Förfarande : 2006/2133(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0471/2006

Ingivna texter :

A6-0471/2006

Debatter :

PV 12/03/2007 - 18
CRE 12/03/2007 - 18

Omröstningar :

PV 13/03/2007 - 8.5
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0062

BETÄNKANDE     
PDF 256kWORD 181k
21 december 2006
PE 380.802v02-00 A6-0471/2006

om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap

(2006/2133(INI))

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor

Föredragande: Richard Howitt

ERRATA/ADDENDA
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, FORSKNING OCH ENERGI
 YTTRANDE från UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap

(2006/2133(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de två viktigaste internationella normerna för företagens uppträdande: Internationella arbetsorganisationens trepartsdeklaration om principer för multinationella företag och den sociala politiken och OECD:s riktlinjer för multinationella företag, samt uppförandekoder som har antagits under överinsyn av internationella organisationer som FAO, Världshälsoorganisationen och Världsbanken och insatser som har med företagens verksamhet i utvecklingsländerna att göra under beskydd av UNCTAD,

–   med beaktande av ILO:s förklaring om grundläggande principer och rättigheter på arbetsplatsen av den 18 juni 1998 och avtalen om de grundläggande arbetsrättsliga normerna: avskaffande av tvångsarbete (konventionerna 29 och 105), organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (konventionerna 87 och 98), avskaffande av barnarbete (konventionerna 138 och 182) och icke-diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning (konventionerna 100 och 111),

–   med beaktande av FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, framför allt den artikel som uppmanar alla människor och organisationer i samhället att bidra till att de mänskliga rättigheterna respekteras världen över, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor från 1979, förslaget till FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter från 1994 samt FN:s konvention om barnets rättigheter från 1989,

–   med beaktande av OECD:s konvention om bekämpning av bestickning (1997),

–   med beaktande av Global Reporting Initiative (GRI), som grundades 1997(1), och de uppdaterade riktlinjerna för hållbarhetsrapportering, G3, från den 5 oktober 2006,

–   med beaktande av FN:s Global Compact som lanserades i september 2000,

–   med beaktande av tillkännagivandet den 9 oktober 2006 från FN:s Global Compact och Global Reporting Initiative om att de ingått en ”strategisk allians”,

–   med beaktande av förslaget till FN-normer om transnationella och andra företags ansvar i fråga om mänskliga rättigheter (december 2003),

–   med beaktande av resultatet av FN:s världstoppmöte om hållbar utveckling i Johannesburg 2002, i synnerhet kravet på mellanstatliga initiativ i fråga om företagens ansvarsskyldighet och rådets slutsatser av den 3 december 2002 om uppföljningen av toppmötet,

–   med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport om arbetet i Global Compact-gruppen ”Towards global partnerships – Enhanced cooperation between the United Nations and all relevant partners, in particular the private sector”, av den 10 augusti 2005 (05-45706 (E) 020905),

–   med beaktande av tillsättandet av en särskild representant för FN:s generalsekreterare med ansvar för företag och mänskliga rättigheter, dennes delårsrapport av den 22 februari 2006 (E/CN.4/2006/97) och de regionala samråd han höll i Bangkok den 26–27 juni 2006 och i Johannesburg den 27–28 mars 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 1999 om EU-normer för europeiska företag som är verksamma i utvecklingsländer: mot en europeisk uppförandekod(2), i vilken det rekommenderas att en uppförandekod av europeisk modell utarbetas, underbyggd av en europeisk övervakningsplattform,

–   med beaktande av Brysselkonventionen från 1968, konsoliderad i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS)(4),

–   med beaktande av rådets resolution av den 3 december 2001 om uppföljning av grönboken om företagens sociala ansvar(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 30 maj 2002 om kommissionens grönbok om främjande av en europeisk ram för företagens sociala ansvar(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 maj 2003 om företagens sociala ansvar – näringslivets bidrag till en långsiktigt stabil utveckling(7),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 30 maj 2001 om redovisning, värdering och lämnande av upplysningar när det gäller miljöaspekter i företags årsbokslut och förvaltningsberättelser (delgiven med nr K(2001)1495)(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2002 om kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Ekonomiska och sociala kommittén: Att främja grundläggande arbetsnormer och förbättra den sociala styrningen (social governance) i samband med globaliseringen(9),

–   med beaktande av rådets resolution av den 6 februari 2003 om företagens sociala ansvar(10),

   med beaktande av meddelandet från kommissionen om ”Styre och utveckling” (KOM(2003)0615),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/51/EG om årsbokslut och sammanställd redovisning i vissa typer av bolag, banker och andra finansinstitut samt försäkringsföretag(11),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster(12),

–   med beaktande av slutrapporten och rekommendationerna från det europeiska flerpartsforumet om företags sociala ansvar av den 29 juni 2004, däribland rekommendation 7 med stöd för åtgärder för att skapa en lämplig rättslig ram,

   med beaktande av meddelandet från kommissionen om ”Globaliseringens sociala dimension – EU:s politiska bidrag för att få fördelarna att gynna alla” (KOM(2004)0383),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG om vilseledande marknadsföring och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)(13),

–   med beaktande av Europeiska rådets möte den 22–23 mars 2005, då Lissabonstrategin nylanserades och partnerskapet mellan EU och medlemsstaterna inriktades på temat ”Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning”,

–   med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2005 om exploateringen av barn i utvecklingsländer, med särskild inriktning på barnarbete(14),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om översyn av strategin för en hållbar utveckling, ”Handlingsram” (KOM(2005)0658), och EU:s förnyade strategi för hållbar utveckling som antogs av rådet den 9 juli 2006,

–   med beaktande av ”Dokument om europeiskt samförstånd”, som undertecknades av kommissionen, rådet och Europaparlamentet den 20 december 2005,

–   med beaktande av det nya allmänna preferenssystemet (GSP+) som gäller sedan den 1 januari 2006 och ger tullfrihet eller sänkta tullar för ett större antal produkter samt innehåller ett nytt incitament för sårbara länder med specifika behov i fråga om handel, finansiering och utveckling,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om ”Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen” (KOM(2006)0249),

–   med beaktande av grönboken om öppenhetsinitiativet av den 3 maj 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om rättvis handel och utveckling(15),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om ”Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan” (EU:s handlingsplan om företagsstyrning) (KOM(2003)0284),

–   med beaktande av Europaparlamentets utfrågning på temat ”Företagens sociala ansvar – finns det en europeisk strategi?”, som hölls den 5 oktober 2006,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0471/2006), och av följande skäl:

A. Företagen kan inte träda i stället för de offentliga myndigheterna de gånger dessa inte sköter sin uppgift att övervaka att sociala normer och miljönormer efterlevs.

1.  Europaparlamentet är övertygat om att ett ökande socialt och miljömässigt ansvar från företagens sida, kopplat till principen om företagens ansvarsskyldighet, är grundläggande i den europeiska sociala modellen, i EU:s strategi för hållbar utveckling och när det gäller att klara de sociala utmaningar som den ekonomiska globaliseringen medför.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande, som ger ny kraft åt EU-debatten om företagens sociala ansvar. Parlamentet konstaterar emellertid att några huvudintressenter klagat på bristande insyn och balans i det samråd som genomfördes före publiceringen.

3.  Europaparlamentet konstaterar att en öppen debatt fortfarande förs mellan olika intressentgrupper om hur företagens sociala ansvar lämpligen skall definieras och att tanken ”att inte bara uppfylla kraven i lagstiftningen” gör att vissa företag kan hävda att de tar ett socialt ansvar samtidigt som de bryter mot lokala eller internationella lagar. Parlamentet anser att arbetet till förmån för ett ökat socialt ansvar hos europeiska företag runtom i världen måste kompletteras genom att EU bistår tredjeländernas regeringar med att genomföra bestämmelser på det sociala området och på miljöområdet, vilka överensstämmer med de internationella konventionerna, samtidigt som det måste finnas ett effektivt system för inspektioner.

