FÖRSLAG TILL RESOLUTION om en rättighetsbaserad strategi för EU:s åtgärder mot hiv/aids
5.7.2010
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Gabriele Zimmer, Bairbre de Brún, Marisa Matias för GUE/NGL-gruppen
Se även det gemensamma resolutionsförslaget RC-B7-0412/2010
B7‑0428/2010
Europaparlamentets resolution om en rättighetsbaserad strategi för EU:s åtgärder mot hiv/aids
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av den XVIII:e internationella aidskonferensen: ”Right Here, Right Now” som kommer att hållas i Wien den 18–23 juli 2010,
– med beaktande av FN:s åtagandeförklaring om hiv/aids ”Global Crisis – Global Action”, som antogs av FN:s generalförsamling den 27 juni 2001 vid dess 26:e extra session,
– med beaktande av FN:s generalförsamlings extra session (UNGASS) och högnivåmöte om hiv/aids den 2 juni 2006 och den politiska förklaring som antogs vid mötet,
– med beaktande av Abujaförklaringen den 27 april 2001 om hiv/aids, tuberkulos och andra relaterade smittsamma sjukdomar, Afrikas gemensamma ståndpunkt inför UNGASS-högnivåmötet 2006 samt kravet på påskyndade insatser för universell tillgång till hiv/aids‑, tuberkulos- och malariavård i Afrika, vilket antogs av Afrikanska unionen den 4 maj 2006 i Abuja,
– med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om hiv/aids: dags att leverera; av den 24 april 2007 om bekämpning av hiv/aids i Europeiska unionen och angränsande länder 2006–2009; av den 20 november 2008 om hiv/aids: tidig diagnos och behandling,
– med beaktande av rådets slutsatser om framstegen med det europeiska handlingsprogrammet mot hiv/aids, malaria och tuberkulos genom yttre åtgärder (2007‑2011), november 2009,
– med beaktande av Unaids rapportfrån 2009 om den globala aidsepidemin,
– med beaktande av Unaids resultatram 2009–2011,
– med beaktande av 2010 års FN-rapport om millennieutvecklingsmålen,
– med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010,
– med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Antalet personer som lever med hiv/aids fortsätter att växa. Det beräknas att 33,4 miljoner människor i världen lever med hiv/aids, och särskilt oroande är att 2,7 miljoner smittades under 2008.
B. Hiv/aids är fortfarande en av de främsta dödsorsakerna världen över, med 2 miljoner dödsfall under 2008, och väntas förbli en betydande orsak till förtida dödlighet globalt sett under de närmaste årtiondena.
C. I slutet av 2009 beräknades 5 miljoner människor i låg- och medelinkomstländer få antiretroviral behandling – en tiodubbling på fem år och den största expansionen någonsin i folkhälsohistorien.
D. Antalet nysmittade ökar fortfarande snabbare än antalet personer som behandlas, och två tredjedelar av de människor som var i behov av behandling under 2009 blev fortfarande utan, vilket innebär att 10 miljoner behövande inte hade tillgång till nödvändig och effektiv behandling.
E. Afrika söder om Sahara är alltjämt den hårdast drabbade regionen med 22,4 miljoner människor smittade av hiv/aids och 71 procent av alla nysmittade personer under 2008.
F. Det finns klara bevis för att förebyggande åtgärder mot hiv/aids är ett effektivt sätt att minska antalet nysmittade.
G. Det finns en stor lucka i programplaneringen när det gäller att engagera människor som lever med hiv/aids i förebyggande åtgärder.
H. Kvinnor och flickor drabbas fortfarande oproportionerligt hårt av hiv/aids. Kvinnorna står för uppskattningsvis 60 procent av hiv/aids-infektionerna i Afrika söder om Sahara, och hiv/aids är fortfarande den största orsaken till dödsfall och ohälsa bland kvinnor i barnafödande ålder.
I. Det finns allt fler bevis för högre infektionsnivåer och ökad risk bland personer med sexuellt högriskbeteende. Detta gäller för nästan alla regioner och även för länder där epidemin är utbredd. Man har också generellt misslyckats med att prioritera och finansiera program för förebyggande av hiv/aids riktade till dessa befolkningsgrupper.
J. På grund av den stigmatisering som hiv/aids medför är cirka 30 procent av de personer som bär på hiv/aids omedvetna om sin hiv/aids-positiva status, och undersökningar visar att odiagnostiserade infektioner underlättar överföringen av hiv/aids och ökar risken för en tidig död hos människor som lever med hiv/aids.
