Cecilia Wikström, för ALDE-gruppen. – Fru talman! Jag beklagar precis som min kollega Claude Moraes att den här debatten äger rum när kammaren är tom, när journalisterna har gått hem för att sova eller äta, lyssna på musik eller läsa en bok. Jag beklagar att det här viktiga uttalandet från kommissionen, kanske det viktigaste som kommissionen har gjort på en väldig lång tid, inte möts av den uppmärksamhet som det förtjänar.

Den senaste tidens antisemitiska attacker i Paris och i Köpenhamn vittnar och talar sitt eget tydliga språk. I mitt eget land Sverige, där vi har ett ganska gott rykte internationellt vad gäller skydd av minoriteter, känner sig judar inte säkra idag. Media och opinionsbildare bidrar till att förstärka klimatet som råder mot judar och många blir inte tagna på allvar när de uttrycker oro. En svensk journalist frågade för en tid sedan en polis i Malmö vad polisen gör för att bekämpa attackerna mot judar, t.ex. mot rabbinen i Malmö, som gång på gång har blivit misshandlad och utsatt för fysiskt våld. Polisen svarade då att rabbinen är så självutlämnande och hänvisade till att rabbinen bar kippa och davidsstjärna och judiska symboler. Det har gått väldigt, väldigt långt i Europa när själva polisväsendet som ska försvara varje människas rätt att vara den man är, ser det som något problematiskt att någon är judisk.

Många judar i Sverige och i andra europeiska länder är rädda idag. De vill lämna Europa. Då är det inte längre samma Europa som vi lever i. De har mötts av oförståelse och anklagelser. Vi har alla misslyckats med att skapa trygghet och värna religionsfriheten, och det måste vi erkänna idag. Det sker mitt framför våra ögon. Vi måste sluta blunda för den verklighet som möter våra religiösa minoriteter idag.