Förfarande : 2004/2221(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0067/2004

Ingivna texter :

A6-0067/2004

Debatter :

PV 14/12/2004 - 17

Omröstningar :

PV 15/12/2004 - 4.6

Antagna texter :

P6_TA(2004)0101

BETÄNKANDE     
PDF 184kWORD 70k
7 december 2004
PE 347.270v03-00 A6-0067/2004

om ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005–2012)

(2004/2221(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Giusto Catania

ERRATA/ADDENDA
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET
 MOTIVERING
 FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION (B6-0070/2004)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET

om EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005–2012)

(2004/2221(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

 med beaktande av det förslag till rekommendation till rådet som lagts fram av Rosa Díez González för PSE-gruppen om förslaget till EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005-2012) (B6-0070/2004),

 med beaktande av avdelning V i EU-fördraget,

 med beaktande av avdelning VI i EU-fördraget, särskilt artikel 31.1 e och artikel 34.2 b,

 med beaktande av EG-fördraget, särskilt artikel 252,

 med beaktande av fördraget om upprättande av en konstitution för Europa, särskilt artiklarna I-16, I-17, I-40, II-94, II-95, III-271, III-278, III-305 m.fl.,

 med beaktande av de internationella, europeiska och nationella instrumenten för skydd av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna, och i synnerhet skydd av rätten till liv och hälsa,

 med beaktande av Schengenregelverkets införlivande med EU-fördraget respektive EG-fördraget,

 med beaktande av Förenta nationernas konventioner om narkotika av den 30 mars 1961, ändrad genom Genève-protokollet av den 25 mars 1972, om psykotropa ämnen av den 21 februari 1971 och om illegal handel med narkotika och psykotropa ämnen av den 19 december 1988,

 med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 302/93 av den 8 februari 1993 om upprättande av ett europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk(1),

 med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om en handlingsplan för Europeiska unionen mot narkotika 1995–1999 (KOM(94)0234),

 med beaktande av den politiska förklaring om narkotika och de resolutioner som antogs under den extra sessionen i FN:s generalförsamling den 8 och 10 juni 1998,

 med beaktande av rådets och Europaparlamentets beslut nr 102/97/EG av den 16 december 1996 om antagande av ett åtgärdsprogram för gemenskapen för att förebygga narkotikamissbruk inom ramen för verksamheten på folkhälsoområdet (1996–2000)(2),

 med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 96/750/RIF av den 17 december 1996 om tillnärmning av Europeiska unionens medlemsstaters lagstiftning och praktiska tillämpning för att bekämpa narkotikamissbruk samt förebygga och bekämpa olaglig narkotikahandel(3),

 med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 97/396/RIF av den 16 juni 1997 om informationsutbyte, riskbedömning och kontroll av syntetiska droger(4),

 med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2046/97 av den 13 oktober 1997 om samarbete mellan nordliga och sydliga länder i kampen mot narkotika och narkotikamissbruk(5),

 med beaktande av årsrapporterna från det europeiska centrumet för övervakning av narkotika och narkotikamissbruk,

 med beaktande av rådets och kommissionens handlingsplan för att på bästa sätt genomföra bestämmelserna i Amsterdamfördraget om upprättande av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa(6), som antogs vid Europeiska rådets möte i Wien i december 1998, särskilt punkterna 13, 14, 44, 47 och 51,

 med beaktande av Europeiska rådets slutsatser i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999, särskilt punkterna 43, 48, 50, 59, 60, 61 och 62,

 med beaktande av Europeiska rådets slutsatser i Helsingfors den 10 och 11 december 1999, särskilt punkt 53, där rådet noterade Europeiska unionens strategi mot narkotika (2000–2004),

- med beaktande av Europeiska rådets slutsatser i Santa Maria da Feira den 19 och 20 juni 2000, särskilt punkt 51, där rådet antog EU:s handlingsplan mot narkotika (2000-2004),

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/97/EG av den 4 december 2001 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för tvättning av pengar(7),

 med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om genomförande av EU:s handlingsplan mot narkotika (2000–2004) (KOM(2001)0301 och KOM(2002)0599),

 med beaktande av förslaget till rådets förordning om ändring av rådets förordning (EEG) nr 302/93 av den 8 februari 1993 om upprättande av ett europeiskt centrum för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (KOM(2003)0808 – 5085/04 Cordrogue 7 San 3),

 med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 273/2004 av den 11 februari 2004 om narkotikaprekursorer(8),

 med beaktande av det rambeslut om narkotikahandel som rådet antagit,

 med beaktande av artikel 114.3 och artikel 94.1 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0067/2004), och av följande skäl:

A.  Narkotikakonsumtionen och narkotikahandeln är mycket omfattande i alla medlemsstater. Detta problem kan inte lösas på individuell basis av varje enskild stat. Det är därför nödvändigt att Europeiska unionen antar en verklig EU-politik mot narkotika och genomför denna politik på ett integrerat och övergripande sätt med alla nödvändiga resurser för att förebygga och lösa de hälsoproblem och den sociala marginalisering som narkotikamissbruket leder till för enskilda människor samt för att avhjälpa de skador som den narkotikarelaterade organiserade brottsligheten orsakar samhället.

B.  Trots den politik som hittills förts på internationell, europeisk och nationell nivå är produktion, konsumtion och handel med de olagliga substanser som listas i de tre FN-konventionerna mycket omfattande i alla medlemsstater, och inför ett sådant misslyckande är det nödvändigt att Europeiska unionen ser över sin allmänna strategi i narkotikafrågor.

C.  RIF-rådet beslutade vid sitt möte den 8 juni 2004 att EU borde tillämpa en ny strategi när det gäller narkotikabekämpning för perioden 2005–2012, som skulle ligga till grund för två handlingsplaner för narkotikabekämpning vilka båda skulle pågå i tre år (2005–2007 och 2009–2011) och följas upp genom en utvärdering under ett års tid (2008 och 2012). Denna strategi skulle antas under Europeiska rådets möte i december 2004.

D.  Rådet lade under det nederländska ordförandeskapet den 6 juli 2004 fram ett förslag till EU-strategi för narkotikabekämpning (2005–2012) (Cordrogue 53) för den horisontella narkotikaarbetsgruppen, där slutsatserna från konferensen i Dublin den 10 och 11 maj 2004 om en ”EU-strategi mot narkotika” (Cordrogue 36) beaktades. Förslaget har därefter behandlats vid möten den 7 och 8 september, den 30 september och den 1 oktober 2004.

E.  Varken Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk (ECNN) eller kommissionen har ännu lagt fram sina tekniska respektive politiska utvärderingsrapporter, som skall göra det möjligt att bedöma i vilken mån de elva allmänna målen och de sex huvudmålen i EU:s strategi mot narkotika (2000–2004) har uppnåtts.

F.  Rådet förhandlar för närvarande inom den horisontella narkotikaarbetsgruppen och inom CAT (den kommitté det hänvisas till i artikel 36 i EU-fördraget) om innehållet i förslaget till EU:s strategi mot narkotika (2005–2012) utan att ha tillgång till de utvärderingar av EU:s strategi mot narkotika (2000–2005) eller tillämpningen av EU:s handlingsplan mot narkotika (2000-2005) som ECNN och kommissionen skall genomföra och som förväntas läggas fram under november 2004. De nationella EU-samordnarnas sammanträden bör övervaka om framsteg görs i den horisontella narkotikaarbetsgruppen.

G.  Förenta nationernas kommission för narkotikafrågor kommer att inleda förberedelserna inför FN:s särskilda session om narkotika 2008, tio år efter toppmötet om narkotika 1998.

H.  Det är nödvändigt att utveckla precisa, kvantifierbara och operationella mål för att kunna fastställa huruvida och i vilken utsträckning målen och åtgärderna i den förra strategin har lett till några resultat.

I.  För att undvika alltför förenklade analyser av de många drogrelaterade problemen bör riskerna med narkotika analyseras, bland annat ur vetenskaplig, sociologisk och kulturell synvinkel. Man bör inte bara noggrant studera objektiva och jämförbara fakta utan även noga bedöma annan inverkan och skada för samhällsutvecklingen, och Europaparlamentet vill att dessa analyser och utvärderingar blir offentliggjorda.

J.  Den nationella narkotikapolitiken bör utgå från vetenskaplig baserad kunskap om varje typ av narkotikapreparat och inte från känslomässiga impulser, eftersom varje narkotikarelaterat problem kräver särskilt anpassade åtgärder. Ett generaliserat angreppsätt undergräver trovärdigheten beträffande denna politiks delaspekter.

K.  Det är också mycket viktigt att man på grundval av dessa utvärderingar och analyser börjar se över narkotikapolitiken för att göra den mer effektiv och verkningsfull i förhållande till de mål man vill uppnå. Särskild uppmärksamhet bör ägnas alternativ politik som redan ger bättre resultat i många medlemsstater, till exempel när det gäller att minska antalet narkotikarelaterade dödsfall, skydda hälsan och trygga narkotikamissbrukarnas sociala och ekonomiska återintegrering i samhället.

1.  Europaparlamentet rekommenderar Europeiska rådet och rådet att vid utformningen av den framtida EU-strategin för narkotikabekämpning (2005–2012) och generellt i samband med EU:s narkotikapolitik

a) omdefiniera det europeiska samarbetet så att det utgår från en narkotikapolitik som syftar till att angripa gränsöverskridande och storskalig smuggling, angriper problemet utifrån alla synvinklar och grundas på ett vetenskapligt synsätt, på respekt för de medborgerliga och politiska rättigheterna och på skydd av individens hälsa och liv,

b) fastställa klara och kvantifierbara mål och prioriteringar som kan omsättas i operationella indikatorer och åtgärder i framtida handlingsplaner, varvid ansvar och tidsfrister för genomförande tydligt bör fastställas samtidigt som hänsyn tas till subsidiaritetsprincipen, och beakta att det för att lyckas med ett smidigt genomförande krävs ett multidisciplinärt angreppssätt på gemenskapsnivå avseende dessa tydligt avgränsade mål (samordning, information, utvärdering och internationellt samarbete),

c) ta hänsyn till det faktum att de utvärderingar som hittills gjorts av de sex huvudmålen i EU:s strategi mot narkotika (2000–2004) visar att gynnsamma resultat inte påvisats för något mål, och dra politiska och lagstiftningsmässiga lärdomar av detta vid utarbetandet av EU:s strategi för narkotikabekämpning 2005-2012 och tillhörande handlingsplaner,

d) ta hänsyn till utvärderingarna av förverkligandet av de sex huvudmålen i Europeiska unionens strategi för narkotikabekämpning,

e) basera den nya strategin mera på vetenskaplig forskning och ett djupgående och strukturerat samråd med dem som arbetar i den lokala verkligheten i medlemsstaterna,

f) basera EU:s nya strategi för narkotikabekämpning på juridiska, institutionella och ekonomiska grunder härledda ur det som varit effektivt hittills och bästa metoder,

g) öka samhällelig och vetenskaplig forskning om olagliga substanser för relevanta medicinska och sociala syften,

h) utarbeta ett alternativ till den nuvarande ekonomiska fragmentariseringen genom att inrätta en ny budgetpost som är nära kopplad till alla de åtgärder som bör ingå i de framtida handlingsplaner som kommissionen skall anta, eftersom målen i narkotikabekämpningsstrategin i annat fall inte kan uppnås,

i) inrätta en särskild budgetpost för att underlätta en pågående samrådsprocess med berörda organisationer i det civila samhället och oberoende yrkesexperter gällande narkotikapolitikens inverkan på medborgarnivå,

j) göra en detaljerad utvärdering av effektiviteten i tillämpningen av den förra strategin, med särskild hänsyn tagen till

· förebyggandet av bruk och beroende

· minskningen av tillgång och efterfrågan när det gäller olagliga droger

· begränsningen av de sociala skadorna (marginalisering)

