BETÄNKANDE om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

MOTIVERING

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (*) (8.10.2008)

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (13.10.2008)

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

12.11.2008 - (2008/2097(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Nirj Deva
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Luisa Morgantini, utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

Förfarande : 2008/2097(INI)

Dokumentgång i plenum

Dokumentgång :

A6-0445/2008

Ingivna texter :

A6-0445/2008

Debatter :

Omröstningar :

PV 18/12/2008 - 6.24
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2008)0639

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
MOTIVERING
YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (*)
YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

om utvecklingsperspektiv för freds- och nationsbyggande efter konflikter

(2008/2097(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av Haagkonventionen från 1907, de fyra Genèvekonventionerna från 1949 och deras tilläggsprotokoll från 1977,

– med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter,

– med beaktande av Förenta nationernas samtliga konventioner om mänskliga rättigheter och fakultativa protokoll till dessa,

– med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och de två fakultativa protokollen till denna,

– med beaktande av Förenta nationernas stadga och i synnerhet artiklarna 1 och 25 och, i kapitel VII, artiklarna 39 och 41,

– med beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och protokollen till denna,

– med beaktande av FN:s millenniedeklaration från den 8 september 2000, där det slås fast att millennieutvecklingsmålen utgör kriterier som det internationella samfundet gemensamt fastställt för att eliminera fattigdomen i världen,

– med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 om resultaten från 2005 års världstoppmöte, och särskilt resolutionens punkter 138–140 om ansvaret att skydda befolkningar mot folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten,

– med beaktande av FN:s fredsbevarande/fredsskapande insatser i Kongo (1962), Namibia (1988), El Salvador (1992), Kambodja (1992), Somalia (1992), Jugoslavien – Serbien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina (1992–2002), Haiti (1994), östra Slavonien (1995‑1998), Kosovo (1999), Sierra Leone (1999) och Östtimor (1999) samt amerikansk/brittisk-ledda insatser i Irak och Nato ISAF-ledda insatser i Afghanistan (2001),

– med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000[1] senast ändrat genom AVS-EU:s ministerråds beslut nr 1/2006[2] (”Cotonouavtalet”),

– med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd” undertecknad den 20 december 2005[3], i synnerhet de övergripande frågorna i avsnitt 3.3: demokrati, gott styre, mänskliga rättigheter, barns och ursprungsbefolkningars rättigheter, miljöhållbarhet, jämställdhet och kamp mot hiv/aids,

– med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd[4],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 antagen av rådet den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete[5],

– med beaktande av det strategiska partnerskapet Afrika-EU: En gemensam strategi Afrika‑EU som antogs vid toppmötet mellan EU och Afrika i december 2007,

– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 19 november 2007 om västra Balkan,

– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 16 juni 2008 om EU:s riktlinjer om barn och väpnad konflikt,

– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 13 och 14 november 2006 om främjande av jämställdhet och integrering av ett jämställdhetsperspektiv vid krishantering,

– med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte av den 21 och 22 november 2005 om EU:s strategi för Afrika,

– med beaktande av Afrikanska unionens (AU) politiska ram för återuppbyggnad och utveckling efter konflikter, som femtiotvå medlemsstater gav sitt stöd åt vid AU:s toppmöte i Banjul den 25 juni–2 juli 2006,

– med beaktande av de tio principer för bra internationellt engagemang i instabila stater och situationer som fick stöd av gruppen för instabila stater inom OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) och som bekräftades på DAC:s toppmöte den 3–4 april 2007 i Paris,

– med beaktande av reformen och förvaltningen av säkerhetssektorn, OECD/DAC-riktlinjer,

– med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin som godkändes av Europeiska rådet i Bryssel den 12 december 2003,

– med beaktande av definitionen av övergångsrättvisa i rapporten från FN:s generalsekreterare ”The rule of law and transitional justice in conflict and post-conflict societies” från 2004[6],

– med beaktande av den finansiering om 12 miljoner euro som kommissionen har ställt till förfogande inom ramen för det europeiska stabilitetsinstrumentet för att bistå särskilda domstolar och initiativ för övergångsrättvisa i hela världen,

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2007 ”EU:s hantering av instabila situationer – insatser för hållbar utveckling, stabilitet och fred i svåra förhållanden – (KOM(2007)0643),

– med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om EU:s hantering av instabila situationer i utvecklingsländer[7],

– med beaktande av kommissionens meddelande om konfliktförebyggande KOM(2001)0211 och EU:s program för förebyggande av våldsamma konflikter som antogs vid Europeiska rådets möte i Göteborg i juni 2001,

– med beaktande av EU:s ordförandeskaps uttalande om ”The rule of law and transitional justice in conflict and post‑conflict societies” av den 6 oktober 2004,

– med beaktande av EU-konceptet för stöd till avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR), som godkändes av Europeiska rådet den 11 december 2006,

– med beaktande av kommissionens meddelande ”Att knyta samman katastrof‑, återanpassnings- och utvecklingsbistånd – En utvärdering” (KOM(2001)0153),

– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om läget i förbindelserna mellan EU och Afrika[8],

– med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution nr 3937/07 och dess politiska utskotts betänkande om god förvaltningssed, öppenhet och ansvarstagande vid utnyttjandet av naturtillgångar i AVS‑länderna från juli 2007[9],

– med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och resolution 1820 om sexuellt våld mot civila i konflikter,

– med beaktande av utkastet till en gemensam EU–Afrika-strategi som godkändes av det åttonde trepartsmötet på ministernivå mellan EU och Afrika den 15 maj 2007 i Bryssel,

– med beaktande av artiklarna 177–181 i EG-fördraget,

– med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för utrikesfrågor (A6‑0445/2008), och av följande skäl:

A. Hälften av alla länder som tar sig ur en konflikt faller tillbaka i en konflikt inom fem år och uppskattningsvis 340 miljoner av världens extremt fattiga lever i instabila stater, eftersom avsaknaden av fientligheter inte automatiskt leder till en djupt rotad och varaktig stabilitet och till hållbar utveckling,

B. Millennieutvecklingsmålen fastställer samstämda och tidsbundna mål för långsiktig fattigdomsutrotning. År 2010 skulle hälften av världens fattigaste befolkning kunna leva i stater där det pågår eller riskerar att bryta ut en väpnad konflikt[10].

C. En förutsättning för att stabila och varaktiga stater ska kunna byggas upp är att det upprättas en offentlig förvaltning som bygger på duglighet och ansvarsskyldighet och där politisk inblandning och korruption inte förekommer.

D. En genomsynlig, ansvarsskyldig och professionell säkerhetssektor är grundläggande för att skapa förutsättningar för att främja fred och utveckling.

E. Reformen av säkerhetssektorn bör inriktas på att tillhandahålla ändamålsenliga och legitima offentliga tjänster med insyn, ansvarsskyldighet gentemot civila myndigheter och lyhördhet för allmänhetens behov.

F. Spridningen av eldhandvapen och lätta vapen underblåser konflikter och brott. 2006 var tre fjärdedelar av de personer som sårades eller dödades av landminor civila[11].

G. Våldsamma konflikter har inte bara en tragisk inverkan på utvecklingen och på mänskliga rättigheter, de avskräcker också utländska investerare, vilket avsevärt hämmar tillväxten så att investeringar i näringslivet och i bastjänster uteblir (enligt en ny rapport[12] minskar en väpnad konflikt ett afrikanskt lands ekonomi med 15 procent). En sund privat sektor lägger i slutändan grunden för hållbara intäkter för en legitim regering.

H. Långsiktig stabilitet kan endast åstadkommas genom att alla berörda parter, däribland kvinnor och minoriteter, deltar i fredsskapande, nationell återförening och nationsbyggande.

I. Sannings- och försoningskommissioner kan bidra till att hjälpa samhällen att hantera nedärvda storskaliga övergrepp, underlätta för dialog mellan samhällsgrupper och tidigare motståndare i en konflikt och bidra till åtgärder för att få till stånd rättvisa, återhämtning och reformer som minskar sannolikheten för framtida konflikter.

J. Den institutionella ram som gör det möjligt för ett civilt samhälle att utvecklas bygger på förenings- och yttrandefrihet och utvecklingen av fria medier som åtnjuter skydd i lagen.

K. En förutsättning för en hållbar och välfungerande stat är att det också finns ett starkt civilsamhälle som skyddar människor mot maktmissbruk och en fri press som ställer en alltför mäktig regering till svars.

L. Instabila stater måste uppmanas att låta icke-statliga organisationer verka utan onödigt byråkratiska registreringslagar och förfaranden som hindrar utvecklingen av ett verkligt fungerande civilsamhälle.

M. Ett genomsnittligt utvecklingsland får 260 besök av biståndsgivare om året och 2006 riktade givarna totalt 70 000 biståndsinsatser till alla utvecklingsländer och det genomsnittliga projektet hade en budget på blott 1,7 miljoner dollar.

