BETÄNKANDE om förslaget till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter (KOM(97)0030 - C4-0155/97 - 97/0111(CNS)) .Föredragande av yttranden (Hughesförfarandet): María Teresa Estevan Bolea, utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi Tom Spencer, utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd

20 januari 1999

Utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik
Föredragande: Patrick Cox

I en skrivelse av den 8 april 1997 begärde rådet i enlighet med artikel 99 i EG-fördraget att parlamentet skulle yttra sig över förslaget till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter.

Vid plenarsammanträdet den 9 april 1997 tillkännagav parlamentets ordförande att han hänvisat detta förslag till utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik som utsetts till ansvarigt utskott och utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi, utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd och utskottet för transport och turism som utsetts till rådgivande utskott.

Vid utskottssammanträdet den 18 juni 1997 utsåg utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik Patrick Cox till föredragande.

Vid plenarsammanträdet den 13 juni 1997 tillkännagav ordföranden att detta betänkande skulle utarbetas i enlighet med Hughesförfarandet av utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik i samarbete med utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi och utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd.

Vid utskottssammanträdena den 2 december 1997, den 21 januari, den 24 juni, den 22 september 1998 och den 19-20 januari 1999 behandlade utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik kommissionens förslag och förslaget till betänkande.

Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till lagstiftningsresolution med 23 röster för, 17 röster mot och 6 nedlagda röster.

Följande var närvarande vid omröstningen: von Wogau (ordförande), Katiforis och Secchi (vice ordförande), Cox (föredragande), Areitio Toledo, Argyros (suppleant för Arroni), Barton (suppleant för Berès), Breyer (suppleant för Soltwedel-Schäfer i enlighet med artikel 138.2 i arbetsordningen), Carlsson, Cars (suppleant för Riis-Jørgensen), Ettl (suppleant för Billingham), Fayot, Friedrich, Gallagher, García Arias, García-Margallo y Marfil, Gasòliba i Böhm, Glase (suppleant för de Brémond d'Ars), Harrison, Hautala, Hendrick, Herman, Hoppenstedt, Ilaskivi, Kestelijn-Sierens, Konrad, Langen, Larive, Lulling, Erika Mann (suppleant för Carrozzo), Thomas Mann (suppleant för Christodoulou), Metten, Miller, Murphy, Paasilinna, Peijs, Pérez Royo, Peter (suppleant för Caudron), Porto (suppleant för Fourçans), Randzio-Plath, Read, Ribeiro, Svensson, Thyssen och Watson.

Yttrandena från utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi och utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd bifogas detta betänkande. Utskottet för transport och turism beslutade den 23 september 1997 att inte avge något yttrande.

Betänkandet ingavs den 20 januari 1999.

Fristen för ändringsförslag till detta betänkande kommer att anges i förslaget till föredragningslista för den sammanträdesperiod vid vilken det skall behandlas.

A. FÖRSLAG TILL RÄTTSAKT - FÖRSLAG TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

Förslag till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter (KOM(97)0030 - C4-0155/97 - 97/0111(CNS))

Förslaget godkänns med följande ändringar:

Kommissionens förslag [1] Parlamentets ändringsförslag

(Ändringsförslag 1)

Femte stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

I egenskap av deltagare i Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar har Europeiska unionen förpliktat sig att vidta nödvändiga åtgärder för att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som skyddar klimatsystemet mot varje form av farlig störning.

I egenskap av deltagare i Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar har Europeiska unionen förpliktat sig att vidta nödvändiga åtgärder för att stabilisera och med tiden minska koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som skyddar klimatsystemet mot varje form av farlig störning.

(Ändringsförslag 2)

Sjätte stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

Beskattningen av energiprodukter är ett av de instrument som är tillgängliga för att dessa mål ska kunna uppnås.

Beskattningen av energiprodukter är ett av de huvudinstrument som är tillgängliga för att dessa mål ska kunna uppnås.

(Ändringsförslag 3)

Tjugofemte stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

För att undvika att gemenskapens miniminivåer urholkas värdemässigt är det nödvändigt att fastställa en tidsplan för en höjning av dessa miniminivåer vartannat år och att föreskriva att rådet senast den 1 januari 2001 skall fastställa nya miniminivåer för gemenskapen för ytterligare en period.

(utgår)

(Ändringsförslag 4)

Trettioandra stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

Medlemsstaterna bör ges tillstånd att bevilja återbetalning av skatter till företag som har utgifter för investeringar för att förbättra energieffektiviteten och till företag vilkas energikostnader utgör en betydande andel av värdet på deras omsättning.

Medlemsstaterna bör ges tillstånd att bevilja återbetalning av skatter till företag som har utgifter för investeringar för att förbättra energieffektiviteten och för att minska utsläpp som skadar miljön och folkhälsan och till företag vilkas energikostnader utgör en betydande andel av värdet på deras omsättning.

(Ändringsförslag 5)

Trettiofemte stycket a i ingressen, beaktandemeningen oräknad (nytt)

De allmänna regler som anges i direktiv 92/12/EEG måste fortsätta att gälla.

(Ändringsförslag 6)

Artikel 5.1a (ny)

1a. I avvaktan på att rådet skall anta gemensamma bestämmelser för de politiska mål som nämns i denna punkt, skall de medlemsstater som tillämpar högre skattesatser, antingen i förhållande till kolinnehållet i bränsle med syfte att minska utsläppen av växthusgaser eller av hälsopolitiska skäl, inte anses överträda reglerna för den inre marknaden.

(Ändringsförslag 7)

Artikel 6

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivåerna för motorbränslen fastställas enligt följande:	Från och med den 1 januari 2000 skall minimiskattenivåerna för motorbränslen fastställas enligt följande:
- För bensin: 417 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C. Dessutom skall medlemsstaterna använda en högre skattesats för blyad bensin än för blyfri bensin.	- För bensin: 450 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C. Dessutom skall medlemsstaterna använda en högre skattesats för blyad bensin än för blyfri bensin.
- För dieselolja: 310 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,	- För dieselolja: 343 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,
- För fotogen: 310 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,	- För fotogen: 343 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,
- För gasol: 141 ecu per 1 000 kg,	- För gasol: 174 ecu per 1 000 kg,
- För naturgas: 2,9 ecu per gigajoule.	- För naturgas: 3,5 ecu per gigajoule.

(Ändringsförslag 8)

Artikel 7

1. Utan hinder av artikel 6 i detta direktiv skall minimiskattenivåerna för följande produkter, använda som motorbränsle för ändamål som anges i punkt 2 i denna artikel, fastställas enligt följande:	1. Utan hinder av artikel 6 i detta direktiv skall minimiskattenivåerna för följande produkter, använda som motorbränsle för ändamål som anges i punkt 2 i denna artikel, fastställas enligt följande:
- För dieselolja: 32 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,	- För dieselolja: 37 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,
- För fotogen: 30 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15 ˚C,	- För fotogen: 35 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15 ˚C,
- För gasol: 41 ecu per 1 000 kg,	- För gasol: 48 ecu per 1 000 kg,
- För naturgas: 0,3 ecu per gigajoule.	- För naturgas: 0,6 ecu per gigajoule.
2. Denna artikel skall gälla följande industriella och kommersiella ändamål:	2. Denna artikel skall gälla följande industriella och kommersiella ändamål:
a) För jordbruk, trädgårdsodling och fiskodling samt inom skogsbruk.	a) För jordbruk, trädgårdsodling och fiskodling samt inom skogsbruk.
b) För stationära motorer.	b) För stationära motorer.
c) Med avseende på anläggningar och maskinell utrustning som används vid byggnadsverksamhet, väg- och vattenbyggnad samt offentliga arbeten.	c) Med avseende på anläggningar och maskinell utrustning som används vid byggnadsverksamhet, väg- och vattenbyggnad samt offentliga arbeten.
d) För fordon som är avsedda för användning utanför allmän väg eller som inte har blivit godkända för huvudsakligt bruk på allmän väg.	d) För fordon som är avsedda för användning utanför allmän väg eller som inte har blivit godkända för huvudsakligt bruk på allmän väg.
e) För persontransporter och specialfordon som utför service till offentliga organ. Medlemsstaterna kan emellertid begränsa tillämpningsområdet för den nedsatta skattenivån till lokala persontransporter.	e) För persontransporter och specialfordon som utför service till offentliga organ. Medlemsstaterna kan emellertid begränsa tillämpningsområdet för den nedsatta skattenivån till lokala persontransporter.
Vid användning enligt punkt e) skall denna artikel tillämpas endast med avseende på gasol och naturgas.	Vid användning enligt punkt e) skall denna artikel tillämpas endast med avseende på gasol och naturgas.

(Ändringsförslag 9)

Artikel 8

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivåerna för uppvärmningsbränslen fastställas enligt följande:	Från och med den 1 januari 2000 skall minimiskattenivåerna för uppvärmningsbränslen fastställas enligt följande:
- För eldningsolja: 21 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,	- För eldningsolja: 23 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,
- För tjockolja med KN-nummer 2710 00 74: 18 ecu per 1 000 kg,	- För tjockolja med KN-nummer 2710 00 74: 23 ecu per 1 000 kg,
- För övrig tjockolja med KN-nummer 2710: 22 ecu per 1 000 kg,	- För övrig tjockolja med KN-nummer 2710: 28 ecu per 1 000 kg,
- För fotogen: 7 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,	- För fotogen: 16 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15˚C,
- För gasol: 10 ecu per 1 000 kg,	- För gasol: 22 ecu per 1 000 kg,
- För naturgas: 0,2 ecu per gigajoule,	- För naturgas: 0,45 ecu per gigajoule,
- För fasta energiprodukter: 0,2 ecu per gigajoule.	- För fasta energiprodukter: 0,45 ecu per gigajoule.

(Ändringsförslag 10)

Artikel 9

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivån för elektrisk kraft och för värme som genereras vid elproduktion fastställas till 1 ecu per MWh.

Från och med den 1 januari 2000 skall minimiskattenivån för elektrisk kraft och för värme som genereras vid elproduktion fastställas till 2 ecu per MWh.

