BETÄNKANDE om öppenhet och finansiering inom regionalpolitiken
4.5.2010 - (2009/2232(INI))
Utskottet för regional utveckling
Föredragande: Michail Tremopoulos
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om öppenhet och finansiering inom regionalpolitiken
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i synnerhet artiklarna 174–178,
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden[1],
– med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 av den 8 december 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden och för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden[2],
– med beaktande av rådets förordning (EG) nr 284/2009 av den 7 april 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen[3],
– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 397/2009 av den 6 maj 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder[4],
– med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 22 april 2008 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2006, avsnitt III –kommissionen[5],
– med beaktande av Europaparlamentets beslut av den 23 april 2009 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, avsnitt III – kommissionen[6],
– med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2008 om öppenhet i ekonomiska frågor[7],
– med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken[8],
– med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program[9],
– med beaktande av Europaparlamentets undersökning med titeln ”Initiativet om öppenhet i fråga om uppgifter och konsekvenserna för sammanhållningspolitiken”,
– med beaktande av kommissionens grönbok av den 3 maj 2006 om Europeiska öppenhetsinitiativet (KOM(2006)0194),
– med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 december 2009 med titeln ”Tjugonde årsrapporten om genomförandet av strukturfonderna (2008)” (KOM(2009)0617),
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7‑0139/2010), och av följande skäl:
A. Europeiska öppenhetsinitiativet antogs av kommissionen 2005, vilket resulterade i offentliggörandet av grönboken 2006 med syftet att öka insynen, öppenheten och ansvarigheten i alla styrelseformer i EU. Offentliggörandet av information om mottagare av EU-medel är en hörnsten i öppenhetsinitiativet.
B. Enligt systemet för delad förvaltning hanteras informationen om mottagare av EU-medel på medlemsstatsnivå, men i frånvaro av en särskild skyldighet inom EU och en stark ”styrning” från kommissionens sida skiljer sig graden av offentligt tillhandahållande av sådan information avsevärt åt mellan medlemsstaterna, vilket gör det svårt att göra jämförelser inom EU.
C. Informationen om mottagarna av EU-finansiering gör det möjligt för allmänheten att delta i en meningsfull debatt om hur offentliga medel används, vilket är nödvändigt för fungerande demokratier.
D. Det har inte upprättats någon koppling mellan öppenhetsinitiativet och de mer reglerade och tvingande ekonomiska kontrollerna och revisionerna.
E. Öppenhetsinitiativet bör spela en betydande roll för att garantera öppna partnerskap i alla faser av programplaneringen inom sammanhållningspolitiken. I förordningarna klargörs det dock inte uttryckligen i vilken utsträckning partnerna bör delta i de olika programplaneringsförfarandena, och inte heller klargörs arrangemangen för ett sådant deltagande.
F. Informationen om vad som legat till grund för kommissionens beslut om finansiering av större projekt är otillräcklig. Det föreligger sålunda en brist på öppenhet, vilken bör åtgärdas.
G. Tanken om insyn måste gå hand i hand med förenklingen av tilldelningsförfarandet för strukturfonderna.
1. Europaparlamentet anser att insyn i sammanhållningspolitiken och dess programplaneringsperiod, fördelning av kostnader och tillgång till information för möjliga mottagare av medel från strukturfonderna är nödvändiga villkor för att man ska kunna uppfylla sammanhållningspolitikens övergripande mål, och att insyn därför bör införas som en sektorsövergripande princip inom sammanhållningspolitikens programplaneringsförfaranden och i beslutsprocessen.
