Förfarande : 2008/2160(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0103/2009

Ingivna texter :

A6-0103/2009

Debatter :

PV 25/03/2009 - 11
CRE 25/03/2009 - 11

Omröstningar :

PV 26/03/2009 - 4.10
CRE 26/03/2009 - 4.10
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0194

BETÄNKANDE     
PDF 210kWORD 117k
25 februari 2009
PE 416.306v03-00 A6-0103/2009

med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet

(2008/2160(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

Föredragande: Stavros Lambrinidis

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET
 MOTIVERING
 FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION (B6-0302/2008)
 YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET

om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet

(2008/2160(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Stavros Lambrinidis för PSE-gruppen om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet (B6-0302/2008),

–   med beaktande av internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (ECHR) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1), särskilt bestämmelserna i dessa om skyddet av personuppgifter, yttrandefriheten, respekten för privat- och familjeliv samt rätten till frihet och säkerhet,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(2), rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete(3), Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/98/EG av den 17 november 2003 om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn(4), kommissionens förslag av den 13 november 2007 till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete (KOM(2007)0698), Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät(5) och generaladvokatens yttrande av den 14 oktober 2008 i mål C-301/06, Irland mot parlamentet och rådet,

–   med beaktande av rådets rambeslut 2005/222/RIF av den 24 februari 2005 om angrepp mot informationssystem(6), rådets rambeslut 2001/413/RIF av den 28 maj 2001 om bekämpning av bedrägeri och förfalskning som rör andra betalningsmedel än kontanter(7), rådets rambeslut 2008/919/RIF av den 28 november 2008 om ändring av rambeslut 2002/475/RIF om bekämpande av terrorism(8), kommissionens meddelande av den 22 maj 2007 med titeln ”Att införa en allmän politik för kampen mot IT-relaterad brottslighet” (KOM(2007)0267) och de senaste initiativen till utredningar om allvarliga brott och terrorism (som projektet ”Check the Web”, Kontrollera Internet),

-   med beaktande av det arbete som utförts inom ramen för Europarådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Förenta nationerna (FN) när det gäller bekämpande av brottslighet och it-brottslighet och skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna, även på Internet(9),

-   med beaktande av de senaste domarna från europeiska domstolar och nationella författningsdomstolar på detta område, och i synnerhet domen från den tyska federala författningsdomstolen i vilken en tydlig rätt till skyddet av konfidentialitet och integriteten hos informationstekniksystem erkänns(10),

-   med beaktande av artiklarna 114.3 och artikel 94 i arbetsordningen,

-   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor samt yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0103/2009), och av följande skäl:

A.  Internets utveckling visar att det håller på att bli ett oumbärligt verktyg för att främja demokratiska initiativ, en ny arena för den politiska debatten (t.ex. webbaserade kampanjer och omröstningar), ett nyckelinstrument på internationell nivå för att utöva yttrandefriheten (t.ex. bloggar) och utveckla företagsverksamhet samt ett system för att främja digital läs- och skrivkunnighet och sprida kunskap (e-lärande). Internet har också fört med sig alltfler möjligheter för människor i alla åldrar att exempelvis kommunicera med människor på olika håll i världen och har på så sätt utökat folks utrymme att lära känna andra kulturer och därigenom öka sin förståelse för andra människor och kulturer. Internet har också ökat mångfalden bland nyhetskällorna för den enskilde, som nu kan dyka ner i nyhetsflöden från olika delar av världen.

B.   Regeringar, intresseorganisationer och institutioner bör tillhandahålla ett lämpligt regelverk och lämpliga tekniska medel så att medborgarna aktivt och effektivt kan delta i administrativa processer genom e-förvaltning.

C.  Internet ger full innebörd till den definition av yttrandefrihet som fastställs i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt när det gäller formuleringen ”oberoende av territoriella gränser”.

D.  Öppenhet, respekt för privatlivet och en anda av förtroende bland Internetaktörer bör betraktas som absolut nödvändiga element för att skapa en hållbar säkerhetsvision för Internet.

E.   På Internet kan yttrandefriheten och privatlivet samtidigt både förbättras och bli mer sårbara för intrång och begränsningar från såväl privata som offentliga aktörers sida.

F.   Genom den frihet som Internet ger har webben även använts som en plattform för våldsamma meddelanden, sådana som t.ex. avsiktligen uppmuntrar till terroristattacker eller webbplatser som särskilt uppmuntrar till hatbrott, och hot från it-brottslighet har ökat i hela världen mer allmänt och utsätter individer (däribland barn) och nätverk för fara.

G.  Dessa brott måste motarbetas effektivt och beslutsamt, utan att förändra Internets grundläggande fria och öppna struktur.

H.  I ett demokratiskt samhälle är det medborgarna som har rätt att dagligen iaktta och bedöma handlingar och övertygelser hos sina regeringar och de privata företag som tillhandahåller dem tjänster. Tekniskt avancerad övervakningsteknik, ibland i kombination med otillräckliga rättsliga garantier för användningen av sådan teknik, hotar denna princip alltmer.