N. I OECD/DAC:s expertutvärdering för 2007 om EU:s politik för utvecklingssamarbete hävdas det att EU mer systematiskt bör använda sig av konfliktanalyser som en del av program och projekt på landsnivå för att göra dem effektivare och garantera att de inte åsamkar någon skada.

O. Som en uppföljning till meddelandet om EU:s hantering av instabila situationer och de slutsatser från rådet och den parlamentsresolution som följde på detta, ska kommissionen förbereda en genomförandeplan 2009 med hänsyn tagen till den erfarenhet och information som inhämtats genom ”pilotfallen” och för att granska hur effektiva de olika EU‑instrumenten är i syfte att optimera dem när det gäller skydd och utveckling.

P. Förutom att sex pilotländer har utsetts (Burundi, Guinea-Bissau, Haiti, Sierra Leone, Östtimor och Jemen) har de diskussioner som förts mellan kommissionen, rådet, Europaparlamentet och det civila samhället som en uppföljning till ovannämnda meddelande om EU:s hantering av instabila situationer ännu inte lett till att några konkreta åtgärder har vidtagits på detta område.

Q. Europeiska företag har etablerat sig i konfliktområdena och har intressen där.

1. Europaparlamentet stöder det ”skyddsansvar” som FN har fastslagit och betonar att EU och dess medlemsstater är bundna av detta. Parlamentet understryker att ”skyddsansvaret” bör betraktas som ett sätt att värna om människors säkerhet. Parlamentet anser att konceptet ”skyddsansvar” förstärker varje regerings ansvar för att skydda de egna medborgarna genom att det betonas att det är staten som har det primära ansvaret för att förhindra att befolkningen utsätts för folkmord, krigsförbrytelser, etnisk rensning och brott mot mänskligheten.

2. Europaparlamentet kräver att den förklaring från FN:s förre generalsekreterare Kofi Annan som finns i dennes rapport till generalförsamlingen 2000 ska genomföras: ”Staters suveränitet medför ett ansvar och det är staten som har det primära ansvaret för att skydda folket. När en befolkning skadas allvarligt till följd av inbördeskrig, uppror eller statliga brister och staten i fråga inte vill eller kan stoppa eller avvärja detta går det internationella skyddsansvaret före principen att inte ingripa.”.

3. Europaparlamentet anser att det finns två etapper i freds- och statsbyggande: stabiliseringsetappen, där tyngdpunkten ligger på säkerhet, lag och ordning och tillhandahållande av bastjänster, och statsbyggnadsetappen, där inriktningen är på politisk styrning och på de ansvariga institutionerna, med förbehåll för att

a) den andra etappen inte bör inledas förrän landet har stabiliserats, eftersom institutioner som inrättas innan dess kommer att återspegla konfliktens karaktär och inte vad landet behöver för en stabil och varaktig fred,

b) det är viktigt att kompromissa i statsbyggnadsetappen för att anpassa sig till de normer och förväntningar som medborgarna i landet i fråga har och inte till de ingripandes ideal,

c) de ingripande måste överlämna enskilda institutioner till de inhemska myndigheterna i takt med att statsbyggnadsetappen fortskrider; det är i samband med detta som bakslag kan komma, och det måste man acceptera om de inte är avgörande för de framsteg som landet gör.

4. Europaparlamentet framhåller vikten av att ta upp de grundläggande orsakerna till konflikter i EU:s politiska dialog med tredjeländer och i program för utvecklingssamarbete och att utveckla mekanismer som ska ge tidiga varningssignaler när stater håller på att misslyckas genom att granska faktorer som kan förutspå eller tyda på våldsutbrott, såsom historiska skiljelinjer, problem mellan etniska grupper eller stammar, religiösa konflikter, orättvisor och fattigdom. I det sammanhanget betonar parlamentet särskilt behovet av att fördela ny finansiering till anpassning och miljöskydd som ett sätt att förhindra att klimat- och miljörelaterade konflikter uppstår.

5. Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att utforma konfliktförebyggande åtgärder som ett sektorsövergripande tema i utvecklingssamarbetet och att integrera principerna om konfliktkänslighet och konfliktanalys med befintliga och nya politiska åtgärder, nationella och regionala strategidokument och de olika finansiella instrumenten för externt samarbete.

6. Europaparlamentet påminner om att fred inte bara betyder att krig inte förekommer. Fred kan nämligen inte uppnås utan rättvisa och dessutom behöver kvinnor och män inte nödvändigtvis känna sig säkra trots att fientligheterna upphört. Parlamentet påminner även om kvinnors viktiga roll för att förebygga och lösa konflikter samt skapa fred, och betonar vikten av kvinnors lika deltagande och fulla engagemang i alla insatser för att bevara och främja fred och säkerhet.

7. Europaparlamentet är övertygat om att allt som går måste göras för att garantera att konfliktdrabbade befolkningar garanteras ett minimum av basservice, i synnerhet när det gäller tillgång till mat, rent vatten och hygien, medicin, sjukvård (inklusive reproduktiv hälsa) och personlig säkerhet. På medellång sikt måste hållbarhetsproblemen vara underordnade tillhandahållandet av basservice.

8. Europaparlamentet anser att det bör finnas en samordning mellan fredsbyggande, humanitärt stöd och utvecklingsverksamhet efter konflikter, i enlighet med strategin för sammanknytning av katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbiståndet och för att se till att det råder överensstämmelse mellan säkerhet och utveckling.

9. Europaparlamentet anser att man måste ta hänsyn till jämställdhetsfrågor i samband med kontakter med flyktingar och internt fördrivna personer, samt även då flyktingläger upprättas.

10. Europaparlamentet understryker behovet av ökad samordning av civil och militär verksamhet. I postkonfliktsituationer anser Europaparlamentet att övergången från militär till civil säkerhet måste ske så snart detta är praktiskt möjligt, och att internationella styrkor successivt bör kompletteras och ersättas med statliga och regionala civila polisstyrkor med yrkesutbildning, för att se till att en rättvis tillämpning av rättsstatsprincipen och administrativa förfaranden gentemot alla grupper som är inblandade i konflikten prioriteras högt.

12. Europaparlamentet efterlyser främjandet av mänskliga rättigheter genom stöd till utbildning i mänskliga rättigheter för militär och polis (däribland kampanjer om mänskliga och medborgerliga rättigheter för berörda delar av befolkningen), ökad delaktighet för krigshögskolor i framtagandet av internationella normer för polisarbete och militärpolisen, utarbetande av en uppförandekod för säkerhetspersonal, ansvarsfördelning mellan polisen och armén, utnämnande av ombudsmän och kommissioner för mänskliga rättigheter samt utbildning i mänskliga rättigheter för distriktsmyndigheter och statstjänstemän.

13. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att EU fortsätter att utveckla sin militära kapacitet inom ramen för den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) för att EU och dess medlemsstater bättre ska kunna bidra till stabiliseringen och utvecklingen av samhällen i situationer efter konflikter.

14. Europaparlamentet anser det vara ytterst viktigt att orsakerna till instabilitet och problem i samhällen efter konflikter tacklas via en kombination av civila och militära åtgärder. Parlamentet påpekar att det utan den säkerhetsgaranti som fredsbevarande styrkor ute på fältet utgör, i allmänhet är omöjligt att skapa de grundläggande förutsättningar (dvs. säkerhet för individerna och deras egendom) som krävs för att stabilisera förhållandena i konfliktdrabbade samhällen.

15. Europaparlamentet betonar att reformen av säkerhetssektorn samt avväpning, demobilisering och återanpassning är viktiga faktorer när det gäller att garantera långvarig fred och hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att påskynda förverkligandet av EU:s politiska ramar för säkerhetsreformer och EU-konceptet om demobilisering, avväpning och återanpassning i syfte att göra EU:s verksamhet på dessa områden mer relevant, konsekvent och ändamålsenlig. Parlamentet efterlyser ökad gemenskapsfinansiering till reformen av säkerhetssektorn samt till avväpning, demobilisering och återanpassning, med särskild betoning på de länder där EU redan gör insatser inom ramen för ESFP. Parlamentet anser att gemenskapsfinansierad verksamhet avseende reformen av säkerhetssektorn samt avväpning, demobilisering och återanpassning som syftar till att stödja ESFP-operationer i eller efter en konflikt bör övervägas så snart som möjligt när insatserna planeras, nämligen i undersökningsskedet eller när krishanteringskoncept/operativa koncept (CONOPS) tas fram.

16. Europaparlamentet betonar att reformen av säkerhetssektorn kan vara ett effektivt verktyg för att förstärka diplomatin och försvaret samtidigt som långsiktiga säkerhetshot reduceras genom att den bidrar till att bygga stabila, välmående och fredliga samhällen. Reformen måste innebära att institutioner och viktiga ministerbefattningar som upprätthåller och övervakar värdlandets och dess folks säkerhet och trygghet återupprättas eller reformeras.

17. Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för sitt stöd till en reform av säkerhetssektorn efter en konflikt integrera ett jämställdhetsperspektiv genom att erbjuda utbildning i jämställdhetsfrågor och sakkunskap i frågor som rör författning och val samt polis- och rättsväsende.

18. Europaparlamentet anser att tidigare ledare för stridande grupper ovillkorligen måste avstå från våld innan de inlemmas i formella institutionella strukturer som främjar maktdelning, samtidigt som det måste säkerställas att allmänheten och alla relevanta berörda parter hålls aktivt underrättade och involveras i alla diskussioner om maktdelning.

19. Europaparlamentet betonar vikten av att man antar ett jämställdhetsperspektiv vid förhandlingar om och genomförande av fredsavtal i syfte att främja det författningsmässiga skyddet av kvinnors rättigheter.

20. Med tanke på de allra flesta offren vid väpnade konflikter dödas av lätta vapen uppmanar Europaparlamentet rådet och kommissionen att snarast följa upp domstolens beslut av den 20 maj 2008 om gemenskapens befogenheter att bekämpa spridningen av eldhandvapen och lätta vapen genom att påskynda genomförandet av EU:s strategi för kampen mot olaglig anhopning av och handel med eldhandvapen och lätta vapen och ammunition till dessa samt genom att förstärka planeringen för EG‑finansiering, via Europeiska utvecklingsfonden och stabilitetsinstrumentet, till program som har med eldhandvapen och lätta vapen ute på fältet att göra. Parlamentet kräver att multilaterala och regionala finansinstitut när så är lämpligt vidtar åtgärder för att upprätta program för eldhandvapen och lätta vapen inom ramen för återuppbyggnads- och återanpassningsarbetet i områden efter konflikter och i samband med bemödanden att konsolidera förvaltningsfrågor, förstärka lagstiftning och förbättra rättsvårdande myndigheters operativa kapacitet i fråga om eldhandvapen och lätta vapen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta att främja tillkomsten av ett internationellt, juridiskt bindande fördrag om vapenhandel i alla bilaterala och multilaterala sammanhang.

21. Europaparlamentet anser att frågan om flyktingars och internt fördrivna personers frivilliga återvändande måste vara högt prioriterad samtidigt som dessa personer måste garanteras tryggheten i en rimlig utkomst, i synnerhet genom att de erbjuds praktiskt fungerande sjukvård och utbildning (inklusive kampanjer för att öka kvinnors läs- och skrivkunnighet) samt sysselsättningsmöjligheter. Detta måste ske genom en dialog mellan grupper, fredsutbildning, internationellt beledsagande, nedbrytning av fördomar och utbildning i frågor som rör mångfald, inlemmande av före detta soldater i samhällslivet, förfaranden för att hantera markkrav samt traumabehandling. Om internt fördrivna personers etniska eller religiösa profiler stämmer överens bör dessa personer återföras till sina ursprungsbyar eller -städer i hela landet, och inte koncentreras i stora grupper eftersom detta kan leda till konflikter och våld.

22. Europaparlamentet vidhåller vikten av att kvinnor får återuppta eller komplettera sin utbildning efter en konflikt. Parlamentet anser således att man aktivt bör främja att undervisningen återupptas i samband med ett lands återuppbyggnad.

23. Europaparlamentet betonar med eftertryck behovet att samråda med och stödja lokala kvinnoorganisationer och internationella nätverk för kvinnor som arbetar för fred. Parlamentet rekommenderar att det finns politiskt och finansiellt stöd, utbildning, kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd, även när det gäller fredsförhandlingar och lösning av konflikter utan våld.

24. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna har en moralisk skyldighet att ge en fristad åt flyktingar som flyr från konfliktområden och anser att denna skyldighet endast kan fullgöras genom att medlemsstaterna delar på bördan. Parlamentet anser vidare att medlemsstaterna aktivt måste bistå flyktingar som vill återvända till sina ursprungsländer efter att en våldsam konflikt har upphört.

25. Europaparlamentet framhåller hur viktig en rättvis migrationspolitik är för utvecklingsländerna. Parlamentet konstaterar att migration kan omvandlas till en positiv kraft i utvecklingsprocessen, särskilt genom penningförsändelser som skickas av migranter som är bosatta i EU samt genom att minska kompetensflykten, underlätta migranters återvändande och förhindra människohandel.

26. Europaparlamentet betonar att det måste vidtas åtgärder för att främja familjeåterförening och integrering av barn som drabbats av väpnade konflikter och för att garantera tillträde till utbildningsprogram, yrkesutbildning och psykologiskt stöd, med hänsyn tagen till flickors särskilda behov.

27. Europaparlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av kommissionens förslag om avväpning, demobilisering och återanpassning av tidigare stridande, däribland en återanpassning av dem till civilsamhället genom tillhandahållande av livsmedel, tält, filtar, medicinsk hjälp och civila kläder, transport av före detta soldater till deras ursprungsorter eller till annan valfri destination, stödprogram för pensionering av politiska eller militära befälhavare, tillhandahållande av bostäder åt före detta soldater och lönebidragssystem, medborgarutbildning för före detta soldater och psykologiska regenereringsprogram för tidigare stridande med särskild tilldelning av tilläggsanslag till anställningssystem och sysselsättningsskapande program.

28. Europaparlamentet påpekar att program för avväpning, demobilisering och återanpassning bör inbegripa särskilda bestämmelser för kvinnliga före detta soldater.

29. Europaparlamentet understryker att kampen mot användningen av barnsoldater och rekryteringen till armén av flickor som därefter utsätts för sexuella övergrepp är en del av kampen för att förbättra vardagslivet för de kvinnor som bor i regioner där fredsbyggande och återuppbyggnad efter en konflikt pågår.

30. Europaparlamentet anser att avväpning, demobilisering och återanpassning också bör syfta till social och ekonomisk utveckling och att program för ekonomiskt stöd för att klara av de omedelbara behoven bör finnas.

31. Europaparlamentet anser att lokal delaktighet i fredsskapandet är viktigt för att uppnå långsiktig stabilitet.

32. Europaparlamentet anser att de internationella givarna måste beakta regionala och lokala förhållanden vid utformningen av återuppbyggnadsstrategier för att skapa stabilitet och demokrati, med utgångspunkt i erfarenheterna från insatser för att främja den ekonomiska utvecklingen i samhällen i postkonfliktsituationer.

33. Europaparlamentet betonar att kvinnans roll i fredskonsolideringen måste beaktas i strategier för återförsoning, och påpekar att de särskilda behoven hos barn som drabbats av en väpnad konflikt bör inbegripas i återförsoningsprogrammen.

34. Europaparlamentet anser att staters legitimitet bara kan byggas upp genom en god och ändamålsenlig ledning. Parlamentet betonar att institutioner, valförfaranden, registrering av röstberättigade väljare och vallängder, identifiering av röstberättigade väljare samt korruptionsbekämpande mekanismer måste vara så insynsvänliga och redovisningsbara som möjligt eftersom de är en förutsättning för att värna rättsstatsprincipen, mänskliga rättigheter, demokratiska institutioner och människors värdighet samt för ekonomisk utveckling, investeringar och handel.

35. Europaparlamentet anser att faktorer som rättsstatsprincipen, en sund valuta, en fri marknad, en effektiv och kompetent statlig förvaltning, ett oberoende rättsväsende samt avsaknad av korruption hos de lagstiftande och verkställande organen gör att individer och grupper, genom flit och initiativtagande, verkligen kan öka sina nationers välstånd.

36. Europaparlamentet efterlyser upprättandet av gemensamma investeringsstyrelser för att få fram prioriterade sektorer som kan locka till sig utländska direktinvesteringar och skapa arbetstillfällen utanför de traditionella jordbrukssektorerna genom att stödja framväxten av liberala investeringsregler och skattebefriade industriella zoner.

37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en avregleringsenhet som kan ge råd till länder om hur de ska utforma sin ekonomiska infrastruktur efter en konflikt för att avlägsna byråkratiska kontroller som hindrar eller försenar bildandet av småföretag, öppnandet av bankkonton samt registreringen av mark och företag. En minskning av riskkapitalflödet bör tillämpas när så är möjligt, liksom skattelättnader för företagsbildning, i synnerhet genom budgetstödprogram.

38. Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att kvinnor engageras i den ekonomiska verksamheten i samhället efter en konflikt i syfte att stärka deras socioekonomiska ställning och deras företagaranda. Parlamentet understryker den positiva roll som mikrokrediter spelar.

39. Europaparlamentet är fast övertygat om att det lokala engagemanget i EU:s utvecklingssamarbete kan ökas genom att de nationella parlamenten medverkar, bland annat genom ömsesidig samverkan och kapacitetsbyggande mellan Europaparlamentet och partnerländernas parlament. Detta ska omfatta stödsystem för informations- och kommunikationsteknik, teknisk kapacitet för att få fram moderna röstlängder och tillhandahållande av ID-kort när det inte finns tillgång till födelseregister och andra handlingar som styrker medborgarskap.

40. Europaparlamentet understryker vikten av att hjälpa lokala myndigheter genom att tillhandahålla lämplig utbildning och utbyta erfarenheter. I detta sammanhang påminner parlamentet om sitt åtagande för principerna och metoderna för parlamentarisk demokrati.

41. Europaparlamentet betonar att kvinnors deltagande i val som äger rum i ett land efter en konflikt bör stödjas med hjälp av särskilda program och kvoter på alla nivåer.

42. Europaparlamentet betonar vikten av oberoende övervakning för att få till stånd en öppen och ansvarsfull resursanvändning, och att denna övervakning kan spela en viktig roll efter en konflikt om den återinvesteras i statsbyggande. Parlamentet understryker också vikten av att bekämpa alla former av slöseri, bedrägeri och korruption genom lämpliga mekanismer mot korruption, med vaksamt stöd av civilsamhället.

43. Europaparlamentet betonar behovet av att få till stånd ett genomförande av Förenta nationernas konvention mot korruption för att förhindra att olagliga finansieringskällor underblåser konflikter och äventyrar stabiliseringen efter konflikter, eftersom korruption gör institutioner ineffektiva, förstärker social utslagning, snedvrider beslutsfattande och hindrar tillhandahållandet av basservice.

44. Europaparlamentet understryker att stöd till lokalsamhällen, familjer, civila samhällsorganisationer, inklusive kvinnoorganisationer, mikrokreditorganisationer och lokala nätverk är en förutsättning för en framgångsrik utvecklingspolitik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att politiskt och ekonomiskt stödja dem som arbetar för fred och mänskliga rättigheter lokalt, också i kristider, i synnerhet genom EU:s stabilitetsinstrument och dess krishanteringsdel.

45. Europaparlamentet betonar att registrering av fastigheter och reglering av äganderätten till mark efter konflikter måste ske i enlighet med internationell lagstiftning om mänskliga rättigheter, för att undvika att regeringar, privata företag eller styrande eliter olagligt tillskansar sig mark, ofta på bekostnad av de fattigaste och mest sårbara, som återvändande och internt fördrivna personer. Samtidigt måste domstolar få resurser för att bättre kunna upprätthålla egendoms- och handelsrätten, i synnerhet i länder där kvinnor har lägre rättslig ställning eller förnekas grundläggande egendomsrättigheter.

46. Europaparlamentet upprepar sitt åtagande för att skydda kvinnors och barns rättigheter i postkonfliktsituationer, med den grundläggande målsättningen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att öka kvinnors medbestämmande – ett absolut nödvändigt krav för att nå varaktig fred och stabilitet.

47. Europaparlamentet anser att många utvecklingsländer förfogar över de grundläggande naturtillgångar de behöver för sin utveckling, men ändå kan dålig förvaltning av och korruption i samband med naturresurser som olja, vatten, timmer och diamanter driva tillbaka länder in i konflikter. Parlamentet beklagar olika (lokala, regionala, internationella och transnationella) aktörers inblandning i förskingringen och exploateringen av dessa resurser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och stödja god förvaltning av alla naturresurser och att vidta åtgärder mot exploatering av och olaglig handel med sådana resurser, i synnerhet när detta bidrar till att väpnade konflikter bryter ut, trappas upp eller fortsätter.

48. Europaparlamentet betonar att de framgångar som nåtts med Kimberley-processen, initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI) och skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (FLEGT) gör att de måste stärkas och genomföras bättre.

49. Europaparlamentet påminner om slutsatserna i dokumentet om klimatförändring och internationell säkerhet, som lades fram inför Europeiska rådet den 14 mars 2008 av EU:s höge representant och Europeiska kommissionen[13]. I dokumentet varnas det för att klimatförändringens påfrestningar riskerar att bli för stora för stater och regioner som redan nu är instabila och konfliktbenägna, vilket ger upphov till nya migrationsströmmar och intensifierar säkerhetsriskerna för EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta klimatförändringsrelaterade frågor i sina fredsuppbyggande insatser.

50. Europaparlamentet anser att det är viktigt att rättvisa skipas för konfliktoffer, och att nationella domstolar, förutsatt att rättsväsendet fungerar och är oberoende och opartiskt, kan vara bättre lämpade än internationella krigsförbrytardomstolar att säkerställa engagemang i nationella rättsprocesser och bestraffning av förövare. Parlamentet föreslår i det här sammanhanget att möjligheten att efter en konflikt kartlägga brott mot mänskliga rättigheter som har begåtts under konflikten övervägs.

51. Europaparlamentet efterlyser en förstärkning av rättsväsendena genom utbildning av domare och allmänna åklagare, konferenser om rättsliga reformer, oberoende system för utnämning av domare, ordentlig ersättning till domstolspersonal, tillhandahållande av utrustning till domstolarna, förbättrad domstolsförvaltning, registerhållning, budget- och personalhantering samt förvärv av modern teknik inklusive datorer för spårning av ärenden.

52. Europaparlamentet efterlyser rättshjälp till utsatta grupper, etniska minoriteter, jordlösa bönder och andra marginaliserade grupper, samt kvasijuridisk utbildning, för att öka tillgången till rättsväsendet, tillhandahållen av erfarna icke-statliga organisationer.

53. Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att sätta stopp för könsrelaterade våldsbrott som kan begås utan straff. I möjligaste mån måste det tillses att sådana brott inte omfattas av amnestibestämmelser och att alla offer för sexuellt våld, särskilt kvinnor och flickor, får lika skydd av lagen och lika tillgång till rättsväsendet. Med tanke på hur missgynnade kvinnor och barn är när det gäller tillgången till rättsväsendet i många samhällen bör särskilda arrangemang göras när så erfordras.

54. Europaparlamentet understryker att kvinnor som utsatts för sexuellt våld måste garanteras full tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård samt till sensibiliseringsprogram som hjälper dessa kvinnor att hantera den stigmatisering so drabbar dem.

55. Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1820, särskilt dess erkännande av att sexuellt våld utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.

56. Europaparlamentet betonar vikten av att ta hänsyn till barns, och i synnerhet flickors, särskilda behov efter en konflikt, särskilt när det gäller utbildning.

57. Europaparlamentet lovordar samverkan mellan EU och Internationella brottmålsdomstolen (ICC). Parlamentet betonar att EU:s stöd är avgörande för att upprätthålla ICC:s mandat. Parlamentet anser att det är ett oeftergivligt krav att alla stater undertecknar och ratificerar Romstadgan, för att göra ICC-systemet mer operationellt, samstämt och konsekvent. EU:s och Afrikanska unionens medlemsstater uppmanas med eftertryck att omedelbart och på ett konsekvent sätt ta upp verkställandet av alla arresteringsorder som utfärdats av ICC i alla konfliktsituationer.

58. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att fortsätta att bekämpa straffrihet, då detta är det effektivaste sättet att förebygga framtida kränkningar av de mänskliga rättigheterna, bland annat genom att stödja verksamheten vid internationellt inrättade domstolar.

59. Europaparlamentet betonar att varaktig fred på många sätt är beroende av samhällets engagemang i fredsprocessen – en process som endast kan rättfärdigas och lyckas om kvinnor är involverade på lika villkor, eftersom de har en viktig samhällsroll och en avgörande roll för livsmedelsproduktionen och för familjens försörjning, särskilt i utvecklingsländerna. Med tanke på att kvinnor och barn utgör 80 procent av flyktingarna kräver parlamentet att kvinnor ska få särskilt stöd och att deras deltagande tillmäts en viktig roll för att främja fred och stabilitet. Parlamentet betonar att det internationella samfundets roll för att stödja civila samhällsnätverk som knyter samman lokala, nationella och internationella initiativ är avgörande för denna fredsprocess[14].

60. Europaparlamentet efterlyser upprättande av permanenta fredskommissioner med inflytelserika medlemmar från alla stridande parter för att förekomma utbrott av våld i stor skala.

61. Europaparlamentet anser att relevanta civila samhällsorganisationer kan användas för att underlätta dialog mellan stridande grupper om det samtidigt erbjuds utbildning i konfliktlösning och fredsuppbyggnad utan våld. Parlamentet stöder skapandet av möjligheter till dialog genom anordnandet av nationella konferenser, rundabordsdiskussioner mellan de stridande parterna, små kontaktgruppmöten på gräsrotsnivå, medlingsutbildning för lokala icke-statliga organisationer och byäldste samt ledare för traditionella institutioner.

62. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att när de driver utvecklingsprojekt först utse en ledande partner sinsemellan, med uppgift att rationalisera rapporteringen (även om finansieringen till projektet kommer från en annan medlemsstat) så att givandet samordnas och blir samstämt. En annan uppgift skulle kunna vara att utarbeta redovisningsnormer för rapporteringskraven till nationella parlament, lokala myndigheter och internationella organisationer.

63. Europaparlamentet anser att det är viktigt att uppmuntra ett större deltagande och en ökad närvaro av kvinnor i medier och i alla allmänna forum där kvinnor kan yttra sin mening.

