GEMENSAMT FÖRSLAG TILL RESOLUTION om Bahrain, framför allt fallet med Nabeel Rajab
8.7.2015 - 2015/2758 (RSP).
som ersätter resolutionsförslagen från följande grupper:
Verts/ALE (B8-0703/2015)
EFDD (B8-0704/2015)
GUE/NGL (B8-0708/2015)
ALDE (B8-0710/2015)
S&D (B8-0712/2015)
Josef Weidenholzer, Victor Boştinaru, Richard Howitt, Alessia Maria Mosca, Arne Lietz, Norbert Neuser, Elena Valenciano, Eric Andrieu, Nikos Androulakis, Zigmantas Balčytis, Hugues Bayet, Brando Benifei, Goffredo Maria Bettini, José Blanco López, Vilija Blinkevičiūtė, Biljana Borzan, Nicola Caputo, Andi Cristea, Miriam Dalli, Isabella De Monte, Doru-Claudian Frunzulică, Enrico Gasbarra, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Neena Gill, Maria Grapini, Sergio Gutiérrez Prieto, Liisa Jaakonsaari, Afzal Khan, Jeppe Kofod, Krystyna Łybacka, Marlene Mizzi, Victor Negrescu, Momchil Nekov, Demetris Papadakis, Tonino Picula, Miroslav Poche, Inmaculada Rodríguez-Piñero Fernández, Olga Sehnalová, Siôn Simon, Claudia Tapardel, Marc Tarabella, Julie Ward, Maria Arena, Theresa Griffin, Kashetu Kyenge, Vincent Peillon, Tibor Szanyi, Flavio Zanonato, Carlos Zorrinho, Viorica Dăncilă för S&D-gruppen
Beatriz Becerra Basterrechea, Ramon Tremosa i Balcells, Pavel Telička, Marielle de Sarnez, Filiz Hyusmenova, Antanas Guoga, Javier Nart, Izaskun Bilbao Barandica, Petras Auštrevičius, Juan Carlos Girauta Vidal, Maite Pagazaurtundúa Ruiz, Frédérique Ries, Marietje Schaake, Ivan Jakovčić, Gérard Deprez, Jozo Radoš, Alexander Graf Lambsdorff, Robert Rochefort, Louis Michel, Johannes Cornelis van Baalen, Nedzhmi Ali, Petr Ježek, Urmas Paet, José Inácio Faria, Martina Dlabajová, Nathalie Griesbeck, Hannu Takkula, Catherine Bearder, Philippe De Backer för ALDE-gruppen
Marie-Christine Vergiat, Lola Sánchez Caldentey, Tania González Peñas, Barbara Spinelli, Patrick Le Hyaric för GUE/NGL-gruppen
Alyn Smith, Barbara Lochbihler, Michel Reimon, Davor Škrlec, Heidi Hautala för Verts/ALE-gruppen
Ignazio Corrao, Fabio Massimo Castaldo för EFDD-gruppen
Europaparlamentets resolution om Bahrain, framför allt fallet med Nabeel Rajab
2015/2758 (RSP).
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain, framför allt av den 6 februari 2014, särskilt fallen med Nabeel Rajab, Abdulhadi al-Kwawaja och Ibrahim Sharif[1],
– med beaktande av uttalandet av den 17 juni 2015 från talespersonen för kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om domen mot al-Wefags generalsekreterare Ali Salman i Bahrain,
– med beaktande av det 24:e gemensamma råds- och ministermötet mellan Gulfstaternas samarbetsråd (GCC) och EU i Doha i Qatar den 24 maj 2015,
– med beaktande av beslutet från Arabförbundets ministerråd som sammanträdde den 1 september 2013 i Kairo om att inrätta en panarabisk domstol för mänskliga rättigheter i Bahrains huvudstad Manama,
– med beaktande av den detaljerade rapporten om hur Bahrains regering genomfört rekommendationerna från Bahrains oberoende undersökningskommission från februari 2014 och av den uppdatering av den allmänna återkommande utvärderingen som Bahrains regering framlagt i september 2014,
– med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, konventionen om barnets rättigheter samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, i vilka alla Bahrain är part,
– med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna, vilka godkändes av rådet den 14 juni 2004 och reviderades 2008,
– med beaktande av FN:s konvention om begränsning av statslöshet,
– med beaktande av EU:s nya strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, som strävar efter att ställa skyddet och övervakningen av mänskliga rättigheter i centrum för all EU-politik och där det ingår ett särskilt avsnitt om skyddet av försvarare av de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av det besök som EU:s särskilde representant för mänskliga rättigheter, Stavros Lambrinidis, avlade i Bahrain i slutet av maj 2015,
– med beaktande av artiklarna 5 och 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,
– med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Bahrain har utlovat att göra framsteg med sina reformer av situationen för de mänskliga rättigheterna, efter det att Bahrains oberoende undersökningskommission offentliggjort sin rapport den 23 november 2011 och sin uppföljningsrapport den 21 november 2012.
B. Det är uppmuntrande att Bahrain inrättat ett ombudsmannaämbete vid inrikesministeriet, en kommission för fångars och frihetsberövades rättigheter och en enhet för särskilda undersökningar. Dessa institutioner bör bli mer opartiska, transparenta och oberoende av regeringens institutioner.
C. Sedan uppropet 2011 har Bahrains myndigheter alltmer tillgripit repressiva åtgärder mot civilsamhällesaktivister och den fredliga oppositionen. Den 10 juni 2014 undertecknade 47 stater, bland dem EU:s alla 28 medlemsstater, ett gemensamt uttalande vid den 26:e sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter och gav uttryck för allvarliga farhågor för situationen för de mänskliga rättigheterna i Bahrain. I det gemensamma uttalandet påtalades uttryckligen områden som inger farhågor, bland annat långa straff för dem som utövat rätten att fritt hålla fredliga sammankomster och föreningsrätten, bristen på tillräckliga garantier för en rättvis rättegång, undertryckandet av demonstrationer, de fortsatta trakasserierna av och fängelsestraffen mot personer som utövar sin rätt till åsikts- och yttrandefrihet, misshandel och tortyr i anläggningar för frihetsberövade, godtyckligt fråntagande av medborgarskap utan korrekt rättsliga förfarande och otillräcklig ansvarsskyldighet för dem som gjort sig skyldiga till kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
D. Den bahrainska försvararen av de mänskliga rättigheterna, Nabeel Rajab, som är ordförande för Bahrains centrum för mänskliga rättigheter, biträdande sekreterare för Internationella federationen för mänskliga rättigheter samt ledamot av den rådgivande kommittén för avdelningen för Mellanöstern inom organisationen Human Rights Watch dömdes till sex månaders fängelse bara för fredligt utövande av yttrandefriheten. Nabeel Rajab greps den 1 oktober 2014 efter att han besökt Europaparlamentets underutskott för mänskliga rättigheter och anklagades för att ha lagt ut twittermeddelanden där en grupp av hans landsmän påstods samarbeta med IS/Daesh. Han åtalades för missfirmelse av offentlig institution och av försvarsmakten. FN:s arbetsgrupp för godtyckligt frihetsberövande betecknade i november 2013 Nabeel Rajabs frihetsberövande som godtyckligt.
E. Nabeel Rajab har avtjänat ett flertal fängelsestraff efter det att Bahrains centrum för mänskliga rättigheter grundades 2002. Nabeel Rajab är ställd inför ytterligare anklagelser med anknytning till sin yttrandefrihet och löper för närvarande risk att dömas till 10 års fängelse eftersom han påstås ha gjort sig skyldig till ”missfirmelse av lagstiftande organ” och ”ryktesspridning i krigstid”.
F. Liksom Nabeel Rajab har flera andra försvarare av de mänskliga rättigheterna, såsom Naji Fateel, den danske försvararen av de mänskliga rättigheterna Adbulhadi al-Khawaja, den svenske politiske aktivisten Mohammed Habib al-Muqdad och andra inom den så kallade Bahrain 13, berövats sin frihet, utsatts för trakasserier av rättsväsendet i Bahrain, satts i fängelse och avtjänar långa straff eller livstidsstraff såsom direkta repressalier för sitt arbete med att försvara de mänskliga rättigheterna. Flertalet av dem lär ha utsatts för våld, misshandel och fysisk eller psykisk tortyr.
