BETÄNKANDE med rekommendationer till kommissionen om ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL RESOLUTION: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

MOTIVERING

YTTRANDE från budgetutskottet (11.12.2008)

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (4.12.2008)

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (16.12.2008)

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (3.12.2008)

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

29.1.2009 - (2008/2122(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Zsolt László Becsey
(Initiativ − artikel 39 i arbetsordningen)

Förfarande : 2008/2122(INL)

Dokumentgång i plenum

Dokumentgång :

A6-0041/2009

Ingivna texter :

A6-0041/2009

Debatter :

PV 24/03/2009 - 3
CRE 24/03/2009 - 3

Omröstningar :

PV 24/03/2009 - 4.21
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0166

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
BILAGA TILL FÖRSLAGET TILL RESOLUTION: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET
MOTIVERING
YTTRANDE från budgetutskottet
YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor
YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

med rekommendationer till kommissionen om ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning

(2008/2122(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

– med beaktande av meddelande från kommissionen av den 13 november 2007 om ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning (KOM(2007)0708),

– med beaktande av sin resolution av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok[1], särskilt punkt 35,

– med beaktande av kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag[2],

– med beaktande av meddelande från kommissionen av den 20 juli 2005 om gemensamma insatser för tillväxt och sysselsättning: gemenskapens Lissabonprogram (KOM(2005)0330),

– med beaktande av meddelande från kommissionen av den 5 juli 2005 om en sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning: Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007–2013 (KOM(2005)0299),

– med beaktande av meddelande från kommissionen av den 11 december 2007 med titeln ”Medlemsstaternas och regionernas genomförande av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning med hjälp av EU:s sammanhållningspolitik, 2007–2013” (KOM(2007)0798),

– med beaktande av meddelande från kommissionen av den 11 december 2007 med titeln ”Förslag till gemenskapens Lissabonprogram 2008–2010” (KOM(2007)0804),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EG) nr 1639/2006 av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007‑2013)[3],

– med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 25 juni 2008 med titeln ”Tänk småskaligt först”– En ”Small Business Act” för Europa” (KOM(2008)0394),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)[4] och kommissionens förslag av den 1 oktober 2008 till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG vad gäller banker anslutna till centrala kreditinstitut, vissa frågor som gäller kapitalbasen, stora exponeringar, tillsynsrutiner och krishantering (KOM(2008)0602),

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism[5],

– med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1998/2006 av den 15 december 2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i fördraget på stöd av mindre betydelse[6],

– med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1535/2007 av den 20 december 2007 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse inom sektorn för produktion av jordbruksprodukter[7],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet)[8],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster[9],

– med beaktande av sin skriftliga förklaring av den 8 maj 2008 om mikrokrediter[10],

– med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

– med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0041/2009), och av följande skäl:

A. Kommissionens nuvarande definition på mikrokredit är ett lån på 25 000 EUR eller mindre och i rekommendation 2001/361/EG föreskrivs att ett mikroföretag är ett företag som sysselsätter färre än 10 personer och vars årsomsättning eller årsbokslut totalt inte överstiger 2 000 000 EUR per år. Dessa definitioner verkar inte vara relevanta för alla nationella marknader och möjliggör inte en klar åtskillnad mellan mikrokrediter och mikrolån till mikroföretag, mikrokrediter till låntagare som inte har någon tillgång till banktjänster och mikrokrediter för mikroföretag med tillgång till banktjänster.

B. Svårigheter att få tillgång till lämpliga former av finansiering nämns ofta som ett mycket stort hinder för entreprenörskap och det finns en betydande potentiell efterfrågan på mikrokrediter inom EU som för närvarande inte kan tillfredsställas.

C. Kommissionen har inte fört fram den begäran som framfördes i parlamentets resolution av den 11 juli 2007 om att utarbeta en handlingsplan för mikrofinansiering, att samordna olika politiska åtgärder och att optimalt använda bästa metod i och utanför EU.

D. År 2008 godkände parlamentet, för andra året i rad, anslag som syftar till att garantera fortsättningen av pilotprojektet ”Främjande av bättre villkor för mikrokrediter i Europa”. Dessa anslag kan med fördel användas för att skapa en kapitalbas som kan tjäna som startkapital även om dessa anslag inte nämns i kommissionens meddelande.

E. Det finns mycket som skiljer mikrokrediter från vanliga krediter, inbegripet krediter till små och medelstora företag, och företag som söker vanliga krediter får i allmänhet dessa genom olika typer av finansinstitut. Man bör inte glömma att det viktiga yttersta målet är att inkludera alla medborgare i det formella finansiella systemet.

F. Mikrokrediter medför högre driftsomkostnader på grund av låga lånebelopp, bristen på (tillräckliga) säkerheter och höga administrationskostnader.

G. Affärsverksamheten med mikrokrediter har innovativa och subjektiva beståndsdelar, exempelvis alternativa eller inga krav på säkerhet och icke-traditionell kreditprövning, och beviljas ofta inte bara i vinstsyfte utan tjänar också ett sammanhållningssyfte, genom att det strävar efter att (åter)integrera mindre gynnade personer i samhället.

H. Mikrokrediter är av definitionen små men möjligheten att ”återanvända” dem (bevilja ytterligare sådana lån efter återbetalning) till följd av att de i allmänhet har kort löptid, mångfaldigar deras verkan. Man får heller inte glömma målet att på nytt integrera mottagarna i det traditionella banksystemet.