64. Europaparlamentet påminner om att födelseregistrering är en grundläggande mänsklig och medborgerlig rättighet. Parlamentet betonar att födelseregistrering är av avgörande betydelse inte minst under och efter väpnade konflikter eftersom den bidrar till att förhindra att barns rättigheter kränks. Sådan registrering måste betraktas som en kärnfråga inom utvecklingspolitiken.

65. Europaparlamentet betonar behovet av ett konfliktkänsligt tillvägagångssätt i hela cykeln med planering, genomförande, övervakning och utvärdering av utvecklingsprogram, i syfte att maximera deras positiva och minimera deras negativa effekter på konfliktens dynamik. Parlamentet understryker vikten av att systematiskt genomföra konfliktanalyser för att förstå vilka faktorer som främst ligger bakom konflikter. Parlamentet anser att införandet av riktmärken är ett användbart verktyg i utvärderingen av utvecklingssamarbetets effekter.

66. Europaparlamentet efterlyser medverkan från länder som gränsar till konfliktområden i planer för utveckling och återuppbyggnad efter konflikten, tillsammans med världssamfundet.

67. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att anta ett regionalt synsätt för att ta itu med situationen i enskilda länder.

68. Europaparlamentet avser att fortsätta att delta aktivt i det arbete som kommissionen organiserar som en uppföljning till sitt ovannämnda meddelande om EU:s hantering av instabila situationer. Parlamentet uppmärksammar rådet och kommissionen på att det nu är hög tid att detta arbete, som gått alltför långsamt, resulterar i konkreta åtgärder på sådana viktiga områden som hälsa och utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla Europaparlamentet fullständigt underrättat om ytterligare åtgärder som vidtagits i fråga om slutsatserna från landsspecifika fallstudier och i synnerhet när det gäller användningen av dessa resultat för att identifiera och utforma kommande åtgärder.

69. Europarlamentet anser att en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor med ett lämpligt mandat och adekvata kunskaper och resurser måste inrättas i alla kommissionens delegationer i tredjeländer.

70. Europaparlamentet framhåller att befolkningen i instabila länder har ett akut behov av att se att såväl deras egen situation som situationen för deras land utvecklas i positiv riktning. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att inte bortse från vikten av att de åtgärder som vidtas på området är synliga.

71. Europaparlamentet stöder EU:s program för förebyggande av våldsamma konflikter samt säkerhets- och utvecklingsåtgärderna i EU:s handlingsplan för 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att starkt prioritera fredsbyggande åtgärder.

72. Europaparlamentet betonar vikten av att bygga upp kommissionspersonalens förmåga att genomföra konfliktkänslig planering med hjälp av specialiserad rådgivning, i synnerhet genom att för berörd personal utveckla en kort och skräddarsydd handledning om konfliktkänslighet som bygger på system för konsekvensanalys i freds- och konfliktfrågor (PCIAS) och en uppsättning analytiska instrument som rör konfliktkänslighet (Resource Pack on Conflict Sensitivity).

73. Europaparlamentet anser att insatserna måste vara flexibla, förutsebara och göras i rätt tid för att på ett effektivt sätt kunna klara av den utmaning som omställningen efter en konflikt innebär.

74. Europaparlamentet betonar att EU:s insatser (bl.a. medlings- och förhandlingsgrupper, polisstyrkor och fredsbevarande styrkor) bör inbegripa jämställdhetsrådgivare och utbildning i integrering av ett jämställdhetsperspektiv, och att minst 40 procent av deltagarna bör bestå av kvinnor på alla nivåer, även inom den högsta ledningen.

75. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en undersökning om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s externa uppdrag.

76. Europaparlamentet betonar vikten av att ett jämställdhetsperspektiv integreras i fredsforskning, konfliktförebyggande och konfliktlösning, fredsbevarande operationer, rehabilitering och återuppbyggnad efter konflikter, finansiella instrument, landstrategidokument och regionala strategidokument och i planering av alla externa ingripanden.

77. Parlamentet stöder EU:s särskilda representanter, som är EU:s främsta verktyg för att bidra till att politiska uppgörelser nås och varaktig politisk stabilitet främjas i samhällen efter konflikter.

78. Europaparlamentet uppmanar EU att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett brett samarbete mellan de politiska, militära och humanitära aktörerna samt aktörerna på utvecklingsområdet om konfliktförebyggande, medling, fredsbevarande, respekt för de mänskliga rättigheterna, rättssäkerhet, humanitärt bistånd samt långsiktig återuppbyggnad och utveckling.

79. Europaparlamentet efterlyser att en EU-handlingsplan utarbetas om genomförandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 och uppmanar kommissionen att uppmana partnerländer och EU:s medlemsstater att ta fram nationella handlingsplaner. Parlamentet föreslår en översyn av EU:s riktlinjer om försvaret av mänskliga rättigheter och ESFP‑insatser för att säkerställa full efterlevnad av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820.

80. Europaparlamentet betonar att kommissionen har en skyldighet att stödja partnerländernas bemödanden att utveckla en demokratisk inhemsk ansvarsskyldighet (parlamentarisk kontroll och granskningskapacitet) när gemenskapsstöd ges som ett budgetstöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullgöra denna skyldighet på ett mer stabilt och konsekvent sätt. Parlamentet understryker att organ för parlamentarisk kontroll och kontrollinstitutioner med befogenheter är en viktig faktor för att EU:s budgetstöd ska få långsiktiga effekter. Parlamentet förespråkar att det ska utvecklas övervaknings- och tillsynsmekanismer i civilsamhället, så att de får befogenhet att övervaka hur EU:s budgetstöd används och verkar.

81. Europaparlamentet uppmanar investeringsbanker, inklusive Europeiska investeringsbanken, att se till att deras lån och investeringar i länder som har genomgått konflikter, i synnerhet länder med stora resurser, är förenliga med mänskliga rättigheter och miljönormer och inte underblåser spänningar.

82. Parlamentet lovordar det arbete som genomförts av FN:s nyligen inrättade fredsbyggande kommission och framhåller behovet av att samarbeta med internationella partner, särskilt FN, i biståndsfrågor. Parlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att se till att FN-systemet ges ordentliga resurser och ställs till svars för det stöd det ger till processer i länder där FN:s fredsbyggande kommission och andra FN‑organ är inblandade.

83. Europaparlamentet betonar att utvecklingsbistånd utgör en ytterst viktig faktor för att skapa fred och förebygga konflikter i instabila stater, men att utvecklings- och konfliktlösningsbiståndet inte får omfatta några militära medel eller inslag.

84. Europaparlamentet rekommenderar att man tillämpar uppförandekoden för FN-tjänstemän som är utstationerade i områden som återhämtar sig från en konflikt, och efterlyser nolltolerans mot sexuellt våld som utövats av fredsbevarande personal eller personal inom icke‑statliga organisationer.

85. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s fredsbyggande kommission, Afrikanska unionens kommission, Afrikanska unionens verkställande råd, det panafrikanska parlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

[1] EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
[2] EUT L 247, 9.9.2006, s. 22.
[3] EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
[4] EUT C 25, 30.1.2008, s. 1–12.
[5] EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.
[6] (S/2004/616).
[7] Antagna texter, P6_TA(2007)0540.
[8] Antagna texter, P6_TA(2007)0483.
[9] AVS–EU 3937/07/fin.
[10] Avdelningen för internationella utvecklingsberäkningar baserade på Värdsbankens beräkningar i Global Economic Prospects 2006: Economic implications of Remittances and Migration, Världsbanken, Washington 14 november 2005.
[11] Landmine Monitor Report 2007: Toward a Mine-Free World.
[12] Safer World, Oxfam, ”IANSA-rapport från oktober 2007 – Africa’s Missing Billions”.
[13] S113/08.
[14] Kvinnors deltagande i fredlig lösning av konflikter, Europaparlamentets resolution om kvinnors deltagande i fredlig lösning av konflikter (EGT C 228, 13.8.2001, s. 186).

INLEDNING

Det här är ett av årets viktigaste betänkanden. Det följer av de pliktbud som ledde till inrättandet av FN:s fredsbyggande kommission vid världstoppmötet 2005, och följande erkännande placeras högst upp på agendan: hälften av alla länder som har befunnit sig i konflikt återgår till konflikt inom fem år. För närvarande pågår det 42 konflikter runt om i världen.

Det finns två huvudsakliga aktörer på det nationsbyggande området. Den första, och viktigaste, är själva landet som befinner sig i den instabila situationen. Utan en stark vilja att med fast beslutsamhet ta sig ur konfliktläget och satsa på en bestående fred är det nästan oundvikligt att landet återgår till konflikt. Den andra huvudaktören är det internationella samfundet, vars roll är att stödja och lyfta det land som befinner sig i en återuppbyggnadsfas genom ekonomiska åtaganden och genom medlemmarnas kunskapsbank och förstahandserfarenhet angående vad som fungerar för att bygga en nation och vad som inte gör det.

Marshallplanen är ett ypperligt exempel på hur ett enda land, USA, verkade för att hela Västeuropa skulle avstå från krig och förenas kring bestående fred.

