Gemensamt förslag till resolution - RC-B6-0321/2005Gemensamt förslag till resolution
RC-B6-0321/2005

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION

24.5.2005

i enlighet med artikel 103.4 i arbetsordningen från
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper: om handeldvapen och lätta vapen

Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
RC-B6-0321/2005
Ingivna texter :
RC-B6-0321/2005
Debatter :
Omröstningar :
Antagna texter :

Europaparlamentets resolution om handeldvapen och lätta vapen

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 mars 2001[1], den 15 november 2001[2] och den 19 juni 2003[3] om att bekämpa spridning och missbruk av handeldvapen och lätta vapen,

–  med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  FN:s medlemsstater kommer att i juni 2005 samlas till det tredje ordinarie sammanträdet i FN:s öppna arbetsgrupp för spårning av illegala handeldvapen och lätta vapen.

B.  I juli 2005 kommer FN:s medlemsstater att samlas till det vartannat år återkommande FN‑mötet för att diskutera genomförandet av FN:s handlingsprogram för handeldvapen och lätta vapen. I juni/juli 2006 kommer de att samlas till FN:s översynskonferens om FN:s handlingsprogram.

C.  Det är oroväckande att spridningen av handeldvapen och lätta vapen fortsätter. Dessa vapen förvärrar väpnade konflikter och ökar instabiliteten, underlättar terrorism, underminerar en hållbar utveckling och rättsstatsprincipen och bidrar till allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

D.  Parlamentet ämnar ytterligare engagera EU och dess medlemsstater i en konstruktiv och regelbunden dialog om innehållet i och prioriteringarna för EU:s politiska riktlinjer gällande internationella och regionala initiativ och förhandlingar om kontroll av handeldvapen och lätta vapen.

E.  EU och dess medlemsstater har en viktig roll att spela när det gäller att utveckla och främja lämpliga internationella och regionala normer för att bekämpa spridningen och missbruket av handeldvapen och lätta vapen.

F.  EU-ordförandeskapets uttalande om handeldvapen den 17 februari 2005[4] vid FN:s säkerhetsråd är uppmuntrande. I uttalandet välkomnades erkännandet att staterna uttryckligen måste driva fram och sluta lagligt bindande överenskommelser om spårning och överföring av samt handel med handeldvapen.

G.  Det är positivt att EU i FN:s öppna arbetsgrupp för spårning av illegala handeldvapen och lätta vapen gav sitt aktiva stöd till en rättslig överenskommelse. EU ansåg även att ammunition till handeldvapen och lätta vapen skulle omfattas av instrumentet.

H.  Det är också positivt att ordförandelandet Luxemburg (den 11 maj 2005 under en plenardebatt i parlamentet i Strasbourg), liksom den finska, brittiska, holländska, irländska, spanska och polska regeringen, offentligt uttryckt sitt stöd för en konvention om vapenhandel samt att de anstränger sig att arbeta tillsammans med andra för att nå regional och global konsensus om behovet av globala rättsliga normer för överföring av handeldvapen och lätta vapen.

I.   Det är dock oroväckande att EU inte engagerat sig i FN:s spårningsförhandlingar om att införa uppföljningsmekanismer till spårningsinstrumentet så att lämpliga riktlinjer för bästa praxis kan utarbetas som ett tillägg till minimala globala normer.

J.  Det är att hoppas och vänta att fler EU-medlemsstater kommer att offentligt uttrycka sitt aktiva stöd för ansträngningarna att nå konsensus om behovet av en konvention om vapenhandel som förbjuder vapenöverföringar, eftersom vapnen klart kan bidra till allvarliga brott mot mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

K.  Det är beklagligt att FN:s breda samråd om bekämpning av illegal handel med handeldvapen och lätta vapen gjort så få framsteg samt att det saknas vilja att förhandla om en internationell överenskommelse om kontroll av vapenhandel.

L.  FN:s skjutvapenprotokoll blev ett rättsligt bindande instrument vid slutet av april 2004 efter det att Polen och Zambia blev det 40:e och 41:e landet som helt och hållet ratificerade protokollet. Det är det första globala instrument som kräver att FN:s medlemsstater reglerar tillverkningen, exporten, importen och överföringen av vapen.

1.  Europaparlamentet rekommenderar att rådet och medlemsstaterna agerar för en dynamisk översynsmekanism för det framförhandlade spårningsinstrumentet inom FN, inklusive inrättandet av en teknisk expertgrupp som skulle ha i uppdrag att utarbeta riktlinjer för bästa praxis om märkning, registrering och spårning av handeldvapen och lätta vapen och ammunition till dessa.

2.  Europaparlamentet uppmanar de sex EU-medlemsstater som ännu inte har undertecknat FN:s skjutvapenprotokoll att göra det så snart som möjligt.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att aktivt arbeta för att nå regional och internationell konsensus om globala normer för vapenöverföringar som skulle basera sig på staters befintliga skyldigheter enligt internationell lag samt om behovet av en internationell konvention om vapenhandel.

4.  Europaparlamentet rekommenderar därför att rådet och medlemsstaterna väcker en intensiv debatt vid det vartannat år återkommande FN-mötet i juli 2005 om FN:s handlingsprogram så att förhandlingarna om konventionen om vapenhandel inleds direkt efter FN:s översynskonferens om handlingsprogrammet 2006.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att återuppta sina ansträngningar att nå regional och internationell konsensus om behovet av en internationell konvention om kontroll av handel med handeldvapen och lätta vapen.

6.  Europaparlamentet föreslår att behörigt utskott skall få tillstånd att utarbeta ett initiativbetänkande i god tid före FN:s översynskonferens 2006 i syfte att detaljgranska EU:s åtgärder och politik för handeldvapen och lätta vapen och ytterligare sporra rådet och medlemsstaterna på lämpliga politiska områden på regional och internationell nivå.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till EU:s ordförandeland, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, talmännen i medlemsstaternas parlament samt FN:s sekretariat.