BETÄNKANDE om framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

MOTIVERING

YTTRANDE från utskottet för internationell handel (4.5.2010)

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

19.5.2010 - (2010/2037(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Michael Cashman

Ändringsförslag

Förfarande : 2010/2037(INI)

Dokumentgång i plenum

Dokumentgång :

A7-0165/2010

Ingivna texter :

A7-0165/2010

Debatter :

PV 14/06/2010 - 19
CRE 14/06/2010 - 19

Omröstningar :

PV 15/06/2010 - 7.15
CRE 15/06/2010 - 7.15
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0210

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
MOTIVERING
YTTRANDE från utskottet för internationell handel
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

om framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010

(2010/2037(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

– med beaktande av Förenta Nationernas millenniedeklaration av den 8 september 2000,

– med beaktande av Europeiska rådets sammanträde den 17 och 18 juni 2010 med inriktning på millennieutvecklingsmålen,

– med beaktande av åtagandena om biståndsvolym, bistånd till Afrika söder om Sahara och biståndskvalitet som gjordes av G8 vid toppmötet i Gleneagles 2005 och vid alla senare möten med G8 och G20,

– med beaktande av G20-toppmötet i Pittsburgh den 24 och 25 september 2009 och G20‑toppmötet i London den 2 april 2009,

– med beaktande av G8-toppmötet i L’Aquila, Italien, den 8–10 juli 2009,

– med beaktande av Europeiskt samförstånd om utveckling[1],EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken[2],

– med beaktande av Monterreysamförståndet, som antogs vid Internationella konferensen om finansiering för utveckling i Monterrey, Mexiko, den 18–22 mars 2002,

– med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet och Accrahandlingsplanen,

– med beaktande av uppmaningen från Addis Abeba om brådskande åtgärder för mödrars hälsa, uppmaningen från Berlin och de strategiska alternativen för icke-statliga organisationer; de två sistnämna dokumenten offentliggjordes till åminnelse av 15‑årsdagen för FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling (ICPD/15),

– med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i vilken följande föreskrivs: ”Unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

– med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2005 om konsekvens i utvecklingspolitiken[3],

– med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete[4],

– med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget) som på nytt bekräftar att EU ska säkerställa konsekvens mellan sin politik och sin verksamhet, med hänsyn till alla sina mål,

– med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och ILO:s globala sysselsättningspakt som antogs genom globalt samförstånd den 19 juni 2009 vid Internationella arbetskonferensen,

– med beaktande av rapporten från juli 2009 från FN:s generalsekreterare om genomförandet av millenniedeklarationen,

– med beaktande av rapporten från UNDP med titeln ”Beyond the Midpoint – achieving the Millennium Development Goals”, som offentliggjordes i januari 2010,

– med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU:s åtgärdsplan i tolv punkter till stöd för millennieutvecklingsmålen[5],

– med beaktande av rådets slutsatser om framstegen med det europeiska handlingsprogrammet mot hiv/aids, malaria och tuberkulos genom yttre åtgärder (2007‑2011),

– med beaktande av domstolens dom av den 6 november 2008 om Europeiska investeringsbankens (EIB) externa utlåningsverksamhet[6],

– med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om biståndets effektivitet och korruptionen i utvecklingsländerna[7],

– med beaktande av sin resolution av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen i halvtid[8],

– med beaktande av sina resolutioner av den 4 september 2008 om mödradödlighet[9], av den 24 mars 2009 om millennieutvecklingsmålavtalen[10] och av den 25 mars 2010 om effekterna av den globala finansiella och ekonomiska krisen på utvecklingsländerna och utvecklingssamarbetet[11],

– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

– med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7‑0165/2010), och av följande skäl:

A. Minskning och utrotning av fattigdom är EU:s främsta utvecklingspolitiska mål enligt Lissabonfördraget, samt både en moralisk skyldighet och ett mål som ligger i EU:s eget långsiktiga intresse.

B. Som världens största biståndsgivare måste EU, och även dess medlemsstater, spela en ledande roll i sammanträdet i september om millennieutvecklingsmålen och anta en ambitiös, enad ståndpunkt som kan utgöra en drivkraft för uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen i rätt tid.

C. EU är för närvarande cirka 20 miljarder euro från att uppnå sina utgiftsåtaganden avseende millennieutvecklingsmålen.

D. Vissa EU-medlemsstater minskar sin biståndsbudget.

E. Rika länder tog nyligen fram flera biljoner US-dollar för att lösa ut sina banker, och finanssektorn har ännu inte betalat för följderna av den oöverträffade kris som den orsakade.

F. Värdet på de globala finansiella transaktionerna har uppnått 70 gånger världens BNI.

G. Oförutsägbart bistånd kan vara skadligt för mottagarländerna och bistånd av bättre kvalitet kan frigöra ytterligare 3 miljarder euro per år för EU:s och EU‑medlemsstaternas utvecklingsbudgetar[12].

H. 82 procent av de nya lånen från IMF har gått till länder i det europeiska området medan de minst utvecklade länderna skulle dra nytta av att få nya lån från IMF till större belopp.

I. Även om G20 är mer representativt än G8 är FN fortfarande det mest inkluderande forumet för att hantera globala styrningsfrågor.

J. Inkonsekvens i EU:s politik får inte undergräva påverkan av utvecklingsfinansieringen.

K. Penningförsändelser bidrar med minst 300 miljarder US-dollar per år till utvecklingsländernas ekonomier[13].

L. Trots att det har skett uppmuntrande framsteg inom vissa millennieutvecklingsmål uppnås för närvarande inte något av de åtta millennieutvecklingsmålen och enbart en uttrycklig politisk vilja kommer att göra det möjligt att uppnå millennieutvecklingsmålen inom de fem år som återstår före tidsfristen 2015.

M. Några av de minst utvecklade länderna kommer inte att uppfylla något millennieutvecklingsmål.

N. Livsmedels- och drivmedelskrisen nyligen har, tillsammans med den globala ekonomiska nedgången och klimatförändringarna, lett till bakslag i förhållande till det senaste årtiondets minskning av fattigdomen.

O. Markägande skapar incitament för individer, familjer och samhällen att ta kontroll över sin egen utveckling och att säkra livsmedelstryggheten på lokal nivå.

P. Att mildra klimatförändringarna i utvecklingsländer skulle år 2020[14] kunna kosta omkring 100 miljarder US‑dollar per år och den ekonomiska nedgången minst lika mycket till[15].

Q. Situationen i utvecklingsländer med ”medelinkomst” bör inte förbises vid översynen av millennieutvecklingsmålen, eftersom dessa länder fortsatt behöver stöd för att uppnå sin fulla utvecklingspotential.

R. Industriländerna bär det största ansvaret för klimatförändringarna och den finansiella och ekonomiska krisen.

S. Antalet arbetande fattiga och personer på utsatta arbeten ökar.

T. Bristande fred, säkerhet och demokrati samt bristande politisk stabilitet förhindrar ofta fattiga länder från att uppnå hela sin utvecklingspotential.

U. Korruption minskar produktiviteten, stabiliteten och utländska investeringar.

V. De olagliga kapitalflödena från utvecklingsländerna beräknas uppgå till 641‑941 miljarder US-dollar, och dessa kapitalflöden undergräver utvecklingsländernas förmåga att alstra sina egna resurser och tilldela mer medel till fattigdomsminskning[16].

W. Även om viktiga framsteg har gjorts i förverkligandet av vissa av de hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen, är de tre hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen, särskilt minskad mödradödlighet, längst ifrån att uppnås.

X. 13 procent av alla dödsfall bland mödrar i utvecklingsländer beror på osäkra aborter, och denna siffra är mycket högre i Afrika[17].

Y. Finansieringen för familjeplanering per kvinna har sjunkit kraftigt under det senaste årtiondet.

Z. Även om vi uppnår alla millennieutvecklingsmål kommer det fortfarande att finnas fattigdomsrelaterade utmaningar och lidande i fattiga länder.

AA. Om vi inte uppnår våra åtaganden avseende millennieutvecklingsmålen kommer det att leda till fortsatt lidande för miljontals fattiga människor och allvarligt minska förtroendet mellan nord och syd.

I. Finansiering

1. Europaparlamentet förväntar sig att Europeiska rådet i juni 2010 ska enas om en ambitiös och enad EU-ståndpunkt före september månads FN-möte om millennieutvecklingsmålen, som ska leda till nya, resultatinriktade, ytterligare, öppna och mätbara åtaganden.

2. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina skyldigheter såsom dessa anges inom ramen för det europeiska samförståndet om utveckling.

3. Europaparlamentet påpekar att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen måste förbli ett av EU:s främsta mål, och betonar att minskad fattigdom genom uppnående av millennieutvecklingsmålen entydigt måste vara den övergripande ramen för EU:s utvecklingspolitik. Detta måste klart återspeglas i all relevant politik, inklusive i handelspolitiken och i förslag till rättsakter. Parlamentet anser att millennieutvecklingsmålen inte får betraktas som tekniska problem som kommer att lösas enbart genom att man beviljar mer pengar eller skapar fler handelsmöjligheter, utan att man även måste identifiera och ta itu med de underliggande orsakerna till fattigdom.

4. Europaparlamentet understryker att de siffror som presenteras i FN:s färska rapport med titeln ”Rethinking Poverty” inte bara är oroande utan även en tydlig indikation på att risken för att millennieutvecklingsmålen inte kommer att uppnås är verklig.

5. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att uppfylla sina biståndslöften om 0,7 procent senast till 2015.

6. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att vidta åtgärder för utvecklingsbistånd och utfärda fleråriga tidtabeller för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera maximal öppenhet när det gäller offentligt utvecklingsbistånd och begär därför att den offentliggör de belopp som anslås till offentligt utvecklingsbistånd från medlemsstaternas sida.

7. Europaparlamentet uppmanar EU och OECD att inte bredda definitionen av utvecklingsbistånd och att inte räkna efterskänkande av skulder eller andra finansiella flöden som inte är offentligt utvecklingsbistånd som biståndsutgifter.

8. Europaparlamentet uppmanar EU att ensidigt införa en skatt på valuta- och derivattransaktioner för att finansiera globala allmännyttiga ändamål, däribland millennieutvecklingsmålen.

9. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att aktivt bekämpa skatteparadis, skatteflykt och olagliga finansiella flöden inom ramen för G20 och FN, och att främja större öppenhet, inbegripet automatisk information om vinster som gjorts och skatter som betalats samt ett system för redovisning land för land för att möjliggöra för utvecklingsländerna att hålla fast vid egna resurser för sin egen utveckling.

10. Europaparlamentet uppmanar EIB att se över sin politik i fråga om offshore-centrum utifrån strängare kriterier än OECD:s förteckning över definitionen av förbjudna och övervakade jurisdiktioner samt att se till att denna politik genomförs och tillhandahålla årliga framstegsrapporter.

11. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och världssamfundet att vidta åtgärder för att göra penningöverföringar billigare.

12. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att stödja FN:s initiativ och vidta åtgärder för att öka ansvaret för långivare och låntagare vid transaktioner med statspapper.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och det internationella samfundet att vidta förnyade åtgärder för att skriva av de minst utvecklade ländernas skulder och att verka för en minskning av utvecklingsländernas skuldbörda, inbegripet en ett räntefritt moratorium på återbetalningar av skulder för utvecklingsländerna fram till 2015.

14. Europaparlamentet uppmanar EU att tillhandahålla betydande finansiering för att hjälpa fattiga länder att bekämpa effekterna av klimatförändringarna och den ekonomiska krisen. Parlamentet insisterar på att dessa medel verkligen ska ligga utanför de befintliga biståndsåtagandena.

15. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att förplikta sig att avsätta betydligt mer resurser till utvecklingssamarbete och nödbistånd under nästa budgetram och den europeiska utvecklingsfonden.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sina befintliga instrument för samarbete med utvecklingsländer, inklusive handlingsplaner inom den europeiska grannskapspolitiken, det östra partnerskapet, GSP och GSP+, för att ytterligare fastställa och genomföra praktiska steg som utarbetats för att underlätta uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.

17. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att väsentligt öka det bistånd som tillhandahålls genom budgetstöd, särskilt via millennieutvecklingsmålavtal, men insisterar på att demokrati, mänskliga rättigheter, styrning och andra nödvändiga kriterier ska uppfyllas och att det ska genomföras mer och bättre övervakning och revisioner.

18. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att se till att EU fortsätter att arbeta med hjälp av en lång rad befintliga ekonomiska instrument på global och nationell nivå utöver budgetstödet, inklusive den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria, och med hjälp av andra relevanta organisationer och mekanismer, särskilt civilsamhällets organisationer och grupper.

19. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att fortsätta förbättra samordningen av biståndsgivare genom att frigöra allt sitt bistånd, i enlighet med Parisförklaringen och Accraförklaringen, och därmed minska stödbudgetens överfragmentering, vilket är synnerligen viktigt för biståndets sammanhållning och obundenhet. Parlamentet inser att olika medlemsstater kan erbjuda sakkunskap inom olika geografiska områden och utvecklingssektorer.

II. Konsekvent politik för utveckling

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att huvudansvaret för programmet för utvecklingsmedel och uppställningen av prioriteringar ligger kvar hos kommissionsledamoten för utveckling i den nya utformningen av EU:s institutioner.

21. Europaparlamentet uppmanar EU att vidta konkreta åtgärder mot fattigdom genom att anta en sammanhängande politik som omfattar handel, utvecklingssamarbete och den gemensamma jordbruks- och fiskeripolitiken, för att undvika direkta eller indirekta negativa effekter för utvecklingsländernas ekonomi.

22. Europaparlamentet uppmanar EU att upphöra med subventioner av jordbruksexport och andra skadliga aspekter på vår jordbrukspolitik så snart som möjligt, att upprätthålla principen om livsmedelstrygghet i utvecklingsländerna och att insistera på att denna princip respekteras av alla aktörer inom ramen för de pågående WTO-förhandlingarna.

23. Europaparlamentet anser att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen framför allt kräver en radikal politisk förändring i industriländer och utvecklingsländer för att inrätta rättvisa och jämlika globala handelsregler, en rättvis fördelning av välståndet, åtgärder för att främja tillgången till mark, vatten och den biologiska mångfaldens resurser samt åtgärder för att främja en politik med lokalt stöd till hållbara småjordbruk.

24. Europaparlamentet uppmanar EU att ”utvecklingssäkra” sina fiskeriavtal så att full hänsyn tas i dessa till sociala och ekonomiska effekter på lokalsamhällen, främst genom långsiktigt sektorsstöd från EU och genom en mekanism där fartygsägare står för en skälig del av åtkomstkostnaderna för EU-flottan.

25. Europaparlamentet uppmanar EU att inte genom sin handelspolitik pressa fattiga länder att öppna upp sårbara marknadssektorer när deras utvecklingsnivå hindrar dem från att konkurrera rättvist på den globala arenan; Samtidigt bör man stärka fattigdomsinriktningen på EU:s strategi för handelsrelaterat bistånd (”Aid for Trade”).

26. Europaparlamentet uppmanar EU att kämpa för ett snabbt, utvecklingsinriktat slutförande av WTO:s Doharunda.

27. Europaparlamentet begär att en riskbedömning beträffande klimatförändringarna systematiskt införlivas i alla aspekter av den politiska planeringen och det politiska beslutsfattandet, inbegripet handel, jordbruk och livsmedelstrygghet. Parlamentet kräver att resultaten av denna bedömning används för att utarbeta tydliga riktlinjer för en hållbar politik för utvecklingssamarbete.

28. Europaparlamentet betonar att det behövs ett effektivt globalt svar på problemet med klimatförändringar, där industrialiserade länder bär ansvaret och går i spetsen i kampen mot växthusgasernas effekter, som kommer att hota millennieutvecklingsmålen om de inte hanteras.

29. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna, som är parter till protokollet om strategiska miljöbedömningar till Esbokonventionen, att helt rätta sig efter protokollets bestämmelser när man medverkar i utvecklingen av program och offentliga projekt i utvecklingsländer.

30. Europaparlamentet anser att handel kan vara en kraftfull motor för ekonomisk tillväxt, även om handel i sig inte kan lösa några utvecklingsproblem, och menar att Doharundans långsamma framåtskridande hindrar det internationella handelssystemets bidrag till millennieutvecklingsmålen. Parlamentet understryker att ett framgångsrikt slutförande av Doharundan skulle kunna bidra till att få till stånd ett stimulanspaket för ekonomin på global nivå. Parlamentet noterar det stora antal undersökningar som genomförts av FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och andra institutioner, vilka visar att den omfattande avregleringen av handeln i de minst utvecklade länderna sällan har medfört varaktig och kraftig fattigdomsminskning och att den har bidragit till en försämring av utvecklingsländernas handelsvillkor, i synnerhet i afrikanska länder.

31. Europaparlamentet framhåller betydelsen av de insatser som görs för att underlätta utvecklingsländernas integrering i världsekonomin, och påpekar än en gång att öppenhet för handel och stöd för utbudskapacitet är viktiga inslag i en sammanhängande utvecklingsstrategi och att initiativ för handelrelaterat tekniskt bistånd utgör ett ytterligare verktyg för att bekämpa fattigdom och underutveckling.

32. Europaparlamentet erinrar om att en förbättring av utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas handelskapacitet kan bidra till att dessa länder får den handelsrelaterade kompetens och infrastruktur som de behöver för att tillämpa och dra nytta av WTO-avtal, utöka sin handel, utnyttja nya och befintliga handelsmöjligheter, genomföra nya avtal och anpassa sig till en föränderlig extern handelsmiljö.

33. Europaparlamentet välkomnar de handelsinitiativ på EU- och WTO-nivå som inletts med utvecklingsländer, särskilt initiativet ”Allt utom vapen”, det allmänna preferenssystemet (GSP och GSP+ ), principen om asymmetri och de övergångsperioder som förhandlats fram i samtliga europeiska partnerskapsavtal, och uppmanar kommissionen att befästa denna politiska strategi. Parlamentet framhåller att det allmänna preferenssystemet ger dess användare mer stabilitet och förutsägbarhet samt fler handelsmöjligheter, och konstaterar att det ges ytterligare förmåner (genom det allmänna preferenssystemet) till länder som har undertecknat och verkligen genomfört viktiga internationella konventioner om hållbar utveckling, sociala rättigheter och god förvaltning.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge mer utrymme åt utvecklingsfrågorna i de pågående WTO‑förhandlingarna och de bilaterala förhandlingarna om frihandelsavtal.

35. Europaparlamentet erinrar om att strategin för handelsrelaterat bistånd (”Aid for Trade”) syftar till att hjälpa fattiga och sårbara länder att utveckla de grundläggande ekonomiska infrastrukturer och verktyg som de behöver för att kunna utnyttja handeln som en motor för ekonomisk tillväxt och utveckling. Parlamentet välkomnar kommissionens uttalanden om att EU redan har uppnått sitt mål att till 2010 anslå 2 miljarder euro för handelsrelaterat bistånd, då det totala handelsrelaterade biståndet från EU och dess medlemsstater uppgick till 2,15 miljarder euro 2008 (1,14 miljarder euro från medlemsstaterna och 1,01 miljarder euro från EU). Parlamentet konstaterar att betydande framsteg även har gjorts inom den breddade agendan för handelsrelaterat bistånd, inklusive transport och energi, produktionssektorer och handelsrelaterad anpassning. Kommissionen uppmanas dock att presentera detaljerade uppgifter (inklusive siffror) om de budgetposter som används för att finansiera handelsrelaterat bistånd och strategin för handelsrelaterat bistånd.

36. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid och ge mer stöd till de minst utvecklade länderna, i syfte att öka EU:s sammanlagda handelsrelaterade bistånd, som inte ökats i någon större utsträckning på länge. Med tanke på att regional integrering blir allt viktigare i EU:s agenda för handelsrelaterat bistånd anser parlamentet att insatserna bör intensifieras så att de regionala handelsrelaterade biståndspaketen för AVS-länderna kan fullbordas. Vidare anser parlamentet att biståndseffektiviteten kan förbättras om antalet gemensamma analyser, gemensamma åtgärdsstrategier och gemensamma metoder för utbetalning av handelsrelaterat bistånd ökas.

37. Europaparlamentet anser att syd-syd-dimensionen håller på att utvecklas till en snabbväxande del av världshandeln som kan bli alltmer relevant när det gäller att säkra utvecklingen för de fattigaste länderna och som därför bör uppmuntras och stödjas.

III. Prioriterade millennieutvecklingsmål

38. Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla en integrerad och heltäckande strategi för millennieutvecklingsmålen, och erkänna att alla enskilda mål och riktmärken är sammankopplade, samt införa minimikrav för uppnåendet av fattigdomsutrotning.

Hälsa och utbildning

39. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att anslå minst 20 procent av alla utvecklingsutgifter till grundläggande hälsa och utbildning, att öka sina bidrag till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria och till andra program som syftar till att stärka hälso- och sjukvården samt att prioritera mödravård och insatserna för att bekämpa spädbarnsdödlighet.

40. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att lägga minst 15 procent av sina nationella budgetar på hälso- och sjukvård och stärka sina system för hälso- och sjukvård.

41. Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att främja en fri tillgång till hälso- och sjukvård samt utbildning.

42. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och kommissionen att vända den oroande nedgången av finansieringen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i anslutning till denna i utvecklingsländerna och att stödja en politik för frivillig familjeplanering, säker abort, behandling av sexuellt överförbara infektionssjukdomar och tillhandahållande av produkter för reproduktiv hälsa såsom livräddande läkemedel och preventivmedel, inklusive kondomer.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och utvecklingsländerna att ta itu med millennieutvecklingsmål 5 (om att förbättra mödravården), millennieutvecklingsmål 4 (om att minska barnadödligheten) och millennieutvecklingsmål 6 (om hiv/aids, malaria och tuberkulos) på ett enhetligt och holistiskt sätt, tillsammans med millennieutvecklingsmål 3 (om jämställdhet och kvinnors egenmakt).

44. Europaparlamentet begär att man i land- och regionstrategidokumenten betonar behovet av lagstiftning som syftar till att bekämpa våld mot och diskriminering av kvinnor, främjar kvinnors deltagande i beslutsfattandet och ytterligare understryker behovet av strategier som beaktar jämställdhet mellan könen.

45. Europaparlamentet upprepar att EU bör stödja de utvecklingsländer som använder sig av de så kallade flexibilitetsbestämmelserna i Trips-avtalet för att kunna erbjuda läkemedel till överkomliga priser inom ramen för sina nationella folkhälsoprogram. Parlamentet understryker att dessa avtal, som garanterar tillgång till generiska läkemedel, inte får urholkas i frihandelsavtal.

Sårbara grupper

46. Europaparlamentet uppmanar EU att rikta minst hälften av sitt bistånd till de minst utvecklade länderna och att särskilt inrikta sig på de grupper som har störst behov i dessa länder, främst kvinnor, barn och funktionshindrade, och att integrera sårbara gruppers intressen mer effektivt i sina utvecklingsstrategier.

47. Europaparlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att fästa särskild uppmärksamhet vid minoriteters rättigheter och insisterar på att EU ska föra in icke förhandlingsbara klausuler om mänskliga rättigheter och förbud mot diskriminering i sina internationella avtal, bland annat när det gäller diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller trosuppfattning, funktionshinder, ålder, sexuell läggning och diskriminering av personer som lever med hiv/aids.

Frihet från svält

48. Europaparlamentet uppmanar EU och partnerregeringarna att öka sina investeringar i jordbruk och livsmedelstrygghet till nivåer som garanterar frihet från svält för alla, med särskild inriktning på brådskande behov, småskaliga jordbruk och sociala skyddsprogram.

49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja markägande som ett verktyg för fattigdomsminskning och säkrandet av livsmedelstrygghet genom att stärka äganderättigheterna och underlätta tillgången till kredit för jordbrukare, småföretag och lokalsamhällen.

Anständigt arbete

50. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över det aktuella beslagtagandet av jordbruksmark (särskilt i Afrika) från regeringsstödda utländska investerares sida, vilket hotar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten och leda till allvarliga och långtgående konsekvenser i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar med kraft FN och EU att ta itu med de negativa följderna av beslagtagandet av jordbruksmark (inbegripet expropriering av småjordbrukare och ohållbar användning av mark och vatten), genom att erkänna befolkningens rätt att kontrollera jordbruksmarken och andra centrala naturresurser.

51. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att trappa upp sina insatser i kampen mot barnarbete, både genom att stödja specifika program och genom riktlinjerna för utvecklingspolitiken och internationell handel.

52. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och utvecklingsländernas regeringar att stödja ILO:s globala sysselsättningspakt och att på ett effektivt sätt tillämpa alla aspekter av agendan för anständigt arbete.

53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka arbetstagarnas sociala skydd, den sociala dialogen och de viktigaste arbetsstandarderna i utvecklingsländerna och när så är nödvändigt erbjuda incitament och tillämpa sanktioner genom handelsavtal och alla andra tillgängliga instrument.

IV. Styrning

54. Europaparlamentet uppmanar Världsbanken och IMF att tilldela de underrepresenterade länderna en rättvisare andel av rösträtterna och samtidigt säkra att låntagare och långivare har lika stora andelar av rösterna på kort sikt och att utlåning inte undergräver de principer om äganderätt som fastställts i Paris och Accra.

55. Europaparlamentet uppmanar IMF att öka låginkomstländernas grad av tillgång till IMF:s förmånliga villkor och öka tilldelningen av särskilda dragningsrätter till låginkomstländer utifrån deras behov.

56. Europaparlamentet avser att vid gemensamma beslut om den kommande översynen av EIB:s yttre mandat säkra att EIB fullgör sina utvecklingsskyldigheter och bättre anpassa EIB:s medel till utvecklingsländernas behov, även när det gäller ömsesidigt effektiva lånearrangemang för fattiga länder.

57. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater och det internationella samfundet att se till att FN fortsätter att vara det viktigaste forumet för att hantera frågor som rör global styrning och fattigdomsrelaterade frågor.

58. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i EU och AU att investera förnyad politisk vilja i det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU och att avsätta specifika resurser som gör det möjligt för det att uppnå hela sin potential.

59. Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att främja och stödja demokrati, fred, rättsstatliga principer och en korruptionsfri administration i utvecklingsländerna.

60. Europaparlamentet uppmanar EU och det internationella samfundet att göra ett extraordinärt åtagande om stöd till offentliga myndigheter i utvecklingsländerna med det särskilda syftet att bekämpa korruption och utveckla en öppen, opartisk och rättvis administration och även erkänna den centrala roll som icke-statliga aktörer och civilsamhällets aktörer spelar.

61. Europaparlamentet uppmanar alla utvecklingsländer att snarast underteckna FN‑konventionen mot korruption och genomföra dess bestämmelser konkret och effektivt samt fastställa former för övervakning av framstegen.

62. Europaparlamentet inser utvecklingsländernas behov av att förbättra internationella redovisningsstandarder för att förhindra skatteundandragande och skatteflykt, och därmed uppnå en bättre global skatteförvaltning.

63. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att involvera parlament, lokala myndigheter, det civila samhället, och andra icke-statliga aktörer, i alla skeden i utformandet och genomförandet av politik.

64. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna, särskilt de som gagnas mest av EU:s bistånd, att stärka sina goda styrelseformer inom alla offentliga områden, framför allt i samband med förvaltningen av det bistånd som de erhåller, och uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra ett insynsvänligt och effektivt genomförande av biståndet.

65. Europaparlamentet inser den avgörande kopplingen mellan säkerhet och utveckling och noterar med oro bristen på framsteg när det gäller uppnåendet av fredliga lösningar i låsta konflikter i EU:s grannländer och i andra länder, och uppmanar EU att se över sina insatser på detta område.

66. Europaparlamentet uppmanar EU att inleda en ambitiös och konstruktiv dialog med alla traditionella och nya biståndsgivare för att se till att millennieutvecklingsmålen uppfylls och att minskningen av fattigdomen fortsätter att ligga högst på den globala dagordningen.

67. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Förenta Nationernas generalsekreterare.

[1] EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
[2] Rådets slutsatser nr 9558/07 av den 15 maj 2007.
[3] KOM(2005)0134.
[4] EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.
[5] KOM(2010)0159.
[6] Mål C-155/07, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, EUT C 327, 20.12.2008, s. 2.
[7] EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 316.
[8] EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 232.
[9] EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 62.
[10] EUT C 117 E, 6.5.2010, s. 15.
[11] Antagna texter, P7_TA(2010)0089.
[12] ”Aid Effectiveness Agenda: Benefits of a European Approach”, Europeiska kommissionen, oktober 2009.
[13] ”Migration and Remittance Trends 2009”, Världsbanken, november 2009.
[14] Ökade internationella medel för klimatfrågan: ett europeiskt utkast till Köpenhamnsförhandlingarna, KOM(2009)0475.
[15] Swimming against the Tide: How Developing Countries are Coping with the Global Crisis, Världsbanken, mars 2009.
[16] Professor Guttorm Schjelderup, utfrågning i Europaparlamentet den 10 november 2009.
[17] ”Facts on Induced Abortion Worldwide”, Världshälsoorganisationen och Guttmacher-institutet, 2007.

A. Ett årtionde på vägen mot millennieutvecklingsmålen

Vid millennietoppmötet 2000 gav rika länder, inklusive EU-länderna, en rad löften till världens fattiga. Bland dem fanns ett förnyat åtagande om att bekämpa fattigdomen och att sträva mot specifika, tidsbundna mål om att minska svälten, förbättra utbildning och hälsa och skydda miljön i utvecklingsländerna.

Nästan tio år senare – och bara fem år från måldatumet 2015 – håller FN ett högnivåmöte i september för att bedöma hur stora framsteg vi har gjort och var vi behöver förbättra oss. Som världens största aktör inom utvecklingsbistånd måste EU inta en ledande roll.

EU-toppmötet i juni måste leda fram till en enad och ambitiös strategi för att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet kommer att anta en resolution där dess ståndpunkt beskrivs före toppmötet.

1. Framsteg

Har vi då gjort framsteg mot att förpassa fattigdomen till det förflutna? Har biståndsgivarnas arbete haft någon betydelse?

Det finns ingen tvekan om att ökningar av utvecklingsbiståndet, när de har skett på ett effektivt sätt, har bidragit till att lindra fattigdomen och lidandet för miljontals människor i utvecklingsvärlden. Den extrema fattigdomen har minskat från 1,8 till 1,4 miljarder personer. Nästan 90 procent av alla fattiga barn går nu i skolan. Stora steg framåt har tagits i kampen mot malaria och tbc. Barnadödligheten sjunker snabbt.

Man kan därför påstå att biståndet fungerar. Det återstår dock mycket att göra. Vi kan inte luta oss tillbaka när vartannat barn fortfarande lever i fattigdom. Vi kan inte vara tillfreds när två miljoner dödsfall kommer att vara kopplade till aids i år. Vi kan inte stå utanför när en miljard människor fortfarande går hungriga varje dag.

Vi ligger faktiskt fel när det gäller alla de åtta millennieutvecklingsmålen. Livsmedels- och drivmedelskrisen nyligen gjorde att vi hamnade ännu längre efter. Nu har den globala ekonomiska nedgången dessutom gjort stora delar av det senaste årtiondets framsteg ogjorda. Vissa EU-medlemsstater sänker till och med sina biståndsbudgetar på grund av vacklande ekonomier på hemmaplan.

Nu är inte rätt tid att spara på de sjuka och svältandes bekostnad. EU måste leda världen i en gemensam insats för att uppnå millennieutvecklingsmålen och hålla våra löften till världens fattigaste. Att uppnå millennieutvecklingsmålen är inte något som ska ske i bästa fall. Det är inget annat än ett minimum. Tiden rinner ut. 2015 är runt hörnet. Misslyckande är inget alternativ.

2. Varför detta dokument?

Målet med detta dokument är att kortfattat beskriva situationen för de åtta millennieutvecklingsmålen, fastställa nyckelområden där EU och det internationella samfundet bör satsa de närmaste fem åren, undersöka andra faktorer som kan förbättra eller undergräva chansen till framgång med millennieutvecklingsmålen och därefter diskutera finansieringsfrågor.

B. Situationen för millennieutvecklingsmålen

1) Extrem fattigdom och svält

Fattigdomen under 1,25 US-dollar per dag har sjunkit avsevärt (42–25 procent), till stor del tack vare stark tillväxt i Kina, men den ligger fortfarande över 50 procent i Afrika söder om Sahara. Nedgången hotar att vända dessa framsteg, och kanske tvinga så många som 100 miljoner människor tillbaka till extrem fattigdom. Krisen har också lett till en ökning av andelen arbetande fattiga och personer i sårbar sysselsättning. Små framsteg i kampen mot undernäring och undernäring av barn har stannat upp i kölvattnet av 2008 års kris i livsmedelspriserna.

2) Grundskoleutbildning för alla

Andelen barn i grundskola ökade från 83 procent 2000 till 88 procent 2007, men andelen avhopp sjunker endast långsamt. Flickor och etniska minoriteter diskrimineras i högre utsträckning.

3) Jämställdhet mellan män och kvinnor

Målet från 2005 att avlägsna skillnaderna mellan män och kvinnor när det gäller grundskole- och gymnasieutbildning uppfylldes inte, trots vissa framsteg. Fler kvinnor arbetar, men en majoritet av dem har sårbara arbeten. Antalet kvinnliga parlamentsledamöter ökade med mer än hälften det senaste årtiondet … men det är fortfarande bara 17 procent.

4) Barnadödlighet

Dödsfallen bland barn under fem år gick ned från mer än 12 miljoner 1990 till runt 9 miljoner i dag. Framstegen har varit särskilt starka när det gäller mässling. Millennieutvecklingsmålen är dock fortfarande långt borta.

5) Mödravård

Mödradödlighet kräver mer än en halv miljon kvinnors liv varje år och framstegen har varit försumbara, särskilt i Afrika söder om Sahara. Tonårsgraviditeterna är fortfarande alltför vanliga, medan preventivmedel och familjeplanering bara har blivit något mer åtkomligt.

6) Aids, malaria, tbc

Antalet aidsrelaterade dödsfall och nya hiv-infektioner har stabiliserats och är till och med på nedgång, även om det fortfarande är skrämmande högt. Vi vinner kampen mot malaria och tbc-fallen fortsätter att minska. Stora och fortlöpande ökningar av finansieringen är dock fortfarande mycket viktiga.

7) Miljömässig hållbarhet

Koldioxidutsläppen har ökat väsentligt i utvecklingsländerna. Andelen överexploaterade fiskarter har ökat till 80 procent. Avskogningen fortsätter i snabb takt. På plussidan ligger millennieutvecklingsmålet när det gäller dricksvatten inom räckhåll och vi är halvvägs mot vårt mål avseende tillgång till sanitet. Flera hundra miljoner färre människor lever i slumområden än för två årtionden sedan.

8) Globalt partnerskap för utveckling

Trots upprepade löften om att öka biståndet ligger det globala utvecklingsbiståndet kvar runt 0,3 procent av BNI. EU ligger på 0,4 procent, vilket är långt under halvtidsmålet för 2010 på 0,56 procent. Krisen har lett till att vissa EU-länder har krympt sin biståndsbudget. När det gäller tillgången till ny teknik ökar antalet mobiltelefoner kraftigt i utvecklingsländerna, men tillgången till Internet är fortfarande låg.

C. Finansieringsaspekter

Utvecklingssamarbete handlar inte om att bara slänga ut pengar när man har problem. När vi förpliktade oss att uppfylla millennieutvecklingsmål 8 förpliktade vi oss dock att ingå ett globalt partnerskap för utveckling. Det innebär mer och bättre bistånd. Det innebär att tillhandahålla de resurser som behövs för att göra alla våra ambitioner möjliga, och utan detta är millennieutvecklingsmålen bara tomma löften.

1. Offentligt utvecklingsbistånd

För det första måste vi hålla våra löften när det gäller det offentliga utvecklingsbiståndet. Millennieutvecklingsmålen lider just nu av en finansieringsbrist på mer än 300 miljarder US‑dollar mellan nu och 2015 – och det utan att räkna in ytterligare utgifter för klimatet och ekonomiska kriser.

EU ställde tillsammans med andra biståndsgivare upp ett mål för sig själv inför 2015 på 0,7 procent och har sedan dess upprepade gånger bekräftat detta. Även om unionen ligger före andra biståndsgivare verkar det dock redan som att den kommer att hamna gott och väl 20 miljarder euro under sitt halvtidsåtagande för 2010. Vissa medlemsstater ligger långt från målet medan andra till och med minskar biståndet.

EU som helhet måste öka det offentliga utvecklingsbiståndet och ställa upp ett nytt tillfälligt biståndsmål på 0,63 procent för 2012, och hålla fast vid det. Ännu viktigare är att de nationella budgetarna måste innehålla juridiskt bindande fleråriga tidtabeller för mer förutsägbart bistånd.

2. Ny finansiering

Det är dock tydligt att vi inte kan kompensera denna brist på flera miljoner euro endast genom offentligt utvecklingsbistånd. Vi måste dessutom utforska innovativa finansieringsmekanismer:

i) En skatt på finansiella transaktioner om 0,05 procent skulle kunna ge 10 miljarder euro per år för globala allmännyttiga ändamål. Det skulle avskräcka de kriminellt oansvariga spekulationer som destabiliserar hela det finansiella systemet (notera att finanssektorn ännu inte har betalat för följderna av den exempellösa kris som den satte i gång, trots att den har gynnats av enormt stora statliga räddningsaktioner, medan de finansiella transaktionerna nyligen uppnådde 70 gånger världens BNI). En inledande ensidig åtgärd inom euroområdet skulle kunna fungera som global katalysator.

ii) Olagliga kapitalflöden berövar fattiga länder på runt tusen miljarder US-dollar per år, det vill säga tio gånger det offentliga utvecklingsbiståndet. G20 bör följa sin agenda och slå ned på skatteparadis och skattesekretess, och därigenom främja redovisningen land för land.

iii) Penningöverföringar är också värda flera gånger det offentliga utvecklingsbiståndet. EU bör göra penningöverföringarna enklare och billigare.

iv) Avgifter på transportdrivmedel och en andel av de intäkter som genereras vid utauktioneringar av utsläppsrätter kan också hjälpa utvecklingsländerna att hantera klimatförändringarna.

v) Stöd för mikrofinansiering, mobiltelefonbanker, små och medelstora företag och sparbanker, samt utvidgade egendomsrättigheter till berövade personer skulle ge tillgång till finansiering och bidra till att skapa välstånd inom fattiga samhällen.

3. Skulder

Den ekonomiska nedgången kan mycket väl kasta ned utvecklingsländerna i en ny skuldkris. EU bör ta täten genom att begära ett räntefritt moratorium på återbetalningar av skulder fram till 2015 och avskrivning av skulder för de minst utvecklade länderna. Efterskänkande av skulder, samt finansiella flöden som inte är offentligt utvecklingsbistånd, får inte räknas mot biståndsmålen.

4. Budgetstöd

Sektorsspecifikt budgetstöd, särskilt millennieutvecklingsmålavtal, kan bidra till att ge förutsägbara, prestationsbaserade resultat inom områden som hälsa och utbildning. EU bör sikta på att kanalisera hälften av sitt bistånd via budgetstöd. Nyckelkriterierna för mottagande myndigheter är ett åtagande om att minska fattigdomen, ansvarsskyldighet och felfria meritlistor inom styrning och mänskliga rättigheter.

5. Bättre bistånd

Bistånd av dålig kvalitet innebär att över 3 miljarder euro slösas bort varje år. Alla biståndsgivare måste uppfylla agendan om biståndseffektivitet, särskilt när det gäller att se till att det offentliga utvecklingsbiståndet är förutsägbart, frigöra bistånd och tillåta mottagarregeringarna att definiera sina egna utvecklingsstrategier. Arbetsfördelningen är också viktig, men biståndsgivarna måste vara noga med att inte skapa ”övergivna” biståndssektorer.

6. Global styrning

De globala institutionerna måste höja rösterna mer för utvecklingsländerna och ge mer pengar till de fattigaste. EU kan bidra genom att ge fler rösträtter till underrepresenterade länder i Världsbanken och IMF.

EU måste se till att de minst utvecklade länderna får förmånligare finansiering från de internationella finansinstituten och en högre andel av de särskilda dragningsrätterna efter London G20. Parlamentet och rådet bör till fullo utnyttja det kommande tillfället att göra EIB mer inriktat på att minska fattigdomen.

Trots att G20 är ett steg framåt från G8 är det fortfarande en klubb för rika länder. FN är fortfarande det mest inkluderande forumet för globala styrningsfrågor.

D. Särskild inriktning

Alla millennieutvecklingsmålen är lika viktiga, men en del ligger längre efter sin tidtabell än andra och kräver särskild uppmärksamhet de kommande fem åren. Vi bör därför ändra inriktning för våra åtgärder, särskilt till följande områden:

1) Hälso- och sjukvård, inklusive mödravård och reproduktiv hälsovård.

2) De minst utvecklade länderna, särskilt i Afrika.

3) Kvinnor.

4) Anständigt arbete och offentliga tjänster.

1. Hälso- och sjukvård

De tre hälsorelaterade millennieutvecklingsmålen ligger längst från sina mål och måste prioriteras högst av oss. Det har skett vissa framsteg, men de tre ”stora mördarna” – aids, malaria och tbc – kräver fortfarande mer än fyra miljoner liv varje år. EU måste öka sitt bidrag till den globala hälsofonden och anta en integrerad syn på millennieutvecklingsmålen 4–6. Mer pengar kan göra stor skillnad. Mer pengar till nät som har behandlats med insektsmedel har exempelvis lett till en 50-procentig minskning av malariainfektionerna. En halv miljon färre barn dör av mässling i Afrika varje år tack vare vaccin som bara kostar 1 dollar.

Vårt mål bör vara kostnadsfri hälso- och sjukvård för alla. Vi måste hålla fast vid vårt åtagande om att lägga 20 procent av pengarna från finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete på grundläggande vård och utbildning. Vi bör utvidga denna referens till alla utgifter för utveckling. Vi bör pressa de afrikanska staterna att leva upp till sina löften från Abuja 2001 om att anslå 15 procent av sina nationella budgetar till hälso- och sjukvård och uppmuntra andra utvecklingsländer att göra detsamma.

Förra året saknade mer än två tredjedelar av alla hiv-smittade tillgång till den behandling som de behövde. Vår politik måste vara att garantera åtkomst till läkemedel till ett överkomligt pris. Det innefattar att återgå till Trips-avtalet och på nytt överväga generiska läkemedel, samt att ge forskningen en ny inriktning (för närvarande är 90 procent av resurserna inriktade på behoven hos bara 10 procent av jordens befolkning).

Vi måste även finansiera mer tekniskt stöd, infrastruktur och uppbyggnad av kapacitet inom hälso- och sjukvårdssektorerna och hantera den stora bristen på sjukvårdsarbetare, via lönestöd och genom att mildra kunskapsflykten. Vårdutbildning, inklusive sexualutbildning och ökade kunskaper om hiv måste flyttas högre upp på vår dagordning.

Millennieutvecklingsmålet om mödradödlighet stirrar misslyckandet i ansiktet och kräver specifika extra åtgärder. Kulturella och religiösa normer kan inte tillåtas att stå i vägen för rättigheter inom sexuell och reproduktiv hälsa. Vi måste stödja en progressiv politik, inklusive familjeplanering, abort (30 procent av dödsfallen bland mödrar i Afrika beror på osäkra aborter), behandling av sexuellt överförbara sjukdomar och utdelning av kondomer. Under det senaste decenniet har finansieringen för familjeplanering beräknat per kvinna sjunkit kraftigt. Vi måste vända på detta.

2. De fattigaste av de fattiga

Vilka framsteg vi än gör när det gäller millennieutvecklingsmålen är det tydligt att världens 49 minst utvecklade länder – särskilt länderna i Afrika söder om Sahara – hamnar på efterkälken.

Afrika söder om Sahara har i dag 100 miljoner fler extremt fattiga personer än för 20 år sedan. Andelen fattiga är fortfarande över 50 procent och nästan två tredjedelar av städernas befolkning lever i slummen. Hälften av alla mödrar som dör och hälften av alla barn som inte går i skola är afrikanska. I Afrika sker 95 procent av alla dödsfall i malaria. Det har högst andel aidssjuka och den lägsta användningen av preventivmedel i världen. Det är den enda platsen på planeten som förlorar kampen mot tbc och barnadödlighet. Många afrikanska länder är på väg att inte uppfylla några som helst millennieutvecklingsmål.

År 2005 lovade biståndsgivarna att fördubbla biståndet till Afrika till 2010. Det räcker inte. Vi måste snarast öka det offentliga utvecklingsbiståndet till de minst utvecklade länderna från en tredjedel till hälften av alla biståndsflöden.

EU:s medlemsstater måste börja ta det gemensamma partnerskapet mellan Afrika och EU som antogs vid Lissabontoppmötet 2007 på allvar. Det är dags att strategin börjar ge resultat. Det innebär en förnyad politisk vilja från alla partners, men även en ny finansieringsmekanism specifikt för partnerskapet med Afrika.

3. Kvinnor

Kvinnor är ryggraden i många utvecklingsländer och samtidigt bär de bördan av fattigdomen. EU:s utvecklingspolitik bör vara inriktad på följande:

· Jämställdhet mellan pojkar och flickor i utbildning – vilket bara finns i ett utvecklingsland av tre – trots vissa framsteg.

· Tillgång till anständigt arbete för kvinnor – 70 procent av den kvinnliga arbetsstyrkan finns i sårbara arbeten, medan sysselsättningsgraden för kvinnor i norra Afrika och stora delar av Asien ligger 45 procent under motsvarande siffra för män.

· Kvinnors politiska representation.

· Könsrelaterat våld.

4. Anständigt arbete

Kampen mot fattigdom är en kamp för rättigheter, som rätten till mat, hälso- och sjukvård, utbildning, vatten, offentliga tjänster för alla och en fattigdomsfri existens, samt även rätten till ”anständigt och produktivt arbete under villkor som erbjuder frihet, jämlikhet, säkerhet och mänsklig värdighet”.

Såsom toppmöten nyligen mellan ledare från EU, Afrika, och USA uttryckligen har bekräftat är anständigt arbete en ”pelare för utveckling” och den säkraste vägen ut ur fattigdom.

ILO:s agenda för anständigt arbete hör samman med alla millennieutvecklingsmålen och bör vara framträdande i alla våra internationella överenskommelser. Kommissionen måste övervaka arbetstagares sociala skydd, sociala dialog och de viktigaste arbetsstandarderna och inte vara rädd för att vidta sanktioner. Detta är ännu viktigare när antalet arbetande fattiga och personer i sårbara arbeten är på uppgång, särskilt i den globala ekonomiska krisens kölvatten.

E. Andra nyckelfrågor

Utöver de nämnda prioriteringarna måste EU fästa särskild uppmärksamhet vid ett antal områden som kan fungera som antingen katalysatorer eller stötestenar för millennieutvecklingsmålen.

1. Politisk sammanhållning för utveckling

EU är nu förbundet enligt fördrag att ta hänsyn till minskningen av fattigdomen vid genomförandet av annan politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna. Det betyder att det som vi gör inom jordbruk, fiske, handel och invandring inte får undergräva vårt utvecklingsarbete. Detta är för närvarande inte fallet, enligt följande exempel:

· EU-subventioner av mjölkexport – billigare än lokala producenter.

· Storskalig avreglering av handeln i de minst utvecklade länderna – skrapar bara ytan på minskningen av fattigdomen och minskar i själva verket dessa länders del av den globala kakan.

· Illegalt övertagande av mark för drivmedel till jordbruket.

· EU:s patentpolitik – minskar tillgången till läkemedel.

· Överfiske – tvingar bort lokala fiskare.

· Inkonsekvent invandringspolitik.

· Klimatförändringar – en alltför blygsam strategi medan utvecklingsländerna betalar priset.

Europaparlamentet bör utse en ständig rapportör för ”politisk sammanhållning för utveckling” för att fortlöpande kontrollera medlemsstaterna och kommissionen.

Vår handelspolitik påverkar naturligtvis utvecklingen väsentligt. EU måste kämpa för en rättvis globalisering och en snabb, utvecklingsinriktad avslutning av Doharundan. Handel är ingen universallösning, men en rättvis, regelbaserad handel kan bidra till att minska fattigdomen. Det medför att EU måste tillhandahålla mer bistånd till handel, uppbyggnad av kapacitet och att hjälpa fattiga länder att undvika ett alltför stort beroende av flyktiga råmaterial.

2. Hantering av klimatförändringarna och den globala krisen

Rika länder bär ansvaret för den rådande finansiella och ekonomiska krisen och för klimatförändringarna. Fattiga länder drabbas hårdast. Att bekämpa klimatförändringarna i söder kommer att kosta mer än 100 miljarder US-dollar per år och den ekonomiska nedgången ytterligare minst lika mycket. På något sätt måste vi täppa till denna finansieringsbrist. Det skulle vara ett oacceptabelt fel att använda medel som redan har avsatts för att minska fattigdomen. Additionalitet är det enda sättet.

Dessutom har utvecklingsländernas koldioxidutsläpp fördubblats de senaste 15 åren. EU kan bidra till kampen mot energifattigdom och föroreningar samtidigt genom tekniköverföring som syftar till att producera ren energi och skapa ”grön” sysselsättning.

3. Styrning och rättigheter

God styrning innebär att samhällena bevakar alla sina medborgares rättigheter och intressen. Det betyder inte fler villkor och kan inte vara en process uppifrån och ned. EU bör anta en rättighetsbaserad, människocentrerad syn. Vi måste kämpa mot diskriminering av minoriteter, oavsett om den beror på ras, religion, språk eller kön, och av barn och funktionshindrade, och inte skygga för sanktioner mot brott mot grundläggande mänskliga rättigheter, var de än sker.

För att säkerställa korrekt insyn, ansvarsskyldighet och demokrati måste vi uppmuntra utvecklingsländerna att involvera parlamenten och det civila samhället i alla skeden av utformandet och genomförandet av politik.

4. Rätt till mat

Rätten till mat ligger till grund för alla mänskliga rättigheter. Det har skett alarmerande få framsteg i hanteringen av undernäring, och den ökade till och med förra året på grund av livsmedelskrisen, vilket ledde till att ytterligare 100 miljoner människor kastades tillbaka i hungerfällan. EU bör vara stolt över 2008 års livsmedelsmekanism, men den är uppenbarligen bara en droppe i havet.

EU måste uppmuntra jordbruk och livsmedelssäkerhet i utvecklingsländerna, såväl politiskt och finansiellt som tekniskt. Vi måste föra tillbaka jordbruk, livsmedelssäkerhet och regional självförsörjning till dagordningen, efter år av försummelse. Vi kan inte längre undergräva fattiga jordbrukare med våra exportsubventioner, genom att dumpa priserna på våra jordbruksprodukter eller tvinga dem att öppna upp sina marknader för mycket och för snabbt. Ja, vi måste skydda våra egna jordbrukare, men när vi talar om miljontals svältande är det moraliska dilemmat tydligt.

5. Utbildning inom utveckling och den ”själviska genen”

Lyckligtvis är nio av tio européer för utvecklingsbistånd och en stor majoritet stöder en ökning av det offentliga utvecklingsbiståndet. Skepsis mot nedskärningar är dock en fortlöpande process, särskilt när de inhemska ekonomierna störtdyker. EU måste därför öka sina insatser för att försäkra sina medborgare om att det offentliga utvecklingsbiståndet är väl spenderade pengar, ur både moralisk synvinkel och som självändamål, det vill säga geopolitisk stabilitet, olagliga migrationsflöden, pålitlig mineraltillgång osv.

6. Våra biståndsgivarpartner

USA har en ny ledning. Kina spänner sina muskler allt mer och andra tillväxtekonomier kommer gradvis in på scenen. Vi måste förbättra vår transatlantiska dialog om utveckling och engagera oss med nya biståndsgivare för att få mer offentligt utvecklingsbistånd, mer sammanhängande åtgärder och för att se till att fattiga länder har full talan i sina egna utvecklingsstrategier.

F. Slutförande – vår brådskande utmaning

Att uppnå millennieutvecklingsmålen mot alla odds är en enormt stor och brådskande utmaning. Om vi lyckas kommer det att innebära ett anständigt liv för hundratals miljoner människor, och skillnaden mellan liv och död för miljontals fler. EU måste anta en modig, sammanhängande ståndpunkt i juni och leda det globala samfundet vid FN:s översynstoppmöte, fram till 2015 och vidare.

År 2000 lovade världen sig själv något. Det är vår moraliska skyldighet att hålla detta löfte.

till utskottet för utveckling

över framstegen i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen: halvtidsöversyn inför FN:s högnivåmöte i september 2010
(2010/2037(INI))

Föredragande: Laima Liucija Andrikienė

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande förslag i sitt resolutionsförslag:

1. Europaparlamentet påpekar att uppnåendet av millennieutvecklingsmålen måste förbli ett av EU:s främsta mål, och betonar att minskad fattigdom genom uppnående av millennieutvecklingsmålen entydigt måste vara den övergripande ramen för EU:s utvecklingspolitik. Detta måste klart återspeglas i all relevant politik, inklusive i handelspolitiken och i förslag till rättsakter. Parlamentet anser att millennieutvecklingsmålen inte får betraktas som tekniska problem som kommer att lösas enbart genom att man beviljar mer pengar eller skapar fler handelsmöjligheter, utan att man även måste identifiera och ta itu med de underliggande orsakerna till fattigdom.

2. Europaparlamentet understryker att de siffror som presenteras i FN:s färska rapport ”Rethinking Poverty” inte bara är oroande utan även en tydlig indikation på att risken för att millennieutvecklingsmålen inte kommer att uppnås är verklig.

3. Europaparlamentet anser att handel skulle kunna vara en kraftfull motor för ekonomisk tillväxt, även om handel i sig inte kan lösa några utvecklingsproblem, och menar att Doharundans långsamma framåtskridande hindrar det internationella handelssystemets bidrag till millennieutvecklingsmålen. Parlamentet understryker att ett framgångsrikt slutförande av Doharundan skulle kunna bidra till att få till stånd ett stimulanspaket för den globala ekonomin. Parlamentet noterar det stora antal undersökningar som genomförts av FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och andra institutioner, vilka visar att den omfattande avregleringen av handeln i de minst utvecklade länderna sällan har omsatts i en varaktig och kraftig fattigdomsminskning och att den har bidragit till en försämring av utvecklingsländernas handelsvillkor, i synnerhet i afrikanska länder.

4. Europaparlamentet framhåller betydelsen av de insatser som görs för att underlätta utvecklingsländernas integrering i världsekonomin, och påpekar än en gång att öppenhet för handel och stöd för utbudskapacitet är viktiga inslag i en sammanhängande utvecklingsstrategi och att initiativ för handelrelaterat tekniskt bistånd utgör ett ytterligare verktyg för att bekämpa fattigdom och underutveckling.

5. Europaparlamentet erinrar om att en förbättring av utvecklingsländernas och de minst utvecklade ländernas handelskapacitet kan bidra till att dessa länder utvecklar den handelsrelaterade kompetens och infrastruktur som de behöver för att tillämpa och dra nytta av WTO-avtal, utöka sin handel, utnyttja nya och befintliga handelsmöjligheter, genomföra nya avtal och anpassa sig till en föränderlig extern handelsmiljö.

6. Europaparlamentet välkomnar de handelsinitiativ som inletts med utvecklingsländer på EU- och WTO-nivå, särskilt initiativet ”Allt utom vapen”, det allmänna preferenssystemet (GSP och GSP+ ), principen om asymmetri och de övergångsperioder som förhandlats fram i samtliga europeiska partnerskapsavtal, och uppmanar kommissionen att befästa denna politiska strategi. Parlamentet framhåller att det allmänna preferenssystemet ger dess användare mer stabilitet och förutsägbarhet samt fler handelsmöjligheter. Dessutom ges ytterligare förmåner till länder som har undertecknat och verkligen genomfört viktiga internationella konventioner om hållbar utveckling, sociala rättigheter och samhällsstyrning (genom det allmänna preferenssystemet).

7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de ekonomiska partnerskapsavtalen med AVS-länderna utgör styrmedel för att utveckla AVS-länderna och utrota fattigdomen, bland annat genom att inte heller i fortsättningen låta ömsesidighetsprincipen omfatta marknadstillträde, uppmärksamma frågor avseende livsmedelssuveränitet och stärka befintliga integrationssatsningar inom regionerna.

8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge mer utrymme åt utvecklingsfrågorna i de pågående WTO‑förhandlingarna och de bilaterala förhandlingarna om frihandelsavtal.

9. Europaparlamentet erinrar om att strategin för handelsrelaterat bistånd syftar till att hjälpa fattiga och sårbara länder att utveckla de grundläggande ekonomiska infrastrukturer och verktyg som de behöver för att kunna utnyttja handeln som en motor för ekonomisk tillväxt och utveckling. Parlamentet välkomnar uttalandena från kommissionen om att EU redan har uppnått målet att till 2010 anslå 2 miljarder euro till handelsrelaterat bistånd, då det totala handelsrelaterade biståndet från EU och dess medlemsstater uppgick till 2,15 miljarder euro 2008 (1,14 miljarder euro från medlemsstaterna och 1,01 miljarder euro från EU). Betydande framsteg har även gjorts inom den breddade agendan för handelsrelaterat bistånd, inklusive transport och energi, produktionssektorer och handelsrelaterad anpassning. Kommissionen uppmanas dock att presentera detaljerade uppgifter (inklusive siffror) om de budgetposter som används för att finansiera handelsrelaterat bistånd och strategin för handelsrelaterat bistånd.

10. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att lägga större vikt vid och ge mer stöd till de minst utvecklade länderna, i syfte att öka EU:s sammanlagda handelsstöd, som inte ökats i någon större utsträckning på länge. Med tanke på att regional integrering blir allt viktigare i EU:s agenda för handelsrelaterat bistånd anser parlamentet att insatserna bör intensifieras så att de regionala handelsrelaterade biståndspaketen för AVS-länderna kan fullbordas. Vidare anser parlamentet att biståndseffektiviteten kan förbättras om antalet gemensamma analyser, gemensamma åtgärdsstrategier och gemensamma metoder för utbetalning av handelsrelaterat bistånd ökas.

11. Europaparlamentet anser att syd-syd-dimensionen håller på att utvecklas till en snabbväxande del av världshandeln som kan bli alltmer relevant när det gäller att säkra utvecklingen för de fattigaste länderna och som därför bör uppmuntras och stödjas.

12. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna, särskilt de som gagnas mest av EU:s bistånd, att förbättra sina goda styrelseformer inom alla offentliga områden och framför allt i samband med förvaltningen av det bistånd som de erhåller, och uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra ett insynsvänligt och effektivt genomförande av biståndet.

13. Europaparlamentet upprepar att EU bör stödja de utvecklingsländer som använder sig av de så kallade flexibilitetsbestämmelserna i Trips-avtalet för att kunna erbjuda läkemedel till överkomliga priser inom ramen för sina nationella folkhälsoprogram. Parlamentet understryker att dessa avtal, som garanterar tillgång till generiska läkemedel, inte får urholkas i frihandelsavtal.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska förslag om en skatt på finansiella transaktioner som skulle kunna bidra till att millennieutvecklingsmålen uppnås.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Laima Liucija Andrikienė, Kader Arif, Daniel Caspary, Joe Higgins, Yannick Jadot, Metin Kazak, Bernd Lange, David Martin, Emilio Menéndez del Valle, Vital Moreira, Niccolò Rinaldi, Helmut Scholz, Peter Šťastný, Gianluca Susta, Jan Zahradil, Pablo Zalba Bidegain, Paweł Zalewski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Josefa Andrés Barea, George Sabin Cutaş, Albert Deß, Béla Glattfelder, Elisabeth Köstinger, Georgios Papastamkos, Jarosław Leszek Wałęsa

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy