BETÄNKANDE om kommissionens rekommendation om 2004 års uppdatering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (för perioden 2003-2005)
(KOM(2004) 238 – C5‑0183/2004 – 2004/2020(INI))
20 april 2004
Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Christa Randzio-Plath
PROTOKOLLSIDA
Med en skrivelse av den 7 april 2004 förelade kommissionen parlamentet kommissionens rekommendation om 2004 års uppdatering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (för perioden 2003-2005) (KOM(2004) 238 – 2004/2020(INI)).
Vid plenarsammanträdet den 11 mars 2004 tillkännagav talmannen att denna rekommendation hänvisats till utskottet för ekonomi och valutafrågor, som utsetts till ansvarigt utskott, och till utskottet för sysselsättning och sociala frågor, som utsetts till rådgivande utskott (C5‑0183/2004).
Vid utskottssammanträdet den 27 november 2002 hade utskottet för ekonomi och valutafrågor utsett Christa Randzio-Plath, till föredragande.
Vid utskottssammanträdena den 6 och 19 april 2004 behandlade utskottet kommissionens rekommendation och förslaget till betänkande.
Vid det sistnämnda sammanträdet godkände utskottet förslaget till resolution med 26 röster för.
Följande ledamöter var närvarande vid omröstningen: Christa Randzio-Plath (ordförande och föredragande), Philippe A.R. Herzog och John Purvis (vice ordförande), Hans Udo Bullmann, Bert Doorn (suppleant för Jonathan Evans), Manuel António dos Santos (suppleant för Fernando Pérez Royo), Michael Gahler (suppleant för Hans-Peter Mayer i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Robert Goebbels, Lutz Goepel (suppleant för Ingo Friedrich), Lisbeth Grönfeldt Bergman, Catherine Guy-Quint (suppleant för Pervenche Berès i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Mary Honeyball, Anne Elisabet Jensen (suppleant för Karin Riis-Jørgensen i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Othmar Karas, Giorgos Katiforis, Werner Langen (suppleant för Christoph Werner Konrad), Astrid Lulling, Jules Maaten (suppleant för Christopher Huhne i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen), Elly Plooij-van Gorsel (suppleant för Olle Schmidt), Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Peter William Skinner, Helena Torres Marques, Bruno Trentin, Theresa Villiers och Peder Wachtmeister (suppleant för Piia-Noora Kauppi i enlighet med artikel 153.2 i arbetsordningen).
Utskottet för sysselsättning och sociala frågor beslutade den 31 mars 2004 att inte avge något yttrande.
Betänkandet ingavs den 20 april 2004.
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om kommissionens rekommendation om 2004 års uppdatering av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (för perioden 2003-2005) (KOM(2004) 238 – 2004/2020(INI))
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens rekommendation (KOM((2004) 238 – C5‑0183/2004),
– med beaktande av artikel 99.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken (för 2003-2005) (KOM(2003) 170),
– med beaktande av sina resolutioner av den 12 mars 2003 om tillståndet för Europas ekonomi - förberedande betänkande med anledning av kommissionens rekommendation om riktlinjerna för den allmänna ekonomiska politiken[1] och den 15 maj 2003 om kommissionens rekommendation om de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik (för 2003-2005)[2] samt sin resolution av den 23 oktober 2003 om resultatet av Europeiska rådets möte i Bryssel den 16‑17 oktober 2003[3],
– med beaktande av kommissionens vårprognos för 2004-2005 för euroområdet, Europeiska unionen, de anslutande länderna och kandidatländerna,
– med beaktande av kommissionens rapport till europeiska rådets vårmöte (KOM(2004) 29),
– med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2004 om läget för gemenskapens ekonomi - de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken[4],
– med beaktande av sin resolution av den 26 februari 2004 om förberedelserna inför vårmötet 2004[5],
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten i Lissabon den 23-24 mars 2000, Göteborg den 15-16 juni 2001 och Barcelona den 15-16 mars 2003,
– med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten i Bryssel den 20-21 mars 2003, den 16-17 oktober 2003 och den 25-26 mars 2004,
– med beaktande av meddelande från kommissionen ”Europeiska unionens initiativ för tillväxt investeringar i nätverk och kunskap för tillväxt och sysselsättning” - slutrapport till europeiska rådet (KOM(2003) 690)[6],
– med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén över ”Sammanfattning av EESK:s erfarenheter inför utvärderingen av den ekonomiska, sociala och arbetsmarknadsrelaterade effekten av strukturreformer inom Europeiska unionen” (ECO/109, CESE/1406),
– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A5‑0280/2004), och av följande skäl:
A. Världshandeln har återkommit med en stark tillväxt på 5 procent under 2003 och förväntas öka med närmare 8 procent under 2004-2005. Globalt skattades BNP-ökningen under 2003 till 3,7 procent och världsekonomin förväntas öka med 4,5 procent under 2004.
B. Tillväxten i världen fördelades sig på ännu flera regioner under 2003, med starkare tillväxt än förväntat i Förenta staterna, OSS, OPEC, Asien och EU:s tillträdande medlemsstater. I Förenta staterna förväntas återhämtningen fortsätta med en ökningstakt på 4,2 procent under 2004. Den ekonomiska prognosen för Asien (utom Japan) pekar på en fortsatt tillväxt på ca 7 procent under 2004-2005, med extraordinär tillväxt i Indien och Kina. Tillväxtprocenten för Latinamerika förväntas fördubblas under 2004.
C. Den globala återhämtningen av tillväxten är fortfarande osäker, särskilt i Förenta staterna där den nuvarande penning- och finanspolitiken mycket väl kan visa sig vara ohållbar över en längre period, och kan resultera i en svår och smärtsam period med finanspolitisk konsolidering.
D. Europeiska unionen upplever den längsta perioden av låg tillväxt sedan andra världskriget, med tre år av ekonomisk nedgång och stagnation eller t.o.m. recession i några av de större medlemsstaterna. Jämfört med den globala ökningen av BNP med 3, 7 procent har EU:s tillväxt nått upp till 0,8 procent och i euroområdet till endast 0,4 procent av BNP under 2003.
E. Kommissionen förutspår i sina prognoser tre år i rad en återgång till en genomsnittlig tillväxt av 1,7-1,8 procent i euroområdet och 2 procent i hela EU. Inom euroområdet beror den återhämtning som skett nyligen främst på den kraftigt ökande exporten, medan hushållens efterfrågan hittills varit negativ beroende på låg privat konsumtion och trenden för investeringarna varit fallande under tre kvartal, med ett trendbrott först under det fjärde kvartalet då investeringarna slutligen tog fart igen.
F. Den nya medlemsstaterna har i genomsnitt haft en tillväxt på 3,5 procent av BNP under 2003, då anslutningen till EU har medfört gynnsamma tillväxteffekter.
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens ståndpunkt att de generella riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2003-2005 fortfarande är giltiga men måste inriktas tydligare på strukturreformer, investeringar samt fler och bättre arbetstillfällen. Parlamentet välkomnar den europeiska aktionen för tillväxt och uppmanar till ytterligare åtgärder för att komplettera initiativet på nationell nivå, särskilt när det gäller personalresurser, forskning och utveckling samt innovationer.
2. Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten är nödvändig för att snabbare få Europas ekonomi i balans. Parlamentet uppmanar enträget de medlemsstater vilkas budgetar inte är överbalanserade men dock inte uppvisar underskott, att vidta alla nödvändiga åtgärder för att uppnå dessa mål.
3. Europaparlamentet välkomnar att denna uppdatering inriktar sig på att integrera de tio nya medlemsstaterna i samordningen av den ekonomiska politiken samt på att komplettera den nuvarande strategin med specifika rekommendationer för var och en av de tio nya medlemsstaterna.
4. Europaparlamentet påminner om möjligheten att gå utöver EU:s nuvarande nivå på 0,8 procent av BNP till budgeten och insisterar på att det finns manöverutrymme för budgetnivåer på så mycket som 1,24 procent av BNP under 2004-2006 i linje med budgetplanen för 2000-2006 och Lissabonmålen. Dessutom bör strukturfonderna utnyttjas för alla Lissabonmål under den senare hälften av perioden 2000-2006.
5. Europaparlamentet uppmanar rådet att beakta följande förslag till modifieringar:
|
Kommissionens rekommendation[7], |
Parlamentets modifieringar |
Modifieringsförslag 1
Del I, Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
Kapitel 1, rubrik
|
1. DEN BEFINTLIGA STRATEGIN GÄLLER FORTFARANDE |
1. DEN BEFINTLIGA STRATEGIN GÄLLER FORTFARANDE MEN MÅSTE INRIKTAS TYDLIGARE PÅ STRUKTURREFORMER, INVESTERINGAR SAMT FLER OCH BÄTTRE ARBETSTILLFÄLLEN |
Modifieringsförslag 2
Del I, Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
Kapitel 1, stycke 3, rad 4
|
Några större policyjusteringar som skulle kräva en ändring av de allmänna riktlinjerna bedöms inte behövas. Tyngdpunkten i denna uppdatering ligger på att integrera de tio nya medlemsstaterna i den befintliga samordningsramen för den ekonomiska politiken. |
Europaparlamentet instämmer i kommissionens ståndpunkt att de generella riktlinjerna för den ekonomiska politiken för 2003-2005 fortfarande är giltiga, men uppmanar kommissionen och rådet att ännu tydligare fokusera dem på förbättrad tillväxt som medför fler arbetstillfällen och produktivitetsökningar. Med tanke på den utdragna ekonomiska nedgången och den nedslående tillväxtnivån och återhämtningstakten jämfört med andra regioner i världen, måste Europa stärka den interna ekonomiska tillväxten samt ytterligare inrikta sig på att stärka den ekonomiska, sociala och miljömässiga hållbarheten. Detta kommer inte bara att bidra till att minska Europas utsatthet för negativ påverkan från uppvärderingen av euron och andra externa chocker och risker, som t.ex. internationell terrorism, utan även underlätta integreringen på den inre marknaden och en verklig ekonomisk konvergens i alla medlemsstater när de tio nya medlemsstaternas ansluts till den inre marknaden. Den andra tyngdpunkten i denna uppdatering ligger på att integrera de tio nya medlemsstaterna i den befintliga samordningsramen för den ekonomiska politiken. |
Modifieringsförslag 3
Del I, Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
Kapitel 2, rubrik
|
2. FÖRBÄTTRAD EKONOMISK BAKGRUND |
2. FÖRBÄTTRAD EKONOMISK BAKGRUND SOM LÅNGSAMT LEDER TILL ÅTERHÄMTNING I EUROPEISKA UNIONEN |
Modifieringsförslag 4
Del I, Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
Kapitel 2, stycke 4
|
Generellt sett ligger den ekonomiska utvecklingen i linje med de rådande förväntningarna när strategin för den ekonomiska politiken på medellång sikt antas: Ekonomin är på väg att återhämta sig, även om det sker i måttlig takt, och utsikterna för perioden 2004-05 tyder inte på att det föreligger några makroekonomiska obalanser som kräver politiska förändringar. Samtidigt belyser prognoserna att ekonomin i EU fortsatt kännetecknas av långsam anpassningsförmåga och låg potentiell tillväxt. Det är därför väsentligt att de förbättrade ekonomiska villkoren fullt ut tas tillvara för att uppnå avgörande förbättringar i fråga om att sluta ”resultatgapet” i fråga om avvikelser mellan planerade och slutligen antagna strukturreformer. Den nuvarande uppgången i ekonomisk aktivitet skulle kunna underbyggas ytterligare med hjälp av en sund makroekonomisk politik och genom att alla de tillväxtfrämjande ekonomiska reformer som skisserades i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2003-2005 beslutsamt genomförs. |
Generellt sett ligger den ekonomiska utvecklingen i linje med de rådande förväntningarna när strategin för den ekonomiska politiken på medellång sikt antas: Ekonomin är på väg att återhämta sig, även om det sker i måttlig takt, och utsikterna för perioden 2004-05 tyder inte på att det föreligger några makroekonomiska obalanser som kräver politiska förändringar. Samtidigt belyser prognoserna att ekonomin i EU fortsatt kännetecknas av långsam anpassningsförmåga och låg potentiell tillväxt. Det är därför väsentligt att de förbättrade ekonomiska villkoren fullt ut tas tillvara för att uppnå avgörande förbättringar i fråga om att sluta ”resultatgapet” i fråga om avvikelser mellan planerade och slutligen antagna strukturreformer. Den nuvarande uppgången i ekonomisk aktivitet skulle kunna underbyggas ytterligare med hjälp av en sund makroekonomisk politik och genom att alla de tillväxtfrämjande ekonomiska reformer som skisserades i de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken 2003-2005 beslutsamt genomförs. Dock bör man i ännu högre grad framhäva investeringar i utbildning, färdigheter, livslångt lärande, innovationer, forskning och utveckling samt, när det gäller näringslivspolitiken, en särskild inriktning på små och medelstora företag, förnybar energi och miljöanpassad teknik. |