Information om mottagare av sammanhållningsfinansiering
2. Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att interaktiva kartor med länkar till förteckningarna över mottagare av medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden, som finns tillgängliga på både nationella och regionala webbplatser, har offentliggjorts på webbplatsen för kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik, i enlighet med öppenhetskraven. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med lämpliga medel främja direktoratets webbplats, i syfte att underlätta största möjliga tillgång till databasen. Parlamentet konstaterar emellertid att det fortfarande är oerhört svårt för de berörda parterna att kontrollera hur offentliga medel används och uppmanar kommissionen att i stor utsträckning samråda med dessa parter om tänkbara lösningar.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra dessa medlemsstatsdatabaser fullständigt sökbara och kompatibla, i syfte att möjliggöra en EU‑omfattande överblick över de aktuella uppgifterna, samtidigt som man bevarar deras lokala relevans. Parlamentet anser i detta sammanhang att det finns ett akut behov av tvåspråkiga versioner (lokala språk/något av kommissionens arbetsspråk).
4. Europaparlamentet betonar att användbarheten av uppgifterna om mottagarna måste förbättras, både vad gäller innehåll och presentation. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fastställa ett mer detaljerat och normativt format för att specificera den tillhandahållna informationens struktur, form och innehåll. Parlamentet anser att tillhandahållandet av den nödvändiga informationen också bör underlätta den kriteriebaserade sökningen, så att man kan få en omedelbar bild av sökresultatet.
5. Europaparlamentet anser att man, när man offentliggör förteckningen över mottagare, bör tillhandahålla kompletterande, nödvändig information och vid behov förteckningar över berörda aktörer. Parlamentet rekommenderar därför att man utöver de rådande minimikraven beaktar om man ska inkludera uppgifter om lokalisering, sammanfattningar av godkända projekt, stödtyper och en beskrivning av de partner som deltar i projektet som en del av informationen om mottagarna. Parlamentet framhåller att de insamlade uppgifterna bör hanteras och presenteras på ett strukturerat och jämförbart sätt för att garantera att de är användbara och för att främja god insyn. Detta kan enligt parlamentet göras utan att ytterligare kostnader uppstår.
6. Vad beträffar programmen inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet vill Europaparlamentet att alla mottagare och inte bara de viktigaste förtecknas.
7. Europaparlamentet understryker att en fullständig efterlevnad av öppenhetskraven är nödvändig och att detta bör uppnås genom lämpliga bestämmelser, bättre vägledning, en varningsmekanism och sanktioner, som en sista utväg i fall då kraven inte efterlevs.
Insyn och delad förvaltning
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra hur öppenhetsprinciperna bör genomföras i samband med de operativa programmen och deras kommunikationsplaner. Parlamentet betonar därför att tydligare regler måste införas för tillhandahållandet av information om stödmottagare inom systemet för delad förvaltning.
9. Europaparlamentet understryker behovet av att formulera förordningar och genomförandebestämmelser på ett sådant sätt att förfarandena blir öppna, ger bättre tillgång till strukturfonderna för möjliga mottagare och minskar de administrativa bördorna för deltagarna, i synnerhet genom ett antal centrala åtgärder, t.ex. genom att offentliggöra de vägledande meddelanden om genomförande som kommissionen och medlemsstaterna kommit överens om. Parlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna i medlemsstaterna att på ett öppet sätt redogöra för alla stadier i projekt som finansieras av strukturfonderna. Parlamentet upprepar sin åsikt att öppna och tydliga förfaranden är en del av god förvaltning och välkomnar i detta sammanhang de insatser som görs av kommissionen när det gäller att lägga fram förslag om förenklingar.
10. Europaparlamentet konstaterar att gränsöverskridande och transnationella program står inför särskilda svårigheter på grund av de olika förvaltningskulturer, nationella bestämmelser och språk som används i medlemsstaterna och som inte enbart påverkar de kvantitativa, utan även de kvalitativa aspekterna av sådana initiativ. Det är därför enligt parlamentet ytterst viktigt att man utarbetar specifika regler om insyn i samordningen och samarbetet mellan olika förvaltningsmyndigheter.
