BETÄNKANDE om kommissionens grönbok om hantering av bioavfall i Europeiska unionen

16.6.2010 - (2009/2153(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: José Manuel Fernandes

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om kommissionens grönbok om hantering av bioavfall i Europeiska unionen (2009/2153(INI)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 191 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som syftar till ett gott skydd för människors hälsa och miljön,

–   med beaktande av kommissionens grönbok om hantering av bioavfall i Europeiska unionen (KOM(2008) 0811),

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser som antogs den 25 juni 2009 (11462/09 av den 26 juni 2009),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall[1],

–   med beaktande av rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2002 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2008 om hållbart jordbruk och biogas och behov av översyn av EU-lagstiftningen, och behov av översyn av EU-lagstiftningen[4],

–   med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 om ”2050: Framtiden börjar i dag – rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan”[5],

–   med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om halvtidöversynen av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram[6],

–   med beaktande av sin resolution av den 14 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd och om ändring av direktiv 2004/35/EG[7],

–   med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om den temainriktade strategin för markskydd[8],

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2005 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om transport av avfall[9],

–   med beaktande av sin resolution av den 29 september 2005 om andelen förnybar energi i EU och förslag på konkreta åtgärder[10],

–   med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om avfall och om upphävande av vissa direktiv[11],

–   med beaktande av sin resolution av den 13 februari 2007 om en temainriktad strategi för materialåtervinning av avfall[12],

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7‑0203/2010), och av följande skäl:

A. Kommissionens initiativ i grönboken skapar möjligheter för gemenskapsåtgärder när det gäller hantering av bioavfall.

B.  En lämplig hantering av bioavfall ger fördelar inte bara ur miljömässig utan också social och ekonomisk synpunkt.

C. Enligt artikel 2.4 i ramdirektivet om avfall kan det i enskilda direktiv fastställas särskilda eller kompletterande bestämmelser för att reglera hanteringen av vissa kategorier av avfall.

D. Direktiv 99/31/EG om deponering av avfall tillhandahåller inte tillräckliga verktyg för en hållbar hantering av organiskt avfall.

E.  Bestämmelser om hanteringen av bioavfall finns spridda i lagstiftningen och nuvarande rättsakter räcker inte till för att uppfylla de uppsatta målen för en effektiv hantering av bioavfall. Det behövs därför ett särskilt direktiv för hanteringen av bioavfall. Om man samlade alla de olika bestämmelserna om hantering av bioavfall i en enda rättsakt skulle det i sig vara ett steg på vägen mot hög kvalitet på lagstiftningen och bättre lagstiftning, mot förenkling, större tydlighet och bättre övervakning och verkställande av tillämpningen samt större rättssäkerhet och därmed skulle man på lång sikt vinna offentliga och privata investerares förtroende.

F.  I slutsatserna från konferensen om återvinning av bioavfall i EU som hölls i Barcelona den 15 februari 2010, där rådet, kommissionen och Europaparlamentet deltog[13], sägs det att åtgärder måste vidtas för att skapa en europeisk rättslig ram för bioavfall, eftersom detta är ett avgörande tillfälle för att främja sådan lagstiftning.

G. Det särskilda direktivet för bioavfall bör vara tillräckligt flexibelt för att omfatta de olika alternativa möjligheterna till hantering som finns tillgängliga, eftersom det finns en lång rad faktorer och lokala förhållanden att ta hänsyn till.

H. Bioavfall har en outnyttjad potential som hanterats på många olika sätt i varje medlemsstat. En förbättrad hantering av detta avfall är nödvändig för en effektiv och hållbar förvaltning av resurserna. Utnyttjandet av bioavfallet bör förbättras för att kunna uppnå målen för återvinning och förnybar energi och därmed uppnå målen i Europa 2020‑strategin, särskilt inom ramen för huvudinitiativet resurseffektivitet.

I.   Genom separat insamling kan man uppnå en optimal hantering av vissa typer av bioavfall, bl.a. köksavfall från hushåll och storkök, och biologiskt nedbrytbart och komposterbart avfall från restauranger som använder engångsutrustning.

J.   Kompostering av organiskt avfall möjliggör återvinning av de biologiskt nedbrytbara och komposterbara produkter som redan omfattas av ett gemenskapsinitiativ (pionjärmarknadsinitiativet).

K. Det måste på EU-nivå fastställas kvalitetsnormer för behandling av bioavfall och kompostkvalitet. En reglering av parametrarna för kompostkvalitet, inbegripet ett helhetsgrepp som säkerställer spårbarhet, kvalitet och säker användning, kommer att göra det möjligt att skapa förtroende för denna produkt. Kompost bör indelas efter kvalitet, så att användningen av kompost inte får några skadliga effekter för mark och grundvatten och särskilt för jordbruksprodukterna från marken.

L.  Med tanke på att målen om att bioavfall inte ska deponeras inte uppnåtts i någon högre grad behövs det ytterligare lagstiftningsmässiga riktlinjer för att uppnå målen.

M. Skyddsåtgärder kan bli nödvändiga för att se till att användningen av kompost inte leder till förorening av mark eller grundvatten.

N. Man bör också överväga och bedöma om kompost av låg kvalitet kan användas utan att det skadar miljön eller människors hälsa. Om det på EU-nivå ordentligt definierades vad kompost av låg kvalitet kan användas till och fastställdes när kompost bör anses som en produkt respektive som avfall skulle medlemsstaterna lättare kunna fatta beslut om kompostens användningsändamål.

O. Ett resurseffektivt Europa är ett av huvudinitiativen i Europa 2020-strategin och resurseffektivitet bör därför uppmuntras. Återvinning av bioavfall bidrar till ökad resurseffektivitet.

P.  Vått bioavfall sänker förbränningens effektivitet. Förbränning av bioavfall uppmuntras indirekt genom direktivet om el producerad från förnybara energikällor. Bioavfall kan i större utsträckning bidra till bekämpningen av klimatförändringar om det återvinns genom kompostering i syfte att förbättra markkvaliteten och uppnå koldioxidbindning, vilket inte främjas i dag genom direktivet om el producerad från förnybara energikällor.

Q. Rötning för produktion av biogas är en effektiv metod för energiåtervinning, och rötrester kan användas för att producera kompost.

R.  Det viktigaste syftet med lämplig hantering av bioavfall måste vara resultatet, vilket innebär att alla tekniska alternativ för hantering av bioavfall bör hållas öppna för att stimulera till innovation, forskning och konkurrens.

S.  Det finns en betydande synergi mellan övergången till ett återvinningssamhälle, utvecklingen av en ekonomi med låga koldioxidutsläpp och potentialen för att skapa gröna jobb inom detta område, och det måste därför avsättas resurser för att undersöka de arbetsmiljömässiga konsekvenserna av insamling och hantering av bioavfall.

T.  Kommissionen och medlemsstaterna bör vidta åtgärder för att öka miljömedvetenheten på detta område, särskilt i skolorna, för att främja en hållbar hantering av fast kommunalt avfall och för att betona fördelarna med separat insamling. I detta sammanhang har kommuner och kommunala företag en viktig uppgift när det gäller att ge allmänheten råd och information om hur avfall kan förebyggas.

U. Bioavfall utgör över 30 procent av det fasta kommunala avfallet. Mängden bioavfall i EU ökar och utgör en stor källa till växthusgasutsläpp och andra negativa miljöeffekter vid deponering under sådana omständigheter att avfallshanteringen nu blivit den fjärde största källan till växthusgaser.

V. Det är inte enbart bioavfall från hushåll som behandlas hållbart i praktiken.

W. Hanteringen av detta avfall bör följa avfallshierarkin, dvs. förebyggande och begränsning, återanvändning, återvinning, andra former av utnyttjande, särskilt för energiändamål, och som sista möjlighet, bortskaffande i form av deponering (enligt artikel 4 i ramdirektivet om avfall), enligt vilken återvinning av bioavfall är att föredra framför förbränning, eftersom man därmed undviker bildande av metangas och också bidrar till bekämpningen av klimatförändringar genom koldioxidbindning och förbättrad markkvalitet. Förebyggande bör vara det viktigaste målet för hanteringen av bioavfall och genom förebyggande åtgärder kan man undvika livsmedelsavfall och grönt avfall, t.ex. genom bättre planering av offentliga parker där växter och träd planteras som inte kräver mycket underhåll.

X. För att främja en ur miljösynpunkt effektiv hantering av bioavfall är det nödvändigt att hanteringen beaktas på ett integrerat sätt i energi- och markskyddsstrategierna och i överensstämmelse med målen för begränsningen av klimatförändringarna. Ytterligare en fördel är bevarandet av den biologiska mångfalden när behandlat bioavfall används som ersättning för torv, varvid ekosystemen i våtmarker skyddas.

Y. Rötning för produktion av biogas från bioavfall kan ge ett värdefullt bidrag till en hållbar resursförvaltning i EU och bidra till EU:s mål för förnybar energi på ett hållbart sätt.

Z.  Bioavfall måste betraktas som en värdefull naturresurs för framställning av kompost av hög kvalitet. Komposteringen bidrar därmed till att bekämpa markförstöringen i EU, bevara markproduktiviteten, minska användningen av kemiska gödningsmedel inom jordbruket, särskilt fosforbaserade sådana, och öka markens vattenhållningsförmåga.

AA. Avfallshanteringssystemen i de enskilda medlemsstaterna skiljer sig åt och deponering är fortfarande den vanligaste metoden för bortskaffande av fast kommunalt avfall i EU, även om det är den sämsta lösningen för miljön.

AB. Ur miljösynpunkt är det bättre att producera transportbränslen från bioavfall.

AC. Forskning och teknisk innovation på området för hantering av bioavfall måste uppmuntras.

AD. Separat insamling gör det i dag möjligt att undvika föroreningar och bidrar till att uppnå målet med att få kompost av hög kvalitet, leverera material av god kvalitet för återvinning av bioavfall och göra energiutvinningen effektivare.

AE. Tillgängliga undersökningar och erfarenheterna i medlemsstaterna visar att det är viktigt med en separat insamling som är både praktiskt genomförbar och miljömässigt och ekonomiskt hållbart och som bör vara obligatoriska. Separat insamling bör vara en förutsättning för produktionen av kompost av hög kvalitet.

1.  Lagstiftning

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över gällande lagstiftning om bioavfall och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen utarbeta ett förslag till ett särskilt direktiv innan utgången av 2010 som bland annat ska omfatta följande:

– Införandet av ett obligatoriskt system för separat insamling för medlemsstaterna, utom i de fall då detta inte är den bästa lösningen ur miljömässig eller ekonomisk synpunkt.

– Återvinning av bioavfall.

– En kvalitetsbaserad klassificering av de olika typerna av kompost från organiskt avfall.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge en kvantifiering i de nationella utsläppsplanerna av koldioxidminskningarna tack vare återvinning och kompostering av organiskt avfall.

3.  Europaparlamentet konstaterar att många medlemsstater skulle få juridisk vägledning och klarhet genom en framtida EU-ram, samt uppmuntras till att investera i hantering av bioavfall. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att stödja medlemsstaterna vid införandet av system för separat insamling och att införa tvingande och ambitiösa mål för återvinningen av bioavfall.

