REKOMMENDATION om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP)

5.7.2010 - (11222/1/2010/REV 1 och COR 1 – C7‑0158/2010 – 2010/0178(NLE)) - ***

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Alexander Alvaro

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism (TFTP)

(11222/1/2010/REV 1 och COR 1 – C7‑0158/2010 – 2010/0178(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utkastet till rådets beslut (11222/1/2010/REV 1 och COR 1),

–   med beaktande av texten i avtalet mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om behandling och överföring av uppgifter om finansiella betalningsmeddelanden från Europeiska unionen till Förenta staterna i enlighet med programmet för att spåra finansiering av terrorism, som är bifogad till ovannämnda utkast till rådets beslut,

–   med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om rekommendationen från kommissionen till rådet om ett bemyndigande att inleda förhandlingar mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om ett internationellt avtal enligt vilket finansiella betalningsmeddelanden ska göras tillgängliga för Förenta staternas finansministerium i syfte att bekämpa terrorism och finansiering av terrorism[1],

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen av den 22 juni 2010[2],

–   med beaktande av yttrandet från arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter (artikel 29-gruppen) och arbetsgruppen om polis och rättsväsen av den 25 juni 2010,

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 218.6 a jämförd med artiklarna 87.2 a och 88.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0158/2010),

–   med beaktande av artiklarna 81 och 90.8 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0224/2010).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt till Europaparlamentet och rådet överlämna en förteckning över tre kandidater till rollen som den oberoende övervakare från EU som avses i artikel 12.1 i avtalet, i överensstämmelse med artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, enligt vilken personuppgifter ska vara föremål för kontroll av ”oberoende myndigheter”. Förfarandet ska vara detsamma, med nödvändiga anpassningar, som det som följdes av Europaparlamentet och rådet vid utnämningen av Europeiska datatillsynsmannen enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001[3] om genomförande av artikel 286 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt till regeringen i Amerikas förenta stater. Vidare uppdrar parlamentet åt talmannen att inleda en interparlamentarisk dialog med talmannen i Förenta staternas representanthus och den tillförordnade ordföranden för Förenta staternas senat om det framtida ramavtalet om dataskydd mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater.

• [1]  Antagna texter, P7_TA(2010)0143.
• [2]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
• [3]  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, (EGT L 8, 12.1.2001, s. 1).

MOTIVERING

Den 11 februari 2010 beslutade Europaparlamentet att inte ge sitt godkännande till ingåendet av avtalet mellan EU och USA om finansiella betalningsmeddelanden. Detta var den första omröstningen om godkännande av ett internationellt avtal efter att Lissabonfördraget trädde i kraft. Parlamentet begärde samtidigt att kommissionen omgående skulle överlämna en ny rekommendation för ett förhandlingsmandat till rådet i syfte att komma fram till ett långsiktigt avtal mellan EU och USA. Den 11 maj 2010 beslutade rådet att bemyndiga kommissionen att på EU:s vägnar inleda förhandlingar med USA om att göra finansiella betalningsmeddelanden tillgängliga för USA:s finansministerium i syfte att förebygga och bekämpa terrorism och finansiering av terrorism (avtalet mellan EU och USA om finansiella betalningsmeddelanden). Kommissionen slutförde förhandlingarna den 11 juni, och den 28 juni undertecknades avtalet. Samtidigt begärde rådet Europaparlamentets godkännande av utkastet till rådets beslut om ingående av det ovannämnda avtalet.

Europaparlamentet har konsekvent uttryckt sina åsikter i tidigare resolutioner, senast den 5 maj i resolutionen om förhandlingsmandatet (B7-0243/2010)[1], och räknat upp ett antal förbättringar som det nya avtalet bör innehålla, framför allt följande:

· En tvåspårsstrategi kan godtas under förutsättning att stränga garantier införs i det planerade avtalet mellan EU och USA, och på längre sikt bör man hitta en varaktig och rättssäker EU-lösning på frågan om framtagning av begärda uppgifter på EU:s territorium.

· En rättslig myndighet bör utses i EU med ansvar för att ta emot förfrågningar från USA:s finansministerium.

· I avtalet bör det också föreskrivas att kommissionen vid bestämda tidpunkter under dess genomförande ska göra utvärderingar och översyner av säkerhetsgarantierna.

· De europeiska och amerikanska medborgarnas specifika rättigheter (t.ex. att få tillgång till, rätta, radera, kräva ersättning för och domstolspröva uppgifter) bör genomföras på ett icke-diskriminerande sätt, oavsett nationaliteten hos den person vars uppgifter behandlas enligt avtalet.

Föredraganden önskar ta alla tidigare resolutioner från parlamentet i beaktande, eftersom de erbjuder sammanhängande riktmärken för utvärdering av avtalet. Jämfört med det första avtalet, som parlamentet förkastade, innebär det nuvarande avtalet en förbättring som har kunnat uppnås tack vare parlamentets konsekventa krav på lösningar av de viktiga frågor som beskrivs ovan.

Det nya avtalet innehåller bland annat följande förbättringar:

· Amerikanska myndigheters tillgång till och framtagning av uppgifter på amerikanskt territorium kommer att övervakas och vid behov blockeras av en person som är utsedd av EU (artikel 12.1). Genom detta förfarande förhindras datautvinning och företagsspioneri.

· Förfarandet för rättslig prövning för EU-medborgare regleras mer utförligt (artikel 18).

· Rätten till rättelse, radering eller blockering av uppgifter är mer omfattande (artikel 16).

· Regleringen av insynen i USA:s program för att spåra finansiering av terrorism har blivit mer detaljerad (artikel 14).

· Förfarandet för vidare överföring av uppgifter till tredjeländer regleras mer exakt (artikel 7).

· Tillämpningsområdet för bekämpning av terrorism definieras och förtydligas i enlighet med parlamentets krav (artikel 2).

· Europol ska kontrollera att framställningar från USA om finansiella uppgifter överensstämmer med kraven i avtalet och att de är så kortfattade som möjligt, innan tillhandahållaren får rätt att överlämna uppgifterna (artikel 4).

· Om finansiella uppgifter översänts utan att någon framställan gjorts (t.ex. av tekniska skäl) ska USA:s finansministerium radera dessa uppgifter (artikel 6).

· Uppgifter som rör det gemensamma eurobetalningsområdet (Sepa) ska inte överföras.

Förutom förbättringarna i själva avtalet har rådet och kommissionen gjort ett rättsligt bindande åtagande om att inrätta den rättsliga och tekniska ram som behövs för framtagning av uppgifter på europeiskt territorium. Detta åtagande kommer på medellång sikt att leda till att överföringar av uppgifter i klump till amerikanska myndigheter upphör. Inrättandet av ett EU-system för framtagning av uppgifter är ett mycket viktigt steg framåt, eftersom en fortsatt överföring i klump avviker från de principer som ligger till grund för lagstiftning och praxis i EU. Därför är den trestegsstrategi som planeras mycket positiv:

· Steg 1: Kommissionen lägger efter ett år fram ett förslag till den rättsliga och tekniska ramen.

· Steg 2: Kommissionen presenterar efter tre år en framstegsrapport om EU:s system för uppgiftsframtagning. Denna rapport kommer att göra det möjligt för det nyvalda parlamentet att kontrollera om kommissionen och rådet levt upp till sina åtaganden och att begära förändringar i avtalet beroende på hur väl EU:s system slagit ut (i avtalet ges möjlighet till justeringar om EU beslutar att inrätta ett eget framtagningssystem (artikel 11)).

· Steg 3: Avtalet kan sägas upp efter fem år om inget EU-system har inrättats.

Vidare förklarar kommissionen att avtalet (om programmet för att spåra finansiering av terrorism) kommer att bedömas mot bakgrund av ramavtalet om dataskydd mellan EU och USA, när detta avtal väl har ingåtts.

Föredraganden välkomnar förbättringarna, samtidigt som han vill påpeka att några bestämmelser fortfarande bör klargöras efter att de exakta arrangemangen har valts. Eftersom Europol inte är den rättsliga myndighet som parlamentet hade i åtanke måste man säkerställa oberoende tillsyn över Europols behandling av framställningar från USA, vilket under avtalets löptid skulle kunna ske exempelvis med hjälp av en utstationerad tjänsteman som lyder under Europeiska datatillsynsmannen. Vidare måste Europaparlamentet medverka i urvalsförfarandet för den oberoende övervakare från EU som nämns i artikel 12.1.

Det slutliga avtalet, tillsammans med de rättsligt bindande åtagandena i rådets beslut, tillgodoser de flesta av parlamentets krav. Det tillmötesgår de farhågor som väckts om EU‑medborgarnas säkerhet och integritetsskydd och erbjuder rättsligt bindande lösningar på de allmänt kända problemen. Avtalet markerar också en ny epok när det gäller parlamentets befogenheter, där den demokratiska kontrollen över internationella avtal nu har tryggats på EU-nivå.

Mot bakgrund av alla dessa förbättringar förordar föredraganden att ingåendet av avtalet godkänns.

• [1]  Europaparlamentets resolution om rekommendationen från kommissionen till rådet om ett bemyndigande att inleda förhandlingar mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater om ett internationellt avtal enligt vilket finansiella betalningsmeddelanden ska göras tillgängliga för Förenta staternas finansministerium i syfte att bekämpa terrorism och finansiering av terrorism.

RESERVATION

i enlighet med artikel 52.3 i arbetsordningen

av Jan Philipp Albrecht, Rui Tavares, Judith Sargentini, Hélène Flautre, Tatjana Ždanoka och Cornelia Ernst

Avtalet mellan EU och USA om programmet för att spåra finansiering av terrorism innehåller inte de garantier som Europaparlamentet ställt krav på i sina tidigare resolutioner. Vissa av dessa krav är helt absoluta.

Hela avtalet rör massöverföringar av uppgifter i klump om intet ont anande EU‑medborgare. Ett hypotetiskt EU-program för spårning av terrorismfinansiering, som inrättas inom tre år, skulle inte lösa problemet. Den praktiska lösningen med riktad överföring av uppgifter efter bedömning och rättsligt bemyndigande från fall till fall övervägdes helt enkelt inte på allvar. Europols roll som övervakare är oklar och innebär en ändring av byråns uppdrag; Europol är ingen rättslig myndighet.

Avtalet innebär en klar överträdelse av EU:s lagstiftning om dataskydd. Det kommer att undergräva förhandlingarna om ett avtal om dataskydd mellan EU och USA. Lagringsperioden är alldeles för lång. Det är också beklagligt att det inte finns någon verklig bortre tidsgräns. Bestämmelserna i avtalet om registrerade personers rättigheter, särskilt rätten till prövning, uppfyller inte alla EU-kriterier.

Vi vill definitivt samarbeta med USA i kampen mot terrorism och finansiering av terrorism. Detta samarbete kan dock, och måste därför, bedrivas med fullständig respekt för bestämmelserna i EU:s fördrag om de grundläggande rättigheterna och den personliga integriteten.

RESERVATION

i enlighet med artikel 52.3 i arbetsordningen

av Gerard Batten

Detta förslag till lagstiftning är demokratiskt illegitimt av följande tre huvudorsaker:

1) All lagstiftning som antas med stöd av Lissabonfördraget är demokratiskt illegitim, eftersom Europas invånare förvägrades en folkomröstning om antagandet av fördraget.

2) Utkastet till avtalet blev inte tillgängligt förrän den 27 maj, och då bara för ett begränsat antal ledamöter av Europaparlamentet. Detta skedde under en ”grön vecka”, då ledamöterna förväntas vara hemma i sina valkretsar. Få av dem hade alltså möjlighet att läsa avtalet. De som ändå läste det tvingades att underteckna en försäkran på heder och samvete om att inte avslöja innehållet.

3) Konfidentiella och privata finansiella uppgifter tillhör de enskilda medborgarna, inte EU eller Europaparlamentet. Om ett avtal av detta slag är nödvändigt ska det ingås genom internationella överenskommelser av demokratiskt valda regeringar, som är ansvariga inför sina väljare.

Lagstiftningsförslaget kan också vara olagligt enligt befintlig nationell lagstiftning om dataskydd när det gäller information som lämnas ut till tredje man utomlands.

Därför kommer jag och mina partikolleger i UK Independence Party att rösta emot förslaget, och vi uppmanar alla ledamöter, oavsett nationalitet, som tror på demokratisk nationell suveränitet att göra samma sak.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	5.7.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	41 9 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Philipp Albrecht, Sonia Alfano, Roberta Angelilli, Gerard Batten, Rita Borsellino, Emine Bozkurt, Simon Busuttil, Philip Claeys, Carlos Coelho, Rosario Crocetta, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Cornelia Ernst, Hélène Flautre, Kinga Gál, Kinga Göncz, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Ágnes Hankiss, Anna Hedh, Salvatore Iacolino, Sophia in ‘t Veld, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Timothy Kirkhope, Juan Fernando López Aguilar, Baroness Sarah Ludford, Monica Luisa Macovei, Clemente Mastella, Véronique Mathieu, Nuno Melo, Louis Michel, Claude Moraes, Carmen Romero López, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Csaba Sógor, Rui Tavares, Wim van de Camp, Daniël van der Stoep, Axel Voss, Manfred Weber, Renate Weber, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Magdi Cristiano Allam, Alexander Alvaro, Edit Bauer, Anne Delvaux, Ioan Enciu, Iliana Malinova Iotova, Ernst Strasser, Marie-Christine Vergiat
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Jens Geier