Gemensamt förslag till resolution - RC-B7-0236/2011Gemensamt förslag till resolution
RC-B7-0236/2011

GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om kärnkraftssäkerheten i Europa och de lärdomar som kan dras av kärnkraftsolyckan i Japan

6.4.2011

i enlighet med artikel 110.4 i arbetsordningen
som ersätter resolutionsförslagen från grupperna:
PPE (B7‑0236/2011)
S&D (B7‑0237/2011)
ALDE (B7‑0241/2011)
Verts/ALE (B7‑0242/2011)
GUE/NGL (B7‑0243/2011)

Corien Wortmann-Kool, Pilar del Castillo Vera, Peter Liese för PPE-gruppen
Marita Ulvskog för S&D-gruppen
Lena Ek, Fiona Hall, Leonidas Donskis, Jorgo Chatzimarkakis för ALDE-gruppen
Rebecca Harms, Daniel Cohn-Bendit för Verts/ALE-gruppen
Marisa Matias, Kartika Tamara Liotard, Bairbre de Brún, Marie‑Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen


Förfarande : 2011/2650(RSP)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
RC-B7-0236/2011
Ingivna texter :
RC-B7-0236/2011
Antagna texter :

Europaparlamentets resolution om kärnkraftssäkerheten i Europa och de lärdomar som kan dras av kärnkraftsolyckan i Japan

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättande av Europeiska atomenergigemenskapen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 194,

–   med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2007 om utvärdering av Euratom – femtio år av gemensam kärnkraftspolitik[1],

–   med beaktande av sina resolutioner av den 24 mars 2011 om situationen i Japan, särskilt beredskapsläget vid landets kärnkraftsverk[2], och den 7 oktober 1999 om kärnkraftsolyckan i Japan (Tokaimura)[3],

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om tioårsdagen och femtonårssdagen av Tjernobylolyckan,

–   med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den allvarliga olyckan i kärnkraftverket Fukushima Daiichi till följd av den förödande jordbävningen den 11 mars 2011 och den efterföljande tsunamin, har lett till att tusentals människor har dött eller försvunnit och har, utöver de materiella skadorna, fått vittgående konsekvenser för hälsa och miljö samt i fråga om kontaminering av livsmedel. Konsekvensernas fulla omfattning har ännu inte kunnat bedömas.

B.  Denna kärnkraftsolycka liksom tidigare sådana olyckor i Japan och i andra delar av världen belyser mer än någonsin behovet att se över strategin för kärnkraftssäkerhet på EU-nivå och global nivå.

C. Många orsaker, särskilt strömavbrottet, i samband med olyckan i Fukushima Daiichi, medförde en brist på kylningskapacitet vilket ledde till att en del av kärnbränsleelementen överhettades och till en härdsmälta av delar av reaktorhärden.

D. Den 26 april 2011 uppmärksammar vi 25-årsdagen av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl, vars konsekvenser fortfarande är kännbara i dag.

E.  Euratomfördraget har funnits i över femtio år utan att någon betydande översyn gjorts.

F.  Internationella atomenergiorganet (IAEA) varnade i slutet av 2008 för att säkerhetsföreskrifterna för kärnkraftverken i Japan var föråldrade och att en jordbävning som mäter över 7,0 på Richterskalan skulle kunna utgöra ett allvarligt problem.

G. Konsekvenserna av en kärnkraftsolycka sträcker sig över de nationella gränserna och därför krävs det ingående samarbete, samordning och informationsutbyten inom EU och med grannländerna för att stärka kärnsäkerheten och säkra transparens och samordning vid händelse av en kärnkraftsolycka.

H. Kärnkraftssäkerhetsdirektivet ger endast en begränsad ram för EU:s insatser på detta område. Med hänsyn till den nuvarande situationen måste europeiska och internationella kärnsäkerhetsnormer hålla högsta möjliga nivå.

