BETÄNKANDE om framtiden för professionell fotboll i Europa

13.2.2007 - (2006/2130(INI))

Utskottet för kultur och utbildning
Föredragande: Ivo Belet

Errata/AddendaSelectERR01

• ERR01 (PDF - 90 KB)
• ERR01 (DOC - 35 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om framtiden för professionell fotboll i Europa

(2006/2130(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Helsingforsrapporten och Nicedeklarationen om idrottens särart och dess sociala funktion i Europa,

–   med beaktande av artiklarna 16 och III-182 i fördrag om upprättande av en konstitution för Europa (konstitutionsfördraget),

–   med beaktande av det brittiska ordförandeskapets initiativ om den europeiska fotbollen, som resulterade i studien Independent European Sport Review 2006,

–   med beaktande av den rättspraxis som utvecklats av EG-domstolen och förstainstansrätten och genom kommissionens beslut i idrottsrelaterade frågor,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A6‑0036/2007), och av följande skäl:

A. Kommissionen underströk i Helsingforsrapporten att det behövs ett partnerskap mellan fotbollens styrande organ och de offentliga myndigheterna för att man skall uppnå ett gott styre inom fotbollen.

B.  Den europeiska idrotten, i synnerhet fotbollen, är en oskiljaktig del av den europeiska identiteten, kulturen och det europeiska medborgarskapet, och den europeiska fotbollsmodellen, som kännetecknas av öppna tävlingar inom ramen för en pyramidstruktur i vilken åtskilliga hundra tusen amatörklubbar och miljontals frivilliga och spelare utgör grunden för de professionella toppklubbarna, är resultatet av en långvarig demokratisk tradition och ett folkligt stöd i hela samhället.

C. Fotboll har en viktig social och fostrande funktion och är ett effektivt redskap för social integration och multikulturell dialog och kan vara ett sätt att bekämpa diskriminering, intolerans, rasism och våld. Professionella fotbollsklubbar och ligor har även en viktig social och kulturell funktion i sina lokala och nationella gemenskaper.

D. Professionell fotboll har både en ekonomisk och en icke-ekonomisk dimension.

E.  Fotbollens sociala funktion hotas av exploatering av unga idrottsmän, korruption och det faktum att klubbar drivs av rent affärsmässiga skäl, ofta efter att ha köpts upp.

F.  De ekonomiska aspekterna av proffsfotbollen omfattas av gemenskapslagstiftningen, och rättspraxis erkänner idrottens särdrag och den sociala och fostrande funktionen hos fotbollen i Europa.

G. Därmed är det de politiska ledarna och idrottsledarna på nationell och europeisk nivå som måste se till att gemenskapsrättens tillämpning på den professionella fotbollen inte äventyrar fotbollens olika sociala och kulturella funktioner, vilket de bör göra genom att utarbeta en lämplig rättslig ram.

H. Idrotten får allt större betydelse inom EU:s olika politikområden (rörelsefrihet, erkännande av kvalifikationer, konkurrens, hälsopolitik och audiovisuell politik), och i utkastet till konstitutionsfördrag har idrotten blivit en del av EU:s behörighetsområde (artiklarna 16 och III-182). Konstitutionsfördraget har emellertid inte antagits av samtliga medlemsstater, och Nicedeklarationen om idrotten i unionen är inte tillräcklig för att bemöta dagens problem, som sträcker sig bortom den nationella dimensionen och som därför kräver europeiska lösningar.

I.   Den tilltagande professionaliseringen och kommersialiseringen av idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet har kraftigt ökat gemenskapslagstiftningens relevans på detta område, vilket återspeglas i det ökande antal ärenden som tas upp hos EG-domstolen och kommissionen.

–   Därmed har problemet med osäkerheten om rättsläget förvärrats väsentligt, och de berörda sektorerna ser i allt större utsträckning ett tillvägagångssätt som innebär att man gör bedömningar från fall till fall som inadekvat, vilket även framgår av den nyligen offentliggjorda rapport, Independent European Sport Review 2006, som några ministrar med ansvar för idrottsfrågor i EU:s medlemsstater beställt.

–   Till exempel är det oklart om den för ungdomsverksamheten så viktiga Uefa‑bestämmelsen om en minimikvot för egna produkter skulle anses vara förenlig med artikel 12 i fördraget vid en prövning i EG-domstolen.

J.   Problemet med osäkerheten om rättsläget har därmed förvärrats, och sektorn ser i allt större utsträckning ett tillvägagångssätt som innebär att man gör bedömningar från fall till fall som inadekvat.

K. Osäkerheten om rättsläget har fått till följd att det är oklart hur långt autonomin hos självreglerande organ som exempelvis Uefa och nationella förbund sträcker sig och huruvida de i utövandet av sin rätt till självreglering och i utförandet av sin reglerande funktion måste respektera vissa principer inom EU-rätten, som exempelvis fri rörlighet, icke-diskriminering och konkurrensregler.

L.  Osäkerheten om rättsläget är inte bara ett problem i ekonomiskt hänseende utan framför allt vad gäller fotbollens sociala, kulturella och fostrande roll, och minskar samtidigt supportrarnas intresse, idrottens kvalitet och principen om rent spel.

M. I konstitutionsfördraget har idrotten blivit en del av EU:s behörighetsområde (artiklarna 16 och III-182) för att EU skall kunna utveckla idrottens europeiska dimension.

N. Professionell fotboll fungerar inte som en typisk ekonomisk sektor, och professionella fotbollsklubbar kan inte verka under samma marknadsvillkor som andra ekonomiska sektorer eftersom konkurrenterna inom idrotten är beroende av varandra och eftersom det krävs konkurrensjämvikt för att matchresultaten skall bli oförutsägbara. De olika aktörerna inom fotbollen, bland andra supportrar, spelare, klubbar, ligor och förbund, agerar inte som normala konsumenter eller företag.

O. Den europeiska proffsfotbollens framtid hotas av att det ekonomiska välståndet och den idrottsliga makten alltmer koncentreras till ett fåtal.

P.  Den ökade betydelsen av TV-intäkter som en del av klubbarnas totala intäkter undergräver konkurrensjämvikten mellan klubbar från olika länder eftersom sådana intäkter till stor del bestäms av storleken på de nationella sändningsmarknaderna.

Q. Den ökade betydelsen av intäkter genom försäljning av sändningsrättigheter kan rubba konkurrensjämvikten mellan klubbar från olika länder eftersom sådana intäkter i hög grad är beroende av de nationella TV-marknadernas storlek, och den metod med separat försäljning av sändningsrättigheter som tillämpas i vissa ligor strider mot solidaritetsprincipen och hotar att i grunden rubba konkurrensjämvikten.

R.  Under många årtionden har den professionella fotbollen i allt högre grad karakteriserats av en internationell dimension och även påverkats av olika internationella reglerings- och lagstiftningssystem.

S.  Skillnaderna i nationell lagstiftning och licensvillkor i Europa skapar olika ekonomiska och rättsliga villkor, och denna situation hämmar kraftigt en rättvis idrottslig konkurrens mellan olika lag i europeiska ligor och således även mellan olika landslag.

T.  Kvinnors deltagande i idrott i allmänhet är alltjämt mycket mindre än mäns, och kvinnor är underrepresenterade i idrottens beslutsfattande organ. Det förekommer dessutom alltjämt könsdiskriminering i fråga om proffsidrottares löner.

U. Bosmandomen från 1995 har haft positiva effekter på spelarkontrakt och spelarnas rörlighet (även om många anställningsrelaterade och sociala problem återstår att lösa) men har i övrigt på många sätt varit negativ för idrotten, bland annat genom att den ökat de rikaste klubbarnas möjligheter att köpa de bästa spelarna, stärkt kopplingen mellan ekonomisk styrka och sportslig framgång, bidragit till spelarlönernas inflationsspiral, minskat lokalt fostrade spelares möjligheter att ge uttryck för sin talang på toppnivå och minskat solidariteten mellan proffs- och amatöridrotten.

V. Flera former av brottslig verksamhet (uppgjorda matcher, korruption m.m.) är resultatet av skenande utgifter, löneinflation och därpå följande ekonomisk kris för många klubbar.

W. Kommissionen har genom formella beslut bekräftat att kollektiv försäljning av medierättigheter är förenlig med gemenskapens konkurrenslagstiftning.

Allmän bakgrund

1.  Europaparlamentet framhåller sitt engagemang för den europeiska fotbollsmodellen med dess symbiotiska förhållande mellan amatör- och proffsfotboll.

2.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av de nationella sammankopplade pyramidstrukturerna inom den europeiska fotbollen, vilka ger näring åt talanger och konkurrens på gräsrotsnivå eftersom nationella ligor och turneringar även är vägen till europeiska turneringar. Parlamentet anser även att man måste finna en balans mellan fotbollens nationella bas och den europeiska nivån för att möjliggöra ett effektivt samarbete mellan fotbollsligor och förbund.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs gemensamma insatser av fotbollens styrande organ och de nationella myndigheterna på flera nivåer för att motverka vissa negativa tendenser som överkommersialisering och illojal konkurrens och ge proffsfotbollen en positiv framtid med spännande tävlingar, en hög grad av identifikation mellan supportrar och klubb och omfattande tillgång till tävlingarna för allmänheten. Detta bör bland annat ske genom särskilda biljettpriser för ungdomar och familjer, i synnerhet till internationella stormatcher.

4.  Europaparlamentet välkomnar rekommendationerna i studien Independent European Sport Review 2006 och uppmanar medlemsstaterna, fotbollens styrande organ och kommissionen att i den kommande vitboken om idrott arbeta vidare med de insatser som det brittiska ordförandeskapet inledde för att tillgodose behovet av korrigerande åtgärder, genom att ta fasta på principerna och de viktigaste rekommendationerna från denna rapport.

5.  Europaparlamentet uttrycker en önskan om att framtidens proffsfotboll i Europa inte skall behöva avgöras av domstolsbeslut och att det skall skapas större säkerhet om rättsläget.

6.  Europaparlamentet håller med om den grundläggande principen att proffsidrottens ekonomiska aspekter omfattas av EG-fördragets tillämpningsområde, under beaktande av idrottens särart i enlighet med Nicedeklarationen. Parlamentet anser därför att de begränsande effekter som följer av ett idrottsrelaterat beslut och som ger upphov till ekonomiska problem är förenliga med gemenskapslagstiftningen, förutsatt att de är proportionerliga och syftar till att skydda idrottens särart och syfte.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för tillämpningen av denna princip och att inleda samråd med de europeiska fotbollsmyndigheterna för att få till stånd ett formellt ramavtal mellan EU och fotbollens styrande organ.

8.  Trots att EG-fördraget inte medger några särskilda lagstiftningsbefogenheter på idrottsområdet innehåller det ett antal olika instrument som kan sättas in inom ramen för en handlingsplan, exempelvis

–   direktiv från Europaparlamentet och rådet i frågor om licenser för spelare från tredjeländer, skydd av ungdomsspelare och spelaragenternas roll,

–   gruppundantag i samband med olika konkurrensrättsliga aspekter, exempelvis marknadsföringsavtal och bidrag,

–   direktiv från kommissionen, i enlighet med artikel 211 i EG-fördraget, om tillämpningen av konkurrenslagstiftningen, varvid det även bör undersökas i vad mån idrottsorganisationer tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 86 i fördraget,

–   instrumenten inom ramen för den sociala dialogen, i synnerhet i frågor om spelarnas rättigheter,

–   rekommendationer till medlemsstaterna om en utjämning av de nationella skillnaderna (till exempel genom centrala marknadsföringssystem),

–   rambeslut från rådet, till exempel för att bekämpa vissa typer av kriminalitet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med parlamentet, medlemsstaterna, den europeiska och nationella fotbollens styrande organ och andra berörda införa principerna och rekommendationerna från denna resolution i den kommande vitboken och att ta fram en handlingsplan för den europeiska idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet med de frågor som kommissionen skall behandla och de rättsliga instrument (direktiv, riktlinjer, gruppundantag, rekommendationer) som skall användas för att skapa säkerhet om rättsläget och lika villkor.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att föra en strukturerad dialog med fotbollens styrande organ och andra berörda parter för att få bukt med problemet med osäkerhet om rättsläget.