I. Ett stort antal tillhandahållare kan erbjuda mikrokrediter eller underlätta tillgången till finansiering, exempelvis informella tillhandahållare av finansiella tjänster (auktoriserad låneverksamhet mellan personer (P2P)), medlemsägda organisationer (till exempel kreditföreningar), icke‑statliga organisationer, ömsesidiga bolag och sjuk- och pensionskassor, finansinstitut för utveckling av lokalsamhällen, garantibanker och garantifonder samt kooperativa banker och spar- och affärsbanker, och samarbetet mellan dessa olika tillhandahållare kan vara till fördel.

J. Det finns ett behov av att erkänna den unika strukturen för tillhandahållare av finansiella tjänster i EU, såsom kreditföreningar som är finansinstitut men inte banker som använder medlemmarnas depositioner för mikrolån och dessa unika strukturer bör inte på förhand utesluta dem från relevanta program för finansiering med mikrokrediter.

K. Den nuvarande finanskrisen och dess återverkningar i ekonomin som helhet visar på nackdelarna med komplexa finansiella produkter och behovet av att diskutera vägar för att förbättra effektiviteten och att ha alla möjliga kanaler till hands för att tillhandahålla finansiering när företagen har minskad tillgång till kapital till följd av likviditetskrisen, särskilt i ekonomiskt och socialt eftersatta regioner, och understryker samtidigt vikten av institutioner som inriktar sin affärsverksamhet på lokal utveckling och som har en stark lokal anknytning och erbjuder allomfattande banktjänster till alla ekonomiska aktörer.

L. Företagarandan bör främjas.

M. Alla tänkbara kraftansträngningar bör göras för att minska den administrativa bördan för mikroföretag till ett absolut minimum och kommissionen uppmanas att handla i enlighet med detta.

N. Räntetak kan avhålla långivare från att tillhandahålla mikrokrediter om sådana restriktioner hindrar dem från att täcka utlåningskostnaderna.

O. Stödet till mikrokrediter bör spela en framträdande roll i den reviderade Lissabonstrategin.

P. I ganska många fall kan de som vill anhålla om medel enligt EU:s sammanhållningspolitik för att starta små familjeföretag ha svårt att få den medfinansiering som krävs.

Q. Ett EU-initiativ för mikrokrediter bör inriktas på mindre gynnade människor, som (långtids)arbetslösa, socialbidragstagare, invandrare, etniska minoriteter som romerna, människor som är aktiva inom den informella ekonomin eller lever i eftersatta landsbygdsområden samt kvinnor, vilka önskar etablera ett mikroföretag.

R. Även om privat deltagande bör säkerställas så långt som möjligt, är medverkan av den offentliga sektorn inom mikrokreditsverksamheten nödvändig.

S. Det existerar flera EU-initiativ som innebär stöd för mikrokrediter men ett rationellt och mer fokuserat tillvägagångssätt, genom att samla dem i ett enda system, skulle vara till fördel.

T. Det är av avgörande betydelse att grundare av mikroföretag får tillgång till stöd för att lära sig driva affärsverksamhet (som utbildning, handledning och kapacitetsutveckling) och utbildning bör vara obligatorisk för mottagare av mikrokrediter. Finansiell utbildning för konsumenter och ett ansvarsfullt låntagande bör utgöra en viktig del av verksamheten vid alla mikrofinansinstitut.

U. De potentiella mottagarna av mikrokrediter bör ha tillgång till lämplig juridisk rådgivning i samband med ingående av kreditavtal, nyetablering av företag, indrivning av fordringar, förvärv och utnyttjande av immateriella och industriella rättigheter och så vidare, särskilt när det berörda mikroföretaget avser eller har möjlighet att göra affärer i andra EU‑medlemsstater.

V. Tillgång till potentiella låntagares kredituppgifter skulle underlätta tillhandahållandet av mikrokrediter.

W. Forskning och utbyte av bästa metoder inom mikrokreditområdet bör främjas, till exempel när det gäller innovativ teknik för beviljande, garantier och riskreducering i samband med mikrokrediter, och det bör bedömas i vilken omfattning och med vilka målgrupper sådana tillvägagångssätt fungerar i ett EU-sammanhang.

X. Man bör se närmare på mellanhändernas roll för att förhindra missbruk, samt överväga alternativa sätt att upprätta trovärdighet med låntagare (till exempel genom grupper för inbördes stöd).

Y. En EU-ram för mikrofinansinstitut utanför banksektorn bör inrättas, och kommissionen bör utveckla mekanismen för stöd till mikrokredit som ska förbli neutral bland dessa tillhandahållare av mikrokrediter.

Z. Människor som inte har en fast adress eller personliga identifieringsdokument bör inte uteslutas från att få mikrokrediter på grund av lagstiftning mot penningtvätt och terroristfinansiering.

AA. EU:s konkurrensregler bör anpassas i syfte att minska hindren för beviljande av mikrokrediter.

AB. EU:s regler för offentlig upphandling bör bistå mottagare av mikrokrediter.

1. Europaparlamentet ber kommissionen lägga fram ett eller flera lagförslag inför parlamentet som baseras på artiklarna 44, 47.2 eller 95 i EG-fördraget och som omfattar de frågor som behandlas i de detaljerade rekommendationerna nedan.

2. Europaparlamentet intygar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

3. Europaparlamentet anser att de finansiella följderna av det begärda förslaget eller de begärda förslagen, vid behov, bör täckas av EU:s budgetanslag.

4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution tillsammans med de detaljerade rekommendationerna till kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar.

[1] EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 392.
[2] EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.
[3] EUT L 310, 9.11.2006, s. 15.
[4] EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
[5] EUT L 309, 25.11.2005, s. 15.
[6] EUT L 379, 28.12.2006, s. 5.
[7] EUT L 337, 21.12.2007, s. 35.
[8] EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.
[9] EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
[10] Antagna texter, P6_TA(2008)0199.