I.   Utvecklandet av nya kärnkraftsprojekt i Vitryssland och Ryssland (Kalingradregionen) väcker allvarliga farhågor angående kärnsäkerhetsnormer och efterlevnad av relevanta åtaganden enligt internationella konventioner (såsom Esbo- och Århuskonventionerna). Dessa farhågor är inte bara relevanta för medlemsstater som gränsar till Vitryssland och Kalingradregionen, utan även för hela Europa. EU och relevanta aktörer inom Europeiska kommissionen måste därför samarbeta i en anda av solidaritet.

J.   I Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2010 om Östersjöområdet och makroregionernas roll i den framtida sammanhållningspolitiken fastställs följande: ”Mot bakgrund av den planerade utbyggnaden av kärnkraften i Östersjöområdet framhåller Europaparlamentet att EU-länderna måste följa de strängaste säkerhets- och miljönormerna, och kommissionen måste bevaka att samma strategi och internationella konventioner följs i grannländerna, särskilt i de länder som planerar att bygga kärnkraftverk i närheten av EU:s yttre gränser”[4].

K. Det finns ett klart behov av en öppen offentlig dialog om kärnenergi i varje medlemsstat för att öka allmänhetens kunskaper om kärnkraftens konsekvenser innan något politiskt beslut fattas.

L.  Arbetet inom kärnkraftsindustrin i Europa organiseras idag med underleverantörer i stor skala. Detta innebär att lämplig utbildning måste tillhandahållas, i synnerhet om farliga exponeringsnivåer för arbetstagarna, och den yttersta kontrollen över tillförlitligheten i de mest kritiska stegen i processerna måste säkerställas.

M. Euratomfördraget undertecknades 1957. De förväntningar om kärnkraft som kom till uttryck i Euratomfördraget för fem decennier sedan måste omprövas.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med dem som drabbats av naturkatastrofen och den påföljande kärnkraftsolyckan, och sin beundran för alla som riskerar sina egna liv för att förhindra en kärnkatastrof samt för det japanska folkets och myndigheternas solidaritet, mod och beslutsamhet i agerandet till följd av denna katastrof. Parlamentet uppmanar unionen och dess medlemsstater att även i fortsättningen tillhandahålla Japan och katastrofregionerna nödvändigt humanitärt, tekniskt och finansiellt stöd och bistånd.

2.  Europaparlamentet uppmanar de japanska myndigheterna, IAEA och Fukushima‑anläggningens operatör, Tokyo Electric Power Company (Tepco), att agera öppet och ge aktuell information i realtid om utvecklingen i Fukushima, särskilt när det gäller radioaktivitetsnivåerna inom och utanför det avspärrade området.

3.  Europaparlamentet är oroat över rapporterna om att det driftsansvariga företaget skulle ha informerat tillsynsmyndigheterna om flera inspektionsbrister strax innan kärnkraftsolyckan i Fukushima inträffade. Parlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av dessa potentiella tillsynsbrister, att undersöka hur effektiv, kompetent och oberoende den europeiska tillsynen är och vid behov föreslå förbättringar.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra ordförande Barrosos meddelande till parlamentet av den 5 april 2011 om kommissionens avsikt att sänka de maximalt tillåtna nivåerna av radioaktiv kontaminering av livsmedel och foder. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för relevant unionslagstiftning omedelbart anta högsta tillåtna nivåer för radioaktiv kontaminering av livsmedel på EU-nivå vid händelse av en kärnkraftsolycka, vilka inte bör överskrida de nivåer som fastställts för de mest sårbara befolkningsgrupperna. Parlamentet ber också kommissionen att dra tillbaka bestämmelserna i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 297/2011 av den 25 mars 2011[5], enligt vilka det är tillåtet att importera livsmedel och foder som härrör från vissa japanska regioner och med en kontaminering upp till de gränsvärden som fastställs i förordning (Euratom) nr 3954/87.

