Bodil Valero, för Verts/ALE-gruppen. – Herr talman! Under 2017 avrättades 507 personer i Iran. Det motsvarar 60 procent av alla bekräftade avrättningar i Mellanöstern och Nordafrika. Iran kommer som vanligt god tvåa efter Kina i antal utdömda dödsstraff. Iran är ett land där det är väl känt att mänskliga rättigheter inte respekteras av den persiska regimen. Det är ett land där yttrandefrihet, religionsfrihet, föreningsfrihet men även miljöengagemang kan leda till att oskyldiga människor torteras och döms till döden på allehanda oklara grunder.

Under de senaste åren har landet intensifierat gripandet av civila samhällsaktivister, människorättsförsvarare, miljöaktivister och politiska aktivister. Många är de fall som Amnesty med flera uppmärksammat under åren. Idag vill jag särskilt uppmärksamma den svenska forskaren Ahmadreza Djalali, som suttit fängslad i två år i ett av världens farligaste fängelser, Evinfängelset. Det är ett fängelse som är ökänt för sina tortyrliknande metoder och där det rapporterats om att flera fångar torterats till döds. I två år har Djalali varit borta från sin familj och haft knapp kontakt med omvärlden. I januari i år dömdes han till döden anklagad för spioneri, något som många personer med dubbelt medborgarskap drabbas av. Djalali har under det senaste halvåret förlorat uppemot 25 kilo. Hans hälsa har drastiskt försämrats men han nekas sjukvård, och jag vädjar därför till de persiska myndigheterna att garantera Djalali rätt till sin advokat och medicinsk behandling – förutom att dödsdomen omedelbart måste upphävas och att han ska släppas fri och få möjlighet att resa hem till Sverige.

Det finns inga dödsstraff som kan rättfärdigas. Dödsstraffet är snarare ett brott i sig. Det är ett brott som vi här i parlamentet har en skyldighet att uppmärksamma, för alla dem vars röster redan har tystats eller riskerar att tystas.