1. Rekommendation 1: om att öka kunskaperna om mikrokrediter

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

(a) Kommissionen bör ombesörja att begreppet mikrokredit införs i relevant statistik och lagstiftning avseende finansinstitut. Statistik om mikrokrediter bör beakta BNP per capita-belopp i medlemsstaterna och skilja mellan egenföretagare eller familjebaserade företag och företag med anställda för att möjliggöra en positiv diskriminering till förmån för de förstnämnda.

(b) Kommissionen bör uppmana medlemsstaterna att standardisera den statistiska presentationen av mikrokrediter, inbegripet insamling och analys av uppgifterna uppdelade efter kön, ålder och etniskt ursprung.

(c) Kommissionen bör utarbeta en kommunikationsstrategi för att främja egenföretagande som ett alternativ till lönearbete och, särskilt, som ett sätt att undgå arbetslöshet för missgynnade målgrupper.

(d) Kommissionen bör uppmana medlemsstaterna att tillämpa skatteincitament för privat deltagande i mikrokreditverksamheten.

(e) Kommissionen bör uppmana medlemsstaterna att begränsa tillämpningen av räntetak på konsumentlån. Medlemsstaterna bör dock kunna tillämpa en mekanism som utesluter överdrivet höga räntesatser.

(f) Kommissionen bör i ljuset av den senaste sub-prime-krisen analysera fördelarna och nackdelarna med direkta mikrokrediter jämfört med värdepapperiserade kredittjänster.

(g) Kommissionen bör begära att medlemsstaterna specifikt ska analysera och rapportera om sina insatser och resultat när det gäller mikrokrediter i sina årliga rapporter om de nationella reformprogrammen i samband med den reviderade Lissabonstrategins integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning. Kommissionen bör uttryckligen behandla mikrokrediter i sin årliga framstegsrapport.

2. Rekommendation 2: om EU-finansieringen

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

(a) (Sam)finansiering av följande projekt som omfattas av sådan finansiering och som specifikt inriktas på att främja tillgången till mikrokrediter för alla människor och företag som inte har direkt tillgång till krediter, vilka medlemsstaterna vanligtvis fastställer, inom sina jurisdiktioner, som missgynnade målgrupper (exempelvis romer, invandrare, människor som lever i eftersatta landsbygdsområden, människor med osäker arbetssituation samt kvinnor):

(i) Ge garantier åt tillhandahållare av mikrokrediter genom nationella fonder eller EU-fonder.

(ii) Tillhandahålla stödtjänster för att driva företag såsom extratjänster för mottagare av mikrokrediter, antingen genom tillhandahållarna av mikrokrediter eller genom tredje man, och detta ska omfatta obligatorisk riktad utbildning med regelbundna utvärderingar för mottagare av mikrokrediter. Denna utbildning kan finansieras genom strukturfonderna.

(iii) Forskning och utbyte av bästa metoder inom verksamhetsområdet, till exempel när det gäller alternativa krav på säkerheter, metoder för icke-traditionell kreditprövning, värderingssystem och mellanhändernas roll.

(iv) Skapandet av en webbplats där potentiella mottagare av mikrokrediter kan beskriva sina projekt för dem som är villiga att låna pengar för att stödja dem.

(v) Inrättande av en EU-täckande databas med positiva och negativa kredituppgifter om mottagare av mikrokrediter.

(b) För att undvika dubbelarbete bör kommissionen

(i) utse en enda samordningsenhet där all EU-finansieringsverksamhet avseende mikrokrediter samlas och

(ii) enbart (sam)finansiera projekt då de kan kombineras med bibehållna socialförsäkringsrättigheter, exempelvis arbetslöshetsunderstöd och inkomststöd, på grundval av en analys av tillhandahållaren av företagstjänster, som ska beakta företagets resultat och den nationella minimilevnadsstandarden.

3. Rekommendation 3: om en harmoniserad EU-ram för mikrofinansinstitut som är banker och mikrofinansinstitut utanför banksektorn

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

Kommissionen bör lägga fram lagstiftning för att tillhandahålla en EU-täckande ram för mikrofinansinstitut inom banksektorn och mikrofinansinstitut utanför banksektorn. Ramen för mikrofinansinstitut utanför banksektorn bör omfatta följande:

(a) En tydlig definition av tillhandahållare av mikrokrediter, som föreskriver att de inte tar emot insättningar och därför inte utgör finansinstitut enligt kapitalkravsdirektivet.

(b) Förmåga att bedriva enbart kreditverksamhet.

(d) Harmoniserade, riskbaserade regler när det gäller godkännande, registrering, rapportering och ekonomisk tillsyn.

4. Rekommendation 4: om direktiv 2005/60/EG

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

När kommissionen ser över direktiv 2005/60/EG, bör den tillse att bestämmelserna i detta direktiv inte utgör ett hinder för människor utan fast adress eller personliga identifieringshandlingar att få tillgång till mikrokrediter, genom att den möjliggör undantag från bestämmelserna om grundliga undersökningar av kundens situation.

5. Rekommendation 5: om konkurrensregler

Europaparlamentet anser att den rättsakt som ska antas bör syfta till att reglera följande:

(a) När kommissionen ser över reglerna för stöd av mindre betydelse, bör den ombesörja

(i) en differentiering av gränserna för stöd av mindre betydelse mellan medlemsstater när det gäller ekonomiskt stöd till tillhandahållare av mikrokrediter,

(ii) ett avskaffande av diskrimineringen av stöd av mindre betydelse som beviljas ett företag inom jordbrukssektorn om stödet beviljas i samband med mikrokrediter, och

(iii) en minskning av den administrativa bördan om stödet beviljas i samband med mikrokrediter.

