Betänkande - A6-0371/2007Betänkande
A6-0371/2007

BETÄNKANDE om grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel

8.10.2007 - (2007/2026(INI))

Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Kurt Lechner

Förfarande : 2007/2026(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A6-0371/2007
Ingivna texter :
A6-0371/2007
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel

(2007/2026(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i europeiska unionen: kvarstad på bankmedel (KOM(2006)0618),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6‑0371/2007), och av följande skäl:

A. Stora framsteg har gjorts när det gäller kontantlösa och gränsöverskridande betalningar, och genom det gemensamma eurobetalningsområdet kommer denna utveckling att fortsätta.

B.  På grund av de olika rättssystemen och förfarandebestämmelserna inom EU kan de bestämmelser om genomförande av tillfälliga verkställighetsåtgärder som visserligen förekommer i nästan alla medlemsstater genomföras först efter komplicerade och långvariga förfaranden, vilket ger gäldenären en möjlighet att överföra sina pengar till utländska konton.

C. Ett enhetligt förfarande inom EU för gränsöverskridande fall skulle innebära en fördel för dem som är involverade i rättstvister i många länder och för bankerna, som kommer att erhålla beslut från flera olika medlemsstater.

D. En borgenär måste kunna vidta åtgärder för att motverka risken att gäldenären på kort tid och i förekommande fall vid flera tillfällen överför pengar till utländska konton.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen med grönboken har tagit initiativ till införande av ett gränsöverskridande förfarande inom EU för tillfälligt säkrande av pengar som förfallit till betalning eller som borgenären gör anspråk på.

2.  Europaparlamentet anser att även statistiska uppgifter om den faktiska förekomsten av fall där gäldenärer kringgår lagstiftningen bör tas fram inom ramen för det fortsatta utredningsarbetet, för att man bättre ska kunna bedöma huruvida de föreslagna åtgärderna är ändamålsenliga.

3.  Europaparlamentet förordar införandet av ett enhetligt gemenskapsregelverk som bör finnas oberoende av och parallellt med medlemsstaternas olika nationella verkställighetsbestämmelser.

4.  Europaparlamentet anser att ett konsekvent, användarvänligt och självständigt gemenskapsförfarande för kvarstad på bankmedel, som är föremål för starka rättssäkerhetsgarantier, är att föredra framför en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

5.  Europaparlamentet betonar att detta förfarande endast ska gälla för gränsöverskridande fall.

6.  Europaparlamentet betonar att detta regelverk inte ska omfatta överföring av medel till borgenären utan endast kvarstad på bankmedel och tillfälligt säkrande av pengar som förfallit till betalning eller som borgenären gör anspråk på.

7.  Europaparlamentet anser att artikel 65 c i EG‑fördraget vore en lämplig rättslig grund för ett sådant förfarande.

8.  Europaparlamentet påpekar att det måste vara möjligt att inleda ett sådant förfarande redan innan huvudmålet anhängiggjorts.

9.  Europaparlamentet påpekar att det i detta sammanhang inte rör sig om något annat än ett summariskt förfarande, vid vilket borgenären ska övertyga domstolen om att det rör sig om en rättmätig fordran mot gäldenären och visa att brådska föreligger och att borgenärens rättigheter äventyras.

10. Europaparlamentet anser att besluten bör innebära att kontona spärras, och att det inte bör göras några överföringar av medel förrän ett domstolsbeslut fattas i den medlemsstat i vilken kontot finns, varigenom även eventuella frågor om fordringarnas rangordning bör kunna lösas. Den del av tillgångarna som överskrider fordringarna, inklusive kostnader, bör inte frysas.

11. Europaparlamentet anser att besluten måste vara motiverade, till exempel med hänvisning till risken att tillgångar slösas bort. Det måste finnas skyddsbestämmelser som hindrar att beslut omfattar fler konton än vad som är nödvändigt.

12. Europaparlamentet anser att en god balans måste upprätthållas mellan borgenärernas rätt till indrivning av skulder och svarandenas rätt till adekvat skydd.

13. Europaparlamentet anser att en borgenär som orättmätigt ansöker om ett kvarstadsbeslut ska vara skyldig att ersätta den skada som åsamkas gäldenären genom denna ansökan.

14. Europaparlamentet anser att uppgifter som krävs för att ett konto ska kunna identifieras måste lämnas, även om bankerna av samma skäl måste göra efterforskningar gällande namn och adress, vilka måste göras omsorgsfullt.

15. Europaparlamentet anser att frågan lämpligen bör undersökas om bankerna skulle kunna få ersättning för de kostnader som uppstår i samband med spärrandet av konton.