· minskningen av skadorna på hälsan

· minskningen av narkotikarelaterad småbrottslighet och organiserad brottslighet, och därför inte anta den nya EU-strategin för narkotikabekämpning (2005–2012) utan att känna till de faktiska resultaten av den tidigare strategin genom bedömningen i de relevanta tekniska, vetenskapliga, lagstiftningsmässiga och politiska utvärderingarna,

k) regelbundet informera Europaparlamentet, i enlighet med principerna om demokratisk legitimitet, öppenhet och lojalt samarbete mellan institutionerna, om läget i förhandlingarna i rådet om EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005–2012),

l) samråda med Europaparlamentet i god tid före antagandet av EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005-2012) så att parlamentets synpunkter beaktas,

m) föreslå helt annorlunda åtgärder än de som förordats för att genomföra det övergripande målet i förslaget till unionens strategi för narkotikabekämpning, och ge prioritet åt att skydda liv och hälsa hos dem som använder olagliga substanser och förbättra deras välbefinnande och deras skydd genom en balanserad och integrerad strategi för att ta itu med problemet, eftersom de åtgärder som föreslagits är otillräckliga,

n) stärka de europeiska samarbetsmekanismerna, eftersom gränserna i EU med 25 medlemsstater ligger närmare narkotikans ursprungsländer, så att man kan hejda narkotikaströmmarna mot EU, och klart utforma och utvidga den nya mekanismen för samordning av narkotikapolitiken på europeisk nivå till exempel genom det europeiska centrumet för övervakning av narkotika och narkotikamissbruk, för att skapa en integrerad, ämnesövergripande och välavvägd strategi för att ta itu med narkotikaproblemet, vilket i dag är nödvändigare än någonsin efter anslutningen av tio nya medlemsstater,

o) fastställa miniminormer som förbättrar insatsernas tillgänglighet och effektivitet och miniminormer för rehabiliteringsåtgärder baserade på de bästa metoderna i medlemsstaterna, i syfte att minska narkotikaanvändningens sociala inverkan,

p) ta tillräcklig hänsyn till den nya situation som uppstått efter tio nya medlemsstaters anslutning till unionen, vilken kräver ett långtgående samarbete med de nya gränsstaterna,

q) öka tillgången till skademinskningsprogram (särskilt för att förebygga spridning av hiv och andra blodburna sjukdomar) bland narkotikabrukare,

r) fastställa miniminormer för rehabiliteringsåtgärder baserade på bästa metoder i medlemsstaterna i stället för att starkt fokusera på efterbehandling med medel som ersätter narkotika, och beakta att man för att klara detta bör göra särskilda ansträngningar för återintegrering i samhället,

s) i mycket högre grad betona skademinskning, information, förebyggande insatser, omsorg och uppmärksamhet för att skydda liv och hälsa hos de individer som har problem orsakade av användning av olagliga substanser, och fastställa åtgärder för att skydda narkotikans offer från att marginaliseras snarare än att tillämpa repressiva strategier som innebär risk för, och som ofta lett till, kränkningar av de mänskliga rättigheterna,

t) som alternativ till fängelsestraff inrätta terapiprogram för missbrukare/användare, eftersom dylika program visat sig vara effektiva i alla länder där de genomförts,

u) öka och bevilja lämplig finansiering för de informationsinitiativ som behövs för att nå ut med information om olagliga substanser och förebygga narkotikaanvändning i synnerhet i skolorna, i enlighet med åtgärdsplanen för 2000-2004, och bromsa de negativa följderna av narkotikaanvändning och tillhörande risker,

v) lägga tyngdpunkten på en förstärkning av informationsåtgärderna, vilka bör grunda sig på vetenskapligt baserad kunskap, om följderna av olika sorters narkotikapreparat (framförallt syntetiska) för att på ett tydligt och samtidigt kraftfullt sätt kunna varna alla,

w) fastställa och kraftigt förstärka narkotikamissbrukares, droganvändares, det civila samhällets, frivilligorganisationers, volontärers och allmänhetens medverkan och delaktighet när det gäller att försöka finna lösningar på narkotikarelaterade problem, särskilt genom att djupare involvera de organisationer som är verksamma på området i det arbete som bedrivs av den horisontella narkotikagruppen och genom att anordna ett årligt EU-initiativ för förebyggande arbete samt genom att som ett experiment inrätta lättåtkomliga informella center som arbetar efter en skademinsknings- och antiförbudsstrategi,

x) inrätta en särskild budgetpost för att underlätta en pågående samrådsprocess med berörda organisationer i det civila samhället och oberoende yrkesexperter gällande narkotikapolitikens inverkan på medborgarnivå,

y) fastställa utvärderingsåtgärder som gör det möjligt att säkert upptäcka och rätta till eventuella brister i förhållande till målen i EU:s narkotikabekämpningsstrategi och lämpligare åtgärder och resurser för att nå dem,

z) vidta lämpliga åtgärder för att undvika att ekonomiska vinster av olaglig narkotikahandel kan finansiera den internationella terrorismen, och tillämpa gällande lagstiftning om konfiskering av egendom och bekämpning av penningtvätt,

å) införa en särskild klausul om samarbete mot narkotika, som skall anses ha grundläggande status, i alla internationella avtal, särskilt i de nya samarbetsavtalen med tredje länder,

ab) kraftigt öka utvecklingsstödet till narkotikaproducerande länder genom program som finansierar hållbara alternativa grödor och genom en radikal minskning av fattigdomen, och även undersöka möjligheten att främja och skydda produktion för medicinska och vetenskapliga syften, såsom opiater, och att beakta möjligheten att starta försöksprojekt för industritillverkning av lagliga produkter från växter som omfattas av FN-konventionen från 1961, såsom kokablad och indisk hampa,

ac) föreskriva och säkra tillgång till ersättningsprogram, med särskild uppmärksamhet på fängelsemiljön och främjande av alternativ till fängelsestraff för användning av olagliga substanser eller för smärre och ej våldsrelaterade brott i samband med sådan användning,

ad) öka forskningen om användning av växter som vanligtvis räknas som olagliga eller hör till en gråzon, såsom hampa, opium eller kokablad, för medicinskt bruk, livsmedelssäkerhet, hållbart jordbruk, alternativa energikällor, ersättande av trä- eller oljebaserade produkter och andra nyttiga syften,

ae) se över rambeslutet om bekämpning av narkotikahandel för att ta hänsyn till Europaparlamentets synpunkter, så att fördragens subsidiaritetsprincip och proportionalitetsprincip efterlevs,

af) genomföra en vetenskaplig undersökning av kostnad och nytta i den nuvarande politiken för kontroll av narkotikapreparat, vilken särskilt skulle innehålla en analys av cannabis och de olika lagliga och olagliga produkter som framställs av cannabis, deras effekter, terapeutiska möjligheter och resultaten av kriminaliseringspolitiken och möjliga alternativ; en analys av effektiviteten i programmen för att dela ut heroin under medicinsk övervakning i behandlingssyfte sett i relation till målet att minska antalet drogrelaterade dödsfall; en analys av förbudspolitikens ekonomiska, juridiska, sociala och miljömässiga kostnader i relation till hur stora personalresurser och ekonomiska resurser som används för att kontrollera lagens tillämpning och en analys av konsekvenserna för tredje land av den politik som för närvarande tillämpas såväl i EU-strategin som i det globala drogkontrollsystemet,

ag) uppmana regeringarna och de nationella parlamenten att vidta effektivare åtgärder för att hindra narkotika att komma in på fängelserna.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och Europeiska rådet samt för kännedom till kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk, Europarådet, Förenta nationerna och dess specialiserade organ.

(1)

EGT L 36, 12.2.1993, s. 1.

(2)

EGT L 19, 22.1.1997, s. 25.

(3)

EGT L 342, 31.12.1996, s. 6.

(4)

EGT L 167, 25.6.1997, s. 1.

(5)

EGT L 287, 21.10.1997. s. 1.

(6)

EGT C 19, 23.1.1999, s. 1.

(7)

EGT L 344, 28.12.2001, s. 76.

(8)

EUT L 47, 18.2.2004, s. 1.


