FÖRSLAG TILL RESOLUTION om EU:s strategi för Arktis
5.3.2014 - (2013/2595(RSP))
i enlighet med artikel 110.2 i arbetsordningen
Sabine Lösing, Willy Meyer, Jacky Hénin, Nikola Vuljanić, Patrick Le Hyaric, Marie-Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av FN:s havsrättskonvention (Unclos) av den 10 december 1982, i kraft sedan den 16 november 1994,
– med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och konventionen om biologisk mångfald,
– med beaktande av FN:s deklaration om urbefolkningars rättigheter av den 13 september 2007,
– med beaktande av dokumentet om klimatförändringar och internationell säkerhet från den höga representanten och kommissionen till Europeiska rådet av den 14 mars 2008,
– med beaktande av den konsekvensbedömning av klimatet i Arktis som meddelades vid Arktiska rådets fjärde ministerrådsmöte i Reykjavik den 24 november 2004,
– med beaktande av kommissionens meddelanden av den 26 juni 2012 (JOIN(2012)0019) och den 20 november 2008 (COM(2008)0763) om EU:s politik för Arktis,
– med beaktande av sin resolution av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna[1],
– med beaktande av dokumentet Arctic Roadmap av den 10 november 2009 från Förenta staternas flotta,
– med beaktande av artikel 115 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Klimatförändringarna, som nästan uteslutande har sitt ursprung utanför Arktis, kommer att påverka regionen. Särskilt det faktum att havsisen minskar kommer sannolikt att få oförutsebara och katastrofala miljöeffekter och återverkningar på andra ställen på jorden. Det kommer även att leda till ökad sjöfart, särskilt mellan Europa, Asien och Nordamerika, utforskning och utnyttjande av naturtillgångar, särskilt gas, olja och andra mineraler, men även andra naturtillgångar som fisk, utnyttjande av marina genetiska resurser, ökad gruvdrift och avverkning samt ökad turism.
B. Det storskaliga utnyttjandet av Norra ishavet, som tidigare skyddats av is, kommer att få allvarliga följder för det mycket känsliga arktiska ekosystemet och det globala klimatet.
C. När de enorma kolväteresurserna i den arktiska regionen blir mer lättillgängliga förändras den geostrategiska dynamiken i området. Detta kan få följder för den internationella stabiliteten och de europeiska säkerhetsintressena. EU- och Natomedlemsstaternas ökade geostrategiska intresse leder till att de nordligaste områdena militariseras. I december 2013 meddelade Ryssland sin avsikt att som en del av sina prioriteringar placera styrkor i Arktis för att säkerställa militär säkerhet och skydda landets nationella intressen i området.
D. I december 2013 reste Kanada krav på arktiskt territorium i FN, vilket skulle omfatta Nordpolen.
E. EU:s enda urbefolkningar lever i Sverige och Finland. Urbefolkningarna i Arktis och deras civila samhälle bör ses som centrala aktörer i de processer som pågår i Arktis.
1. Europaparlamentet anser att det bästa sättet att skydda naturtillgångarna vore att utfärda ett moratorium för storskaligt utnyttjande av regionen Norra ishavet, som hittills varit täckt av is, och att detta moratorium måste gälla fram till dess att man antagit ett rättsligt bindande och överordnat ramverk som erbjuder fullständigt skydd för ekosystemet och människorna i Arktis. Parlamentet betonar att en överenskommelse om ett moratorium måste nås med de folk, särskilt ursprungsfolken, som bor i länderna i regionen. Parlamentet anser att det bör instiftas en fond för att kompensera människorna i Arktis för att de avstår från att utnyttja sina naturresurser.
2. Europaparlamentet erkänner att EU, liksom övriga utvecklade områden i världen, avsevärt bidrar till klimatförändringarna och således har ett särskilt ansvar.
3. Europaparlamentet ser Arktis som ett ytterst känsligt ekosystem där följderna av klimatförändringarna är särskilt synliga, med katastrofala och irreparabla konsekvenser för andra områden i världen.
4. Europaparlamentet understryker behovet av att skydda Arktis känsliga miljö och betonar vikten av övergripande stabilitet och fred i området. Parlamentet betonar att EU bör bedriva en politik som i första hand prioriterar skyddet av Arktis, som i sin tur är en av de viktigaste reglerande faktorerna i det globala klimatet och en viktig inkomstkälla för regionens invånare.
5. Europaparlamentet betonar den ledande roll som EU måste spela när det gäller att minska de föroreningar som når Arktis, bl.a. via långväga transporter. Parlamentet påpekar att klimatförändringarna i Arktis kommer att få katastrofala och irreparabla följder för kustregionerna i Europa och på andra ställen samt för klimatberoende näringar i Europa och på andra ställen i världen, till exempel jordbruk, förnybar energi, fiske och transport.
6. Europaparlamentet betonar att de positiva följderna av den smältande isen för den ekonomiska utvecklingen endast är små och kortsiktiga, jämfört med de ur miljöhänseende betydligt skadligare effekterna på lång sikt av utvecklingen i Arktis.
7. Europaparlamentet ser med oro på den ökande militarisering i den arktiska regionen som de arktiska länderna, nämligen Ryssland samt Natoländerna Förenta staterna, Kanada, Danmark och Norge, ägnar sig åt. Parlamentet anser inte att dokumentet Arctic Roadmap från Förenta staternas flotta, den numerära förstärkningen av det kanadensiska jägarförbandet Arctic Rangers, militärövningarna i augusti 2010 eller den planerade utplaceringen av ryska trupper senast 2020 bidrar till att främja konstruktiv förståelse och samarbete i regionen. Parlamentet påpekar att de arktiska staterna vid flera tillfällen har förklarat sin avsikt, och i vissa fall konkret har arbetat för att lösa eventuella intressekonflikter i enlighet med de folkrättsliga principerna.
8. Europaparlamentet konstaterar att det finns uppenbara skillnader såväl som uppenbara likheter mellan Arktis och Antarktis. Parlamentet påpekar att Antarktisfördraget utgör en lyckad ram för fredlig forskning och samarbete som undviker att fastna i territoriella dispyter och som inte påverkar befintliga statsgränser. Målen om fredlig forskning och samarbete är tillräckligt breda och situationen är tillräckligt lik för att kunna betraktas som mycket relevanta också i fråga om Arktis.
9. Europaparlamentet stöder samarbete under överinseende av Arktiska rådet, vilket kan fungera som ram för fredligt samarbete i syfte att skydda Arktis invånare och regionen Arktis.
10. Europaparlamentet respekterar den isländska regeringens initiativ att avsluta sina förhandlingar om EU-medlemskap. Parlamentet anser att det är viktigt att upprätthålla goda förbindelser och att utveckla ett nära samarbete med Island på områden av gemensamt intresse.
11. Europaparlamentet är oroat över hur frågan om fiskekvoter har utvecklats mellan EU och kuststaterna, och hoppas på en rättvis lösning.
12. Europaparlamentet är medvetet om behovet av resurser för en växande världsbefolkning. Parlamentet konstaterar att tillräckliga resurser finns för världens nuvarande befolkning, särskilt om man i stor omfattning övergår till att använda förnybara energikällor och energisparande teknik, men att en orättvis resursfördelning skapar extremt fattiga och extremt rika områden i världen. Parlamentet efterlyser därför politiska, ekonomiska och sociala åtgärder och förordar en omfattande övergång till användning av förnybara energikällor och energisparande teknik för att åtgärda denna obalans. Parlamentet ser inte ett miljöskadligt utnyttjande av de olje- och gasresurser som man förmodar finns i Arktis som en lösning på problemet, utan kräver ett obegränsat skydd av detta ytterst känsliga ekosystem.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Arktiska rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament samt de arktiska staternas regeringar och parlament.
- [1] EUT C 136 E, 11.5.2012, s. 71.