mycket positiva rekommendation om resultatet av förhandlingarna med Förenta staterna om andra etappen av luftfartsavtalet. Som ni minns var syftet med diskussionerna om den andra etappen att underlätta en normalisering av den transatlantiska marknaden och att utöka och fördjupa de utmärkta relationerna på flygtrafikområdet som etablerats genom den första etappen av avtalet, som inleddes i mars 2008.

Jag ska nu ta upp de viktigaste inslagen i luftfartsavtalets andra etapp. Denna etapp skapar förutsättningar för ytterligare investeringar och marknadstillträde. Den stärker också ytterligare ramen för samarbetet i fråga om miljö, socialt skydd, konkurrens och säkerhet.

Beträffande miljön fastställs i avtalet en tydlig ram för hantering av lokala och globala utmaningar. Avtalet syftar till att minska säkerhetsbördan för passagerare, lufttrafikföretag och flygplatser i Europa. För första gången i ett luftfartsavtal av den här typen har behovet att balansera marknadstillträde med ett starkt socialt skydd erkänts genom ett åtagande att genomföra avtalsbestämmelserna på ett sätt som inte undergräver arbetstagarnas rättigheter.

På den kommersiella sidan har EU fått utökade rättigheter, bland annat direkt tillgång till ”Fly America”-programmet, med undantag för försvaret.

Avtalets andra etapp är inte helt perfekt. Liksom ni hade jag gärna sett en omedelbar och oåterkallelig ändring av Förenta staternas lagar om ägande och kontroll av sina lufttrafikföretag. Detta har inte varit möjligt, men vi lyckades få ett åtagande från Förenta staterna att arbeta för en reform av dessa regler i framtiden. Som en del av avtalet har EU och Förenta staterna beslutat att nå målet att undanröja kvarvarande marknadshinder inom industrin, bland annat sådana som begränsar lufttrafikföretagens tillgång till globalt kapital.

Jag går vidare till avtalet med Kanada. Här vill jag tacka utskottet för transport och turism, och i synnerhet Silvia-Adriana Ţicău. Detta ambitiösa avtal syftar till att uppnå ett fullständigt öppnande av marknaderna för trafikrättigheter och investeringar, och samtidigt nå en oöverträffad nivå av konvergens i lagstiftning och samarbete mellan myndigheterna.

När det gäller marknadstillträde omfattar avtalet samtliga trafikrättigheter och investeringsmöjligheter. Det innebär 100 procents ägande och kontroll. Det sker genom ett stegvis öppnande av marknaden i fyra faser. Bland avtalets många fördelar för båda sidor är det också värt att notera inrättandet av lika villkor för industrin, liksom gemensamma eller kompatibla normer för skyddsåtgärder, säkerhet och flygledningstjänster. Sist men inte minst är jag övertygad om att avtalet – genom att undanröja befintliga rättsliga restriktioner – kommer att leda till en betydande ökning av antalet passagerare, generera olika fördelar för konsumenterna och skapa nya arbetstillfällen.

När det gäller avtalet med Vietnam vill jag tacka föredraganden Dominique Riquet för hans stöd till detta horisontella avtal. Hittills har vi förhandlat fram 45 sådana horisontella avtal med partnerländer över hela världen. Under ett besök i Europeiska unionen den 4 oktober 2010 undertecknade den vietnamesiska premiärministern avtalet, som är ett viktigt steg mot att stärka relationerna mellan EU och Vietnam på luftfartsområdet.

Det horisontella avtalet kommer att återställa rättssäkerheten i våra luftfartsrelationer med Vietnam genom att de bilaterala luftfartsavtalen mellan 17 medlemsstater och Vietnam anpassas till EU-lagstiftningen. Än viktigare är att det kommer att undanröja de nationalitetsbegränsningar som finns i de bilaterala luftfartsavtalen mellan EU:s medlemsstater och Vietnam. Därmed kommer alla EU:s lufttrafikföretag kunna dra nytta av de befintliga bilaterala avtalen mellan Vietnam och medlemsstaten.

Tack för uppmärksamheten. Jag ser nu fram emot debatten.

  Mathieu Grosch, för PPE-gruppen. – (DE) Fru talman, Siim Kallas, mina damer och herrar! Jag vill också tacka alla föredragandena för deras betänkanden. Vi i Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) välkomnar dessa avtal.

Det är 27 avtal som kunde ha ingåtts på området, men som ersatts av ett enda. För oss är teknisk samordning också en viktig fråga. Det ökar säkerhetsnivån inte bara för lufttrafikföretagen själva, utan även för passagerarna. Öppnandet av marknaden och samarbetet på EU-nivå bör behandlas på samma sätt av båda sidor. Det bör framhållas att avtalet med Kanada är ett mycket bra exempel på detta, medan avtalet med Förenta staterna lämnar en del övrigt att önska.

En annan punkt som inte är helt tillfredsställande är bristen på regelbundna kontroller av de sociala och miljömässiga aspekterna av dessa avtal, som borde ingå i alla framtida avtal, eftersom en förenkling av de ekonomiska aspekterna också bör göra det möjligt för oss att använda avtalen för att påverka inte bara EU-marknaden, utan även den globala marknaden. Avtalen innebär viktiga fördelar för passagerarna, eftersom de kan resultera i att kontrollen förenklas utan att för den skull försummas.

Slutligen välkomnar vi avtalet eftersom det, som sagt, innebär att 27 avtal i slutändan ersätts av ett enda. Förhoppningsvis kommer vi snart bara att behöva hantera sju eller kanske tre luftrum, i stället för dagens tjugosju, vilket är en del i arbetet för att förbättra flygsäkerheten och genomföra det gemensamma europeiska luftrummet. Detta kommer att göra förhandlingarna om framtida avtal mycket enklare.

  Saïd El Khadraoui, för S&D-gruppen. – (NL) Fru talman, mina damer och herrar, herr kommissionsledamot! Först och främst vill jag tacka de tre föredragandena för deras arbete och det hjälpsamma samarbetet från deras sida. När vi inom kort inleder en mer allmän debatt om Brian Simpsons betänkande om luftfartsavtal får vi tillfälle att mer noggrant behandla den allmänna inriktningen och strategin när det gäller denna typ av avtal.

Vi, Gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet vill med eftertryck ge vårt stöd till att de gamla bilaterala avtalen mellan våra medlemsstater och tredjeländer ersätts med övergripande globala avtal på EU-nivå. Detta är den bästa garantin för lika villkor för alla EU:s lufttrafikföretag. Det kommer också att stärka integrationen i vår egen luftfartssektor och, naturligtvis, vår förhandlingsposition gentemot tredjeland.

I det sammanhanget är det viktigt att vi är uppmärksamma inte bara när det gäller öppnandet av marknaden för ytterligare flygrättigheter och liknande, men också när det gäller förstärkningen av regelverket om miljö och sociala frågor samt skyddsåtgärder och säkerhet. Vi måste absolut samordna dessa regler på en mycket hög nivå. En annan viktig sak är att nu när Lissabonfördraget har trätt i kraft ska parlamentet inte bara avge yttranden, utan faktiskt godkänna avtalen. Mitt budskap till kommissionen och rådet är därför att de ska utnyttja dessa befogenheter fullt ut och att parlamentet bör ta tillvara sin rätt att godkänna eller ändra tillägg och andra ändringar i ett senare skede.

När det gäller de avtal som ligger framför oss anser vår grupp att avtalet med Kanada är det som kommer närmast den modell vi tänkt oss, det vill säga omfattande samarbete inom områdena säkerhet, sociala frågor, konsumentskydd och miljöskydd. Föredraganden har med rätta konstaterat att avsnitten om sociala frågor borde ha formulerats lite starkare, men det kan lösas i den gemensamma kommittén, som nu blir tvungen att konkretisera en del saker. Förutom det samarbetet har vi också det gradvisa införandet av ytterligare flygrättigheter och den successiva utökningen av möjligheten att bli delägare i varandras lufttrafikföretag.

Avtalet med Vietnam är också en påminnelse om att den asiatiska marknaden blir allt viktigare, och jag tror att vi på denna specifika punkt måste påpeka att rådet under flera år har stretat emot när det gäller att ge kommissionen mandat att förhandla med länder som Kina och Indien. Ett sådant mandat är naturligtvis avgörande för att vi ska kunna göra framsteg här.

Avslutningsvis skulle jag vilja säga något om avtalet med Förenta staterna, särskilt om andra etappen. Detta gäller ett område som täcker 60 procent av världens flygtrafik och det är därför oerhört viktigt. Jag var föredragande inför denna kammare när den första etappen godkändes för några år sedan. Vi är inte helt nöjda när det gäller Förenta staterna, eftersom vissa saker fortfarande behöver hända i fråga om marknadstillträde. Vi ber kommissionen att göra ett åtagande om att sista ordet inte är sagt, att marknaderna kommer att fortsätta öppnas och att vi som parlament kommer att delta fullt ut i den gemensamma kommitténs verksamhet.

  Gesine Meissner, för ALDE-gruppen. – (DE) Fru talman! Jag tackar föredraganden. Vi har redan diskuterat det faktum att parlamentet enligt Lissabonfördraget nu har möjlighet att rösta för eller emot luftfartsavtal av detta slag. Vi kan inte ändra innehållet, men vi kan acceptera avtalen eller förkasta dem. Det gör det inte alltid enkelt, men det är åtminstone en ny uppgift, och vi tar den på stort allvar.

Det verkar vettigt att ersätta ett antal olika bilaterala avtal med ett standardiserat EU-avtal. Luftrummet har ju uppenbarligen inga gränser, vilket är ett bra sätt att förklara detta. Europeiska unionen är också en stark ekonomisk gemenskap och därför är det klokt att diskutera avtal som EU ingår med olika tredjeländer, vilket är vad vi gör nu.

Vi har några mycket olika avtal framför oss i dag. Jag börjar med Vietnam. Det avtalet är det minst komplicerade. Det handlar om olika former av tillträde och tjänster samt säkerhetsföreskrifter, men det är ett relativt kort avtal, och därför ska jag inte orda så mycket om det.

Det mest omfattande avtalet är det med Kanada. Det avtalet handlar inte bara om att säkerställa fri tillgång till luftfartstjänster som kan användas på olika sätt, utan även om frågor som miljö, säkerhet, marknadstillträde och ägande. Här har vi för länge sedan passerat fas ett på 25 procent och redan nått fas två med 49 procent ägande på varandras lufttrafikmarknader. Nu är vi på väg in i fas tre och fyra. I fas tre kommer det att vara möjligt att etablera sig som lufttrafikföretag i ett annat land och en annan region. Fas fyra skulle möjliggöra att ett EU-baserat lufttrafikföretag flyger mellan A och B inom Kanada.

Vi har inte kommit tillnärmelsevis så här långt med Förenta staterna, trots att förhandlingarna har pågått under en lång tid. Jag vill påpeka ytterligare en sak. Siim Kallas sade att stödet för denna fråga är starkt från oss alla, men när det gäller Förenta staterna är vår reaktion mer återhållsam, eftersom avtalet inte utgör ett verkligt partnerskap. Förenta staterna vill ha mer från oss än de är beredda att ge, och vi måste fortsätta förhandla om detta. Bortsett från denna punkt kommer vi att rösta för, eftersom det är uppenbart att framsteg har gjorts.

  Jacqueline Foster, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Vi välkomnar också att man nu med framgång slutfört den andra fasen av EU:s luftfartsavtal. Det var verkligen dags efter flera års försening. Avtalet är ett betydande genombrott och det är glädjande. Förhandlarna har gjort enorma framsteg på områdena säkerhet, konkurrens, marknadstillträde och miljösamarbete. Men liksom kommissionsledamoten är jag besviken över att avtalet inte nådde sitt slutmål, nämligen en fullständigt öppen marknad utan begränsningar på någondera sidan. Om EU:s lufttrafikföretag ska kunna dra nytta av detta måste vi i de framtida diskussionerna ta upp misslyckandet med att fullt ut lösa frågorna om utländskt ägande och kontroll (cabotage). Naturligtvis innebär avtal alltid kompromisser, men det betyder inte att vi till varje pris måste ha ett avtal.

Flygindustrin är oerhört viktig för EU. Den främjar ekonomisk tillväxt, handel, investeringar och turism. Luftfartsavtal med tredjeländer erbjuder våra lufttrafikföretag stora möjligheter på utländska marknader, och jag uppmanar därför kommissionen att fortsätta sträva efter att ingå luftfartsavtal som är rättvisa och stabila och som leder till fullständig liberalisering, vilket kommer att gynna såväl EU:s lufttrafikföretag som dess konsumenter. Slutligen vill vi bara uttrycka vårt stöd till avtalet mellan EU och Vietnam.

  Eva Lichtenberger, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, Siim Kallas, mina damer och herrar! Under de senaste åren har vi ingått en lång rad luftfartsavtal, och det har alltid involverat att samla de gamla nationella avtalen under ett gemensamt EU-paraply. Nu börjar saker och ting förändras när det gäller EU:s inblandning och detta är mycket viktigt.

Avtalet med Vietnam följer till stor del den gamla modellen som vi alltid har använt. Däremot är avtalet med Kanada mer ambitiöst, vilket jag välkomnar. Samarbetet inom miljöfrågor och sociala frågor är positivt, men enligt min mening kunde det utökas ytterligare. När det gäller avtalet med Förenta staterna är läget helt annorlunda. I det fallet anser jag att vi har gett efter alldeles för tidigt. Marknadstillträde är en fråga om rättvisa och i detta avtal är inte reglerna rättvisa. Ändå gav vi med oss. I stor utsträckning har vi misslyckats med att täcka vissa aspekter av de sociala förhållandena. Alldeles för lite har gjorts på detta område. Vi måste se till att det inte sker någon social dumpning här, särskilt som detta också är en säkerhetsfråga när det gäller lufttrafikföretag. Vi måste göra detta helt klart.

Den andra punkten jag vill ta upp är de stora problemen när det gäller miljöfrågor. Förenta staterna har börjat utöva ett betydande tryck för att restriktionerna för nattflygningar, som finns där för att skydda lokalbefolkningen, ska lättas eller tas bort helt. Påtryckningarna är intensiva och jag är rädd att vi kommer att tvingas ge efter. Vi måste göra helt klart att detta skulle vara en katastrof för alla som bor nära en flygplats. När det gäller säkerheten drar Förenta staterna gradvis åt skruven och tyvärr sker genomförandet i EU helt oemotsagt. Detta är ett misstag och det vill jag vara mycket tydlig med.

Slutligen vill jag nämna den gemensamma linjebeteckningen, code-sharing, som presenteras som ett stort framsteg. Jag vill bara säga en sak. Detta kommer i slutändan att begränsa passagerarnas valfrihet. Jag kommer inte att kunna välja vilket flygbolag jag ska flyga med och det kan hända att jag möts av ett helt annat flygbolag när jag kommer till gaten. Hela begreppet konkurrens i flygbranschen är fiktivt och det blir det än mer när det gäller passagerarnas ställning.

  Juozas Imbrasas, för EFD-gruppen. – (LT) Fru talman! I Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, utvidgades de områden där parlamentets godkännande krävs för ingående av ett internationellt avtal. Luftfartsavtalen ingår nu i denna kategori, eftersom de täcker ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. Jag anser att genomförandet av avtalen skulle ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Dessutom skulle enhetliga regler vara bra för att främja sund konkurrens. Genom det andra steget har man visserligen tagit ett stort kliv framåt, men det är viktigt att det inte ses som slutet på arbetet med att upprätta en transatlantisk luftfartsmarknad.

När det gäller Kanada är det bra att alla lufttrafikföretag i EU kommer att kunna flyga direkt till Kanada från hela EU. Genom avtalet avskaffas alla restriktioner om linjer, priser och antalet flygningar per vecka mellan Kanada och EU. De ambitiösa målen i detta avtal är mycket välkomna. Avtalet bör fungera som ett riktmärke för andra pågående förhandlingar. Jag anser därför att parlamentet bör godkänna luftfartsavtalet mellan EU och Kanada.

Samma sak kan sägas om avtalet mellan EU och Socialistiska republiken Vietnams regering om vissa luftfartsaspekter. Samtliga dessa luftfartsavtal gynnar och är nödvändiga för EU, våra flygbolag och våra medborgare.

  Hella Ranner (PPE). – (DE) Fru talman! Jag vill först ta tillfället i akt för att tacka alla tre föredragande för deras hårda arbete. Avtalen är mycket viktiga för luftfarten och därmed också för EU. Men jag vill också ta tillfället i akt för att än en gång hänvisa till ramavtalet av den 20 november 2010. Jag hoppas att kommissionen kommer att informera Europaparlamentet på lämpligt sätt och i god tid om förhandlingarna om framtida avtal för att få till stånd ett bra samarbete mellan institutionerna och ett effektivt informationsflöde.

Vi vet att förhandlingarna om dessa och andra avtal är av högsta kvalitet, men det är viktigt för oss att vara medvetna om avtalens starka och svaga punkter efter att de trätt i kraft, så att vi kan bidra på bättre sätt. Det skulle därmed vara lättare att se till att avtalen får parlamentets stöd.

  Inés Ayala Sender (S&D). – (ES) Fru talman! I morgon är det på dagen ett år sedan den andra etappen av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna slutligen undertecknades efter åtta svåra förhandlingsrundor. Jag anser att vi bör känna oss nöjda med – särskilt jag, naturligtvis – att det genomfördes under det spanska ordförandeskapet och under ledning av Spaniens minister för infrastruktur och transport, José Blanco, som uppnådde viktiga resultat inom luftfartsfrågor, inbegripet ett gemensamt luftrum och arbetsnormer inom trafikledningssektorn, där man förhandlade fram en uppgörelse.

Jag välkomnar också att parlamentet använder sina nya befogenheter för att godkänna sådana internationella avtal, särskilt när det gäller transportindustrin.

Med den andra etappen av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna försvinner upphävandeklausulen, vilket innebär att vi måste fortsätta utveckla och förbättra ett antal frågor när det gäller miljö, konkurrens och passagerarnas rättigheter, med vilka vi ännu inte är helt nöjda.

För första gången ingår även normer för arbetslivet i avtalet. Jag anser att det är en ytterst viktig fråga, eftersom man därmed för första gången kan skydda arbetstagarnas rättigheter, liksom framtida tillämpning av Internationella arbetsorganisationens och OECD:s konventioner.

I avtalet fastställs också tydliga riktlinjer – och jag anser att det verkligen är viktigt – för ett utökat säkerhetssamarbete. Möjligheten till ett enda säkerhetssystem måste hållas öppen.

Vi anser därför att det är ett bra avtal som innehåller en ny icke-diskriminerande grund, det innebär förbättrad service till allmänhet och företag, är ekonomiskt och socialt fördelaktigt och uppmuntrar sund konkurrens. Men – än en gång – det är inte perfekt, eftersom EU:s ambitioner medför att vi måste sträva efter att gå bortom den andra etappen.

Vi måste därför undersöka och utnyttja all tillgänglig potential, inbegripet den gemensamma kommittén och dess nya befogenheter, samt de nya möjligheter som öppnades inom internationella civila luftfartsorganisationen när det gäller det gemensamma trafikledningssystemet Sesar och andra. Vi uppmanar därför vice ordförande Siim Kallas att driva frågan, noggrant följa den och naturligtvis rapportera till parlamentet.

  Philippe Boulland (PPE). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! ”Open skies”-avtalet mellan EU och Förenta staterna är ett framsteg, men det är bara en etapp och ställer EU inför ett dilemma. Utskottet för transport och turism samt kommissionen har själva påpekat det. Antingen accepterar vi ett avtal som missgynnar europeiska verksamheter eller så upphäver vi avtalet och riskerar att bli av med de fördelar vi har fått sedan 2008.

Låt mig dra en parallell med flygcertifikat för yrkespiloter och privatflygarcertifikat – en text som kommer att debatteras före sommaren – eftersom piloterna, varav jag är en, står inför ett dilemma. Europeiska byrån för luftfartssäkerhet, som vill samordna flygcertifikaten i hela EU, kommer att göra det på bekostnad av de 80 000 till 90 000 piloter inom allmänflyget som direkt berörs – varav några endast har ett amerikanskt flygcertifikat – och på bekostnad av – och det är en mycket viktig punkt – de flygbolag och arbetstillfällen som är kopplade till verksamheten.

Jag vill göra er uppmärksamma på att förslaget inte har något med säkerhet att göra. Det inträffar 31 gånger färre olyckor bland innehavare av amerikanska flygcertifikat. Målen i grundförordning (EG) nr 216/2008 gör det möjligt att planera för ett erkännande av och en likvärdig behörighet för flygcertifikat. Det finns ingen anledning att vänta på hypotetiska avtal som har skjutits upp till 2014.

Jag vill därför föreslå ett omfattande ”open skies”-avtal och även inbjuda er att följa med mig när jag flyger mitt eget plan till parlamentet, för att visa er att ett amerikanskt flygcertifikat är absolut säkert.

  Talmannen. – Tack för din inbjudan Philippe Boulland, jag ska se vad jag kan göra.

  Vasilica Viorica Dăncilă (S&D). – (RO) Fru talman! Jag vill lyckönska Silvia-Adriana Ţicău för det ambitiösa avtalet med Kanada. Avtalet markerar en viktig fas i processen för att öppna marknaden. Samtidigt kommer det att bidra till att nya flygrutter öppnas och nya möjligheter utvecklas för investerare på bägge sidor om Atlanten, när det gäller både utveckling av nya investeringar och införande av nya tjänster för europeiska och kanadensiska medborgare.

Jag anser att beslutet att tillåta lufttrafikföretagen att flyga utan restriktioner överallt i EU och Kanada är av stort värde och att det kommer att gynna konsumenterna, flygbolagen och bägge parters ekonomi i allmänhet. Genomförandet av avtalet kommer att leda till att lufttrafikföretagen erbjuder fler flygningar och till att fraktflyget får nya möjligheter. Men utvecklingen måste också medföra att vi tar större hänsyn till klimatförändringarna.

Avtalet innebär också att de europeiska och kanadensiska marknaderna blir säkrare genom ett fördjupat samarbete när det gäller överensstämmelse med certifieringsförfaranden och inspektioner som syftar till högsta säkerhet för passagerare och gods.

  Philip Bradbourn (ECR). - (EN) Fru talman! Som ordförande för delegationen för förbindelserna med Kanada är det med särskild glädje som jag talar om avtalet mellan EU och Kanada. Jag anser att det är värt att upprepa några viktiga punkter i avtalet. Som tidigare nämnts har lufttrafikföretagen i fas ett obegränsade möjligheter att bedriva direkttrafik mellan valfri plats i Europa och valfri plats i Kanada, utan begränsningar för antalet lufttrafikföretag eller antalet flygningar. När vi inleder fas tre kommer investerare att kunna starta och kontrollera nya lufttrafikföretag på varandras marknader. Fas fyra ger full frihet att flyga mellan platser inom den andra partens luftrum (cabotage) och att fullständigt äga den andra partens lufttrafikföretag.