I.    Den enskilde har rätt att uttrycka sig fritt på Internet (exempelvis användarframställt innehåll, bloggar och sociala nätverk). Internetsöktjänster och tjänsteleverantörer har gjort det avsevärt mycket enklare för folk att få information om exempelvis andra människor. Det finns dock lägen där enskilda önskar ta bort information från sådana databaser. Därför måste företagen kunna garantera att enskilda kan få personliga uppgifter raderade ur databaser.

J.    Stora tekniska framsteg möjliggör i allt större utsträckning en hemlig övervakning av medborgarnas aktiviteter på Internet som är mycket svår att upptäcka för den enskilde. Övervakningsteknikens blotta existens ska inte per automatik rättfärdiga dess användning, men det dominerande intresset att skydda medborgarnas grundläggande rättigheter bör sätta gränserna och ange under vilka omständigheter som denna teknik får användas av offentliga myndigheter eller företag. Bekämpning av brott på Internet och de hot mot det öppna demokratiska samhället som vissa personer och organisationer utgör när de använder Internet med syftet att skada de medborgerliga rättigheterna, får inte innebära att medlemsstaterna tar sig rätten att utöva avlyssning och bevakning av all datatrafik på Internet som sker inom deras territorium, vare sig det gäller de egna medborgarna eller datatrafik från utlandet. Bekämpningen av brott måste stå i proportion till brottets karaktär.

K.  Identitetsstöld och identitetsbedrägeri är ett växande problem som myndigheter, enskilda medborgare och företag precis börjat upptäcka och som innebär stora säkerhetsproblem eftersom Internet i allt högre grad används för en mängd olika syften, såsom handel och utbyte av konfidentiell information.

L.   När man hanterar rättigheter som yttrandefrihet eller respekten för privatlivet bör det noteras att inskränkningar i utövandet av dessa rättigheter kan införas av offentliga myndigheter om de ”i enlighet med lagstiftningen” är nödvändiga, proportionerliga och lämpliga i ett demokratiskt samhälle.

M.  På Internet finns en stor makt- och kunskapsklyfta mellan företag och myndigheter å ena sidan och enskilda användare å andra sidan. Därför behövs en debatt om lämpliga begränsningar av ”samtycke”, både när det gäller vilka uppgifter företag och myndigheter kan be en användare att lämna och i vilken utsträckning enskilda bör tvingas överlåta delar av sitt privatliv och andra grundläggande rättigheter för att få tillgång till vissa Internettjänster eller förmåner.

N.  På grund av Internets globala, öppna och deltagandebaserade struktur åtnjuter webben vanligen frihet, men detta utesluter inte behovet av att (på nationella och internationella nivåer, i offentlig och privat struktur) fundera över hur de grundläggande friheterna för Internetanvändarna och deras säkerhet respekteras och skyddas.

O.  De grundläggande rättigheter som påverkas av Internet omfattar, men är inte begränsade till, respekten för privatlivet (däribland rätten att permanent radera personliga digitala spår), skyddet av personuppgifter, yttrandefrihet, det fria ordet och föreningsfrihet, tryckfrihet, politisk handlingsfrihet och politiskt deltagande, icke-diskriminering och utbildning. Innehållet i dessa rättigheter, inbegripet deras tillämpningsområde och räckvidd, den skyddsnivå rättigheterna ger och förbuden mot att kränka dessa rättigheter, bör styras av bestämmelserna om de mänskliga och grundläggande rättigheter som garanteras av medlemsstaternas författningar, internationella människorättsfördrag, däribland konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, allmänna principer i gemenskapslagstiftningen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och/eller andra relevanta bestämmelser i nationell eller internationell lagstiftning eller i gemenskapslagstiftningen, inom deras respektive tillämpningsområden.

P.   Alla aktörer som berörs av och som är aktiva på Internet bör ta sitt respektive ansvar och delta i forum där angelägna och viktiga frågor om Internetverksamhet diskuteras i syfte att finna och främja gemensamma lösningar.

Q.  Elektronisk analfabetism kommer att bli 2000-talets nya analfabetism. En försäkran om att alla medborgare ska få tillgång till Internet kan därför jämföras med att se till att alla medborgare får tillgång till skolundervisning, och denna tillgång bör inte förvägras av regeringar eller privata företag som bestraffning. Sådan tillgång får inte missbrukas i brottsligt syfte. Det är viktigt att ta itu med nya frågor som nätverksneutralitet, driftskompatibilitet, global åtkomst till alla Internetnoder samt bruket av öppna format och standarder.

R.   Internets internationella, mångkulturella och i synnerhet flerspråkiga karaktär stöds ännu inte till fullo av den tekniska infrastrukturen och protokollen på nätet.

S.   I den pågående processen för en förteckning över rättigheter på Internet är det viktigt att beakta all relevant forskning och verksamhet på området, inbegripet färska EU-undersökningar i ämnet(11).

T.   Näringsverksamhet är viktigt för en fortsatt dynamisk utveckling för Internet, vars ekonomiska effektivitet bör säkras genom rättvis konkurrens och skydd av immateriella rättigheter, vilket bör ske på behovsanpassat, proportionellt och lämpligt sätt.

