Förfarande : 2010/2103(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0310/2010

Ingivna texter :

A7-0310/2010

Debatter :

PV 24/11/2010 - 20
CRE 24/11/2010 - 20

Omröstningar :

PV 25/11/2010 - 8.13
CRE 25/11/2010 - 8.13
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0445

BETÄNKANDE     
PDF 264kWORD 144k
8 november 2010
PE 448.802v02-00 A7-0310/2010

om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför

(2010/2103(INI))

Utskottet för internationell handel

Föredragande: Yannick Jadot

Rådgivande utskotts föredragande (*):

Jo Leinen, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

ERRATA/ADDENDA
ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (*)
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför (2010/2103(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rapporterna från de tre arbetsgrupperna vid mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) som publicerades 2007(1),

–   med beaktande av det klimatförändringspaket som Europeiska rådet antog den 17 december 2008,

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 29 och 30 oktober 2009 om klimatförhandlingarna,

–   med beaktande av FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn den 7–18 december 2009 som utmynnade i Köpenhamnsavtalet,

–   med beaktande av parlamentets tidigare resolutioner om klimatförändringar, i synnerhet resolutionen av den 10 februari 2010 om resultatet från toppmötet i Köpenhamn(2), och resolutionen av den 29 november 2007 om handel och klimatförändringar(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 maj 2010 om en analys av möjligheterna att minska utsläppen av växthusgaser med mer än 20 procent och en bedömning av riskerna för koldioxidläckage (KOM(2010)0265),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 juni 2010 om hållbarhetssystem för biodrivmedel och flytande biobränslen(4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 november 2008 om råvaruinitiativet: att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa (KOM(2008)0699),

–   med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) rapport och FN:s miljöprogram ”Handel och klimatförändringar” som lanserades den 26 juni 2008,

–   med beaktande av stats- och regeringschefernas slutdeklaration från G20-toppmötet i Pittsburgh den 24–25 september 2009,

–   med beaktande av studien från Climate Strategies Institute, ”Tackling leakage in a world of unequal carbon prices” som publicerades i juni 2010(5), studien från CE Delft, ”Why the EU could and should adopt higher greenhouse gas reduction targets” som publicerades i mars 2010,(6) studien från Sandbag, ”The Carbon Rich List: The companies profiting from the EU Emissions Trading Scheme” som publicerades i februari 2010(7) samt studien från Carbon Trust, ”International carbon flows”,

–   med beaktande av den internationella utvärderingen av jordbruksvetenskapens och jordbruksteknikens roll för utvecklingen, som publicerades 2008,(8)

–   med beaktande av investeringsreglerna i energistadgan, som utgör grunden för målet Vattenfall Europe Generation AG mot Förbundsrepubliken Tyskland av den 27 april 2009,(9) där ett företag angriper en medlemsstat som antagit skärpta miljöregler,

–   med beaktande av Ontario Green Energy Act av den 14 maj 2009,(10)

–   med beaktande av den europeiska handlingsplanen FLEGT (Forest Law Enforcement, Governance and Trade) från maj 2003,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för utveckling (A7-0310/2010), och av följande skäl:

A. Temperaturen på planeten har redan stigit under det senaste århundradet och kommer att fortsätta att stiga. Den globala uppvärmningens ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser håller på att anta oroväckande proportioner, och den globala uppvärmningen måste begränsas till högst 2 °C.

B.  Det avtal som ingicks vid FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn i december 2009 var otillräckligt eftersom Europeiska unionen inte lyckades spela en ledande roll på grund av otillräckligt ambitiösa målsättningar och bristande enighet.

C. Det avtal som ingicks vid FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn i december 2009 var otillräckligt och nedslående De förhandlande parterna lyckades inte nå en global uppgörelse, och Europeiska unionen lyckades inte med att ta på sig en ledande roll och misslyckades med att visa upp en enad front.

D. Europaparlamentet välkomnar Europeiska rådets ambition att minska EU:s växthusgasutsläpp med 80–95 procent senast 2050 jämfört med 1990 års nivåer, vilket är en nödvändig ambition för att unionen ska kunna återta en internationellt ledande roll i klimatfrågan med tanke på att andra länder verkligen har engagerat sig i miljöanpassad ekonomi, bland annat genom sina planer för ekonomisk återhämtning. Parlamentet stöder helhjärtat målet att minska EU:s utsläpp med 30 procent senast 2020, oberoende av resultatet av internationella förhandlingar.

E.  Toppmötet i Cancún är en unik möjlighet att få till stånd en verklig dialog, bör besluta om juridiskt bindande instrument och mycket starkare kontrollförfaranden och måste utgöra ett tydligt steg på vägen mot en juridiskt bindande operativ överenskommelse som kan göra det möjligt att tydligt begränsa den globala uppvärmningen till högst 2 °C.

F.  Kampen mot klimatförändringarna är en konkurrensfaktor. EU:s prioriteringar på detta område är energibesparingar och förnybar energi vilket möjliggör en förbättring av unionens energitrygghet och innebär en stor potential för industriell utveckling, innovationer, fysisk planering och skapande av nya arbetstillfällen.

G. Subventionerad energi och avsaknaden av begränsningar för koldioxidutsläppen i vissa länder utgör en komparativ fördel.

H. Europeiska unionens klimatansvar kan inte begränsas till växthusgasutsläppen på unionens territorium, eftersom utsläppen på grund av unionens konsumtion långt överstiger utsläppen på grund av dess produktion, nämligen med 35 procent i Storbritannien, 45 procent i Frankrike och 60 procent i Sverige enligt aktuella uppskattningar.

I.   Handelsreglerna är följaktligen avgörande i kampen mot klimatförändringarna och unionen kan som världens främsta handelsmakt påverka dessa i hög grad.

1.  Europaparlamentet gläder sig över Europeiska rådets ambition att minska EU:s växthusgasutsläpp med 80–95 procent senast 2050 jämfört med 1990 års nivåer, vilket är en nödvändig ambition för att unionen ska kunna återta en internationellt ledande roll i klimatfrågan med tanke på att andra länder verkligen har engagerat sig i miljöanpassad ekonomi, bland annat genom sina planer för ekonomisk återhämtning. Parlamentet stöder beslutsamt målet att minska EU:s utsläpp med 30 procent senast 2020, oberoende av resultatet av internationella förhandlingar som bör stimulera andra länder att ingå mer ambitiösa åtaganden.

2.  Europaparlamentet begär att ett internationellt bindande klimatskyddsavtal ska ingås och understöder uttryckligen målet att minska koldioxidutsläppen med 30 procent inom EU fram till 2020, oberoende av internationella förhandlingar, samt det långsiktiga EU-målet att minska kolidioxidutsläppen och utsläppen av andra växthusgaser med minst 85 procent fram till 2050.

3.  Europaparlamentet understryker att industriländerna måste gå i spetsen för att minska koldioxidutsläppen och anser att standarder samt märknings- och certifieringssystem är instrument med en enorm potential för att minska energikonsumtionen och därmed klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka föreskrifterna om EU:s system för handel med utsläppsrätter genom att fastställa ett lägsta koldioxidpris. Enligt parlamentets bedömningar har mekanismen för ren utveckling misslyckats med att tillgodose de mest utsatta ländernas behov.