(b) Kommissionen bör i lagstiftningen specificera att den roll som tillhandahållare av mikrokrediter spelar och, om tillämpligt, statligt stöd till sådana institut, är i linje med EU:s konkurrensregler.

(c) Kommissionen bör införa regler som gör det möjligt att ge en förmånsbehandling åt varor och tjänster som tillhandahålls av en mottagare av mikrokrediter i samband med förfaranden för offentlig upphandling.

Bakgrund

Tillhandahållandet av mikrokrediter har sina rötter i Sydasien och Latinamerika, där de första mikrokreditinitiativen inleddes i mitten av 1970-talet. Det mest kända mikrokreditprojektet är Grameen Bank i Bangladesh, som grundades 1976 av professor Muhammad Yunus. Affärsmodellen för Grameen Bank, som i dag är världen största mikrofinansinstitut (MFI) med fler än 6 miljoner låntagare, har kopierats av många andra mikrofinansinstitut. Professor Muhammad Yunus och Grameen Bank fick Nobels fredspris 2006.

Framgångarna med mikrokreditverksamheten när det gäller att lindra fattigdomen i utvecklingsländer har hittills inte överförts till ett EU-sammanhang. Även om det finns flera initiativ, både offentliga och privata, som försöker främja detta slags verksamhet även i EU, saknas fortfarande en övergripande strategi och det finns ett marknadsgap inom denna sektor. Alla indikationer tyder på en hög möjlig efterfrågan på mikrokrediter från personer som inte kan få lån inom den traditionella banksektorn.

Ett framgångsrikt EU-initiativ för mikrokrediter skulle kunna bidra avsevärt till att nå målen i den förnyade Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och skapandet av en innovativ, kreativ och dynamisk EU-ekonomi. Små företag är en viktig källa till tillväxt, sysselsättning, företagaranda, innovation och sammanhållning inom EU. Mikrokrediter kan särskilt stödja en av Lissabonstrategins fyra prioriteringar, nämligen att släppa loss företagens potential, genom att hjälpa socialt och ekonomiskt (åter)integrerade personer att bli verksamma som egenföretagare. Om bara sysselsättningsgraden ökas avsevärt, kan Lissabonstrategin i själva verket betraktas som framgångsrik.

(Begreppet ”mikrofinans” omfattar även andra småskaliga finanstjänster som mikroförsäkringar, enkla girokonton och sparkonton. Dessa koncept kommer inte att behandlas i betänkandet om mikrokrediter.)

Kommissionens meddelande

Kommissionen definierar en mikrokredit som ett lån på 25 000 EUR eller mindre, som ges till ett mikroföretag (dvs. ett företag med färre än tio anställda vars årsomsättning och/eller årsbokslut sammanlagt inte överstiger 2 miljoner EUR).

I kommissionens meddelande ”Ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning”, som offentliggjordes i november 2007, uppmanas medlemsstaterna att vid behov anpassa sina nationella institutioner, sin lagstiftning och sitt näringsliv för att skapa bättre förutsättningar för att utveckla mikrokrediter. Dessutom lanserades Jasmine, en ny facilitet på EU-nivå med syftet att stödja utvecklingen av mikrofinansinstitut i medlemsstaterna. Även om de olika inslagen i Jasmine-initiativet är lovande, är nackdelen att ansvaret i stor utsträckning lämnas åt medlemsstaterna i stället för att det utformas en verklig EU‑ram.

Målgrupper

Föredraganden anser att ett EU-initiativ på området för mikrokrediter måste ge innovativa resultat och man bör inrikta sig på målgrupper som hittills inte har ägnats tillräcklig uppmärksamhet. Eftersom det finns många initiativ som riktas till små och medelstora företag som faller inom kategorin av ”små” och ”medelstora” företag, och dessa målgrupper i allmänhet betjänas av traditionella banker, bör målgruppen för ett EU-initiativ för utveckling av mikrokrediter snarare vara ”mindre gynnade personer” som vill starta ett mikroföretag, såsom (långtids)arbetslösa, socialbidragstagare, invandrare, etniska minoriteter, personer som är aktiva inom den informella ekonomin eller lever i eftersatta landbygdsområden samt kvinnor. Därför måste man även ta hänsyn till att målgrupperna varierar stort mellan medlemsstaterna och även sinsemellan.

Frågan om vem som ska agera som mellanhand mellan kredittagaren och kreditgivaren måste övervägas. En tänkbar lösning är att mellanhänderna väljs från själva målgruppen. En sådan lösning kan vara effektiv å ena sidan eftersom de som ingår i målgruppen kan lita på en sådan ”intern” mellanhand mer än en utomstående mellanhand. Å andra sidan är kanske ett kreditsystem med interna mellanhänder inte idealiskt för vissa grupper, eftersom det kan leda till att en redan befintlig del av gruppen styr verksamheten.

Särskilda egenskaper för mikrokrediter

Den etablerade banksektorn anser att utlåning till mikrokreditmålgrupper enligt definitionen ovan är riskabel och kostnadsintensiv. Kommersiella banker hävdar att de ställs inför oacceptabelt höga risker för uteblivna betalningar och låga marginaler. Till följd av detta är dessa banker inte intresserade av svårare kundsegment som inte täcks av den normala bankverksamheten.

Detta innebär att mikrokreditverksamheten skiljer sig från traditionell bankverksamhet. Det som skiljer verksamheterna åt är innovativa och subjektiva faktorer som alternativa eller inga krav på säkerheter och icke-traditionell kreditprövning. I många fall beviljas inte bara mikrokrediter av ekonomiska skäl och inte bara för att göra vinst, utan bidrar till sammanhållningen, genom att man försöker (åter)integrera mindre gynnade personer i samhället.

Beviljandet av mikrokrediter medför högre driftsomkostnader på grund av låga lånebelopp, bristen på (tillräckliga) säkerheter och höga administrationskostnader, eftersom klienterna ofta är svåra att nå personligen och det krävs intensiva affärsstödstjänster och rådgivning – vilket vanligen kräver ett brett och kostsamt nätverk av personer som står målgruppen nära.

Men även om tillhandahållandet av mikrokrediter inte är lönsamt är det ekonomiskt förnuftigt att stödja detta slags verksamhet, eftersom det finansiella stödet till egenföretagare i allmänhet är lägre än kostnaderna för arbetslöshetsunderstöd, åtminstone på medellång och lång sikt.

Eventuella faktorer i ett EU-initiativ för mikrokrediter

Att synliggöra mikrokrediterna

För att lyfta fram konceptet mikrokrediter på EU-nivå så att utvecklingen gynnas är det nödvändigt att införa mikrokrediterna som en separat kategori i statistik och bankbestämmelser. I detta avseende är det diskutabelt om den odifferentierade definition av mikrokrediter som gäller för alla EU-medlemsstater och som tillämpas av kommissionen är lämplig. Eftersom BNP per capita varierar stort mellan medlemsstaterna, betraktas ett lån på samma nominella belopp olika i olika regioner.

Mikrokrediter bör också främjas genom skatteincitament och avskaffande av räntetak. Räntetaken är till för att skydda låntagarna mot överdrivet höga lånekostnader. Räntetak kan emellertid förhindra långivaren från att täcka sina kostnader för utlåningen och tvinga personer att låna från kredithajar som till och med tar ut ännu högre räntor. Många som är verksamma inom mikrokreditbranschen hävdar att flaskhalsen när det gäller mikrokrediter på låntagarens sida inte är kostnaderna, utan tillgången. Eftersom mikrokrediter är små belopp med kort löptid är amorteringarna små, trots att räntorna förefaller vara oöverkomligt höga vid en första anblick. Räntetaken bör därför endast tillämpas för konsumtionslån.

EU-finansiering

Med undantag för Jasmine har de EU-initiativ som skulle kunna användas för att stödja mikrokrediter ett bredare tillämpningsområde än mikrokrediterna, som kolliderar med målsättningen att särskilt inrikta sig på att stödja mindre gynnade personer genom att bevilja mikrokrediter. Dessutom gör mångfalden initiativ och deras administrativa komplexitet det svårt för små projekt att dra nytta av dem. En rationalisering av EU-initiativen och en mer exakt differentiering mellan de specifika målgrupperna skulle vara lämpligt.

För att främja tillhandahållande av mikrokrediter till missgynnade målgrupper bör EU‑finansiering beviljas på villkor att dessa målgrupper stöds på följande områden:

– De bör ges indirekt stöd genom lånegarantier, eftersom detta ger incitament till ytterligare privat stöd.

– Kostnaderna för tillhandahållande av affärsstödtjänster bör täckas om de utförs av mikrofinansinstituten själva eller andra organisationer. Tillgång till affärsstöd (t.ex. mentorprogram, utbildning, rådgivning, finansiell utbildning, mikroföretagarcirklar) för personer ur en missgynnad målgrupp som startar mikroföretag är mycket viktig.

– Forskning och utbyte av goda lösningar, t.ex. innovativ teknik för beviljande, garantier och riskreducering i samband med mikrokrediter (såsom alternativa krav på säkerheter, icke‑traditionella kreditprövningsmetoder eller värderingssystem). Man bör utvärdera i vilken utsträckning sådana metoder fungerar i EU-sammanhang och för vilka målgrupper. Ett omfattande utbyte av god praxis och goda erfarenheter (mellan länder inom och utanför EU bör främjas).

Reglering av mikrokreditgivare

När det gäller tillhandahållande av mikrokrediter av erkända finansinstitutioner tycks inte direktivet om kapitalkrav utgöra något direkt hinder. Traditionella banker är emellertid per definition inte villiga att arbeta med svårare kundsegment som inte täcks av bankerna, och mikrofinansinstitut utanför banksektorn förefaller därför ha bättre förutsättningar för att täcka denna målgrupp. En gynnsammare behandling enligt kapitalkravsdirektivet för mikrokrediter vars kredithistoria visar att de är mindre riskabla bör emellertid övervägas (många mikrokreditgivares erfarenheter visar att återbetalningsgraden i allmänhet är anmärkningsvärt hög). Ett införande av begreppet ”mikrokredit” i direktivet om kapitalkrav skulle även bidra till ett mer allmänt erkännande av mikrokrediter.

Dessutom utgör vissa aspekter av kapitalkravsdirektivet och det faktum att direktivet grundas på principen om minimal harmonisering indirekta hinder. Först och främst är det endast finansinstitut som har rätt att ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel från allmänheten enligt direktivet. Den administrativa bördan för finansinstituten är hög, vilket leder till att mikrokreditgivare utanför banksektorn väger fördelarna med att ha en banklicens (och därmed tillgång till relativt billig finansiering av insättningar) mot nackdelarna med att vara en reglerad enhet. Ännu mer relevant är att några medlemsstater har uppgraderat bestämmelserna i kapitalkravsdirektivet i sina nationella lagstiftningar genom att begränsa nästan all utlåningsverksamhet till erkända banker. Den direkta vidareutlåningen av medel som lånats från banker till mikrokreditlåntagare är också begränsad i flera medlemsstater. Sådana krav utgör ett hinder för tillhandahållandet av mikrokrediter av mikrokreditinstitut utanför banksektorn.