4.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att politiska åtgärder i fråga om företagens sociala ansvar bör främjas utifrån egna meriter, och varken bör träda istället för införandet av lämpliga bestämmelser på andra områden eller utgöra ett förtäckt försök att införa sådan lagstiftning. Parlamentet anser att debatten om företagens sociala ansvar på EU-nivå bör ”avpolariseras” genom att man varken stöder fullständig frivillighet eller tvång i det sammanhanget. Parlamentet håller fast vid den i huvudsak frivilliga linjen, som dock, utan tvång, skall möjliggöra forskning som utgår från klara sociala och miljömässiga mål, utan att detta utesluter en fortsatt dialog och forskning som grundar sig på bindande åtaganden.

5.  Europaparlamentet konstaterar att ökningen av frivilliga initiativ på området för företagens sociala ansvar kan komma att uppfattas som ett hinder mot att fler företag, särskilt små företag, fattar policybeslut om sitt sociala ansvar, och kan verka hämmande för företagen när det gäller att vidta mer trovärdiga åtgärder. Samtidigt anser parlamentet att denna fråga är viktig och att företagen bör sporras att fatta ambitiösa policybeslut om sitt sociala ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra spridningen av bästa praxis som framkommit i samband med sådana frivilliga initiativ på området för företagens sociala ansvar. Dessutom bör kommissionen överväga att upprätta en förteckning över de kriterier som socialt ansvarstagande företag skall uppfylla.

6.  Europaparlamentet anser att trovärdigheten hos frivilliga initiativ i fråga om företagens sociala ansvar även är beroende av att det finns ett engagemang för att införliva befintliga, internationellt fastställda normer och principer, av att man tillämpar en flerintressentsstrategi, vilket rekommenderas av EU:s flerpartsforum, samt av att det bedrivs självständig övervakning och kontroll. Parlamentet rekommenderar att det skapas en mekanism för detta på EU-nivå.

7.  Europaparlamentet anser att diskussionen inom EU om företagens sociala ansvar nu nått dithän, att tonvikten bör flyttas från ”tillvägagångssätt” till ”resultat”, vilket innebär att man skall kunna mäta och få insyn i företagens bidrag till kampen mot social utslagning och miljöförstöring i Europa och runtom i världen.

8.  Europaparlamentet konstaterar att många företag redan gör en stor och växande insats för att leva upp till sitt sociala ansvar.

9.  Europaparlamentet konstaterar att marknaderna och företagen har kommit olika långt i sin utveckling på olika håll i Europa och anser därför att det inte är befogat med en enhetlig modell som försöker få alla företag att bete sig på samma sätt. En sådan modell leder inte till att företagen påtar sig sitt sociala ansvar på ett meningsfullt sätt. Då det handlar om att förmå företagen att ta sitt ansvar anser parlamentet att tonvikten bör ligga vid att utveckla det civila samhällets och framför allt konsumenternas medvetenhet om ansvarsmedveten produktion, något som får långsiktiga effekter och kan anpassas efter olika länders eller regioners situation.

10.  Europaparlamentet påpekar att företagens sociala ansvar bör utökas till att omfatta nya områden såsom livslångt lärande, arbetsorganisation, lika möjligheter, social integrering, hållbar utveckling och etik, för att utgöra ytterligare ett instrument vid industriell omvandling och omstrukturering.

EU-debatten om företagens sociala ansvar

11. Europaparlamentet noterar kommissionens beslut att inrätta en europeisk allians för företagens sociala ansvar i samarbete med flera företagsnätverk. Parlamentet rekommenderar att kommissionen själv fungerar som det centrala samordnande organet för att upprätthålla kunskapsnivån om alliansens medlemmar och verksamhet och att man bör komma överens om tydliga mål, tidtabeller och strategiska visioner till ledning för alliansens arbete. Parlamentet uppmuntrar alla europeiska företag och alla företag med verksamhet i Europa, stora och små tillika, att ta sig an detta initiativ och anser att alliansen bör förstärkas genom att även andra intressenter deltar.

12. Europaparlamentet anser att den sociala dialogen har varit ett effektivt medel för att främja initiativ när det gäller företagens sociala ansvar och att europeiska företagsråd har spelat en konstruktiv roll i utvecklingen av bästa praxis på området.

13. Europaparlamentet anser att alliansens arbete varit en framgång, vilket framgår av att EU-företagens användning av förfaranden för socialt ansvarstagande har ökat avsevärt, att nya modeller för bästa praxis när det gäller olika aspekter av socialt ansvar har utvecklats av verkligt ledande företag och fackliga företrädare inom företagen, att särskilda EU-åtgärder och bestämmelser till stöd för företagens sociala ansvar har utarbetats och främjats, samt att det har gjorts en utvärdering av hur dessa initiativ påverkar miljön och de mänskliga och sociala rättigheterna. Parlamentet föreslår att en tidsfrist på två år fastställs för fullgörandet av arbetet i de ”laboratorier” som har inrättats under dess beskydd på förslag från CSR Europa.

14. Europaparlamentet noterar att sammankallandet på nytt av EU:s flerpartsforum var ett senkommet tillägg till meddelandet och att åtgärder måste vidtas för att bygga upp olika intressenters förtroende för att en verklig dialog kommer att föras med sikte på att EU:s politik och program för att främja och tillämpa företagens sociala ansvar skall få ett konkret genomslag i företagen i EU. Parlamentet anser att lärdomar bör dras av de två år som flerpartsforumet fungerade tidigare, som var positiva när det gäller regeln att inte berömma eller fördöma och framför allt användningen av oberoende rapportörer. Förbättringar behövs dock i fråga om sökandet efter samförstånd. Parlamentet uppmanar kommissionens företrädare att delta mer aktivt i debatten.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbjuda företrädare för statsmakterna samt regionala och kommunala myndigheter i ett antal länder, vilka gått in för att använda den offentliga upphandlingen och andra styrmedel inom den offentliga politiken för att främja företagens sociala ansvar, till att bilda ett eget ”laboratorium” inom ramen för alliansen och inlemma resultaten i sitt framtida arbete.

16. Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens strävanden att bygga ut flerpartsforumet så att också investerare, företrädare för utbildningsväsendet och de offentliga myndigheterna finns företrädda där, och vidhåller samtidigt att möjligheten till fortsatt dialog om uppnåendet av fastställda mål måste kvarstå.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för övervakningen av utvecklingen på området för företagens sociala ansvar, uppmuntra till ett större kvinnligt deltagande i flerpartsforumet och till utbyte av information och bästa praxis när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män.

18. Europaparlamentet stöder kravet på obligatoriskt avslöjande av företagslobbyister och andra lobbyister och ett välavvägt tillträde till EU:s beslutsfattande för företagsgrupperingar och andra intressentgrupper.

Sambandet mellan företagens sociala ansvarstagande och konkurrenskraften

19. Europaparlamentet välkomnar den strävan som beskrivs i meddelandet, det vill säga att koppla företagens sociala ansvar till Lissabonmålen beträffande ekonomi, samhälle och miljö eftersom det anser att en seriös inställning till företagens sociala ansvar från företagens sida kan bidra såväl till att öka antalet arbetstillfällen, förbättra arbetsvillkoren och skapa respekt för arbetstagarnas rättigheter som till att främja forskning och utveckling av tekniska innovationer. Parlamentet stöder principen om ”ansvarsfull konkurrenskraft” som en integrerad del av kommissionens program för innovation och konkurrenskraft. Parlamentet uppfordrar de europeiska företagen att i sina rapporter ta med uppgifter om hur de bidrar till Lissabonmålen.

20. Europaparlamentet erkänner att effektiva konkurrensregler både inom och utanför EU är av ytterst stor vikt för att garantera att företagen bedriver sin verksamhet med ansvar, framför allt genom att sådana regler öppnar möjligheter för rättvis behandling, och för att små och medelstora företag i lokalsamhället skall få vara med.

21. Europaparlamentet upprepar att det bidrar till uppnåendet av Lissabonmålen om företagen tar sitt sociala ansvar genom en ansvarsmedveten och icke-diskriminerande anställningspolicy som främjar sysselsättningen bland kvinnor och missgynnade personer.