Det är enkelt att planera vägen mot fred – men det är desto svårare att följa den i praktiken. Teoretiskt sett går vägen från krig till fred, och sedan därifrån till återuppbyggnad och framgång. Det korrekta förfaringssättet för denna teoretiska ram är föremålet för detta betänkande som särskilt fokuserar på återuppbyggnad som det huvudsakliga utvecklingsmålet för nationsbyggande.

PERSPEKTIV PÅ UTVECKLINGEN PÅ OMRÅDET FÖR FREDSBYGGANDE I POSTKONFLIKTSITUATIONER

Omedelbara prioriteringar:

· Göra platsen för verksamheten säker.

· Garantera tillgången till rent vatten och se till att samtliga döda avlägsnas och begravs enligt lokala sedvänjor där det är möjligt.

· Garantera tillgången till mat, uppvärmning (beroende på väderlek), elektricitet, renhållning och livsnödvändiga mediciner.

· Ha synlig närvaro av lagens väktare (polis) för att verka för att lag och ordning upprätthålls och förhindra plundring, samt bygga nätverk av lokala underrättelseinformatörer.

· Motivera lokala ledare att dela på makten och tillhandahålla tjänster (hälsovård och utbildning) genom lokala myndigheter.

Efterföljande prioriteringar:

Följande måste införas parallellt och är viktiga komponenter vid byggande av bestående fred. Det är viktigt att ta i beaktande att den exakta ordningen för införandet varierar beroende på behoven i den specifika situationen och måste tillämpas i enlighet därmed.

1. Avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR)

Såsom redan har påpekats återgår hälften av alla länder som tar sig ur en konflikt till konflikt inom fem år. Att ”göra platsen säker” är därför en grundläggande förutsättning för allt som följer – ekonomisk utveckling, investeringar och handel samt skydd av befolkningens frihet och värdighet.

2. Maktdelning (från krigsherrar till politiska ledare)

Ledare för stridande förband övertalas att avstå från våld och dela på makten genom institutionella strukturer.

Samtidigt måste aktiva och informerade medborgare delta i denna maktdelningsrelation. Det måste råda genomsynlighet på alla nivåer. Det krävs inte bara att alla parter konsulteras; det måste även synas att alla parter konsulteras.

3. Rättssäkerhet

En del av anledningen till att så många stater i instabila situationer återgår till konflikt är att stommen för ett stabilt samhälle, dess institutioner, inte är tillräckligt stark för att motstå frestelsen att återgå till mer direkta metoder för att påverka händelsernas riktning. I själva verket kan institutionerna ibland motverka stabilitet. Det väsentliga i institutionsbyggandet är att bevara rättsäkerheten.

Rättssäkerheten måste på det här stadiet dessutom inriktas på att hålla ihop den centrala förvaltningen. Institutioner måste agera som en centripetal kraft och inte som en centrifugal sådan (de måste förmå oppositionella grupper att samverka, inte agera för att föra pressade huvudaktörer längre ifrån varandra).

Nationsbyggande inbegriper byggandet av institutioner: nationella parlament, demokratisering och valprocesser, antikorruption, genomsynlighet och ansvarsskyldighet. Det grundläggande verktyget för detta är lokalt engagemang i processen.

4. Ekonomi

Våldsamma konflikter avskräcker utländska investerare och kan minska ett lands tillväxttakt med i genomsnitt 2 procent. Skapandet av en miljö som stimulerar privata ekonomiska initiativ är ett effektivt medel för att förbättra den ekonomiska situationen för människorna i utvecklingsländer. Privata initiativ är den drivande kraften i detta, och fokus måste således ligga på att stärka individerna så att de ska kunna förverkliga hela sin potential. Inte minst är det viktigt att få in internflyktingar i ekonomin.

Förutsättningarna för en sund ekonomi är enligt 1960-talets västtyske förbundskansler Ludwig Erhard välstånd genom konkurrens, låga skatter, ett minimum av regleringar och stabil valuta.

Den peruanske ekonomen Hernando de Soto har uppskattat att det i utvecklingsländerna finns tillgångar i fastigheter till ett värde av inte mindre än 9 biljoner amerikanska dollar som saknar registrerade ägare. Så länge som de ägs ”informellt” kan till exempel inte inteckningskrediten omsättas.

Skyddet av äganderätter är väsentligt för utveckling. En hög prioritering i utvecklingspolitiken måste därför vara att inrätta och förbättra fastighetsregister samt tillhandahålla resurser för att kartlägga och registrera fastigheter och immateriell egendom. Även domstolar måste få resurser för att upprätthålla egendomsrätten. Marknaden kan inte fungera om det inte finns något effektivt rättssystem där äganderätter och avtalsförpliktelser säkerställs och upprätthålls med rimlig förutsägbarhet och inom rimlig tid.

Skyddet av immateriell egendom garanterar och uppmuntrar kreativitet och företagsamhet.

5. Civil polisverksamhet (inklusive säkerhets- och underrättelsepolis)

En genomsynlig, ansvarsskyldig och professionell säkerhetssektor är grundläggande för att skapa förutsättningar för att främja utveckling. Det förekommer alltför ofta i utvecklingsländer, särskilt i länder där en konflikt just upphört, att säkerhetsstyrkorna varken kan eller vill skydda civilbefolkningen. Där säkerhetssektorn traditionellt har använts som ett medel för förtryck är det viktigt att reformen av säkerhetssektorn innefattar lokala grupper för att på så sätt undvika att dessa grupper känner behov av att ta säkerheten i egna händer. Det är absolut nödvändigt att övergången från militär säkerhet till civil säkerhet sker så snart det är praktiskt möjligt.

Att sörja för trygghet, säkerhet och tillgång till rättssystemet för alla människor ska därför prioriteras för att minska fattigdomen och bygga fred. Inrättandet av den civila inhemska polisstyrkan måste ersätta den befintliga internationella lagbevarande styrka som ursprungligen infördes.

6. Minröjning och eliminering av eldhandvapen och lätta vapen

Minröjning och spridning av eldhandvapen och lätta vapen (SALW) underblåser konflikter och brott. Alla försök att förbättra säkerheten för att möjliggöra skyndsammare utveckling måste därför främja åtgärder som är inriktade på den oseriösa handeln med vapen och spridningen av eldhandvapen inom samhällena.

7. Det civila samhället

Vi måste främja principerna för demokrati, fria medier och tillgången till korrekt information. Föreningsfrihet och yttrandefrihet utgör en del av styrkan i ett civilt samhälle.

Det huvudsakliga förhållningssätt som ska tillämpas i alla fredsbyggande åtgärder ska baseras på respekten för de grundläggande värden som utgörs av mänsklig värdighet, frihet, demokrati, mänskliga rättigheter, rättssäkerhet, rättvisa och ansvarsskyldighet för regeringar gentemot civilbefolkningen. Lokala förmånstagares synvinkel ska stå i centrum för de fredsbyggande och nationsbyggande insatserna.

8. Försoning och förlåtelse

I övergångsfasen bygger rättvisan på försoning mellan de olika befolkningsgrupperna, återanpassning av före detta soldater och internt fördrivna personer, dialog mellan tvistande grupper (behandling av trauman och fredsutbildning), inrättande av sannings- och försoningskommissioner samt på förstärkta icke-våldssystem för tvistlösning.

9. Krigsbrott

Folkmord måste straffas och det måste synas att det straffas. Krigsförbrytartribunaler måste användas om det krävs. Det är bättre att de främsta förövarna åtalas av nationella domstolar än av internationella domstolar.

10. Millenniemålen och lika tillgång till grundläggande tjänster för befolkningen

God hälsa är en förutsättning för utveckling, likaså tillgång till dricksvatten och renhållning. Tillgång till mat måste också vara en hög prioritering. Utbildning är också en viktig faktor för att minska fattigdomen.

De flesta länder med de högsta talen av spädbarns- och barnadödlighet har levt med konflikt under de senaste åren. Osäkra miljöer utgör även en grogrund för organiserad brottslighet. Utvecklingsländernas produktiva kapacitet, som åstadkoms av en frisk och utbildad arbetskraft, måste prioriteras då den är mycket viktig för att utrota fattigdomen.

11. Jämställdhet mellan könen

Kvinnorna är avgörande aktörer i freds- och nationsbyggnadsprocessen. Insatserna för att åstadkomma ett rättvist samhälle blir hållbara endast om kvinnor tillförsäkras fullt deltagande i fredsförhandlingarna samt fullständig närvaro på den politiska arenan, i det ekonomiska livet och i det civila samhället i stort.

12. Lika tillgång till hållbara resurser

Hållbar och miljövänlig användning av och lika tillgång till naturtillgångar är nödvändigt för att säkerställa hållbar utveckling, samt insatser på området för klimatförändringar och förlust av biologisk mångfald. Somalia är ett bra exempel på vad som kan hända när detta kriterium inte tillgodoses tillräckligt.

13. Konfliktkänslighet

Bistånd kan misslyckas i sitt syfte att spela en positiv roll om aktörer i utvecklingsländer inte erkänner eller undviker att ta itu med konfliktrelaterade frågor. Att ge bistånd utan att ta hänsyn till effekten av pågående konflikter för utveckling och mänsklig säkerhet, eller att betala ut bistånd via stater som utesluter vissa etniska grupper, kan öka risken för att konflikter startas eller fortsätter. Konfliktutvärderingar ska göras rutinmässigt för att underbyggda planeringsbeslut ska kunna fattas.

Konfliktkänslighet inkluderar även beslut om huruvida budgetstöd ska ges till ett land eller en viss sektor, huruvida huvuddelen av biståndet ska ges via staten, hur kärnprogrammen för utbildning, hälsovård och andra utvecklingsprogram ska kunna säkerställa att de har en positiv effekt på grundorsakerna till konflikten och så vidare. Utvärderingarna ska grundas på befintliga erfarenheter av tidigare konfliktutvärderingar och andra sociala analyser – särskilt sådana som fokuserar på ojämlikhet och social uteslutning. Satsningar ska göras på att förstå och förklara hur biståndet och utvecklingsprogrammen är kopplade till konflikters grundorsaker liksom till fattigdomens grundorsaker.

14. De internationella institutionernas roll (världssamfundets följdriktighet och stringens)

FN:s fredsbyggande kommission inrättades med ändamålet att förbättra internationellt bistånd för att hjälpa länder som tagit sig ur en konflikt. Kommissionen ska erbjudas politiskt stöd och adekvata resurser för att kunna fungera effektivt och tillgodose alla mål lokalt.

Många internationella aktörer framhåller behovet av bättre samordning i postkonfliktmiljöer, till exempel i Demokratiska republiken Kongo, Sierra Leone och Liberia, men trots vissa förbättringar främjar deras agerande ofta inkonsekvens och konkurrens. OECD:s biståndskommitté (DAC) granskar regelbundet hur effektivt medlemmarnas utvecklingsbistånd är. Kriterierna för detta borde utökas till att även omfatta granskningen av deras praxis i postkonfliktsammanhang.

till utskottet för utveckling

över utvecklingsperspektiv för freds- och nationsuppbyggnad efter konflikter
(2008/2097(INI))

Föredragande (*): Luisa Morgantini

(*) Associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet påminner om att fred inte bara betyder att krig inte förekommer. Fred kan nämligen inte uppnås utan rättvisa och dessutom behöver kvinnor och män inte nödvändigtvis känna sig säkra trots att fientligheterna upphört. Parlamentet påminner även om kvinnors viktiga roll för att förebygga och lösa konflikter samt skapa fred, och betonar vikten av kvinnors lika deltagande och fulla engagemang i alla insatser för att bevara och främja fred och säkerhet.

2. Europaparlamentet efterlyser en europeisk handlingsplan för FN:s säkerhetsråds resolution 1325, och ber kommissionen att uppmana partnerländerna och EU‑medlemsstaterna att ta fram nationella handlingsplaner. Parlamentet föreslår att EU:s riktlinjer för försvar av mänskliga rättigheter ses över så att man kan garantera full överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1325.

3. Europaparlamentet välkomnar antagandet av FN:s säkerhetsråds resolution 1820, särskilt dess erkännande av att sexuellt våld utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.

4. Europaparlamentet betonar att EU:s insatser (bl.a. medlings- och förhandlingsgrupper, polisstyrkor och fredsbevarande styrkor) bör inbegripa jämställdhetsrådgivare och utbildning i integrering av ett jämställdhetsperspektiv, och att minst 40 procent av deltagarna bör bestå av kvinnor på alla nivåer, även inom den högsta ledningen.

5. Europaparlamentet betonar vikten av att ett jämställdhetsperspektiv integreras i fredsforskning, konfliktförebyggande och konfliktlösning, fredsbevarande operationer, rehabilitering och återuppbyggnad efter konflikter, finansiella instrument, landstrategidokument och regionala strategidokument och i planering av alla externa ingripanden.

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en undersökning om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i EU:s externa uppdrag.

7. Europarlamentet anser att en kontaktpunkt för jämställdhetsfrågor med ett lämpligt mandat och adekvata kunskaper och resurser måste inrättas i alla kommissionens delegationer i tredjeländer.

8. Europaparlamentet betonar med eftertryck behovet att samråda med och stödja lokala kvinnoorganisationer och internationella nätverk för kvinnor som arbetar för fred. Parlamentet rekommenderar att det finns politiskt och finansiellt stöd, utbildning, kapacitetsuppbyggnad och tekniskt stöd, även när det gäller fredsförhandlingar och lösning av konflikter utan våld.

9. Europaparlamentet vidhåller vikten av att kvinnor får återuppta eller komplettera sin utbildning efter en konflikt. Parlamentet anser således att man aktivt bör främja att undervisningen återupptas i samband med ett lands återuppbyggnad.

10. Europaparlamentet betonar vikten av att man antar ett jämställdhetsperspektiv vid förhandlingar om och genomförande av fredsavtal i syfte att främja det författningsmässiga skyddet av kvinnors rättigheter.

11. Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att sätta stopp för könsbaserade våldsbrott som kan begås utan straff, och att i möjligaste mån se till att sådana brott inte omfattas av amnestibestämmelser, och att alla offer för sexuellt våld, särskilt kvinnor och flickor, får lika skydd av lagen och lika tillgång till rättsväsendet.

12. Europaparlamentet understryker att kampen mot fenomenet barnsoldater och mot att flickor rekryteras av armén och utsätts för sexuella övergrepp är en del av kampen för att förbättra vardagslivet för de kvinnor som bor i regioner som befinner sig i en fredsbyggande och återuppbyggande fas efter en konflikt i landet.

13. Europaparlamentet påpekar att program för avväpning, demobilisering och återintegrering bör inbegripa särskilda bestämmelser för kvinnliga f.d. soldater.

14. Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för sitt stöd till en reform av säkerhetssektorn (SSR) efter en konflikt integrera ett jämställdhetsperspektiv genom att erbjuda utbildning i jämställdhet och sakkunskap i frågor som rör konstitution och val samt polis- och rättsväsende.

15. Europaparlamentet betonar att kvinnors deltagande i val som äger rum i ett land efter en konflikt bör stödjas med hjälp av särskilda program och kvoter på alla nivåer.

16. Europaparlamentet anser det vara av avgörande betydelse att kvinnor engageras i den ekonomiska verksamheten i samhället efter en konflikt i syfte att stärka deras socioekonomiska ställning och deras företagaranda. Parlamentet understryker den positiva roll som mikrokrediterna spelar.

17. Europaparlamentet understryker att kvinnor som utsatts för sexuellt våld måste garanteras full tillgång till sexuell och reproduktiv hälsovård samt till sensibiliseringsprogram som hjälper dessa kvinnor att hantera den stigmatisering so drabbar dem.

18. Europaparlamentet rekommenderar att man tillämpar uppförandekoden för FN-tjänstemän som är utstationerade i områden som återhämtar sig från en konflikt, och efterlyser nolltolerans mot sexuellt våld som utövats av fredsbevarare eller personal inom icke‑statliga organisationer.

19. Europaparlamentet anser att man måste ta hänsyn till jämställdhetsfrågor i samband med kontakter med flyktingar och internt fördrivna personer, samt även då flyktingläger upprättas.

20. Europaparlamentet anser att det är viktigt att uppmuntra ett större deltagande och en ökad närvaro av kvinnor i medier och i alla allmänna forum där kvinnor kan yttra sin mening.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

till utskottet för utveckling

över utvecklingsperspektiv för freds- och nationsuppbyggnad efter konflikter
(2008/2097(INI))

Föredragande: Willy Meyer Pleite

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet konstaterar att utveckling skapas av fred och stabila miljöer och att avsaknad av fientligheter inte automatiskt leder till en djupt rotad och varaktig stabilitet. Parlamentet betonar att fred, säkerhet och varaktig stabilitet följaktligen är grundläggande och viktiga förutsättningar för det nationella återuppbyggandet i en postkonfliktsituation.

2. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att tackla grundorsakerna till instabilitet med hjälp av en utvecklingspolitik som ligger i linje med millennieutvecklingsmålen och andra socioekonomiska, politiska och kulturella åtgärder som kan skapa de förutsättningar som krävs för att undvika att en konflikt uppstår på nytt och som är inriktade på att avskaffa fattigdom, få till stånd ekonomisk, social och kulturell utveckling, bygga upp den institutionella och administrativa kapaciteten, förbättra befolkningens livskvalitet och befästa rättsstaten. I detta sammanhang lyfter parlamentet fram vikten av utbildning, särskilt av ungdomar och kvinnor, då den direkt bidrar till att det skapas stabila förhållanden. Parlamentet beklagar att det har varit omöjligt att fullgöra de åtaganden som gjorts inom ramen för millennieutvecklingsmålen, och att situationen i många fall till och med har försämrats, särskilt när det gäller utbildning och hälsa (malaria, hiv samt barna- och mödradödlighet).

3. Europaparlamentet lyfter också fram behovet av att vidta andra sociala och ekonomiska åtgärder som är inriktade på att avskaffa fattigdom och få till stånd ekonomisk och social utveckling som kan skapa de förutsättningar som krävs för att undvika att en konflikt uppstår på nytt.

4. Europaparlamentet konstaterar att det är ytterst viktigt att världssamfundet tar på sig ett stort ansvar för att stödja myndigheterna i stater som befinner sig i en återuppbyggnadsprocess i deras strävan att etablera rättssäkerhet. Parlamentet betonar att världssamfundets stöd är absolut nödvändigt för att göra det möjligt att bygga upp ett konstitutionellt och politiskt system.

5. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att hantera frågor som rör den politiska strukturen i samhällen efter konflikter, särskilt system för delade befogenheter mellan de fraktioner som tidigare varit inblandade i konflikten. Parlamentet stöder EU:s särskilda representanter, som är EU:s främsta verktyg för att bidra till att politiska uppgörelser nås och varaktig politisk stabilitet främjas i samhällen efter konflikter.

6. Europaparlamentet påpekar hur viktigt det är med transregionalt samarbete i övergripande frågor som sträcker sig över politiska gränser. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta ett regionalt synsätt för att ta itu med situationen i enskilda länder.

7. Europaparlamentet anser det vara ytterst viktigt att orsakerna till instabilitet och problem i samhällen efter konflikter tacklas via en kombination av civila och militära åtgärder. Parlamentet påpekar att det utan den säkerhetsgaranti som fredsbevarande styrkor ute på fältet utgör, i allmänhet är omöjligt att skapa de grundläggande förutsättningar (dvs. säkerhet för individerna och deras egendom) som krävs för att stabilisera förhållandena i konfliktdrabbade samhällen.

8. Europaparlamentet uppmanar EU att skapa bästa möjliga förutsättningar för ett brett samarbete mellan de politiska, militära och humanitära aktörerna samt aktörerna på utvecklingsområdet om konfliktförebyggande, medling, fredsbevarande, respekt för de mänskliga rättigheterna, rättssäkerhet, humanitärt bistånd samt långsiktig återuppbyggnad och utveckling.

9. Europaparlamentet konstaterar att demokratisering, demilitarisering och avväpning av de fraktioner som är inblandade i en konflikt är mycket viktiga faktorer i alla freds- och nationsuppbyggande processer, och därför bör vara centrala prioriteringar.

10. Europaparlamentet påpekar att biståndet till samhällen i postkonfliktsituationer i regel endast är effektivt när det ges parallellt med militärt stöd. Förutom att bidra till att skapa de grundläggande förutsättningarna för ekonomisk utveckling i situationer efter en konflikt, gör militärt stöd även att det blir möjligt att förhindra att krigsherrar och kriminella grupper lägger beslag på biståndspengarna. Parlamentet anser att lokala förhållanden och synsätt måste beaktas av utländska biståndsgivare i deras utvecklingsinsatser, men konstaterar att sådant bistånd även måste grundas på internationell bästa praxis för främjande av ekonomisk utveckling i samhällen i postkonfliktsituationer.

11. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att nå en balans mellan de civila och militära delarna av utvecklingsbiståndet för att garantera att grundläggande infrastrukturer och statliga tjänster fungerar, utan att för den skull tona ned kraven på återuppbyggnad, återanpassning och återupptagande av demokratiska och ekonomiska processer. Parlamentet lovordar det arbete som genomförts av FN:s nyligen inrättade fredsbyggande kommission och framhåller behovet av att samarbeta med internationella partner, särskilt FN, i biståndsfrågor.

12. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att EU fortsätter att utveckla sin militära kapacitet inom ramen för den gemensamma europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) för att EU och dess medlemsstater bättre ska kunna bidra till stabiliseringen och utvecklingen av samhällen i situationer efter konflikter.

13. Europaparlamentet beklagar att lätta vapen ligger bakom ett avsevärt antal dödsfall till följd av väpnade konflikter i utvecklingsländerna. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skapa insyn i, harmonisera, ytterligare klargöra och effektivisera EU:s politik för att förhindra och bekämpa olaglig handel med konventionella vapen, på grundval av EU:s uppförandekod om vapenexport, och att denna uppförandekod måste vara rättsligt bindande. Parlamentet anser att antagandet av en gemensam ståndpunkt om vapenexport skulle kunna bidra till detta. Parlamentet understryker vikten av minröjning, demilitarisering, demobilisering, återanpassning och återintegrering samt reformer av säkerhetssektorn i postkonfliktsituationer.

14. Europaparlamentet framhåller att upprättandet av rättssäkerhet är en grundläggande förutsättning för varaktig stabilitet och ekonomisk utveckling. Parlamentet stöder utplaceringen av ESFP-styrkor med uppdrag att främja rättssäkerheten i samhällen i postkonfliktsituationer (t.ex. Eupol Afghanistan, Eulex Kosovo och Eujust Lex i Irak). Parlamentet framhåller vidare att det är viktigt att inrätta oberoende krigsförbrytartribunaler för att se till att krigsförbrytare inte går ostraffade och att främja återförsoningsprocessen efter en konflikt.

15. Europaparlamentet påminner om slutsatserna från dokumentet om klimatförändring och internationell säkerhet[1], som lades fram inför Europeiska rådet i mars 2008 av EU:s höge representant och Europeiska kommissionen. I dokumentet varnas det för att klimatförändringens påfrestningar riskerar att bli för stora för stater och regioner som redan nu är instabila och konfliktbelägna, vilket ger upphov till nya migrationsströmmar och intensifierar säkerhetsriskerna för EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta klimatförändringsrelaterade frågor i sina fredsuppbyggande insatser.

16. Europaparlamentet konstaterar att många utvecklingsländer förfogar över den energi, de naturresurser och de mänskliga resurser som behövs för deras utveckling. Parlamentet betonar emellertid behovet av större insyn och effektivitet i utvinningsindustrin för att dessa länder ska kunna utvecklas, och välkomnar initiativ som Kimberley-processen och EITI‑initiativet (Extractive Industries Transparency Initiative) som erbjuder möjligheter att undvika den stora risken för en potentiell konflikt. Parlamentet lyfter fram vikten av utbildning för att främja utveckling.

17. Europaparlamentet framhåller hur viktig en rättvis migrationspolitik är för utvecklingsländerna. Parlamentet konstaterar att migration kan omvandlas till en positiv kraft i utvecklingsprocessen, särskilt genom penningförsändelser som skickas av migranter som är bosatta i EU samt genom att minska kompetensflykten, underlätta migranters återvändande och förhindra människohandel.

18. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna har en moralisk skyldighet att ge en fristad åt flyktingar som flyr från konfliktområden och anser att denna skyldighet endast kan fullgöras genom att medlemsstaterna delar på bördan. Parlamentet anser vidare att medlemsstaterna aktivt måste bistå flyktingar som vill återvända till sina ursprungsländer efter att en våldsam konflikt har upphört.

19. Europaparlamentet betonar att kvinnans roll i fredskonsolideringen måste beaktas i strategier för återförsoning, och påpekar att de särskilda behoven hos barn som drabbats av en väpnad konflikt bör inbegripas i återförsoningsprogrammen.

20. Europaparlamentet upprepar sitt åtagande för att skydda kvinnors och barns rättigheter i postkonfliktsituationer, med den grundläggande målsättningen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att öka kvinnors medbestämmande – ett absolut nödvändigt krav för att nå varaktig fred och stabilitet.

21. Europaparlamentet anser att de internationella givarna måste beakta regionala och lokala förhållanden vid utformningen av återuppbyggnadsstrategier för att skapa stabilitet och demokrati, med utgångspunkt i erfarenheterna från insatser för att främja den ekonomiska utvecklingen i samhällen i postkonfliktsituationer.

22. Europaparlamentet understryker vikten av att hjälpa lokala myndigheter genom att tillhandahålla lämplig utbildning och utbyta erfarenheter. I detta sammanhang påminner parlamentet om sitt åtagande för principerna och metoderna för parlamentarisk demokrati.

23. Europaparlamentet stöder EU:s program för förebyggande av våldsamma konflikter och säkerhets- och utvecklingsåtgärderna i EU:s handlingsplan för 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att starkt prioritera fredsbyggande åtgärder.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

[1] S113/08, 14 mars 2008.

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Edit Bauer, Emine Bozkurt, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Claire Gibault, Lissy Gröner, Zita Gurmai, Esther Herranz García, Anneli Jäätteenmäki, Lívia Járóka, Piia-Noora Kauppi, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Roselyne Lefrançois, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Zita Pleštinská, Christa Prets, Teresa Riera Madurell, Raül Romeva i Rueda, Eva-Britt Svensson, Britta Thomsen, Anne Van Lancker, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Mary Honeyball, Marusya Ivanova Lyubcheva, Maria Petre, Petya Stavreva

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy