Åsa Westlund (S&D). - Fru talman! I flera veckor hade min son som vana att plocka skräp ur diket när vi gick till skolan. Det var bara det att varje dag som vi gick kom det nytt skräp. Det var inte barn som slängde det, eftersom det var snusdosor, det var stora chipspåsar och det var systembolagskassar, utan det var vuxna människor som gjorde det. Jag tycker att det är förskräckligt att människor inte kan ta ansvar för att ta hand om sitt eget skräp, men det kan de uppenbarligen inte. Därför är det faktiskt nödvändigt att vi tar ett gemensamt politiskt ansvar här i EU och gör någonting åt att våra hav numera är fulla med skräp, inte bara av synliga plastpåsar utan också av den här osynliga plasten, dvs. plastpåsar och annat som redan har brutits ned till väldigt små delar och som fullkomligt fyller upp våra hav, som äts upp av djur och till slut hamnar på våra tallrikar.

Nej, det krävs helt enkelt att vi gör någonting åt detta. Då är det helt rimligt att sätta upp minskningsmål och så klart att ta betalt för plastkassar i affären. Ändå kan jag dock inte helhjärtat stödja detta förslag, eftersom jag ser en risk med hur det kommer att fungera just i mitt hemland. Där har vi en tradition att i mataffären betala för en plastkasse som vi använder för att slänga skräp i. Den är tunnare än vad som i det här förslaget räknas som reusable. Risken är därmed att den görs tjockare i framtiden för att minskningskravet ska kunna undslippas. Jag hoppas att man i de kommande förhandlingarna gör sitt bästa för reda ut detta, så att den lagstiftning som vi till slut får också ger ett bra resultat för miljön i hela EU, också i mitt hemland.