Förfarande : 2009/2219(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0312/2010

Ingivna texter :

A7-0312/2010

Debatter :

PV 24/11/2010 - 20
CRE 24/11/2010 - 20

Omröstningar :

PV 25/11/2010 - 8.2
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0434

BETÄNKANDE     
PDF 289kWORD 179k
8 november 2010
PE 445.733v02-00 A7-0312/2010

om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal

(2009/2219(INI))

Utskottet för internationell handel

Föredragande: Tokia Saïfi

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor
 YTTRANDE från utskottet för utveckling
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal

(2009/2219(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av artiklarna 153, 191, 207 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artiklarna 12, 21, 28, 29, 31 och 32 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna (1948) och andra FN-instrument på området för mänskliga rättigheter, särskilt konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter (1966) och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (1966), konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering (1965), konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (1979) och konventionen om barnets rättigheter (1989), FN-deklarationen om ursprungsbefolkningars rättigheter (2007) samt slutdokumentet från FN:s millennietoppmöte den 20–22 september 2010 i New York,

–   med beaktande av Marrakechavtalet om inrättande av Världshandelsorganisationen (WTO) samt den förklaring som antogs vid den fjärde ministerkonferensen i november 2001 i Doha, särskilt punkt 31,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om kommissionens meddelande om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land (KOM(1995)0216)(1) och sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2001 om öppenhet och demokrati i internationell handel(3) där man begär att ILO:s grundläggande normer på arbetsområdet ska respekteras av WTO och att Europeiska unionen accepterar ILO:s beslut, inbegripet eventuella uppmaningar om sanktioner till följd av allvarliga kränkningar av grundläggande normer på arbetsområdet,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land (KOM(2001)0252)(4),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om ”Globaliseringens sociala dimension – EU:s politiska bidrag för att få fördelarna att gynna alla” (KOM(2004)0383),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2005 om globaliseringens sociala dimension(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2005 om exploateringen av barn i utvecklingsländer, med särskild inriktning på barnarbete(6),

–    med beaktande av rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om barnarbete(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om rättvis handel och utveckling(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter(9) som svar på meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen. Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi (KOM(2006)0567),

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Anständigt arbete för alla – EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen” (KOM(2006)0249),

–   med beaktande av 2006 års ministerdeklaration från FN:s ekonomiska och sociala råd om full sysselsättning och anständigt arbete där parterna erkände full och produktiv sysselsättning och anständigt arbete för alla som en avgörande faktor för hållbar utveckling,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(10) där man uppmanar till införande av sociala normer vid främjandet av anständiga arbetsvillkor i Europeiska unionens handelsavtal, särskilt de bilaterala avtalen,

–   med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och ILO:s globala sysselsättningspakt, som antogs i fullständig enighet den 19 juni 2009 vid Internationella arbetskonferensen, och ILO:s förklaring om social rättvisa för en rättvis globalisering från 2008,

–   med beaktande av Brysselkonventionen från 1968 såsom den konsoliderats genom rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(11).

–   med beaktande av det allmänna preferenssystemet, som är i kraft sedan den 1 januari 2006 och som ger tullfrihet eller sänkta tullar för ett större antal produkter samt innehåller ett nytt incitament för sårbara länder med specifika behov i fråga om handel, finansiering och utveckling,

–   med beaktande av alla avtal som Europeiska unionen har ingått med tredjeländer,

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och Europeiska gemenskapen, som undertecknades i Cotonou den 23 juni 2000 och reviderades 2005 och 2010,

–   med beaktande av sina resolutioner om avtalen om ekonomiskt partnerskap med AVS-regionerna och AVS-staterna, särskilt resolutionerna från den 26 september 2002(12), den 23 maj 2007(13) och den 12 december 2007(14),

–   med beaktande av de internationella miljökonventionerna, bland annat Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (1987), Baselkonventionen om kontroll av gränsöverskridande transporter och om slutligt omhändertagande av farligt avfall (1989), Cartagenaprotokollet om biosäkerhet till konventionen om biologisk mångfald (2000) och Kyotoprotokollet (1997),

–   med beaktande av kapitel 13 i frihandelsavtalet mellan Europeiska unionen och Sydkorea som undertecknades i oktober 2009,

–   med beaktande av de avslutade förhandlingarna mellan EU, Colombia och Peru om ett flerpartsavtal om handel,

–   med beaktande av utfrågningen om tillämpningen av sociala normer och miljönormer i handelsförhandlingarna som organiserades den 14 januari 2010 av Europaparlamentet,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0312/2010), och av följande skäl:

A. Banden mellan handel, mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer har blivit en mycket viktig del av de ekonomiska förbindelserna och handelsförbindelserna och utgör en integrerad del av förhandlingarna i samband med frihandelsavtalen.

B.  Konkurrenssnedvridning och risker för social och miljömässig dumpning blir allt vanligare, till förfång för inte minst företag och arbetstagare i EU, vilka måste uppfylla högre social-, miljö- och skattenormer.

C. EU måste, i sina förbindelser med tredjeländer, anta en handelsstrategi baserad på ömsesidighet men den måste vara differentierad i förhållande till handelspartnernas utvecklingsnivå, såväl när det gäller social- och miljökrav som när det gäller handelsliberalisering, så att förutsättningar skapas för en internationell konkurrens som är rättvis och sund.

D. De bilaterala instanserna har blivit det främsta stället för att uppnå dessa politiska mål, eftersom utsikterna för att upprätta multilaterala regler för kopplingarna mellan handel, arbete och miljö inom ramen för WTO inte är särskilt lovande.

E.  Det är hur som helst av grundläggande betydelse att man arbetar för att balansen återställs mellan handelsrätt och mänskliga rättigheter och för att förstärka dialogen mellan de främsta internationella organisationerna, mer specifikt mellan ILO och WTO, i syfte att uppnå en större samstämmighet inom internationell politik och en bättre global styrning.

F.  Skälen till att inkludera bestämmelser om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal är flera, och sträcker sig från en önskan att upprätta en rättvis handel och garantera i princip samma villkor i handelsutbytet (”level playing field”) till en mer normativ, nämligen att försvara de allmängiltiga värden som Europeiska unionen står för och föra en samstämmig EU-politik.

G. Europaparlamentet påminner om att det i FN:s deklaration från 1986 om rätten till utveckling bekräftas att rätten till utveckling är en omistlig mänsklig rättighet genom vilken alla enskilda människor och alla folk har rätt att delta i, bidra till och åtnjuta ekonomisk, social och kulturell utveckling. Parlamentet anser därför att EU är skyldigt att inte undergräva denna rätt utan att verkligen integrera den i sina internationella avtal och använda den som rättesnöre för EU:s politik.

H. I Lissabonfördraget bekräftas att Europeiska unionens yttre åtgärder, där handeln är en integrerad del, ska bedrivas efter samma principer som legat till grund för unionens egen tillblivelse. Den europeiska sociala modellen, som kombinerar en hållbar ekonomisk tillväxt med förbättrade arbets- och levnadsförhållanden, kan också utgöra en modell för andra parter. Handelsavtalen måste dessutom vara förenliga med andra internationella skyldigheter och konventioner som de avtalsslutande staterna åtagit sig att respektera, i överensstämmelse med deras nationella lagstiftning.

I.   Det är viktigt att nivån på gällande sociala normer och miljönormer i EU upprätthålls och att de respekteras av utländska företag som verkar på EU:s inre marknad.

J.   Införandet av mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i handelsavtalen kan tillföra ett mervärde till dessa avtal och möjliggör därmed en större växelverkan med civilsamhället och ett ökat stöd för politisk och social stabilitet, och genom detta skapas en omgivning som är fördelaktigare för handeln.

K.  Europaparlamentet betonar att handeln och iakttagandet av normer på området för mänskliga rättigheter, sociala normer och miljönormer är viktiga faktorer när det gäller att garantera fred och välstånd i världen, men att dessa inte kan användas för att lösa alla problem mellan världens länder. Parlamentet noterar dock att ett sätt att lösa konflikter och komma till rätta med politiska låsningar kan vara att stärka handelsförbindelserna och på så sätt se till att gemensamma intressen tydliggörs, särskilt på miljöskyddsområdet.