K. Homosexualitet är fortfarande kraftigt stigmatiserat, framför allt i Afrika söder om Sahara, där sexuella förbindelser mellan samtyckande vuxna av samma kön är straffbara i 31 länder, belagda med dödsstraff i fyra länder och kan leda till över tio års fängelsestraff i andra länder. Denna stigmatisering är ett hinder för det förebyggande arbetet mot hiv/aids.
L. I flera länder betraktas narkotikamissbrukare som kriminella, vilket dels leder till att dessa personer inte får tillgång till förebyggande åtgärder, behandling, vård och stöd i samband med hiv/aids, dels främjar spridningen av hiv/aids bland sprutnarkomaner.
M. Det rapporteras att 106 länder fortfarande har lagar och politik som innebär betydande hinder för ett effektivt bemötande av hiv/aids.
N. Uppskattningsvis 17,5 miljoner barn förlorade ena eller båda föräldrarna i hiv/aids under 2008. Den överväldigande majoriteten av dessa barn lever i Afrika söder om Sahara och får ofta utstå stigmatisering och diskriminering. Det händer att de nekas tillgång till grundläggande tjänster som utbildning och husrum, vilket också gör dem mer sårbara för hiv/aids.
O. Förhållandet mellan hiv/aids och funktionshinder har inte uppmärksammats tillräckligt, trots att personer med funktionshinder återfinns i alla nyckelpopulationer som löper högre risk att smittas av hiv/aids.
P. En rättighetsbaserad strategi för åtgärder mot hiv/aids är ett avgörande bidrag till att få slut på epidemin.
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att leva upp till sina åtaganden och vidta mer energiska åtgärder mot det världsomfattande folkhälsoproblemet hiv/aids samt låta de mänskliga rättigheterna stå i centrum för förebyggande, behandling, vård och stöd i samband med hiv/aids, också inom EU:s utvecklingssamarbete.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom EU:s utvecklingssamarbete verka för att överföring av och utsättande[1] av andra för hiv/aids ska avkriminaliseras, bland annat genom att sporra till att hiv/aids inom nuvarande och kommande icke-diskriminerande lagstiftning ska erkännas som ett funktionshinder.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom den politiska dialogen, både på global nivå och nationell nivå, föra fram den bästa politiken och de bästa strategierna för de rättighetsbaserade åtgärderna mot hiv/aids genom att
– se till att de mänskliga rättigheterna för dem som lever med hiv/aids och andra nyckelpopulationer främjas, skyddas och respekteras,
– stödja översyner och ändringar av sådan lagstiftning som hindrar tillgången till effektiva, evidensbaserade program och tjänster mot hiv/aids, särskilt för nyckelpopulationer,
– låta de mänskliga rättigheterna stå i centrum för besluten om tilldelningen av medel till åtgärder mot hiv/aids, både inom och utanför EU,
– planera programmen mot hiv/aids så, att de tar sikte på människor som lever med hiv/aids samt på andra nyckelpopulationer och ökar både de enskilda individernas och samhällenas förmåga att reagera på hiv/aids, samtidigt som de minskar risken och utsattheten för hiv/aids och dämpar skadeverkningarna av hiv/aids,
– arbeta för att olika nyckelpopulationer på ett meningsfullt sätt ska kunna medverka i utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av programmen för förebyggande, behandling, vård och stöd i samband med hiv/aids,
– göra hälso- och sjukvården mera tillgänglig för alla, i fråga om såväl förebyggande, behandling, vård och stöd i samband med hiv/aids som tillhandahållande av annan medicinsk vård som inte är kopplad till hiv/aids,
– underlätta tillgången till utbildning och sysselsättning för människor som lever med hiv/aids och för andra nyckelpopulationer,
– se till att man i den framtida övervakningen av framstegen i kampen mot hiv/aids använder indikatorer som gör det möjligt att direkt ta upp och bedöma människorättsfrågor i anslutning till hiv/aids,
– respektera de tre principerna om informerat samtycke, konfidentialitet och rådgivning i samband med testning för hiv/aids och andra tjänster i anslutning till hiv/aids,
– bekämpa stigmatiseringen och diskrimineringen av människor som lever med hiv/aids samt av andra nyckelpopulationer och slå vakt om deras rättigheter till säkerhet och skydd mot missbruk och våld,
– göra det lättare för människor som lever med hiv/aids samt för andra nyckelpopulationer att i ökad utsträckning medverka vid bemötandet av hiv/aids,
– tillhandahålla objektiv information om sjukdomen, utan nedsättande värdeomdömen,
– rusta människor med den handlingskraft, de färdigheter, den kunskap och de resurser de behöver för att skydda sig mot hiv/aids.
4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bemöta kvinnornas behov av förebyggande åtgärder, behandling och vård i samband med hiv/aids, eftersom detta är en förutsättning för att få bukt med epidemin. Åtgärderna bör framför allt ta formen av en utvidgad tillgång till program för hälso- och sjukvård inom området sexuell och reproduktiv hälsa i vilka tjänster som innefattar testning för hiv/aids tillsammans med rådgivning och förebyggande bör vara fullständigt integrerade. Där bör dessutom ingå åtgärder mot de samhällsekonomiska bakgrundsfaktorerna som bidrar till risken för hiv/aids bland kvinnor, såsom bristande jämställdhet, fattigdom, bristande möjligheter i fråga om ekonomi och utbildning samt bristande rättsligt skydd och skydd av de mänskliga rättigheterna.
5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja funktionshindrade personers deltagande i åtgärderna mot hiv/aids samt integreringen av deras mänskliga rättigheter i nationella strategiska planer och nationell politik mot hiv/aids för att garantera dem tillgång till sådana tjänster i samband med hiv/aids som både är anpassade efter deras behov och likvärdiga med de tjänster som erbjuds andra befolkningsgrupper.
6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja skademinskningsprogram till förmån för fångar och sprutnarkomaner.
7. Europaparlamentet begär att kommissionen stöder de nationella regeringarna och engagerar det civila samhället för att åtgärda problemet med att programmen avsedda att minska stigmatisering och diskriminering når så få människor samt utvidgar rätten till rättslig prövning i anslutning till nationella åtgärder mot hiv/aids.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att arbeta med Unaids och andra partner för att förbättra de indikatorer som används för framstegsmätning på global och nationell nivå samt inom programmen avsedda att minska stigmatisering och diskriminering med anknytning till aids, inbegripet indikatorer som specifikt är inriktade på nyckelpopulationer.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att stödja det arbete som utförs av den nyinrättade globala kommissionen för juridiska frågor i samband med hiv för att se till att lagstiftningen arbetar till förmån för effektiva åtgärder mot hiv/aids.
10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att engagera Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter i arbetet med att samla in ytterligare belägg för människorättssituationen för personer som lever med hiv/aids samt för andra nyckelpopulationer i Europa och då ta hänsyn framför allt till hur utsatta de är för multipel och intersektionell diskriminering.
11. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att anslå minst 20 procent av allt utvecklingsstöd till grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning, att öka sina bidrag till den globala fonden mot aids, tuberkulos och malaria samt öka sina anslag till andra program avsedda att förbättra hälso- och sjukvården och stärka lokalsamhället.
12. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att bryta den oroande trenden där finansieringen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i utvecklingsländerna ständigt minskar och att stödja en politik för behandling av sexuellt överförbara infektionssjukdomar och tillhandahållande av produkter för reproduktiv hälsa såsom livräddande läkemedel och preventivmedel, inklusive kondomer.
13. Europaparlamentet uppmanar EU till fortsatt arbete på global nivå och nationell nivå, via en kombination av finansieringsinstrument som ett tillägg till budgetstödet samt via relevanta organisationer och mekanismer som med framgång har visat sig kunna lyfta fram människorättsdimensionen i fråga om hiv/aids, framför allt organisationer inom det civila samhället och lokalsamhället.
14. Europaparlamentet begär att rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna antar dokumentet ”Toolkit to Promote and Protect the Enjoyment of all Human Rights by Lesbian, Gay, Bisexual and Transgender People”. Rådet och kommissionen uppmanas att omsätta dokumentets rekommendationer i praktiken.
15. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament, FN:s generalsekreterare, Unaids, WHO och den XVIII internationella aidskonferensens organisatörer.
- [1] Enligt Unaids policydokument om kriminalisering av hiv-överföring bör regeringarna begränsa kriminalisering till fall av uppsåtlig överföring, det vill säga när en person känner till sin hiv-positiva status och handlar med uppsåt att smitta, och den andra personen verkligen blir smittad.