GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om Zimbabwe
6.4.2011
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
ECR (B7‑0265/2011)
Verts/ALE (B7‑0267/2011)
ALDE (B7‑0269/2011)
S&D (B7‑0271/2011)
PPE (B7‑0272/2011)
GUE/NGL (B7‑0273)
Alain Cadec, Michael Gahler, Mario Mauro, Cristian Dan Preda, Filip Kaczmarek, Bernd Posselt, Tunne Kelam, Monica Luisa Macovei, Eija-Riitta Korhola, Elena Băsescu, Sari Essayah, Thomas Mann, Laima Liucija Andrikienė, Csaba Sógor, Bogusław Sonik för PPE-gruppen
Véronique De Keyser, Thijs Berman, Michael Cashman, Ana Gomes för S&D-gruppen
Marielle De Sarnez, Ramon Tremosa i Balcells, Sarah Ludford, Kristiina Ojuland, Sonia Alfano, Marietje Schaake för ALDE-gruppen
Judith Sargentini, Barbara Lochbihler, Raül Romeva i Rueda för Verts/ALE-gruppen
Geoffrey Van Orden, Jan Zahradil, Charles Tannock, Nirj Deva, Tomasz Piotr Poręba, Ryszard Czarnecki, Ryszard Antoni Legutko, Michał Tomasz Kamiński, Adam Bielan för ECR-gruppen
Marie-Christine Vergiat för GUE/NGL-gruppen
Fiorello Provera
Europaparlamentets resolution om Zimbabwe
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, senast den 21 oktober 2010 om tvångsförflyttningar i Zimbabwe[1],
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2011/101/Gusp[2] av den 15 februari 2011 om förlängning av de restriktiva åtgärder mot Zimbabwe som infördes genom gemensam ståndpunkt 2004/161/Gusp[3], till och med den 20 februari 2012, samt av kommissionens förordning (EG) nr 1226/2008[4] av den 8 december 2008 om ändring av rådets förordning (EG) nr 314/2004 om vissa restriktiva åtgärder mot Zimbabwe,
– med beaktande av uttalandet av den höga representanten på Europeiska unionens vägnar om Zimbabwe den 15 februari 2011,
– med beaktande av Livingstonekommunikén från toppmötet för organet trojkan inom Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC) om samarbetet om politik, försvar och säkerhet den 31 mars 2011,
– med beaktande av den politiska helhetsuppgörelsen som skapade Zimbabwes enhetsregering i februari 2009,
– med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter, vilken ratificerats av Zimbabwe,
– med beaktande av artikel 122.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Under de senaste månaderna har antalet fall då politiska meningsmotståndare till Zanu-PF utsatts för skrämseltaktik, godtyckligt arresterats eller försvunnit markant ökat. Bland offren märks många medlemmar av MDC, flera parlamentsledamöter från MDC och prominenta personer i ledningen för MDC såsom energiminister Elton Mangoma, medinrikesminister Theresa Makone och den avsatta talmannen för Zimbabwes parlament, Lovemore Moyo.
B. Zimbabwes premiärminister Morgan Tsvangirai har själv bekräftat att president Robert Mugabe och partiet Zanu-PF inte uppfyllt villkoren i den politiska helhetsuppgörelsen från 2009 och att de bedriver en våldsam skrämseltaktik mot de ledamöter av Zimbabwes nationella enhetsregering som tillhör MDC-T och MDC-M.
C. Under de två gångna åren har Zimbabwes nationella enhetsregering kämpat för att stabilisera landet och misslyckats med att bana väg för en demokratisk övergång via trovärdiga val, till följd av att Zanu-PF medvetet ridit spärr mot detta. Situationen i Zimbabwe är redan skrämmande ur politisk, ekonomisk och humanitär synvinkel och har blivit åtskilligt värre sedan december 2010.