22. Europaparlamentet konstaterar självmotsägelsen mellan å ena sidan konkurrenskraftiga leverantörsstrategier hos företag som strävar efter att ständigt förbättra sin flexibilitet och kostnadsbild och å andra sidan ett frivilligt socialt ansvarstagande med sikte på att motverka exploaterande anställningsförfaranden och främja långsiktiga förbindelser med leverantörerna. Parlamentet välkomnar en debatt om dessa frågor.

23. Europaparlamentet föreslår därför att utvärderingen och uppföljningen av sådana europeiska företag som betraktas som ansvarstagande skall utsträckas till att även omfatta deras och deras underleverantörers verksamhet utanför Europeiska unionen, så att företagens sociala ansvar även gynnar tredjeländerna och framför allt utvecklingsländerna, såsom det föreskrivs i ILO:s konventioner, i synnerhet om fackföreningsfriheten och om förbud mot barnarbete och tvångsarbete, varvid i synnerhet kvinnor, migrerande arbetstagare och företrädare för ursprungsfolk och minoriteter bör gynnas.

24. Europaparlamentet inser att företagens sociala ansvar är en viktig framgångsfaktor. Parlamentet begär därför att socialpolitiska frågor, som respekt för arbetstagarnas rättigheter, rättvis lönepolitik, undvikande av diskriminering, livslångt lärande osv., samt miljöfrågor, med tyngdpunkten vid ett dynamiskt främjande av hållbar utveckling, skall tas med i beräkningen både som stöd för nya produkter och förfaranden genom EU:s politiska åtgärder för nyskapande och handel och när det gäller att fastställa branschvisa, underregionala och stadsbaserade strategier för ökad konkurrenskraft.

25. Europaparlamentet betonar att socialt ansvarsfulla företag i hög grad bidrar till att undanröja de orättvisor som drabbar i synnerhet kvinnor och missgynnade personer, bland annat funktionshindrade personer, på arbetsmarknaden, framför allt när det gäller tillgång till anställning, sociala tjänster, utbildning, karriärutveckling och en rättvis lönepolitik. Parlamentet betonar att företagen bör basera sin anställningspolitik på rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(16).

Instrument för företagens sociala ansvar

26. Europaparlamentet välkomnar de senaste årens utveckling som inneburit att större företag på eget initiativ publicerar rapporter om sociala frågor och miljöfrågor, och noterar att antalet sådana rapporter genomgående ökat sedan 1993 men nu har blivit ganska konstant, och att endast en minoritet av företagen tillämpar internationellt vedertagna normer och principer och låter rapporterna omfatta hela sin leveranskedja eller använder sig av oberoende övervakning och kontroll.

27. Europaparlamentet upprepar sitt stöd för en integrerad rapportering om sociala, miljömässiga och ekonomiska frågor från företagen som backas upp av ett regelverk, eventuellt med en lägre tröskel för att undvika oproportionerliga kostnader för mindre företag. Parlamentet kräver djuplodande forskning om genomförandet av minimikraven på rapportering om sociala frågor och miljöfrågor i kommissionens rekommendation om miljörapporter 2001, direktivet om moderniserad redovisning 2003 och prospektdirektivet 2003, och stöder ett effektivt införlivande i samtliga medlemsstater och ett samråd om möjligheterna att utveckla dessa krav när de ses över nästa gång, bland annat genom uppskattningar av de sociala och miljömässiga riskernas omfattning med befintliga rapporteringskrav.

28. Europaparlamentet erkänner att ”industrin” kring företagens sociala ansvar för närvarande erbjuder begränsade möjligheter till mätning av företagens beteende samt till social redovisning och certifiering, särskilt i fråga om kostnader, jämförbarhet och oberoende, och anser att det kommer att bli nödvändigt att utveckla en professionell ram med särskilda kvalifikationer inom detta område.

29. Parlamentet rekommenderar kommissionen att se till att företagsledare med mer än 1 000 anställda får ett ökat ansvar att minimera de negativa sociala och miljömässiga effekter som företagens verksamhet kan få.

30. Europaparlamentet upprepar sitt stöd för EU:s miljöstyrnings- och miljörevisionsordning, framför allt dess krav på kontroll från utomståendes sida och skyldigheten för medlemsstaterna att verka till förmån för denna ordning, och anser att det finns utrymme för liknande ordningar för att värna om arbetstagarnas rättigheter samt de sociala och mänskliga rättigheterna.

31. Europaparlamentet stöder den uppförandekod som fastställts av International Social and Environmental Accreditation and Labelling Alliance, och anser att den utgör ett föredöme när det gäller främjandet av samarbete mellan olika befintliga märkningsinitiativ, vilket är viktigare än att det skapas nya sociala märkningar på nationell eller europeisk nivå.

32. Europaparlamentet anser att konsumenter, kunder, anställda och investerare skall ha möjlighet att välja produkter/leverantörer, arbetsplatser och företag beroende på om dessa visar mer eller mindre ansvarskänsla för miljön och sociala förhållanden.

33. Europaparlamentet uppmanar EU att anta en europeisk standard för varumärkning där märkningssystemet beaktar respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande arbetstagarrättigheter.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en mekanism för att skadelidande, inbegripet skadelidande tredjelandsmedborgare, skall kunna söka upprättelse gentemot europeiska företag inför medlemsstaternas nationella domstolar.

35. Europaparlamentet konstaterar att frågan om socialt ansvarsfulla investeringar inte tas upp i meddelandet. Parlamentet anser att investerarna bör delta som intressenter i debatten om företagens sociala ansvar på EU-nivå, däribland i flerpartsforumet, och stöder näringslivets krav på öppenhet framför föreskrifter genom införandet av ”intresseförklaringsprinciper” för investeringsfonder i hela EU.

36. Europaparlamentet framhåller att konsumenterna spelar en viktig roll för att skapa incitament till ansvarsfull produktion och affärspraxis. För närvarande är dock situationen oöverskådlig på grund av förvirringen mellan olika nationella varustandarder och varumärkningssystem, vilket bidrar till att undergräva befintliga sociala märkningssystem. Att ställa om till många olika nationella krav och standarder medför samtidigt avsevärda kostnader för företagen. Vidare är det dyrt att införa kontrollmekanismer för social varumärkning, särskilt för mindre länder.

37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda föreskrifter för solidariskt ansvar för huvudansvariga företag, för att man på så sätt skall kunna komma åt överträdelser i samband med utkontraktering eller utlokalisering av arbetstagare och inrätta en konkurrenskraftig inre marknad med insyn för alla företag.

38. Europaparlamentet stöder Eurostats bemödanden att ta fram indikatorer för att mäta i vilken utsträckning företagen tar sitt sociala ansvar i samband med EU:s strategi för hållbar utveckling, samt kommissionens avsikt att ta fram nya indikatorer för att mäta medvetenheten om och konsumtionen av miljömärkta EU-produkter samt vilken andel av produktionen som företag som registrerats enligt EU:s miljöstyrnings- och miljörevisionsordning svarar för.

39. Europaparlamentet påminner om att man tidigare har övervägt att tillsätta en EU-ombudsman för företagens sociala ansvar, som på begäran av företag eller någon intressentgrupp skall genomföra självständiga studier av frågor som har med företagens sociala ansvar att göra. Parlamentet anser att detta bör övervägas ytterligare och hoppas på fler, liknande förslag.

Bättre regelverk och företagens sociala ansvar

40. Europaparlamentet anser att de politiska åtgärderna för att främja företagens sociala ansvar kan förbättras genom bättre kännedom om och tillämpning av befintliga rättsliga instrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att organisera och stödja kampanjer för att förbättra kännedomen om och kontrollera tillämpningen av det utländska direktansvaret enligt Brysselkonventionen och tillämpningen av direktiven om vilseledande reklam och orättvisa affärsmetoder för att få företagen att följa sina frivilliga uppförandekoder för socialt ansvarstagande.

41. Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att språket är enkelt och lättförståeligt så att företagens sociala ansvarstagande stimuleras.