|
Åtgärdsplanen för miljöteknik bör genomföras snarast. | |
|
Med utvidgningen följer dessutom att social och regional sammanhållning nu är ännu mer centrala mål inom ramen för Lissabonagendan. Strategier som har ett avgörande inflytande på verklig ekonomisk konvergens, minskning av den informella sektorn och det sociala utanförskapet samt utrotning av fattigdom måste förstärkas. | |
|
Investeringar som syftar till att förstärka tillväxten kan också finansieras genom en förbättring av insamlingen av offentliga medel med fokusering på det omfattande problemet med skattebedrägerier, vilket berövar medlemsstaterna väsentliga skatteresurser. Kommissionen bör arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att inrätta ett system för samarbete och jämförelser för att bekämpa skattebedrägerier och obillig skattekonkurrens. | |
|
Förhandlingar om lämpliga och rättvisa åtgärder som leder till att arbetstagare blir mer flexibla, att standardkontrakt kan utformas mer flexibelt och att icke standardiserade kontrakt kan erbjuda större trygghet, att fler människor kan lockas att arbeta och att stanna kvar i arbete, att arbetsmarknaden rent generellt blir mer flexibel samt att investeringarna i humankapital ökar är avgörande för att nå ekonomisk och social framgång. |
Modifieringsförslag 5
Del I, Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
Kapitel 3, avsnitt 3.1, stycke 2, rad 6
|
De nya medlemsstaterna kommer att behöva uppnå starka synergieffekter mellan nödvändiga strukturella reformer och en stabilitetsbefrämjande makroekonomisk politik. Växelkursordningar utgör en viktig del av den övergripande ramen för den ekonomiska och monetära politiken och bör inriktas mot att uppnå reell och hållbar nominell konvergens. Deltagande i ERM II, på något stadium efter anslutningen, bör befrämja de strävandena. En trovärdig penningpolitik kommer att ge utrymme till ännu lägre långfristiga räntor, vilket medverkar till både en välbehövlig högre investeringsnivå och finanspolitisk konsolidering. |
De nya medlemsstaterna kommer att behöva uppnå starka synergieffekter mellan nödvändiga strukturella reformer, investeringar och en stabilitets- och tillväxtbefrämjande makroekonomisk politik. Växelkursordningar utgör en viktig del av den övergripande ramen för den ekonomiska och monetära politiken och bör inriktas mot att uppnå reell och hållbar nominell konvergens. Deltagande i ERM II, på något stadium efter anslutningen, bör befrämja de strävandena. Det kommande införandet av euron bör dock inte vara resultat av ett rent politiskt beslut som inte beaktar den ekonomiska verkligheten. En trovärdig penningpolitik kommer att ge utrymme till ännu lägre långfristiga räntor, vilket medverkar till både en välbehövlig högre investeringsnivå och finanspolitisk konsolidering. De nya medlemsstaterna kan också bli tvungna att handskas med högre inflationsnivåer som förväntas efter anslutningen, delvis som en följd av viss anpassning till gemenskapslagstiftningen. |
Motivering
De nya medlemsstaterna behöver en makroekonomisk politik som främjar stabilitet och tillväxt. Det kommande införandet av euron bör grundas på sunda ekonomiska förhållanden. Även om inflationen nu är under kontroll i de nya medlemsstaterna finns det en tillfällig risk för sämre prisstabilitet som en följd av införlivandet av gemenskapslagstiftningen, särskilt när det gäller beskattning, och den produktivitetsförbättring som kunnat observeras i dessa länder (Balassa-Samuelsoneffekten).
Modifieringsförslag 6
Del I, Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken
Kapitel 3, avsnitt 3.3, stycke 3, rad 11
|
Generellt sett ger en sund makroekonomisk politik ett viktigt bidrag till den sociala sammanhållningen eftersom arbetstillfällen spelar en viktig roll för att lyfta människor ur fattigdom och social utslagning. I de nya medlemsstaterna måste ytterligare ansträngningar göras för att modernisera de sociala trygghetssystemen och förbättra arbetskraftens yrkeskvalifikationer, i syfte att höja arbetskraftsdeltagande och öka arbetskraftens rörlighet. Låga sysselsättningsgrader för både den yngre och äldre arbetskraften påkallar i detta sammanhang särskild uppmärksamhet. Det är nödvändigt att ta itu med uttalade regionala skillnader, bland annat genom att skapa förutsättningar för effektiva investeringar och lämplig lönespridning (som avspeglar skillnader i produktivitet). Därutöver är det nödvändigt att förbättra företagsmiljön, särskilt genom åtgärder för att förstärka den offentliga förvaltningens kapacitet. Detta bör även göra att struktur- och sammanhållningsfondernas medel används effektivare. |
Generellt sett ger en sund makroekonomisk politik ett viktigt bidrag till den sociala sammanhållningen eftersom arbetstillfällen spelar en viktig roll för att lyfta människor ur fattigdom och social utslagning. I likhet med de nuvarande medlemsstaterna måste de nya medlemsstaterna göra ytterligare ansträngningar för att modernisera de sociala trygghetssystemen och förbättra arbetskraftens yrkeskvalifikationer, i syfte att höja arbetskraftsdeltagande och öka arbetskraftens rörlighet. Låga sysselsättningsgrader för både den yngre och äldre arbetskraften påkallar i detta sammanhang särskild uppmärksamhet. Det är nödvändigt att ta itu med uttalade regionala skillnader, bland annat genom att skapa förutsättningar för effektiva investeringar och lämplig lönespridning (som avspeglar skillnader i produktivitet). Därutöver är det nödvändigt att förbättra företagsmiljön, särskilt genom åtgärder för att förstärka den offentliga förvaltningens kapacitet och som uppmuntrar livslångt lärande. Detta bör även göra att struktur- och sammanhållningsfondernas medel används effektivare. |
Motivering
Man måste lägga ned ansträngning på att identifiera lämpliga strukturfondsprojekt och att stödja den institutionella kapaciteten att genomföra dem.
Modifieringsförslag 7
Del I, Allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken,
Kapitel 3, avsnitt 3.3, stycke 4
|
De betydande investeringar i energi- och transportinfrastruktur som är behövliga i de flesta av de nya medlemsstaterna syftar till att minska effekterna på miljön av energi- och transportanvändningen och höja energieffektiviteten. Sådana investeringar kommer att vara av avgörande betydelse eftersom deras energiintensitet är nästa fyra gånger högre än de nuvarande medlemsstaternas, se tabell 3, trots förbättringar på upp till 6 % per år under det gångna decenniet. Det kommer i synnerhet vara mycket viktigt att i full utsträckning beakta kostnaderna för miljöskador vid investeringsbeslut, även genom att minska energisubventioner och införa lämpliga skatter och avgifter, exempelvis på energiförbrukning och/eller transportutnyttjande. |
De betydande investeringar i energi- och transportinfrastruktur som är behövliga i de flesta av de nya medlemsstaterna måste inriktas på att minska effekterna på miljön av transporter, energianvändning och industriproduktion och dessutom på att höja energieffektiviteten. Sådana investeringar kommer att vara av avgörande betydelse eftersom deras energiintensitet är nästa fyra gånger högre än de nuvarande medlemsstaternas, se tabell 3, trots förbättringar på upp till 6 % per år under det gångna decenniet. Det kommer i synnerhet vara mycket viktigt att i full utsträckning beakta kostnaderna för miljöskador vid investeringsbeslut, även genom att minska energisubventioner till icke förnybara energislag och införa lämpliga skatter och avgifter på sådana energikällor, exempelvis på energiförbrukning och/eller transportutnyttjande. De nuvarande medlemsstaterna måste dramatiskt öka sina ansträngningar att uppfylla ”Kyotoåtagandena” avseende minskningen av växthusgasutsläppen med 8 procent fram till 2010. |
6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.