11. Europaparlamentet välkomnar framgångarna och det stora intresset för damfotbollen i Europa och understryker dess allt större sociala betydelse.

Styrelseformer

12. Europaparlamentet uppmanar alla styrande organ inom fotbollen att bättre definiera och samordna sina befogenheter, skyldigheter, roller och beslutsprocesser för att öka demokratin, öppenheten och legitimiteten till gagn för hela fotbollssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa under vilka villkor legitim och adekvat självreglering skall understödjas, under beaktande av nationell lagstiftning och det ekonomiska stöd som betalas till förbund och spelarföreningar för att utveckla och förädla unga fotbollsspelare och främja landslagen.

13. Europaparlamentet uppmanar Uefa att bland de olika intressenter som hörs i beslutsprocessen även involvera representantorganisationer som FIFPro, European Club Forum och EPFL (den europeiska ligaföreningen).

14. Europaparlamentet anser att förbättrade styrelseformer som leder till en mer samordnad självreglering på nationell och europeisk nivå kommer att minska tendensen att vända sig till kommissionen och EG-domstolen.

15. Europaparlamentet anser att idrottens styrande organ visserligen kan ha en fullt legitim önskan att försvara sina idrottsrättsliga förfaranden men att en hänvändelse till civila domstolar, även om den är obefogad i just det aktuella fallet, inte kan bestraffas genom disciplinära bestämmelser. Parlamentet fördömer i detta sammanhang de godtyckliga besluten från Fifa.

16. Europaparlamentet uppmanar med kraft Fifa att i samarbete med kommissionen och de nationella styrande organen se över sina stadgor för att skapa balans mellan å ena sidan alla idrottsaktörers legitima rätt att vända sig till civila domstolar och å andra sidan kravet på välfungerande tävlingar.

17. Europaparlamentet vidhåller att proportionalitetsprincipen är av central betydelse för alla styrande organ inom fotbollen när de utövar sina självregleringsbefogenheter och uppmanar kommissionen att se till att denna princip tillämpas i idrottsrelaterade rättsmål.

18. Europaparlamentet uppmanar Fifa att förbättra sin interna demokrati och insynen i sina strukturer.

19. Europaparlamentet anser att Charleroimålet, som för närvarande är under behandling i EG‑domstolen, allvarligt kan komma att undergräva möjligheten för små och medelstora nationella fotbollsförbund att delta i internationella turneringar och hota de mycket viktiga investeringar som de nationella förbunden gjort i fotbollen på gräsrotsnivå. Därför anser parlamentet att klubbarna bör släppa ifrån sig sina spelare för landslagsspel utan rätt till ersättning. Parlamentet uppmuntrar Uefa och Fifa att tillsammans med de europeiska klubbarna enas om att införa ett system med kollektiva försäkringar.

20. Europaparlamentet stöder Uefas system med klubblicenser, som syftar till att skapa rättvisa villkor mellan klubbarna och bidra till deras ekonomiska stabilitet, och uppmanar Uefa att ytterligare utveckla detta licenssystem för att trygga den ekonomiska insynen och ett gott styre.

21. Europaparlamentet rekommenderar att det inrättas ett oberoende tillsynsorgan med huvuduppgift att övervaka de europeiska klubbarnas ekonomiska och kommersiella verksamhet och se till att de tillämpar kriterierna för ekonomisk insyn och ett gott styre. Detta organ bör redogöra för sin verksamhet genom att offentliggöra en årlig rapport.

22. Europaparlamentet rekommenderar att de politiska myndigheterna och idrottsmyndigheterna på nationell och europeisk nivå tar krafttag för att förbättra insynen och ledningen inom den europeiska proffsfotbollen.

23. Europaparlamentet stöder insatser som syftar till att skydda fotbollens integritet genom att omöjliggöra intressekonflikter bland aktörer med starka intressen i klubbar eller styrande organ.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att införa en europeisk rättslig status för idrottsbolag för att beakta de stora fotbollsklubbarnas ekonomiska verksamhet och samtidigt bevara deras idrottsliga särdrag. Med denna status skulle det vara möjligt att införa regler för kontroll av dessa bolags ekonomiska och finansiella verksamhet.

25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och fotbollens styrande organ att aktivt främja fotbollssupportrarnas sociala och demokratiska roll, exempelvis genom att se till att supportrar involveras i ägandet och ledningen av klubbarna eller genom att utse en fotbollsombudsman.

26. Europaparlamentet anser att professionella fotbollsspelare och deras fackrepresentanter bör göras mer delaktiga i fotbollens ledning genom en bättre social dialog.

Kampen mot brottslig verksamhet

27. Europaparlamentet stöder insatserna från de styrande europeiska och nationella fotbollsorganen för att förbättra insynen i klubbarnas ägarstrukturer och uppmanar rådet att ta fram och anta åtgärder för att bekämpa den brottsliga verksamhet som hemsöker proffsfotbollen, exempelvis penningtvätt, olaglig vadhållning, dopning, uppgjorda matcher och tvångsprostitution i anslutning till stora fotbollsevenemang.

28. Europaparlamentet betonar vikten av att aktörerna inom fotbollssektorn fullt ut respekterar befintlig lagstiftning om insyn och penningtvätt.

29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta mekanismer som främjar samarbete mellan klubbarna, ordningsmakten och supporterorganisationerna för att bekämpa våld, huliganism och andra former av brottsligt beteende under fotbollsmatcher.

Fotbollens sociala, kulturella och fostrande roll

30. Europaparlamentet framhåller betydelsen av fostran genom idrott och fotbollens potential att hjälpa socialt utsatta ungdomar att återanpassas och uppmanar medlemsstaterna, de nationella förbunden, ligorna och klubbarna att utbyta bästa praxis på detta område.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även stödja fotbollsklubbars projekt till förmån för social integration.

32. Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till de Uefa-åtgärder som syftar till att uppmuntra utbildning av unga spelare genom att kräva ett minsta antal egna produkter i proffsklubbarnas trupper och genom att begränsa truppernas storlek. Parlamentet anser att dessa stimulansåtgärder är proportionerliga och uppmanar proffsklubbarna att strikt tillämpa denna regel.

33. Europaparlamentet är övertygat om att ytterligare åtgärder krävs för att se till att initiativet med egna produkter inte leder till handel med barn där klubbar erbjuder mycket unga barn (under 16 år) kontrakt.

34. Europaparlamentet framhåller att invandringslagstiftningen alltid måste efterlevas i samband med att unga utländska talanger värvas och uppmanar kommissionen att ta itu med problemet med handel med barn i samband med rådets rambeslut av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel[1] och/eller i samband med genomförandet av rådets direktiv 94/33/EG om skydd av minderåriga i arbetslivet[2]. Parlamentet understryker att de unga spelarna jämte sina klubb- och träningsaktiviteter måste ges en möjlighet att få en allmän och yrkesinriktad utbildning så att de inte blir helt beroende av klubbarna. Parlamentet efterlyser insatser för att förhindra social marginalisering av ungdomar som i slutänden inte blir utvalda.

35. Europaparlamentet understryker utbildningscentras viktiga sociala och fostrande roll och den mycket viktiga funktion de fyller när det gäller klubbars välbefinnande och den framtida utvecklingen av fotbollstalanger. Parlamentet stöder ekonomiska incitament till klubbar med utbildningscentra, förutsatt att sådana incitament är förenliga med föredragets bestämmelser om statligt stöd, och uppmanar kommissionen att beakta denna mycket viktiga roll när den utarbetar riktlinjer för statligt stöd.

36. Europaparlamentet understryker att unga proffsfotbollsspelare måste garanteras lämpliga förutsättningar för sin utveckling och även fostras i en anda av hederlighet och kännedom om principerna för rent spel.

37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla delar av idrottspolitiken för att ytterligare minska de bestående skillnaderna mellan män och kvinnor, såväl i fråga om deras representation i idrottsorgan och deras löner som i fråga om deras faktiska deltagande i idrott, och för att på så vis jämna ut den personliga och sociala nyttan av idrott.

Anställningsrelaterade och sociala frågor

38. Europaparlamentet beklagar de stora skillnaderna i medlemsstaternas social- och skattelagstiftning, vilket skapar obalans mellan olika klubbar, liksom medlemsstaternas bristande vilja att lösa detta på europeisk nivå.

39. Europaparlamentet framhåller betydelsen av att tillämpa ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer förvärvade i andra medlemsstater för att möjliggöra fri rörlighet för arbetstagare.

40. Europaparlamentet anser att spelaragenternas ekonomiska verklighet gör det nödvändigt för styrande organ på alla nivåer inom fotbollen att i samråd med kommissionen förbättra bestämmelserna för spelaragenter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja Uefas ansträngningar att reglera marknaden för spelaragenter, om nödvändigt genom att lägga fram ett förslag till direktiv om spelaragenter, vilket bör omfatta stränga normer och krävande prov innan man får lov att verka som spelaragent inom fotbollen, insyn i spelaragenternas transaktioner, harmoniserade miniminormer för spelaragentavtal, ett effektivt system för övervakning och disciplinära åtgärder som skall skötas av de styrande organen på Europanivå, införande av ett ”agentlicensieringssystem” och spelaragentregister samt ett stopp för ”dubbel representation” och avlöning av spelaragenter genom spelarens försorg.

41. Europaparlamentet uppmanar Uefa och kommissionen att intensifiera arbetet med att stärka den sociala dialogen på europeisk nivå i frågor om kontraktstid, definition av transferperiod, möjlighet att bryta ett kontrakt i förtid samt betalning till den klubb som utbildat spelaren, eftersom detta kan förhindra och avhjälpa spänningar mellan spelare och arbetsgivare.

42. Europaparlamentet välkomnar insatserna av FIFPro (det internationella förbundet för professionella fotbollspelare), Uefa och EPFL (den europeiska ligaföreningen) för att stärka spelarnas rättigheter genom att se till att de alltid får skriftliga kontrakt med vissa minimikrav.

43. Europaparlamentet framhåller betydelsen av att arbetslagstiftningen tillämpas på ett effektivare sätt i alla medlemsstater för att proffsspelarna skall kunna tillerkännas de rättigheter de är berättigade till och uppfylla sina skyldigheter som anställda.

44. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja initiativ och kampanjer mot barnarbete i fotbollsrelaterade industrier och att undersöka alla politiska och rättsliga möjligheter för att se till att rättigheterna för alla arbetstagare, även barn, respekteras.

Kampen mot rasism

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och alla berörda parter inom proffsfotbollen att ta sitt ansvar för att fortsätta och intensifiera kampen mot rasism och främlingsfientlighet genom att fördöma alla former av rasism på och utanför arenorna, eftersom även fotbollsspelare enligt lagen har rätt att slippa rasism på arbetsplatsen. Parlamentet efterlyser hårdare straff för alla former av rasistiska och främlingsfientliga handlingar inom fotbollen och uppmanar Uefa och de nationella förbunden och ligorna att tillämpa sina disciplinära bestämmelser på ett konsekvent, bestämt och samordnat sätt, utan att bortse från klubbarnas ekonomiska situation.

46. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang även kommissionen, Uefa och andra berörda parter att följa upp Europaparlamentets förklaring av den 14 mars 2006 om bekämpning av rasism inom fotbollen[3]. Parlamentet uttalar sin erkänsla för att Uefa och Fifa infört strängare sanktioner i sina stadgar och för de åtgärder de vidtagit och ser fram emot ytterligare åtgärder från alla berörda parter inom fotbollen.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Uefa och andra berörda parter att inte heller låta några andra former av diskriminering, såsom diskriminering på grundval av kön, ursprung, sexuell läggning eller annat, ostraffat förekomma på och utanför fotbollsarenorna.

Konkurrenslagstiftningen och den inre marknaden

48. Europaparlamentet är fast övertygat om att införandet av ett modulerat kostnadskontrollsystem skulle kunna bidra till att förbättra den ekonomiska stabiliteten och konkurrensjämvikten mellan olika lag, exempelvis genom att ett sådant system integreras i ett uppdaterat klubblicenssystem. Parlamentet uppmanar Uefa att tillsammans med klubbarna, företrädare för spelarna och kommissionen utarbeta ett kostnadskontrollsystem som skall skötas genom självreglering och vara förenligt med den europeiska fotbollsmodellen och gemenskapslagstiftningen.