42. Europaparlamentet upprepar att kommissionen och nationella, regionala och lokala myndigheter i EU bör bemöda sig ytterligare om att utnyttja de möjligheter som översynen av direktiven om offentlig upphandling 2004 ger när det gäller att främja företagens sociala ansvar genom att lägga in klausuler om sociala frågor och miljöfrågor i sina kontrakt, för att vid behov – till exempel i fall av korruption – utesluta företag. Parlamentet anser att kommissionen, Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling bör tillämpa strikta sociala och miljömässiga kriterier för alla bidrag och lån till privata företag, underbyggda av tydliga mekanismer för överklagande. I detta sammanhang kan nämnas hur man i Nederländerna kopplar samman offentlig upphandling med uppfyllandet av ILO:s grundläggande konventioner och OECD:s riktlinjer samt hur flera italienska provinser uppfyller SA8000-standarden för socialt ansvarstagande. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att tillförsäkra att alla exportgarantier följer de högst ställda miljömässiga och sociala kriterierna, och inte används till projekt som strider mot de EU-politiska mål som fastställts i fråga om exempelvis energi och rustning.

43. Europaparlamentet konstaterar än en gång att det utvecklats bra regler och lagstiftning inom området icke-bindande bestämmelser (soft law), och att sådan lagstiftning erbjuder incitament till företag som följer principerna för företagens sociala ansvar, samtidigt som den ger företag som ännu inte anslutit sig till dessa principer nödvändig tid att anpassa sig.

Att integrera företagens sociala ansvar med EU:s politik och program

44. Europaparlamentet välkomnar de upprepade åtagandena i meddelandet om att kommissionen skall stödja och främja företagens sociala ansvarstagande inom alla sina verksamhetsområden och efterlyser en omfattande insats för att omvandla dessa åtaganden till konkret handling på alla plan.

45. Europaparlamentet anser att debatten om företagens sociala ansvar inte får särskiljas från frågorna om företagens ansvarsskyldighet. Dessutom bör man se till frågorna om de sociala och miljömässiga konsekvenserna av företagens verksamhet, förbindelserna med intressenterna, skyddet för minoritetsaktieägarnas rättigheter och företagsstyrelsernas skyldigheter i fråga om detta till fullo införlivas i kommissionens handlingsplan om företagsstyrning. Parlamentet framhåller att frågorna bör tas med i debatten om företagens sociala ansvar och uppmanar kommissionen att undersöka dessa aspekter och anta konkreta förslag för att åtgärda dem.

46. Europaparlamentet välkomnar direkt finansiellt stöd som beviljas av kommissionen till initiativ i fråga om företagens sociala ansvar, i synnerhet för att uppmuntra innovationer, möjliggöra intressenternas delaktighet och bistå potentiella grupper av offer för påstådd försumlighet, också i sådana fall där försumlighet från företagens sida lett till att anställda mist livet. Parlamentet uppmanar kommissionen att framför allt ta fram mekanismer för att se till att samhällsgrupper som påverkats negativt av europeiska företag ges möjlighet att utan svårighet få sin sak prövad inför opartisk domstol. Parlamentet understryker vikten av EU:s budgetpost B34000 för pilotprojekt, exempelvis projekt som har med arbetstagarnas samhällsengagemang att göra. Parlamentet understryker vidare vikten av särskilda anslag för att stödja företagens sociala ansvar inom ramen för kommissionens program för konkurrenskraft och innovation. Dessutom understryker parlamentet vikten av att 3 procent av samhällsforskningen och den humanistiska forskningen enligt det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling ägnas åt frågor som rör företagen i samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra åtskilligt mera för att genom sina program för externt bistånd stödja det sociala ansvaret bland EU-företag med verksamhet i tredjeländer.

47. Europaparlamentet välkomnar åtagandet om att göra utbildningen till ett av de åtta prioriterade områdena. Parlamentet efterlyser en djupare integrering av företagens sociala ansvar i programmet Sokrates och förespråkar att vittomspännande material om företagens sociala ansvar tillhandahålls vid det kommande European Teaching Resource Centre samt att det inrättas en europeisk on-linekatalog över handelshögskolor och universitet som erbjuder kurser om företagens sociala ansvar och hållbar utveckling.

48. Europaparlamentet uppmuntrar initiativ på EU-nivå och medlemsstatsnivå till förmån för bättre undervisning om ansvarsmedveten företagsledning och produktion vid handelshögskolorna i Europa.

49. Europaparlamentet påpekar att företagens sociala ansvar och miljöansvar i lika hög grad är en fråga för offentliga myndigheter och frivilligorganisationer som för näringslivet och uppmanar kommissionen att infria sin utfästelse om att årligen offentliggöra en rapport om vilken inverkan dess egen direkta verksamhet har i socialt och miljömässigt hänseende, samt att utveckla en politik för att uppmuntra personalen vid EU:s institutioner att påta sig ett frivilligt samhällsengagemang.

50. Europaparlamentet anser att företag inom ramen för sitt sociala ansvarstagande skulle kunna sponsra kulturella och bildande evenemang som skulle kunna tillföra ett mervärde till EU:s politik på området för kultur och livslångt lärande.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre integrera företagens sociala ansvar med sin handelspolitik och därvid se till att Världshandelsorganisationens regler följs och att inga omotiverade handelshinder skapas, genom att sträva efter att införa bestämmelser i de bindande artiklarna i samtliga bilaterala, regionala och multilaterala avtal i enlighet med internationellt fastställda normer för företagens sociala ansvar, såsom OECD:s riktlinjer, ILO:s trepartsdeklaration och Rioprinciperna, samt förbehålla sig lagstiftningsbefogenheter i fråga om mänskliga rättigheter, socialt ansvar och miljöansvar. Parlamentet välkomnar stödet för dessa mål i meddelandet om rimliga arbetsvillkor. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionens delegationer i tredjeländer att inom ramen för kommissionens befogenheter främja OECD:s riktlinjer för multinationella företag och fungera som en kontaktpunkt i förhållande till dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra de nationella kontaktpunkternas funktion, framför allt i fråga om handläggningen av rapporter om enskilda fall där europeiska företag och leverantörskedjor i sin verksamhet påstås ha gjort sig skyldiga till överträdelser.

52. Europaparlamentet noterar det bidrag som den internationella rörelsen för rättvis handel givit genom att i sextio års tid gå i bräschen för rättvis handel och bevisa att sådan handel är livsduglig och hållbar utmed hela leveranskedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de erfarenheter som gjorts av rättvis handel och systematiskt utreda hur dessa erfarenheter kan användas i anslutning till företagens sociala ansvar.

53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-baserade multinationella företag med produktionsanläggningar i länder utanför EU, i synnerhet företag som deltar i det utvidgade systemet för allmänna tullförmåner (”GSP +”), rättar sig efter ILO:s grundläggande normer, befintliga sociala och miljömässiga bestämmelser samt internationella avtal, för att på så sätt bidra till en världsomfattande balans mellan ekonomisk tillväxt och högre sociala krav och miljökrav.

54. Europaparlamentet välkomnar det samförstånd som beskrivs i ”Dokument om europeiskt samförstånd”, i fråga om att stödja och prioritera företagens sociala ansvar. Parlamentet uppmanar kommissionens generaldirektorat för utvecklingsfrågor att spela en aktiv roll i debatten, att undersöka vilka arbetsförhållanden som råder och på vilka villkor naturtillgångarna utnyttjas i utvecklingsländerna, att samarbeta med såväl lokala företag som EU-företagens filialer i dessa länder samt underleverantörer och deras intressenter, att ta itu med överträdelser och försumlighet i leverantörskedjorna samt att bekämpa fattigdomen och skapa en rättvist fördelad tillväxt.

55. Europaparlamentet föreslår att kommissionen inriktar sig på att göra små och medelstora företag socialt ansvarstagande, genom att samarbeta med olika mellanhänder som erbjuder ett specifikt stöd för att kooperativ och företag i den sociala ekonomin skall kunna delta via sina specialistförbund. Parlamentet föreslår vidare att kommissionen använder euroinfocenters nätverk för att direkt främja initiativ på området för företagens sociala ansvarstagande och att den överväger att utse ett ombud för företagens sociala ansvar på samma sätt som GD Företag utsåg sin småföretagsrepresentant.

56. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att genomföra en grundlig studie på EU-nivå om hur små och medelstora företag på olika sätt kan bli socialt ansvarstagande samt hur de små och medelstora företagen kan bli motiverade att frivilligt och enskilt bli socialt ansvarstagande, och att dra lärdom av erfarenheterna och bästa praxis på detta område.

57. Europaparlamentet välkomnar åtagandet i meddelandet att förstärka de anställdas och deras fackföreningars deltagande i arbetet för att öka företagens sociala ansvarstagande och upprepar sin uppmaning till kommissionen och arbetsmarknadens parter att bygga vidare på det framgångsrika framförhandlandet av hittills 50 internationella ramavtal och 30 europeiska ramavtal som främst handlar om grundläggande arbetsrättsliga normer för enskilda företag eller branscher som ett sätt att utveckla ett företagsansvar i Europa och i världen. Parlamentet hänvisar till europeiska företagsråd som är särskilt lämpade för att främja företagens sociala ansvar och grundläggande arbetstagarrättigheter i multinationella bolag.

58. Europaparlamentet framhåller den roll som arbetsmarknadens parter spelar för att främja kvinnors sysselsättning och bekämpa diskriminering. Parlamentet uppmanar dessa att inom ramen för företagens sociala ansvar ta initiativ som kan bidra till att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser, företagsråd och bland deltagarna i den sociala dialogen.

59. Europaparlamentet rekommenderar att framtida forskning om företagens sociala ansvar skall sträcka sig längre än enbart till det enskilda företagets sociala ansvar och istället inrikta sig på sambandet mellan konkurrenskraft och hållbar utveckling på makronivå (EU och medlemsstaterna), på mellanliggande nivå (näringsgrenar och leverantörskedjor) och på mikronivå (små och medelstora företag), liksom förhållandet mellan dem, samt på konsekvenserna av befintliga initiativ på området och möjliga överträdelser av principerna för företagens sociala ansvarstagande. Parlamentet stöder den ledande roll som European Academy of Business in Society spelat i detta sammanhang och uppmanar kommissionen att publicera en officiell ”Årsrapport om företagens sociala ansvar” som skall sammanställas i samarbete med oberoende experter och forskare och innehålla aktuell information, beskriva nya trender och ge rekommendationer rörande framtida åtgärder.

EU:s bidrag till ett socialt ansvarstagande från företagens sida på global nivå

60. Europaparlamentet anser att politiken för ett ökat socialt ansvarstagande från företagens sida har bäst möjligheter att påverka företagens globala leverantörskedjor, möjliggöra ansvarsfulla företagsinvesteringar vilka bidrar till att bekämpa fattigdomen i utvecklingsländerna, främja rimliga arbetsförhållanden, stödja principerna om rättvis handel och goda styrelseformer och minska antalet brott mot internationella normer, inbegripet arbetsnormer, inom företag i de länder där det inte finns bestämmelser på dessa områden, eller där bestämmelserna är otillräckliga.

61. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda särskild forskning om dessa effekter och att lägga fram förslag som skall få företagen att öka sina ansvarsfulla investeringar och sitt ansvar.

62. Europaparlamentet erkänner att ett antal internationella initiativ som rör företagens sociala ansvar har slagit djupare rötter och nått en ny mogenhetsgrad. Bland dem märks riktlinjerna ”G3” som nyligen offentliggjordes av Global Reporting Initiative. Dessutom har 200 företag uteslutits från medlemskapet i FN:s Global Compact och det har utsetts en särskild representant för FN:s generalsekreterare för företag och mänskliga rättigheter.

63. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i bräschen för de världsomfattande yrkandena på en reform av bolagslagstiftningen, eftersom detta är en grundläggande förutsättning för att flera företag på allvar skall axla sitt sociala ansvar.

64. Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att kommissionen inte har prioriterat främjandet av globala initiativ högre i sitt meddelande och uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna och intressenterna för att både utveckla en strategisk vision och bidra till utvecklandet av initiativ för företagens sociala ansvarstagande på global nivå samt bemöda sig ytterligare för att avsevärt öka deltagandet i sådana initiativ från EU-företagens sida.

65. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja och främja efterlevnaden av ILO:s grundläggande normer, som utgör en del av företagens sociala ansvar oavsett var verksamheten bedrivs.

66. Europaparlamentet anser att den internationella dimensionen av företagens sociala ansvar bör stimulera till att det fastställs riktlinjer som främjar utarbetandet av strategier på detta område världen över.

67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med andra berörda partner organisera ett omfattande internationellt initiativ 2007 för att uppmärksamma femårsdagen av det åtagande att genomföra mellanstatliga initiativ i fråga om företagens ansvarsskyldighet som gjordes vid världstoppmötet för hållbar utveckling.

68. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på 1990-talets framgångar med den transatlantiska företagsdialogen om företagens sociala ansvar, genom att organisera ett likartat förfarande mellan EU och Japan.

69. Europaparlamentet uppmuntrar till fortsatt utveckling av internationella initiativ till förmån för full insyn i inkomsterna från europeiska företags verksamhet i tredjeländer samt till fortsatt full respekt för de mänskliga rättigheterna i samband med företagens verksamhet i konfliktområden samt till avståndstagande från lobbyverksamhet, bland annat i form av ”värdlandsavtal” som utarbetas av företagen för att de skall kunna urholka eller smita undan lagstiftningens krav i sådana länder.

70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till att stödja och stärka OECD:s riktlinjer, framför allt genom att undersöka hur effektiva de nationella kontaktpunkterna i Europa är, samt vilken roll de spelar som medlare mellan intressenterna i samband med konfliktlösningar. Parlamentet efterlyser en modell för europeiska kontaktpunkter med bästa praxis i fråga om institutionell uppbyggnad, synlighet, åtkomlighet för alla intressenter och handläggning av klagomål, och efterlyser att definitionen av begreppet investering skall ges en vidsträckt tolkning vid tillämpningen av OECD:s riktlinjer, för att på så sätt garantera att frågor som berör leverantörskedjorna skall tas upp i genomförandeförfarandena.

71. Europaparlamentet begär att man stöder Global Reporting Initiative genom att bjuda in ledande EU-företag att delta i nya sektorsomfattande satsningar inom exempelvis byggnadsbranschen, kemisektorn och jordbruket. Parlamentet begär också att man främjar forskningen om små och medelstora företags deltagande, möjliggör uppsökande verksamhet framför allt i de central- och östeuropeiska länderna samt utvecklar hållbarhetsindex i anslutning till fondbörser på utvecklingsmarknaderna.

72. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att framtida samarbetsavtal med utvecklingsländer innehåller kapitel om forskning, övervakning och hjälp med att övervinna sociala, humanitära och miljömässiga problem i verksamhet som EU-baserade företag och deras leverantörskedjor bedriver i tredjeländer.

73. Europaparlamentet välkomnar principiellt Internationella standardiseringsorganisationens planer på att skapa en norm för socialt ansvarstagande. Parlamentet uppmanar de europeiska företrädarna att se till att resultatet överensstämmer med de internationella standarderna och avtalen, och att resultatet innebär en möjlighet att utveckla parallella metoder för bedömning och certifiering från utomståendes sida.

°

° °

74. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och alla de institutioner och organisationer som finns omnämnda i den.

(1)

Internet: www.globalreporting.org

(2)

EGT C 104, 14.4.1999, s. 180.

(3)

EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(4)

EGT L 114, 24.4.2001, s. 1.

(5)

EGT C 86, 10.4.2002, s. 3.

(6)

EUT C 187 E, 7.8.2003, s. 180.

(7)

EUT C 67 E, 17.3.2004, s. 73.

(8)

EGT L 156, 13.6.2001, s. 33.

(9)

EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 598.

(10)

EUT C 39, 18.2.2003, s. 3.

(11)

EUT L 178, 17.7.2003, s. 16.

(12)

EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.

(13)

EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

(14)

EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 84.

(15)

Antagna texter, 6.7.2006, P6_TA(2006)0320.