MOTIVERING

Europeiska unionens strategi för narkotikabekämpning kan inte baseras på ideologiska grunder. Man måste obönhörligen utgå från vetenskapliga bedömningar för att inleda en seriös politik syftande till att bekämpa narkotikaspridning och olaglig verksamhet som har med narkotika att göra.

Narkotikakonsumtionen ökar bland unionsmedborgarna. Detta utgör det tydligaste beviset för att medlemsstaternas repressiva och förbjudande politik är maktlös när det gäller att bekämpa narkotikahandeln, vilken fortsätter att vara en av de viktigaste inkomstkällorna för den organiserade brottsligheten och terroristorganisationer.

Enligt en undersökning bland 7 600 ungdomar (mellan 15 och 24 år) som Eurobarometer genomförde på kommissionens uppdrag i april/maj 2004, är det mycket enkelt att få tag i droger i alla EU-länder, och huvudorsaken till att man konsumerar droger är att man är nyfiken och att det är spännande att bryta mot samhällets regler.

Uppgifter i den årliga rapporten för 2003 från övervakningscentrumet i Lissabon anger att cannabis förblir den mest använda drogen i EU, med rapporter från många länder om att mer än 20 procent av befolkningen någon gång nyttjar denna drog. En försiktig uppskattning skulle kanske vara att minst en av fem vuxna i EU har provat drogen. Indikatorer visar att cannabisbruket har ökat inom EU, även om ökningen avstannat i vissa länder. Men stagnationen har då skett på något som måste anses vara historiskt höga nivåer.

Generaliseringar måste undvikas när man klassificerar droger, för all narkotika har inte samma effekt, och vissa ämnen (till exempel så kallade “lätta droger”) är inte beroendeframkallande. Detta har också visats i vetenskapliga studier. Förutom den ökade narkotikaanvändningen måste EU:s strategi ta hänsyn till en annan faktor, nämligen det ökade antalet dödsfall på grund av narkotikamissbruk. Antalet människor som dör i aids minskar, men antalet dödsfall som beror på överdoser av narkotika ligger fast eller stiger fortfarande.

Detta är en annan statistisk uppgift som på ett otvetydigt sätt visar att den nuvarande strategin inte lyckas uppnå målen att skydda individen och förbättra samhällets välmående.

Den nuvarande strategin för narkotikabekämpning berör knappast maffiaorganisationerna och de kriminella organisationerna. Möjligtvis ökar organisationernas årsomsättning då de skördar frukterna av narkotikahandeln. Enligt Europol visar den övergripande statistiken att narkotikabeslagen är koncentrerade till ett fåtal länder, som svarar för 75 procent av alla de beslag som görs i världen, oberoende av vilken slags olaglig drog det rör sig om. Enligt Europols rapport om den organiserade brottsligheten är narkotikaproduktion och narkotikahandel fortfarande den viktigaste verksamheten för kriminella grupper inom EU. Inget annat område inom den organiserade brottsligheten är så vinstgivande.

Narkotikarelaterade brott kan anses inbegripa överträdelser av narkotikalagstiftning, brott begångna under inflytande av olagliga droger och brott begångna av narkotikamissbrukare i syfte att finansiera missbruket (oftast bostadsinbrott och affärsstölder) men också ”systembrott” begångna i samband med verksamhet på en olaglig marknad (revirkrig, korrumperade tjänstemän etc.).

Ett gemenskapsprojekt bör mot bakgrund av ovanstående dras igång för att införa alternativa påföljdsmetoder, så att narkotikabekämpningen inte inriktas endast på fängelsestraff. Strategin för narkotikabekämpning bör ses som ett samhällsingripande som vill komma åt skälen till de sociala problemen och syfta till att förebygga narkotikaanvändning. Den brottsbekämpningsstrategi som oftast är inriktad endast på narkotikamissbrukare bör omprövas.

En strategi som går ut på att minska skadorna bör alltså prioriteras. Åtgärder som syftar till att så långt möjligt minska drogrelaterade skador på hälsan, minska antalet dödsfall och mildra störningarna av den allmänna ordningen har blivit en naturlig del av många medlemsstaters strategi och en klar politisk prioritering i de flesta länder. Genomförande av verksamhet som syftar till skademinskning beskrivs i medlemsstaternas litteratur i ämnet som ”mycket viktig”, ”av stor betydelse”, ”grundläggande”, ”en prioritering” eller ”en nyckelaspekt i vår nationella strategi för narkotikabekämpning”.


FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION (B6-0070/2004) (29.9.2004)

ingivet i enlighet med artikel 114.1 i arbetsordningen

från Rosa M. Díez González, för PSE-gruppen

om förslaget till EU-strategi för narkotikabekämpning (2005–2012)

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av Europeiska rådets möte för justitie- och inrikesministrarna den 2-3 december 2004 då förslaget till EU-strategi för narkotikabekämpning för perioden 2005–2012 skall behandlas,

–   med beaktande av Europeiska rådets möte den 17 december 2004 då förslaget till EU-strategi för narkotikabekämpning för perioden 2005–2012 skall antas,

–   med beaktande av artikel 114.1 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Den nya EU-strategin för narkotikabekämpning fastställer en ram och prioriteringar som utgör grunden för två olika handlingsplaner för narkotikabekämpning i EU under två på varandra följande treårsperioder (2005–2007 och 2009–2011), med en ettårig utvärderingsperiod efter varje treårsperiod (2008 och 2012).

B.  En väsentlig del i narkotikapolitiken inom EU utgörs av en strävan efter att förbättra samarbetet mellan gemenskapens olika institutioner.

C. Det är mycket viktigt att ta vara på denna möjlighet att främja och utveckla en effektiv och global politik för narkotikabekämpning.

1.  Europaparlamentet rekommenderar rådet följande:

a)  att inrätta en verklig EU-politik för narkotikabekämpning som fokuseras på minskad efterfrågan och minskat utbud, samt på information och utvärdering,

b)  att främja och utveckla politik för skademinskning i medlemsstaterna, utan att förbjuda dem att anta åtgärder eller genomföra experiment på detta område,

c)  att noggrant övervaka att klausuler om narkotikabekämpning i internationella avtal iakttas och därför kräva att de ges status som förstarangsklausul,

d)  att se till att kommissionens förslag till handlingsplaner för narkotikabekämpning (2005–2007 och 2009-2011) utarbetas i samråd med Europaparlamentet, Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk och Europol, och efter rådfrågning av berörda organisationer i det civila samhället.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till Europeiska rådet och kommissionen.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

EU:s strategi för narkotikabekämpning (2005–2012)

Förfarandenummer

2004/2221(INI)

Grund i arbetsordningen

art. 114.3

Ansvarigt utskott
  Tillkännagivande i kammaren

LIBE
28.10.2004

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

ENVI
28.10.2004

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

ENVI
20.9.2004

 

 

 

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

Annat/Andra rekommendationsförslag som återges i betänkandet

B6-0070/2004

 

 

Föredragande
  Utnämning

Giusto Catania
13.09.2004

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

22.09.2004

2.12.2004

 

 

 

Antagande

2.02.2004

Slutomröstning: resultat

för:

emot:

nedlagda röster:

20

19

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alexander Nuno Alvaro, Edit Bauer, Johannes Blokland, Mario Borghezio, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Maria Carlshamre, Michael Cashman, Giusto Catania, Charlotte Cederschiöld, António Costa, Carlos Coelho, Rosa Díez González, Patrick Gaubert, Adeline Hazan, Timothy Kirkhope, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Edith Mastenbroek, Jaime Mayor Oreja, Claude Moraes, Bogdan Pęk, Martine Roure, Michele Santoro, Luciana Sbarbati, Inger Segelström, Ioannis Varvitsiotis, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Frederika Brepoels, Panayiotis Demetriou, Cristina Gutiérrez-Cortines, Sophia in 't Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Javier Moreno Sánchez, Béatrice Patrie, Gitte Seeberg, Antonio Tajani, Rainer Wieland

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Ingivande – A[6]-nummer

7.12.2004

A6-0067/2004

Anmärkningar

...

Senaste uppdatering: 10 augusti 2006Rättsligt meddelande