49. Europaparlamentet anser att fotbollen måste slå vakt om konkurrenternas ömsesidiga beroende och om oförutsägbarheten i matchresultaten, vilket skulle kunna fungera som motivering för idrottsorganisationer att införa en särskild ram för produktion och försäljning av idrottsevenemang på marknaden. Dessa särskilda förhållanden utgör emellertid inget skäl att automatiskt undanta all sådan ekonomisk verksamhet som initieras via den professionella fotbollen från gemenskapens konkurrenslagstiftning, med tanke på att idrottsevenemang får allt större ekonomisk betydelse.

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta klara riktlinjer för hur reglerna för statligt stöd skall tillämpas och att i detta sammanhang ange vilket slags offentligt stöd som är tillåtet och berättigat för att fotbollen skall kunna fylla sin sociala, kulturella och fostrande funktion, exempelvis ekonomiskt eller annat stöd som beviljas av offentliga myndigheter för uppförande eller modernisering av olika typer av fotbollsanläggningar.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla ett nära samarbete med fotbollens styrande organ på internationell, europeisk och nationell nivå för att tänka igenom konsekvenserna av en eventuell liberalisering av spelmarknaden och överväga olika mekanismer för att säkra finansieringen av idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet samt att undersöka åtgärder som kan skydda nationella och europeiska fotbollsturneringars integritet.

52. Europaparlamentet inser betydelsen av varumärken i idrottsbranschen, såvida de inte används för att hindra den fria rörligheten för varor.

53. Europaparlamentet uppmärksammar att det ofta råder en obalans mellan tillgång och efterfrågan på biljetter till större fotbollsevenemang, vilket främjar sponsorerna men är till skada för konsumenterna. Parlamentet betonar att man fullt ut bör ta hänsyn till konsumenternas intressen vid biljettfördelningen och garantera en icke‑diskriminerande och rättvis biljettförsäljning på alla nivåer. Parlamentet godtar emellertid att biljettfördelningen vid behov begränsas till att endast omfatta medlemmar i supporterklubbar, reseklubbar eller liknande sammanslutningar där medlemskap kan lösas utan risk för diskriminering.

Försäljning av TV-rättigheter och konkurrenslagstiftningen

54. Europaparlamentet anser att kollektiv försäljning i alla tävlingar är av grundläggande betydelse för att skydda den europeiska fotbollens solidariska ekonomiska modell. Parlamentet ser gärna att det förs en offentlig debatt och att kommissionen ytterligare undersöker huruvida denna modell bör antas över hela Europa för både alleuropeiska och inhemska tävlingar, vilket föreslås i Independent Sport Review 2006. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ingående utvärdera de ekonomiska och idrottsliga konsekvenserna av sina beslut om medierättigheter och i vad mån de fungerat.

55. Europaparlamentet understryker att försäljning av de europeiska nationella fotbollsligornas medierättigheter alltid bör vara fullt ut förenlig med gemenskapens konkurrenslagstiftning, under beaktande av idrottens särart, och att kontrakten bör framförhandlas och slutas på ett transparent sätt. Parlamentet anser dock samtidigt att en så stor del av befolkningen som möjligt bör ha tillgång till sändningar från fotbollsmatcher, bland annat genom okodade TV-kanaler

56. Europaparlamentet understryker att värdet av artikel 3a i det nuvarande direktivet om television utan gränser knappast kan överskattas.

57. Europaparlamentet påpekar att det är av vital betydelse för proffsfotbollen att intäkterna från TV-rättigheter fördelas på ett rättvist sätt som garanterar solidariteten mellan proffs- och amatörfotbollen och mellan de deltagande klubbarna i alla tävlingar. Parlamentet konstaterar att den nuvarande fördelningen av intäkterna från TV‑rättigheterna till Uefa Champions League i hög grad återspeglar storleken på de klubbarnas nationella TV‑marknader. Detta gynnar de stora länderna och försvagar klubbar från mindre länder.

58. Europaparlamentet uppmanar därför Uefa att tillsammans med kommissionen titta vidare på mekanismer som kan tillhandahålla större konkurrensjämvikt på detta område genom bättre omfördelning.

59. Europaparlamentet konstaterar att de stora idrottsevenemangen allt oftare sänds på krypterade och avgiftsbelagda tv-kanaler och att ett stort antal konsumenter därmed inte kan följa dessa evenemang.

Dopning

60. Europaparlamentet rekommenderar att förebyggandet och bekämpandet av dopningen görs till en viktig fråga i medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser en politik som syftar till att förebygga och bekämpa dopning och understryker att missförhållanden måste beivras genom kontroller, forskning, tester, fortlöpande längdsnittsstudier utförda av oberoende läkare samt genom upplysning tillsammans med förebyggande åtgärder och utbildning. Parlamentet uppmanar proffsklubbarna att göra ett frivilligt åtagande om att bekämpa dopning och att med hjälp av interna kontroller se till att det efterlevs.

61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en oberoende organisation för dopningskontroller som skall fungera som en motsvarighet till Wada och som uteslutande skall vara avsedd för fotboll och verka på samma villkor och med samma arbetsmetoder. Driftskostnader, organisationens etablering i en medlemsstat samt andra detaljer kan beslutas gemensamt av kommissionen, Fifa, Uefa och de nationella regeringarna.

°

° °

62. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Uefa och Fifa.

• [1]  EGT L 203, 1.8.2002, s. 1.
• [2]  EGT L 216, 20.8.1994, s. 12.
• [3]  Ännu ej offentliggjort i EUT.

MOTIVERING

1. ALLMÄN BAKGRUND

VM 2006 i Tyskland blev en stor framgång. Organisationen var perfekt. De europeiska landslagens utmärkta resultat hänger förstås samman med klubbarnas framstående insatser i nationella och europeiska turneringar. De sätter standarden för den internationella fotbollen.

Ekonomiskt sett kommer 3–4 % av EU:s årliga BNP från idrotten, och idrotten i stort har en genomsnittlig årlig tillväxt på 4 %. Denna enorma expansion har lett till att TV-rättigheter, sponsring, marknadsföring och alla andra kringarrangemang ökat i värde och till att de internationella turneringarna mångdubblats, vilket i sin tur ökat antalet arbetstillfällen i denna sektor.

Den europeiska fotbollen står emellertid inför en mängd utmaningar som inte kan tacklas enbart av fotbollens styrande myndigheter. Med tanke på den europeiska lagstiftningens inverkan på sporten är det viktigt att det förs en konstruktiv dialog mellan de europeiska institutionerna och idrottens styrande organ.

På det brittiska ordförandeskapets initiativ har det gjorts en oberoende genomgång av fotbollen, som resulterat i en omfattande rapport som lagts fram för kommissionens ordförande José Manuel Barroso. Kommissionen har aviserat att den tänker lägga fram en vitbok i mitten av 2007. Europaparlamentet kan inte förbli passivt utan bör klargöra sin ståndpunkt.

Detta förfarande bör i ett senare skede utvidgas till att även gälla andra proffsidrotter och bör naturligtvis även omfatta professionell damidrott.

2. DEN EUROPEISKA LAGSTIFTNINGENS TILLÄMPLIGHET

Primärrätten

Fördragen ger inte EU någon explicit behörighet inom idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet. Men eftersom idrotten inte heller är undantagen från EU:s primärrätt lyder den under EU:s lagstiftning. Domar från EG-domstolen och beslut från kommissionen har klargjort hur exempelvis artiklarna 12, 39, 43–49 och 81–87 påverkar idrotten och proffsfotbollen.

Amsterdam- och Nicedeklarationerna

I båda dessa deklarationer från 1997 och 2000 understryks fotbollens samhällsroll, men detta hindrar inte att idrottens ekonomiska aspekter omfattas av bestämmelserna i fördraget.

Sekundärrätten

Inte heller i sekundärrätten beaktas idrottens särart systematiskt. Detta gäller bland annat erkännande av utbildningsbevis och tillstånd för tränare, spelaragenter och spelare från tredjeländer.

Det är symptomatiskt att EG-domstolen och kommissionen allt oftare anlitas som sista instans av idrottens aktörer. Detta sätt att döma från fall till fall har förvärrat osäkerheten om rättsläget. Självregleringsbefogenheterna hos fotbollens organisationer, exempelvis de nationella förbunden och Uefa, ifrågasätts (se 4: Styrelseformer).

Utkastet till konstitutionsfördrag

Artikel III–282 i utkastet till konstitutionsfördrag skapar en rättslig grund för idrotten. I nuvarande skick skulle denna artikel emellertid inte bringa någon klarhet i rättsläget.

3. SÄRART

Fotbollen fyller viktiga sociala funktioner i fråga om fostran, integration, folkhälsa, kultur och rekreation.

Även fotbollens egenskaper i sig gör det befogat att tala om särart. Bestämmelserna om fri ekonomisk konkurrens kan inte tillämpas som sådana, eftersom fotbollsklubbar behöver livsdugliga och jämnstarka konkurrenter för att kunna medverka i en spännande tävlan.

Den europeiska fotbollsmodellen

Den europeiska fotbollsmodellen kännetecknas av öppna tävlingar med upp- och nedflyttning (där syftet är att vinna matchen) och utan klar åtskillnad mellan proffs- och amatörnivå. Detta resulterar i en pyramidstruktur där många amatörklubbar utgör grunden för de professionella toppklubbarna på nationell och europeisk nivå[1].

Den nuvarande trenden med börsnoterade klubbar är ett steg närmare den amerikanska modellen. Man kan fråga sig om de två målen (att vinna matchen och att maximera aktieägarnas vinster) kan kombineras inom ramen för den traditionella, öppna europeiska modellen.

4. STYRELSEFORMER

A. Självreglering och styre på flera nivåer

Dagens stora utmaning är att se till att förbunden behåller sina privilegier i fråga om att utforma sportens regler och i synnerhet att organisera idrottstävlingar. I princip beror legitimiteten hos förbunden och deras beslut på graden av demokratiska, representativa och ansvarskännande strukturer och på graden av insyn i beslutsprocesserna.

Vad gäller den europeiska nivån kan konstateras att om de representativa och demokratiska fotbollsorganens självreglerande roll stärktes på europeisk nivå så skulle klubbarna inte lockas att se kommissionen som ett organ för ”överklaganden” eller hänvändelser.

Flera andra kommentarer om styrelserelaterade frågor kan göras:

1.   Klubbarna tävlar inte bara på nationell utan även på europeisk nivå (till följd av Uefas klubblagsturneringar). På grund av nationella skillnader i tillämpningen av klubblicenssystemen råder olika villkor i den europeiska proffsfotbollen. Man kan därför fråga sig

- huruvida det är lämpligt att fortsätta med ett licenssystem på nationell nivå,

- huruvida de nationella förbunden kan fortsätta att stå i centrum för makten,

- huruvida fler åtgärder kan vidtas på Uefa-nivå.

2.   Ett mycket aktuellt exempel på hur Uefas och Fifas självregleringsbefogenheter ifrågasätts är Charleroimålet, där ett antal klubbar ifrågasätter Fifas bestämmelse om att klubbar skall släppa sina spelare för matcher i landslaget utan rätt till ersättning. En kompromiss bör eftersträvas mellan Fifa och klubbarna.

3.   Principen om fotbollens territoriella organisation bör erkännas.

B. Goda styrelseformer

Ekonomisk transparens

En identisk ekonomisk kontroll bör införas för alla europeiska klubbar för att skapa ekonomisk transparens och för att förhindra ekonomiska vidlyftigheter och olika behandling som leder till snedvridning av konkurrensen i fråga om klubbarnas ekonomiska kapacitet.

Därför bör vi överväga

- huruvida Uefas licenssystem kan utvidgas till alla proffsligor i Europa,

- huruvida en struktur som kontrollerar hur klubbarna sköts kan inrättas i varje medlemsstat,

- huruvida Uefa bör uppmanas att inrätta ett oberoende organ som skall övervaka den allmänna efterlevnaden av klubblicenssystemet, bland annat genom fler stickprovskontroller.