(16)

EGT L 39, 14.2.1976, s. 40. Direktivet ändrat genom direktiv 2002/73/EG (EGT L 269, 5.10.2002, s. 15).


MOTIVERING

Socialt ansvarstagande innebär att företagen tar ett mer direkt ansvar för de sociala och miljömässiga konsekvenserna av sin verksamhet, blir mer öppet ansvarsskyldiga inte bara gentemot arbetstagarna och deras organisationer utan också gentemot intressenter i vidare mening, däribland investerare, konsumenter, lokala samhällen, miljögrupper och andra intressegrupper.

Tanken på ett socialt ansvar för företagen kan betraktas som ett svar på de skandaler som har förekommit under de senaste två decennierna, med många amerikanska företag inblandade, och som ett direkt svar som kommer inifrån näringslivet och från andra håll och handlar om ett direkt engagemang när det gäller att ta itu med utmaningar som klimatförändringar, social utslagning och fattigdom i världen, vilka har blivit allt viktigare i tider av ekonomisk globalisering.

Det här är det tredje parlamentsbetänkandet och den tredje resolutionen som jag som föredragande har sammanställt i det här ämnet sedan 1999. Jag har träffat oräkneliga deltagare i ”rörelsen” för företagens sociala ansvar och slagits av hur dessa – i bästa fall – med iver och entusiasm vill ta itu med den nya tidens utmaningar, skapa en ny företagsvision i samhället, är redo att ta risker när det gäller att upprätta nya förbindelser som sträcker sig bortom de traditionella gränserna, och vill spela en avgörande roll i en komplicerad och svår värld. Det finns en del anhängare och kritiker som i huvudsak betraktar företagens sociala ansvar som ett PR-verktyg för att komma undan eller lägga hinder i vägen för företagens ansvar för sociala problem och miljöproblem. Dessutom finns det många i näringslivet som tar sitt sociala ansvar men som inte kan relatera till den jargong och de instrument som har förknippats med något som har blivit en egen industri. Icke desto mindre har det visat sig att socialt ansvarstagande från företagens sida inte är någon modefluga, och både företagsledare och politiska ledare medger att vi har ett eget ansvar för att driva på.

EU:s svar på debatten om företagens sociala ansvar uppstod utifrån kommissionens uppmaning till företagen i mitten av 1990-talet att bidra till att bekämpa social utslagning, Europaparlamentets resolution från 1999 med krav på en bindande uppförandekod som skulle styra EU-företagens efterlevnad av regler i fråga om miljö, arbetsmarknad och mänskliga rättigheter i hela världen, tillsammans med EU:s statschefers krav från 2000, på att företagen skulle ta sitt sociala ansvar som en del av Lissabonmålen.

Kommissionens grön- och vitböcker om företagens sociala ansvar från början av 2000-talet satte upp företagens sociala ansvar på EU-institutionernas agenda, och i och med att ett europeiskt flerpartsforum upprättades kunde en verklig debatt föras mellan intressenterna, även om denna ofta hindrades av traditionella antaganden och arbetsmarknadens parters sätt att arbeta på EU-nivå. De här processerna lyckades främja en debatt om företagens sociala ansvar i hela EU, men misslyckades till stor del med att ta itu med vad EU själv kunde göra för att skapa ”mervärde” i debatten, eller vidta konkreta åtgärder för att främja ansvarsfullt företagande.

Därpå försenades publiceringen av kommissionens svar i flera omgångar under två års tid, eftersom man var ovillig att ta itu med den grundläggande polariseringen mellan de i företagen och bland andra intressenter som vill att företagens sociala ansvar skall omfattas av krav på öppenhet som fastställs genom externa kontroller och/eller lagstiftning med en uttrycklig roll för intressenterna, och de som vill se företagens sociala ansvar uteslutande som en företagsstyrd övning som bör genomföras utan ingripande från politikerna, vid sidan av anföranden, presskonferenser och prisutdelningsceremonier.

Till slut beslutade kommissionen sig för att dra sig ur debatten och sammanställde ett meddelande i vilket den ger ett kraftfullt stöd till anti-regleringslinjen. Kommissionsledamöterna höll en rad privata möten med utvalda företagsrepresentanter för att förhandla om meddelandetexten och beskrev den sedan som ”överenskommen” med företagen. Däremot träffade man inte berörda icke-statliga organisationer personligen för att diskutera dess innehåll förrän efter publiceringen. Kommissionens ledande tjänsteman med ansvar för företagens sociala ansvar tycks ha förflyttats, kanske för att bana väg för detta nya ”samförstånd”. I en utläckt promemoria från Europeiska samarbetsorganisationen för nationella arbetsgivarföreningar och industriförbund (Unice) beskrevs meddelandet som en ”stor framgång” eftersom ”eftergifter för andra intressenter ... inte kommer att få någon reell inverkan”. Detta har ökat tvivlet på det uppriktiga i en ändring i sista minuten för att sammankalla flerpartsforumet om företagens sociala ansvar igen, och antyder att kommissionen kan ha tillåtit alltför mycket företagslobbying i strid med sitt eget öppenhetsinitiativ från november 2005.

Därför måste Europaparlamentet fatta några strategiska beslut när det fastställer sitt svar på meddelandet.

Även om det skulle vara lätt att fördöma hela processen skulle detta förmodligen leda till att EU drar sig ur debatten om företagens sociala ansvar helt, så hur kan vi få den att fungera?

För det första måste alliansen för företagens sociala ansvar själv ha det minimum av organisation och öppenhet som de företag som ingår i den själva förväntar sig i sin affärsverksamhet. Lärdomar bör också dras av de procedurmässiga svårigheter som fanns i flerpartsforumet, och forumet bör kunna forska och föra en dialog om regelverk för att ”avpolarisera” debatten mellan dem som är för och emot frivillighet.

Kommissionen bör bli en fullvärdig deltagare i båda diskussionerna och alla aktörer bör inrikta sig på rekommendationer till specifika åtgärder inom ramen för EU:s politik och program för att genomföra olika aspekter av företagens sociala ansvar.

Tillfället att understödja obligatoriska krav på lobbyister för företag och andra i EU:s beslutsfattande bör utnyttjas, för att visa att parlamentet vill ha en välavvägd och tydlig debatt som är öppen för alla.

Europaparlamentet bör inte tillbakavisa kommissionens inriktning på sambandet mellan konkurrenskraft och företagens sociala ansvar, delvis eftersom det ger ny politisk synlighet, och delvis eftersom kommissionen genom att följa en icke-regleringslinje verkligen har tonat ned den ”värdeskapande” inställning till företagens sociala ansvar som drivs på av de affärsmässiga möjligheterna att utveckla nya socialt och miljömässigt nyskapande produkter och processer i EU-företagen.

Parlamentet måste emellertid inse att det finns företag som har konkurrenter som strävar efter att anta mindre rigorösa standarder för sitt sociala ansvar, små företag som får många och motstridiga krav från de företag som de levererar till, investerare och konsumenter som tycker att den information som de skall använda för att fatta etiska beslut är förvirrad och osäker, vilket innebär att vi bör tillbakavisa den låt gå-mentalitet i fråga om företagens sociala ansvar som kommissionen har antagit och återgå till det konvergenslinje som den tidigare förespråkade. Genom att stödja en huvudsakligen frivillig linje, ”välja ut vinnare” bland initiativ för socialt företagsansvar (om än inte enskilda företag), och tillbakavisa tanken om att ”en storlek passar alla” kan vi anta en strategi som bättre passar in i dagens debatt, men som ändå har ett starkt stöd i näringslivet.

För att ”avpolarisera” vår egen debatt angående synsättet på tvång eller frivillighet bör Europaparlamentet begränsa sig till att upprepa sina ståndpunkter från 2002 och 2003 om en enda ny lagstiftning för integrerad rapportering om sociala, miljömässiga och ekonomiska frågor från företagen – åtminstone för de större företagen. Varken mer eller mindre. Det är det mest ”lämpliga regelverket” som bara fordrar öppenhet, så att frivilliga, marknadsbaserade svar möjliggörs för företagens potentiella nyrekryteringar, investerare och konsumenter.