11. Europaparlamentet understryker att Europaparlamentets undersökning av öppenhetsinitiativet och dess inverkan på sammanhållningspolitiken visar att den bristande efterlevnaden av öppenhetsinitiativets minimikrav beror på förvaltningsmyndigheternas bristande administrativa förmåga snarare än ovilja att tillhandahålla sådana uppgifter. Mot denna bakgrund poängterar parlamentet behovet av att se till att tillhandahållandet av kompletterande uppgifter och information inte medför ökade administrativa bördor för eventuella mottagare, särskilt inte för dem som redan har svårt att uppfylla de befintliga administrativa och finansiella kraven för bidrag och offentliga kontrakt.
12. Europaparlamentet påpekar att kommissionen måste uppfylla kravet på kompletterande information och uppgifter genom att tillhandahålla ytterligare tekniskt stöd (seminarier med medverkan av tjänstemän från kommissionen och lokala/regionala tjänstemän med ansvar för förvaltningen av strukturfonderna, utbyte av bästa praxis mellan förvaltningsmyndigheter och offentliggörande av konkreta riktlinjer) till potentiella stödmottagare som inte har den tekniska kapacitet som krävs. Endast på detta sätt kommer man att kunna se till att deltagarnas strävan efter att uppfylla de kompletterande kraven om tillhandahållande av uppgifter och information inte medför att medlen snedvrids i samband med projektets genomförande.
13. Europaparlamentet betonar vikten av att informationen är korrekt och lämnas i rätt tid av medlemsstaterna inom ramen för kontrollsystemet, och därmed behovet av att upprätta en koppling mellan öppenhetsinitiativet och de ekonomiska kontrollerna och revisionen. Parlamentet upprepar sin åsikt att systemet för tidig varning också bör fungera i nära samverkan med den centrala databasen för uteslutning av anbud.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska användningen av de ökade förskottsbetalningar som medlemsstaterna mottagit i enlighet med förenklingarna från 2009, som infördes genom rådets förordning (EG) nr 1083/2006.
15. Europaparlamentet upprepar sin begäran att man ska tillhandahålla information om indrivningar och uttag enligt öppenhetsinitiativet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut tillhandahålla denna information samt kommissionen att göra den tillgänglig för budgetmyndigheten och allmänheten tillsammans med information om ändrade tilldelningar efter ett konstaterat bedrägeri, för att på så sätt garantera höga trovärdighets- och ansvarsstandarder gentemot EU-medborgarna.
16. Europaparlamentet uppmanar revisorerna att anta ett strängare förhållningssätt avseende kommunikations- och informationskrav, inbegripet ”uthängning” – i synnerhet om en statlig aktör är inblandad – och användandet av finansiella justeringar vid konstaterade bedrägerifall.
17. Europaparlamentet välkomnar kommissionens och revisionsrättens insatser för att samordna sina revisionsmetoder.
Insyn och partnerskap
18. Europaparlamentet betonar att miniminormerna för samråd är en del av öppenhetsinitiativet och välkomnar att dessa normer har främjats och tillämpats av kommissionen med hänsyn till sammanhållningspolitiken. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att låta intressenter ge lämplig återkoppling om kvaliteten på själva samrådsprocessen. Vidare uppmanar parlamentet regionerna och medlemsstaterna att dra lärdomar av befintliga EU-erfarenheter när det gäller samråd med berörda parter.
19. Europaparlamentet upprepar sin åsikt att partnerskap är en förutsättning för insyn, lyhördhet, effektivitet och legitimitet i alla faser av programplaneringen och genomförandet av sammanhållningspolitiken, och kan öka engagemanget för och det offentliga ägandet av programmens resultat. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och de förvaltande myndigheterna att låta regionala och lokala partner och andra berörda partner delta fullt ut i alla faser av programplaneringen och genomförandet av sammanhållningspolitiken på ett tidigt stadium, bland annat genom att skapa en Internetplattform på nationell nivå där man kan få en översikt över de befintliga fonderna och de operativa programmen och genom att främja god praxis på andra sätt, samt att ge partnerna fullständig tillgång till alla projektdokument i syfte att dra större nytta av deras erfarenheter, kunskaper och bästa praxis.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge mer vägledning om hur partnerskapsklausulen ska tillämpas i de rådande programmen och efterlyser tillräckligt tvingande bestämmelser om partnerskap i framtida lagtexter, i synnerhet när det gäller regionala och lokala myndigheters delaktighet, dvs. valda organ som är oumbärliga partner i hela den här processen.
21. Europaparlamentet anser att bättre riktad, regelbunden och läglig information bör tillhandahållas partnerorganisationerna, särskilt de som är en del av förvaltningsstrukturerna, och att användningen av teknisk hjälp för att stödja partnerskap bör utökas, bl.a. genom att ge partnerorganisationerna möjlighet att delta i utbildningsevenemang för utfärdandeorgan. Parlamentet kräver också att dessa utbildningsevenemang ska finnas tillgängliga i multimediaupplaga för att en större målgrupp ska kunna nås och för att partnerorganisationer ska kunna ta del av dem i efterhand. Parlamentet understryker att en sådan åtgärd är av intresse för partnerna i de mest avlägsna regionerna i unionen, t.ex. i de yttersta randområdena.
Förbättring av insynen i samband med EU-finansiering av större projekt
22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i god tid offentliggöra information på Internet och att garantera direkt tillgång till projektdokumentation, inbegripet Jaspers-projekt (ansökan, genomförbarhetsstudie, kostnads–nyttoanalys, miljökonsekvensbedömning etc.) om större projekt så snart som möjligt efter det att kommissionen har mottagit en ansökan om finansiering från en medlemsstat och innan den fattar beslut om finansiering. Man bör kunna lämna kommentarer om dessa projekt på denna kommissionswebbplats.
23. Europaparlamentet kräver att information om stora projekt som godkänts eller inlämnats för godkännande under programperioden 2007–2013 ska offentliggöras retroaktivt på Internet.
24. Europaparlamentet föreslår att det ska fastslås under vilka omständigheter oanvända medel får återanvändas och vilket ansvar den institution som beslutar om omfördelning av sådana medel har.
25. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
MOTIVERING
OFFENTLIG INFORMATION OM MOTTAGARE AV SAMMANHÅLLNINGSFINANSIERING
Tillhandahållande av offentlig information om mottagarna av EU-medel är en hörnsten i Europeiska öppenhetsinitiativet. Enligt artiklarna 30.3 och 53b.2 d i budgetförordningen ska medlemsstaterna tillhandahålla information om hur de använder EU-medel enligt den delade förvaltningen, särskilt genom det offentliggörande av mottagarna som sker i efterhand. Vad gäller offentliggörandet av mottagarna av medel från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, specificeras denna skyldighet ytterligare genom kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006. Enligt artikel 7.1 d i förordningen ska tre kategorier av information offentliggöras: a) förteckningen över stödmottagare, b) insatsernas beteckning och c) beviljade offentliga stödbelopp.
Det finns många skillnader mellan medlemsstaternas och förvaltningsmyndigheternas tolkning av dessa öppenhetsminimikriterier. De speglar skillnader både i förvaltningskapacitet och kulturella och förvaltningsmässiga traditioner och inställningar. De olika förhållningssätten till eller tolkningarna av öppenhetsminimikriterierna är möjliga på grund av den förhållandevis vaga rättsliga ram som styr skyldigheten att offentliggöra uppgifter om stödmottagarna. Det råder särskilt osäkerhet om definitionen av stödmottagare och om vilken del av det offentliga stödbeloppet som ska offentliggöras (belopp som man har gjort åtagande för/belopp som har betalats ut).
Kommissionen begränsar sin roll till att föreslå en gemensam vägledande standard för offentliggörande av uppgifter och tillhandahållande, genom generaldirektoratet för regionalpolitiks webbplats, av länkar till medlemsstaternas elektroniska adresser där de begärda uppgifterna om stödmottagare från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden offentliggörs. I och med att de nämnda fonderna genomförs enligt ”den delade förvaltningen” är dessa länkar och deras innehåll helt och hållet medlemsstaternas ansvar och grundas på information från förvaltningsmyndigheterna. Skillnaderna vad gäller presentationen av uppgifterna och villkoren för tillgången till dessa omöjliggör en fullständig jämförelse på EU-nivå.
Samtidigt som ingen medlemsstat offentliggör mindre än minimikriterierna (även om vissa territoriella samarbetsprogram inte gör detta fullt ut) väljer vissa medlemsstater att offentliggöra kompletterande information (t.ex. projektens mål, Europeiska socialfondens målgrupper etc.), men detta är inget krav som anges i den aktuella rättsliga ramen.
ÖPPENHET VAD GÄLLER PROGRAMUTFORMNING OCH GENOMFÖRANDE
1. Delad förvaltning
I artikel 69 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 anges följande: ”Medlemsstaten och förvaltningsmyndigheten för det operativa programmet skall informera om och ge offentlighet åt insatser och medfinansierade program. Informationen skall rikta sig till Europeiska unionens medborgare och till stödmottagarna med syftet att lyfta fram gemenskapens roll och säkerställa att stödet från fonderna är klart och tydligt.”
I avsnittet om information och offentlighet i kommissionens förordning (EG) nr 1828/2006 anges de detaljerade aspekterna av de offentliga kraven. Alla operativa program som medfinansieras genom strukturfonderna måste omfattas av en kommunikationsplan som utarbetas av förvaltningsmyndigheten eller medlemsstaten och inges till kommissionen för kommentarer och godkännande. I kommunikationsplanen anges stödverksamheten för respektive operativt program, och det fastställs hur EU:s riktlinjer för öppenhet ska genomföras. Presentationen av öppenhetsminimiuppgiftskraven vid offentliggörande av stödmottagare utgör en del av kommunikationsplanen, även om det inte finns någon formell koppling mellan öppenhetsinitiativet och kommunikationsplanen. När det gäller programmyndigheternas informationsverksamhet har de åtagit sig att investera i vägledning för och utbildning av stödmottagarna och de organ som deltar i genomförandet av programmen. Även kommissionen tillhandahåller vägledning och utbildning, men om informationen ska få någon effekt måste den göras tillgänglig för alla stödmottagare.
Enligt genomförandeförordningen ska ett EU-nätverk inrättas bestående av kommunikationstjänstemän med ett särskilt ansvar på förvaltningsmyndighetsnivå. På denna grundval inrättades nätverket Inform för Eruf. Sammanhållningen på EU-nivå ombesörjs också av en samrådande struktur genom samordningskommittén för fonderna, som håller sammanträden flera gånger per år. Den förstärker informationsutbytet mellan de olika strukturfonderna och främjar det nationella samarbetet genom att främja EU:s strukturfondsstöd. Genom dessa nätverk och det ömsesidiga tryck som uppstår i dem antar kommissionen en främjande inställning gentemot öppenhetsinitiativet snarare än att påtvinga förordningen på förvaltningsmyndigheterna, samtidigt som det är medlemsstaternas ansvar att garantera att de offentliggjorda uppgifterna stämmer.
Även om informationsspridning är en viktig del av god förvaltning och kontroll i ett decentraliserat leveranssystem och hjälper till med att förhindra uppkomsten av problem och ser till att man följer samma linje, finns det ingen koppling mellan öppenhetsinitiativet i fråga om uppgifter och den mer reglerade och tvingande frågan om finansiell kontroll och revision.
2. Partnerskap
Öppenhetsinitiativet bör få en betydande effekt på bestämmelserna för ett öppet partnerskap i programplaneringens alla faser.