L.  Andra länder har varit goda föredömen för att inkludera sociala normer i handelsavtal.

M. Det allmänna preferenssystemet sätter som villkor att mottagarländerna respekterar principerna i internationella människorättskonventioner och grundläggande arbetsrättsnormer och innehåller ett särskilt system för ytterligare tullförmåner för att främja ratificering och faktisk tillämpning av grundläggande internationella konventioner om mänskliga rättigheter och arbetsrätt, miljöskydd och goda styrelseformer. Om villkoren inte respekteras kan det innebära att handelsordningen upphör.

1.  Europaparlamentet begär därför att handeln i den framtida handelsstrategin för Europeiska unionen inte ska ses som ett mål i sig utan som ett verktyg som gör det möjligt att främja europeiska värden och handelsintressen och också som ett instrument för en rättvis handel som har förmåga att generellt införa och faktiskt tillämpa sociala normer och miljönormer tillsammans med alla EU:s handelspartner. Ett positivt synsätt som också är juridiskt bindande bör vägleda Europeiska unionen i dess förhandlingar. Parlamentet understryker att införandet av bestämmelser om hållbar utveckling, särskilt i de bilaterala avtalen, är till nytta för samtliga parter.

2.  Europaparlamentet erinrar om att handelspolitiken är ett instrument som ska tjäna Europeiska unionens övergripande mål och om att EU:s handelspolitik enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska föras ”inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder”. I enlighet med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen ska den särskilt bidra till ”hållbar utveckling av vår jord, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga”.

Mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i multilaterala handelsförbindelser

3.  Europaparlamentet uppmanar till ett ökat samarbete på multilateral nivå mellan WTO och FN:s främsta institutioner på området för mänskliga rättigheter. Tätare kontakter med FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter samt med de särskilda förfarandena skulle vara särskilt nyttiga för att säkra en multilateral handelsram som bidrar till respekten för de mänskliga rätigheterna. Sakkunskap från högkommissariatet skulle också kunna utnyttjas i WTO:s paneler och i överprövningsorganet då fall av allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna konstateras.

4.  Europaparlamentet anser att en allmän periodisk undersökning i rådet för mänskliga rättigheter borde vara ett effektivt verktyg för uppföljningen av att bestämmelserna om mänskliga rättigheter respekteras i de internationella handelsavtalen.

5.   Europaparlamentet betonar att en fördjupning av samarbetet med ILO, som är det behöriga organet för att fastställa och förhandla om internationella normer på arbetsmarknaden och övervaka deras tillämpning inom rättssystemet och i praktiken, samt ILO:s medverkan till fullo i WTO:s arbete är av största betydelse.

a)  Parlamentet begär därför att ILO ges status som officiell observatör i WTO och får yttranderätt vid WTO:s ministerkonferenser.

b)  Parlamentet föreslår att det inrättas en kommitté för handel och anständiga arbetsvillkor inom WTO, i likhet med kommittén för handel och miljö, och insisterar på att båda kommittéerna ges ett klart definierat mandat och får ett påtagligt inflytande.

c)  Parlamentet föreslår att ILO får medverka, liksom FN :s högkommissariat för mänskliga rättigheter, vid relevanta fall då brott mot internationella arbetskonventioner är aktuella i en handelstvist.

d)  Parlamentet föreslår att det ska bli möjligt att överklaga till ILO då WTO-medlemsstaten betraktar ett beslut i tvistlösningsorganet som ett ifrågasättande av ILO:s beslut om respekt för arbetsmarknadskonventionerna.

6.  Europaparlamentet hävdar åter att målen som består i, å ena sidan, att bibehålla och bevara ett öppet och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem, och, å andra sidan, att agera för att skydda miljön och främja en hållbar utveckling, måste förstärka varandra ömsesidigt. Parlamentet understryker att enligt artikel 20 i Gatt-avtalet kan medlemsstaterna besluta om handelsåtgärder som syftar till att skydda miljön, under förutsättning att man inte tillämpar dessa åtgärder på ett sätt som utgör en godtycklig och oförsvarlig diskriminering. Medlemsstaterna uppmanas att till fullo utnyttja denna bestämmelse.

7.  Europaparlamentet välkomnar WTO:s kommitté för handel och miljö, som bör vara ett mycket viktigt forum för fortsatt integration och förstärkande av banden mellan miljö och handel. Parlamentet hoppas att kommitténs roll och arbete kommer att utvecklas så att de viktigaste handels- och miljöutmaningar som det internationella samfundet står inför tas itu med på ett positivt sätt.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av att förbättra tillgången till gröna varor och grön teknik för att uppnå målen för hållbar utveckling och uppmanar samtliga parter som deltar i förhandlingarna att ytterligare anstränga sig att snarast slutföra förhandlingarna om en minskning eller ett avskaffande av tullhinder och andra hinder för varor och tjänster på miljöområdet, i syfte att främja nya former av sysselsättningspolitik och skapande av arbetstillfällen som uppfyller ILO:s normer om anständigt arbete samt tillväxtmöjligheterna för den europeiska industrin och små och medelstora företag.

9.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att göra framsteg i förhandlingarna om de andra punkterna i artikel 31 i Dohadeklarationen om förhållandet mellan WTO:s befintliga regler och de specifika handelskyldigheterna i de multilaterala miljöavtalen (AEM), samt att främja ett närmare samarbete mellan AEM:s sekretariat och WTO:s kommittéer, vilket är mycket viktigt för att säkra en samstämmig utveckling för handels- och miljösystemen.

10. Europaparlamentet anser att ett multilateralt avtal om klimatet skulle vara det bästa instrumentet för att garantera en internalisering av externa miljöfaktorer som är negativa ur koldioxidsynpunkt, men det finns risker för att ett sådant inte uppnås inom en nära framtid. Parlamentet anser därför att Europeiska unionen borde fortsätta att, för industrisektorer som har en bevisad risk för koldioxidläckor, studera möjligheten av att inrätta lämpliga miljöinstrument som kompletterar utauktioneringen av koldioxidkvoter från EU:s utsläppshandelssystem, särskilt en mekanism för att införliva koldioxid, inom ramen för WTO:s regelsystem, eftersom en sådan mekanism skulle göra det möjligt att minska riskerna för att koldioxidutsläpp överförs till tredjeländer.

11. Europaparlamentet föreslår att det, när ett internationellt klimatavtal väl framförhandlats och undertecknats, inrättas en verklig världsorganisation för miljön som ska se till att de åtaganden som ingåtts också efterlevs och att miljönormerna respekteras. Denna framtida organisation skulle till exempel obligatoriskt hantera fall av miljödumpning.

Mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i bilaterala handelsavtal

12. Europaparlamentet stöder helhjärtat införandet av juridiskt bindande klausuler om de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionens internationella avtal men påminner om att stora utmaningar kvarstår när det gäller uppföljningen och genomförandet av dessa klausuler. Parlamentet upprepar att dessa klausuler också ska ingå i alla sektors- och handelsavtal, med en tydlig och precis samrådsmekanism enligt artikel 96 i Cotonouavtalet. Parlamentet välkomnar i detta hänseende att en sådan klausul införts i den nya generationen frihandelsavtal.

13. Europaparlamentet understryker att samma systematik också ska gälla införandet av kapitlen om hållbar utveckling i de bilaterala avtalen.

14. Europaparlamentet konstaterar att framtida handelsavtal kan komma att ingås mot bakgrund av den nuvarande finanskrisen. Parlamentet anser att detta inte får leda till att sociala normer och miljönormer åsidosätts, särskilt inte normer för utsläpp av växthusgaser och hantering av farligt avfall, till förmån för uppnåendet av andra mål.

15. Med beaktande av ovannämnda mål uppmanar Europaparlamentet kommissionen att i alla frihandelsavtal som förhandlas fram med tredjeländer systematiskt inkludera en rad sociala normer och miljönormer, bland annat följande:

a)  En förteckning med miniminormer som måste respekteras av alla EU:s handelspartner. På det sociala området ska dessa normer motsvara ILO:s åtta grundläggande konventioner som är förtecknade i 1998 års ILO-deklaration om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet. Industriländer ska förutom dessa åtta konventioner också uppfylla ILO:s fyra prioriterade konventioner. När det gäller miljön och mänskliga rättigheter ska miniminormerna motsvara förteckningen över konventioner om miljön och principerna om goda styrelseformer, i enlighet med EU-förordningen om allmänna preferenssystemet.

b)  En förteckning över ytterligare konventioner bör införas på ett successivt och flexibelt sätt med beaktande av den berörda partnerns ekonomiska, sociala och miljömässiga situation. På det sociala området bör det yttersta målet vara att helt och hållet genomföra ILO:s agenda för anständigt arbete.

16. Europaparlamentet betonar att respekt för dessa normer innebär att de ska ratificeras, införlivas i nationell lag och verkligen tillämpas på hela det nationella territoriet.

17. Europaparlamentet kräver att alla framtida handelsavtal ska ha kvar förbudet mot exploaterande barnarbete, framför allt inom utvinning och bearbetning av natursten, och att de ska innehålla ett europeiskt certifieringssystem som garanterar att importerad natursten och härledda produkter genom hela förädlingskedjan bevisligen framställts utan exploaterande barnarbete enligt ILO:s konvention nr 182.

18. Europaparlamentet betonar att man inom ramen för frihandelsavtal skulle kunna tänka sig en villkorad liberalisering med en förkortad tidtabell för avveckling av tullar eller tillgång till ytterligare en marknad om sociala normer och miljönormer respekteras.

19. Europaparlamentet betonar vikten av en kontinuerlig uppföljning av avtalets genomförande, med ett öppet och integrerande tillvägagångssätt under alla faser.

a)  Parlamentet noterar användningen av konsekvensbeskrivningar när det gäller hållbar utveckling men anser att de borde genomföras före, under och efter förhandlingarna, i syfte att garantera en kontinuerlig uppföljning. Det är också viktigt att till fullo agera utifrån resultaten av dessa. Förhandlarna bör dessutom ta större hänsyn till de prioriteringar och tveksamheter som dessa konsekvensbeskrivningar ger upphov till.

b)  Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta konsekvensbeskrivningar när det gäller mänskliga rättigheter för att komplettera konsekvensbeskrivningar om hållbar utveckling med begripliga handelsindikatorer grundade på mänskliga rättigheter samt på sociala normer och miljönormer.

c)  Parlamentet vädjar till de båda parterna att lägga fram regelbundna rapporter om allmänna framsteg i genomförandet av samtliga de åtagande som ingåtts enligt avtalet.

d)  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att partnerländernas parlament blir delaktiga i handelsförhandlingar så att styrningen och den demokratiska kontrollen i utvecklingsländerna kan förbättras.

e)  Parlamentet betonar vikten av att medborgarna medverkar i samtliga förhandlingsstadier och i samband med uppföljningen av avtalet och begär i detta hänseende att det inrättas forum för hållbar utveckling eller rådgivande grupper där det föreskrivs samråd med arbetsmarknadens parter och företrädare för det oberoende civilsamhället.

20. Europaparlamentet anser att EU genom sina handelsavtal på ett effektivt sätt måste se till att högsta möjliga insynsnivå och stränga normer för offentlig upphandling tillämpas och att kravet på företagsrapportering för varje enskilt land uppfylls i både industrialiserade länder och utvecklingsländer i syfte att bekämpa olaglig kapitalflykt.

21. Europaparlamentet kräver att unionen, i förhandlingarna om handelsavtal, framhäver rätten till tillgång till naturresurser och hävdar urinvånarnas och de inföddas rättigheter när det gäller tillgången till viktiga naturresurser. Kommissionen uppmanas att i internationella handelsförhandlingar och handelsavtal integrera problemet med att köpa och äga mark i tredjeländer, särskilt i de minst utvecklade länderna och i utvecklingsländerna.

22. Europaparlamentet erkänner att kapitlet om hållbar utveckling i de bilaterala avtal som för närvarande förhandlas är bindande men att det kunde förstärkas om det föreskrev

a)  ett klagomålsförfarande som är öppet för arbetsmarknadens parter,

b)  tillgång till en oberoende instans för att snabbt och effektivt reglera tvister i samband med sociala eller miljömässiga problem, exempelvis expertpaneler, utvalda av båda parter på grundval av sin sakkunskap när det gäller mänskliga rättigheter, arbetsrätt och miljörätt, och vars rekommendationer borde ingå i en väl fastställd process, med bestämmelser för deras genomförande,

c)  tillgång till en mekanism för att reglera tvister, i likhet med de övriga delarna av avtalet, som föreskriver böter vilka syftar till att förbättra situationen i de berörda sektorerna eller ett stopp, åtminstone tillfälligt, för vissa handelsförmåner enligt avtalet, i händelse av en allvarlig överträdelse av ovannämnda normer.

23. Europaparlamentet betonar vikten av att låta avtalen åtföljas av kompletteringsåtgärder, inbegripet tekniskt bistånd och samarbetsprogram, som syftar till att förbättra genomförandekapaciteten, särskilt grundläggande konventioner inom området för mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer.

Mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i unilaterala handelsförbindelser: allmänna preferenssystemet (GSP) och allmänna preferenssystemet + (GSP +)

24. Europaparlamentet anser att de 27 konventionerna, vars ratificering och faktiska genomförande krävs för att man ska kunna omfattas av GSP +, utgör en unik blandning av konventioner om mänskliga rättigheter, arbetsrätt, miljö och normer för goda styrelseformer. Hittills har GSP + haft en tydlig positiv effekt när det gäller ratificeringen av dessa konventioner, men i mindre omfattning när det gäller deras genomförande, och parlamentet önskar därför lägga större vikt vid kompletteringsåtgärderna som syftar till att förbättra genomförandekapaciteten. För att säkra trovärdigheten för GPS+ ska kommissionen inleda undersökningar om det finns flera belägg som pekar på att vissa länder inte genomför de 27 konventionerna och, i förekommande fall, dra tillbaka förmånerna.

25. Europaparlamentet anser att ett tydligare samband skulle kunna upprättas mellan klausulerna om mänskliga rättigheter och GSP + i Europeiska unionens avtal med tredjeländer, särskilt när det gäller uppföljningen.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av GSP-systemet se till att systemet framför allt omfattar de mest behövande länderna och att ursprungslandsreglerna förenklas så att de länder som är föremål för initiativet ”Allt utom vapen” och GPS+-systemet kan dra maximal nytta av de förmåner som de tillerkänts. Parlamentet begär att jämförelsepunkter, mekanismer och transparenta kriterier för beviljandet och tillbakadragandet av förmånerna inom ramen för detta system ska upprättas. Parlamentet begär också att det till fullo ska få medverka under hela processen, särskilt när det gäller rådets förslag till förteckning över länder som omfattas av systemet, och när det gäller att inleda undersökningar eller tillfälligt upphäva GSP+.

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag till förordning om att förbjuda import till EU av varor som tillverkats under förhållanden som utgör moderna former av slaveri och tvångsarbete, framför allt tvångsarbete för särskilt utsatta grupper, i strid med grundläggande normer för mänskliga rättigheter.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen, löpande hålla parlamentet välinformerat om alla relevanta ämnesområden under förhandlingarna om internationella handelsavtal.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med tanke på parlamentets utvidgade befogenheter i enlighet med Lissabonfördraget garantera ett effektivt flöde av information och att vid varje tidpunkt bevilja parlamentets företrädare observatörsstatus och därmed tillgång till samtliga relevanta möten och dokument.

30. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EGT C 320, 28.10.1996, s. 261.

(2)

EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107.

(3)

EGT C 112 E, 9.5 2002, s. 326.

(4)

EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147.

(5)

EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 65.

(6)

EUT C 157 E, 6.7 2006, s. 84.

(7)

Rådets slutsatser av den 14 juni 2010 om barnarbete, 10937/1/10.

(8)

EUT C 303 E, 13.12 2006, s. 865.

(9)

EUT C 102 E, 24.4 2008, s. 128.

(10)

EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321.

(11)

EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.

(12)

EUT C 273 E, 14.11 2003, s. 305.

(13)

EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 301.

(14)

EUT C 323 E, 18.12.2008, s. 361.


MOTIVERING

Införandet av en klausul om mänskliga rättigheter eller tillämpning av sociala normer och miljönormer i handelsförhandlingarna är komplexa problem som splittrar det internationella samfundet. Å ena sidan kritiserar länderna i norr den sociala och miljömässiga dumpning som praktiseras av de nya tillväxtländerna och som utgör en konkurrenssnedvridning i handelförbindelserna. Å andra sidan misstänker länderna i söder att länderna i norr vill hindra deras ekonomiska utveckling och genom tillämpning av dessa normer använda sig av en form av förklädd protektionism.

Man förstår alltså de enorma svårigheterna att på ett sansat sätt behandla frågan om normer i multilaterala instanser och i ännu högre grad inom WTO, samtidigt som socialklausulen förekommer allt oftare i bilaterala handelsavtal.

Man kan nu konstatera att det idag finns en allt större obalans mellan reglerna för internationell handel och de övriga normerna inom internationell rätt, och att det därför också är nödvändigt att undersöka nya tankebanor när man bland annat försöker åstadkomma en verklig samordning mellan internationella organisationer (WTO och ILO).

Europeiska unionen har en avgörande roll att spela i denna strävan efter en ny global styrelseform och måste för att åstadkomma detta främja samstämmigheten i den politik som förs av internationella institutioner.

När Europeiska unionen ser över sin handelspolitik, måste den, mot bakgrund av detta, reflektera över den handelspolitik som den önskar föra. Om den verkligen vill lämna ett klart och tydligt budskap mot protektionismen, måste den också tillse att den internationella handeln är sund och att fördelarna är ömsesidiga.

Unionen måste, genom den politik som den för, och i synnerhet genom sin handelspolitik, försvara sina handelsintressen samtidigt som den respekterar sina normer och värden och ser till att de respekteras.

Det är denna synpunkt som ska hjälpa de olika EU-institutionerna att inleda och föra en ny handelspolitik, en ambitiös politik baserad på fasthet och dialog.

Man får inte glömma att de europeiska handels- och industriföretagen i Europa är underkastade strikta sociala regler och miljöregler. Om Europeiska unionen respekterar bindande normer, måste den också kunna kräva ömsesidighet hos sina handelspartner och i synnerhet hos de nya tillväxtländerna och verka för kvalitets- och hållbarhetskrav för i synnerhet livsmedelsprodukter som införs på dess territorium, i syfte att bevara en sund och rättvis handel.

De bindande normerna för den europeiska inre marknaden när det gäller hälsa, säkerhet, miljö och skydd av anställda och konsumenter utgör därför en specifik europeisk modell som ska ge inspiration på internationell nivå och i multilaterala sammanhang och återspeglas i pågående förhandlingar om bilaterala handelsavtal. Unionen skulle därmed mer globalt försäkra sig om att de utrikesåtgärder som den genomför genom sin handels- och utvecklingspolitik verkligen bidrar till social utveckling i tredjeländer med vilka den har handelsförbindelser.

Att finna några svar och lägga fram ett antal förslag om denna problematik skulle sålunda göra det möjligt att bidra till att medborgarna (som är avvisande eller fruktar handelsförhandlingarna) åter känner sig positivt delaktiga i handelspolitiken och bidra till debatten om lika villkor i handelsutbytet (”level playing field”). Man vet att utbytet accepteras och upplevs som positivt av samhället om det kan bidra till att förbättra levnadsstandarden. Likaså uppfattas ett ökat handelsutbyte och liberalismen positivt då de inte ifrågasätter sociala och miljömässiga rättigheter. Europeiska unionen måste alltså finna en balans mellan en restriktiv och liberal handelsstrategi samt en kompromiss mellan försvaret av sina handelsintressen och kravet på respekt för universella värden, såsom tillämpningen av bindande sociala normer och miljönormer.

För att kunna uppnå denna kompromiss måste unionen föra en dialog med sina partner och finna ett sätt att få gehör för sina värden. Det är genom denna insats av transparens och dialog med avseende på de nya befogenheter som Europaparlamentet fått genom Lissabonfördraget som det har en roll att spela. Det ska i detta hänseende ge ett politiskt och moraliskt mandat till förhandlingarna. För övrigt ska det uttala sig om det faktum att det är nödvändigt för unionen att försvara sina handelsintressen och samtidigt uttala sig om behovet av en normativ ram. Parlamentet ska främja öppna och medborgarinriktade diskussioner. Det ska vara den institution som hävdar att respekten för människolivet och anständiga arbetsvillkor ska vara densamma överallt och för alla samt att innebörden i miljömässiga och sociala rättigheter (fackföreningsrättigheter, bekämpning av barnarbete etc.) har en universell aspekt.

Till den problematik som utvecklats ovan tillkommer olika nivåer för behandling av ärendet, dvs. en multilateral, en bilateral och en unilateral nivå.

I. Mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i multilaterala handelsförbindelser

Det är av yttersta vikt, vilket tidigare visats, att främja samstämmigheten i den politik som förs av internationella institutioner och att införa en ny global styrelseform som samordnas av Världshandelsorganisationen, Internationella arbetsorganisationen och en (framtida) världsmiljöorganisation. Som bekant är det svårt att i regelverk för internationell handel införa normer som ligger utanför handelsområdet. Det är kanske också så att det är just genom förstärkningen av dialogen med ILO som vissa grundläggande regler om respekten för sociala normer kommer att kunna beaktas. Det är därför nödvändigt att stärka ILO :s roll och att organisationen förses med ett organ för tolkning av normerna. Förutom att det bör vara obligatoriskt för alla att respektera de främsta ILO-normerna, bör organisationen medverka när det gäller frågor om grundläggande rättigheter i arbetslivet inom ramen för regelverket för internationella tvister, där handelstvister ingår (en form av begäran om förhandsavgörande från WTO till ILO).

Även om de sociala normerna fortfarande i liten utsträckning beaktas i handeln, verkar däremot de handelsåtgärder som införts genom de multilaterala miljöavtalen (AEM) för att uppnå miljömål att betraktas som ”legitima”, i multilateralt samförstånd, och de anses inte bara vara en förklädd restriktion för handeln utan anses falla under de undantag som föreskrivs i artikel XX i Gattavtalet.

När det gäller miljöfrågan, skulle det vara relevant att inrätta en specifik världsorganisation. Om dess mandat är väl avgränsat och tydligt i förhållande till andra internationella organisationer, i likhet med WTO, och om den får agera på grundval av gemensamt accepterade principer, skulle denna organisation, benämnd Världsmiljöorganisationen (VMO), kunna få uppgiften att fastställa och genomföra miljönormerna. VMO skulle sålunda kunna få ansvaret att behandla fall av miljödumpning.

När det gäller de mänskliga rättigheterna, skulle det behöva införas ett utökat samarbete på multilateral nivå mellan WTO och FN:s främsta institutioner inom området mänskliga rättigheter. Sakkunskap från högkommissariatet skulle till exempel kunna utnyttjas i WTO:s paneler och i överprövningsorganet då fall av allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna konstateras.

II. Mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i bilaterala handelsavtal

Frågan om skyldigheten att tillämpa dessa normer inom ramen för bilaterala handelsavtal är särskilt känslig och framhäver unionens kapacitet eller brist på sådan att tvinga fram en tillämpning och respekt för dessa normer.

I de bilaterala förhandlingar som nyligen avslutats eller som pågår har unionen bemödat sig om att införa sociala normer i frihandelsavtalen, men den möter ibland en fientlig inställning från vissa länders sida med motiveringen att dessa normer utgör protektionistiska hinder. Unionen möter också svårigheter med länder som, även om de undertecknat ILO:s konventioner, inte respekterar fackföreningsrättigheter.

Konkreta utvecklingstendenser har dock observerats när det gäller frihandelsavtalen i och med förhandlingen om kapitlen om hållbar utveckling. En grundprincip i vissa frihandelsavtal är nämligen parternas åtagande att respektera de mänskliga rättigheterna och utvecklandet av en hållbar ekonomi som grundas på skyddet och främjandet av de anställdas rättigheter och miljörättigheter.

Däremot måste man diskutera ett inrättande av ömsesidiga övervakningsmekanismer och incitament så att kapitlen om hållbar utveckling respekteras av båda parter. Man skulle till exempel kunna tänka sig en villkorad liberalisering, med en förkortad tidtabell för avveckling av tullar eller tillgång till ytterligare en marknad, beroende på om en viss social norm och/eller miljönorm respekteras eller ej. Det skulle också behövas en ”kravmarkör”, som varierar efter länderna och deras ekonomiska utveckling och som gör det möjligt att gradvis och flexibelt kräva respekt för de sociala normerna och miljönormerna.

Slutligen och framför allt är det nödvändigt att förstärka skiljedomsgrupperna samt forum för utbyte och diskussion, som möjliggör ett större deltagande från civilsamhällets sida och som på sikt har en verklig hävstångseffekt på partnerländernas inrikespolitik. En möjlighet vore därför att skapa gemensamma bilaterala ”observatorier” för att erbjuda ett forum för åsiktsutbyte mellan regeringarna, Europaparlamentet, arbetsmarknadens parter och civilsamhället i vid bemärkelse. Sammanfattningsvis måste man uppmana kommissionen att utarbeta konsekvensbeskrivningar när det gäller mänskliga rättigheter för att komplettera konsekvensbeskrivningar om hållbar utveckling med begripliga handelsindikatorer grundade på mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer.

III. Mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i unilaterala handelsförbindelser: allmänna preferenssystemet (GSP) och allmänna preferenssystemet + (GSP +)

Dessa instrument gör det möjligt att framhäva Europeiska unionens grundläggande principer och rättigheter. GSP, som gör det möjligt för unionen att ensidigt bevilja handelsförmåner, har kraftigt dock byråkratiserats, men kriterier för tilldelning och tillbakadragande av förmåner som är föga transparenta. Vid översynen av GSP-förordningen måste unionen därför bättre ringa in förmånstagarna genom att till exempel beakta deras utvecklingsnivå och genomföra en uppföljning av dessa länders åtagande när det gäller frågor knutna till mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer. Kommissionen skulle slutligen kunna undersöka möjligheten att inrätta en samarbetsram mellan unionen och länderna som åtnjuter GSP-förmåner för att underlätta utredningarna och uppföljningen av tvistemål, samt åstadkomma fler kompletteringsåtgärder.


YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (7.10.2010)

till utskottet för internationell handel

över mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal

(2009/2219(INI))

Föredragande: David Martin

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet påpekar att de ekonomiska och sociala rättigheterna är en integrerad del av de mänskliga rättigheterna sedan den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna antogs 1948. EU måste hjälpa till med att genomföra dessa rättigheter i de minst utvecklade länder och utvecklingsländer med vilka man undertecknar internationella avtal, bland annat handelsavtal.

2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingå handelsavtal endast om dessa avtal innehåller demokrati- och människorättsklausuler och klausuler om sociala normer, hälsovårdsnormer och miljönormer. Kommissionen och rådet uppmanas återigen att effektivt tillämpa klausuler som redan integrerats i gällande internationella avtal och att följaktligen inrätta en lämplig mekanism i överensstämmelse med andan i artiklarna 8, 9 och 96 i Cotonouavtalet.

3.   Europaparlamentet anser att alla EU:s handelsförhandlingar och handelsavtal med tredjeländer bör innehålla en klausul om mänskliga rättigheter och en förhandsbedömning av konsekvenserna av de planerade avtalen, där hänsyn tas till människorättssituationen för alla parter i dessa avtal. Parlamentet anser att denna bedömning måste omfatta möten med de människorättsaktivister som är verksamma i det berörda landet.

4.   Europaparlamentet anser, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter, att EU:s interna och externa politik måste stämma överens och alltid respektera principerna i avdelning V kapitel 1 i EU-fördraget om demokrati, rättsstaten och de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet, obestridlighet och odelbarhet. Parlamentet betonar i detta sammanhang att EU:s internationella trovärdighet som en förkämpe för de mänskliga rättigheterna avgörs av huruvida man kan garantera att EU:s multinationella företag respekterar mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga normer i sin verksamhet utomlands, särskilt i utvecklingsländer. Parlamentet begär att Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, och därmed EU:s stadga om de grundläggande friheterna, omedelbart ska tillämpas. Parlamentet anser att EU måste tillämpa Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna i sin verksamhet i tredjeländer enligt vad som rekommenderats av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, såsom unionens och medlemsstaternas företrädare, försöka få WTO och dess medlemsländer att förstå vikten av att beakta mänskliga rättigheter, sociala normer, hälsovårdsnormer och miljönormer i samband med handelsförhandlingarna, särskilt förhandlingarna om Dohaavtalet, och att praktiskt säkerställa att de tillämpas och främjas inom ramen för genomförandet av handelsavtalen. Kommissionen uppmanas att försöka få WTO och dess medlemsländer att, som ett första steg, låta delegationerna från Internationella arbetsorganisationen (ILO), Internationella arbetsbyråns sekretariat och sekretariaten för de multilaterala och internationella miljöavtalen delta som observatörer.

6.   Europaparlamentet kräver att unionen, i förhandlingarna om handelsavtal, framhäver rätten till tillgång till naturresurser och hävdar urinvånarnas och de inföddas rättigheter när det gäller tillgången till viktiga naturresurser. Kommissionen uppmanas att i internationella handelsförhandlingar och handelsavtal integrera problemet med att köpa och äga mark i tredjeländer, särskilt i de minst utvecklade länderna och i utvecklingsländerna.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra parlamentets resolution av den 10 mars 2010 om tillämpning av systemet GSP+. Som en följd av detta uppmanas kommissionen att utveckla ett mer konsekvent och rättvist benchmarkingsystem för alla länder som beviljas stöd från det ovannämnda systemet i syfte att på ett tydligt, öppet och kontradiktoriskt sätt kunna övervaka såväl framgångar som motgångar när det gäller utvecklingen för de mänskliga rättigheterna på det sociala och politiska området, däribland de sociala, ekonomiska, kulturella och miljömässiga rättigheterna.

8.   Europaparlamentet anser dock att man genom att ensidigt insistera på en praktisk tillämpning av universella mänskliga rättigheter förnekar det faktum att deras genomförande även kräver ekonomiska medel, som under de nuvarande villkoren inte kan tillhandahållas enbart av tillväxtländer och utvecklingsländer.

9.   Europaparlamentet betonar att Trips-avtalet avser att främja rätten till hälsa. Parlamentet anser att EU bör garantera att alla handelsavtal som omfattar klausuler om ”Trips plus” fullt ut respekterar de mänskliga rättigheterna och aktivt främjar rätten till hälsa, särskilt i utvecklingsländer.

10. Europarlamentet anser att parlamentet bör insistera på att framtida lagstiftning ska innehålla en bestämmelse om att handelsfördelar, inklusive de fördelar som härrör från frihandelsavtal, tillfälligt kan dras in ensidigt av kommissionen om det finns tillräckliga bevis för att de mänskliga rättigheterna eller arbetstagarnas rättigheter har kränkts, eller kan dras in av kommissionens vice ordförande/unionens höga representant eller kommissionen på begäran av ett visst antal medlemsstater och/eller Europaparlamentet.

11. Europaparlamentet anser att EU på ett effektivt sätt måste övervaka och tillämpa klausulerna om mänskliga rättigheterna i sina handelsavtal. Parlamentet betonar vikten av möjligheten att tillfälligt eller permanent dra in handelsförmåner vid kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt arbetstagarnas rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla information om genomförbarheten av inrättandet av ett rättsligt bindande tvistlösningsorgan och ett internationellt åtal mot multinationella företag.

12. Europaparlamentet betonar att man bör hitta sätt att mer noggrant undersöka påståenden om allvarliga och systematiska brott mot de mänskliga rättigheterna och arbetstagarnas rättigheter. I de fall EU:s handelsavtal kan komma att påverkas anser parlamentet att man bör överväga att knyta EU-representanter (för närvarande från kommissionen eller i framtiden från Europeiska utrikestjänsten) till undersökningsuppdragen inom ramen för FN:s särskilda förfaranden.

13. Europaparlamentet gläder sig visserligen över att social-, människorätts- och miljöklausuler har införts i internationella handelsavtal men påpekar att dessa klausuler är minimikrav och ett instrument bland flera andra, och framhåller att det är helt nödvändigt att förhindra att klausulerna missbrukas på ett protektionistiskt sätt. Klausulerna bör därför genomföras på ett sätt som främjar samråd med och demokratiskt deltagande av alla parter i beslutsprocessen.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram ett förslag till förordning om att förbjuda import till EU av varor som tillverkats under förhållanden som utgör moderna former av slaveri och tvångsarbete, framför allt tvångsarbete för särskilt utsatta grupper, i strid med grundläggande normer för mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att denna förordning bör hänvisa till de rättigheter som nämns i både den internationella konventionen om barnets rättigheter och ILO-deklarationen från 1998 om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet. Parlamentet betonar att förordningen bör ge EU möjlighet att undersöka specifika klagomål i de fall då det tycks finnas tillräckliga bevis för en kränkning av dessa internationella normer. Kommissionen uppmanas att under övergångsperioden innan denna förordning träder i kraft stärka kontrollerna av importen och övervaka de etiska normerna i leveranskedjan i länder som exporterar till EU.

15. Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att genomföra rådets förordning (EG) nr 1236/2005(1) av den 27 juni 2005 om handel med vissa varor som kan användas till dödsstraff, tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och att göra dess bestämmelser bindande i alla internationella handelsavtal.

16. Europaparlamentet anser att de sociala rättigheterna är universella rättigheter som dock inte bara får proklameras, utan vars genomförande även måste främjas. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att solidariskt hjälpa de fattigaste länderna i världen att genomdriva dessa rättigheter.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s exportförordningar med avseende på överföring av teknik som byggts upp i enlighet med europeiska standarder, inbegripet mobiltelefoner, kommunikationsnätverk och mjukvara för Internet-scanning och censur av Internet, dubbla användningsområden samt insamling och bearbetning av uppgifter (data mining), även personuppgifter, till förtryckarregimer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till förordning om ett nytt licensieringssystem om denna översyn visar att det krävs lagstiftningsåtgärder.

18. Europaparlamentet efterlyser regelbundna utvärderingar av de människorättsåtaganden som finns i internationella handelsavtal.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över EU:s exportförordningar när det gäller försäljning, leverans, överföring eller export av vapen och tillhörande materiel av alla slag, såsom ammunition, utrustning och reservdelar, till länder eller regioner som kan tänkas använda dem för att internt kväsa det civila samhället och kränka de mänskliga rättigheterna.

20. Europaparlamentet begär att den regionala utvecklingsprocessen varaktigt ska förstärkas i enlighet med FN:s millennieutvecklingsmål och att det samtidigt ska finnas ett engagemang för mänskliga rättigheter, utvecklingsbistånd och internationella handelsavtal.

21. Europaparlamentet uppmuntrar EU-representanterna (för närvarande från kommissionen eller i framtiden från Europeiska utrikestjänsten) att dela med sig av sin kunskap om människorättssituationen med näringslivet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

5.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

50

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gabriele Albertini, Bastiaan Belder, Frieda Brepoels, Elmar Brok, Michael Gahler, Marietta Giannakou, Ana Gomes, Andrzej Grzyb, Heidi Hautala, Richard Howitt, Anneli Jäätteenmäki, Ioannis Kasoulides, Tunne Kelam, Nicole Kiil-Nielsen, Andrey Kovatchev, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Vytautas Landsbergis, Krzysztof Lisek, Sabine Lösing, Barry Madlener, Mario Mauro, Kyriakos Mavronikolas, Willy Meyer, Francisco José Millán Mon, Alexander Mirsky, María Muñiz De Urquiza, Norica Nicolai, Raimon Obiols, Kristiina Ojuland, Pier Antonio Panzeri, Ioan Mircea Paşcu, Alojz Peterle, Libor Rouček, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Nikolaos Salavrakos, Jacek Saryusz-Wolski, Adrian Severin, Marek Siwiec, Ernst Strasser, Zoran Thaler, Inese Vaidere, Graham Watson, Boris Zala

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Reinhard Bütikofer, Carlo Casini, Nikolaos Chountis, Monica Luisa Macovei, Marietje Schaake, György Schöpflin, Dominique Vlasto

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Marie-Christine Vergiat

(1)

EUT L 200, 30.7.2005, s. 1.


YTTRANDE från utskottet för utveckling (25.10.2010)

till utskottet för internationell handel

över mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal

(2009/2219(INI))

Föredragande: Filip Kaczmarek

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet noterar att det i artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt anges att ”unionen ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”. Parlamentet påpekar att Europeiska unionen följaktligen, innan handelsavtal undertecknas, är skyldig att ta noggrann hänsyn till alla utvecklingsmässiga konsekvenser, främst utrotningen av fattigdom.

2.  Europaparlamentet påminner om att det i FN:s deklaration från 1986 om rätten till utveckling bekräftas att rätten till utveckling är en omistlig mänsklig rättighet genom vilken alla enskilda människor och alla folk har rätt att delta i, bidra till och åtnjuta ekonomisk, social och kulturell utveckling. Parlamentet anser därför att EU är skyldigt att inte undergräva denna rätt utan att verkligen integrera den i sina internationella avtal och använda den som rättesnöre för EU:s politik.

3.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande saknas en helhetssyn när det gäller företagens respekt för de internationella skyldigheterna i fråga om mänskliga rättigheter, vilket innebär att vissa stater och företag kan kringgå dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ på OECD-nivå till att rationalisera och jämföra privata initiativ i fråga om företagens sociala ansvar, särskilt genom att upprätta ett enda referensdokument med lämpliga regler och metoder som företag som tar socialt ansvar bör följa.

4.  Europaparlamentet välkomnar frihandelsavtal och alla ansträngningar att uppmuntra handel med och mellan utvecklingsländer som en tillförlitlig väg mot stabil, hållbar utveckling. Parlamentet uppmuntrar särskilt inrättandet av regionala frihandelsområden som ett sätt att genom tullättnader främja handeln mellan utvecklingsländer, samtidigt som WTO-reglerna respekteras.

5.  Europaparlamentet noterar att i många utvecklingsländer spelar fiskerinäringen, särskilt det småskaliga fisket, och närstående industri en central roll när det gäller att trygga livsmedelsförsörjningen, skapa sysselsättning, generera statsintäkter och export samt bevara lokalsamhällena. Parlamentet anser att det är viktigt att lokalbefolkningarnas intressen och deras suveräna rättigheter över naturresurserna beaktas. Parlamentet oroar sig över att illegalt fiske kan bidra till migration och allvarligt undergräva en hållbar utveckling. Parlamentet betonar därför att fiskeriavtal mellan EU och utvecklingsländer bidrar till att främja den inhemska fiskerinäringen, med särskild fokus på små och medelstora yrkesfiskare och fiskeföretag, övervaka fiskbestånden, bekämpa överfiske och illegalt fiske, skydda den biologiska mångfalden och främja förbättrade hygien- och hälsonormer.

6.  Europaparlamentet uppmanar EU att genom sina handelsavtal aktivt främja företagens sociala ansvar för att förbättra de etiska förhållandena för världshandeln på det sociala och miljömässiga planet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att insistera på att respekten för ILO:s grundläggande arbetsnormer ska vara en förutsättning för att få ingå handelsavtal samt att uppmuntra en utbredd tillämpning av system som skyddar arbetstagarnas rättigheter och miljö, såsom initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin (EITI) och Kimberlyprocessen i diamantindustrin. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang Förenta staternas nya lag om ”konfliktmineraler” och uppmanar kommissionen och rådet att undersöka möjligheterna till ett lagstiftningsinitiativ i samma riktning.

8.  Europaparlamentet anser att EU genom sina handelsavtal på ett effektivt sätt måste se till att högsta möjliga insynsnivå och stränga normer för offentlig upphandling tillämpas och att kravet på företagsrapportering för varje enskilt land uppfylls i både industrialiserade länder och utvecklingsländer i syfte att bekämpa olaglig kapitalflykt.

9.  Europaparlamentet noterar att även om följderna av klimatförändringarna märks allra tydligast i utvecklingsländerna, är det de industrialiserade länderna som bör bära huvudansvaret för orsakerna till denna företeelse. Parlamentet anser därför att EU genom sina handelsförbindelser inte endast måste se till att miljöskador undviks utan även aktivt bör bidra till hållbar utveckling i hela världen.

10. Europaparlamentet betonar de stora skillnaderna mellan utvecklade ekonomier och de fattigaste länderna i fråga om kapacitet och potential. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bättre återspegla behoven i AVS-länderna i sin strategi vid förhandlingar om avtal om ekonomiskt partnerskap och se till att länder som föredrar att inte underteckna avtal om ekonomiskt partnerskap inte missgynnas på grund av detta.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett bättre sätt använda de villkorssystem som finns i instrument såsom det allmänna preferenssystemet och Cotonouavtalet för att genomdriva mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stärka sitt stöd i tredjeländer när det gäller uppbyggnaden av rättsliga institutioner som kan hålla företag ansvariga för kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att partnerländernas parlament blir delaktiga i handelsförhandlingar så att styrningen och den demokratiska kontrollen i utvecklingsländer kan förbättras.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

25.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

14

3

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Michael Cashman, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Catherine Grèze, Eva Joly, Filip Kaczmarek, Franziska Keller, Gay Mitchell, Bill Newton Dunn, Birgit Schnieber-Jastram

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Eduard Kukan, Judith Sargentini, Horst Schnellhardt, Patrizia Toia

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Eider Gardiazábal Rubial, Jolanta Emilia Hibner, Paul Rübig


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (3.5.2010)

till utskottet för internationell handel

om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal

(2009/2219(INI))

Föredragande: Richard Howitt

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet uppmanar EU att upprätthålla de principer om kontrollerad och rättvis handel som har kännetecknat utvecklingen i unionens egna länder och i framgångsrika utvecklingsländer, däribland de asiatiska tigrarna, och att avvisa protektionism eller försök att undergräva de legitima komparativa fördelar som utvecklingsländerna har, vilka inte försvagar mänskliga och arbetstagares fackliga rättigheter. Artikel XXIV i WTO-avtalet bör tolkas på ett nytt sätt som medger undantag från handelsavtal för sårbara tillverkningssektorer och andra sektorer, om detta är motiverat.

2.  Europaparlamentet anser att det i samtliga handelsavtal måste finnas krav på att alla parter har ratificerat, genomfört och i praktiken tillämpar de viktigaste konventionerna i ILO-deklarationen om grundläggande principer och rättigheter, och att kapitlet om hållbar utveckling har samma bindande status som bestämmelserna om marknadstillträde och omfattas av samma mekanism för tvistlösning.

3.  Europaparlamentet betonar att kommissionen ska samarbeta effektivt med ILO och andra fördragsorgan samtidigt som den under alla skeden i förhandlingarna och genomförandet av handelsavtalen bör fullfölja sitt ansvar med att utvärdera handelsförhandlingarnas konsekvenser för de sociala, miljömässiga och mänskliga rättigheterna, med särskild hänsyn till främjandet av anständigt arbete för alla, och hålla öppna samråd med fackföreningar, i egenskap av erkända sociala parter, icke-statliga miljöorganisationer och sociala rörelser från EU och tredjeländer för att dessa ska garanteras en tydlig rätt att påtala överträdelser som bör bli föremål för överväganden och åtgärder från kommissionens sida.

4.  Europaparlamentet vill att man i framtida handelsavtal och i översynen av GSP+-förordningen ska korrigera bristande konsekvens och öppenhet samt orättvisa förfaranden genom tydliga kriterier och riktmärken vad gäller respekten för arbetstagarnas rättigheter, de mänskliga rättigheterna samt miljörättigheterna i partnerländerna, inklusive särskilda rekommendationer om förbättringar, om nödvändigt.

5.  Europaparlamentet ser positivt på att det görs hållbarhetsbedömningar, men beklagar att man inte agerar fullt ut på resultaten i dessa, som i Västafrika, Medelhavsländerna och Colombia samt i andra amerikanska regioner. Parlamentet vill att man i större utsträckning ska utnyttja EU:s möjligheter att konkret förbättra respekten för mänskliga rättigheter, arbetstagarnas rättigheter, hållbar utveckling och gott styre före slutförandet av handelsavtalen och under det efterföljande genomförandet.

6.  Europaparlamentet konstaterar att det råder ekonomisk lågkonjunktur när man nu förhandlar fram dagens och framtida handelsavtal, med en beräknad ökning av antalet arbetslösa i OECD-länderna på 8 miljoner på två år, och att utlokaliseringen står för en stor del av de förlorade arbetstillfällena, exempelvis i Irland och Portugal (ett av fyra), Danmark (ett av sex) och Estland och Slovenien (ett av sju). Parlamentet anser att EU:s handelspolitik bör sträva efter att undvika en oproportionerligt stor eller snabb minskning av EU:s marknadsandelar och sysselsättning i en viss sektor och vid behov garantera större marknadstillträde för EU-exportörer. Parlamentet skulle vilja att hänsyn tas till tillämpningsområdet för EU:s fond för justering av globaliseringseffekter när handelsavtal sluts, så att tillräckligt stöd kan ges till efterföljande omstrukturering.

7.  Europaparlamentet önskar att man i EU:s handelsförhandlingar ska främja både skyldigheter och rättigheter för investerare och företag, i enlighet med Heiligendammprocessen, som initierades av det tidigare tyska ordförandeskapet tillsammans med ILO, OECD och FN. Parlamentet poängterar att kapitlet om hållbar utveckling måste innehålla alla investeringsregler som fastslås i frihandelsavtalen och följa de nya reglerna om ansvarsfulla investeringar som bygger på de relevanta bestämmelserna i Lissabonfördraget. Parlamentet anser att samtliga handelsavtal ska kräva efterlevnad av OECD:s riktlinjer för multinationella företag, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik, FN:s Global Compact och rekommendationerna från FN:s särskilda representant för frågor rörande företag och mänskliga rättigheter.

8.  Europaparlamentet vill att verkligt oberoende experter ska besluta om klagomål som gäller sociala problem, med deltagande av representativa arbetstagarorganisationer och lokala organisationer. Minst en av de deltagande experterna bör komma från ILO. Deras rekommendationer måste ingå i en definierad process som tillåter en lämplig och snabb behandling av de problem som tas upp så att experternas överläggningar inte begränsas till att utfärda rapporter och rekommendationer, utan också leder till kontinuerliga uppföljnings- och översynsbestämmelser som garanterar ett fortsatt tryck på de regeringar som tillåter kränkningar av arbetstagares rättigheter på sina territorier.

9.  Europaparlamentet insisterar på att införande av ”leveranssätt IV” om tillfällig rörlighet för arbetskraft i handelsavtal ska omfattas av respekt för grundläggande arbetsnormer, däribland regler om vistelsens längd, minimilöner, kollektiva löneavtal, nationella arbetsnormer och kollektivavtal i partnerländerna.

10. Europaparlamentet uppmanar EU att stödja en utvidgad översynsmekanism för WTO:s handelspolitik som inbegriper de handelsrelaterade aspekterna av hållbar utveckling, inklusive efterlevnad av grundläggande arbetsnormer och ändring av definitionen av en subvention i WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder för att garantera efterlevnad av grundläggande arbetsnormer och respekt för mänskliga rättigheter i industriella frizoner för bearbetning på export. Parlamentet uppmanar även EU:s Genèvedelegation att återuppväcka och hålla fast vid den informella grupp av ”arbetsvänner” som inrättades för att främja arbetsnormer i WTO.

11. Europaparlamentet kräver att alla framtida handelsavtal ska ha kvar förbudet mot exploaterande barnarbete, framför allt inom utvinning och bearbetning av natursten, och att de ska innehålla ett europeiskt certifieringssystem som garanterar att importerad natursten och härledda produkter genom hela förädlingskedjan bevisligen framställts utan exploaterande barnarbete enligt ILO:s konvention nr 182.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.4.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

24

21

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Edit Bauer, Jean-Luc Bennahmias, Pervenche Berès, Mara Bizzotto, Martin Callanan, David Casa, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Philip Claeys, Derek Roland Clark, Sergio Gaetano Cofferati, Marije Cornelissen, Tadeusz Cymański, Frédéric Daerden, Proinsias De Rossa, Sari Essayah, João Ferreira, Pascale Gruny, Thomas Händel, Marian Harkin, Roger Helmer, Stephen Hughes, Liisa Jaakonsaari, Danuta Jazłowiecka, Ádám Kósa, Jean Lambert, Veronica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Siiri Oviir, Rovana Plumb, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Raffaele Baldassarre, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Véronique Mathieu, Gesine Meissner, Ria Oomen-Ruijten, Evelyn Regner, Csaba Sógor, Emilie Turunen, Gabriele Zimmer


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (28.4.2010)

till utskottet för internationell handel

över mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal

(2009/2219(INI))

Föredragande: Thomas Ulmer

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet anser att det i samband med internationella handelsavtal måste vidtas åtgärder för att se till att viktiga miljö- och hälsonormer samt djurhälsoaspekter iakttas.

2.   Europaparlamentet konstaterar att internationella handelsavtal kan bidra till att miljönormer och människorättsnormer förbättras genom bindande åtaganden, förutsatt att dessa åtaganden genomförs, övervakas och verkställs på korrekt sätt.

3.   Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att eftersträva att miljö- och hälsonormer fastställs i bilaterala handelsavtal, även i de avtal som nu förhandlas fram med Sydkorea, Peru, Colombia, Indien, AVS-länderna, Gulfstaternas samarbetsråd samt med ett antal länder som deltar i den europeiska grannskapspolitiken, med särskild tonvikt på arbetstagares rättigheter och skydd av barn och kvinnor samt på klimatnormer, produktsäkerhet och information till konsumenterna.

4.   Europaparlamentet noterar att klimatåtgärderna och klimatpolitiken får ett allt större samband med den internationella handeln och uppmanar Världshandelsorganisationen att ta med klimatfrågor i sitt arbetsprogram och att fastställa specifika regler och normer i detta avseende.

5.   Europaparlamentet anser att Världshandelsorganisationen (WTO) måste övervaka att åtaganden iakttas och insisterar på att kommissionen, i egenskap av EU:s företrädare i Världshandelsorganisationen, deltar aktivt i denna övervakning.

6.   Europaparlamentet uppmanar till en harmonisering av miljönormer och hälsokrav som ett slutligt mål att uppnå på global nivå och insisterar på att sådana normer måste utarbetas och förbättras på regional nivå vid genomförandet av internationella handelsavtal.

7.   Europaparlamentet anser att respekt för sociala normer samt miljö- och hälsonormer bör vara en förutsättning för internationella handelsförhandlingar.

8.   Europaparlamentet begär att det inrättas ett organ för tvistlösning med bindande befogenheter.

9.   Europaparlamentet förordar att utvecklingsländer beviljas förmåner, förutsatt att de visar en vilja att följa de sociala normer samt miljö- och hälsonormer som tillämpas i EU. EU definierar tillväxtländer som länder som inte längre uppvisar alla typiska kännetecken för utvecklingsländer och som har en inre ekonomisk dynamik vilken inom överskådlig tid kan förväntas göra det möjligt för landet att övervinna de strukturella egenskaper som är typiska för utvecklingsländer.

10. Europaparlamentet begär att kommissionen uppmanar WTO att i händelser av tvister inte uteslutande fatta beslut med utgångspunkt i de handelspolitiska aspekterna. Parlamentet anser att godkännandet av gränsöverskridande åtgärder för skydd av miljön och hälsan inte får vara beroende av huruvida WTO anser att ett ingripande skulle leda till störningar av frihandeln eller inte.

11. Europaparlamentet konstaterar att framtida handelsavtal kan komma att ingås mot bakgrund av den nuvarande finanskrisen. Parlamentet anser att detta inte får leda till att sociala normer och miljönormer åsidosätts, särskilt inte normer för utsläpp av växthusgaser och hantering av farligt avfall, till förmån för uppnåendet av andra mål.

12. Europaparlamentet konstaterar att de höga miljömässiga och arbetsrättsliga normer som råder i EU kan utgöra en konkurrensnackdel för europeiska företag som konkurrerar med produkter och tjänster från de tredjeländer där normerna på detta område är lägre. Parlamentet anser att man genom villkor i samband med de internationella handelsavtalen bör se till att dessa normer förbättras och genomdrivs i tredjeländer, så att konkurrensvillkoren för europeiska företag blir mer rättvisa, samtidigt som miljöskyddet och de mänskliga, sociala och arbetsrelaterade rättigheterna stärks i dessa tredjeländer.

13. Europaparlamentet anser att Världshandelsorganisationen och dess medlemmar bör enas om att inrätta en öppen global marknad för miljövänliga varor och tjänster och miljövänlig teknik för att stärka den internationella handeln och möjliggöra fri rörlighet för miljövänlig teknik och miljövänliga investeringar i hela världsekonomin.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att insistera på att ett avtal om handel med miljöprodukter och miljötjänster antas vid Världshandelsorganisationens handelsförhandlingar i Doharundan i syfte att liberalisera handeln med viktig klimatvänlig teknik.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utvärdera handelsavtalen, regelbundet informera parlamentet om dessa utvärderingar och även se till att ett samarbete med både nationella och internationella tillsynsorgan, fackföreningar och icke-statliga organisationer äger rum för att garantera att miljö- och hälsonormer samt sociala normer iakttas.

16. Europaparlamentet betonar att handelsområdet och iakttagandet av normer på området för mänskliga rättigheter, sociala normer och miljönormer är en viktig faktor när det gäller att garantera fred och välstånd i världen, men att denna inte kan användas för att lösa alla problem mellan världens länder. Parlamentet noterar dock att ett sätt att lösa konflikter och komma till rätta med politiska låsningar kan vara att stärka handelsförbindelserna och på så sätt se till att gemensamma intressen tydliggörs, särskilt på miljöskyddsområdet.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen under förhandlingar om internationella handelsavtal löpande hålla parlamentet välinformerat om alla relevanta ämnesområden.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med tanke på parlamentets utvidgade befogenheter i enlighet med Lissabonfördraget garantera ett effektivt flöde av information och att vid varje tidpunkt bevilja parlamentet, i form av dess utsända företrädare, observatörsstatus och därmed tillgång till samtliga relevanta möten och dokument.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

27.4.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

52

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

János Áder, Elena Oana Antonescu, Kriton Arsenis, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Sandrine Bélier, Sergio Berlato, Martin Callanan, Nessa Childers, Chris Davies, Esther de Lange, Anne Delvaux, Edite Estrela, Elisabetta Gardini, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Dan Jørgensen, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Holger Krahmer, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Miroslav Ouzký, Vladko Todorov Panayotov, Gilles Pargneaux, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Mario Pirillo, Frédérique Ries, Anna Rosbach, Oreste Rossi, Dagmar Roth-Behrendt, Daciana Octavia Sârbu, Carl Schlyter, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Catherine Soullie, Anja Weisgerber, Glenis Willmott, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Matthias Groote, Marisa Matias, Michèle Rivasi, Michail Tremopoulos, Thomas Ulmer, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Barbara Matera, Søren Bo Søndergaard


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

26.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

22

2

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Kader Arif, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Marielle De Sarnez, Harlem Désir, Christofer Fjellner, Joe Higgins, Yannick Jadot, Bernd Lange, Vital Moreira, Tokia Saïfi, Helmut Scholz, Gianluca Susta, Keith Taylor, Jan Zahradil, Pablo Zalba Bidegain

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Catherine Bearder, George Sabin Cutaş, Béla Glattfelder, Małgorzata Handzlik, Salvatore Iacolino, Elisabeth Köstinger, Jarosław Leszek Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Jean-Pierre Audy, Ricardo Cortés Lastra, Jelko Kacin, Vytautas Landsbergis, Evžen Tošenovský

Senaste uppdatering: 12 november 2010Rättsligt meddelande