Snarare än att förespråka mer ny lagstiftning vid sidan av denna kan parlamentet bidra till EU:s främjande av företagens sociala ansvar genom att använda befintlig lagstiftning, politik och program inom EU. Dessa strävanden märks också i meddelandet, men parlamentet kan bidra med att utforma en del av de detaljer som kommissionen väljer att undvika.

Företagen uppmanas verkligen att ta itu med sociala och miljömässiga konsekvenser inom ramen för företagsöversynen som en del av tre separata regelverk om företagsstyrning i EU. Vi bör kräva ökade insatser för att öka kunskapen om dessa bestämmelser, stödja ett effektivt införlivande i hela EU och samråda i frågor av ”materiell karaktär” och andra sätt att förstärka dessa bestämmelser i framtiden. Det bör inte finnas någon konstgjord klyfta mellan företagens sociala ansvar och frågor om företagens ansvarsskyldighet och styrelsesätt.

Viktiga och uppriktiga initiativ på EU-nivå är på väg för att främja företagens sociala ansvar med full hänsyn till internationellt överenskomna standarder och flerpartslinjen, och dessa bör stödjas. Det resolutionsförslag som parlamentet rekommenderas att anta kommer efter ingående diskussioner med CSR Europa, Eurosif och European Academy of Business in Society med flera.

Kommissionen uppmanas att både öka kunskapen och direkt tillämpa den befintliga politiken på vilseledande reklam, det utländska direktansvaret och offentlig upphandling, inklusive att inrätta ett allianslaboratorium, för att sända ut ett kraftfullt budskap till förmån för ansvarsfullt företagande. Detta ligger helt i linje med rekommendation 7 från flerpartsforumet, som företagsrepresentanterna stödde till fullo, att stödja en ”rättslig ram ... för att de företag som vill gå längre med sitt sociala ansvar skall kunna utnyttja detta på marknaden, både i EU och globalt”.

När det gäller institutionella svar förespråkar man tillsättande av en EU-ombudsman för företagens sociala ansvar och en ”årsrapport om företagens sociala ansvar”, men parlamentet rekommenderas att akta sig för ”snabblösningen” att skapa en europeisk social beteckning som kan drabbas av trovärdighetsproblem och att i stället öka samarbetet och samverkan mellan befintliga beteckningar – ett annat exempel på konvergens.

Slutligen vill jag föreslå ett sätt att omvandla en debatt om företagens sociala ansvar i EU som alltför ofta har kännetecknats av oenighet, fördröjningar och misstänksamhet till den ivriga, entusiastiska och engagerade debatt som jag beskrev i inledningen.

Europaparlamentet kan försöka att i mycket större utsträckning leda in debatten på globala strategier för företagens sociala ansvarstagande. Företagen trivs mycket bättre med denna strategi, för att mildra farhågorna för att EU:s åtgärder skall medföra att de förfördelas i förhållande till sina internationella konkurrenter. Arbetstagarorganisationerna förhandlar i ökande omfattning fram globala internationella ramavtal med tanke på att EU-företagen arbetar på globala marknader. Aktivisterna inser att de värsta exemplen på brott mot regler i fråga om miljö, arbetsmarknad och mänskliga rättigheter finns längre ner i den globala leverantörskedjan med ”nordliga” företag som verkar på ”sydliga” marknader i utvecklingsländerna, och att målet i slutänden måste vara en bindande internationell konvention om företagens ansvarsskyldighet – vilket hävdades vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg.

Kommissionen bör inse att en sådan strategi inte kan innebära att man avstår ifrån att vidta åtgärder på EU-nivå, utan faktiskt utgör en större utmaning när det gäller att påverka den politiska opinionen i medlemsstaterna att stödja ett beslutsamt agerande på internationell nivå. De tyska, portugisiska och franska ordförandeskapen för EU som kommer under de närmaste två åren är alla entusiastiska när det gäller att vidta åtgärder på det här området, och parlamentet bör föreslå att Europa ”leder” den internationella debatten genom att sammankalla en internationell konferens som skall se över och driva på åtagandet om ”mellanstatliga initiativ för företagens ansvarsskyldighet” från Johannesburg för att uppmärksamma femårsdagen av detta. Jag föreslår också en bilateral dialog mellan EU och Japan på det här området.

En sådan linje innebär också ett gemensamt arbete för att integrera företagens sociala ansvar med EU:s utvecklings- och handelspolitik, inklusive att realisera OECD:s riktlinjer för multinationella företag fullt ut – vilket har utlovats men aldrig genomförts.

När FN:s särskilde representant för företagande och mänskliga rättigheter öppet överväger att införa ett regelverk som svar på debatten om företagens sociala ansvar, när det framstående Global Reporting Initiative som härrör ur FN:s miljöprogram öppet söker samverkan mellan verktyg för företagens sociala ansvar och företagande, när 200 företag har utestängts från FN:s Global Compact-initiativ eftersom de inte uppfyllde kraven, kommer kommissionen också att upptäcka att dess låt gå-mentalitet i meddelandet både är föråldrad och omodern.

Men om Europaparlamentet kan lyckas med att utforma en resolution som bidrar till att göra mekanismerna för en dialog om företagens sociala ansvar inom EU effektiva och tydliga, uppmana kommissionen att stå för vad den säger genom konkreta åtgärder som tydligt visar ”mervärdet” med en EU-linje inom ramen för befintlig politik och program och som samtidigt hindrar Europa från att hamna på efterkälken i den internationella debatten om företagens sociala ansvar och ingjuter något av visionerna och andan i den globala rörelsen för socialt ansvarstagande företag i våra egna diskussioner – då kan EU–debatten om företagens sociala ansvar hamna på rätt spår igen.


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, FORSKNING OCH ENERGI (29.11.2006)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap

(2006/2133(INI))

Föredragande: Gunnar Hökmark

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar den funktion som företagens sociala ansvarstagande fyller när det gäller att bidra till hållbar utveckling och Lissabonstrategin i frågor som ett mer rationellt utnyttjande av naturtillgångar, bättre innovationsresultat, fattigdomsminskning och större respekt för mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att inrätta ett forum för dialog med olika aktörer mellan och inom medlemsstaterna, som skall främja utbytet av bästa metoder och öka medvetenheten om företagens sociala ansvar på europeisk nivå. Parlamentet betonar emellertid att kommissionen inte får ta initiativ till ytterligare ett överflödigt regelverk med regler som inte redan finns i medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet betonar att företagens deltagande i verksamhet som rör socialt ansvar alltid bör vara frivilligt och utföras med hänsyn till det aktuella utvecklingsläget för marknaden i alla medlemsländer och till företagskulturen i länderna samt med beaktande av de principer som gäller mellan arbetsmarknadens parter och politiska aspekter. Parlamentet påpekar dessutom att denna verksamhet inte kan ersätta den offentliga sektorns verksamhet när sociala åtgärder är nödvändiga. Verksamhet som rör företagens sociala ansvar måste vara oberoende av det regelverk som styr aktörer inom den offentliga sektorn.

4.  Europaparlamentet påpekar att företagens sociala ansvar bör utsträckas till att omfatta nya områden såsom livslångt lärande, arbetsorganisation, lika möjligheter, social integrering, hållbar utveckling och etik, för att utgöra ytterligare ett instrument vid industriell omvandling och omstruktureringar.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar varje enskilt företag att besluta om riktmärken för lösningar som rör socialt ansvarstagande, eftersom parlamentet är övertygat om att verksamhet som rör socialt ansvar som inte härrör från företagen själva utan påtvingas dem utifrån skulle kunna ha negativ effekt på företagens vilja att investera i och driva handel med andra länder, särskilt utvecklingsländerna, och att möjligheterna till ekonomisk utveckling och ansträngningarna för att utrota fattigdomen då skulle minska.

6.  Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är att bygga upp förtroende för, samsyn kring och stöd till internationellt vedertagna principer, såsom OECD:s riktlinjer för multinationella företag, mot bakgrund av att det inte finns något allmänt vedertaget system för att mäta verksamhet som rör företagens sociala ansvarstagande.

7.  Europaparlamentet välkomnar en dialog som uppmuntrar företag att skapa en rimlig balans mellan etiska hänsynstaganden, vinststrävanden och konkurrenskraft. Parlamentet avvisar uppfattningen att insatser för ökade vinster är oförenliga med etiskt handlande och erkänner att öppna och konkurrenskraftiga marknader gynnar välfärd och hållbar utveckling. Parlamentet betonar det etiska och kommersiella ansvaret att alltid respektera grundläggande mänskliga rättigheter och friheter, vilket alla europeiska företag som är verksamma i länder utanför EU bör beakta. Parlamentet påpekar också vilken positiv inverkan europeiska företag kan ha på arbetsförhållandena lokalt och på miljön, samt hur viktigt det är att sakkunskap och teknik överförs, som en följd av utländska investeringar och utländska företags verksamhet i värdländerna. Parlamentet betonar även att företag som är arbetsgivare eller har intressen i tredje länder har ansvar för att aldrig dra fördel av det rådande förtrycket av medborgarna i landet. Parlamentet delar åsikten att konsumenterna spelar en viktig roll inom ekonomin.

8.  Europaparlamentet anser att den internationella dimensionen av företagens sociala ansvarstagande bör stimulera till att det utarbetas riktlinjer som främjar denna policy världen över.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap

Referensnummer

2006/2133(INI)

Ansvarigt utskott

EMPL

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

ITRE
15.6.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Gunnar Hökmark
20.6.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

10.10.2006

28.11.2006

 

 

 

Antagande

28.11.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

27

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Březina, Jerzy Buzek, Pilar del Castillo Vera, Giles Chichester, Den Dover, Adam Gierek, Norbert Glante, Umberto Guidoni, Fiona Hall, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Eugenijus Maldeikis, Reino Paasilinna, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Teresa Riera Madurell, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Catherine Trautmann, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras, Dominique Vlasto

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pilar Ayuso, Gunnar Hökmark, Lambert van Nistelrooij

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 


YTTRANDE från UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN (27.11.2006)

till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

över företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap

(2006/2133(INI))

Föredragande: Marie Panayotopoulos-Cassiotou

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja och främja efterlevnaden av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande normer, som är en del av företagens sociala ansvar oavsett var verksamheten bedrivs.

2.   Europaparlamentet erinrar om vikten av att stärka en entreprenörsanda som kännetecknas av samhälleligt, socialt och miljömässigt ansvarstagande för att millennieutvecklingsmålen skall kunna uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och aktivt ta till vara kvinnors potential på området, men anser att socialt ansvarstagande företag måste respektera alla arbetstagarnas rättigheter.

3.   Europaparlamentet erinrar om företagens grundläggande roll för förverkligandet av unionens grundläggande värderingar. Parlamentet uppmanar företagen att tillämpa lämpliga, icke-diskriminerande anställningsförfaranden för att, i enlighet med nationell och europeisk lagstiftning, främja sysselsättning för kvinnor (genom att höja förvärvsfrekvensen bland kvinnor till minst 60 procent i enlighet med Lissabonmålen) och för missgynnade personer, inbegripet funktionshindrade. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att lyfta fram exempel på goda metoder som tillämpas ute på företagen i detta avseende, främst genom att dela ut priser och andra utmärkelser.

4.   Europaparlamentet efterlyser en ansvarsfull rekryteringspolitik för diskriminerade och socialt missgynnade grupper liksom för människor vars arbetsförmåga är nedsatt på grund av funktionshinder.

5.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att verka för att alla europeiska företag som är verksamma såväl i som utanför EU skall ta ett större socialt ansvar. Parlamentet ber kommissionen att inom ramen för arbetet i den nya alliansen för företagens sociala ansvar överväga att ta fram en uppförandekod som skulle kunna undertecknas av europeiska företag.

6.   Europaparlamentet betonar att socialt ansvarsfulla företag i hög grad bidrar till att undanröja de orättvisor som drabbar i synnerhet kvinnor och missgynnade personer, bland annat funktionshindrade, på arbetsmarknaden, framför allt när det gäller tillgång till anställning, sociala tjänster, utbildning, karriärutveckling och en rättvis lönepolitik. Parlamentet betonar att företagen bör basera sin anställningspolitik på rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor.

7.   Europaparlamentet erinrar om att ett socialt ansvarsfullt uppträdande innebär att företagen följer medlemsstaternas och gemenskapens lagstiftning för jämställdhet och mot diskriminering inom alla delar av sin verksamhet, även när det gäller omlokalisering.

8.   Europaparlamentet framhåller den roll som arbetsmarknadens parter spelar för att främja kvinnors sysselsättning och bekämpa diskriminering. Parlamentet uppmanar dessa att inom ramen för företagens sociala ansvar ta initiativ som kan bidra till att öka andelen kvinnor i bolagsstyrelser, företagsråd och bland deltagarna i den sociala dialogen.

9.   Europaparlamentet understryker att företagens sociala ansvarstagande bör inbegripa strategier som syftar till att främja en arbetsplats av hög kvalitet, i enlighet med nationell och europeisk lagstiftning, och göra det lättare att förena arbete och familjeliv.

10. Europaparlamentet anser att företag inom ramen för sitt sociala ansvarstagande skulle kunna sponsra kulturella och bildande evenemang som skulle kunna tillföra ett mervärde till EU:s politik på området för kultur och livslångt lärande.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för övervakningen av utvecklingen på området för företagens sociala ansvar, uppmuntra till större kvinnligt deltagande i flerpartsforumet och till utbyte av information och bästa metoder när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män.

12. Europaparlamentet efterlyser en helhetssyn på företagens sociala ansvar, eftersom detta inte är begränsat till själva arbetsförhållandena utan även omfattar andra livsaspekter.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap

Referensnummer

(2006/2133(INI))

Ansvarigt utskott

EMPL

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

FEMM
15.6.2006

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Marie Panayotopoulos-Cassiotou
11.7.2006

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

5.10.2006

23.11.2006

 

 

 

Antagande

23.11.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Hiltrud Breyer, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Zita Gurmai, Esther Herranz García, Lívia Járóka, Pia Elda Locatelli, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Christa Prets, Eva-Britt Svensson, Britta Thomsen

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Anna Hedh, Sophia in 't Veld, Heide Rühle

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap

Förfarandenummer

2006/2133(INI)

Ansvarigt utskott
  Tillstånd: tillkännagivande
i kammaren

EMPL
15.6.2006

Rådgivande utskott
  Tillkännagivande i kammaren

DEVE
15.6.2006

ECON
15.6.2006

ITRE
15.6.2006

IMCO
15.6.2006

JURI
15.6.2006

 

FEMM
15.6.2006

 

 

 

 

Inget yttrande avges
  Beslut

DEVE
11.7.2006

ECON
5.9.2006

IMCO
4.9.2006

JURI
11.9.2006

 

Förstärkt samarbete
  Tillkännagivande i kammaren

 

 

 

 

 

Föredragande
  Utnämning

Richard Howitt
19.4.2006

 

Tidigare föredragande

 

 

Behandling i utskott

13.9.2006

4.10.2006

22.11.2006

18.12.2006

 

Antagande

19.12.2006

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

15

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Andersson, Roselyne Bachelot-Narquin, Emine Bozkurt, Philip Bushill-Matthews, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Proinsias De Rossa, Harald Ettl, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Joel Hasse Ferreira, Roger Helmer, Stephen Hughes, Karin Jöns, Ona Juknevičienė, Sepp Kusstatscher, Jean Lambert, Raymond Langendries, Thomas Mann, Mario Mantovani, Csaba Őry, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Jacek Protasiewicz, José Albino Silva Peneda, Kathy Sinnott, Jean Spautz, Struan Stevenson, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Udo Bullmann, Françoise Castex, Richard Howitt, Jamila Madeira, Claude Moraes, Roberto Musacchio, Elisabeth Schroedter, Patrizia Toia

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Jean-Pierre Audy

Ingivande

20.12.2006

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

Senaste uppdatering: 8 januari 2007Rättsligt meddelande