4.  Europaparlamentet anser att insatserna för att främja förnybar energi bör intensifieras och att medlemsstaterna bör hålla en konsekvent policy och inrätta en rättsligt bindande ram som gör det möjligt att på lång sikt anta ett stödprogram i faser som bidrar till att marknaden öppnas och att basal infrastruktur byggs, något som är väsentligt vid kriser och osäkra tider för näringslivet.

5.  Europaparlamentet påminner om att handelspolitiken är ett instrument som ska tjäna Europeiska unionens övergripande mål och om att EU:s handelspolitik enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska föras ”inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”. I enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen ska den särskilt bidra till ”hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rätigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga”.

6.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionens handelspolitik – på bilateral, plurilateral och multilateral nivå – är ett verktyg och inte ett medel i sig, att handelspolitiken bör vara förenlig med unionens mål för bekämpning av klimatförändringarna och syfta till att man kan sluta ett ambitiöst miljöavtal.

7.  Europaparlamentet anser således att WTO:s bestämmelser bör tolkas och utvecklas på ett sätt som stöder åtagandena i de multilaterala miljöavtalen (MEA). Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att få till stånd ett samförstånd inom WTO om att ge sekretariaten för de multilaterala miljöavtalen observatörsstatus vid alla WTO:s möten inom sekretariatens behörighetsområden samt en rådgivande roll i tvistlösningsförfaranden på miljöområdet. Parlamentet betonar att nya WTO-bestämmelser bör fastställas för att eliminera de komparativa fördelar som har sin grund i billiga koldioxidutsläpp.

8.  Europaparlamentet beklagar att inget av Världshandelsorganisationens nuvarande avtal innehåller några direkta hänvisningar till klimatförändringarna, till livsmedelstryggheten eller till millennieutvecklingsmålen. Enligt parlamentet är utvecklingen av en biopiratverksamhet med klimattåliga frön klandervärd. Parlamentet anser att WTO:s bestämmelser måste ändras för att bli samstämmiga och överensstämmande med åtagandena i Kyotoprotokollet och i de multilaterala miljöavtalen. Parlamentet efterlyser omgående en förändring av Världshandelsorganisationen i syfte att göra det möjligt att urskilja produkter utifrån deras tillverknings- och bearbetningsmetoder och att införa en ny flexibilitet genom användning av tvångslicensiering enligt Trips-avtalet.

9.  Europaparlamentet betonar med hänvisning till ingressen i WTO-avtalet och artikel XX b, d och g i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) att den internationella handeln inte får leda till överexploatering av naturresurser, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för WTO stärka principen om kollektiv preferens, särskilt vad gäller hållbara, klimatvänliga och etiskt acceptabla produkter.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och WTO:s medlemsstater att verka för att WTO i ett yttrande uppmärksammar klimatförändringarnas betydelse och konsekvenser och strävar efter att se till att WTO-bestämmelserna inte undergräver utan främjar de globala insatserna för att bekämpa och mildra klimatförändringarna samt anpassa sig till dessa.

11. Europaparlamentet beklagar att WTO-medlemmarna ännu inte har hittat något sätt att integrera detta avtal i FN-organens system och i bestämmelser avseende miljöskydd, inklusive klimatförändringarna, samt social rättvisa och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet vidhåller att kraven och målen enligt de multilaterala miljöavtalen, såsom FN:s ramkonvention om klimatförändringar och enligt andra FN organ (FAO, ILO, IMO), måste väga tyngre än den snäva tolkningen av handelsregler.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av att det har gått mer än 15 år sedan WTO:s ministerbeslut om handel och miljö fattades i Marrakech den 15 april 1994, att senast i mitten av 2011 lägga fram en rapport för parlamentet och rådet med en bedömning av hur WTO:s handels- och miljöutskott har fullgjort sitt uppdrag enligt ministerbeslutet och dess slutsatser om vad som behöver göras ytterligare, särskilt med avseende på WTO och den globala dialogen om begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för WTO-förhandlingarna och bilaterala handelsavtal yrka på att liberaliseringen av handeln, särskilt för naturliga råvaror, inte äventyrar en hållbar resursförvaltning och att klimat- och artskyddsmål integreras i avtalen. Parlamentet uppmanar för detta ändamål kommissionen att inom ramen för WTO insistera på att man redan före partskonferensen till FN:s konvention om klimatförändringar (UNFCCC COP) i Johannesburg 2011 anordnar ett gemensamt möte mellan WTO:s handels- och miljöministrar. Parlamentet erinrar om att UNFCCC är det forum där ett internationellt avtal om hanteringen av klimatförändringar ska uppnås.

14. Europaparlamentet anser det angelägnare än någonsin att inleda en offentlig dialog om inrättande av en världsmiljöorganisation.

Att stärka det positiva samspelet mellan handeln och klimatskyddet

15. Europaparlamentet erkänner den positiva roll som handeln kan spela för spridningen av varor och tjänster som bidrar till klimatskyddet. Parlamentet anser att klimatskyddet och liberaliseringen av handeln kan vara ömsesidigt förstärkande genom att underlätta utbytet av miljövaror och miljötjänster, men att det först är nödvändigt att upprätta en förteckning över dessa varor och tjänster enligt stränga miljökriterier och i samarbete med WTO:s medlemsländer.

16. Europaparlamentet är medvetet om att handel är ett viktigt redskap för tekniköverföring till utvecklingsländerna. Det är nödvändigt att minska hindren för ”grön handel” t.ex. genom att på WTO nivå eliminera tullarna på ”gröna varor”.

17. Europaparlamentet önskar att EU ska föregå med gott exempel och minska antalet hinder, såsom tullar och avgifter, för handeln med grön teknik samt klimat- och miljövänliga produkter, och främja så kallade miljöprodukter och miljötjänster (EGS), även på grundval av handlingsplanen från Bali och den gröna klimatfonden inrättad i Köpenhamn.

18. Europaparlamentet betonar vikten av miljötekniska innovationer och erkänner den roll som handeln kan spela för överföringen av denna teknik mellan olika länder.

19. Europaparlamentet uppmanar EU att ta huvudansvaret för arbetet med att ringa in de viktigaste hindren mot utbredningen av teknik i utvecklingsländerna i syfte att hantera klimatförändringarna.

20. Europaparlamentet erkänner att innovationer kan främjas genom olika ersättningssystem och att dessa system inte på samma sätt gynnar tekniköverföring. Parlamentet ifrågasätter särskilt effekten av immateriella rättigheter för spridningen av ny teknik, till exempel andra generationens biodrivmedel, batterier och väte. Parlamentet även, när det gäller system för immaterialrätt och tekniköverföring, att man måste hantera oron för skydd av dessa, mot bakgrund av svaga politiska institutioner och frånvaro av rättstatliga principer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att studera samtliga ersättningssystem för innovationer, med beaktande av risken för uteslutning av vissa länder, och att ta med resultatet av detta arbete i sin klimatdiplomati.

21. Europaparlamentet oroar sig över den snedvridande effekten av subventioner för fossila bränslen för den globala handeln samt över deras inverkan på klimatet och deras kostnad för de offentliga finanserna. Parlamentet ställer sig positivt till G20-ländernas engagemang för ett gradvis avskaffande av dessa subventioner.

22. Europaparlamentet vill att Europeiska unionen intar en internationellt ledande roll på detta område och uppmanar kommissionen att snabbt föreslå en tidsplan för avskaffande av dessa subventioner inom EU, eftersom en sådan process måste omfatta genomförandet av sociala och industriella kompletterande åtgärder. Parlamentet erinrar för övrigt om sin begäran till kommissionen och medlemsstaterna att förhindra att exportkreditorganen och Europeiska investeringsbanken beviljar lån för projekt med negativ inverkan på klimatet.

23. Europaparlamentet motsätter sig subventionering av fossila bränslen och kräver ett ökat främjande av miljövänlig, förnybar energi samt forskning i och utveckling av decentraliserade energikällor särskilt i utvecklingsländerna. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om G20-avtalet om att fasa ut subventionering av fossila bränslen och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en EU-strategi för dess genomförande med tydliga tidsfrister och kompensationssystem där så är lämpligt.

Att göra priserna inom den internationella handeln mer rättvisa och att undvika koldioxidläckage

24. Europaparlamentet påpekar att liberaliseringen av handeln kan få en negativ inverkan på klimatskyddet om vissa länder gör avsaknaden av klimatåtgärder till en konkurrensfördel. Parlamentet föreslår därför en reform av WTO:s anti-dumpningsregler i syfte att i dessa regler införliva rättvisa miljöpriser i enlighet med de globala miljöskyddsnormerna.

25. Europaparlamentet beklagar att vissa länder kan skaffa sig komparativa fördelar genom att subventionera energipriserna och inte tillämpa några restriktioner eller kvoter för koldioxidutsläppen. På grund av de obegränsade och därmed relativt billiga koldioxidutsläppen har dessa länder inget incitament för att ansluta sig till de multilaterala klimatförändringsavtalen.

26. Europaparlamentet konstaterar dock att klimatförhandlingarna utgår från principen med ett ”gemensamt men differentierat ansvar” och att bristerna hos klimatpolitiken i utvecklingsländerna allmänt sett kan förklaras genom deras begränsade finansiella eller tekniska kapacitet och inte genom miljödumpning.

27. Europaparlamentet vill i detta sammanhang att en ingående EU-debatt ska föras om koldioxidläckage från industrin inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem och om hur detta problem kan lösas.

28. Europaparlamentet erinrar om att få industrisektorer uppvisar en stor risk för koldioxidläckage, enligt kommissionens senaste meddelande om denna fråga av den 26 maj 2010 (KOM(2010)0265), och anser att en noggrann sektorsvis analys måste göras för att identifiera dessa sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt tillämpa en sådan strategi snarare än ett antal identiska kvantitativa kriterier för alla industrisektorer.

29. Europaparlamentet betonar att det inte finns någon enhetlig lösning för de industrisektorer där det finns en risk för koldioxidläckage och att produkternas beskaffenhet och marknadsstrukturen är viktiga kriterier för att välja mellan de tillgängliga verktygen (kostnadsfri tilldelning av kvoter, statsstöd eller gränsanpassning).

30. Europaparlamentet beklagar den mycket omfattande användningen av kostnadsfri tilldelning av utsläppsrätter, med tanke på att flera aktuella studier visar att detta kan leda till stora vinster för vissa företag och inte hindrar de stödmottagande företagen från att flytta hela eller delar av sin verksamhet. Parlamentet begär att de tilldelade utsläppsrätterna vid förflyttning av hela eller delar av verksamheten omedelbart ska återlämnas och att en del av utsläppsrätterna bör gå till en fond för social och ekologisk omvandling i de områden som verksamheten flyttats från.

31. Europaparlamentet anser att en multilateral överenskommelse om klimatet skulle vara det bästa instrumentet för att internalisera negativa externa miljöeffekter i samband med koldioxidutsläpp, men att detta dock inte torde kunna uppnås inom en nära framtid. Parlamentet anser därför att EU bör fortsätta att undersöka möjligheterna att för de industrisektorer som släpper ut koldioxid införa lämpliga miljöpolitiska instrument och införa ett system för handel med utsläppsrätter för koldioxidutsläpp, t.ex. genom en utsläppsmekanism för koldioxid inom ramen för WTO :s regelverk. Parlamentet menar att en sådan mekanism skulle göra det möjligt att ta itu med risker att koldioxidutsläppen flyttar till tredjeländer.

32. Europaparlamentet erkänner att WTO-bestämmelserna inte är oförenliga med gränsåtgärder för att motverka effekterna av inrikespolitiska åtgärder som integrerar kostnaden för miljöeffekterna i produktpriset, så länge sådana anpassningar inte är diskriminerande.

33. Europaparlamentet fastslår entydigt att gränsskattejusteringar inte bör fungera som ett instrument för protektionism utan som ett sätt att minska utsläppen. Parlamentet anser att EU bör avsätta en del av de möjliga intäkterna till att fullgöra sina finansiella förpliktelser enligt UNFCCC.

34. Europaparlamentet anser att enskilda åtgärder, som enligt det beslut om handel och miljö som fattades den 15 december 1993 av WTO:s kommitté för handelsförhandlingar, påverkar ”förhållandet mellan handelsåtgärder och miljöåtgärder i syfte att främja hållbar utveckling” (såsom skattejusteringar vid gränserna och miljödumpningsbekämpande avgifter), med beaktande av WTO:s nuvarande rättspraxis på området bara kan vara förenliga med WTO-reglerna om de ingås inom ramen för ett rättsligt internationellt bindande avtal som är underställt UNFCCC. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att före COP 17 i Sydafrika lägga fram ett meddelande för parlamentet och rådet om hur ett sådant system kan införas i ett avtal efter Kyotoprotokollet.

Att främja en differentiering av produkterna enligt deras klimatpåverkan

35. Europaparlamentet erinrar om att klimatskyddet omfattas av flera offentliga politiska åtgärder – koldioxidmärkning, offentliga upphandlingar med stränga miljökriterier, normer, subventioner, skatter, kvoter – som differentierar produkterna utifrån deras tillverkningsförfaranden och tillverkningsmetoder, och att det kan visa sig nödvändigt att tillämpa denna politik för såväl EU-produkter som för importerade produkter.

36. Europaparlamentet anser att EU som världens största handelsblock kan fastställa världsomspännande standarder och stöder utveckling och spridning av system för certifiering och märkning i vilka hänsyn tas till sociala och miljömässiga kriterier. Parlamentet framhäver det framgångsrika arbete som internationella frivilligorganisationer utfört vid utveckling och främjande av sådana märken och certifikat, och stöder uttryckligen en omfattande användning av dessa.

37. Europaparlamentet erinrar om att WTO:s regelverk tillåter att kvalificeringsåtgärder vidtas för handeln om det visar sig nödvändigt och om de är proportionerliga och inte diskriminerar länder med identiska tillverkningsförhållanden. Parlamentet konstaterar dock att det är viktigt med förtydliganden för att sådana kvalificeringsåtgärder ska kunna tillämpas på grundval av klimatkriterier för dessa produkters tillverkningsförfaranden och tillverkningsmetoder.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för ett återupptagande av diskussionerna inom WTO om tillverkningsförfaranden och tillverkningsmetoder och om möjligheten att särbehandla liknande produkter utifrån deras koldioxid- och energiavtryck eller utifrån tekniska normer. Parlamentet anser att ett sådant initiativ skulle kunna godtas av WTO:s medlemmar om det åtföljs av åtgärder som underlättar tekniköverföring.

39. Europaparlamentet vill dock inte att den aktuella bristen på tydlighet när det gäller tillverkningsförfaranden och tillverkningsmetoder inom ramen för WTO ska leda till att unionen underlåter att agera, eftersom den tvärtom måste utnyttja detta handlingsutrymme. Parlamentet uppmanar även kommissionen att systematiskt tillämpa hållbarhetsmärkning eller hållbarhetskriterier vid handelsförhandlingar och i bilaterala och plurilaterala handelsavtal för produkter med klimatpåverkan.

40. Europaparlamentet betonar att insatser måste göras för att se till att negativa miljöeffekter som orsakas av handeln återspeglas i priserna och att principen om att ”förorenaren betalar” stärks. Parlamentet insisterar på att märknings- och informationssystemen för miljöstandarder måste harmoniseras.

41. Europaparlamentet gläder sig därför över att Europeiska unionen har infört hållbarhetskriterier för biobränslen som produceras inom EU eller importeras. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att undersöka om detta tillvägagångssätt kan utvidgas till att även omfatta biomassa och jordbruksprodukter. Parlamentet kräver att den indirekt ändrade markanvändningen på grund av biobränslen ska beaktas, och förväntar sig att kommissionen presenterar ett förslag före slutet av 2010 i enlighet med sitt åtagande gentemot Europaparlamentet.

42. Europaparlamentet anser att man för produktion av biobränsle och biomassa bör utveckla äkta, bindande hållbarhetskriterier och hållbarhetsstandarder, i vilka hänsyn tas till de växthusgaser och små partiklar som frigörs till följd av indirekta ändringar av markanvändningen (ILUC) och hela produktionscykeln. Parlamentet betonar att en tryggad livsmedelsförsörjning för befolkningen måste prioriteras framför produktion av biobränsle och att man snarast måste ta ett helhetsgrepp om en hållbar policy och praxis för markanvändning.

43. Europaparlamentet anser att det är av största vikt att det finns stränga hållbarhetsstandarder när det gäller den internationella handeln med biodrivmedel, med tanke på deras motsägelsefulla miljömässiga och sociala effekter.

44. Europaparlamentet är för övrigt nöjt med den europeiska överenskommelse som man har kommit fram till om olagligt timmer och väntar otåligt på att man ska gå vidare med frivilliga partnerskapsavtal.

Liberaliseringen av handeln får inte leda till att en ambitiös klimatpolitik ifrågasätts

45. Europaparlamentet oroar sig över att kommissionen i sina handelsavtal vill förespråka en liberalisering av handeln med timmer, och i synnerhet att man vill avskaffa restriktionerna för timmerexport, trots den ökade risken för avskogning och de negativa konsekvenserna för klimatet, den biologiska mångfalden, utvecklingen och lokalbefolkningarna.

46. Europaparlamentet betonar särskilt att målen när det gäller klimat och biologisk mångfald måste stämma överens med handelsvillkoren för att exempelvis insatserna mot avskogning ska vara effektiva.

47. Europaparlamentet anser att nya internationella klimatskyddsavtal måste innehålla konkreta garantier för att minska de negativa miljöeffekterna av den internationella handeln med timmer och se till att avskogningen, vars omfattning är oroväckande, upphör.

48. Europaparlamentet betonar att liberaliseringen av jordbruksprodukter har fått många utvecklingsländer att införa jordbruksmodeller som bygger på ensädesbruk och export och som är mycket sårbara för klimatförändringarna och kan leda till omfattande avskogning. Parlamentet oroar sig över inverkan av vissa europeiska jordbrukssubventioner på ländernas förmåga att trygga sin livsmedelsförsörjning, framför allt i samband med klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte sluta handelsavtal som skulle öka avskogningen och att se till att handelsavtalen och EU:s offentliga stöd till jordbruket inte äventyrar möjligheten att inom ramen för jordbrukspolitiken integrera kampen mot klimatförändringarna i målet om livsmedelssuveränitet.

49. Europaparlamentet konstaterar med oro att globaliseringen av ekonomin ofta har banat väg för en jordbruksmodell som bygger på ensidig odling av exportgrödor och som främjar icke-hållbara odlingsmetoder i många utvecklingsländer. Parlamentet anser att handelsordningarna på ett lämpligt sätt bör återspegla de behov som småskaliga jordbrukare och små landsbygdssamhällen har, särskilt i utvecklingsländerna. Ordningarna bör samtidigt främja ekologiskt jordbruk, vilket är mindre koldioxidintensivt och därför bidrar till att minska klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser nationella och internationella standarder för kvalitetshandel och former som gör det möjligt för regeringar att knyta marknadstillträde till dessa standarder, t.ex. genom att ge produkter som uppfyller vissa hållbarhetsstandarder förmånstillträde.

50. Europaparlamentet motsätter sig de bestämmelser i handelsavtal och avtal om investeringar enligt vilka investerarna kan utesluta ett land som skärper sin klimatpolitik. Parlamentet anser att reglerna om konfliktlösning mellan en investerare och en stat endast kan tillämpas om landet enligt en tydlig rättslig ram kan vidta miljöskyddsåtgärder som är förenliga med de globala klimatskyddsmålen.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte systematiskt motsätta sig att dess partner antar lokala klimatpolitiska klausuler, liksom i fallet med Ontario Green Energy Act. Parlamentet anser nämligen att dessa klausuler gör att medborgarna och företagen tar till sig klimatpolitiken. Parlamentet anser dessutom, i väntan på att klimatkostnaden ska internaliseras i det internationella transportpriset, att sådana klausuler samt transportmärkning är verktyg som visserligen inte är perfekta men ändå bidrar till att främja förbrukningen av lokalproducerade varor.

Att fullt ut integrera transporterna i handels- och klimatproblematiken

52. Europaparlamentet beklagar att det nuvarande handelssystemet leder till en global uppdelning av arbetskraft och produktion, som grundar sig på en mycket omfattande transportapparat som inte bär sina egna miljökostnader. Europaparlamentet vill att klimatkostnaden för internationella transporter ska internaliseras i transportpriset, oavsett om det sker genom införande av skatter eller genom avgiftsbelagda system för handel med utsläppsrätter. Parlamentet gläder sig över att luftfarten ska inlemmas i EU:s utsläppshandelssystem och förväntar sig att kommissionen ska ta ett liknande initiativ för sjötransporter senast 2011 som kan träda i kraft 2013, om det till dess visar sig omöjligt att införa en global mekanism. Europaparlamentet beklagar att bränsle som används vid godstransporter till andra kontinenter inte är belagt med skatt. Parlamentet förespråkar att skatt införs för sådant bränsle och sådana produkter, särskilt de som transporteras med flyg. Parlamentet förväntar sig i övrigt att kommissionen ska ta initiativ till att ifrågasätta stödet till de mest förorenande transportslagen, som exempelvis skattebefrielse för energi från fotogen.

53. Europaparlamentet konstaterar att koldioxidutsläppen inom den internationella handeln avsevärt kan minskas, exempelvis så att transportsätt väljs på basis av effektivitets- och miljökriterier. Parlamentet kräver att de transport- och miljökostnader som uppstår räknas med i produktpriserna (internalisering av externa kostnader), särskilt så att sjöfarten, som står för 90 procent av transporterna inom den internationella handeln, införlivas i det europeiska systemet för handeln med utsläppsrätter (ETS).

54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt de kan för att uppnå ett rättsligt bindande avtal om minskning av utsläppen från fartyg inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen.

55. Europaparlamentet anser att det är viktigt att internationella åtaganden om att minska utsläpp av växthusgaser också avser internationell flygtransport och sjöfart.

56. Europaparlamentet betonar att de ökade koldioxidutsläppen från transport och internationell handel undergräver EU:s klimatförändringsstrategi och anser därför att det finns starka skäl att ändra inriktning i utvecklingsländerna, från en exportledd utvecklingsstrategi till en intern utvecklingspolitik som grundar sig på varierad och lokal konsumtion och produktion. En sådan strategi skulle enligt parlamentet ha positiva effekter på sysselsättningen både i EU och i utvecklingsländerna.

57. Europaparlamentet beklagar att en betydande del av den internationella handeln utgörs av homogena produkter som likaväl skulle kunna produceras lokalt och att den transport som dessa produkter kräver inte bär sina egna miljökostnader.

58. Europaparlamentet anser att eftersom klimatkostnaden inte kommer att synas i transportpriset måste främjandet av en hållbar lokalproduktion uppmuntras, framför allt genom bättre konsumentinformation. Parlamentet begär att en redovisningsmetod och gemensamma märkningsregler ska införas för växthusgasutsläpp för olika produkter, framför allt under transportskedet.

Att stärka verktygen för enhetliga regler för handeln och klimatet

59. Europaparlamentet begär, i syfte att säkerställa samstämmigheten i Europeiska unionens handels- och klimatpolitik, att koldioxidpåverkan av all handelspolitik ska fastställas, att handelspolitiken eventuellt ska anpassas för att minska koldioxidpåverkan, och att utjämningsåtgärder – i form av politiskt, tekniskt och finansiellt samarbete – ska vara obligatoriska vid negativ klimatpåverkan.

60. Europaparlamentet uppmanar EU att använda de övergripande miljöbestämmelserna i bilaterala och regionala handelsavtal som utvecklingsverktyg genom att framhäva behovet av ett korrekt genomförande av miljöklausuler och samarbetsmekanismer för att öka tekniköverföringen, det tekniska stödet och kapacitetsuppbyggnaden.

61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt inkludera miljöklausuler i handelsavtal som ingås med tredjeländer, med särskild tonvikt på att minskade koldioxidutsläpp och överföring av teknik med låga utsläpp.

62. Europaparlamentet välkomnar införandet av klimatförändringsdimensionen i bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling av handelsavtal. I vissa fall, såsom frihandelsavtalet mellan EU och Medelhavsländerna, visar emellertid bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling att avtalet kommer att påverka klimatet negativt, vilket inte togs upp till behandling innan avtalets ingicks. Parlamentet anser att handelsavtal under inga omständigheter bör undergräva multilaterala miljöavtal.

63. Europaparlamentet begär att denna påverkan och dessa utjämningsåtgärder ska tas med i ett obligatoriskt ”klimatkapitel” i alla handelsavtal (frihandelsavtal, avtal om ekonomiskt partnerskap, reform av det allmänna preferenssystemet), och att detta kapitel ska vara föremål för ett offentligt samråd och redovisas för parlamentet.

64. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att införa miljökriterier i det allmänna preferenssystemet i samband med reformen.

65. Europaparlamentet vill att detta ”klimatkapitel” ska vara föremål för ett nära samarbete mellan generaldirektoratet för klimatpolitik och generaldirektoratet för handel, och att generaldirektoratet för klimatpolitik mer allmänt ska göras systematiskt delaktigt i handelsförhandlingar.

66. Europaparlamentet anser att kommissionen bör eftersträva harmonisering i förhandlingsstrategierna för handels- och miljöpolitiken för att undvika farhågor om handelshinder hos EU:s partner och för att samtidigt leva upp till sina bindande mål i kampen mot klimatförändringarna.

67. Europaparlamentet anser att ”klimatdiplomati” måste främjas med större skärpa och konsekvens i EU:s handelsförbindelser med länder som inte omfattas av multilaterala miljöskyddskonventioner.

Enhetliga regler för handeln och klimatet inom Europeiska unionen i förhållande till utvecklingsländerna

68. Europaparlamentet inser att enhetliga regler för EU:s handels- och klimatpolitik kan användas eller uppfattas av partnerländerna som ett indirekt sätt att minska EU:s import och öka dess export.

69. Europaparlamentet betonar därför vikten av att förhandla med utvecklingsländerna om alla åtgärder som unionen kan komma att vidta, i synnerhet när det gäller gränsanpassning. Det är också nödvändigt att unionen håller fast vid sina åtaganden om klimatstöd till utvecklingsländerna.

70. Europaparlamentet oroar sig i detta hänseende över att den tidiga finansiering, som EU-länderna utlovat vid klimattoppmötet i Köpenhamn, delvis kommer från åtaganden som gjorts inom ramen för det offentliga utvecklingsstödet och ska utbetalas som lån, i motsats till parlamentets krav. Parlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en rapport om denna finansiering som gör det möjligt att bedöma lämpligheten med avseende på den verkliga situationen, de åtaganden som gjorts och parlamentets krav. Parlamentet efterfrågar även en bättre samordning av finansieringens tematiska och geografiska användning.

71. Europaparlamentet erinrar om de åtaganden som gjorts av de industrialiserade länderna, däribland unionens medlemsstater, om att överväga att tillämpa innovativ finansiering för att bekämpa klimatförändringarna och i synnerhet om beskattning av finansiella transaktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att för rådet och parlamentet snarast lägga fram ett förslag om införande av en sådan skatt på unionsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina handelsförhandlingar om liberalisering av finansiella tjänster införa möjligheten till en sådan mekanism.

72. Europaparlamentet är övertygat om att kampen mot klimatförändringarna måste bygga på principen om solidaritet mellan industri- och utvecklingsländerna, och möjligen i närmare samarbete med FN, WTO och övriga Bretton Woods-institutioner. Parlamentet kräver därför att utvecklings-, tillväxt- och industriländerna gemensamt utvecklar ett globalt koncept för handeln med utsläppsrätter och beskattningen av energi och utsläpp av växthusgaser för att dels förebygga utflyttning av företag (carbon leakage), dels generera finansiella resurser för åtgärder för att bekämpa klimatförändringar samt minska och anpassa sig till konsekvenserna av dessa.

73. Europaparlamentet understryker att en ökad tekniköverföring till utvecklingsländerna för att ta itu med koldioxidläckage kommer att vara en avgörande aspekt i en klimatordning för perioden efter 2012. Parlamentet beklagar att tekniköverföring endast utgör en mycket liten del av det offentliga utvecklingsbiståndet och uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillhandahålla ytterligare tekniskt och ekonomiskt stöd till utvecklingsländerna så att de kan hantera konsekvenserna av klimatförändringarna, att leva upp till klimatrelaterade standarder och att inkludera förhandsbedömningar av hur standarder samt märknings- och certifieringssystem inverkar på utvecklingen.

74. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådets ordförande, rådet och kommissionen, de nationella parlamenten och den verkställande sekreteraren för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) samt till den sextonde partskonferensen (COP 16).

(1)

Changements Climatiques 2007: Rapport de Synthèse; utgiven av Rajendra K. Pachauri och Andy Reisinger, Genève 2007, http://www.ipcc.ch/pdf/assessment-report/ar4/syr/ar4_syr_fr.pdf och rapporter från arbetsgrupperna: Les éléments scientifiques, bidrag från arbetsgrupp I, utgiven av S. Solomon, D. Qin, M. Manning, Z. Chen, M. Marquis, K. Averyt, M. Tignor och H.L. Miller, Jr.; Conséquences, adaptation et vulnérabilité, bidrag från arbetsgrupp II, utgiven av M. Parry, O. Canziani, J. Palutikof, P. van der Linden och C. Hanson; Atténuation du Changement Climatique, bidrag från arbetsgrupp III, utgiven av B. Metz, O. Davidson, P. Bosch, R. Dave och L. Meyer.

(2)

Antagna texter, P7_TA-PROV(2010)0019.

(3)

EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 32.

(4)

EUT C 160, 19.6.2010, s. 1 och s. 8.

(5)

Susanne Droege och Simone Cooper, Tackling Leakage in a World of Unequal Carbon Prices - A study for the Greens/EFA Group, http://www.climatestrategies.org/our-reports/category/32/257.html

(6)

Sander de Bruyn, Agnieszka Markowska och Marc Davidson, Why the EU could and should adopt higher greenhouse gas reduction targets - A literature review, Delft 2010, http://www.stopclimatechange.net/fileadmin/bali/user_upload/docs/7213_finalreportSdB.pdf

(7)

Anna Pearson, The Carbon Rich List: The companies profiting from the EU Emissions Trading Scheme, företagsanalys av EU:s system för handel med utsläppsrätter som sammanställts tillsammans med carbonmarketdata.com, februari 2010, http://www.climnet.org/index.php?option=com_docman&task=doc_download&Itemid=55&gid=1551

(8)

http://www.agassessment.org/

(9)

Internationella centralorganet för biläggande av investeringstvister, ICSID-mål nr ARB/09/6.

(10)

Ontario Ministry of Energy, Green Energy Act, http://www.mei.gov.on.ca/en/energy/gea/


MOTIVERING

Det avtal som antogs vid FN:s klimattoppmöte i Köpenhamn blev en besvikelse och kommer inte att kunna begränsa den globala uppvärmningen till under 2 °C. Köpenhamnsavtalet är dessutom varken globalt eller bindande. EU bär långtifrån det främsta ansvaret för detta misslyckande. Europeiska unionens bristande enighet, dess oförmåga att tala med en röst och att anta mål för minskade utsläpp och stöd till utvecklingsländer som lever upp till de vetenskapliga rekommendationerna och till Europaparlamentets krav har dock ofta gjort unionen såväl ohörbar som ineffektiv.

Vad beror alla dessa problem på? Det finns naturligtvis fler än ett svar på den frågan. En stor del av problemet beror dock på att flera länder ännu inte i någon betydande utsträckning har provat att genomföra en miljöomställning av ekonomin och fortfarande tvivlar på de ekonomiska, sociala eller demokratiska fördelarna med en sådan omställning, trots mångdubblingen av undersökningar om och erfarenheter av övergången till energi, jordbruk och transporter som är mer hållbara.

Europeiska unionen frestas i dag att inte vidta några åtgärder. Vissa industrisektorer, som i hög grad backas upp av regeringarna, påstår att en ambitiös klimatpolitik kan få dramatiska konsekvenser. Trots att detta globala hot vederläggs i officiella undersökningar och att det i undersökningarna konstateras att det finns verktyg för att motverka koldioxidläckage, påstås det att klimatambitionerna gör det svårare att övervinna den ekonomiska och sociala krisen. Detta är en allvarlig missuppfattning som Kina och USA inte delar, vilket bekräftas genom den del av deras återhämtningsplaner som rör en miljövänlig ekonomi. Genom att inta en ledande roll i kampen mot klimatförändringarna skulle Europeiska unionen stärka konkurrenskraften för sin ekonomi tack vare energibesparingar och förnybar energi, vilket är två sektorer som gör det möjligt att öka energitryggheten och som har en stor potential när det gäller industriell utveckling, innovationer, fysisk planering och skapande av nya arbetstillfällen.

För att kunna spela denna roll och dra nytta av konkurrensfördelarna måste EU dock utveckla sin bilaterala, regionala och multilaterala handelspolitik. Handeln med varor och tjänster står nämligen för omkring 20 procent av de globala utsläppen av växthusgaser. Utsläppen på grund av konsumtion överstiger utsläppen på grund av produktion med 34 procent i Storbritannien, 44 procent i Frankrike och 60 procent i Sverige. EU måste omedelbart göra något åt denna ”byteshandel” med utsläpp. Annars riskerar unionen att förlora all internationell trovärdighet: ett Europa som å ena sidan finansierar kampen mot avskogningen och å andra sidan främjar avskogning genom import av skogsprodukter och biobränslen som inte är hållbara kan inte vara en föregångare i kampen mot klimatförändringar. Om unionen externaliserar sina utsläpp i stället för att ställa om sin produktion och förbrukning kommer man för övrigt inte att kunna dra nytta av de ekonomiska, industriella eller sociala vinster som följer av dessa åtgärder.

Europeiska unionen måste därför utveckla sin handelspolitik och införa en särbehandling av produkter utifrån deras klimatpåverkan för att därigenom få till stånd en nödvändig brytning med tillverknings- och förbrukningsmetoderna och investeringsstrategierna. EU måste ta itu med problemet med koldioxidläckage och mer allmänt övervaka klimatpåverkan av sin import. Europeiska unionen får inte ifrågasätta handelspartnernas klimatpolitik för att kortsiktigt försöka öka EU-marknadens andel. Unionen måste vidta aktiva åtgärder när det gäller utsläppen från internationella transporter, föreslå ett system för innovationsskydd som är förenligt med tillgången till klimatvänlig teknik, framför allt för utvecklingsländer, samt försvara inrättandet på internationell nivå av innovativa finansieringsmekanismer genom att införa ett sådant system på unionsnivå, vid behov i förväg. EU måste ta sig an denna uppgift tillsammans med och inte mot EU:s handelspartner, i synnerhet utvecklingsländerna.

Detta är naturligtvis en svår uppgift. Men EU har redan tagit de första stegen i rätt riktning: när det gäller olaglig timmerimport, biobränslen och utsläpp från luftfarten. Detta betänkande, som är resultatet av många diskussioner med företag, sammanslutningar, fackföreningsledare och kommissionen, syftar till att fastställa de kompletterande etapper som kan göra det möjligt för EU att fortsätta på den vägen.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (*) (30.9.2010)

till utskottet för internationell handel

över den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför

(2010/2103(INI))

Föredragande: Jo Leinen

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar med hänvisning till ingressen i WTO-avtalet och artikel XX b, d och g i Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) att den internationella handeln inte får leda till överexploatering av naturresurser, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för WTO stärka principen om kollektiv preferens, särskilt vad gäller hållbara, klimatvänliga och etiskt acceptabla produkter.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och WTO:s medlemsstater att verka för att WTO i ett yttrande uppmärksammar klimatförändringarnas betydelse och konsekvenser och strävar efter att se till att WTO-bestämmelserna inte undergräver utan främjar de globala insatserna för att bekämpa och mildra klimatförändringarna samt anpassa sig till dessa.

3.  Europaparlamentet beklagar att WTO-medlemmarna ännu inte har hittat något sätt att integrera detta avtal i FN-organens system och i bestämmelser avseende miljöskydd, inklusive klimatförändringarna, samt social rättvisa och respekt för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet vidhåller att kraven och målen enligt de multilaterala miljöavtalen, såsom FN:s ramkonvention om klimatförändringar och enligt andra FN-organ (FAO, ILO, IMO), måste väga tyngre än den snäva tolkningen av handelsregler.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, mot bakgrund av att det har gått mer än 15 år sedan WTO:s ministerbeslut om handel och miljö fattades i Marrakech den 15 april 1994, att senast i mitten av 2011 lägga fram en rapport för parlamentet och rådet med en bedömning av hur WTO:s handels- och miljöutskott har fullgjort sitt uppdrag enligt ministerbeslutet och dess slutsatser om vad som behöver göras ytterligare, särskilt med avseende på WTO och den globala dialogen om begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för WTO-förhandlingarna och bilaterala handelsavtal yrka på att liberaliseringen av handeln, särskilt för naturliga råvaror, inte äventyrar en hållbar resursförvaltning och att klimat- och artskyddsmål integreras i avtalen. Parlamentet uppmanar för detta ändamål kommissionen att inom ramen för WTO insistera på att man redan före partskonferensen till FN:s konvention om klimatförändringar (UNFCCC COP) i Johannesburg 2011 anordnar ett gemensamt möte mellan WTO:s handels- och miljöministrar. Parlamentet erinrar om att UNFCCC är det forum där ett internationellt avtal om hanteringen av klimatförändringar ska uppnås.

6.  Europaparlamentet betonar särskilt att målen när det gäller klimat och biologisk mångfald måste stämma överens med handelsvillkoren för att exempelvis insatserna mot avskogning ska vara effektiva.

7.  Europaparlamentet anser att EU som världens största handelsblock kan fastställa världsomspännande standarder och stöder utveckling och spridning av system för certifiering och märkning i vilka hänsyn tas till sociala och miljömässiga kriterier. Parlamentet framhäver det framgångsrika arbete som internationella frivilligorganisationer utfört vid utveckling och främjande av sådana märken och certifikat, och stöder uttryckligen en omfattande användning av dessa.

8.  Europaparlamentet välkomnar införandet av klimatförändringsdimensionen i bedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling av handelsavtal. I vissa fall, såsom frihandelsavtalet mellan EU och Medelhavsländerna, visar emellertid bedömningen av konsekvenserna för hållbar utveckling att avtalet kommer att påverka klimatet negativt, vilket inte togs upp till behandling innan avtalets ingicks. Parlamentet anser att handelsavtal under inga omständigheter bör undergräva multilaterala miljöavtal.

9.  Europaparlamentet önskar att EU ska föregå med gott exempel och minska antalet hinder, såsom tullar och avgifter, för handeln med grön teknik samt klimat- och miljövänliga produkter, och främja så kallade miljöprodukter och miljötjänster (EGS), även på grundval av handlingsplanen från Bali och den gröna klimatfonden inrättad i Köpenhamn.

10. Europaparlamentet begär att ett internationellt bindande klimatskyddsavtal ska ingås och understöder uttryckligen målet att minska koldioxidutsläppen med 30 procent inom EU fram till 2020, oberoende av internationella förhandlingar, samt det långsiktiga EU-målet att minska kolidioxidutsläppen och utsläppen av andra växthusgaser med minst 85 procent fram till 2050.

11. Europaparlamentet är övertygat om att kampen mot klimatförändringarna måste bygga på principen om solidaritet mellan industri- och utvecklingsländerna, och möjligen i närmare samarbete med FN, WTO och övriga Bretton Woods-institutioner. Parlamentet kräver därför att utvecklings-, tillväxt- och industriländerna gemensamt utvecklar ett globalt koncept för handeln med utsläppsrätter och beskattningen av energi och utsläpp av växthusgaser för att dels förebygga utflyttning av företag (carbon leakage), dels generera finansiella resurser för åtgärder för att bekämpa klimatförändringar samt minska och anpassa sig till konsekvenserna av dessa.

12. Europaparlamentet anser att enskilda åtgärder, som enligt det beslut om handel och miljö som fattades den 15 december 1993 av WTO:s kommitté för handelsförhandlingar, påverkar ”förhållandet mellan handelsåtgärder och miljöåtgärder i syfte att främja hållbar utveckling” (såsom skattejusteringar vid gränserna och miljödumpningsbekämpande avgifter), med beaktande av WTO:s nuvarande rättspraxis på området bara kan vara förenliga med WTO-reglerna om de ingås inom ramen för ett rättsligt internationellt bindande avtal som är underställt UNFCCC. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att före COP 17 i Sydafrika lägga fram ett meddelande för parlamentet och rådet om hur ett sådant system kan införas i ett avtal efter Kyotoprotokollet.

13. Europaparlamentet erkänner att WTO-bestämmelserna inte är oförenliga med gränsåtgärder för att motverka effekterna av inrikespolitiska åtgärder som integrerar kostnaden för miljöeffekterna i produktpriset, så länge sådana anpassningar inte är diskriminerande.

14. Europaparlamentet fastslår entydigt att gränsskattejusteringar inte bör fungera som ett instrument för protektionism utan som ett sätt att minska utsläppen. Parlamentet anser att EU bör avsätta en del av de möjliga intäkterna till att fullgöra sina finansiella förpliktelser enligt UNFCCC.

15. Europaparlamentet konstaterar att koldioxidutsläppen inom den internationella handeln avsevärt kan minskas, exempelvis så att transportsätt väljs på basis av effektivitets- och miljökriterier. Parlamentet kräver att de transport- och miljökostnader som uppstår räknas med i produktpriserna (internalisering av externa kostnader), särskilt så att sjöfarten, som står för 90 procent av transporterna inom den internationella handeln, införlivas i det europeiska systemet för handeln med utsläppsrätter (ETS).

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt de kan för att uppnå ett rättsligt bindande avtal om minskning av utsläppen från fartyg inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen.

17. Europaparlamentet motsätter sig subventionering av fossila bränslen och kräver ett ökat främjande av miljövänlig, förnybar energi samt forskning i och utveckling av decentraliserade energikällor särskilt i utvecklingsländerna. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om G20-avtalet om att fasa ut subventionering av fossila bränslen och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om en EU-strategi för dess genomförande med tydliga tidsfrister och kompensationssystem där så är lämpligt.

18. Europaparlamentet anser att insatserna för att främja förnybar energi bör intensifieras och att medlemsstaterna bör hålla en konsekvent policy och inrätta en rättsligt bindande ram som gör det möjligt att på lång sikt anta ett stödprogram i faser som bidrar till att marknaden öppnas och att basal infrastruktur byggs, något som är väsentligt vid kriser och osäkra tider för näringslivet.

19. Europaparlamentet anser att man för produktion av biobränsle och biomassa bör utveckla äkta, bindande hållbarhetskriterier och hållbarhetsstandarder, i vilka hänsyn tas till de växthusgaser och små partiklar som frigörs till följd av indirekta ändringar av markanvändningen (ILUC) och hela produktionscykeln. Parlamentet betonar att en tryggad livsmedelsförsörjning för befolkningen måste prioriteras framför produktion av biobränsle och att man snarast måste ta ett helhetsgrepp om en hållbar policy och praxis för markanvändning.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.9.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

49

2

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

János Áder, Kriton Arsenis, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Sandrine Bélier, Sergio Berlato, Martin Callanan, Chris Davies, Bairbre de Brún, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Jill Evans, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Julie Girling, Nick Griffin, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Dan Jørgensen, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Holger Krahmer, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Gilles Pargneaux, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Sirpa Pietikäinen, Mario Pirillo, Pavel Poc, Frédérique Ries, Oreste Rossi, Daciana Octavia Sârbu, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Bogusław Sonik, Catherine Soullie, Salvatore Tatarella, Anja Weisgerber, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Christofer Fjellner, Matthias Groote, Marisa Matias, Judith A. Merkies, Bill Newton Dunn, Kathleen Van Brempt

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Kay Swinburne


YTTRANDE från utskottet för utveckling (8.10.2010)

till utskottet för internationell handel

över den internationella handelspolitiken inom ramen för de krav som klimatförändringarna medför

(2010/2103(INI))

Föredragande: Catherine Grèze

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att de ökade koldioxidutsläppen från transport och internationell handel undergräver EU:s klimatförändringsstrategi och anser därför att det finns starka skäl att ändra inriktning i utvecklingsländerna, från en exportledd utvecklingsstrategi till en intern utvecklingspolitik som grundar sig på varierad och lokal konsumtion och produktion. En sådan strategi skulle enligt parlamentet ha positiva effekter på sysselsättningen både i EU och i utvecklingsländerna.

2.  Europaparlamentet beklagar att en betydande del av den internationella handeln utgörs av homogena produkter som likaväl skulle kunna produceras lokalt och att den transport som dessa produkter kräver inte bär sina egna miljökostnader.

3.  Europaparlamentet konstaterar med oro att globaliseringen av ekonomin ofta har banat väg för en jordbruksmodell som bygger på ensidig odling av exportgrödor och som främjar icke-hållbara odlingsmetoder i många utvecklingsländer. Parlamentet anser att handelsordningarna på ett lämpligt sätt bör återspegla de behov som småskaliga jordbrukare och små landsbygdssamhällen har, särskilt i utvecklingsländerna. Ordningarna bör samtidigt främja ekologiskt jordbruk, vilket är mindre koldioxidintensivt och därför bidrar till att minska klimatförändringarna. Parlamentet efterlyser nationella och internationella standarder för kvalitetshandel och former som gör det möjligt för regeringar att knyta marknadstillträde till dessa standarder, t.ex. genom att ge produkter som uppfyller vissa hållbarhetsstandarder förmånstillträde.

4.  Europaparlamentet understryker att industriländerna måste gå i spetsen för att minska koldioxidutsläppen och anser att standarder samt märknings- och certifieringssystem är instrument med en enorm potential för att minska energikonsumtionen och därmed klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka föreskrifterna om EU:s system för handel med utsläppsrätter genom att fastställa ett lägsta koldioxidpris. Enligt parlamentets bedömningar har mekanismen för ren utveckling misslyckats med att tillgodose de mest utsatta ländernas behov.

5.  Europaparlamentet beklagar att inget av Världshandelsorganisationens nuvarande avtal innehåller några direkta hänvisningar till klimatförändringarna, till livsmedelstryggheten eller till millennieutvecklingsmålen. Enligt parlamentet är utvecklingen av en biopiratverksamhet med klimattåliga frön klandervärd. Parlamentet anser att WTO:s bestämmelser måste ändras för att bli samstämmiga och överensstämmande med åtagandena i Kyotoprotokollet och i de multilaterala miljöavtalen. Parlamentet efterlyser omgående en förändring av Världshandelsorganisationen i syfte att göra det möjligt att urskilja produkter utifrån deras tillverknings- och bearbetningsmetoder och att införa en ny flexibilitet genom användning av tvångslicensiering enligt Trips-avtalet.

6.  Europaparlamentet understryker att en ökad tekniköverföring till utvecklingsländerna för att ta itu med koldioxidläckage kommer att vara en avgörande aspekt i en klimatordning för perioden efter 2012. Parlamentet beklagar att tekniköverföring endast utgör en mycket liten del av det offentliga utvecklingsbiståndet och uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillhandahålla ytterligare tekniskt och ekonomiskt stöd till utvecklingsländerna så att de kan hantera konsekvenserna av klimatförändringarna, att leva upp till klimatrelaterade standarder och att inkludera förhandsbedömningar av hur standarder samt märknings- och certifieringssystem inverkar på utvecklingen.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att ta huvudansvaret för arbetet med att ringa in de viktigaste hindren mot utbredningen av teknik i utvecklingsländerna i syfte att hantera klimatförändringarna.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU att använda de övergripande miljöbestämmelserna i bilaterala och regionala handelsavtal som utvecklingsverktyg genom att framhäva behovet av ett korrekt genomförande av miljöklausuler och samarbetsmekanismer för att öka tekniköverföringen, det tekniska stödet och kapacitetsuppbyggnaden.

9.  Europaparlamentet betonar att insatser måste göras för att se till att negativa miljöeffekter som orsakas av handeln återspeglas i priserna och att principen om att ”förorenaren betalar” stärks. Parlamentet insisterar på att märknings- och informationssystemen för miljöstandarder måste harmoniseras.

10. Europaparlamentet anser att det är viktigt att internationella åtaganden om att minska utsläpp av växthusgaser också avser internationell flygtransport och sjöfart.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt inkludera miljöklausuler i handelsavtal som ingås med tredjeländer, med särskild tonvikt på att minskade koldioxidutsläpp och överföring av teknik med låga utsläpp.

12. Europaparlamentet anser att nya internationella klimatskyddsavtal måste innehålla konkreta garantier för att minska de negativa miljöeffekterna av den internationella handeln med timmer och se till att avskogningen, vars omfattning är oroväckande, upphör.

13. Europaparlamentet anser att det är av största vikt att det finns stränga hållbarhetsstandarder när det gäller den internationella handeln med biodrivmedel, med tanke på deras motsägelsefulla miljömässiga och sociala effekter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

5.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

28

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Thijs Berman, Michael Cashman, Corina Creţu, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Catherine Grèze, Enrique Guerrero Salom, András Gyürk, Eva Joly, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Bill Newton Dunn, Maurice Ponga, David-Maria Sassoli, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Eleni Theocharous, Ivo Vajgl, Anna Záborská, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Kriton Arsenis, Santiago Fisas Ayxela, Isabella Lövin, Miguel Angel Martínez Martínez, Bart Staes, Patrizia Toia

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Róża Gräfin von Thun und Hohenstein


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

26.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

14

4

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Laima Liucija Andrikienė, Kader Arif, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Marielle De Sarnez, Harlem Désir, Christofer Fjellner, Joe Higgins, Yannick Jadot, Bernd Lange, Vital Moreira, Tokia Saïfi, Helmut Scholz, Gianluca Susta, Keith Taylor, Jan Zahradil, Pablo Zalba Bidegain

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Catherine Bearder, George Sabin Cutaş, Béla Glattfelder, Małgorzata Handzlik, Salvatore Iacolino, Jarosław Leszek Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Ricardo Cortés Lastra, Jelko Kacin

Senaste uppdatering: 11 november 2010Rättsligt meddelande