16. Europaparlamentet anser att borgenären ska vara skyldig att inom en bestämd tid inleda huvudmålet.

17. Europaparlamentet anser att en förlängning av denna tidsfrist dock bör medges i fall av pågående rättsliga förfaranden, förutsatt att vederbörlig omsorg iakttas inom ramen för dessa förfaranden.

18. Vad avser beloppet i samband med kvarstad på bankmedel anser Europaparlamentet att det krävs en maximigräns för att förhindra att borgenären säkrar alltför mycket pengar och för att skydda gäldenären.

19. Europaparlamentet betonar särskilt vikten av att skydda gäldenären så att dennes rykte inte skadas på oriktiga grunder och så att gäldenären i fråga garanterat förfogar över tillräckliga medel för sitt livsuppehälle.

20. Så länge det inte föreligger någon akt med rättsverkan anser Europaparlamentet att det krävs åtgärder som skyddar gäldenären och förhindrar att borgenären missbrukar systemet, åtgärder som innebär att borgenären åläggs att ställa en säkerhet eller borgen i proportion till det belopp som säkras.

21. När det gäller belopp som är undantagna från verkställighet motsätter sig Europaparlamentet en gemensam lösning för hela EU. Det bör i stället rimligtvis överlåtas åt gäldenären att åberopa de olika nationella bestämmelserna i detta sammanhang.

22. Europaparlamentet ställer sig bakom gäldenärens rätt att överklaga och få kvarstaden hävd genom att ställa en säkerhet eller borgen.

23. Vad avser förvaltarkonton anser Europaparlamentet att sådana måste skyddas i särskild utsträckning mot kvarstad på bankmedel.

24. Med tanke på översändandet av beslut om kvarstad betonar Europaparlamentet att man måste se till att enhetliga standarder skapas inom EU för kommunikationen mellan domstolar och banker.

25. Europaparlamentet anser att beslut om kvarstad ska översändas till banken på ett sådant sätt att banken garanterat får informationen nästföljande dag, och att sådana beslut ska behandlas senast 24 timmar efter det att kontot identifierats. Ett formellt meddelande måste gå från banken till den verkställande myndigheten och borgenären om huruvida beloppet i fråga har säkrats. Banken måste även formellt meddela gäldenären den tidpunkt då kvarstaden ska verkställas. Parlamentet efterlyser standardiserade formella meddelanden, tillgängliga på alla Europeiska unionens språk, eftersom behovet av skräddarsydda översättingar därmed skulle minska eller elimineras helt.

26. Europaparlamentet anser att en rättsakt om detta i förekommande fall bör anta formen av en förordning.

27. Kommissionen uppmanas av Europaparlamentet att genom ingående och omfattande undersökningar lösa de, i vissa fall svåra, frågor som återstår och framför allt göra en bedömning av lagstiftningens konsekvenser innan den lägger fram ett förslag.

28. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

MOTIVERING

Föredraganden välkomnar den detaljerade redogörelsen för alla relevanta frågor och problem i grönboken och ställer sig bakom målet att införa ett snabbt och effektivt förfarande för kvarstad på bankmedel inom EU. Mot bakgrund av den stadigt ökande integrationen av betalningar i euro framstår ett sådant förfarande som särskilt viktigt och ändamålsenligt.

Betänkandet omfattar inte alla frågor och kan inte heller göra det eftersom många frågor måste undersökas ännu mer ingående, även genom jämförande undersökningar av de olika rättssystemen, vilket innebär att man ännu inte kan ta ställning till dessa frågor. Detta förbehåll gäller även kommentarerna nedan.

I nästan alla EU:s medlemsstater förekommer det system som möjliggör för borgenären att tillfälligt säkra bankmedel. På så vis finns det principiellt en möjlighet att kvarstadsbelägga bankmedel i en annan medlemsstat. I praktiken är det dock, även bortsett från språkproblematiken och tidsfaktorn, både svårt och kostsamt för borgenären att åstadkomma detta, närmare bestämt på grund av de olika förfarandena och bestämmelserna. Denna situation gör det lättare för gäldenärer att undslippa åtgärder från sina borgenärers sida. Detta inverkar i sin tur negativt på den inre marknaden och dess förmåga att fungera på avsett vis. Bryssel I‑förordningen löser inte dessa problem, i alla fall inte fullständigt. Inte heller framstår anpassningen av befintliga nationella bestämmelser genom harmonisering som ändamålsenlig eftersom rättssystemen är så olika att en sådan anpassning framstår som nästan omöjlig.