G. Enligt Bahrains centrum för mänskliga rättigheter har över 3 000 personer godtyckligt frihetsberövats. Många av dem är försvarare av de mänskliga rättigheterna som satts i fängelse och avtjänar långa straff eller livstidsstraff såsom direkta repressalier för sina verksamheter. Flertalet av dem lär ha utsatts för våld, misshandel och fysisk eller psykisk tortyr.
H. Den 16 juni dömdes generalsekreteraren för Bahrains huvudsakliga oppositionsparti al-Wefaq, Sheikh Ali al-Salman, till fyra års fängelse i samband med regeringsfientliga protester som utspelat sig under 2011, vid den tidpunkt då folkresningarna under den ”arabiska våren” i regionen kulminerade. Domstolen sägs har hindrat hans advokater att lägga fram muntliga argument och de har inte heller fått något rimligt tillfälle att gå igenom bevisen. En grupp oberoende FN-experter, som ingår som en del av de så kallade särskilda förfarandena vid FN:s råd för mänskliga rättigheter, har med kraft uppmanat Bahrains myndigheter att frige Sheikh Ali al-Salman.
I. Alltsedan 2012 har Bahrain missbrukat lagstiftningen mot terrorism för att godtyckligt frånta aktivister och oppositionsmedlemmar deras medborgarskap såsom repressalier för att de är oliktänkande, och detta har också drabbat minst 9 underåriga. Enligt ett flertal rapporter fråntogs bara under 2015 över 100 aktivister, protestdeltagare och politiker sitt medborgarskap, så att många av dem blev statslösa, vilket strider mot FN:s konvention om begränsning av statslöshet.
J. Sedan 2011 har dödsstraffet allt oftare kommit att tillämpas i politiskt motiverade fall. Minst sju personer har dömts till döden i politiska fall sedan 2011 och fyra av dem fick sin dödsdom under 2015.
K. Bahrains oberoende undersökningskommission, som inrättades med stöd av en kunglig förordning för att undersöka och rapportera om vad som hände i Bahrain i februari 2011, har lagt fram en rad rekommendationer om mänskliga rättigheter och politiska reformer. Framsteg har visserligen gjorts med översynen av rättsväsendet och brottsbekämpningen, men regeringen har inte fullständigt genomfört de viktigaste av kommissionens rekommendationer, framför allt att protestledare som dömts för att de utövat sin rätt till yttrandefrihet och till att hålla fredliga sammankomster ska friges. Försoningssamtalen, den så kallade nationella dialogen, har råkat in i ett dödläge. Vissa grupper är fortfarande inte representerade i det politiska systemet och säkerhetsstyrkorna är inte ansvariga inför någon.
1. Europaparlamentet vill att åtalen ska läggas ned mot alla försvarare av de mänskliga rättigheterna, politiska aktivister och andra personer som frihetsberövats och anklagats för påstådda kränkningar med anknytning till rättigheterna till yttrandefrihet, fredliga sammankomster och föreningsfrihet, och att de omedelbart och villkorlöst ska friges, inklusive Nabeel Rajab, Sheikh Ali Salman och ”Bahrain 13”.
2. Europaparlamentet erkänner åtagandena från Bahrains myndigheter om att genomföra rekommendationerna från Bahrains oberoende undersökningskommission från 2011 och från FN:s allmänna återkommande utvärdering av Bahrain, liksom rekommendationer som gjorts av andra FN-mekanismer, tillsammans med att landet nyligen frigett ett antal fångar som anklagats för brott med anknytning till sin politiska tillhörighet och åsikter som de uttryckt. Parlamentet uppmanar med kraft Bahrains regering att snabbt genomföra alla rekommendationerna i rapporten från Bahrains oberoende undersökningskommission och den allmänna återkommande utvärderingen, att få slut på alla övergrepp mot de mänskliga rättigheterna samt att, i överensstämmelse med Bahrains internationella skyldigheter på de mänskliga rättigheternas område, respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
3. Europaparlamentet uttrycker allvarliga farhågor över att Bahrains lagar mot terrorism missbrukats för kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat genom fråntagande av medborgarskap.