I avtalet fastställs också ömsesidiga säkerhetsstandarder. Och det är viktigt eftersom det betyder att passagerare, bagage och frakt som ska flygas vidare bör gynnas av mer enhetliga regler.

Det är ett viktigt avtal för EU och vår luftfartssektor. Det möjliggör ökad konkurrens och större valfrihet för resenärerna. Inte nog med det, jag anser också att avtalets omfattning kan utgöra en riktlinje för framtida avtal med andra länder. Förordningen visar tydligt Kanadas ståndpunkt att vara vår mest proaktiva internationella partner och jag stöder det helhjärtat.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Avtalen utgör en del av liberaliseringsprocessen som för närvarande pågår inom lufttransportsektorn. De präglas tydligt av ideologi. Även inom denna strategiska sektor är målet att förlama statens ingripande och reglering samt öppna dörrarna för den monopolistiska koncentration som fri konkurrens alltid resulterar i och som anses vara helig.

Under förevändning av att underlätta affärsmöjligheter inom internationell lufttransport främjas intressena för sektorns multinationella företag på bekostnad av nationella företag och deras respektive strategiska intressen, inklusive de som, vilket är fallet i Portugal med TAP, ägs av staten.

Det betyder att både arbetstagare och passagerare lyckas dåligt. Arbetstagarna lyckas dåligt eftersom liberaliseringen underlättar dumpning av multinationella företag, vilket leder till otrygga arbetstillfällen på grund av sämre arbetsvillkor. Passagerarna lyckas också dåligt eftersom bland annat flygsäkerheten överlämnas till företagens nyckfulla kostnads- och vinstperspektiv.

Det är ingenting nytt. Situationen inom andra sektorer som exempelvis järnvägssektorn, som har genomgått ökad liberalisering, visar tydligt följderna av att genomföra den fria marknadens grundprinciper.

  Siim Kallas, kommissionens vice ordförande. − (EN) Herr talman! Jag vill tacka de ärade ledamöterna för alla synpunkter. Den svåraste frågan är naturligtvis avtalet och förhandlingsprocessen med Förenta staterna. Jag kan försäkra er om att det här inte alls är slutet av processen, utan det är en del av den. Vi kommer absolut att fortsätta förhandla med Förenta staterna, men jag vill understryka att Förenta staternaär en mycket svår förhandlingspart. Som många av er nämnde står EU och Förenta staternaför 60 procent av flygtrafiken i världen. Det vi tillsammans beslutar om kommer att definiera hela världens ramverk och luftfartsmiljö, och därför är det väldigt viktigt för hela världen att vi samarbetar. Vi måste också vara på det klara med att amerikanarna har samma parlamentariska förfaranden. De har den amerikanska kongressen som är mycket svår att förhandla med på grund av protektionistiska känslor, men vi arbetar tillsammans och utvecklar våra förbindelser.

Om några veckor reser jag till Washington och vi har åtagit oss att arbeta med fem frågor. Det handlar om skyddsåtgärder, säkerhet, tekniskt samarbete – i Budapest undertecknade vi ett viktigt avtal om kompatibilitet inom flygledningssystemen, något som är mycket viktigt för EU så att vi inte förlorar våra konkurrensfördelar – det handlar också om miljö och slutligen om handel och affärsverksamhet.

När det gäller affärsverksamhet finns det som ni vet och som ni nämnde löjeväckande restriktioner för ägarrättigheter. Men det måste också framgå mycket tydligt att vi inte kan tvinga Förenta staternaatt ge vika. Vi måste förhandla och det är inte alltid så enkelt. Vi måste förhandla och vi måste ta hänsyn till deras farhågor. Det ser tämligen lovande ut, men vi kan inte vinna någon handelskonfrontation och särskilt inte någon teknisk konfrontation. Det måste undvikas, för det kan vara mycket farligt.

Som jag nämnde åtog vi oss i oktober att arbeta med dessa fem frågor och flera avtal kommer med all säkerhet att följa. Med den nya amerikanska kongressen kommer vi att försöka underlätta ett öppnande av marknaden, vilket kommer att utgöra den svåraste delen precis som flera av er redan har nämnt.

Jag vill också säga att ja, avtalet med Vietnam är naturligtvis betydligt mindre omfattande än de andra avtalen, men det är väldigt viktigt att vi har ett luftfartsområde där samma regler gäller och där vi följer samma regler. Det är precis det som är syftet med avtalen, särskilt – och det är svårt i förhandlingarna med tredjeland – erkännandet av EU:s lufttrafikföretag. Ni vet att det har varit en mycket känslig fråga och med dessa avtal med tredjeland skapar vi också bättre möjligheter för europeiska flygbolag.

Tack för era synpunkter. Jag lovar att ni ska få information om framtida utveckling. Vi har haft många diskussioner inom utskottet för transport och turism om förhandlingskoncepten och den framtida utvecklingen, och även här måste man förhandla med olika parter. Det gäller ju alltid i alla förhandlingar, men bilden ser inte så mörk ut. Vi har uppnått mycket även med Förenta staterna, med erkännandet av EU:s flygbolag och mycket annat. Jag kan försäkra er om att jag kommer att möta ledarna för den amerikanska transportpolitiken igen. Vi ser tecken på samarbetsvilja och på att man vill lösa de problem som kvarstår.

  Artur Zasada, föredragande. − (PL) Fru talman! Jag är mycket tacksam för alla synpunkter på luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna. Jag medger att avtalet inte är perfekt. Det är ytterligare ett steg i rätt riktning, men det innebär inte att man har nått det slutliga målet. Av förfarandeskäl kunde vi inte införa några ändringar i dokumentet. Men att förkasta avtalet vore att avstå från de fördelar vi fick i bägge förhandlingsetapperna.

I mitt betänkande uppmanar jag till vissa ändringar som skulle stå i centrum för den gemensamma kommitténs arbete eller som skulle utgöra grunden för en tredje förhandlingsetapp. Jag uppmanar till ytterligare liberalisering av trafikrättigheter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar, antagandet av en betydligt mer ambitiös ståndpunkt när det gäller miljöskydd och bättre samordning av passagerarnas rättigheter för att garantera högsta möjliga nivå på passagerarskyddet.

Mitt arbete med dokumentet är ännu inte avslutat. Jag tänker övervaka åtgärderna som vidtas av den gemensamma kommittén, som utsågs för att se till att bestämmelserna i avtalet genomförs på lämpligt sätt och även utökas. Jag kommer att sträva efter att se till att en ständig observatör för Europaparlamentet sitter i den gemensamma kommittén. Om kommittén inte lever upp till förhoppningarna som ställs på den, kommer parlamentet att uppmana kommissionen att öppna en tredje förhandlingsetapp.

Slutligen vill jag naturligtvis framföra ett hjärtligt tack till alla skuggföredragande för deras synpunkter och stöd i samband med att betänkandet utarbetades.

  Silvia-Adriana Ţicău, föredragande. – (RO) Fru talman! Luftfartsavtalet mellan EU och Kanada kan anses vara det mest ambitiösa luftfartsavtal mellan EU och ett stort partnerland.

Avtalet kommer att leda till en kraftig förbättring av förbindelserna mellan marknaderna och förbindelserna mellan personer samt skapa nya möjligheter för flygbranschen genom en gradvis liberalisering av bestämmelserna om utländskt ägande. Det är framför allt mer långtgående och specifikt än avtalet mellan EU och Förenta staterna vad gäller trafikrättigheter, ägande och kontroll, även efter den tillfälliga tillämpningen av det ändrade protokollet (”andra fasen”).

Enligt en undersökning som kommissionen genomförde kommer ett öppet avtal med Kanada att leda till ytterligare en halv miljon passagerare under det första året, och inom några år förväntas 3,5 miljoner extra passagerare utnyttja de fördelar som ett sådant avtal kan ge.

Avtalet skulle kunna ge konsumentfördelar på minst 72 miljoner euro genom lägre avgifter och skulle även kunna bidra till att skapa nya arbetstillfällen.

Vi välkomnar de ambitiösa målen i avtalet. Avtalet bör fungera som ett riktmärke för andra pågående förhandlingar.

Slutligen rekommenderar jag parlamentet att godkänna luftfartsavtalet mellan EU och Kanada.

  Dominique Riquet, föredragande. – (FR) Fru talman! Jag ska fatta mig mycket kort, eftersom precis som Siim Kallas sade, är avtalet med Vietnam ett enkelt avtal som alla har godkänt. Det har inte inneburit några svårigheter för vårt eget betänkande och har den stora fördelen att den vietnamesiska marknaden öppnas för alla europeiska aktörer genom ömsesidighet med ett land som fungerar enligt en annan ekonomisk modell.

Jag anser att avtalet också är viktigt från geografisk synpunkt, eftersom vägen österut och mot länderna i Sydostasien öppnas för oss. Jag tror därför att det inte finns något mer att tillägga, förutom att jag är mycket glad över att vi med avtalet har kommit fram till en tillfredsställande slutsats, som medför att flygtrafiken mellan Vietnam och EU öppnas lite mer.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum i dag kl. 11.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Under senare år har EU förhandlat om och slutit flera avtal med andra stater inom luftfartsområdet.

Enligt domstolen strider de traditionella klausulerna i aktuella bilaterala avtal mot EU:s lagstiftning, eftersom de diskriminerar EU-lufttrafikföretag som är etablerade i en medlemsstat men ägs och kontrolleras av medborgare i andra medlemsstater. Eftersom sådana avtal strider mot principen för fri etableringsrätt enligt artikel 49 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, har EU tagit initiativet till och utvecklar en metod för att förhandla om och sluta luftfartsavtal mellan EU å ena sidan och tredjeland å andra sidan. Vi kan slå fast att de viktigaste aspekterna av avtalen är säkerhet, passagerares rättigheter, ömsesidigt erkännande av flygcertifikat och samarbete om regelverket.

I det sammanhanget vill jag uppmärksamma parlamentets begränsade roll när det gäller dessa frågor. Efter att Lissabonfördraget trädde i kraft är dess lagtext bindande, men endast när det gäller den slutliga texten som redan har undertecknats. Parlamentet kan inte lämna några förslag till eller göra några ändringar i innehållet.

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig. – (NL) Delegationen för det nederländska arbetarpartiet i Europaparlamentet anser inte att den andra etappen av avtalet är perfekt, men menar att det kommer att leda till framsteg inom viktiga områden. Det kommer dessutom att hindra Förenta staterna från att åberopa den upphävandeklausul som fanns om man inte hade nått ett avtal. Denna upphävandeklausul skulle kunna ha medfört att europeiska passagerare och flygbolag hade blivit av med de betydande fördelar de fick i mars 2008 tack vare protokollet. Fördelarna och de positiva aspekterna omfattar i synnerhet avtal om arbetsnormer för flygpersonalen, utbyte av bästa praxis om bullerminskning, djupare samarbete inom miljöskyddsområdet och så vidare. Delegationen för det nederländska arbetarpartiet erkänner det ständiga behovet av att föra en lämplig debatt om säkerhetskrav (som till exempel användning av skanner) och om hur kraven påverkar passagerarnas integritet och hälsa. Den vill också betona att europeiska och amerikanska medborgares personliga integritet måste ställas i centrum och respekteras vid utbyte av passagerares personuppgifter mellan EU och Förenta staterna. Det är mycket viktigt att parlamentet är och förblir involverat i förhandlingarna samt att EU-bestämmelserna inte undergrävs.

  Kinga Gál (PPE), skriftlig. – (HU) Det är viktigt att ta EU-medborgarnas oro för respekten av deras personuppgifter på allvar. Vi anser att det är viktigt att det finns ett avtal mellan EU och Förenta staterna om skydd av personuppgifter inom området för straffrättsligt samarbete. Vi välkomnar det ungerska ordförandeskapets aktiva engagemang i frågan om skydd av personuppgifter. Vi måste i synnerhet i detta avseende beakta rådets slutsatser om skydd av personuppgifter, som antogs vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte i februari. Vi ser fram emot kommissionens förslag för att se till att både våra friheter och våra personuppgifter skyddas och respekteras.

  Talmannen. – Nästa punkt är ett betänkande av Francesca Balzani, för budgetutskottet, om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012 (2011/2042 (BUD)) (A7-0058/2011).

  Francesca Balzani, föredragande. – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Dokumentet som vi granskar i dag är inte endast ett betänkande om prioriteringarna i nästa EU-budget, utan det är också och framför allt ett strategiskt dokument som gäller den nya roll som EU-budgeten bör ha inom ramen för en förstärkt ekonomisk styrning.

Detta är första året av den europeiska planeringsterminen, som har tagits fram just för att få till stånd bästa möjliga samordning mellan EU:s budget och medlemsstaternas budgetar, största möjliga synergi och bästa komplementaritet. Det innebär framför allt en sak: konvergens, och att se till att medlemsstaternas budgetar konvergerar med de viktigaste målen i EU-budgeten. Målen – EU-målen – kan i dag endast vara de som fastställdes i Europa 2020-strategin. Det är en omfattande och ambitiös strategi med fem väldigt viktiga mål och sju stora flaggskeppsinitiativ. De är omfattande, viktiga mål, men också väldigt specifika mål.

Första målet är oerhört viktigt och handlar om att bygga upp ett EU med fler och bättre sysselsättningstillfällen genom riktiga investeringar. Vi har därför en mycket stor prioritering för 2012 års budget. Vi får inte förlora tid, utan måste se till att 2020-strategin genomförs, till att börja med första målet, det vill säga fler sysselsättningstillfällen i EU. Det är därför mycket viktigt och brådskande att omedelbart fastställa dimensionen för 2020-strategin i vår budget.

Två saker är grundläggande för att åstadkomma det. Vi måste planera och titta framåt. Planering innebär att man inte ska se på budgeten på ett matematiskt sätt, det är absolut ingen mening med det. Matematiska, allmänna och godtyckliga ökningar är till ingen nytta. Vi måste i stället titta på vad programmen och åtgärderna exakt kan bidra med för att uppnå målen i 2020-strategin. Att titta framåt har en absolut avgörande betydelse. Vi måste fästa största möjliga uppmärksamhet på våra åtaganden och inte bara på våra betalningar, för åtagandena utgör verktyg för att bygga en hållbar finansiell framtid för EU.

Flexibilitet är en annan viktig fråga. Vi är i slutet av planeringsperioden och budgeten är därför särskilt stram. Jag anser därför att det är mycket viktigt att vi redan från början tittar på alla flexibilitetsinstrument som vi har till vårt förfogande. De är grundläggande och oumbärliga för den budget vi kommer att utarbeta, om vi vill att det ska vara inte bara möjligt eller väsentligt att ta första steget mot 2020-strategin – som vi absolut inte får misslyckas med, som vi har sett tidigare – utan också om vi vill att det ska vara en användbar och effektiv budget.

Jag är övertygad om att dessa omfattande mål endast kan uppnås om vi redan från första början arbetar tålmodigt tillsammans för att bygga upp ett förnyat klimat för institutionellt samarbete. Institutionellt samarbete är en av Lissabonfördragets stora utmaningar, som vi alltid talar ganska tanklöst om. Institutionellt samarbete innebär att verkligen hitta en förnyad känsla av jämställdhet för att kunna arbeta tillsammans med denna känsliga fråga, budgeten, som inte bara är ett av de viktigaste strategiska instrumenten för att bygga vår framtid, utan också ett av de mest verkliga och praktiska instrumenten.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag välkomnar parlamentets ståndpunkt om prioriteringarna i 2012 års budget enligt föreslagna riktlinjer. I linje med sin rätt till initiativ kommer kommissionen naturligtvis att beakta parlamentets riktlinjer och också bedöma rådets riktlinjer. Vi måste å andra sidan beakta de senaste uppgifterna som inkommit från de 27 medlemsstaterna, och våra avdelningar kommer att noga granska och utvärdera dessa inslag för att utarbeta ett budgetförslag den 20 april.

Det är nu andra gången vi prövar det årliga förfarandet enligt Lissabonfördraget. Alla är medvetna om sambandet med finansiell konsolidering. Gällande detta anser jag att det vore klokt att beakta och besvara alla EU:s skattefinansiella skyldigheter, men också komma ihåg den åtstramning som gäller i medlemsstaterna. Ingen kan – särskilt för närvarande – argumentera mot behovet av att grunda budgeten på principerna för en stram och sund budgetering. Det har aldrig tidigare varit så viktigt att titta på besparingar, men vi bör även använda EU-budgeten som ett verktyg för att hjälpa EU i denna situation efter krisen.

Med detta i minnet vill jag understryka två skillnader mellan nationell budgetering och EU:s budget. Nationell budgetering avser främst sociala överföringar som rör konsumtion. EU:s budget avser investeringar med flerfaldiga konsekvenser. Den skulle därför kunna stimulera tillväxt och sysselsättning. Det är inte god eller sund budgetering att inte betala ut de utestående åtaganden som man kommit överens om tidigare år, och därför måste båda beaktas när det slutliga utkastet till 2012 års budgetförslag utarbetas.

Som det angavs i brevet från kommissionens ordförande och som föredragande Francesca Balzani tydligt nämnde, måste vi se till att det finns tillräckliga medel för utgifterna under 2020-strategin. Ja, vi måste samordna det som görs för nationell budgetering och EU-budgetering, men å andra sidan måste vi vara särskilt stränga när det gäller administrativa utgifter – härav kommissionens åtagande av högst 1 procent för administration. Det innebär besparingar när det gäller avtalsskyldigheter och besparingar inom områden som konferenser, resekostnader, möten och informationsteknik.

Med beaktande av det som hände förra året hoppas vi att det den här gången blir ett smidigare förfarande som bygger vidare på erfarenheterna från 2011. Jag ser därför fram emot vårt första trepartsmöte den 30 mars. Vi kommer därefter att kunna lägga fram 2012 års budgetförslag.

  Giovanni La Via, för PPE-gruppen. – (IT) Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! De riktlinjer som vi snart ska rösta om är det första steget mot EU:s budget för 2012. Sedan början har Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) uttryckt sitt stöd för ett preliminärt betänkande som ger en antydan om parlamentets prioriteringar inför den kommande budgeten som sedan ska läggas fram för kommissionen så som det görs av rådet.

Vårt bidrag har medverkat till att vidga utrymmet för de politiska prioriteringarna och gett stöd till den balanserade grund som lagts av föredraganden, Francesca Balzani, genom att infoga en rad starka och tydliga prioriteringar som ger uttryck för traditionerna i PPE-gruppen, nämligen utveckling och tillväxt för Europa jämte forskning och innovation.

Jag anser att detta är den politik som vi bör investera i för unionens framtid och som parlamentet verkligen bör lägga vikt vid före det preliminära budgetförslag som läggs fram av kommissionen. Såsom Janusz Lewandowski mycket riktigt för inte så länge sedan påpekade framhöll vi också att ansvarsbegreppet bör vara centralt i budgeten 2012. Detta vill inte säga att vi hittills inte har visat budgetansvar, men det belyser det faktum att vi nu som en följd av krisen mer än någonsin tidigare måste agera ansvarsfullt.

Slutligen anser jag att något måste sägas om vad som har hänt och vad som händer i många länder i Nordafrika, helt enkelt för att visa att vi avvisar strategier på medellång sikt som inte kan hantera oförutsedda händelser eller nya politiska utvecklingar. När det gäller omröstningens tekniska aspekter anser jag att det betänkande som har lagts fram av budgetutskottet förtjänar att i allt väsentligt lämnas oförändrat. Jag ställer mig verkligen frågande till Gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänsters krav på att ta med skatt på finansiella transaktioner. Bortsett från frågans innehåll syns det mig vara helt irrelevant för budgetförfarandet 2012.

  Göran Färm, för S&D-gruppen. – Fru talman! Först vill jag rikta ett stort tack till Francesca Balzani. Hon har valt en väldigt klok utgångspunkt för sitt betänkande. Det är kort, konkret och konstruktivt och har en tydlig inriktning på de viktigaste frågorna. Vilka är då de viktigaste frågorna? Jo, att visa att Europa 2020-strategin inte bara är prat utan ett seriöst försök att få EU att spela en konkret roll för tillväxt och jobb.

EU:s budget är omstridd trots att den egentligen är väldigt liten, ungefär 1 procent av BNP eller lite drygt 2 procent av de samlade offentliga utgifterna. Men den kan spela en strategisk roll för investeringar i projekt som medlemsstaterna inte kan klara själva eller som kräver solidaritet i Europa. Det handlar om forskning och utveckling, om infrastruktur för transport och energi och om att kunna förverkliga den inre marknadens verkliga potential – en väl fungerande arbetsmarknad i EU och en rejäl grund för tillväxt och konkurrenskraft.

Men de här gemensamma projekten kostar pengar. Därför är det nu upp till bevis, framför allt för medlemsstaterna och rådet. Ska 2020-strategin bli verklighet eller gå Lissabonstrategins öde till mötes – bra idéer som begravs i en byrålåda? Jag tror att budgeten 2012 blir helt avgörande för svaret på den frågan.

  Carl Haglund, för ALDE-gruppen. – Fru talman! Låt mig inledningsvis tacka föredraganden för ett gott arbete. I dessa tider är det ingen lätt uppgift att göra budgetprioriteringar. Jag är också glad över att vi väljer Europa 2020-strategin som ledstjärna för nästa års budget. Vi har som tidigare påpekats inte råd att vänta med att förverkliga 2020-strategin till 2014 då nästa budgetram träder i kraft.

Kommissionen har ett viktigt ansvar att lägga fram förslag i sitt utkast till budget i sommar. Hittills har vi inte kunnat rikta resurserna till 2020-strategin i den mån som skulle behövas. Risken är att det kan gå precis som Göran Färm varnade för, att strategin inte förverkligas utan fastnar i en byrålåda, vilket vi ju inte vill.

Min grupp lade fram ett antal ändringsförslag till betänkandet och vi är mycket nöjda med det sätt som de har infogats i förslag. Jag vill gärna tacka föredraganden för det. Till rådet måste jag säga att vi i Europaparlamentet säkert har anledning att granska oss själva och det sätt som vi närmar oss budgeten för 2011. Vi har lyckats skapa en konflikt som säkert gett både oss själva och politikerna i rådet anledning till eftertanke.

Vi måste fundera hur vi på bästa möjliga sätt kan utnyttja de resurser vi har. Vi kanske måste fundera på besparingar även inom EU budgeten. Samtidigt får vi inte glömma att man har gett unionen en massa uppgifter som ska förverkligas. De förverkligar inte sig själva. Emellanåt har man en känsla av att rådet tror att saker och ting kan bli verklighet av sig själva utan att man måste omprioritera eller öronmärka resurser, men så är det tyvärr inte. Jag ser fram emot ett konstruktivt förslag från kommissionen som kan hjälpa oss att hitta en mera konstruktiv ton i förhandlingarna om budgeten 2012.

  James Elles, för ECR-gruppen. – (EN) Fru talman! Jag vill gratulera föredraganden till hennes betänkande. Jag anser att det till skillnad från andra riktlinjer som vi under många år har diskuterat i denna kammare är målinriktat och inte går in på en mängd olika detaljer som uppenbarligen blir aktuella längre fram i budgetförfarandet.

För det första vill jag säga att vi i min grupp vill ta stor hänsyn till vad som händer på andra håll i EU och inte bara hålla oss inom ”Brysselbältet”. Därför är den punkt som du har infogat i punkt 21 – där du säger att institutionerna bör komma överens om negativa prioriteringar och besparingar, och uppmanar våra specialiserade utskott att fastställa prioriteringar – mycket viktig, men mycket lite arbete har hittills lagts ned på detta.

Jag kan mycket väl förstå att vi är uppfyllda av en önskan om att få mer pengar till förfogande för Europa 2020-strategin och flaggskeppsinitiativen, men vi bör inte bara leta efter åtgärder som har att göra med pengar utan med att stärka den inre marknaden. Det handlar inte bara om belopp. Där vi letar efter pengar bör vi fundera på var vi kan göra besparingar på annat håll i budgeten, så som vi försöker göra i parlamentet och i de andra institutionerna. Vår ståndpunkt är att om man vill ha mer pengar så kan man ta dem från besparingar någon annanstans. Detta bör också vara ett viktigt inslag i vår strategi för budgeten 2012.

Slutligen anser min grupp att vi med hänsyn till det ansvar vi bör ta i en bister tid bör inrikta oss på att frysa våra utgifter för 2012 om vi ska kunna klara de finansiella besparingarna för nya investeringar.

  Helga Trüpel, för Verts/ALE-gruppen. – (DE) Fru talman, herr Lewandowski, mina damer och herrar! Även vi i Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen anser att vi måste reagera när budgetmedlen är knappa och det finns behov av en stram politik eftersom vi måste minska skuldnivåerna i medlemsstaterna. Detta är inte fallet på EU-nivå eftersom vi lyckligtvis inte får sätta oss i skuld. Men den politiskt kloka lösningen innebär inte bara att minska skulden utan också att uppnå en balans så att det blir möjligt att investera i projekt för framtiden för att inte äventyra den nationella ekonomin ytterligare. Att uppnå denna balans måste vara en av principerna för EU-budgeten 2012. Dessutom har vi under de senaste åren gjort åtaganden i EU-budgeten som härrör från strukturfonderna och som måste finansieras nästa och kommande år.

Jag anser att vi bör ta Francesca Balzanis initiativ på största allvar. Det riktar in sig på de viktigaste områdena i Europa 2020-strategin som är avgörande för vart Europa är på väg. Vi kräver mer medel på EU-nivå för att vi ska kunna bekämpa klimatförändringen, för att påskynda övergången till förnybara energikällor och för att stödja utbildning och forskning. Vi måste fortsätta koncentrera oss på dessa frågor och inte sätta detta på spel.

Jag anser också att mekanismen för den europeiska terminen används på ett riktigt sätt för att se till att medlemsstaterna och EU:s budget, med andra ord sammanlagt 28 budgetar, är inriktade på målen i Europa 2020-strategin. Var måste vi satsa mer pengar? Med utgångspunkt i den förhoppningsvis demokratiska utvecklingen i arabländerna har vi européer ett intresse av att stödja civilsamhället, demokratiska strukturer och övergång till parlamentarisk demokrati i dessa stater och därför behöver vi flexibel finansiering för att, vilket naturligtvis ligger i vårt eget intresse, främja demokrati i hela världen.

Som ledamot av Gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen vill jag ställa frågan var exakt vi kan göra besparingar, särskilt i ljuset av de senaste händelserna i Japan. I min grupp anser vi att vi kan spara pengar på kärnfusionsreaktorn ITER. Vi vet inte vad vi ska göra med kärnavfallet från detta projekt. Varför lägger vi ut så mycket pengar på att lansera detta projekt när vi bör omdirigera medlen för Euratom så att vi kan avveckla kärnkraften och införa förnybara energikällor snabbare? När vi ser på Förenta nationerna och klimatpolitiken vet vi alla mycket väl att vi måste förändra vårt sätt att producera energi. Detta måste även EU-budgeten 2012 bidra till. Jag hoppas att vi kommer att ha kraft att göra sådana kvalitativa förändringar i nästa fleråriga budgetram.

  Miguel Portas, för GUE/NGL-gruppen. – (PT) Fru talman! Medan vi är här och diskuterar riktlinjerna för nästa budget finns det tiotusentals arbetare där ute som sänder oss ett mycket tydligt budskap. De talar om för oss att EU:s åtstramningspolitik tar kål på ekonomin och förstör förmånerna och levnadsvillkoren för allmänheten i Europa. De talar om för oss att den modell för ekonomisk samordning som införs bygger på böter och straff som inte ger någon garanti för hållbar tillväxt och sysselsättningsskapande – utan leder till raka motsatsen.

De talar om för oss att den pakt för euron, som regeringarna antar i dag, är en pakt mot löner och pensioner. Det är en pakt som även fortsättningsvis låter arbetarna betala kostnaderna för krisen trots att det inte var de som orsakade den.

Jag anser att vi bör lyssna på denna protest eftersom den med avseende på EU-budgeten ställer en viktig fråga om de offentliga investeringarnas plats i diskussionerna om den ekonomiska politiken. Vi har hört de konservativa säga att vad vi behöver är en ”nollbudget” med ”nollökning”. Vi har hört olika regeringar säga att i åtstramningspolitikens namn behöver vi en EU-budget med ”nollökning”.

Den diskussion som vi för i dag är mycket viktig, men detta är fel svar. Det är fel svar av en mycket enkel anledning: det är omöjligt att ha allt hårdare åtstramningspolitik på nationell nivå och ändå samtidigt säga att vi på grund av denna åtstramningspolitik måste ha allt svagare EU-budgetar.

Detta resonemang får oundvikligen en enda följd: lägre offentliga investeringar både på nationell nivå och EU-nivå. Det innebär också ökad arbetslöshet och social nedrustning. Detta är den viktiga diskussion som ska föras i samtalen om budgeten 2012. Den är riktad mot dem som tror att krisen kan lösas genom att öka ojämlikheten och göra politik av recessionen. Det är detta som min grupp motsätter sig. Vi kommer att avstå från att rösta om detta betänkande eftersom det visserligen innehåller många goda avsikter men inte på ett klart och tydligt sätt svarar på denna utmaning, och arbetsmarknaden kräver ett svar från oss i denna fråga.

  Marta Andreasen, för EFD-gruppen. – (EN) Fru talman! Den grundläggande svagheten i detta betänkande är att det helt bortser från de iakttagelser som revisionsrätten gjort i sina årliga rapporter. Vi bör komma ihåg att den enda information som finns är med vilken integritet och effektivitet EU:s medel har använts. Försöket att försvara en ökning av budgeten utifrån förutsättningen att Europa 2020-strategin kommer att föra oss ut ur krisen saknar all trovärdighet när vi ser tillbaka på Lissabonstrategins fullständiga misslyckande.

Hotet – och det är ett hot – att en begränsning av EU-budgetens nivå kommer att skada den europeiska solidariteten och ekonomiska utvecklingstakten i medlemsstaterna är både ytlig och röjer en stor okunnighet om krisens inverkan på de europeiska medborgarna. För de brittiska skattebetalarnas räkning uppmanar jag David Cameron att inte begära en frysning utan en avsevärd minskning av budgeten för 2012. Med hänsyn till vad han har presterat i dag kommer jag inte att hålla andan i spänd förväntan.

  Angelika Werthmann (NI). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Jag vill framföra mina åsikter om tre saker i Francesca Balzanis betänkande. För det första bygger betänkandet om budgeten för 2012 på följande förutsättningar: förstärkt ekonomisk styrning inom EU, den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin för att öka tillväxt och sysselsättning. I nästa års budget kommer det att finnas stöd i synnerhet för två av strategins överordnade mål: att höja utbildningsnivåerna och att främja social integration. Dessa är enligt min åsikt två centrala förutsättningar för Europas framtida bärkraft.

För det andra betonas i betänkandet behovet av att förbättra synergierna mellan europeiska och nationella offentliga investeringar i syfte att uppnå EU:s politiska mål mer effektivt. Vi behöver uppmuntra ökad samordning och samstämmighet och inrikta oss på förnuftiga gemensamma mål så att de överordnade målen mer sannolikt kan uppnås.

Den tredje punkten som jag vill ta upp handlar om klimatförändring och energimål. I ljuset av katastrofen i Japan behöver vi göra allt som står i vår makt för att påskynda införandet av förnybara energikällor. En aktiv klimatpolitik och skapande av gröna arbetstillfällen kommer inte bara att hjälpa oss att uppnå våra klimatmål, utan också bidra positivt till socialpolitiken.

Sist men inte minst vill jag påminna parlamentet om att det inte är tillåtet för EU:s budget att gå med underskott – och att det därför är nödvändigt att den genomförs ordentligt – samt att den endast utgör 2 procent av de samlade offentliga utgifterna.

  Salvador Garriga Polledo (PPE). – (ES) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill börja med att tacka föredraganden, Francesca Balzani, för den flexibilitet hon har visat.

Jag säger detta eftersom denna debatt om riktlinjer för budgeten ursprungligen inte var tänkt att hållas. Jag anser emellertid att det är bra att den hålls, eftersom detta bidrar till att fastställa de prioriteringar som kommer att forma budgetförhandlingarna under de kommande månaderna.

Jag vill ta upp två grundläggande frågor. Först av allt vill jag tala om åtstramningspolitiken. Åtstramningspolitik är inte en princip – den är ett instrument. Den är ett instrument för att kunna uppnå en verkligt trovärdig budget som inte kommer att leda till de konsekvenser som nu uppenbarat sig i många länder, konsekvenserna av att spendera över våra tillgångar och senare råka i allvarliga politiska svårigheter när vi måste täppa till hålen i budgeten.

Jag anser också att när vi arbetar med det årliga budgetförfarandet bör vi inte blanda in frågor som i själva verket handlar om ekonomi ur ett flerårigt perspektiv. Jag syftar exempelvis på frågan om skatt eller avgifter på finansiella transaktioner. Detta är en fråga som hör hemma i ett betydligt större ekonomiskt sammanhang. Alla försök att på konstgjord väg göra detta till en del i debatten om den årliga budgeten kommer bara att leda till att strategin för förhandlingarna med rådet blir missriktad redan från början.

Så sent som förra året såg vi vad som händer när vi vill behandla politikområden eller idéer som egentligen har bredare räckvidd inom ramen för ett årligt budgetförfarande med en enda behandling: misslyckande, dödläge och i slutändan en situation som den vi befinner oss i nu under 2011, där anslagen, liksom kommissionsledamoten mycket väl vet, inte är tillräckliga för att täcka EU:s omedelbara kortsiktiga behov under de kommande månaderna.

  Jens Geier (S&D). – (DE) Fru talman, herr kommissionsledamot Lewandowski, mina damer och herrar! Denna förmiddag debatterar vi behovet av besparingar mot bakgrund av den skuldkris vi genomgår i medlemsstaterna. Helga Trüpel och andra har helt riktigt påpekat att denna skuldkris bara påverkar oss indirekt, eftersom det inte är tillåtet för EU att skuldsätta sig.

Hur kan vi emellertid bedriva åtstramningspolitik i EU om EU:s utgifter bara utgör 2 procent av alla de 27 medlemsstaternas samlade offentliga utgifter? Jag anser att detta inte alls är någon åtstramningspolitik. Snarare handlar det om symboler – symboler som på något vis överlämnas till oss från medlemsstaterna, som om de pengar som överförs till Bryssel för EU:s budget praktiskt taget försvinner ned i ett djupt svart hål. Detta synsätt bortser helt från att de medel som förs in i EU:s budget faktiskt kommer tillbaka till medlemsstaterna igen. Naturligtvis får man inte exakt samma belopp tillbaka som man satte in, eftersom EU inte är någon sparbank, och eftersom vi givetvis bedriver en solidaritetspolitik och stöder de delar av EU som är mindre välutvecklade. I min delstat Nordrhein-Westfalen i Tyskland är exempelvis alla de arbetsmarknadsinstrument som nu genomförts samfinansierade av Europeiska socialfonden. Om vi tar bort denna finansiering kommer det att ske en motsvarande minskning av arbetsmarknadspolitiken. Det kan inte vara vad den socialdemokratiska gruppen har i sinnet.

Låt oss ägna en stund åt medlemsstaternas användning av EU-medel. I revisionsrättens årsrapport uppges att det finns brister i hur förvaltningen och kontrollsystemen för användning av EU-medel fungerar. Det framgår också att återkraven av felaktigt investerade medel i medlemsstaterna uppgår till miljarder euro. Dessutom står det att kommissionen nu, tack och lov, kommer att hålla inne betalningar i fall där EU-program förvaltas illa. Detta sker nu i exempelvis Tyskland och Storbritannien.

Rådet, som företräder medlemsstaterna, är inte närvarande här i dag. Jag uppmanar emellertid medlemsstaterna att snarast förbättra sin förvaltning av EU:s budgetresurser. Den ökade effektivitet som detta skulle kunna leda till skulle göra det möjligt för oss att avsevärt förbättra hur vi använder EU-medel – inte genom att lägga ut mer pengar, utan genom att förbättra hur vi använder pengarna. Medlemsstaterna kan bidra till detta för att understryka sin sparvilja.

  Anne E. Jensen (ALDE). – (DA) Fru talman! Jag vill rikta ett tack till Francesca Balzani. Jag anser att hon har en mycket spännande, men också mycket svår uppgift i att förhandla fram denna budget, och det beror på att ramarna är snäva. EU:s sjuåriga budgetram är utformad på ett sådant sätt att den stadigt blir snävare under sjuårsperiodens lopp, särskilt på jordbruksområdet. Vi har faktiskt kunnat utnyttja oanvända jordbruksmedel som ett sätt att finansiera nya initiativ, exempelvis investeringar i energi för återhämtningspaketet och satellitnavigeringssystemet Galileo. Det blir därför svårare och svårare att garantera konsekvens och sammanhang. Jag håller inte med gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen om att vi inte borde finansiera Iter-systemet för fusionsenergi. Detta är viktig forskning, särskilt med tanke på vad som hänt i Japan och mot bakgrund av behovet att se till att vi inte är beroende av fossila bränslen. Detta är också en svår uppgift. Vi måste hitta finansiering för fusionsenergiprojektet under 2012.

Jag är glad över att kommissionsledamot Janusz Lewandowski betonade att EU:s budget inte är samma sak som de nationella budgetarna. Den är en projektbudget, och EU måste kunna betala sina räkningar. Vi måste betala ut de pengar vi har utlovat. I detta avseende hoppas jag att Janusz Lewandowski har rätt i att våra budgetförhandlingar kommer att gå smidigare denna gång. Detta kräver att rådet uppträder mer intelligent och mindre dumt – att det ger oss en mycket definitiv siffra för betalningarna, men är mer konkret och ser till de verkliga behoven.

Sist men inte minst vill jag tacka Janusz Lewandowski för att han konstaterade att vi måste skära ned på våra administrativa utgifter, för detta är ett av de få områden där vi faktiskt kan spara pengar på kort sikt. Jag anser att det är bra att han började med att säga att kommissionen ska minska sina administrativa utgifter till nästintill noll. Det bör man göra även inom andra institutioner, och jag anser att detta är något som vi verkligen bör ta på allvar – även i parlamentet.

  Hynek Fajmon (ECR). – (CS) Fru talman! EU:s budget för 2012 bör bygga vidare på traditionen av balanserade budgetar. Å andra sidan får vi inte driva vidare de dispyter som uppstod när vi godkände budgeten för 2011. Vi får inte tillåta att en tillfällig budget skapas. Det skulle ha en mycket negativ inverkan på driften av EU. För att undvika dispyter och kunna godkänna budgeten snabbt måste vi föreslå en förnuftig budget. Under dagens kvardröjande ekonomiska kris innebär detta en stram budget. Allmänheten i medlemsstaterna förväntar sig att i nedskärningstider ska även EU sköta sina affärer väl och sparsamt. Om vi förlorar detta ur sikte kommer vi att förlora vår trovärdighet.

  João Ferreira (GUE/NGL). – (PT) Fru talman! Vi uttalar oss i denna debatt för att visa att det finns ett alternativ till det samförstånd mellan högern och socialdemokratin som har gjort att vi hamnat i denna kris. Detta samförstånd innebär inte i sig självt någon möjlighet att få ett slut på krisen. Alternativet, som är både möjligt och nödvändigt, genomgår också djupgående förändringar på grund av EU:s budgetpolitik och omprövningen av resurserna och målen.

I en tid då ojämlikheten mellan de olika medlemsstaterna ökar borde EU:s budget användas till förmån för verklig konvergens, för att främja fullt utnyttjande av varje lands verkliga potential, skapande av arbetstillfällen med rättigheter, utrotande av fattigdom och social utestängning och bevarande av miljön. Den bör syfta till äkta ekonomisk och social sammanhållning.

Vi avvisar en budget som syftar till kommersialisering av fler och fler aspekter av det sociala livet, avreglering på många områden av ekonomisk verksamhet och avsaknad av anställningstrygghet, i enlighet med vad som förespråkas i Europa 2020-strategin. Denna inriktning kommer att göra de befintliga ekonomiska, sociala, regionala och nationella uppdelningarna och skillnaderna än mer markerade och underblåsa strukturarbetslösheten.

Vi föreslår därför en ny europeisk strategi för solidaritet och hållbar utveckling, som bygger på en uppsättning nya åtgärder på områdena för ekonomisk politik, socialpolitik och miljöpolitik och stöds av EU:s budget, liksom vi förklarade i våra ändringsförslag till detta betänkande. EU:s budget bör också användas till förmån för en genuin politik för utvecklingsbistånd, samarbete och fred, inte ingripanden utifrån, inblandning, militarism och krig – områden som frestar alltmer på EU:s budget.

Vi vill därför påpeka hur brådskande det är att styra in EU på en annan kurs, och detta bör också framgå i budgetbesluten.

  Claudio Morganti (EFD). – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Detta betänkande, som borde beskriva parlamentets riktlinjer för budgeten för 2012, förefaller mig nästintill innehållslöst. Det innehåller bara en rad vaga påståenden och enligt min åsikt framgår det inte tydligt vilka parlamentets verkliga prioriteringar är vid utarbetandet av den nya budgeten.

Exempelvis nämns Europa 2020-strategin ett antal gånger. Den är en ambitiös, slösaktig och kanske överdrivet bred strategi. Har den ens något som ska föreställa prioriteringar? Det är medlemsstaterna själva som måste handskas med begränsade budgetar och krisens följder. Det är naivt att tro att vi kan göra särskilt mycket på EU-nivå. Därför skulle jag ha föredragit att se färre avsiktsförklaringar och färre ord, och i stället ett fåtal begränsade och precist angivna områden där vi bör agera. Jag är medveten om att detta betänkande handlar om allmänna riktlinjer, men i sitt nuvarande tillstånd verkar det enligt min åsikt nästintill meningslöst och bara ett självändamål.

  Lucas Hartong (NI). - (NL) Fru talman! Francesca Balzani från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater och demokrater i Europaparlamentet har med sitt betänkande bevisat att EU inte tar väl hand om sina medborgare, men det tar hand om sig självt. Det styrande kotteriet av socialdemokrater och kristdemokrater ser till att det även fortsättningsvis finns en majoritet i parlamentet som är för att slösa ännu mer pengar.

En nätt summa på 3 000 euro per ledamot för personal, ett bra extrajobb i den europeiska historiens hus (för den som har turen att ha de rätta kontakterna), en fullständigt onödig och vansinnigt dyr europeisk TV-kanal, ett prestigeladdat satellitprojekt vid namn Galileo – allt detta leder alltmer till ekonomisk katastrof. Det är tydligt hur det står till, och till råga på allt har man mage att tala om hållbarhet och ansvarighet. Det finns ingen ansvarighet att tala om, och hållbarhet är bara möjlig till ett högt pris.

Jag tänker fatta mig kort och tydligt: Kasta ut detta meningslösa betänkande. Detta är absolut inte vad medborgarna i Europa väntar på. EU visar inga tecken på att vilja hushålla med pengarna. Tvärtom kommer detta bara att leda till att mer pengar slösas bort. Jag trodde att vishet kommer med åldern, men det verkar tyvärr inte vara sant när det gäller parlamentet.

  László Surján (PPE). – (HU) Fru talman, mina damer och herrar! Efter de senaste anförandena rekommenderar jag att vi försöker återgå till en förnuftig debatt. Föredraganden befann sig inte i någon enkel situation när hon utarbetade sitt betänkande. Vi kan ju trots allt inte diskutera belopp på något meningsfullt sätt förrän kommissionen redogör för oss om de gränser den förutser för nästa års budget. Vi kan emellertid diskutera principer. I detta avseende behandlade föredraganden dessutom delvis ämnet mycket skickligt genom att försöka ta med Europa 2020-politiken inom ramen för budgeten. Å andra sidan är det sant att hennes beslut att avstå från ställningstaganden om politikområden vid denna tidpunkt, och att inte heller ta upp övergripande drag och mål för politikområdena, berättigar vissa kritiska anmärkningar om att betänkandet verkar något ihåligt.

Vi kan nog alla ändå hålla med om att vi även fortsättningsvis ser sammanhållningspolitiken som extremt viktig, liksom under tidigare år. Denna politik kommer att ta fart på allvar först nu, i slutet av budgetcykeln, och det är nu de största betalningskraven kommer. Till skillnad från en del andra som uttalat sig vill jag starkt betona att dessa betalningar inte är något självändamål. Detta handlar inte om att spendera pengar, utan snarare om att använda pengarna på sätt som faktiskt främjar EU:s mål och utgör framsteg med att hjälpa mindre utvecklade regioner att komma ifatt. Om de inte gör detta, är något fel. Då måste parlamentet sannerligen säga ifrån mot alla former av olämpliga utgifter och prestigeinvesteringar. Jag anser att budgetutskottet, i samarbete med de övriga utskotten, hanterar denna tveeggade kamp väl. Tack för ordet.

  Estelle Grelier (S&D). – (FR) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Jag vill tacka vår föredragande, Francesca Balzani, för hennes konsekventa förslag till betänkande om allmänna riktlinjer för budgeten för 2012. Denna resolution utgör ett tydligt politiskt budskap. Parlamentet är fullständigt medvetet om de budgetbegränsningar som påverkar EU, och det är därför det i dag uppmanar till antagande av en budget för 2012 som kan möta de politiska, ekonomiska och sociala utmaningar vi nu står inför.

I en tid då det enda ämne som diskuteras bland medlemsstaterna är genomförandet av ytterligare åtstramningsåtgärder tänker parlamentet – åtminstone vi på denna sida av kammaren – visa sitt engagemang för de tusentals arbetstagare som i dag marscherar genom Bryssels gator för att visa sitt avståndstagande från dessa ekonomiskt sett tvivelaktiga och socialt sett orättvisa åtgärder, vars resultat kommer att bli en ytterligare ökning av strukturarbetslösheten i Europa.

Att EU:s budget för första gången på ett tydligt sätt anpassas till målen i Europa 2020-strategin inför 2012 innebär att sysselsättning och tillväxt åter kan sättas i centrum för EU:s politik. Jag vill påpeka att dessa är våra prioriteringar, eftersom ett av de mål som fastställs i Europa 2020-strategin är en sysselsättningsgrad på 75 procent av den arbetande befolkningen.

Vi bör emellertid inte lura oss själva. Detta budgetförfarande kommer att bli långt och svårt, till skillnad från vad Janusz Lewandowski uppgav i den franska pressen innan han hörde parlamentsledamöternas ståndpunkt. Medlemsstaterna har redan framfört sin kortsiktiga syn på budgeten. De förespråkar disciplin och har begärt att deras bidrag till finansieringen av EU-åtgärder ska begränsas. De ser inte EU och dess åtgärder som ett medel för att uppnå mervärde eller bidra till att uppnå ambitiösa politiska mål, utan snarare som en extra kostnad. Låt oss inte missta oss. Budgetförfarandet för 2012 kommer att ge ännu en inblick i den taktik som används för att forma den framtida fleråriga budgetramen.

Faktum är att med en budget som bara utgör ynka 2 procent av EU:s offentliga utgifter blir det svårt att bedriva ambitiös politik på alla områden. Det pågår redan stormiga debatter om huruvida det kommer att bli den gemensamma jordbrukspolitiken eller sammanhållningspolitiken som plundras. Detta hetsar medborgare mot varandra när det skulle lända oss till heder att i stället hjälpa dem att samarbeta och uppnå synergi. Därför vill jag åter betona betydelsen av Janusz Lewandowskis meddelande om att använda egna resurser.

  Gerben-Jan Gerbrandy (ALDE). - (NL) Fru talman! När man låter bygga ett hus kommer de högsta räkningarna på slutet. Detta vet man i förväg, och det är vad man samtycker till redan från början. Samma sak händer i Europa. De högsta räkningarna kommer i slutet av fleråriga budgetar, och även detta vet man om i förväg.

Att flera olika medlemsstater, bland annat mitt hemland Nederländerna, vägrar att betala dessa räkningar är därför inget mer än en reaktion från opålitliga regeringar. Detta är samma sak som om någon som lät bygga ett hus godtog offerten och sedan vägrade att betala sluträkningen. Naturligtvis kan man i slutskedet undersöka var besparingar kan göras, och det måste även vi i EU göra. Detta har Francesca Balzani helt riktigt påpekat, särskilt i skäl 21. Sluträkningen måste emellertid ändå betalas. Att vägra att betala är inte bara ett bevis på opålitlighet, utan späder också på de EU-fientliga sinnesstämningarna i Europa.

  Edit Herczog (S&D). – (HU) Fru talman, mina damer och herrar! Budgeten för 2012 är den sjätte av de sju budgetarna inom den gällande fleråriga budgetramen. Budgetmyndighetens två grenar har därför fått en tydlig överblick över brister och positiva utvecklingstendenser i samband med de befintliga fleråriga programmen. Anslagen för 2012 måste göra det möjligt att uppnå EU:s mål och prioriteringar inom ramen för Europa 2020-strategin. Det underlättar nämligen för EU att gå stärkt ur krisen. Det handlar om att främja sysselsättning, innovation, forskning och utveckling samt mål med anknytning till energistrategin och social integration, framför allt genom minskad fattigdom.

Europa 2020-strategin kan givetvis bara bli trovärdig om den får tillräcklig finansiering. Vi vill påminna alla om att parlamentet vid flera tillfällen har tagit upp denna allvarliga politiska fråga. Nu måste vi uppmana medlemsstaterna och rådet att vidta ansvarsfulla och beslutsamma åtgärder. Vi får inte nöja oss med ett svagt EU i en värld där naturkatastrofer och ekonomiska kriser utan förvarning kan ödelägga miljontals människors liv, där konsekvenserna av sådana tragedier drabbar inte bara ett land, ett folk eller ett religiöst samfund utan får effekter för hela regioner och tvärsöver oceaner. Vi behöver ett starkare EU och ett effektivare utnyttjande av EU-medel. Tack för er uppmärksamhet.

  Monika Hohlmeier (PPE). – (DE) Fru talman, mina damer och herrar! Bakgrunden till budgeten för 2012 är den besvärliga ekonomiska och finansiella situationen i de 27 medlemsstaterna. Därför kommer vi definitivt inte att ha råd att göra allt vi skulle vilja göra. Jag anser att Francesca Balzanis betänkande är en fungerande kompromiss, men jag vill också göra några kritiska anmärkningar.

Enligt min mening betyder mer pengar inte nödvändigtvis mer solidaritet och mer Europa. Det viktiga är att förbättra kvaliteten på det vi får för de pengar som spenderas och framför allt att se till att de mål vi sätter upp verkligen nås, så att pengarna inte bara betalas ut oavsett. Vi måste också alltid kritiskt granska frågan om våra eventuella nya egna medel. Dessa egna medel får inte medföra ytterligare bördor för medborgare eller företag som måste – och ska – kunna konkurrera med övriga världen.

Jag anser vidare att det är viktigt att vi inte alltid betonar att EU-budgeten bara uppgår till 2 procent, för i slutänden är det många stater som delfinansierar motsvarande EU-medel och därmed givetvis ställer mycket större belopp till förfogande inom ramen för EU-program. Jag menar att det är synnerligen viktigt att vi gör framsteg i fråga om forskning, utbildning, hållbarhet och stärkt ekonomisk tillväxt. Därför anser jag att det också är viktigt att storskaliga projekt som Iter – och här vill jag tacka Anne E. Jensen för hennes kommentar – finansieras till fullo och förvaltas på ett tydligt sätt. Annars kommer amerikanerna, som just nu genomför samma projekt, att ligga långt före oss, och vi européer får inte alltid komma på andra plats.

  José Manuel Fernandes (PPE). – (PT) Fru talman! Till att börja med vill jag säga att jag välkomnar Francesca Balzanis arbete men ändå vill framföra några synpunkter här. Jag anser att den allmänna hållning som intas i själva verket är alltför allmän. Det här är snarare en resolution om en Europa 2020-strategi än ordentliga riktlinjer för 2012.

Unga människor har prioriterats 2011, och så kommer det inte att bli 2012 med de här riktlinjerna. Men det finns fortfarande tid. Frasen ”unga människor” förekommer inte en enda gång i dessa allmänna riktlinjer. Den betoning av Europa 2020-strategin, som jag stöder, leder dessutom till att exempelvis sammanhållningspolitiken glöms bort. Inte heller sammanhållningspolitiken nämns en enda gång. Sammanhållningspolitiken är oerhört viktig, och den får inte vara en anpassningsåtgärd eller en åtgärd eller en politik som blir lidande exempelvis för att pengar tas från den och går till Europa 2020-strategin.

Sammanhållningspolitiken, som vi ser som oerhört betydelsefull, nämns inte en enda gång. Jag menar att det finns tid att rätta till denna brist. Det finns fortfarande tid att lösa dessa två problem.

  Barbara Matera (PPE). – (IT) Fru talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka föredraganden Francesca Balzani för hennes arbete. Budgetarna för 2012 och 2013 kommer att vara konsolideringsbudgetar som syftar till att återspegla medlemsstaternas utgiftsnedskärningar och utgöra ett riktmärke för de belopp som ska fastställas i nästa budgetram.

Bidraget från Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) till riktlinjerna för budgeten för 2012 grundades på principen om ansvar, vilket betyder att sträva efter hushållning, ändamålsenlighet och effektivitet och att använda så lite som möjligt av de tillgängliga resurserna.

Europa 2020-strategin baseras på viktiga prioriteringar – forskning, innovation, utveckling och tillväxt – som inte från början fanns med i Francesca Balzanis betänkande men som betonats starkt av PPE-gruppen. Unionens prioriteringar kräver en lämplig finansieringsnivå. Därför är det viktigt att säkra flexibilitet mellan utgiftsposterna, så att vi mer effektivt kan hantera svårigheterna i samband med den ekonomiska krisen och även föreslå en budgetram som innefattar egna medel.

Jag anser dock inte att dessa medel bör komma från införandet av en skatt på finansiella transaktioner, såsom föreslås av gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster. I stället menar jag att kommissionen bör undersöka hur denna oerhört viktiga fråga ska hanteras i tekniskt hänseende, så att EU:s mervärde befästs och bekräftas.

  Vladimír Maňka (S&D) . – (SK) Fru talman! EU har satt upp fem mätbara mål för perioden fram till 2020. Målen har också godkänts av medlemsstaterna själva. De visar i vilken riktning vi bör gå. EU:s framgång är beroende av i vilken grad vi når målen.

Enskilda staters ansvarsfulla uppträdande avgör om vi kommer att få högre sysselsättning, om vi kommer att lyckas minska den andel av befolkningen som slutar skolan i förtid, om vi kommer att nå målen för antalet unga som skaffar en universitetsutbildning, om vi kommer att kunna minska antalet människor som riskerar att drabbas av fattigdom och om vi kommer att kunna skydda vårt klimat.

Trots att det råder samförstånd i EU om de gemensamma förfarandena har mitt lands regering beslutat att begränsa de prioriterade operativa programmen. Man vill utnyttja dem för att finansiera höghastighetskommunikation och diskuterar detta med kommissionen. Jag vill fråga dig, Janusz Lewandowski, om du personligen och kommissionen som helhet stöder att stater väljer en väg som strider mot de gemensamma målen under det inledande skedet av fullgörandet av Europa 2020-strategin?

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Fru talman! Budgeten är ett nyckelinstrument för den europeiska integrationen, och hur den fastställs har därför betydelse.

Det är just i kristider som EU-budgeten kan bidra till att lindra nationella regeringars restriktiva budgetpolitik och rikta finansiering mot önskvärda långsiktiga investeringsprojekt. I det sammanhanget välkomnar jag betänkandets stöd för planen att införa projektobligationer, exempelvis på infrastrukturområdet. Jag vill dock påpeka att de inte bör ses som ett alternativ till euroobligationer. Euroobligationer är som jag ser det ett särskilt ämne, och jag stöder införandet av dem eftersom de utgör en logisk fortsättning på integrationsprocessen och symboliserar en fördjupning av den.

En motsatt tendens – mot upplösning – skulle bli resultatet om det exempelvis gjordes försök till nedskärningar i EU-budgeten. Vid sidan av de ogynnsamma ekonomiska effekterna undergräver sådana försök också solidariteten mellan medlemsstaterna. Med den själviska och kortsynta uppdelningen i nettobidragsgivare och nettobidragsmottagare bortser man från det djupare och viktigare integrationsperspektivet. Alla medlemsstater drar lika stor nytta av det. Enligt min mening måste diskussioner om EU-budgeten föras med den utgångspunkten.

  Jaroslav Paška (EFD). – (SK) Fru talman! När vi behandlar prioriteringarna i budgeten för 2012 tittar vi också framåt, och jag anser att vi därför också bör titta på möjligheterna till besparingar i framtiden.

Enligt min mening är det mycket viktigt att tänka på de regelbundna resor till Strasbourg som parlamentsledamöterna och hela Europaparlamentet gör tolv gånger om året. Jag tror att detta irriterar våra medborgare, för det är skattebetalarna som måste finansiera våra resor och det kostar dem mycket pengar. Vi bör därför, om inte 2012 så i alla fall på längre sikt, överväga om denna mekanism kan avvecklas eller ändras i framtiden.

En annan potentiell besparing som jag anser bör diskuteras gäller kostnaden för att inrätta EU- eller Europamuseet, något som jag menar skulle kunna skjutas upp till ett senare tillfälle när det går bättre för EU. I dag skulle vi kunna överföra dessa medel till annan verksamhet, särskilt 2012, så att programmet för 2012 kan genomföras och vår verksamhet därmed bli mer effektiv.

  Monika Smolková (S&D). – (SK) Fru talman! Jag vill till att börja med berömma föredragandens arbete – hon har helt riktigt fastställt ett antal svårigheter i sitt betänkande.

EU-budgeten för 2012, men även för påföljande år, måste vara ambitiös om vi vill fullgöra uppgifterna och målsättningarna i Europa 2020-strategin, gå segrande ur krisen och konkurrera på global nivå. Jag stöder budgetutskottets förslag om att anordna möten med nationella parlament för att diskutera utkasten till EU:s och medlemsstaternas budgetar för 2012. Vid dessa möten bör det betonas att EU-budgeten inte får ha ett underskott, att den endast utgör 2 procent av de totala offentliga utgifterna i EU och att det finns stora skillnader mellan medlemsstaternas budgetar och EU-budgeten. EU-budgeten täcker till stor del investeringar i Europas framtid.

Framför allt rådet bör vara medvetet om detta, eftersom vi redan har hört företrädarna för Tyskland, Frankrike och Storbritannien tala om att försöka frysa EU-budgeten, vilket helt säkert skulle leda till att tillväxten i EU saktades ned.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. − (EN) Fru talman! Jag ska bara ta upp tre saker. En tydlig punkt i Francesca Balzanis riktlinjer som gäller justeringen för Europa 2020-strategin: i den gällande budgeten för 2011 kan 41 procent av utgifterna hänföras till målen för Europa 2020-strategin.

Samma insats görs för strategin 2012, men justeringen måste göras inom den budgetram som fastställdes för flera år sedan, den som gäller 2007–2013. Det begränsar givetvis vårt manöverutrymme att justeringen måste göras inom ramen för den fleråriga överenskommelsen från 2006.

För det andra vill jag vända mig till James Elles – men inte bara till honom, eftersom även Jens Geier och Monika Hohlmeier gjorde samma anmärkning om negativa prioriteringar. Det här stämmer tyvärr när det gäller budgeten för 2012. Det ska vara så. Den här gången bör vi mer än någonsin, vid sidan av positiva prioriteringar, undersöka vad som inte fungerar. Vi tittar på det som inte fungerar, det som inte sköts på rätt sätt, för att hitta besparingar. Den här gången tänker vi lika mycket på positiva som på negativa prioriteringar. Åtstramning är ett måste för förvaltningen.

Mitt svar till Edit Herczog om slöseriet med pengar: förvaltningen står bara för 5,7 procent av EU:s totala budget. Det är en lägre andel än i kommunerna i Rotterdam och många andra nederländska städer som är kända för måttlighet i budgethänseende.

Till Marta Andreasen vill jag säga att hon inte bara talade om att frysa budgeten. Hon talade om att skära i den. Vår budget, EU-budgeten, som inte har underskott, kan inte ges skulden för misskötseln av de offentliga finanserna i många medlemsstater. Den har sin logik, vilket Gerben-Jan Gerbrandy tydligt förklarade. Logiken handlar helt om att program mognar med tiden. Det är inte överraskande. Det handlar om vår trovärdighet. EU-budgeten har sin egen trovärdighet som helt handlar om att åtaganden och slutförda projekt ger resultat. Även i tider av måttlighet måste man betala sina elräkningar.

Det här handlar i själva verket om vår trovärdighet. Det handlar om sammanhållning. Det här är faktiskt en investering, som till sin karaktär därför antagligen motsvarar kraven från dem som nu demonstrerar utanför parlamentet och Berlaymontbyggnaden.

  Francesca Balzani, föredragande. – (IT) Fru talman, mina damer och herrar! Ordet ”ansvar” har nämnts ett antal gånger under anförandena. Det finns dock ett ansvar som jag verkligen ser som prioriterat för institutionerna: vi är framför allt ansvariga för att genomföra våra program och se till att EU-medborgarna inte bara får höra tomma ord. Vi är ansvariga för att vara konsekventa i det vi säger och det vi lovar.

De viktigaste projekten i dag är de som ingår i Europa 2020-strategin. Det första målet, ”mer arbete”, är inte bara mycket ambitiöst utan också mycket tydligt, eftersom det till och med kan mätas med hjälp av parametrar för minskad arbetslöshet. Jag ser det som ett mycket specifikt och ambitiöst mål, och jag anser att det är oerhört viktigt att inleda arbetet för att nå det.

Så länge vi fortsätter att se Europa 2020-strategin som alltför omfattande och alltför ambitiös för att inrymmas i ett konkret dokument som budgeten menar jag att det enda vi uppnår är en ökad risk för ännu ett misslyckande, vilket är just vad ingen vill ha – i synnerhet inte kommissionen, om jag minns det första meddelandet om Europa 2020-strategin rätt.

Det finns dock en annan viktig fråga: måttlighet är inte en politik eller ett instrument utan en förutsättning som måste ligga till grund för våra åtgärder, inte bara genom att vi konsoliderar våra utgifter utan också genom att vi utnyttjar EU-budgeten – ett fantastiskt instrument som skiljer sig radikalt från de nationella budgetarna och ger oss möjlighet att göra något annat det här året.

Det är just vad den europeiska planeringsterminen är till för. Den syftar inte bara till att blockera årets första sex månader. Den ger oss möjlighet att utforma en övergripande strategi och skapa synergieffekter – och att skapa synergieffekter mellan medlemsstaternas budgetar och vår budget är ett fantastiskt europeiskt system för att ge offentliga medel ett mervärde och skapa en verklig metod för att omvandla den långsiktiga och ambitiösa Europa 2020-strategin till en europeisk realitet.

  Talmannen. – Debatten är härmed avslutad.

Omröstningen kommer att äga rum kl. 11.30.

Skriftliga förklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Tyvärr förespråkas i detta betänkande ”en budget för 2012 som styrs av en förstärkt europeisk ekonomisk styrning, den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-målen”. Det rör sig med andra ord om en budget som stöder en fördjupning av nyliberalismen, militarismen och federalismen i EU genom antagande av djupt antisociala och antidemokratiska åtgärder, fast förankring av stabilitetspakten, införande av brutala böter för medlemsstaterna och ständig övervakning av alla nationella makroekonomiska åtgärder. Det är också ett förslag som syftar till att åstadkomma en budget som underlättar avreglering, otryggt arbete och ett angrepp på rättigheter och offentliga tjänster.

Vi föreslår därför en rad viktiga ändringar, som syftar inte bara till att fördöma denna hållning utan också till att lägga fram riktlinjer för ett alternativ som är både möjligt och nödvändigt. Dessa förslag är av avgörande betydelse för en förbättring av den situation med arbetslöshet, fattigdom och orättvisa som råder och som förvärras i och med kapitalismen, för vilken EU är ett redskap. EU-budgeten måste baseras på en annan vision för att vi ska kunna hantera den ekonomiska och sociala krisen och avvisa den nyliberala inriktningen, den så kallade ekonomiska styrningen och förstärkningen av militarismen.

  Jiří Havel (S&D), skriftlig. – (CS) I sitt betänkande om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2012 anger Francesca Balzani EU:s fem viktigaste budgetprioriteringar. Jag stöder helt och hållet hennes uppfattning att det är Europa 2020-strategin som ska hjälpa EU att ta sig igenom den globala ekonomiska krisen och gå starkare ur krisen genom skapande av nya arbetstillfällen med utgångspunkt i de fem prioriteringarna: stöd för sysselsättning, bättre förutsättningar för innovation, forskning och utveckling och offentlig finansiering av detta, uppfyllande av klimatförändrings- och energimål, högre utbildningsnivåer och stöd till social integration och, framför allt, minskad fattigdom i Europa. Om vi vill lyckas och genomföra denna strategi på allvar måste vi dock avsätta tillräcklig finansiering för den, utan betydande kompromisser eller nedskärningar. Den gällande fleråriga budgetramen ger nu mycket begränsat manöverutrymme, och jag håller därför med föredraganden om att det just nu helt enkelt är olämpligt med fler försök att begränsa eller skära ned på budgetmedel med anknytning till fullgörandet av centrala prioriteringar. Jag stöder föredragandens tanke om att fullgörande av centrala prioriteringar kan fungera som en katalysator för att få fart på investeringar, tillväxt och skapande av sysselsättning i hela unionen. Generellt sett stöder jag de föreslagna riktlinjerna, och jag rekommenderar att betänkandet godkänns.

  Ian Hudghton (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Över hela Europa måste regeringar och offentliga myndigheter finna sätt att spara pengar och visa återhållsamhet. Mitt eget land Skottland drabbades av dubbel olycka – en global konjunkturnedgång som förvärrades av vanstyre av myndigheterna i London, som alltid vill plundra Skottland på resurser samtidigt som man vägrar låta Skottlands folk sköta sina egna angelägenheter. Den skotska regeringen har därför tvingats arbeta extra hårt för att lyckas upprätthålla Skottlands grundläggande offentliga tjänster. Under dessa ekonomiska omständigheter är det helt och hållet orealistiskt att här i parlamentet kräva en ökning av budgeten – EU:s offentliga tjänster måste prioriteras framför EU-institutionernas verksamhet.

(Sammanträdet avbröts kl. 10.55 och återupptogs kl. 11.35.)

ORDFÖRANDESKAP: LAMBRINIDIS
Vice talman

  Talmannen. – Nästa punkt är omröstningen.

(För omröstningsresultat och andra uppgifter som rör omröstningen: se protokollet.)

- Före omröstningen:

  Jean-Pierre Audy (PPE). – (FR) Herr talman! Jag vill ta till orda helt kort med hänvisning till artikel 15.6 d i EU-fördraget, enligt vilken Europeiska rådets ordförande ska lägga fram en rapport efter varje möte i Europeiska rådet.

Ett extra möte i Europeiska rådet hölls den 11 mars. Jag beklagar att någon sådan rapport inte har lagts fram.

  Talmannen. − Jean-Pierre Audy, jag noterar din synpunkt men om jag minns rätt var rådets ordförande i parlamentet efter det extra rådsmötet den 11 mars, vid en extra talmanskonferens som var öppen för alla ledamöter. Skulle vi kunna gå vidare med omröstningen nu?

- Efter omröstningen:

  Hans-Peter Martin (NI). – (DE) Herr talman, mina damer och herrar! Jag har bara en kommentar. I går nekades jag möjlighet att svara Martin Schulz direkt. Jag har skickat ett e-postmeddelande till er alla – till att börja med på tyska, men de engelska och franska versionerna kommer – med ett uttalande om detta, och jag kommer också att tillbakavisa anklagelserna.

- Före omröstningen:

  Dominique Baudis, föredragande. – (FR) Herr talman! Jag vill tacka skuggföredragandena, särskilt Richard Howitt, Frieda Brepoels, Franziska Katharina Brantner och Anneli Jäätteenmäki, med vilka vi utarbetat dessa ändringsförslag. Tack vare ändringsförslagen har vi ett betänkande där händelserna i Gulfregionen redovisas till fullo, och där det mycket tydligt framgår hur parlamentet ser på det förtryck som råder där.

Det första ändringsförslaget, det 16:e nya beaktandeledet, lyder som följer:

”– med beaktande av uttalandena av den höga representanten av den 10, 15 och 17 mars 2011 och av rådets slutsatser av den 21 mars 2011 om Bahrain och genom att i detta sammanhang understryka sitt fulla stöd för yttrandefriheten och medborgarnas rätt till fredliga demonstrationer,”

Det är det första ändringsförslaget, och det är givetvis den engelska språkversionen, som har delats ut, som betraktas som giltig.

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

  Dominique Baudis, (PPE). – (FR) Det andra ändringsförslaget gäller skäl A och lyder som följer:

”Nuvarande EU–GCC-relationer kräver ständig översyn och uppdatering med avseende på den nyligen viktiga och snabbt förlöpande utvecklingen på plats, där strävan efter mänskliga rättigheter och demokrati måste stå i centrum.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

  Dominique Baudis, (PPE) . – (FR) Ett nytt skäl Aa:

”Aa. Demonstrationer har uttryckt berättigade demokratiska önskemål i flertalet GCC-stater och myndigheternas våldsamma reaktion på protesterna i Bahrain resulterade i dödsfall, skador och fängslanden samt i att trupper från Saudiarabien, Förenade Arabemiraten och Kuwait har anlänt till landet under GCC-flagg för att delta i förtrycket av demonstranter.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

  Dominique Baudis (PPE). – (FR) I punkt 7 ska den första strecksatsen efter det första stycket lyda som följer:

”– säkerställa respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, särskilt yttrande- och mötesfriheten, och rätten till fredliga demonstrationer och att lyssna och ta hänsyn till de berättigade kraven från demonstranterna likväl som att säkerställa deras säkerhet.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

  Dominique Baudis (PPE). – (FR) En ny punkt 7a:

”7a. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater i GCC att erkänna en fortsatt folkrörelse för demokratiska reformer inom regionen som helhet och begär ett fullt engagemang med nya grupper inom det civila samhället för att främja en process av sann fredlig demokratisk förändring, inom deras egna länder, med partners i regionen och med fullt stöd från Europeiska unionen.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

  Dominique Baudis (PPE). – (FR) En ny punkt 7b:

”7b. Europaparlamentet uttrycker stor oro för den våldsamma respons och användandet av våld mot demonstranterna som Bahrains myndigheter använt samt för deltagandet av utländska trupper under GCC-flagg i förtrycket av demonstranter, eftersom detta står i strid med GCC:s stöd för skyddet av medborgarna som kräver frihet och demokrati i Libyen. Parlamentet begär ett omedelbart upphörande av våldet mot fredliga demonstranter och uppmanar till en politisk dialog som kan leda till ytterligare nödvändiga politiska reformer i landet.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

  Dominique Baudis (PPE). – (FR) En ny punkt 18a:

”18a. Europaparlamentet noterar uttalandet av GCC den 7 mars 2011 i Abu Dhabi, som fastslår att ’Ministerrådet kräver att säkerhetsrådet vidtar de åtgärder som krävs för att skydda civilbefolkningen, inbegripet en zon med flygförbud i Libyen’. Detta uttalande har bidragit till beslutet av Arabförbundet och därefter Förenta Nationernas säkerhetsråd att förklara sig stödja en sådan zon.”

(Det muntliga ändringsförslaget beaktades.)

- Före omröstningen:

  Sharon Bowles (ALDE). - (EN) Herr talman! Jag ska inte uppehålla dig länge. I dag röstar vi om resolutionerna om godkännande av de verkställande direktörerna för de europeiska tillsynsmyndigheterna. Frågor gällande det övergripande förfarandet i framtiden behandlades förra månaden under förhandlingarna i samband med utnämningen av myndigheternas ordförande.

Den föreslagna verkställande direktören för bankmyndigheten är Adam Farkas; för Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten är det Carlos Montalvo och för marknadsmyndigheten är det Verena Ross. Samtliga nominerade deltog i utfrågningar i utskottet för ekonomi och valutafrågor förra veckan. Utfrågningarna sändes på internet och finns därför på utskottets webbplats tillsammans med kandidaternas biografier. Hela utskottet beslutade med stor majoritet att rösta för dessa kandidater, och det är alltså utskottets rekommendation.

- Före omröstningen om punkt 29:

  Jürgen Klute (GUE/NGL). – (DE) Herr talman! Jag vill bara ge en kort förklaring. Vi har dragit tillbaka ändringsförslag 25, som gällde skatten på finansiella transaktioner. Vi har kommit överens med övriga grupper om att vi kan, och tänker, bedriva fördjupade och mer meningsfulla förhandlingar inom utskottet för politiska utmaningar.

- Före omröstningen om ändringsförslag 123:

  Pervenche Berès (S&D). – (FR) Herr talman! Om jag inte har missförstått saken tror jag att du skulle ha lagt fram den ursprungliga texten till artikel 12.2 e för omröstning, men vi har inte röstat om den punkten.

– Före omröstningen om förslaget till lagstiftningsresolution:

  Andreas Schwab, föredragande. – (DE) Herr talman! Först vill jag framföra mitt uppriktiga tack till alla mina ledamotskolleger som röstade för. Med tanke på denna breda majoritet anser jag att det är viktigt att kommissionen ger en kort kommentar.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Vi noterar omröstningen här i dag. Vi ser fram emot ett konstruktivt samarbete för att nå fram till en slutlig överenskommelse. Några mycket viktiga frågor återstår. Detta förslag om rättsakten om ett kombinerat tillstånd är mycket viktigt, och vi hoppas därför att vi mycket snart ska nå en överenskommelse. Jag vill tacka föredraganden Véronique Mathieu och önska henne och det ungerska ordförandeskapet lycka till.

  Andreas Schwab (PPE). – (DE) Herr talman! Jag förväntade mig faktiskt ett annat slags kommentar. Jag trodde att kommissionen skulle säga att man inte kan hålla med på alla punkter.

  Janusz Lewandowski, ledamot av kommissionen. − (EN) Herr talman! Jag skulle kommentera även den föregående omröstningen och gjorde därför det. Nu vill jag kommentera den senaste omröstningen om Schwabbetänkandet.

Det faktum att vi nu är en bra bit in på det tredje förhandlingsåret visar mycket tydligt att det är svårt att nå en överenskommelse i denna viktiga fråga. Jag anser att rådets ståndpunkt var en riktigt bra utgångspunkt. Parlamentet har lagt till sin ståndpunkt. Kommissionen är inte beredd att godta allt som föreslagits, men vi är beredda att samarbeta så mycket som möjligt för att nå ett slutresultat.

Jag vill bara i föregående säga att jag ombads att också kommentera resultatet av den föregående omröstningen. Det är därför jag gör två kommentarer, vilket inte har tagit alltför lång tid.

  Andreas Schwab, föredragande. – (DE) Herr talman! Med hänvisning till kommissionsledamotens sista punkt vill jag begära att ärendet återförvisas till utskottet i enlighet med artikel 57.2. Jag ber om ert stöd i det avseendet.

(Parlamentet biföll begäran om återförvisning till utskottet.)

  Talmannen. – Nästa punkt är röstförklaringar.

Betänkande: Brok, Gualtieri (A7-0052/2011)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! I det europeiska samarbetet ingår tanken att euroområdet i princip bara kan gå i två riktningar – det kan antingen bli starkare eller upplösas. I den rådande ekonomiska situationen behövs ett konkret och beslutsamt politiskt gensvar. Jag stöder inrättandet av stabilitetsmekanismen, och jag stödde därmed också betänkandet, som banar väg för en rättslig ram som möjliggör inrättandet av denna mekanism.

  Marian Harkin (ALDE). - (EN) Herr talman! I går röstade vi om den permanenta stabilitetsmekanismen, och vi underkände den. Ändringsförslag 33, som skulle ha gett fonden möjlighet att köpa obligationer på andrahandsmarknaden, drogs tillbaka. Parlamentet, liksom hittills även Europeiska rådet, vägrade att fatta de svåra besluten. Ja, det är svåra beslut, men de kommer att vara avgörande för euroområdets framtid eller misslyckande.

Vi stoppar huvudet i sanden, som strutsen i ordspråket. Vi har inte bara en valutakris utan också en bankkris och en skuldkris. Och ändå envisas vi med att sätta häftplåster på djupa sår.

Mitt eget land Irland dras med en oacceptabel skuld, bara för att tyska, franska, irländska, brittiska och andra banker fungerade som kasinon. Till detta kom slapp lagstiftning och obefintlig tillsyn. Dåliga skulder har blivit medborgarskulder. Jag vill inte säga utlandsskulder – det är medborgarskulder. Allt detta hände framför näsan på ECB, med räntor som var helt och hållet olämpliga. De irländska medborgarna förväntas hantera allt detta. Ingen är beredd att acceptera verkligheten. Skulden är ohållbar. Vi har försökt köpa tid med räddningsaktioner. Vad vi behöver är en fullständig omstrukturering.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Inrättandet av en permanent krishanteringsmekanism för Europa är motiverat om nya ekonomiska och finansiella kriser skulle uppstå i framtiden. Ingen vill ha kriser, men de kommer att inträffa och vi måste vara beredda på det värsta.

Det är synd att man planerar att inrätta denna krishanteringsmekanism utanför EU-institutionerna. Mekanismen bör nu hamna så nära EU-institutionerna som möjligt. Det är också viktigt och positivt att Storbritannien och Sverige, som står utanför euroområdet, kan delta i den här mekanismen.

Jag stöder försöken att öka samordningen av den ekonomiska politiken i EU och tanken att det är kommissionen som ska fatta beslut om eventuella sanktioner, som ska träda i kraft automatiskt och inte bli föremål för diskussion eller kohandel.

  Daniel Hannan (ECR). - (EN) Herr talman! Efter tolv år här i kammaren trodde jag att ingenting längre kunde bringa mig ur fattning, men jag var chockerad över Elmar Broks ton när han presenterade sitt betänkande i går. Det som chockerade mig var inte arrogansen eller den verklighetsfrånvända hållningen eller ens föraktet för den allmänna opinionen, utan det flagranta i det han sade. Han sade rakt ut att vi måste undvika det vanliga förfarandet för ändring av fördraget eftersom det annars kunde leda till folkomröstningar i vissa medlemsstater! Se där det öppna föraktet för de väljare som EU:s eliter nu har för vana att visa upp.

Den allmänna opinionen behandlas inte som ett skäl att ändra riktning utan som ett hinder som måste övervinnas. Det kan inte hjälpas att jag påminns om Elmar Broks landsmans ord efter resningen i Östberlin. Skulle det då inte vara enklare att upplösa folket och välja ett annat i dess ställe?

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! Ett av de inneboende problemen med en gemensam valuta med ett antal olika medlemsstater med olika konjunkturcykler är att det är meningslöst att ha en enda uppsättning räntor om man har olika utgiftsbeslut. Resultatet av det har tydligt visat sig, för vi kan se de svårigheter som euroområdet befinner sig i. Därtill kommer att regeringarna måste förstå att de inte kan spendera mer pengar än de får in. När regeringar gör det och fifflar med bokföringen, eller inte fullgör sina uppgifter i fråga om ekonomisk styrning och ekonomisk disciplin, råkar de andra i knipa.

Vi vill givetvis ha ett starkt euroområde, särskilt för de medlemsstater som står utanför. Vi vill fortsätta att handla med länder i euroområdet. Vi är inte betjänta av en svagare euro. Samtidigt måste vi dock vara tydliga med att länderna i euroområdet själva måste ta itu med sina egna problem och inte förlita sig på andra. Jag önskar er lycka till i euroområdet, men försök att lära er läxan att inte spendera mer pengar än ni tjänar.

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Jag vill för gruppen Europeiska konservativa och reformister klargöra att vi stöder den europeiska stabilitetsmekanism som inrättats men röstade mot Brok-/Gualtieribetänkandet eftersom den åsikten inte överensstämde med rådets slutsatser.

Vad som eftersträvades i Brok-/Gualtieribetänkandet var ett effektivt ingripande från Europaparlamentets och kommissionens sida med hjälp av en mellanstatlig mekanism. Det är helt och hållet lämpligt att denna mekanism är mellanstatlig eftersom enorma penningsummor anslås för den. Nationella ministrar som ansvarar inför sina nationella parlament – så måste ansvaret se ut. Grunden till hela eurokrisen är naturligtvis inte ett problem med euron utan ett problem med regeringar som spenderar för mycket av sina skattebetalares pengar.

Betänkande: Zasada (A7-0046/2011)

  Syed Kamall (ECR). - (EN) Herr talman! Jag välkomnar ingåendet av andra fasen av ”open skies”-avtalet mellan Förenta staterna och EU. Jag ser detta som ett genombrott, men självklart finns det de bland oss som skulle vilja ha mer avreglering och ett fjärmande från den protektionism som fortfarande på många sätt lägger hinder i vägen för denna näring. Jag skulle vilja att Förenta staterna avskaffade sina hinder eller restriktioner för utländskt ägande, och jag anser att passagerare världen över skulle gynnas av fler ”open skies”-avtal.

Jag vill också ge ett erkännande åt skuggföredraganden Jackie Foster, som är expert på det här området och har arbetat på luftfartsområdet och i transportutskottet. Jag menar dock att det är mycket viktigt att vi fortsätter att yrka på ytterligare avreglering inte bara i samband med avtalet mellan EU och Förenta staterna utan även på tillväxtmarknaderna i Asien, och jag välkomnar därför ansatsen i dag i fråga om avtalet mellan EU och Vietnam. Vi har mycket arbete framför oss för att få bättre tillgång till världens växande marknader.

Betänkande: Balzani (A7-0058/2011)

  Francesco De Angelis (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Först och främst vill jag tacka föredraganden Francesca Balzani för hennes utmärkta arbete. För att gå in på själva kärnfrågan är det fyra punkter i detta initiativbetänkande som jag ser som centrala.

Den första punkten är generell och gäller den uttryckliga hänvisningen till EU-budgeten och dess funktion att omfördela medel. Detta är hörnstenarna i den europeiska solidariteten. Den andra punkten är specifik och gäller bekräftelsen av principen att utestående åtaganden – som är särskilt stora på sammanhållningsområdet – bör utnyttjas och inte bara, som rådet föreslår, slopas. Den tredje gäller en del betänkligheter – enligt min mening helt rimliga – i fråga om effektiviteten hos ett beräkningskriterium som baseras på föregående års resultat. Den fjärde är att kommissionen bör uppmanas att utarbeta förslag om skapande av nya resurser och, framför allt, att nya resurser måste syfta till att bekämpa de kvarstående effekterna av krisen med ett stabilt och effektivt åtagande om åtgärder för innovation, forskning och tillväxt i ekonomiskt, produktivt och sysselsättningsmässigt hänseende i hela EU.

  Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Vid en sådan avgörande tidpunkt är ett dokument som det som godkänts i dag definitivt baserat på sunt förnuft och skälighet. Stödet för Europa 2020-strategin är utan tvekan ett tecken inte bara på trovärdighet utan också på konsekvens i parlamentets åtgärder. Ett antal viktiga kriterier och riktlinjer måste dock stärkas ytterligare med hjälp av en förteckning som visar hur ingripandena ska prioriteras.

I dag, i ett så känsligt läge, där svårigheterna framför allt i Medelhavsområdet men även i Japan har direkt koppling till en snabbt föränderlig situation, behövs ett auktoritativt och trovärdigt parlament, och åtgärder som ökar tillväxten, konkurrenskraften och den intelligenta hållbarheten i de saker som behöver göras.

  Mario Borghezio (EFD). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! I ett så känsligt läge för finanserna i EU:s medlemsstater, som det talades om alldeles nyss, tror jag att jag bör varna för en utgift som diskuteras i budgetutskottet: det häpnadsväckande fallet med de stora summor som avsatts för den europeiska historiens hus. Jag menar att det vore skandal om det godkändes.

Vi äger redan Eastmanbyggnaden, men mellan 26 miljoner och 31 miljoner euro har anslagits enbart för renoveringskostnader, plus 3,3 miljoner euro enbart för ritningarna. De fasta kostnaderna uppgår till mer än 3 miljoner euro och de rörliga till 3,2 miljoner euro, plus 3,2 miljoner euro för en personalstyrka på 50 personer och 2 miljoner euro för säkerhet. Därutöver krävs 13,45 miljoner euro bara för förvaltningen. Jag anser att vi borde föregå med gott exempel när det gäller försiktighet med utgifter i våra institutioner. Det här vore dock en skandal.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag vill gärna göra tre påpekanden angående de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten för 2012. För det första anser jag att det är bra att vi debatterar budgeten för 2012 i ett tidigt skede eftersom vi – för det andra – inte vill att det ska uppstå sådana problem igen mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen som i samband med budgeten för 2011. För det tredje är jag särskilt stolt över att EU inte behöver ge sig in på att låna pengar för att täcka sin budget. Jag anser att det bör vara så även i fortsättningen.

Betänkande: Mathieu (A7-0265/2011)

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! Den lagliga invandringen har utan tvivel en stor roll att spela när det gäller att främja den ekonomiska utvecklingen och förbättra konkurrenskraften i Europa. Men det finns naturligtvis ett återkommande problem i detta sammanhang och det är bristen på en bestämd rättslig ställning för invandrarna, vilka som en följd av detta kan bli diskriminerade. Det är inte rimligt att vi på 2000-talet har en situation då det fortfarande inträffar händelser som i grund och botten innebär slaveri. Alla måste behandlas lika på arbetsmarknaden. Betänkandet innehöll de bestämmelser som för närvarande saknas i vårt ramverk, och jag stödde därför inrättandet av en rättslig ram på detta område, vilket jag anser är mycket viktigt.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Förenklad administration och bättre tillgång till relevant information är de rätta instrumenten för att göra den europeiska arbetsmarknaden mer attraktiv för arbetstagare från tredjeland.

Bestämmelser om ett enda ansökningsförfarande som leder till att ett kombinerat tillstånd utfärdas som i en enda administrativ handling omfattar såväl uppehållstillstånd som arbetstillstånd kommer att bidra till att förenkla och samordna de regler som för närvarande gäller i medlemsstaterna. Detta kommer att leda till tydligare och effektivare förfaranden för både migranterna och deras arbetsgivare, samtidigt som det underlättar kontroller av om migranternas vistelse och anställning är laglig. Det enda ansökningsförfarandet kommer också att innebära att skillnaderna när det gäller vilka rättigheter som gäller för EU-medborgare och för tredjelandsmedborgare också kan minska. Därför röstade jag för Véronique Mathieus betänkande.

  Monika Flašíková Beňová (S&D). – (SK) Herr talman! Jag röstade emot det godkända utkastet till direktiv. Jag anser att det är viktigt att använda ett enda ansökningsförfarande för hantering av arbetstillstånd och uppehållstillstånd. Det är lika viktigt att försöka införa en enda uppsättning rättigheter för medborgare från tredjeland som lagligen vistas och arbetar i någon av EU:s medlemsstater.

Det är utan tvivel också nödvändigt att det råder rättssäkerhet och insyn när det gäller de beslut som fattas av de behöriga nationella organen i samband med hanteringen av ansökningarna. Eftersom besluten på ett betydande sätt påverkar dessa människors liv bör ansökningarna bedömas så objektivt som möjligt.

Likabehandling bör garanteras inom alla områden när det gäller social trygghet, och migranternas rättigheter måste hävdas i lagstiftningen. Eftersom dessa ändringar inte införlivades i direktivet om ekonomisk migration anser jag att det var felaktigt av partierna på högerkanten att godkänna det.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! För det första är det en bra utgångspunkt att man genom det kombinerade tillståndet utlovar lika rättigheter för och lika behandling av utländska arbetstagare. Vi måste se till att de mänskliga rättigheterna i EU genomförs på ett sådant sätt att arbetstagare som kommer hit från tredjeland också får samma lön, åtnjuter social trygghet på samma nivå och omfattas av samma anställningsvillkor som andra anställda. Detta är naturligtvis en grundläggande synpunkt.

Även om jag röstade för betänkandet finns det en punkt som jag är ganska bekymrad över. Det gäller tillämpningsområdet för artikel 3 som fortfarande inte omfattar utstationerade personer eller säsongsarbetare eller personer som tillfälligt förflyttas inom företag från tredjeland. Förhoppningsvis kommer vi att få se framsteg på detta område så att man tar hänsyn till alla i lika hög grad i det kombinerade tillståndspaketet. Principen om en enda instans – tanken att alla kan ansöka om tillståndet på ett ställe och inte längre behöver jaga hit och dit på grund av byråkrati – är positiv.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag instämmer helt med de ledamöter som säger att vi måste säkerställa likabehandling för arbetstagare från tredjeland som har varit anställda i EU i över ett år. Jag instämmer också i att arbetstagare som har arbetat i EU i mindre än sex månader inte ska åtnjuta samma rättigheter när det gäller familjebidrag och arbetslöshetsersättning. Jag är emellertid mycket positiv till – och jag vill än en gång betona det – att dessa grupper också ska vara försäkrade mot olycksfall och sjukdom. För det tredje anser jag att åldersförmåner är en del av en persons lön, och enligt förordning (EG) nr 883/2004 bör det vara möjligt att överföra dessa enligt bestämmelserna i medlemsstaterna, förutsatt att det endast sker om tredjelandet också ställer sig positivt till det och verkligen överför dessa förmåner.

Betänkande: Balzani (A7-0058/2011)

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! Jag är glad över att vi börjar utarbetandet av budgeten för 2012 så tidigt. Det gör att vi kan ägna tillräcklig uppmärksamhet åt de olika frågorna. En av de frågor som vi talar en hel del om i EU och här i kammaren är frågan om solidaritet. Vi är ofta mycket angelägna om att visa solidaritet med olika grupper av människor.

Jag vill be parlamentet att visa lite solidaritet med skattebetalarna i våra valkretsar, för det har vi hittills underlåtit att göra. I dessa åtstramningstider måste vi vissa återhållsamhet. Vi bör föregå med gott exempel. Vi bör göra det genom att frysa lönerna och ersättningarna för 2012 för alla parlamentsledamöter och tjänstemän här, och vi bör också överge planerna på den europeiska historiens hus, som kommer att kosta miljontals euro att bygga och som det inte finns någon långsiktig finansieringsplan för. Utan tvivel kommer det också att drabba skattebetalarna.

Betänkande: Schwab (A7-0038/2011)

  Francesco De Angelis (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Det är ingen tvekan om att de fragmenterade bestämmelserna när det gäller konsumenträttigheter utgör ett mycket betydelsefullt hinder för den gränsöverskridande handeln och också innebär problem för att skapa en verklig inre marknad. Jag anser att det förslag till direktiv som skickades tillbaka till utskottet i dag med viktiga tillägg kan bidra till att en tydlig rättslig ram för konsumenträttigheter utarbetas.

  Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Genom att revidera de fyra befintliga direktiven syftar detta betänkande till att få ett slut på den fragmentering av den rättsliga ramen som hittills har varit ett hinder för fullbordandet av den inre marknaden. Syftet är att få marknaden att fungera bättre för konsumenter och företag, öka konsumenternas förtroende och minska företagens motstånd mot att verka gränsöverskridande.

Förslaget är komplicerat och innehåller många särskilda aspekter som har granskats och debatterats ända sedan Frankrike senast innehade det roterande ordförandeskapet. Under den nya kommissionen med José Manuel Barroso som ordförande har Viviane Redings arbete lett till att total harmonisering inte längre betraktas som dogmatiskt, och vi har med rätta slagit in på vägen mot en mer riktad harmonisering.

Trots att jag inte är helt tillfreds med det slutresultat som uppnåtts – som jag anser vara medelmåttigt och resultatet av en dålig kompromiss – tror och hoppas jag att förslaget kan vara en utgångspunkt för vidare utveckling. Därför stödde jag betänkandet.

  Giovanni La Via (PPE) . – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! Den text vi har röstat om i dag är resultatet av en lång och komplicerad resa som började i oktober 2008 med målet att sätta konsumenten i centrum för det skydd som gäller vid inköp i utlandet.

Det mål som EU och EU:s institutioner måste ställa upp för sig är att hjälpa den inre marknaden att fungera bättre, så att konsumenternas förtroende ökar samtidigt som vi stöder våra företag.

Det direktiv vi har röstat om här i parlamentet i dag är en sammanfattning av fyra direktiv på området som har varit i kraft fram till i dag. Direktivet visar vår önskan att samordna de bestämmelser som gäller för närvarande i de olika rättssystemen på ett mycket mer uttalat sätt, och undvika den rättsliga fragmentering som tyvärr mycket ofta har blivit ett hinder både för företagen – vars mål är att kunna vara konkurrenskraftiga på den gränsöverskridande marknaden – och för konsumenterna. Av dessa skäl biföll jag och röstade för betänkandet.

  Mitro Repo (S&D). - (FI) Herr talman! Reformen av direktivet om konsumenträttigheter har varit en lång och sporadisk process. Kommissionens ursprungliga tanke om fullskalig harmonisering hotade att försämra konsumentskyddsnivåerna, särskilt för konsumenterna i de nordiska länderna. Detta skulle ha stridit mot fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilket konsumentlagstiftningen måste baseras på konsumentskyddsnivåer som är så höga som möjligt. Vi bör därför alltid komma ihåg att marknaderna är till för konsumenterna och inte konsumenterna för marknaderna.

Lagstiftning som gäller konsumenter och småföretagare måste alltid vara så tydlig som möjligt och lätt att förstå. Det ligger i alla parters intresse att lagstiftningen är precist och noggrant utarbetad. Det är därför bra att direktivet skickas tillbaka till utskottet, så som parlamentet i dag beslutade.

  Anneli Jäätteenmäki (ALDE). - (FI) Herr talman! Fram till nu har EU:s inre marknad huvudsakligen utvecklats på de stora företagens villkor. Nu är det dags att rikta vår uppmärksamhet på de små och medelstora företagen och framför allt på konsumenterna, för att se till att deras intressen på den inre marknaden skyddas på ett mer kraftfullt sätt. Kommissionens förslag om att reformera konsumentskyddet har tagits emot på ett ganska offensivt sätt. I Finland, till exempel, har konsumentföreningen genomfört en namninsamling, där man hävdar att om förslaget hade gått vidare skulle det obotligt ha skadat konsumentskyddet i Finland.

Den kompromiss som vi nu har röstat om och som kommer att diskuteras vidare är mycket oklar. Ett stort antal av de ursprungliga förslagen har strukits, vilket har till följd att förslaget inte är ambitiöst på något sätt. Det största problemet är emellertid att det faktiskt är svårt att förstå. Jag vill att det ska vara ett villkor att direktivet om konsumenträttigheter ska vara ett direktiv som konsumenterna också förstår, och att de på så sätt skyddas.

  Hannu Takkula (ALDE). - (FI) Herr talman! Mina finska kolleger som talade före mig, Mitro Repo och Anneli Jäätteenmäki, gav uttryck för några välkomna synpunkter när det gäller direktivet om konsumenträttigheter. Som finländare och nordbor oroar vi oss för att konsumentskyddet kan komma att försämras. Full harmonisering skulle innebära just det, särskilt för de nordiska ländernas del. Dessutom skulle det fördröja åtgärderna i de länder där saker och ting knappast är perfekta i dag.

Det är utmärkt att förslaget skickas tillbaka till utskottet, för det innehåller vissa något problematiska punkter, särskilt för småföretagare. Jag vill att utskottet riktar sin uppmärksamhet på en liten fråga. Ändringsförslagen 18 och 107 antyder att direktivet skulle få mycket negativa konsekvenser för till exempel reseföretag i norra Finland. Ofta bestämmer man sig för att bege sig till ett företag, hotell eller turistboende under färdens gång och ringer och bokar. Enligt direktivet skulle det inte vara tillräckligt – man skulle vara tvungen att skicka ett fax eller liknande. Det är inte alltid möjligt i praktiken. Denna fråga bör tacklas med utgångspunkt från allmänhetens behov, och man måste ha förståelse för de olika situationerna i de olika medlemsstaterna.

  Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag anser att det angreppssätt som valts för att harmonisera vår fragmenterade europeiska konsumentlagstiftning, som utgör ett hinder för handeln, är klokt och rätt väg att gå. Det är också viktigt att konsumenterna ska kunna utveckla en känsla för EU-rätten. De ska med andra ord kunna känna sig trygga när de gör affärer eller när de köper eller skaffar sig något någonstans i EU. Det kommer att skapa trygghet inte bara för konsumenterna utan också för producenterna.

Jag är särskilt nöjd med förbättringarna när det gäller informationskraven för hemförsäljning och distansavtal. I framtida debatter – och jag är därför mycket nöjd med att detta betänkande har skickats tillbaka till utskottet en gång till – bör vi se till att vi när vi talar om producenter inte bara tänker på de stora företagen utan också de små familjeföretagen, och vi bör inte betunga dem med juridiska subtiliteter.

  Ashley Fox (ECR). - (EN) Herr talman! När mina väljare frågar mig vad som är den största fördelen med att vara med i EU svarar jag alltid att det är den fria handel som finns mellan länderna och den inre marknad som vi strävar efter att fullborda.

Jag gläds därför över detta direktiv om konsumenträttigheter. Jag gläder mig över det eftersom det innebär ett – om än litet – steg mot att fullborda den inre marknaden. Det kommer att medföra vissa fördelar för konsumenter och småföretag. Det kommer att vara till hjälp vid internethandel och gränsöverskridande handel. Jag måste emellertid säga att det har tagit lång tid att utarbeta direktivet och framstegen är obetydliga.

Min vädjan till kommissionen är att vi behöver en ram för att fullborda den inre marknaden, i stället för den ganska osammanhängande rad direktiv som vi har för närvarande.

  Siiri Oviir (ALDE). – (ET) Herr talman! Antagandet av det harmoniserade EU-direktivet om konsumenträttigheter är förvisso ett sätt att förbättra den inre marknadens funktion. Detta harmoniserade direktiv, där ett antal direktiv om konsumenträttigheter slås samman, kommer att avsevärt förenkla den rättsliga ramen, utan tvivel bidra till att öka konsumenternas förtroende och naturligtvis också uppmuntra den gränsöverskridande handeln. Detta är ett steg mot att minska fragmenteringen. Tyvärr har vi än i dag inte förverkligat en fullständig harmonisering av konsumenträttigheterna i EU. Detta är ändå ett viktigt steg mot ett bättre konsumentskydd och en bättre handel. Därför stödde jag antagandet av dokumentet.

Förslag till resolution (B7-0224/2011)

  Francesco De Angelis (S&D). – (IT) Herr talman, mina damer och herrar! När vi har hört nyheterna om den rad jordbävningar som drabbat Fjärran Östern och särskilt Japan sedan den 11 mars har vi alla blivit bestörta över omfattningen av den mänskliga tragedi som nu avslöjas. Därför anser jag att resolutionen är ett första nödvändigt steg för att garantera att folket i Japan får allt det humanitära, tekniska och ekonomiska stöd som de kommer att behöva under de närmaste månaderna och åren.

Jag anser att händelsen vid kärnkraftverket i Fukushima borde tvinga oss alla att grundligt, noggrant och lugnt tänka över kärnkraftens risker. EU måste investera i och också förmå medlemsstaterna att inrikta sig grundligare och effektivare på alternativa energikällor. Våra tankar går till Japan i dag, och vårt åtagande inför framtiden måste vara att undvika att liknande situationer upprepas i Europa och på andra håll i världen.

  Paul Rübig (PPE). – (DE) Herr talman! Jag anser att vi alla kan lära oss något av situationen i Japan. De lärdomar vi kan dra gäller särskilt kärnkraftverken. Jag uppmanar rådet att snarast lägga fram förslag inom detta område. Det som kommissionen hittills har lagt fram uppmuntrar Europeiska rådets arbetsgrupp för atomfrågor att slutligen ta itu med Europaparlamentets krav. Vi behöver en intensiv debatt om denna fråga och jag anser att tiden är mogen för det nu.

Skriftliga röstförklaringar (artikel 149 i arbetsordningen)

Betänkande: Moreira (A7-0041/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder betänkandet där det än en gång påpekas att vi bör hjälpa Moldavien att återhämta sig ekonomiskt, med hänsyn till att omkring 40 procent av landets ekonomi är beroende av jordbruket. Jag instämmer helt med de åtgärder som föredraganden föreslår för att få till stånd ett avtal som är mer omfattande och relevant för den ekonomiska återhämtningen i Moldavien, som är ett partnerland till EU.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag instämde i betänkandet där det föreslås att Moldaviens tullfria kvoter för vin ökas. Moldavien har haft problem med sin vinexport, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och är ett hot mot jordbruket, särskilt de medelstora jordbruken och familjejordbruken. Jordbrukssektorn utgör omkring 40 procent av Moldaviens ekonomi. Enbart vinnäringen sysselsätter cirka 300 000 personer, varav de flesta bor på landsbygden. Hittills har Moldavien helt uttömt sin tilldelade kvot. Därför skulle en ökning av den tullfria kvoten göra det möjligt för Moldavien att öka försäljningen av sin produktion i EU utan att skada vinnäringen i EU.

  Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Ryssland är en viktig avsättningsmarknad för Moldaviens vintillverkare. På sista tiden har den ryska marknaden emellertid inte längre varit given för export av vinprodukter. I sitt sökande efter ett alternativ till den ryska marknaden har kommissionen föreslagit en gradvis ökning av den tullfria kvoten från 100 000 hektoliter (hl) till 150 000 hl i år, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och upp till 240 000 hl från och med 2013. Jag röstade för denna ändring av handelsförbindelserna med Republiken Moldavien i syfte att öka den tullfria importvolymen av vin. Denna ändring av förordning (EG) nr 55/2008 kan vara en lösning för Republiken Moldaviens vinproducenter, så att de kan dra nytta av en säkrare avsättningsmarknad jämfört med när Ryssland införde ett embargo mot moldaviskt vin 2006 och 2010, vilket ledde till att ett antal vintillverkare gick i konkurs.

  Luis Manuel Capoulas Santos (S&D), skriftlig. – (PT) Jag lade ned min röst för förslaget om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien, eftersom jag anser att det i sin nuvarande formulering inte i tillräcklig utsträckning tar itu med de nödvändiga åtgärderna för att skydda EU:s geografiska beteckningar, särskilt inte de geografiska beteckningar som gäller portviner.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag vill uttrycka mitt stöd för Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i landets vinnäring. Jag samtycker till ökningen av den tullfria kvoten för vin från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Jag röstade därför för betänkandet, som på intet sätt äventyrar vinnäringen i EU.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag röstade för betänkandet om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien, med hänsyn till att det innebär en positiv signal från EU till detta land som deltar i det östliga partnerskapet och som nyligen meddelade att det hoppas kunna lämna in sin ansökan om medlemskap i EU 2011. Moldavien har genomfört ambitiösa politiska, ekonomiska och sociala reformer och det måste uppmuntras att fortsätta med dem. Samtidigt har Republiken Moldavien drabbats hårt av den ekonomiska och finansiella krisen. Under de senaste fyra åren har 40 procent av landets vinproducenter antingen upphört med verksamheten eller gått i konkurs, samtidigt som de företag som fortfarande är verksamma inom denna nyckelsektor inom landets ekonomi har ackumulerat förluster. Att öka den tullfria kvoten för vin och förlänga giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 till slutet av 2015 skulle hjälpa detta land, där antalet anställda inom vinnäringen har ökat till 300 000 och jordbrukssektorn står för 40 procent av BNP, samtidigt utan att det påverkar EU:s ekonomi. Dessa åtgärder skulle också ge tillräckligt med tid för att förbereda förhandlingarna om att skapa ett utvidgat, heltäckande frihandelsområde, vilket är ett mål som delas av EU och Republiken Moldavien.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att kommissionens förslag, som ändrar den förordning som gäller för närvarande, kan bidra till att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i landets vinnäring, utan att skada EU-producenternas intressen.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den moldaviska vinnäringen genomgår en krisperiod som utlösts av den minskade exporten, vilket har bromsat landets ekonomiska återhämtning och de reformer som skulle göra det mer realistiskt för Moldavien att sträva efter EU-integrering. En ökning av den tullfria kvoten, särskilt för moldaviskt vin, kan bidra till att mildra trycket på denna bransch.

Jag måste betona att trots EU:s villighet att hjälpa Moldavien bör EU och medlemsstaterna sträva efter att se till att vin från andra stater inte produceras enligt kvalitetsnormer som är lägre än de som krävs för vin från EU.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag till lagstiftningsresolution från parlamentet bygger på ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning som ändrar rådets förordning (EG) nr 55/2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien. Trots det moldaviska folkets insatser och de reformer som regeringen genomfört genomgår Republiken Moldavien en svår period som beror på den kris som vinnäringen, den mest produktiva sektorn i landet, står inför, eftersom den utgör 40 procent av Moldaviens ekonomi och sysselsätter mer än en fjärdedel av den arbetande befolkningen i landet.

Det är därför viktigt att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge en positiv signal om EU-solidaritet med en befolkning som till största delen bor på landsbygden. Jag välkomnar också och röstar för förslaget till lagstiftningsresolution om att förlänga rådets förordning (EG) nr 55/2008 till och med den 31 december 2015, och jag hoppas att ett ”djupt och heltäckande frihandelsområde” kommer att inrättas mellan EU och Republiken Moldavien vid den tidpunkten.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet godkänns ett förslag från kommissionen om att godkänna ökningen av den tullfria kvoten för moldaviskt vin. Kommissionen föreslår att kvoten ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Enligt kommissionen bygger de föreslagna ökningarna på att Moldavien ständigt uttömt sin befintliga kvot och tar hänsyn till ”att branschen har potential att öka sin närvaro på nischmarknader i EU”.

Även om det har framhållits att den föreslagna ökningen inte äventyrar vinnäringen i EU anser vi att det fortfarande kvarstår viss osäkerhet om huruvida det verkligen förhåller sig så, och därför har vi lagt ned våra röster. I detta avseende har vi tagit hänsyn till den krissituation som många producenter, särskilt små och medelstora producenter, för närvarande står inför i länder som Portugal, med en dramatisk sänkning av produktionspriserna och ständigt höjda driftskostnader. Dessa svårigheter förvärras genom de förändringar som införts genom reformen av den gemensamma organisationen av marknaden och det planerade målet för produktionsrättigheter. Denna reform har framför allt gagnat den storskaliga vinindustrin jämte vissa importörer …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vital Moreiras betänkande som antogs i dag stöder ett förslag från kommissionen om att godkänna att den tullfria kvoten för moldaviskt vin ökas. Även om gemenskapens verkställande organ fastslår att ökningen inte äventyrar vinnäringen i EU har vi med tanke på att det finns tveksamheter och i det portugisiska jordbrukets intresse lagt ned våra röster.

Moldavien har bett kommissionen att öka landets tullfria kvot för vin inom ramen för de autonoma handelsförmåner som Moldavien beviljades genom en förordning av 2008.

För att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar inom vinnäringen i landet (en fjärdedel av arbetskraften) föreslås att den tullfria kvoten för vin ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013.

Kommissionen fastslår att ”eftersom importen från Moldavien utgör mindre än 0,04 procent av EU:s sammanlagda import förväntas en ytterligare öppning av marknaden inte ha några negativa konsekvenser för gemenskapen. För närvarande införs omkring 90 procent av all import från Moldavien …”.

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Kommissionens förslag innebär en förändring av de bestämmelser som reglerar förbindelserna med Republiken Moldavien. Med hänsyn till den krisperiod som landet står inför syftar planen till en ökning av den mängd vin som importeras från Moldavien. Enligt kommissionen skulle denna import ha en försumbar inverkan på våra marknader. Ändå anser jag inte att jag kan stödja förslaget i den nuvarande period av allvarlig ekonomisk kris som redan utsätter våra jordbrukare och vinodlingar för svåra belastningar.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag instämde i dokumentet, därför att det föreslås att man för att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i den moldaviska vinnäringen ska öka den tullfria kvoten för vin från 100 000 hektoliter (hl) till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. De nya kvoter som föreslås bygger på att Moldavien ständigt uttömt sina befintliga kvoter, och på att branschen har potential att öka sin närvaro på nischmarknader i EU. Ökningen är dessutom inte så stor att den kommer att destabilisera vinnäringen i EU. Den moldaviska vinnäringen förväntas fortsätta att höja kvaliteten på sina viner. Eftersom rådets förordning (EG) nr 55/2008 löper ut den 31 december 2012, och eftersom det är viktigt att garantera rättssäkerheten för producenter, exportörer och importörer föreslås att giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 förlängs i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015.

  Cătălin Sorin Ivan (S&D), skriftlig. − (EN) Jag kommer alltid att hävda att Republiken Moldavien måste uppmuntras på sin EU-vänliga väg. Moldavien har haft problem med sin vinexport till några av sina traditionella marknader, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som landet kraftfullt bedriver. De skäl som anförs i Vital Moreiras betänkande är övertygande. Det är nödvändigt för Moldavien att giltighetstiden för rådets förordning (EG) nr 55/2008 förlängs i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015. Den begäran som Republiken Moldavien lämnade in i juli 2010 är berättigad. Det är nödvändigt för Moldavien att EU är en pålitlig partner. Därför stöder jag Vital Moreiras betänkande om förslaget till Europaparlamentets förordning.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) De handelsförmåner som EU har beviljat Republiken Moldavien har visat sig vara lämpliga. Dessutom har det inte konstaterats några skadliga konsekvenser för vinnäringen i EU. Som det fattigaste landet i Europa behöver Republiken Moldavien EU:s stöd. Det är vår moraliska plikt i den europeiska enhetens och harmonins intresse. Jag välkomnar därför kommissionens förslag att förlänga giltighetstiden.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 55/2008 om införande av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien. Det skapar överensstämmelse mellan våra handelsförbindelser med Moldavien och de vi har med andra grannländer.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Inom ramen för EU:s grannskapspolitik har Moldavien alltid lagt upp ett ambitiöst program för politisk associering och ytterligare ekonomisk integration med EU. Därigenom har landet gjort avgörande framsteg med att anpassa sin lagstiftning till EU:s lagar och förordningar inför förberedelserna för framtida mer omfattande förhandlingar. Moldavien har visat sig berett att främja och hantera effekterna av ett sådant vittsyftande företag genom att fortsätta den utveckling som redan har skett när det gäller EU:s fria marknad. Vi instämmer emellertid med föredraganden, Vital Moreira, när han säger att Republiken Moldavien för närvarande befinner sig i en svår situation när det gäller exporten av vissa produkter, vilket innebär problem för landets ekonomiska återhämtning. Vi anser därför att det är nödvändigt att giltighetstiden för förordningen om vissa autonoma handelsförmåner förlängs i tre år, för att Moldavien ska få tillräckligt med tid för att på ett tillfredsställande sätt förbereda förhandlingarna om frihandelsområdet. Mot bakgrund av detta syftar det betänkande som vi har antagit till att uppmuntra Moldaviens ekonomiska återhämtning, särskilt genom att den tullfria kvoten ökas för vissa produkter inom ramen för de gällande autonoma handelsförmånerna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Moldavien har under de senaste åren allt mer försökt närma sig de europeiska normerna för frihet, demokrati och sund offentlig förvaltning. Det som lyfts fram här har varit konsekventa och har visat Moldaviens avsikt att fortsätta på vägen mot en möjlig utvidgning. För att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning och ge positiva utsikter för dem som arbetar i den moldaviska vinnäringen (en fjärdedel av arbetskraften) föreslås därför att den tullfria kvoten för vin ökas från 100 000 hl till 150 000 hl för 2011, från 120 000 hl till 180 000 hl för 2012 och till 240 000 hl per år från och med 2013. Detta är inriktningen på ändringsförslagen till denna förordning, och det kommer att hjälpa Moldaviens ekonomi och främja utvecklingen i landet.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Med hänsyn till att Moldavien har haft problem med sin vinexport till några av sina traditionella marknader, vilket äventyrar dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som landet kraftfullt bedriver, och i syfte att vidta åtgärder för att öka Moldaviens vinexport för att stödja landets ekonomiska utveckling är följande åtgärder nödvändiga: 1. Öka den tullfria kvoten för vin inom ramen för de autonoma handelsförmånerna. 2. Förlänga giltighetstiden för den tillämpliga förordningen (som löper ut den 31 december 2012) i ytterligare tre år till och med den 31 december 2015. 3. Öka den tullfria kvoten för vete, korn och majs.

Därför röstade jag för betänkandet.

  Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag välkomnar omröstningen till förmån för betänkandet. Republiken Moldavien behöver EU:s stöd vid denna avgörande tidpunkt då landet står inför ekonomiska problem, liksom de flesta länder i världen, men också inför problem förknippade med den politiska övergångsprocessen. Vid en tid då Moldavien praktiskt taget står inför en bojkott av sin vinexport till Ryska federationens marknad är det en lämplig åtgärd att öka den tullfria kvoten för vin, vilket förhoppningsvis kommer att gagna landets ekonomi.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) Jag instämmer i denna resolution där det föreslås att de autonoma handelsförmånerna för Republiken Moldavien utvidgas inom vinnäringen som är mycket viktig för landet. Det konstateras att detta skulle vara ett ännu starkare incitament för att stärka de ömsesidiga förbindelserna mellan EU och Moldavien och utveckla den europeiska grannskapspolitiken. Eftersom Moldavien hittills helt har uttömt den fastställda kvoten instämmer jag i förslaget att öka den tullfria kvoten för vin. Man bör notera att en sådan förordning inte kommer att få negativa konsekvenser för vinnäringen i EU. Moldavien är ett av Europas fattigaste länder och står inför allvarliga ekonomiska och politiska problem. EU bör skapa gynnsamma villkor för Moldavien att välja en lämplig geopolitisk inriktning som skulle kunna bidra till att tackla landets svårigheter. Bestämmelserna i denna resolution kommer dessutom att skapa gynnsamma villkor för att den moldaviska vinnäringen ska kunna höja kvaliteten på sina produkter. Jag anser att det är klokt att förlänga giltighetstiden för hela förordningen i ytterligare tre år för att garantera rättslig tydlighet och säkerhet för producenter, exportörer och importörer.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Vital Moreiras betänkande om autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien eftersom det överensstämmer med EU:s grannskapspolitik och de ekonomiska avtal som redan finns med andra grannländer. Jag anser verkligen att det är motiverat att länderna som gränsar till EU beviljas ömsesidiga handelsmedgivanden för att främja såväl den ekonomiska som den sociopolitiska utvecklingen. Fri rörlighet för varor eller sänkt tullsats möjliggör ett större kapitalflöde och underlättar samarbetsavtal. Detta gagnar såväl grannländerna som den inre marknaden. Det kommersiella syftet är naturligtvis viktigt, men i detta sammanhang är det viktigt att inte glömma andra aspekter som måste beaktas.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Som jag fick möjlighet att säga tidigare är det mycket viktigt att EU har en samstämmig och effektiv europeisk grannskapspolitik. Inom ramen för denna grannskapspolitik införs genom förordning (EG) nr 55/2008 ett särskilt system av autonoma handelsförmåner för Republiken Moldavien vilket ger fritt tillträde till EU-marknaden för alla produkter från Moldavien, med undantag för vissa jordbruksprodukter som anges i bilagan till förordningen, för vilka begränsade medgivanden har beviljats antingen i form av tullbefrielse inom ramen för tullkvoterna eller i form av lägre tullar.

Ett av undantagen från den fria rörligheten gäller vinnäringen, där det införts en tullkvot som enligt tillgängliga uppgifter utnyttjats helt flera månader före årets slut. Mot bakgrund av att Moldaviens ekonomi har drabbats hårt av den globala finanskrisens skadeverkningar och att vinnäringen sysselsätter omkring 300 000 personer föreslås i detta betänkande, som jag röstade för, att tullkvoterna för vin ökas för att stödja Moldaviens insatser och för att tillhandahålla en attraktiv och livskraftig marknad för dess vinexport, som för övrigt inte konkurrerar med portugisiska produkter.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) För att stödja Moldaviens strävanden efter ekonomisk återhämtning och uppmuntra de framsteg som iakttagits mot en anpassning av landets lagstiftning till EU:s lagstiftning och krav har kommissionen lagt fram ett förslag för att öka tullkvoten för moldaviskt vin. Enligt kommissionen kommer denna åtgärd inte att ha några negativa konsekvenser för vinnäringen i EU och därför ansåg jag att det var värt att stödja beviljandet av denna hjälp till Moldavien.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Betänkandet är kort. Det lyder enligt följande: ”Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0649), – med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0364/2010), – med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0041/2011). 1. Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen genom att godta kommissionens förslag. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.”

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Republiken Moldavien genomgår en besvärlig fas när det gäller sin vinexport, vilket har negativa konsekvenser för dess ekonomiska återhämtning och den reformprocess som regeringen bedriver. Vinnäringen sysselsätter omkring 300 000 personer (en fjärdedel av den arbetande befolkningen i landet) som främst bor på landsbygden och driver små eller medelstora familjejordbruk. Med dessa ändringar anser jag att förordning (EG) nr 55/2008 kan bidra till att stödja Moldaviens ekonomiska återhämtning genom att ge dem som arbetar i landets vinnäring bättre utsikter för perioden 2011–2013. För att uppnå bästa möjliga grannskapspolitik är det nu viktigt att fortsätta med tullpreferenser för att stoppa nedgången i Moldaviens ekonomi, samtidigt som man minskar skatteförlusterna för EU så mycket som möjligt.

Betänkande: Scholz (A7-0051/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag är för detta betänkande, med hänsyn till de ändringar som infördes för att förlänga giltighetstiden för det nuvarande systemet – det allmänna preferenssystemet (GSP) – till december 2013, med beaktande av osäkerheten om den tid som det kommer att ta att slutföra det aktuella lagstiftningsförfarandet. Genom att anta betänkandet undviker vi alltså avbrott i den rättsliga täckningen av GSP och förebygger skillnader i behandlingen av olika länder.

  Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. − (EN) Jag röstade för betänkandet eftersom det allmänna preferenssystemet (GSP) är en mycket viktig handels- och utvecklingsmekanism som EU har att tillgå. Jag vill emellertid uppmana kommissionen att genomföra en grundligare genomgång av GSP-systemet så snart som möjligt. Jag anser också att det är dags att vi genomför en grundligare genomgång av förteckningarna över vilka som omfattas av GSP och GSP+. Europaparlamentet bör konsulteras i detta ärende redan från första början. Jag räknar också med att parlamentet kommer att involveras i processen för att kontrollera att de mottagarländer som omfattas av GSP+ tillämpar ILO:s och FN:s 27 konventioner, vilket måste undersökas grundligt för att bibehålla GSP+-mekanismens trovärdighet.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag röstade för betänkandet. År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) inrättande av ett allmänt preferenssystem (GSP) enligt vilket industriländerna skulle bevilja handelsförmåner på icke-ömsesidig grund till alla utvecklingsländer, inte bara tidigare kolonier. Europeiska gemenskapen var först med att 1971 införa ett allmänt preferenssystem, och det har varit ett av EU:s viktigaste instrument inom handels- och utvecklingspolitiken för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. EU:s allmänna preferenssystem innebär störst förmåner genom att de minst utvecklade länderna beviljas tull- och kvotfritt tillträde till EU:s marknad. Systemet bidrar också till att främja hållbar utveckling och gott styre för utvecklingsländer som ratificerar och genomför internationella konventioner och protokoll som rör mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, miljöskydd samt narkotika- och korruptionsbekämpning.

  Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling inrättande av ett allmänt preferenssystem enligt vilket industriländerna skulle bevilja handelsförmåner på icke-ömsesidig grund till alla utvecklingsländer. Europeiska gemenskapen var först med att införa ett allmänt preferenssystem, och sedan det inrättades har det varit ett av EU:s viktigaste instrument inom handels- och utvecklingspolitiken för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. Även om systemet är det mest använda av industriländernas system instämmer jag i att vi behöver se över den aktuella förordningen för att förenkla tillämpningen av systemet.

Dessutom anser jag att man bör ta itu med den allmänna översynen i förslaget till ny förordning, som jag hoppas kommer att läggas fram utan dröjsmål. Det nya förslaget måste syfta till att göra GSP till ett tydligare och öppnare system. Jag vill också uppmana kommissionen att utreda möjligheten att kontrollera att åtagandena har uppfyllts, genom att periodvis genomföra undersökningar i vilka också parlamentet och företrädare för det civila samhället i det berörda landet skulle involveras.

  Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag röstade för betänkandet eftersom jag anser att det är nödvändigt att öka det nuvarande systemets effekt och förbättra utnyttjandet av det allmänna preferenssystemet genom tekniskt bistånd som i synnerhet är avsett för att bygga upp den nödvändiga kapaciteten i fråga om institutioner och regelverk, så att de mest behövande länderna ska kunna dra maximal fördel av den internationella handeln och preferenssystemet. Stöd måste också tillhandahållas för att hjälpa länderna att effektivt genomföra de internationella konventioner som detta system kräver samt uppfylla sina åtaganden. Jag anser att vi måste stödja utvecklingsländerna i kampen mot fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel. Detta är det mest använda systemet bland de system som finns tillgängliga för de utvecklade länderna. Jag anser att det måste förlängas för att uppnå rättslig säkerhet och garantera både EU:s och förmånsländernas intressen. Under tiden bör emellertid den nuvarande otillfredsställande situationen lösas utan dröjsmål, vilket bör åtföljas av kontinuerliga försök att hitta ett sätt att hjälpa de svagare länderna som lider nöd.

  George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag beslutade mig för att rösta för betänkandet om allmänna preferenser eftersom man i det föreslog såväl en omedelbar anpassning av ”Allmänna preferenssystemet” till bestämmelserna i Lissabonfördraget som en övergripande översyn av systemet i framtiden. Den övergripande översynen skulle syfta till att öka förmånsländernas medverkan i de omarbetningsprocesser som berör dem, ge tekniskt bistånd för att bidra till att utveckla deras institutionella kapacitet samt se över och samordna ursprungsreglerna.

  Marielle De Sarnez (ALDE), skriftlig. – (FR) Parlamentet har just samtyckt till att förlänga det allmänna preferenssystemet (GSP) för utvecklingsländer till att löpa från den 1 januari 2012 till den 31 december 2013. GSP-systemet ska ses över i år, en process där man bör ta hänsyn till de betänkligheter som utskottet för internationell handel har uttryckt. Vi uppmanar till ökad insyn och verkligt samarbete under förhandlingarna om det allmänna preferenssystemet med varje land. Kommissionsledamot Karel De Gucht har åtagit sig att se till att Europaparlamentet i hög grad involveras i beslutsprocessen. Han måste nu hålla sitt löfte.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Den nuvarande förordningen där det allmänna preferenssystemet (GSP) fastställs kommer att upphöra att gälla vid årets slut. Eftersom kommissionen emellertid fortfarande väntar på slutsatserna av en studie i frågan för att lägga fram ett nytt förslag för GSP har man för att undvika ett juridiskt vakuum beslutat att förlänga giltighetstiden för den gällande förordningen och dess nuvarande ordningar i ytterligare två år. Kommissionen måste emellertid lägga fram ett förslag till lagstiftning om detta ärende mycket snart eftersom det aktuella systemet omedelbart behöver ses över och göras mer effektivt.

Jag stöder därför de huvudpunkter som föredraganden har lyft fram för översyn i kommissionens lagstiftningsförslag. Genom dessa föreslås ett effektivt system som bättre kommer att svara mot förmånsländernas och de ekonomiska aktörernas intressen samt regler som föreskriver en omarbetningsprocess i vilken förmånsländernas medverkan garanteras och som också garanterar att parlamentet kan utföra sin uppgift att utöva demokratisk kontroll.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) År 1968 rekommenderade FN:s konferens om handel och utveckling (Unctad) inrättande av ett allmänt preferenssystem enligt vilket länder som ansågs mer utvecklade skulle stödja utvecklingsländerna genom att bevilja handelsförmåner. Europeiska gemenskapen var först med att 1971 införa ett allmänt preferenssystem. Det har visat sig vara en av de viktigaste metoderna för samarbete när det gäller internationell handel med utvecklingsländerna genom att det har minskat fattigdomen. Den nuvarande förordningen måste uppdateras eftersom den löper ut och inte omfattas av Lissabonfördraget. Det är också nödvändigt att genomföra en genomgripande reform av förordningen. Även om detta förslag ännu inte är någon ny förordning, vilket måste utarbetas, vill jag uttrycka min samstämmighet med det betänkande som diskuteras, och jag hoppas att kommissionen kommer att lägga fram ett nytt förslag så snart som möjligt så att EU kan fortsätta att stödja utvecklingsländerna.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det allmänna preferenssystemet (GSP) är en handelsmekanism som ger EU möjlighet att erbjuda utvecklingsländer icke-ömsesidigt förmånstillträde till marknaden genom lägre tullavgifter. Även om det definieras som ett verktyg för utvecklingsbistånd är denna mekanism inte fri från motsägelser, särskilt inte när det gäller vissa av de angivna syftena och de resultat som faktiskt uppnås.

Många utvecklingsländer har faktiskt blivit alltmer ekonomiskt beroende och har utformat sina ekonomier enligt en modell med minskad diversifiering som bygger på en begränsad uppsättning exportprodukter i stället för att utveckla sina inre marknader. En internationell arbetsfördelning har blivit djupt rotad. Det är ofördelaktigt för dessa länder. Det är ofta de stora multinationella bolagen, varav vissa är europeiska, som vinner mest på detta system.

Det behövs en omfattande översyn av denna mekanism jämte en ingående diskussion av de olika aspekter och komplexa förhållanden som den innebär samt de konsekvenser dessa får inte bara för utvecklingsländerna utan också för EU:s medlemsstater, särskilt de svagaste. Med hänsyn till kommissionens dröjsmål med att lägga fram ett nytt förslag till förordning, vilket innebär att den inte kan träda i kraft omedelbart efter den nu gällande förordningens utgång, behövs det en förlängning av den gällande …

(Röstförklaringen kortades ned i enlighet med artikel 170 i arbetsordningen.)

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det nuvarande allmänna preferenssystemet löper ut i slutet av detta år, så detta handlar helt enkelt om att rösta om en nödvändig förlängning för att garantera rättssäkerheten och det ömsesidiga intresset för de ungefär 150 länder som deltar.

Denna frågas betydelse för såväl utvecklingsländer som EU-medlemsstater med svagare ekonomi, vars industri-, jordbruks- och samhällsintressen inte alltid respekteras i de internationella handelsavtal som kommissionen förespråkar, innebär att den nya förordningen måste diskuteras ordentligt. Kommissionen bör lägga fram förslaget för detta så snart som möjligt, så att alla olika aspekter av och komplexa frågor i det allmänna preferenssystemet kan analyseras ordentligt, tillsammans med dess effekter på olika områden och länder.

  Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. − (IT) Det allmänna preferenssystemet har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utvecklingspolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländerna att minska fattigdomen. Denna åtgärd innebär en förlängning av det nuvarande läget, eftersom det inte har lagts fram någon ny förordning, vilket är tråkigt. Trots detta kommer jag att rösta för, eftersom detta instrument är så viktigt.

  Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. − (DE) Handeln är ett viktigt och effektivt instrument för att bekämpa fattigdom i utvecklingsländer. Genom övergångsförordningen om ett allmänt preferenssystem stadfästs rättsligt 176 utvecklingsländers förmånstillträde till EU-marknaden. Jag stödde förordningen, som skapar en rättslig kontinuitet, så att utvecklingsländerna även fortsättningsvis ska få möjlighet att bedriva handel. Dessutom är det EU:s moraliska plikt att stödja dessa länder i utvecklingen av demokrati och rättssäkerhet genom att möjliggöra rättvis handel.

  Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Resolutionen om förslaget till ändring av rådets förordning (EG) nr 732/2008 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden den 1 januari 2009 till den 31 december 2011 antogs av en bred majoritet i parlamentet. Om det allmänna preferenssystemet inte utvidgas kan många utvecklingsländer hamna i en mycket svår situation. Europa har ända sedan 1971 försökt stödja och bistå utvecklingsländer för att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste rådet och parlamentet delta i förfarandet för att ändra det allmänna preferenssystemet och vi måste sträva efter att skapa ett effektivt system där vi tar hänsyn till mottagarländernas intressen och samtidigt kräver att de ratificerar och tillämpar 27 internationella konventioner om skydd för mänskliga rättigheter, hållbar utveckling, grundläggande arbetsvillkor och gott styre. Trots mitt stöd till detta förslag till en förlängning fram till 2011 måste jag betona min besvikelse – som också uttrycktes av min grupp – över kommissionens dröjsmål i behandlingen av detta förslag.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta betänkande, som är en teknisk förlängning av förordningen om det allmänna preferenssystemet. Den innebär att förordningens giltighetstid förlängs till den 31 december 2013 för att ge tillräckligt med tid för att kommissionen ska hinna göra ett utkast till den nya förordningen och för att parlamentet ska kunna utöva sina nya befogenheter inom den internationella handelspolitiken. Betänkandet är alltså inte avsett att beröra själva innehållet i förordningen och innehåller inga kommentarer i fråga om huruvida GSP+-mottagare verkligen fortfarande uppfyller kraven för dessa handelsförmåner på grundval av gott styre, hållbar utveckling och ratificering och tillämpning av FN-konventionerna i fråga om sociala, miljömässiga och mänskliga rättigheter.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Vi är alla övertygade om att det allmänna preferenssystemet (GSP) har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utvecklingspolitiska instrument ända sedan starten. Det har varit ett viktigt incitament för utvecklingsländerna, som sedan länge kämpat mot fattigdom, att främja fri tillgång till deras marknad och import av deras varor genom sänkta tullsatser. Vi håller dock med föredraganden, Helmut Scholz, som har uttryckt förhoppningar om att den nuvarande förordningen ska utvidgas, eftersom detta skulle garantera rättssäkerhet och intressen hos både EU och mottagarländerna och vi skulle undvika att den nuvarande situationen (som fortfarande är otillfredsställande) förlängs. Hittills har vi sett ett visst underutnyttjande av de handelsförmåner som garanteras genom GSP, framför allt i fråga om ursprungsregler, vilket beror på ett problem i de administrativa förfarandena för detta. Därför vore det bra att ge riktat tekniskt stöd, t.ex. genom partnerprogram vars främsta mål är att främja utvecklingen av regleringskapaciteten och garantera att de internationella konventionerna införlivas korrekt. Slutligen anser vi att kommissionen bör ha en ständig övervakning med ett större deltagande av parlamentet och de berörda arbetsmarknadsparterna.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. − (PT) Den nuvarande förordningen om det allmänna preferenssystemet löper ut vid utgången av detta år. Eftersom en ny förordning inte kommer att kunna träda i kraft i tid, på grund av den försenade inlämningen av den studie som utskottet begärt, måste vi förlänga den nuvarande förordningen i två år. Eftersom denna förordning är så viktig för att styra handeln mellan utvecklingsländerna och EU måste kommissionen dock lägga fram en ny och uppdaterad version mycket snart.

  Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Det kan inte ske någon utveckling utan ekonomisk tillväxt. Men som jag har sagt förut är ekonomisk tillväxt ingen garanti för utveckling om det saknas en opartisk stat. EU:s handelspolitik har en avgörande roll att spela för att bekämpa fattigdom och förverkliga millennieutvecklingsmålen. EU:s allmänna preferenssystem (GSP) är ett av de verktyg som gör det möjligt för utvecklingsländer att konkurrera på de internationella marknaderna, genom att erbjuda tillträde till EU-marknaden med sänkta tullsatser eller nolltullsatser för deras export. GSP innebär också att länderna slipper vara beroende av bistånd. Vi har godkänt en förlängning av den nuvarande förordningen i väntan på det nya förslag till förordning som vi har begärt för att garantera rättssäkerheten. Europaparlamentets nya befogenheter på handelsområdet efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste dock beaktas. Enligt fördraget betraktas bestämmelser i GSP-förordningen som delegerade akter, vilket innebär att Europaparlamentet kommer att ha större övervakningsbefogenheter i framtiden.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Redan 1964 begärde vissa utvecklingsländer handelsförmåner för att förbättra sin ekonomiska situation. Ett allmänt preferenssystem (GSP) infördes 1968, efter att man hade nått en överenskommelse. Europeiska ekonomiska gemenskapen införde GSP 1971 och andra nationer, som Förenta staterna, följde efter. Syftet med att tillfälligt bevilja handelsförmåner var att nå följande mål: Att öka utvecklingsländernas exportintäkter genom diversifiering av de exporterade produkterna och att främja industrialisering och påskynda ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna. Dessutom var GSP avsett att se till att de produkter som fick stöd hade sitt ursprung i utvecklingsländer. Hittills har GSP varit ett av EU:s viktigaste handelsinstrument och det övervakas av Europeiska kommissionen. Eftersom det nuvarande systemet löper ut den 31 december lade kommissionen fram ett nytt förslag redan i mars 2010. Inga ändringar föreslås i den nya förordningen även om föredraganden helt klart menar att systemen måste omarbetas. Jag lägger ner min röst eftersom det inte verkar finnas några nya konkreta förslag till den nya förordningen.

  Alfredo Pallone (PPE), skriftlig. – (IT) Den nuvarande förordningen om det allmänna preferenssystemet, som gör det möjligt med frihandel eller lägre tullsatser inom handeln med varor mellan medlemsstater och tredjeländer, en förordning som i allmänhet används för att uppmuntra handel med fattiga länder och/eller utvecklingsländer, måste ändras och sättas på plats igen, eftersom dess giltighetstid är på väg att löpa ut. Jag röstade för betänkandet om förslaget till en ny förordning om detta eftersom jag håller med om målen för de ändringar som eftersträvas. Syftet med ändringsförslaget är att skapa ett effektivt system som tar större hänsyn till mottagarländernas och de ekonomiska aktörernas intressen, utveckla mer omfattande regler och garantera parlamentets roll som demokratiskt kontrollorgan. Jag hoppas att detta är första steget mot en lösning på global nivå för ett generellt handelsavtal. Efter misslyckandet med Dohaförhandlingarna kan dessa åtgärder bara bli provisoriska, i väntan på en mer långsiktig lösning.

  Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. − (PT) Genom förordning (EG) nr 732/2008 inrättades ett allmänt preferenssystem (GSP) som är giltigt till den 31 december 2011. GSP har varit ett av EU:s viktigaste handels- och utrikespolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländer att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. Parlamentets samrådsprocess om det senaste preferenssystemet var otillräckligt och tillät inte någon omfattande förhandling. Parlamentet betonade att det i framtiden kommer att krävas mer tid för att det ska kunna fullgöra sitt uppdrag.

Den 26 maj 2010 föreslog kommissionen att tillämpningsperioden för den nuvarande förordningen helt enkelt skulle förlängas och hävdade att det inte fanns tid för att lägga fram en ny förordning. I detta förslag till förlängning togs ingen hänsyn till Lissabonfördragets ikraftträdande. Parlamentet tog upp denna brist och lade fram ändringsförslag till kommissionens förslag, för att se till att de rättigheter och befogenheter som parlamentet fick genom Lissabonfördraget skulle respekteras.

Därför röstade jag för detta betänkande, som innebär att den berörda förordningen förlängs och att det införs de ändringar som krävs för att parlamentets nya befogenheter enligt Lissabonfördraget ska respekteras, särskilt genom att garantera nya befogenheter i fråga om delegerade akter.

  Aldo Patriciello (PPE), skriftlig. – (IT) Enligt det allmänna preferenssystemet (GSP) garanterar industriländerna icke ömsesidiga handelsförmåner för alla utvecklingsländer. Detta är ett av EU:s viktigaste handels- och utrikespolitiska instrument för att hjälpa utvecklingsländer att minska fattigdomen genom att skapa inkomster via internationell handel. I den nuvarande förordningen, som gäller till och med den 31 december 2012, respekteras inte de nya befogenheter som parlamentet får genom Lissabonfördraget. Syftet med det nya förslaget till förordning är att skapa ett system som är bättre anpassat efter mottagarländernas och de ekonomiska aktörernas behov, utveckla fler regler som tillåter en bättre reglerad reformprocess och se till att förordningen ger tillräckligt utrymme för parlamentets demokratiska kontroll. Därför röstade jag för förslaget till ny förordning, som syftar till större tydlighet och insyn i det allmänna preferenssystemet.

  Paulo Rangel (PPE), skriftlig. − (PT) Sedan 1971 har EU använt sig av system med förmånsbehandling i handeln med utvecklingsländer inom ramen för sitt allmänna preferenssystem (GSP). GSP tillämpas genom på varandra följande förordningar om tillämpning av ett system med allmänna tullförmåner, i allmänhet för tre år åt gången. Det nuvarande systemet infördes genom förordning (EG) nr 732/2008 och är tillämpligt till den 31 december 2011, då det ska ersättas med en ny förordning, som ännu inte har utarbetats. Under den tillämpningstid som återstår för förordning (EG) nr 732/2008 räcker det dock inte med att låta kommissionen utarbeta ett förslag och att anta en ny förordning genom det vanliga lagstiftningsförfarandet. I stället verkar det vara nödvändigt att förlänga denna förordnings tillämpningstid till den 31 december 2013, för att garantera systemets kontinuitet.

Jag röstade för och förväntar mig att kommissionen snabbt kommer att lägga fram ett nytt förslag som bidrar till att göra det allmänna preferenssystemet mer öppet och effektivt.

  Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. − (EN) Tanken på ett allmänt preferenssystem (GSP) går tillbaka till 1968 när tullarna i allmänhet var mycket högre och de fortfarande betraktades som det största hindret för handel från utvecklingsländer till industriländer. Systemet var ursprungligen ett förslag från FN:s konferens för handel och utveckling, Unctad, som ett utvecklingsverktyg: Industriländer skulle bevilja icke ömsesidiga handelsförmåner för utvecklingsländer och på så sätt göra det möjligt för dem att skapa inkomster som inte kom från bistånd utan från internationell förmånlig handel. Europeiska gemenskapen började tillämpa systemet 1971. Det första treåriga systemet tillämpades 2006–2008. Det andra systemet kommer att löpa ut den 31 december 2011. Det nuvarande systemet antogs 2008 inom ramen för samrådsförfarandet, men ärendet kom till parlamentet med mycket liten framförhållning. Det var inte möjligt med ett meningsfullt engagemang i förordningen från parlamentets sida. Detta får inte hända på nytt med den kommande förordningen, särskilt med tanke på parlamentets nya befogenheter enligt Lissabonfördraget.

  Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för texten till denna resolution eftersom jag anser att EU:s allmänna preferenssystem (GSP) är ett av de viktigaste verktygen för att göra det lättare för utvecklingsländerna att skapa tillväxt. Därför måste systemet tas i bruk direkt.

Redan 1971 skilde sig EU från de andra stora ekonomierna genom att vara först med att införa ett system med förmånstullar för utvecklingsländer. Det främsta syftet är att utrota fattigdomen överallt och att ge länder med svårigheter möjlighet att få de största fördelarna med internationell handel. Nu kommer tullavtalet snart att löpa ut och kommissionen har beslutat att det nya förslaget ska läggas fram under de närmsta månaderna, även om ikraftträdandet kommer att dröja åtminstone till andra halvåret 2012.

Denna försening kommer att leda till ett rättsligt vakuum på mer än ett halvår, vilket kommer att leda till ett avbrott i programmet som kan omintetgöra mycket av det vi redan har uppnått. Jag hoppas att denna beklagliga försening inte kommer att leda till en minskad användning av allmänna preferenssystemet och att det nya avtalet ska stimulera till införandet av ett globlat handelssystem som bygger på etik och demokrati.

  Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. − (LT) Det är mycket viktigt att skapa större insyn i EU:s allmänna preferenssystem. Det är viktigt att EU:s förmånstullar för import från tredjeländer bygger på demokrati och etik och inte enbart på strävan efter vinst. Förmånstullar bör gynna hela samhället, inte bara ett visst antal företag. Föredraganden konstaterade mycket riktigt att förslaget om en förlängning av den nuvarande förordningen inte är idealiskt, men att det innebär att vi kan undvika ett rättsligt vakuum på mer än ett halvår. Enligt den nuvarande förordningen har Europaparlamentet inget att säga till om i fråga om kriterierna för att få komma i fråga för förmånsbehandling och inte heller om förteckningen över mottagarländer. Detta bör ändras: Nu är det dags att parlamentet utnyttjar sina nya befogenheter inom handelsområdet, efter Lissabonfördraget. EU bör i högre grad satsa på att utveckla samarbetet med grannländer inom handelspolitiken. Detta skulle kunna bidra till ett stabilt och liberalt affärsklimat och skulle underlätta en gradvis utvidgning av EU:s gemensamma marknad. Det ligger i EU:s intresse att teckna ett frihandelsavtal med Ukraina och att inleda förhandlingar med andra länder i det östliga partnerskapet som är medlemmar i Världshandelsorganisationen – Georgien, Moldavien och Armenien.

  Angelika Werthmann (NI), skriftlig. − (DE) Jag röstade emot detta betänkande. Precis som föredraganden själv konstaterar har systemet i sin nuvarande form ett antal brister. Trots att kommissionen uppmanades att lägga fram ett förslag till en ny förordning som dels skulle avhjälpa bristerna i det nuvarande regelverket, dels skulle ta hänsyn till de institutionella förändringarna sedan ikraftträdandet av Lissabonfördraget och bl.a. se till att parlamentet får större granskningsrätt än det har enligt det nuvarande förfarandet, innehåller det framlagda förslaget en onödig förlängning av den nuvarande otillfredsställande situationen. I parlamentets betänkande diskuterar föredraganden också några av sina förslag till förbättringar som kan eller bör ingå i det kommande förslaget till ny förordning. Kommissionen bör ta till sig dessa förslag och snarast lägga fram en ny och bättre förordning.

Betänkande: Artur Zasada (A7-0046/2011)

  Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstar för detta betänkande eftersom Förenta staternas och EU:s luftrum tillsammans står för 60 procent av den globala lufttrafiken och de nuvarande bilaterala avtalen mellan medlemsstaterna och Förenta staterna inte avspeglar verkligheten. Ett icke-diskriminerande öppnande av luftrummet mellan Förenta staterna och EU skulle ge passagerare och fraktbolag förbättrad service, ge ekonomiska fördelar och framför allt skapa arbetstillfällen.

Därför tycker jag att detta är bra, eftersom enhetliga regler kan främja fri konkurrens, särskilt i fråga om statligt stöd, sociala villkor och miljökrav.

  Sophie Auconie (PPE), skriftlig. – (FR) De amerikanska och europeiska luftfartsmarknaderna står för mer än hälften av den globala lufttrafiken. Med tanke på den globala uppvärmningen behöver EU och Förenta staterna därför samarbeta för att minska den internationella luftfartens miljöpåverkan. Därför har jag röstat för avtalet, där båda parter åtar sig att införa miljökrav och sociala villkor som avsevärt kommer att minska bullerproblem och dämpa luftfartsutsläppens inverkan på luftkvaliteten, samtidigt som de åtar sig att utveckla hållbara alternativa drivmedel. För första gången har båda parter också kommit överens om att garantera sociala rättigheter för flygbolagens anställda.

  Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. − (LT) Jag ställde mig bakom detta protokoll för att ändra luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna. Protokollet innehåller viktiga framsteg i samarbetet om lufttransportfrågor mellan EU och Förenta staterna. Dessutom innebär det att vi kan undvika risken för att någon i brist på ett sådant avtal utlöser den klausul om upphävande som finns i den första etappen av avtalet. Ett upphävande skulle kunna innebära att europeiska passagerare och flygbolag förlorar de stora fördelar som de har haft sedan mars 2008. Dessutom bör det påpekas att detta nya avtal har öppnat för möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde och även ett stärkt samarbete inom regleringsområden som säkerhet, och miljö, där båda sidor kom överens om en särskild gemensam förklaring om miljön.

  Adam Bielan (ECR), skriftlig. − (PL) EU-medlemsstaterna och Förenta staterna står för 60 procent av de globala luftfartsmarknaderna. Därför bör vi ständigt försöka skapa bättre kvalitet i tjänsterna inom detta område. När vi godkänner ingåendet av ett luftfartsavtal mellan EU och Förenta staterna bidrar vi till luftfartssektorn genom att göra det möjligt att locka fler investeringar till båda sidorna av Atlanten. Dessutom kommer avtalet att bidra till att stärka skyddet för arbetstagarnas rättigheter inom sektorn, utöka samarbetet om luftfartssäkerhet och, tack vare kompatibilitetskravet, stärka samarbetet om miljöfrågor. Det är också viktigt att EU:s och Förenta staternas gemensamma kommitté får en utökad roll genom att den ges möjlighet att främja nya initiativ när avtalet tillämpas. Jag anser att det nya avtalet kommer att bidra ytterligare till ett öppet tillträde till marknaden, vilket kommer att leda till tjänster av högre kvalitet och strängare säkerhetskrav, varför jag stöder resolutionen.

  Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. − (ES) Jag röstade för detta initiativ eftersom dessa luftfartsmarknader står för 60 procent av den globala luftfarten. Detta avtal kommer att leda till de förändringar i den amerikanska lagstiftningen som krävs för att skapa större enhetlighet för regler som hindrar orättvis konkurrens. Nya rutter kommer att öppnas och operatörer och passagerare kommer att erbjudas bättre tjänster och priser vilket i sin tur kommer att bidra till ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen på båda sidor om Atlanten.

  Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Även om det är långt ifrån perfekt, innebär EU:s och Förenta staternas luftfartsavtal ett framsteg, eftersom det banar väg inte bara för framtida möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde, utan också för åtgärder som ger ökad säkerhet. Luftfartsmarknaden har inte öppnats helt på båda sidor till följd av den version av avtalet som har förhandlats fram, men avtalet innehåller tillräckliga incitament för att uppmuntra till reform. Förenta staterna behöver ändra sin nationella lagstiftning för att tillåta investerare från EU att bli majoritetsägare i amerikanska flygbolag, vilket kommer att leda till motsvarande åtgärder inom EU. EU:s och Förenta staternas gemensamma kommitté har fått större befogenheter vilket innebär att den kommer att kunna förbättra samarbetet genom att främja nya initiativ. De nya reglerna kommer att minska byråkratin, bl.a. genom ömsesidigt erkännande av varandras regleringsbeslut, och undvika onödigt dubbelarbete. Erkännandet av den sociala dimensionens betydelse och det ansvar som den gemensamma kommittén ges för att övervaka avtalets sociala effekter och utforma lämpliga åtgärder vid behov, är en innovation som införs i avtalets andra etapp.

  Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. − (PT) Jag välkomnar att EU och Förenta staterna har förklarat att de tänker samarbeta för att minska den internationella luftfartens miljöpåverkan. Jag vill berömma initiativen för att minska buller, minska luftfartens inverkan på luftkvaliteten och det globala klimatet, uppmuntra utveckling av miljövänlig luftfartsteknik och innovation i fråga om flygledning samt hållbar utveckling av alternativa drivmedel för flyget.

  Edite Estrela (S&D), skriftlig. − (PT) Jag röstade för denna rekommendation eftersom jag menar att detta avtal kan vara ett viktigt steg mot ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för flygbolag från EU och Förenta staterna. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra tjänsterna till passagerare både i fråga om utbud och kostnader och kan skapa stora ekonomiska fördelar.

  Diogo Feio (PPE), skriftlig. − (PT) Även om ändringen av luftfartsavtalet mellan Förenta staterna och EU ännu inte har lett till en gemensam transatlantisk marknad för luftfarten, innebär den stora förbättringar jämfört med den tidigare versionen, särskilt i fråga om miljö och säkerhet.

Jag hoppas att framstegen kommer att möjliggöra fortsatta insatser för att undanröja hindren för att skapa denna marknad, särskilt i fråga om driftskompatibilitet och kompatibilitet i systemen och den bristande balansen mellan konkurrenslagstiftningarna till de amerikanska företagens fördel i fråga om ägande och kontroll av flygbolag, inte minst Fly America Act.

  José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. − (PT) Detta förslag till lagstiftningsresolution bygger på utkastet till beslut av rådet och företrädarna för regeringarna i Europeiska unionens medlemsstater, församlade i rådet om ingående av protokollet om ändring av luftfartsavtalet mellan Amerikas förenta stater, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. Det perfekta avtalet skulle innehålla ett förslag om ett fullständigt öppnande av luftfartsmarknaden, utan begränsningar på någon sida. Detta mål har emellertid inte uppnåtts.

Med hänsyn till regeländringarna till följd av Lissabonfördraget, luftfartsmarknadernas storlek inom EU och Förenta staterna, som står för 60 procent av den globala marknaden, behovet av att respektera europeiska och amerikanska medborgares integritet samt införandet av regler som garanterar respekt för passagerares rättigheter, välkomnar jag detta avtal. Det innebär ett stort steg framåt jämfört med status quo. Det är dock viktigt att betona att Europaparlamentet och Förenta staternas kongress måste fortsätta dialogen om frågor som inte omfattas av detta avtal.

  João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Målen för detta avtal beskrivs tydligt av föredraganden: Ett ”öppnande av marknaden”, dvs. en fortsatt liberalisering inom denna sektor, där man ”skapar en gemensam marknad för lufttransport”. Det bör betonas att EU.s och Förenta staternas luftfartsmarknader tillsammans står för ca 60 procent av den globala luftfarten, vilket föredraganden påpekar.

De löften om fördelar för arbetstagare och passagerare som alltid åtföljer dessa liberaliseringsprocesser är lika gamla och nötta som de är falska, vilket verkligheten visar i de fall där liberaliseringen är genomförd, oavsett om det är inom denna sektor eller andra. Propaganda om miljösamarbete har nu lagts till bland löftena, en fråga som utan tvekan kan och måste hanteras, men inte i detta sammanhang. Det är till och med uppenbart vad avsikten är, nämligen att främja kompatibiliteten och samverkan mellan system för handel med utsläppsrätter.

I den fria konkurrensens namn, som rättfärdigar allt och som omfattar allt, införs stränga begränsningar för statliga ingripanden för att försvara inhemska flygbolags intressen och därmed för att försvara nationella strategiska intressen inom ett antal områden, t.ex. förbindelser med migrantsamhällen.

  Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. − (PT) Dessa avtal är ännu ett led i den pågående liberaliseringsprocessen inom lufttransportsektorn. De hindrar statliga ingripanden och reglering av denna strategiska sektor, öppnar dörren för den monopolistiska koncentration som alltid följer av fri konkurrens, som är helig och försvaras till varje pris.

Med förevändning av att underlätta affärsmöjligheter inom internationell lufttransport, vilket främjar multinationella företags intressen inom sektorn på bekostnad av de nationella företagens och deras respektive intressen, inbegripet offentligt ägda företag, som i fallet med Portugal och TAP Portugal. Det leder till att arbetstagarna vid flygbolagen förlorar, passagerarna förlorar och andra arbetstagare förlorar, eftersom liberaliseringen underlättar dumpning av multinationella företag som inför osäkra arbeten genom anpassning nedåt av arbetsvillkoren.

  Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag höll med om detta dokument, eftersom Lissabonfördraget, som trädde i kraft den 1 december 2009, innebar att antalet fall där parlamentet måste godkänna ingåendet av internationella avtal utökades. Luftfartsavtal ingår nu i denna kategori, eftersom de omfattar ett område där det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas. EU:s och Förenta staternas luftfartsmarknader står för ca 60 procent av den globala luftfarten. Ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för EU:s och Förenta staternas flygbolag skulle erbjuda passagerare och fraktbolag bättre service både i form av bättre utbud och lägre kostnader, ge stora ekonomiska fördelar och skapa arbetstillfällen. Konvergerande regelverk skulle kunna göra mycket för att främja rättvis konkurrens, särskilt när det gäller statligt stöd, sociala villkor och miljökrav. Den andra etappen av avtalet innebär ett stort framsteg, men det är viktigt att detta inte ses som slutet på processen med att etablera en transatlantisk luftfartsmarknad. Jag anser att kommissionen måste se framåt, mot förhandlingar om ännu en etapp av detta avtal, om frågor som ytterligare liberalisering av trafikrätter, ytterligare möjligheter till utländska investeringar, miljöåtgärders och infrastrukturbegränsningars inverkan på utövandet av trafikrättigheter samt bättre samordning av politiken för passagerares rättigheter för att garantera bästa möjliga skydd för passagerare. Enhetliga normer för passagerares rättigheter, även för människor med funktionshinder, är särskilt viktiga för att undvika att resenärer behandlas olika under sin resa. Alla dessa luftfartsavtal är bra och nödvändiga för EU, våra flygbolag och våra invånare.

  David Martin (S&D), skriftlig. − (EN) Jag röstade för detta avtal, som är så riktigt som det kan bli. Trots incitamenten för att öppna marknaden ytterligare är det dock en besvikelse att det inte har gjorts några avgörande framsteg i fråga om att undanröja föråldrade lagstiftningshinder inom området för utländska investeringar, eftersom det innebär att de ojämlika begränsningarna av utländskt ägande och kontroll i Förenta staterna ännu är kvar. Dessutom kommer EU:s flygbolag endast att få begränsat tillträde till trafik som finansieras av den amerikanska staten. Även detta innebär att en ojämlik situation bevaras, eftersom EU:s nationella regeringar inte tillämpar liknande begränsningar.

  Clemente Mastella (PPE), skriftlig. – (IT) Denna ändring av luftfartsavtalet mellan EU och Förenta staterna är ett utmärkt tillfälle att utveckla potentialen i en marknad som står för 60 procent av den globala luftfarten. Europeiska kommissionen har hittills gjort stora framsteg i arbetet med att inrätta ett öppet luftfartsområde mellan EU och Förenta staterna, där investeringar kan flöda fritt och flygbolag från både EU och Förenta staterna kan erbjuda luftfartstjänster utan begränsningar. Vi erkänner nu att det behövs ett utökat samarbete för att möta de ständigt föränderliga utmaningarna inom säkerhets- och miljöområdena och även för att främja ytterligare investeringar i syfte att garantera fritt tillträde till marknaden. Införandet av en gemensam kommitté för EU och Förenta staterna är mycket viktigt. Den kommer att övervaka de sociala effekterna av regleringssamarbetet, vilket kommer att bidra till att minska byråkratin. Vi bör nämna den problematiska frågan om utbyte av passagerares personuppgifter mellan EU och Förenta staterna och därmed förhållandet mellan internationell säkerhet och människors integritet. Vi anser att parlamentet måste hållas fullständigt informerat om arbetet i den gemensamma kommittén, utländska investeringar, infrastrukturbegränsningar för utövandet av trafikrättigheter och samordning av politiken för passagerares rättigheter.

  Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Avtalet mellan EU och Förenta staterna är mycket viktigt för de framtida förbindelserna mellan de båda parterna. Efter Lissabonfördragets ikraftträdande måste Europaparlamentet få fullständig information och höras i fråga om det arbete som utförs i gemensamma kommittén och alla andra berörda enheter.

Alla avtal som ska ingås måste antas av parlamentet, som alltså måste hållas à jour om alla förhandlingar och det kommer i framtiden att vara viktigt att det hålls regelbundna möten mellan ledamöter av Europaparlamentet och av Förenta staternas kongress för att diskutera alla frågor som berör EU:s och Förenta staternas luftfartspolitik.

Detta avtal är alltså ett viktigt steg mot ett icke-diskriminerande öppnande av marknaden för flygbolag från EU och Förenta staterna. Detta öppnande av marknaden kan bidra till att förbättra servicen för passagerarna.

  Judith A. Merkies (S&D), skriftlig. – (NL) Partij van de Arbeids delegation till Europaparlamentet anser verkligen inte att denna andra etapp i avtalet är perfekt, men anser att det kommer att leda till framsteg inom viktiga områden. Dessutom kommer det att hindra Förenta staterna från att aktivera klausulen om upphävande i avsaknad av ett sådant avtal. Ett upphävande skulle kunna innebära att europeiska passagerare och flygbolag inte längre kan utnyttja de stora fördelar som de har haft sedan mars 2008 tack vare detta protokoll. Bland fördelarna och de positiva aspekterna finns framför allt överenskommelser om arbetsvillkor för anställda vid flygbolag, delad god praxis i fråga om bullerdämpning, stärkt samarbete i fråga om miljöskydd osv. Partij van de Arbeids delegation till Europaparlamentet erkänner att det alltid behövs grundliga diskussioner om säkerhetskraven (t.ex. användning av skanning) och hur dessa krav påverkar passagerarnas integritet och hälsa. Dessutom skulle avtalet lyfta fram behovet av att sätta europeiska och amerikanska invånares integritet i centrum och respektera den när passagerares personuppgifter utväxlas mellan EU och Förenta staterna. Det är mycket viktigt att parlamentet är och förblir involverat i dessa förhandlingar och de europeiska regelverken inte urholkas.

  Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. − (EN) Avtalet är inte perfekt, men det förebådar en del verkliga framsteg. Om det inte finns något avtal kan någon utlösa upphävningsklausulen, vilket skulle innebära att EU:s passagerare och flygbolag förlorar de stora fördelar de har haft sedan mars 2008. Etersom Förenta staterna är en svår partner att förhandla med bör vi sträva efter framsteg i de vidare förhandlingarna i denna riktning.

Därför röstade jag ”Ja”.

  Andreas Mölzer (NI), skriftlig. − (DE) Lufttransporten har ökat i allmänhet och därför har luftfartsmarknaderna i EU och Förenta staterna också vuxit. Medlemsstaterna förhandlade länge på individiuell basis med Förenta staterna och slöt bilaterala avtal. Övergången till EU-nivå innebär att europeiska flygbolag kan flyga till alla destinationer i Förenta staterna från alla platser i EU. För att detta skulle bli möjligt måste det göras vissa reformer i både Förenta staterna och EU. Syftet med det nya avtalet är att skapa nya möjligheter i fråga om ytterligare investeringar och marknadstillträde och förbättra samarbetet mellan regleringsmyndigheterna. Avtalet blir dock ensidigt om de befintliga begränsningarna för utländskt ägande och utländsk kontroll i Förenta staterna står fast. Med detta avtal låter EU sig alltså luras än en gång av Förenta staterna och det är något jag inte kan ställa mig bakom.

  Franz Obermayr (NI), skriftlig. − (DE) Det är fullständigt rationellt att luftfartsavtal med Förenta staterna nu ska ingås på EU-nivå i stället för separat med enskilda medlemsstater, som man gjorde tidigare. På så sätt kommer de europeiska flygbolagen att kunna flyga till alla destinationer i Förenta staterna. Det jag däremot inte är nöjd med är det ensidiga i detta avtal, där EU å ena sidan gör flera eftergifter medan Förenta staterna å andra sidan insisterar på att t.ex. begränsa utländskt ägande. EU måste stärka sin position i förhållande till Förenta staterna i detta avseende.

  Rolandas Paksas (EFD), skriftlig. − (LT) ”Open skies”-avalet mellan Förenta staterna och EU är en garanti för framsteg och avspeglar den ekonomiska utvecklingen för båda regionerna. Ett fullständigt öppnande av den transatlantiska marknaden skulle vara ett viktigt steg mot att förbättra situationen i den globala luftfarten. Det skulle skapa ekonomiska fördelar för båda parterna värda miljoner euro och många nya arbetstillfällen skulle skapas, tillsammans med möjligheter för affärsutveckling. Samtidigt som vi försöker skapa ekonomiska fördelar får vi inte glömma säkerhetskraven. Normer för flygsäkerhet är mycket viktiga för passagerare, besättningar och hela luftfartssektorn. Säkerhetsnormerna måste samordnas i stigande ordning. De institutioner i EU och Förenta staterna som ansvarar för flygsäkerheten måste samarbeta på alla nivåer. EU:s säkerhetsnormer måste uppfylla Internationella civila luftfartsorganisationens krav. Vi måste göra allt för att se till att våra egna liv och även våra barns och familjemedlemmars liv tas på allvar. Vi får inte tillåta sänkta säkerhetsnormer i fråga om besättningarnas flyg-, arbets- och vilotider i EU, eftersom detta riskerar människors liv.