Övriga frågor

- Klubbarnas ägande.

- Harmonisering av klubbarnas stadgor.

För att ytterligare främja supportrarnas deltagande bör incitament utvecklas och stimuleras till förmån för initiativet Supporters Direct.

5. DEN SOCIALA OCH KULTURELLA ROLLEN

Fotbollen är ett utmärkt redskap för att återanpassa socialt utsatta ungdomar.

Uefa har antagit en bestämmelse om egna produkter för att få fart på ungdomsträningen, som kommit att bli alltmer åsidosatt till följd av Bosmandomen. Vad som krävs mer än allt annat just nu är rättslig klarhet i denna fråga.

Samtidigt måste vi förhindra att klubbar erbjuder allt yngre (under 15 år) spelare kontrakt, något som förfuskar målet om egna produkter.

Det är i detta avseende viktigt att understryka den viktiga roll som utbildningscentra har. Ett system med ekonomisk omfördelning eller skatteincitament skulle kunna skapa lika villkor mellan klubbar med och utan utbildningscentra.

Kampen mot rasism

Det arbete som parlamentet inledde med den skriftliga förklaringen om kampen mot rasism bör fortsätta. Kommissionen, medlemsstaterna och alla aktörer inom proffsfotbollen bör lämna sitt bidrag genom att kräva strängare straff för alla former av rasistiska handlingar inom fotbollen. Uefa och de nationella förbunden bör tillämpa sina disciplinära bestämmelser på ett konsekvent, bestämt och samordnat sätt.

6. ANSTÄLLNINGSRELATERADE OCH SOCIALA FRÅGOR

Bosman – situationen för spelarna

Bosmandomen från 1995 har haft långvariga positiva effekter på klubbarnas hantering av spelarkontrakt. Ett stort antal proffsspelare i Europa (ca 50 % enligt Fifpro) har emellertid fortfarande inte något anställningskontrakt med sin klubb, och många anställnings- och träningskontrakt är rättsligt problematiska.

Sociala och skattemässiga skillnader

Skillnaderna i medlemsstaternas social- och skattelagstiftning skapar obalans mellan de olika europeiska klubbarna och kan vara en anledning för spelare att lämna sitt hemland.

Dessa problem skulle naturligtvis kunna avhjälpas genom en harmonisering eller samordning av de rättsliga, sociala och skattemässiga bestämmelser som gäller för professionella spelare och klubbar. På så vis skulle man även kunna stärka spelarnas sociala rättigheter, som inte är tryggade i alla medlemsstater (pension, arbetslöshet, sjukskrivning m.m.). Dessa frågor måste tas upp inom ramen för en social dialog.

Andra frågor är

- direktivet om europeiska spelaragenter,

- den sociala dialogen,

- erkännande av yrkeskvalifikationer,

- frågan om spelarkvoter,

- statusen för internationella övergångar.

7. KONKURRENSLAGSTIFTNINGEN OCH FOTBOLLEN

Som redan nämnts under punkt 3 kan bestämmelserna om fri ekonomisk konkurrens inte tillämpas på fotboll utan att man beaktar dess särart. Intressant tävlan på fotbollsplanen kräver jämvikt i den ekonomiska konkurrensen.

Antitrustlagar/kostnadskontroll

Införandet av ett (självreglerande) modulerat kostnadskontrollsystem inom fotbollen kan vara ett sätt att främja större konkurrensjämvikt och därigenom lika villkor för de europeiska lagen. För- och nackdelarna med ett kostnadskontrollsystem bör emellertid undersökas vidare.

Statligt stöd

På flera olika nivåer (lokal/regional/nationell) medverkar de offentliga myndigheterna i finansieringen av fotbollen. Eftersom bestämmelserna skiljer sig åt deltar emellertid inte klubbarna med samma redskap. Lika villkor kräver tydliga bestämmelser om statligt stöd. Kärnfrågan är: Vilken form av offentligt stöd är acceptabel och rimlig för att uppfylla rena samhällsmål (exempelvis investeringar i träningsanläggningar) och vilka åtgärder snedvrider konkurrensen?

8. ASPEKTER AV FOTBOLLEN SOM RÖR DEN INRE MARKNADEN

- Restriktioner i det gränsöverskridande tillhandahållandet av sponsringstjänster (för ”känsliga” produkter som alkoholhaltiga drycker och speltjänster).

- Gränsöverskridande restriktioner i utbudet och marknadsföringen av gränsöverskridande vadhållningstjänster (där kommissionen redan inlett förfaranden mot sju medlemsstater).

- Restriktioner i mottagningen av sportsändningar på grund av territoriell försäljning av sändningsrättigheterna.

- Konsumentintresse: biljettfördelning.

9. MEDIA OCH KONKURRENSBESTÄMMELSERNA

Gemensam försäljning av medierättigheter är av grundläggande betydelse för att skydda den europeiska fotbollens solidariska ekonomiska modell. Kommissionen har fattat tre principbeslut om medierättigheterna till fotbollsmatcher[2], som innebär att gemensam försäljning av medierättigheter är tillåten.

Kommissionen uppmanas att undersöka hur denna modell kan antas över hela Europa. Detta bör föregås av en ingående utvärdering av besluten om medierättigheter (konsekvenser och effektivitet). Den ekonomiska betydelsen av nya medier bör också tas med.

Det ligger i fotbollens intresse att intäkterna från dessa rättigheter fördelas på ett rättvist sätt genom omfördelning. Den nuvarande fördelningen av TV-rättigheterna till Uefa Champions League (som till stor del utgår från andelarna på TV-marknaden) gynnar de stora länderna och bör ses över.

Fritt tillgänglig TV

Värdet av det nuvarande direktivet om television utan gränser kan knappast överskattas. Direktivet ger de nationella myndigheterna möjlighet att fastställa ett begränsat antal evenemang som måste vara fritt tillgängliga. Denna princip bör bibehållas i det reviderade direktivet om television utan gränser.

Andra frågor som bör klargöras

- Frågan om vem som är rättighetsinnehavare till matcherna (klubbarna eller förbunden).

- Frågan om huruvida klubbarna skall bokföra sina sändningsrättigheter som tillgångar även om de handhas kollektivt.

- Fotbollens spelschema rubbas av programföretagens val.

- Exklusiva rättigheter och fri tillgång till idrottens slutna områden för radio och den skrivna pressen.

- Tillfälligt stopp för sändningar av matcher för att stödja amatöridrotten och främja supportrarnas närvaro på arenorna.

10. DOPNING

Nyckeln till framgång i kampen mot dopning ligger i att det förs en internationell förebyggande och repressiv politik som är tillräckligt kraftfull.

11. RÄTTSLIGA INSATSER: RAM, HANDLINGSPLAN, RIKTLINJER, DIREKTIV

Efter att ha hört alla berörda parter kan parlamentet välja mellan olika instrument (eller göra ett kombinerat val):

- En lagstiftningsram som beaktar idrottens särart och inför harmoniserade bestämmelser som säkerställer en sund konkurrens och lika villkor. Det måste emellertid tillstås att detta är svårt utan en ordentlig rättslig grund i fördragen.

- En handlingsplan med de frågor som kommissionen skall behandla och de rättsliga instrument som skall användas, exempelvis, riktlinjer, direktiv, rekommendationer och rambeslut.

- Inrättande av en idrottsbyrå för EU.

• [1]  I Förenta staterna är proffs- och amatörligorna strikt åtskilda. Amerikanska klubbar i de högsta, slutna ligorna är företag som strävar efter att maximera profiten snarare än att maximera segrarna. Upp- och nedflyttning existerar inte. För att skapa spännande tävlan är klubbarna i stället föremål för omfördelningsåtgärder.
• [2]  Kommissionens formella beslut av den 23 juli 2003 att ge dispens för gemensam försäljning av medierättigheterna till Uefa Champions League; kommissionens beslut av den 22 mars 2006, som i enlighet med EG-fördragets konkurrensbestämmelser gör FA Premier Leagues åtaganden om försäljning av medierättigheterna till Premier League-fotbollen rättsligt bindande. Målet gällde den överenskommelse som de deltagande klubbarna i engelska Premier League nått om att sälja medierättigheterna till den tävlingen gemensamt genom FA Premier League; direktiv 89/552/EEG (direktivet om television utan gränser).

YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (20.12.2006)

till utskottet för kultur och utbildning

över den professionella fotbollens framtid i Europa
(2006/2130(INI))

Föredragande: Eoin Ryan

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen fattat fyra principbeslut om medierättigheter till fotbollsmatcher: För det första har den tillåtit att klubbar säljer sändningsrättigheterna gemensamt, för det andra har den ingripit för att minska möjligheterna för en enda köpare att köpa upp alla värdefulla rättigheter till en viss tävling, för det tredje har den genom att kräva att sändningsrättigheterna delas upp och säljs separat till olika köpare även försökt förhindra att sändningarna begränsas, och för det fjärde har den beslutat att inte alla rättigheter bör centraliseras och att klubbarna måste få tillgång till vissa av dem för individuell marknadsföring, i synnerhet när det gäller nya medier.

2.  Europaparlamentet understryker att kommersiella avtal som inbegriper försäljning av de nationella fotbollsligornas rättigheter för TV och nya medier alltid bör vara fullt ut förenliga med gemenskapens antitrustlagstiftning och framförhandlas och slutas på ett transparent sätt. Parlamentet anser dock samtidigt att en så stor del av befolkningen som möjligt bör ha tillgång till sändningar från fotbollsmatcher, bland annat genom okodade TV-kanaler.

3.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av de nationella sammankopplade pyramidstrukturerna inom den europeiska fotbollsindustrin, vilka ger näring åt talanger och konkurrens på gräsrotsnivå eftersom nationella ligor och tävlingar även är vägen till europeiska tävlingar. Parlamentet anser även att man måste finna en balans mellan fotbollens nationella bas och den europeiska nivån för att möjliggöra ett effektivt samarbete mellan fotbollsligor och förbund.

4.  Europaparlamentet anser att gemensam försäljning är av grundläggande betydelse för att skydda den europeiska fotbollens solidariska ekonomiska modell. Parlamentet ser gärna att det förs en offentlig debatt och att kommissionen ytterligare undersöker huruvida denna modell bör antas över hela Europa för både alleuropeiska och inhemska tävlingar, vilket föreslagits av Independent Sport Review 2006. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ingående utvärdera de ekonomiska och idrottsliga konsekvenserna av sådana beslut om medierättigheter och i vad mån de fungerat.

5.  Europaparlamentet anser att ett Europatäckande system med gemensam försäljning skapar möjligheter för nya medieaktörer eftersom både Uefa, eller de nationella förbunden, och fotbollsklubbarna kommer att kunna erbjuda material från Uefa Champions League och de nationella ligorna på Internet och i mobiltelefontjänster genom att använda UMTS-teknik. Parlamentet påpekar dock att denna teknik ännu är i sin linda, vilket innebär att utvecklingen inom denna sektor måste ses över inom överskådlig framtid.

6.  Europaparlamentet anser att spelaragenternas ekonomiska verklighet nödvändiggör att styrande organ på alla nivåer inom fotbollen i samråd med kommissionen förbättrar bestämmelserna för spelaragenter. Mot bakgrund av detta uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om spelaragenter, vilket bör omfatta stränga normer och krävande prov innan man får lov att verka som spelaragent inom fotbollen, insyn i spelaragenternas transaktioner, harmoniserade miniminormer för spelaragentavtal, ett effektivt system för övervakning och disciplinära åtgärder som skall skötas av de styrande organen på Europanivå, införande av ett ”agentlicensieringssystem” och spelaragentregister samt ett stopp för ”dubbel representation” och avlöning av spelaragenter genom spelarens försorg.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta klara riktlinjer för hur reglerna för statligt stöd skall tillämpas och att i detta sammanhang ange vilken typ av offentligt stöd som är tillåtet och berättigat för att fotbollen skall kunna fylla sin sociala, kulturella och fostrande funktion. På samma sätt anser parlamentet att de nationella ligorna och förbunden samt Uefa och Fifa skulle behöva ytterligare riktlinjer från kommissionen om hur gemenskapslagstiftningen skall tillämpas på proffsidrottens ekonomiska aspekter.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra sin ståndpunkt i fråga om hur reglerna för statligt stöd skall tillämpas på ekonomiskt eller annat stöd som beviljas av lokala, regionala eller nationella offentliga myndigheter för uppförande eller modernisering av olika typer av fotbollsanläggningar.