Partnerskap och i synnerhet icke-statliga organisationers deltagande i sammanhållningspolitikens programplaneringssystem kan tjäna en rad olika funktioner. För det första kan det förbättra lyhördheten inom programmen genom att man på ett bättre sätt samordnar strategierna med politiska behov och hjälper till med att genomföra och förbättra förhållandena, som man bör ta hänsyn till: miljöskydd, jämställdhet, socialt deltagande, funktionshindrades behov etc. För det andra kan det öka programmens effektivitet genom att ge förvaltningsmyndigheterna tillgång till ”platsbaserad” kunskap som används för att förbättra åtgärdernas precision och därmed förbättra absorptionen av finansieringen och projektens kvalitet. För det tredje kan det bidra till förbättrad ansvarighet genom att partnerna fungerar som sändare och multiplikatorer av programinformation till sina valkretsar (vilket ökar insynen och informationen) och håller programmyndigheterna ansvariga för de vidtagna åtgärderna och de uppnådda resultaten. Partnerskapet bidrar sålunda till att stärka känslan av offentligt ägande av projekten och legitimiteten i EU:s sammanhållningspolitik.
Enligt artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 ska partnerskapet omfatta programmets olika utformnings- och genomförandefaser: från utformningen till genomförandet, övervakningen och utvärderingen av de operativa programmen. Förutom i förordningens ingress och den särskilda artikeln om partnerskapsprincipen nämns emellertid mycket lite om partner eller partnerskap i lagtextens operativa avsnitt. Kommissionen har inte utfärdat några exakta och formellt tvingande instruktioner eller riktlinjer om hur partnerskapsprincipen ska tillämpas i praktiken. Detta lämnar den faktiska tolkningen av hur man ska följa artikel 11 till medlemsstaternas myndigheter, och genomförandet av partnerskapsprincipen bygger således på inhemska traditioner och metoder. Kommissionens roll kan uppfattas som allt för passiv och observatörsmässig.
Trots ett allmänt samförstånd om partnerskapens betydelse för programmens framgång och effektivitet, deltar de icke-statliga organisationerna mer i utformningen av programmen än i andra faser av programförvaltningen.
FÖRBÄTTRING AV INSYNEN I SAMBAND MED EU-FINANSIERING AV STÖRRE PROJEKT
Enligt artikel 41 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 har kommissionen behörighet att godkänna eller förkasta större projekt – dvs. projekt som kostar över 25 miljoner euro inom miljöområdet eller 50 miljoner euro inom andra områden – som har inlämnats av medlemsstaterna.
Det är allmän praxis bland internationella finansinstitut, däribland Europeiska investeringsbanken (EIB) och Världsbanken, att offentliggöra större projekt på Internet före beslutet om deras finansiering. Europeiska kommissionen är ett beklagansvärt undantag. Det finns inga skäl till varför dess insynsnormer ska vara lägre än EIB:s. Kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik bör skapa en webbplats med en förteckning över större projekt på samma sätt som EIB har gjort. Man bör på denna webbplats också kunna skicka in kommentarer om denna typ av projekt så att kommissionen kan dra nytta av en rad olika informationskällor om de inlämnade projekten, vilket kommer att göra det möjligt för den att fatta bättre och mer välgrundade beslut.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
|
Antagande |
27.4.2010 |
|
|
|
||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
34 1 2 |
||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
François Alfonsi, Charalampos Angourakis, Jean-Paul Besset, Victor Boştinaru, Zuzana Brzobohatá, John Bufton, Alain Cadec, Salvatore Caronna, Ricardo Cortés Lastra, Tamás Deutsch, Rosa Estaràs Ferragut, Danuta Maria Hübner, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Ramona Nicole Mănescu, Iosif Matula, Erminia Mazzoni, Jan Olbrycht, Wojciech Michał Olejniczak, Markus Pieper, Monika Smolková, Nuno Teixeira, Michael Theurer, Michail Tremopoulos, Viktor Uspaskich, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Kerstin Westphal, Hermann Winkler, Joachim Zeller, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Vasilica Viorica Dăncilă, Ivars Godmanis, Catherine Grèze, Veronica Lope Fontagné, Marie-Thérèse Sanchez-Schmid |
|||||