U.  Rätt balans bör bibehållas mellan vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn, som utgör enastående möjligheter för kreativt och kulturellt experimenterande och utbyte, och skyddet av immateriella rättigheter.

V.  Över hela världen ökar myndigheternas påtryckningar på IKT-företagen att dessa ska följa inhemsk lagstiftning och politik. Detta sker på sätt som kan vara oförenliga med internationellt erkända mänskliga rättigheter som yttrandefriheten och rätten till privatliv. Det har tagits positiva initiativ, bland annat i form av en bred intressegrupp bestående av företag, organisationer från det civila samhället (däribland människorätts- och tryckfrihetsgrupper), investerare och forskare som utformat en samarbetsstrategi i syfte att skydda och främja yttrandefriheten och rätten till privatliv inom IKT-sektorn. För att föra detta arbete framåt har man bildat GNI (Global Network Initiative)(12).

W. Kraftfulla bestämmelser om uppgiftsskydd är oerhört viktiga för EU och dess medborgare. I skäl 2 i direktiv 95/46/EG om skydd av uppgifter anges uttryckligen att tekniken (dvs. systemen för databehandling) är ”till för människornas skull” och måste respektera ”grundläggande fri- och rättigheter – särskilt rätten till privatlivet – och bidra till ekonomiska och sociala framsteg, handelns utveckling och enskilda personers välfärd”.

1.   Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

Fullständig och säker tillgång till Internet för alla

a)   Medverka i insatserna för att göra Internet till ett viktigt redskap som ska ge användarna självbestämmandemakt, en miljö som möjliggör utveckling av strategier ”nedifrån och upp” och e-demokrati, samtidigt som man ser till att viktiga garantier upprättas eftersom nya former av kontroll och censur kan utvecklas på detta område. Den frihet och det skydd av privatlivet som användarna åtnjuter på Internet bör finnas i praktiken och inte bara i teorin.

b)   Erkänn att Internet kan utgöra en utomordentlig möjlighet att stärka det aktiva medborgarskapet och att tillgång till nätverk och innehåll är ett av nyckelelementen i detta hänseende. Denna fråga bör utvecklas ytterligare på grundval av antagandet att alla har rätt att delta i informationssamhället och att institutioner och aktörer på alla nivåer har ett allmänt ansvar att bidra till denna utveckling(13), genom att man tar itu med de två nya utmaningarna elektronisk analfabetism och demokratisk uteslutning i den elektroniska eran.(14)

c)   Uppmana medlemsstaterna att anpassa sig efter ett allt mer informationsmedvetet samhälle och hitta sätt att erbjuda förbättrad insyn i beslutsprocessen genom ökad tillgång för medborgarna till information som finns hos myndigheterna, så att de kan dra nytta av denna information. Samma princip bör gälla för rådets egen information.

d)   Säkerställ tillsammans med andra viktiga aktörer att säkerhet, yttrandefrihet och skydd av privatliv liksom öppenhet på Internet inte behandlas som konkurrerande mål, utan i stället tillhandahålls samtidigt inom ramen för en heltäckande vision som motsvarar alla dessa krav.

e)   Se till att minderårigas lagstadgade rätt att skyddas mot skada, som föreskrivs i FN:s konvention om barnets rättigheter och som uttrycks i gemenskapslagstiftningen, avspeglas till fullo i alla relevanta åtgärder, instrument och beslut som rör utökad säkerhet och frihet på Internet.

Kraftfulla åtaganden för att bekämpa it-brottslighet

f)    Bjud in rådets ordförandeskap och kommissionen att reflektera över och utveckla en heltäckande strategi för att bekämpa it-brottslighet, bland annat i enlighet med Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet, däribland i fråga om tillvägagångssätt för att ta itu med frågan om ”identitetsstöld” och bedrägerier på EU-nivå. Detta bör ske i samarbete med både Internetleverantörer och användarorganisationer samt polismyndigheter som arbetar med it-relaterad brottslighet, och man bör lägga fram ett förslag om hur medvetandehöjande kampanjer kan skapas och sådana brott kan förebyggas, samtidigt som man ser till att det är säkert och gratis för alla att använda Internet. Det bör skapas en EU-stödtjänst som hjälper offer för identitetsstöld och -bedrägerier.

g)   Uppmuntra till eftertanke när det gäller det nödvändiga samarbetet mellan privata och offentliga aktörer på detta område och förstärkning av samarbetet för brottsbekämpning, tillsammans med lämplig utbildning för brottsbekämpande och rättsvårdande myndigheter, däribland utbildning om frågor som rör skyddet av de grundläggande rättigheterna. Man bör erkänna behovet av delat ansvar och fördelarna med sam- och självreglering som effektiva alternativ till traditionell lagstiftning eller som styrmedel som kompletterar denna lagstiftning.

h)   Se till att det arbete som gjorts inom ramen för projektet ”Check the Web” och de aktuella initiativ som syftar till att förbättra informationsspridningen om it-brottslighet, inbegripet inrättandet av nationella larmplattformar och en europeisk larmplattform för inrapportering av överträdelser som begåtts på Internet (inrättande av en europeisk plattform för it-brottslighet genom Europol), är nödvändiga, proportionerliga och lämpliga och åtföljs av alla nödvändiga skyddsåtgärder.