5.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen grundligt måste se över sin kärnsäkerhetsstrategi med hänsyn till att kärnkraftsenergi även i fortsättningen under många år kommer att vara en del av energimixen i flera medlemsstater och att nya reaktorer planeras eller redan håller på att byggas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under tiden införa ett moratorium för utvecklande och idrifttagande av nya kärnreaktorer, åtminstone under den period som stresstest utförs och utvärderas.

6.  Europaparlamentet anser att om stresstesterna ska vara trovärdiga måste de vara obligatoriska och bygga på gemensamma och transparenta kriterier, som ska utarbetas av kommissionen tillsammans med den europeiska högnivågruppen för kärnsäkerhet och avfallshantering (Enreg) och oberoende experter. Parlamentet anser att stresstesterna måste utföras under EU‑tillsyn och övervakas av oberoende experter, och att den slutliga utvärderingen måste vara färdig för offentliggörande före utgången av 2011.

7.  Europaparlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att senast den 15 april lägga fram en konkret och exakt tidsplan tillsammans med namnen på de oberoende organ och experter som kommer att delta i utvecklingen av de exakta kriterier som ska gälla för stresstesterna.

8.  Europaparlamentet anser att stresstesterna särskilt bör omfatta

· alla befintliga och planerade kärnanläggningar, inbegripet bassänger för radioaktivt avfall och använt bränsle,

· en översyn av den allmänna ”kärnsäkerhetskulturen” (t.ex. upphandling, utvidgning av säkerhetsområdet, årlig säkerhetsrapportering och information till allmänheten),

· risker relaterade till människors agerande (t.ex. terrorist- och cyberattacker och flygplansolyckor), konsekvenser av extraordinära naturkatastrofer (jordbävningar, översvämningar, torka eller andra regionspecifika risker), inbegripet klimatkonsekvensbedömningar för att ta hänsyn till ökad förekomst av allvarliga extrema klimathändelser,

· allmänna följder av en större och eventuellt orelaterad katastrof, såsom avbrott i el- och vattenförsörjningen och i telekommunikationerna, hindrat tillträde till anläggningen, brist på arbetskraft och reservsystemens tillförlitlighet,

· säkerhet i bränsletillförsel,

· en kombination av sådana ovanliga händelser och beredskap att reagera på dem och deras kumulativa konsekvenser (mångfacetterat katastrofscenario),

· andra punkter som kan föras upp av experterna.

 

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera stresstester i de kärnanläggningar som i sig utgör en större fara, till exempel på grund av deras geografiska belägenhet (t.ex. i jordbävningsområde), och anser att dessa anläggningar snabbt bör kontrolleras och att deras struktur vid behov förbättras eller att de avvecklas enligt en klar och tydlig tidsplan.

10. Europaparlamentet framhåller att ett negativt resultat av ett stresstest på ett särskilt kärnkraftverk bör leda till att anläggningen omedelbart stängs.

11. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att se till att dessa stresstester, liksom de påföljande normerna för kärnsäkerhet, försörjning och avfallshantering, inte bara kommer att tillämpas inom EU utan även på befintliga eller planerade kärnkraftverk i EU:s grannländer. Parlamentet anser att stresstesterna bör omfatta hela produktionskedjan, inklusive transport och hantering och lagring av avfall.

12. Europaparlamentet erinrar om att kommissionen, i sitt förslag från 2008 om en gemenskapsram för kärnsäkerhet[6], missade en uppenbar chans att föreslå inrättandet av gemensamma normer som garant för en hög nivå på kärnsäkerheten. Parlamentet påminner om att det i april 2009 röstade för en förstärkning av kärnsäkerhetsdirektivet, som innebär att IAEA:s säkerhetsprinciper görs till ett rättsligt bindande krav, i stället för att vara frivilliga. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har beaktat parlamentets synpunkter härvidlag. Parlamentet bekräftar vikten av ett verkligt samarbete om direktivet om kärnavfall och hantering av använt kärnbränsle, och uppmanar rådet att hörsamma parlamentets huvudkrav.