4.  Europaparlamentet påminner om att gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram 2001‑2010 av den 22 juli 2002 ålägger i artikel 8.2 iv kommissionen att utarbeta lagstiftning om biologiskt nedbrytbart avfall som en prioriterad åtgärd för att uppnå målet om hållbar användning och förvaltning av naturresurser och avfall. Åtta år senare har dock ännu inget lagstiftningsförslag lagts fram, vilket är oacceptabelt.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin konsekvensbedömning utarbeta ett förbättrat system för hantering av bioavfall när det gäller återvinning av separat insamlat bioavfall, användning av kompostering för jordbruksändamål och ekologiska ändamål, alternativ för mekanisk/biologisk behandling, och användning av bioavfall som en källa för att framställa energi. Denna konsekvensbedömning bör man använda som grund för att utarbeta en ny rättslig ram inom EU för biologiskt nedbrytbart avfall.

Användning

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa kriterier tillsammans med medlemsstaterna för produktion och användning av kompost av hög kvalitet och att införa minimikrav för slutprodukter enligt artikel 6 i ramdirektivet om avfall, som tillåter kvalitetsindelning som omfattar olika slags användning av de olika formerna av kompost, som framställs vid behandlingen av bioavfall inom ramen för en strategi grundad på ett helhetsgrepp som förutom kvalitet säkerställer produkters spårbarhet och säker användning.

Energi

7.  Europaparlamentet anser att rötning är särskilt bra för bioavfall eftersom det ger näringsrikt jordförbättringsmedel, rötrester och också biogas, som är förnybar energi som kan omvandlas till biometan eller användas till att producera baslastel.

8.  Europaparlamentet menar att en viktig förutsättning för att förbränning av bioavfall ska vara ett gångbart alternativ i avfallshierarkin, är att förbränning sker med energiutvinning.

9.  Europaparlamentet betonar att när bioavfall används för energiutvinning måste man ta hänsyn till energieffektivitet och hållbar utveckling, och att dessa produkter därför i första hand bör användas så effektivt som möjligt. Parlamentet påminner om att separat insamling är mycket viktigt för att uppfylla deponeringsdirektivet[14], bidra till bra material för återvinning av bioavfall och ge högre effektivitet i energiutvinningen.

10. Europaparlamentet noterar att för att öka bortstyrningen från deponering, återvinningen och biogasproduktionen bör alla tekniska verktyg och alternativ som maximerar materialutnyttjandet eller biogasproduktionen lämnas öppna.

11. Europaparlamentet anser att bioavfall är en värdefull förnybar resurs för framställning av elektricitet och biobränsle för transportsektorn och för inmatning i gasnätet, genom att den biogas som utvinns renas och omvandlas till biometan (huvudsakligen metan – 50–75 procent – och koldioxid). Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera och stödja användningen av bioavfall för att producera biogas.

12. Europaparlamentet betonar att bioavfall i större utsträckning måste styras bort från deponering, och konstaterar i detta sammanhang att bioavfall kan bidra till EU:s mål om minst 20 procent förnybar energi senast år 2020 och också till målet i EU:s direktiv om drivmedelskvalitet. Parlamentet påminner om att direktivet om förnybara energikällor stöder användningen av alla typer av biomassa, inklusive bioavfall för energiändamål, som förnybara energikällor, och att biobränslen från avfall räknas dubbelt vid uppfyllandet av målet om 10 procent förnybar energi inom transportsektorn. Medlemsstaterna uppmanas därför att, som en del av en integrerad politik som går ut på att tillämpa avfallshierarkin, beakta energiutvinning från biologiskt nedbrytbara avfallsdelar i sin nationella lagstiftning samt att utbyta idéer om bästa metoder.

Forskning och innovation

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till och stödja forskning och teknisk innovation på området för hantering av bioavfall.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ytterligare forskning om metoder för behandling av bioavfall, för att bättre kvantifiera de markrelaterade fördelarna, energiåtervinningen och konsekvenserna för miljön.

Upplysning och information

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att öka miljömedvetenheten om bioavfall, särskilt i skolorna och i de högre utbildningsanstalterna, för att främja beteendemönster som i större utsträckning ska förebygga avfall och en hållbar hantering av bioavfall och fast kommunalt avfall, för att öka medvetenheten om förebyggandet av avfall och återvinning samt fördelarna med separat insamling och biologisk hantering av bioavfall. I detta sammanhang betonas att städer, kommuner och kommunala företag har en viktig uppgift i att ge allmänheten upplysningar och information om hur avfallet kan minskas.

Miljöaspekter

16. Europaparlamentet anser att behandlat bioavfall bör användas för att bevara organiskt material och fullfölja kretsloppet av näringsämnen, särskilt fosfatcykeln, genom att det återvinns till jord. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att man bör undersöka hur olika strategier bidrar till att begränsa den oacceptabelt snabba förbrukningen av världens fosfattillgångar.

17. Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att betrakta bioavfall utan förorenade ämnen som en värdefull naturresurs för framställning av kompost av hög kvalitet.

18. Europaparlamentet anser att jordbrukets framtid också är beroende av markbevarande och markrestaurering. Parlamentet noterar att användningen av kompost av god kvalitet inom jordbruket kan bidra till att bevara markproduktiviteten, öka vattenhållningsförmågan och kapaciteten att lagra koldioxid samt minska användningen av syntetiska gödningsmedel. Parlamentet betonar medlemsstaternas roll för att garantera användningen av sådan kompost på jordbruksmark.

19. Europaparlamentet påminner om att det under komposteringen kan vara svårare att kontrollera utsläppen av gas från lagrade ämnen, vilket kan utgöra ett allvarligt hot mot miljön och atmosfären. Parlamentet erinrar om att korrekt genomförd kompostering, i synnerhet av kommunalt bioavfall, även kräver att grundvattnet skyddas mot lakvatten från kompostering.

20. Europaparlamentet betonar att arbetet med att uppnå målen på olika nivåer (bekämpa klimatuppvärmning, markförstöring och markerosion samt uppnå mål om förnybar energi) utan tvekan underlättas genom en kombination av kompostering och jäsning av selektivt insamlat material, där detta är möjligt, och att detta därför bör uppmuntras.

21. Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå nationella mål för återvinning av bioavfall för att begränsa mängden bioavfall som går till de minst önskvärda avfallshanteringsalternativen såsom deponering och förbränning.

Efterlevnad av deponidirektivet

22. Europaparlamentet påminner om att hanteringen av bioavfall måste följa den övergripande avfallshierarkin, det vill säga förebyggande, återvinning, andra former av utnyttjande, bland annat för energiändamål, och som sista möjlighet bortskaffande i form av deponering (artikel 5 i direktiv 1999/31/EG och direktiv 2008/98/EG[15]). Parlamentet uppmanar kommissionen att agera striktare för att tillse att bestämmelserna om deponering följs och tillämpas i hela gemenskapen.

23. Europaparlamentet noterar skillnaderna mellan befintliga nationella lagstiftningsåtgärder och mellan olika avfallshanteringssystem i de enskilda medlemsstaterna och det faktum att deponering fortfarande är den vanligaste metoden för bortskaffande av fast kommunalt avfall i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sitt samarbete och att utbyta bästa praxis inom hanteringen av bioavfall.

24. Europaparlamentet anser att mekanisk biologisk behandling (MBT) är en effektiv metod som gör det möjligt att styra bort stora mängder rötbart avfall från deponering mot kompostering, anaerob nedbrytning och energiutvinning.

Ekonomiska aspekter

25. Europaparlamentet anser att det krävs finansiella incitament för att utöka den separata insamlingen och andra system för hantering av bioavfall som maximerar resursåtervinningen.

26. Europaparlamentet betonar att förbättrad hantering av bioavfall samt harmoniserade kvalitetsnormer för kompost krävs för att uppmuntra utvecklingen av en europeisk kompostmarknad.

27. Europaparlamentet anser att principen att förorenaren ska betala bör vara utgångspunkten för ersättning för kostnader som uppstår genom föroreningar, så att jordbruket inte behöver bekosta de negativa externa effekterna av spridningen av bioavfall.

28. Europaparlamentet understryker att flera medlemsstater redan har viss infrastruktur, men att det krävs finansiella incitament för att skapa och inrätta potentiella marknader för kompost, rötrester, bioenergi och biobränsle från bioavfall.

29. Europaparlamentet understryker att det miljömässigt sett är fördelaktigt att producera transportbränslen från bioavfall. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att mot bakgrund av avfallshierarkin ta detta i beaktande när de genomför det reviderade ramdirektivet för avfall och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till detta i sina genomföranderiktlinjer.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i alla nuvarande eller ytterligare konsekvensbedömningar i frågan ta med vilken typ av ekonomiska incitament, vilka medel och vilken hjälp som kan uppbringas eller skapas för att utveckla eller införa teknik som möjliggör en korrekt hantering av bioavfall.

31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EUT L 114, 27.4.2006, s. 9.
• [2]  EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.
• [3]  EGT C 271E, 7.11.2002, s. 154.
• [4]  EUT C 66E, 20.3.2009, s. 29.
• [5]  EUT C 67E, 18.3.2010, s. 44.
• [6]  EUT C 247E, 15.10.2009, s. 18.
• [7]  EUT C 282E, 6.11.2008, s. 281.
• [8]  EUT C 282E, 6.11.2008, s. 138.
• [9]  EUT C 272E, 9.11.2006, s. 59.
• [10]  EUT C 227E, 21.9.2006, p. 599.
• [11]  EUT C 286E, 27.11.2009, s. 18.
• [12]  EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 135.
• [13]  Europeiska unionens råd. Skrivelse från generalsekretariatet, 9 mars 2010, rådets dok 7307/2010.
• [14]  Skäl 17 i direktiv 1999/31/EG.
• [15]  EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.

MOTIVERING

Med EU:s ekonomiska och geografiska tillväxt produceras det oupphörligt ökande mängder avfall. Mängden bioavfall som produceras årligen i EU ligger på mellan 76,5 och 102 miljoner ton livsmedels- och trädgårdsavfall och 37 miljoner ton avfall från livsmedels- och dryckesindustrin.

Främst bör man prioritera att förebygga och begränsa avfall, varigenom man kan uppnå betydande miljömässiga och ekonomiska fördelar. Detta kan uppnås genom lagstiftning och genom att öka miljömedvetenheten bland allmänheten. Förhoppningsvis kommer EU‑medborgarna med en ny miljömedvetenhet och vilja att göra en insats att bidra till att uppnå målet. Förebyggande ska tolkas brett, dvs. att det bästa avfallet är det som inte finns eller aldrig blir till avfall.

Ett annat viktigt strategiskt mål för hanteringen av avfall är att omvandla EU till ett återvinningssamhälle. De enorma mängder avfall som dagligen produceras i EU får inte gå till spillo. Bioavfallet spelar en viktig roll i bekämpningen av klimatförändringar och innehar värdefull potential för att skydda mark och främja produktionen av förnybar energi, och utgör därför en viktig faktor när det gäller utnyttjandet av mängden avfall. Detta innebär att hållbar utveckling kan främjas genom effektiv resursförvaltning.

Bioavfallets roll i bekämpningen av klimatförändringar

Avfall utgör den fjärde största källan till växthusgaser i EU efter energi-, industri- och jordbrukssektorn. Enligt statistik från 2004 stod avfallssektorn för utsläpp av sammanlagt 109 miljoner ton växthusgaser.

Den främsta utsläppskällan är deponering. Även om deponering är den billigaste lösningen på kort sikt är det den sämsta för miljön, och innebär ett miljöansvar med högre underhållskostnader. Den gas som främst uppstår vid deponering är metangas, vilken om den inte samlas upp är en 23 gånger starkare växthusgas än koldioxid om man ser till klimatpåverkan.

Dessutom kan lakvatten från deponier förorena grundvatten och mark om det inte samlas upp i enlighet med deponeringsdirektivet och ge upphov till bioaerosoler, lukter och påverkan på landskapsbilden. En annan negativ aspekt av deponering är den markareal som används som är större än för andra avfallshanteringsmetoder och på längre sikt leder till en oåterkallelig förlust av mark, och det är därför inget hållbart alternativ. Det är därför angeläget att undvika deponering av bioavfall.

Bioavfallets potential i samband med bekämpningen av markförstöring

Den temainriktade strategin för markskydd från 2006 (KOM(2006)231 slutlig) pekar på markförstöring som ett allvarligt problem i EU. Markförstöringen påverkar direkt vatten- och luftkvaliteten, den biologiska mångfalden och klimatet.

Bioavfallet kan emellertid spela en avgörande roll för markens återhämtning om det används för kompostering. Grönt avfall behandlas bäst genom kompostering, som har den fördelen att komposten kan användas som gödning av marken. Enligt den temainriktade strategin för markskydd kan kostnaderna för markförstöringen komma att uppgå till 38 miljoner euro per år.

Vid kompostproduktion bör man lägga tonvikt vid resultatet, dvs. målet ska vara kompost av hög kvalitet. Enligt den temainriktade strategin för markskydd är kompost en av de bästa källorna för stabilt organiskt material som kan bilda ny humus i utarmade jordar. Användningen av kompost ger fördelar för jordbruket, exempelvis bättre markstruktur, vatteninfiltration, vattenhållningsförmåga, markmikroorganismer och tillförsel av näringsämnen. Uppskattningsvis har 45 procent av marken i EU ett lågt innehåll av organiskt material. Det är därför viktigt att främja produktionen av kompost av hög kvalitet med hjälp av lämplig behandling av bioavfall.

Bioavfallets potential i samband med främjandet av förnybar energi

Bioavfall kan också användas som viktigt råmaterial för framställning av bioenergi. Bioenergi framställs med hjälp av rötning, den lämpligaste behandlingen för vått bioavfall (t.ex. fett från hushållsavfall). Genom rötning produceras biogas i kontrollerade reaktorer, och biogasen kan användas för framställning av el, uppvärmning eller biobränsle för fordon.

Bioavfall av lägre kvalitet som inte uppfyller kvalitetskriterierna för kompost bör omvandlas till energi och indelas efter kvalitet.

Den nuvarande hanteringen av bioavfall

Hittills har bioavfall hanterats på många olika sätt i de enskilda medlemsstaterna, alltifrån knappt några åtgärder alls i vissa till mycket ambitiösa strategier i andra. Det råder stora skillnader mellan de medlemsstater som återvinner minst (90 procent deponering, 10 procent återvinning och energiutvinning) och de mest effektiva (10 procent deponering, 25 procent energiutvinning och 65 procent återvinning).

Den nuvarande EU-lagstiftningen begränsar inte medlemsstaternas val av behandlingsalternativ för bioavfall, förutsatt att de uppfyller vissa ramvillkor, särskilt de som fastställs i ramdirektivet om avfall. Där åläggs medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja separat insamling av bioavfall, med hänsyn till kompostering och rötning, att hantera bioavfall med en hög miljöskyddsnivå samt att främja användning av material som framställs av bioavfall. Deponeringsdirektivet innehåller också bestämmelser om att man stegvis ska frångå deponering när det gäller bioavfall.

Rättsakterna har dock inte lett till att de uppsatta målen har uppnåtts. Med tanke på att medlemsstaterna bara i ringa grad har uppfyllt målen om att frångå deponering av bioavfall, är det uppenbart att det behövs ytterligare åtgärder för att uppfylla deponeringsdirektivet.

Hantering av bioavfall i framtiden

Ett särskilt direktiv om hantering av bioavfall skulle vara grundläggande för genomförandet av principerna i ramdirektivet om avfall och andra direktiv om hantering av avfall generellt. Om man dessutom samlade alla de olika bestämmelserna om hantering av bioavfall i en enda rättsakt skulle det i sig vara ett steg på vägen mot hög kvalitet i lagstiftningen och bättre lagstiftning. Ett särskilt direktiv för hantering av bioavfall skulle möjliggöra större tydlighet, förenkling och rättssäkerhet och därmed skulle man på lång sikt vinna offentliga och privata investerares förtroende.

Det är inte önskvärt att fastställa vilken som är den bästa hanteringen, eftersom det finns en lång rad variabler och lokala förhållanden att ta hänsyn till. Dessutom bör de investeringar som medlemsstaterna redan gjort inte äventyras. Ett direktiv för hantering av bioavfall bör därför medge ett visst spelrum så att det kan bestämmas lokalt vilken som är den bästa lösningen ur miljömässig och ekonomisk synvinkel. Det är emellertid mycket viktigt att fastställa standarder för miljömässig konvergens på detta område som vägledning för nya investeringar.

Ett av de mål som man bör rikta in sig på är separat insamling av avfall, eftersom separering av bioavfall från annat avfall gör det möjligt att undvika föroreningar och bidrar till att uppnå målet att få kompost av hög kvalitet, leverera material av god kvalitet för återvinning av bioavfall och göra energiutvinningen effektivare. Det bör därför vara obligatoriskt med separat insamling. Medlemsstaterna kan dock medges undantag från obligatoriet då det inte är praktiskt genomförbart av miljömässiga eller ekonomiska skäl (t.ex. när logistiken för separat insamling gör att man inte kan undvika att bioavfall förorenas av annat avfall eller förorenande ämnen, eller där infrastruktur för separat insamling inte är miljömässigt motiverat i landsbygdsområden eller glesbygd).

Regleringen av bioavfall är viktig inte bara av miljöskäl utan också med hänsyn till den inre marknadens funktion, eftersom kompost som framställs av bioavfall hittills har kunnat betraktas dels som avfall, dels som produkt. Det är också nödvändigt att harmonisera medlemsstaternas åtgärder med hjälp av ett särskilt direktiv om bioavfall.

Dessutom betyder hanteringen av avfall mycket ur arbetsmarknadssynpunkt. Återvinningsindustrin skapar t.ex. 250 arbetstillfällen vid återvinning av 10 000 ton avfall jämfört med att det skapas 20-40 arbetstillfällen vid förbränning av avfall och omkring 10 arbetstillfällen när avfallet deponeras.

Att samla de olika bestämmelserna om bioavfall tillsammans med nya bestämmelser i ett särskilt direktiv om hantering om bioavfall skulle göra det möjligt att förvalta resurserna effektivare och begränsa kostnaderna för hanteringen av bioavfall. Detta skulle också göra det möjligt att återvinna organiskt material från mark och minska användningen av kemikalier som gödningsmedel, hjälpa medlemsstaterna att uppnå målen att frångå deponering av bioavfall, uppmuntra till separat insamling, klargöra när ett material som framställts av bioavfall ska betraktas som en produkt samt främja teknisk innovation och skapa sysselsättning i överensstämmelse med Europa 2020-strategin.

Med den nuvarande ekonomiska krisen får EU-institutionerna inte göra avkall på eller minska sina ambitioner att inta en ledande roll i miljöfrågor. Den nuvarande situationen i EU där så stor andel av avfallet deponeras kan inte fortgå. Även om denna lösning ser ut att vara den billigaste är den i själva verket den dyraste på grund av de långsiktiga kostnaderna, och den bidrar inte till att uppnå målen om att bekämpa klimatförändringarna och gör det inte heller möjligt att använda bioavfall som en resurs. Om man förespråkar separat insamling kommer EU-medborgarna att bli mer miljömedvetna, kostnaderna begränsas och man uppmuntrar till ett utnyttjande av bioavfall som produkt.

Med ett särskilt direktiv om bioavfall som går i denna riktning blir det möjligt att förena en hög miljöskyddsnivå, en hållbar utveckling och en tryggad livskvalitet för EU-medborgarna.

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (22.3.2010)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över kommissionens grönbok om hantering av bioavfall i Europeiska unionen
(2009/2153(INI))

Föredragande: Giles Chichester

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påminner om den fastställda avfallshierarkin i ramdirektivet om avfall enligt vilken deponering anses vara det sämsta alternativet. Parlamentet betonar att bioavfall först måste minskas och sedan samlas in separat och återvinnas, i synnerhet genom energiåtervinning, i den mån det är möjligt, och genom kompostering.

2.  Europaparlamentet konstaterar att bioavfall utgör en betydande del av allt avfall (även i tätortsområden) och att det idag finns en enorm outnyttjad potential i många medlemsstater att använda bioavfall som kompost genom att samla in det separat, men också att utvinna energi och material från avfall i allmänhet, i syfte att styra bort avfall från deponering.

3.  Europaparlamentet framhåller att återanvänt bioavfall i form av kompost kan spela en viktig roll i kampen mot klimatförändringar, markförstöring och markerosion. Medlemsstaterna uppmanas att beakta kompostering i sin nationella lagstiftning samt utbyta bästa metoder. Parlamentet betonar att förbättrad hantering av bioavfall samt harmoniserade kvalitetsnormer för kompost krävs för att uppmuntra utvecklingen av en europeisk kompostmarknad.

4.  Europaparlamentet betonar att bioavfall i större utsträckning måste styras bort från deponering, och konstaterar i detta sammanhang att bioavfall kan bidra till EU:s mål om minst 20 procent förnybar energi senast år 2020 och också till målet i EU:s direktiv om drivmedelskvalitet. Parlamentet påminner om att direktivet om förnybara energikällor stöder användningen av alla typer av biomassa, inklusive bioavfall för energiändamål, som förnybara energikällor, och att biobränslen från avfall räknas dubbelt vid uppfyllandet av målet om 10 procent förnybar energi inom transportsektorn. Medlemsstaterna uppmanas därför att, som en del av en integrerad politik som går ut på att tillämpa avfallshierarkin, beakta energiutvinning från biologiskt nedbrytbara avfallsdelar i sin nationella lagstiftning samt att utbyta idéer om bästa metoder.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge en översikt av hur energi från bioavfall, inklusive rötning för produktion av biogas och avancerade biobränslen, kan bidra till att utnyttja potentialen hos befintliga biomassaresurser, med hänsyn tagen till de egna specifika geografiska förhållandena och klimatförhållandena.

6.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att genom media- och utbildningskampanjer få allmänheten att bli mer medveten om, samt i högre grad acceptera, separat insamling och återvinning av bioavfall samt energiutvinning från bioavfall.

7.  Europaparlamentet erkänner behovet av att medlemsstaterna skapar en konsekvent och stabil rättslig ram som stöder byggandet av anläggningar för kompostering och energiutvinning från (bio)avfall.

8.  Europaparlamentet betonar att arbetet med att uppnå målen på olika nivåer (bekämpa klimatförändringar, markförstöring och markerosion samt uppnå mål om förnybar energi) utan tvekan underlättas genom en kombination av kompostering och jäsning av selektivt insamlat material, där detta är möjligt, och att detta därför bör uppmuntras.

9.  Europaparlamentet understryker att flera medlemsstater redan har viss infrastruktur, men att det krävs finansiella incitament för att skapa och inrätta potentiella marknader för kompost, rötrester, bioenergi och biobränsle från bioavfall.

10. Europaparlamentet uppmuntrar regionala och lokala myndigheter att använda sig av befintliga decentraliserade fjärrvärme- och kylanläggningar och att använda strukturfondsmedel för att finansiera anläggningar för energiutvinning genom avfallsförbränning, kompostering och energiutvinning från bioavfall, så att mer avfall kan styras bort från deponering. Samtidigt är det nödvändigt att följa normerna i direktivet om förbränning av avfall.

11. Europaparlamentet ser kvarnar för livsmedelsavfall kopplade till offentliga avloppsvattensystem som ett alternativ för att styra bort bioavfall från deponering och producera biogas från bioavfall.

12. Europaparlamentet konstaterar att anläggningar för energiutvinning genom avfallsförbränning och andra anläggningar för energiutvinning från bioavfall har tillgång till elnät och gasledningar på samma villkor som andra förnybara energikällor.

13. Europaparlamentet understryker att det miljömässigt sett är fördelaktigt att producera transportbränslen från bioavfall. Parlamentet efterlyser därför att biobränslen från bioavfall räknas med vid uppfyllandet av återvinningsmål. Parlamentet efterlyser att definitionen av bioavfall i ramdirektivet för avfall anpassas till den i direktivet om förnybara energikällor.

14. Europaparlamentet betonar vikten av att hålla alla tekniska alternativ öppna för hanteringen av bioavfall så att innovation och skapande av arbetstillfällen inom området uppmuntras.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin konsekvensbedömning utarbeta ett förbättrat system för hantering av bioavfall när det gäller återvinning av separat insamlat bioavfall, användning av kompostering för jordbruksändamål och ekologiska ändamål, alternativ för mekanisk/biologisk behandling, och användning av bioavfall som en källa för att framställa energi. Denna konsekvensbedömning bör man använda som grund för att utarbeta en ny rättslig ram inom EU för biologiskt nedbrytbart avfall.

16. Europaparlamentet understryker att allt biologiskt nedbrytbart avfall bör beaktas i syfte att främja kompostframställning och utnyttjande av alla avfallsströmmar. Parlamentet påpekar att biologiskt nedbrytbart avfall inte bara omfattar bioavfall utan även avloppsslam och jäsbart hushållsavfall (smutsigt eller osorterat papper, smutsiga eller osorterade kartonger, vissa textilier osv.).

17. Europaparlamentet betonar att separat insamling av bioavfall eller andra system för hantering av bioavfall som maximerar resursåtervinningen bör införlivas i en EU-ram och uppmanar medlemsstaterna att överväga införandet av system för separat insamling av bioavfall. Parlamentet anser att det krävs finansiella incitament för att utöka den separata insamlingen och andra system för hantering av bioavfall som maximerar resursåtervinningen.

18. Europaparlamentet konstaterar att många medlemsstater skulle få juridisk vägledning och klarhet genom en framtida EU-ram, samt uppmuntras till att investera i hantering av bioavfall.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra ytterligare forskning om metoder för behandling av bioavfall, för att bättre kvantifiera de markrelaterade fördelarna, energiåtervinningen och konsekvenserna för miljön.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	18.3.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	48 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jean-Pierre Audy, Zigmantas Balčytis, Zoltán Balczó, Jan Březina, Reinhard Bütikofer, Maria Da Graça Carvalho, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Pilar del Castillo Vera, Ioan Enciu, Adam Gierek, Norbert Glante, Fiona Hall, Jacky Hénin, Romana Jordan Cizelj, Sajjad Karim, Arturs Krišjānis Kariņš, Judith A. Merkies, Angelika Niebler, Jaroslav Paška, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Michèle Rivasi, Paul Rübig, Amalia Sartori, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Ioannis A. Tsoukalas, Claude Turmes, Marita Ulvskog, Vladimir Urutchev, Adina-Ioana Vălean, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Henri Weber
Slutomröstning: närvarande suppleanter	António Fernando Correia De Campos, Rachida Dati, Andrzej Grzyb, Jolanta Emilia Hibner, Oriol Junqueras Vies, Ivailo Kalfin, Marian-Jean Marinescu, Vladko Todorov Panayotov, Silvia-Adriana Ţicău, Hermann Winkler

YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (25.2.2010)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över kommissionens grönbok om hantering av bioavfall i Europeiska unionen
(2009/2153(INI))

Föredragande: Salvatore Caronna

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet stöder det initiativ som kommissionen för fram i sin grönbok i fråga om en gemenskapsåtgärd för hantering av bioavfall.

2.  Europaparlamentet noterar att bioavfall utgör över 30 % av det fasta kommunala avfallet. Parlamentet anser att en bättre hantering av bioavfall kommer att bidra till en hållbar resursförvaltning och till att uppnå målen för materialåtervinning och förnybar energi.

3.  Europaparlamentet anser att hanteringen av bioavfall ska vara en del av en varaktig cykel för avfallshantering, med målet att rationellt använda och bevara resurser samt begränsa miljöeffekterna.

4.  Europaparlamentet påminner om att hanteringen av bioavfall måste följa den övergripande avfallshierarkin, det vill säga förebyggande, återvinning, andra former av utnyttjande, bland annat för energiändamål, och som sista möjlighet bortskaffande i form av deponering (artikel 5 i direktiv 1999/31/EG).

5.  Europaparlamentet anser att man bara kan fatta ett korrekt beslut om vilket hanteringsförfarande som ska användas om man tar hänsyn till de rådande lokala förhållandena (bebyggelsestruktur, typ av bioavfall, befintliga anläggningar osv.).

6.  Europaparlamentet betonar att när bioavfall används för energiutvinning måste man ta hänsyn till energieffektivitet och hållbar utveckling, och att denna energi därför bör användas så effektivt som möjligt.

7.  Europaparlamentet betonar att hantering av bioavfall inkluderar avfallsförebyggande åtgärder, återvinning och energiutvinning i enlighet med den avfallshierarki som fastställs i direktiv 2008/98/EG.

8.  Europaparlamentet anser att mekanisk‑biologisk behandling (MBT) är en effektiv metod som gör det möjligt att styra bort stora mängder rötbart avfall från deponering, för att användas vid kompostering, anaerob nedbrytning och energiutvinning.

9.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att betrakta bioavfall utan förorenade ämnen som en värdefull naturresurs för framställning av kompost av hög kvalitet.

10. Europaparlamentet anser att jordbrukets framtid också är beroende av markbevarande och markrestaurering. Parlamentet noterar att användningen av kompost av god kvalitet inom jordbruket kan bidra till att bevara markproduktiviteten, öka vattenhållningsförmågan och kapaciteten att lagra koldioxid samt minska användningen av syntetiska gödningsmedel. Parlamentet betonar medlemsstaternas roll för att garantera användningen av sådan kompost på jordbruksmark.

11. Europaparlamentet betonar behovet av tydligt definierade kvalitetsstandarder för bioavfallshantering och kompostkvalitet i syfte att undvika att marken gradvis förorenas. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska möjligheten att utarbeta lagstiftningsförslag om kvalitetskriterier för kompost och rötrester, för vilka separat insamling bör vara en förutsättning.

12. Europaparlamentet påminner om att det under komposteringen kan vara svårare att kontrollera utsläppen av gas från lagrade ämnen, vilket kan utgöra ett allvarligt hot för miljön och atmosfären. Parlamentet erinrar om att korrekt genomförd kompostering, i synnerhet av kommunalt bioavfall, även kräver att grundvattnet skyddas mot lakvatten från kompostering.

13. Europaparlamentet anser att principen att förorenaren ska betala bör vara utgångspunkten för ersättning för kostnader som uppstår genom föroreningar, så att jordbruket inte behöver bekosta de negativa externa effekterna av spridningen av bioavfall.

14. Europaparlamentet påminner om att separat insamling är mycket viktigt för att uppfylla deponeringsdirektivet (skäl 17 i direktiv 1999/31/EG), bidra till bra material för återvinning av bioavfall och ge högre effektivitet i energiutvinningen. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att stödja medlemsstaterna vid införandet av system för separat insamling och att införa tvingande och ambitiösa mål för återvinningen av bioavfall.

15. Europaparlamentet menar att en viktig förutsättning för att förbränning av bioavfall ska vara ett gångbart alternativ i avfallshierarkin, är att förbränning sker med energiutvinning.

16. Europaparlamentet anser att bioavfall är en värdefull förnybar resurs för framställning av elektricitet och biobränsle för transportsektorn och för inmatning i gasnätet, genom att den biogas som utvinns renas och omvandlas till biometan (huvudsakligen metan – 50‑75 procent – och koldioxid). Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera och stödja användningen av bioavfall för att producera biogas.

17. Europaparlamentet anser att det behövs regler på EU-nivå för att skapa incitament som gör det möjligt att mata in biogas i naturgasnätet.

18. Europaparlamentet noterar skillnaderna mellan befintliga nationella lagstiftningsåtgärder och mellan avfallshanteringssystemen i de enskilda medlemsstaterna och det faktum att deponering fortfarande är den vanligaste metoden för bortskaffande av fast kommunalt avfall i Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att agera striktare för att tillse att bestämmelserna om deponering följs och tillämpas i hela gemenskapen, och att bedöma behovet av ett lagstiftningsförslag om bioavfall snarast möjligt, bl.a. i syfte att garantera att bioavfall inte deponeras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sitt samarbete och att utbyta bästa praxis inom hanteringen av bioavfall.

19. Europaparlamentet vill se att allmänheten får ökad kunskap om den komplexa avfallskedjan, inklusive information om korrekt sortering och hantering av avfall. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja utbildningsåtgärder för allmänheten, särskilt i skolorna, för att främja en hållbar hantering av fast kommunalt avfall och för att betona fördelarna med separat insamling. I detta sammanhang betonar parlamentet att städer, kommuner och kommunala företag har en viktig uppgift när det gäller att ge allmänheten upplysningar och information om hur avfallet kan minskas.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilken sorts hantering av bioavfall som ger störst energieffektivitet.

21. Europaparlamentet noterar att avfallsåtervinningen ökar i Västeuropa samtidigt som återvinningsnivåerna i länderna i Central- och Östeuropa fortfarande är mycket låga. Parlamentet uppmanar således kommissionen att främja miljöstrategier för avfallshantering som syftar till att öka avfallsåtervinningen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	23.2.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	38 1 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	John Stuart Agnew, Richard Ashworth, Liam Aylward, Christophe Béchu, José Bové, Luis Manuel Capoulas Santos, Vasilica Viorica Dăncilă, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Lorenzo Fontana, Iratxe García Pérez, Martin Häusling, Esther Herranz García, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Elisabeth Köstinger, Giovanni La Via, Stéphane Le Foll, George Lyon, Miguel Angel Martínez Martínez, Gabriel Mato Adrover, Mairead McGuinness, Mariya Nedelcheva, James Nicholson, Rareş-Lucian Niculescu, Wojciech Michał Olejniczak, Georgios Papastamkos, Marit Paulsen, Britta Reimers, Alfreds Rubiks, Giancarlo Scotta’, Alyn Smith, Marc Tarabella, Janusz Wojciechowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Salvatore Caronna, Spyros Danellis, Esther de Lange, Filip Kaczmarek, Hans-Peter Mayer, Maria do Céu Patrão Neves

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	2.6.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	55 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	János Áder, Elena Oana Antonescu, Kriton Arsenis, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Sandrine Bélier, Martin Callanan, Nessa Childers, Chris Davies, Bairbre de Brún, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Edite Estrela, Jill Evans, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Julie Girling, Françoise Grossetête, Dan Jørgensen, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Vladko Todorov Panayotov, Gilles Pargneaux, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Sirpa Pietikäinen, Mario Pirillo, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Oreste Rossi, Daciana Octavia Sârbu, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Theodoros Skylakakis, Bogusław Sonik, Catherine Soullie, Salvatore Tatarella, Anja Weisgerber, Glenis Willmott, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis
Slutomröstning: närvarande suppleanter	José Manuel Fernandes, Gaston Franco, Esther Herranz García, Bill Newton Dunn, Rovana Plumb, Bart Staes, Kathleen Van Brempt, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Willy Meyer