D. Zimbabwes säkerhetstjänster slog nyligen till mot ett flertal icke-statliga organisationers kontor (Human Rights NGO Forum, Crisis in Zimbabwe Coalition), liksom också mot MDC:s högkvarter. De beslagtog icke-statliga organisationers handlingar och grep godtyckligt personal från icke-statliga organisationer och partiet MDC för förhör, bara för att senare släppa de gripna utan att de anklagats för någonting.
E. Två ledare för civilsamhällesorganisationen Women of Zimbabwe Arise (WOZA), nämligen Jenni Williams och Magodonga Mahlangu har liksom direktören för Zimbabwe Human Rights NGO Forum, Abel Chikomo, och andra försvarare av de mänskliga rättigheterna, utsatts för systematiska trakasserier från polisens sida.
F. Den 19 februari 2011 greps 46 aktivister inom det civila samhället av säkerhetstjänsterna. De anklagades för förräderi för att de anordnat en offentlig förevisning av en video av den senaste tidens folkresningar i Nordafrika och Mellanöstern. Under den tid de hölls i förvar blev somliga av dessa aktivister misshandlade och torterade och hållna i isoleringscell.
G. Zimbabwes säkerhetstjänster har begränsat MDC:s rätt att hålla politiska möten medan Zanu-PF fortfarande fritt får hålla politiska möten, något som direkt strider mot Zimbabwes statsförfattning.
H. Zanu-PF bedriver just nu en våldsam nationell kampanj för att tvinga Zimbabwes medborgare att underteckna en framställning som vill få bort de internationella restriktiva åtgärderna mot prominenta medlemmar av Mugabeklicken. De som vägrat underteckna framställningen har blivit brutalt misshandlade eller arresterats.
I. EU:s ”restriktiva åtgärder” inriktar sig direkt mot 163 prominenta medlemmar av Mugaberegimen som hänsynslöst utnyttjar folket samt mot dem som hjälpt till att hålla den vid makten, och de påverkar inte Zimbabwes folk överlag eller Zimbabwes ekonomi.
J. EU, Förenta staterna, Australien och Kanada delar fortfarande oron över situationen för de mänskliga rättigheterna i diamantfälten Chiadzwa (Marange), framför allt över de brott mot de mänskliga rättigheterna som förövats av Zimbabwes säkerhetstjänster och följaktligen vill länderna inte bevilja certifiering i enlighet med Kimberleyprocessen till diamanter som utvunnits i Chiadzwa.
K. Zimbabwe är fortfarande ett utarmat land efter åratals ekonomiskt vanstyre från Mugaberegimens sida och tar fortfarande emot stora mängder humanitärt och annat bistånd, både från EU och från Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, Frankrike och Danmark, liksom också från Förenta staterna, Australien och Norge, vilka tillsammans tillgodoser de mest grundläggande behoven hos en stor del av landets befolkning.
L. Zimbabwes premiärminister har med eftertryck uppmanat EU att inte bevilja ackreditering som ambassadör åt Margaret Muchada, som utsetts till landets EU-ambassadör, eftersom utnämningen gjorts ensidigt av president Mugabe och detta strider både mot Zimbabwes statsförfattning och mot villkoren i den politiska helhetsuppgörelsen.
1. Europaparlamentet kräver ett omedelbart slut på alla politiskt motiverade trakasserier och gripanden och allt politiskt motiverat våld från Zimbabwes statliga säkerhetstjänsters och milisstyrkors sida, antingen de direkt kontrolleras av eller är lojala mot Mugabe och partiet Zanu-PF. Parlamentet betonar att de som är ansvariga för sådana övergrepp och kränkningar måste ställas till svars.
2. Europaparlamentet vidhåller kravet på yttrande- och mötesfrihet för Zimbabwes folk samt att det måste bli slut på all skrämseltaktik mot politiker och aktivister inom det civila samhället (framför allt mot människorättsaktivister) samt att alla folkvalda företrädare, oavsett politisk åskådning, tillsammans med icke-statliga organisationer, politiska aktivister, pressen och vanliga medborgare fritt bör få uttrycka sina åsikter utan fruktan för våldsam förföljelse, godtyckliga fängslanden eller tortyr.