13. Europaparlamentet ser fram emot kommissionens grundläggande översyn av EU:s lagstiftning om kärnkraftssäkerhet, som ska läggas fram före utgången av 2011 och de dithörande lagstiftningsförslagen, som på EU-nivå bör införliva IAEA:s grundläggande säkerhetsprinciper med mer detaljerade eller strikta krav för att uppnå högsta möjliga säkerhetsnormer, samt en obligatorisk mekanism för en regelbunden översyn av tillämpningen av säkerhetsnormerna i medlemsstaterna, genom peer review-granskningar och en oberoende kommitté av kärnkraftsexperter som leds av kommissionen.

14. Europaparlamentet anser att kärnkraftssäkerhet är en angelägen fråga för hela EU och att subsidiaritetsprincipen endast delvis gäller. Parlamentet efterlyser därför en översyn av Euratomfördraget i syfte att stärka EU:s befogenheter på detta område, involvera Europaparlamentet via det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att öka insynen och beakta de gemensamma målen för energipolitiken som fastställs i Lissabonfördraget.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att se till att kärnkraftverk inte byggs i områden med höga jordbävnings- och översvämningsrisker i EU och grannländerna. Parlamentet anser att byggandet av kärnkraftverk vid EU:s yttre gränser bör uppfylla internationella normer för kärnkraftssäkerhet och miljö.

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att behålla och stärka de personalresurser och de arbetsvillkor som krävs under kraftverkens livstid, för avvecklingsfasen och för kärnavfallshanteringen.

17. Europaparlamentet understryker att EU måste utveckla en strategi som går utanför EU:s gränser med konsekventa åtgärder på högsta politiska nivå, i syfte att trygga kärnkraftssäkerhet och försörjning och verka för ett världsomfattande förbud mot kärnkraftverk i högriskområden, vilket slutligen bör leda till en bindande FN-konvention.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta gemensamt ansvar för att stärka internationella kärnsäkerhetsnormer och deras korrekta genomförande, i nära samarbete med Internationella atomenergiorganet (IAEA), Esbokonventionens sekretariat och andra relevanta internationella organisationer. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni 2011 lägga fram en heltäckande handlingsplan med konkreta åtgärder för hur detta ska uppnås. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att i samarbete med IAEA utöva konstruktiva påtryckningar på Vitryssland och Ryssland för att få dem att ansluta sig till internationella säkerhetsnormer och samarbeta med internationella experter under alla etapper vid planering, byggande och drift av kärnkraftverk. Parlamentet anser att EU i detta sammanhang fullt ut bör utnyttja de experter som ställs till förfogande av internationella organisationer och organ.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en undersökning av de övergripande ekonomiska aspekterna av byggande, drift och avveckling av kärnkraftverk i Europa, däribland aspekter relaterade till statliga ingripanden i fall av olyckor/nödsituationer, försäkringsaspekter och aspekter relaterade till statligt stöd och konkurrens, mot bakgrund av den gemensamma europeiska energimarknaden.

20. Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om den ökade betydelsen av energieffektivitet och energisparande, behovet av att inrätta ett lämpligt rättsligt ramverk och tillhandahålla nödvändigt stöd för investeringar i förnybar och hållbar energi, energilagring och ett Europa-omfattande elnätverk. Parlamentet anser att det för att minska riskerna för avbrott i försörjningen är viktigt att förfoga över ett modernt och smart elnät som möjliggör tillförsel från decentraliserade energiproduktionsanläggningar.

21. Europaparlamentet betonar särskilt att den senaste tidens internationella händelser visat att det är viktigare än någonsin att nå energieffektivitetsmålet på 20 procent senast 2020, även med tanke på målet att minska koldioxidutsläppen. Parlamentet påpekar att de långsiktiga målen för energieffektivitet och förnybar energi även är av avgörande vikt för ekonomiska aktörer, och begär att färdplanen för 2050 ska inkludera ambitiösa mål av detta slag för både 2030 och 2050.

22. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Euratom och Ensreg.