9.  Europaparlamentet anser att den särskilda karaktären hos och reglerna för spelarövergångar respekteras fullt ut inom de områden där gemenskapsrättsliga och nationella regelverk är tillämpliga men att motsvarande insynsnivå inte råder när det gäller internationella spelarövergångar. Parlamentet vill att man ser över möjligheten att inrätta en internationell byrå för insyn i klubbars ekonomi – jämförbar med den internationella antidopningsbyrån – och ser med tanke på detta fram emot Stevens kommande utredning om spelarövergångar.

10.  Europaparlamentet motsätter sig inrättandet av ytterligare en byrå på Europanivå i form av en europeisk idrottsbyrå och anser att de redan befintliga besluts- och tvistlösningsorganen är fullt tillräckliga.

11.  Europaparlamentet uppmanar Uefa att bland de olika intressenter som hörs i beslutsprocessen även involvera representantorganisationer som FIFPro och European Club Forum, att harmonisera tävlingsvillkoren i Europa genom att skapa lika villkor för alla aktörer i enlighet med rådande gemenskapslagstiftning och att göra en genomgripande och öppen strukturell översyn för att skapa fullständig insyn i sina beslutsprocesser.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda ett nära samarbete med de internationella, europeiska och nationella fotbollsmyndigheterna för att utreda följderna av en eventuell liberalisering av spelmarknaden och undersöka åtgärder – bland annat rekommendationen från Independent European Sport Review om ett direktiv om spelverksamhet – som syftar till att skydda integriteten hos tävlingsarrangemang inom den nationella och europeiska fotbollen.

13.  Europaparlamentet betonar vikten av att aktörerna inom fotbollssektorn fullt ut respekterar befintlig lagstiftning om insyn och penningtvätt.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Den professionella fotbollens framtid i Europa
Referensnummer	2006/2130(INI)
Ansvarigt utskott	CULT
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	ECON 15.6.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Eoin Ryan 3.4.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	23.10.2006		21.11.2006
Antagande	20.12.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	34 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Elisa Ferreira, Jean-Paul Gauzès, Donata Gottardi, Sophia in 't Veld, Wolf Klinz, Andrea Losco, Astrid Lulling, Cristobal Montoro Romero, Joseph Muscat, John Purvis, Alexander Radwan, Bernhard Rapkay, Dariusz Rosati, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Manuel António dos Santos, Olle Schmidt, Margarita Starkevičiūtė, Sahra Wagenknecht, Lars Wohlin
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Valdis Dombrovskis, Harald Ettl, Syed Kamall, Werner Langen, Klaus-Heiner Lehne, Alain Lipietz, Jules Maaten, Vladimír Maňka, Thomas Mann, Corien Wortmann-Kool
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Reinhard Rack
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (23.11.2006)

till utskottet för kultur och utbildning

över framtiden för professionell fotboll i Europa
(2006/2130(INI))

Föredragande: Jean-Luc Bennahmias

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Såväl proffs- som amatörfotbollen är en integrerad del av den europeiska identiteten och det europeiska medborgarskapet.

B.  Fotbollen har en viktig fostrande funktion och ger människor utmärkta möjligheter att tillägna sig värden som självdisciplin, övervinnande av personliga begränsningar, uthållighet, laganda, tolerans och fair play.

C. Fotbollen har en kulturell funktion, och en stads, en regions eller ett lands kollektiva självkänsla och stolthet kan hänga på utgången i ett visst fotbollsevenemang.

D. Fotbollen har en social funktion och kan ses som ett viktigt redskap för att främja ett mer inkluderande samhälle, social integration och kulturell förståelse mellan människor av olika kön, ras och religion och för att bekämpa diskriminering, intolerans, rasism och våld.

E.  Fotbollens sociala funktion hotas av exploateringen av unga idrottsmän, illegal spelverksamhet, penningtvätt, läktarvåld, rasism, det ökade dopningsmissbruket, många klubbars omvandlig till rena affärsrörelser och medieföretagens allt större ägarrättigheter, och endast ett helhetsgrepp mellan idrotten och de nationella och europeiska myndigheterna kan motverka denna utveckling på ett effektivt sätt.

F.  Bosmandomen[1] har förfelat sitt ursprungligen positiva syfte att avreglera den europeiska fotbollen och har i stället kommit att skada dess grundläggande värden och äventyra solidariteten mellan idrottens proffs- och amatörsektorer.

G. Idrotten får allt större betydelse inom de olika europeiska politikområdena (rörelsefrihet, erkännande av yrkeskvalifikationer, konkurrens, hälsa och audiovisuell politik), och i utkastet till konstitutionsfördrag har idrotten blivit en del av EU:s behörighetsområde (artiklarna 16 och III-182) för att EU skall kunna utveckla idrottens europeiska dimension.

1.  Europaparlamentet framhåller EU:s legitima intresse för fotboll, i synnerhet dess sociala och kulturella aspekter och de värden den förmedlar. Parlamentet erkänner betydelsen av rådets förklaring om idrottens särdrag och sociala funktion i Europa, som bör beaktas vid genomförandet av en gemensam politik och som bifogades ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Nice den 7–9 december 2000. Parlamentet konstaterar emellertid att både EG-domstolens rättspraxis och EG‑fördragets grundprinciper är tillämpliga på idrottens kommersiella och sysselsättningsmässiga aspekter och att en sådan ad hoc-syn på lagstiftningen inom detta område inte ger idrotten tillräcklig rättslig säkerhet.

2.  Europaparlamentet konstaterar att proffsfotboll är en ekonomisk verksamhet i enlighet med artikel 2 i EG-fördraget och att den som sådan omfattas av den inre marknadens tillämpningsområde. Parlamentet anser därför att lagstiftningen om sysselsättning och sociala frågor är fullt tillämplig på den europeiska proffsfotbollen.

3.  Europaparlamentet anser att fotbollen har blivit lidande av att det inte finns någon tydlig, stabil och förutsägbar rättslig ram och konstaterar dessutom att idrotten är föremål för många tvister som gäller legitimiteten i dess strukturer och regler och som är ett hot mot den europeiska idrottsmodellens hela organisation. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och fotbollens myndigheter att i nära samverkan fastställa en lämplig rättslig ram i ljuset av den oberoende rapporten om den europeiska idrotten (2006) för att undvika att ännu fler tvister uppstår och att den europeiska proffsfotbollens framtid avgörs av domstolen. Denna ram bör bygga på en medvetenhet om idrottens särart och om de principer som är nödvändiga för att värna om rättvisa och solidaritet samt på införandet av harmoniserade bestämmelser som garanterar en sund konkurrens mellan de europeiska klubbarna och som gör det möjligt för dem att tävla på lika villkor. Parlamentet framhåller emellertid att proffsfotbollen inte bara kan hanteras utifrån ett rättsligt och ekonomiskt perspektiv och att den sociala och fostrande dimensionen är lika viktig.

4.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att vidta åtgärder som är förenliga med de europeiska fotbollsinstansernas försök att skapa en identisk ekonomisk kontroll av alla europeiska klubbar, bland annat för att garantera ekonomisk transparens och förhindra ekonomiska vidlyftigheter och olika behandling som leder till snedvridning av konkurrensen vad gäller klubbarnas ekonomiska kapacitet. Parlamentet förordar ett system för kostnadskontroll.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att det inrättas en europeisk byrå för ekonomisk transparens i de europeiska fotbollsklubbarna, kallad Idrottsbyrån, som skall bestå av oberoende jurister och auktoriserade revisorer. Denna byrå bör utöva tillsyn över det ekonomiska tillståndet hos alla europeiska proffsklubbar och ha reella möjligheter att utdöma straff.

6.  Europaparlamentet välkomnar insatserna av FIFPro (det internationella förbundet för professionella fotbollspelare), Uefa och EPFL (den europeiska ligaföreningen) för att stärka spelarnas rättigheter genom att se till att de alltid får skriftliga kontrakt med vissa minimikrav.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en rättslig ram som beaktar utbildningscentras stora betydelse och som möjliggör en ersättning som skapar en viss jämlikhet mellan de klubbar som utbildar spelarna och de klubbar som inte gör det. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna medger skattelättnader för klubbar vars utbildningscentra godkänts av det behöriga ministeriet på grundval av precisa kriterier och målsättningar. Parlamentet rekommenderar att Uefas förslag om utbildning av unga spelare antas och stöder Uefas förslag till åtgärder som syftar till att klubbarna skall anställa ett minsta antal lokalt förankrade spelare. Parlamentet efterlyser ökade investeringar i ungdomsverksamhet, utbildning och utveckling och i icke-kommersiell verksamhet (arbete i lokalsamfund, damlag osv.).

8.  Europaparlamentet uppmanar Uefa och Fifa att tillsammans med de europeiska klubbarna nå en överenskommelse i frågan om försäkring av spelarna när de spelar för sitt landslag.

9.  Europaparlamentet pekar på behovet av att tillämpa arbetslagstiftningen på ett effektivare sätt i alla medlemsstater för att se till att proffsspelarna tillerkänns de rättigheter de är berättigade till och uppfyller sina skyldigheter som anställda.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och berörda parter att ge bättre skydd åt unga spelare genom att se till att de inte blir helt beroende av klubbarna och att vidta åtgärder för deras hälsa, utbildning och fortbildning.

11. Europaparlamentet rekommenderar att spelaragenter inom fotboll och andra idrotter samt idrottsklubbar omfattas av en europeisk stadga, under tillsyn av ett certifieringsorgan, som möjliggör kontroll och harmonisering.

12. Europaparlamentet anser att införandet av licenser och utbildningsbevis för tillhandahållande av tjänster inom professionell idrott skulle vara ett stort framsteg.

13. Europaparlamentet förordar en återgång till ett alleuropeiskt system med kvoter för antalet inhemska spelare i klubbarna för att skydda de lokala och nationella identiteterna. Denna åsikt delas även av Fifa och Uefa, som vill införa en 6+5-regel (sex inhemska och fem utländska spelare).

14. Europaparlamentet uppmanar proffsklubbarna att från och med säsongen 2006/2007 strikt tillämpa den av Uefa införda bestämmelsen om att varje proffsklubb måste ha minst fyra lokalt förankrade spelare i laget.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta bestämmelser för att skydda, stödja och utbilda minderåriga och därigenom förhindra att de som inte blir antagna hamnar på gatan och för att säkerställa efterlevnaden av invandringslagstiftningen i samband med att unga talanger värvas från exempelvis den afrikanska kontinenten eller Östeuropa, detta för att förhindra att unga spelare utnyttjas och för att ge dem adekvat utbildning.

16. Europaparlamentet rekommenderar att spelarnas kontraktsenliga och sociala rättigheter främjas och föreslår framför allt att de rättsliga bestämmelserna om spelarnas sociala status, i synnerhet om kontraktstid, definition av transferperiod, möjlighet att bryta ett kontrakt i förtid samt betalning till den klubb som utbildat spelaren, fastställs efter en social dialog mellan företrädare för spelarna, klubbarna, ligorna och Uefa. Parlamentet föreslår att det införs en mekanism som innebär att den klubb som utbildat en spelare får en ekonomisk ersättning som skall baseras på en objektiv beräkning av klubbens faktiska kostnader för att utbilda spelaren och att rätt till ersättning vid vidareförsäljning tillämpas för att värna solidaritetsprincipen. Parlamentet rekommenderar omfattande samråd med alla aktörer inom fotbollen angående införandet av skyddsperioder (perioder då en spelare inte kan byta klubb eller då antalet övergångar är begränsat).

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, fotbollens styrande organ och fotbollsklubbarna att engagera sig i skyddet av arbetstagarnas hälsa och säkerhet och att utgå från spelarna vid regleringen av idrottens spelprogram genom att fastställa en maximigräns för antalet matcher under en säsong, bortsett från matcher i landslaget. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att tillämplig hälso-, säkerhets- och arbetslagstiftning gäller på samma sätt för fotbollsspelare som för andra arbetstagare i EU.

18. Europaparlamentet rekommenderar att kampen mot dopningen görs till en viktig fråga i medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser en förebyggande och repressiv politik på internationell nivå i kampen mot dopningen och understryker att slappa attityder måste beivras genom kontroller, forskning, upptäckter, fortlöpande längdsnittsstudier utförda av oberoende läkare samt genom upplysning tillsammans med förebyggande åtgärder och utbildning. Parlamentet uppmanar proffsklubbarna att göra ett frivilligt åtagande om att bekämpa dopning och att med hjälp av interna kontroller se till att det efterlevs.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som en uppföljning till parlamentets förklaring av den 14 mars 2006 om bekämpning av rasism inom fotbollen, i vilken det fördömde varje form av rasism i allmänhet och på idrottsarenorna i synnerhet, göra insatser mot diskriminering, rasism och våld – eftersom även europeiska fotbollspelare har rätt till en arbetsplats fri från rasism i enlighet med europeiska direktiv – och att vädja till alla aktörer inom världsfotbollen att lämna sitt bidrag genom att verka för strängare straff för rasism och våld, både på planen och på läktarna. Parlamentet uppmanar även kommissionen att ytterligare uppmuntra bästa praxis på detta område. För att detta skall bli verklighet är det viktigt att kommissionen ser till att medlemsstaterna verkligen tillämpar rådets direktiv 2000/43/EG, som förbjuder diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung.

20. Europaparlamentet konstaterar att marknadsföring och produktion av sportartiklar omsätter en miljard euro om året (vilket motsvarar tillverkningen av 40 miljoner bollar varje år). Parlamentet konstaterar även att barnarbete och missbruk av hälso-, säkerhets- och arbetsrättigheter är ett allvarligt problem. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att aktivt stödja initiativ och kampanjer mot barnarbete i fotbollsrelaterade industrier och att undersöka alla politiska och rättsliga möjligheter för att se till att rättigheterna för alla arbetstagare, även barn, respekteras.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Framtiden för professionell fotboll i Europa
Referensnummer	2006/2130(INI)
Ansvarigt utskott	CULT
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	EMPL 15.6.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Jean-Luc Bennahmias 1.2.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	13.9.2006	4.10.2006		22.11.2006
Antagande	23.11.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		25 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Andersson, Roselyne Bachelot-Narquin, Jean-Luc Bennahmias, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Harlem Désir, Harald Ettl, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Joel Hasse Ferreira, Roger Helmer, Stephen Hughes, Sepp Kusstatscher, Jean Lambert, Thomas Mann, Csaba Őry, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Pier Antonio Panzeri, Jacek Protasiewicz, José Albino Silva Peneda, Jean Spautz
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Mihael Brejc, Françoise Castex, Luca Romagnoli, Gabriele Stauner, Patrizia Toia, Anja Weisgerber
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  Mål C-415/93, Bosman, Rec. 1995, s. I-04921

YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (25.1.2007)

till utskottet för kultur och utbildning

över den professionella fotbollens framtid i Europa
(2006/2130(INI))

Föredragande: Toine Manders

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.  Europeiska gemenskapernas domstol har avkunnat domar i följande mål bland många andra: Bosman (C‑415/93), Walrave (C‑36/74), Deliège (C‑51/96, C‑191/97), Lehtonen (C‑176/96), Meca-Medina (C-519/04 P), Laurent Piau (C-171/05 P).

B.  Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd beställde i september 2005 en undersökning med titeln ”Professionell idrott på den inre marknaden”. Europaparlamentet hänvisar även till rapporten ”Independent European Sport Review”.

C.  Professionell fotboll har en ekonomisk dimension och en icke-ekonomisk dimension.

D.  Inom ramen för denna resolution bör professionell fotboll alltid uppfattas som utövandet av ekonomisk verksamhet.

E.  Professionella fotbollsklubbar och ligor har även en väsentlig social och kulturell funktion i sina lokala och nationella gemenskaper.

F.  Under många årtionden har den professionella fotbollen i allt högre grad karakteriserats av en internationell dimension och även påverkats av olika internationella reglerande system och lagstiftningssystem.

G.  Professionell fotboll är inte bara ett lokalt, nationellt och europeiskt sociokulturellt fenomen utan kan även generera betydande intäkter.

H.  Betydelsen av de sociala och kulturella aspekterna inom professionell fotboll och de traditioner och den historia som förknippas med fotbollen får aldrig glömmas bort i omdömeslösa försök att betrakta professionell fotboll på toppnivå som en rent ekonomisk verksamhet.

I.  I motsats till regelområdena inom andra delar av den professionella idrotten – som till exempel tennis och cykling – vilka har anpassats i förebyggande syfte till de ändrade marknadsvillkoren, har de regler och bestämmelser som styr ledningsorganen inom fotbollen utvecklats endast passivt.

J.  Professionell fotboll fungerar inte som en typisk ekonomisk sektor och de olika aktörerna inom fotbollen, bland andra supportrar, spelare, klubbar, ligor och förbund, agerar inte som normala konsumenter eller företag.

K.  En EU-omfattande konkurrenssituation på området för professionell fotboll är i stor utsträckning beroende av lika villkor för klubbarna i de olika medlemsstaterna.

L.  EG-domstolens rättspraxis bekräftar att professionella fotbollsklubbar och förbund är ekonomiska enheter och sålunda styrs av gemenskapsrätten närhelst de är involverade i ekonomisk verksamhet.

M.  Därmed är det de politiska ledarna och idrottsledarna på nationell och europeisk nivå som måste se till att gemenskapsrättens tillämpning på den professionella fotbollen inte äventyrar fotbollens olika sociala och kulturella funktioner, vilket de bör göra genom att utarbeta en lämplig rättslig ram.

N.  I EG-fördraget görs inget undantag för professionell fotboll, men idrottsliga bestämmelser som är skräddarsydda för organisationen kring och genomförandet av idrottstävlingar och som syftar just till att garantera rättvisa tävlingsförhållanden för klubbarna omfattas inte av gemenskapsrätten. I förklaringarna i Nice- och Amsterdamfördragen erkänns idrottens särdrag och dess sociala funktioner.

O.  Det har framgått av bl.a. ovannämnda mål att professionell fotboll i praktiken påverkas av olika slags lagstiftning på olika nivåer och från olika källor, lagstiftning som ofta är motstridig.

P.  Speltjänster och vadslagning omfattas inte av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[1].

Q.  Tillämpningen av den inre marknadens och konkurrensrättens principer på den professionella fotbollen riskerar att skapa en osäkerhet om rättsläget som vore skadlig, och därför bör man skapa en tydlig rättslig ram som möjliggör en fullständig utveckling inom denna bransch.

1.  Europaparlamentet konstaterar att den professionella fotbollen inte bara är ett viktigt socialt och kulturellt fenomen i Europa utan även en viktig inkomstkälla för ett litet antal klubbar som befinner sig på toppen av fotbollens pyramidstruktur.

2.  Europaparlamentet inser även att de professionella klubbar som ekonomiskt sett verkar på lägre nivåer utgör en väsentlig del av de olika fotbollsstrukturerna i Europa och i ansenlig utsträckning bidrar till ekonomierna, traditionerna, arvet och kulturen i Europas fotbollsnationer.

3.  Europaparlamentet inser att den professionella fotbollen tvingas följa regler och bestämmelser från olika källor och att detta orsakar osäkerhet på ett redan oreglerat område. Parlamentet anser att gemenskapsrätten är tillämplig på professionell fotboll under samtidigt beaktande av de särskilda villkoren för idrott i allmänhet, men att dessutom den nationella lagstiftningen på medlemsstatsnivå måste vara tillämplig på professionell fotboll. Parlamentet konstaterar att tillämpningen av en tredje nivå av bestämmelser övervakas och kontrolleras av nationella ledningsorgan samt UEFA och FIFA, det vill säga de europeiska och internationella ledningsorganen inom professionell fotboll.

4.  Europaparlamentet ställer sig bakom Europeiska rådets uttalande från december 2000 om idrottens särdrag och sociala funktion i Europa, ett uttalande som stöder idrottsorganisationers självständighet och erkänner att det är upp till dessa organisationer att organisera och främja respektive sport genom åtgärder som idrottsorganisationerna i fråga håller för ändamålsenliga.

5.  Europaparlamentet konstaterar att ledningsorganens bestämmelser, som är tillämpliga på professionell fotboll, antingen befinner sig inom EG-fördragets räckvidd eller inte, och att de är förenliga med eller strider mot fördraget.

6.  Europaparlamentet konstaterar att den professionella fotbollen har lidit av bristen på en klar tolkning av befintlig lagstiftning och att upprepade rättsliga utmaningar för strukturerna och bestämmelserna inom fotbollen har skapat stor osäkerhet. Parlamentet anser att ökad säkerhet om rättsläget kommer att hjälpa alla berörda parter att bättre utnyttja de fördelar som den inre marknaden erbjuder.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste lägga fram riktlinjer om tillämpningen av befintlig lagstiftning på den professionella fotbollen innan det blir möjligt att främja och skapa rättslig stabilitet.

8.  Europaparlamentet konstaterar att den professionella fotbollen står inför ett antal omedelbara utmaningar, i synnerhet när det gäller frågan hur professionella klubbar skall styras och förvaltas, och att det krävs samarbete mellan EU, medlemsstaterna och ledningsorganen inom fotbollen för att man framgångsrikt skall kunna ta sig an dessa utmaningar.

9.  Europaparlamentet konstaterar att rättspraxis i hög grad har format den rättsliga miljö i vilken den professionella fotbollen verkar. Parlamentet betonar dock att det finns en rad återstående frågor som kräver ytterligare uppmärksamhet på gemenskapsnivå och som har anknytning till UEFA:s och FIFA:s reglering av den professionella fotbollen. Parlamentet förordar i detta sammanhang införandet av ett system för kostnadskontroll för att man skall kunna uppnå en balans mellan klubbars inkomster och utgifter samt åstadkomma ekonomisk stabilitet och förebygga en snedvridning av konkurrensen. Det procentuella förhållandet mellan inkomster och utgifter bör fastställas av respektive reglerande organ i Europa.

10.  Europaparlamentet noterar att de viktigaste frågorna just nu för den professionella fotbollen hänger samman med den oroväckande ökningen i antalet fall av bristfällig ledning och förvaltning inom vissa klubbar, korrupta domare eller spelare samt misstänkt penningtvätt. Europaparlamentet rekommenderar att de politiska ledarna och idrottsledarna på nationell och europeisk nivå inleder ett intensivt arbete för att förbättra insynen och ledningen inom den professionella fotbollen i Europa.

11.  Europaparlamentet ställer sig bakom principen att frågor som rör den professionella fotbollens organisation och bestämmelser i allmänhet bör behandlas av fotbollsmyndigheterna och att åtgärder från EU:s sida bör vidtas endast där sådana är nödvändiga.

12.  Europaparlamentet anser att den nationella dimensionen inom fotbollen, oavsett om det handlar om klubb- eller landslagsnivå, utgör ett av de populäraste inslagen inom fotbollen. Parlamentet konstaterar att pyramidstrukturen inom fotbollen i praktiken integrerar nationella och europeiska tävlingar på ett för supportrarna attraktivt vis. Parlamentet anser att alla försök att avlägsna det nationella inslaget från fotbollen skulle äventyra den fortsatta existensen för nationella ligor och landslag och, i slutändan, sådana evenemang som fotbolls‑VM, och anser därför att alla åtgärder på EU-nivå som skulle kunna komma att avlägsna det nationella inslaget bör undvikas, eftersom dessa skulle påverka fotbollen negativt.

13.  Europaparlamentet inser betydelsen av varumärken i idrottsbranschen, såvida de inte används för att hindra den fria rörligheten för varor.

14.  Europaparlamentet konstaterar att begreppet tillhandahållande av tjänster inom professionell idrott inte bara omfattar personer som tillhör organisationen (klubben) genom ett anställningsavtal utan även personer som fritt får tillhandahålla sina tjänster i hela EU.