3. Europaparlamentet kräver att alla som godtyckligt gripits omedelbart och villkorslöst ska försättas på fri fot, framför allt funktionärer inom och anhängare till MDC. Parlamentet fördömer alla sådana förhållanden i samband med gripande och förvar som strider mot internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna.
4. Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet, kommissionen och medlemsstaterna att aktivt engagera sig tillsammans med Afrikanska unionen och SADC och framför allt med Sydafrika, för att se till att det inte förekommer skrämseltaktik och våld vid framtida val i Zimbabwe. Parlamentet anser dock att ett förtida val inte skulle lösa de aktuella politiska och ekonomiska reformfrågorna. Parlamentet anser vidare att alla val måste grunda sig på internationella normer, bland dem respekt för de mänskliga rättigheterna samt för yttrande- och rörelsefriheten, samt att det omedelbart måste bli slut på trakasserierna och på att personer tas i förvar för sina politiska åsikters skull.
5. Europaparlamentet välkomnar Livingstonekommunikén från SADC-trojkan den 31 mars 2011 och uppmanar SADC att inta en ledande roll genom att se till att rekommendationerna i kommunikén oinskränkt genomförs av alla parter i Zimbabwe för att fria och rättvisa val ska kunna hållas i landet.
6. Europaparlamentet uppmanar alla politiska partier i Zimbabwe att komma överens om en färdplan för fria och rättvisa, internationellt övervakade val i Zimbabwe.
7. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla politiska partier i Zimbabwe att helt och fullt förnya sitt engagemang i det pågående arbetet med en reform av statsförfattningen för att Zimbabwe innan nästa val hålls ska få en ny statsförfattning som kan godtas av landets folk.
8. Europaparlamentet välkomnar att EU:s förteckning över förbudsbelagda personer och enheter med kopplingar till Mugaberegimen nyligen förnyats (i februari 2011) och framhåller att dessa restriktiva åtgärder riktar sig endast mot dem som gjort Zimbabwe till ett tjuvsamhälle och på intet sätt kommer att påverka Zimbabwes folk som helhet.
9. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att ha kvar sina restriktiva åtgärder mot personer och enheter med kopplingar till Mugaberegimen till dess vi fått seriösa belägg för en förändring till det bättre i landet. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att i Zimbabwe och internationellt förklara det faktiska situationssammanhanget samt att bli mer aktiva med att utverka stöd för en snabb förändring i riktning mot verklig demokrati och verkliga ekonomiska framsteg i Zimbabwe.
10. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att vägra godkänna någon EU-ambassadör från Zimbabwe som inte utnämnts i vederbörlig ordning enligt statsförfattningen och i enlighet med den politiska helhetsuppgörelsen.
11. Europaparlamentet vidhåller att Zimbabwe ska fullgöra sina åligganden enligt Kimberleyprocessen, fullständigt demilitarisera diamantfälten Marange och införa insyn i intäkterna från diamantproduktionen.
12. Europaparlamentet berömmer EU och de medlemsstater och andra länder som fortsätter ge direkt ekonomiskt stöd till Zimbabwes folk och understryker att det måste ses till att detta stöd fortsätter att ges via seriösa icke-statliga organisationer, riktar sig till rätt mottagare och redovisas ordentligt och inte går via regeringsorgan.
13. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, G8-ländernas regeringar, regeringarna och parlamenten i Zimbabwe och Sydafrika, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordförandena för Afrikanska unionens kommission och råd, det panafrikanska parlamentet och SADC:s generalsekreterare och regeringar samt dess parlamentariska forum.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2010)0388.
- [2] EUT L 42, 16.2.2011, s. 6.
- [3] EUT L 50, 20.2.2004, s. 66.
- [4] EUT L 331, 10.12.2008, s. 11.