Mot bakgrund av detta bör, utöver och parallellt med de nationella bestämmelserna, ett självständigt förfarande införas. Detta förfarande bör endast gälla för gränsöverskridande fall, och det bör endast omfatta bankmedel och inte några andra tillgångar. För borgenärens del rör det sig endast om ett tillfälligt säkrande av bankmedel och inte om någon slutgiltig utbetalning av pengarna till denne.

Artikel 65 c framstår som en lämplig rättslig grund.

Inför hotet om rättsförfarande skulle en gäldenär kunna känna sig frestad att gömma undan pengar. Därför bör det enligt de mål som anges i grönboken hela tiden vara möjligt för borgenären att ansöka om kvarstad på bankmedel, dvs. även redan innan huvudmålet inletts.

Borgenären bör vara skyldig att inom ramen för ett summariskt förfarande övertyga domstolen om att det rör sig om en rättmätig fordran mot gäldenären och visa att brådska föreligger när det gäller att få till stånd kvarstad på bankmedel. Brådska bör anses föreligga om man befarar att verkställighetsåtgärderna annars omintetgörs eller i väsentlig grad försvåras. Eftersom det i detta sammanhang rör sig om ett brådskande ärende får – när det gäller det sätt på vilket borgenären övertygar domstolen om att det rör sig om en rättmätig fordran mot gäldenären – inte bara uppvisandet av dokument och andra skriftliga förklaringar komma i fråga utan även försäkringar lämnade under ed. I sådana fall måste uttryckligen klargöras att straffrättsliga påföljder tillämpas i fall av mened.

I fall då bankmedel orättmätigt beläggs med kvarstad kan detta få svåra eller till och med förödande följder för gäldenären, och det kan dessutom inverka negativt på förtroendet för gemenskapslagstiftningen. Därför är det viktigt att skyddet av gäldenären ägnas särskild uppmärksamhet, till exempel genom ställande av säkerhet eller borgen från borgenärens sida, rätten till överklagande, en maximigräns avseende beloppet i samband med kvarstad på bankmedel och borgenärens skyldighet att inom en bestämd tid inleda huvudmålet.

Föredraganden motsätter sig en gemensam lösning för hela EU vad avser belopp som är undantagna från verkställighet, och anser att det rimligtvis bör överlåtas åt gäldenären att åberopa de olika nationella bestämmelserna i detta sammanhang.

För förvaltarkonton bör det principiellt inte vara möjligt med kvarstad på bankmedel om det inte är gäldenären som är kontoinnehavaren utan i stället en notarie eller advokat.

Utöver de problematiska frågor som tagits upp finns det ytterligare ett antal svåra frågor som återstår att undersöka ingående, till exempel rörande domstolens behörighet, detaljerna i verkställighetsförfarandet och en eventuell ersättning till bankerna, men även aspekter inom den materiella rätten, exempelvis rangordningen när det gäller kvarstad på bankmedel. Dessa frågor tas i nuläget inte upp närmare utan får anstå till kommande diskussioner.

YTTRANDE från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (20.7.2007)

till utskottet för rättsliga frågor

över grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel
(2007/2026(INI))

Föredragande: Panayiotis Demetriou

FÖRSLAG

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet ser det som en stor nackdel att grönboken inte innehåller någon statistik för att kunna bedöma omfattningen av problemet med att gäldenärer kringgår lagstiftningen. Sådana statistiska uppgifter skulle vara mycket användbara i syfte att utvärdera lämpligheten i att använda kvarstad som en rättslig åtgärd med tanke på de praktiska svårigheterna när det gäller genomförandet och med beaktande av proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna.

2.   Europaparlamentet anser för det första att förslaget borde utformas så att det inte uppstår någon konflikt mellan nationella förfaranden och gemenskapsförfaranden. I detta avseende vore det bättre att tillämpa harmonisering, men eftersom det inte tycks vara möjligt i nuläget är ett självständigt förfarande det näst bästa sättet att reglera kvarstad på bankmedel.

3.   Europaparlamentet finner dessutom att förfarandet endast bör fungera som en säkerhetsåtgärd och kunna tillgripas som en brådskande åtgärd i alla skeden av rättegångsförfarandet i enlighet med ett ex parte‑förfarande. Beslutet om kvarstad bör fattas av en domstol, och ett beslut om kvarstad bör grundas på goda bevekelsegrunder, sannolikheten att vinna målet och risken att inte kunna verkställa domslutet i ett senare skede om det inte fattas beslut om kvarstad, som styrks av beskrivningen av händelseförloppet, företrädesvis i form av edsvuren utsaga.

4.   Europaparlamentet är av den uppfattningen att vid beslut om kvarstad bör en förhandling hållas inom en rimlig tid, så att svaranden kan höras och domstolen får möjlighet att bedöma situationen på nytt och fatta beslut därefter. Svaranden bör också underrättas av både banken och domstolen. Parlamentet finner att de praktiska svårigheterna när det gäller delgivandet om ett beslut om kvarstad, beslutets autenticitet och ett snabbt delgivande till banken skulle kunna lösas med hjälp av modern kommunikationsteknik. Parlamentet anser att kostnaderna i första instans bör bäras av fordringshavaren. Om fordringshavaren vinner målet kan han eller hon i slutändan kräva kostnaderna från svaranden.

5.   Europaparlamentet är av den uppfattningen att det spärrade beloppet bör begränsas till den summa som borgenären gör anspråk på, inklusive ränta och rimliga kostnader, eftersom spärrning av ett konto kan påverka andra borgenärer och naturligtvis också svarandens ekonomi.

6.   Europaparlamentet finner att beslutet skall riktas mot en eller flera specifika banker, om det belopp som borgenären gör anspråk på gör att fler än ett konto spärras, och det bör inte riktas mot hela världen. Svarandens namn samt kontot eller kontona skall i så stor utsträckning som möjligt kunna identifieras. Gemensamma konton och förvaltarkonton skall inte undantas i det inledande skedet, men spärrningen skall kunna hävas när svaranden har hörts och bevisat för domstolen att kontot eller kontona inte tillhör svaranden.

7.   Vid bestridande av ett beslut om kvarstad på bankmedel eller vid en talan från svaranden om ogiltigförklaring av ett sådant beslut bör de principer som är tillämpliga för utfärdandet av beslutet, inklusive det brådskande beslutet, gälla för svaranden, anser Europaparlamentet.

8.   Europaparlamentet betonar att fordringshavaren, när det gäller beslut om kvarstad på bankmedel, skall ställa vederbörlig säkerhet genom ett belopp som täcker alla förluster eller skador som svaranden kan ha ådragit sig, i den händelse att åtgärden senare skulle upphävas, och domstolen skall besluta om säkerhetens karaktär och omfattning.

9.   Europaparlamentet finner att behörigheten att fatta beslut om kvarstad skall innehas av domstolarna i den medlemsstat där svaranden har sin hemvist eller i den medlemsstat där fordran uppkom eller där bankkontot finns. Ett sådant beslut kan användas som ett instrument för exekvatur för att verkställa ett domslut i stället för det sedvanliga exekvaturförfarandet.

10. För att hindra fordringshavaren från att missbruka kvarstadsförfarandet genom att förhala huvudförfarandet skall svaranden ha rätt att ansöka om att åtgärden därför skall upphävas. Europaparlamentet anser också att den verkställande domstolen skall vara berättigad att upphäva beslutet om kvarstad om det framkommer bevis på trolöshet (mala fides) eller grov vårdslöshet från fordringshavarens sida beträffande rättegångsförfarandets fortskridande.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel

Förfarandenummer

2007/2026(INI)

Ansvarigt utskott

JURI

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

LIBE
15.2.2007

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Panayiotis Demetriou
20.3.2007

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

5.6.2007

27.6.2007

17.7.2007

 

 

Antagande

17.7.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

35

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alexander Alvaro, Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Giuseppe Castiglione, Giusto Catania, Jean-Marie Cavada, Esther De Lange, Panayiotis Demetriou, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Bárbara Dührkop Dührkop, Giovanni Claudio Fava, Kinga Gál, Patrick Gaubert, Jeanine Hennis-Plasschaert, Roger Knapman, Magda Kósáné Kovács, Barbara Kudrycka, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Sarah Ludford, Dan Mihalache, Javier Moreno Sánchez, Athanasios Pafilis, Martine Roure, Søren Bo Søndergaard, Károly Ferenc Szabó, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Edit Bauer, Gérard Deprez, Iratxe García Pérez, Sophia in 't Veld, Jean Lambert, Marianne Mikko, Siiri Oviir

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

 

YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (27.6.2007)

till utskottet för rättsliga frågor

över grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska Unionen: kvarstad på bankmedel
(2007/2026(INI))

Föredragande: Sharon Bowles

FÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Ett konsekvent, användarvänligt och självständigt europeiskt förfarande för kvarstad på bankmedel, som är föremål för starka rättssäkerhetsgarantier, är att föredra framför en harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning.

2.  Beslut om kvarstad bör kunna utfärdas från tidpunkten då förfarandena för penningfordran inleds. I motiverat brådskande fall kan besluten utfärdas tidigare, under förutsättning att de åtföljs av ett rättsligt förfarande. Besluten bör innebära att kontona spärras och att det inte görs några överföringar av medel tills det kommer ett domstolsbeslut från medlemsstaten där kontot finns vilket också bör lösa eventuella frågor om fordringarnas prioritet. Den del av tillgångarna som överskrider fordringarna, inklusive kostnader, bör inte frysas.

3.  Besluten måste vara motiverade, till exempel med att det finns risk för att tillgångar slösas bort. Det måste finnas skyddsbestämmelser som hindrar att beslut omfattar flera konton än vad som är nödvändigt.

4.  Kvarstaden får inte överstiga 18 månader. Dock bör förlängning medges i fall av ett pågående rättsligt förfarande, förutsatt att detta fortskrider i rimlig takt.

5.  Omedelbara transaktionsmöjligheter innebär att gäldenären inte kan höras före beviljandet av kvarstad. Gäldenären bör kunna överklaga kvarstaden efter att beslutet fattats och kostnaderna bör återbetalas om överklagan godkänns. Därför bör motgarantier tillämpas. Borgenärer bör snarast inleda förfaranden.

6.  För att skydda gäldenären rättigheter innan och under den tid som beslutet om kvarstad gäller, måste borgenärens ansvar tydligt anges i fall av otillbörligt uppträdande gentemot gäldenären.

7.  Tillräckliga uppgifter för att ett konto skall kunna identifieras måste lämnas, även om bankerna måste göra efterforskningar på namn och adress, vilka måste genomföras utan dröjsmål. Kvarstad på gemensamma konton bör vara möjligt under antagande om lika del i tillgångarna och tillämpning av kvarstad på gäldenärens andel.

8.  Beslut om kvarstad skall översändas till banken på sådant sätt att banken garanterat får informationen nästföljande dag, och behandlas inom 24 timmar från identifieringen av kontot. Ett formellt meddelande måste gå från banken till den verkställande myndigheten och borgenären om huruvida det berörda beloppet har säkrats. Banken måste även formellt meddela gäldenären när kvarstaden skall verkställas. Det kan vara lämpligt med standardiserade formella medelanden, tillgängliga på alla EU-språk, vilket skulle eliminera eller minska behovet av skräddarsydda översättingar.

9.  Bankernas kostnader måste på ett korrekt sätt återspegla de verkliga kostnaderna för tjänsten, inbegripet efterforskningar.

10. Domstolen bör fastställa en nivå för levnadskostnader som skall undantas från frysning, och som kan överklagas. Detta belopp bör fastställas i förhållande till hemmedlemsstaten.

11. Man bör överväga huruvida EU-förfarandet bör begränsas till att gälla gränsöverskridande situationer eller om det också, som en valmöjlighet, bör vara möjligt att tillämpa inom medlemsstaterna.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska Unionen: kvarstad på bankmedel

Förfarandenummer

2007/2026(INI)

Ansvarigt utskott

JURI

Yttrande
  Tillkännagivande i kammaren

ECON
15.2.2007

Förstärkt samarbete – tillkännagivande i kammaren

 

Föredragande av yttrande Utnämning

Sharon Bowles
24.1.2007

Tidigare föredragande av yttrande

 

Behandling i utskott

8.5.2007

11.6.2007

 

 

 

Antagande

27.6.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

30

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Mariela Velichkova Baeva, Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Ieke van den Burg, David Casa, Elisa Ferreira, Jean-Paul Gauzès, Donata Gottardi, Benoît Hamon, Sophia in 't Veld, Othmar Karas, Guntars Krasts, Kurt Joachim Lauk, Andrea Losco, Astrid Lulling, Cristobal Montoro Romero, Joseph Muscat, Lapo Pistelli, John Purvis, Heide Rühle, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Margarita Starkevičiūtė

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Katerina Batzeli, Harald Ettl, Werner Langen, Gianni Pittella, Kristian Vigenin

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

 

Anmärkningar (tillgängliga på ett enda språk)

...

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

4.10.2007

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Carlo Casini, Bert Doorn, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Katalin Lévai, Hans-Peter Mayer, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Gary Titley, Diana Wallis, Rainer Wieland, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

Charlotte Cederschiöld, Kurt Lechner, Jacques Toubon, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, József Szájer

Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 178.2)

Iles Braghetto, Michael Cashman, Genowefa Grabowska, Lily Jacobs