(Ändringsförslag 11)

Artikel 10

1. Minimiskattenivåerna enligt detta direktiv skall ändras den 1 januari 2000 till de belopp som anges i bilaga I.	1. Minimiskattenivåerna enligt detta direktiv skall indexregleras så att de ökar automatiskt den första januari varje år efter det att detta direktiv genomförts. Indexet skall vara den senast tillgängliga uppgiften om den årliga inflationstakten i hela EU plus två procentenheter. Efter fem år skall rådet enhälligt, efter samråd med Europaparlamentet, på grundval av en rapport och ett förslag från kommissionen se över energiskattesystemet och vidta åtgärder som kan vara lämpliga för att förbättra systemets funktion.
2. Senast den 1 januari 2001 skall rådet enhälligt, efter samråd med Europaparlamentet, på grundval av en rapport och ett förslag från kommissionen fastställa minimiskattenivåerna för ytterligare en period som börjar den 1 januari 2002, samt vidta andra åtgärder som kan vara lämpliga för att förbättra energiskattesystemets funktion. Till dess rådet antar nya skattenivåer på grundval av kommissionens rapport och förslag, skall medlemsstaterna betrakta de belopp som anges i bilaga I som riktnivåer från och med 1 januari 2002.	2. Till dess rådet antar ett nytt system på grundval av kommissionens rapport och förslag skall den indexberäkning som anges i punkt 1 fortsätta att tillämpas på årsbasis.
Kommissionens rapport och rådets överväganden skall beakta den inre marknadens funktion, skattenivåernas realvärde, genomförandet av miljöpolitiska mål och övriga mål i fördraget. En analys av de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att uppnå skatteneutralitet vid genomförandet av dessa åtgärder skall också ingå och kommissionens förslag skall till fullo beakta denna faktor.	Kommissionens rapport och rådets överväganden skall beakta den inre marknadens funktion, skattenivåernas realvärde, genomförandet av miljöpolitiska mål och övriga mål i fördraget. En analys av de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att uppnå skatteneutralitet vid genomförandet av dessa åtgärder skall också ingå och kommissionens förslag skall till fullo beakta denna faktor.

(Ändringsförslag 12)

Artikel 12

1. Omräkningskursen för ecu vid beräkning av skattenivåerna i nationella valutor skall fastställas en gång per år. Kurserna som skall användas skall vara de som gäller den första arbetsdagen i oktober och som publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och de skall gälla från och med den 1 januari följande kalenderår.

1. Omräkningskursen för euro vid beräkning av skattenivåerna i nationella valutor i de medlemsstater som inte deltar i etapp 3 av den ekonomiska och monetära unionen skall fastställas en gång per år. Kurserna som skall användas skall vara de som gäller den första arbetsdagen i oktober och som publiceras i Europeiska gemenskapernas officiella tidning, och de skall gälla från och med den 1 januari följande kalenderår.

2. Medlemsstaterna kan bibehålla de skattesatser som gäller vid tiden för den årliga justering som föreskrivs i punkt 1, om minimiskattesatsen, omvandlad från ecu och uttryckt i nationell valuta, skulle innebära att skattesatsen höjs med mindre än 5 % eller 5 ecu, varvid det lägsta av dessa belopp gäller.

(utgår)

(Ändringsförslag 13)

Artikel 13

1. Förutom de allmänna bestämmelser som anges i direktiv 92/12/EEG om skattebefriade användningsområden för skattepliktiga produkter och utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser, skall medlemsstaterna undanta följande från beskattning på villkor som de skall fastställa i syfte att säkerställa en korrekt och tydlig tillämpning av sådana undantag och i syfte att förhindra varje form av skatteflykt, skattefusk eller missbruk:	(utgår)
a) Energiprodukter som används för andra ändamål än som motor- eller uppvärmningsbränsle. I detta direktiv skall uppvärmningsbränslen inte inbegripa energiprodukter som huvudsakligen används till kemisk reduktion och i metallurgiska och elektrolytiska processer. Medlemsstaterna skall också skattebefria elektrisk kraft som huvudsakligen används till kemisk reduktion och i metallurgiska och elektrolytiska processer.
b) Energiprodukter som används för elproduktion samt värme som genereras vid elproduktion. Medlemsstaterna får dock av miljöpolitiska skäl beskatta dessa produkter utan att följa bestämmelserna om minimiskattenivåer i detta direktiv. I ett sådant fall skall hänsyn inte tas till beskattningen av dessa produkter när det gäller att uppfylla de minimiskattenivåer som fastställs i artikel 9 i detta direktiv.
c) Energiprodukter som levereras för användning som flygbränsle till annan luftfart än privat nöjesflyg, så länge som sådana produkter skall undantas från beskattning enligt internationella åtaganden.
I detta direktiv avses med "privat nöjesflyg" användandet av ett luftfartyg av dess ägare eller av den fysiska eller juridiska person som har nyttjanderätt till det antingen via förhyrning eller på annat sätt, för andra än kommersiella ändamål och särskilt andra ändamål än transport av passagerare eller gods eller för tillhandahållande av tjänster mot ersättning eller för offentliga myndigheters räkning.
Medlemsstaterna kan begränsa tillämpningsområdet för detta undantag till att gälla leveranser av jetbränsle (KN-nummer 2710 00 51).
d) Energiprodukter för användning som bränsle för sjöfart inom gemenskapens farvatten (även fiske), annat än med fritidsbåtar.
I detta direktiv avses med "fritidsbåtar" varje båt som används av dess ägare eller av den fysiska eller juridiska person som har nyttjanderätt till den antingen via förhyrning eller på annat sätt, för andra än kommersiella ändamål och särskilt andra ändamål än transport av passagerare eller gods eller för tillhandahållande av tjänster mot ersättning eller för offentliga myndigheters räkning.
2. Medlemsstaterna kan begränsa tillämpningsområdet för de undantag som föreskrivs i punkt 1 c och d till att gälla internationella transporter och transporter mellan gemenskapens medlemsstater. Om en medlemsstat redan har ingått ett bilateralt avtal med en annan medlemsstat, får den dessutom avstå från de undantag som avses i punkterna 1 d och e i denna artikel. I sådana fall kan de tillämpa en skattenivå som ligger under den miniminivå som anges i detta direktiv.	(utgår)

(Ändringsförslag 14)

Artikel 14

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser kan medlemsstaterna tillämpa fullständiga eller partiella undantag eller nedsättningar av skattenivån för	1. Förutom de allmänna bestämmelser som anges i direktiv 92/12/EEG och utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser kan medlemsstaterna tillämpa fullständiga eller partiella undantag eller nedsättningar av skattenivån för
a) energiprodukter som används under skattemyndigheternas kontroll inom pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter eller vad gäller bränslen från förnybara källor,	a) energiprodukter som används under skattemyndigheternas kontroll inom pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter eller vad gäller bränslen från förnybara källor,
b) energiprodukter enligt KN-nummer 1507-1518, 2207 20 00 och 2905 11 00, 4401 och 4402,	b) energiprodukter enligt KN-nummer 1507-1518, 2207 20 00 och 2905 11 00, 4401 och 4402,
c) solenergi, vindenergi, tidvattenenergi, jordvärme och energi från omvandling av biomassa eller avfall,	c) solenergi, vindenergi, tidvattenenergi, jordvärme och energi från omvandling av biomassa eller avfall,
d) vattenkraft som framställs i vattenkraftverk med en kapacitet som understiger 10 MW,	d) vattenkraft som framställs i vattenkraftverk med en kapacitet som understiger 10 MW,
e) värme som genereras vid elproduktion,	e) värme som genereras vid elproduktion, särskilt vid kraftvärmeproduktion och i kombinerade cykler för avsaltning av havsvatten,
f) energiprodukter som används för personoch godstrafik med järnväg,	f) energiprodukter som används för personoch godstrafik med järnväg,
g) energiprodukter som används för sjöfart på inre vatten annat än med fritidsbåtar,	g) energiprodukter som används för sjöfart på inre vatten annat än med fritidsbåtar,
h) naturgas i medlemsstater vars gasmarknad är under utveckling, så länge som andelen gas på hushålls- och industrimarknaden är lägre än 10 % och under en period på högst 10 år efter detta direktivs ikraftträdande.	h) naturgas i medlemsstater vars gasmarknad är under utveckling, så länge som andelen gas på hushålls- och industrimarknaden är lägre än 10 % och under en period på högst 10 år efter detta direktivs ikraftträdande.
	ha) biogas som erhålls genom organisk återanvändning av djurrester.
	hb) energiprodukter för användning som bränsle för sjöfart inom gemenskapens farvatten (även fiske).
	hc) bränsletillsatser som säljs i förpackningar som innehåller maximalt en liter och som är avsedda att användas av slutkonsumenten.
2. Medlemsstaterna skall ha frihet att genomföra de undantag eller skattenedsättningar som nämns i denna artikel genom att återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts.	2. Medlemsstaterna skall ha frihet att genomföra de undantag eller skattenedsättningar som nämns i denna artikel genom att skattebefria eller återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts.
3. Kommissionen skall före den 1 januari 2001 rapportera till rådet om de skattemässiga, ekonomiska, jordbrukspolitiska, energimässiga, industriella och miljömässiga aspekterna av de undantag eller nedsättningar som medgivits enligt artikel 14.1 b, och skall framlägga förslag om upphävande, ändring eller utvidgning.	3. Medlemsstaterna kan under en bestämd tidsperiod ges tillstånd att återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts av enskilda företag, om företagen kan bevisa att skattebördan leder till allvarliga konkurrensnackdelar.
	4. En medlemsstat som önskar vidta en sådan åtgärd skall informera kommissionen om detta och skall också förse kommissionen med all relevant och nödvändig information samt en bedömning av de förväntade effekterna av åtgärden.
	Kommissionen skall pröva denna begäran och då bl.a. beakta den inre marknadens funktion och behovet av att säkerställa en sund konkurrens, i synnerhet vad beträffar statligt stöd.
	5. För tillstånd som beviljas enligt punkt 3 skall följande förfarande tillämpas:
	Åtgärden kan tillåtas under en period på tre år med möjlighet till förnyelse och med användande av det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG om innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor.
	Om kommissionen anser att de återbetalningar som anges i punkt 3 inte längre är godtagbara, särskilt med avseende på sund konkurrens, en väl fungerande inre marknad eller gemenskapens miljövårdspolitik, skall den lämna lämpliga förslag till åtgärder till Kommittéen för punktskatter. Beslut om dessa förslag till åtgärder skall fattas enligt det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG.
	Inom tre år från det att detta direktiv träder i kraft och vart tredje år därefter skall, under alla omständigheter, situationen avseende återbetalningarna som godkänts i överensstämmelse med punkt 3 omprövas på grundval av en rapport från kommissionen. Det skall avgöras, med användande av det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG, om alla eller någon av dem skall upphävas, ändras eller utvidgas.

(Ändringsförslag 15)

Artikel 15

1. Medlemsstaterna kan återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts i samband med kostnader som ett företag har haft för nyinvesteringar för att förbättra effektiviteten i energianvändningen, upp till en gräns på 50 % av berättigade kostnader.	(utgår)
2. Medlemsstaterna kan återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts av ett företag för den del av dess icke transportrelaterade energikostnader som överstiger 10 % av företagets totala produktionskostnader.	(utgår)
När ett företags icke transportrelaterade energikostnader överstiger 20 % av dess totala produktionskostnader, skall dock medlemsstaterna återbetala hela den skatt som företaget har betalat för den del av dess icke transportrelaterade energikostnader som överstiger 10 % av dess totala produktionskostnader.
Det nettoskattebelopp som ett företag har betalat efter de återbetalningar som avses i de två föregående styckena får inte understiga 1 % av värdet av företagets försäljning.
3. Medlemsstaterna kan också till producenten betala tillbaka hela eller delar av den skatt som betalats av konsumenten för elenergi och värme som genereras vid elproduktion, om denna elektricitet produceras av de produkter som anges i artikel 14.1 b-d.	(utgår)

(Ändringsförslag 16)

Artikel 16

1. Förutom de bestämmelser som anges i föregående artiklar, kan medlemsstaterna ges tillstånd att av särskilda politiska skäl och för en bestämd tidsperiod tillämpa undantag eller skattenivåer som ligger under de miniminivåer som anges i detta direktiv.	(utgår)
I synnerhet kan en medlemsstat ges tillstånd att tillämpa skattenivåer för motorbränsle på mellan 100 % och 60 % av de miniminivåer som anges i detta direktiv om medlemsstaten på icke-diskriminerande grund inför eller ändrar speciella avgiftssystem för vägtransporter som har till syfte att få tillbaka transportkostnader, såsom kostnader för infrastruktur, överbelastning och miljöskydd.	(utgår)
2. En medlemsstat som önskar vidta en sådan åtgärd skall informera kommissionen om detta och skall också förse kommissionen med all relevant och nödvändig information samt en bedömning av de förväntade effekterna av åtgärden.	(utgår)
Kommissionen skall pröva denna begäran, och då bl.a. beakta den inre marknadens funktion, behovet att säkerställa en sund konkurrens, gemenskapens miljövårdspolitik och, i förekommande fall, transportpolitik.	(utgår)
3. För tillstånd som beviljas enligt punkt 1 första stycket skall följande förfarande tillämpas.	(utgår)
Åtgärden kan tillåtas under en period på tre år med möjlighet till förnyelse och med användande av det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG om innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor.
Om kommissionen anser att undantagen eller nedsättningarna som föreskrivs i punkt 1 inte längre är godtagbara, särskilt med avseende på sund konkurrens, en väl fungerande inre marknad eller gemenskapens miljövårdspolitik, skall den lämna lämpliga förslag på åtgärder till Kommittén för punktskatter. Beslut om dessa förslag till åtgärder skall fattas enligt det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG.
Inom tre år från det att detta direktiv träder i kraft och vart tredje år därefter, skall, under alla omständigheter, situationen avseende undantagen eller nedsättningarna som godkänts i överensstämmelse med punkt 1 omprövas på grundval av en rapport från kommissionen. Det skall avgöras, med användande av det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG, om alla eller något av dem skall upphävas, ändras eller utvidgas.
4. För tillstånd som beviljas enligt punkt 1 andra stycket skall följande förfarande tillämpas.	(utgår)
Åtgärden kan tillåtas med användande av det förfarande som fastställs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG om innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor.
Kommissionen skall kontrollera effekten av beslut som fattas enligt bestämmelserna i punkt 1 andra stycket och lägga fram en rapport om genomförandet av sådana åtgärder vart tredje år. Förfarandet i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG är tillämpligt på förslag från kommissionen om att upphäva eller ändra gällande tillstånd.
5. Medlemsstaterna skall ha frihet att genomföra de undantag eller skattenedsättningar som nämns i denna artikel genom att återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts.	(utgår)

Lagstiftningsresolution med Europaparlamentets yttrande över förslaget till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter (KOM(97)0030 - C4-0155/97 - 97/0111(CNS))

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(97)0030 - 97/0111(CNS)) [2],

- efter att ha hörts av rådet i enlighet med artikel 99 i EG-fördraget (C4-0155/97),

- med beaktande av artikel 58 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik och yttrandena från utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi och utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd (A4-0015/99).

Parlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet,

uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 189a.2 i EG-fördraget,

uppmanar rådet att underrätta parlamentet om det har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt,

begär att medlingsförfarandet inleds om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt,

uppmanar rådet att på nytt höra parlamentet om det har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag,

uppdrar åt sin ordförande att vidarebefordra detta yttrande till rådet och kommissionen.

• [1] () EGT C 139, 6.5.1997, s. 14.
• [2] () EGT C 139, 6.5.1997, s. 14.

B. MOTIVERING

Målsättningen med skatter bör vara att de är lättbegripliga, enkla att driva in, förutsebara och svåra att kringgå. Förslaget från kommissionen om beskattning av energiprodukter är svårt att förstå, skatten skulle vara svår att driva in (på grund av det komplicerade systemet för undantag) och skulle inte nödvändigtvis inbegripa de sektorer som bör beskattas (också på grund av det komplicerade systemet för undantag). Därför har föredraganden utgått från principen om att förorenaren betalar. Föredraganden har på ett radikalt sätt arbetat om systemet för undantag, gjort det avsevärt enklare och inbegripit de delar av förslaget som han anser skulle få positiva miljöeffekter och som därför bör stödjas. För att bistå de företag som eventuellt drabbas av faktiska konkurrensnackdelar till följd av att skatten införs föreslår föredraganden att medlemsstaterna skall återbetala hela eller delar av skatten under en specifik period, och under vissa förutsättningar, samt att kommissionen skall anta en fullmaktsförordning i detta syfte. Föredraganden har även utgått från tanken att det bör finnas någon form av "farthållande princip" för miniminivåerna, med en automatisk indexreglering, så att detta paket, sedan det godkänts, inte skulle vara föremål för politiska förhandlingar under fem år. Detta skulle göra det enklare för skattemyndigheter och andra ekonomiska aktörer att förutse energibeskattningens utveckling.

Föredraganden skulle också gärna se att de delar i regelverket som gäller återvinning och skatteneutralitet förstärks genom att medlemsstaterna åtar sig att sänka skatterna på arbete. På det viset skulle företagens skatter på arbete minska och den skatt som drivs in återvinnas. Om detta system tillämpas under minst fem, innebär det också att företag skulle kunna planera på medellång sikt.

Det förefaller som om rådet inte har kunnat se skogen för alla träd. Föredraganden hoppas att utskottet och parlamentet kommer att stödja förenklingen av denna skatt. Om vi beslutar annorlunda, skall vi inte klaga på att regelverket är för komplicerat.

24 juni 1998

YTTRANDE

(artikel 147 i arbetsordningen)

till utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik

om förslag till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter (KOM(97)0030 - C4-0155/97 - 97/0111(CNS)) (betänkande av Cox)

Utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi

Föredragande: María Teresa Estevan Bolea

ÄRENDETS GÅNG

Vid utskottssammanträdet den 27 maj 1997 utsåg utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi Estevan Bolea till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 3 februari, den 22-23 juni 1998 behandlade utskottet förslaget till yttrande.

Vid det sistnämnda sammanträdet antog utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.

Följande var närvarande vid omröstningen: Scapagnini, (ordförande), Quisthoudt-Rowohl (vice ordförande), Estevan Bolea (föredragande), Ahern, Bloch von Blottnitz, Camisón Asensio (suppleant för Argyros), Chichester, Desama, Ford (suppleant för Adam), Haug (suppleant för Lange), García Arias (suppleant för Denys), Heinisch (suppleant för Ferber) Izquierdo Collado (suppleant för McAvan), Linkohr, McNally, Matikainen-Kallström, Mombaur, Pompidou, Rapkay (suppleant för Rothe i enlighet med artikel 138.2 i arbetsordningen) Stockmann och Tannert.

BAKGRUND

INLEDNING

Detta nya förslag kommer delvis som ett svar på det krav om översyn av minimiskattesatserna för mineraloljor som föreskrivs i artikel 10 i direktiv 92/82/EEG, delvis som ett svar på rådets begäran om nya förslag på området beskattning av energiprodukter efter dödläget i förhandlingarna om en koldioxid-/energiskatt.

I juni 1992 stupade kommissionens dåvarande förslag om en ny koldioxid- och energiskatt på att dess tvingande karaktär inte kunde accepteras. Vid Europeiska rådet i Essen 1994 ombads kommissionen lägga fram nya förslag för att införa en skatt på frivillig basis. I maj 1995 lade kommissionen fram ett nytt förslag som begränsade skattens frivilliga karaktär under en övergångsperiod som skulle löpa till år 2000. Vid Ekofin-rådet den 11 mars 1996 kunde man inte komma överens om kommissionens föreslagna tidsgräns för den frivilliga delen såsom den fastställts i Essen, och kommissionen ombads därför att lägga fram ytterligare förslag.

Som en följd av detta har det nu aktuella förslaget till direktiv tre syften: uppdatering av de minimiskattesatser som för närvarande gäller, följa kommissionens strategi att införa en ny koldioxidoch energiskatt som gäller inte bara mineraloljor utan också andra energikällor som kol, naturgas och el, och sist men inte minst att inrikta skattepolitiken på att bekämpa arbetslösheten och minska skatten på arbete på ett sätt som är skatteneutralt.

Energiprodukter som används som råmaterial av industrin, t.ex. naturgas för framställning av ammoniak och andra ämnen, samt i elektrolytiska och andra kemiska reduktionsprocesser, omfattas inte av direktivet och därmed inte av den nya skatten.

Flera medlemsstater är intresserade av olika sätt att omstrukturera och reformera sina skattesystem enligt kommissionens förslag, särskilt i syfte att tackla arbetslösheten. Kommissionen anser det nödvändigt att sådana reformer sker på ett samordnat sätt, eftersom det står klart att medlemsstaterna kommer att ha ett alltmer begränsat manöverutrymme på nationell nivå inom den inre marknaden. Tidsplanen för förslaget är sålunda den första praktiska åtgärden på gemenskapsnivå, och den skall ge medlemsstaterna det skatteinstrument de behöver för att tillämpa en politik för miljön och sysselsättningen.

FÖRSLAGETS INNEHÅLL

Kommissionen menar att förslaget skall ses som en del av en mer allmän politik, eftersom det inte innebär att någon ny skatt införs utan bara fastställer en gemenskapsram för skatt på energiprodukter, vilken skall göra det möjligt att omstrukturera de nationella skattesystemen och uppfylla sysselsättnings-, miljö-, transport- och energipolitikens mål, samtidigt som den inre marknaden, som är ett viktigt element i gemenskapslagstiftningen, respekteras.

I artikel 1.2 sägs att när direktivet genomförs skall medlemsstaterna "sträva efter att undvika att deras totala skattebörda ökar". För att uppnå detta mål måste de "särskilt sträva efter att samtidigt sänka skatter på arbete".

De produkter som skall beskattas är alla mineraloljor; olja, gas och produkter som härrör från dem samt kol och elektricitet.

I artikel 7 fastställs några undantag i form av lägre skattesatser som skall tillämpas på motorbränsle som används i viss industriell och kemisk verksamhet och för jordbruksändamål.

På samma sätt skall lägre skattesatser tillämpas på uppvärmningsbränslen, såsom fastställs i artikel 8.

Artikel 9 handlar om elektrisk kraft och där sägs att från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattesatsen för el och för värme som genereras vid elproduktion fastställas till 1 ecu per megawattimme.

Från och med den 1 januari 2000 skall de minimiskattesatser som fastställs i direktivet ändras och ersättas av de skattesatser som anges i bilaga I.

Artiklarna 13, 14, 15 och 16 handlar om olika typer av skatteundantag eller nedsättningar som gynnar förnybara energikällor, gas och verksamhet med hög energikonsumtion.

Målet är att fastställa en flexibel ram för energi-, transport- och miljöpolitiken genom att beakta all indirekt beskattning av en produkt, utom mervärdesskatt. Medlemsstaterna kommer att ges rätt att tillämpa nedsatta skattesatser eller undantag från skatt för vissa produkter och användningsområden, t.ex. biobränslen, förnybara energikällor, järnvägstransport, vattenvägstransport, värmeproduktion i anläggningar för kraftvärmeproduktion och vissa andra fall.

Flexibiliteten nämns också i artikel 16 i förslaget till direktiv, där kommissionen föreslår att medlemsstaterna skall ges rätt att själva fastställa undantag till gemenskapens minimisatser i de fall det bidrar till att uppnå specifika politiska mål.

Vad gäller naturgas föreslår kommissionen, i de fall gasmarknaden är under utveckling, att medlemsstaterna skall ges möjlighet att tillämpa undantag eller nedsättningar under en period på högst 10 år från direktivets ikraftträdande. Syftet med denna bestämmelse är detsamma som syftet med att främja utvecklingen av alternativa energikällor, nämligen att stärka en säker tillgång till energi för unionen genom att diversifiera dess energikällor.

Denna beskattning av gas är acceptabel eftersom en stor del av gaskonsumtionen beror på elenergiproduktion, så det som beskattas är slutprodukten, alltså elektricitet.

Naturgas avsedd för kemisk syntes undantas i artikel 13.1 a. Desamma gäller gas avsedd för elproduktion och värme som genereras under elproduktion (kraftvärmeproduktion) i artikel 13. b.

I artikel 14.1 e upprepas dessutom medlemsstaternas möjlighet att tillämpa totala eller delvisa undantag i olika fall, inklusive vad gäller värme genererad vid elproduktion, vilket också omfattar kraftvärmeproduktion och avsaltning av havsvatten genom termoprocesser som utnyttjar kombinerade cykler.

Kommissionen anser att direktivets innehåll skulle kunna få positiva effekter för medlemsstaterna, näringslivet och Europas medborgare.

Utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi anser att dess huvudsakliga bidrag kommer att vara inrättandet av en ny källa för skatteinkomster som ger medlemsstaterna möjlighet att minska de obligatoriska skatterna på arbete och på så vis bidra till att minska arbetslösheten. Det anses allmänt att denna möjlighet för närvarande begränsas av medlemsstaternas svårigheter att hitta tillräckliga och lämpliga skatteresurser för att balansera den inkomstförlust som följer av den absolut nödvändiga minskningen av skatten på arbete.

Det föreslås att dessa minimisatser skall ses över med jämna intervall (1998, 2000 och 2002) med följande mål:

- Motorbränslen: gradvis tillnärmning av nivåerna för olika produkter, huvudsakligen dieselolja och bensin.

- Uppvärmningsbränslen och motorbränslen som används för vissa industriella och kommersiella ändamål: beskattning av de produkter som omfattas av förslaget i förhållande till deras energivärde, i slutet av övergångsperioden.

Minimisatserna för den sista etappen (2002) föreslås som målnivåer. Deras obligatoriska karaktär skall bekräftas i en senare rapport och i ett kommissionsförslag. I denna kommande rapport skall kommissionen ägna särskild uppmärksamhet åt de åtgärder medlemsstaterna vidtagit för att förhindra en allmän ökning av skattetrycket.

Även om ansvaret för beslutsfattandet ligger helt och hållet hos medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen, så anser kommissionen att förslagets största fördel kommer att vara att det ger medlemsstaterna möjlighet att omstrukturera beskattningen på ett sätt som gagnar sysselsättningen, då behovet av att säkerställa att slutresultatet återspeglas i skatteneutralitet är något som betonas.

SOCIOEKONOMISKA EFFEKTER AV FÖRSLAGET TILL DIREKTIV

Kommissionen föreslår en revidering av gemenskapens minimiskatter på mineraloljor som fastställs i direktiv 92/82/EEG (antogs 1992 och är i många fall betydligt lägre än de nivåer som tillämpas i medlemsstaterna) och att det fastställs minimisatser för andra produkter än mineraloljor. Kommissionen föreslår nivåer för tre kategorier enligt följande:

- Energiprodukter som används som motorbränsle.

- Energiprodukter som används som motorbränsle för vissa industriella och kommersiella ändamål (för vilka minimisatserna är betydligt lägre).

- Energiprodukter som används som uppvärmningsbränsle.

Kommissionen föreslår också att man utökar skattens tillämpningsområde utöver de mineraloljor som omfattas av direktiv 92/81/EEG så att följande energikällor också omfattas, eftersom sådana produkter är direkta eller indirekta ersättningar om de används som uppvärmningsbränsle:

- Stenkol, koks, brunkol, bitumen och produkter som härrör från dem.

- Naturgas.

- Elektrisk kraft.

Behandlingen av elektrisk kraft är en viktig nyhet. Det finns två sätt att inkludera elektrisk kraft i tillämpningsområdet för skattebestämmelserna: genom beskattning av bränslen som används vid elproduktion (beskattning av insatsvaror) eller genom beskattning av själva elektriciteten (beskattning av produktion).

Kommissionen föreslår en harmonisering baserad på beskattning av produktion av följande orsaker:

- Det är den enda metoden som tillåter en enhetlig tillämpning av den allmänna principen om indirekt beskattning, enligt vilken skatten skall uppbäras i konsumtionslandet.

- Elektricitet kan marknadsföras inom ett lands gränser eller mellan länder utan att behöva beskattas, varvid man undgår dubbelbeskattning i konsumtionslandet.

- Medlemsstaterna kan skilja mellan elektrisk kraft som förbrukas av slutkonsumenterna och elektricitet som används inom industrin, och följaktligen tillämpa differentierade skatter (det är gällande praxis i nästan alla medlemsstater som för närvarande beskattar elektrisk kraft).

- Det är det enda sättet att minska skattebördan för den energiintensiva industrin.

Artikel 13 innehåller detaljerad information om undantag, och den viktiga frågan elektrisk kraft behandlas i artikel 13.1 b.

I Europeiska unionen används 71 % av all stenkol för elproduktion och ungefär 14,4 % används för kemisk reduktion inom järn- och stålindustrin, vilket betyder att omkring 85 % av all stenkol skulle undantas från de nya skatterna.

För att undvika eller åtminstone minimera risken för att det europeiska näringslivets konkurrenskraft gentemot tredje land skadas föreslår kommissionen att medlemsstaterna

- för företag vars energikostnader är mellan 10 och 20 % av produktionskostnaderna kan betala tillbaka delar av hela den erlagda skatten i förhållande till den del av företagets energikostnader som överstiger 10 % av dess totala produktionskostnader,

- för företag vars energikostnader är högre än 20 % av produktionskostnaderna skall betala tillbaka all skatt som betalats på den del av företagets energikostnader som överstiger 10 % av dess totala produktionskostnader.

Man bör uppmärksamma det faktum att såväl europeisk som nationell industri, transportföretag och affärssammanslutningar utan undantag motsätter sig det föreslagna direktivet. Det tolkas som en ny skatt, och de vare sig anser eller tror att slutresultatet kan vara skatteneutralt.

Om de många undantagen och nedsättningarna analyseras i detalj kan denna oro emellertid kanske visa sig vara orättfärdigad.

Kommissionen har utvärderat förslagets ekonomiska effekter med hjälp av modellerna Hermes, GEME3 och E3ME, vilka ger olika scenarion.

Resultaten av dessa utvärderingar visar effekten per land och ekonomisk sektor, och slutsatsen är följande:

a) Ur makroekonomisk synvinkel är effekten minimal och praktiskt taget omätbar i förhållande till normala variationer under loppet av en konjunkturcykel.

b) I makroekonomiska termer uppstår fördelar om intäkterna från skatteökningen används för att minska arbetsgivaravgifterna.

c) Ekonomiska prognoser baserade på denna skatteökning i förhållande till nuvarande energiskatt visar att

- gemenskapens BNP skulle öka med mellan 0,02 och 0,20 %,

- mellan 155 000 och 457 000 nya jobb skulle skapas,

- koldioxidutsläppen skulle minska med mellan 0,5 och 1,6 % och utsläppen av svaveldioxid, kväveoxider samt partiklar och andra föroreningar skulle också minska.

d) Den strukturförändring som krävs är relativt liten och är inget som inte kan bäras av något särskilt land eller någon särskild industrisektor.

e) Effekten på inflationen genom prisökningen förefaller försumbar.

SLUTSATSER

Utskottet för forskning, teknologisk utveckling och energi delar den oro och avoga inställning som samtliga ekonomiska sektorer känner inför införandet av nya skatter på energi och andra produkter, eller en ökning av befintliga skatter,

ser fastställandet av en gemenskapsram för beskattning av energiprodukter med flexibla handlingsmöjligheter för medlemsstaterna vid hanteringen av indirekta skatter som en lämplig utväg ur det politiska dilemma som gemenskapspolitiken hamnat i på grund av den misslyckade koldioxid-energiskatten, anser också att en sådan ram krävs som komplement till liberaliseringen av den inre marknaden för energi och som svar på de åtaganden som gjordes i Kyoto,

påpekar samtidigt att skapandet av nya jobb är en av de absoluta prioriteterna i EU:s socioekonomiska politik, och detta mål kan inte uppnås om inte effektiva åtgärder för att bekämpa arbetslösheten vidtas; understryker att det anser en ekologisk skattereform vara det enda alternativ som kan bli framgångsrikt när det gäller att på ett hållbart sätt bekämpa arbetslösheten i Europeiska unionen; den ram för energibeskattning som kommissionen lagt fram är i detta sammanhang ett viktigt steg i rätt riktning,

påpekar att näringslivets huvudsakliga krav, särskilt de små företagens, är att minska skatten på arbete; en minskning av denna genom en kompenserande ökning av skatten på energikonsumtion är ett avsevärt steg framåt i sysselsättningspolitiken och därmed också ett ytterst viktigt steg i riktning mot en omfattande ekologisk skattereform,

stödjer, i enlighet med de åsikter som förs fram i tredje och fjärde slutsatsen ovan, kommissionens åsikt i detta förslag till direktiv om att de många undantagen och nedsättningarna kommer att ge tillräckligt skydd för viss energikrävande verksamhet, förnybara energikällor, kraftvärmeproduktion, pilotprojekt för teknisk utveckling, i princip all nationell kolproduktion, energibesparing, järnvägstransporter, naturgas och de framväxande marknaderna för denna, energikrävande jordbruksverksamhet m.m; dessutom avgör beskattningen delvis priset på energi, vilket är ett incitament för att optimera energikonsumtionen, effektivisera energianvändningen och minska utsläppen i luft och vatten samt minska avfallet, vilket får klart positiva effekter på miljön,

stödjer också det allmänna målet att förhindra alla åtgärder som kan skada industrins och tjänstesektorns konkurrenskraft i gemenskapen, och uppmanar följaktligen kommissionen att säkerställa att genomförandet av direktivet inte leder till ökat skattetryck och att arbetsgivaravgifterna sänks, särskilt för små och medelstora företag,

uppmanar kommissionen att noga se till att principen om skatteneutralitet efterlevs, vilket innebär att skatteökningar som följer av att detta direktiv genomförs måste kompenseras med en minskning av arbetsgivaravgifter,

välkomnar formuleringen i artikel 14 om att förnybara energikällor skall undantas från skatten,

uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att inkludera godstransport på väg i undantagen enligt artikel 13, antingen genom sänkta priser på motorbränsle eller genom skattenedsättning,

uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder som syftar till en omfattande ekologisk skattereform i Europeiska unionen; uppmanar vidare kommissionen att främja energibesparande åtgärder som är ett av de mest effektiva sätten att skydda miljön,

uppmanar kommissionen att anmoda EIB att skapa en särskild kreditpost för små och medelstora företag för att finansiera anläggningar och utrustning som förbättrar energieffektiviteten i industri- och tjänsteverksamhet,

välkomnar förslaget till direktiv som en strategi för harmonisering av beskattningen av energiprodukter samtidigt som koldioxidutsläpp och andra utsläpp minskas samt sysselsättningen och Europeiska unionens BNP ökar,

anser att beskattning av energi är den enda möjligheten för Europeiska unionen och dess medlemsstater att nå de bindande målen om minskade koldioxidutsläpp,

betvivlar verkligen att den framlagda tidsramen är genomförbar, trots att det är brådskande, och föreslår därför lämplig senareläggning,

uppmanar slutligen utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik att införliva följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Kommissionens förslag Parlamentets ändringsförslag

(Ändringsförslag 1)

Artikel 13.1 a

a) Energiprodukter som används för andra ändamål än som motor- eller uppvärmningsbränsle. I detta direktiv skall uppvärmningsbränslen inte inbegripa energiprodukter som huvudsakligen används till kemisk reduktion och i metallurgiska och elektrolytiska processer. Medlemsstaterna skall också skattebefria elektrisk kraft som huvudsakligen används till kemisk reduktion och i metallurgiska och elektrolytiska processer.

a) Energiprodukter som används för andra ändamål än som motor- eller uppvärmningsbränsle. I detta direktiv skall uppvärmningsbränslen inte inbegripa energiprodukter som huvudsakligen används till kemisk reduktion och i metallurgiska och elektrolytiska processer samt i organiska, petrokemiska och karbokemiska synteser. Medlemsstaterna skall också skattebefria elektrisk kraft som huvudsakligen används till kemisk reduktion och i metallurgiska och elektrolytiska processer.

(Ändringsförslag 2)

Artikel 14.1 e

e) värme som genereras vid elproduktion,

e) värme som genereras vid elproduktion, särskilt vid kraftvärmeproduktion och i kombinerade cykler för avsaltning av havsvatten,

(Ändringsförslag 3)

Artikel 14.1 ha (ny)

ha) biogas som erhålls genom organisk återanvändning av djurrester.

7 januari 1999

YTTRANDE

(artikel 147 i arbetsordningen)

till utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik

om förslaget till rådets direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter (KOM(97)0030 - C4-0155/97 - 97/0111(CNS)) (betänkande av Cox)

Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd

Föredragande: Tom Spencer

ÄRENDETS GÅNG

Vid utskottssammanträdet den 16 april 1997 utsåg utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd Tom Spencer till föredragande.

Vid utskottssammanträdena den 27 november 1997, den 5 januari och den 8 december 1998 behandlade utskottet förslaget till yttrande.

Vid det sistnämnda sammanträdet antog utskottet enhälligt nedanstående slutsatser.

Följande deltog i omröstningen: Kenneth Collins (ordförande), Dybkjær (vice ordförande), Spencer (föredragande), Blokland, Bowe, Breyer, Cabrol, Eisma, Estevan Bolea (suppleant för Burtone), Flemming, González Álvarez, Graenitz, Kuhn, Marinucci, Pollack, Schleicher, Schnellhardt, Valverde López, Virgin och White.

BAKGRUND/ALLMÄNNA SYNPUNKTER

År 1997 antog kommissionen ett förslag till direktiv om en omstrukturering av gemenskapens regelverk för beskattning av energiprodukter (det s.k. Monti-förslaget). Det uttalade syftet med förslaget är att modernisera gemenskapens system för beskattning av mineraloljor och utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta alla energiprodukter. Att skapa en bättre fungerande inre marknad är den centrala frågan, även om kommissionen i den inledande motiveringen talar om "en inre marknad som tillåter en omstrukturering, neutral vad skatteintäkterna beträffar, av skattesystemen i syfte att stödja sysselsättningen och miljön".

Monti-förslaget och klimatförändringarna

Trots ordvalet i ingressen är det helt klart att kommissionens förslagtill direktiv om beskattning av energiprodukter endast i liten utsträckning är motiverat av ambitionen att skydda miljön - delvis går förslaget t.o.m. emot en miljövänlig politik. Det kan förvisso inte ersättakommissionens tidigare förslag om en koldioxid- och energiskatt. Parlamentet borde kräva att det förslaget får ligga kvar på rådets bord tills det blir aktuellt igen inför konferensen COP-6.

Beskattning av energiprodukter - ett "brunt" förslag

Eftersom förslaget motiverades av att inkonsekvenser i skatteharmoniseringen av energiprodukter på den inre marknaden behövde rättas till, är det inte förvånande att innehållet är mer "brunt" än "grönt". Framför allt finns där ingen som helst strävan att skilja mellan de energikällor som är relativt eller helt klimatsäkra och de som är skadliga för klimatet, trots att förslaget tillåter medlemsstaterna att göra denna åtskillnad.

I förslaget till direktiv görs inget försök att variera miniminivåerna med hänsyn till kolhalten. På detta skulle kommissionen förmodligen svara att en sådan uppdelning kunde leda till snedvridande ekonomiska effekter och dessutom stöta på motstånd hos rådet. Rådet har emellertid tidigare intagit en motsatt ståndpunkt.

Innan utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskyddkan börja utarbeta ett svar på Montiförslaget måste några tekniska klargöranden lämnas på ett antal punkter.

Vi kan konstatera att förslaget ger medlemsstaterna möjlighet att ta hänsyn till miljön vid utformningen av sina skattesystem, men vilket skydd - om det överhuvud finns något skydd - ger förslaget dessa "gröna" medlemsstaters miljövänliga skattesystem mot de "bruna" medlemsstaternas eventuella hot om rättsliga åtgärder och anklagelser om diskriminering eller snedvridning av skattesystemet?

Logiskt sett innebär förslaget att den gemensamma miniminivån skall tillämpas på samma sätt för elektricitet och värme producerad av sol- eller vindkraftverk eller av kombinerade värme- och elkraftverk som för el och värme som genereras av koleldning. Parlamentet måste ta upp frågan om detta verkligen är det politiska budskap man förväntar sig att EU skall sända ut efter Buenos Aireskonferensen, oavsett om en sådan situation lagligt sett fortfarande är godtagbar efter det att Kyotoprotokollet trätt i kraft.

Är det möjligt att omvandla Monti-förslaget till ett "grönt" förslag?

Ändringsförslag till kommissionens förslag bör syfta till att uppnå följande fem målsättningar:

1.Att återställa balansen mellan miljö- och beskattningsmålen

I huvudsak omfattar detta två element: att ändra den rättsliga grunden till att inte endast omfatta hänvisningen till artikel 130r som finns i kommissionens ingress, utan att också införa artikel 130s som gemensam rättslig grund tillsammans med artikel 99. Det andra elementet innebär att språket i ingressen, som i rättsliga termer motiverar den rättsliga text som följer i de enskilda artiklarna, skall göras "grönt".

2.Att bibehålla den vilande koldioxid- och energiskatten för att åter kunna ta upp förslaget i framtiden

Såsom påpekats ovan ersätter inte detta förslag från kommissionen det förslag till koldioxid- och energibeskattning som ligger på is hos rådet. Eftersom utskottet har valt att inte försöka att omvandla föreliggande förslag till en koldioxid- och energiskatt är det nödvändigt att vi bibehåller möjligheten att åter kunna ta upp förslagen om koldioxid- och energibeskattning när det har blivit klart hur Kyotokonferensen kommer att följas upp. Det bästa vore om detta uttryckligen gjordes i själva texten i Monti-förslaget.

3.Undantag för förnybara energiprodukter och stimulansåtgärder för en övergång till sådana produkter

Även om Monti-förslaget inte ersätter koldioxid- och energiskatten kan det ändå omvandlas till ett effektivt instrument för att föra fram klimatförändringsbudskapet till industrin och marknaderna. Detta kunde ske genom att man obligatoriskt undantar förnybara energikällor som biobränslen (inbegripet trä och träkol), sol- och vindkraft och de andra energikällor som nämns i artikel 14 från dettillämpningsområde som omfattas av artikel 2, för att på detta sätt tvinga medlemsstaterna att ta ansvar för miljön. Till dem som hävdar att detta är ett område som enligt subsidiaritetsprincipen borde överlåtas till de nationella regeringarna är svaret att klimatförändringar är en fråga som i första hand måste falla under gemenskapens ansvar i enlighet med artikel 3b.2 i fördraget. Det blir dessutom inte lag om inte alla medlemsstater går med på det.

4. Indexreglering

Även om ett undantag för förnybara energiprodukter skapar en skattemässig skillnad mellan dem och fossila bränslen och sålunda främjar en övergång till förnyelsebara energikällor, är detta en statisk åtgärd och därmed en engångsstimulansåtgärd. För att effekten skall bli dynamisk och varaktig måste klyftan fortsätta att växa. Detta är syftet med indexregleringsmekanismen i artikel 10.

En övergång till förnybara energiprodukter är emellertid av avgörande betydelse för att motverka en klimatförändring då det gäller elindustrins investeringsbeslut. Förenade kungarikets erfarenheter sedan 1992 tyder på att man mycket snabbt kan uppnå dramatiska resultat i fråga om utsläpp av växthusgaser då elproducenterna väl beslutar om detta. Besluten tas i slutändan på grundval av priset. Om de som ett resultat av detta förslag upplever att priserna för fossila bränslen stiger, men att priset för förnybar energi inte stiger, eller att det inte stiger lika fort som för fossila bränslen, kommer de att gå över till förnybar energi. Men de måste uppleva detta budskap på marknaden. De kommer endast att göra detta om de måste betala skatt på sin insats av fossila bränslen och därför håller vi inte med kommissionen utan måste ändra artikel 8 i syfte att beskatta elproducenters inköp och konsumtion av fossila bränslen.

5.Grönt är till godo, brunt till ondo

Slutligen bör man ta upp frågan om att främja miljövänligt beteende ("grönt") och att motverka miljöovänligt beteende ("brunt"). Kommissionens förslag är mycket motsägelsefullt i detta avseende. Å ena sidan innehåller det ett i viss mån miljövänligt, "grönt", ordval som till synes tillåter medlemsstaterna att främja "grönt" och motverka "brunt" beteende. Å andra sidan betonar det att en välfungerande inre marknad är av högsta vikt och att "stora skillnader" mellan medlemsstaternas skattenivåer "motverkar" detta. Eftersom det inte finns någon harmoniserad lagstiftning som drar upp denna gräns blir det oundvikligen något som domstolen får avgöra.

Som domstolens rättspraxis visar, till exempel i olika avgöranden om beskattning av alkohol i början på 80-talet då det saknades en europeisk skattelagstiftning, ger domstolen inte medlemsstaterna fria händer beträffande deras nationella skattepolitik i det fall att detta kan påverka den fria rörligheten. Därför är det nödvändigt för denna lagstiftning att inte endast förespråka nationell flexibilitet utöver minimikraven, utan att också erbjuda rättslig immunitet för medlemsländer som önskar tillämpa sådan flexibilitet.

Det borde vara ett politiskt och inte ett juridiskt beslut att göra en avvägning mellan de miljöpolitiska målen och målen för den inre marknaden. Om denna fråga inte behandlas i denna lagstiftning kan det, med tanke på att enhällighetsregeln gäller för skattepolitiska beslut, endast leda till långt utdragna mycket omstridda rättstvister som otvivelaktigt skulle resultera i stor politisk, liksom miljömässig och ekonomisk, skada för alla berörda parter. Lite mer politiskt mod nu skulle förhindra detta öde som oundvikligen skulle motverka "en väl fungerande inre marknad" i Europeiska unionen.

SLUTSATSER

Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd uppmanar utskottet för ekonomi, valutafrågor och industripolitik att som ansvarigt utskott införliva följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Kommissionens förslag Ändringsförslag

(Ändringsförslag 1)

Första ledet i beaktandemeningen

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 99 i detta,

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 99 och artikel 130s.2 första strecksatsen i detta,

(Ändringsförslag 2)

Andra stycket a i ingressen, beaktandemeningen oräknad (nytt)

Införandet av harmoniserade minimiskattesatser för energiprodukter får endast utgöra ett första steg när det gäller den inre marknadens friktionsfria funktion och en konsekvent sysselsättnings- och miljöpolitik. Det långsiktiga målet bör vara en ekologisk skattereform i hela Europa som beskattar användning av naturliga resurser och negativ inverkan på miljön samtidigt som skattebördan avlägsnas för ansträngningar för en hållbar utveckling. Det huvudsakliga kravet för att uppnå en verklig kontrolleffekt är beskattning av koldioxidutsläpp.

(Ändringsförslag 3)

Femte stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

I egenskap av deltagare i Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar har Europeiska unionen förpliktat sig att vidta nödvändiga åtgärder för att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som skyddar klimatsystemet mot varje form av farlig störning.

I egenskap av deltagare i Förenta Nationernas ramkonvention om klimatförändringar har Europeiska unionen förpliktat sig att vidta nödvändiga åtgärder för att stabilisera och med tiden minska koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som skyddar klimatsystemet mot varje form av farlig störning.

(Ändringsförslag 4)

Sjätte stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

Beskattningen av energiprodukter är ett av de instrument som är tillgängliga för att dessa mål ska kunna uppnås.

Beskattningen av energiprodukter är ett av de huvudinstrument som är tillgängliga för att dessa mål ska kunna uppnås.

(Ändringsförslag 5)

Tjugoförsta stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

Minimiskattesatserna måste avspegla de olika energiprodukternas konkurrensposition.

Minimiskattesatserna måste inte enbart avspegla de olika energiprodukternas konkurrensposition utan också deras påverkan på miljön och folkhälsan.

(Ändringsförslag 6)

Tjugotredje stycket a i ingressen, beaktandemeningen oräknad (nytt)

I avvaktan på att rådet skall anta gemensamma bestämmelser om en koldioxid- och energiskatt bör medlemsstaterna uppmuntras att tillämpa andra parametrar, i synnerhet kolinnehållet, på sina nationella system för energibeskattning utan att dessa konsekventa skatteskillnader strider mot reglerna för den inre marknaden.

(Ändringsförslag 7)

Tjugofjärde stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

Minimiskattesatserna för andra energiprodukter än mineraloljor måste höjas stegvis.

Minimiskattesatserna för andra energiprodukter än förnybara energikällor måste höjas fortlöpande i reala termer.

(Ändringsförslag 8)

Tjugofemte stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

För att undvika att gemenskapens miniminivåer urholkas värdemässigt är det nödvändigt att fastställa en tidsplan för en höjning av dessa miniminivåer vartannat år och att föreskriva att rådet senast den 1 januari 2001 skall fastställa nya miniminivåer för gemenskapen för ytterligare en period.

(utgår)

(Ändringsförslag 9)

Tjugosjunde stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

Medlemsstaterna bör ha tillstånd att, om de så önskar, tillämpa vissa andra undantag eller skattenedsättningar till nivåer under gemenskapens miniminivåer på sitt eget territorium, där detta inte motverkar en väl fungerande inre marknad och inte ger upphov till snedvridning av konkurrensen.

Medlemsstaterna bör ha tillstånd att, om de så önskar, tillämpa vissa andra undantag eller skattenedsättningar till nivåer under gemenskapens miniminivåer på sitt eget territorium, där detta inte motverkar en väl fungerande inre marknad eller där detta skulle förbättra miljön, folkhälsan eller medföra andra fördelar.

(Ändringsförslag 10)

Tjugonionde stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

För att främja användningen av alternativa energikällor, bör i synnerhet förnybar energi få särbehandling.

För att främja en renare och hållbarare miljö måste förnybar energi undantas från detta direktivs tillämpningsområde.

(Ändringsförslag 11)

Tjugonionde stycket a i ingressen, beaktandemeningen oräknad (nytt)

Det är lämpligt att minska minimiskattesatsen för motor- och uppvärmningsbränsle med särskilt låg svavelhalt i syfte att uppfylla målen i direktiv 98/70/EG (kvaliteten hos förbränningsmotorbränsle och dieseloljor) och../../EG (minskning av svavelhalten i vissa motor- och uppvärmningsbränslen).

(Ändringsförslag 12)

Tjugonionde stycket b i ingressen, beaktandemeningen oräknad (nytt)

Europeiska gemenskapen och de enskilda medlemsstaterna är genom internationella överenskommelser förpliktade att undanta energiprodukter som används i kommersiell luftfart från skatt på motorbränsle. Detta undantag överensstämmer emellertid inte med en skattepolitik som vill beskatta användningen av naturresurser och negativ påverkan på miljön. Europeiska kommissionen och medlemsstaterna kommer att arbeta för att detta undantag upphävs i framtida internationella avtal.

I syfte att minska koldioxidutsläppen från den kommersiella luftfarten, som är den sektor som växer mest, och i syfte att påskynda en utveckling av energisnålare flygplan, kommer kommissionen att före den 1 juni 1999 lägga fram lämpliga förslag som alternativ till beskattning av motorbränslen.

(Ändringsförslag 13)

Trettioandra stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

Medlemsstaterna bör ges tillstånd att bevilja återbetalning av skatter till företag som har utgifter för investeringar för att förbättra energieffektiviteten och till företag vilkas energikostnader utgör en betydande andel av värdet på deras omsättning.

Medlemsstaterna bör ges tillstånd att bevilja återbetalning av skatter till företag som har utgifter för investeringar för att förbättra energieffektiviteten och för att minska utsläpp som skadar miljön och folkhälsan och till företag vilkas energikostnader utgör en betydande andel av värdet på deras omsättning.

(Ändringsförslag 14)

Trettiofjärde stycket i ingressen, beaktandemeningen oräknad

Detta meddelande befriar inte medlemsstaterna från skyldigheten att anmäla vissa nationella åtgärder enligt artikel 93.3 i fördraget.

Detta meddelande befriar inte medlemsstaterna från skyldigheten att anmäla allt nationellt stöd som inte är tillåtet enligt detta direktiv, enligt artikel 93.3 i fördraget.

(Ändringsförslag 15)

Artikel 1.1

1. Medlemsstaterna skall beskatta energiprodukter i överensstämmelse med detta direktiv.

1. Medlemsstaterna skall beskatta energiprodukter, inklusive elektrisk kraft och värme, i överensstämmelse med detta direktiv.

(Ändringsförslag 16)

Artikel 2.1

1. I detta direktiv avses med "energiprodukter" nedan uppräknade produkter:	1. I detta direktiv avses med "energiprodukter" nedan uppräknade produkter:
a) produkter enligt KN-nummer 1507-1518,	(utgår)
b) produkter enligt KN-nummer 2207,	b) produkter enligt KN-nummer 2207,
c) produkter enligt KN-nummer 2701-2715,	c) produkter enligt KN-nummer 2701-2715,
d) produkter enligt KN-nummer 2901 och 2902,	d) produkter enligt KN-nummer 2901 och 2902,
e) produkter enligt KN-nummer 2905,	e) produkter enligt KN-nummer 2905,
f) produkter enligt KN-nummer 3403,	(utgår)
g) produkter enligt KN-nummer 3811,	g) produkter enligt KN-nummer 3811,
h) produkter enligt KN-nummer 3817,	h) produkter enligt KN-nummer 3817,
i) produkter enligt KN-nummer 4401 och 4402.	(utgår)

(Ändringsförslag 17)

Artikel 2.2

2. Detta direktiv skall också gälla:	2. I detta direktiv avses med "elektrisk kraft och värme" elektrisk kraft enligt KN-nummer 2716 och värme som är ett resultat av industriella processer som inte beskattas genom detta direktiv och som utbjuds till försäljning för uppvärmningsändamål.
a) elektrisk kraft enligt KN-nummer 2716,
b) värme som genereras vid elproduktion.

(Ändringsförslag 18)

Artikel 2a (nytt)

	Som undantag från artikel 2 skall detta direktiv inte gälla för:
	a) energiprodukter nämnda i artikel 2 som används under skattemyndigheternas kontroll inom pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter eller för utveckling av energiprodukter från förnybara källor,
	b) produkter enligt KN-nummer 2207 20 00 och 2905 11 00,
	c) samtliga produkter upptagna i artikel 2 som framställs från förnybara energikällor, inbegripet vattenkraft samt elektrisk kraft från sol, vind eller tidvatten eller av geotermiskt ursprung och alkohol från råvaror från jordbruket,
	d) elektrisk kraft som genereras från vätebaserade eller andra bränsleceller och gas från biomassa eller avfall,
	e) värme som genereras vid elproduktion.

(Ändringsförslag 19)

Artikel 4.2

2. Andra skattepliktiga energiprodukter än de för vilka minimiskattesatser anges i detta direktiv skall beskattas efter användningsområde, på en nivå som inte är lägre än den miniminivå som gäller för motsvarande uppvärmnings- eller motorbränsle.

2. Andra skattepliktiga energiprodukter, upptagna i artikel 2 och inte undantagna enligt artikel 2a, än de för vilka minimiskattesatser anges i detta direktiv skall beskattas efter användningsområde, på en nivå som inte är lägre än den miniminivå som gäller för motsvarande uppvärmnings- eller motorbränsle.

(Ändringsförslag 20)

Artikel 5.1a (ny)

1a. I avvaktan på att rådet skall anta gemensamma bestämmelser för de politiska mål som nämns i denna punkt, skall de medlemsstater som tillämpar högre skattesatser, antingen i förhållande till kolinnehållet i bränsle med syfte att minska utsläppen av växthusgaser eller av hälsopolitiska skäl, inte anses överträda reglerna för den inre marknaden.

(Ändringsförslag 21)

Artikel 5.2

2. När det av miljöskäl och/eller hälsovårdspolitiska skäl finns olika normer på gemenskapsnivå för produkter som nämns i detta direktiv, skall de medlemsstater som önskar använda differentierade skattesatser för en produkt beroende på dess egenskaper införliva de kriterier som fastställts på gemenskapsnivå.

2. När det av miljöskäl och/eller hälsopolitiska skäl finns olika normer på gemenskapsnivå för produkter som nämns i artikel 2 och som inte är undantagna enligt artikel 2a, skall medlemsstaterna använda differentierade skattesatser för de berörda produkterna beroende på dessas egenskaper införliva de kriterier som fastställts på gemenskapsnivå.

(Ändringsförslag 22)

Artikel 6

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivåerna för motorbränslen fastställas enligt följande:	Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivåerna för motorbränslen fastställas enligt följande:
- För bensin: 417 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC. Dessutom skall medlemsstaterna använda en högre skattesats för blyad bensin än för blyfri bensin.	- För bensin: 452 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC. Dessutom skall medlemsstaterna använda en högre skattesats för blyad bensin än för blyfri bensin.
	- För bensin med specifikationer enligt bilaga III i direktiv 98/70/EG: 429 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
- För dieselolja: 310 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC,	- För dieselolja: 403 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
	- För dieselolja med specifikationer enligt bilaga III i direktiv 98/70/EG: 383 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
- För fotogen: 310 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC,	- För fotogen: 403 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
- För gasol: 141 ecu per 1 000 kg,	- För gasol: 183 ecu per 1 000 kg.
- För naturgas: 2,9 ecu per gigajoule.	- För naturgas: 3,8 ecu per gigajoule.

(Ändringsförslag 23 )

Artikel 7.1

1. Utan hinder av artikel 6 i detta direktiv skall minimiskattenivåerna för följande punkter, använda som motorbränsle för ändamål som anges i punkt 2 i denna artikel, fastställas enligt följande:	1. Utan hinder av artikel 6 i detta direktiv skall minimiskattenivåerna för följande punkter, använda som motorbränsle för ändamål som anges i punkt 2 i denna artikel, fastställas enligt följande:
- För dieselolja: 32 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC,	- För dieselolja: 42 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
	- För dieselolja med specifikationer enligt bilaga III i direktiv 98/70/EG: 40 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
- För fotogen: 30 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC,	- För fotogen: 39 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
- För gasol: 41 ecu per 1 000 kg,	- För gasol: 53 ecu per 1 000 kg.
- För naturgas: 0,3 ecu per gigajoule.	- För naturgas: 0,4 ecu per gigajoule.

(Ändringsförslag 24)

Artikel 8

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivåerna för uppvärmningsbränslen fastställas enligt följande:	Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivåerna för uppvärmningsbränslen fastställas enligt följande:
- För eldningsolja: 21 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC,	- För eldningsolja: 32 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
	- För dieselbrännolja med KN-nummer 2710 00 69 med en svavelhalt enligt artikel 4 i direktiv../../EG (minskning av svavelhalten i vissa motor- och uppvärmningsbränslen): 30 ecu per 1 000 kg.
- För tjockolja med KN-nummer 2710 00 74: 18 ecu per 1 000 kg,	- För tjockolja med KN-nummer 2710 00 74: 27 ecu per 1 000 kg.
	- För tjockolja med KN-nummer 2710 00 74 med en svavelhalt enligt artikel 3 i direktiv../../EG (minskning av svavelhalten i vissa motor- och uppvärmningsbränslen): 25 ecu per 1 000 kg.
- För övrig tjockolja med KN-nummer 2710: 22 ecu per 1 000 kg,	- För övrig tjockolja med KN-nummer 2710: 33 ecu per 1 000 kg.
	- För övrig tjockolja med KN-nummer 2710 00 71 till och med 2710 00 78 med en svavelhalt enligt artikel 3 i direktiv../../EG (minskning av svavelhalten i vissa motor- och uppvärmningsbränslen): 31 ecu per 1 000 kg,
- För fotogen: 7 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC,	- För fotogen: 11 ecu per 1 000 liter vid en temperatur av 15ΊC.
- För gasol: 10 ecu per 1 000 kg,	- För gasol: 15 ecu per 1 000 kg.
- För naturgas: 0,2 ecu per gigajoule,	- För naturgas: 0,3 ecu per gigajoule.
- För fasta energiprodukter: 0,2 ecu per gigajoule.	- För fasta energiprodukter: 0,3 ecu per gigajoule.

(Ändringsförslag 25)

Artikel 9

Från och med den 1 januari 1998 skall minimiskattenivån för elektrisk kraft och för värme som genereras vid elproduktion fastställas till 1 ecu per MWh.

Utan att det påverkar de undantag som nämns i artikel 2a skall minimiskattenivån för elektrisk kraft och för värme som genereras vid elproduktion från och med den 1 januari 1998 fastställas till 1 ecu per MWh.

(Ändringsförslag 26)

Artikel 10.1

1. Minimiskattenivåerna enligt detta direktiv skall ändras den 1 januari 2000 till de belopp som anges i bilaga I.

1. Minimiskattenivåerna för de produkter som tas upp i artikel 2.1 i detta direktiv och som inte är undantagna enligt artikel 2a skall automatiskt höjas varje år från den 1 januari 2000 för att säkerställa att minimiskattesatsen på dessa produkter stiger i reala termer för varje därpå följande år.

(Ändringsförslag 27)

Artikel 10.2

2. Senast den 1 januari 2001 skall rådet enhälligt, efter samråd med Europaparlamentet, på grundval av en rapport och ett förslag från kommissionen fastställa minimiskattenivåerna för ytterligare en period som börjar den 1 januari 2002, samt vidta andra åtgärder som kan vara lämpliga för att förbättra energiskattesystemets funktion. till dess rådet antar nya skattenivåer på grundval av kommissionens rapport och förslag, skall medlemsstaterna betrakta de belopp som anges i bilaga I som riktnivåer från och med den 1 januari 2002.

2. Den årliga höjning som nämns i punkt 1 i denna artikel skall fastställas av kommissionen minst sex månader före det datum då den skall börja gälla; kommissionen skall därvid beakta den inre marknadens funktion, skattenivåernas realvärde, genomförandet av miljö- och hälsopolitiska mål och övriga mål i fördraget. Kommissionen skall i denna beräkning särskilt prioritera genomförandet av medlemsstaternas klimatförändringsåtaganden. Utan att det påverkar punkt 1, skall en analys av de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att uppnå skatteneutralitet vid genomförandet av dessa åtgärder också ingå och kommissionens förslag skall till fullo beakta denna faktor.

Kommissionens rapport och rådets överväganden skall beakta den inre marknadens funktion, skattenivåernas realvärde, genomförandet av miljöpolitiska mål och övriga mål i fördraget. En analys av de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att uppnå skatteneutralitet vid genomförandet av dessa åtgärder skall också ingå och kommissionens förslag skall till fullo beakta denna faktor.

(Ändringsförslag 28)

Artikel 14.1

1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser kan medlemsstaterna tillämpa fullständiga eller partiella undantag eller nedsättningar av skattenivån för	1. Utan att det påverkar tillämpningen av andra gemenskapsbestämmelser kan medlemsstaterna tillämpa fullständiga eller partiella undantag eller nedsättningar av skattenivån för
a) energiprodukter som används under skattemyndigheternas kontroll inom pilotprojekt för teknisk utveckling av mer miljövänliga produkter eller vad gäller bränslen från förnybara källor,	(utgår)
b) energiprodukter enligt KN-nummer 15071518, 2207 20 00 och 2905 11 00, 4401 och 4402,	(utgår)
c) solenergi, vindenergi, tidvattenenergi, jordvärme och energi från omvandling av biomassa eller avfall,	(utgår)
d) vattenkraft som framställs i vattenkraftverk med en kapacitet som understiger 10 MW,	(utgår)
e) värme som genereras vid elproduktion,	(utgår)
f) energiprodukter som används för personoch godstrafik med järnväg,	f) energiprodukter som används för personoch godstrafik med järnväg,
g) energiprodukter som används för sjöfart på inre vatten annat än med fritidsbåtar,	g) energiprodukter som används för sjöfart på inre vatten annat än med fritidsbåtar,
h) naturgas i medlemsstater vars gasmarknad är under utveckling, så länge som andelen gas på hushålls- och industrimarknaden är lägre än 10 % och under en period på högst 10 år efter detta direktivs ikraftträdande.	h) naturgas i medlemsstater vars gasmarknad är under utveckling, så länge som andelen gas på hushålls- och industrimarknaden är lägre än 10 % och under en period på högst 10 år efter detta direktivs ikraftträdande.

(Ändringsförslag 29)

Artikel 14.3

3. Kommissionen skall före den 1 januari 2001 rapportera till rådet om de skattemässiga, ekonomiska, jordbrukspolitiska, energimässiga, industriella och miljömässiga aspekterna av de undantag eller nedsättningar som medgivits enligt artikel 14.1 b, och skall framlägga förslag om upphävande, ändring eller utvidgning.

(utgår)

(Ändringsförslag 30)

Artikel 15.1

1. Medlemsstaterna kan återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts i samband med kostnader som ett företag har haft för nyinvesteringar för att förbättra effektiviteten i energianvändningen, upp till en gräns på 50 % av berättigade kostnader.

1. Medlemsstaterna kan återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts i samband med kostnader som ett företag har haft för nyinvesteringar för att förbättra effektiviteten i energianvändningen eller för att minska sina utsläpp av koldioxid eller andra miljöskadliga eller farliga utsläpp, upp till en gräns på 50 % av berättigade kostnader.

(Ändringsförslag 31)

Artikel 15.3

3. Medlemsstaterna kan också till producenten betala tillbaka hela eller delar av den skatt som betalats av konsumenten för elenergi och värme som genereras vid elproduktion, om denna elektricitet produceras av de produkter som anges i artikel 14.1 b-d.

(utgår)

(Ändringsförslag 32)

Artikel 16

1. Förutom de bestämmelser som anges i föregående artiklar, kan medlemsstaterna ges tillstånd att av särskilda politiska skäl och för en bestämd tidsperiod tillämpa undantag eller skattenivåer som ligger under de miniminivåer som anges i detta direktiv.	(utgår)
I synnerhet kan en medlemsstat ges tillstånd att tillämpa skattenivåer för motorbränsle på mellan 100 % och 60 % av de miniminivåer som anges i detta direktiv om medlemsstaten på icke-diskriminerade grund inför eller ändrar speciella avgiftssystem för vägtransporter som har till syfte att få tillbaka transportkostnader, såsom kostnader för infrastruktur, överbelastning och miljöskydd.
2. En medlemsstat som önskar vidta en sådan åtgärd skall informera kommissionen om detta och skall också förse kommissionen med all relevant och nödvändig information samt en bedömning av de förväntade effekterna av åtgärden.
Kommissionen skall pröva denna begäran, och då bl.a. beakta den inre marknadens funktion, behovet att säkerställa en sund konkurrens, gemenskapens miljövårdspolitik och, i förekommande fall, transportpolitik
3. För tillstånd som beviljas enligt punkt 1 första stycket skall följande förfarande tillämpas.
Åtgärden kan tillåtas under en period på tre år med möjlighet till förnyelse och med användande av det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG om innehav, flyttning och övervakning av punktskattepliktiga varor.
Om kommissionen anser att undantagen eller nedsättningarna som föreskrivs i punkt 1 inte längre är godtagbara, särskilt med avseende på sund konkurrens, en väl fungerande inre marknad eller gemenskapens miljövårdspolitik, skall den lämna lämpliga förslag på åtgärder till Kommittén för punktskatter. Beslut om dessa förslag till åtgärder skall fattas enligt det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG.
Inom tre år från det att detta direktiv träder i kraft och vart tredje år därefter, skall, under alla omständigheter, situationen avseende undantagen eller nedsättningarna som godkänts i överensstämmelse med punkt 1 omprövas på grundval av en rapport från kommissionen. Det skall avgöras, med användande av det förfarande som beskrivs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG, om alla eller något av dem skall upphävas, ändras eller utvidgas.
4. För tillstånd som beviljas enligt punkt 1 andra stycket skall följande förfarande tillämpas.
Åtgärden kan tillåtas med användande av det förfarande som fastställs i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG om innehav, flyttning och övervakning av punkskattepliktiga varor.
Kommissionen skall kontrollera effekten av beslut som fattas enligt bestämmelserna i punkt 1 andra stycket och lägga fram en rapport om genomförandet av sådana åtgärder vart tredje år. Förfarandet i artikel 24 i direktiv 92/12/EEG är tillämpligt på förslag från kommissionen om att upphäva eller ändra gällande tillstånd.
5. Medlemsstaterna skall ha frihet att genomföra de undantag eller skattenedsättningar som nämns i denna artikel genom att återbetala hela eller delar av den skatt som erlagts.

(Ändringsförslag 33)

Artikel 17.1

1. Endast följande energiprodukter skall omfattas av bestämmelserna i avdelning II-IV i direktiv 92/12/EEG:	1. Endast följande energiprodukter skall omfattas av bestämmelserna i avdelning II-IV i direktiv 92/12/EEG:
a) produkter enligt KN-nummer 1507-1518 när de är avsedda för användning eller utbjuds till försäljning som motorbränsle,	(utgår)
b) produkter enligt KN-nummer 2207 20 00 när de är avsedda för användning eller utbjuds till försäljning som motorbränsle,	(utgår)
c) produkter enligt KN-nummer 2707 10, 2707 20, 2707 30 och 2707 50,	c) produkter enligt KN-nummer 2707 10, 2707 20, 2707 30 och 2707 50,
d) produkter enligt KN-nummer 2710 00 11 till 2710 00 78. För produkter med KNnummer 2710 00 21, 2710 00 25 och 2710 00 59 skall dock övervaknings- och flyttningsbestämmelserna endast gälla större kommersiella transporter.	d) produkter enligt KN-nummer 2710 00 11 till 2710 00 78. För produkter med KNnummer 2710 00 21, 2710 00 25 och 2710 00 59 skall dock övervaknings- och flyttningsbestämmelserna endast gälla större kommersiella transporter.
e) produkter enligt KN-nummer 2711 (utom 2711 11 00, 2711 21 00 och 2711 29 00),	e) produkter enligt KN-nummer 2711 (utom 2711 11 00, 2711 21 00 och 2711 29 00),
f) produkter enligt KN-nummer 2901 10,	f) produkter enligt KN-nummer 2901 10,
g) produkter enligt KN-nummer 2902 20, 2902 30, 2902 41 00, 2902 42 00, 2902 43 00 och 2902 44,	g) produkter enligt KN-nummer 2902 20, 2902 30, 2902 41 00, 2902 42 00, 2902 43 00 och 2902 44,
h) produkter enligt KN-nummer 2905 11 00 när de är avsedda för användning eller utbjuds till försäljning som motorbränsle.	(utgår)

(Ändringsförslag 34)

Artikel 18.3

3. Förbrukningen av energiprodukter inom ett område som tillhör en verksamhet som producerar energiprodukter enligt KN-nummer 2707, 2709-2715, 2901, 2902 38 11 och 3817 skall inte anses utlösa skattskyldighet, så länge förbrukningen sker för sådan produktion.

3. Förbrukningen av de energiprodukter som nämns i artikel 2.1och inte omfattas av det undantag som nämns i artikel 2a i syfte att framställa de energiprodukter som nämns i artikel 2.2, skall anses utlösa skattskyldighet.

(Ändringsförslag 35)

Artikel 23.2

2. Sådana åtgärder som skattebefrielse, skattelättnader, skattedifferentiering och återbetalning av skatt som föreskrivs i detta direktiv kan innebära statligt stöd enligt artikel 92 i fördraget och måste i dessa fall anmälas till kommissionen enligt artikel 93.3 i fördraget.	2. Utom i de fall åtgärderna bevisligen används av miljö- och/eller hälsopolitiska skäl kan sådana åtgärder som skattebefrielse, skattelättnader, skattedifferentiering och återbetalning av skatt som föreskrivs i detta direktiv innebära statligt stöd enligt artikel 92 i fördraget och måste i dessa fall anmälas till kommissionen enligt artikel 93.3 i fördraget.
Upplysningar som lämnas till kommissionen på grundval av detta direktiv befriar inte medlemsstaterna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 93.3 i fördraget.	Upplysningar som lämnas till kommissionen på grundval av detta direktiv befriar inte medlemsstaterna från anmälningsskyldigheten enligt artikel 93.3 i fördraget.