4. Europaparlamentet fördömer den fortgående användningen av tortyr och annan grym, förnedrande behandling eller bestraffning mot fångar, fredliga protestdeltagare och oppositionsmedlemmar och uppmanar med kraft Bahrains regering att fullgöra sina skyldigheter och åtaganden enligt FN-konventionen mot tortyr.
5. Europaparlamentet uppmanar Bahrains regering att samarbeta med FN:s särskilda rapportörer (framför allt om tortyr, mötesfrihet, domares och advokaters oberoende och om försvarare av de mänskliga rättigheterna) och gå ut med en stående inbjudan till dem.
6. Europaparlamentet noterar den bahrainska regeringens pågående insatser för att reformera strafflagsförfarandena och de rättsliga förfarandena och uppmuntrar till en fortsättning av processen. Parlamentet uppmanar med kraft Bahrains regering att göra allt för att garantera ett opartiskt och rättvist rättsväsende, se till att rättegångarna är rättvisa och garantera oberoendet för sin ombudsman liksom för enheten för särskilda undersökningar och för den nationella institutionen för mänskliga rättigheter.
7. Europaparlamentet uppmanar till omedelbar ratificering av det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr, det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilket syftar till dödsstraffets avskaffande, konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden och den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar.
8. Europaparlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att fortsätta dialogen om nationell samstämmighet för att nå fram till en varaktig nationell försoning som omfattar alla och till hållbara politiska lösningar på krisen. Parlamentet konstaterar att legitim och fredlig kritik fritt bör få komma till uttryck i en hållbar politisk process och erinrar Bahrains myndigheter att det bör ingå som ett ofrånkomligt inslag i varje trovärdig strategi för nationell försoning och hållbar reform att den shiitiska majoriteten och dess fredliga politiska företrädare får medverka på grundval av människovärde, respekt och rättvisa.
9. Europaparlamentet välkomnar att oppositionsledaren Ibrahim Sharif i förtid frigetts från fängelse i juni 2015 efter det att han benådats av kungen. Parlamentet anser att detta är ett välkommet och viktigt steg i arbetet med att främja tillit och förtroende i Bahrain.
10. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att i alla sina kontakter med Bahrains regering fortsätta påpeka hur viktigt det är med reformer och försoning. Parlamentet stöder starkt att det inrättas en arbetsgrupp mellan EU och Bahrain för mänskliga rättigheter men konstaterar att en dialog om de mänskliga rättigheterna mellan EU och Bahrain inte kan ersätta en omfattande dialog mellan regeringen och oppositionen i Bahrain.
11. Europaparlamentet konstaterar de rekommendationer som lagts fram av ombudsmannen, kommissionen för fångars och frihetsberövades rättigheter och den nationella institutionen för mänskliga rättigheter, framför allt om frihetsberövades rättigheter och om hur de har det i fängelserna, inklusive påståendena om att de misshandlats. Parlamentet uppmanar dessa organ att fortsätta sitt oberoende, opartiska och insynsvänliga arbete och uppmanar Bahrains myndigheter att fullständig genomföra dessa rekommendationer.
12. Europaparlamentet efterlyser en snabb kollektiv insats från EU för att utveckla en heltäckande strategi för hur EU och kommissionen aktivt kan arbeta för att de frihetsberövade aktivisterna och samvetsfångarna ska friges. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att se till att EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter, framför allt om människorättsförsvarare och om tortyr, genomförs ordentligt av EU:s delegation i Riyadh och av medlemsstaternas ambassader i Bahrain och rapportera om genomförandet.
13. Europaparlamentet vill att EU ska förbjuda export av tårgas och utrustning för kravallhantering till dess att den obehöriga användningen av dessa medel undersökts och dem som gjort sig skyldiga till sådan användning ställs till svars.
14. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommissionens vice ordförande/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament och medlemmarna av Gulfstaternas samarbetsråd.
- [1] Antagna texter, P7_TA(2014)0109.