Francesco De Angelis (S&D). – (IT) Herr talman! Jag röstade för betänkandet om märkning av textilprodukter eftersom jag anser att Europa kan och bör göra mer för att stödja företag i branschen. Förslaget från kommissionen var rent tekniskt och syftade till att förenkla nuvarande bestämmelser när det gäller märkning.
Parlamentet uppnådde ändå två betydande resultat. För det första att man på textilprodukter som innehåller delar av animaliskt ursprung – päls och läder – måste ange den informationen på märkningen så att konsumenterna kan göra informerade val. För det andra måste kommissionen före 2013 lägga fram en konsekvensanalys om införandet av märkning som tydligt visar vilka plagg som tillverkats i Europa och vilka som har tillverkats utanför. Den senare målsättningen är en viktig milstolpe för konkurrenskraften för europeisk textil i Europa och i världen.
Morten Løkkegaard (ALDE). – (DA) Herr talman! Jag gratulerar Toine Manders till att ha lyckats utarbeta detta förslag. Det har visat sig vara mer komplicerat än det föreföll från början. Jag är glad att vi lyckades nå en överenskommelse om denna förordning om märkning av textil som kommer att stärka textilindustrins konkurrenskraft och komma konsumenterna till del, genom att tillhandahålla ett större utbud av nya och innovativa produkter. Det är en bra kompromiss som jag tror att även rådet kan leva med.
Under förfarandet har jag inte dolt min egen skepticism när det gäller att införa ursprungsmärkning. Jag är därför också glad att vi kom överens om en text som endast kräver att kommissionen ska undersöka behovet av ursprungsmärkning. Överenskommelsen leder därför inte till att obligatorisk ursprungsmärkning införs. Jag kommer inte att kunna rösta för en förordning som gör det obligatoriskt för företag att märka sina produkter med ursprungsland. Jag vet att rådet har samma uppfattning. Tyvärr visade gårdagens debatt att kommissionsledamot Antonio Tajani inte håller med om detta. Om vi inte lyckas undvika det här kommer jag att återuppta kampen.
Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman! Förslaget till en förordning som vi uppmanas rösta om har definitivt fördelen att det samlar befintlig lagstiftning om textilprodukter i en enda text. Förordningen gör det möjligt att förenkla och förbättra det befintliga regelverket om utveckling och användning av nya fibrer, stödja utvecklingen av innovativa produkter samt uppmuntra innovation inom textil- och beklädnadssektorn.
Jag välkomnade att Toine Manders även tog upp andra aspekter, såsom minskad administration för medlemsstaterna i och med att man i nationell lag införlivar de tekniska anpassningar som krävs när namn på nya textilfibrer läggs till den harmoniserade förteckningen. Jag anser att vi kunde ha gått längre genom att införa en särskild artikel som reglerar ursprungsangivelse på textilprodukter, men jag röstade ändå för förslaget till förordning.
Cristiana Muscardini (PPE). – (IT) Herr talman! Förordningen är mycket viktig för den europeiska textilindustrin eftersom den garanterar en fri marknad i enlighet med regler som förebygger oegentligheter och olagligheter som tidigare förekommit. Vi vill framhålla institutionernas beslut att välkomna förslaget och undersöka problemet med spårbarhet och ursprung för produkter så att europeiska konsumenter säkert får korrekt information, även om de tidsramar som fastställts är alltför utdragna. I slutändan handlar det om att skydda konsumenterna.
Jag vill påpeka att parlamentet i oktober med stor majoritet röstade för förslaget till förordning om angivande av ursprungsland för vissa produkter som importeras från tredjeland – inklusive textilprodukter – och att rådet hittills inte har inlett förhandlingar eller diskussioner med parlamentet, ens på informell nivå. Jag vill tacka det ungerska ordförandeskapet för att ha tagit med frågan bland sina prioriteringar, men jag skulle vilja att debatten påskyndas, annars riskerar vi att exempelvis skydda europeiska konsumenter när det gäller livsmedel men inte när det gäller tillverkning av produkter.
Paolo Bartolozzi (PPE). – (IT) Herr talman! Betänkandet om märkning av textilprodukter som vi har godkänt i dag är ett viktigt steg för att förenkla lagstiftningen till förmån för konsumenterna och alla europeiska tillverkare i branschen. I och med förordningen fastställer vi nya regler om märkning i textilindustrin. Vi fokuserar i större utsträckning på innovation i branschen och på att påskynda införlivandet av europeisk lagstiftning så att vi kan dra nytta av innovativa produkter på ett säkert sätt.
I texten föreslås faktiskt att de tre direktiven om märkning av textilers sammansättning ska kombineras i en enda europeisk förordning för att förenkla befintliga ramverk och öka insynen i förfarandena. Vi kan därför inte annat än applådera de positiva resultat som i dag uppnåtts när det gäller att skydda europeisk produktion. Vi kan emellertid samtidigt inte låta bli att ta upp frågan om angivande av ursprungsland. Vi hoppas att ytterligare steg kan tas snart för att godkänna lagstiftning som reglerar ursprungsmärkning även inom denna sektor.
Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Jag anser att man med betänkandet försöker lösa två stora problem. För det första är målet att främja innovation. Det innebär att processen med att införliva nya fibernamn i standardförteckningen över namn måste bli mer öppen och innehålla mindre byråkrati. För det andra måste ursprungsmärkningen förbättras. Här kan vi uppriktigt säga att den här punkten ännu inte har lösts slutligt och tillfredsställande. Jag vill mycket tydligt framhålla att det inte är föredragandens fel. Det berodde enbart på de vitt skilda uppfattningarna bland ledamöterna i rådet som kommissionen inte kunde förena. Jag hoppas vi ska fortsätta att arbeta med frågan, eftersom ursprungsmärkning blir allt viktigare. Det är en rättighet för konsumenterna. Jag hoppas på en diskussion på den här punkten inom kort i Europaparlamentet, och jag skulle vilja att kommissionen lämnar ett förslag.
Licia Ronzulli (PPE). – (IT) Herr talman! Kvalitet, märkning och spårbarhet: Dessa är verktyg för att skydda konsumenter och garantera bra produkter. Europa har hittills varit den enda marknaden i världen som inte har någon lagstiftning i frågan, vilket placerar oss i underläge i förhållande till våra största handelspartner.
I dag har Europaparlamentet gjort sin röst hörd genom att anta en förordning som kan skydda den utmärkta europeiska textilindustrin. Vår produktion och tillverkning behöver skyddas, särskilt i tider av ekonomisk kris av den typ vi just nu upplever. Hittills har vi lyckats bli erkända genom forskning och innovation, vilket garanterade tillverkning av innovativa textilfibrer.
Konsumenterna löper inte längre någon risk att köpa textilprodukter som kan vara farliga för hälsan på grund av att de kanske har behandlats med kemikalier. Genom att äntligen anta detta betänkande skyddar vi över 500 miljoner europeiska medborgares rättigheter. Från och med nu är det inte längre möjligt att vilseleda dem med felaktig märkning.
Emma McClarkin (ECR). – (EN) Herr talman! Vi har i dag röstat om införandet av nya textilier och fibrer och om frågor som rör etikettering och märkning. Redan från början av detta betänkande om textilier har jag ansett att parlamentet borde bevara förslagets ursprungliga räckvidd i och med att utvidgningen av denna räckvidd inte är förenlig med syftet att förenkla införandet av en ny fiber på marknaden.
Jag oroar mig över införandet av en översynsklausul, enligt vilken kommissionen kommer att tvingas utreda det möjliga införandet av ett antal märkningskrav med litet mervärde som skulle påföra företagen oacceptabla bördor, särskilt de små och medelstora företagen. Detta omfattar harmonisering av storleksmärkning, social och ekonomisk märkning och, mest oroande av allt, en RFID-etikett (radiofrekvensidentifiering) som skulle öka företagens kostnader och höja konsumentpriserna.
I och med detta betänkande känner jag dock att några av bestämmelserna i denna förordning kommer att göra skillnad, förbättra ansökningsprocessen för företagen och stärka konsumentskyddet, särskilt när det gäller märkning av produkter med animaliskt ursprung. Vi måste dock komma ihåg att vi lagstiftar för den verkliga världen och inte skriver en önskelista för en idealvärld, och att parlamentet bör hålla sig till sina behörighetsområden i framtiden.
Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Jag skulle vilja börja med att säga att jag hoppas att du kommer att fortsätta att tala till parlamentet på ditt modersmål, som kan mäta sig med alla språk i världen när det gäller dess fulländning, rikedom och ålder.
Att läsa omröstningslistan säger vid vissa tillfällen mer om parlamentets beteende och sammansättning än något annat jag kan tänka mig. Låt oss bara titta på vad ett antal av dessa betänkanden handlar om: identifikationsmärkning av livsmedelspartier, tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter, tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon, smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, skattesatser för punktskatten på tobaksvaror, valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro, benämningar på textilier och märkning av textilprodukter … och så vidare.
Bryssel har mer eller mindre letat sig fram till varje avkrok i våra nationella liv och kväver det naturliga ljuset och blockerar den inhemska tillväxten.
Om Bryssel begränsade sina insatser till gränsöverskridande frågor skulle detta inte vara ett problem för någon.
Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Mycket sades under debatten om Gunnar Hökmarks betänkande om vårt program för radiospektrumpolitik, vilket jag kan erkänna inte låter särskilt glamoröst. Men det handlar faktiskt om huruvida vi kan trygga bredbandsanslutningar och billig dataöverföring för våra medborgare i framtiden. Jag vill kort säga att när vi försöker blicka in i framtiden är det tämligen imponerande att förhandlarna, och vår föredragande i synnerhet, har lyckats nå en så bred majoritet för det betänkande vi har röstat om i dag. Detta är resultatet av en utmärkt politisk skicklighet, och det ska vår föredragande Gunnar Hökmark ha all heder av.
Peter Jahr (PPE). – (DE) Herr talman! Radiofrekvenser är mycket knappa och värdefulla resurser i vårt moderna samhälle. Det är därför förnuftigt att samordna användningen av dessa frekvenser effektivt inom hela EU. Bättre tillgång till radiospektrumet är viktigt inte bara för företagen, utan även för EU-medborgarna. Vi bör därför vara särskilt noga med att se till att denna politik utvecklas i linje med de ekonomiska, sociala och kulturella intressena. Vi får framför allt inte låta denna förordning äventyra den direkta trådlösa överföring som används i Tyskland på regionala teatrar, på rockkonserter och i kyrkor.
Jag vill också be kommissionen att sätta sig ned med medlemsstaterna och bedriva ett nära samarbete med dem på detta område och att inte ingripa i deras nationella befogenheter.
Morten Løkkegaard (ALDE). – (DA) Herr talman! Efter dagens omröstning om lobbyistregistret anser jag att det är viktigt att konstatera att lobbyism i grunden är något bra. Lobbyism är faktiskt en oumbärlig del av den demokratiska processen. Utan lobbyism skulle politikernas kunskap, fakta och åsikter om alla samhällsaspekter vara alldeles för begränsade. Därför har alla vi här i parlamentet och pressen ett ansvar för att se till att det bakom vårt arbete finns en kritisk, men också sann bild av vad frågan faktiskt handlar om.
För det andra vill jag säga att det bästa är som bekant det godas största fiende. Det helt legitima kravet på insyn, som återspeglas i debatten och omröstningen i dag, måste nödvändigtvis balanseras, så att vi inte med de bästa avsikter förstör ett välfungerande system. Kravet på total insyn, obligatorisk individuell registrering av allt under solen, en etisk kontrollkommitté och så vidare är i bästa fall uttryck för något naivt och i värsta fall en del av en populistisk politisk agenda som kommer att göra större skada än nytta. Detta handlar i praktiken om tillit. Om det bedöms nödvändigt måste kontrollerna vara förenliga med vad som är genomförbart i praktiken i fråga om arbetsprocessen. Jag vill också bestrida omröstningsresultatet för punkt 9. Under den mycket snabba omröstningen fick jag intrycket att vi faktiskt inte fick rätt resultat.
Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Jag håller helt med Morten Løkkegaard. Jag är inte säker på att vi fick helt rätt resultat i omröstningen om punkt 9, men om vi fick det är det något som inte står helt rätt till med verklighetsuppfattningen här i parlamentet. Det är helt rätt att vi borde ha så stor insyn som möjligt. Men att kräva att vi ska offentliggöra namnen på alla som vi håller möten med är naturligtvis helt absurt. Det är absolut absurt, för när är ett möte ett möte? Det måste definieras. Räknas ett möte i korridoren eller på bussen eller någon annanstans? Räknas telefonmöten och internetmöten? När klassificeras ett möte som ett möte? De många personer som vi möter i dag från rebellgrupper i Nordafrika, räknas de? Kommer de att få se sitt namn i dagstidningarna? Säkerligen inte? Det bör i det hänseendet vara logiskt att man alltid kan garantera att människor kan komma till oss i förtroende. Jag kommer hur som helst aldrig att bidra till att svika ett sådant förtroende.
Alfredo Antoniozzi (PPE). – (IT) Herr talman! Att göra det lättare för medborgarna att granska hur beslut fattas, tillsammans med de processer, faktorer och resurser som påverkat dessa beslut, bidrar såväl till att garantera en större insyn som till att täppa igen klyftan mellan EU-institutionerna och EU-medborgarna, vilket ofta diskuteras i sammanhanget med legitimitet och det så kallade demokratiska underskottet inom EU.
Vi har gjort stora framsteg under de senaste åren. Det räcker att tänka på registret över intresseorganisationer som antogs av Europaparlamentet 1996, eller på kommissionens förslag från 2006 till Europaparlamentet om ett enda register för lobbyister. Parlamentets antagande av Stubb-Friedrich-betänkandet ledde till inrättandet av en gemensam arbetsgrupp. Vi kan tryggt säga att de resultat som nåtts i denna grupp när det gäller parlamentets målsättningar är mer än tillfredsställande.
Jag samtycker helt och hållet till Carlo Casinis betänkande, eftersom politiska institutioners öppenhet är en grundläggande förutsättning för deras legitimitet. Därför har jag ställt mig bakom förslaget.
Salvatore Iacolino (PPE). – (IT) Herr talman! Det råder inga tvivel om att denna förordning är ett viktigt steg i processen mot att fästa uppmärksamheten på EU-institutionerna. Vi behöver ökad insyn, mer publicitet, tydligare uppföranderegler och bättre tillgång till information, och slutligen ett gemensamt insynsregister.
Om vi betänker att lagen om lobbygrupper i USA infördes redan 1948 inser vi att dessa grupper tveklöst har en roll att spela, och även om de i grunden främst företräder själviska intressen måste de beaktas vederbörligt. Detta är ett framåtblickande utkast till betänkande, och även om det inte är den slutgiltiga artikeln är det tveklöst ett sätt att skydda legitimiteten hos EU-institutionernas verksamhet och beslut. Därför har jag röstat för texten, eftersom jag är helt övertygad om att det är denna väg vi måste slå in på.
Jim Higgins (PPE). – (EN) Herr talman! Jag anser att vi är skyldiga Sunday Times stor tacksamhet för deras avslöjande av skandalen med ”ändringsförslag för pengar”.
Som ni själva vet inrättade presidiet till följd av avslöjandet en arbetsgrupp som ska införa bindande uppförandekoder för alla Europaparlamentsledamöter. Det andra steget när det gäller att reda ut situationen är vad vi gjorde i dag genom att rösta för detta betänkande med stor majoritet.
Jag anser att lobbyistregistret borde ha införts för länge sedan, men jag har ett antal reservationer. Jag anser till att börja med att det borde vara obligatoriskt. Det är dock ett steg i rätt riktning, och det är värt att notera att lobbyisterna själva, de hedervärda lobbyisterna, faktiskt är eniga och förespråkar obligatorisk registrering.
Jag är dock besviken över att rådet inte har undertecknat förslaget. Det är värt att notera att samtliga tre Europaparlamentsledamöter som namngetts i sammanhanget med skandalen ”ändringsförslag för pengar” alla är före detta regeringsministrar.
Registreringen av lobbyister är en viktig fråga och lobbyism är en viktig fråga. Vi måste driva den framåt och använda detta som ett experiment och i framtiden förhoppningsvis göra den tvingande och obligatorisk.
Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Från den stund då en lobbyist kommer till Bryssel märker han omedelbart att detta är ett system som utformats av och för personer som honom. Han är vanligtvis man, även om man allt oftare ser hans kvinnliga motpart smyga runt i våra korridorer i sin strikta byxdress.
Detta är ett system där beslut fattas – jag skulle vilja säga i rökfyllda rum, men nuförtiden i rökfria rum – bakom stängda dörrar varifrån väljarna är utfrusna. Vi såg ett perfekt exempel på det i och med de nya restriktionerna och förbuden mot örtläkemedel och alternativa läkemedel som lades fram för ett par veckor sedan. Ett sådant förbud skulle aldrig ha antagits i ett nationellt parlament, eftersom ledamöterna skulle tvingas möta sina väljares sanna vrede. De stora läkemedelsföretagen förstod dock att de med detta system kunde genomföra vad de aldrig skulle kunna genomföra genom nationella lagar, just för att detta system är mycket mer okänsligt för den allmänna opinionen. Så ja, låt oss införa detta register – jag röstade för det, och min grupp gav det sitt stöd – men den verkliga lösningen är att sprida makten bort från dessa oansvariga institutioner i Bryssel och Strasbourg tillbaka till verkligt ansvarstagande nationella och demokratiska parlament.
Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Regeringen i Singapore och myndigheterna i Hongkong och Shanghai genomsöker London och Europas övriga finanscenter för att rekrytera personer som drivits utomlands på grund av den överdrivna regleringsbörda som införts av EU. Vår generation bevittnar ett episkt skifte i rikedom och företagsamhet från Europa till Asien. Det är tragiskt för oss att vi lever i en tid då vi, just som Asien har upptäckt hemligheterna med decentralisering, maktspridning, företagsamhet och personligt ansvar, i den här delen av världen går i motsatt riktning och kopierar de gamla asiatiska kejsardömena – Mingdynastierna och de mogulska och ottomanska kejsardömena – i fråga om reglering, enhetlighet, standardisering och beskattning.
Det är naturligtvis mitt eget land, och min egen huvudstad London, som kommer att drabbas värst av dessa nya begränsningar, men EU som helhet har ett intresse av att förhindra denna överföring av rikedom, arbeten och företag från Europa till yngre och mer virila ekonomier. Lösningen är återigen att återföra befogenheter till de nationella myndigheterna, som väljarna känner verklig samhörighet och lojalitet med.
Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Indien är världens största demokrati, en av världens snabbast växande marknader och på god väg att bli en kunskapsbaserad ekonomi. Mot den bakgrunden är det naturligtvis helt logiskt att ingå ett frihandelsavtal. Det ligger också i vårt eget intresse. Frågan infinner sig därför hur i hela friden vänstern kan vara emot detta frihandelsavtal. Hur kan någon vara emot att lyfta miljontals indier ur fattigdom, och hur kan vänstern vara emot att kämpa för en öppen marknad för europeiska företag? För mig är det oförståeligt. Jag kan bara inte förstå varför det är så svårt att lära sig av historien. Frihandel är bra! Frihandel är bra! Frihandel är bra! Frihandel skapar tillväxt, frihet för människor och därmed också fred.
Paul Murphy (GUE/NGL). – (EN) Herr talman! Jag röstade mot resolutionsförslaget som handlar om förhandlingarna om ett frihandelsavtal med Indien. Jag anser att ingåendet av ett sådant avtal som förhandlas fram av kommissionen endast skulle gynna de stora multinationella företagen, såväl i Indien som i Europa.
Till skillnad från föregående talare anser jag att handelsförhandlingarna inte drivs av målsättningen att lyfta människor ur fattigdom och att förbättra människors levnadsstandard, utan snarare av de stora företagens agendor i syfte att förbättra tillgången till marknaden och öka vinsterna.
Jag väljer sida för de fattiga jordbrukarna, de fackföreningsanslutna och arbetstagarna i Indien som motsätter sig frihandelsavtal eftersom de kommer att medföra att levnadsstandarderna och arbetsvillkoren för stora delar av den indiska arbetarklassen kommer att undergrävas, särskilt för personer som arbetar i den stora informella sektorn.
Denna agenda med frihandelsavtal och offensiven för att genomföra immateriella rättigheter och dataexklusivitet äventyrar tillgången till billiga generiska läkemedel som tillverkas i Indien. Dessa generiska läkemedel är i dag av avgörande betydelse för människor över hela världen som är drabbade av hiv och aids. På grund av de stora privata läkemedelsföretagens ocker har de helt enkelt inte råd med märkesläkemedel.
Mitro Repo (S&D). – (FI) Herr talman! Det frihandelsavtal som ska ingås med Indien är det mest anmärkningsvärda av EU:s frihandelsavtal som förhandlats fram hittills. EU måste betona vikten av socialt ansvar. Vi vet mycket väl vilka Indiens största problem är: barnarbete, fattigdom och ojämlikhet.
Vi ska nu ingå ett handelsavtal, vars verkliga förmånstagare är näringslivet och de stora företagen i Europa. EU-konsumenterna gynnas naturligtvis av Indiens billiga arbetskraft, vilket exempelvis återspeglas genom lägre produktpriser, men detta bör inte tillåtas om Indiens största producenter blir lidande.
Det är hyckleri att hävda att Europa är en föregångare på området för socialt ansvar. När EU erbjuder frihandelsförmåner måste unionen insistera på att problemen hanteras och övervaka processen. Det är viktigt att kommissionen i frihandelsavtalet införlivar rättsligt bindande klausuler om mänskliga rättigheter, sociala standarder och miljöstandarder samt om företags sociala ansvar, och dessutom ser till att dessa krav respekteras.
Morten Løkkegaard (ALDE). – (DA) Herr talman! Det är naturligtvis intressant, och på sitt sätt charmigt, att det alltid finns parlamentsledamöter som motsätter sig frihandel. På ett sätt tycker jag att det är fantastiskt. Jag vill dock säga att jag stöder frihandel fullt ut. Jag anser att frihandel är vägen framåt, och det är också frihandel som bör visa oss vägen framåt i fråga om Indien. Skälet till att det har dröjt så länge är naturligtvis att det finns problem med olika detaljer – stora detaljer skulle man kunna säga – nämligen frågan om generiska läkemedel, vilket även föregående talare nämnde. Jag vill uppmana båda parter i frågan, med andra ord såväl EU som Indien, att försöka hitta en lösning på detta problem som både respekterar copyright, eftersom det är absolut grundläggande, och samtidigt garanterar att praktiska möjligheter ges så att de många fattiga människorna i Indien kan få tillgång till billiga läkemedel.
Vissa kritiker anser slutligen att vi inte borde följa den bilaterala vägen i förhandlingarna och ingå bilaterala avtal. De anser att det strider mot WTO:s förhandlingar. Jag anser att det är helt och hållet förenligt med WTO. Vi måste göra något för att se till att vi inte misslyckas på ännu fler sätt än vi redan gör i WTO. Dessa bilaterala avtal är helt enkelt nödvändiga, och därför välkomnar jag dem.
Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Det är häpnadsväckande varje gång vi diskuterar frihandel här i parlamentet, för ett par gamla radiosignaler från Radio Tirana dyker alltid upp i debatten. Hur som helst är det detta intryck man får när man lyssnar på vänsterns åsikter om frihandel. De visar därigenom att de inte har lärt sig något alls av historien.
Vi talar nu om regionen Japan. EU och Japan är två av världens största ekonomier. Vi står tillsammans för en femtedel av den globala handeln. Vi investerar betydande belopp i varandras ekonomier, vi har gemensamma globala intressen och ändå framskrider förhandlingarna bara långsamt. Låt oss därför från vår sida säga att hindren måste avskaffas. Vi måste acceptera att eftergifter krävs från båda håll, för tillsammans kan våra ekonomier komplettera varandra och skapa innovation, tillväxt och arbeten.
Morten Løkkegaard (ALDE). – (DA) Herr talman! Jag vill bara kommentera vad som redan har sagts. Det råder inga tvivel om att vad som hindrar Japan är de oerhört höga tekniska hinder som finns och alltid har funnits i det japanska samhället. Europa borde bestämt vädja till Japan att ta sig ur bunkern och se till att något görs i fråga om dessa tekniska hinder.
Den bakomliggande frågan för katastrofen i Japan är naturligtvis tragisk. Om inte annat skulle vi dock kunna säga att något positivt har kommit av detta på så vis att Japan kommer att få möjlighet att tänka om och inse att de nu verkligen behöver hjälp utifrån. Det finns ett avsevärt behov av att företag från andra regioner träder in och hjälper till. Det skulle kunna få Japan att blicka framåt och se situationen med nya ögon, och avskaffa de många tekniska hindren.
Bruno Gollnisch (NI). – (FR) Herr talman! Jag vill påminna vår kollega från vänstern, Paul Murphy, om att Karl Marx förespråkade frihandel med Indien. Jag vill också påminna våra liberala kolleger i kammaren, och i synnerhet Jens Rohde, om att Marx förespråkade frihandel på grund av dess förödande effekter, eftersom han hävdade att det faktum att den brittiska bourgeoisien drevs av ohederliga intressen hade liten betydelse: det indiska samhället måste förstöras för att påskynda den globala revolutionen.
Vad mig beträffar anser jag inte att vi borde vara dogmatiska i denna fråga. Systematisk frihandel är inte nödvändigtvis gynnsamt. Det kan vara bra med lika konkurrensvillkor. Det är i stort sett fallet i många områden i Japan, men jag erkänner Japans rätt att exempelvis skydda sin rismarknad, sina risbönder och att betala sina jordbrukare högre priser än priserna på världsmarknaderna och säga nej till enorma importer som skulle tillintetgöra dess småbrukarbefolkning, på samma sätt som jag erkänner våra ekonomiers rätt att skydda vissa verksamhetssektorer.
Därför röstade jag inte för majoritetsresolutionen. Jag skulle ha föredragit andra resolutioner, som enligt min åsikt verkade lämpligare. Det måste finnas lika konkurrensvillkor, men endast i tydligt definierade sektorer.
Jens Rohde (ALDE). – (DA) Herr talman! Jag hade faktiskt blivit överraskad om jag inte hade fått höra de franska ledamöterna tillkännage att protektionism är bra. Men nog med dogmatik. Vi måste gå vidare till skogarna, och i det hänseendet debatterar vi i dag vårt betänkande om kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information i EU. EU:s skogar har många sociala, ekonomiska och miljömässiga funktioner, och bidrar utan tvekan avsevärt till att lösa klimatkrisen – de är faktiskt ett mycket effektivt sätt att lösa krisen – och till att nå EU:s 2020-mål. Vi inom Venstre, Danmarks liberala parti, gläder oss därför innerligt åt att dagens omröstning har garanterat att skogarna kommer att få ett mer konsekvent och långsiktigt skydd samtidigt som vi har bevarat våra mål när det gäller att garantera en global konkurrenskraft i EU:s skogsbaserade industrier. Vi förvånades dock en aning över att förslaget om ett 30-årigt förbud mot att bygga på mark där skogsbränder har härjat röstades igenom. Detta är en typisk vänstermetod att lösa brottsproblem – genom att förbjuda allt och alla och dessutom i 30 år. Vi stöder naturligtvis inte detta.
Giommaria Uggias (ALDE). – (IT) Herr talman! Som skuggföredragande för gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa är jag helt och hållet nöjd med resultatet av dagens omröstning. Kriton Arsenis’ betänkande om skogsskydd är ett policybetänkande. Det utgör grunden för att bekräfta hur Europaparlamentet har tänkt gripa sig an skyddet av vårt skogsarv och anpassa skogarna till klimatförändringarna. Europaparlamentet framförde i dag tydligt sin åsikt, mot bakgrund av vilken vi förväntar oss att kommissionen ska lägga fram de nödvändiga förslagen och därigenom göra det möjligt att utarbeta mer detaljerad politik inom denna sektor.
Jag vill särskilt tacka Kriton Arsenis för hans skickliga och professionella arbete, som omfattade en lång och svår debatt, för liksom vi alla känner till är skogssituationen inte densamma i alla medlemsstater. Trots detta hittade vi en gemensam grund och nådde också vissa specifika mål, som exempelvis skyddet av vissa delar från markspekulation, bättre skydd av skogar som värderas för sin biologiska mångfald, som exempelvis de norra boreala skogarna och Medelhavsskogarna, och ett förbud mot att bygga på mark som röjts på grund av mordbrand.
Herr talman! Detta är som jag sagt mycket viktigt för många Medelhavsländer, däribland ert eget land Grekland.
Christa Klaß (PPE). – (DE) Herr talman! Skogarna är vår framtid och vårt kulturlandskap. De förvaltas noggrant för att tillhandahålla tjänster för oss och miljön, däribland att ge syre, lagra koldioxid och utgöra en livsmiljö för växter och djur. De som förvaltar våra skogsmarker betalas lite eller ingenting för att tillhandahålla dessa dolda funktioner som många tar för givet. Det gör det desto viktigare för oss att beakta de ekonomiska aspekterna av våra skogar. Dessa omfattar timmerindustrin och i allt högre utsträckning produktionen av biomassa, inte bara för uppvärmning, utan även för alstring av elektricitet. Framöver måste vi stärka och dra större nytta av de ekonomiska aspekterna av skogsmarker och ta ett nationellt och personligt ansvar för detta.
Vi förväntar oss att kommissionen ska lägga fram en vitbok som återspeglar och fokuserar på detta mångsidiga tillvägagångssätt för att se till att våra skogar har en framtid som vi alla är beredda att investera i. Om man planterar ett sädeskorn tänker jag bara på nuet, men om man planterar ett träd tänker man på framtiden.
Lena Ek (ALDE). - Herr talman! Förutsättningarna för skog är mycket olika i olika delar av Europa. Skogslagstiftning sköts därför bäst på nationell nivå. I Lissabonfördraget finns det dessutom inget stöd för en gemensam europeisk skogspolitik. Det största problemet med de föreslagna regleringarna som rör klimat och skog är att skogen är en nyckel för att EU ska kunna uppnå de uppsatta klimatmålen. Skogen behövs för en grön omställning av ekonomin, till exempel genom produktion av biobränsle från skogsbrukets restprodukter.
Skogsbruket får därför inte utsättas för onödigt regelkrångel som gör produkterna mindre konkurrenskraftiga i jämförelse med fossila bränslen. Det är till exempel mycket märkligt att föreslå bindande hållbarhetskriterier för en förnybar resurs som skog, men att inte ha liknande kriterier för fossila bränslen som kol.
Även i fortsättningen kommer jag att arbeta mot en europeisk gemensam skogspolitik. I stället vill jag satsa resurser på forskning, utbildning, information och innovation om hur vi förebygger den påverkan som klimatförändringar kommer att ha på våra skogar. Tack.
Paul Murphy (GUE/NGL). – (EN) Herr talman! Jag röstade mot betänkandet om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik. Jag håller inte alls med om de åsikter och idéer som framförs i betänkandet om Europas nuvarande och framtida roll i världen.
Detta betänkande står i ett nötskal för ett militariserat och imperialistiskt Europa. Det försvarar en aggressiv råmaterialstrategi och efterfrågar, och jag citerar, en mindre ”strikt åtskillnad mellan militära och civila krishanteringsinsatser”. Detta är en förtäckt formulering för en fördjupad militarisering av utrikespolitiken. I betänkandet välkomnas handelsavtalet med Colombia, trots att hundratals fackföreningsanslutna har dödats under de senaste åren, bara för att de varit anslutna till fackföreningar.
I betänkandet nämns hycklande nog social oro som ett av inslagen i en ny generation av säkerhetsutmaningar och risker. Vilket hyckleri! Det kapitalistiska systemet har skapat fattigdom och misär världen över och klarar inte av att hantera konsekvenserna. Det är människors rätt att försvara sina legitima intressen och kämpa för en bättre framtid utan ingripande av de mäktiga politiska, ekonomiska och militära makterna.
Antonello Antinoro (PPE). – (IT) Herr talman! Jag vill börja med att säga – och jag hoppas att detta inte kommer att dras från min talartid – att när det gäller hyckleri är det mycket få av oss som tror på vissa saker. Vi begär alla ordet för att lämna en röstförklaring efter att vi har röstat. Vi som talar är omkring fem eller sex stycken, och vi lyssnar på varandra och filmas ibland för tv. Det hela är dock tämligen deprimerande.
Jag vill därför komma med ett förslag, och kommer att göra det vid nästa sammanträde, för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater). Jag föreslår att röstförklaringarna från och med nu ska göras före själva omröstningen, så att vi genom att tala med och lyssna på varandra kanske till och med kan övertyga varandra om hur vi ska rösta, snarare än att spela ett slags lagspel där allt har beslutats på förhand.
Med detta sagt angav jag i min röstförklaring att jag röstade för texten. Jag fortsätter att tro på Europa, precis som jag fortsätter att anse att det är effektivt med en högkommissarie. Jag anser dock fortfarande att medlemsstaternas tro på detta är mycket mindre än vår egen. Det kanske därför bör påpekas – vilket upprepades av Catherine Ashton i förmiddags och även vid andra tillfällen – att om EU inte upphör att vara delvis ekonomiskt och i stället blir mer politiskt, kan vår roll förmodligen inte heller utföras lika effektivt som den skulle kunna annars.
Adam Bielan (ECR). – (PL) Herr talman! Jag håller med om att EU i sin utrikespolitik måste beakta den externa dimensionen av det europeiska området med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför välkomnar jag alla åtgärder som bidrar till att främja fred, stabilitet och rättssäkerhet i länder och regioner i kris. Jag stöder åtagandet om det translantiska partnerskapet som en av de centrala pelarna i EU:s utrikespolitik, med syftet att skapa en fri marknad med USA.
Östeuropapolitiken är särskilt viktig ur Polens perspektiv. I betänkandet erkänns att en politisk och ekonomisk integration med EU:s grannländer bör ske och ett krav ställs på en sammanhängande strategi i förhandlingarna om ett nytt avtal med Ryssland med fokus på rättssäkerhet och skydd av mänskliga rättigheter i landet. I texten medges även att förhandlingarna om Turkiets anslutning bör stärkas och att det borde finnas ett fortgående engagemang i fråga om anslutningsprocessen för länderna på Balkan.
Pino Arlacchi (S&D). – (EN) Herr talman! Jag röstade för detta betänkande på grund av dess sansade inställning till de mest brådskande frågorna inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.
Tack vare den socialdemokratiska gruppens ändringsförslag har mer konstruktiva formuleringar i fråga om dialogen om Ryssland och Iran införts.
Ändringsförslagen om EU:s strategi om Afghanistan bidrog också till att förbättra betänkandets struktur.
Albertinibetänkandet är ett steg framåt mot en bättre säkerhetspolitik för EU. Samtidigt som jag stöder föredragandens ansträngningar och engagemang vill jag också betona att EU fortfarande är långt ifrån en sammanhängande långsiktig strategi på detta område. EU:s bidrag till global fred och stabilitet är fortfarande tämligen litet och fortfarande alltför beroende av USA:s vision av internationell säkerhet och av deras inskränkta inställning till samma fråga.
Låt oss arbeta för en mer autonom och EU-centrerad utrikes- och säkerhetsstrategi, eftersom det är vad EU-medborgarna förväntar sig av oss och vad vi bör ge dem.
Seán Kelly (PPE). – (GA) Herr talman! Jag ansåg att antalet ledamöter som i förmiddags yttrade sig till stöd för Catherine Ashton och hennes pågående arbete inom utrikestjänsten, och även att antalet ledamöter som föreslog att vi skulle uppträda enat, var intressant och tillfredsställande. Om vi uppträder enat kommer vi att vara effektiva och få bättre gehör, men annars kommer så inte att ske.
(EN) Jag kom också att tänka på den stora irländska poeten William Butler Yeats, som sade att fred tar tid. Det var sannerligen fallet i Nordirland, där EU spelade en avgörande roll genom sitt stöd för Internationella fonden för Irland, och den freden stärktes förra helgen genom det framgångsrika valet.
(GA) EU:s insats i Nordirland kan upprepas på den internationella arenan när det gäller fred och fattiga människor, under förutsättning att vi uppträder enat och om Catherine Ashton gör ett noggrant jobb.
Janusz Władysław Zemke (S&D). – (PL) Herr talman! Jag gav mitt stöd till betänkandet om EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik. Jag vill dock påpeka att man i betänkandet inte enbart utvärderar politiken, utan främst inriktar sig på framtiden och på utveckling. Detta förutsätter dock enligt min åsikt inte bara att man gör de olika berättigade och korrekta bedömningar och yttrar de kloka ord som betänkandet är så rikt på, utan den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken måste också utvärderas seriöst och ur ett annat perspektiv.
Jag anser att tre saker krävs. Till att börja med bör EU definiera sina gemensamma strategiska intressen, till exempel angående energisäkerhet och grannskapspolitiken. För det andra bör EU stärka sin egen förmåga när det gäller planering och samordning av civila och militära insatser och krishantering. För det tredje bör EU-budgeten slutligen omfatta en gemensam budget för gemensamma åtgärder.
Adam Bielan (ECR). – (PL) Herr talman! Det allt större ömsesidiga beroendet hos internationella organisationer vid ekonomiska, miljö- och energirelaterade problem kräver ständiga anpassningar till de enskilda staternas yttre förbindelser. Säkerhetsfrågor är en del av politiken som kräver särskild omsorg i varje land och som ständigt måste anpassas i en föränderlig värld. Betänkandets centrala tema är kravet på att skydda EU:s strategiska autonomi på området för säkerhet och försvar. I betänkandet beaktas dock inte EU:s avsaknad av militära erfarenheter, men samtidigt kräver man större ansträngningar för att utöka EU:s operativa möjligheter. För länder som Polen förblir Nato basen för försvarspolitiken. Att stärka det strategiska partnerskapet mellan EU och Nato och förslaget att stärka det ömsesidiga stödet för åtgärder skulle avsevärt kunna sakta ned förfarandena för operativa beslut. Betänkandet är enligt min åsikt alltför radikalt, och därför röstade jag för att förkasta det.
Pino Arlacchi (S&D). – (EN) Herr talman! Det viktigaste dokumentet om EU:s säkerhetsstrategi lades fram av Xavier Solana. Det har titeln ”Ett säkrare Europa i en bättre värld” och antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003.
Sedan dess har få framsteg gjorts på detta område. Unionen saknar fortfarande en effektiv strategi för sin utrikessäkerhet och följer i de flesta relevanta frågor fortfarande USA:s initiativ. Betänkandet syftar till att införa ett antal positiva förändringar i taktiska frågor som exempelvis krishantering, fragmenteringen av EU:s försvarsteknologiska industribas och ineffektiviteten hos EU:s 24 säkerhets- och försvarsuppdrag världen över.
Jag röstade för betänkandet, och hoppas att parlamentet kommer att fortsätta att bidra till att nå målet med att stärka EU:s strategiska autonomi i säkerhetsfrågor. Vi måste framför allt omdefiniera de stora hoten mot vår säkerhet efter tillintetgörandet av de så kallade islamiska terroristhoten och uppkomsten av nya faror som finanskrisen.
Mitro Repo (S&D). – (FI) Herr talman! Jag gav betänkandet mitt stöd, men jag undrar om EU har förmågan att arbeta för att främja fred och stabilitet i våra grannländer, och då tänker jag främst på Syrien, Libyen och Egypten.
Våra åtgärder i Libyen kommer att visa hur vår säkerhets- och försvarspolitik verkligen mår. EU:s främsta målsättning i Libyen är att skydda civilbefolkningen och stödja det libyska folkets försök att inrätta ett demokratiskt samhälle. Minnena från länderna på Balkan från 1990 är fortfarande färska. Europa tvingades då förlita sig till hjälp från USA. Libyen har hur som helst visat att EU inte är en militär makt: våra åtgärder har varit beroende av medlemsstaternas självständiga initiativ.
Exemplen från Nordafrika får oss nu att inse att EU:s behov av militär beredskap och förmåga vid EU:s gränser förblir ett faktum. Europeiska utrikestjänsten har nu varit operativ i över ett år: vi kan nu förvänta oss att den ska ge vissa resultat.
Julie Girling (ECR). – (EN) Herr talman! Två uttryck dyker upp för att beskriva den nuvarande situationen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Dessa ord är tyvärr inte särskilt trevliga. De uttryck jag tänker på är ”röra” och ”lite av ett skämt”. Det är tyvärr ett ganska så sjukt skämt.
Under de senaste 15 månaderna – som varit en period med många tillfällen världen över att visa upp sina meriter – har vår så kallade gemensamma politik misslyckats med att åstadkomma positiva effekter. Detta säger jag som någon som inte är särskilt entusiastisk när det gäller utrikesfrågor, men jag måste svara mina väljare när de undrar vilket EU:s mervärde är. De ser det som ett verkligt bekymmer att kostnaden för genomförandet av denna gemensamma politik inte avsätts och att det inte redogörs noggrant för den.
Jag måste besvara mina väljares frågor om vilka tjänster denna politik tillför dem, och jag kämpar fortfarande med mitt svar efter de långdragna debatterna om dessa betänkanden.
Anna Záborská (PPE). – (SK) Herr talman! I det betänkande som lagts fram talar man om mänskliga rättigheter som en prioriterad agenda för EU i internationella organisationer, samtidigt som man särskilt betonar kvinnors och barns rättigheter och yttrandefrihet. Samtidigt uppmanas medlemsstaterna i betänkandet att stödja EU:s ståndpunkt i dessa organisationer.
De så kallade reproduktiva rättigheterna, som bara är ett annat namn för rätten till abort, är ett prioriterat inslag på EU:s människorättsagenda. EU:s diplomatik är å andra sidan fortfarande inte konsekvent när det gäller att främja religionsfrihet i alla dess aspekter, med betoning på respekten för kristnas rättigheter världen över. Jag skulle därför föredra att jag och mina väljare fick företrädas av slovakiska diplomater. Jag tror att de skulle främja en synpunkt som fundamentalt skiljer sig från EU:s i dessa frågor, varav många faller under de nationella staternas behörighet.
Pino Arlacchi (S&D). – (EN) EU är fortfarande en mycket begränsad global aktör, och dess roll inom FN-systemet och i alla multilaterala organisationer motsvarar inte dess demokratiska, ekonomiska och kulturella vikt. Detta underskott behandlas i betänkandet, och man kräver att vissa hinder för unionens fulla deltagande i ett globalt sammanhang ska avskaffas. Därför röstade jag för betänkandet. EU kan göra ett kraftfullt bidrag till fred och välstånd på vår planet. Låt oss se till att inflytandet av dess civila makt kan utvidgas överallt.
Daniel Hannan (ECR). – (EN) Herr talman! Eftersom jag kan vara den sista talaren vill jag ta detta tillfälle i akt att tacka er personal och tolkarna för deras tålamod. Tro inte att vi inte noterar eller uppskattar det.
EU hungrar efter och är ivrigt att förvärva alla attribut och symboler som utmärker självständiga stater. Det har sitt eget parlament, sin egen valuta, sin egen president, sin egen utrikesminister, sina egna externa gränser, sin egen flagga och nationalsång och sina egna pass och körkort. Det var bara en tidsfråga innan EU skulle ansöka om formellt erkännande som stat i FN, vilket naturligtvis nu är vad som skett, med det aningen vanhedrande och för mig förbryllande stödet från min egen regering.
Detta är en laglig regularisering av något som i praktiken har pågått under en tid: framflyttandet av de befogenheter som vi betraktar som utmärkande för självständiga stater från nationell nivå till Bryssel.
Men EU:s övriga medlemsstater bör vara försiktiga med vad de går med på. En av konsekvenserna av att fullständigt erkänna EU som en självständig stat är att medlemsstaterna nu kan bli föremål för långdragna anföranden av Catherine Ashton och Herbert Van Rompuy som denna nya enhets utrikesminister respektive statschef.
Såsom ledamöterna här i parlamentet säkert kan tala om för dem personligen är detta ett blandat nöje.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument om kodifiering av rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifikationsmärkning av livsmedelspartier. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Med tanke på vikten av handeln med livsmedel röstar jag därför för detta förslag till direktiv om identifikationsmärkning av livsmedelspartier. Detta system kommer att bidra till bättre information om produkters identitet, och kommer också att bidra till att utveckla den internationella handeln.
Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Jag instämmer helt och hållet i att rekommendationerna från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster bör beaktas eftersom jag anser att det aktuella förslaget helt enkelt endast avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan någon ändring av deras innehåll.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag rör den enkla kodifieringen av de redan gällande reglerna för identifikationsmärkning av livsmedelspartier, utan innehållsmässiga ändringar som parlamentet skulle behöva yttra sig om. Jag vill hur som helst betona den allt större vikten enligt min åsikt av att ge konsumenterna faktisk och fullständig information, särskilt om partierna, tillverkningsdatumen och annan information som gör att de kan spåra en produkts förflyttning från källan.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande handlar om förslaget till parlamentets och rådets direktiv om identifikationsmärkning av livsmedelspartier i en kodifierad text. Att förenkla EU-medborgarnas liv är en av EU:s främsta prioriteringar. Kommissionen och parlamentet har gjort många lagstiftningsändringar i det syftet. En av de saker som verkligen komplicerar vanliga EU-medborgares liv är att läsa och tolka information om identifikationsmärkning av livsmedelspartier. Att denna information är så omfattande gör detta allt svårare och bidrar till att försämra allmänhetens livskvalitet. För att hantera denna fråga ingicks 1994 ett interinstitutionellt avtal mellan parlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod för antagandet av kodifierade akter. Det gläder mig att slutligen kunna anta ett direktiv som, genom att konsolidera direktiv 89/396/EEG, underlättar allmänhetens liv genom att förenkla och förtydliga EU-lagstiftningen.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Livsmedelshandeln upptar en mycket viktig plats på den inre marknaden. Identifikationsmärkning av livsmedelspartier uppfyller behovet av bättre information om produkters identitet, och är därför en användbar informationskälla när livsmedel är föremål för tvister eller utgör en hälsorisk för konsumenterna.
Mot bakgrund av de många identifikationsmetoder som används borde det vara upp till handlaren att definiera partiet och anbringa motsvarande beteckning eller märke. På internationell nivå finns en allmän skyldighet att lämna en hänvisning till tillverknings- eller förpackningspartiet för färdigförpackade livsmedel. Det bör vara unionens plikt att bidra till utvecklingen av den internationella handeln genom att också tillämpa dessa regler.
Jarosław Kalinowski (PPE), skriftlig. – (PL) Till förmån för samhället och konsumenterna på EU-marknaden försöker vi förenkla så många regler och föreskrifter som möjligt så att de blir insynsvänliga och lättförståeliga för alla medborgare. Ett typexempel är den gemensamma jordbrukspolitiken. Den övergripande princip som tillämpas för den kommande gemensamma jordbrukspolitiken är en förenkling av denna politik som syftar till att garantera livsmedelstryggheten i Europa. Kodifieringen av direktivet om identifikationsmärkning av livsmedelspartier syftar till att införliva detta tillvägagångssätt och att göra det enklare för konsumenterna att förstå lagstiftningen. Genom att bevara ordalydelsen från ursprungstexterna sker kodifieringen samtidigt i fullständig förenlighet med förfarandena för att anta rättsakter inom EU.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om identifikationsmärkning av livsmedelspartier.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta förslag är att kodifiera de befintliga lagstiftningstexterna om identifikationsmärkning av livsmedelspartier. Allt större vikt bör dock fästas vid att se till att konsumenterna får korrekt och omfattande information, särskilt om partier, tillverkningsdatum och annan information som gör att de kan spåra en produkts ursprung.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Europaparlamentsledamoten Sajjad Karims betänkande avser ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om identifikationsmärkning av livsmedelspartier (kodifierad text). Syftet med detta förslag är att genomföra en kodifiering av rådets direktiv 89/396/EEG av den 14 juni 1989 om identifikationsmärkning av livsmedelspartier. Jag stöder helt och hållet det nya direktivet, eftersom det kommer att ersätta de olika rättsakter som det består av. Detta förslag bevarar fullt ut innehållet i de rättsakter som kodifieras, och det enda som sker är därmed att de samlas med endast de formella ändringar som krävs genom på grund av själva kodifieringen. Jag röstade för betänkandet.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om identifikationsmärkning av livsmedelspartier att det aktuella förslaget är begränsat till en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi stöder detta direktiv om identifikationsmärkning av livsmedelspartier, inte minst för att brottslingar alltför ofta förfalskar koder i olagliga syften. Att samla och förenkla all befintlig lagstiftning om beteckningar eller märken kommer att underlätta kontroller och identifikation av olagliga metoder.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument som är en kodifiering av rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar för måttenheter och upphävandet av direktiv 71/354/EEG. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Mot den bakgrunden, och med beaktande av vikten av mätinstrument för de flesta områden av mänsklig verksamhet, röstar jag för detta förslag till direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter. Detta system kommer att bidra till bättre resultat inom folkhälsa och säkerhet, samt till effektivare administrativa förfaranden.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med vederbörligt beaktande av yttrandena från parlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster, som har fastslagit att kommissionens förslag avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar, välkomnar jag antagandet av detta förslag vid första behandlingen.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser förslaget till parlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter, som en kodifierad text. Att förenkla EU-medborgarnas liv är en av EU:s prioriteringar.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Måttenheter är väsentliga för användningen av alla mätinstrument som uttrycker mått eller anger kvantitet. De används inom nästan alla områden av mänsklig verksamhet och är därför nödvändiga för att garantera största möjliga tydlighet vid deras användning och för att fastställa regler för deras användning inom EU för ekonomiska, folkhälsorelaterade eller administrativa syften och med hänsyn till den allmänna säkerheten. Medlemsstaterna bör kunna kräva att mätdon inom deras territorium anger mått i en enda författningsenlig måttenhet.
Detta direktiv stöder ett smidigt funktionssätt på den inre marknaden genom harmoniseringsnivån för måttenheterna. I detta sammanhang vore det lämpligt om kommissionen övervakade den relaterade marknadsutvecklingen för detta direktiv och dess genomförande, i synnerhet med tanke på möjliga hinder på den inre marknaden och den vidare harmonisering som krävs för att avskaffa dessa.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en kodifiering av de befintliga texterna om måttenheter utan några innehållsmässiga ändringar, så jag röstar för texten.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Såvitt jag förstår innehåller betänkandet en lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter. Syftet med detta förslag är att genomföra en kodifiering av rådets direktiv 80/181/EEG av den 20 december 1979 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter och om upphävande av direktiv 71/354/EEG. Det är mycket bra att det nya direktivet kommer att ersätta de olika rättsakter som det består av, och i förslaget bevaras innehållet i de rättsakter som kodifieras fullt ut och därmed är det enda som sker att de samlas med endast de formella ändringar som krävs på grund av själva kodifieringen. Jag röstade för betänkandet.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter att det aktuella förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument som är en kodifiering av rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Jag röstar därför för detta förslag till direktiv om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon, eftersom jag anser att det föreslagna systemet med kodifiering som utarbetats med användning av ett databehandlingssystem är mer effektivt.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en enkel kodifiering av den befintliga lagstiftningen om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon. Inga innehållsmässiga ändringar har gjorts som i synnerhet parlamentet skulle behöva yttra sig om.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser förslaget till parlamentets och rådets direktiv om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon i en kodifierad text. Att förenkla EU-medborgarnas liv är en av EU:s prioriteringar. Kommissionen och parlamentet har gjort många lagstiftningsändringar i det syftet. Ett av de områden som försvårar EU-medborgarnas liv är de ständiga lagstiftningsändringarna. Dessa beror ibland på att de måste uppdateras, vilket dock stör och försämrar individens livskvalitet. År 1987 rekommenderade kommissionen att alla rättsakter med upp till 10 ändringsförslag måste kodifieras, så att gemenskapslagstiftningen skulle bli mer lättförståelig. För att hantera denna fråga ingicks 1994 ett interinstitutionellt avtal mellan parlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod för antagandet av kodifierade akter. Det gläder mig därför att vi slutligen kan anta ett direktiv som kodifierar rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Direktiv 70/157/EEG är ett av de enskilda direktiven i det EG-typgodkännandesystem som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, och det innehåller tekniska föreskrifter om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon. Dessa tekniska föreskrifter avser tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning för att möjliggöra det förfarande för EG-typgodkännande som föreskrivs i direktiv 2007/46/EG som ska tillämpas för varje fordonstyp. De bestämmelser i direktiv 2007/46/EG som avser system, komponenter och särskilda tekniska enheter till fordon är därför tillämpliga på detta direktiv.
Det är önskvärt att beakta de tekniska krav som antagits av FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) i dess motsvarande bestämmelser som bifogats Uneces överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter (kodifierad text).
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag är begränsat till en kodifiering av de befintliga texterna om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon, utan några innehållsmässiga ändringar, och därför röstar jag för texten.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon kommer att bidra till att nå förslagets huvudsyfte – att genomföra en kodifiering av rådets direktiv 70/157/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon. Jag samtycker till Sajjad Karims initiativ och röstade för texten.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon att det aktuella förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Transportsektorns betydelse för EU-ekonomin återspeglas genom att den direkt skapar sysselsättning för över 10 miljoner människor och genom att den står för 5 procent av BNP. Dess utveckling är avgörande för EU:s ekonomiska tillväxt och när det gäller att överbrygga fysiska och psykiska klyftor. Såsom beskrivs i vitboken med titeln ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde” är det dessutom grundläggande att målet med en minskning på 60 procent av växthusgasutsläppen senast 2050 uppfylls.
Detta betänkande är alltså avsett att förenkla och förtydliga EU-lagstiftningen, som är uppdelad på flera rättsakter som redan har ändrats flera gånger, vilket gör dem svårförståeliga. En av EU:s målsättningar är öppenheten hos unionens regelverk som ett sätt att föra EU närmare sina medborgare, så att de kan dra nytta av sina specifika rättigheter.
Kodifieringen av de befintliga lagstiftningstexterna är resultatet av en tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning till antagandet av tekniska regler om tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon, vilket främjar en miljömässig hållbarhet på EU-nivå.
Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för dokument 2010/0261 om kodifiering av tillåten ljudnivå och avgassystemet för motorfordon. Detta är ytterligare ett exempel på att kommissionen försöker förenkla och reglera unionens regelverk så att det blir mer öppet och tillgängligt för EU-medborgarna. Genom lagstiftningsförslaget kodifieras de befintliga texterna och en rättsakt antas som är enklare att förstå och mer lättillgänglig. Genom att standardisera tekniska normer sammanför förordningen medlemsstaterna och inför ett förfarande för officiell EU-certifiering, enligt definitionen i direktiv 2007/46/EG, för alla fordonstyper.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument, som kodifierar rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Jag röstar därför för detta förslag till direktiv för skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul. Jag anser att det föreslagna systemet med kodifiering som utarbetats med användning av ett databehandlingssystem är effektivare.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, som kodifierad text. Att förenkla EU-medborgarnas liv är en av EU:s prioriteringar. Ett av de områden som försvårar EU-medborgarnas liv är de ständiga lagstiftningsändringarna. Dessa beror ibland på att de måste uppdateras, vilket dock stör och försämrar individens livskvalitet. År 1987 rekommenderade kommissionen att alla rättsakter med upp till 10 ändringsförslag måste kodifieras, så att gemenskapslagstiftningen skulle bli mer lättförståelig. För att hantera denna fråga ingicks 1994 ett interinstitutionellt avtal mellan parlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod för antagandet av kodifierade akter. Det gläder mig därför att vi slutligen kan anta ett direktiv som kodifierar rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul har ändrats betydligt flera gånger. För att skapa klarhet och överskådlighet bör denna förordning kodifieras. Det ovannämnda direktivet är ett av de separata direktiven i det EG-typgodkännandesystem som föreskrivs i rådets direktiv 74/150/EEG, som ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon, och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, och innehåller tekniska föreskrifter för utformning och konstruktion av jordbruks- och skogsbrukstraktorer i fråga om skyddsbågar monterade framför förarsätet.
Dessa tekniska föreskrifter avser tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning för att möjliggöra det förfarande för EG-typgodkännande som föreskrivs i direktiv 2003/37/EG och som ska tillämpas för varje traktortyp. De bestämmelser som fastställs i direktiv 2003/37/EG om jordbruks- och skogsbrukstraktorer, släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon är följaktligen tillämpliga på detta direktiv.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (kodifierad text).
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en kodifiering av de befintliga texterna om smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, utan några innehållsmässiga ändringar, och därför röstar jag för texten.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul kommer mycket lägligt. Syftet med detta förslag är att genomföra en kodifiering av rådets direktiv 87/402/EEG av den 25 juni 1987 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul. Jag gav mitt stöd till detta initiativ och röstade för texten.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul att det aktuella förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi stöder detta direktiv om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul. Att samla och förenkla all befintlig lagstiftning om detta ämne är en viktig åtgärd och kommer att bidra till att skydda de som använder jordbruksmaskiner dagligen.
Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande, som jag i dag röstade för, avser specifik EU-lagstiftning om EU:s godkännandesystem för smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, och det fastställer tekniska bestämmelser för skyddsbågar monterade framför förarsätet på traktorer.
Kodifieringen av gemenskapens rättsakter är ett viktigt förfarande som syftar till att förenkla och underlätta EU-medborgarnas förståelse av dessa akter, vilket bidrar till det faktiska genomförandet av EU-direktiven. I just detta fall tillåter de tekniska bestämmelser som införts för medlemsstaterna att EU-godkännandesystemet, som fastställs i direktiv 2003/37/EG, tillämpas på alla traktormodeller.
Det finns två viktiga frågor i detta betänkande: förenklingen av och insynen i EU-lagstiftningen. Vi lever i en tid då EU-medborgarna känner sig utestängda från EU-projektet. Jag anser därför att det är av grundläggande vikt att minska denna klyfta, och därigenom visa att det centrala syftet med EU är medborgarnas välmående.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument, som kodifierar rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Jag röstar därför för detta förslag till direktiv om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Jag anser att det föreslagna systemet med kodifiering som utarbetats med användning av ett databehandlingssystem är effektivare.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, i en kodifierad text. Att förenkla EU-medborgarnas liv är en av EU:s främsta prioriteringar. Ett av de områden som försvårar EU-medborgarnas liv är de ständiga lagstiftningsändringarna. Dessa beror ibland på att de måste uppdateras, vilket dock stör och försämrar individens livskvalitet. Den 1 april 1987 rekommenderade kommissionen att alla rättsakter med upp till 10 ändringsförslag måste kodifieras, för att göra gemenskapslagstiftningen mer lättförståelig. För att hantera denna fråga ingicks 1994 ett interinstitutionellt avtal mellan parlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod för antagandet av kodifierade akter. Det gläder mig därför att vi slutligen kan anta ett direktiv som kodifierar rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul har ändrats avsevärt flera gånger. För att skapa klarhet och överskådlighet bör denna förordning kodifieras. Direktiv 86/415/EEG är ett av de separata direktiven i det EG-typgodkännandesystem som föreskrivs i rådets direktiv 74/150/EEG, som ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon, och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, och det fastställer tekniska föreskrifter för montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan.
Dessa tekniska föreskrifter avser tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning för att möjliggöra det förfarande för EG-typgodkännande som föreskrivs i direktiv 2003/37/EG som ska tillämpas för varje traktortyp. De bestämmelser som fastställs i direktiv 2003/37/EG om jordbruks- och skogsbrukstraktorer, släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon är följaktligen tillämpliga på detta direktiv.
David Martin (S&D), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, i en kodifierad text.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en kodifiering av de befintliga texterna om manöverorgan på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, utan några innehållsmässiga ändringar, och därför röstar jag för texten.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Betänkandet avser Europaparlamentets resolution om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Syftet med detta förslag är att genomföra en kodifiering av rådets direktiv 86/415/EEG av den 24 juli 1986 om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Jag röstade för betänkandet.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om montering, placering, manövrering och märkning av manöverorgan på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul att det aktuella förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Jag stöder betänkandet eftersom det syftar till att skydda operatörer av jordbruksmaskiner, eftersom manöverorganen måste vara lättillgängliga och inte utgöra en fara. De måste utformas och placeras, eller skyddas, på så vis att alla ofrivilliga rörelser eller andra manövrar som kan utsätta maskinoperatören för fara förhindras.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument som avser en kodifiering av rådets direktiv 76/432/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Jag röstar därför för detta förslag till direktiv om bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Jag anser att det föreslagna systemet med kodifiering som utarbetats med användning av ett databehandlingssystem är effektivare.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Rådets direktiv 76/432/EEG av den 6 april 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul har ändrats avsevärt flera gånger. För att skapa klarhet och överskådlighet bör denna förordning kodifieras. Direktiv 76/432/EEG är ett av de separata direktiven i det EG-typgodkännandesystem som föreskrivs i rådets direktiv 74/150/EEG, som ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon, och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, och det fastställer tekniska föreskrifter för bromsutrustning.
Dessa tekniska föreskrifter avser tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning för att möjliggöra det förfarande för EG-typgodkännande som föreskrivs i direktiv 2003/37/EG som ska tillämpas för varje traktortyp. De bestämmelser som fastställs i direktiv 2003/37/EG om jordbruks- och skogsbrukstraktorer, släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon är följaktligen tillämpliga på detta direktiv.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande som stöder förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (kodifierad text).
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en kodifiering av de befintliga texterna om bromsutrustning på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, utan några innehållsmässiga ändringar, och därför röstar jag för texten.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bromsutrustning på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul att det aktuella förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Jag stöder betänkandet eftersom det syftar till att reglera och förenkla lagstiftningen om bromsutrustning på jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul. För att skydda och bevara jordbruks- och skogsbrukstraktorers förare bör maskinerna vara EU-typgodkända.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument, som avser en kodifiering av rådets direktiv 80/720/EEG av den 6 februari 1970 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Jag röstar därför för detta förslag till direktiv om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. Jag anser att det föreslagna systemet med kodifiering som utarbetats med användning av ett databehandlingssystem är effektivare.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, i en kodifierad text. Ett av de områden som försvårar EU-medborgarnas liv är de ständiga lagstiftningsändringarna. Den 1 april 1987 rekommenderade kommissionen att alla rättsakter med upp till 10 ändringsförslag måste kodifieras, så att gemenskapslagstiftningen skulle bli mer lättförståelig. Detta införlivades som en del av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992. För att hantera denna fråga ingicks 1994 ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod för antagande av kodifierade rättsakter. Det gläder mig därför att vi slutligen kan anta ett direktiv som kodifierar rådets direktiv 80/720/EEG av den 24 juni 1980 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Rådets direktiv 80/720/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul har ändrats avsevärt. Detta direktiv bör kodifieras av tydlighetsskäl. Direktiv 80/720/EEG är ett av de separata direktiven i det EG-typgodkännandesystem som föreskrivs i rådets direktiv 74/150/EEG, som ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/37/EG av den 26 maj 2003 om typgodkännande av jordbruks- eller skogsbrukstraktorer, av släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon, och om upphävande av direktiv 74/150/EEG, och det fastställer tekniska föreskrifter för förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul.
Dessa tekniska föreskrifter avser tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning för att möjliggöra det förfarande för EG-typgodkännande som föreskrivs i direktiv 2003/37/EG som ska tillämpas för varje traktortyp. De bestämmelser som fastställs i direktiv 2003/37/EG om jordbruks- och skogsbrukstraktorer, släpvagnar och utbytbara dragna maskiner till sådana traktorer samt system, komponenter och separata tekniska enheter till dessa fordon är följaktligen tillämpliga på detta direktiv.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om Europaparlamentets och rådets direktiv om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul (kodifierad text).
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en kodifiering av de befintliga texterna om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul, utan några innehållsmässiga ändringar, och därför röstar jag för texten.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul att det aktuella förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) För att skydda säkerheten är det grundläggande att bestämmelserna om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbrukstraktorer kodifieras på ett sätt som är förståeligt och tillgängligt för medborgarna. Jag röstade därför för betänkandet.
Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande, liksom de som avser bestämmelserna för traktorer, syftar till att genomföra en kodifiering av direktiv 80/720/EEG av den 24 juni 1980, som rör harmoniseringen av medlemsstaternas lagstiftning om förarutrymme, tillträde till förarplats samt dörrar och fönster på jordbruks- eller skogsbrukstraktorer med hjul. De ändringsförslag som lagts fram påverkar inte själva innehållet, utan ändrar endast det formulär som krävs för kodifieringsprocessen och som finns på de 22 officiella språken.
Jag vill återigen upprepa vikten av denna rättsliga process som sker i syfte att göra EU:s rättsliga texter mer lättförståeliga och tydligare, eftersom de riktar sig till EU-medborgarna och EU-organen. Ett EU som är tydligt och enkelt för alla medborgare är en nyckelfaktor när det gäller att skapa en känsla av tillhörighet, vilket är grundläggande för EU-projektet.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument, som kodifierar rådets direktiv 86/298/EEG av den 26 maj 1986 om skyddsbågar monterade framför förarsätet på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Jag röstar därför för detta förslag till direktiv om skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul. Jag anser att det föreslagna systemet med kodifiering som utarbetats med användning av ett databehandlingssystem är effektivare.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget avser endast en kodifiering av de befintliga texterna, utan några innehållsmässiga ändringar. Därför finns det ingen anledning för mig att rösta emot det.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul i en kodifierad text. Att förenkla EU-medborgarnas liv är en av EU:s främsta prioriteringar. Ett av de områden som försvårar EU-medborgarnas liv är de ständiga lagstiftningsändringarna. Den 1 april 1987 rekommenderade kommissionen att alla rättsakter med upp till 10 ändringsförslag måste kodifieras, så att gemenskapslagstiftningen skulle bli mer lättförståelig. Detta införlivades som en del av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992. För att hantera denna fråga ingicks 1994 ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod för antagande av kodifierade rättsakter. Det gläder mig därför att vi slutligen kan anta ett direktiv som kodifierar rådets direktiv 86/298/EEG av den 26 maj 1986 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagstiftning om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Detta betänkande avser förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul (kodifierad text).
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en kodifiering av de befintliga texterna om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul, utan några innehållsmässiga ändringar, och därför röstar jag för texten.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul att det aktuella förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande syftar till att klargöra och förenkla rådets direktiv 86/298/EEG från 1986, tillsammans med olika ändringar som redan gjorts, om baktill monterade skyddsbågar på smalspåriga jordbruks- och skogsbrukstraktorer med hjul.
Det tydliga syftet med denna kodifieringsprocess är att göra EU-lagstiftningen mer tillgänglig och förståelig för EU-medborgarna. I detta direktiv och dess motsvarande ändringar fastställs tekniska bestämmelser om utformningen och tillverkningen av jordbruks- och skogsbrukstraktorer, och om deras respektive godkännandesystem, vilket kräver harmonisering på EU-nivå för att skapa de nödvändiga förutsättningarna för vägsäkerhet.
Denna EU-harmonisering garanterar också att om skyddet av arbetstagarna äventyras när de använder traktorer kan medlemsstaterna tillämpa de nödvändiga åtgärder som krävs, med beaktande av förenligheten med fördraget och de tekniska föreskrifterna om de skyddsbågar som specificeras i detta direktiv.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för det ändrade kommissionsförslaget mot bakgrund av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter och i synnerhet dess punkt 4. Den rådgivande gruppen, bestående av Europaparlamentets, rådets och kommissionens respektive rättstjänster, sammanträdde den 23 november 2010 i syfte att granska ovan nämnda kommissionsförslag. En granskning av förslaget till rådets direktiv om kodifiering av rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter, rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter och rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror, ledde till att den rådgivande gruppen enhälligt fastslog att förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument, som avser en kodifiering av rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter, rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter och rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Jag röstar därför för detta förslag till direktiv om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror. Jag anser att det föreslagna systemet med kodifiering som utarbetats med användning av ett databehandlingssystem är effektivare.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med vederbörligt beaktande av yttrandena från parlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster, som har fastslagit att kommissionens förslag avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar, välkomnar jag antagandet av detta förslag.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser ett ändrat förslag till rådets direktiv om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror, i en kodifierad text. Att förenkla EU-medborgarnas liv är en av EU:s främsta prioriteringar. Ett av de områden som försvårar EU-medborgarnas liv är de ständiga lagstiftningsändringarna. Den 1 april 1987 rekommenderade kommissionen att alla rättsakter med upp till 10 ändringsförslag måste kodifieras, så att gemenskapslagstiftningen skulle bli mer lättförståelig. Detta införlivades som en del av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992. För att hantera denna fråga ingicks 1994 ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod för antagande av kodifieringar, som bör genomföras i fullständig förenlighet med EU:s lagstiftningsprocess. Jag röstade därför för detta förslag om kodifiering av rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Fördraget syftar till att bevara en ekonomisk union med sund konkurrens och egenskaper liknande den inhemska marknadens. När det gäller tobaksvaror är det en förutsättning för att detta syfte ska nås att medlemsstaternas tillämpning av skatter på konsumtion av produkter inom denna sektor inte snedvrider konkurrensvillkoren och inte hindrar produkternas fria rörlighet inom EU. När det gäller punktskatter får harmoniseringen av strukturer i synnerhet inte leda till en snedvridning av konkurrensen inom de olika kategorierna av tobaksvaror som hör till samma grupp på grund av effekterna av påförandet av skatten, utan ska i stället syfta till att medlemsstaternas nationella marknader öppnas. De brådskande behoven av konkurrens förutsätter ett system med fritt satta priser för alla grupper av tobaksvaror, och genomförandet av denna politik måste garantera en hög folkhälsonivå.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om det ändrade förslaget till rådets direktiv om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (kodifierad text).
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en kodifiering av de befintliga texterna om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror, utan några innehållsmässiga ändringar, och därför röstar jag för texten.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Betänkandet av Sajjad Karim omfattar Europaparlamentets lagstiftningsresolution om det ändrade förslaget till rådets direktiv om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror. Det är välkänt att detta förslag avser en kodifiering av rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter, rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter och rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror. Detta initiativ är mycket viktigt och lägligt. Jag röstade för betänkandet.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Den rådgivande gruppen, som är behörig i denna fråga, har granskat förslaget till rådets direktiv 92/79/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatt på cigaretter, rådets direktiv 92/80/EEG av den 19 oktober 1992 om tillnärmning av skatter på andra tobaksvaror än cigaretter och rådets direktiv 95/59/EG av den 27 november 1995 om andra skatter än omsättningsskatter som påverkar förbrukningen av tobaksvaror. Den rådgivande gruppen fastslog att förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Jag röstade därför för betänkandet.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Detta betänkande, liksom de många övriga betänkanden som vi har granskat hittills, främjar en förenklad och tydligt formulerad EU-lagstiftning, inte minst för att det liksom för punktskattesatser finns många andra bestämmelser som har ändrats flera gånger. Att göra dessa bestämmelser enhetliga och förståeliga skulle gynna såväl aktörerna som användarna. Vi röstade för betänkandet.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta dokument om kodifiering av rådets förordning (EG) nr 975/98 av den 3 maj 1998 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp. Kodifiering är ett effektivt sätt att konsolidera regler för ett visst område i en enda rättsakt. Det skapar större klarhet, eftersom olika bestämmelser som reglerar samma fråga ofta är uppdelade i olika juridiska texter. När de ändras blir det svårt att förstå vilken bestämmelse som för närvarande gäller. Kodifiering är också ett lämpligt sätt att utarbeta EU-lagstiftning som är enklare, tydligare och mer lättförståelig för medborgarna.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar ansträngningarna för att klargöra EU-lagstiftningen för att göra den mer tillgänglig för alla EU-medborgare. Jag röstar därför för detta förslag till förordning om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp. Jag anser att det föreslagna systemet med kodifiering som utarbetats med användning av ett databehandlingssystem är effektivare.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Med vederbörligt beaktande av yttrandena från parlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster, som har fastslagit att kommissionens förslag avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar, välkomnar jag antagandet av detta förslag vid första behandlingen.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande avser ett förslag till rådets förordning om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp, i en kodifierad text. Att förenkla EU-medborgarnas liv är en av EU:s främsta prioriteringar. Ett av de områden som försvårar EU-medborgarnas liv är de ständiga lagstiftningsändringarna. Den 1 april 1987 rekommenderade kommissionen att alla rättsakter med upp till 10 ändringsförslag måste kodifieras, så att gemenskapslagstiftningen skulle bli mer lättförståelig. Detta införlivades som en del av slutsatserna från Europeiska rådets möte i Edinburgh i december 1992. För att hantera denna fråga ingicks 1994 ett interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, kommissionen och rådet om en påskyndad arbetsmetod för antagande av kodifieringar, som bör genomföras i fullständig förenlighet med EU:s lagstiftningsprocess. Jag röstar därför för detta dokument om kodifiering av rådets förordning (EG) nr 975/98 av den 3 maj 1998 om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Det enhetliga europeiska myntsystemet bör stärka allmänhetens förtroende och omfatta tekniska innovationer som kan garantera dess säkerhet, tillförlitlighet och effektivitet. Allmänhetens förtroende för systemet beror på myntens fysiska egenskaper, som bör vara så användarvänliga som möjligt. Efter samråd med konsumentorganisationerna, företrädare för den europeiska sammanslutningen för synskadade och för varuautomatbranschen har forskning utförts för att beakta de specifika kraven från viktiga kategorier av myntanvändare. För att garantera en smidig övergång till euron och göra det lättare för användarna att acceptera myntsystemet måste man garantera att mynten är lätta att särskilja genom visuella och taktila kännetecken.
Mynten måste uppvisa speciella säkerhetsdetaljer för att begränsa utrymmet för bedrägerier. Det faktum att mynten har en europeisk och en nationell sida är ett lämpligt uttryck för tanken med den europeiska monetära unionen mellan medlemsstaterna.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande om förslaget till rådets förordning om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp (kodifierad text).
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Detta förslag avser en kodifiering av de befintliga texterna om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp, utan några innehållsmässiga ändringar, och därför röstar jag för texten.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Betänkandet av Sajjad Karim omfattar en lagstiftningsresolution från Europaparlamentet om förslaget till rådets förordning om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp. Med beaktande av sannolikheten för att nya stater kommer att ansluta sig till euroområdet ger detta initiativ en ny möjlighet att förhindra penningförfalskning. Jag röstade för betänkandet.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av yttrandet från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster fastslås i detta förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om valörer och tekniska specifikationer för mynt i euro som ska sättas i omlopp att det aktuella förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar. Därför röstade jag för parlamentets förslag, som omfattar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen för Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Eftersom det aktuella förslaget, enligt den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster, avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar, antar jag dess ståndpunkt vid första behandlingen som införlivar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Izaskun Bilbao Barandica (ALDE), skriftlig. – (ES) Jag stöder detta betänkande eftersom detta förslag avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (PT) Eftersom det aktuella förslaget, enligt den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster, avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna utan några innehållsmässiga ändringar, antar jag dess ståndpunkt vid första behandlingen, som införlivar kommissionens förslag som har anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.
Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Jag röstade för Sajjad Karims betänkande. De tio betänkandena från utskottet för rättsliga frågor avser endast en kodifiering av olika rättsakter, vilket enhälligt fastslagits av rättstjänsten. Inga innehållsmässiga ändringar kommer därmed att göras.
Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) I den resolution som antogs i dag stöds fullt ut kommissionens ståndpunkt, som är förenlig med rekommendationerna från den rådgivande gruppen vid Europaparlamentets, rådets och kommissionens rättstjänster. Den rådgivande gruppen fastslog att förslaget avser en enkel kodifiering av de befintliga texterna, utan några innehållsmässiga ändringar.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Eftersom syftet med detta direktiv är en kodifiering av tidigare olikartade rättsakter, vilket kommer att göra lagstiftningen mer tillgänglig och förståelig, utan innehållsmässiga ändringar, röstade jag för betänkandet.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta förslag om att utskottet ska fortsätta sitt arbete med detta viktiga dokument mot bakgrund av de ändringsförslag som parlamentet antog vid första behandlingen, och hoppas att rådet också kommer att inta en positiv ståndpunkt när det gäller att främja tillgången till information om textilprodukter.
Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för denna viktiga resolution om benämningar på textilier och etikettering och märkning av textilprodukter. I och med antagandet av denna resolution har EU gjort ett enhälligt åtagande att skydda konsumenterna genom angivande av ursprungsland och antagande av en ny mekanism för spårbarhet hos textilprodukter. Vi, Europaparlamentets ledamöter, antog i dag ett gemensamt uttalande som syftar till att skydda EU-konsumenterna från falska eller vilseledande påståenden om produkters ursprung. Jag anser bestämt att resolutionen och uttalandet kommer att ha stor betydelse för inrättandet av en mekanism som kan ge konsumenterna korrekt information, i synnerhet om det exakta ursprunget för de produkter som de köper. EU-medborgarna måste ha rätt att känna till ursprungsplatsen och kvalitetsnivån hos de produkter och textilier som de köper.
Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Jag röstade för detta betänkande, eftersom det är viktigt att konsumenterna får fullständig information när de köper textilier. Tack vare betänkandet kommer tydlig märkning av textilier med animaliskt ursprung att bli obligatoriskt i framtiden. Det kommer även att vara till hjälp för personer med allergier. Nya fibrer och innovativa produkter kan föras in på marknaden utan fördröjning tack vare de ändringar som föreslås i betänkandet, vilket kommer att ge konsumenterna större valmöjlighet. Jag välkomnar särskilt vad som sägs i betänkandet om att genomföra två studier: en om ett möjligt samband mellan allergier och kemikalier i textilier, och en om genomförbarheten hos tillämpningen av ett system med ursprungsmärkning för att garantera full spårbarhet hos textilprodukter. Jag håller med föredraganden om att en jämvikt bör nås mellan att tillämpa en hög skyddsnivå för konsumenter och behovet att förenkla regelverket för textilprodukter.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. Betänkandet syftar till att förenkla och förbättra det befintliga regelverket för märkning av textilprodukter och främja innovation inom kläd- och textilsektorn samt utveckling och användning av nya fibrer. Jag håller med om att rätt jämvikt bör nås mellan en hög konsumentskyddsnivå och en förenkling av regelverket för textilprodukter. Att utvidga den obligatoriska märkningen bör inte medföra en oproportionerlig börda för företagen utan ett verkligt mervärde för konsumenterna, som till och med kan bli förvirrade över alltför detaljerad information på textilprodukters etiketter. Jag anser att det vore användbart om kommissionen lade fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om ett möjligt införande av nya märkningskrav på unionsnivå. I denna rapport bör bland annat konsumenternas synpunkter om den mängd information som bör lämnas på textilprodukters etiketter undersökas, och man bör utreda vilka andra metoder förutom märkning som kan användas för att lämna kompletterande information till konsumenterna.
Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Förslaget till förordning som antogs av kommissionen den 30 januari 2010 syftar till att förenkla det befintliga regelverket, samt att samla de tre befintliga direktiven om benämningar på textilier och etikettering och märkning av textilprodukter i en enda förordning.
Parlamentet antog vid förstabehandlingen den 18 maj 2010 63 ändringsförslag med bred majoritet. Merparten av dessa var tekniska ändringsförslag som syftade till att anpassa texten till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet antog även ett antal innehållsmässiga ändringar, bland annat bestämmelser om ursprungsmärkning, angivande av material av animaliskt ursprung, textilprodukter som består av flera fiberslag och så vidare. Rådet förkastade i sin bedömning alla innehållsmässiga ändringar som föreslagits av parlamentet.
Jag röstade för detta betänkande, andrabehandlingsrekommendationen, eftersom man åter inför den stora merparten av parlamentets ändringsförslag från första behandlingen, däribland de som rör ursprungsmärkning, angivande av material av animaliskt ursprung och textilprodukter som består av flera fiberslag. Dessa ändringar kommer att bidra till att främja och möjliggöra innovationer inom EU-industrin och kommer att öka mängden information till konsumenterna.
Lika viktig kommer den studie att vara som kommissionen ska lägga fram senast i september 2013 för att fastställa om det finns ett orsakssamband mellan allergiska reaktioner och kemikalier eller blandningar som används i textilprodukter.
Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) I januari 2009 antog kommissionen förslaget till en ny förordning om benämningar på textilier och etikettering och märkning av textilprodukter. Förslaget syftar till att förenkla och förbättra det befintliga regelverket för märkning av textilprodukter i syfte att främja utvecklingen och användningen av nya fibrer. Genom att omvandla de tre befintliga direktiven till en enda förordning underlättar förslaget processen med att anpassa lagstiftningen till de tekniska framstegen samtidigt som fiberanvändarna kommer att kunna dra större nytta av innovativa produkter på marknaden.
Jag välkomnar detta förslag och anser att det är särskilt utmärkande att den nya förordningen innehåller en specifik hänvisning till märkning med frasen ”tillverkad i”. Det är faktiskt avgörande att fortsätta på den här vägen för att ge EU de nödvändiga verktygen för att konkurrera med och utmana sina viktigaste handelspartner, som exempelvis USA, Kanada, Kina och Japan, på den globaliserade marknaden.
Vidare vill jag här betona vad jag anser är den viktigaste aspekten av den överenskommelse som har nåtts med rådet, nämligen kommissionens åtagande att senast den 30 september 2013, efter att den har utfört en lämplig konsekvensbedömning, lägga fram en rapport med lagstiftningsförslag om ursprungsmärkning, spårbarhet och användning av ny teknik.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det syftar till att förenkla och förbättra det befintliga regelverket för märkning av textilprodukter och därigenom främja utvecklingen och användningen av nya fibrer och ett bättre konsumentskydd. Eftersom den slutliga texten fortfarande förhandlas fram med rådet, syftar Europaparlamentets betänkande till att identifiera frågor som exempelvis ursprungsmärkning av textilprodukter som importeras till EU. Enligt betänkandet bör märkningen obligatoriskt ange inte bara slutproduktens tillverkare, utan även ursprungslandet för de importerade textilprodukter som används vid tillverkningen, liksom redan sker i Kanada, USA, Kina och Japan.
I betänkandet föreslås i allmänhet att etiketterna bör innehålla så mycket information som möjligt om produktens sammansättning och att vi borde uppmana kommissionen att undersöka om importerade produkter är skadliga för folkhälsan på grund av deras sammansättning, i syfte att förbättra konsumentskyddet. Samtidigt föreslås dock i betänkandet att alla onödiga administrativa bördor för varutillverkare ska undvikas. Man föreslår exempelvis att märkning på etiketter ska ersättas med språkoberoende symboler för att undvika översättning av fiberbenämningar till flera EU-språk. Det föreslås också att skräddare som är egna företagare ska undantas från denna framtida förordning.
Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för denna resolution, som förenklar det befintliga systemet för märkning av textilprodukter, samt främjar utvecklingen och användningen av nya fibrer och förkortar tiden mellan ingivandet av en ansökan och antagandet av en ny fiberbenämning. Dessa nya regler skulle tillåta konsumenterna att lätt dra nytta av innovativa produkter. I det dokument vi antog i dag förespråkas också införande av ursprungsmärkning, vilket skulle underlätta konsumenternas val och bidra till att minska bedrägliga eller vilseledande ursprungsmärkningar. I det hänseendet stöder jag ändringsförslaget med kravet på att tillverkarna ska ange förekomsten av icke-textila delar av animaliskt ursprung i etiketteringen. Det skulle skydda konsumenterna från risken att exempelvis oavsiktligt köpa äkta pälsprodukter, och kommer att ge ett bättre skydd för personer med allergier.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag tror på den positiva inverkan av att förenkla och förbättra det befintliga regelverket för märkning av textilprodukter, och särskilt på att främja utvecklingen och användningen av nya fibrer. Mot den bakgrunden röstar jag för antagandet av den förordning som lagts fram av parlamentet och kommissionen. Jag anser dock att föredragandens ändringsförslag är viktiga.
Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) För att förhindra att konsumenter oavsiktligt köper produkter tillverkade av material av animaliskt ursprung (päls och läder) har jag gett mitt stöd till betänkandet, där man förespråkar obligatorisk märkning med frasen ”icke-textila delar av animaliskt ursprung”. Märkningen kommer också att utgöra ett skydd mot vissa problem som kan påverka konsumenter med allergier.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Denna förordning syftar till att anta bestämmelser om användningen av benämningar på textilfibrer och etikettering och märkning av textilprodukter, samt bestämmelser om kvantitativ analys av binära och ternära textilfiberblandningar. Detta medför att direktiv 96/74/EG omvandlas till en förordning och att direktiven 96/73/EG och 73/44/EEG upphävs.
Syftet är att göra processen med införlivande av nya fibrer på den harmoniserade förteckningen över benämningar av textilfibrer mer insynsvänlig, och att anta lagstiftning om teknisk utveckling inom textilindustrin. De ändringsförslag som återinförts av föredraganden omfattar frågorna med att fastställa textiliers ursprung, icke-textila delar av animaliskt ursprung, en översynsklausul, en begäran om en studie om farliga ämnen, språkoberoende symboler eller koder för fibrer, krav på att den tekniska dokumentationen ska bifogas ansökan om godkännande av en ny textilfiberbenämning, textilprodukter som består av flera fiberslag, skräddare som är egenföretagare, laboratorier som testar textilblandningar och obligatoriska uppgifter om fibersammansättningen hos filt och filthattar.
Jag röstade för betänkandet.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Denna andrabehandlingsrekommendation avser rådets ståndpunkt om antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om benämningar på textilfibrer och etikettering och märkning av textilprodukters fibersammansättning. Textilsektorn är mycket komplex och står för en betydande andel av medlemsstaternas ekonomiska verksamhet. Föredraganden har lyckats nå en överenskommelse om så kontroversiella frågor som bland annat ursprungsmärkning, icke-textila delar av animaliskt ursprung och farliga ämnen. Han har dessutom lyckats införliva en översynsklausul som gör att hindren för den inre marknadens smidiga funktionssätt kan undanröjas. Trots vissa inledande svårigheter kunde de tre EU-institutionerna komma till en överenskommelse, som har gett ett mycket tillfredsställande resultat. Rådet kan därför snabbt anta denna lagstiftning inför dess ikraftträdande i januari 2012, vilket i hög grad borde gynna konsumenterna. Jag är därför glad över den enighet som nåtts, och röstar för denna förordning om upphävande av rådets direktiv 73/44/EEG, parlamentets direktiv 96/73/EG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/121/EG.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Förslaget till förordning syftar till att förenkla och förbättra det befintliga regelverket för märkning av textilprodukter i syfte att främja utvecklingen och användningen av nya fibrer. Genom förslaget underlättas processen med att anpassa lagstiftningen till de tekniska framstegen, genom att de tre befintliga direktiven omvandlas till en enda förordning, och genom att införlivandet av rena tekniska uppdateringar undviks och perioden mellan ingivandet av en ansökan och antagandet av ett nytt fibernamn förkortas. Tillverkarna har sedan länge haft önskemål om benämningar och märkning. Förenklingen av det befintliga regelverket skulle kunna uppmuntra innovationer inom textil- och klädessektorn, och samtidigt göra det möjligt för konsumenterna att snabbare dra nytta av innovativa produkter.
Parlamentet antog vid första behandlingen 2010 ändringar av bestämmelserna för ursprungsmärkning, angivande av material av animaliskt ursprung, användning av språkoberoende symboler och en översynsklausul, men rådet godkände inte alla. Det är av grundläggande vikt att rådet nu godkänner de olika förslagen, särskilt de om ursprungsmärkning.
Därför röstade vi för merparten av de ståndpunkter som antagits här.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Förslagets ursprungliga syfte var att förenkla och förbättra det befintliga regelverket för märkning av textilprodukter.
Vid sina förhandlingar med EU:s ministerråd införlivade parlamentet nya bestämmelser i förordningen, som exempelvis krav på angivande av icke-textila delar av animaliskt ursprung i textilprodukter och genomförande av en studie för att fastställa om det finns ett orsakssamband mellan allergiska reaktioner och kemikalier i textilprodukter.
Förekomsten av material av animaliskt ursprung ska tydligt anges, så att konsumenter eller individer med allergier inte riskerar att oavsiktligt köpa produkter av äkta päls när de skulle föredra att inte göra det.
Kommissionen måste genomföra en studie senast den 30 september 2013 för att fastställa om det finns ett orsakssamband mellan allergiska reaktioner och kemikalier eller blandningar som används i textilprodukter. Mot bakgrund av den studien kommer kommissionen vid behov att lägga fram lagstiftningsförslag.
Denna förordning bör snart antas av EU:s ministerråd och träda i kraft den tjugonde dagen efter dess offentliggörande. Bestämmelserna om märkningskrav samt om angivande av ”icke-textilmaterial av animaliskt ursprung” kommer att omfattas av en införlivandeperiod på två och ett halvt år.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Den nuvarande avsaknaden av harmoniserade bestämmelser om ursprungsmärkning missgynnar EU och gör även att EU-tillverkare av ursprungskänsliga konsumentvaror går miste om tillfället att dra nytta av fördelarna med tillverkning inom EU, medan konsumenterna berövas möjligheten att få tillgång till information om produkters ursprung. Ursprungsmärkning skulle underlätta konsumenternas val och bidra till att minska bedrägliga, inkorrekta eller vilseledande uppgifter om ursprung. Genom denna ändring införs ett krav på att ange förekomsten av icke-textilmaterial av animaliskt ursprung i textilprodukter. Det bör betonas att päls ofta används som utsmyckning i relativt billiga kläder som ofta importeras från Asien.
För att undanröja eventuella hinder för den inre marknadens smidiga funktionssätt som orsakas av olika bestämmelser eller förfaranden i medlemsstaterna, och för att hålla jämna steg med utvecklingen av e-handeln och de framtida utmaningarna på marknaden för textilprodukter, är det nödvändigt att granska harmoniseringen och standardiseringen av andra aspekter av textilmärkning i syfte att underlätta den fria rörligheten för textilprodukter på den inre marknaden och nå en enhetlig och hög konsumentskyddsnivå inom hela EU.
Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Processen i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd var en vändpunkt för Toine Manders förslag, eftersom det var där beslutet fattades om att det borde göras obligatoriskt att införliva en produkts alla beståndsdelar och inte bara vissa. Vår grupp nämnde följaktligen behovet att skydda textilindustrin och märkningen ”made in”, men fick inget svar på den ståndpunkten i förhandlingarna med rådet. Det finns dock inslag som är värda ett stödjas, som exempelvis effektivare registrering av material. Eftersom jag anser att bevarandet av märkningen ”made in” är en prioriterad fråga kan jag inte rösta för texten, och har därför valt att lägga ned min röst.
Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Mandersbetänkandet om bestämmelser om märkningen av textilprodukter. Det gläder mig verkligen att parlamentet, vid denna omröstning vid andra behandlingen, har återinfört en rad ändringsförslag, trots att rådet motsatte sig det. Det är viktigt att konsumenterna kan göra sina inköp med fullständiga kunskaper om fakta, och att de inte köper läder eller päls oavsiktligt, vilket i synnerhet kan ske när päls används som utsmyckning på billiga kläder. I texten betonas vidare behovet av spårbarhet hos textilprodukter, och en studie kommer att beställas av kommissionen om de möjliga hälsoriskerna med produkter som exempelvis syntetiska fibrer eller färgämnen.
Małgorzata Handzlik (PPE), skriftlig. – (PL) Resolutionen om benämningar på textilfibrer och etikettering och märkning av textilprodukter som har antagits av Europaparlamentet är särskilt viktig för textilsektorn i EU. Den kommer att göra det möjligt att snabbare införa nya fibrer på marknaden som i synnerhet kommer att hjälpa innovativa textilföretag med den praktiska tillämpningen av deras forskning och utveckling. Resolutionen var föremål för en lång debatt mellan Europaparlamentet och rådet. Parlamentet krävde att nya inslag skulle införlivas i förordningen, bland annat angivande av ursprungsland, uppgifter om fibrer av animaliskt ursprung och strängare krav i fråga om användningen av skadliga ämnen vid textilproduktion. Parlamentet lyckades övertyga rådet om att det var nödvändigt att tydligt märka fibrer av animaliskt ursprung.
Denna bestämmelse är mycket användbar, i synnerhet för konsumenter som är allergiska mot lädervaror, och för konsumenter som av ideologiska skäl inte vill köpa textilier som består av material av animaliskt ursprung. Jag hoppas att vi inom en snar framtid också kommer att lyckas nå en överenskommelse om ursprungsmärkning för varor. Denna fråga har länge behövt lösas. Jag tror att EU:s företag och konsumenter kommer att gynnas av tydligt formulerade principer.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag gav detta dokument mitt stöd eftersom det innehåller ett förslag om införande av bestämmelser om förekomsten av icke-textilmaterial av animaliskt ursprung i vissa produkter, samt om att tydligt ange produkters ursprung. Förordningen bör framför allt innehålla krav på att ange förekomsten av icke-textilmaterial av animaliskt ursprung vid märkning av textilprodukter, så att konsumenterna kan fatta beslut utifrån den tillgängliga informationen. Märkning får inte vara vilseledande och bör ges på ett sådant sätt att konsumenterna lätt kan förstå vilken del av produkten som uppgifterna hänvisar till.
Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. – (FI) Det gläder mig att vi i parlamentet till sist har fattat ett beslut om en rättsakt om märkning av textilprodukter som omfattar ett antal mycket betydande förslag till förbättringar och som rådet också är villigt att stödja och tillämpa. Arbetet med förordningen i utskottet omfattade ett antal mycket ambitiösa idéer, som vi som tur var övergav. Det är ett uppenbart framsteg att produkter hädanefter ska vara tydligt märkta om de innehåller material av animaliskt ursprung, av folkhälsoskäl, eftersom exempelvis päls är en hälsorisk för många personer med allergier. Även om vissa av produkttillverkarna motsatte sig detta initiativ, med hänvisning till de befintliga lagarna med krav på att märka material av animaliskt ursprung, har en förbättring nu skett, och det är en mycket verklig indikation på EU:s konsumentorienterade tänkesätt. Obligatorisk ursprungsmärkning för produkter från tredjeländer skulle dock ha varit ineffektivt och kostsamt att genomföra. Det är svårt att göra en improviserad uppskattning av mervärdet för konsumenterna hos ett sådant krav, särskilt eftersom produkter i en global värld sällan tillverkas eller kommer från enbart ett land.
Därför är det viktigt att kommissionen nu utreder frågan och att de praktiska aspekterna med att gå vidare noga bedöms. I samma sammanhang är det naturligt att reformen och harmoniseringen av produktmärkningen bedöms på det stora hela, liksom nu har överenskommits.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar kommissionens förslag, eftersom det förenklar det befintliga regelverket och kan främja innovationer inom textil- och klädsektorn, och samtidigt göra det möjligt för fiberanvändare och konsumenter att lättare dra nytta av innovativa produkter.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) De nya reglerna för märkning av textilprodukter är avgörande för att förhindra de problem som uppstår om konsumenterna inte får tillräcklig information. Förekomsten av material av animaliskt ursprung ska tydligt anges, så att konsumenter eller individer med allergier inte riskerar att oavsiktligt köpa produkter av äkta päls när de skulle föredra att inte göra det. Förslagets ursprungliga syfte är att förenkla och förbättra det befintliga regelverket för märkning av textilprodukter. Vid förhandlingarna i EU:s ministerråd var införlivandet av nya bestämmelser i förordningen mycket viktigt, som exempelvis krav på angivande av material av animaliskt ursprung i textilprodukter och genomförandet av en studie för att fastställa om det finns ett orsakssamband mellan allergiska reaktioner och kemikalier eller blandningar i textilprodukter.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Toine Manders betänkande syftar till att hjälpa köpare av textilprodukter. Nya regler om textilmärkning föreslås som kommer att hjälpa konsumenterna att undvika risken att köpa textilprodukter som innehåller äkta päls eller läder. Jag röstade för betänkandet.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Konsumenterna får allt större kunskap om de varor som de köper. För de flesta människor spelar produkters ursprung en mycket stor roll när de beslutar vad de vill använda sina pengar till. Inom textilsektorn behövs mycket mer information på detta område, så att konsumenterna vet varifrån de tröjor, jackor och byxor etc. som de köper kommer och vilka material de består av. Som saker och ting nu ser ut är märkningskraven mycket otillräckliga. Vi behöver tydligare märkningar som anger var animaliska produkter används för tillverkning av ett plagg, i synnerhet när det gäller päls och utsmyckning med päls. Jag röstade för betänkandet, eftersom det syftar till att lämna detaljerad information som medborgarna verkligen behöver, eftersom de har rätt att veta varifrån textilprodukter kommer och vilka material de är tillverkade av.
Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Den text som i dag granskas skiljer sig tyvärr en hel del åt från den som parlamentet antog vid första behandlingen. Den innehållsmässiga skillnaden ligger i att man i detta betänkande inte hänvisar till att ursprungsmärkning ska finnas med på textilprodukters etiketter. Rådet har bestämt motsatt sig detta, och det är svårt att förstå varför. Vore det inte rätt att konsumenterna fick veta varifrån deras kläder kommer? Tillämpningen av ursprungsmärkning skulle säkert ha garanterat en produkts kvalitet och utgjort ett skydd.
Jag är verkligen förbryllad över att endast två medlemsstater, Italien och Litauen, insisterade på att rådet skulle införliva ursprungsmärkning, och jag undrar varför de övriga EU-länderna inte har intresse av att skydda sina egna företag på detta sätt, eftersom de därmed blir mer utsatta för problemen med illojal konkurrens och förfalskning. Parlamentet har tyvärr böjt sig för rådets kortsynta beslut att inte stödja den välbehövliga ursprungsmärkningen, och jag känner mig därför tvungen att rösta mot dagens betänkande.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande är en andrabehandlingsrekommendation om rådets ståndpunkt vid första behandlingen om antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om benämningar på textilfibrer och etikettering och märkning av textilprodukters fibersammansättning. Rådet förkastade alla innehållsmässiga ändringar som parlamentet föreslog vid första behandlingen, eftersom det anser att dessa inte vore förenliga med den avsedda förenklingen. De viktigaste ändringsförslag som parlamentet föreslog och som återinfördes i betänkandet, vilket jag röstade för, avser frågor som jag anser är av yttersta vikt för EU-marknaden. Bland dessa vill jag betona ursprungsmärkning och införlivandet av ett krav på att ange ursprungsland för textilprodukter som importerats från tredjeländer. Den nuvarande avsaknaden av harmoniserade regler om ursprungsmärkning missgynnar EU i jämförelse med dess viktigaste handelspartner, som exempelvis Kanada, Kina, Japan och USA, vilka kräver ursprungsmärkning för importerade varor. Ursprungsmärkning skulle underlätta konsumenternas val och bidra till att minska bedrägliga, inkorrekta eller vilseledande uppgifter om ursprung.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Parlamentet godkände vid första behandlingen 63 ändringsförslag till kommissionens förslag om en förordning om benämningar på textilfibrer och märkning av textilprodukter. Vissa av dessa ändringsförslag var tekniska, medan andra rörde innehållet, däribland regler om ursprungsmärkning, förekomsten av material av animaliskt ursprung, användningen av språkoberoende symboler och en översynsklausul. De tekniska ändringsförslagen godkändes till stora delar av rådet, men det förkastade alla innehållsmässiga ändringsförslag från parlamentet. Merparten av dessa ändringsförslag har nu återupptagits, eftersom det anses viktigt att rådet erkänner deras brådskande natur och beaktar dem vederbörligt.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Europaparlamentet antog i sin ståndpunkt vid första behandlingen, som antogs den 18 maj 2010, med mycket stor majoritet, 63 ändringsförslag. Den stora merparten var tekniska ändringsförslag som syftade till att anpassa texten till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och till den nya lagstiftningsramen för marknadsföring av varor. Parlamentet antog också ett antal innehållsmässiga ändringsförslag, däribland om reglerna om ursprungsmärkning, förekomsten av material av animaliskt ursprung, användningen av språkoberoende symboler och en översynsklausul.
Olga Sehnalová (S&D), skriftlig. – (CS) Jag gav betänkandet mitt stöd eftersom det utgör ett steg mot bättre konsumentskydd och betonar kvaliteten hos textilprodukter. Det är dock synd att vi har misslyckats med att få igenom kraven på märkning om ursprungsland, eftersom det är en uppgift som ger konsumenterna fler valmöjligheter och kan bidra till att minska uppkomsten av olika felaktiga och vilseledande uppgifter om ursprung. Avsaknaden av harmoniserade regler på detta område berövar också EU-producenterna fördelarna med tillverkning inom EU. Jag tror att kommissionen kommer att fortsätta sina ansträngningar att hitta en godtagbar lösning i denna fråga.
Laurence J.A.J. Stassen (NI), skriftlig. – (NL) Det nederländska frihetspartiet (Partij voor de Vrijheid, PVV) röstar mot denna rekommendation från Europaparlamentet. Det ursprungliga kommissionsförslaget syftade till en förenkling av formaliteterna för att göra det lättare att införa nya textilfibrer. Europaparlamentet har infört ett krav på att företagen i framtiden ska tvingas uppge varifrån en produkt kommer genom ursprungsmärkning. Vi stöder inte parlamentets ståndpunkt i det hänseendet.
Konsumenterna gynnas av att märkningen innehåller information om material som utgör en hälsorisk eller som orsakar allergiska reaktioner. Att ange ursprungslandet i märkningen är meningslöst EU-pedanteri. En produkts ursprung säger oss naturligtvis ingenting om tillverkningsprocessen eller produktens kvalitet, och ökar inte heller konsumentskyddet. Även om det så kallade ursprungslandet anges kan andra delar av tillverkningsprocessen äga rum på annat håll.
Allt etiketten ”made in” gör är att skapa en falsk känsla av tydlighet för konsumenten, medan den i praktiken medför merkostnader och byråkrati. Företagen påförs extra administrativt krångel, kontrollen av märkningen kräver ytterligare tullformaliteter och i slutändan blir det dyrare att importera produkter. PVV kommer därför att rösta mot denna rekommendation.
Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för märkning om ursprungsland och päls och välkomnar denna rättsakt.
Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar denna överenskommelse mellan Europaparlamentet och rådet om den oerhört komplexa frågan om textilbenämningar och märkning av textilprodukter. Konsumenterna måste få korrekt information om förekomsten av icke-textilmaterial av animaliskt ursprung, som exempelvis päls, så att de kan göra väl underbyggda val.
Jag vill också betona behovet av att kommissionen med största uppmärksamhet granskar frågan om social märkning. Jag anser att konsumenterna bör informeras om de sociala villkor under vilka en textilprodukt har tillverkats så att de får ett större ansvar för arbetsvillkoren för arbetstagarna inom textilindustrin.
Vi får naturligtvis inte överbelasta etiketterna med information, men social märkning kan bidra till en bestående förändring av arbetsvillkoren inom EU och världen över tack vare en medborgarbaserad konsumentstrategi vid inköp.
Marianne Thyssen (PPE), skriftlig. – (NL) Den överenskommelse som ingicks i dag efter två års intensiva förhandlingar kommer att förenkla införandet på marknaden av nya fibrer och förbättra konsumentskyddet på den inre marknaden tack vare tydliga, synliga och läsliga textiletiketter. Dessutom kunde Europaparlamentet göra ett tydligt avtryck på denna förordning. Textilprodukter som omfattar icke-textila material av animaliskt ursprung, som exempelvis päls och läder, bör i framtiden innehålla tydlig märkning om detta. Det visade sig också möjligt att hörsamma parlamentets uttryckliga krav på vidare utredning om användningen av språkoberoende symboler på klädetiketter och om möjliga samband mellan allergiska reaktioner och kemiska substanser som används i textilier.
Det åtagande som parlamentet sökte och fick från kommissionen om att den, om nödvändigt och efter att ha låtit genomföra en noggrann studie, skulle lägga fram lagstiftningsförslag 2013 om spårbarheten hos textilprodukter är ett viktigt framsteg. Jag röstade därför för den överenskommelse som parlamentet lyckades nå med rådet vid andra behandlingen.
Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) När det gäller Mandersrekommendationen om textilbenämningar och märkning av textilprodukter röstade jag för kompromissförslaget från de politiska grupperna eftersom jag stöder ett obligatoriskt system för ursprungsmärkning för textilprodukter från tredjeländer. Jag anser också att detta skulle kunna främja lojal konkurrens inom EU och internationellt.
Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Den litauiska textil- och klädsektorn är en av EU:s mest specialiserade med 1 000 företag som sysselsätter 40 000 personer. För mig, och för majoriteten av litauerna, är det därför viktigt att de nya reglerna om märkning av textilprodukter som tas upp i detta betänkande medverkar till att skydda vår textilsektors rykte. Förhoppningsvis kommer den nya lagstiftningen att förenkla de gällande bestämmelserna om märkning. Dessutom behöver vi tillförlitliga kemiska analyser för att bekräfta att de framställda textilerna uppfyller krav på hygien och miljö. De europeiska konsumenterna har rätt att få veta vad de köper. I märkningen av textilprodukten måste det tydligt framgå om man använt produkter av animaliskt ursprung. De nya bestämmelserna om märkningen av textiler ska hindra konsumenter från att ovetande köpa textilprodukter som tillverkats av äkta päls eller skinn.
Den litauiska textil- och klädsektorns öde är nära knutet till EU, eftersom 84 procent av de litauiska textilerna exporteras till EU. Det är inte många som känner till att textiltillverkare i Litauen syr uniformer till olika militära och polisiära styrkor runt om i EU, och även till Nato. Av denna anledning skulle det ligga i både Litauens och EU:s intresse att öka ansträngningarna för att förbättra kvalitetskontrollen och insynen.
Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Efter dagens omröstning om märkning kommer konsumenterna inte längre riskera att köpa textiler av äkta skinn eller päls av misstag. Jag menar att konsumenterna har rätt att få veta vad de produkter som de köper är tillverkade av, och med detta betänkande ser vi till att alla material av animaliskt ursprung kommer att anges i märkningen av textilprodukter. Detta är goda nyheter dels för de konsumenter som inte vill köpa produkter som innehåller äkta päls eller skinn, dels för allergiker. Jag är besviken på att man i betänkandet inte gör ursprungsmärkning obligatorisk för textilprodukter, men det är uppmuntrande att kommissionen kommer att lägga fram en översiktrapport för att ta itu med dessa frågor senare.
Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Jag röstade för betänkandet om benämningar och märkning av textilprodukter. Den föreslagna ändringen av EU-lagstiftningen berör huvudsakligen tekniska frågor som inte påverkar politiken i någon större omfattning. Men den resulterande förenklingen kommer att bidra till att främja nyskapande inom industrin. I den kompromiss som nåtts av flera grupper i Europaparlamentet tar man även hänsyn till befintliga problem, däribland förfalskade produkter inom den europeiska textilsektorn, och man uppmanar till insynsvänliga och sammanhängande handelsförordningar som ska ge konsumenterna skydd.
Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Mandersbetänkandet. I den text som vi har röstat om föreslås att de tre direktiven om märkning av fibersammansättningen i textilprodukter ska slås ihop till en enda europeisk förordning som är tillämplig i alla medlemsstater. Dessutom är den utformad för att förenkla förfarandet för att godkänna nya fibrer.
Toine Manders betänkande skulle förmodligen ha varit mer fullständigt om han hade inbegripit en bestämmelse om obligatorisk ursprungsmärkning för produkter från tredjeländer, men med tanke på de svårigheter som uppstår vid hantering av vissa ämnen anser jag i slutändan att den slutgiltiga text som lades fram för omröstning utgör en bra kompromiss.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta förslag, eftersom det resulterar i ändringar av vissa delar av förordning (EG) nr 1215/2009. Förordningens giltighet kommer att förlängas till den 31 december 2015, och vissa anpassningar görs till följd av ikraftträdandet av bilaterala avtal med Bosnien och Hercegovina samt Serbien. I den mån interimsavtalen eller stabiliserings- och associeringsavtalen ger Bosnien och Hercegovina handelsmedgivanden för sådana produkter som redan omfattas av de autonoma handelsförmånerna måste dessa medgivanden strykas ur rådets förordning (EG) nr 1215/2009. Det rör sig om förmånstullkvoterna för ”baby beef”, socker och sockerprodukter, vissa viner och vissa fiskeriprodukter. Ett avbrytande av tillämpningen av de nuvarande handelsförmånerna skulle ta ifrån de berörda länderna en objektiv ekonomisk fördel i deras handel med EU. Detta skulle kunna få mycket negativa konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen totalt sett på västra Balkan, vilket i sin tur kan inverka negativt på de nationella reformerna och övergångsprocessen i dessa länder. Även den ekonomiska återhämtningen kan komma att allvarligt äventyras.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag har röstat för detta betänkande. EU har beviljat länderna på västra Balkan ett särskilt obegränsat, tullfritt tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter. Huvudsyftet med dessa åtgärder är att ge nytt liv åt ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad. Ekonomisk utveckling ska i sin tur främja politisk stabilitet i hela regionen. Dessa handelsförmåner beviljades för en period som löper ut den 31 december 2010. Jag ansluter mig till uppfattningen att giltigheten för undantagsbestämmelserna bör förlängas till den 31 december 2015. Ett avbrytande av tillämpningen av de nuvarande handelsförmånerna skulle ta ifrån de berörda länderna en objektiv ekonomisk fördel i deras handel med EU. Detta skulle kunna få negativa konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen totalt sett på västra Balkan, vilket i sin tur kan inverka negativt på de nationella reformerna och övergångsprocessen i dessa länder.
Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag stöder vidtagandet av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till stabiliserings- och associeringsprocessen. Alla är medvetna om att handel är en drivkraft för ekonomisk utveckling, och dessa handelsåtgärder kommer att ge nytt liv till ekonomierna på västra Balkan. Om västra Balkan får ett privilegierat tillträde till EU:s marknad kommer det dessutom att ge oss möjlighet att stimulera en snabbare integrering av deras ekonomier i EU:s ekonomi.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) I dag röstar vi om en förlängning av särskilda handelsförmåner, som tullbefrielse och handelsförmåner, för Bosnien och Hercegovina, Serbien samt Kosovo fram till 2015. Enligt villkoren i rådets förordning (EG) nr 1215/2009 gäller förmånstullkvoterna ”baby beef”, socker och sockerprodukter, vissa viner och vissa fiskeriprodukter. Syftet med denna förlängning är att ta itu med den utbredda ekonomiska krisen, eftersom dessa länders återhämtning skulle äventyras om tillämpningen av handelsförmånerna avbryts och således inverka på hela associerings- och stabiliseringsprocessen för västra Balkan.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande fokuserar man på ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 1215/2009 om införande av särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess. Länderna på västra Balkan befinner sig i denna situation, och produkter därifrån åtnjuter tullbefrielse och ett särskilt obegränsat tillträde till EU:s marknad. Dessa åtgärder syftar till att mildra krisens effekter och ge ekonomin i dessa länder nytt liv. Dessa särskilda åtgärder avbröts den 31 december 2010, och om de inte förlängs kommer det att få allvarliga konsekvenser för skapandet av välstånd, äventyra den ekonomiska återhämtningen och övergångsprocesserna. Jag samtycker därför till de ändringsförslag som föredraganden har lagt fram och en förlängning av dessa åtgärder till den 31 december 2015, förutsatt att de nödvändiga anpassningarna som härrör från de nya bilaterala avtalen med Bosnien och Hercegovina respektive Serbien genomförs.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med detta betänkande är att förlänga det särskilda obegränsade, tullfria tillträdet till EU:s marknad för i stort sett alla produkter från de länder och territorier som deltar i eller är knutna till stabiliserings- och associeringsprocessen. Förevändningen för detta är att ge nytt liv till ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad, i tron att all ekonomisk tillväxt som uppstår ur detta kommer att främja politisk stabilitet i hela regionen.
Dessa åtgärder kan dock inte betraktas isolerade från situationen med den allvarliga ekonomiska och sociala kris som nu råder på Balkan, särskilt i Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo. Den aktuella krisen i denna region är naturligtvis en del av den större kapitalistiska krisen och förvärras av dess effekter. Den är emellertid djupt rotad i en lång historia av konflikter, angrepp och militär ockupation, som främjats av EU och dess stormakter, och av USA som försöker påtvinga regionen sin ekonomiska och politiska dominans. Kosovos utbrytning och EU:s roll i sammanhanget vittnar om detta, och den interna process som kallas för ”reform och övergång” utgör det aktuella skedet i denna process för att införa imperialistiskt styre i regionen.
De förslag som har lagts fram här i dag bör granskas, analyseras och förstås mot denna bakgrund.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Syftet med detta betänkande är att förlänga det särskilda obegränsade, tullfria tillträdet till EU:s marknad för i stort sett alla produkter från de länder och territorier som deltar i eller är knutna till den så kallade stabiliserings- och associeringsprocessen. Förevändningen för detta är att ge nytt liv till ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad, i tron att all ekonomisk tillväxt som uppstår ur detta kommer att främja politisk stabilitet i hela regionen.
Dessa åtgärder kan dock inte betraktas isolerade från situationen med den allvarliga ekonomiska och sociala kris som nu råder på Balkan, särskilt i Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo.
Den aktuella krisen i denna region är en del av den större kapitalistiska krisen och förvärras av dess effekter: men den är djupt rotad i en lång historia av konflikter, angrepp och militär ockupering, som främjats av EU och dess stormakter, och USA, som försöker införa sin ekonomiska och politiska dominans i regionen. Kosovos utbrytning och EU:s roll i detta vittnar om detta, och den interna processen som kallas för ”reform och övergång” utgör det aktuella skedet i denna process för att införa imperialistiskt styre i regionen.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) I rådets förordning (EG) nr 2007/2000 beviljade EU ett särskilt obegränsat, tullfritt tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter från de länder och territorier som deltar i eller är knutna till stabiliserings- och associeringsprocessen. Huvudsyftet med dessa åtgärder är att ge nytt liv åt ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad. Dessutom har ekonomisk utveckling främjat politisk stabilitet i hela regionen. Dessa handelsförmåner har beviljats för en period som löper ut den 31 december 2010 och är för närvarande tillämpliga i Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo.
Ett avbrytande av tillämpningen av handelsförmåner skulle dock kunna få mycket negativa konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen totalt sett på västra Balkan, vilket i sin tur kan inverka negativt på de nationella reformerna och övergångsprocessen. Dessutom skulle det kunna äventyra den ekonomiska återhämtningen på ett allvarligt sätt. För att inte störa handeln är det därför önskvärt att förlänga tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1215/2009 till den 31 december 2015.
Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Syftet med dessa åtgärder är att hjälpa länder som befinner sig i stabiliseringsprocessen, såsom länderna på västra Balkan, med hjälp av handelsförmåner gentemot EU jämfört med tredjeländer. Med tanke på det korrekta beslutet att förlänga förordningen till 2015, i vilken Bosnien och Hercegovina samt Serbien uppmärksammas särskilt, bekräftar jag att jag har röstat för.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag välkomnade detta viktiga dokument, för genom rådets förordning (EG) nr 2007/2000 har EU beviljat ett särskilt obegränsat, tullfritt tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter från de länder och territorier som deltar i eller är knutna till stabiliserings- och associeringsprocessen. Huvudsyftet med dessa åtgärder är att ge nytt liv åt ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad. Ekonomisk utveckling ska i sin tur främja politisk stabilitet i hela regionen. Handelsförmånerna beviljades för en period som löper ut den 31 december 2010 och som för närvarande gäller för Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo, såsom fastställs i FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99 för alla produkter som omfattas av förordning (EG) nr 1215/2009. Produkter från Albanien, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien eller Montenegro kommer även i fortsättningen att dra fördel av bestämmelserna i förordning (EG) nr 1215/2009 när så anges eller från åtgärder som föreskrivs i samma förordning, som är mer fördelaktiga än de handelsmedgivanden som föreskrivs inom ramen för bilaterala avtal mellan EU och dessa länder. Genom förslaget ändras vissa delar av förordning (EG) nr 1215/2009 för att medge en förlängning av dess giltighet till den 31 december 2015, och det görs vissa anpassningar till följd av ikraftträdandet av bilaterala avtal med Bosnien och Hercegovina samt Serbien.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag förespråkar starkt ändringen av vissa delar av förordning (EG) nr 1215/2009 för att medge en förlängning av dess giltighet till den 31 december 2015 och att vissa anpassningar görs till följd av ikraftträdandet av bilaterala avtal med Bosnien och Hercegovina samt Serbien.
Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) I detta betänkande stöds de påtryckningar som EU utövar på Balkanländerna i EU:s intresse. EU ålägger till och med parlamentet, i samarbete med rådet, att vidta ”lämpliga åtgärder” om regeringarna i dessa stater inte visar sig tillräckligt ivriga att avreglera sina ekonomier. Detta är förmäten imperialism! Jag kommer att rösta mot.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt förordning (EG) nr 2007/2000 har EU beviljat ett särskilt obegränsat, tullfritt tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter från de länder och territorier som deltar i eller är knutna till stabiliserings- och associeringsprocessen. Huvudsyftet med dessa åtgärder är att ge nytt liv åt ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad. Den ekonomiska utveckling som uppstår till följd därav kommer att främja politisk stabilitet i hela regionen. Förmånerna som ges i denna förordning avbryts den 31 december 2010. Med tanke på den ekonomiska och finansiella kris som vi för närvarande upplever är det nödvändigt att förlänga dessa villkor till den 31 december 2015, så att medgivandet av dessa särskilda villkor inte leder till stagnation i ekonomierna i regionerna på västra Balkan, eftersom det krävs goda ekonomiska villkor för att behålla stabilitet och fred i denna oroliga region.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) När EU antog förordning (EG) nr 2007/2000 beviljade man ett särskilt obegränsat, tullfritt tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter från de länder och territorier som deltar i eller är knutna till stabiliserings- och associeringsprocessen. Huvudsyftet med dessa åtgärder är att ge nytt liv åt ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad. Ekonomisk utveckling ska i sin tur främja politisk stabilitet i hela regionen. Giltigheten för handelsförmånerna bör inte avbrytas, eftersom detta skulle kunna få negativa konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen totalt sett på västra Balkan, vilket i sin tur kan inverka negativt på de nationella reformerna och övergångsprocesserna. Även den ekonomiska återhämtningen kan komma att allvarligt äventyras. Av detta skäl instämmer jag med föredraganden som starkt förespråkar ändringar av vissa delar av förordning (EG) nr 1215/2009 för att medge en förlängning av dess giltighet fram den 31 december 2015, och jag röstade för.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) För att stimulera ekonomierna i länderna på västra Balkan har de fått privilegierat tillträde till EU:s marknad. Detta gäller i stort sett alla varor som produceras i länder som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess. Dessa handelsförmåner har beviljats för en period som löper ut den 31 december 2010 och omfattar följande länder: Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo.
Förmånerna kvarstår för varor från Albanien, Kroatien, Makedonien och Montenegro. Om dessa handelsförmåner skulle avbrytas nu skulle detta äventyra ytterligare ekonomisk tillväxt i dessa länder. Jag röstade mot betänkandet, för, som man redan har förklarat, vissa punkter i den nya förordningen är otydligt formulerade.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Syftet med detta betänkande är att förlänga giltigheten för rådets förordning (EG) nr 1215/2009, i vilken man antar särskilda handelsåtgärder för länder och territorier som deltar i eller är knutna till Europeiska unionens stabiliserings- och associeringsprocess. EU har beviljat ett särskilt obegränsat, tullfritt tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter från de länder och territorier som deltar i eller är knutna till stabiliserings- och associeringsprocessen. Huvudsyftet med dessa åtgärder är att ge nytt liv åt ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad. Jag hävdar att man skulle ha tillhandahållit en studie av hur ett sådant särskilt tillträde påverkar den inre marknaden. Dessa handelsförmåner beviljades för en period som löper ut den 31 december 2010. Om tillämpningen av de nuvarande handelsförmånerna skulle avbrytas skulle de länder som omfattas av dessa fråntas en objektiv ekonomisk fördel i handeln med EU. Detta skulle kunna få allvarliga konsekvenser för den ekonomiska utvecklingen totalt sett på västra Balkan, vilket i sin tur kan inverka negativt på de nationella reformerna och övergångsprocessen i dessa länder. Jag röstade för detta förslag, som syftar till att förlänga åtgärdernas giltighet fram till den 31 december 2015.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt förordning (EG) nr 2007/2000 har EU beviljat ett särskilt obegränsat, tullfritt tillträde till EU:s marknad för i stort sett alla produkter från de länder och territorier som deltar i eller är knutna till stabiliserings- och associeringsprocessen. Huvudsyftet med dessa åtgärder är att ge nytt liv åt ekonomierna på västra Balkan genom ett privilegierat tillträde till EU:s marknad. Dessa handelsförmåner, som för närvarande omfattar Bosnien och Hercegovina, Serbien och Kosovo, beviljades för en period som löper ut den 31 december 2010, men deras giltighet bör förlängas till den 31 december 2015 för att inte äventyra dessa länders ekonomiska återhämtning.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Även om slutomröstningen sköts upp röstade vi om flera ändringsförslag. Dessa ”särskilda handelsåtgärder” med våra partner på västra Balkan som tillämpas under stabiliserings- och associeringsprocessen är i själva verket bestämmelser om förmånstullar som ska garantera partnerländerna ett enklare tillträde till EU:s marknad för sina exportvaror. Världshandelsorganisationen måste underrättas om detta. Programmet löpte ut i slutet av 2010, och det vi har nu är helt enkelt en förlängning av det. Den har blockerats på grund av ett försenat kommittébeslut. I början av januari 2011 lade utskottet för internationell handel fram ett förslag inför rådet för att se till att förfarandet påskyndades, men det fick inget svar. Parlamentet tvingades således invänta antagandet av Szájerbetänkandet om kommittéförfarande i mars för att kunna gå vidare. Vid ett informellt trepartsmöte löste man problemet att tillåta ett antagande vid första behandlingen. Förseningen har orsakat besvärligheter i vissa länder som mottar stöd, särskilt i Kosovo, och parlamentet har blivit orättvist beskyllt för detta.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta förslag, eftersom jag instämmer i den vägledande princip som genomsyrar betänkandet. EU är faktiskt världens största ekonomi. Varken USA eller Kina är större, oavsett vad som brukas hävdas i diskussionen om vem som är och kommer att bli den främsta globala ekonomin. Skillnaden är att USA och Kina har de största marknaderna och därför erbjuder bättre förutsättningar för konkurrens, konkurrenskraft, nya tjänster, produkter och innovationer. Behovet av en enda inre marknad är avgörande om EU ska lyckas ta täten i den globala ekonomin, med fokus på tjänstesektorn och kunskapsekonomin, men samtidigt kan den digitala agendan och den digitala ekonomin fungera som en spjutspets för att göra den inre marknaden till en realitet för alla delar av vår ekonomi. Detta kräver en förmåga att axla ledarrollen inom bredband och internetanvändning. Att öppna EU för nya tjänster och en ökad mobil trafik lägger grunden för nya möjligheter för kultur och innehåll, programföretag och offentliga tjänster på bredbandsbasis, samtidigt som det säkerställer samma sändningsmöjligheter.
Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av det första programmet för radiospektrumpolitik. Jag instämmer i föredragandens åsikt om att behovet av en enda inre marknad är avgörande för att Europa ska lyckas ta täten i den globala ekonomin, med fokus på tjänstesektorn och kunskapsekonomin. Den digitala agendan och den digital ekonomin kan fungera som en spjutspets för att göra den inre marknaden till en realitet för alla delar av vår ekonomi. Detta kräver en förmåga att axla ledarrollen inom bredband och internetanvändning. Vi måste försöka göra så att Europa blir bäst och göra vad som är bäst för Europa: vi måste öppna för nya tjänster och en ökad mobil trafik, lägga grunden för nya möjligheter för kultur och innehåll, för programföretag och offentliga tjänster på bredbandsbasis. Det första programmet för radiospektrumpolitik är ett stort framsteg i arbetet för att säkra en effektiv och optimal användning av denna begränsade resurs. Europa måste leda denna förändringsprocess och skapa bästa möjliga förutsättningar för en konkurrenskraftig europeisk kunskapsekonomi som kännetecknas av vitalitet, förändring och innovation. Detta kräver tillgång till den bästa kapaciteten och den högsta hastigheten för internet och bredbandstillämpningar.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. Den digitala agendan och den digitala ekonomin utgör ett av de viktigaste målen i Europa 2020-strategin, som syftar till att minska den digitala klyftan, skapa högre produktivitet, sammanhållning och konkurrenskraft för den europeiska industrin samt garantera EU:s konsumenter och företag ett förbättrat tillträde till den inre marknaden. I dag släpar Europa efter USA och Kina, som frigör stora delar av spektrumet för att möjliggöra en snabb utveckling av nya tjänster och ett mobilt internet. Man måste främja en effektiv användning av spektrum i EU för att möta det växande behovet av radiofrekvenser, och kapaciteten för mobila bredband måste byggas ut för att garantera den offentliga och privata sektorn bättre möjligheter. Vi måste överbrygga den digitala klyftan, så att alla unionsmedborgare senast 2020 ska ha tillgång till bredbandstjänster med en hastighet på minst 30 Mbps. Framtida spektrumpolitik måste också garantera ett lämpligt och enkelt tillståndssystem som inte är diskriminerande, något som skulle skapa lika villkor i hela EU och främja konkurrens.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande, för syftet är att skapa bästa möjligheter för företag och enskilda konsumenter att dra fördel av trådlöst internet, radio- och tv-tjänster samt frigörande av radiospektrum. Detta skulle gynna EU-medborgarna på två sätt – lättillgängliga moderna kommunikationsmedel och telekommunikationsnät skulle minska den utestängning av EU-medborgarna som fortfarande pågår, särskilt av de som bor på landsbygden och i avlägset belägna områden, och det skulle främja EU:s ekonomi mer aktivt, eftersom det skulle finnas effektivare villkor för att utveckla en innovativ tjänstesektor och kunskapsekonomi. EU har gett sig självt i uppgift att senast 2013 se till att alla unionsmedborgare har tillgång till bredband, och trådlös teknik är det lämpligaste sättet för att uppnå detta och det som kräver minst investeringar.
Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag vill gratulera Gunnar Hökmark till att ha utarbetat ett så aktuellt betänkande om programmet för radiospektrumpolitik. Jag röstade för, eftersom jag är en övertygad anhängare av alla åtgärder som syftar till att stödja och genomföra den inre marknaden. EU måste införa avancerade system för bredband och internetanvändning som ska vara tillgängliga för alla och som också kan nå landsbygden och avsides belägna områden, såsom det fordras enligt den digitala agendan. Samtidigt är det viktigt att garantera säkerheten för privatpersoner, tillverkare, användare och offentliga förvaltningar.
Dessutom innebär de höga kostnaderna för fiberoptik och användarnas växande efterfrågan på höghastighetsuppkopplingar att den tekniska ramen måste ses över, både vad gäller lagstiftning och funktion. För att göra detta bör det inrättas fleråriga lagstiftningsprogram för radiospektrumpolitiken, i vilka strategisk planering fastställs och den växande efterfrågan på bredbandstillgång bemöts, särskilt då man i officiella uppskattningar hävdar att datatrafiken kommer att fördubblas varje år fram till och med 2013.
Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Målen enligt den digitala agendan innebär att alla EU-medborgare ska ha tillgång till bredband senast 2013 och höghastighetsuppkoppling med minst 30 Mbps (upp till 100 Mbps för hälften av de europeiska hushållen) senast 2020. Dessa mål måste betraktas som ett minimum, och ambitionerna och målen i spektrumpolitiken måste bidra till att ge Europa den största kapaciteten och de högsta bredbandshastigheterna i världen. Detta hör samman med idén att ett garanterat trådlöst bredband är grundläggande för att alla medborgare ska ha tillgång till nya och innovativa tjänster. Jag samtycker helt till tidsfristen den 1 januari 2013, som kommissionen anger för att göra 800 MHz-bandet tillgängligt för elektroniska kommunikationstjänster. Undantag eller avvikelser bör beviljas endast av rent tekniska skäl, varvid särskilda säkerhets- och försvarsbehov måste tas i beaktande. De övriga banden bör frigöras senast den 1 januari 2012 i enlighet med kommissionens förslag. Enligt min mening bör vi verka för att få fler frekvenser till mobila tjänster, och minimimålet bör vara 1 200 MHz. Det är nödvändigt att åstadkomma förnuftiga regler, som gör det möjligt att frigöra ytterligare spektrumband i framtiden. Jag anser också att det är lämpligt att ta itu med andra ömtåliga frågor, däribland, och framför allt, kostnaderna för att frigöra band.
Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Vi måste tilldela radiospektrum mer effektivt i EU för att se till att vi inte hamnar bakom andra utvecklade länder som går mot det digitala samhället. De punkter som tas upp i betänkandet stämmer också helt överens med EU:s digitala agenda. Både konsumenter och företag i EU använder i allt högre grad internet på bredband och mobilt internet via sina smarta telefoner eller plattor, något som kräver att snabba anslutningar erbjuds. Detta kräver att 800 MHz-bandet frigörs så snart som möjligt för mobila internettjänster på bredband och även bandet under 790 MHz, om det visar sig att en sådan åtgärd krävs för att klara av den ökande datatrafiken. Det är nödvändigt att vidta de åtgärder som förespråkas i det första programmet för radiospektrumpolitik för att minska den digitala klyftan och erbjuda snabba och pålitliga telekommunikationstjänster på landsbygden och i avlägset belägna områden i syfte att återuppliva dem. Sist men inte minst stöder dessa åtgärder innovation och ett mer omfattande bruk av ny teknik, något som är ett absolut måste för EU:s ekonomiska konkurrenskraft, vilket också framhållits i inremarknadsakten.
Alain Cadec (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för Gunnar Hökmarks förslag till betänkande, i vilket man stöder frigörandet av 800 MHz-bandet för mobila tjänster fram till januari 2013 och fastställer några mycket ambitiösa mål, som att tillgängliggöra 1 200 MHz för mobil datatrafik senast 2015. Föredraganden insisterar också på en effektiv spektrumanvändning, större flexibilitet när det gäller främjandet av innovation och investeringar samt behovet att förbättra förteckningen över befintlig eller framtida spektrumanvändning.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på hur viktig den europeiska telekommunikationsindustrin och informationsteknik är för högre produktivitet och konkurrenskraft på vår marknad, röstar jag för programmet för radiospektrumpolitik. Jag tror att detta program har möjlighet att skapa de villkor som krävs för en framgångsrik konkurrens med de nya teknikmarknaderna i Kina och USA, samt att behålla EU:s ledarskap inom telekommunikationsindustrin.
Françoise Castex (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande, som kommer att göra det möjligt att möta den växande efterfrågan på tillgång till mobilt internet som förbrukar höga frekvenser på kort sikt, särskilt genom att anvisa hela 800 MHz-bandet, som frigörs genom övergången till digital television i våra länder, till elektroniska kommunikationstjänster. På medellång till lång sikt måste vårt mål vara att förbättra spektrumanvändningen överlag, genom att erkänna dess samhälleliga, kulturella och ekonomiska värde. Samtidigt främjar vi innovativ teknik (femtoceller, kognitiv teknik) för att på bästa sätt möta det ökade behovet av användbara frekvenser. Detta kommer att bidra till att uppnå de mål som unionen har fastställt, inbegripet att överbrygga den digitala klyftan, för att se till att alla européer har tillgång till bredband senast 2015.
Nessa Childers (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för förkastande av andra delen av ändringsförslag 20 och andra delen av ändringsförslag 69, eftersom detta hade rekommenderats av de båda språkrören för S&D-gruppen i kulturutskottet, där jag är suppleant.
Ioan Enciu (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet om radiospektrum i dag. Det kommer i slutändan att skapa arbetstillfällen i denna sektor, bidra till att den digitala agendan fullbordas och lämpa sig för att nå målet för trådlösa frekvenser senast 2013. I Rumänien sprids tillgången till internet nästan snabbast i EU. Om det europeiska bredbandet förbättras kommer detta att öka vår konkurrenskraft. Det är värt att notera att Internationella Teleunionen hävdar att kapaciteten måste öppnas och helst harmoniseras på en global nivå.
Vi använder alla radiospektrumet i vår vardag för att lyssna på radioprogram, använda våra mobiltelefoner, fjärrlåsa våra bilar och använda satellitbaserade navigationssystem. Syftet med detta betänkande kommer att vara att samordna EU:s strategi för hantering av spektrum runt om i unionen. Det är viktigt att medlemsstaterna fortsätter att delta i bilaterala kommunikationer och förhandlingar med tredjeländer för att de ska kunna uppnå unionens frekvensmål.
Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom det innefattar en uppsättning åtgärder som i ansenlig mån kan främja den allmänna tillgången för invånare och företag i områden som är mindre gynnade och avlägset belägna, till exempel landsbygd eller öar.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Tillgång till radiospektrum är nödvändig för att se till att alla EU-medborgare, oavsett om de bor på landsbygden eller i tätortsområden, får tillgång till digital teknik och bredband, med en sammanlagd omsättning i denna industri som motsvarar omkring 200 miljarder euro. Med tanke på radiospektrumets värde är det absolut nödvändigt att fastställa EU:s prioriteringar när det gäller dess tilldelning och användning.
Den digitala agendan, den digitala ekonomin och detta, det första politiska programmet som ska gälla i fem år, är därför inriktade på att stimulera vår ekonomi och genomföra den inre marknaden i alla dess aspekter. Det är avgörande för den europeiska telekommunikationsindustrin att återvinna sitt globala ledarskap och skapa en drivkraft för högre produktivitet, sammanhållning, konkurrenskraft och tillgång till en inre marknad.
Jag skulle därför vilja gratulera föredraganden till de resultat som just har uppnåtts med hjälp av ansträngningen att finna en kompromiss mellan alla grupper i ett ambitiöst och uppmuntrande betänkande.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande gäller ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av det första programmet för radiospektrumpolitik. Eftersom EU är den största globala ekonomin måste unionen övervaka all sin modernisering och sina tekniska innovationsprocesser, annars riskerar den att hamna bakom tillväxtekonomier som Kina och Sydkorea. Sydkorea är ett exempel på denna utveckling, baserat på digitala kommunikationer, för landets trafikhastighet respektive bredbandstäckning gör det världsledande. De mål som fastställs i den digitala agendan, i vilken man tar hänsyn till den ständiga nedgraderingen av hastigheten och mängden datatrafik, som förväntas fördubblas varje år fram till 2014, bör ses som minimal eller omprövas om EU ska lyckas gå om Sydkorea på detta område. Med tanke på att internet är det viktigaste instrumentet för att skapa bättre förutsättningar, utveckling och kunskap för medborgare kulturellt sett, särskilt genom sändning av audiovisuellt innehåll, välkomnar jag antagandet av detta betänkande och hoppas att EU kommer att spela huvudrollen när det gäller radiospektrumet och skapandet av utveckling och innovativa programvaror.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi erkänner behovet att planera och organisera radiospektrum. Detta bör göras på grundval av samarbete mellan medlemsstaterna, med uppmärksamheten riktad mot det faktum att spektrumet är en kollektiv nyttighet som är viktig för att beskriva och förbättra en rad tjänster för allmänheten, bland annat på området offentliga tjänster.
Vi samtycker inte till en planering av radiospektrumet som bygger på att kommissionen påtvingar riktlinjer som ska göra spektrumet till ett stöd för ”de mål och de centrala åtgärder som anges i Europa 2020-strategin och den digitala agendan”, inte heller instämmer vi i åsikten att detta är en av ”de 50 prioriterade åtgärderna i inremarknadsakten”. Det är EU:s strategier och politiska åtgärder som har bidragit till den aktuella kris som vi upplever, och att gå vidare med dem kommer oundvikligen att förvärra denna kris.
Även om det sägs att radiospektrumet är en ”offentlig nyckelresurs inom viktiga sektorer och tjänster”, påpekar man i betänkandet vägen mot ”möjligheter att handla med spektrumrätter” och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder ”för att säkerställa att medlemsstaterna tillåter handel med spektrumrätter inom unionen”. Vi instämmer inte heller i dessa riktlinjer, och vi skulle vilja ta avstånd från dem.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Vi håller med om behovet att planera och organisera radiospektrumet på grundval av det nödvändiga samarbetet mellan medlemsstater, eftersom det är en kollektiv nyttighet som är viktig när det gäller att förbättra tjänster, särskilt offentliga tjänster.
Vi instämmer inte i kommissionens påtvingande av riktlinjer i syfte att spektrumet ska bli ett stöd för ”målen och de centrala åtgärderna som anges i Europa 2020-strategin och den digitala agendan och […] finns […] bland de femtio prioriterade åtgärderna i inremarknadsstrategin”. Vi anser att dessa strategier är EU-politik som har bidragit till kapitalismens aktuella tillstånd av systemkris.
Samtidigt som det sägs att radiospektrumet är en ”offentlig nyckelresurs inom viktiga sektorer och tjänster”, påpekar man i betänkandet vägen mot ”möjligheter att handla med spektrumrätter” och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder ”för att säkerställa att medlemsstaterna tillåter handel med spektrumrätter inom unionen”. Vi känner fortfarande inte till dessa förslag, och vi har hittills inte röstat för detta betänkande.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) EU är världens största ekonomi. Behovet av en inre marknad är avgörande för att EU ska bli ledande i den globala ekonomin, med fokus på tjänstesektorn och kunskapsekonomin. Den digitala agendan och den digitala ekonomin kan fungera som en spjutspets för att göra den inre marknaden till en realitet för alla delar av vår ekonomi. Detta kräver en förmåga att axla ledarrollen inom bredband och internetanvändning. Det är avgörande att den europeiska telekomindustrin återvinner globalt ledarskap, men också för att ta täten i utvecklingen av informationsteknik som sådan och när det gäller uppkomsten av nya tjänster och tillämpningar. Än viktigare är det emellertid för att kunna skapa en drivkraft för högre produktivitet, sammanhållning, konkurrenskraft samt tillgång till en inre marknad för den europeiska industrin i stort.
Vi måste försöka göra vad som är bäst för Europa: öppna för nya tjänster och en ökad mobil trafik, lägga grunden för nya möjligheter för kultur och innehåll, för programföretag och offentliga tjänster på bredbandsbasis, och samtidigt säkerställa samma sändningsmöjligheter som i dag.
Louis Grech (S&D) , skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande för att det bör antas en förnyad ekonomisk och social strategi när det gäller hantering, tilldelning och användning av spektrumet. Särskilt fokus bör läggas på utarbetandet av en förordning som säkerställer en större spektrumeffektivitet, bättre frekvensplanering och skydd mot konkurrensbegränsande beteende och vidtagande av antisociala åtgärder när det gäller användningen av spektrumet. Såsom betonas i inremarknadsakten är inrättandet av ett program för radiospektrumpolitik det viktigaste för att förbättra det digitala samhället och utveckla tekniken.
Jag anser att kommissionen bör anta en holistisk inställning gentemot en ordentlig samordning av hanteringen av spektrum runtom i EU, med tanke på att denna kollektiva nyttighet är en bristfällig och begränsad resurs, och det är avgörande för att stödja konsumenter, medborgare och företag på den inre marknaden.
Mathieu Grosch (PPE), skriftlig. – (DE) Det moderna informationssamhället och bristen på frekvensband kräver en strategisk planering och harmonisering av spektrumanvändningen. Detta gäller naturligtvis mobila och trådlösa bredbandskommunikationer, radio- och tv-sändning samt radiokommunikationer vid konserter eller på teatrar. Förutom frågan om frekvenserna gäller detta kulturell mångfald och omfattar också att man beaktar de tekniska alternativ som eventuellt finns tillgängliga och om de går att få till ett rimligt pris. Priset är till exempel viktigt för kulturella organisationer som har små penningmedel och som inte alltid har resurser för att köpa ny utrustning. Målen att det ska finnas bredband i hela unionen senast 2013 och att alla européer ska ha tillgång till internet med höghastighetsuppkoppling senast 2020 är lovvärt, men kanske inte helt realistiskt. I förslaget tar man inte heller hänsyn till särskilda problem i gränsområden, där det krävs större samordning.
Roberto Gualtieri (S&D), skriftlig. – (IT) Genom att godkänna Hökmarkbetänkandet väljer parlamentet innovation: sektorerna bredband och mobiltelefoni ligger inte bara i européernas intressen, utan gör det möjligt att utveckla nya möjligheter inom forskning och utveckling, områden där EU kan och måste eftersträva tätpositionen.
I detta avseende är det viktigt att se till att det första europeiska politiska programmet för radiospektrum ligger i linje med de mål som redan anges i Europa 2020-strategin och i den digitala agendan och som finns med bland de prioriterade åtgärderna i inremarknadsakten.
EU måste sträva efter att överbrygga den digitala klyfta som leder till enorma skillnader inom EU – särskilt mellan tätortsområden och landsbygden – för att se till att alla medborgare får lika tillgång till tjänster, särskilt tjänster som innefattar ny teknik. Jag välkomnar därför de ambitiösa mål som föreslås och som syftar till att ge alla i EU tillgång till bredband senast 2020, med en särskild betoning på trådlösa nätverk.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag välkomnade detta dokument, för EU måste frigöra mer spektrum för trådlöst bredband. Detta måste och kan ske med respekt för dagens sändningsverksamhet, så att programföretagen garanteras samma möjligheter som i dag och så att eventuella migrationskostnader ger upphov till ersättning. Sändningsverksamhet och kultur måste vara en naturlig del av utvecklingen av de trådlösa tjänsterna. I dag släpar Europa efter USA och Kina, som frigör stora delar av spektrumet för att möjliggöra en snabb utveckling av nya tjänster och ett mobilt internet. Vi måste försöka göra vad som är bäst för Europa: frigöra spektrum för nya tjänster och en ökad mobil trafik, öppna nya möjligheter för kultur och innehåll, för programföretag och offentliga tjänster på bredbandsbasis och samtidigt säkerställa samma möjligheter för programföretag som de åtnjuter i dag. Trådlöst bredband behövs för att alla medborgare ska ha tillgång till nya och innovativa tjänster. Det är uppenbart att detta mål inte kan uppnås med fiberoptik, vars installation kräver avsevärda investeringar, utan med en mix av trådlösa tekniker, där målet är att sprida bredband (markradio, kabel, fiber eller satellit) över hela EU:s territorium, även landsbygds- och randområden, genom att marknaden tillåts välja den effektivaste tekniken med avseende på kostnader för operatörer och medborgare.
Anneli Jäätteenmäki (ALDE), skriftlig. – (FI) I dag är telekommunikationer lika viktiga som vanliga kommunikationer, både för privatpersoner och företag. Detta gäller även både tätorts- och landsbygdsområden. Trådlöst internet är ett krav för att alla européer ska få tillgång till snabba bredbandsanslutningar. Detta kräver separat tilldelat radiospektrum för att garantera problemfria anslutningar. Det är bra att ett nytt radiospektrum tillgängliggörs, nu när medlemsstaterna ska övergå från analog till digital television. Det bör man nu utnyttja.
EU behöver den mest omfattande bredbandskapaciteten och de snabbaste hastigheterna för att hålla jämna steg med nya ekonomiska stormakter, som Kina och Indien, i den moderna ekonomin. Låt oss arbeta för att se till att nästa generations Google och Facebook kommer från Europa.
Krišjānis Kariņš (PPE), skriftlig. – (LV) Jag gav mitt stöd till betänkandet om ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av det första programmet för radiospektrumpolitik. Jag anser att en gemensam radiospektrumpolitik kommer att ge EU:s medlemsstater nya möjligheter att utveckla informations- och kommunikationstekniska industrier. Entreprenörerna för sin del kommer att få möjlighet att erbjuda nya kvalitetstjänster som kommer att stimulera utvecklingen av EU:s gemensamma ekonomi. När vi gör ändringar i frekvensspektrumpolitiken måste vi trots detta också komma ihåg internationella avtal om frigörandet av olika frekvenser på internationell nivå.
Länder som angränsar till EU:s grannar i öst kommer att få svårigheter att frigöra frekvenser om grannländerna inte gör samma sak. Denna situation måste hållas i åtanke, och vi måste räkna med att frigörandet av frekvenser kommer att bli möjligt först när länder som Ryssland och Vitryssland också gör det. Medlemsstaterna får inte placeras i förgrunden för EU:s ambitioner utan hänsyn till rådande förhållanden.
Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. – (FI) Jag ansvarade för yttrandet om programmet för radiospektrumpolitik i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, och jag är mycket nöjd med den text som vi nu har röstat om. Jag har kraftfullt förespråkat en långsiktig och ambitiös spektrumpolitik som ska främja nya innovationer och global konkurrenskraft. Detta är grundläggande samtidigt som vi eftersträvar nya kanaler för ekonomisk tillväxt i EU.
Trådlösa internettjänster, och särskilt mobiltelefonisektorn, är i desperat behov av ett nytt spektrum, för under de senaste åren har försäljningen och användningen av utrustning som använder ett trådlöst nätverk för smarta telefoner och andra sådana apparater vuxit dramatiskt. Bristen på spektrum får inte bli ett hinder för innovation medan vi utvecklar ny teknik och nya tjänster. Radiospektrum är en bristvara och en kollektiv nyttighet som vi måste försöka utnyttja på ett mycket mer effektivt sätt. Tyngdpunkterna i programmet för radiospektrumpolitiken är att alla unionsmedborgare ska ha tillgång till bredbandstjänster senast 2013 och snabba internetanslutningar senast 2020.
Förutom överväganden om den ”digitala klyftan” som ska delas mellan internettjänster (det vill säga 800 MHz-bandet), måste vi se framåt och granska de möjligheter som de kommande potentiella radiobanden, som till exempel 700 MHz/bandet, erbjuder. Den bästa kapaciteten och den snabbaste hastigheten skulle ge bästa grund för konkurrens och innovation. Det växande behovet i Asien och USA har redan beaktats. Det är därför särskild viktigt att vi i EU inser betydelsen av att fastställa tillräckligt ambitiösa mål för att förbli konkurrenskraftiga i denna sektor.
Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Syftet med en av de viktigaste åtgärderna i strategin är att garantera alla unionsmedborgare tillgång till internet senast 2013 och tillgång till bredbandstjänster med en hastighet på minst 30 Mbps senast 2020. Många relativt isolerade landsbygdsområden och öar är beroende av trådlösa anslutningar från mobilt internet för att få tillgång till bredbandstjänster med höga hastigheter. Om de ska åtnjuta en störningsfri anslutning måste det finnas radiofrekvenser som är avsedda för enbart dem. Frekvenstilldelning faller under nationell jurisdiktion, men de bestämmelser som styr delning av spektrum mellan användare och operatörer kontrolleras av EU. En allmän tillgång till höghastighetsinternet är till stor del beroende av denna frekvensdelning. Jag röstade för betänkandet om radiospektrumpolitik, eftersom det lägger grunden för mobilt internet för alla unionsmedborgare. Den 1 januari 2013 kommer 800 MHz-bandet att användas till mobilt internet och ge trådlösa användare högkvalitativ tillgång och därmed minska den digitala klyftan. Detta projekt sträcker sig ännu längre genom att tillhandahålla ett nytt frekvensband i intervallet 1,5–2,3 GHz senast 2015.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande. Radiofrekvenser ligger i allmänhetens intresse på en lång rad områden i medlemsstaterna. I detta sammanhang måste man ta vederbörlig hänsyn till en hel rad särskilda nationella och regionala egenskaper. Det är tveksamt om EU kan förena frågorna om allmänhetens intresse med dessa egenskaper lika bra och effektivt som medlemsstaterna. Av denna anledning (och mot bakgrund av tilldelningen av behörigheter som fastställs i artikel 9.1 i ramdirektivet) motsätter jag mig upprättandet av en övergripande spektrumplan och ett system för förvaltning på EU-nivå.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) I denna tidsålder när ny teknik spelar en allt viktigare roll är det nödvändigt att garantera likadana villkor för alla EU-medborgare när det gäller tillgång till digital teknik och bredband, oavsett om de bor på landsbygden eller i tätortsområden. Den digitala agendan, den digitala ekonomin och detta, det första femåriga politiska programmet som just har antagits, är därför nödvändiga för den inre marknadens utveckling. Syftet är att den europeiska telekommunikationsindustrin ska återvinna sitt globala ledarskap samt skapa högre produktivitet, sammanhållning, konkurrenskraft och tillgång till en inre marknad.
Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) EU är den största ekonomin i världen, och ändå släpar den efter andra internationella aktörer i fråga om digital strategi och digital ekonomi. EU måste ta initiativ när det gäller bredband och internetanvändning för att bli ledande i utvecklingen av detta område. Om vi ska se till att alla medborgare ska få tillgång till nya, innovativa tjänster är det grundläggande med trådlöst bredband. Vi måste överbrygga den digitala klyftan och se till att alla unionsmedborgare har bredbandsanslutningar med höga hastigheter senast 2020. Mobilt bredband som ett komplement till bland annat smarta telefoner, tablet-datorer och elektroniska nycklar spelar en allt viktigare roll för serviceutbud och innovation på andra områden som hälso- och sjukvård, utbildning, kultur och offentlig förvaltning. Vi måste se till att ny teknik och utrustning för konsumtion finns tillgänglig. När det gäller radiospektrum är vår policy att ha realistiska, men ändå ambitiösa mål, så att europeiska företag får möjlighet att konkurrera på världsmarknaden på en sundare basis.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Föredraganden Gunnar Hökmark anser att det är centralt att skydda de datum som har fastställts av kommissionen (till exempel att 800 MHz-bandet ska vara tillgängligt för elektroniska kommunikationstjänster senast den 1 januari 2013). Undantag eller avvikelser bör beviljas endast av rent tekniska skäl, varvid särskilda säkerhets- och försvarsbehov måste tas i beaktande. Band som redan tilldelats av kommissionen ska frigöras senast den 1 januari 2012, i enlighet med kommissionens förslag. Unionen måste verka för att fler frekvenser ska tilldelas mobila tjänster, och minimimålet bör vara 1 200 MHz. Det är nödvändigt att införa riktiga principer som kan bidra till att ytterligare spektrum frigörs i framtiden. Jag stöder föredraganden och röstar därför för.
Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Den ekonomiska återhämtningen beror bland annat på utnyttjandet av ny teknik och den digitala ekonomin. Trots att EU har satt upp ambitiösa mål i sitt ledande initiativ med titeln ”Digitala agendan”, som initiativet att alla EU-medborgare ska ha tillgång till bredband senast 2013, med hastigheter på minst 30 Mbps senast 2010, släpar unionen fortfarande efter USA och Japan konkurrensmässigt sett. Därför är det ett första konkret steg mot att frigöra stora delar av radiospektrumet i syfte att möjliggöra en snabb utveckling av nya tjänster och höghastighetsinternet genom mobila anslutningar som ger medborgare höga kapaciteter. Det är en teknisk, men nödvändig parameter om vi ska skapa en tydlig tendens mot högre produktivitet, sammanhållning, konkurrenskraft och tillgång till en inre marknad för den europeiska industrin i stort, och av det skälet röstade jag för just detta betänkande.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande gäller ett förslag till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av det första programmet för radiospektrumpolitik. Detta program är ett viktigt steg mot att se till att denna begränsade resurs utnyttjas effektivt och optimalt. Spektrumpolitiken har en framträdande plats i den digitala agendan för EU och är avgörande för att genomföra de politiska målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. Detta program syftar inte enbart till att skapa en konkurrenskraftig och pulserande europeisk industri som tillhandahåller bredbandstjänster och -utrustning, utan också till att upprätta en miljö som bidrar till utvecklingen av alleuropeiska tjänster. Mobilt bredband spelar en allt viktigaste roll för leverans och innovation i anslutning till tjänster på andra områden, till exempel inom hälso- och sjukvård, utbildning, kultur och offentlig förvaltning. Harmoniseringen av frekvenser kommer att sänka kostnaderna för utplaceringen av mobila nät, sänka konsumentpriserna på mobila apparater samt stimulera konkurrensen och konsumenternas valmöjligheter. Den kommer också att reducera skadliga störningar över gränserna. Jag röstade för ett upprättande av programmet för radiospektrumpolitik av alla dessa skäl.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Mot bakgrund av kunskapsekonomin kan kommunikationsnätverk stimulera den inre marknadens utveckling. I detta syfte kommer tillgången till bredband i hela EU, däribland de yttersta randområdena, att bli ett tydligt bidrag till att befästa EU som ett integrerat område för informationsutbyte, något som främjar dess påstående att det är en spjutspets inom digital ekonomi. Jag röstade därför för detta betänkande.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Vi får höra – och detta med rätta – att radiospektrum är en begränsad resurs. Jag skulle vilja påpeka att detta också är en delad resurs, det vill säga en resurs som ingen kan påstå sig ha ensam äganderätt eller ”rätt” till. Om resursen dels är delad, dels begränsad, måste vi förstå hur den används i dag. Vi måste med andra ord genomföra en djupgående studie av alla aktörer i spektrumet, däribland civilskydd och militära tjänster.
I dagsläget utnyttjas spektrumet inte alls optimalt. Vi bör uppmuntra användning av teknik som gör det möjligt för olika tjänster att samexistera. Vi måste också komma ihåg att inte alla användare nödvändigtvis är kommersiella och därför inte nödvändigtvis inbringar vinst – jag tänker bland annat på användningen av spektrum i kulturella syften eller för offentliga tjänster.
Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Detta är en mycket viktig fråga för Litauen. Vi har det tätaste nätverket av allmänna internetanslutningspunkter – i mitt land finns det 3,2 miljoner, varav 2,1 miljoner använder internet. Vi har också en av de högsta nivåerna för mobiltäthet. Utan tvivel är detta positiva förändringar. Anslutningen med EU skulle potentiellt bidra till att övertyga internationella företag att öppna affärer och investera i Litauen. Andra möjliga fördelar innefattar medicinska fjärrdiagnoser, smarta energiledningsnät och större politisk ansvarsskyldighet på lokal nivå. Men låt oss inte förivra oss, låt oss prioritera rätt. Utifrån detta betänkande är tyngdpunkterna i programmet för radiospektrumpolitiken att alla unionsmedborgare ska ha tillgång till bredbandstjänster senast 2013 och höghastighetsinternet senast 2020. Med hur blir det med de miljoner européer som befinner sig i riskzonen för fattigdom? Tjugo procent av litauerna lever i fattigdom. Detta är en alltför hög siffra för vår nation. I mitt land och i hela EU finns det familjer som kämpar för att ge sina barn mat och utbildning och inte ens har en tanke på att skaffa en dator, än mindre höghastighetsbredband. Främjandet av EU:s radiospektrum bör inte överskugga de fattigaste behov i Europa.
Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Jag gav mitt stöd till kommissionens program för radiospektrumpolitiken, för jag anser att alla EU-medborgare bör ha tillgång till en snabbare bredbandsanslutning senast 2020. Detta program kommer att se till att den digitala klyftan minskas genom att man inför åtgärder som ska ge alla medborgare och företag ett snabbare internet. Detta kommer att särskilt att gynna dem som bor på landsbygden eller i avlägsna delar av EU och som för närvarande inte har någon nämnvärd eller ingen internetanslutning. Detta förbättrade nätverk kommer också att bidra till att göra EU:s digitala ekonomi mer konkurrenskraftig, i förhoppning om att utveckla en innovativ och kreativ miljö som kan främja framsteg inom digital teknik.
Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Sändningsfrekvenser är en nationell tillgång. EU-lagstiftningen måste därför respektera medlemsstaternas suveränitet när man eftersträvar ett gemensamt europeiskt intresse för användningen av dessa frekvenser. Å andra sidan harmonierar Slovakiens intressen med de andra medlemsstaternas. Både medborgare och företag kommer att gynnas av användningen av de band som frigörs för högkvalitativ och snabb dataöverföring. Det är viktigt med europeisk samordning här, för internetteknik har inga gränser, och dess fördelar ökar med antalet användare. Syftet med detta förslag var att börja lösa problemet med frigjorda frekvenser så snart som möjligt, för att ge EU en fördel gentemot de andra starka ekonomierna. Detta kommer att skapa nya arbetstillfällen, nya tjänster och locka nya investeringar till EU.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag har röstat för detta betänkande. Efter Lissabonfördragets ratificering förstärktes Europaparlamentets befogenheter, och parlamentet är numera medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I och med detta blir parlamentet uppvaktat av ännu fler företrädare för olika intressen. Mot bakgrund av denna konstitutionella utveckling och kontext, och i linje med sitt engagemang för öppenhet, har parlamentet och kommissionen enats om att skapa och driva ett gemensamt register för registrering och övervakning av de organisationer och personer som deltar i utformningen och genomförandet av EU:s politik samt granska dem. I de ändringsförslag som nämndes krävs att Europaparlamentets arbetsordning ändras i enlighet därmed, något som kommer att göras i och med detta betänkande.
Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Det har förekommit mycket diskussion under de senaste veckorna om den roll som intressegrupper spelar i Europaparlamentet. Ända sedan fyra ledamöter anklagades för att ha mottagit pengar från ”blufflobbyister” mot att i gengäld lägga fram ändringsförslag, har institutionen försökt förtydliga och reformera reglerna för lobbyverksamheten i parlamentet. En permanent misstanke av någon form har länge omgärdat ledamöternas förbindelser med företrädare för intressegrupper, vilket ledde till att ett första register över företrädare för intressegrupper inrättades 1996. I dag håller detta register, i vilket företrädare för intressegrupper måste registrera sig, på att reformeras. Det ”frivilliga” registreringsförfarandet är faktiskt obligatoriskt, eftersom enbart registrerade intressegrupper kommer att beviljas tillträde till parlamentet. Jag välkomnar också antagandet av en ”legislative footprint”, dvs. en vägledande förteckning som bifogas till ett parlamentsbetänkande: idén om att offentliggöra namnen på de personer som man har träffat vid utarbetandet av betänkanden tillgodoser, enligt min mening, kravet på öppenhet och är helt normalt. Däremot är det beklagligt att rådet, till skillnad från kommissionen, inte har anslutit sig till initiativet.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom det är nödvändigt att ändra parlamentets arbetsordning efter att Europaparlamentet och kommissionen har inrättat ett gemensamt öppenhetsregister. Jag skulle vilja betona att efter Lissabonfördragets ikraftträdande har parlamentets befogenheter förstärkts, och det är numera medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I och med detta blir parlamentet uppvaktat av ännu fler företrädare för olika intressen. Dessa fyller för övrigt en viktig funktion i den öppna och mångskiftande dialog som det demokratiska systemet vilar på och utgör en viktig informationskälla för parlamentets ledamöter när dessa utövar sitt mandat. Mot bakgrund av denna utveckling, och i linje med sitt engagemang för öppenhet, har parlamentet och kommissionen enats om att skapa och driva ett gemensamt register för registrering och övervakning av organisationer och personer som är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik. Registret måste respektera ledamöternas rätt att utan begränsningar utöva sitt parlamentsmandat, och det får inte hindra deras väljare från att komma in i parlamentets lokaler.
Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för, eftersom jag anser att alla åtgärder som syftar till att främja och öka öppenheten i parlamentets arbete ska välkomnas. Efter Lissabonfördragets ratificering förstärktes Europaparlamentets befogenheter, och parlamentet är numera medlagstiftare på många områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I och med detta blir parlamentet uppvaktat av ännu fler företrädare för olika intressen, vilka utgör en viktig informationskälla för parlamentets ledamöter. Jag välkomnar därför förslaget att skapa och driva ett gemensamt register i syfte att granska de organisationer och personer som är delaktiga i utformandet och genomförandet av EU:s politik.
Zuzana Brzobohatá (S&D), skriftlig. – (CS) Den framlagda ändringen av arbetsordningen är en reaktion på den korruption som har avslöjats under de senaste månaderna, där tre parlamentsledamöter accepterade ett bedrägligt förslag från undersökande journalister. Det är omöjligt att godta att ledamöter inte ska prövas offentligt i fråga om de intressen som de försvarar i sin roll, eller de påtryckningar som de utsätts för eller vem som utövar påtryckningar på dem. Jag välkomnar därför varmt detta införande av ett gemensamt register över företrädare för intressegrupper och lobbyorganisationer. Kommissionen har redan infört ett sådant register, och Europaparlamentet utvidgar därför bara sin tillämpning till att gälla parlamentsledamöter, tjänstemän och annan personal vid Europaparlamentet. Registret kommer att innehålla information om kontakter mellan dessa personer och lobbyister, och kommer att vara tillgängligt för allmänheten. Ett liknande system används redan vid den amerikanska kongressen, och erfarenheten visar att detta är en vettig åtgärd mot korruption. Jag tror fullt och fast på att utvidgningen av registret också kommer att bli en inspirationskälla för det tjeckiska parlamentet. Införandet av ett register i Tjeckien skulle vara ett avgörande bidrag till utvecklingen av den tjeckiska politiken.
Cristian Silviu Buşoi (ALDE), skriftlig. – (RO) Inrättandet av ett gemensamt öppenhetsregister är verkligen ett stort framsteg och mycket efterlängtat av EU-medborgarna. EU-institutioner, oavsett om de är valda eller inte, fattar beslut som påverkar medborgarnas vardag. I ett demokratiskt system, som EU vill vara, är det fullständigt naturligt att det finns en hög grad av öppenhet i beslutsprocessen.
Det här gemensamma öppenhetsregistret förenklar även för företrädare för intressegrupper, eftersom detta kommer att innebära en enda registrering i stället för två, som nu är fallet. Å andra sidan kommer visserligen inte detta register att vara ett adekvat instrument för att lösa korruptionsproblemet. Jag anser dock inte att det främsta syftet med registret enbart ska vara att bekämpa korruption, eftersom korruptionsfallen trots allt har varit väldigt få och inträffat med långa mellanrum.
Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. – (EN) Parlamentsledamöterna från United Kingdom Independence Party (UKIP) lade ned sina röster i denna omröstning. Det beror inte på att vi inte vill ha öppenhet, utan på att dessa förslag är otillräckliga, och ett ja i omröstningen skulle ha varit att stödja otillräckliga bestämmelser.
Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta beslut eftersom ett godkännande av ingåendet av avtalet mellan Europaparlamentet och kommissionen om inrättande av ett gemensamt öppenhetsregister väsentligt bidrar till att stärka öppenheten. I en representativ demokrati är det viktigt att unionens institutioner kan etablera och föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med allmänheten, dess representativa sammanslutningar och det civila samhället.
Efter att parlamentet fick fler befogenheter i och med Lissabonfördraget har det blivit absolut nödvändigt, för öppenhetens skull, att skapa ett gemensamt register för parlamentet och kommissionen för registrering och övervakning av de organisationer och personer som är involverade i utformningen och genomförandet av EU:s politik. Därför måste parlamentets arbetsordning ändras så att det blir obligatoriskt med registrering av samtliga lobbyister som tar kontakt med parlamentsledamöterna, EU:s institutioner och dess personal. Denna information bör finnas tillgänglig för allmänheten.
Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande där det föreslås att registret över intressegrupper bör täcka alla olika EU-institutioner. I dagens läge har fler än 1 700 organisationer ackrediterats som intressegrupper hos Europaparlamentet och 3 900 hos kommissionen. Den som vill kunna lämna berättigade kommentarer i en fråga av mer teknisk natur ber normalt sett om information från dem som kan mest om ämnet i fråga. Så har det alltid varit, och så kommer det att fortsätta vara. Intressegrupper har en användbar och viktig roll i lagstiftningsarbetet, förutsatt att det finns en öppenhet. För att få det har man i det antagna betänkandet fastställt nya regler och skapat ett öppenhetsregister som blir gemensamt för både kommissionen och parlamentet. Medborgarna kommer att hitta omfattande information om de olika kontaktpersonerna i EU:s institutioner. Detta system med allt på ett ställe kommer att underlätta registreringen av dem som företräder specialintressen, oavsett om de kommer från vinstdrivande eller icke-vinstdrivande organisationer. Parlamentet vill också att i synnerhet alla möten mellan parlamentsledamöter och intressegrupper i en viss fråga ska förtecknas i slutet av betänkandena. Tyvärr är registrering inte obligatoriskt, men som ordspråket säger: ”Chi va piano va sano” (’Skynda långsamt’).
Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om att ändra Europaparlamentets arbetsordning till följd av inrättandet av ett gemensamt öppenhetsregister eftersom öppenhetsprincipen bör gälla för alla som fattar beslut och genomför EU:s politik.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Det gemensamma öppenhetsregistret som följer på att man har ingått ett interinstitutionellt avtal om öppenhet mellan parlamentet och kommissionen medför en ändring i arbetsordningen så att det nya läget införlivas, och så att det kan användas i parlamentets huvudsakliga juridiska dokument. Efter att ha röstat för att detta avtal skulle ingås vill jag även stödja ändringarna i arbetsordningen.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Öppenhet är en medborgerlig rättighet och bidrar till att upprätthålla trovärdigheten hos EU:s institutioner: parlamentet, kommissionen och rådet. Detta betänkande, som har sammanställts av Carlo Casini, berör behovet av att ändra parlamentets arbetsordning efter att ha inrättat ett öppenhetsregister för parlamentet och kommissionen. Efter ratificeringen av Lissabonfördraget är parlamentet medlagstiftare på nästan alla områden. Därför har man tillsammans med kommissionen beslutat att etablera ett gemensamt register för registrering och övervakning av de organisationer och personer som på något sätt påverkar utformningen och/eller genomförandet av EU:s politik. Öppenhet är verkligen mycket viktigt för att EU:s institutioner ska fungera, och ofta har man ansett att öppenhet saknas. Allmänheten i EU kräver stor öppenhet av sina företrädare, inte bara i teorin, utan framför allt i praktiken. EU måste föregå med gott exempel i fråga om öppenhet hos sina institutioner, så jag välkomnar föredragandens förslag till ändringar av parlamentets arbetsordning i linje med det beslut som fattades under talmanskonferensen den 18 november 2010.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Den ändring som föreslås av parlamentets arbetsordning syftar till att skapa och driva ett gemensamt register för registrering och övervakning av de organisationer och personer som på något sätt är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik.
Det befintliga system som förslaget grundas på skapades och lanserades av parlamentet 1996. Då var parlamentet den första EU-institution som använde något sådant, och nästa blev kommissionen som senare antog ett system med liknande syften 2008. Det kommer att ändras genom en process som inte kan skiljas från senare tiders problem med påstådd lobbying, som har påverkat parlamentet. Däremot är de argument som läggs fram denna gång annorlunda och fokuserar på parlamentets nya befogenheter efter Lissabonfördragets ikraftträdande.
Institutionernas öppenhet och funktion, och de beslut som företrädarna fattar, bör vara en del av demokratin. Åtgärder som bidrar till att öka denna öppenhet är därför både välkomna och nödvändiga. Det framgår dock inte om det kommer att bli följden av alla de ändringar som föreslås här. Även om vi stöder vissa av de åtgärder som föreslås, kommer vi att följa deras genomförande i syfte att utvärdera framtida resultat.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta rör skapande och drivande av ett gemensamt register för registrering och övervakning av de organisationer och personer som på något sätt är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik.
Detta grundas på befintliga system som skapades och lanserades av parlamentet 1996 och av kommissionen 2008, och som syftar till att ta itu med vissa nyare problem, även om argumenten i betänkandet rör de nya befogenheter som Europaparlamentet har fått efter Lissabonfördragets ikraftträdande.
Vissa aspekter är positiva, men vi är verkligen skeptiska till andra ändringsförslag. Vi stöder en större öppenhet, men det framgår inte alltid huruvida det är syftet med alla de antagna ändringsförslagen. Vi får se hur de tillämpas framöver.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Efter Lissabonfördragets ratificering förstärktes Europaparlamentets befogenheter, och parlamentet är numera medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I och med detta blir parlamentet uppvaktat av ännu fler företrädare för olika intressen. Dessa fyller för övrigt en viktig funktion i den öppna och mångskiftande dialog som det demokratiska systemet vilar på och utgör en viktig informationskälla för parlamentets ledamöter när dessa utövar sitt mandat.
I ljuset av denna konstitutionella utveckling och kontext, och i linje med sitt engagemang för öppenhet och insyn, har Europaparlamentet och kommissionen enats om att skapa och driva ett gemensamt register för registrering och övervakning av organisationer och personer som är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik.
En av de viktiga, korrigerande åtgärder som måste genomföras är att förbättra reglerna för lobbyföretagens rapportering av åsamkade utgifter för lobbyverksamhet. Nuvarande lagstiftning tillåter lobbyisterna att rapportera mycket mindre än de faktiska utgifterna. Det är lika viktigt med öppenhet i fråga om de ekonomiska resurser som lobby- och konsultföretagen får sina intäkter ifrån.
Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Jag vill gärna gratulera Carlo Casini till ett utmärkt utfört arbete. Jag kommer att rösta för hans förslag om att skapa ett lobbyistregister, så att öppenheten i EU:s institutioner ökar. Jag hoppas dock att bland annat regionföreträdarna kommer att få det erkännande de förtjänar.
Sylvie Guillaume (S&D), skriftlig. – (FR) Med hänsyn till att intressegrupper, oavsett om de företräder privata eller offentliga intressen, har en obestridlig roll i EU:s affärer måste öppenheten bli större i fråga om vilka förbindelser dessa har med vår institution. Jag anser att det borde vara obligatoriskt att registrera dem i öppenhetsregistret. Jag vill särskilt stödja idén med ”lagstiftande fingeravtryck”, som gör att de lobbyister som träffar parlamentariker under lagstiftningsförfarandet måste registreras. Det är verkligen mycket viktigt att vi gör allt vi kan för att återta eller stärka medborgarnas förtroende för att EU:s institutioner fungerar, och detta register är ett steg i rätt riktning.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde detta dokument eftersom fördraget om Europeiska unionen, och särskilt artikel 11.1 och 11.2, reglerar och uppmuntrar förbindelserna mellan å ena sidan EU:s institutioner och ansvariga politiker och å andra sidan det civila samhället, medborgarna och de representativa sammanslutningarna: 1. Institutionerna ska på lämpligt sätt ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden. 2. Institutionerna ska föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället. Efter Lissabonfördragets ratificering förstärktes Europaparlamentets befogenheter, och parlamentet är numera medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I och med detta blir parlamentet uppvaktat av ännu fler företrädare för olika intressen. Dessa fyller för övrigt en viktig funktion i den öppna och mångskiftande dialog som det demokratiska systemet vilar på och utgör en viktig informationskälla för parlamentets ledamöter när dessa utövar sitt mandat.
I ljuset av denna konstitutionella utveckling och kontext har Europaparlamentet och kommissionen enats om att skapa och driva ett gemensamt register för registrering och övervakning av organisationer och personer som är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik. Värt att notera är att registret bland annat måste respektera ledamöternas rätt att utan begränsningar utöva sitt parlamentsmandat, och det får inte hindra deras väljare från att komma in i parlamentets lokaler. Vidare inskränker det inte parternas behörighet eller rättigheter och påverkar inte heller deras organisatoriska befogenheter.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar detta betänkande. Efter Lissabonfördragets ratificering förstärktes Europaparlamentets befogenheter, och parlamentet är numera medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I och med detta blir parlamentet uppvaktat av ännu fler företrädare för olika intressen. Dessa fyller för övrigt en viktig funktion i den öppna och mångskiftande dialog som det demokratiska systemet vilar på och utgör en viktig informationskälla för parlamentets ledamöter när dessa utövar sitt mandat. I ljuset av denna konstitutionella utveckling och kontext, och i linje med sitt engagemang för öppenhet och insyn, har Europaparlamentet och kommissionen enats om att skapa och driva ett gemensamt register för registrering och övervakning av organisationer och personer som är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Parlamentet och kommissionen föregår med gott exempel när de inrättar ett öppenhetsregister för ackreditering till lobbyister och andra intressegrupper. Det är minst lika viktigt att rådet är med på detta initiativ. Kravet på att ledamöterna ska anteckna sina möten med lobbyister i lagstiftande ärenden i samband med betänkanden innebär även ett viktigt steg mot större öppenhet, vilket behövs i denna sorts förhållande för att kunna undvika sådana situationer som tidigare har uppstått.
Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot Carlo Casinis betänkande om inrättande av ett gemensamt öppenhetsregister. Jag anser att inrättande av ett sådant register bryter mot den frihet som alla politiker borde ha rätt till. Alla parlamentariker tar ett politiskt ansvar för sina beslut och ståndpunkter. De har sanktionerats av väljarna.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Registret omfattar all verksamhet som avser att direkt eller indirekt påverka utformningen eller genomförandet av EU-institutionernas politik och beslutsprocesser. Alla organisationer oavsett rättslig status som bedriver verksamhet som omfattas av registret förväntas registrera sig. I utskottet för konstitutionella frågor var det många som, tvärsöver partigränser, betonade vikten av att rådet ingår i systemet. Att utskottet för konstitutionella frågor röstade på detta vis är ett viktigt steg framåt, men vårt öppenhetsarbete fortsätter. Jag stöder Carlo Casinis betänkande och röstade för det.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Det är inte bara Europaparlamentet, utan även EU som helhet som lider av ett stort trovärdighetsproblem. Även om parlamentet slutligen har träffat ett avtal om öppenhetsregistret, givetvis efter påtryckningar på grund av den senaste lobbyskandalen, kommer detta register att bli verkningslöst. Det kommer att krävas inte bara att man registrerar allt arbete som har genomförts för affärslivet och internationella företag, utan även all avlönad lobbying för intressegrupper, bland annat branschorganisationer och fackföreningar.
Medborgarna har rätt till öppenhet eftersom det är deras obligatoriska bidrag som håller de föreskrivna lobbygrupperna vid liv. En fullständig redovisning bör inte bara innehålla löner, utan även avgifter, middagsinbjudningar och så vidare. Eftersom dessa åtgärder innebär ett steg i rätt riktning, röstade jag för betänkandet.
Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) För att öka medborgarnas förtroende för parlamentets verksamhet och se till att denna verksamhet präglas av öppenhet krävs att man inrättar ett gemensamt öppenhetsregister och förbättrar alla regler om öppenhet i Europaparlamentet. Jag har röstat för Carlo Casinis båda betänkanden och ser fram emot så kraftiga förslag som möjligt från Europaparlamentets arbetsgrupp för öppenhet och nya regler för lobbyverksamhet.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Fördraget om Europeiska unionen reglerar och uppmuntrar förbindelserna mellan å ena sidan EU:s institutioner och ansvariga politiker och å andra sidan det civila samhället, medborgarna och de representativa sammanslutningarna. Efter Lissabonfördragets ratificering förstärktes Europaparlamentets befogenheter, och parlamentet är numera medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I och med detta blir parlamentet uppvaktat av ännu fler företrädare för olika intressen. Dessa fyller för övrigt en viktig funktion i den öppna och mångskiftande dialog som det demokratiska systemet vilar på och utgör en viktig informationskälla för parlamentets ledamöter när dessa utövar sitt mandat. Det är dock nödvändigt att inrätta mekanismer för registrering och övervakning. Mot denna bakgrund röstade jag för detta betänkande om ändringen av parlamentets arbetsordning efter ett inrättande och upprätthållande av ett gemensamt register för registrering och övervakning av de organisationer och personer som på något sätt är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik.
Phil Prendergast (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder detta betänkande om att ingå ett interinstitutionellt avtal om ett gemensamt öppenhetsregister för parlamentet och kommissionen. Alla aktörer som vill påverka beslutsfattande och genomförande av EU:s politik förväntas registrera sig, vilket kommer att underlätta såväl registrering som tillgång till information om lobbyisterna. De som inte registrerar sig kommer inte att få något långsiktigt passerkort till Europaparlamentet. Detta är bara ett första steg mot tydliga förhållanden mellan EU:s institutioner och lobbyisterna. Registreringen bör vara obligatorisk, och rådet bör så snart som möjligt också ingå i detta avtal.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Efter Lissabonfördraget har parlamentet fått status som medlagstiftare på nästan alla områden, vilket gör att många lobbyister fokuserar på denna institution. Mot denna bakgrund, och för den öppenhet som bör leda den dialog som förs mellan dessa intressenter och unionens institutioner, har parlamentet och kommissionen kommit överens om att inrätta ett gemensamt register för att förteckna och övervaka personer och organisationer som påverkar utformningen och genomförandet av EU:s politik. I detta syfte krävs ändringar i arbetsordningen, och jag röstade för dessa.
Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Vi måste kämpa för öppenheten inom EU:s institutioner, och därför välkomnar jag detta avtal med kommissionen som syftar till att äntligen inrätta ett gemensamt register över intressegrupper för EU:s institutioner.
Jag skulle bara vilja nämna att jag beklagar rådets motvillighet att stå med i detta gemensamma register. Måste man bara titta bakåt och fortsätta att försvara den bristande öppenheten i stället för att främja öppenhet? Det är även en plikt för medlemsstaternas företrädare att erbjuda information och öppenhet när de har att göra med europeiska medborgare. Jag vill även komma med en framtidsönskan. Jag tror att vi måste röra oss stegvis mot ett USA-inspirerat system, som där har beprövats i 65 år och som grundas på att viktiga dokument offentliggörs av lobbygrupper (till exempel alla kontrakt som är värda mer än 10 000 USD).
Slutligen vill jag säga något om det ”lagstiftande fingeravtrycket”: en god idé i teorin, men inte i praktiken. Det är inte för att det skulle underminera principen om parlamentarikernas oberoende, utan snarare för att det skulle leda till ändlösa diskussioner i utskotten om hur och varför man skulle välja att träffa en viss lobbyist snarare än någon annan, och hur ofta. Sammanfattningsvis är det viktigt att komma fram till ett effektivt och robust system. Vi är fortfarande långt ifrån att förverkliga det.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (FR) Det är nyttigt att lyssna på de olika intressenternas synpunkter när EU:s lagstiftare föreslår och antar lagar. Men för att kunna kvantifiera denna påverkan måste vi ha ett obligatoriskt lobbyistregister som är gemensamt för samtliga institutioner.
Den text som just har antagits blir ett intressant första steg mot att identifiera de olika sorternas lobbyister och vilka summor de använder för att försöka påverka vilka beslut som fattas. Det måste utvecklas mer. Rådet bör också ingå i det gemensamma registret, som bör göras obligatoriskt och fungera som ett dynamiskt instrument för att garantera att beslutsfattandet genomförs på ett öppet sätt. Det ligger i den europeiska demokratins intresse.
Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Fördraget om Europeiska unionen syftar till att erkänna och uppmuntra förbindelserna mellan å ena sidan EU:s institutioner och politiker och å andra sidan det civila samhället, medborgarna och de representativa sammanslutningarna. Institutionerna ska ge medborgarna och de representativa sammanslutningarna möjlighet att ge uttryck för och offentligt diskutera sina åsikter på alla unionens åtgärdsområden. I synnerhet ska institutionerna föra en öppen, tydlig och regelbunden dialog med de representativa sammanslutningarna och det civila samhället.
Efter antagandet av Lissabonfördraget förstärktes Europaparlamentets befogenheter, och parlamentet är numera medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I ljuset av denna utveckling har Europaparlamentet och kommissionen enats om att skapa ett gemensamt register för att kunna registrera och granska organisationer och personer som är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik. För att beakta ändringar i de befintliga rättigheterna och skyldigheterna samt nya förfarandemässiga rättigheter och skyldigheter för ledamöterna, förespråkas i den resolution som i dag har antagits behovet av att ändra parlamentets arbetsordning.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi tänkte till en början rösta nej till betänkandet eftersom samma regler skulle gälla för lobbyister som för offentliga organ, inbegripet regionföreträdare i EU, men efter våra anmodanden ändrades dock betänkandet. Vi anser det vara riktigt att skapa en uppförandekod för dem som har tillträde till parlamentet för privata organisationers eller företags räkning, och vi anser det även vara riktigt att samma regler gäller för såväl kyrkor och politiska partier som för fackföreningar och offentliga organ. Vi har därför röstat för betänkandet.
Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) I Carlo Casinis betänkande betonas vikten av att ändra Europaparlamentets arbetsordning efter att ett gemensamt öppenhetsregister har skapats. Jag röstade för detta betänkande, eftersom det bekräftar vikten av öppenhet hos EU:s institutioner, och eftersom jag delar åsikten att detta register kommer att underlätta kontrollen av alla de organisationer och personer som bidrar till att påverka och genomföra EU:s politik.
Derek Vaughan (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för dagens betänkande om att inrätta ett gemensamt register för lobbyister och intressegrupper. Detta innebär ett första steg mot större öppenhet i både Europaparlamentet och kommissionen. Ett ”öppenhetsregister” kommer att underlätta informationstillgången för de medborgare som vill hitta särskild information om vilka organisationer och personer som har kontakt med både parlamentsledamöter och kommissionens tjänstemän. Parlamentet har klargjort att det från och med nu kommer att bli obligatorisk registrering för de lobbyister som vill träffa parlamentsledamöter. Det är uppmuntrande att rådet ger tecken om att även de kan tänka sig att ordna ett sådant register, och jag vädjar till rådet att ordna det snarast möjligt.
Iva Zanicchi (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för Carlo Casinis betänkande. Öppenhet, även om den nyligen blev lite skamfilad, krävs i de verksamheter som rör EU:s institutioner för att skapa legitimitet och är en grundläggande faktor när man vill etablera seriösa, öppna förbindelser med representativa sammanslutningar. Jag tror därför att skapandet av ett gemensamt register för parlamentet och kommissionen, för att samla all information om de organisationer och personer som har kontakt med institutionerna, inte bara kommer att strömlinjeforma byråkratiska förfaranden genom att tillhandahålla en enda registrering, utan också kommer att innebära en klar förbättring och leda till en mer öppen och tydlig dialog med nämnda lobbyister.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. Det är ett första steg mot att erbjuda en större öppenhet om institutionernas arbete och säkerställa att unionens regler för offentlig förvaltning efterlevs. Öppenhetsregistret, som det kommer att kallas från och med nu, är inte obligatoriskt, men lobbyister eller lobbyorganisationer måste registrera sig om de vill få tillträde till Europaparlamentet. Registrerade enheter kommer också att behöva uppge sina inkomstkällor och intressen, samt eventuella lagförslag de har lämnat in. Detta kommer att öka öppenheten och ge mer detaljerad information om de personer eller organisationer som kontaktar Europaparlamentets ledamöter om vissa frågor eller med vissa förslag. Jag anser att vi bör fortsätta våra samtal med rådet, så att även de ingår i detta öppenhetsregister och det blir ett gemensamt register för alla tre institutionerna.
Regina Bastos (PPE), skriftlig. – (PT) Hos Europaparlamentet och kommissionen gemensamt finns ungefär 4 600 organisationer ackrediterade som intressegrupper. Efter antagandet av Lissabonfördraget förstärktes Europaparlamentets befogenheter så att det numera är medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Detta har ett ännu större antal företrädare för olika intressegrupper uppmärksammat.
Detta betänkande, som jag röstade för, följer det institutionella avtalet om att skapa ett gemensamt utrymme för registrering och granskning av lobbyister och andra intressegrupper i kommissionen och parlamentet. Ett gemensamt register ska skapas för de olika institutionerna i syfte att bidra till större öppenhet. I registret kommer man att skilja mellan intressegrupper som företräder det civila samhället och offentliga myndigheter.
För öppenhetens skull är det lika viktigt att man skapar ett system för obligatoriskt offentliggörande av alla möten mellan registrerade organisationer och de ledamöter som ansvarar för relevant lagstiftning, och detta bör noteras i en bilaga till respektive betänkanden eller rekommendationer. Det är också minst lika viktigt att rådet är med i detta register.
Gerard Batten, John Bufton, David Campbell Bannerman och Derek Roland Clark (EFD), skriftlig. – (EN) Parlamentsledamöterna från UK Independence Party (UKIP) lade ner sin röst här, inte för att vi inte vill ha öppenhet, utan för att dessa förslag är otillräckliga, och skulle vi rösta för, så skulle vi stödja otillräckliga bestämmelser.
Sergio Berlato (PPE), skriftlig. – (IT) Att skapa ett gemensamt register med parlamentet och kommissionen för att samla all information om vilka aktörer som har kontakt med institutionerna på ett enda ställe är ett steg på vägen mot större öppenhet. Öppenhet i politiska institutioner anser jag vara avgörande för en öppen dialog med det civila samhället. I själva verket är en garanti för att åsikter och information kan tillkännages och utbytas offentligt inom olika branscher där unionen verkar, och för att samtidigt övervaka de organisationer och personer som är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik, viktiga faktorer i institutionernas demokratiska verksamhet.
Dock har jag några förbehåll. Jag anser inte att ett antal aktörer ska lämnas utanför registret, som arbetsmarknadens parter och lokala, regionala och kommunala myndigheter. Det finns ingen anledning att utesluta dem, för dessa aktörer har särskilda intressen och spelar en lika aktiv roll i beslutsfattandet som många andra representativa sammanslutningar. Jag anser också att den information som krävs måste specificeras tydligare, så att den inte kan tolkas på olika sätt, vilket nu är fallet.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom öppenhet i de politiska institutionerna är en förutsättning för legitimitet. Vi behöver granska hur beslut fattas, vilken påverkan som ligger bakom dem och slutligen hur resurserna, dvs. skattebetalarens pengar, fördelas. I slutändan är därför bestämmelser om lobbyverksamhet en fråga om legitimitet. Europaparlamentet var den första EU-institution som tog upp fenomenet med det ökande antalet intressegrupper på EU-nivå och särskilt följderna av denna utveckling för lagstiftningsprocessen. Efter Europavalet inrättade parlamentet och kommissionen en ny arbetsgrupp, som i november 2010 kunde anta ett förslag till avtal om att skapa ett öppenhetsregister. Enligt det nya förslaget är inte registrering obligatoriskt, men för närvarande får bara företrädare för de registrerade intressegrupperna tillträde till Europaparlamentets lokaler. Det gemensamma registret garanterar bredast möjliga medverkan och underlättar icke-vinstgivande organisationers arbete. Jag tror att detta gemensamma register är ännu ett steg mot större öppenhet inom EU:s institutioner, och att det kommer att öka medborgarnas förtroende för institutionernas arbete.
Françoise Castex (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande eftersom det är viktigt att klargöra saker och ting nu när lobbygruppernas roll orsakar mycken debatt och ibland okvalificerade gissningar bland EU-medborgarna. Däremot beklagar vi att inte registreringen har blivit obligatorisk för organisationerna, i synnerhet som det i praktiken är obligatoriskt att registrera sig för att få ett passerkort in till våra lokaler. Å andra sidan har vi kämpat för att se till att de byråer som företräder lokala, regionala och kommunala myndigheter gentemot EU:s institutioner inte påverkas av denna åtgärd, till skillnad från de ursprungliga planerna. Vi anser att dessa strukturer är en direkt produkt av demokratiskt valda organ. De företräder allmänhetens intresse, och bör därför inte kopplas ihop med lobbyister som försvarar privata intressen. Oavsett detta är registret ett viktigt steg framåt, eftersom den bristande öppenheten om lobbyisters roll på många områden kan vara ett faktiskt demokratiskt problem.
Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Detta avtal är ett första steg, och otvivelaktigt ett viktigt sådant, mot större öppenhet genom att registrering av alla lobbyister som vill ha permanent tillträde till parlamentet och kommissionen i praktiken blir obligatoriskt. I denna registrering ingår också all information som beskriver den juridiska strukturen och den relevanta organisationens ekonomiska intressen.
Ett register över organisationer och anställda som påverkar beslutsfattande och genomförande av EU:s politik stärker alltså öppenheten i dialogen mellan dessa företrädare för det civila samhället och EU:s institutioner samtidigt som man skapar bindande åtgärder att ta till vid brott mot uppförandekoden i avtalets bilaga.
Jag hoppas att man snart tar ett andra steg mot att skapa striktare standarder, så att det går att garantera någon konsekvens i EU:s offentliga förvaltning och stärka dess institutionella regler.
Jag beklagar att rådet ännu inte har ingått i detta avtal och gått med i öppenhetsregistret, eftersom det påverkar sannolikheten för att uppnå den öppenhetsnivå som krävs i alla lägen under EU:s lagstiftningsförfarande. Jag skulle vilja påminna er om att de politiska institutionernas öppenhetsnivå alltmer hänger samman med deras legitimitet.
Proinsias De Rossa (S&D), skriftlig. – (EN) Öppenhet i de politiska institutionerna är en förutsättning för legitimitet. Det bör vara lätt att granska hur beslut fattas, vilken påverkan som ligger bakom dem och slutligen hur resurserna, dvs. skattebetalarens pengar, fördelas. I slutändan är därför bestämmelser om lobbyverksamhet en fråga om legitimitet. Jag röstade för detta betänkande, där man vill skapa ett gemensamt register för lobbyister (öppenhetsregister) för Europaparlamentet och kommissionen. Registret omfattar många verksamheter som avser att direkt eller indirekt påverka utformningen eller genomförandet av EU-institutionernas politik och beslutsprocesser. Alla organisationer oavsett rättslig status med verksamhet som omfattas av registret förväntas registrera sig. Detta avtal med kommissionen tillhandahåller enbart registrering, även om inte lobbyister som saknas i det gemensamma registret kommer att kunna få något långfristigt passerkort till Europaparlamentet. Nästa steg blir att utöka registret till alla EU:s institutioner och övertyga kommissionen och rådet om att göra det obligatoriskt. Vi måste ha tydliga regler för att inte personer och organisationer ska kunna påverka EU:s beslutsfattande på ett ogenomblickbart sätt.
Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) Det gläder mig att Carlo Casinis betänkande om införande av ett öppenhetsregister för parlamentet och kommissionen gemensamt antas. Införande av ett offentligt register, som lobbyister måste finnas i om de ska få tillträde till dessa båda institutioner, är ett riktigt demokratiskt framsteg som gynnar våra medborgare. I detta hänseende blir den framtida skyldigheten för föredragande att offentliggöra namnen på de lobbyister som de har träffat ännu ett steg mot Europaparlamentets fulla oberoende, vilket kommer att skapa en balans mellan alla EU-medborgares olika intressen.
Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande där det föreslås att förteckningen över intressegrupper bör vara gemensam för alla olika EU-institutioner. I dagens läge har fler än 1 700 organisationer ackrediterats som intressegrupper hos Europaparlamentet och 3 900 hos kommissionen. Den som vill kunna lämna berättigade kommentarer i en fråga av mer teknisk natur ber normalt sett om information från dem som kan mest om ämnet i fråga. Så har det alltid varit, och så kommer det att fortsätta vara. Intressegrupper har en användbar och viktig roll i det lagstiftande arbetet, förutsatt att det finns en öppenhet. För att få det har man i det antagna betänkandet fastställt nya regler och skapat ett öppenhetsregister som blir gemensamt för både kommissionen och parlamentet. Medborgarna kommer att hitta omfattande information om de olika kontaktpersonerna i EU:s institutioner. Detta system med allt på ett ställe kommer att underlätta registreringen av dem som företräder specialintressen, oavsett om de kommer från vinstdrivande eller icke-vinstdrivande organisationer. Parlamentet vill också att i synnerhet alla möten mellan parlamentsledamöter och intressegrupper i en viss fråga ska förtecknas i slutet av betänkandena. Tyvärr är registrering inte obligatoriskt, men som ordspråket säger: ”Chi va piano va sano” (’Skynda långsamt’).
Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om att ändra Europaparlamentets arbetsordning till följd av inrättandet av ett gemensamt öppenhetsregister eftersom öppenhetsprincipen bör gälla för alla som fattar beslut om och genomför EU:s politik. Men jag anser att detta register ska vara obligatoriskt och utökas till alla EU:s institutioner.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) År 2006 föreslog kommissionen ett gemensamt register för lobbyister hos kommissionen och parlamentet. I en resolution som antogs under plenarsammanträdet den 8 maj 2008 välkomnade parlamentet förslaget och begärde ett interinstitutionellt avtal om att skapa ett gemensamt register för parlamentet, kommissionen och rådet. Dessutom föreslog då parlamentet förhandlingar om en gemensam uppförandekod för lobbyister och en diskussion om vilka sanktioner som skulle användas i händelse av avtalsbrott.
Enligt detta avtal tillåts enbart registrerade företrädare för intressegrupper få permanent tillträde till parlamentets lokaler. Oavsett det, så garanterar det gemensamma registret bredast möjliga medverkan av samtliga aktörskategorier, med hänsyn till deras olika eller särskilda uppgifter. I registret finns inte arbetsmarknadens parter med, och inte heller kyrkor, politiska partier och lokala, regionala och kommunala myndigheter, med hänsyn till deras specifika karaktärsdrag.
Ett sådant avtal skulle gynnas av att rådet var med. Jag anser att parlamentet och dess ledamöter bör föregå med gott exempel vad gäller öppenheten i sin verksamhet och tydligheten i sina målsättningar.
Jag röstade för detta betänkande.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Öppenhet är demokratins grund. Allmänheten har rätt att kräva öppenhet, och den bidrar till trovärdigheten hos EU:s institutioner, parlamentet, kommissionen och rådet. Detta betänkande, som utarbetats av Carlo Casini, rör ingående av ett interinstitutionellt avtal om ett gemensamt öppenhetsregister mellan parlamentet och kommissionen. Jag skulle vilja betona att parlamentet var den första institution som analyserade fenomenet med påtryckningsgrupper, när lobbyistregistret skapades 1996. År 2006 föreslog kommissionen att man skulle skapa ett gemensamt register för lobbyister hos kommissionen och Europaparlamentet genom Europeiska öppenhetsinitiativet. Öppenhet är verkligen väsentligt för att EU:s institutioner ska fungera, och ofta har dessa anklagats för att brista i öppenhet. Allmänheten i EU kräver stor öppenhet av sina företrädare, inte bara i teorin, utan framför allt i praktiken. Så jag är glad att man har antagit förslaget till avtal om att skapa ett öppenhetsregister, och jag är säker på att det kommer att innebära ett viktigt steg mot större öppenhet hos EU-institutionerna och kommer att bidra till att det europeiska projektet har allmänhetens stöd.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag vill börja med antagandet i rapporten om att ”[ö]ppenhet i de politiska institutionerna är en förutsättning för legitimitet. Det bör vara lätt att granska hur beslut fattas, vilken påverkan som ligger bakom dem och slutligen hur resurserna […] fördelas”. Institutionernas öppenhet och tydligheten i deras företrädares verksamhet bör vara en inneboende del av en riktig och genuin demokrati.
Tyvärr vet vi att det ibland är stor skillnad mellan de vackra ord som sägs och det som faktiskt görs. Parlamentet var den första EU-institution som började ta upp frågan om det ökande antalet lobbygrupper på EU-nivå, när man 1996 lanserade sitt register över företrädare för intressegrupper.
Senare började även kommissionen att ta initiativ på detta område, och en arbetsgrupp inrättades 2008 för parlamentet och kommissionen. Gruppen antog i april 2009 en gemensam förklaring och ett förslag till en gemensam uppförandekod.
År 2010 kunde en ny arbetsgrupp anta ett förslag till avtal om inrättande av ett ”öppenhetsregister” som garanterar bredast möjliga medverkan av samtliga aktörskategorier samtidigt som det respekterar deras olika eller specifika identiteter. De faktiska resultaten av detta måste övervakas.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet konstateras att ”[ö]ppenhet i de politiska institutionerna är en förutsättning för legitimitet. Det bör vara lätt att granska hur beslut fattas, vilken påverkan som ligger bakom dem och slutligen hur resurserna […] fördelas”.
Det finns dock ofta stor skillnad mellan teori och praktik, trots att Europaparlamentet var den första EU-institution som tog upp fenomenet med det ökande antalet intressegrupper på EU-nivå och särskilt följderna av denna utveckling för lagstiftningsprocessen. Efter ett flertal betänkanden och ingående diskussioner lanserade parlamentet 1996 sitt register över företrädare för intressegrupper.
Under tiden lanserade även kommissionen initiativ, och en arbetsgrupp inrättades i november 2008 med företrädare för parlamentet och kommissionen. Gruppen antog i april 2009 en gemensam förklaring och ett förslag till en gemensam uppförandekod. Efter Europavalet inrättade parlamentet och kommissionen en ny arbetsgrupp för parlamentet och kommissionen.
I november 2010 kunde arbetsgruppen anta ett förslag till avtal om inrättande av ett ”öppenhetsregister” som garanterar bredast möjliga medverkan av samtliga aktörskategorier samtidigt som det respekterar deras olika eller specifika identiteter.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Öppenhet i de politiska institutionerna är en förutsättning för legitimitet. Det bör vara lätt att granska hur beslut fattas, vilken påverkan som ligger bakom dem och slutligen hur resurserna, dvs. skattebetalarens pengar, fördelas. I slutändan är därför bestämmelser om lobbyverksamhet en fråga om legitimitet.
Europaparlamentet var den första EU-institution som tog upp fenomenet med det ökande antalet intressegrupper på EU-nivå och särskilt följderna av denna utveckling för lagstiftningsprocessen. Även om registrering inte är obligatorisk – vilket parlamentet hade som mål – kan den betraktas som obligatorisk i praktiken, eftersom endast de företrädare för intressegrupper som är registrerade ges permanent tillträde till parlamentets lokaler. Det vore dock önskvärt att i framtiden få ett registreringssystem som även är obligatoriskt enligt lagen.
Det gemensamma registret garanterar bredast möjliga medverkan av samtliga aktörskategorier samtidigt som det respekterar deras olika eller specifika identiteter. Den nya benämningen – öppenhetsregister – gör det lättare för icke-vinstdrivande organisationer att ansluta sig till registret. Det gemensamma registret kommer att utgöra ett steg mot större insyn i EU-institutionerna, vilket förhoppningsvis kommer att bidra till att ge det europeiska projektet större legitimitet i medborgarnas ögon.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Det är välkänt att det finns fler än 15 000 lobbyister som är verksamma i Bryssel med att påverka de lagtexter som antas där, och att de blandar sig i alla stadier av lagstiftningsförfarandet. Även om denna verksamhet beskrivs med mycket negativa termer i Frankrike är det inte alldeles olagligt för intressegrupperna, oavsett om de är vinstdrivande, arbetslivsrelaterade, fackföreningar eller andra, att meddela sina åsikter och sin kunskap, i synnerhet till de tjänstemän och valda företrädare som inte kan så mycket om ärendet i fråga. Det är därför vettigt att lobbygrupperna och deras företrädare förtecknas i ett register, och att deras främsta finansieringskälla också bör nämnas i detta register, särskilt om den källan står med i EU:s budget.
Registreringen bör göras obligatorisk, inte bara för dessa organisationer utan för alla grupper utanför parlamentet, inbegripet dem som ska utföra uppgifter enligt något av fördragen (fackföreningar, kyrkor, filosofiska organisationer, lokala myndigheter osv.), och då även de grupper som helt eller delvis består av parlamentsledamöter, till exempel European Friends of Israel, eftersom de i sådant fall agerar som intressegrupp och inte som parlamentariker. I det avseendet går inte det avtal vi röstar om i dag tillräckligt långt i fråga om öppenhet.
Estelle Grelier (S&D), skriftlig. – (FR) Efter de senaste händelserna som har satt fokus på hur lobbying kan missbrukas, framgår det allt tydligare att vi måste öka öppenheten runt intressegruppernas arbete vid EU:s institutioner. Att slå ihop förteckningarna över de lobbyister som är registrerade vid parlamentet respektive kommissionen är ett första steg mot att sammanställa ett omfattande register över de lobbyister som verkar i Bryssel och följaktligen mot att fler medborgare får möjlighet att kontrollera den demokratiska maktfördelningen i beslutsprocessen. Jag har dock kämpat för att inte de byråer som företräder lokala myndigheter vid EU:s institutioner ska påverkas av denna åtgärd. Jag anser att dessa strukturer är en direkt produkt av demokratiskt valda organ (stadsdelsfullmäktige, kommunfullmäktige, regionfullmäktige eller liknande). De företräder allmänhetens intresse, och bör därför inte kopplas ihop med lobbyister som försvarar privata intressen. Vidare hoppas jag att detta register kommer att utvecklas och en dag bli obligatoriskt, och innefatta alla lobbyister som verkar vid EU:s institutioner. Öppenhetsbegreppet är avgörande för EU:s politik och måste utökas så att det täcker alla intressegrupper som deltar i denna verksamhet.
Roberto Gualtieri (S&D), skriftlig. – (IT) Godkännandet av ett gemensamt öppenhetsregister, som en stor majoritet röstade för i utskottet för konstitutionella frågor, är ännu ett steg mot större öppenhet i parlamentets verksamhet. Ett gemensamt register för Europaparlamentet och kommissionen, som är offentligt och tillgängligt på internet, kommer att göra det lättare för medborgarna att kontrollera de olika intressenter som parlamentsledamöterna samverkar med.
Avtalet måste dock fortfarande förbättras eftersom registrering av olika aktörer fortfarande sker på frivillig väg, även om det krävs för att få tillträde till institutionerna. Nästa mål blir därför att göra registreringen obligatorisk för alla lobbyister. Vi förväntar oss också att rådet, liksom övriga EU-institutioner, kommer att ansluta sig till parlamentets och kommissionens tillkännagivande och delta i registret.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag välkomnade det här betänkandet eftersom öppenhet inom politiska institutioner är en förutsättning för legitimitet. Det bör vara lätt att granska hur beslut fattas, vilken påverkan som ligger bakom dem och slutligen hur resurserna, dvs. skattebetalarens pengar, fördelas. I slutändan är därför bestämmelser om lobbyverksamhet en fråga om legitimitet. Vad man slutligen kom fram till motsvarar i huvudsak parlamentets målsättningar. För det första kan en registrering trots att den inte är obligatorisk – vilket parlamentet hade som mål – betraktas som i praktiken obligatorisk eftersom endast de företrädare för intressegrupper som är registrerade ges permanent tillträde till parlamentets lokaler. För det andra garanterar det gemensamma registret bredast möjliga medverkan av samtliga aktörskategorier samtidigt som det respekterar deras olika eller specifika identiteter. Det nya namnet – öppenhetsregister – gör det lättare för icke-kommersiella organisationer att ansluta sig till registret.
För det tredje blir ytterligare information tillgänglig genom den nya mekanismen, exempelvis antalet individer som medverkar i all verksamhet som har anknytning till registret, och nivån på de EU-resurser som registranten har mottagit. Mekanismen kommer också att förtydliga dels vilka typer av verksamheter som har rätt att omfattas av registret, dels vilka förfaranden som finns för att behandla klagomål. Jag menar att det var viktigt att vi antog förslaget till avtal om inrättande av ett gemensamt öppenhetsregister. Det gemensamma registret kommer att utgöra ett steg mot större insyn i EU-institutionerna, vilket förhoppningsvis kommer att bidra till att ge det europeiska projektet större legitimitet i medborgarnas ögon.
Agnès Le Brun (PPE), skriftlig. – (FR) Över 1 700 organisationer har ackrediterats som intressegrupper vid Europaparlamentet och 3 900 vid kommissionen. Hittills har dessa organisationer förtecknats i två olika register, ett för varje institution. År 2008 hade parlamentet begärt att dessa register skulle slås samman i syfte att underlätta registerhållningen. Ett interinstitutionellt avtal ingicks mellan parlamentet och kommissionen med målet att upprätta ett gemensamt register. I avvaktan på ett godkännande lades avtalet fram för omröstning i EU:s lagstiftande församling. Jag röstade för den här texten eftersom den kommer att bidra till större öppenhet vad gäller den verksamhet som bedrivs av intressegrupperna. Visst är det så att det i enlighet med texten inte är obligatoriskt att registrera sig, men parlamentet kommer att begära att alla organisationer som vill ha tillgång till dess lokaler faktiskt registrerar sig. I texten finns också förslag om att för lobbyverksamhet införa så kallade lagstiftande fingeravtryck genom att i bilagan till samtliga rättsakter förteckna de intressegrupper som har varit med och utarbetat dem. Det gemensamma registret väntas bli tillgängligt på nätet under juni månad.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Öppenhet inom politiska institutioner är en förutsättning för legitimitet. Det bör vara lätt att granska hur beslut fattas, vilken påverkan som ligger bakom dem och slutligen hur resurserna, dvs. skattebetalarens pengar, fördelas. I slutändan är därför bestämmelser om lobbyverksamhet en fråga om legitimitet. Europaparlamentet var först av EU-institutionerna att på EU-nivå ta upp fenomenet med det ökande antalet intressegrupper och särskilt följderna av denna utveckling för lagstiftningsprocessen. Efter ett flertal betänkanden och ingående diskussioner lanserade parlamentet 1996 sitt register över företrädare för intressegrupper. Det gemensamma registret kommer att utgöra ett steg mot större insyn i EU-institutionerna, vilket förhoppningsvis kommer att bidra till att ge det europeiska projektet större legitimitet i medborgarnas ögon.
Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Påtryckningsgrupper som företräder kommersiella intressen bör aldrig få permanenta passerkort till EU-institutionerna. Gruppernas tillträde till parlamentet måste vara strikt begränsat till de möten som parlamentsledamöter och politiska grupper har bjudit in dem till.
Det föreslagna registret för insyn är ingenting annat än administrativ legitimitet. Det förändrar inte på något sätt den nuvarande situationen. Lobbyisterna har goda dagar framför sig. Jag kommer att rösta mot detta skenheliga betänkande – jag fördömer det helt. Det skulle vara bättre att tvinga dessa individer att redogöra för sina personliga kopplingar till medierna, liksom sina parlamentariska och administrativa kopplingar till Europaparlamentet.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Parlamentet och kommissionen föregår med gott exempel genom att upprätta ett gemensamt öppenhetsregister i syfte att ackreditera lobbyister och andra intressegrupper. Dessutom är den obligatoriska karaktär som kännetecknar registret för alla lobbyister som önskar permanent tillträde till parlamentet och kommissionen ett viktigt steg mot målet att öka öppenheten i förbindelserna mellan dessa organisationer och EU-institutionerna. Vi beklagar ånyo att rådet inte har anslutit sig.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Ett frivilligt register är helt meningslöst och kommer inte att bidra till ökad öppenhet. Dessutom är inte ministerrådet inblandat än, vilket betyder att vi saknar de viktigaste lagstiftningsorganen. Även om rådet skulle bli inblandat så kvarstår alltför många kryphål. Enligt uppgift finns det 1 350 expertgrupper som arbetar med de officiella dokument som kommissionen offentliggör. Exakt vilka medlemmarna i dessa rådgivande organ, som sammanträder bakom lyckta dörrar, är förblir en väl förborgad hemlighet.
Nuförtiden är kommissionen mer uppmärksam på vad tidigare kommissionsledamöter sysslar med direkt efter det att de har lämnat Bryssel. Men existerar kontrollmekanismer i motsatt riktning? Tänk bara på den senaste övergången från musikbranschen till upphovsrättsenheten. Dessa åtgärder är ett steg i rätt riktning, och jag röstade därför för betänkandet.
Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Jag står helt och fullt bakom det beslut vi har fattat i dag om ingående av ett interinstitutionellt avtal om ett gemensamt öppenhetsregister mellan parlamentet och kommissionen.
Parlamentet har registerfört intressegrupper sedan 1996 och är en förebild för andra institutioner i det avseendet. Kommissionen skapade inte sitt register över lobbyister förrän 2008, och rådet har fortfarande inte något register alls. I och med beslutet i parlamentet kommer registren över lobbyister och intressegrupper, som nu förs på varsitt håll av de ovan nämnda institutionerna, att kunna slås samman. Förfarandet kommer att resultera i bättre insyn och, viktigast av allt, förenkla tillgången till information, som då kommer att vara samlad på en och samma plats. Inrättandet av ett gemensamt register innebär fördelar också för lobbyisterna, eftersom de då bara behöver registrera sig en gång. Registrets omfattning gäller med undantag för arbetsmarknadens parter, kyrkor, politiska partier och lokala och regionala myndigheter. Dessutom kommer intressegrupperna att nämnas i motiveringen till betänkandet eller rekommendationen i de fall de har sammanträtt med en ledamot i ett lagstiftningsärende. Enligt min mening är detta beslut ett viktigt steg mot ökad insyn, och jag väntar otåligt på att rådet ska ansluta sig till det gemensamma registret.
Georgios Papanikolaou (PPE), skriftlig. – (EL) Institutionerna vinner i trovärdighet på att ha en insynsvänlig verksamhet. Det här betänkandet, som jag röstade för, behandlar frågan om redovisningsskyldighet på ett korrekt sätt. Medborgarna måste enkelt och obehindrat kunna ta del av det inflytande och den verksamhet som företrädare för intressegrupper utövar i beslutsprocessen. Det är ett faktum att parlamentet var den institution som, på EU-nivå, först tog tag i situationen med det stora antal intressegrupper som växte fram. Det är också ett faktum att dessa fortsätter att öka i antal på grund av parlamentets allt högre lagstiftningsbehörighet. Följaktligen är det gemensamma registret ett första viktigt steg för att övervaka och säkerställa insynen i intressegruppernas verksamhet.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Insynen i de politiska institutionerna är en förutsättning för deras legitimitet och en etisk nödvändighet. Parlamentet var den första EU-institutionen som försökte ta itu med fenomenet med det ökande antalet intressegrupper på europeisk nivå och särskilt med följderna av denna utveckling för lagstiftningsprocessen. Efter flera betänkanden och ingående debatter introducerade parlamentet sitt register över intresseorganisationer 1996. År 2006 lade kommissionen fram ”Europeiska öppenhetsinitiativet” där man föreslog ett enda gemensamt register för lobbyister i kommissionen och parlamentet. Parlamentets svar på detta initiativ från kommissionen var betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor om utvecklingen av en ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper vid EU:s institutioner. Resolutionen antogs i plenum den 8 maj 2008. I november 2010 lyckades sedan arbetsgruppen anta ett förslag till ett avtal om inrättandet av ett öppenhetsregister, eftersom parlamentet hade uppnått sina främsta syften. Jag tror att det gemensamma registret är ett steg mot större öppenhet i EU:s institutioner, så jag röstade för detta betänkande.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Lobbyverksamheten på en rad olika områden i förhållande till EU:s institutioner – i detta fallet parlamentet och kommissionen – för med sig obestridliga fördelar. Den ökar utbudet av relevant information för beslutsfattande och belyser legitima intressen som är värda att beaktas. Det är dock viktigt att trygga insynen i EU-institutionernas åtgärder för att ytterst garantera deras legitimitet och en grundlig granskning av deras befogenhet utan maktmissbruk. Jag välkomnar därför ingåendet av detta avtal som genom att i praktiken göra en registrering av alla lobbyister som vill få permanent tillgång till parlamentet och kommissionen bindande innebär ett avgörande steg för att stärka öppenheten i dialogen mellan EU-institutionerna och dessa företrädare för det civila samhället.
Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) Insynen i de politiska institutionernas verksamhet är en förutsättning för deras legitimitet. Det måste alltid och under alla omständigheter vara lätt att granska hur ett beslut togs, vilka faktorer som påverkade det och, framför allt, hur resurser, dvs. skattebetalarnas pengar, användes. Parlamentet var den första europeiska institution som upprättade ett register över lobbyister 1996. Den resolution som har antagits i dag framhäver att inrättandet av ett gemensamt register garanterar bredast möjliga deltagande av de olika kategorierna av aktörer samtidigt som deras olikheter och specifika identiteter respekteras. Denna mekanism tillhandahåller viktig information, exempelvis antalet individer och organisationer som deltar i alla aktiviteter som har att göra med registret och vilken nivå av EU-medel som mottas av registrerade parter.
Bogusław Sonik (PPE), skriftlig. – (PL) Bryssel, som av vissa anses vara lobbyisternas viktigaste plats, näst Washington, behöver ordentliga regler och klart definierade principer för samarbetet mellan beslutsfattare och företrädare för olika intressegrupper. Vi bör minnas att lobbying, som förstås som olika sociala gruppers försök till opinionsbildning, är en oundviklig del av dagens demokratiska system.
Återigen har parlamentets ledamöter uttryckt sitt stöd för införandet av öppenhet. Ett gemensamt register över lobbyister kommer att öka öppenheten i EU:s institutioner. Det kommer också att skilja mellan företrädare för påtryckningsgrupper och företrädare för icke-statliga organisationer och statliga organisationer. Det råder ingen tvekan om att intressegrupperna utgör en plattform för utbyte av information och är en viktig kanal för kommunikation mellan medborgarna och EU. För att göra detta samarbete så effektivt som möjligt så att det uppnår de förväntade resultaten bör det regleras och göras insynsvänligt.
Eva-Britt Svensson (GUE/NGL), skriftlig. − Beslutet om det så kallade öppenhetsregistret är inte tillräckligt ambitiöst. Kommissionens register, som nu läggs samman med parlamentets, är frivilligt och omfattar en mindre del av de uppskattningsvis 15 000 lobbyister som finns i Bryssel. I registret saknas relevant information.
Jag ser betänkandet som ett visst, om än begränsat, framsteg. Det hade varit bättre att invänta vad den grupp som leds av talmannen Jerzy Buzek kommer fram till innan beslutet fattades.
De skandaler som uppdagats de senaste månaderna understryker att även parlamentets regler är otillräckliga. Det krävs en uppförandekod där det blir otillåtet för parlamentariker att ta betalt för att stödja lobbygruppers förslag. Parlamentarikernas enda uppdragsgivare måste vara dess väljare, inte ekonomiska eller religiösa särintressen.
Jag anser att alla lobbyister ska registreras. Att göra undantag för vissa skapar luckor i kontrollen. I valrörelsen krävde mitt parti obligatorisk registrering av lobbyister med ett register som är gemensamt för alla EU-institutioner. Vi krävde också att det ska framgå vilka frågor lobbyisterna arbetar med. Registret ska innehålla finansiell information, inklusive utgifter för lobbyverksamhet och vem som finansierar denna verksamhet. En uppförandekod för lobbyverksamhet är nödvändig. Lobbyister som beter sig oetiskt ska avslöjas offentligt och kunna stängas av. Vi ska ha en dubbel redovisning av gåvor, resor, middagar till tjänstemän och politiker, det vill säga att både givare och mottagare ska redovisa gåvorna. Tjänstemän inom EU ska inte kunna gå direkt till en lobbyistanställning med anknytning till sitt tidigare arbete, förrän efter en period på två år. Dessutom bör all in- och utgående post mellan EU:s institutioner och lobbyister offentliggöras. Lobbyister ska inte kunna begära hemligstämpling.
Casinis betänkande uppfyller inte dessa krav.
Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Insyn är en viktig del av demokratin och en förutsättning för medborgarnas deltagande, vilket gör den till ett viktigt verktyg för att vinna deras förtroende. Dessutom är det ansvar som kommer av kraven på öppenhet ett viktigt instrument för att förebygga alla typer av missbruk. Detta förslag till ett avtal om inrättandet av ett öppenhetsregister tar hänsyn till alla väsentliga krav, vilket innebär att jag kunde ge avtalet i sin helhet mitt stöd. Nästa steg måste bli att följa upp målen för detta nya register och att bekämpa alla nya svårigheter som uppstår omedelbart och effektivt i det ursprungliga avtalets anda.
Anna Záborská (PPE), skriftlig. – (SK) Lobbying är en legitim verksamhet. Det är en grundläggande del av demokratin. Den representativa demokratin kan fungera endast när medborgarna kommunicerar med de folkvalda och ber dem att främja deras intressen. Ur detta perspektiv är det inte viktigt om medborgarna vänder sig till politikerna som individer, föreningar, rörelsedrivande bolag eller tillverkande företag. Ingen förordning bör därför begränsa en av medborgarnas grundläggande rättigheter. Skälen till att en förtroendevald beslutar att föredra ett intresse framför ett annat måste dock vara baserade på dennes övertygelse och inte på personlig vinning. Insynen i en parlamentsledamots arbete i kontakt med människor som främjar sina egna intressen är det instrument som kanske bäst kommer att förhindra korruption i lagstiftningsförfarandet. Jag stöder därför det föreslagna gemensamma registret, som tar hänsyn till de olika typerna av intressegrupper, och skiljer mellan de lobbyister som agerar i syfte att öka sina vinster och dem som vänder sig till sina förtroendevalda i syfte att uppnå det bästa alternativet för samhället som en helhet.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Efter Lissabonfördragets ratificering förstärktes Europaparlamentets befogenheter, och parlamentet är numera medlagstiftare på nästan alla områden inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I och med detta blir parlamentet uppvaktat av ännu fler företrädare för olika intressen. Dessa fyller för övrigt en viktig funktion i den öppna och mångskiftande dialog som det demokratiska systemet vilar på och utgör en viktig informationskälla för parlamentets ledamöter när dessa utövar sitt mandat. I ljuset av denna konstitutionella utveckling och kontext, och i linje med sitt engagemang för öppenhet och insyn, har Europaparlamentet och kommissionen enats om att skapa och driva ett gemensamt register för registrering och övervakning av organisationer och personer som är delaktiga i utformningen och genomförandet av EU:s politik. Registret inrättas och drivs på grundval av de befintliga system som inrättades och togs i drift av Europaparlamentet 1996 och kommissionen i juni 2008. Dessa har kompletterats av arbetet i en gemensam arbetsgrupp mellan parlamentet och kommissionen och genom ändringar till följd av de erfarenheter man gjort och bidrag från berörda parter. Arbetet för öppenhet måste fortlöpa.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Politiska institutioner är bara trovärdiga om de erbjuder insyn, eftersom det ger dem den legitimitet som de behöver för att bevara demokratin som präglar dem. Mot bakgrund av detta, och med tanke på vikten av frågan om legitimitet och av att informera medborgarna för att åstadkomma en effektiv och väl fungerande EU-politik, röstade jag för förslaget till avtal om inrättandet av ett gemensamt öppenhetsregister.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) En väl fungerande inre marknad beror på det finansiella systemets stabilitet och på den europeiska allmänhetens och konsumenternas förtroende för finansiella institut och transaktioner. I spåren av finanskrisen har det blivit tydligt att kvaliteten på konsumentskydd och skydd inom sektorn för finansiella tjänster kräver påtagliga och betydande förbättringar, särskilt när det gäller övervakning och tillsyn. Det finns ett behov av ett effektivt och adekvat styrningssystem i form av riskhantering, efterlevnad av föreskrifter, internrevision, strategier, riktlinjer samt processer och rutiner. Denna utmaning, som är lika viktig som den är komplex, kan hanteras med ett åtgärdspaket med följder på antingen omedelbar eller medellång sikt. Hur styrelsemedlemmars ansvar organiseras måste fastställas tydligt, och måste omsättas i praktiken på ett rimligt sätt, för att inte äventyra finansiella institutioners vilja att ta tillvara affärsmöjligheter, vilket är en önskvärd del av deras arbete, eller kvaliteten på de mänskliga resurser som står till deras förfogande. Betänkandet identifierar lösningar på detta, så jag röstar ja.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet. En väl fungerande inre marknad beror på stabiliteten i det finansiella systemet och på det förtroende som EU-medborgare och konsumenter hyser för finansiella institutioner och transaktioner. Under den senaste finanskrisen gick många finansiella institutioner runtom i världen omkull, vilket medförde stora kostnader för skattebetalarna. Jag stöder kommissionens initiativ att ta en kritisk titt på hur sunda finansiella institutioner är samt på det finansiella systemet som helhet, på regleringen och övervakningen av systemet, för att förhindra en upprepning av krisen i framtiden och för att se till att den finansiella sektorn uppfyller behoven hos den reala ekonomin och tar största möjliga grad av socialt ansvar.
Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för Ashley Fox’ betänkande. Som skuggföredragande för Europeiska folkpartiets grupp (kristdemokrater) bör jag påpeka att det förträffliga resultat som uppnåddes vid slutomröstningen ytterligare betonar det nära samarbetet mellan de politiska grupperna. Det var därför vi lyckades hindra Europaparlamentet från att inta en ståndpunkt som var alltför inriktad på tvingande föreskrifter för bolagsstyrning. Det är av yttersta vikt att vår grupp gynnar en balanserad strategi för att lösa den globala finanskrisen. Vi måste undvika att skapa barriärer i finansinstituten. I det slutliga betänkandet tilldelas de europeiska tillsynsmyndigheterna större betydelse och mer makt. Den viktigaste kompromissen är att ”följ eller förklara”-principen och de tvingande föreskrifterna står på jämbördig fot. Enligt min mening bör regleringar bara införas när koderna för bästa praxis visat sig verkningslösa. Den metod som baseras på ”följ eller förklara”-principen är proportionerlig och kan tillämpas på ett stort antal finansinstitut. Men den måste den kompletteras av regelbundna externa utvärderingar och lämplig tillsyn.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom det är parlamentets bidrag till diskussionerna om metoder för att säkerställa en effektivare styrning av finansinstituten i Europa. Den här diskussionen är särskilt viktig för att finna vägar för att undvika en upprepning av finanskrisen och den ekonomiska kris som drabbade hela världen 2008. Kollapsen inom en rad finansinstitut har kostat och kostar fortfarande skattebetalarna stora pengar. Därför är det nödvändigt att analysera orsaken till de uppkomna problemen. Som svar på grönboken om förbättrad styrning av finansinstituten, som publicerats av kommissionen, har Europaparlamentet i sitt betänkande ägnat stor uppmärksamhet åt behovet av strängare reglering av förfarandena för tillsättning av chefer, av att ange kompetenser för styrelsemedlemmar och kriterier för lämplighetsprov och vägar för att garantera deras oberoende. I betänkandet efterfrågar man obligatoriska riskkommittéer på styrelsenivå och begär att finansinstituten ska åläggas att offentliggöra återhämtningsplanering och tillsynsrapporter, utarbeta årsrapporter om internkontrollsystemens lämplighet och funktionsduglighet och anger att en liknande bedömning ska ingå i en årsrapport som utarbetas av externa revisorer.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på det stora förtroende som europeiska medborgare och konsumenter har för finansinstitut och transaktioner, för finanssystemets stabilitet och följaktligen för att den inre marknaden fungerar på ett smidigt sätt, välkomnar jag kommissionens grönbok och tillfället att förbättra bolagsstyrningsstrukturerna i hela EU. Åtskilligt måste göras för att garantera att den europeiska finansmarknaden fungerar på ett smidigt och hållbart sätt och viktigast, enligt min mening, är en målinriktad strategi som rättar sig efter realekonomins behov och ett handlingsprogram med ökat samhällsansvar och riskbedömning för att undvika framtida finanskriser.
Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för det alternativa resolutionsförslaget om bolagsstyrning i finansinstituten, eftersom man där framlägger förslag som kan garantera förbättringar för bolagsstyrningsstrukturerna i hela EU och beaktar att finanssektorn måste rätta sig efter realekonomins behov, bidra till en hållbar utveckling och ta största möjliga samhällsansvar.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Den inre marknadens smidiga funktion är beroende av finanssystemets stabilitet och följaktligen på det förtroende som europeiska medborgare och konsumenter har för finansinstitut och transaktioner. Vi måste stärka och ompröva det nuvarande systemet, som visat sig otillräckligt, och lägga särskild tonvikt på kontroll- och tillsynsmekanismer.
Därför välkomnar jag de slutsatser och konstateranden som framgår av grönboken och möjligheten att förbättra finansinstitutens styrning i hela EU. Jag ansluter mig också till föredragandens begäran om en kostnads–nyttoanalys av kommissionens förslag, med fokus på att bevara konkurrenskraft och bidra till ekonomisk tillväxt. Vi måste snarast finna mekanismer och lösningar som kan minska riskerna och skapa en kontinuerlig dialog mellan tillsynsmyndigheter, revisorer och finansinstitut.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Den globala finanskrisen utlöstes av att banken Lehman Brothers gick i konkurs 2008 och av ”subprime-lånen” – en orimlig värdepapperisering av bolån – som utlöste allvarlig misstro mot finansinstitutens stabilitet. Det tvingade regeringarna i såväl medlemsstaterna som i USA att bidra till finanssektorn med allmänna medel motsvarande ca 25 procent av bruttonationalprodukten (BNP). Situationen ledde till att kommissionen genom sitt meddelande av den 4 mars 2009 presenterade ett reformprogram för finansmarknadens regelverk och tillsynsordningar. Med tanke på den ekonomiska och finansiella kris som vi just nu går igenom kan det inte skada med dubbla säkerheter när det gäller finanssektorn, där vi börjar med bolagsstyrning, där man som regel inte tar hänsyn till kunderna, vare sig de är sparare, insättare eller liknande. Därför välkomnar jag kommissionens grönbok och de förslag som framläggs där, och som kan och bör åtfölja och komplettera de bestämmelser som antas för att stärka finanssystemet i samband med det nya europeiska tillsynssystemet. Därför röstar jag för betänkandet om bolagsstyrning i finansinstitut, och jag hoppas att det kommer att göra dem starkare.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet tar man upp man vissa viktiga frågor och iakttagelser, som att finanssektorn bör motsvara ekonomins behov, bidra till hållbar tillväxt och visa större socialt ansvar, liksom att ”under finanskrisen har många finansinstitut runt om i världen gått omkull och det har kostat skattebetalarna stora pengar”.
Men efter dessa konstateranden har man inte lyckats dra alla slutsatser av framlagda fakta, och man gör bara några inkonsekventa observationer. Enligt föredraganden kan allt eller nästan allt sammanfattas med de slitna argumenten om att skapa ett effektivt och lämpligt styrningssystem, och man nämner riskhantering, införande av bestämmelser, att aktörerna på finansmarknaderna och finansinstituten ska visa ett etiskt beteende och så vidare.
Vi vet att några av dessa riktlinjer kan bidra till en märkbar och temporär förbättring av finanssystemets funktionssätt. Men det är ändå uppenbart att de inte kan ändra systemets viktigaste aspekt: bristen på hållbarhet, inriktningen på rovdrift och betoning på spekulation med vinstmaximering som sitt huvudsakliga syfte.
I betänkandet har man helt bortsett från den centrala frågan: att staten ska återta sin roll inom finansområdet, ta tillbaka finanssektorn och återföra den till dess sociala roll under offentlig och demokratisk kontroll.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) De enda viktiga påpekanden som görs i betänkandet är att man erkänner att ”finanssektorn måste rätta sig efter realekonomins behov, bidra till en hållbar utveckling och ta största möjliga samhällsansvar”, och att ”under finanskrisen har många finansinstitut runt om i världen gått omkull och det har kostat skattebetalarna stora pengar”. I betänkandet hävdas till och med att vissa finansinstitut och myndigheter inte förstått beskaffenheten, omfattningen och komplexiteten av de risker som de tagit på sig.
I betänkandet drar man emellertid inte rätt slutsatser, utan begränsar sig till frågor om etik i det beteende som vissa aktörer på finansinstituten och finansmarknaderna visat prov på, och till att skapa ett styrningssystem som är effektivt och adekvat i fråga om riskhanteringskontroll, av regelefterlevnad osv.
Genom de här förslagen skulle bankernas funktionssätt givetvis kunna förbättras på sikt, men de ändrar inte systemets exploaterande karaktär eller dess huvudsakliga ändamål, som är vinstmaximering och spekulation. I betänkandet berörs därför inte den centrala frågan: offentlig och demokratisk kontroll av hela finanssektorn.
Därför röstade vi mot betänkandet.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Finansiella risker är fundamentalt för finanssektorn och är oumbärligt både för ekonomiska framgångar inom sektorn och för säkerhetsfunktioner för ekonomin generellt. Det är av allmänt intresse att riskerna är begränsade, för att förhindra systemkriser. Detta problem, som är lika viktigt som komplicerat, kan lösas med ett åtgärdspaket som har antingen direkt eller indirekt effekt.
Finansinstituten bör åläggas att utarbeta årliga rapporter om lämpligheten och funktionsdugligheten hos deras internkontrollsystem, och rapporterna ska antas av styrelsen. Finansinstituten borde fästa mer uppmärksamhet vid genomförande av åtgärder som höjer riskmedvetandet, eftersom bättre information om riskerna på alla nivåer i bolaget – också bland de anställda – är avgörande för en bättre riskhantering.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Efter att ha konstaterat – jag citerar och yttrar nu följande eufemism – ”en brist på värden och etik i det beteende som vissa aktörer på finansmarknaderna och bland finansinstituten visat prov på” – har parlamentet startat ett patetiskt korståg för att ingjuta en smula etik i den här sektorn. Att använda ordet korståg är kanske att överdriva. Det kanske är bättre att säga att man uttrycker några fromma förhoppningar om att konsumenternas och arbetstagarnas intressen ska beaktas. I betänkandet förekommer några ömkliga bräkanden om den sociala och kulturella mångfalden och om könsbalansen i styrelserna (kvotering för att gynna romerna?). Man framför också några förslag, som redan i stor utsträckning antagits på EU-nivå, om de oanständiga ersättningarna i finanssektorn, vilket lämnar mycket övrigt att önska. Här och var står det något om riskhantering. Det som helt negligerats i betänkandet är i korthet att företagen bara följer fastställda regler.
De här reglerna, som man på det hela taget vägrar att ifrågasätta, är kapitalets fria internationella rörlighet, finansialiseringen av ekonomin, överbetoningen av kortsiktiga vinster, värdepapperiseringen, komplicerade finansiella produkter som inte baseras på skapande av konkreta tillgångar, och inrättandet av stora multinationella koncerner med mer makt än statsbildningar och som inte utsätts för kontroll. Om vi inte tar itu med systemets grundvalar kommer inget att förändras.
Louis Grech (S&D), skriftlig. – (EN) Det är den vanlige konsumenten som drabbas hårdast av finanskrisen. Flera EU-regeringar har använt skattebetalarnas pengar för att undsätta banker som skött sin verksamhet på ett ansvarslöst sätt. Om bankerna inte fått skattebetalarnas stöd skulle de ha kollapsat med katastrofala effekter på olika ekonomiska sektorer i många medlemsstater som följd. Nu när den värsta fasen är över är bankernas ageranden eller den verksamhet som bankerna bedriver fortfarande inte till konsumenternas bästa. Vilseledande metoder vid försäljning av finansiella tjänster och brist på tillräckligt stöd från bankernas sida till privatpersoner och småföretag med tillfälliga likviditetsproblem visar att tillsynsmyndigheterna borde vidta mer konkreta åtgärder för att säkerställa att aktörerna inom finanstjänstesektorn stöttar sina kunder och erbjuder ett bättre konsumentskydd rent generellt. Därför röstade jag för betänkandet.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag välkomnade det här dokumentet eftersom finanssektorn måste rätta sig efter realekonomins behov, bidra till hållbar utveckling och ta största möjliga samhällsansvar. I betänkandet konstateras att det råder en brist på värden och etik i det beteende som vissa aktörer på finansmarknaderna och bland finansinstituten visat prov på. Finansmarknaderna och finansinstituten måste inom ramen för sitt samhällsansvar beakta alla inblandade aktörers intressen, dvs. kundernas, aktieägarnas och de anställdas intressen. En effektiv riskhantering är en avgörande faktor för att förhindra framtida kriser. Därför måste vi inrätta ett effektivt styrningssystem i alla finansinstitut, med adekvat riskhantering, kontroll av regelefterlevnad, funktioner för internrevision (och aktuariefunktioner i fråga om försäkringsgivare), strategier och handlingsprogram, processer och förfaranden. Vi måste etablera obligatoriska riskkommittéer eller likvärdiga arrangemang. Vi får inte ta orimliga risker.
Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) Finanskrisen har visat på bristen på effektivitet hos rådande bolagsstyrningsprinciper. Det är av största vikt att vi lär oss vår läxa av det som hänt för att inte stå inför en liknande situation i framtiden. Bolagsstyrning är ett område under ständig utveckling, och finanssektorn har särskilt ansvar för seriösa och hållbara ekonomiska strategier. Vi måste ha solida, stabila och konkurrenskraftiga finansinstitut så att de kan bidra till den ekonomiska tillväxten. Jag anser att en effektiv bolagsstyrning ska beakta aktieägarnas intressen och finanssystemets stabilitet i lika hög grad. Det skulle få marknaden att fungera optimalt, och konsumenterna skulle visa ökat förtroende för finansiella institut och transaktioner.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar det här betänkandet. Syftet med grönboken är att dra lärdomar av den globala finanskrisen som utlöstes genom banken Lehman Brothers konkurs hösten 2008 efter en orimlig värdepapperisering av amerikanska subprime-bolån. Inte minst med tanke på nya finansinstrument i en globaliserad värld gör man nu en kritisk granskning av soliditeten i finansinstituten och hela finanssystemet liksom av regleringen av och tillsynen över dessa, i avsikt att undvika liknande kriser i framtiden. Kommissionen betraktar förstärkning av bolagsstyrningen som kärnpunkten i programmet för finansmarknadsreform och krisförebyggande. Kommissionen konstaterar i synnerhet att bolagsstyrningen i finanstjänstesektorn, på grund av många aktörers systemvikt, måste ta hänsyn till andra intressenter (insättare, sparare, livförsäkringsinnehavare osv.) och till finanssystemets stabilitet.
Arlene McCarthy (S&D), skriftlig. – (EN) Bristfällig bolagsstyrning i finansinstituten – särskilt bankernas obskyra lönekultur – var en avgörande faktor för att skapa förutsättningarna för finanskrisen. Europaparlamentets Labourgrupp stöder det här betänkandet där man, tack vare de ändringar som godkänts i utskottet, uppmanar kommissionen att agera för att höja finansföretagens standarder för bolagsstyrning. Till kraven hör en ordentlig överblick över risker som företaget tar på sig, höga standarder för oberoende och mångfald i företagens styrelser, inklusive bättre könsbalans och, vilket är avgörande, öppenhet kring betalningar, så att aktieägare och allmänhet kan ställa bankerna till svars. Eftersom Storbritanniens konservativt ledda regering har lagt den lagstiftning som infördes av den tidigare Labourregeringen på hyllan, välkomnar jag att mitt förslag om att införa ett sådant krav tagits upp på EU-nivå.
Europaparlamentets Labourgrupp motsatte sig föredragandens ändringsförslag som syftade till att försvaga utskottets betänkande, som innefattar sänkt krav på kvinnlig representation, långsammare tidplan för åtgärdande av lönereformer och mindre information om personallöner. Kommissionen måste nu avsluta samrådet och snabbt lägga fram ambitiösa förslag för att garantera att styrning av finansföretag kommer att förebygga, inte underlätta framtida kriser.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Finanskrisen har visat på ett starkt behov att titta närmare på moralfrågor i relation till en ansvarsfullare hantering av finansinstitut. Frågor som rör ersättningspolicy och styrning av ersättningarna till finansinstitutens direktörer och chefer måste vägledas av etiska och moraliska principer som inte möjliggör sådana situationer som dem vi upplevt under den senaste tiden, där man delade ut belöningar för bästa företagsledning till företag som strax efteråt begärdes i konkurs eller befanns vara indragna i allvarliga svårigheter. EU måste ha en produktiv social modell och miljömodell med långsiktig utveckling, där man respekterar allas intressen: företagens, aktieägarnas och arbetstagarnas.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Syftet med resolutionen är att stärka bolagsstyrningen, som av kommissionen betraktas som det viktigaste elementet i programmet för finansmarknadsreform och krisförebyggande. Jag håller inte med om det, eftersom det kan leda till ökad korruption och ännu fler överträdelser. Jag röstade emot.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Genom att införa bolagsstyrning kan vi öka EU-medborgarnas förtroende för finanssystemets stabilitet, men marknaderna reagerar genom att införa sina egna mekanismer, och den roll som värderingsinstituten spelar får inte underskattas. Det är fullständigt obegripligt att medborgarna ska tvingas dra åt svångremmen för att betala bankernas räddningspaket, samtidigt som samma bankdirektörer som desperat ropade på hjälp nu betalar ut bonussummor på miljontals euro till sig själva. Under insatserna för att rädda bankerna gjordes det alldeles för lite för att reagera på den här förutsägbara utvecklingen. Samtidigt fick många små och medelstora företag, som EU alltid på pappret lovordar som ekonomins motorer, lida svåra nederlag, eftersom bankerna på grund av Baselavtalet föredrog att behålla sina pengar i stället för att låna ut dem till företagen. Bankkrisen har också satt fokus på att myten om den självreglerande marknaden kollapsat.
Under Asienkrisen visade det sig att reglering är en förnuftig försiktighetsåtgärd. Det återstår att se vilken effekt som de nya övervaknings- och tillsynsåtgärderna kommer att få. En hel rad misstag har gjorts, och det har förekommit en hisnande brist på etik, moral och anständighet i kombination med intressekonflikter. Betänkandet är ett steg i rätt riktning, men på vissa punkter är det inte tillräckligt utförligt, och därför har jag avstått från att rösta.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I betänkandet över bolagsstyrning i finansinstitut beskrivs en rad åtgärder som ska genomföras i de företag som styr finansinstituten. Syftet med betänkandet är i korthet att dra slutsatser av den globala finanskris som utlöstes av banken Lehman Brothers konkurs under hösten 2008 som följd av orimlig värdepapperisering av amerikanska subprime-bolån. För att situationen inte ska upprepas föreslår parlamentet att bolagsstyrningen, i synnerhet inom finanstjänstesektorn, måste ta hänsyn till andra intressenter (insättare, sparare, livförsäkringsinnehavare osv.) och till finanssystemets stabilitet, beroende på de många inblandade aktörernas systemvikt. Den viktigaste av de föreslagna åtgärderna är utveckling av objektiva kompetenskriterier för att bedöma lämpligheten hos kandidater till kontrollerade roller, där man tar hänsyn till finansinstitutets beskaffenhet, komplexitet och storlek. Jag ansluter mig till åtgärdspaketet genom att rösta för det, och jag hoppas att de åtgärdsförslag som framlagts av kommissionen och nu av parlamentet ska vara tillräckliga för att hindra en upprepning av liknande situationer som den vi upplevde hösten 2008, och som fortfarande har återverkningar i den portugisiska befolkningens dagliga liv.
Miguel Portas (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Jag röstade emot av följande orsaker. Av betänkandet framgår att man inte accepterar att finanskrisen 2007–2008 hade systemvikt, det vill säga att den berodde på hur finanssystemet är organiserat. Det skulle betytt ett erkännande av att det sätt på vilket systemet är organiserat starkt påverkar de beslut som tas av finansföretagens direktörer, oavsett vilken öppenhetsnivå man begär av dem. Av betänkandet framgår att man inte insett att en mycket viktig faktor bakom krisen var att affärsbankerna kunde tjäna pengar på spekulativa finansiella investeringar. I betänkandet berörs inte denna organisatoriska fråga, och inga risknämnder eller kompetenskriterier för direktörer kan upphäva den skada som förorsakats av att man spekulerat bort familjernas sparpengar i vinstsyfte. Det här ”flockuppträdandet” hos finansmarknaderna är ett ofrånkomligt fenomen som leder till spekulationsbubblor som till slut brister.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Ingen marknad där finansinstituten har en central funktion kan fungera utan förtroende för att de olika ekonomiska aktörerna arbetar oklanderligt. Vi måste alltså hitta en avvägning mellan institutens frihet att sköta sina affärer i vad som är en väsentligen privat angelägenhet, och den ekonomiska effekt som ytterligare en kris i finanssystemet skulle få på realekonomin och på allas våra livssituationer som medlemmar i en gemenskap. Om vi analyserar orsakerna till finanskrisen inser vi att vi måste hitta mekanismer för att kontrollera placeringsrisker, styrelsernas sammansättning och direktörernas löner, och på så sätt möjliggöra ett förbättrat samarbete mellan offentliga och privata tillsynsorgan, samtidigt som vi garanterar deras oberoende. Eftersom resolutionen innehåller förslag inom dessa skilda områden har jag röstat för.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi blev tvungna att lägga ner vår röst. Vårt alternativa resolutionsförslag, som också undertecknats av S&D-gruppen och vars syfte var att ge resolutionen en starkare lagstiftningskaraktär, tillbakavisades. Däremot antogs föredragandens ändringsförslag för att försvaga resolutionen liksom betänkandet, som innehåller budskap av skiftande karaktär. Den ledamot som hade huvudrollen i den här frågan i PPE-gruppen (Othmar Karas) var på vår linje, och som föredragande för kapitalkravsdirektiv IV kommer han att få i uppgift att handlägga bolagsstyrningsregler för finansinstitut (uppföljningen av det här initiativbetänkandet. Hans grupp, i synnerhet vice ordförande Corien Wortman-Kool, svek honom (igen). Vi hoppas att lagstiftningen (förslag väntas i juli) ska behandlas med större omsorg och beslutsamhet.
Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Det som framför allt avslöjats genom finanskrisen och den ekonomiska krisen är att vi har ett otroligt girigt system. Finanssektorn har inte bara fokuserat på kortsiktiga vinster utan har också undergrävt försöken att introducera hållbar tillväxt. Betänkandet innehåller viktiga slutsatser som vi bör dra ur finanskrisen och som rör risker, styrelser, tillsynsorgan, aktieägare och ersättningar. Därför röstade jag för det här betänkandet.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionsförslaget eftersom det multilaterala handelssystemet fortfarande är den mest effektiva ramen för att uppnå jämlik och rättvis handel på internationell nivå. Unionens förhandlare måste prioritera att uppnå ett balanserat resultat vid förhandlingarna inom ramen för Världshandelsorganisationens utvecklingsagenda från Doha. Avtalet är betydelsefullt eftersom Indien är världens sjunde största ekonomi. Jag måste dock nämna att de enorma ojämlikheterna finns kvar trots en varaktig ekonomisk tillväxt. Jag vill understryka att vi måste garantera att frihandelsavtalet (FTA) inte begränsar den makt som Indiens regering behöver för att lösa problemen med fattigdom och ojämlikhet.
Det slutliga frihandelsavtalet bör inkludera en bindande mellanstatlig tvistlösningsmekanism, bestämmelser om medling i samband med icke-tariffära handelshinder, om anti-dumpningsåtgärder och om kompensationsrättigheter, och en generell skyddsklausul baserad på artiklarna XX och XXI i det allmänna tull- och handelsavtalet (Gatt). I resolutionsförslaget betonas också att kommissionen måste inkludera kraftfulla och effektiva skyddsklausuler i FTA och under förhandlingarna insistera på att Indien ska ratificera fördraget om icke-spridning av kärnvapen.
Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för den här viktiga resolutionen om läget i förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien. Indien är en viktig handelspartner för EU: år 2000 var Indien EU:s sjuttonde viktigaste handelspartner, och 2010 kom Indien på åttonde plats. Indien är också den största förmånstagaren i EU:s allmänna preferenssystem (GSP), och EU:s import från Indien till förmånliga tullsatser eller nolltullsats uppgick till ett värde av 19,9 miljarder euro och svarade för 83 procent av EU:s totala import från Indien. Båda parter förväntar sig betydande fördelar av att tullarna avskaffas och av liberaliseringen av handeln med tjänster och företagsetableringar, men jag delar den besvikelse som uttrycks i resolutionen beträffande den långsamma takten i förhandlingarna om frihandelsavtalet (FTA).
Båda parter måste göra allt de kan för att se till att ett omfattande, ambitiöst och välavvägt frihandelsavtal har slutits före utgången av 2011, eftersom frihandelsavtalet är grunden för att skapa möjligheter att öka handeln och investeringarna mellan EU och Indien och att utveckla affärer. Genom frihandelsavtalet kan både EU:s och Indiens totala export och import öka. Jag instämmer i den synpunkt i resolutionen där man framför att om det ekonomiska samarbetet mellan EU och Indien baseras på gemensamma universella värden, skulle det kunna fungera som exempel för samarbete med andra länder.
Antonello Antinoro (PPE), skriftlig. – (IT) Vi stödde den här resolutionen och framlade en fråga till kommissionen eftersom vi anser att den är fundamental nu när oljepriserna under några månader har varit högre än någonsin. Det har blivit ohållbart för många fiskebåtar, särskilt för småskaliga fiskeflottor att se hur kostnaderna på grund av de stigande oljepriserna hela tiden ökar, i den grad att de ofta inte får någon vinst från någon av fiskesäsongerna. Genom att begära en höjning av de minimis-stödet från 30 000 till 60 000 euro under de kommande tre åren vill vi skicka ut en stark signal till sektorn, som under de senaste åren, i synnerhet efter att den gemensamma fiskeripolitiken och nya restriktiva åtgärder trätt i kraft, har fått se vissa små och medelskaliga fiskemetoder gå tillbaka eller helt försvinna.
Det bör också konstateras att man redan har godkänt åtgärder inom andra sektorer, t.ex. jordbrukssektorn, för att hjälpa dem att orka med prisökningarna. Det här stödet – som beviljas på nationell nivå, inte på EU-nivå, och därför är beroende av de respektive medlemsstaternas ekonomiska resurser – kanske många skulle betrakta som en konkurrensobalans, men i själva verket skulle den kunna ge en liten lättnad till en sektor som går alltmer på knäna.
Kader Arif (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot resolutionen som framlagts av den europeiska högern, eftersom den förespråkar en ultraliberal syn på EU:s handelsförbindelser med Indien. Högern har systematiskt gått emot de ändringsförslag som jag har framlagt i Europaparlamentet för gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet för att avvisa liberalisering av offentliga tjänster, starkt fördöma barnarbete, efterfråga rättsligt bindande klausuler om företagens sociala ansvar och kräva respekt för principer med lika lön för lika arbete med tanke på de indier som kommer att arbeta i Europa i framtiden. Det gick inte att kompromissa; meningsskiljaktigheterna var tydliga och oförenliga. Det var bara den resolution som framlades av min grupp tillsammans med resolutionerna från gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen och gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster som erbjöd en progressiv syn på handelsförbindelserna mellan EU och Indien. Tyvärr, men som väntat lyckades den inte hålla stånd mot majoriteten i parlamentets högerflygel.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen. Efter mer än tre års överläggningar om frihandelsavtalet har EU och Indien kommit till det avgörande skede där man slutför förhandlingarna om de viktigaste sektorerna. Under de vidare förhandlingarna är det avgörande att ta itu med några viktiga frågor. Jag anser att man måste rikta stor uppmärksamhet mot Europas känsligaste sektorer, t.ex. industrin, jordbruket och tjänstesektorn. Indien är en av världens största ekonomier med en snabbt växande tjänstesektor. Från Indiens sida är man mycket angelägen om att få tillträde till EU:s tjänstemarknad, och därför måste en omfattande utvärdering göras om hur frihandelsavtalet kan påverka EU:s tjänstesektorer (och andra viktiga sektorer) och sysselsättning. Under alla förhandlingsstadier måste vi också säkerställa att den framsida handelspolitiken genomförs inom ramen för EU:s mål, och innefattar bindande åtaganden om sociala standarder och miljöstandarder.
Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag vill påminna om att det åttonde globala millennieutvecklingsmålet är att etablera ett globalt partnerskap för utveckling, som innebär skapande av ett öppet, regelbaserat, förutsägbart och icke-diskriminerande handels- och finanssystem. Den avgörande faktorn för att uppnå detta mål är att de utvecklade länderna vill öppna sina marknader för utvecklingsländerna, till vilka också Indien räknas. På så sätt kommer EU att kunna bidra inom områden som hållbar utveckling, utrotande av fattigdom och skydd för de mänskliga rättigheterna. Att anta resolutionen om frihandelsavtal mellan EU och Indien hjälper oss att ta ett steg framåt för att uppfylla millennieutvecklingsmålen.
Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag beklagar att kommissionen beslutat att inte vänta tills parlamentet har antagit betänkandet om Europas framtida internationella investeringspolitik och att kommissionen har beslutat att gå vidare och erbjuda Indien mandat att framförhandla ett investeringskapitel. Det borde vara rimligt att rådfråga det lagstiftande EU-organet när det handlar om ett internationellt förhandlingsmandat i en situation då Europaparlamentet ska spela en viktig roll för att utforma investeringspolitik på EU-nivå. Kommissionen måste svara så snart som möjligt på den begäran som inlämnades av parlamentet att tydligt definiera investeringsperioden så att bestämmelserna om investeringsskydd inte undergräver parternas möjligheter att utfärda obligatoriska licenser.
Den bindande mellanstatliga tvistlösningsmekanismen fungerar dessutom bara för att möjliggöra för utländska investerare att initiera talan inför domstol på internationell nivå mot regeringarna i EU och Indien, medan inhemska investerare bara kan vända sig till nationella domstolar. Den här situationen skulle kunna undergräva politiska initiativ på nationell nivå om miljö-, social- eller skattelagstiftning. Frihandelsavtalet borde vara det viktigaste av alla hittills framförhandlade avtal. Det skulle alltså inte skada att ägna större uppmärksamhet åt detta avtal.
Françoise Castex (S&D), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot betänkandet. Vi vill ha ett frihandelsavtal mellan EU och Indien som bidrar till att främja hållbar utveckling och som åtföljs av tydliga klausuler som handlar om respekt för Internationella arbetsorganisationens (ILO) standarder, miljöregler och åtaganden om företagens sociala ansvar. Högerns förkastande av dessa krav är särskilt beklagansvärt. Vi beklagar också att parlamentets högerflygel förkastade det ändringsförslag som utformats för att garantera lika behandling av europeiska och indiska arbetstagare. Det är till skada inte bara för indiska arbetstagare, utan också mycket farligt för europeiska arbetstagare. Vi får inte acceptera en liberalisering av tjänster och social utslagning som syftar till att sänka lönerna i Europa. EU får inte heller glömma sina grundprinciper. I Lissabonfördraget stipuleras att handelspolitiken ska bidra till hållbar utveckling, utrotande av fattigdom och skydd av de mänskliga rättigheterna.
George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Beträffande frihandelsavtalet mellan EU och Indien har jag valt att rösta för den resolution som föreslagits av min politiska grupp, eftersom jag menar att den är mer balanserad än de resolutioner som föreslagits av de andra politiska grupperna. Resolutionen från gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet underströk vikten av ett frihandelsavtal med Indien, och tog samtidigt upp de bestående ojämlikheterna i detta land och behovet av att ta in ett par klausuler om mänskliga, sociala och miljömässiga rättigheter i avtalet.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Världens i dag största demokrati visar upp paradoxer och asymmetrier som tycks ha införts relativt lätt under dess mångtusenåriga historia. Trots att den allra mest extrema fattigdomen inte har försvunnit, är det inte mindre sant att ett alltmer ökande välstånd har lyft Indien till en framträdande internationell roll och visat att Indiens ekonomi och samhälle snabbt och effektivt blivit framgångsrikt och nyskapande.
Ett frihandelsavtal (FTA) mellan EU och Indien kan bli en framgångsrik avslutning på den process med kommersiell samverkan som fördjupats under den senaste tiden. Jag hoppas att EU och Indien, förutom att dela värderingar, ska fortsätta försöka förstå varandra bättre och dra fördelar av denna djupare förståelse, liksom av de vinster som kontakten kan leda till.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Det här resolutionsförslaget från Europaparlamentet avser ett frihandelsavtal (FTA) mellan EU och Indien. Handelsförbindelserna mellan EU och Indien är viktiga eftersom EU är Indiens viktigaste handelspartner och den största utländska investeraren. EU är också den huvudsakliga mottagaren av Indiens utlandsinvesteringar och måste fortsätta att prioritera ett multilateralt handelssystem som gynnar utvecklingsländerna. Indien är det allmänna preferenssystemets (GSP) största förmånstagare. Om vi beaktar betydelsen av strategiska förbindelser mellan EU och Indien, och dessutom garantierna beträffande jordbruk, respekt för de mänskliga rättigheterna, i synnerhet frågan om barnarbete, miljöskydd och efterlevnad av Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendationer om sociala och upphovsrättsliga frågor, finns alla förutsättningar på plats för att rösta för det här resolutionsförslaget.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Det här frihandelsavtalet (FTA) är det mest omfattande som hittills framförhandlats av EU. Förutom det specifika innehållet ger det anledning till en vidare diskussion om frihandeln, dess roll, ändamål och konsekvenser.
Frihandeln är en av pelarna för den nyliberalism som dök upp på 1970-talet under den så kallade Washingtonöverenskommelsen, och är ett av nyckelelementen i det kapitalistiska systemets svar på den strukturella kris som bredde ut sig på den tiden, precis som i dag. Frihandeln var en väg för världsmakter med imperialistambitioner att utvidga sin kontroll av marknaderna och framtvinga nya och mer intensiva sätt att exploatera arbetstagare, genom att spela ut arbetskraft från olika länder och regioner mot varandra. Detta medförde en sänkning av arbets- och livsvillkoren. Syftet var att uppnå nya villkor för fortsatt ackumulation av kapital. Det gäller fortfarande.
Konsekvenserna är tydliga: ovanpå trycket på arbetstagarna och arbetstagarnas rättigheter tenderar konkurrensen mellan produktionssystem med mycket olika utvecklingsnivå att accentuera skillnaderna, dvs. stärka de starka och försvaga de svaga.
Ingenting kommer att ändras med det här avtalet.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Liberaliseringen och avregleringen av världshandeln har påtagligt försvagat de produktiva sektorerna i de svagaste EU-ekonomierna, t.ex. Portugal, som har styrts i enlighet med storföretagens intressen i Europas maktcentrum.
När vi nu står inför de katastrofala konsekvenserna av denna inriktning fortsätter EU att visa tecken på att blint vilja rusa framåt i stället för att ta några steg tillbaka.
Det är i det sammanhanget vi måste analysera det här avtalet, som är det mest omfattande som EU hittills förhandlat fram.
Vi behöver snara och djupa förändringar av den rådande handelspolitiken för att ta hänsyn till det som är specifikt för varje medlemsstat, där den internationella handeln borde syfta till komplementaritet i stället för konkurrens. Detta behövs för att etablera rättvisa och jämlika ekonomiska förbindelser, som är ömsesidigt fördelaktiga, som gynnar utvecklingen av folk och länder och som inte är enbart till fördel för ett litet antal finansinstitut och finansbolag.
Den mångfasetterade kris som vi går igenom kräver en ny ekonomisk, social, energi- och miljörelaterad logik, liksom försvar av varje lands rätt till en hållbar produktion: frihandeln, som är en av nyliberalismens pelare, gör helt tydligt detta ogenomförbart.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) Vi blir ofta påminda om att den gemensamma utrikespolitiken måste uppfylla EU:s globala mål som i synnerhet definieras i artikel 3 i fördraget, och där utrotande av fattigdom har en framträdande plats. Under alla de år som frihandelsavtal har undertecknats med världens alla länder, och särskilt länder som systematiskt tillämpar social, monetär eller miljömässig dumpning, har man inte lyckats åstadkomma något annat än att skapa fattigdom för dem som blivit offer för omlokaliseringar och företagsnedläggelser som är direkt kopplade till illojal konkurrens. Avtalet med Indien betyder att man nu går ännu längre. Ut med den polske rörmokaren, in med en indisk datorprogrammerare eller revisor!
Man avser i själva verket att öppna den europeiska marknaden för en mängd tjänster enligt Allmänna tjänstehandelsavtalet, leveranssätt 4, ett barbariskt uttryck som används för att beteckna världsversionen av Bolkesteindirektivet. Den franske nobelpristagaren i ekonomisk vetenskap Maurice Allais påpekade att frihandel är ömsesidigt fördelaktig bara om den avtalas mellan länder med jämförbar utvecklingsnivå, och, vill jag tillägga, om avtalet gäller vissa målområden och att strategiska sektorer i varje land förblir skyddade. Annars blir det aldrig en lösning som gagnar alla. Och sedan lång tid tillbaka har vi en enda förlorare: Europa.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag har gett mitt stöd till dokumentet eftersom EU är Indiens största källa till utländska direktinvesteringar. Båda parter förväntar sig att uppnå betydande fördelar genom att avskaffa tulltaxor och liberalisera tjänstehandeln och bolagsbildningen, samt genom att bekräfta sitt åtagande om tullsänkningar och ytterligare liberalisering av bolagsbildningen och tjänstehandeln. Marknadstillträdet hämmas av icke-tariffära handelshinder, dvs. hälso- och säkerhetskrav eller tekniska hinder, kvantitativa restriktioner, förfaranden för bedömning av överensstämmelse, handelsskyddsmekanismer, tullförfaranden, inhemsk beskattning och underlåtenhet att anta internationella normer och standarder.
EU och Indien måste förbinda sig att påskynda förhandlingarna om ett frihandelsavtal och att göra betydande och effektiva framsteg på vägen mot ett tidigt slutförande av ett ambitiöst, välavvägt och brett handels- och investeringsavtal. Båda parter ska göra allt de kan för att ingå ett omfattande, ambitiöst och välavvägt frihandelsavtal före utgången av 2011. Avtalet bör respektera att handeln med jordbruksprodukter är känslig, men det inte får förhindra marknadsöppningar på områden där de båda parterna kompletterar varandra. Kommissionen måste vederbörligen beakta eventuella negativa konsekvenser för det europeiska jordbruket, särskilt när det gäller marknadsöppningar, genmodifierade organismer, mjölk, nötkött, immaterialrättsligt skydd och ursprungsmärkning. Kommissionen ska också förhandla fram effektiva och genomblickbara upphandlingssystem. Indien uppmanas att tillämpa genomblickbara och rättvisa förfaranden för tilldelning av offentliga kontrakt och bevilja europeiska företag tillträde till systemen för offentlig upphandling.
Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Man har gjort goda framsteg i förhandlingarna om frihandelsavtal mellan EU och Indien. Genom att anta resolutionsförslaget har Europaparlamentet i dag klargjort sina prioriteringar. När det gäller jordbruket har parlamentet fokuserat på de känsliga områdena och betonat sanitära och fytosanitära standarder (SPS) och uttryckt sitt stöd för effektiva skyddsklausuler. Det återstår dock en hel del att göra när det gäller immaterialrätt.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för den här resolutionen. Ett frihandelsavtal som EU undertecknar med Indien får inte på något sätt begränsa Indiens möjligheter att tillverka generiska läkemedel. Det skulle i så fall skada inte bara Indien utan också de fattiga i Afrika och andra länder där man är beroende av billiga läkemedel från Indien.
Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) En god sak med den här texten är att man tar upp negativa effekter av genmodifierade organismer (GMO). I betänkandet förespråkas emellertid liberalisering av handeln med tjänster mellan EU och Indien. Länderna ges bara en rättighet, den att ”kontrollera” offentliga tjänster, en åtgärd som en liberalisering av den här beskaffenheten faktiskt fördömer. I texten efterlyser man också liberalisering av juridiska tjänster och revisionstjänster, öppnande av marknaden inom banker, försäkringar och mildrade investeringsregler. Man går oligarkins intressen till mötes såväl i Europa som i Indien. Jag röstar emot det här betänkandet.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU är Indiens största handelspartner, och handeln med varor och tjänster motsvarade ca 84 miljarder euro åren 2009–2010. Omvänt står Indien för 2,6 procent av EU:s totala export och 2,2 procent av EU:s totala import. Mot bakgrund av detta kan vi inte underlåta att beakta att målen för den gemensamma handelspolitiken måste vara fullständigt koordinerade med EU:s övergripande mål. Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt måste den gemensamma handelspolitiken föras ”inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder” och måste bidra bland annat till hållbar utveckling, utrotande av fattigdom och skydd av de mänskliga rättigheterna. Det är alltså mycket viktigt att man i förhandlingarna inte glömmer bort följande: barnarbete och underlåtenhet att följa internationella sociala och miljömässiga standarder, vilket är en form av dumpning, som är fördärvlig för europeiska företag och arbetstagare. Det är alltså väsentligt att kommissionen klargör dessa punkter innan man sluter ett handelsavtal.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Med tanke på den indiska marknadens storlek (mer en miljard invånare) och Indiens imponerande tillväxttal (i medeltal mer än 7 procent per år sedan 2000), kopplat till höga skyddsnivåer, är Indien en självklar partner för EU för att sluta ett ”den nya generationens frihandelsavtal” som lanserades som del av strategin ”Europa i världen” 2006. Under toppmötet mellan EU och Indien den 10 december i Bryssel uppmanades båda sidor att påskynda förhandlingarna och bana väg för att avtalet skulle kunna slutas 2011. Det är nödvändigt att beakta dumpningsaspekten i förbindelserna med Indien, och om det inte hade funnits någon punkt som behandlar detta skulle jag rösta emot.
Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Jag anser att den här resolutionen om frihandelsavtalet mellan EU och Indien ska förkastas. Den innehåller inget som helst avståndstagande till de problem som frihandelsavtalet kommer att förorsaka textilindustrin i Europa, och särskilt Norditalien. Man tar upp andra branscher som har fått egna klausuler, men textilindustrin ignoreras fullständigt.
För att visa avtalets validitet har man i resolutionen betonat att Indiens och EU:s ekonomier kompletterar varandra: verkligheten är något annorlunda eftersom det finns åtskilliga branscher, däribland just textilindustrin, där det inte finns någon komplementaritet utan snarare konkurrens, ofta illojal konkurrens, som bedrivs av våra asiatiska kolleger. Därför har jag beslutat att rösta emot resolutionen.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för resolutionen om läget i förhandlingarna om ett frihandelsavtal (FTA) mellan EU och Indien. Förhandlingarna mellan EU och Indien om att sluta ett frihandelsavtal har utvecklats signifikant. Indien håller på att få en ny ställning i det internationella geopolitiska sammanhanget, och går från att ha tagit emot till att ge utvecklingsstöd. Avtalet är av speciell betydelse, dvs. om det samarbete mellan EU och Indien som man just nu förhandlar om grundas på ett system med delade universella värden, kan det fungera som modell för samarbete med andra länder. I förhandlingarna vill jag särskilt understryka vikten av skydd för de små och medelstora företagen i Indien, och föreslår därför att alla program för utvecklingssamarbete mellan EU och Indien ska stärka sådana företag genom åtgärder för finansiering av marknadsdrivna lokala projekt. I Indien liksom i EU-länderna är det de små och medelstora företagen som driver den ekonomiska utvecklingen och skapar arbetstillfällen.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Med tanke på de betydande vinster som båda parter kommer att kunna göra hoppas jag att förhandlingarna mellan EU och Indien kan gå vidare med sikte på att snabbt upprätta ett frihandelsavtal (FTA) som är ambitiöst, välavvägt och omfattande.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vi röstade för resolutionen. I parlamentet råder det delade meningar om frihandelsavtalet med Indien. Den första kompromissen (av PPE, ECR och ALDE) antogs med 390 ja-röster, 276 nej-röster och 10 nedlagda röster. Hoppet om att skicka en tydlig signal till förhandlarna om att slutföra frihandelsavtalet grusades. Resolutionen från PPE, ECR och ALDE med rekommendation om att snabbt gå in i ett fullständigt öppnande av den indiska marknaden på alla nivåer, utan bindande bestämmelser om mänskliga rättigheter och arbetsrätt, företagens sociala ansvar (CSR), miljödumpning osv., fick inte den överväldigande majoritet som behövdes för att den skulle bli en rekommendation för förhandlarna. ”Motresolutionen” av De gröna/S&D och GUE, som inte gick till omröstning, fick starkt stöd och kommer med all säkerhet att läsas av förhandlarna. Vi lyckades undvika det allra värsta i kompromissförslaget från PPE, ECR och ALDE.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi motsätter oss starkt frihandelsavtalet mellan EU och Indien, för även om Indien går framåt när det gäller arbetsskydd och hälsa på arbetsplatsen och i kampen mot plagiat måste vi komma ihåg att Indien fortfarande är en illojal konkurrent mot våra företag. Som exempel kan nämnas att när Indien fick ta emot en anmärkning från Världshandelsorganisationen om den tulltaxa på 500 procent som man tillämpade på europeiska viner, lyckades man kringgå den på ett ohederligt sätt genom att låta enskilda indiska stater införa samma tulltaxor. Vi måste också vara medvetna om den negativa ekonomiska effekt som ytterligare liberalisering av handeln med Indien kan få genom att EU exporterar 1,9 procent av sina tjänster till Indien medan Indien exporterar 11,6 procent av sina tjänster till oss. Detta visar klart att avtalet är tio gånger bättre för Indien än för Europa.
Marc Tarabella (S&D), skriftlig. – (FR) Jag och mina kolleger från den socialdemokratiska gruppen i Europaparlamentet röstade emot resolutionen som behandlar förhandlingar om frihandelsavtal mellan EU och Indien, eftersom man i resolutionen inte tillräckligt beaktar de sociala standarder som alla handelsavtal måste följa.
Enligt den indiska icke-statliga organisationen ”Rädda Barnen” arbetar fortfarande uppskattningsvis 60 miljoner barn på fält, restauranger eller fabriker i Indien. Jag beklagar att den konservativa majoriteten i Europaparlamentet har vägrat att ta ställning till detta sakernas tillstånd genom att tillbakavisa ett ändringsförslag som underströk Europaparlamentets oro över att man använder sig av barnarbete, där barnen ofta får arbeta under farliga och ohälsosamma förhållanden. Vi har också uppmanat kommissionen att ta upp det här problemet under förhandlingarna om frihandelsavtalet, och vi anmodade den indiska regeringen att göra sitt yttersta för att utrota de bakomliggande orsakerna till detta fenomen och att få ett slut på det.
Genom att tillbakavisa vårt ställningstagande har majoriteten av högern i Europaparlamentet satt de europeiska och indiska kommersiella intressena framför skyddet av barns rättigheter, och jag kan inte stödja detta oacceptabla ställningstagande.
Marie-Christine Vergiat (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Jag röstade emot Europaparlamentets resolution om förhandlingarna om ett frihandelsavtal mellan EU och Indien. Betänkandet är helt i linje med handlingsprogram för ökad liberalisering, i synnerhet inom den offentliga tjänstesektorn, med standarder som har fördärvliga effekter inte bara på tillgången på läkemedelsprodukter utan även på forskningen.
Detta är ytterligare ett fall av ultraliberalism som EU försöker tvinga på alla sina partner. Det här är det mest omfattande avtal som någonsin slutits av EU inom det här området, och genom det försöker man snarare skydda de stora multinationella företagens intressen än engagera sig i ett balanserat partnerskap mellan alla inblandade och bidra till Indiens ekonomiska och sociala utveckling.
Det här avtalet är faktiskt inte det initiativ som alla parter vinner på, vilket man försöker få oss att tro i resolutionen.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för det här resolutionsförslaget eftersom det är viktigt att hitta en medelväg mellan multilaterala, bilaterala och plurilaterala avtal. Japan är världens tredje största ekonomi uttryckt som bruttonationalprodukt (BNP). Det är alltså väsentligt att ta upp frågor om investeringar och tjänstehandel i alla handelsöverläggningar med Japan, så att varken europeiska eller japanska bestämmelser som avser att skydda allmänna tjänster och den kulturella mångfalden äventyras genom att marknaden öppnas. Jag anser att det multilaterala handelssystemet, som förkroppsligas av WTO, fortfarande är det tveklöst mest verkningsfulla systemet för att uppnå en öppen och rättvis global handel. Jag upprepar min fasta övertygelse om att EU och Japan bör bidra till ett framgångsrikt avslut på förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha, och jag hoppas att de bilaterala förhandlingarna inte ska störa detta mål. Slutligen vill jag insistera på att det ska finnas effektiva skyddsåtgärder som förebygger kraftig ökning av importer som resultat av den eventuella liberaliseringen av handeln mellan EU och Japan, vilket allvarligt skulle skada, eller riskera att skada, den europeiska industrin.
Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för resolutionen om handelsförbindelserna mellan EU och Japan. Japan och EU är stora investerare i varandras ekonomier med en kombinerad volym av utländska direkta investeringar till ett värde av 200 miljarder euro 2009. Japan är EU:s sjätte största handelspartner, och EU är Japans tredje största handelspartner. Jag instämmer i vad som sägs om att det är dags att sluta ett frihandelsavtal (FTA) mellan EU och Japan, men att Japan, innan förhandlingarna inleds, måste göra betydande utfästelser om att undanröja icke-tariffära barriärer, som begränsar tillträdet till marknaden för europeiska företag, med andra ord hinder för tillgång till offentlig upphandling, otillräckligt erkännande av internationella standarder för medicintekniska produkter samt förmånsbehandling av nationella marknadsledare inom finanstjänster. De bilaterala handelsvolymerna mellan EU och Japan släpar efter i förhållande till huvuddelen av EU:s handelsutbyte med övriga stora handelspartner på grund av de negativa effekterna av Japans icke-tariffära hinder. Jag stödde resolutionens vision om att ett frihandelsavtal mellan EU och Japan har potential att leda till en ”vinna-vinna”-situation som är fördelaktig för bådas ekonomier.
Kader Arif (S&D), skriftlig. – (FR) Inför toppmötet mellan EU och Japan i slutet av månaden har parlamentet antagit den här resolutionen som ger uttryck för parlamentets syn på handelsförbindelser mellan de båda parterna. Till skillnad från den europeiska högern, som uttalade sig mycket starkt till förmån för att inleda förhandlingar om att sluta ett frihandelsavtal, försvarade jag en mer försiktig strategi. Japan är en handelsmakt som vi som bör närma oss med försiktighet när det gäller liberalisering av handeln. Det var därför som min grupp motsatte sig den nuvarande texten som lades fram av den europeiska högern och i stället underströk behovet av att genomföra specifika konsekvensstudier för att bedöma vad intensivare handelsförbindelser kan ha för konsekvenser för alla berörda sektorer (i synnerhet motorfordonssektorn) och för sysselsättningen i Europa, innan vi inleder några förhandlingar. Samtidigt betonade vi problemet med icke-tariffära spärrar, som hindrar Europa från tillträde till japanska offentliga kontrakt. Det är faktiskt alldeles fel att EU, som är den region i hela världen som är mest öppen för utländska investeringar, inte får agera på sina industrialiserade partners marknader på rättvisa villkor.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet eftersom jag till fullo instämmer i att EU kan och måste hjälpa landets ekonomi till en snabb återhämtning efter den naturkatastrof som just har drabbat Japan och som var den största i landets historia. I betänkandet uppmanas kommissionen att upprätta ett specialsystem enligt vilket EU, via olika aspekter av internationell handel, i framtiden ska kunna hjälpa länder som drabbas av naturkatastrofer. Specifikt i fråga om Japan innehåller parlamentets resolution ett förslag om att man ska utnyttja de möjligheter som erbjuds genom internationell offentlig upphandling och tjänstemarknader, särskilt eftersom man insett att EU:s och medlemsstaternas intresse för dessa områden har ökat. Det finns fortfarande många hinder för offentlig upphandling och handelstjänster på grund av nationella lagbestämmelser, och i betänkandet framläggs förslag om att undanröja sådana hinder genom att försöka förstå varandras anpassningssystem. I betänkandet uppmärksammar man inte att frågor om investeringar och handel med tjänster måste tas upp i handelsöverläggningarna med Japan, för att säkerställa att varken de europeiska eller de japanska bestämmelserna till skydd för allmänna tjänster och den kulturella mångfalden tar skada av att marknaden öppnas.
Vito Bonsignore (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för det gemensamma resolutionsförslaget om handelsförbindelser mellan EU och Japan. År 2009 stod EU och Japan tillsammans för ca 20 procent av världsekonomin, och 2010 var den bilaterala handeln värd 120 miljarder euro. Mot bakgrund av dessa siffror menar jag att vi snarast borde starta förhandlingar om frihandelsavtal för att uppmuntra ett närmare samarbete mellan dessa båda handelspartner och för att de ska kunna möta gemensamma utmaningar tillsammans, t.ex. den ekonomiska världskrisen och Kinas snabba politiska och ekonomiska uppgång.
Förutsättningen för att inleda förhandlingar och stärka handelsförbindelserna är fortfarande att Japan måste undanröja icke-tariffära barriärer och barriärer som hindrar tillträde till kontrakt till offentliga upphandlingar i Japan. Under den inledande fasen bör kommissionen dessutom fokusera på att undanröja de hinder som står i vägen för europeiska små och medelstora företag.
George Sabin Cutaş (S&D), skriftlig. – (RO) Jag har beslutat att under omröstningen om handelsförbindelser mellan EU och Japan rösta för den resolution som framlagts av den politiska grupp som jag tillhör. I resolutionen understryks behovet av att undanröja icke-tariffära barriärer som kännetecknar den japanska marknaden och att avreglera tillträde till marknaden för offentliga upphandlingar i Japan innan ett frihandelsavtal undertecknas med detta land.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Handelsförbindelserna mellan länderna i Europa och Japan går flera århundraden tillbaka och har blivit tätare efter andra världskrigets slut.
Japan har blivit en av världshistoriens märkligaste framgångssagor om ekonomisk och social återhämtning, och är i dag ett respekterat land som är värt vår beundran. De tragiska händelser som drabbat landet manar oss till solidaritet med våra partner. Den uthållighet och det mod som Japans befolkning visat när de ställts in för svårigheter borde inspirera ett Europa som kan verka alltför självupptaget och där man inte vet så mycket om vad som händer på andra sidan gränsen.
Jag anser att båda parter skulle ha mycket att vinna på ett frihandelsavtal (FTA) som kan stärka deras handelsförbindelser och undanröja barriärer som orättvist har hindrat förbindelserna. Jag beklagar att det fortfarande tycks vara långt kvar innan målet kan förverkligas, och jag hoppas att Europa och Japan ska framhärda i sina försök att nå ända fram.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Europaparlamentets resolutionsförslag gäller ett frihandelsavtal (FTA) mellan EU och Japan, världens tredje största ekonomi uttryckt som bruttonationalprodukt (BNP). Handelsförbindelserna mellan EU och Japan är inte bara viktiga för de respektive ekonomierna; de är fundamentala: år 2009 representerade de mer än en fjärdedel av den globala bruttonationalprodukten och mer än 20 procent av världshandeln. EU är dessutom Japans tredje största handelspartner. Därför röstar jag för betänkandet. Men jag instämmer med föredraganden att EU måste kräva att Japan bland annat undanröjer tariffära barriärer och hinder för offentliga anbudsförfaranden innan förhandlingarna kan börja. Jag anser också att parlamentet måste skicka en positiv signal i efterdyningarna av tsunamin, som ödelade en del av Japans kust med enorma förluster av liv och ägodelar, för att inte nämna kärnkraftsanläggningen i Fukushima.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Visionen bakom resolutionsförslaget klargörs tydligt i förordet. Man anser att det multilaterala handelssystem som införts av Världshandelsorganisationen (WTO) är det lämpligaste ramverket för att reglera och gynna öppen och rättvis handel samtidigt som det verkar för ett framgångsrikt avslut av utvecklingsagendan från Doha.
Det är en vision om så kallad ”fri” handel som ett klassvapen i de stora finansinstitutens och bolagens tjänst, och det understöder ökad exploatering av arbetstagare och befolkning. Det innebär social utslagning, ödelagd produktionskraft, miljödumpning och miljönedbrytning.
Den här handelspolitiken och de avtal som är uttryck för denna politik uppvisar allt större avsaknad av demokratisk legitimitet. De framförhandlas nästan alltid i hemlighet bakom folkets rygg i försök att skyla över de ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna och undgå klar, informerad debatt.
Den här strategin som är till för storföretagens vinster är negativ för människors och arbetstagares behov och är ofördelaktig för företagen i de EU-länder som har den svagaste ekonomin. Vårt enda alternativ är alltså att fördöma resolutionsförslaget med högt och ljudligt avståndstagande.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Förhandlingarna med Japan, som syftar till att stärka handelsförbindelserna, får inte användas som ett klassvapen i de stora finansinstitutens och bolagens tjänst för att understödja ökad exploatering av anställda och människor, ödelagd produktionskraft och nedbrytning av miljön.
EU uppvisar allt större avsaknad av demokratisk legitimitet samtidigt som politiken driver mot höger. EU förhandlar om handelsavtal i hemlighet, utan att ägna en tanke åt att medlemsstaternas befolkningar har suveränitet. Man försöker dölja de enorma ekonomiska och sociala effekter som blir resultatet av denna politik, samtidigt som man underlåter att informera, förklara, diskutera eller beakta folkets åsikt.
Den här strategin som är till för storföretagens vinster är negativ för människors och arbetstagares behov och är ofördelaktig för företagen i de EU-länder som har den svagaste ekonomin. I längden betyder det förlorade rättigheter, arbetslöshet och fattigdom, och de som drabbas är små och medelstora jordbruk, fiskare och små och medelstora företag som alla slutar som offer.
Genom den här profitförblindade strategin begränsar man demokratin och suveräniteten och skapar större beroende i länder som Portugal, där man behöver skapa sysselsättning och producera och skapa välstånd för att höja levnadsstandarden, och där man inte behöver mer avindustrialisering, minskad jordbruksproduktion och minskat fiske.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde det här dokumentet eftersom EU och Japan under 2009 tillsammans representerade mer än en fjärdedel av världens BNP och över 20 procent av världshandeln och eftersom Japan och EU är stora investerare i varandras ekonomier. Rådet och kommissionen har konstaterat att Japans förmåga att undanröja rättsliga handelshinder är en förutsättning för att inleda av förhandlingar om ett frihandelsavtal mellan EU och Japan, vilket skulle främja en närmare ekonomisk integration mellan de båda strategiska handelspartnerna. Det multilaterala handelssystemet, som förkroppsligas av WTO, är fortfarande det tveklöst mest verkningsfulla systemet för att uppnå en öppen och rättvis global handel. Jag anser att EU och Japan bör bidra till ett framgångsrikt avslut på förhandlingarna inom ramen för utvecklingsagendan från Doha. Frihandelsavtalet mellan EU och Japan skulle ge fördelar inte bara i fråga om ökad bilateral handel med varor och tjänster, utan skulle även främja samarbetet kring EU:s övergripande prioriteringar, till exempel samarbetet inom innovation, regleringssamarbete och bekämpning av marknadsmissbruk, och inte minst samarbetet för att bemöta stora miljöproblem osv.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Om Japan visar verklig vilja att eliminera icke-tariffära hinder anser jag att EU bör inleda förhandlingar med Japan i syfte att underteckna ett frihandelsavtal.
Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Några korta veckor efter natur- och kärnkraftskatastrofen i Japan har den europeiska högerfalangen fått den egendomliga idén att hota den japanska regeringen. Syftet är att tvinga Japan att undanröja alla hinder för de europeiska bolagens tillträde till offentliga kontrakt i Japan. Inte ett ord om kärnkraftskatastrofen. Inte ett enda förslag om samarbete för att hjälpa Japan ut ur situationen. Nästan inte en enda rad om solidaritet efter Japans enda kärnkraftskatastrof. Den europeiska högern borde skämmas!
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Den totala summan av bilateral handel mellan EU och Japan, som är den tredje största ekonomin i världen uttryckt som bruttonationalprodukt, uppgick 2010 till 120 miljarder euro. Japan är EU:s sjätte största handelspartner, och EU är Japans tredje största handelspartner. Det finns dock viktig outnyttjad handelspotential. Det är alltså nödvändigt att stärka handelsförbindelserna mellan EU och Japan genom att fokusera på att undanröja icke-tariffära hinder för handel och investering, däribland flera restriktiva bestämmelser och reglerande åtgärder i fråga om europeiska företags tillträde till den japanska marknaden. Ett frihandelsavtal mellan EU och Japan har således stor potential som kan bli till fördel för båda ekonomierna.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Eftersom EU och Japan är nära ekonomiska partner representerar de mer än 20 procent av världshandeln, men de bilaterala handelsvolymerna är inte så stora som de skulle kunna vara. EU:s exporter till Japan, i förhållande till Japans bruttonationalprodukt, är mindre än 2 procent, avsevärt lägre än förhållandet i EU:s övriga huvudmarknader (USA, Kina, Korea och Indien). Det finns därför en avsevärd orealiserad ekonomisk potential som skulle kunna utforskas genom att förstärka handelsförbindelserna mellan de båda blocken. Bilaterala eftergifter bör genomföras under förhandlingarna. Det är oacceptabelt att inte ha en jämlik omsättning av varor mellan EU och Japan. Jag röstade för.
Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) I dag har Europaparlamentet antagit en resolution om handelsförbindelserna mellan EU och Japan. Av resolutionen framgår att EU och Japan är mycket viktiga handelspartner för varandra. I resolutionen tar man upp Världshandelsorganisationens system, att EU och Japan tillsammans representerade en fjärdedel av världens bruttonationalprodukt 2009 och att den bilaterala handeln mellan de båda regionerna 2010 värderades till 120 miljarder euro.
I resolutionen betonas att EU ställer sig mycket positivt till att sluta ett frihandelsavtal med Japan men att Japan, innan detta kan ske, måste undanröja icke-tariffära barriärer och hinder för att utveckla samarbetet. I resolutionen betonas också – och det ser jag som ett mycket viktigt drag i samarbetet mellan EU och Japan – att man under handelsprocessen ska beakta miljöskydd och gynna åtgärder för att motverka klimatförändringen samt upprätthålla miljömässiga och sociala standarder. Man uppmärksammar också det nyligen inträffade kärnkraftshaveriet, som fortfarande inte är helt under kontroll. För närvarande kan man alltså inte utvärdera den fulla omfattningen av den kris som drabbat Japan, och det finns inget berättigande att påskynda förhandlingarna om ett frihandelsavtal. Just nu behöver Japan reellt stöd.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Det regelbaserade multilaterala handelssystem som införts av Världshandelsorganisationen (WTO) är det lämpligaste ramverket för att reglera och främja öppen och rättvis handel, och från EU är man positiv till att införliva utvecklingsländerna i det internationella handelssystemet. Samtidigt är bilaterala avtal som det vi analyserar just nu specifika mekanismer som kan bidra till att uppnå de nämnda målen. Jag röstade för resolutionen om handelsförbindelser mellan EU och Japan eftersom jag är övertygad om att frihandelsavtalet (FTA) mellan EU och Japan har potential att gagna båda dessa ekonomier. En öppen och rättvis handel är ett kraftfullt verktyg för att skapa mer tillväxt och ett välmående samhälle, genom att utnyttja de komparativa fördelarna i de respektive ekonomierna och de potentiella synergieffekter som uppstår till följd av ökad ekonomisk integration och nya insatser för en kunskapsdriven ekonomi. Det innebär en förstärkning av EU–Japan-marknaden som tillsammans redan utgör mer än en fjärdedel av den globala bruttonationalprodukten (BNP) och mer än 20 procent av världshandeln.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Vår grupp har inte undertecknat och stöder inte den här resolutionen, och vi har presenterat vår egen resolution, där vi bland annat framför följande: ”1. Europaparlamentet uttrycker största sympati för det mod och den beslutsamhet med vilken det japanska folket mötte katastrofen den 11 mars och dess förfärliga följder och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med alla medel hjälpa Japan att återuppbygga det sociala och ekonomiska livet. 2. Europaparlamentet anser att fortsatta och fördjupade pågående handelsförbindelser mellan EU och Japan kan spela en viktig roll i detta avseende och uppmanar kommissionen att koncentrera alla insatser till att säkerställa detta. 3. Europaparlamentet betraktar det multilaterala handelssystemet som förkroppsligas i WTO som den ojämförligt mest effektiva ramen för att uppnå rättvisa och opartiska handelsregler på global bas.”
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Vi stöder texten om handelsförbindelser mellan EU och Japan, eftersom Japan säkerställer skydd och respekt för arbetstagarna och för den globala ekonomin, trots att Japan är ett tredjeland. Att minska och förenkla reglerna och att göra rättvis öppen handel enklare kan inte annat än förbättra Japans förbindelser med Europa. De ömsesidiga investeringarna i de båda ekonomierna värderas till 200 miljarder euro per år. EU är Japans tredje största handelspartner, och Japan är i sin tur EU:s sjätte största handelspartner. I betänkandet efterlyser man också en bedömning av eventuella negativa effekter som sådana beslut kan medföra, men vi menar att undanröjande av hinder för handel och investeringar inte kan vara annat än positivt. Därför har vi röstat för betänkandet.
Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) Jag röstade för den muntliga frågan om handelsförbindelser mellan EU och Japan, med tanke på att Japan är en av de stora investerarna i EU. Bortsett från det är Japan den sjunde destinationen för europeisk export. Att fortsätta dialogen med Japan är ett helt och hållet positivt drag. Att jämna ut våra skillnader blir ett viktigt bidrag till våra respektive ekonomier. Men vi måste också fokusera på att minska tullsatserna och de regleringsåtgärder som hör ihop med dem.
Jarosław Leszek Wałęsa (PPE), skriftlig. – (PL) Jag stöder helhjärtat utvecklingen av handelssamarbete mellan EU och Japan, som ska leda till slutande av ett bilateralt frihandelsavtal. Den totala summan av den bilaterala handeln mellan EU och Japan 2010 uppgick till 120 miljarder euro, vilket visar att båda sidor är oerhört betydelsefulla för varandra som partner. Japan är EU:s sjätte största handelspartner, och EU är Japans tredje största handelspartner. Japan och EU är stora investerare i varandras ekonomier med en kombinerad volym av utländska direkta investeringar till ett värde av 200 miljarder euro 2009. Det finns också anledning att understryka att den snabba ekonomiska tillväxten i utvecklingsländerna (Brik), den ekonomiska nedgång som blev resultatet av finanskrisen och det pressande behovet att få tillträde till råmaterial och förnybara energikällor, är absoluta fundamentala utmaningar som är gemensamma för båda parter, vilket gör att förhandlingarna är en ännu mer brådskande angelägenhet.
I de dokument där man behandlar ändamålet med resolutionen har både rådet och kommissionen uttalat att förutsättningen för att inleda förhandlingar är att Japan undanröjer de regleringsmässiga handelshindren, i synnerhet icke-tariffära hinder som lägger en betydande begränsning på de europeiska entreprenörernas tillträde till den japanska marknaden. Jag anser att vi bör påskynda processen på de högsta beslutsfattarnivåerna, vilket skulle leda till tätare handelsförbindelser mellan dessa båda strategiska partner.
Artur Zasada (PPE), skriftlig. – (PL) Japans villighet att inleda bilaterala samtal om ett frihandelsområde med EU innebär en möjlighet för oss att bygga upp närmare politiska förbindelser och öka de ekonomiska fördelarna för både EU och Japan. Med tanke på att Japan bara är EU:s sjätte största handelspartner är Japans potential till samarbete med EU på området för handel och investeringar fortfarande outnyttjad. Den främsta stötestenen som gör det avsevärt svårare för europeiska företag att få tillträde till den japanska marknaden är icke-tariffära handelshinder. Som ledamot av utskottet för transport och turism är jag säker på att luftfartsindustrin är en av de sektorer där samarbete om handel samt forskning och utveckling skulle ha ömsesidiga fördelar för såväl den europeiska som den japanska ekonomin. Jag anser att flygtekniksektorn skulle kunna bli en föregångare när det gäller samarbete mellan EU och Japan.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta förslag. Med tanke på hur omfattande både hoten och EU:s totala skogsareal är behövs det ökade anslag till skogarna inom den gemensamma jordbrukspolitiken genom andra pelaren. En förutsättning för denna anslagsökning är att det finns nationella skogsbruksplaner och operativa förvaltningsplaner som tar med både EU:s strategi för biologisk mångfald och långtidsperspektiv för skogsbruksprojekt inom hållbart skogsbruk. Rätten att få stöd bör utvidgas till att också omfatta offentliga aktörer och producentgrupper. Utbetalningarna bör övergå till att bli arealbaserade och omfatta bevarandeåtgärder både på platsen och utanför den. Ett aktivt hållbart skogsbruk bör klart och tydligt prioriteras och tas med som ett led i all forskning och praxis, varvid det också bör tas hänsyn till att 40 procent av EU:s skogar är offentligägda. Bevarandet av arter bör, tillsammans med plantskolepraxisen, utvidgas till att omfatta mikrob- och svamparter med anknytning till skogen. Aktiv stimulans bör ges till forskning kring mykorrhizasymbios på plats. Betalningarna för ekosystemtjänster bör formaliseras inför nästa budgetplan, utgående från lyckade skogs- och vattenprojekt. Skogens anpassningsförmåga och motståndskraft bör ägnas särskild uppmärksamhet då det inrättas en EU-fond för anpassning till klimatförändringarna.
Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (LT) Jag röstade för denna resolution om kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information i EU: Att förbereda skogen för klimatförändring. Europaparlamentet godkände de bestämmelser som fastställs i denna grönbok. EU:s skogsstrategi bör emellertid stärkas, eftersom målet är att bättre förvalta och bevara skogarna. Denna strategi bör inriktas både på skogsskydd och på ett hållbart utnyttjande av timmerresurserna, eftersom skogarna ger lösningar på de problem som förknippas med klimatförändringar. Det bör påpekas att skogsstrategin i enlighet med subsidiaritetsprincipen även fortsättningsvis bör vara en angelägenhet främst för medlemsstaterna. EU bör emellertid vidta åtgärder för att stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas skogspolitiska initiativ, med hänsyn till olika regionala förhållanden. Målet med denna politik är att säkra en hållbar utveckling inom skogsbrukssektorn och samtidigt bidra till att förhöja EU-medborgarnas livskvalitet och främja utveckling av landsbygdsområden.
Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Skogar utgör de största kolsänkorna och fyller en mycket viktig funktion i kampen mot klimatförändringarna. Skogar och trädbevuxen mark täcker 42 procent av EU:s yta. Skogar utgör biosfärer som lagrar kol och är särskilt viktiga för miljöbevarande och skydd mot naturkatastrofer. Alla dessa aspekter är oerhört viktiga inte bara för EU-medborgarnas livskvalitet, utan också för jordbruk och landsbygdsutveckling. Jag vill betona att ett hållbart skogsbruk är avgörande för att EU ska uppnå sina klimatmål och för att ta upp koldioxid från atmosfären.
Dessutom står skogsindustrin för över 2 miljoner arbetstillfällen, vilket bidrar till ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag anser att EU måste stärka sin strategi för att förbättra den hållbara förvaltningen och bevarandet av skogarna.
Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (GA) Skogsbrukssektorn livnär miljontals människor i EU, bland annat företagare, jordbrukare och 16 miljoner skogsägare. För närvarande är 2 miljoner personer anställda inom skogsbrukssektorn i EU, mestadels på små och medelstora företag, och sektorn omsätter 300 miljarder euro per år. Bara på Irland uppskattas 16 000 personer vara anställda inom skogsbrukssektorn. Skogsbruket bidrar till ekonomisk tillväxt, skapar möjligheter till tillväxt och sysselsättning i landsbygdsområden och främjar landsbygdsutveckling genom att skapa lokala möjligheter till företagande och turism. Skogarna är en värdefull resurs för jordbrukssektorn, miljön och den biologiska mångfalden, särskilt genom sina ekosystem och genom att de bevarar markens bördighet och skyddar den mot erosion. Det finns avsevärda möjligheter till utveckling inom det europeiska skogsbruket när det gäller koldioxidinfångning och koldioxidlager. Jag välkomnar det som sägs i betänkandet om erkännande av skogsbrukets socioekonomiska och miljömässiga betydelse och kravet på att kommissionen ska anta en konsekvent strategi för att hjälpa sektorn att nå sin fulla potential.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. Skogar och trädbevuxen mark täcker mer än 42 procent av EU:s yta. Skogsindustrin har en omsättning på över 300 miljarder euro och står för över 2 miljoner arbetstillfällen, mestadels på landsbygden. På så sätt bidrar skogsbruket till ekonomisk tillväxt, sysselsättning och välstånd genom att tillhandahålla timmer och möjligheter till turism. EU:s skogar står inför stora hot på grund av klimatförändringar, nya skadedjur, ökande risk för bränder (särskilt i Medelhavsområdet) och mänsklig verksamhet (växande efterfrågan från energisektorn på biomassa från trä), vilket orsakar avskogning. Jag instämmer i att kommissionen och medlemsstaterna måste göra mer för att miljö- och livskvalitetsmålen i handlingsplanen för skogar ska uppnås, eftersom genomförandet av dessa fortfarande släpar efter. EU:s skogsbruksstrategi och handlingsplan för skogar behöver dessutom uppdateras så att de tar hänsyn till klimatförändringarna och mer allmänna frågor som rör skogsskydd.
Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Att framgångsrikt ena södra och norra Europas skogspolitik för att uppnå en konsekvent EU-omfattande strategi är en utmaning och på intet sätt enkelt. Genom att anta detta betänkande har vi emellertid betonat behovet av starkare engagemang för miljöskydd inom skogspolitiken. Vi har också lyft fram den utmaning som klimatförändringarna utgör för våra skogar. Jag är visserligen inte säker på att vi behöver ett lagstiftningsinitiativ som förbjuder bebyggelse av mark som frigjorts genom bränder, men jag är för en diskussion om handfasta, långsiktiga lösningar som bidrar till att hejda det fruktansvärda fenomenet med skogsbränder som anläggs för att röja mark och kunna bebygga den.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande eftersom det utgör Europaparlamentets reaktion på den grönbok som offentliggjordes av kommissionen i avsikt att inleda ett offentligt samråd om skogsskydd och förbereda skogarna i hela EU för klimatförändring. I betänkandet välkomnar parlamentet kommissionens grönbok och kräver att EU:s skogsbruksstrategi ska uppdateras med full hänsyn till tillämpningen av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna samt till klimatförändringarna och mer allmänna frågor som rör skogsskydd. Parlamentet bekräftar också än en gång sin inställning att det behövs ökad finansiering för skogsskyddsåtgärder via pelaren för utveckling av landsbygden inom den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt med tanke på de nya utmaningar som följer av klimatförändringarna. Även andra möjliga finansieringskällor föreslås i betänkandet, bland annat att överväga möjligheten att betala företag för ekosystemtjänster som bidrar till bevarande av biologisk mångfald och skogsskydd. Bland många andra åtgärder, som att stärka samordningen på EU-nivå och informationsutbytet mellan medlemsstaterna, uppmanas kommissionen också att överväga att lägga fram ett lagstiftningsförslag som förbjuder bebyggelse av mark som frigjorts genom bevisat anlagda bränder.
Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) I handlingsplanen för skog, som antogs 2006, fastställs fyra viktiga mål. Men de har inte fått tillräcklig uppmärksamhet var för sig, vilket framgår av halvtidsutvärderingen av genomförandet. De stora bristerna handlar om att öka skyddet och bevarandet av den biologiska mångfalden och att upplysa om att 66 procent av skogslivsmiljöerna har en ogynnsam status. I praktiskt avseende visar slutsatserna att fokus har legat på att förbättra konkurrenskraften på lång sikt, medan målsättningarna att förbättra miljön och livskvaliteten och att främja samarbete och kommunikation inte har uppfyllts i tillräckligt hög grad. Miljontals arbetstagare, entreprenörer och 16 miljoner skogsägare tjänar sitt levebröd på skog. De skogsbruksbaserade industrierna i EU ger mer än 2 miljoner jobb, mestadels inom små och medelstora företag, och har en omsättning på 300 miljarder euro. Dessutom är över 350 000 personer anställda inom skogsbruket.
Utifrån detta perspektiv är det viktigt att fullfölja de mål som fastställs i skogsbruksstrategierna. Detta, kombinerat med klimatförändringen, utgör tillräckliga skäl för att mobilisera alla EU-medlemsstater och göra lika stora, och konsekventa, ansträngningar för att förvalta unionens skogar. Dessa åtgärder måste backas upp med anpassningar till energi-, industri-, handels-, forsknings- och sammanhållningspolitiken, inklusive regionalpolitiken och Solidaritetsfonden.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Europas stora skogsområden skapar omfattande affärsverksamhet och sysselsättning inom EU. Med detta i åtanke, och med tanke på hur stor betydelse dessa grönområden har för miljön, anser jag att åtgärder måste vidtas för att bekämpa de negativa effekter av klimatförändringen som har registrerats på global nivå under senare år. Detta är av avgörande betydelse för att trygga Europas skogar, med alla de fördelar som detta medför. Jag välkomnar därmed kommissionens initiativ i form av en grönbok om skogsskydd. För att vi ska kunna agera effektivt krävs förståelse för den skada som våra skogar under senare tid har tillfogats av den nya globala klimatsituationen, huvudsakligen genom stormar, ökad risk för skogsbränder, skadegörare och svampsjukdomar.
Carlos Coelho (PPE), skriftlig. – (PT) Skogar och trädbevuxen mark täcker över 42 procent av EU:s areal. Trots att ungefär 500 000 hektar av EU:s skogar går förlorade årligen till följd av skogsbränder och olaglig avverkning förefaller den långsiktiga trenden vara att skogstäcket i EU ökar stadigt.
Även om skogsbrukspolitiken främst är en fråga för medlemsstaterna är det ändå EU:s ansvar att samordna och komplettera medlemsstaternas initiativ och skogsprogram och att tillföra mervärde och definiera en gemensam EU-strategi och handlingsplan. Ett ökat skogsskydd borde utgöra en del av EU:s och medlemsstaternas strategier, framför allt inför klimatrelaterade ytterlighetsfenomen som bränder och översvämningar, jordskred och ökenspridning.
Därför stöder jag inrättandet av nya instrument och ökade medel för åtgärder som utformats för att skydda EU:s skogar, i synnerhet för att bemöta de nya utmaningar som klimatförändringen orsakat. Information om skogsresurser, skogarnas tillstånd och effekterna av klimatförändringen är lika viktiga för att se till att alla beslut som fattas i samband med skogar medför största möjliga socioekonomiska och miljömässiga fördelar.
Vasilica Viorica Dăncilă (S&D), skriftlig. – (RO) Skogarnas ekonomiska, sociala och miljömässiga betydelse på internationell, europeisk, regional och nationell nivå är i allmänhet välkänd och legitimeras i viss mån i internationella avtal och relevanta samarbets- och finansieringsprogram. Klimatförändringarna har en enorm inverkan på skogen i alla regioner i Europa, men med olika intensitet. Reformer av EU:s politiska strategier i samband med skogar får inte bara reduceras till vilka utmaningar som klimatförändringen utgör, utan måste också ta hänsyn till på vilka sätt skogen bidrar till en hållbar utveckling på regional, europeisk och global nivå. En annan aspekt gäller de instrument och system som finns på EU-nivå till stöd för skogssektorn, och som är av mycket lättviktig natur jämfört med sådana som tillämpas inom andra näringslivssektorer med tanke på hur mycket skogarna bidrar och kommer att bidra till att uppnå målen för en hållbar utveckling. Reformer av EU:s politiska strategier i samband med skogar får dock inte bara reduceras till de utmaningar som klimatförändringen utgör, utan måste också ta hänsyn till på vilka sätt skogen bidrar till en hållbar utveckling på regional, europeisk och global nivå.
Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) I Kriton Arsenis betänkande framgår Europaparlamentets engagemang i skogsbrukspolitiken. I texten betonas behovet av att planera tillräckliga och ambitiösa ekonomiska resurser för framtiden. Därför stöder jag antagandet av denna text och bekräftar samtidigt mitt stöd för godkännandet av ett särskilt finansiellt instrument till skydd för unionens skog.
Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Över 42 procent av unionens areal täcks av skog. Trävaruindustrin ger totalt två miljoner arbetstillfällen, mestadels inom små och medelstora företag, och har en omsättning på 300 miljarder euro. 350 000 personer är anställda inom skogsbruket. Kvoten mellan avverkning och tillväxt är stabil över hela unionen och ligger runt 60 procent, men denna kvot beräknas öka till mer än 100 procent i vissa länder, vilket innebär en minskning av timmer på rot efter 2010.
Jag är övertygad om att en hållbar förvaltning av skogen är nödvändig om unionens skogar ska kunna fortsätta att uppfylla sin ekonomiska, ekologiska och sociala funktion. Det är anledningen till att jag har uppmanat kommissionen att lägga fram förslag som syftar till att komplettera förordning (EU) nr 995/2010 om timmer för att garantera att allt timmer och alla produkter av sådant timmer som finns på den europeiska marknaden kommer från hållbart förvaltade skogar. Kommissionen och medlemsstaterna måste göra hållbart skogsbruk obligatoriskt inom EU.
Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om att ”förbereda skogen för klimatförändring”. Med tanke på skogens möjlighet till anpassning till och begränsning av klimatförändringarna och dess ekonomiska, sociala och miljömässiga värde måste EU:s politik på området för hållbar utveckling och skogsskydd stärkas, framför allt i fråga om lagstiftning om förebyggande och hantering av risker för skogsbränder.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Skogar och trädbevuxen mark täcker i nuläget över 42 procent av EU:s areal. Skogen tillhandahåller 2 miljoner arbetstillfällen, mestadels inom små och medelstora företag (SMF), och har en omsättning på 300 miljarder euro. Dessa siffror speglar det grundläggande behovet av en effektiv unionspolitik för skogen och för dess användning och hållbarhet, inte bara från miljösynpunkt utan också som en mycket viktig ekonomisk resurs.
När det gäller diskussionen om skydd av skogen som en ekonomisk och miljömässig resurs anser jag, som portugis, att bekämpningen av skogsbränder – något som mitt land många gånger har drabbats hårt av – måste vara en huvudprioritering för all europeisk politik på detta område.
Vad gäller nationella skogsbruksplaner vill jag, även om jag stöder utarbetandet av sådana, uppmärksamma er på bristerna i dem. Nationella skogsbruksplaner måste förverkligas och faktiskt nå skogen, så att de verkligen blir så effektiva som vi har tänkt oss.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande behandlas kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information i EU: Att förbereda skogen för klimatförändring. Skogar och trädbevuxen mark täcker i nuläget över 42 procent av EU:s areal, är en viktig källa för intäkter med en årsomsättning på över 300 miljarder euro och tillhandahåller mer än 2 miljoner arbetstillfällen. Dessutom är skogen nödvändig för oss alla, och den är en del av vår identitet. Under senare tid har vi sett hur katastrofer och stormar hotat skogen. Om skogen inte fanns skulle följderna av klimatförändringen bli ännu allvarligare. Men trots dess betydelse har den inte beviljats den ekonomiska investering som den förtjänar.
Jag välkomnar antagandet av detta betänkande, i vilket försummelsen av denna sektor uppmärksammas och där erkännande och uppskattning krävs av den mångfald av arter som finns i EU och av behovet att genomföra en modern och aktiv skogsbrukspolitik, som kan dra fördel av området biomassa och av koldioxidkrediter samt av traditionell verksamhet.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Skogar och trädbevuxen mark täcker i nuläget över 42 procent av EU:s areal och är ett levebröd för miljontals arbetare. Att skydda skogens arv är viktigt för befolkningarnas välfärd och bidrar till att skapa arbetstillfällen i landsbygdsområden. Detta är oskiljaktigt från att förebygga skogsbränder: katastrofer som varje år decimerar stora skogsområden i södra Europa, i synnerhet i Portugal. Vi måste följa upp de rekommendationer om förebyggande av naturkatastrofer som nyligen antogs i parlamentet.
I betänkandet intas ett allmänt förhållningssätt till skogsfrågan, och det fokuseras på vissa aspekter som anses viktiga. Teori måste dock omsättas i handling, framför allt när det gäller att mobilisera tillräckliga ekonomiska resurser genom unionens stödprogram och när det gäller åtgärder för att möjliggöra övervakning av skogarnas ekologiska och fytosanitära tillstånd och, i nödvändiga fall, omklassificering av dem, inbegripet återbeskogning.
Vi måste också ge Natura 2000 finansiella medel att styra och effektivt arbeta vidare med sina mål, med tanke på att många skogsområden täcks av detta nät. Det är också nödvändigt att erkänna ekosystemens mångfald i de europeiska skogarna, och mångfunktionaliteten hos många av dem, som Medelhavsområdets betesmarker med blandat jord- och skogsbruk.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) I betänkandet intas ett allmänt förhållningssätt till skogsfrågan, och fokus ligger på vissa aspekter som vi anser vara viktiga. Teori måste dock omsättas i handling, framför allt när det gäller att mobilisera tillräckliga ekonomiska resurser genom unionens stödprogram och när det gäller åtgärder för att möjliggöra övervakning av skogarnas ekologiska och fytosanitära tillstånd och, i nödvändiga fall, omklassificering av dem, inbegripet återbeskogning. Natura 2000 måste också få de finansiella medel som krävs för förvaltningen av det och för att man effektivt ska kunna arbeta vidare med sina mål.
Skogar och trädbevuxen mark täcker i nuläget över 42 procent av EU:s areal och är ett levebröd för miljontals arbetare. Skogsskydd är ett viktigt bidrag till befolkningarnas välfärd och bidrar till att skapa arbetstillfällen i landsbygdsområden. Detta är oskiljaktigt från att förebygga skogsbränder: katastrofer som varje år decimerar stora skogsområden i södra Europa, i synnerhet i Portugal. Vi måste följa upp de rekommendationer om förebyggande av naturkatastrofer som nyligen antagits.
Det är också nödvändigt att erkänna ekosystemens mångfald i de europeiska skogarna, och mångfunktionaliteten hos många av dem, som Medelhavsområdets betesmarker med blandat jord- och skogsbruk.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Skogar och annan trädbevuxen mark täcker över 42 procent av EU:s areal och är ett levebröd för miljontals arbetstagare, entreprenörer och 16 miljoner skogsägare. Industrier inom skogssektorn ger mer än 2 miljoner arbetstillfällen, och 350 000 personer är anställda inom skogsbruket. Till den gemensamma politik som inverkar på skogsskyddet hör miljöpolitik, energi-, industri- och handelspolitik samt sammanhållningspolitik, inklusive regionalpolitik och Solidaritetsfonden. Med tanke på omfattningen av hoten och av det totala trädbevuxna området i EU bör finansieringen ökas, stödberättigandet bör utökas till offentliga organ och producentgrupper och stödbelopp bör betalas på grundval av areal och täcka skyddsåtgärder.
Pat the Cope Gallagher (ALDE), skriftlig. – (GA) I förra veckan orsakade skogsbränder i Irland – av en omfattning som inte upplevts på länge – stor förstörelse av markområden i Donegal, Sligo och andra regioner i landet.
Det är de lokala myndigheterna som, med hjälp av den nationella regeringen, ska ta ansvar för sådana händelser. Det är en fråga om subsidiaritet. I samband med de bränder som uppstod i Irland nyligen måste den irländska regeringen göra en fullständig bedömning av skadorna i syfte att stödja dem som drabbats. Det måste inrättas en krisplan för skogsbränder, liknande den som redan finns för trafikolyckor och översvämningar, med som syfte att garantera ett bättre agerande vid sådana här situationer i framtiden.
Sammanfattningsvis måste mer stöd ges till Donegals grevskapsråd för betalning av de exceptionella kostnader som kommer att uppstå.
Elisabetta Gardini (PPE) , skriftlig. – (IT) Fyrtiotvå procent av hela EU:s areal täcks av skogar och trädbevuxen mark. Skogsindustriernas intäkter överskrider 300 miljarder euro och ger sysselsättning åt omkring två miljoner människor. Vi måste ha dessa siffror i åtanke för att förstå hur viktig en europeisk strategi för ett hållbart skogsbruk är, och för att kunna skydda detta betydelsefulla europeiska arv på ett mer effektivt sätt. Vi måste komma ihåg vilken viktig roll som skogen spelar i fråga om socioekonomiska tjänster, och dess mycket betydelsefulla roll i kampen mot klimatförändringarna. Därför måste vi omedelbart förbättra vår förmåga att förebygga skogsbränder, eftersom de fortsätter att förstöra mer än 400 000 hektar skog varje år. För att göra detta är det viktigt att förbättra insamlingen av information om skogarna, öka forskningen och framför allt uppmuntra medlemsstaterna att utbyta kunskap och erfarenheter, med början utifrån en gränsöverskridande synvinkel. I detta läge vill jag understryka betydelsen av det arbete som utförs av det europeiska informationssystemet för skogsbränder (Effis) och framför allt betydelsen av global övervakning för miljö och säkerhet (GMES), som omfattar kartläggning och övervakning av skog.
Françoise Grossetête (PPE), skriftlig. – (FR) Europaparlamentet har sänt ett kraftfullt politiskt budskap för att betona vikten av en hållbar förvaltning av skogen. Det finns ett akut behov av att införa de rekommendationer som rör motverkande av katastrofer. Skogsbränder utgör verkligen ett av de största hoten mot de europeiska skogarna och deras ekosystem.
Att skydda skogen mot klimatet bidrar också till att upprätthålla skogsindustrin och dess konkurrenskraft. Med en omsättning på över 300 miljarder euro ger trävaruindustrin i Europa mer än 2 miljoner arbetstillfällen och är en viktig tillväxtresurs.
Avslutningsvis är det mycket viktigt för debatter om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 att ta hänsyn till den roll som skogen spelar. Landsbygdsproducenter och offentliga organ måste vara behöriga att vidta åtgärder på området skogsbruk inom ramen för den andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken: EU måste stödja plantering av skog inom ramen för nationella landsbygdsutvecklingsprogram.
Roberto Gualtieri (S&D), skriftlig. – (IT) Specificeringen av en europeisk strategi för skogsskydd utgör en del av EU:s allmänna åtagande i fråga om kampen mot klimatförändringen. Särskilt positiva punkter i det betänkande som har antagits är förslaget om en särskild bestämmelse om förbud mot bebyggelse av mark som frigjorts genom bevisat anlagda bränder, och kravet på lämplig finansiering av skogsbruksstrategier, som i nuläget ligger på en mycket låg nivå. Slutligen är också kravet på lämpliga hållbarhetskriterier för biomassa som produceras för att användas som energi betydelsefullt. Därför uppmanar vi kommissionen att fortsätta på den här vägen genom att lägga fram en vitbok om skogsskydd för att ta itu med dessa frågor.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde detta dokument eftersom skogar och annan trädbevuxen mark täcker mer än 42 procent av EU:s yta. Skogen är miljontals arbetstagares, entreprenörers och 16 miljoner skogsägares levebröd. De skogsbruksbaserade industrierna ger mer än 2 miljoner arbetstillfällen, mestadels inom små och medelstora företag. Skogsbruket sysselsätter 350 000 personer. Inom EU är förhållandet mellan avverkning och tillväxt stabilt och ligger på omkring 60 procent. Detta förhållande väntas i flera länder öka till över 100 procent, vilket innebär att bestånden av växande skog kommer att minska efter 2020. Skogarna och skogsbruket i Europa styrs med en rad olika regionala och nationella modeller, som sammanförts efter inriktning på skydd eller produktion. Skogarna fungerar både som naturtillgångar och ekosystem. Det finns förslag om att utarbeta obligatoriska program. Stöd måste också anslås på ett riktat sätt, t.ex. i anknytning till klimatförändringen. Förslagen inbegriper att öka konkurrenskraften på lång sikt, förbättra och bevara miljön, förbättra livskvaliteten och främja samordning och kommunikation. Vi måste göra allt vi kan för att se till att trygga denna resurs och använda den på ett hållbart sätt, så att framtida generationer också kan använda den. Vi bör också bidra till att minska miljöföroreningarna.
Peter Jahr (PPE), skriftlig. – (DE) Skogarna och skogsindustrin bidrar redan på ett betydande sätt till produktionen av lokala råvaror. Skogen är också ett rekreationsområde för många invånare i Europa och spelar en betydelsefull roll när det gäller att förebygga klimatförändringarna. Det finns knappt något annat område där miljömässiga, ekonomiska och sociala funktioner är så nära sammanflätade. Våra skogar står dock inför enorma utmaningar. En av de allra viktigaste är klimatförändringarna. Det är medlemsstaternas uppgift att med hjälp av kommissionen skydda och utveckla våra skogar för framtida generationer, så att de i framtiden kan fortsätta att bidra till våra livsmiljöer, vårt samhälle och vår ekonomi. Det inbegriper att se till att skogarna spelar en permanent och allt viktigare roll i kampen mot klimatförändringarna och i att trygga den ekonomiska grunden för skogsbruket och trävaruindustrierna, så att vi har en tillräcklig träförsörjning i framtiden.
Eija-Riitta Korhola (PPE), skriftlig. – (EN) Det var en lätt uppgift i dag att rösta för betänkandet om skogsskydd och skoglig information i EU: Att förbereda skogen för klimatförändring. Nu står EU:s skogar inför större press än någonsin tidigare, inte nödvändigtvis på grund av klimatförändringarna utan snarare på grund av vissa av de beslut som fattats i EU för att bekämpa dem. Det faktum att vi inom ramen för detta betänkande nu har krävt rättsligt bindande hållbarhetskriterier för energiskapande biomassa är ett viktigt initiativ. EU:s lagstiftning om biobränsle har, tillsammans med lagstiftningen om förnybara energikällor, fört vårt skogsbruk i en ohållbar riktning. Om vi enbart betraktar skogar som en källa till förnybar energi har vi helt missat poängen med att kombinera hållbar industri och miljöskydd. Skogarna är en viktig källa till försörjning och välmående inom gränserna. Därför bör denna värdefulla naturliga källa användas för produktion snarare än för kortsiktig energi. Man bör också komma ihåg att själva trävaruprodukterna binder kol under hela sin livscykel. Vi borde därför undvika att ta genvägar för att försöka nå målen på området för förnybarhet.
Elisabeth Köstinger (PPE), skriftlig. – (DE) Den europeiska skogsindustrin är mer hållbar än så gott som alla andra ekonomiska sektorer. Ägarna av de europeiska skogarna har efterlevt den striktaste lagstiftning för skogar och naturskydd. I det betänkande som lagts fram av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om grönboken om skogsskydd och skoglig information introduceras en upptrappad lagstiftning utan att skogarnas betydelse som skapare av arbetstillfällen och ekonomisk motor medges. I betänkandet krävs att överdrivna hållbarhetskriterier ska tillämpas inom skogsbruket i EU, utan hänsyn till regionala faktorer eller de enskilda ländernas befogenheter. De huvudpunkter som överskrider befogenheterna inom den nationella skogsbrukspolitiken och försvagar skogarna ekonomiskt sett är de bestämmelser som rör träförsörjningen inom Europa. Konceptet ”hållbarhet” har inte heller fastställts helt än. En annan punkt som jag motsätter mig är antydningen att träbiomassa inte är hållbart. Jag anser att vi bör belysa mångfalden hos de skyddsfunktioner och andra användbara funktioner som skogen tillhandahåller och inte följa en ensidig strategi. EU borde anstränga sig mer för att se till att hållbart skogsbruk genomförs i praktiken i Europa och att vi fungerar som en förebild för andra länder.
Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) På grund av skogens betydelse när det gäller att bekämpa klimatkrisen är det hållbara skogsbruket av stor vikt för att garantera att EU når sina klimatmål. EU måste förbättra sin strategi i kampen mot de faktorer som orsakar skogarnas försämrade tillstånd, som okontrollerad skogsskövling, bränder och luftföroreningar. Samtidigt är bevarandet av den biologiska mångfalden, skyddet mot naturkatastrofer och avskiljning av koldioxid från luften avgörande för att förbättra medborgarnas livskvalitet och bevara miljön. Därför anser jag att skogsskyddet i EU måste syfta till att garantera att skogarna uppfyller sina produktiva, socioekonomiska och ekologiska funktioner också i framtiden.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta viktiga betänkande. Skogar och trädbevuxen mark täcker över 42 procent av EU:s ytareal. Miljontals arbetstagare, entreprenörer och 16 miljoner skogsägare tjänar sitt levebröd på skog. De skogsbruksbaserade industrierna ger mer än 2 miljoner jobb, mestadels inom små och medelstora företag, och har en omsättning på 300 miljarder euro. Skogsbruket sysselsätter 350 000 personer. Dessutom är 40 procent av EU:s skogar statsägda. Inom EU är förhållandet mellan avverkning och tillväxt stabilt och ligger på omkring 60 procent. Detta förhållande väntas i flera länder öka till över 100 procent, vilket innebär att bestånden av växande skog kommer att minska efter 2020. Vi måste vidta åtgärder för att skydda skogarna. De europeiska skogarna kan indelas i fem bioklimatzoner, nämligen den boreala zonen, zonen med tempererad oceanisk skog, zonen med tempererad kontinental skog, den mediterrana zonen och bergszonen (5), vilka utgår från Europeiska miljöbyråns skogstypologi och har utvecklats som vägledning för det politiska beslutsfattandet (6).
Véronique Mathieu (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade för detta betänkande om kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information i EU: Att förbereda skogen för klimatförändring. Skogar bör betraktas som avgörande för kampen mot klimatförändringarna. EU måste verkligen trappa upp sin strategi för att bekämpa de fenomen som skadar skogen, som skogsbränder och luftföroreningar. Skogens förmåga att återhämta sig från dessa hot och återta sin normala utveckling trots klimatförändringens påverkan är beroende av den biologiska mångfalden, inte bara bland träd utan också bland alla andra organismer som lever i skogen, framför allt vilda djur. De vilda arter som naturligt slår sig ned i de speciella miljöer som skogen tillhandahåller förtjänar följaktligen särskild uppmärksamhet av skogsägare, eftersom de bidrar till att bevara den biologiska mångfalden.
Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Bevarandet av skogen är av avgörande betydelse för hela mänsklighetens intresse. Det är verkligen synd att den än en gång får tjäna som en förevändning för att främja koldioxidmarknaden. EU:s gröna kapitalism befinner sig i en återvändsgränd. Kapitalism och ekologi är oförenliga.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Skogar och trädbevuxen mark täcker i nuläget över 42 procent av EU:s areal. Det är en industri som ger omkring 2 miljoner arbetstillfällen och har en årsomsättning på 300 miljarder euro. Dessa siffror visar att unionspolitiken för skogen måste göra skogen hållbar, både i miljömässig och ekonomisk mening. Det är bara på det sättet den kan skyddas från de faror den står inför, nämligen bränder, som är den huvudsakliga orsaken till förstörelsen. Detta är framför allt fallet i de sydeuropeiska länderna, och i synnerhet i mitt land, Portugal, som förlorar tusentals hektar skog varje år i bränder.
Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Klimatförändring och skogar är oupplösligt förbundna med varandra. I kampen mot klimatförändringen är det av avgörande betydelse att skydda skogen. Skogen kan utnyttjas bättre i denna kamp, inte bara genom att man förhindrar avverkning, utan också genom beskognings- och återbeskogningsprogram.
Klimatförändringen innebär att alla typer av skog, och skogssektorn som helhet, utsätts för specifika och oförutsebara hot, t.ex. stormar, torka och skogsbränder. Därför är det mycket viktigt att EU stärker sin strategi för att bekämpa dessa fenomen. Ett hållbart skogsbruk måste syfta till att förena aspekter som rör produktion och sådana som rör skogsskydd. Vi måste förvalta skogen på ett hållbart sätt om den också fortsättningsvis ska kunna fylla sina ekonomiska, ekologiska och sociala funktioner.
Vi måste verkligen fästa större uppmärksamhet vid skötseln, balansen och främjandet av de tjänster som skogen tillhandahåller. Att bevara den biologiska mångfalden måste prioriteras i våra politiska åtgärder.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) I betänkandet betonas, som vi vet, att skogen bör betraktas som mycket betydelsefull i fråga om begränsning av och anpassning till klimatförändringarna, och att det är nödvändigt att stärka EU:s strategi för att bekämpa de faktorer som orsakar skador på skogen, dvs. skadegörare, skogsbränder osv. Dessutom fokuseras det på upprättandet av en allmän ram för skogsskydd, nämligen subsidiaritet, de många olika hoten mot olika skogstyper, den centrala rollen för ett hållbart skogsbruk och skogens betydelse för konkurrenskraft och sysselsättning. Jag röstade för betänkandet.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Döende skogar över hela Europa representerar både ett miljöproblem, i form av livsmiljöer och klimatförändring, och ett ekonomiskt problem. De fem miljoner människor som arbetar i skogarna och de 16 miljoner skogsägarna svarar för en årsomsättning på 300 miljarder euro. Befintliga miljömässiga förhållanden har medfört förändringar i europeiska skogar. Vi måste ställa in oss på att bokarna kommer att försvinna helt på lång sikt i Medelhavsområdet och att barrskogens areal kommer att minska överallt i Kontinentaleuropa. Andra faktorer omfattar nya former av skadegörare, vars effekter det ännu är för tidigt att bedöma, och en betydande ökning av risken för skogsbränder.
ICP Skog (det internationella samarbetsprogrammet för bedömning och övervakning av luftföroreningars inverkan på skogen) och EU driver ett av världens största nätverk för miljöövervakning, med som mål att bedöma graden av dessa förändringar och hjälpa till att förstå förhållandet mellan orsak och verkan. Jag lade ned min röst, eftersom de åtgärder som föreslås i betänkandet när det gäller i vilken mån de enskilda medlemsstaterna ska hållas ansvariga och vara delaktiga enligt min uppfattning inte går tillräckligt långt.
Rareş-Lucian Niculescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade mot en del av punkt 36, eftersom den bestämmelse som den innehåller är minst sagt orealistisk. Jag anser inte att vi bör förbjuda byggande på mark som har drabbats av skogsbränder, eftersom den sortens mark i själva verket inte kan användas till något annat. Enligt min uppfattning bör vi inte som allmän regel anföra fall där det förekommit oegentligheter och skada äganderätten för skogsägare som redan har drabbats av en skogsbrand. Jag anser dock att den idé som föreslås i punkt 37 är acceptabel, om att införa ett sådant förbud på mark som frigjorts genom bevisat anlagda bränder. Men i detta avseende tror jag att vi skulle kunna drabbas av negativa följder, eftersom mordbrännaren inte nödvändigtvis är markägaren och jag då inte förstår varför markägaren ska straffas.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I kommissionens grönbok med titeln ”Skogsskydd och skoglig information i EU: Att förbereda skogen för klimatförändring” framgår Europaparlamentets oro i denna fråga.
Skogar och trädbevuxen mark täcker i nuläget över 42 procent av EU:s areal, och det finns mer än 16 miljoner skogsägare. Skogen tillhandahåller 2 miljoner arbetstillfällen, mestadels inom små och medelstora företag, och har en omsättning på 300 miljarder euro. Dessutom spelar skogen en avgörande roll i kampen mot klimatförändringarna, tack vare dess förmåga att absorbera koldioxid och frigöra syre.
Dessa siffror visar hur viktiga skogarna är för alla EU-medlemsstater, men särskilt för Portugal, vars skogar har mycket specifika egenskaper och spelar en betydelsefull roll vid regional planering och bekämpandet av skogsbränder.
Jag röstade för detta betänkande, eftersom de åtgärder som förespråkas enligt min uppfattning bidrar till att bekämpa skogsförstörelse, i synnerhet bränder, skadegörare, skogsfragmentering, en annorlunda artsammansättning och en ökad efterfrågan på biomassa från trä.
Phil Prendergast (S&D), skriftlig. – (EN) Jag välkomnar kommissionens grönbok om skogsskydd och skoglig information i EU. Eftersom ingenting absorberar mer koldioxid än skogen är ett hållbart skogsbruk nyckeln till att uppnå EU:s klimatförändringsmål. Vi måste sammanföra skydd och produktion i skogsbruket för att garantera livsdugligheten hos skogens miljömässiga, sociala och ekonomiska funktioner. EU har en roll att fylla när det gäller att främja den bästa förvaltningsmetoden, en metod som passar lokala aktörers och samhällens behov, och när det gäller att stimulera insatser för skogsplantering som är förenliga med lokala förhållanden och inhemska trädslag.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag anser att det är helt nödvändigt att stärka EU:s politik om bevarande och hållbar förvaltning av skogen, vars ovärderliga ekonomiska, sociala och miljömässiga betydelse är viktig att upprätthålla.
Britta Reimers (ALDE), skriftlig. – (DE) Jag röstade mot punkt 36 (delad omröstning) och mot punkt 37, eftersom frågor om miljöplanering är regionala eller nationella myndigheters ansvar, vilket innebär att beslut på dessa områden måste fattas av regionala eller nationella parlament. Enligt min åsikt skulle ett ingripande på EU-nivå vara ett intrång i subsidiaritetsprincipen och därför vara att gå för långt.
Frédérique Ries (ALDE), skriftlig. – (FR) Det säger sig självt att skogsskyddet är en central miljöfråga. Skogar utgör, när de är välskötta, de största kolsänkorna och fyller en mycket viktig funktion i kampen mot klimatförändringarna. Om de inte är välskötta och om de är föremål för kraftig skogsskövling skulle de producera 25 procent av alla koldioxidutsläpp, en växthusgas som orsakas av människan. EU, inklusive Sverige och Finland, som tillsammans har 33 procent av Europas skog, och Medelhavsländerna, har med andra ord största intresse av att förbättra strategin för att bekämpa hoten mot skogen, t.ex. luftföroreningar och skogsbränder.
I detta avseende gläder det mig verkligen att punkt 38 i Kriton Arsenis betänkande antogs, i vilken kommissionen med kraft uppmanas att lägga fram ett lagstiftningsförslag om förebyggande av skogsbränder som en del av omröstningen om grönboken med titeln ”Att förbereda skogen för klimatförändring” och där i synnerhet ”ett 30-årigt förbud mot att bygga på mark som drabbats av skogsbränder” föreslås. Detta är ett bra sätt att motverka den utbredda metoden att använda skogsbränder för att främja markspekulanters intressen.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Detta är ett bra betänkande med bra förslag, som omfattar ett erkännande av den i stort sett positiva trenden i fråga om lagring av kol i europeiska skogar, men också det faktum att dessa skogar lagrar avsevärt mindre kol än deras naturliga kapacitet medger, vilket skulle kunna leda till att skogssektorn i stället blir en kolkälla, till följd av trycket. Kommissionen uppmanas lägga fram förslag om komplettering av timmerförordningen för att garantera att allt timmer och alla trävaror som släpps på den europeiska marknaden kommer från hållbart skogsbruk. Kommissionen uppmanas att utreda olika alternativ för betalning av ekosystemtjänster, och att lägga fram ett lagstiftningsförslag om förebyggande av skogsbränder, inbegripet övervägande av ett 30-årigt förbud mot att bygga på mark som drabbats av skogsbränder.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) Jag stöder detta betänkande, eftersom många arbetstagare och företag inom skogssektorn tjänar sitt levebröd på skogen, som täcker mer än 42 procent av EU:s ytareal. Kommissionen bör utarbeta grundläggande riktlinjer, bindande hållbarhetskriterier bör införas, inklusive obligatoriska nationella skogsbruksprogram, betalning för ekosystemtjänster bör formaliseras och politiken för skogsskydd bör stärkas genom ett återinförande av skogsbrandförordningen. Det är alldeles särskilt givande och påfallande att ändringsförslaget om att spekulationsbyggande på mark som frigjorts olagligt genom anlagd brand antogs. Det finns redan en regel i Italien som förbjuder byggande på mark som frigjorts genom anlagda bränder.
Daciana Octavia Sârbu (S&D), skriftlig. – (EN) Skogen ger oss många ekosystemtjänster, alltifrån att reglera vattnets kretslopp till att förhindra markerosion och binda koldioxid. För att skogarnas miljömässiga och ekonomiska fördelar ska upprätthållas krävs ett omedelbart, oavbrutet och långsiktigt skogsskydd, och detta är särskilt viktigt när det gäller både minskning och anpassning av klimatförändringarna. Betänkandet täcker in en lång rad frågor och är resultatet av mycket hårt arbete och givande förhandlingar där samtliga stora politiska grupper deltagit. Jag hoppas verkligen att kommissionen och medlemsstaterna kommer att agera enligt dessa konstruktiva förslag.
Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av betänkandet om kommissionens grönbok om skogsskydd. Skogarna utgör en del av vår landsbygd och vårt arv och är avgörande för vårt välbefinnande. I en tid då hoten blir allt allvarligare måste vi skydda dessa exceptionella naturresurser bättre. Vi är alla väl medvetna om klimatförändringarnas följder för skogen, och ändå äventyrar vi bevarandet av den allvarligt genom att vara alltför tröga när det gäller att finna lösningar på dem. Det är vår skyldighet att bevara dessa sköra ekosystem, denna ovärderliga biologiska mångfald och denna för ekonomin strategiska sektor. Därför gläder det mig att parlamentet har sänt ett kraftfullt politiskt budskap under detta år, det internationella skogsåret. Vi kan inte inta en vänta-och-se-ståndpunkt gentemot de åtgärder som har vidtagits för en anpassning till klimatförändringarna. Vi måste också stärka EU:s taktiska reserv vid skogsbränder, med tanke på att förebyggande är precis lika viktigt som reaktion på detta område. Om vi ska kunna bevara våra skogar som vi känner och älskar dem måste vi gå i spetsen för kampen för att garantera en hållbar förvaltning av skogsområden och skydda dem från de hot som hänger över dem.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta förslag, eftersom betänkandet är en välavvägd strategi mellan de viktigaste frågorna för organiseringen av och verksamheten för utrikestjänsten och för nyckelområdena säkerhets- och försvarspolitik. Denna balans har uppnåtts genom militärt och civilt samarbete i fråga om resolutionen om samarbete mellan Europeiska unionen och Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Enligt min uppfattning bidrar de ändringsförslag som lagts fram av gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet och antagits i utskottet till en mer inkluderande definition som omfattar religionsfrihet och ett utvidgande av listan över minoriteter som är i behov av internationellt skydd.
Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för resolutionen om Europaparlamentets årliga rapport om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Den ger en översikt över den strategiska roll som EU bör spela utanför sina gränser, framför allt i fråga om bidraget till utveckling av demokrati och respekt för mänskliga rättigheter. Med denna resolution bekräftar Europaparlamentet sina privilegier: central aktör och ansvarig för förvaltning och budgetkontroll av europeiska civila och militära uppdrag. Vi har, som Europaparlamentsledamöter, återigen betonat vårt huvudsakliga mål, nämligen ett starkt och beslutsamt parlament inom utrikespolitiken, i synnerhet med tanke på bestämmelserna i Lissabonfördraget. Frågan om unionens multilateralism är också viktig, liksom behovet av att alltid företrädas väl i olika strategiska sammanhang och framför allt utnyttja den nya utrikestjänsten, den europeiska diplomatkår som slutligen har förverkligats.
Charalampos Angourakis (GUE/NGL), skriftlig. – (EL) Betänkandena om EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik och dess roll på den internationella arenan, som stöddes av den främsta koalitionen av kapitalets politiska företrädare i Europaparlamentet, nämligen de konservativa, socialdemokraterna och liberalerna, illustrerar dess mycket reaktionära karaktär och anti-gräsrotsroll. Vi får inte heller glömma att Europaparlamentet godkände en resolution som fick gå i spetsen för och försöka legalisera det krig som EU, USA och Nato för mot Libyen för att plundra de källor i detta land som frambringar välstånd och för att kontrollera utvecklingen i området som helhet, mitt i den viktiga imperialistiska maktkampen. Borgarnas politiker i Europaparlamentet kräver en förstärkning av EU:s imperialistiska karaktär, en vidare militarisering av EU och en utveckling av EU:s militära resurser och styrkor, särskilt ”flexibla” stridsgrupper och snabbinsatsstyrkor, sådana som förbereds med Eufor Libyen för markoperationer i Libyen, som Grekland är djupt involverade i som ledare för stridsgruppen för Balkan. De främjar den strategiska alliansen mellan EU och Nato och fastställer planer för imperialistiska ingripanden och krigföring av EU i alla jordens hörn under förevändningarna ”krishantering”, ”humanitärt bistånd” och ”kampen mot terrorism”, där man prioriterar att säkra positioner i maktkampen mellan de imperialister som härjar i Nordafrika och Mellanöstern i allmänhet.
Liam Aylward (ALDE), skriftlig. – (EN) Jag röstade mot de åtgärder i detta betänkande som rör handelsavtalet med Mercosur. Detta handelsavtal skulle allvarligt kunna undergräva EU:s jordbruk och de europeiska jordbrukarnas arbete med att leverera kollektiva nyttigheter och säkra livsmedel av hög kvalitet. En kvot av den storlek som Mercosur begär skulle helt undergräva Irlands nötköttsproduktion. Man har uppskattat att ett avtal mellan EU och Mercosur skulle kunna sänka priset på irländskt nötkött med 30 procent, vilket skulle orsaka en förlust på upp till 500 miljoner euro bara i Irland. I Irland utgör jordbrukets livsmedelsindustri 60 procent av exporterna från irländskägda företag, som värderas till 8 miljarder euro per år och tillhandahåller upp till 250 000 arbetstillfällen. Detta avtal skulle kunna leda till ett stort antal förlorade arbetstillfällen på jordbruks- och industrinivå i landsbygdsområden i Irland och i hela EU.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag har röstat för detta betänkande. Lissabonfördraget har gett EU stor makt som EU bör använda för att utveckla sina utrikespolitiska mål ytterligare och försvara sina intressen globalt, med som övergripande mål att bidra till fred, säkerhet, solidaritet, konfliktförebyggande, demokratifrämjande, skydd av mänskliga rättigheter, respekt för internationell rätt osv. EU måste också agera mer strategiskt för att göra sin tyngd gällande internationellt. EU:s förmåga att påverka den internationella ordningen beror inte bara på samstämmighet inom politiken och mellan aktörer och institutioner, utan också på ett strategiskt koncept för EU:s utrikespolitik som måste samla alla medlemsstater bakom samma prioriteringar och mål, så att de kan uppträda enat på den internationella arenan.
Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Samtidigt som jag stöder rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), som är en central politik inom EU, vill jag uttrycka mitt stöd för den politik som EU driver på global nivå. Antagandet av denna årliga rapport visar att EU har en stark ställning och roll på området för internationella förbindelser.
Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Gabriele Albertinis betänkande innehåller idéer som jag ställer mig bakom, men det finns ett underliggande problem. Den grundläggande förutsättningen är att EU gradvis ska inta en dominerande ställning inom utrikes- och försvarspolitiken gentemot de enskilda nationella regeringarna. Det innebär att medlemsstaterna skulle behöva överlämna ytterligare en stor del av suveräniteten över utrikespolitiken till EU:s organ, som skulle få i uppdrag att nå en gemensam ståndpunkt att presentera för världssamfundet och i alla multilaterala forum. Jag ställer mig inte bakom detta framtidsscenario: Medlemsstaterna skulle inte längre kunna utforma en egen utrikespolitik utifrån vad de anser vara nationella prioriteringar.
Vi har enats om att EU i vissa sammanhang måste sträva efter att uppträda enat för att bli mer kraftfullt på den globala arenan och representera medlemsstaternas gemensamma önskemål, men detta får inte ske på bekostnad av medlemsstaternas rätt att kunna utforma sin egen utrikespolitik. I betänkandet uppmanas dessutom EU att ge ny kraft åt Turkiets anslutningsförhandlingar, en punkt som jag aldrig har stått bakom. Turkiet får inte anslutas till vår union, eftersom landet inte är, och aldrig kommer att bli, en del av Europa. Jag röstade mot detta betänkande.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom rådets årliga rapport ger en konsekvent överblick över riktningen och agerandet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Det är mycket viktigt att rådet fortsätter att framför allt fokusera på regionala konflikter och att reagera snabbt på dem. Rådets rapport innehåller emellertid inte några möjliga tillvägagångssätt för att lösa dessa konflikter och frågor. Rådet bör försöka se till att rapporten blir mer än bara en katalog över landsbaserade händelser och utvecklingstendenser. Dessutom bör frågan om genomförande och skydd av EU:s utrikespolitik och utrikespolitiska instrument tas upp i detta dokument. Vidare bör rådet inkludera bedömning av samordningen och samstämmigheten mellan Gusp och annan utrikespolitik inom unionen i rapporten, samt strategiska och organisatoriska rekommendationer för framtiden utifrån bedömningen av åtgärder inom Gusp. Jag vill uppmärksamma er på att den årliga rapporten om Gusp bör fungera som ett instrument för en bättre interinstitutionell dialog för att utvärdera dess effektivitet och ange huvuddragen för den framtida inriktningen av denna politik.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar rådets årliga rapport och de ansträngningar som gjorts för att utforma en europeisk utrikespolitik. Enligt min uppfattning är det av största vikt att inta en ståndpunkt som är samstämmig med medlemsstaternas utrikespolitik, eftersom en sådan sammanhållning leder till fred, säkerhet, solidaritet och förebyggande av konflikter på internationell nivå. Det skulle också leda till en hållbar utveckling och öka EU:s förmåga att påverka den internationella ordningen. Därför uppmanar jag till att det arbete som redan påbörjats med att forma en enad front ska fortsätta, vilket kommer att förbättra förbindelserna mellan EU och andra världsmakter, främja ett mer effektivt agerande i internationella krissituationer samt förbättra EU:s ställning på världsarenan.
Christine De Veyrac (PPE), skriftlig. – (FR) Jag röstade inte för punkt 85 i Gabriele Albertinis betänkande, där ett återupptagande av förhandlingarna om ett associeringsavtal med Mercosur välkomnas. Ett sådant avtal, som syftar till att främja frihandeln, bör ingås med stor försiktighet, så att jordbruket inte destabiliseras ytterligare i unionen. Mercosurs produkter behöver inte uppfylla samma miljöstandarder och sociala standarder som deras europeiska motsvarigheter – och under sådana förhållanden föreligger stor risk för illojal konkurrens. Vi måste undvika en sådan situation.
Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom rådets årliga rapport ger en tydlig överblick över politiken och agerandet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) och bidrar till att stärka den interinstitutionella dialogen.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Strukturen i årets rapport liknar den i 2009 års rapport om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Ett särskilt avsnitt tillägnas genomförandet av Lissabonfördraget. Det ställs, liksom tidigare, krav på vidare dialog med rådet om de centrala målen med Gusp.
Jag stöder föredragandens betoning av behovet att gå vidare från att enbart beskriva verksamheten inom Gusp till att föra en dialog med ett strategiskt tillvägagångssätt. Föredraganden uppmanar också rådet att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt när man fattar beslut.
Enligt min uppfattning är en vidare diskussion om den strategiska ramen för unionens utrikespolitik nödvändig, liksom en djupare kunskap om räckvidden för Gusp och om de mekanismer som lett till dess inrättande som bör göras tillgängliga för de olika politiska aktörerna. Det höga antalet ändringsförslag som lagts fram visar på ledamöternas ökade intresse för dessa frågor.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande handlar om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) – 2009, som läggs fram för parlamentet i enlighet med del II punkt G.43 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 (2010/2124(INI)). Det är ett betänkande som baseras på den nya institutionella ram som inrättats med Lissabonfördraget, och EU:s Gusp presenteras på ett mer öppet sätt, i enlighet med omstruktureringen. Situationen i olika delar av världen tas upp, där regioner och länder befinner sig i kris, som västra Balkan, länder som gränsar till Östeuropa, Centralasien, Ryssland, Turkiet, Mellanöstern, Medelhavsområdet, Asien, Afrika och Latinamerika.
Samtidigt som jag medger att betänkandet skulle kunna förbättras, framför allt genom att mer detaljerat ange händelser per land, beskriva vilka medel som krävs för att uppnå EU:s utrikespolitiska mål och genom att göra en mer kvalitativ bedömning av denna politik, som omfattar strategiska och organisatoriska rekommendationer för framtiden, välkomnar jag utarbetandet av detta betänkande och hoppas att EU fortsätter att utveckla en effektiv multilateralism som är ett av kännetecknen för EU:s geostrategiska angelägenheter.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ännu ett betänkande till stöd för utvecklingen av EU:s gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Argumenten upprepas omständligt. Därför skulle vi vilja upprepa vårt motstånd mot det, och ange våra argument för detta: Vi talar om försvaret, med olika medel inklusive soldater och diplomater, om de europeiska makternas ekonomiska och geostrategiska intressen, i samarbete med Förenta staterna och Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato). Vi får inte glömma dessa institutioners meritlista och dess tragiska följder: Irak, Afghanistan, Balkan och Libyen, och andra länder på samma lista.
Utvecklingssamarbete och biståndspolitik som, i det nuvarande internationella sammanhanget, borde utgöra en av de huvudsakliga stöttepelarna, om inte den huvudsakliga pelaren, i utrikes- och säkerhetspolitiken förvisas till en extremt underordnad roll.
Därtill har vi den typiska och tröttsamma hycklande ståndpunkten till skydd för de europeiska vapentillverkarnas ekonomiska intressen, som har tjänat miljoner på att sälja vapen till diktatorer som använt dem till massakrer på både sin egen och grannländernas befolkning. Dessa och andra förhållanden bemöts fortfarande inte på det sätt som situationen kräver: en korrigering av den politik som stöder dem.
Det stöd som ges till Israels aggressiva politik och ockupation och till det trotsande av FN:s resolutioner som Israel och andra länder, som Marocko, ägnar sig åt är andra faktorer som vi fördömer i detta sammanhang.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Detta är ännu ett betänkande som i huvudsak bekräftar stödet för utvecklingen av EU:s gemensamma utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Denna politik rör huvudsakligen försvaret av de europeiska makternas ekonomiska och geostrategiska intressen. Den anpassas alltmer till Förenta staterna och Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), och utvecklingssamarbete och bistånd kommer i andra hand. Detta får till stor del katastrofala följder, vilket framgår av händelserna i Afghanistan, Palestina, Irak, Libyen och andra länder.
Vi är också medvetna om den dubbelmoral som skyddar de europeiska vapentillverkarnas ekonomiska intressen, som har tjänat miljoner på att sälja vapen till diktatorer som använt dem till massakrer på både sin egen och grannländernas befolkning.
Därmed ges inga svar på några av de huvudsakliga frågor som denna debatt ger upphov till: vapenavtal, Israels expansionistiska och krigshetsande politik och det systematiska trotsandet av FN:s resolutioner om Västsahara och Palestina.
Detta är anledningen till att vi röstade mot betänkandet.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Betänkandet antogs med överväldigande majoritet av utskottet för utrikesfrågor. Det innehåller en balanserad strategi när det gäller de mest brådskande frågorna beträffande organisationen av och verksamheten inom utrikestjänsten (EEAS) och huvudfrågorna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), som främjande av värdena demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten, främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män och energisäkerhet, situationen i Iran och Afghanistan, EU:s reaktion på de demokratiska förändringarna i södra Medelhavsregionen och förbindelserna med betydelsefulla aktörer som Ryssland, Kina, Japan och Indien. I betänkandet skapas en balans i civilt och militärt samarbete vid krishanteringsinsatser och i samarbetet mellan EU och Nato: Å ena sidan undviks ett förvisande av EU enbart till handel, utveckling och humanitära frågor, det förfaringssätt som gruppen Europeiska konservativa och reformister (ECR) driver, och å andra sidan förkastas gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänsters (GUE/NGL) krav på att utesluta alla militära komponenter ur Gusp.
Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Jag kan inte rösta för Gabriele Albertinis förslag, eftersom jag är oense med honom på alltför många punkter. En av dem rör förslaget om en enhetlig europeisk utrikespolitik. Tanken är oklanderlig, men med tanke på den nordafrikanska krisen i år och den pågående libyska krisen är den uppenbarligen inte genomförbar. Det görs alltför många åtskillnader av olika länder i EU. En annan punkt som vi är oense om är kravet på att öka våra ansträngningar för att Turkiet ska kunna anslutas till unionen. Det är anledningen till att jag kommer att rösta mot betänkandet.
Bruno Gollnisch (NI), skriftlig. – (FR) År 2009 var det riktigt avgörande beslutet inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) utnämnandet av den höga representanten. Man måste medge att det inte var det bästa beslutet. Det råder ingen större tvekan om att Catherine Ashton är bättre på att skicka ut moraliserande pressmeddelanden och spela Fru Välgörare än på att hantera diplomatiska frågor på de 27 medlemsstaternas vägnar. Tack vare Catherine Ashton var EU frånvarande, osynkroniserat eller simmade mot strömmen vid alla centrala händelser. En handfull stater tog dock initiativet, vilket ofta är fallet i kristider – på gott och ont –, organiserade sig och agerade. Övriga stater hängde endera på eller klagade när de var tvungna att framhålla en ståndpunkt.
Unionens utrikespolitik utgörs i själva verket av att fördela medel och engagera sig i handel, ofta på ett sätt som går stick i stäv med uttalade politiska principer. Detta är helt naturligt: diplomati handlar om staternas suveränitet. Den är en produkt av varje enskild stats historia, resurser och ekonomiska eller geopolitiska intressen. Unionens intressen är varken en förening eller en utvidgning av medlemsstaternas intressen. De är utmärkande för unionen och stämmer ofta dåligt överens med nationella intressen. Det är absurt att dessa intressen ska ges företräde framför nationella intressen.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stödde detta dokument för att det syftar till att garantera att nationella försvarssystem är förenliga med EU:s försvarssystem samt att samordna strategier med de viktigaste globala aktörerna, som Förenta staterna, Ryssland, Kina, Turkiet och arabländerna. Det betonar och syftar till att främja ett moratorium för dödsstraff. Det anges också riktlinjer och mål i samarbete med andra länder. Effektiv multilateralism bör vara unionens främsta strategiska intresse, och i detta sammanhang bör EU spela en ledande roll i ett internationellt samarbete, stödja internationella institutioner, underlätta internationell enighet och påskynda ett globalt agerande. Det finns ett brådskande behov av att ta upp globala frågor som är av gemensamt intresse för EU-medborgarna, såsom bekämpning av terrorism, organiserad brottslighet, pandemier och klimatförändringar, främjande av it-säkerhet, säkerställande av uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen och utrotning av fattigdom, säkerställande av energitrygghet, icke-spridning av massförstörelsevapen, fredlig konfliktlösning och nedrustning, migrationshantering och främjande av mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter. Behovet av en bättre tillsyn över EU:s medel i enlighet med revisionsrättens specialrapport nr 15/2009 uppmärksammas också. I betänkandet framhålls att EU bör utnyttja antagandet av Natos nya strategiska koncept till att kraftigt stärka sitt partnerskap med Nato och samtidigt utveckla EU:s utrikes-, säkerhets- och försvarspolitik. Jag anser att ett samarbete bör införas mellan de olika organisationerna.
Krzysztof Lisek (PPE), skriftlig. – (PL) Jag röstade för ett antagande av den årliga rapporten om de viktigaste aspekterna när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken Gusp – 2009. Det är en välskriven och mycket betydelsefull rapport, där aspekter av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken diskuteras i detalj. Det gläder mig särskilt att betänkandet omfattar det ändringsförslag som jag lade fram om Georgien. Syftet med det var att betona betydelsen av att utöva konstanta och oföränderliga politiska påtryckningar på Ryssland att genomföra bestämmelserna i 2008 års avtal, bland annat inklusive, i synnerhet, tillstånd för Europeiska unionens övervakningsmission (EUMM) att resa in i de ockuperade områdena. Jag hoppas att den höga representanten Catherine Ashton kommer att ta hänsyn till våra rekommendationer.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande och anser att EU:s utrikespolitik och yttre åtgärder måste ge prioritet åt att främja demokratin, rättsstaten, en god samhällsstyrning och rättvisa samhällen för att överensstämma med EU:s egna värden. Ett reglerat demokratiskt samhälle är nämligen en förutsättning för arbetet för att upprätthålla mänskliga rättigheter och främja stabilitet. Enligt min uppfattning, och för att upprepa att mänskliga rättigheter till fullo måste integreras i EU:s utrikespolitik, erbjuder EU:s nya institutionella struktur, i synnerhet Europeiska utrikestjänsten med sin särskilda enhet, en möjlighet att göra EU mer samstämt och effektivt på området. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas att med framförhållning, genom bilaterala förbindelser med tredjeländer och aktivt deltagande i internationella forum, få tredjeländerna att åta sig att respektera de mänskliga rättigheterna, att i klarspråk fördöma brott mot de mänskliga rättigheterna och att inte avstå från att vidta lämpliga åtgärder i de fall då de mänskliga rättigheterna kränks. Allvarliga kränkningar av trosfriheten blir allt vanligare, och kommissionen uppmanas därför att göra en grundlig utvärdering av trosfriheten och se till att den integreras i EU:s politik för de mänskliga rättigheterna.
Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Gabriele Albertinis betänkande om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) – 2009 representerar ett betydelsefullt vägskäl när det gäller framtiden för unionens utrikespolitik. Det är mycket viktigt att parlamentet enhälligt uppmanar rådet att inte begränsa årsrapporten om Gusp till enbart en beskrivning av verksamheten inom Gusp utan, som föredraganden med rätta påpekar, ”göra den till ett politiskt och lösningsinriktat verktyg”. Vi måste också betona att ”rapporten bör vara mer än en förteckning över landsbaserade händelser och utvecklingstendenser och bör även ta upp frågan om hur verkningsfull EU:s utrikespolitik är och vilka resurser som behövs för att målen med de europeiska yttre åtgärderna ska kunna uppnås”.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU bör fortsätta att utveckla sina utrikespolitiska mål och främja sina värderingar och intressen på internationell nivå, med som generellt syfte att bidra till fred, säkerhet, solidaritet, konfliktförebyggande, främjande av demokrati, skydd av mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt för internationell rätt, stöd för internationella institutioner, effektiv multilateralism, ömsesidig respekt mellan nationer, hållbar utveckling, fri och rättvis handel och utrotande av fattigdom. För att dessa mål ska kunna uppnås krävs en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) som alla EU-medlemsstater delar.
Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Jag är, som ni vet, en ivrig förespråkare för att Turkiet ska anslutas till EU. Jag är också övertygad om att EU skulle tjäna lika mycket som Turkiet på landets anslutning. Turkiet är lyckligt lottat i sin placering där två världar möts: Det har en fot i det europeiska väst och en i Asien. Jacques Chirac sade att EU och Turkiet har ett ”gemensamt öde”. Turkiets anslutning skulle visa att en konstruktiv, försonande, innovativ och kreativ dialog kan föras mellan öst och väst. Europa har när allt kommer omkring redan 15–20 miljoner muslimska invånare. Turkiet är en av de stater som grundande Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), och är medlem i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) och Västeuropeiska unionen (VEU). Landet har precis utsetts till medlem i säkerhetsrådet. Slutligen visar det faktum att det tillhör G20 hur betydelsefullt landet är och vilken geostrategisk roll som det skulle kunna spela i denna nationsallians. Vi måste återuppbygga förtroendet mellan våra regeringar och uppfylla det hopp som befolkningen och ungdomarna ger uttryck för. Under de kommande åren måste vi arbeta för att införa Turkiet i den europeiska familjen.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Betänkandet antogs med överväldigande majoritet av utskottet för utrikesfrågor, där också jag röstade för. Det innehåller en balanserad strategi när det gäller de mest brådskande frågorna beträffande organisationen av och verksamheten inom utrikestjänsten (EEAS) och huvudfrågorna för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, som främjande av värdena demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstaten, främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män och energisäkerhet, situationen i Iran och Afghanistan, EU:s reaktion på de demokratiska förändringarna i södra Medelhavsregionen och förbindelserna med betydelsefulla aktörer som Ryssland, Kina, Japan och Indien.
Andreas Mölzer (NI), skriftlig. – (DE) Jag ställer mig bakom en gemensam europeisk utrikes- och försvarspolitik, där ordet ”europeisk” är av största betydelse. Europa måste frigöra sig från USA, inte bara i fråga om sin ekonomi, utan också vad gäller utrikespolitiken. EU måste bli mer självständigt för att kunna betraktas som en kraftfull och oberoende aktör över hela världen. Vi har dock inte märkt några tecken på att EU rör sig i den riktningen än. I detta betänkande stöds och tryggas tvärtom förbindelserna med framför allt USA, via Nato. Vissa anser till och med att dessa förbindelser borde stärkas. Det skulle få en mycket kontraproduktiv inverkan på EU:s framtid och skulle göra det svårt att enas om en gemensam europeisk strategi eller ståndpunkt när det gäller viktiga frågor, vilket har framgått bland annat i samband med krisen i Libyen. Av den anledningen har jag röstat mot detta betänkande.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) EU:s utrikespolitik har genomgått en betydande utveckling efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget. EU behöver en sammanhängande utrikespolitisk strategi som baseras på de mål och principer som fastställs i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (FEU). EU:s åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess grundande, utveckling och utvidgning, med målet att främja följande värderingar över hela världen: ”demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten”.
Jag röstade för detta betänkande om rådets årliga rapport till parlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) – 2009, och ställer mig bakom majoriteten av de iakttagelser som parlamentet gjort. Jag vill betona att det inte föreslås några möjliga tillvägagångssätt i rapporten för att lösa de konflikter och problem som framställs på ett så öppet sätt. Mot bakgrund av detta stöder jag föredragandens krav att rådet inte ska begränsa räckvidden för denna rapport till enbart en beskrivning av verksamheten inom denna politik, utan snarare göra den till ett politiskt och lösningsinriktat verktyg.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för denna resolution på grund av att rådets årliga rapport för 2009 om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) – vars öppenhet jag vill lovorda – betonar betydelsen av att EU fortsätter att utveckla sina utrikespolitiska mål och att främja sina värderingar och intressen på internationell nivå, med som generellt syfte att bidra till fred, säkerhet, solidaritet, konfliktförebyggande, främjande av demokrati, skydd av mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt för internationell rätt, stöd för internationella institutioner, effektiv multilateralism, ömsesidig respekt mellan nationer, en hållbar utveckling, fri och rättvis handel och utrotande av fattigdom.
Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) Vi har framför oss den årliga rapporten om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), denna gång för 2009. Jag röstade för, tack vare betänkandets förnuftiga innehåll, där inte bara de nyskapande inslagen i Lissabonfördraget inbegrips utan också kravet framställs på en större samordning mellan den nyligen inrättade utrikestjänsten, medlemsstaterna och kommissionen. EU måste befästas som en kraftfull och trovärdig aktör på den internationella arenan, och för att detta ska ske måste vi förflytta oss i riktning mot ett entydigt budskap för att främja våra värderingar, t.ex. demokrati och mänskliga rättigheter, i våra yttre förbindelser, men också i strävan efter att uppnå våra egna intressen, t.ex. i samband med energisäkerhet.
Begreppen värderingar och intressen måste vara förenliga snarare än uteslutande i våra yttre åtgärder. Utifrån en socialdemokratisk synvinkel uppfyller de tematiska och geografiska rekommendationerna i betänkandet våra främsta krav. Jag anser att konceptet med transatlantiska förbindelser är det rätta, framför allt EU och Nato, och detsamma gäller behovet av civilt och militärt samarbete vid krishanteringsinsatser.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Tre av våra sex ändringsförslag antogs: kravet på separata budgetposter om gemensamma säkerhets- och försvarspolitiska åtgärder, uppmaningen till rådet och vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att övervinna obalansen mellan civila och militära planeringsmöjligheter och ändringsförslaget om det brådskande behovet av att hantera vattenförvaltningsfrågor i Centralasien. I fråga om Syrien antogs S&D-gruppens ändringsförslag, vilket innebar att vårt ändringsförslag som innehöll krav på Bashar al-Assads avgång inte gick igenom. I slutändan antogs betänkandet med en överväldigande majoritet. Min grupp lade ned sin röst.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) I betänkandet betonas EU:s vägledande roll som en effektiv global aktör på den internationella arenan. För att kunna spela den rollen krävs mer strategiska externa åtgärder och en gemensam utrikespolitik som enar alla medlemsstater. Detta ter sig som en utopi, med tanke på det som pågår i Mellanöstern och i Medelhavsländerna. Jag röstade mot betänkandet, eftersom det innehåller ett försök att begränsa de nationella befogenheterna och samtidigt skapa nya byråer och hantera nya militära operationer, vilket skulle medföra ökade utgifter. Det innehåller också ett önskemål om att ge ny kraft åt Turkiets anslutningsförhandlingar.
Viktor Uspaskich (ALDE), skriftlig. – (LT) Den här månaden firar Litauen den sjunde årsdagen av vår anslutning till EU. När vi anslöts till EU drömde de flesta litauer om demokrati och om vad EU skulle kunna ge. Olyckligtvis är det få av dessa förväntningar som uppfyllts efter sju år, både i Litauen och på EU-nivå. Utrikespolitiken är en av dem. Nyligen var några europeiska ledare snabba att fira den demokratiska triumfen och diktatorernas död i arabvärlden – en seger för de europeiska värderingarna. Detta ligger sorgligt nog långt från sanningen. EU:s ansträngningar för att befästa sin utrikespolitik har inte varit särskilt framgångsrika.
Lissabonfördraget skulle hjälpa Europa att föra en gemensam utrikespolitik, men i förra veckan såg vi fler bevis på den bristande sammanhållningen inom den europeiska utrikespolitiken: Efter att Usama bin Ladin dödades i måndags gjorde EU:s statschefer inte mindre än fem olika uttalanden inom 24 timmar. Om Europa vill fortsätta att vara en betydande aktör på världsarenan måste vi uppträda enat. EU måste också bli bättre på att prioritera inom utrikespolitiken: Att fokusera på syd och försumma våra östra gränser är ingen hållbar politik.
Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) EU måste definiera den huvudsakliga ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) mot bakgrund av den ökande globala instabiliteten. Det gläder mig att betänkandet betonar behovet av att involvera parlamentet i processen. Som företrädare för de europeiska medborgarnas intressen måste vi bidra till att definiera en europeisk försvarspolitik. EU:s grundläggande mål omfattar att försvara fred, mänskliga rättigheter och demokrati. Främjandet av våra värderingar måste baseras på ambitiösa externa åtgärder och på en ambitiös diplomatisk strategi. Med Lissabonfördraget har unionen fått en röst genom unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/vice ordföranden för kommissionen. Vi kan inte tillåta splittring inom Gusp. Denna omröstning är därför ett krav på en förbättrad samordning mellan alla institutioner: Europeiska utrikestjänsten, Europeiska kommissionen, medlemsstaterna och, naturligtvis, Europaparlamentet. I en värld i förändring måste unionen vara mer än en rent ekonomisk union. Vi har en historisk skyldighet att göra den till en politisk union. Gusp bör vara ett av de medel som används i detta syfte. Detta är det budskap som parlamentet ville förmedla, och jag stöder denna ståndpunkt.
Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Jag har röstat för detta betänkande. För att stärka EU:s inflytande på global nivå och på så sätt, indirekt, de enskilda medlemsstaternas inflytande behövs insikten och beslutsamheten att garantera ett ökat samarbete och ökad samordning mellan de olika nivåerna. Vi får inte ställa onödiga hinder i vägen för utrikestjänsten (EEAS) när det gäller att leva upp till dess grundläggande principer. Jag har också röstat för ändringsförslaget, som samtidigt uppmanar Catherine Ashton att utnyttja sina befogenheter fullt ut. För att garantera att EEAS blir en framgång behövs ett aktivt engagemang från båda sidor. Som ledamot i budgetutskottet och förespråkare för största möjliga öppenhet har jag, naturligtvis, också röstat för det ändringsförslag i vilket separata budgetposter krävs för varje enskilt uppdrag.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag stöder detta förslag och rekommenderar att åtgärder vidtas för att avhjälpa svårigheten att få tag i experter för de civila uppdragen, den mest ändamålsenliga typen av ingripanden. Jag rekommenderar att man på lämpligt sätt engagerar kvinnlig personal på alla nivåer av krishanteringen inom ramen för den integrering av jämställdhetsperspektivet som förespråkas i säkerhetsrådets resolution 1325 och för att öka de civila och militära uppdragens effektivitet. Jag betonar hur viktigt det är att kvinnor inkluderas på de högre nivåerna i beslutsprocessen, att regelbundna samråd förs med det civila samhället och att man ökar kapaciteten att arbeta med jämställdhetsfrågor inom ramen för uppdragen.
Jag efterlyser inrättandet av ett lämpligt offentligt förfarande för klagomål i samband med uppdrag inom ramen för den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) och uppmanar Catherine Ashton att i utvärderingen av GSFP-uppdragen var sjätte månad inkludera ingående rapportering om kvinnor, fred och säkerhet. Jag anser att detta skulle göra det möjligt att utnyttja vinsterna i form av politisk-strategiska, tekniska, juridiska och operativa erfarenheter och på lång sikt skapa en bas för att förbättra pågående insatser och utarbeta kriterier som kan tillämpas på de kriser som uppkommer genom att på ett bättre sätt balansera strategiska intressen och tillgängliga resurser.
Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för resolutionen om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Det är viktigt att betona att den nya GSFP som införts med Lissabonfördraget är en stark politisk förklaring av unionens avsikter att verka som stabiliserande kraft i världen. Jag stöder ståndpunkten att den nuvarande ekonomiska åtstramningen och bestämmelserna i Lissabonfördraget kan hjälpa medlemsstaterna att göra smartare investeringar i försvaret genom att samla och dela på en större andel av sin försvarskapacitet, sin budget och sina behov samtidigt som man uppnår en bättre säkerhet för sina medborgare, även om sanningen är den att den ekonomiska och finansiella krisen påverkar EU:s nationella försvarsbudgetar, -program och strukturer och det därför, mer än ett år efter ikraftträdandet av Lissabonfördraget, ännu inte syns några tydliga tecken på ett europeiskt holistiskt tillvägagångssätt efter Lissabonagendan som gör att traditionella förfarandemässiga och institutionella hinder kan övervinnas. Därför är det viktigt att medlemsstaterna finner lämpliga sätt att genomföra GSFP, eftersom Lissabonfördraget anger en ram för uppgradering av samarbetet på försvarsområdet samtidigt som stordriftsfördelar uppnås, strategisk relevans upprätthålls och unionens medborgare skyddas.
Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) I en tid av ekonomisk och finansiell kris uppmanas EU att stärka sitt strategiska oberoende och slå vakt om sina värderingar och intressen samt skydda sina medborgare, genom att utveckla en gemensam vision av de viktigaste utmaningarna och hoten och genom att samla sin kapacitet och sina resurser för en adekvat reaktion på dessa utmaningar och hot. Enligt min uppfattning erbjuder de nya bestämmelserna om en gemensam säkerhets- och försvarspolitik som införs med Lissabonfördraget ett kraftfullt politiskt budskap om unionens avsikter att verka som en stabiliserande kraft i världen. De utgör också en tydlig rättslig ram som stärker EU:s förmåga att bedriva sin utrikes- och säkerhetspolitik med hjälp av en heltäckande strategi, där alla de instrument som står till unionens och medlemsstaternas förfogande utnyttjas, i syfte att förebygga och hantera kriser och konflikter samt bygga en varaktig fred. Jag röstade för detta betänkande.
Jag anser att EU behöver en kraftfull och effektiv säkerhets- och försvarspolitik för att förebygga konflikter, skydda medborgarnas säkerhet och bekräfta sina grundläggande värderingar genom att bidra till att stödja internationell rätt och främja respekten för mänskliga rättigheter och demokratiska värderingar över hela världen.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Det internationella systemet genomgår snabba och genomgripande förändringar. Det drivs av maktförskjutningen mot framväxande internationella aktörer och ett allt större ömsesidigt beroende, vilket omfattar ekonomiska och finansiella svårigheter, miljöförstörelse och klimatförändringar, knappa energi- och råvaruresurser samt de därmed sammanhängande säkerhetsutmaningarna. Jag har stött detta betydelsefulla betänkande. I en orolig omvärld och i tider av ekonomisk och finansiell kris uppmanas EU att stärka sitt strategiska oberoende och slå vakt om sina värderingar och intressen samt skydda sina medborgare genom att utveckla en gemensam vision av de viktigaste utmaningarna och hoten och genom att samla sin kapacitet och sina resurser för en adekvat reaktion på dessa utmaningar och hot, och därigenom bidra till bevarandet av internationell fred och global säkerhet.
Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för detta betänkande eftersom det markerar ett viktigt steg mot ett genomförande av Lissabonfördraget. De ändringsförslag som lagts fram i detta dokument kommer att förbättra flexibiliteten hos EU:s militära förmåga. Jag bör nämna här att diversifieringen av hot på global nivå kräver en anpassning av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken. Cyberattacker, illegala migrationsströmmar och terrorism är bara några av dem. Unionen har i själva verket blivit ett populärt mål för internationell brottslighet. Jag bör också betona storleken av de finansiella resurser som denna politik stöds med. Jag tror att det polska ordförandeskapets översyn av Athenamekanismen kommer att lösa budgetproblemet. Detta kommer att bidra till att fastställa ett enklare bidrag från medlemsstaterna till de delade kostnaderna för europeiska militära operationer. Upplösningen av Västeuropeiska unionen och införandet av en ömsesidig försvarsklausul i fördraget markerar ett steg mot en gemensam försvarspolitik.
Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) När vi talar om ett politiskt Europa, en direktlinje till Europa, eller till och med om att Europa ska uppträda enat, glömmer vi ofta att framhäva att detta bara kan ske om vi har en europeisk försvarspolitik. De händelser som nyligen inträffat i Libyen har visat precis hur mycket arbete som återstår på detta område. Med tanke på de befintliga ekonomiska svårigheterna är en sammanslagning av våra resurser inte bara politiskt önskvärd, utan nödvändig.
Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Försvarspolitiken är ett av de områden som bevakas mest svartsjukt av medlemsstaterna. Det intryck man får av detta betänkande, och faktiskt också från andra om samma ämne eller om utrikespolitik, är att avsikten är att pressa unionen att se till att den gradvis får övertaget över medlemsstaterna i fråga om att utforma en utrikes- och försvarspolitik. Frånsett de invändningar som principiellt kan göras mot denna strategi förstår jag inte hur någon kan tro att EU någonsin kan uppträda enat i sådana känsliga frågor, där de enskilda medlemsstaternas intressen ofta skiljer sig stort, om de inte till och med står i konflikt med varandra. Man behöver bara se på vad som skedde i fråga om Libyen och humanitära insatser.
Det är så gott som omöjligt för medlemsstaterna att nå en överenskommelse och presentera en enda gemensam ståndpunkt i fråga om händelser av denna storlek. Även om det skulle ske skulle det ovillkorligen ske på bekostnad av regeringarnas frihet att fatta beslut och av vad nationella politiker betraktar som prioriteringar. Jag röstade mot detta betänkande.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom EU måste fortsätta att förbättra sin säkerhetsstrategi, upprätthålla sina värderingar, skydda sina intressen och skydda sina medborgare, och därmed bidra till att upprätthålla den internationella freden och globala säkerheten. De nya bestämmelser om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (Gusp) som införts med Lissabonfördraget ger en tydligare rättslig ram för att förstärka genomförandet av utrikes- och säkerhetspolitiken, utarbeta alla de instrument som finns att tillgå för EU och dess medlemsstater, förebygga och hantera kriser och konflikter och bygga varaktig fred. Vid genomförande av utrikes- och säkerhetspolitiken måste EU garantera konsekvens och samordning mellan de olika områdena för externa åtgärder och mellan intern och extern politik. Jag vill betona att en trovärdig extern säkerhetspolitik kräver ett närmare samarbete mellan medlemsstaterna, ömsesidigt förtroende och solidaritet.
Jan Březina (PPE), skriftlig. – (CS) Det bekymrar mig att det, mer än ett år efter att Lissabonfördraget trädde i kraft, fortfarande inte finns några tydliga tecken på en heltäckande europeisk strategi i fråga om utrikes- och säkerhetspolitik, inom vars ram det skulle vara möjligt att övervinna traditionella förfarandemässiga och institutionella hinder som begränsar EU:s förmåga att agera. Jag är oroad över EU-medlemsstaternas ovilja att fastställa en gemensam ståndpunkt om krisen i Libyen och om säkerhetsrådets resolution 1973 och hur den ska genomföras. Idéer om att upprätta särskilda koalitioner av länder som möjliga substitut för en gemensam säkerhets- och försvarspolitik är enligt min uppfattning farliga, eftersom ingen europeisk stat på 2000-talet har en verklig chans att vara en betydande aktör på området för säkerhet och försvar.
Jag vill i detta sammanhang påpeka att Lissabonfördraget ger möjligheten att anförtro genomförandet av krishanteringsinsatser till en grupp medlemsstater, men enbart inom ramen för ett beslut av rådet där målen, räckvidden och villkoren för genomförandet fastställs. Ett gemensamt svar på utvecklingen i Libyen är nödvändigt för att skapa en ny och trovärdig strategi för grannskapspolitiken med länderna i söder. Det är också nödvändigt att betona utvecklingen och fördjupandet av det östliga partnerskapet, inom ramen för vilket en parlamentsförsamling som utgörs av Europaparlamentsledamöter och ledamöter i parlament i delaktiga stater nyligen började verka. I detta sammanhang borde vi insistera på en tuff ståndpunkt med principer gentemot president Aleksandr Lukasjenkos regim i Vitryssland.
Reinhard Bütikofer (Verts/ALE), skriftlig. – (DE) Jag röstade för Roberto Gualtieris betänkande av många olika anledningar. Föredraganden har samarbetat väldigt bra med min grupp. Många av våra ändringsförslag har blivit kompromisstexter. Av de 29 ändringsförslag som lades fram av gruppen De gröna/Europeiska fria alliansen inkluderades 21 i betänkandet. Slutligen utgör många av de ståndpunkter som vi har stött och uppmanat till en del av betänkandet. Jag är mycket kritisk till kravet på infogande av rustningsforskning i den gemensamma strategiska ramen för finansiering av forskning och utveckling. Förslaget att använda så kallade stridsgrupper vid naturkatastrofer är också olämpligt. Den vittgående hänvisningen till amerikanska Department of Homeland Security som exempel på en lämplig politik för bekämpande av terrorism är i bästa fall irriterande.
Jag ställer mig mycket positiv till den oerhört öppna och realistiska bedömningen av de enskilda europeiska säkerhets- och försvarspolitiska (Gusp) uppdragen, av yttrandena om kvinnor och säkerhet, om nedrustning och om klausulen om mänskliga rättigheter i kampen mot terrorism, och av den tydliga hänvisningen till beslutet att inte förena civila och militära insatser. Slutligen täckte föredraganden också in en grundläggande fråga: motståndet mot att Gusp i slutändan ska leda till ett absolut strategiskt oberoende.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Enligt min uppfattning är det av största vikt att inta en ståndpunkt som är samstämmig med medlemsstaternas utrikespolitik, eftersom en sådan sammanhållning leder till fred, säkerhet, solidaritet och förebyggande av konflikter på internationell nivå. Det skulle också leda till en hållbar utveckling och öka EU:s förmåga att påverka den internationella ordningen. Därför uppmanar jag till att det arbete som redan påbörjats med att forma en enad front ska fortsätta, vilket kommer att förbättra förbindelserna mellan EU och andra världsmakter, främja ett mer effektivt agerande i internationella krissituationer samt förbättra EU:s ställning på världsarenan.
Giovanni Collino (PPE), skriftlig. – (IT) Lissabonfördraget bör representera en ny politisk modell i Europa, både vad gäller behovet av att samla medlemsstaternas resurser för att nå bästa möjliga resultat och vad gäller att arbeta med gemensamma strategier och insatser, vilket också kommer att göra EU till den politiska union som dess grundare drömde om för många år sedan. Den här veckan firar vi Europadagen, då vi minns Schumandeklarationen, som handlade om ett Europa som ”kommer att bygga på konkreta resultat, varigenom man först skapar en verklig solidaritet”. I nuläget är det denna solidaritet som saknas, i synnerhet i uttrycket av en kraftfull gemensam politisk vilja som delas av alla medlemsstater, som inte bara skulle ge våra gränser ett bättre skydd, utan också göra vår ekonomi mer trovärdig. Roberto Gualtieris betänkande betonar tydligt att EU:s väpnade styrkor inte räcker för att bygga ett gemensamt europeiskt försvarssystem eller uppnå de mål för unionens inre och yttre säkerhet som fastställs i Lissabonfördraget. Utan en trovärdig militär kapacitet kommer den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken enbart att förbli på papperet och i yttranden från dem som inte har de nödvändiga redskapen för att genomföra den effektivt.
Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget var ett steg framåt för EU. Det har medfört en större politisk och institutionell delaktighet i förbindelserna mellan medlemsstaterna och fört dem ännu närmare varandra i fråga om en central utrikes- och inrikespolitik och centrala politiska strategier.
Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag inser att dess analys är mycket relevant för utvecklingen av en gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP). Det dokument som lagts fram maximerar EU:s roll och stärker synergierna mellan medlemsstaterna och mellan dem och EU-institutionerna. Utvecklingen av GSFP är ännu mer relevant med tanke på den nuvarande ekonomiska/finansiella krisen, som gör det tillrådligt att dela resurserna mellan medlemsstaterna för att effektivt kunna garantera offentlig säkerhet, kris-/konflikthantering och etablering av varaktig fred. Den är en desto större tillgång tack vare iakttagelsen av den rättsstruktur som presenteras och som syftar till att förtydliga de institutionella hinder som bekräftas under perioden efter Lissabonfördraget och som försöker specificera lagstiftningslösningar för alla problem som identifieras: ”Lissabon” behöver en GSFP. Enligt min uppfattning vill den europeiska allmänheten ha en sådan. Den nya verkligheten kommer att bli mer rationell, mer samverkande och mer europeisk.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Tanken bakom denna resolution är att den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) efter Lissabonfördragets ikraftträdande innehåller unionens bestämda politiska avsikter att verka som en stabiliserande kraft i världen, med en tydlig rättslig ram för att man lättare ska kunna eftersträva sina mål.
Men det syns likväl inga tydliga tecken på en strategi som utformats efter Lissabonagendan som är tillräckligt holistisk, så att traditionella förfarandemässiga och institutionella hinder kan övervinnas och så att allmänheten och de europeiska staterna kan skyddas och försvaras. Jag hoppas att den nuvarande ekonomiska åtstramningen kommer att uppmuntra staterna att använda sina resurser på ett smart sätt och att de kommer att kunna samarbeta mer effektivt.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) I det aktuella betänkandet utvärderas utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) i kölvattnet efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Det är ett betänkande som baseras på den nya institutionella ram som skapats av Lissabonfördraget, enligt vilken EU måste uppträda enat och, baserat på dess omstrukturering, mer öppet presentera en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Vi måste dock erkänna att EU fortfarande inte har skapat någon omfattande strategi, utformad efter Lissabonagendan, som kan övervinna de traditionella förfarandemässiga och institutionella hindren. En realistisk bedömning av utrikespolitiken är därför av avgörande betydelse, inklusive mer kraftfulla ingripanden av EU-ledda styrkor, snarare än att de militära insatserna ska överlämnas helt i händerna på Frankrike och Storbritannien. Samtidigt som jag medger att det finns behov av en offentlig debatt om utrikes- och försvarspolitiken för att fastställa parlamentets framtida politik i denna fråga, välkomnar jag utarbetandet av detta betänkande och hoppas att EU fortsätter att utveckla en effektiv multilateralism, som är ett av kännetecknen för EU:s geostrategiska angelägenheter.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) En del av innehållet i detta betänkande är oroande ur vissa synvinklar. I grund och botten bekräftar det många av de varningssignaler och insikter som vi uttryckte när Lissabonfördraget diskuterades och sedan trädde i kraft: Vi går oundvikligen i riktning mot en militarisering av EU, och nu påskyndas och intensifieras den. En militarisering av EU tjänar inte freden eller folkets intresse. Omvandlingen av EU till en europeisk pelare i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), vilket förespråkas i Lissabonfördraget, innebär delaktighet i konflikter på internationell nivå. Detta ligger inom ramen för ett samarbete med Förenta staterna, som tar på sig ledarrollen i processen för bekräftande av en imperiehegemoni och garanti av kontrollen över marknader och resurser, varav en del blir allt färre.
De militära ingripanden som ska ha gjorts för att stabilisera vissa länder och regioner har, vilket bekräftas av de ändringsförslag som lagts fram av gruppen Europeiska enade vänstern/Nordisk grön vänster, varit fel väg att gå. Dessa länder och regioner har destabiliserats i stället för att stabiliseras. Problemen har förvärrats ytterligare i stället för att lösas. Situationen i Libyen är ännu ett exempel på detta, utöver Afghanistan och Irak. Utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) är till fördel för EU:s militärindustriella komplex, men inte för folkets intressen eller för freden.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Militariseringen av EU kommer, vilket vi har förvarnat om, att påskyndas ännu mer i och med ikraftträdandet av Lissabonfördraget. Det här betänkandet befäster denna strategi.
Militära ingripanden, och alla sorters militära strategier för konfliktlösning med det påstådda syftet att stabilisera vissa regioner eller länder, är fel tillvägagångssätt, vilket påpekas i de ändringsförslag som vår grupp har lagt fram. Problemen får ingen lösning, utan förvärras, vilket vi kan se i Libyen, Afghanistan och Irak.
En militarisering av EU ligger inte i någon av dess befolkningars intresse. Den omvandling som redan pågår av EU till en europeisk pelare i Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) är en del av processen för att dela upp den internationella sfären i inflytandesfärer under Förenta staternas ledarskap. Detta garanterar ett ökat utnyttjande av arbetskraft och ännu mindre kontroll över naturresurserna, i synnerhet kolväten, samt kontroll över marknaderna.
Utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är ett hot mot freden. Det är något som fördjupar den politiska interventionen, bidrar till kapprustning, inbegripet kärnvapen, och främjar oerhörda förtjänster för EU:s militärindustriella komplex.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) Detta betänkande, som utgörs av fem delar – med rubrikerna Säkerhets- och utrikespolitik, Säkerhet och försvar, Yttre och inre säkerhet, Säkerhet genom uppdrag och Säkerhet i partnerskap – ger en klar bild av hur EU skulle driva sin gemensamma säkerhets- och försvarspolitik för att bli en självständig strategisk aktör och verka som en stabiliserande kraft i världen.
Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Den libyska krisen har avslöjat begränsningarna hos EU:s externa åtgärder i både diplomatiskt och militärt avseende. I nuläget verkar det gemensamma syfte som det har talats så mycket om ha omintetgjorts av medlemsstaternas rättmätiga strävan efter att behålla sina privilegier på området för utrikespolitik. Jag ställer mig inte bakom idén att kräva en större budget för denna politik i frånvaron av en verklig överenskommelse mellan nationella regeringar om hur dessa medel ska användas. Eftersom jag anser att den här sortens politik bör stå på listan över nationella befogenheter känner jag att jag måste rösta mot detta betänkande.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag stöder detta betänkande, eftersom det internationella systemet genomgår en snabb och påtaglig förändring som drivs av maktförskjutningen mot framväxande internationella aktörer och ett allt större ömsesidigt beroende, vilket omfattar ekonomiska och finansiella svårigheter, miljöförstörelse och klimatförändringar, knappa energi- och råvaruresurser samt de därmed sammanhängande säkerhetsutmaningarna. I en orolig omvärld och i tider av ekonomisk och finansiell kris måste EU stärka sitt strategiska oberoende och slå vakt om sina värderingar och intressen samt skydda sina medborgare, genom att utveckla en gemensam vision av de viktigaste utmaningarna och hoten och genom att samla sin kapacitet och sina resurser för en adekvat reaktion på dessa utmaningar och hot, och därigenom bidra till bevarandet av internationell fred och global säkerhet, också genom att sträva efter en verklig multilateralism.
Ett stärkt strategiskt oberoende i säkerhetsfrågor för EU:s del omfattar förmågan att enas om gemensamma politiska mål och strategiska riktlinjer, att ingå strategiska partnerskap med relevanta internationella organisationer, däribland Nato, och med andra länder för att samla in lämplig information och utarbeta gemensamma analyser och bedömningar, att förvalta och vid behov förena ekonomiska, civila och militära resurser, att planera och driva effektiva krishanteringsinsatser inom ramen för de utvidgade Petersberguppdragen samt att utforma och genomföra en gemensam försvarspolitik, och därmed ta de första konkreta stegen mot ett gemensamt försvar. Alla instrument som står till unionens och medlemsstaternas förfogande måste utnyttjas i syfte att förebygga och hantera kriser och konflikter samt bygga en varaktig fred.
Krišjānis Kariņš (PPE), skriftlig. – (LV) Jag röstade för betänkandet om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Men jag anser likväl att vi fortfarande har mycket att göra innan vi uppnår en omfattande gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Vi kan inte tolerera att enskilda medlemsstater ska få ingå uppgörelser som utgör ett hot mot en annan medlemsstats säkerhet. Frankrike har ingått en uppgörelse med Ryssland angående vrak efter krigsfartyg, ett Ryssland som nyligen ockuperade georgiska områden under stridigheter. Ryssland har också genomfört provocerande militära manövrer i närheten av de baltiska staterna, som uttryckt sin oro över den uppgörelse som jag hänvisar till. Trots att de baltiska staterna upprepade gånger har uttryckt sin oro har EU:s tjänstemän och institutioner inte på något sätt agerat för att hindra Frankrikes delaktighet i en militär uppgörelse med Ryssland.
De franska politikernas oro över sin ekonomi och sysselsättningen i skeppsvarven är begriplig. Men inom EU får inte en nations driftsfördelar uppnås på bekostnad av en annan nations säkerhet. Den här sortens åtgärder går tvärtemot den befintliga solidaritetsprincipen inom EU. Det bör inte få förekomma några undantag för denna princip, och den gäller för både stora och små nationer. Först när medlemsstaterna visar verklig solidaritet kommer vi att ha en omfattande gemensam säkerhets- och försvarspolitik.
Tunne Kelam (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för Roberto Gualtieris betänkande. Men jag vill återigen understryka behovet av ett ökat samarbete mellan EU och Nato. Mitt ursprungliga ändringsförslag till punkt 87 syftade till att bekräfta, snarare än bara erkänna, Natos roll som det kollektiva försvarets hörnsten – en roll som inte bara ”kvarstår” utan borde betraktas som det enda alternativet inom den närmaste framtiden. Natos roll kan inte heller antas röra enbart dess medlemsstater. Den utgör också en säkerhet för EU-medlemsstater som inte är medlemmar i Nato, som det står i Gualtieribetänkandet.
Nato har utgjort, och kommer att utgöra, grunden för ett kollektivt försvar, och detta måste framhållas på ett kraftfullt och bejakande sätt. I förmiddags förklarade vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Catherine Ashton att EU och Nato för första gången utbyter information och uppgifter om Libyen. Detta är ett uppmuntrande exempel inför vidare liknande samarbete. Det sänder en tydlig signal om att vägen till ett meningsfullt samarbete alltid kommer att vara öppen, om bara viljan finns.
Jacek Olgierd Kurski (ECR), skriftlig. – (PL) Den senaste tidens händelser i Nordafrika och Asien visar att EU behöver stärka sin utrikespolitik och de allianser som man utgör en del av. Hotet från terrorattacker, som fortfarande är mycket påtagligt, pekar på behovet av att stärka de europeiska säkerhetsstandarderna. Vissa av de förslag som anges i Roberto Gualtieris betänkande är dock oacceptabla. De går tvärsemot den strategi som har bedrivits hittills och som syftar till att bygga internationella allianser som huvudsakligen baseras på antagandet att den nordatlantiska alliansen ska spela en ledande roll.
Den förstärkning av Europeiska försvarsbyrån (EDA) som föreslås skulle inte innebära en verkligt ökad säkerhetsnivå i EU, utan bara att ytterligare ett byråkratiskt monster skapas, som inte kan utföra de uppgifter som det åläggs. Vem skulle fatta beslutet att mobilisera EU:s väpnade styrkor? I vems intresse skulle dess enheter agera? Hur mycket skulle de nya medlemsstaterna ha att säga till om? Skulle EDA:s huvudkontor flyttas? Det har också uttryckts oro beträffande institutionella frågor som huruvida EDA:s tillväxt inte skulle leda till att vissa medlemsstaters arméer skulle minska i storlek och huruvida det skulle vara förenligt med utrikestjänstens befogenheter och mål. Trots omfattande finansiella investeringar och god logistik och styrning kunde EU-ledda styrkor inte hantera enkla polisuppdrag i Kosovo och Bosnien, vilket framgår av tidigare rapporter. Vi borde kanske ägna en viss eftertanke åt hur deras insatser ska kunna förbättras innan vi uppmuntrar dem att utvidga sina plikter till att omfatta militära insatser.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade för detta betänkande och välkomnar särskilt kravet på ökade kontroller av privata säkerhetsföretag genom reglering, licensiering och övervakning.
Mario Mauro (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för betänkandet om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Vår roll i Medelhavsområdet, i Mellanöstern och, följaktligen, över hela världen kommer att bli alltmer betydelsefull. De pågående omvälvningarna, som kommer att öka efter Usama bin Ladins död, måste hanteras helt i enlighet med Lissabonfördraget. Nyckeln till framtiden kommer att ligga i att stärka vår politiska förmåga att definiera gemensamma strategier och mål på ett alltmer samordnat och lägligt sätt.
Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Med utgångspunkt i Lissabonfördraget förespråkas i denna text att Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato) bör utgöra grunden för det kollektiva försvaret av EU-medlemsstaterna. Båda organisationernas önskan att stärka sitt partnerskap ytterligare välkomnas. Man försöker utvidga rollen för kommissionen och för den stora anhängaren av atlanticismen Catherine Ashton på försvarsområdet. Man är inte nöjd med att underkasta sig Förenta staternas ledarskap, utan förespråkar ett snabbt genomförande av åtgärder för att avreglera vapenindustrin. Jag röstade mot detta betänkande.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) Lissabonfördraget har medfört ett ökat ansvar för parlamentet när det gäller utrikes- och säkerhetspolitiken. Vi måste likväl anstränga oss till det yttersta för att se till att denna politik främjar EU:s värderingar och intressen på internationell nivå, med som generellt syfte att bidra till fred, säkerhet, solidaritet, konfliktförebyggande, främjande av demokrati, skydd av mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män, respekt för internationell rätt, stöd för internationella institutioner, effektiv multilateralism, ömsesidig respekt mellan nationer, hållbar utveckling, fri och rättvis handel och utrotande av fattigdomen. Det är bara på detta sätt som de mål vi föreslår kan uppnås.
Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Den geopolitiska situationen i södra Medelhavsregionen genomgår för närvarande en fullständig förvandling. Om vi bortser från den utmärkta och lovvärda strävan i området finns det risk för att revolutionerna manipuleras av vissa personer till det sämre, när de egentligen borde förbättra saker och ting. Vi måste visa människorna i dessa länder att EU stöder deras önskan om förändring. Ända sedan konflikten i Libyen inleddes har jag föreslagit att det internationella samfundet ska lägga all sin energi på att stödja störtandet av Khadaffiregimen. Skyldigheten att skydda människor, var de än bor och vilka de än är, är en helig grundläggande rättighet och skyldighet. Vad är självbestämmanderätten värd när den baseras på diktatoriska åtgärder eller tjänar till att rättfärdiga någonting avskyvärt? Inget självbestämmande, inte ens en absolut majoritet, ger en regering rätt att förneka grundläggande värderingar. Förseningarna, tvekan och de tomma orden om ingripandets omfattning har gjort det möjligt för regimen att försvaga medborgarnas uppror. EU måste omedelbart fastställa en trovärdig strategi för den europeiska grannskapspolitiken i fråga om södra Medelhavsområdet.
Alexander Mirsky (S&D), skriftlig. – (EN) Jag har granskat betänkandet mycket noggrant. Det är indelat i fem delar: säkerhets- och utrikespolitik, säkerhet och försvar, yttre och inre säkerhet, säkerhet genom uppdrag och säkerhet i partnerskap. Betänkandet ger en tydlig bild av hur EU borde genomföra sin allmänna säkerhets- och försvarspolitik för att bli den starkaste självständiga strategiska aktören, med som syfte att skapa säkerhet och stabilitet i Europa och världen. Jag röstade för betänkandet.
Claudio Morganti (EFD), skriftlig. – (IT) Det betänkande som granskas i dag innehåller några aspekter som är välkomna och andra som är mindre välkomna, och representerar därmed på bästa (eller sämsta) möjliga sätt de typiska motsättningar som EU avslöjar i sina externa åtgärder. Det uttrycks till exempel ett önskemål om ökad integration och gemensam hantering i krissituationer: Den senaste tidens händelser i Libyen har visat att EU agerar splittrat. Vissa medlemsstater är direkt involverade, andra har slingrat sig ur det hela, och det är praktiskt taget ett enda land – Italien – som får hantera de direkta följderna av den libyska krisen och den nordafrikanska krisen i allmänhet, med andra ord en ström av flyktingar. Därför måste vi besluta om hur EU ska agera: Ska det alltid vara ”enat”, oavsett konsekvenserna, eller ska det alltid låta medlemsstaterna själva avgöra, vilket innebär att unionen själv måste anpassas?
Jag är förbryllad över betoningen av behovet att öka befogenheterna och resurserna för gemensamma åtgärder och Europeiska försvarsbyrån. Med tanke på tidigare exempel vill jag inte att även detta ska bli en oanvändbar byråkratisk maskin som är ett mål i sig, vars åtgärder är totalt ineffektiva. Av de anledningar som anges ovan beslutade jag att lägga ned min röst i väntan på att få se vad EU kommer att göra som en verkligt ”stor” organisation.
Mariya Nedelcheva (PPE), skriftlig. – (BG) Jag röstar för Roberto Gualtieris betänkande. Det hjälper till att bekräfta EU som en aktör som bidrar till global stabilitet och är ett nödvändigt steg i utvecklingen av en verkligt alleuropeisk strategi när det gäller utrikes- och försvarspolitik. Enligt min uppfattning är en bättre harmonisering av redan befintliga instrument och samförstånd i fråga om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitikens strategiska mål i Lissabonfördragets anda av mycket stor betydelse. Även om EU är hänvisat till befintliga ekonomiska, civila och militära resurser kan man vidta ännu mer beslutsamma åtgärder i händelse av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människan och bli ännu mer involverad i att förhindra och hantera kriser och konflikter och i att upprätta varaktig fred i tredjeländer. Dessutom är den europeiska gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och den europeiska politiken för utvecklingssamarbete två sidor av samma mynt. Jag stöder eftertryckligen detta betänkande, som innehåller krav på en bättre samordning av dessa. Organisationen av regelbundna sammanträden i en krishanteringsnämnd som ska samarbeta med Europeiska utrikestjänsten är av avgörande betydelse för detta. De förslag som lagts fram i betänkandet för en mer rådig och harmoniserad användning av resurserna för EU:s försvarsprogram och det gemensamma utnyttjandet av militär kapacitet i EU kommer att bidra till att uppnå målen med denna politik.
Justas Vincas Paleckis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande för att det ger en bild av hur EU skulle kunna bli en självständig strategisk kraft som verkar för säkerhet och stabilitet i Europa och världen. Lissabonfördraget har gett den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken fler möjligheter. Denna politik har blivit mer integrerad i EU:s utrikespolitik. Europeiska utrikestjänsten bidrar på ett betydande sätt till att garantera EU:s säkerhet.
I utarbetandet av betänkandet fick vår grupp, gruppen Progressiva förbundet av socialdemokrater i Europaparlamentet, stöd från de flesta andra grupperna, eftersom EU måste bli en självständig säkerhetsaktör och det är nödvändigt att se över stridsgruppernas koncept och struktur i EU:s såväl civila som militära uppdrag. Det rådde också en allmän enighet med vår grupps krav att EU snarast ska förbättra planeringsprocessen för uppdrag i samband med humanitärt bistånd.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) Jag röstade för betänkandet om utvecklingen av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) efter Lissabonfördragets ikraftträdande. Den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken är en integrerad del av den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp). Båda dessa dimensioner har satts inom den rättsligt bindande institutionella ramen för EU:s principer, nämligen demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten, inbegripet skyldigheten att skydda. Deras mål har dessutom gått upp i de allmänna målen för EU:s yttre åtgärder.
I detta avseende stöder jag föredragandens förslag att förstärka samarbetet med de nationella parlamenten i EU kring utövandet av den demokratiska kontrollen av Gusp och GSFP, med målet att ömsesidigt förstärka deras respektive inflytande över de politiska val som görs av de andra EU-institutionerna och av medlemsstaterna, samtidigt som de nationella parlamentens nuvarande försvarspolitiska befogenheter respekteras till fullo. Det är mycket viktigt att GSFP vägleds av en öppen och demokratisk process inom ramen för EU:s värderingar och principer.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) EU:s internationella status kan bara uppnås med en gemensam ansträngning av medlemsstaterna och EU:s organ. I detta sammanhang är en gemensam säkerhets- och försvarspolitik (GSFP) som kan besvara framtida utmaningar fortfarande högsta prioritet. Det kommer i själva verket bara att vara möjligt att garantera en aktiv röst från unionen på internationell nivå om den själv har tillräckliga försvarsinstrument. Jag röstade därför för detta betänkande.
Teresa Riera Madurell (S&D), skriftlig. – (ES) I Lissabonfördraget läggs grunden för att EU ska kunna etablera sig som en trovärdig och inflytelserik aktör på den internationella arenan. Ur detta härrör mitt stöd för ett betänkande som är nödvändigt för att utvärdera framstegen inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken efter Lissabonfördragets ikraftträdande och för att identifiera utrymmet för förbättringar. Som ledamot av underutskottet för säkerhet och försvar har jag följt detta betänkande noggrant. Personligen har jag betonat behovet av samarbete mellan medlemsstaterna på området för försvarsrelaterad forskning, utveckling och innovation. Vi befinner oss mitt i en ekonomisk kris, och till följd av detta måste vi hjälpas åt för att minska kostnaderna och öka interoperabiliteten hos medlemsstaternas militära kapacitet.
Allt detta kommer inte bara att minska försvarsutgifterna utan också öka EU:s självständighet på den internationella arenan. Jag anser att denna ståndpunkt har kommit väl till uttryck i betänkandet, som utgör ett steg i rätt riktning när det gäller att främja en gemensam säkerhets- och försvarspolitik som är mer effektiv, samordnad och förenlig med resten av EU:s och medlemsstaternas politik.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) Jag bestämde mig för att lägga ned min röst i den slutliga omröstningen eftersom vi förlorade ändringsförslag 1 med hänvisning till Nato, ändringsförslag 3 mot en kärnvapendimension i den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, ändringsförslag 4 mot en flexibel användning av stridsgrupper för såväl civila som militära uppdrag, ändringsförslag 6 om att stryka en bestämmelse om försvarsrelaterad forskning, ändringsförslag 7 om att stryka en bestämmelse om försvarsrelaterad forskning, ändringsförslag 8 om att stryka hänvisningen till amerikanska Department of Homeland Security, ändringsförslag 9 om att stryka hänvisningen till ett samarbete mellan GSFP och Frontex i Medelhavsområdet, och trots att vi fick igenom ändringsförslag 2 om en permanent arbetsstruktur för Europeiska utrikestjänsten/kommissionen och ändringsförslag 1, där vi säger nej till att Nato ska utveckla civil kapacitet.
Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) I betänkandet anges att EU måste arbeta i ett globalt sammanhang som en stabiliserande kraft och sträva efter att upprätthålla fred, stärka den internationella säkerheten och hantera krissituationer. Jag röstade för detta betänkande eftersom jag instämmer i de röster i Europaparlamentet som är besvikna över att EU inte har intagit en verkligt övergripande och enhetlig strategi efter Lissabonfördraget när det gäller den gemensamma säkerhetspolitiken. Trovärdiga och pålitliga militära system och militär kapacitet är en grundförutsättning för att utveckla en oberoende försvars- och säkerhetspolitik. Jag anser dock att en gemensam politisk vilja måste antas på lång sikt för att stärka EU:s förmåga att bemöta kriser samtidigt som unionen skyddar sitt strategiska oberoende.
Oreste Rossi (EFD), skriftlig. – (IT) I det aktuella betänkandet behandlas utvecklingen av den europeiska försvarspolitiken sedan Lissabonfördraget trädde i kraft. Jag röstade mot betänkandet, eftersom det är tydligt efter de senaste händelserna i Libyen att EU inte har vidtagit åtgärder på ett enhetligt sätt i samförstånd. Solidaritet har saknats när det gäller hanteringen av flyktingkrisen, vilket visar att när nationella intressen står i centrum glömmer EU bort sina ädla föresatser, eftersom EU inte har visat något intresse för problemet.
Traian Ungureanu (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade ja för att stödja betänkandet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken i förhoppning om att en sådan politik slutligen ska kunna ta form. Hittills har vår gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik endast innehållit oenighet och missriktade initiativ. Det senaste EU-bråket om åtgärder i Libyen och det påföljande avhoppet från Tysklands sida gjorde det tydligt för resten av världen att EU fortfarande inte kan skapa en verkligt gemensam utrikes- och säkerhetspolitik. Det franska initiativet som syftade till att förstärka finansieringen av det södra grannskapsområdet på bekostnad av det östra grannskapsområdet sände dessutom ett katastrofalt budskap till våra partner i öster. Detta är desto känsligare vid en tidpunkt då tveksamhet råder kring andra mycket viktiga europeiska projekt och som eventuellt kan sägas vara i kris. Euron utsätts konstant för tryck, och problemet beror delvis på samma brist på europeiska ambitioner och sammanhållning. Schengenområdet dras tillbaka från dag till dag och nationella gränser återuppstår, medan den europeiska andan och lagstiftningen ignoreras och överträds av olika medlemsstater. Avsaknad av en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik som stöds av en stor enhet för externa åtgärder skulle innebära att EU:s trovärdighet i världen kraftigt undergrävs.
Luís Paulo Alves (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstar för detta förslag eftersom det föreslås en förstärkning av EU:s roll i det multilaterala systemet. Det är helt rätt att EU ska ha en mer effektiv representation i internationella organisationer och att denna representation ska utvärderas med tanke på att EU är den organisation som bidrar mest till utvecklingsbistånd. EU:s principer och värderingar, vilka förespråkar mer effektiva och förebyggande multilaterala åtgärder, gör EU till en viktig internationell aktör i den alltmer polariserade världsordning som framträder. EU måste i synnerhet ta initiativ till insatser för att inte längre endast vara en observatör i FN:s program och konferenser. EU måste också stärka sin ställning inom internationella organ när det gäller ekonomi och monetär stabilitet med tanke på sin roll som en av de viktigaste ekonomiska makterna på internationell nivå. Jag samtycker också till uttalandena i betänkandet om att stärka EU:s roll inom multilaterala organisationer för säkerhet, bland annat G8 och G20.
Laima Liucija Andrikienė (PPE), skriftlig. – (EN) Jag röstade för betänkandet av María Muñiz De Urquiza om EU som global aktör: dess roll i multilaterala organisationer. Jag vill återigen betona att det behövs bättre samordnade åtgärder från EU:s medlemsstater och FN, och i synnerhet från FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC). Vi anser att EU:s nya institutionella struktur och inrättandet av direktoratet för mänskliga rättigheter och demokrati inom Europeiska utrikestjänsten samt rådsarbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna (COHOM) med kontor i Bryssel ger goda möjligheter att öka sammanhållningen, synligheten och trovärdigheten för EU:s verksamhet inom FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Slutligen välkomnade vi i Europaparlamentet UNHRC:s rekommendationer och det påföljande beslutet av FN:s generalförsamling om att upphäva Libyens medlemskap i UNHRC. Efter insatser och åtgärder från några medlemsstater i Rådet för mänskliga rättigheter har Syrien i dag uppgett att landet drar tillbaka sin ansökan om att bli medlem i UNHRC. Med beaktande av dessa två exempel och vår gemensamma tidigare erfarenhet av FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna, och sedan 2006 FN:s råd för mänskliga rättigheter, förslår vi att tydliga kriterier för medlemskap ska införas i UNHRC och att EU kraftfullt ska stödja detta initiativ.
Elena Oana Antonescu (PPE), skriftlig. – (RO) Lissabonfördraget förbättrar EU:s möjligheter att ansluta sig till olika internationella organisationer och ger EU större befogenheter när det gäller externa åtgärder samt möjliggör för EU att ha en tydligare och starkare röst i världen. Fördraget uppmuntrar också till samarbete med relevanta internationella och regionala organisationer och grupper av stater, vilket möjliggör för unionen att bli en effektiv global aktör.
EU:s engagemang för effektiv multilateralism är en vägledande princip för EU:s externa åtgärder. Jag anser att EU mot bakgrund av sina interna erfarenheter från samarbete mellan nationer och institutioner har ett globalt ansvar som EU bör fortsätta att upprätthålla. Av detta skäl röstade jag för detta betänkande.
Zigmantas Balčytis (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för detta betänkande. Globaliseringsprocessen medför en lång rad möjligheter, utmaningar och hot för den globala styrningen. Globala utmaningar, såsom finansmarknader, energisäkerhet, bekämpning av fattigdom, klimatförändringar och brott mot de mänskliga rättigheterna, kräver gemensamma och samordnade åtgärder. Genom Lissabonfördraget blev unionen en juridisk person, vilket förbättrade EU:s möjligheter att ansluta sig till olika internationella organisationer och att inta en starkare och mer inflytelserik roll globalt. Hittills har EU:s och medlemsstaternas representation i internationella organisationer varit splittrad, vilket har hindrat EU från att föra ut samma budskap på den internationella arenan. EU måste bli en inflytelserik global aktör och kunna försvara sin ställning. För att kunna uppnå detta måste samordningen inom EU förbättras, och för detta krävs en stark politisk vilja och flexibilitet från medlemsstaternas sida beträffande deras representation.
Elena Băsescu (PPE), skriftlig. – (RO) Jag röstade för det betänkande som utarbetats av María Muñiz De Urquiza, eftersom EU:s deltagande i multilaterala organisationer är en av de vägledande principerna för EU:s utrikespolitik. Nu är EU en juridisk person, vilket ger EU en högre global profil. Dessutom har unionen genom fördraget blivit en fullfjädrad deltagare inom internationell politik. Lissabonfördraget har förbättrat de utrikespolitiska instrumenten, särskilt inom FN. I detta hänseende vill jag betona punkt 12 i betänkandet – det första steget mot samordnade och effektiva åtgärder från medlemsstaterna i säkerhetsrådet. Jag vill betona att FN för närvarande är mitt i arbetet med att reformera sin struktur, något som också gör det möjligt att omstrukturera EU:s representation inom detta forum.
Dominique Baudis (PPE), skriftlig. – (FR) Jag stödde denna resolution, eftersom jag är övertygad om att EU:s önskan att öka sitt deltagande inom internationella organisationer är helt legitim. EU-medborgarna har genom regeringarna gett EU status som juridisk person och särskilda maktbefogenheter. Den europeiska integrationen har byggts upp på en rad grundläggande värderingar som konstant utvidgas. Vi har en skyldighet att samordna vår verksamhet och främja enighet inom unionen, såsom vi redan har gjort inom Världshandelsorganisationen. Mer arbete återstår att göra.
Det finns dock några uppmuntrande tecken. Unionen försöker förse sig med de rätta utrikespolitiska instrumenten (att utse den höga representanten, att inrätta Europeiska utrikestjänsten). Genom sin nyligen förbättrade status kommer unionen nu att kunna hävda sin ställning inom FN:s generalförsamling.
Jean-Luc Bennahmias (ALDE), skriftlig. – (FR) Vi lever i en värld som har fått se en stark ökning av nya kriser, både när det gäller antal och frekvens. Mot bakgrund av denna nya verklighet måste de politiska beslutsfattarna både vidta förebyggande åtgärder och effektivt bemöta denna nya utveckling. På denna nivå är det dock inte bara fråga om att vifta med ett trollspö. När EU inte kan samla sina krafter, komma överens om förfaranden och uppträda enat kommer EU ofta på efterkälken. Inom FN, och särskilt inom Internationella valutafonden, måste EU värna om sina intressen. EU kan stå upp för unionens intressen och därmed också för medlemsstaternas intressen. Det innebär att vi måste organisera oss och att göra det nu. Det är syftet och målet med detta betänkande.
Slavi Binev (NI), skriftlig. – (BG) Jag anser att det är ytterst viktigt för EU att spela en nyckelroll i internationella organisationer. Jag anser att de beslut som fattas om den internationella politiken inte bör bryta mot enskilda medlemsstaters suveränitet. Jag är också motståndare till att försvaga den roll som varje enskilt land i EU spelar inom internationella organisationer. Om EU får en plats i FN:s säkerhetsråd kan en sådan konflikt ha negativa konsekvenser för bilden av EU. Av detta skäl röstade jag nej både till punkt 20 och till hela betänkandet.
Mara Bizzotto (EFD), skriftlig. – (IT) Detta betänkande är helt obalanserat genom att det främjar tanken på att EU i framtiden ska ha en status som åtminstone motsvarar medlemsstaternas status inom globala och regionala organisationer. Det skulle i grunden innebära slutet för medlemsstaternas diplomatiska frihet att vidta åtgärder, eftersom de måste anpassa sina ståndpunkter så att de inte öppet strider mot den ståndpunkt som unionens framtida representation skulle ha. Till följd av detta skulle de nationella regeringarna inte på ett adekvat sätt kunna hävda sina intressen i internationella forum.
Vi kan vara eniga om att EU på vissa områden, som t.ex. penningpolitiken, kan företräda den rådande inställningen i de berörda multilaterala organisationerna, men det är svårt att acceptera idén att Europeiska utrikestjänsten skulle kunna ta på sig rollen att företräda medlemsstaternas gemensamma ståndpunkt på världsarenan när de olika länderna i Europa mycket ofta har så olika intressen att det är omöjligt att uppnå en gemensam ståndpunkt. Genom att rösta nej till betänkandet vill jag visa mitt motstånd mot det föreslagna framtida scenariot där nationell diplomati i avsevärd utsträckning skulle ersättas av unionens diplomati på bekostnad av medlemsstaternas självständiga diplomati.
Vilija Blinkevičiūtė (S&D), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet, eftersom det har varit en stark ökning av de humanitära kriserna i världen, vilket manar till förbättrade och mer förebyggande multilaterala åtgärder från EU. EU bör därför på ett bättre sätt använda sina utrikespolitiska instrument för att säkerställa att EU på ett bättre sätt använder sin makt inom multilaterala organisationer och tar den ledande rollen för att ta itu med aktuella och framtida internationella kriser på ett mer effektivt sätt. Icke-statliga aktörer behöver dessutom också göras delaktiga i det multilaterala beslutsfattandet och för att främja och underlätta förbättrad rådfrågning av det civila samhällets organisationer och sociala aktörer i de internationella organisationernas framtida styrande strukturer. EU bör spela en aktiv och ledande roll i reformerna av den globala styrningen genom att öka samarbetet, förbättra institutionerna och göra alla intressenter delaktiga. Det skulle göra internationella institutioner och organisationer mer legitima, effektiva och mer positivt inställda till delat ansvar. Med tanke på att EU är en av de största ekonomiska världsmakterna behöver EU:s representationssystem i internationella organ på området för ekonomisk, monetär och finansiell stabilitet ses över.
Sebastian Valentin Bodu (PPE), skriftlig. – (RO) EU:s mekanismer för att uppnå enighet och vidta gemensamma åtgärder gör EU till en modell för en regelbaserad världsordning. Det är skälet till varför EU måste samarbeta med ledande regionala maktorgan och aktivt delta i att bygga upp och förbättra en internationell miljö som gör det möjligt för EU att värna om sina värderingar och intressen. Det är en särskilt lämplig tidpunkt för detta med tanke på att man kan konstatera att antalet politiska och humanitära kriser i världen har ökat, vilket gör att EU behöver använda sina utrikespolitiska instrument på ett mer effektivt sätt för att bättre kunna utnyttja sin ställning inom internationella organisationer och på ett mer effektivt sätt inta en ledande roll för att lösa aktuella och framtida internationella kriser.
Å andra sidan innebär globaliseringsprocessen en lång rad möjligeter, utmaningar och hot för den globala styrningen, samtidigt som sociala kryphål och misslyckanden avslöjas, däribland även på områden såsom finansmarknader, energisäkerhet, kamp mot fattigdom, klimatförändringar och brott mot mänskliga rättigheter. EU måste verkligen stärka sin roll som global aktör och agera som en global beslutsfattare.
Maria Da Graça Carvalho (PPE), skriftlig. – (PT) Jag välkomnar de insatser som gjorts för att förbättra Europas multilaterala åtgärder, och jag vill betona vikten av att EU intar en aktivt ledande roll i reformeringen av den globala styrningen. Det är ett bra tillfälle för EU att använda sina utrikespolitiska instrument och ta på sig ett ledarskap genom en mer effektiv strategi för aktuella och framtida internationella kriser. Jag rekommenderar därför att uppmärksamhet ges åt EU:s ställning i FN:s system, i de internationella finansinstitutionerna och i andra multilaterala institutioner, och jag instämmer i förslagen till reformer vilka förstärker flera av de ståndpunkter vi har intagit.
Mário David (PPE), skriftlig. – (PT) Den ofta använda frasen ”en ekonomisk jätte, men en politisk dvärg” får en ny betydelse när vi analyserar EU:s deltagande i internationella organisationer och i andra regionala organisationer där EU deltar. Vi måste snabbt förändra denna situation. Jag anser därför att detta initiativbetänkande kommer vid rätt tidpunkt, och jag stöder det generellt. I betänkandet behandlas EU:s roll som en global aktör i internationella organ. Liksom föredraganden anser jag i detta hänseende att det fortfarande är en lång väg kvar att gå på vägen mot trovärdiga, konsekventa och synliga externa åtgärder från EU:s sida, eftersom det inte finns någon europeisk strategi för varje organisation där EU:s medlemsstater deltar. Den ökande komplexitet som karaktäriserar den internationella ordningen gör det nödvändigt att på ett objektivt sätt samordna förbindelserna mellan medlemsstaterna samt mellan medlemsstaterna och EU på de olika arenor där vi deltar. Av det skälet antog vi Lissabonfördraget. Det finns dessutom ett exempel på god praxis: vårt deltagande i Världshandelsorganisationen (WTO). EU behöver därför snabbt företrädas med en enda röst i de olika internationella organen. Jag anser att utarbetande av en vitbok om detta ämne, vilket föreslås i betänkandet, kan vara en god början på slutet för denna bisarra situation.
Philippe de Villiers (EFD), skriftlig. – (FR) I sina betänkanden om EU:s utrikespolitik har parlamentet återigen varit ytterst trångsynt.
Bryssel försöker införa en europeisk politik för diplomati, säkerhet och försvar, men misslyckas med det, inte på grund av avsaknad av finansiering, utan snarare på grund av att den logiska grund och de antaganden som ligger bakom strategin fortfarande är felaktiga.
Bland nybörjare är det ingen som hör EU:s röst på världsarenan. Endast en handfull entusiaster för ett federalt Europa skulle vilja höra EU föra ut samma budskap, men mångfald och diplomatiskt samarbete utgör Europas verkliga värdegrund, både inom FN och inom andra organ.
För det andra är det ingen som lyssnar till de tysta och ohörbara muttrandena från europeiska ledare som inte har något mandat, och framför allt ingen legitimitet.
När Europa för ut samma budskap har det inget att säga.
Anne Delvaux (PPE), skriftlig. – (FR) Jag välkomnar antagandet av detta betänkande, i vilket man efterlyser att EU ska ha en starkare roll i den multilaterala organisationsstrukturen (FN, internationella finansinstitutioner, Nato, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, Världshandelsorganisationen osv.).
I början av maj 2011 tilldelades EU status som ”superobservatör” av FN:s generalförsamling, vilket innebär att EU nu kommer att kunna ta till orda och utöva rätten att svara i församlingen på samma villkor som andra medlemsstater i FN. Detta är bara första steget; vi ska fortsätta att utöva påtryckningar för att få större befogenheter.
En annan viktig del är reformen av säkerhetsrådet med syftet att förbättra dess legitimitet genom att se över den regionala representationen. I betänkandet uppmanas unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik/kommissionens vice ordförande att göra något som jag anser är mycket viktigt, nämligen att eftersträva gemensamma ståndpunkter inom EU i ämnen som beslutas av säkerhetsrådet för att genomföra dessa ståndpunkter genom gemensamma röstförfaranden och för att undvika upprepningar av tidigare beslut.
Edite Estrela (S&D), skriftlig. – (PT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom det förespråkar en förstärkning av EU:s roll när det gäller fred, säkerhet och lagstiftning på global nivå. För unionens definitiva bekräftelse rörande utrikespolitiken och mot bakgrund av de mål som fastställs i Lissabonfördraget måste man fortsätta att arbeta för att EU en dag ska ha en permanent plats i FN:s säkerhetsråd.
Diogo Feio (PPE), skriftlig. – (PT) Denna resolution från Europaparlamentet handlar om EU:s roll i FN:s system, de internationella finansinstitutionerna, multilaterala säkerhetsorganisationer, vid diplomatiska toppmöten och i andra multilaterala organisationer, och i resolutionen förespråkas att EU:s roll på multilateral nivå ska stärkas.
Det finns ett tydligt behov av bättre samordning av unionens åtgärder som sådana med medlemsstaternas åtgärder. Jag anser att unionen bör spela en aktiv och ledande roll i reformeringen av den globala styrningen så att internationella institutioner och organisationer blir mer legitima, effektiva och anpassade till delat ansvar.
Jag känner till att det skulle uppstå många problem vid en omfattande översyn av unionens nuvarande system för institutionell representation i multilaterala internationella organ, särskilt när det gäller en potentiell förstärkning av EU:s ställning i FN. Parlamentets krav på att det behövs en omfattande översyn av FN:s säkerhetsråd och att det behöver göras mer legitimt och effektivt med bättre representativitet för regionerna genom att unionen tilldelas en permanent plats i säkerhetsrådet är därför fortfarande ett mål som kommer att vara svårt att uppnå på kort sikt.
José Manuel Fernandes (PPE), skriftlig. – (PT) Detta betänkande av Maria Muñiz De Urquiza handlar om EU:s verksamhet som en global aktör och dess roll i multilaterala organisationer. Världen genomgår för närvarande en stor tillväxtprocess i fråga om globalisering, särskilt med revolutionerna och övergången till demokrati i länder som traditionellt har varit slutna och har styrts av totalitära regimer, och detta innebär flera möjligheter som EU inte bör negligera. Effektiv multilateralism utgör den vägledande principen i EU:s utrikespolitik och ligger i linje med de åtaganden som fastställdes i den europeiska säkerhetsstrategin 2003. Den juridiska person som EU tilldelades genom Lissabonfördraget och enligt vilken EU bör uppträda enat förstärker EU:s möjligheter till deltagande som en röst med mandat i de olika internationella organisationer där frågor om utrikes- och försvarspolitik debatteras. Även om föredraganden förespråkar ökat EU-samarbete och ökat EU-bistånd instämmer jag i hennes förslag och har röstat för hennes betänkande.
João Ferreira (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) EU har inte den legitimitet som de försöker tillskriva EU; endast medlemsstaterna och deras befolkningar har denna legitimitet.
I betänkandet görs försök att legitimera och konsolidera en väg som gradvis har stakats ut bakom ryggen på folket, vilket är en förolämpning mot deras suveränitet, mot den nationella suveräniteten och dess legitimitet. Målet är att säkerställa EU:s representation i multilaterala organisationer – Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), Internationella valutafonden (IMF), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Världsbanken – som om EU var en (super)stat. EU försöker ersätta medlemsstaterna, och därigenom korrumpera andan i organ som FN:s generalförsamling, där varje land och dess folk fortfarande har samma vikt, oberoende av dess storlek.
I betänkandet föreslås också, särskilt genom Europeiska utrikestjänsten, en ökning av de resurser som ställs till förfogande för en politisk och diplomatisk agenda vars mål inbegriper en ökning av EU:s vikt och inflytande i olika forum och organisationer i syfte att exploatera dem. Detta är ett försök att underminera den nuvarande världsordningen och att ersätta den med en ny, mindre demokratisk världsordning som garanterar bättre villkor för stora företag och finansinstitut för att eftersträva deras ambitioner i den oändliga tävlingen om marknader och resurser.
Ilda Figueiredo (GUE/NGL), skriftlig. – (PT) Majoriteten i parlamentet försöker att konsolidera en väg och en politik över huvudet på de organ som företräder nationell suveränitet och folkens suveränitet, och presenterar EU som att det ska ha den legitimitet som endast medlemsstaterna och deras befolkningar har, hur mycket det än kostar dem.
De försöker legitimera EU i multilaterala organisationer – Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), Internationella valutafonden (IMF), Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Världsbanken – och de försöker att ersätta stater med regionala integrationsorganisationer, exempelvis i FN:s generalförsamling, där varje land och dess folk fortfarande har samma vikt, oavsett dess storlek.
De föreslår, särskilt genom Europeiska utrikestjänsten, att öka resurserna för att genomföra en politisk och diplomatisk agenda vars huvudsakliga mål är att öka EU:s vikt och inflytande i dessa organisationer i syfte att exploatera dem. Målet är tydligt: att införa en ny, mindre demokratisk världsordning för att garantera bättre villkor för stora företag och finansinstitut så att de kan konkurrera i den oändliga tävlingen om marknader och dominans i fråga om världens naturtillgångar. För detta krävs ökad militarisering av EU och ett integrerat och permanent samarbete med Nato under ledning av Förenta staterna och stormakterna i EU.
Av dessa skäl röstade jag emot betänkandet.
Monika Flašíková Beňová (S&D), skriftlig. – (EN) EU är den största bidragsgivaren till utvecklingsbistånd och det viktigaste handelsblocket, men unionens representation, som sådan, i multilaterala organisationer är fortfarande splittrad. Å ena sidan är EU:s medlemsstater överrepresenterade i alla multilaterala organisationer utom i Världshandelsorganisationen. Denna överrepresentation – särskilt i Bretton Woods-institutionerna – leder ofta till att Europas röster går isär och uppfattas som mycket problematiskt av tillväxtländerna, vilka anser att ett oförändrat läge skulle vara orättvist. Det skulle vara lämpligt att EU på områden med exklusiv behörighet var en mer framträdande aktör med fullt medlemskap, och medlemsstaterna också – men inte nödvändigtvis – kunde vara närvarande som medlemmar utan att i de flesta fall ha en oberoende roll.
Lorenzo Fontana (EFD), skriftlig. – (IT) Konsekvenserna av Lissabonfördraget innebär med nödvändighet att den roll som EU spelar i internationella organisationer måste ses över. Som vi så ofta har sett på senare tid skadar dock det faktum att EU ska inta en gemensam position medlemsstaternas egna privilegier och deras beslutsautonomi. Jag måste därför lägga ned min röst, för betänkandet innehåller visserligen några positiva aspekter, men de kullkastas av de tankar som uttrycks ovan.
Juozas Imbrasas (EFD), skriftlig. – (LT) Jag röstade för betänkandet, eftersom mervärdet för EU:s medlemskap i multilaterala organisationer finns inom de områden där det har exklusiv eller delad behörighet: ekonomiska frågor och handelsfrågor, miljöpolitik, utvecklingsbistånd samt säkerhets- och försvarspolitik. Genom Lissabonfördraget blir unionen en juridisk person, vilket ökar EU:s möjligheter att ansluta sig till olika internationella organisationer, och fördraget ger också EU en rad ökade befogenheter när det gäller externa åtgärder, särskilt genom posten som kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och Europeiska utrikestjänsten. Fördraget ger unionen möjlighet att på ett tydligare och starkare sätt inta en gemensam position i världen och uppmuntrar till alla typer av ömsesidigt nyttigt samarbete med relevanta internationella och regionala organisationer, grupper och stater, och det möjliggör för unionen att organisera sig så att den kan bli en effektiv global aktör.
Jag anser att EU:s och dess medlemsstaters representation i multilaterala organisationer, vid informella toppmöten och i internationella organ, hittills har varit fragmenterad, ofta ineffektiv, och fortfarande varierar avsevärt. Jag anser också att EU:s medlemsstater i ökande grad ska se och lita på EU som ett organ som ökar makten genom att EU kan uppnå mål som medlemsstaterna inte kan uppnå på egen hand. I och med att EU kan inta en gemensam position ökar det inte bara chanserna att nå framgång, utan förbättrar också EU:s legitimitet och trovärdighet som en viktig internationell aktör i den polariserade värld som träder fram, naturligtvis utan att EU förlorar sin identitet.
Giovanni La Via (PPE), skriftlig. – (IT) Jag röstade för detta betänkande, eftersom EU:s roll i multilateralism måste stärkas ytterligare under de kommande åren. Det ligger också i linje med Lissabonfördraget. Genom att ge EU status som juridisk person ökade fördraget möjligheterna för EU att ansluta sig till olika internationella och regionala organisationer och grupper av stater. Dessa förbindelser kommer att bidra till att lösa ekonomiska frågor och handelsfrågor, liksom miljöfrågor. EU:s bidrag måste också ha ett mervärde i multilaterala organisationer eller vid toppmöten där inte alla EU:s medlemsstater finns representerade. Tyvärr har de nyligen inträffade och även pågående politiska och humanitära kriserna i världen lett till att det krävs beslutsamma åtgärder från EU:s sida, inte bara genom tankar i utrikespolitiken, utan också i form av snabb katastrofhjälp.
Petru Constantin Luhan (PPE), skriftlig. – (RO) EU:s engagemang för effektiv multilateralism är särskilt viktigt. Unionen måste beakta sin egen sammanlagda representation och medlemsstaternas representation i multilaterala organisationer. Den nuvarande snabba ökningen av antalet politiska och humanitära kriser är bekymmersam, vilket är en indikation på att en sådan strategi måste genomföras för EU. För tillfället uppfyller inte unionen sin roll som en global aktör tillräckligt väl. Jag anser att den ökade och alltmer betydelsefulla rollen för EU i multilaterala organisationer utgör verkliga framsteg för att slå fast EU:s globala betydelse.
David Martin (S&D), skriftlig. – (EN) Jag röstade mot punkt 20, eftersom jag anser att tiden ännu inte är mogen för att EU ska ha en egen plats i FN:s säkerhetsråd.
Barbara Matera (PPE), skriftlig. – (IT) EU:s externa roll måste förbättras, eftersom det i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen förespråkas ett internationellt system grundat på starkare multilateralt samarbete där medlemsstaterna garanterar att unionen kan bedöma deras intressen och värderingar på den internationella arenan. Nya permanenta strukturer för EU:s externa representation har införts i Lissabonfördraget, men denna nya dimension har ännu inte lett till att unionen deltar som en enhet med egna rättigheter i arbetet inom många internationella organ. Detta kan skada EU:s åtagande för effektiv multilateralism, eftersom det begränsar EU:s beslutsförmåga och underminerar dess trovärdighet.
Med tanke på ökningen av antalet politiska och humanitära kriser i världen måste EU på bästa sätt använda sina utrikespolitiska instrument så att EU bättre utnyttjar sitt inflytande i multilaterala organisationer och sin möjlighet att inta en ledande roll för att lösa nuvarande och framtida internationella kriser. Främjande av demokrati och mänskliga rättigheter, särskilt kvinnors och barns rättigheter, yttrandefrihet och principen om rättsstaten bör vara i centrum för EU:s externa åtgärder.
Jean-Luc Mélenchon (GUE/NGL), skriftlig. – (FR) Varje medlemsstat har rätt att uttrycka sina egna åsikter inom internationella organ. Regeringar väljs, förutom Catherine Ashton, kommissionen och Europeiska centralbanken, men ändå försöker man genom denna text att göra de senare till våra enda företrädare. Jag röstade mot detta försök att ge dödsstöten åt den statliga suveräniteten på den internationella arenan.
Nuno Melo (PPE), skriftlig. – (PT) EU får inte glömma sin roll som en ledande aktör på världsarenan i alla avseenden. Som sådan måste EU stärka sin roll i alla multilaterala organisationer, särskilt i FN, där EU:s roll i ökande grad måste bli aktiv nu när Europeiska utrikestjänsten har börjat sitt arbete.
Louis Michel (ALDE), skriftlig. – (FR) Nationer är maktlösa om de handlar på egen hand i samband med de stora utmaningarna i vår tid. Multilaterala åtgärder är det enda sätt på vilket stater kan ta itu med de utmaningar som vår värld står inför. Kriserna inom ekonomin, finanssektorn och livsmedelssektorn, klimatförändringarna och konflikter har gjort att vi har insett att vi snabbt måste skapa en form av global styrning, eller vad Jacques Attali kallar en ”världsstat”. Naturligtvis spelar Europa en roll på denna nya globala politiska arena som en mjuk världsmakt som grundas på standarder, bestämmelser och som är ett gott exempel. Enligt Lissabonfördraget har Europa den grund som det kräver för att hävda sig självt såväl politiskt som ekonomiskt.
Wojciech Michał Olejniczak (S&D), skriftlig. – (PL) Europaparlamentet har antagit en resolution om den roll som EU ska spela i multilaterala organisationer. I princip har en förstärkning av EU:s roll i multilaterala organ godkänts. Tack vare det avtal som har slutits och de gemensamma åtgärder som har vidtagits blir EU en modell för hur världsordningen ska fungera grundat på internationell rätt.
Av det skälet har man betonat att EU måste samarbeta med ledande regioner och delta aktivt i att skapa ett internationellt samfund. Andra krav inbegriper samarbete mellan medlemsstaterna och utarbetande av gemensamma ståndpunkter, bland annat i frågan om besparingar och budgetnedskärningar. EU och medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att öka EU:s roll och stärka EU:s ställning inom FN (ändringar i stödet till FN, särskilt i fråga om den humanitära politiken och humanitärt bistånd samt frågan om lösning på konflikter).
Inom ramen för samarbetet med internationella finansinstitut måste EU finna en lösning på problemet med extern representation i ekonomiska och finansiella organ som begränsar EU:s inflytande. När det gäller EU:s roll i multilaterala säkerhetsorganisationer har det sagts att de bestämmelser som gör det möjligt för EU att ta emot finansiering från Nato ska stramas upp. Man bör tänka över om EU ska ta på sig ett större ansvar och spela en mer effektiv roll för att uppnå gemensamma mål (engagera sig i en gemensam dialog, fatta beslut om och samordna gemensamma åtgärder etc.) inom ramen för avtalet mellan EU och OSSE.
Maria do Céu Patrão Neves (PPE), skriftlig. – (PT) I detta betänkande om ”EU som en global aktör: dess roll i multilaterala organisationer” presenteras en översyn av EU:s roll. Jag röstade för detta betänkande, eftersom jag instämmer med visionen och ambitionen i betänkandet om ett EU som är starkt närvarande på den internationella arenan. Förutom varje medlemsstats värde i sig kan EU som organisation bidra med sin organisatoriska erfarenhet till det internationella samfundet. EU:s mekanismer för att bygga upp konsensus och vidta gemensamma åtgärder gör faktiskt EU till en modell för en regelbaserad världsordning. Med tanke på detta bör samarbete med ledande regionala maktorgan uppmuntras, så att EU kan delta aktivt med uppbyggnad och förbättring av en internationell miljö som gör det möjligt för EU att främja sina värderingar och intressen i enlighet med fördraget. Med tanke på EU:s strävan att vara en global aktör är det därför mycket viktigt att stärka den internationella samordningen och att ta itu med internationella utmaningar, nämligen sådana som grundas på ansvaret för att skydda och behovet av att förbättra människors säkerhet som ett led i att uppnå global säkerhet.
Paulo Rangel (PPE), skriftlig. – (PT) I det nuvarande sammanhanget är det mycket viktigt att EU kan etablera sig som en global aktör som effektivt kan bemöta de stora utmaningar som vi ställs inför på global nivå. EU måste i detta avseende åta sig att öka den internationella samordningen så att EU kan uppträda enat och därigenom öka inte bara förutsättningarna för att EU:s åtgärder ska bli framgångsrika, utan också EU:s legitimitet och trovärdighet på internationell nivå.
Raül Romeva i Rueda (Verts/ALE), skriftlig. – (EN) I denna text fastställs bland annat att parlamentet ska konstatera att EU:s mekanismer för att bygga upp konsensus och vidta gemensamma åtgärder gör EU till en modell för en regelbaserad världsordning. Det betonas därför att EU ska samarbeta med ledande regionala maktorgan och aktivt delta i att bygga upp och förbättra en internationell miljö som gör det möjligt för EU att i enlighet med fördraget främja sina värderingar och intressen. Särskilt på de områden där EU har exklusiva och delade befogenheter anser EU att det är viktigt, med tanke på EU:s strävan och behov av att bli en effektiv global aktör och att värna om sin ställning, att en förstärkning av den interna samordningen är nödvändigt för att uppträda enat, att EU kan skapa ett multilateralt samarbete och leda kollektiva åtgärder då man ställs inför internationella utmaningar, nämligen sådana som grundas på ansvaret för att skydda och behovet av att förbättra människors säkerhet som ett led i att uppnå global säkerhet.
Licia Ronzulli (PPE), skriftlig. – (IT) I den slutliga texten i detta betänkande betonas den strategiska roll som EU måste spela i internationella organisationer. För att uppnå detta behövs framför allt aktivt, konkret deltagande främjas för att stärka både det interna och det externa samarbetet. Det måste vara det främsta sättet att öka legitimiteten för de beslut som fattas och även för att se till att ansvaret delas fullt ut. Slutligen måste medlemsstaterna samordna sina ståndpunkter i FN:s råd för mänskliga rättigheter för att fastställa tydliga och strikta medlemskriterier, särskilt för länder där brott mot de mänskliga rättigheterna är vanligt förekommande.
Catherine Stihler (S&D), skriftlig. – (EN) Jag stöder att Storbritannien ska behålla sitt medlemskap i FN:s säkerhetsråd.
Nuno Teixeira (PPE), skriftlig. – (PT) EU är i dag en verklig aktör på världsscenen. Det är tydligt att EU:s roll i internationella, multilaterala organisationer ökar, och unionen har visat att dess betydelse ökar. EU bör därför spela en mer aktiv och ledande roll i reformeringen av den globala styrningen. Jag talar i synnerhet om behovet av reformeringen av FN:s system för att ge unionen en plats, och särskilt om unionens representation i FN:s säkerhetsråd.
Det inbegriper omfattande samordning av medlemsstaternas ståndpunkter, men skulle leda till ökad sammanhållning, synlighet och trovärdighet för EU:s åtgärder på internationell nivå. EU bör ta intryck av den modell som tillämpats inom Världshandelsorganisationen (WTO). För att uppnå ett mer konsekvent och bättre integrerat samarbete bör unionen ha status som observatör inom Nordatlantiska fördragsorganisationen (Nato), ha en bättre samordning med Europarådet och delta fullt ut i G7/G8 och G20-gruppernas verksamhet.
Niki Tzavela (EFD), skriftlig. – (EL) Denna specifika resolution stärker EU:s roll i det multilaterala systemet. Närmare bestämt förtydligas i betänkandet EU:s roller i de internationella kreditinstitutionerna, FN-systemet, i multilaterala säkerhetsorganisationer och i andra multilaterala organisationer i allmänhet såsom Världshandelsorganisationen, Europarådet och Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD). Slutligen tydliggörs EU:s roll vid diplomatiska toppmöten. Med tanke på att europeiskt samarbete är nödvändigt, och inte är ett val, röstade jag för förslaget till Europaparlamentets resolution om EU som en global aktör.
Dominique Vlasto (PPE), skriftlig. – (FR) Efter antagandet av Lissabonfördraget har EU:s diplomatiska verksamhet förstärkts för att höja Europas profil på den internationella arenan. Jag välkomnar antagandet av detta betänkande, i vilket man efterlyser bättre representation för gemenskapens institutioner i internationella organisationer. Europa med 27 medlemsstater har ökat unionens ekonomiska och demografiska styrka. Balansen och samordningen mellan medlemsstaterna har dock försämrats genom utvidgningen. Europas budskap har förändrats: Europa har blivit rikare och mer komplext. Som jag ser det måste vi om vi ska förbättra EU:s representation i multilaterala organisationer först uppnå konsensus. Det gläder mig att se att unionen har stött FN:s strategi, särskilt när det gäller politiken rörande humanitära frågor och konfliktlösning. Europa och FN har en stor mängd gemensamma mål och intressen, vilket jag anser motiverar ett ännu närmare samarbete och synergi när det gäller resurser. Jag skulle därför vilja se att Europa får en starkare ställning inom FN, särskilt vid generalförsamlingens årliga möte.
Angelika Werthmann (NI), skriftlig. – (DE) Jag röstade för detta betänkande. EU måste öka sitt oberoende och utveckla sin dialog med tredjeländer. Unionen måste inta en gemensam position på ett mer kraftfullt och mer enat sätt och reagera betydligt snabbare för att kunna agera som en trovärdig och pålitlig partner.
Zbigniew Ziobro (ECR), skriftlig. – (PL) Situationen på den internationella arenan har den senaste tiden förändrats allt snabbare. Asiens ökande ekonomiska betydelse, de revolutionära rörelserna i Afrika, det ökade terroristhotet, behovet av att införa gemensamma och hållbara strategier ifråga om råvaror i Europa och de alltmer frekventa brotten mot de mänskliga rättigheterna är bara några av de problem som EU:s diplomati måste brottas med i dag. Erfarenheten har lärt oss att EU i många fall är maktlöst. EU:s utrikespolitik förefaller inte vara särskilt genomtänkt, och samordningen förefaller bristfällig. Idén om gemensamma och hållbara politiska åtgärder har dessutom fallit mer än en gång på grund av de största och äldsta EU-ländernas intressen. Ett perfekt exempel på detta är avsaknaden av en bestämmelse som säkerställer geografisk balans när poster tillsätts vid Europeiska utrikestjänsten.
Systemet måste förändras, och det var av detta skäl som jag inte stödde Maria Muñiz De Urquizas betänkande. Jag anser att man i betänkandet identifierar huvudvillkor som EU och medlemsstaterna bör uppfylla för att bättre kunna genomföra de uppgifter som föreskrivs i Lissabonfördraget. Vi bör dock inte sträva efter att ersätta Nato med en ny EU-armé, utan i stället koncentrera oss på lämplig fördelning av uppgifter vid internationella kriser. EU:s roll kan vara att tillhandahålla humanitärt bistånd, medan Nato skulle kunna samordna militär hjälp. Denna fördelning av uppgifter kan också göra det möjligt att stärka samarbetet mellan EU:s viktigaste handelspartner och militära partner, nämligen Förenta staterna.