i)    Stöd program som ska skydda barn och utbilda deras föräldrar, såsom fastställs i EU:s lagstiftning med avseende på nya risker på Internet, och genomför en konsekvensbedömning av hur effektiva de befintliga programmen hittills varit. Härvid bör särskild hänsyn tas till de onlinebaserade spel som främst riktar sig till barn och unga.

j)    Uppmuntra alla datortillverkare i EU att förhandsinstallera program som ska skydda barn och som lätt kan aktiveras.

k)   Gå vidare med antagandet av direktivet om straffrättsliga åtgärder till skydd av immateriella rättigheter – efter en bedömning som görs i ljuset av samtida innovationsforskning och som avser den nödvändiga och proportionerliga omfattningen – och inför samtidigt, för att uppnå detta syfte, ett förbud mot systematisk övervakning av alla användares aktiviteter på Internet samt se till att straffen står i proportion till de överträdelser som begåtts. I detta avseende bör man också respektera enskilda användares yttrandefrihet och föreningsfrihet och bekämpa incitament till immaterialrättsliga brott på Internet, inbegripet vissa orimliga tillgångsbegränsningar som införts av rättighetsinnehavarna själva.

l)    Garantera att det inte blir straffbelagt att uttrycka kontroversiella politiska åsikter via Internet.

m)  Se till att det inte finns några lagar eller förfaranden som begränsar eller kriminaliserar journalisters eller mediers rätt att samla in och sprida information i journalistiskt syfte.

Ständig uppmärksamhet när det gäller fullständigt skydd och ökade insatser för att främja grundläggande friheter på Internet

n)   Slå fast att den ”digitala identiteten” blir en allt större integrerad del av vårt ”jag” och att den i detta avseende förtjänar adekvat och effektivt skydd mot påverkan från både privata och offentliga aktörer. Den specifika uppsättning uppgifter som är oupplösligt förknippad med en persons ”digitala identitet” bör definieras och skyddas, och dess samtliga delar bör betraktas som rent personliga och icke-ekonomiska rättigheter som inte kan köpas eller säljas. Man bör ta vederbörlig hänsyn till vikten av anonymitet, pseudonymitet och kontroll över informationsflödet för privatlivet och till att användare bör få tillgång till och utbildning om medel för att effektivt skydda detta, t.ex. genom tillgänglig integritetsfrämjande teknik av olika slag.

o)   Se till att medlemsstater som tar stickprov ur och övervakar datatrafiken, oavsett om detta gäller deras egna medborgare eller datatrafik från utlandet, följer strikta villkor och garantier i lag. Medlemsstaterna bör uppmanas att se till att genomsökningar på distans, om de är tillåtna enligt nationell lagstiftning, genomförs på grundval av ett giltigt beslut om husrannsakan som utfärdats av de behöriga rättsliga myndigheterna. Man bör uppmärksamma att förenklade förfaranden för genomsökningar på distans, i jämförelse med direkta genomsökningar, är oacceptabla eftersom de bryter mot rättsstatsprincipen och rätten till ett privatliv.

p)   Erkänn risken med vissa former av Internetövervakning och Internetkontroll som också syftar till att spåra en individs alla ”digitala” steg, i syfte att tillhandahålla en profil av användaren och dela ut ”poäng”. Det bör klargöras att sådan teknik alltid ska bedömas i enlighet med dess nödvändighet och proportionalitet mot bakgrund av de mål som den är avsedd att uppnå. Behovet av en förhöjd medvetenhet hos och välinformerat samtycke från användarna när det gäller deras elektroniska aktiviteter (t.ex. i fråga om socialt nätverkande) bör också betonas.

q)   Uppmana medlemsstaterna att identifiera alla enheter som använder sig av nätövervakning och utarbeta allmänt tillgängliga årsrapporter om nätövervakning, genom vilka man garanterar lagenlighet, proportionalitet och insyn.

r)    Granska och föreskriv gränser för det ”samtycke” som antingen regeringar eller privata företag kan begära av och få fram från användare i syfte att avsäga sig en del av sitt privatliv, eftersom det finns en tydlig obalans i förhandlingsbefogenheter och kunskap mellan enskilda användare och dessa institutioner.

s)    Begränsa kraftigt, definiera och reglera de fall där ett privat Internetföretag kan behöva lämna ut uppgifter till myndigheterna. Vidare bör det ses till att myndigheternas användning av dessa uppgifter omfattas av mycket strikta dataskyddsnormer. Effektiv kontroll och utvärdering av denna process bör införas.

t)    Betona vikten av att Internetanvändarna ska kunna utöka sin rätt att uppnå varaktig radering av personliga uppgifter som finns på webbplatser eller något annat lagringsmedium hos tredje part. Man bör se till att ett sådant beslut av en användare respekteras av Internetleverantörer, e-handelsleverantörer och informationssamhällets tjänsteleverantörer. Vidare bör medlemsstaterna se till att effektivt genomdriva medborgarnas rätt till tillgång till sina personliga uppgifter, vilket där så är lämpligt även bör omfatta radering eller borttagande av sådana uppgifter från webbplatser.

u)   Fördöm statlig censur av det innehåll som kan sökas på webbplatser, särskilt när dessa begränsningar kan få en ”dämpande effekt” på politiska yttranden.

v)   Uppmana medlemsstaterna att se till att yttrandefriheten inte godtyckligt begränsas av den offentliga och/eller privata sfären och undvik alla lagstiftande eller administrativa åtgärder som skulle kunna få en ”dämpande effekt” på alla aspekter av yttrandefrihet.

w)  Påminn om att överföring av personuppgifter till tredjeland måste ske i överensstämmelse med bestämmelserna i bland annat direktiv 95/46/EG och rambeslut 2008/977/RIF.

x)   Uppmärksamma att utvecklingen av ”tingens Internet” och användningen av RFID-system inte bör kringgå skyddet av uppgifter och medborgarnas rättigheter.

y)   Uppmana medlemsstaterna att korrekt tillämpa direktiv 95/46/EG om personuppgifter i samband med Internet. Påminn medlemsstaterna om att detta direktiv, särskilt artikel 8, gäller oavsett vilken teknik som används för behandlingen av personuppgifter och att medlemsstaterna enligt direktivets bestämmelser måste tillhandahålla möjlighet till rättslig prövning och ersättning för personer som lidit skada (artiklarna 22–24).

z)    Uppmuntra till införlivandet av grundprinciperna i dokumentet Grundläggande rättigheter på Internet i forskning om och utveckling av Internetrelaterade instrument och tillämpningar, och till främjandet av principen privacy by design (inbyggda skyddsmekanismer för att skydda den personliga integriteten), enligt vilken krav för skydd av privatliv och uppgifter bör införas så snart som möjligt i livscykeln för ny teknisk utveckling. Därigenom kan medborgarna garanteras en användarvänlig miljö.

za)  Stöd och efterfråga ett aktivt engagemang från Europeiska datatillsynsmannens och artikel 29-arbetsgruppens sida vid utformning av EU-lagstiftning om Internetverksamhet som kan påverka dataskyddet.

zb)  Uppmana kommissionen att göra en djuplodande studie av integritetsaspekterna i samband med Internetannonsering.

Internationella åtaganden

zc)  Uppmana alla Internetaktörer att engagera sig i den pågående processen med dokumentet ”Internet Bill of Rights” (grundläggande rättigheter på Internet), som bygger på existerande grundläggande rättigheter, främjar deras tillämpning och underlättar erkännande av nya principer. I detta avseende kan den dynamiska sammanslutningen för grundläggande rättigheter på Internet spela en ledande roll.

zd)  Se i detta avseende till att ett processinriktat flerpartsinitiativ på flera nivåer och en blandning av globala och lokala initiativ övervägs för att noga ange och skydda Internetanvändarnas rättigheter och därmed säkerställa processens legitimitet, ansvarsskyldighet och acceptans.

ze)  Uppmärksamma att Internets globala och öppna karaktär kräver världsomfattande normer för dataskydd, säkerhet och yttrandefrihet. I detta sammanhang bör medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att ta initiativ till att utarbeta sådana normer. Man bör välkomna resolutionen om det brådskande behovet av att skydda privatlivet i en värld utan gränser och av att nå fram till ett gemensamt förslag till internationella normer för privatlivet och skyddet av personuppgifterna, som antogs vid den trettionde internationella konferensen för ombudsmän för dataskydds- och integritetsfrågor i Strasbourg den 15–17 oktober 2008. Alla berörda parter i EU (såväl offentliga som privata) bör med kraft uppmanas att delta i detta reflektionsarbete.

zf)   Understryk vikten av att utforma en verklig mötesplats på Internet där EU-medborgarna kan samtala interaktivt med beslutsfattare och andra institutionella aktörer.

zg)  Uppmuntra EU att aktivt delta i olika internationella forum som behandlar globala och mer lokala aspekter på Internet, som forumet för förvaltning av Internet (IGF).

zh)  Delta, tillsammans med alla de berörda EU-aktörerna, i upprättandet av ett europeiskt forum för förvaltning av Internet, som ska granska den erfarenhet som förvärvas vid nationella forum, fungera som ett regionalt centrum och mer effektivt sprida Europatäckande frågor, ståndpunkter och problem till de framtida internationella forumen för förvaltning av Internet.

o

o o

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen.

(1)

EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.

(2)

EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(3)

EUT L 350, 30.12.2008, s. 60.

(4)

EUT L 345, 31.12.2003, s. 90.

(5)

EUT L 105, 13.4.2006, s. 54.

(6)

EUT L 69, 16.3.2005, s. 67.

(7)

EGT L 149, 2.6.2001, s. 1.

(8)

EUT L 330, 9.12.2008, s. 21.

(9)

T.ex. Europarådets konvention om it-relaterad brottslighet av den 23 november 2001; Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter av den 28 januari 1981.

(10)

BVerfG (federal författningsdomstol), 1 BvR 370/07, 27.2.2008, punkt nr 1–333. 

(11)

Se även http://www.europarl.europa.eu/activities/committees/studiesCom/searchPerform.do; i en färsk undersökning med titeln ”Strengthening Security and Fundamental Freedoms on the Internet – an EU Policy on the Fight Against Cyber Crime” framförs bland annat tanken på en icke-bindande förteckning över rättigheter på Internet.

(12)

http://www.globalnetworkinitiative.org/index.php.

(13)

Se punkt 5A i den grekiska konstitutionen.

(14)

I Europarådets dokument med titeln ”Internet – a critical resource for all” (Internet – en livsviktig resurs för alla) av den 17 september 2008 betonas det också att ”säkerställa och främja rättvisa och deltagande när det gäller Internet är en grundläggande åtgärd för utvecklingen av rättvisa och deltagande i samhället i stort”.


MOTIVERING

De grundläggande rättigheterna på Internet – förbättrade och hotade på en och samma gång

Vi lever i en tidsålder där alla, från regeringar till polisen, privata företag och till och med brottslingar, vill ha största möjliga tillgång till våra privata elektroniska uppgifter. Särskilt Internet tillhandahåller detaljer om våra privatliv på ett sätt som tidigare var otänkbart. Ett enda klick på en webbsida ger tillgång till uppgifter som skulle kunna användas eller missbrukas av försäljare, underrättelsetjänster eller identitetstjuvar.

Att garantera skyddet av den grundläggande rätten till privatlivet på Internet är därför en av de viktigaste uppgifter som vi som lagstiftare står inför. Det är också en av de svåraste etiska, rättsliga, tekniska och politiska utmaningar som våra samhällen någonsin ställts inför.

Alla är på det klara med att Internet som verktyg kan stärka våra grundläggande rättigheter, ge oss gränslös information och förena oss med personer och samhällen världen över. Det är inte lika accepterat att Internet samtidigt också utgör ett allvarligt hot mot våra grundläggande rättigheter, där vi riskerar att exponeras för skadlig övervakning, samtidigt som det används av brottslingar eller till och med terrorister. Och minst uppenbart av allt är hur vi kan reglera Internet på ett sådant sätt att vi kan utnyttja dess fördelar och samtidigt begränsa de mycket verkliga och allvarliga riskerna för missbruk. Denna ekvation försvåras ytterligare av Internets inneboende karaktär som ett decentraliserat och användardrivet nätverk som inte kontrolleras av någon regering och som överskrider i stort sett alla gränser.

Detta betänkande syftar därför till att diskutera hur vi på bästa sätt kan skydda och främja enskildas grundläggande friheter på Internet. Några av de viktigaste punkterna i vårt svar skulle vara att

– göra alla aktörer delaktiga,

– agera på olika nivåer, använda befintliga nationella, regionala och internationella instrument och undersöka hur dessa tillämpas i dagens lagstiftningspraxis,

– utbyta bästa praxis, och

– bemöta olika slags Internetanvändares och många (och ständig föränderliga) olika slags Internetverksamheters behov och problem.

Vår målsättning är att skapa en lämplig balans mellan integritet och säkerhet. För att fortsätta hänga med i teknikens obetvingliga utveckling krävs en ständig vaksamhet och anpassningsbarhet. Vi måste noga beakta alla typer av säkerhetsfrågor, från nationell säkerhet och säkerheten och tillförlitligheten hos våra nätverk till enskildas personliga säkerhet när de lämnar ut uppgifter på Internet. Om det är en legitim målsättning för våra samhällen att garantera ett säkrare Internet, måste vi gripa oss an och begränsa användningen av kontroll- och övervakningsmetoder som kan hota våra grundläggande friheter – särskilt när det gäller metodernas nödvändighet, proportionalitet och effektivitet. Flexibilitet, anpassningsbarhet och ansvarsskyldighet måste vara utmärkande för all lagstiftning och alla program som vi utarbetar, så att vi kan hålla oss ett steg före den nya tekniken.

Internet kan också i hög grad stärka andra grundläggande rättigheter, t.ex. yttrandefrihet, politisk handlingsfrihet och föreningsfrihet, men det kan också lika gärna undergräva dem. Ett aktuellt exempel från denna debatt är lagstiftningsinitiativet om övervakning av yttranden på Internet för att förhindra terroristattacker. Detta är ett klassiskt exempel på lagstiftning som, om den inte är mycket noggrant utarbetad för att nå målsättningarna, kan öppna för en mycket omfattande övervakning och därmed ”ha en dämpande effekt” på enskildas politiska yttranden, vilka ligger till grund för ett demokratiskt samhälle.

Att hitta rätt balans i dessa frågor är av avgörande vikt. Det råder inga tvivel om att Internet har gett brottslingar en rad nya och effektiva verktyg, och det är självklart att terrorister borde förhindras att använda Internet för att planera och utföra attacker. På samma sätt kräver våra samhällen med rätta att vi ska sätta stopp för personer som sysslar med barnpornografi på Internet. Brottslingar som utgör påtagliga hot minskar medborgarnas motstånd mot polisens krav på en omfattande övervakning av Internet, som till sin natur är ”abstrakt”. Vi måste motarbeta denna utveckling. Våra lagar måste vara effektiva när det gäller brottsbekämpning, men de måste också vara proportionerliga. Internet kan på grund av sin mer formlösa och abstrakta natur lätt bli föremål för bristande proportionalitet. Få människor skulle till exempel godta att polisen eller marknadsföringsföretag öppnar alla brev som sänds via ett postkontor för att kontrollera deras innehåll. Samma vaksamhet krävs vid skydd av innehållet i elektronisk kommunikation.

Yttrandefriheten kan dock kringskäras och privatlivet kan invaderas inte bara av statliga myndigheter i jakten på brottslingar, utan också av profithungriga privata Internetföretag. Den senaste tendensen till detta är att företagen kräver användarnas (obligatoriska eller frivilliga) ”samtycke” till att deras uppgifter används – och oftast endast efter det att företagen tagits på bar gärning med att samla in, lagra och använda våra uppgifter utan tillstånd.

Vi måste ställa oss frågan: ”Var går gränsen för samtycke?” Denna fråga gäller såväl vilka uppgifter som ett företag kan be en användare att lämna, och i vilken utsträckning enskilda borde tillåtas att avsäga sig sitt privatliv och andra grundläggande rättigheter för att få tillgång till vissa Internettjänster eller förmåner.

Svaren på dessa frågor är inte särskilt självklara. På ett annat område, nämligen arbetsrätten, har våra samhällen enats om att det finns gränser för medborgarnas samtycke rörande sitt privatliv. I de flesta medlemsstaters arbetsrätt och kollektivavtal fastställs till exempel maximala arbetstider, minimilöner och andra arbetstagarrättigheter, som enskilda inte kan uppmanas att ”förhandla bort” med sin arbetsgivare. Skälet är enkelt: det kan inte förutsättas att det finns en maktbalans mellan arbetstagaren och arbetsgivaren, och följaktligen kan ”samtycke” inte med rätta ges eller framtvingas på jämställda villkor. Ett annat skäl är att vi också har beslutat att vi måste förhindra den ”tävlan om sämst villkor” för arbetstagarnas rättigheter som skulle kunna uppstå om vissa enskilda arbetstagare tilläts eller ”tvingades” förhandla bort vissa av sina rättigheter.

En liknande makt- och kunskapsklyfta finns på Internet. Företagens och staternas makt, kunskap och intressen är mycket större än de enskilda användarnas, och risken för att användarna erbjuds ”billigare” Internettjänster (som därmed är mer ”attraktiva” för vissa användare) i utbyte mot ett lägre skydd av privatlivet är stor. Föredraganden är övertygad om att nästa strid i debatten om Internetsäkerhet och integritet kommer att handla om gränserna för det ”samtycke” som regeringarna och de privata företagen eftersträvar.

Vi måste ta denna fråga på stort allvar, för i dagens Europa kommer ”storebror” inte att ta formen av ett slags auktoritär regim, om vi nu får ett ”storebrorssamhälle”, utan snarare smyga sig på med vårt ”samtycke”.


FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION (B6-0302/2008) (Slutligen är rätten till utbildning och rätten till tillgång till Internet ytterligare två rättigheter som måste främjas som sådana, men som också kan komma att hotas i samband med bekämpande av brottslighet på Internet. Elektronisk analfabetism kommer att bli 2000-talets nya analfabetism. På samma sätt som alla barn i dag har rätt till skolundervisning och alla vuxna har rätt till fortbildning borde alla medborgare under sin livstid ha rätt till tillgång till datorer och Internet. Regeringarna måste se till att även medborgarna i de mest avlägsna regionerna och de fattigaste medborgarna ges tillgång till datorer och Internet, och denna tillgång får inte heller, som en form av bestraffning, förvägras medborgare som begått överträdelser. Människor från alla samhällsklasser och yrkeskategorier och från alla regioner och kulturer borde få möjlighet att utnyttja det breda utbud av tjänster som Internet erbjuder. Det skulle tillåta dem att fullfölja sin personliga utveckling, utveckla utbildningsmässiga, yrkesmässiga och privata förbindelser, och skapa så goda ekonomiska möjligheter som vår teknik och våra lagar tillåter.11.6.2008)

i enlighet med artikel 114.1 i arbetsordningen

från Stavros Lambrinidis

om förstärkning av säkerheten och de grundläggande friheterna på Internet

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och stadgan om de grundläggande rättigheterna, och i synnerhet klausulerna i dessa om skyddet av personuppgifter, yttrandefriheten och respekten för privatliv och familjeliv,

–   med beaktande av de senaste initiativen till utredningar om allvarliga brott och terrorism (som projektet ”Check the Web”) och det aktuella förslaget att ändra rådets rambeslut 2002/475/RIF av den 13 juni 2002 om bekämpande av terrorism, och förslaget till en översyn av direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation,

   med beaktande av det arbete som utförts inom ramen för Europarådet, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) och Förenta nationerna (FN), både när det gäller bekämpande av brottslighet och IT-brottslighet och skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna, även på Internet,

   med beaktande av de senaste domarna från europeiska domstolar och nationella författningsdomstolar på detta område, och i synnerhet domen från den tyska federala författningsdomstolen i vilken en tydlig rätt till skyddet av konfidentialitet och integriteten hos informationstekniksystem erkänns,

–   med beaktande av artikel 114.1 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A. Internet har blivit ett nyckelinstrument på internationell nivå när det gäller att utöva yttrandefriheten och utveckla företagsverksamhet. Dessa omständigheter gör det ännu viktigare att inte begränsa detta instrument i kampen mot brottslighet och även vid missbruk av offentliga och privata befogenheter.

B.  Internets världsomspännande vidd, snabba utveckling och särskilda tekniska kännetecken gör det svårt att övervaka med enbart nationell lagstiftning, och det borde vidtas initiativ, inte minst på internationell nivå, för att värna enskildas rättigheter till både säkerhet och frihet och skydd av deras privatliv.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

a)  Underlätta en successiv harmonisering inom EU av nationell lagstiftning som avser krav på skyddet av grundläggande rättigheter på Internet.

b)  Vidta åtgärder för att intensifiera dialogen mellan nationella och europeiska lagstiftare samt mellan nationella och europeiska domstolar.

c)  Främja dialogen mellan alla som är engagerade i och berörs av Internet, särskilt Internetoperatörer och Internetanvändare.

d)  Främja ingåendet av de nödvändiga internationella avtalen, både på bilateral (särskilt transatlantisk) och multilateral nivå (initiativ från Europarådet, OECD och FN).

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen.


YTTRANDE från utskottet för kultur och utbildning (20.1.2009)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över förstärkt säkerhet och grundläggande friheter på Internet

(2008/2160(INI))

Föredragande: Manolis Mavrommatis

FÖRSLAG

Utskottet för kultur och utbildning uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Internet är ett viktigt och unikt verktyg som bland annat bidrar till att utveckla och främja yttrandefriheten, bilda opinion, sprida och främja kultur och kunskap och utveckla ekonomisk verksamhet.

B.  På grund av sin gränsöverskridande dimension regleras Internet av europeisk och internationell rätt i frågor som skydd av de grundläggande rättigheterna – däribland rätten till personuppgiftsskydd och immaterialrättsligt skydd – och säker Internetanvändning, särskilt för minderåriga och utsatta samhällsgrupper.

1.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett flerårigt gemenskapsprogram om skydd för barn som använder Internet och annan kommunikationsteknik, och hoppas att detta program snart ska genomföras.

2.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen, Internetleverantörer, användarrepresentanter och alla liknande behöriga aktörer att samarbeta för att begränsa och successivt eliminera olagligt och skadligt onlineinnehåll.

3.  Europaparlamentet inser att en omfattande Internetanvändning kan ge betydande ekonomiska och sociala fördelar och i hög grad bidra till fullbordandet av den inre marknaden. Det är dock nödvändigt att alltid säkra och skydda alla grundläggande individuella rättigheter, med utgångspunkt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och att sörja för en rättvis balans mellan rättigheterna och friheterna för alla inblandade parter.

4.  Europaparlamentet erinrar om Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, som trädde i kraft den 18 mars 2007 och i vilken det slås fast att kulturyttringar inte får betraktas som vanliga handelsvaror eftersom de har två sidor – en ekonomisk och en kulturell. Därför måste de skyddas mot missbruk på Internet.

5.  Europaparlamentet stöder därför utvecklingen av ett lagligt utbud av kulturellt och kreativt innehåll på Internet och kampen mot piratkopiering.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

20.1.2009

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Badia i Cutchet, Ivo Belet, Guy Bono, Marie-Hélène Descamps, Věra Flasarová, Milan Gaľa, Vasco Graça Moura, Lissy Gröner, Luis Herrero-Tejedor, Ruth Hieronymi, Mikel Irujo Amezaga, Ramona Nicole Mănescu, Manolis Mavrommatis, Ljudmila Novak, Doris Pack, Zdzisław Zbigniew Podkański, Pál Schmitt, Hannu Takkula, Thomas Wise, Tomáš Zatloukal

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Gyula Hegyi, Nina Škottová, László Tőkés, Ewa Tomaszewska, Cornelis Visser

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Maria Berger


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

17.2.2009

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

45

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Alexander Alvaro, Emine Bozkurt, Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Michael Cashman, Carlos Coelho, Esther De Lange, Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Armando França, Urszula Gacek, Roland Gewalt, Jeanine Hennis-Plasschaert, Ewa Klamt, Magda Kósáné Kovács, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Stavros Lambrinidis, Roselyne Lefrançois, Baroness Sarah Ludford, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Maria Grazia Pagano, Martine Roure, Inger Segelström, Csaba Sógor, Ioannis Varvitsiotis, Manfred Weber, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Edit Bauer, Simon Busuttil, Marco Cappato, Charlotte Cederschiöld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Metin Kazak, Jean Lambert, Marian-Jean Marinescu, Antonio Masip Hidalgo, Bill Newton Dunn, Hubert Pirker, Nicolae Vlad Popa, Eva-Britt Svensson, Charles Tannock

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Costas Botopoulos, Luis de Grandes Pascual, Jelko Kacin

Senaste uppdatering: 12 mars 2009Rättsligt meddelande