15.  Europaparlamentet betonar betydelsen av ömsesidigt erkännande av yrkesmässiga kvalifikationer förvärvade i andra medlemsstater när det gäller att möjliggöra fri rörlighet för arbetstagare och friheten att tillhandahålla tjänster inom EU i enlighet med EG‑fördraget.

16.  Europaparlamentet anser att införandet av europeiska licenser och utbildningsbevis i samband med tillhandahållande av tjänster inom den professionella idrotten skulle innebära ett stort steg framåt.

17.  Europaparlamentet uppmärksammar att det ofta råder en obalans mellan tillgång och efterfrågan på biljetter till större fotbollsevenemang, vilket främjar sponsorerna men är till skada för konsumenterna. Parlamentet betonar att man fullt ut bör ta hänsyn till konsumenternas intressen när det gäller fördelningen av biljetter och garantera en icke‑diskriminerande och rättvis biljettförsäljning på alla nivåer. Parlamentet godtar emellertid att fördelningen av biljetter, om lämpligt, får begränsas till att omfatta medlemmar i supporterklubbar, reseklubbar eller liknande sammanslutningar, i vilka medlemskap kan lösas utan risk för diskriminering.

18.  Europaparlamentet konstaterar att de stora idrottsevenemangen allt oftare sänds på de krypterade och avgiftsbelagda tv-kanalerna, och att ett stort antal konsumenter därmed inte kan följa dessa evenemang. Parlamentet begär att de stora fotbollsevenemangen skall bli tillgängliga för så många konsumenter som möjligt genom att de sänds på kostnadsfria tv‑kanaler. Parlamentet stöder principen om kollektiv försäljning av sändningsrättigheter för att se till att möjligheterna till denna viktiga inkomstkälla fördelas rättvist.

19.  Europaparlamentet uppmanar UEFA och FIFA att noggrant granska sina regler och bestämmelser för att utröna huruvida de antagits på ett öppet och demokratiskt sätt samt är absolut nödvändiga och står i proportion till det i sig befogade syfte man vill uppnå med hjälp av dem. Parlamentet förordar att fotbollsförbunden försäkrar spelarna när dessa befinner sig på landslagsuppdrag.

20.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för upprätthållandet av regeln om tillhandahållande av spelare, detta för att tvinga klubbarna att ställa sina spelare till landslagens förfogande utan någon rätt till ersättning.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga reglerna om statligt stöd för fotbollsverksamhet, detta för att bevara och utveckla den statliga finansieringen av fotbollens sociala, kulturella och fostrande uppdrag.

22.  Europaparlamentet upprepar sin oro över ovannämnda utveckling, som sker till följd av motsättningarna mellan den professionella fotbollens regelsystem och regelsystemen på gemenskapsrättslig och nationell nivå. Parlamentet anser att beslut bör fattas på lägsta lämpliga nivå i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

23.  Europaparlamentet beklagar att den professionella fotbollens förbrödrande drag på det sociokulturella området hela tiden hotas av denna utveckling.

24.  Europaparlamentet anser att följande alternativ står till förfogande när det gäller att ta itu med skälen till ovan nämnda oro:

a)  Man kan se till att detta område exkluderas och inte längre befinner sig inom EG‑fördragets räckvidd.

b)  Man kan välja att inte göra någonting alls och låta EG-domstolen forma den europeiska professionella fotbollens framtid genom domar som är ogynnsamma för fotbollen.

c)  Parlamentet och kommissionen kan i samarbete med berörda lokala, nationella, och internationella parter och parter på gemenskapsnivå, samt under hänsynstagande till rapporten ”Independent European Sport Review”, lägga fram riktlinjer för att bidra till att skapa säkerhet om rättsläget på området.

25.  Europaparlamentet rekommenderar att man väljer det tredje politiska alternativet när det gäller EU:s roll inom idrottssektorn. Parlamentet påminner om att man i samband med EU:s inblandning fullt ut bör respektera subsidiaritetsprincipen. Parlamentet framhåller värdet av rapporten ”Independent European Sport Review”. Parlamentet önskar i detta sammanhang att kommissionen spelar en mer aktiv roll. Parlamentet betonar att det är av yttersta vikt att kommissionen, för att man skall kunna trygga lika villkor för fotbollsklubbarna på europeisk nivå, klargör sina synpunkter i denna fråga och därigenom även bidrar till att skapa säkerhet om rättsläget för alla berörda parter.

26.  Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram riktlinjer för de olösta rättsliga och ekonomiska frågorna på området för professionell fotboll, under det att man hela tiden är medveten om att frågor som rör den professionella fotbollens organisation och bestämmelser i allmänhet bör behandlas av fotbollsmyndigheterna och att åtgärder från EU:s sida bör vidtas endast där sådana är nödvändiga.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Den professionella fotbollens framtid i Europa
Referensnummer	2006/2130(INI)
Ansvarigt utskott	CULT
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	IMCO 15.6.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Toine Manders 4.9.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	21.3.2006	3.5.2006	19.6.2006	5.10.2006	24.1.2007
Antagande	24.1.2007
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Georgi Bliznashki, Gabriela Cretu, Janelly Fourtou, Evelyne Gebhardt, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Christopher Heaton-Harris, Anna Hedh, Edit Herczog, Alexander Lambsdorff, Kurt Lechner, Arlene McCarthy, Toine Manders, Manuel Medina Ortega, Bill Newton Dunn, Zita Pleštinská, Guido Podestà, Zuzana Roithová, Luisa Fernanda Rudi Ubeda, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Ovidiu Ioan Silaghi, József Szájer, Marianne Thyssen, Jacques Toubon, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler, Glenis Willmott
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Alexander Alvaro, Benoît Hamon, Joel Hasse Ferreira, Ian Hudghton, Filip Kaczmarek, Véronique Mathieu, Maria Matsouka, Angelika Niebler, Marc Tarabella, Anja Weisgerber
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (22.11.2006)

till utskottet för kultur och utbildning

över den professionella fotbollens framtid i Europa
(2006/2130(INI))

Föredragande: Maria Berger

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Å ena sidan förlänas Europeiska gemenskapen inte någon behörighet genom sin primärrätt vare sig när det gäller idrott i allmänhet eller professionell fotboll i synnerhet. Å andra sidan undantas inget av dessa båda områden från tillämpningsområdet, och det framgår bland annat av rättspraxis i Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen) och av de beslut som Europeiska kommissionen fattat att i synnerhet förbudet mot diskriminering enligt artikel 12 i EG-fördraget, rätten till fri rörlighet för arbetstagare enligt artikel 39 i fördraget, etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster enligt artiklarna 43 och 49 i fördraget, konkurrensreglerna i artiklarna 81–87 i fördraget och bestämmelserna inom sysselsättnings- och socialpolitiken har konsekvenser för idrotten och den professionella fotbollen.

     –   De förklaringar som bifogades Amsterdamfördraget 1997 och Europeiska rådets förklaring från Nice 2000 innebar inte någon förändring av, och syftade inte heller till att förändra, detta rättsläge.

B.  Samtidigt som idrottens särdrag, som beaktas i Amsterdamfördraget, Niceförklaringen och EG-domstolens rättspraxis, bör erkännas i beslut och rättsliga bestämmelser på alla förvaltningsnivåer, bör det också slås fast att tillämpningen av bestämmelser övervakas och kontrolleras av nationella fotbollsorgan, Uefa och Fifa, det vill säga de nationella, europeiska och internationella ledningsorganen inom professionell fotboll.

C. Inte heller inom sekundärrätten tar man genomgående hänsyn till den professionella fotbollens särskilda villkor. Detta gäller i synnerhet bestämmelserna för tränares examensbevis och licenser, spelaragenter och spelare från tredje land. Rapporten ”Independent European Sport Review” uppmanar till åtgärder från europeiska lagstiftares sida även på följande problemområden i samband med den professionella fotbollen: penningtvätt, vadslagningsbedrägerier, utnyttjande av unga spelare och illegal handel med spelare, reglering av lotterimarknaden om de nationella monopolen skulle avskaffas, bekämpning av rasism och huliganism, den svarta marknaden för biljetter.

D. Antalet beröringspunkter med gemenskapsrättsliga bestämmelser har ökat genom den starkare professionaliseringen och kommersialiseringen inom idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet, vilket återspeglas av det ökande antal fall som tas upp hos EG‑domstolen och kommissionen.

–   Därmed har problemet med osäkerheten om rättsläget förvärrats väsentligt, och de berörda sektorerna ser i allt större utsträckning ett tillvägagångssätt som innebär att man gör bedömningar från fall till fall som inadekvat, vilket även framgår av den nyligen offentliggjorda rapport – ”Independent European Sport Review 2006” – som några ministrar med ansvar för idrottsfrågor i EU:s medlemsstater beställt.

–   Den rådande osäkerheten om rättsläget är problematisk inte endast med tanke på ekonomiska aspekter utan i synnerhet även när det gäller den sociala, kulturella och fostrande roll fotbollen spelar. Till exempel är det oklart om den för ungdomsverksamheten så viktiga Uefa-bestämmelsen om en minimikvot vad avser ”egna produkter” av EG-domstolen skulle anses vara förenlig med artikel 12 i fördraget.

E.  Det görs i EG-domstolens rättspraxis en skillnad mellan idrottsliga och ekonomiska bestämmelser för ledningsorganen inom den professionella fotbollen. Idrottsliga bestämmelser kan undantas från fördragets tillämpningsområde, medan ekonomiska bestämmelser antingen ingår i eller undantas från fördragets tillämpningsområde och kan bekräftas eller förbjudas när man tillämpar fördraget.

F.  När det gäller bestämmelser om landslagens sammansättning[1] och även bestämmelser för hur idrottsförbunden väljer ut dem av sina medlemmar som får delta i internationella tävlingar på toppnivå[2] rör det sig om rent idrottsliga bestämmelser, som därför, på grund av sin natur, undantas från tillämpningsområdet för artiklarna 39 och 49 i fördraget. Till dessa bestämmelser hör även ”spelreglerna” i ordets egentliga bemärkelse, som till exempel de regler som fastställer speltiden eller antalet utespelare, organisationen kring och genomförandet av idrottsevenemang och mästerskap, eftersom idrotten kan existera och fungera endast med hjälp av fastlagda regler. Denna begränsning av tillämpningsområdet för ovannämnda bestämmelser i fördraget får dock inte sträcka sig längre än syftet kräver[3]. Samma principer gäller för artiklarna 81 och 82 i fördraget.

G. De som blir föremål för idrottsrättsliga instansers åtgärder och beslut lyder framför allt och huvudsakligen under den nationella lagstiftningen, som måste skydda deras rättsliga ställning. Därför är det med tanke på det obestridliga företräde som de nationella domstolarna institutionellt sett har – vilkas konstitutionella företrädesrätt följaktligen inte är begränsad – inte möjligt att tolka idrottsrättens autonomi på ett sådant vis att den på egen hand skulle trygga rättsskyddet.

H. Valet av jurisdiktion – allmän domstol eller idrottsrätt – kan inte ske genom en tidigare överenskommelse med hänskjutande av framtida tvister uteslutande till federala organ och/eller till skiljedomstol utan måste vara resultatet av ett fritt val från de berörda parternas sida träffat efter det att tvisten uppstått.

I.   Den allmänna domstolens jurisdiktion gäller om rättsliga tvister som rör disciplinära åtgärder vilka av idrottsrättsliga instanser utdömts till föreningar kopplade till idrottsförbunden, även om tvisterna handlar om bristande efterlevnad av rent tekniska och idrottsliga regler, är av sådan vikt att de medför verklig och nämnvärd kritik mot eller en statusförlust hos medlemmen. Inte enbart åtgärder för att dra in en idrottsförenings medlemskap i ett förbund utan även åtgärder för att utesluta föreningen från ett visst mästerskap ligger utanför det konceptuella och ontologiska och även innehållsliga området för idrottens autonomi, av det enkla, om än avgörande, skälet att det rör sig om sanktionsåtgärder som nödvändigtvis och obestridligen ingår i rättsordningens och inte bara den interna idrottsrättens tillämpningsområde eftersom de frånkänner de berörda parterna deras befogenheter och därigenom deras rättsliga ställning, vilken ligger inom idrottsföreningarnas allmänna rättsområde, varigenom föreningarna omöjligen kan förverkliga och uppnå de mål som fastlagts i föreningarnas stadgar.

J.   Osäkerheten om rättsläget har även till följd att det är oklart hur långt autonomin hos självreglerande organ som exempelvis Uefa sträcker sig, huruvida de i utövandet av sin rätt till självreglering och utförandet av sin reglerande funktion måste respektera vissa principer inom EU-rätten (icke-diskriminering, proportionalitet, demokratiska och rättsstatliga förfaranden, tillvaratagande av spelarnas rättigheter) och i vilken utsträckning de får använda sig av sin ”monopolställning” (problemet med bestämmelsen om hemma‑ och bortaplan, ”utbrytarligor”, varumärkesrätt), eller om – då de samtidigt verkar som reglerare och ekonomisk aktör på en och samma marknad – detta leder till en intressekonflikt eller missbruk av dominerande ställning.

     –   Gemenskapsrättens företräde och tillgången till allmänna domstolar i medlemsstaterna och unionen måste tryggas även på det idrottsliga området.

K. Även i uttryckets ekonomiska och rättsliga bemärkelse är lika spelregler nödvändiga för fotbollen i Europa när det gäller internationella turneringar, och sådana spelregler åstadkoms inte genom de olika regelverken i medlemsstaterna, till exempel i samband med den (gemensamma eller individuella) försäljningen av TV‑rättigheter, villkoren för okodade sändningar via offentliga sändningsbolag, olika nationella respektive lokala bestämmelser om beviljande av stöd och om skatter, användningen av spelare från tredje land, olika licensieringsförfaranden och villkor för ägandet och förvaltningen av klubbar. Detta är även i hög grad till men för den idrottsliga konkurrensen.

–   Tillämpningen av EU-rätten, i synnerhet EG-domstolens Bosmandom, har fått positiva konsekvenser för professionella spelares rättigheter, samtidigt som, enligt FIFPro[4], cirka 50 procent av de professionella spelarna i Europa inte har ingått något anställningsavtal med sin klubb och många anställnings- och utbildningsavtal på detta område är problematiska från rättssynpunkt.

–   Den artikel om idrott som regeringskonferensen, inte Europeiska konventet, inkluderade i det konstitutionella fördraget (artikel III-282) går en lika osäker framtid till mötes som det konstitutionella fördraget, är redan föremål för ett stort antal olika tolkningar och är även på så vis problematisk att professionell fotboll numera till stor del framstår som en ekonomisk verksamhet och en tillämpning av EU-rätten inte bör undvikas under hänvisning till ”frivilliga strukturer” och sociala och fostrande funktioner, en tillämpning som sammantaget inte sker i tillräcklig utsträckning för att bidra till en ökad säkerhet om rättsläget.

–   Fotbollen i Europa, som ju bygger på nationell tillhörighet, måste uppnå en välavvägd balans mellan fotbollens nationella bas och den europeiska nivån för att man skall kunna möjliggöra ett effektivt samarbete för fotbollsligor och fotbollsklubbar.

L.  Man kan konstatera att en idrottsverksamhet, om den är av samma natur som förvärvsarbete eller om utövaren tillhandahåller tjänster mot ersättning, beroende på vilken typ av fall det rör sig om i första hand omfattas av artiklarna 39 och framåt eller 49 och framåt i fördraget[5], något som också framgår av EG-domstolens rättspraxis.

M. Bestämmelserna för erläggande av övergångssummor klubbarna emellan i fall av spelarövergångar inom den professionella fotbollen (övergångsklausuler) och de bestämmelser som begränsar antalet professionella spelare från andra medlemsstater, spelare som klubbarna får lov att använda under matcherna (bestämmelser om klubblags sammansättning), liksom bestämmelser som utan objektiva orsaker av rent idrottslig natur eller motiverat genom olika omständigheter mellan spelarna fastställer olika övergångsperioder för spelare från andra medlemsstater (klausuler om övergångsperioder) omfattas av artiklarna 39 och framåt och 49 och framåt i fördraget och de förbud som dessa artiklar föreskriver[6].

N. De principer som skapats genom rättspraxis när det gäller tillämpningen av gemenskapsbestämmelserna om den fria rörligheten för personer och tjänster på idrottsliga bestämmelser gäller även EG-fördragets konkurrensbestämmelser och kan i förekommande fall utgöra en kränkning av de friheter som garanteras av dessa bestämmelser och kan bli föremål för förfaranden som gäller tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i fördraget.

O. Rent idrottsliga regler undantas från fördragets tillämpningsområde, det vill säga regler som rör frågor som uteslutande är av idrottsligt intresse och i sig inte har något med ekonomisk verksamhet att göra[7]. Dessa regler, som rör idrottsevenemangens särdrag och särskilda kontext, är kopplade till organisationen kring och det korrekta genomförandet av idrottstävlingar och kan inte ses som en begränsning av gemenskapsbestämmelserna om den fria rörligheten för arbetstagare och friheten att tillhandahålla tjänster.

P.  Det är viktigt att kommissionen med hänsyn till fotbollen i Europa även redogör för tillämplig lagstiftning på ett systematiskt vis och på så sätt bidrar till ökad säkerhet om rättsläget.

Q. Trots att EU:s fördrag inte fastslår några lagstiftningsbefogenheter på idrottsområdet omfattar de ett antal olika instrument som kan sättas in inom ramen för en handlingsplan, till exempel:

–   direktiv från Europaparlamentet och rådet om frågan om användning av spelare från tredje land, skyddet av ungdomsspelare och spelaragenternas roll,

–   gruppundantag i samband med olika konkurrensrättsliga aspekter, till exempel marknadsföringsavtal, stöd,

–   direktiv från kommissionen, i enlighet med artikel 211 i EG-fördraget, om tillämpningen av konkurrenslagstiftningen – i detta sammanhang bör man även undersöka i vilken utsträckning idrottsorganisationer tillhandahåller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse enligt artikel 86 i fördraget,

–   en dialog mellan arbetsmarknadens parter, i synnerhet med tanke på frågor som rör spelarnas rättigheter,

–   rekommendationer till medlemsstaterna om en utjämning av de nationella skillnaderna (till exempel genom centrala marknadsföringssystem) och

–   rambeslut från rådet, till exempel för att bekämpa vissa typer av kriminalitet.

R.  Det är viktigt att kommissionen i samband med utvecklingen av handlingsplanen tar fasta på de förslag som anges i detta betänkande och fullt ut involverar Europaparlamentet i utarbetandet och genomförandet och även samråder med idrottsorganisationerna, företrädare för fotbollsspelarna och alla andra berörda parter.

S.  Det finns inget behov av att inrätta en särskild EU-idrottsbyrå.

T.  Fotbollsorgan bör självständigt styra fotbollen så länge det rör sig om rent idrottsliga bestämmelser. Om bestämmelserna omfattar begränsningar måste emellertid dessa vara proportionella, det vill säga motiverade och nödvändiga för att man skall uppnå motsvarande idrottsliga mål.

U. Fotbollen måste trygga konkurrenternas ömsesidiga beroende och nödvändigtvis oförutsebarheten vad gäller matchresultaten, vilket skulle kunna fungera som motivering för idrottsorganisationer att inom marknaden genomföra en särskild ram för produktionen och försäljningen av idrottsevenemang. En sådan särskild ram utgör emellertid, på grund av den tilltagande betydelsen av sådana evenemang, inget skäl att automatiskt undanta all sådan ekonomisk verksamhet som initierats av den professionella fotbollen från gemenskapens konkurrenslagstiftning.

V. Gemenskapslagstiftningen – i synnerhet bestämmelserna om den inre marknaden och konkurrensrätten – bör tillämpas om det rör sig om en ekonomisk eller kommersiell verksamhet från fotbollens sida.

W. Europeiska unionen bör utarbeta tydliga riktlinjer när det gäller frågan vilka idrottsbestämmelser som automatiskt är förenliga med gemenskapsrätten och vilka idrottsrelaterade bestämmelser gemenskapsrätten tillämpas på.

X. Man bör mellan EU-institutionerna och de europeiska fotbollsorganen inleda en samrådsprocess för att på så vis skapa en mekanism genom vilken man kan få bekräftat vilka idrottsbestämmelser och förfaranden som omfattas respektive inte omfattas av gemenskapsrätten. En sådan samrådsprocess skulle kunna leda till ett formellt ramavtal mellan EU och Uefa.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Den professionella fotbollens framtid i Europa
Referensnummer	2006/2130(INI)
Ansvarigt utskott	CULT
Yttrande   Tillkännagivande i kammaren	JURI 15.6.2006
Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren
Föredragande av yttrande Utnämning	Maria Berger 30.5.2006
Tidigare föredragande av yttrande
Behandling i utskott	11.9.2006	3.10.2006		21.11.2006
Antagande	21.11.2006
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:		21 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Maria Berger, Carlo Casini, Rosa Díez González, Giuseppe Gargani, Klaus-Heiner Lehne, Katalin Lévai, Antonio López-Istúriz White, Achille Occhetto, Aloyzas Sakalas, Gabriele Stauner, Andrzej Jan Szejna, Diana Wallis, Jaroslav Zvěřina
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Nicole Fontaine, Jean-Paul Gauzès, Othmar Karas, Eva Lichtenberger, Arlene McCarthy, Manuel Medina Ortega
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Sharon Bowles, Albert Deß, Ewa Klamt
Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)	...

• [1]  Se målen 36/74, punkt 8 och 13/76, punkt 14.
• [2]  Se de förenade målen C-51/96 och C-191/97, Deliège, REG 2000, s. I-2549, punkt 64.
• [3]  Se målen 36/74, punkt 9, 13/76, punkt 15, C-415/93, punkterna 76 och 127, C-51/96 och C-191/97, punkt 43 och C-176/96, punkt 34.
• [4]  Fédération Internationale des Footballeurs Professionnels (Internationella förbundet för professionella fotbollsspelare).
• [5]  Se målen 36/74, Walrave och Koch, REG 1974, s. 1405, punkt 5, 13/76, Donà, REG 1976, s. 1333, punkterna 12 och 13 och C-415/93, Bosman m.fl., REG 1995, s. I-4921, punkt 73.
• [6]  Se domarna i målen C-415/93, punkterna 114 och 137, C-176/96, Lehtonen, REG 2000, s. I-2681, punkt 60 och C-438/00, Deutscher Handballbund, REG 2003, s. I-4135, punkterna 56–58.
• [7]  Se mål 36/74, punkt 8.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Framtiden för professionell fotboll i Europa

Förfarandenummer

2006/2130(INI)

Ansvarigt utskott   Tillstånd: tillkännagivande i kammaren

CULT 15.6.2006

Rådgivande utskott   Tillkännagivande i kammaren

ECON 15.6.2006

EMPL 15.6.2006

IMCO 15.6.2006

JURI 15.6.2006

Inget yttrande avges   Beslut

Förstärkt samarbete   Tillkännagivande i kammaren

Föredragande   Utnämning

Ivo Belet 13.2.2006

Tidigare föredragande

Behandling i utskott

11.9.2006

9.10.2006

27.11.2006

Antagande

29.1.2007

Slutomröstning: resultat

+: –: 0:

27 2 2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Christopher Beazley, Ivo Belet, Guy Bono, Marie-Hélène Descamps, Jolanta Dičkutė, Věra Flasarová, Milan Gaľa, Ovidiu Victor Ganţ, Claire Gibault, Vasco Graça Moura, Lissy Gröner, Sándor Kónya-Hamar, Manolis Mavrommatis, Ljudmila Novak, Doris Pack, Zdzisław Zbigniew Podkański, Christa Prets, Karin Resetarits, Pál Schmitt, Gheorghe Vergil Şerbu, Nikolaos Sifunakis, Hannu Takkula, Helga Trüpel, Henri Weber, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Emine Bozkurt, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball, Reino Paasilinna, Grażyna Staniszewska, Jaroslav Zvěřina

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Toine Manders, Raimon Obiols i Germà, Gérard Onesta

Ingivande

13.2.2007

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)