För att främja inrättandet av mikrokreditinstitut utanför banksektorn stöder föredraganden en omfattande harmoniserad ram för dessa. Detta får emellertid inte leda till att befintliga mikrokreditgivare tvingas ge upp sin individualitet. Sektorn har tagit fram olika modeller i medlemsstaterna som anpassas till de respektive rättsliga, ekonomiska och sociala förhållandena. Dessutom måste man se till att det inte uppstår illojal konkurrens med erkända banker.

Lagstiftning mot penningtvätt och terrorism

Enligt bestämmelserna i direktiv 2005/60/EG kan personer som inte har någon fast adress eller identitetshandlingar undantas från rätten att ta lån. Dessa grupper får emellertid inte utestängas från tillgången till mikrokrediter. Med tanke på mikrokrediternas låga belopp kommer direktivets mål inte att undergrävas av specifika undantag.

Statligt stöd / de minimis-förordningen

Statligt stöd är en viktig faktor i främjandet av mikrokrediter. Anmälningskraven i EU:s förordning om stöd av mindre betydelse (de minimis-förordningen) kan medföra problem när det gäller det finansiella stödet för mikrokrediter eftersom statligt stöd som uppgår till mindre än 200 000 EUR under en period på tre beskattningsår som beviljas ett företag inte utgör statligt stöd enligt förordningen. Denna regel gäller för alla medlemsstater utan åtskillnad även om villkoren, särskilt för små företag och egenföretagare, skiljer sig stort. En differentiering av de minimis-gränsen mellan medlemsstaterna bör därför övervägas.

För företag som är verksamma inom jordbrukssektorn får det sammanlagda de minimis‑stöd som beviljas ett företag inte överstiga 7 500 EUR på tre år. Denna sektor utgör emellertid en stor andel av den potentiella marknaden för mikrokrediter och får inte diskrimineras. Dessutom har många jordbrukare som driver småskaliga företag inom jordbrukssektorn inte tillgång till stöd eftersom det vanligen finns minimikrav för företagets storlek (antal hektar etc.) för att utnyttja stöden. Denna diskriminering av jordbrukssektorn i de minimis‑förordningen bör granskas.

Avslutningsvis finns det belägg för att kommissionens godkännandeförfaranden för att gynnas av ett undantag från garantisystemen är både långvariga och komplicerade. Man bör analysera om det finns utrymme för förenklingar när det gäller att acceptera stöd som ”transparenta” när de tillhandahålls enligt ett garantisystem.

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning
(2008/2122(INI))

Föredragande: Gary Titley

(Initiativ – artikel 39 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Budgetutskottet uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Genom att tillhandahålla mikrokrediter till personer som annars är uteslutna från finanssystemet kan värdefulla sociala mål uppnås.

B. EU‑bidragens syfte är att de ska kunna erbjudas när kapitalmarknaden och Europeiska investeringsbanken (EIB) inte kan finansiera projekt på grund av låg lönsamhet och/eller hög risk, men där projekten har tydliga sociala fördelar.

C. Det är viktigt att se till att lagstiftningen mot penningtvätt och terrorism inte hämmar tillhandahållandet av mikrokrediter.

D. Europaparlamentet antog en förberedande åtgärd för att skapa bättre förutsättningar för mikrokrediter i EU.

1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om de sociala fördelar som mikrokrediter medför motiverar en ökad användning av EU‑instrument med en kombination av både lån och bidrag.

2. Europaparlamentet betonar att alla EU-initiativ för mikrokrediter som finansieras med allmänna medel bör utformas på ett sätt som även uppmuntrar mikrofinansinstitut att tillhandahålla privat finansiering.

3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga om en EU‑ram för mikrofinansinstitut utanför banksektorn är önskvärd och/eller möjlig att uppnå samt att undersöka dess potentiella inverkan på EU:s budget, med beaktande av potentiella sociala och ekonomiska fördelar.

4. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ Jasmine (Joint Action to Support Microfinance Institutions in Europe) och uppmanar Europaparlamentet och kommissionen att fortlöpande utvärdera Jasmines effektivitet och mervärde.

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att mikrokrediter även finns tillgängliga för områden som inte mottar stöd från strukturfonderna, eftersom det finns eftersatta och missgynnade områden även i regioner med det högsta välståndet.

6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om räntetaken utgör ett hinder för tillhandahållandet av mikrokrediter och, om så är fallet, undersöka om det är möjligt att mikrofinansinstitut både inom och utanför banksektorn kan beviljas undantag från räntetak.

7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka innovativa tekniker för att bevilja, skydda och minska riskerna i samband med mikrokrediter.

8. Europaparlamentet erkänner värdet av regionala system, eftersom det finns stora skillnader i villkoren för tillhandahållande av och efterfrågan på mikrokrediter inom EU.

9. Europaparlamentet välkomnar kommissionens fortlöpande insatser för att underlätta utbyte av erfarenheter för att främja och stärka politiska åtgärder inom området för mikrokrediter i EU.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

om ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning
(2008/2122(INI))

Föredragande: Miloslav Ransdorf

(Initiativ – artikel 39 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet ser positivt på kommissionens meddelande, som syftar till att stärka utvecklingen av mikrokrediter i EU genom att förbättra den rättsliga miljön, främja entreprenörskap och utbyte av bästa praxis och tillhandahålla ekonomiskt kapital, särskilt till människor som inte har tillgång till ordinära banktjänster.

2. Europaparlamentet konstaterar att konceptet med mikrokrediter, som togs fram av vinnaren av Nobels fredspris Muhammad Yunus, är oerhört framgångsrikt för ekonomiska och sociala förbättringar i utvecklingsländer och anser att ett mikrokreditinitiativ även kan komma till stor användning i EU för att öka den sociala integrationen och främja sysselsättning och egenföretagande, särskilt bland kvinnor, unga, arbetslösa och minoriteter. Parlamentet anser därför att mikrokrediter kan spela en viktig roll i uppfyllandet av målen i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning.

