FÖRSLAG TILL RESOLUTION om företagens sociala ansvar
9.3.2018 - (2018/2633(RSP))
i enlighet med artikel 123.2 i arbetsordningen
Mario Borghezio, Mara Bizzotto, Angelo Ciocca, Lorenzo Fontana, Matteo Salvini, Marco Zanni för ENF-gruppen
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens uttalande av den 14 mars 2018 om företagens sociala ansvar,
– med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A.Meddelanden om omfattande industriell omstrukturering, exempelvis fallet Embraco, är ett hårt slag för de anställda, deras familjer och de områden där företagen är belägna.
B.Företaget Embracos planer skulle innebära en risk för att nästan 500 anställda förlorar sina jobb vid den italienska anläggningen i Riva presso Chieri i Piemonte.
C.Det här är bara det senaste i en lång rad fall med uppsägningar på grund av omlokalisering. Det är särskilt allvarligt med tanke på att det drabbar verksamheten och produktionen i ett välmående företag med kvalificerad personal.
D.Embracos multinationella ägare har för avsikt att flytta produktionen till ett annat EU-land enbart av skatte- och löneskäl. Ett företag som flyttar till Slovakien får en skattesats på 21 procent, ingen skatt alls på fastighetstransaktioner, mycket låga lönekostnader, 35 procents skatterabatt och bidrag på upp till 30 000 euro för varje person som anställs.
E.I en mångnationell miljö som EU:s inre marknad, som kännetecknas av nationella system med stora inbördes skillnader vad gäller sociala, ekonomiska och normativa villkor, konkurrerar företagen främst genom arbetskostnader, vilket ger upphov till s.k. arbetskraftsshopping och social dumpning, som i sin tur leder till okontrollerad omlokalisering för att byta ut inhemsk arbetskraft mot förmånligare arbetskraft i andra medlemsstater, särskilt i Östeuropa.
F.Omlokalisering rör inte bara den traditionella, arbetskraftsintensiva industrin (exempelvis textil, kläder, skor, träbearbetning) utan även mer kapitalintensiva branscher (exempelvis stålindustrin, den mekaniska industrin, varvsindustrin, flyg- och rymdteknik och elektronisk utrustning) och t.o.m. stora tjänstesektorer (exempelvis dataprogrammering och finansiella och logistiska tjänster).
G.Denna oacceptabla sociala dumpning gynnar medlemsstater med lägre sociala kostnader och mindre skattetryck.
H.EU och de politiska val som ligger till grund för uppbyggnaden av den inre marknaden är idag den främsta anledningen till fattigdom och ojämlikhet i medlemsstaterna eftersom marknadens aktörer, särskilt de stora multinationella aktörerna, kan utnyttja skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller arbetskraftskostnader och skatter och genom omlokalisering uppnå konkurrensfördelar och vinster till skada för vanliga medborgare, arbetstagare och lokalsamhällen.
I.Inför sociala kriser och jobbkriser, som i fallet Embraco, är den åtstramningspolitik som EU och dess fördrag tvingat fram – och som redan lett till kraftiga nedskärningar av de offentliga utgifterna och försämringar av nationalstaternas sociala funktioner – ett hinder för införande av effektiva nationella strategier för investering och utveckling av kapacitet för möta behoven bland de berörda arbetstagarna och deras familjer, med ökad fattigdom och social utslagning som följd.
J.Det är uppenbart ologiskt av EU att ge bidrag för att minska de ekonomiska och sociala skillnaderna i länder som Slovakien och samtidigt tillåta att samma medlemsstat använder sig av attraktiva investeringsstrategier som inte följer EU-normerna.
1.Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet och sitt stöd för de anställda vid Embracos anläggning i Riva presso Chieri och deras familjer samt arbetstagarna hos de underleverantörer som kan komma att drabbas av det här beslutet.
2.Europaparlamentet efterlyser åtgärder och stöd till förmån för dessa arbetstagare, deras familjer och alla parter som potentiellt är berörda av det här beslutet.
3.Europaparlamentet anser att fallet Embraco tydligt visar att den europeiska inre marknaden inte fungerar som den ska och även att den urskillningslösa EU-utvidgningen, särskilt österut, har haft förödande effekter eftersom man felbedömt i vilken omfattning anslutningen av lågskatteländer till unionen är till skada för sund och hederlig konkurrens.
4.Europaparlamentet efterlyser en politik med sociala skyddsåtgärder för arbetstagare som drabbas i samband med omlokalisering, så att de kan ges den hjälp som behövs och skolas om för att hitta nya jobb.
5.Europaparlamentet understryker bestämt att EU och dess politik bär ansvaret för denna händelse. Hittills har EU inte gett några tillfredsställande svar på frågor om hur man ska ta itu med dessa problem.
6.Europaparlamentet anser att varje medlemsstat ska ha rätt att vidta åtgärder, även av protektionistisk natur, för att skydda den egna ekonomin, de egna arbetstagarna och det egna territoriet och motverka utlokalisering.
7.Europaparlamentet understryker vikten av att varje medlemsstat får vidta de åtgärder som krävs för att uppmuntra utlokaliserade företag att återvända, även i form av nationella planer för offentliga investeringar.
8.Europaparlamentet anser att företag som tar emot offentligt stöd ska uppmuntras att ta socialt ansvar och agera i enlighet med modeller som tas fram i samarbete med organ som företräder arbetstagare och regionala och lokala myndigheter.
9.Europaparlamentet understryker vikten av sanktioner mot företag som har tagit emot ekonomiskt stöd, både nationellt och på EU-nivå, för att bidra till den ekonomiska tillväxten på en viss plats och ändå utan tillräcklig motivering väljer att flytta produktionen utomlands. Parlamentet anser därför att sådana företag ska tvingas betala tillbaka det stöd de fått och att de ska uteslutas från alla typer av framtida ekonomiskt stöd.
10.Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera om Embraco använt EU-medel för felaktiga syften, närmare bestämt för att finansiera flytten till en annan medlemsstat.
11.Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om sådan här EU-intern omlokalisering – som inte motiveras med industriekonomiska skäl utan främst med lägre lönekostnader och skatter – är ett brott mot fördragen.
12.Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen (särskilt vice ordförande och kommissionsledamot Jyrki Katainen, med ansvar för sysselsättning, tillväxt, investeringar och konkurrenskraft, kommissionsledamot Marianne Thyssen, med ansvar för sysselsättning, socialpolitik, kompetens och rörlighet på arbetsmarknaden, kommissionsledamot Elżbieta Bieńkowska, med ansvar för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag, och kommissionsledamot Margrethe Vestager, med ansvar för konkurrens), medlemsstaterna, Italiens regering och Brasiliens regering.