3. Europaparlamentet understryker dock att mikrokrediter bör komplettera, och inte ersätta, befintliga offentliga sociala skyddsnät och att mikrokreditprogram inte bör användas som förevändning för att dra ner på offentliga program för social välfärd.

4. Europaparlamentet konstaterar att de som utnyttjar mikrokrediter ofta är kvinnor, vilket borgar för lojala och pålitliga kunder med god återbetalningsnivå.

5. Europaparlamentet påpekar att 91,5 procent av EU:s företag är mikroföretag (företag med mindre än tio anställda) och att det största hindret för att öka innovationen för dessa företag är begränsad tillgång till krediter, i synnerhet små lån (under 25 000 EUR). Parlamentet anser därför att kommissionens förslag till ett initiativ för mikrokrediter kommer att bli ett användbart verktyg för att främja sysselsättningen i mikroföretag, sätta igång nya verksamheter för dem som inte har tillgång till den traditionella kreditkedjan och öka innovationen i EU.

6. Europaparlamentet anser att man i samband med kommissionens föreslagna definition av mikrokrediter som krediter på mindre än 25 000 EUR även bör se till andra variabler, särskilt till det faktum att samma nominella belopp är värt olika mycket i olika medlemsstater.

7. Europaparlamentet är medvetet om att de potentiella mikrokreditkunderna vanligtvis inte kan ge några garantier och att bankerna inte brukar vara intresserade av att finansiera dem, och parlamentet uppmanar därför kommissionen att skapa en ”europeisk garanti” för mikrokreditlån och på så vis tillgängliggöra nödvändiga medel för att ge bankerna dessa garantier. Den ”europeiska garantin” bör bara ges om de sociala kriterierna och jämställdhetsprinciperna är uppfyllda.

8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utvecklingen av permanenta lokala mikrofinansinstitut, till exempel kreditkassor, särskilt i fattiga och marginaliserade bostadsområden och på landsbygden. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att fokusera sina insatser i dessa områden på personalutbildning om mikrofinansiering.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i syfte att sprida mikrokrediter som mekanism för skapandet av ekonomisk verksamhet studera möjligheten att stödja detta med hjälp av innovativa lösningar som till exempel mobila banktjänster. Dessutom begär parlamentet att kommissionen främjar ekonomiskt och socialt stöd, exempelvis lån till solidaritetsgrupper eller solidariska bankkort.

10. Europaparlamentet lovordar förslaget om att inrätta en specialiserad stödenhet för mikrokrediter inom Europeiska investeringsfonden men uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att öka de tillgängliga medlen till denna stödenhet till förmån för fler marknadsaktörer och för att göra den ännu mer synlig.

11. Europaparlamentet anser att den rådande oron på finansmarknaderna och dess möjliga konsekvenser för ekonomin som helhet ökar behovet av mikrokrediter i EU, särskilt i ekonomiskt och socialt eftersatta regioner.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett bättre sätt utnyttja möjligheterna till ekonomiskt stöd genom strukturfonderna, till exempel Europeiska regionalfonden och Europeiska socialfonden, i syfte att öka vissa målgruppers tillgång till mikrokreditsystem.

13. Europaparlamentet ser mycket positivt på den gemensamma åtgärd till stöd för mikrofinansinstitut i Europa (Jasmine) som nyligen inletts och som syftar till att tillhandahålla operationellt tekniskt stöd samt kvalitetsmärkning som bekräftar mikrofinansinstituts tillförlitlighet. Parlamentet betonar att ett flexibelt förhållningssätt är av avgörande vikt för att mikrofinansinstituten i de olika medlemsstaterna ska kunna möta de utmaningar och villkor som de står inför.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra vilka flerdimensionella indikatorer den avser att använda för att bedöma de samhällsekonomiska konsekvenserna av pilotprojekten för fastställande av bästa praxis och lämpliga metoder för mikrokreditlån. Dessutom uppmanas kommissionen att redogöra för de ekonomiska och sociala resultatindikatorerna för att analysera utvecklingen av mikrokrediter och sitt nya projekt för tekniskt stöd, Jasmine.

15. Europaparlamentet är fast övertygat om att initiativet för mikrokrediter på EU-nivå måste kompletteras med strategier på nationell nivå, som utbildning, handledning och kapacitetsutveckling, eftersom finansierings-, sysselsättnings- och socialförsäkringssystemen hänger ihop. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedriva fortsatt forskning kring innovativa metoder för skydd och riskminskning när det gäller mikrokrediter. Det behövs även ett omfattande utbyte av bästa praxis.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till att utveckla företag som utnyttjar mikrokrediter genom att främja externa stöd- och rådgivningsnätverk.

17. Europaparlamentet uttrycker sin oro över förslaget om att höja räntetaken för mikrokrediter, eftersom överdrivet höga räntor kan leda till att de som utnyttjar mikrofinansiering fastnar i en skuldfälla, vilket motverkar hela syftet med mikrokrediter. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att inta en extremt försiktig hållning i räntefrågan.

18. Europaparlamentet pekar på vikten av utbildning och kapacitetsbyggande inom mikrofinansinstitut utanför banksektorn, särskilt för att öka kunskaperna om de olika sätten att uppbåda och tillhandahålla kapital, till exempel riskkapitalinvesteringar, donationer, obligationsutgivning, skuldfinansiering, medverkan i riskfonder och igångsättningsbidrag. Parlamentet anser att utbyte av bästa praxis också skulle kunna spela en viktig roll i detta sammanhang och uppmanar därför kommissionen att till fullo utnyttja befintliga nätverk som exempelvis det europeiska mikrofinansnätverket, mikrofinanscentrumet och den europeiska mikrofinansplattformen.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja mikrokrediter bland kooperativ och till arbetstagare med en osäker arbetssituation och med atypiska anställningsavtal.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning
(2008/2122(INI))

Föredragande: Neena Gill

(Initiativ – artikel 39 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet konstaterar att de potentiella mottagarna av mikrokrediter bör ha tillgång till lämplig juridisk rådgivning i samband med ingående av kreditavtal, nyetablering av företag, indrivning av fordringar, förvärv och utnyttjande av immateriella och industriella rättigheter och så vidare, särskilt när det berörda mikroföretaget avser eller har möjlighet att göra affärer i andra EU-medlemsstater.

2. Europaparlamentet efterlyser därför åtgärder på EU-nivå för att skapa ett nätverk av jurister som är beredda att utan ersättning (pro bono) bistå med rådgivning i samband med nyetablering av mikroföretag.

3. Europaparlamentet välkomnar förslaget att uppmuntra medlemsstaterna att rikta sitt finansiella stöd mot utveckling av mikrokreditinstitut utanför banksektorn. Parlamentet anser att kreditkassor, ömsesidiga bolag, utvecklingsfonder, institutioner för utvecklingsfinansiering i lokalsamhällen och garantibanker kan fungera som källor till finansiering och självhjälp för mikroföretag, och efterlyser en noggrann undersökning av dessa möjligheter när lagstiftningsförslag läggs fram på området.

4. Europaparlamentet efterlyser alla tänkbara kraftansträngningar för att i mesta möjliga mån minska den administrativa bördan för mikroföretag och uppmanar kommissionen att handla i enlighet med detta.

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det vidtas åtgärder för att göra mikrofinansinstitut tillgängliga för berörda grupper i samhället.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

om ett europeiskt initiativ för mikrokrediter för att främja tillväxt och sysselsättning
(2008/2122(INI))

Föredragande: Corien Wortmann-Kool

(Initiativ – artikel 39 i arbetsordningen)

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Självständig verksamhet genom enskilda eller familjeägda företag, mikro- och småföretag gör det möjligt för kvinnor att höja sin status i ekonomiskt och socialt hänseende och kombinera yrkesliv med familjeliv.

B. Otillräcklig tillgång till mikrolån är ett stort hinder för kvinnor som startar egna företag.

C. Tillhandahållande av mikrokrediter är en viktig åtgärd för att höja kvinnors status, särskilt för de kvinnor som är utestängda från den formella ekonomin, eftersom det ger kvinnor möjlighet att starta verksamhet, uppmuntrar till kvinnligt företagande, ger kvinnor tillträde till samt aktiv delaktighet och fortsatt närvaro på arbetsmarknaden och hjälper kvinnor att bli ekonomiskt oberoende, och således är det inte enbart en fråga om företagande och ekonomisk tillväxt utan även om självförverkligande och social integration, och en åtgärd mot fattigdom.

D. Mikrokrediter ger kvinnor möjlighet till social utveckling och förändrar således förhållandet mellan könen.

E. Beviljande av mikrokrediter till fattiga kvinnor ger direkt upphov till en investering i deras barns utbildning, och innebär därigenom en möjlighet till ett bättre liv för framtida generationer.

1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till kvinnor som målgrupp och ge dem en särskild och lämplig ställning i program och initiativ som avser mikrokrediter, till exempel i initiativet Jasmine.

2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i den rådande finanskrisen rikta särskild uppmärksamhet mot kvinnor, eftersom kvinnorna utgör en sårbar grupp som anställnings- och inkomstförluster slår hårt mot.

3. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta hjälpcentraler med särskild tyngdpunkt på att främja kvinnligt företagande, och understryker att program som syftar till att ge råd och stöd stärker den självständiga verksamheten som ett alternativ till att vara arbetslös eller arbetstagare.

4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förena mikrokreditsystem med system som syftar till att öka konkurrenskraften, framför allt för företag som drivs av kvinnor och unga människor, med särskilt avseende på deras utrustning och användning av ny informations- och kommunikationsteknik.

5. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medvetenheten om de möjligheter som mikrokrediter erbjuder genom informations- och upplysningsprogram som bland andra är riktade till unga kvinnor och personer som är socialt och ekonomiskt utslagna, utan någon diskriminering på grund av ursprung, och understryker särskilt vikten av program i skolor och yrkesutbildningscentrum.

6. Europaparlamentet betonar särskilt vikten av att under utbildningsprocessen informera om de möjligheter som mikrokrediter och deras användning erbjuder genom icke-statliga kvinnoorganisationer och andra organ som fungerar som en länk mellan arbetsmarknaden och utexaminerade och ungdomar med avslutad skolgång oavsett nivå.

7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att standardisera den statistiska presentationen av mikrokrediter, inbegripet insamling och analys av uppgifterna uppdelade efter kön, ålder och etniskt ursprung.

8. Europaparlamentet efterlyser program som utgör garantier i de fall där låntagarens säkerhet inte anses tillräcklig, särskilt om mottagaren är en kvinna som är drabbad eller löper risk att drabbas av socialt utanförskap eller fattigdom.

9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hjälpa kvinnor som tidigare beviljats mikrokrediter att grunda ekonomiska kooperativ som syftar till att erbjuda mikrokrediter till andra kvinnor.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Richard James Ashworth, Reimer Böge, Simon Busuttil, Valdis Dombrovskis, Brigitte Douay, Vicente Miguel Garcés Ramón, Catherine Guy-Quint, Jutta Haug, Vladimír Maňka, Jan Mulder, Margaritis Schinas, László Surján, Kyösti Virrankoski, Ralf Walter

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Peter Šťastný

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy