Förfarande : 2010/2107(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0331/2010

Ingivna texter :

A7-0331/2010

Debatter :

PV 14/12/2010 - 18
CRE 14/12/2010 - 18

Omröstningar :

PV 15/12/2010 - 9.10
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0485

BETÄNKANDE     
PDF 314kWORD 174k
18 november 2010
PE 448.774v04-00 A7-0331/2010

om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet

(2010/2107(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi

Föredragande: Bendt Bendtsen

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 YTTRANDE från utskottet för regional utveckling
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet

(2010/2107(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2006 ”Handlingsplan för energieffektivitet: Att förverkliga möjligheterna” (KOM(2006)0545),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 januari 2008 ”Mot 20–20 till 2020 – Europas möjligheter i samband med klimatförändringarna” (KOM(2008)0030),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 november 2008 ”Energieffektivitet: Att nå 20-procentsmålet” (KOM (2008)0772),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 ”En energipolitik för Europa” (KOM(2007)0001), som följdes av kommissionens meddelande av den 13 november 2008 ”Andra strategiska energiöversynen – En handlingsplan för energitrygghet och energisolidaritet” (KOM(2008)0781), med åtföljande handlingar,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 663/2009 av den 13 juli 2009 om inrättande av ett program för hjälp till ekonomisk återhämtning genom finansiellt stöd från gemenskapen till projekt på energiområdet (Europeiska energiprogrammet för återhämtning)(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster och om upphävande av rådets direktiv 93/76/EEG (energitjänstdirektivet)(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EG av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(7),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag(8),

–   med beaktande av kommissionens lägesrapport av den 7 maj 2010 ”Towards a new Energy Strategy for Europe 2011–2020”,

–   med beaktande av den oberoende undersökningen ”Company Car Taxation. Subsidies, welfare and economy”, som utarbetats på kommissionens uppdrag(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2009 om den andra strategiska energiöversynen(10),

–   med beaktande av artikel 170.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska unionen bidra till att upprätta och utveckla transeuropeiska nät för infrastrukturerna inom transport-, telekommunikations- och energisektorerna,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp(11),

–   med beaktande av artikel 34.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna om bekämpande av social utestängning och fattigdom anges att unionen ska trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel,

–   med beaktande av artikel 194 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling (A7-0331/2010), och av följande skäl:

A. Energieffektivitet och energisparande är det kostnadseffektivaste och snabbaste sättet att minska utsläppen av koldioxid och andra föroreningar och öka försörjningstryggheten. Energifattigdom kan angripas strategiskt genom hög energieffektivitet i byggnader och apparater. Energieffektivitet prioriteras högt i Europa 2020-strategin och i den europeiska energistrategin 2011–2020, men resurserna hos offentliga institutioner når för närvarande inte upp till denna ambitionsnivå.

B.  Energibesparingar är centrala för att öka försörjningstryggheten, exempelvis skulle man spara lika mycket energi som femton Nabuccoledningar skulle kunna leverera om det tjugoprocentiga energibesparingsmålet uppnåddes.

C. Energibesparingar kan föra med sig betydande ekonomiska fördelar för slutanvändarna och hela ekonomin, tillsammans med sociala fördelar, bland annat upp emot en miljon nya arbetstillfällen fram till 2020. EU:s energiimport ökar och uppgick 2007 till 332 miljarder euro, och enligt kommissionens uppskattningar kan energivinsterna uppgå till över 1 000 euro per hushåll årligen som kommer att återinvesteras på ett annat ställe i ekonomin. Om man skulle lyckas uppnå målen för energieffektivitet skulle de potentiella besparingarna för EU uppgå till omkring 100 miljarder euro och utsläppen skulle minska med nästan 800 miljoner ton årligen. Därför är en politik för energibesparingar och energieffektivitet lösningen på energifattigdomen.

D. Utvecklingen av de framtida energipriserna kommer att uppmuntra de enskilda att minska sin energiförbrukning. De verkliga energieffektivitetsvinsterna kan därför i första hand uppnås genom att gynna effektivare gemensamma infrastrukturer för fastigheter, uppvärmningssystem och transportsektorn, där beslut om förbättrad användning av energi ligger utanför de enskildas eller företagens kontroll och påverkan.

E.  Belägg från den akademiska världen visar klart att ansträngningarna måste trappas upp, också på regional och lokal nivå, för att det tjugoprocentiga energieffektivitetsmålet ska kunna uppnås senast 2020, eftersom man med den aktuella takten på framstegen kommer att uppnå detta mål endast till hälften till 2020, och metoderna och tekniken för att uppnå tjugoprocentsmålet redan existerar.

F.  Det finns visserligen ett stort antal rättsliga föreskrifter på EU-nivå och på nationell nivå som ska leda till energibesparingar, men alla dessa leder inte till det önskade resultatet.

G. Investeringar i energieffektivitet återbetalar sig inom relativt kort tid jämfört med andra investeringar, och investeringarna kan skapa avsevärt flera nya arbetstillfällen såväl i landsbygdsområden som i städerna. Dessa arbetstillfällen kan oftast inte utlokaliseras, särskilt inte i byggnadssektorn och i små och medelstora företag. Det behövs allmän medvetenhet och utbildad arbetskraft för att detta ska ske.

H. Att använda offentliga medel för rullande finansiella instrument för att ge finansiella incitament till energieffektivitetsåtgärder har, i tider då budgetmässiga begränsningar råder, fördelen att det blir möjligt att upprätthålla större delen av dessa medel i längden.

I.   Efterfrågesidan har varit en viktig drivkraft bakom den ökade energikonsumtionen och det finns ett stort behov av att få bukt med marknadshindren mot energieffektivare produkter och främja användningen av dem i syfte att bryta kopplingen mellan ökad energiförbrukning och koldioxidutsläpp å ena sidan och ekonomisk tillväxt å andra.

J.   En hel rad hinder står i vägen för att möjligheterna till energibesparing ska utnyttjas fullt, bland annat initiala investeringskostnader och bristande tillgång på lämplig finansiering, bristande medvetenhet, olika stimulansåtgärder för exempelvis ägare och hyresgäster samt bristande klarhet över vem som är ansvarig för att energibesparingarna genomförs.

K. Det har visats inom andra prioriterade områden, såsom förnybara energikällor och luftkvalitet, att obligatoriska mål kan ge den drivkraft, äganderätt och fokusering på EU-nivå och nationell nivå som behövs för att garantera tillräckligt höga ambitioner inom särskilda politikområden och engagemang för att genomföra dem.

L.  Framstegen när det gäller energibesparingar hämmas av brist på ansvarsskyldighet och engagemang för att uppnå tjugoprocentsmålet.

M. Byggnader står för ungefär 40 procent av energikonsumtionen och ungefär 36 procent av utsläppen av växthusgaser i EU. Byggverksamhet utgör en stor del av EU:s ekonomi med ungefär 12 procent av EU:s BNP. Alltför få byggnader renoveras och lämpliga åtgärder för att minska deras energiförbrukning saknas fortfarande. Att öka antalet grundliga renoveringar av det befintliga fastighetsbeståndet samt deras omfattning är avgörande för att EU:s mål för 2020 och 2050 för klimat- och energipolitiken ska kunna uppnås och det skulle kunna skapa ett avsevärt antal arbetstillfällen och på så sätt avsevärt bidra till EU:s ekonomiska återhämtning. Det finns redan energieffektiva lösningar på byggnadernas klimatskal med tekniska system och installationer och de kan genomföras både i befintliga och nya byggnader, vilket leder till avsevärda energibesparingar.

N. Bostäderna är inte förberedda för klimatförändringarna: det finns bostäder som inte är behagligt kalla på sommaren i alla länder och det finns bostäder som inte är behagligt varma på vintern (fler än 15 procent i Italien, Lettland, Polen och Cypern och fler än 50 procent i Portugal) och i länder som Cypern och Italien är husen inte byggda för kalla vintrar.

O. Industriella elmotorer förbrukar 30-40 procent av den elektriska energi som genereras globalt. Rätt optimering av de berörda motorsystemen, med hjälp av hastighetsreglering och annan teknik, kan spara mellan 30–60 procent av den energi som förbrukas.

P.  Mellan 50 och 125 miljoner européer lider av energifattigdom och dessa siffror kan öka på grund av den ekonomiska krisen och höjningen av energipriserna. Energifattigdomens orsaker är desamma överallt i EU och består av en kombination av låga hushållsinkomster, dålig uppvärmning och dåliga isoleringsstandarder samt energipriser som dessa hushåll inte har råd med. Parlamentet understryker att en politik för energibesparingar och energieffektivitet är strategiska botemedel för energifattigdomen.

Q. Över 30 procent av de totala europeiska växthusgasutsläppen kommer från transporter och en övergång från bilar som drivs med konventionellt fossilt bränsle till fordon med grön teknik som drivs av förnybar energi skulle bidra till avsevärda minskningar av koldioxidutsläppen och skapa ett alternativ till energilagring, eftersom kraftnäten skulle kunna klara av den varierande produktionen från förnybara energikällor.

R.  Det uppskattas att cirka 69 procent av det europeiska fastighetsbeståndet bebos av ägaren till byggnaden och att 17 procent hyrs ut privat, främst av enskilda hyresvärdar, och sektorn för privatägda bostäder stöter på finansiella begränsningar när det gäller att genomföra energirenoveringar.

S.  Den aktuella ekonomiska krisen skulle kunna leda till att övergången till en koldioxidsnål och energieffektiv ekonomi påskyndas och medborgarna får en annan inställning till energiförbrukning.

T.  Utveckling och marknadsföring av ny banbrytande energiteknik är absolut nödvändigt för en hållbar energiproduktion och effektivare energianvändning.

U. Det bindande målet att andelen förnybara energikällor ska utgöra 20 procent av EU:s totala energiförbrukning senast 2020 kan uppnås bara om åtgärder vidtas avseende det befintliga fastighetsbeståndet.

V. De europeiska företagen kan uppvisa imponerande resultat med att minska sina växthusgasutsläpp och, vilket är ännu viktigare, när det gäller att möjliggöra utsläppsminskningar över hela det europeiska samhället och världen tack vare innovativa produkter och lösningar.

W. De energiintensiva europeiska företagens konkurrenskraft, ställd inför den globala konkurrensen, måste bevaras.

1.  Efterlevnad och genomförande av gällande lagstiftning

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, de lokala myndigheterna och framför allt kommissionen att ägna energieffektiviteten den uppmärksamhet den förtjänar och att tillhandahålla de resurser (personella och finansiella) som motsvarar deras ambitionsnivå.

2.  Europaparlamentet anser att energieffektiviteten bör finnas med inom alla relevanta politikområden, inklusive politiken för finansiering, regional utveckling, stadsutveckling, transporter, jordbruk, industri och utbildning.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i god tid före energitoppmötet den 4 februari, inom sin reviderade europeiska handlingsplan för energieffektivitet lägga fram en utvärdering av hur nuvarande lagstiftning genomförts. Parlamentet anser att handlingsplanen, på grundval av utvärderingsresultatet, bör innefatta åtgärder som ska framläggas av kommissionen och syfta till att täppa luckorna i genomförandet så att det övergripande energieffektivitetsmålet ska nås 2020, bland annat enskilda energieffektivitetsmål som motsvarar en minst tjugoprocentig energieffektivitetsförbättring på EU-nivå fram till 2020 och tar hänsyn till de relativa utgångslägena och de nationella omständigheterna, samt ett förhandsgodkännande av varje medlemsstats nationella handlingsplan för energieffektivitet. Parlamentet anser att dessa ytterligare åtgärder bör vara rättvisa, mätbara samt direkt och effektivt påverka genomförandet av målen i de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komma överens om gemensamma metoder för att mäta de nationella energieffektivitetsmålen och övervaka framstegen med att nå dessa mål.

4.  Europaparlamentet fäster stort avseende vid planeringsarbetet på europeisk nivå. Energieffektiviteten bör ägnas vederbörlig uppmärksamhet i handlingsplanen för energi 2011–2020. Den nya europeiska handlingsplanen för energieffektivitet bör läggas fram så fort som möjligt, och energieffektiviteten bör spela en viktig roll i den kommande färdplanen mot ett energisystem och en ekonomi med låga koldioxidutsläpp senast 2050.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU att anta ett bindande mål för energieffektivitet på minst 20 procent senast 2020 och därigenom påskynda övergången till en hållbar och grön ekonomi.

6.  Europaparlamentet anser att handlingsplanen för energieffektivitet bör vara ambitiös och koncentrera sig på hela energiförsörjningskedjan samt att den bör ta hänsyn till de framsteg som uppnåtts för samtliga åtgärder som ingick i handlingsplanen från 2006, förstärka genomförandet av de energieffektivitetsåtgärder som antogs i enlighet med handlingsplanen från 2006, och fortfarande pågår, samt omfatta ytterligare kostnadseffektiva och adekvata åtgärder, som överensstämmer med de subsidiaritets- och proportionalitetskriterier som krävs för att uppnå målet för 2020.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma den nya handlingsplanen för energieffektivitet med hänsyn till utsatta energikonsumenter. Dessa konsumenter skulle gynnas mest av en förbättrad energieffektivitet, men saknar resurser för att göra de investeringar som krävs. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta lämpliga åtgärder och en effektiv politik, såsom nationella handlingsplaner eller målinriktade socialåtgärder, för att minska energifattigdomen, samt att regelbundet avlägga rapport om sitt arbete med dessa frågor. Parlamentet välkomnar att energirådet tar upp frågan om energifattigdom och stöder det belgiska ordförandeskapets insatser på den här punkten samt ber kommissionen att i all sin energipolitik åtgärda energifattigdomen.

8.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av direktivet om energitjänster 2011, med bland annat en förlängd tidsram till 2020, en kritisk bedömning av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet och genomförandet av dem, bland annat med gemensamma normer för rapporteringen med bindande minimiinslag, till exempel om all relevant energieffektivitetspolitik, också styrmedel av annat slag än lagstiftning, samt stödredskap såsom finansiering. Där bör även medlemsstaternas åtgärder utvärderas och rangordnas och rapporteringskraven sammanföras från direktivet om energitjänster, energimärkning och ekodesign, när detta är lämpligt och bevisligen avlastar medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt och effektivt genomföra program för marknadsövervakning och program för att kontrollera efterlevnaden av direktivet om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter(12), direktivet om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger energirelaterade produkters förbrukning av energi och andra resurser(13) och om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar(14). Parlamentet uppmanar kommissionen att främja och övervaka genomförandet av dessa program och inleda överträdelseförfaranden om så behövs.

10. Europaparlamentet föreslår, medvetet om utmaningarna med och betydelsen av marknadsövervakning – som är en nationell befogenhet – att kommissionen bör göra det lättare för medlemsstaterna att samarbeta och sinsemellan dela med sig av informationen, särskilt genom att inrätta en öppen EU-databas för testresultat och produkter som inte uppfyller kraven i en medlemsstat och genom att vidta åtgärder för att se till att produkter som inte befinns uppfylla kraven i en medlemsstat snabbt tas bort från alla de 27 marknaderna.

11. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att efter det att det reviderade direktivet om energimärkning trätt i kraft, före den i direktivet nämnda tidsfristen 2014, bedöma hur den nya energimärkningsutformningen och de obligatoriska hänvisningarna till systemet för energimärkning i reklam påverkar konsumenternas beteende samt att vid behov vidta ytterligare åtgärder för att göra dem mer effektiva.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja åtgärder till förmån för ökat medvetande och ökad kunskap om energieffektivitetsfrågor bland alla berörda parter och alla yrkesverksamma på alla plan (bedömning av nuvarande energiprestanda, utformning och förverkligande av energieffektiva lösningar, energieffektiv drift och energieffektivt underhåll).

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att granska lagstiftningsåtgärder, som införts för att spara energi och öka energieffektiviteten, som exempelvis sommartid, med avseende på deras verkan och att omgående avskaffa verkningslösa bestämmelser för att minska byråkratin.

14. Europaparlamentet anser att långsiktiga avtal med industrisektorn garanterar en hög efterlevnad av energieffektivitetskraven, vilket gör att en årlig 2-procentig förbättring av energieffektiviteten kan nås.

2.  Energiinfrastruktur (produktion och överföring)

15. Europaparlamentet anser att det behövs en större fokusering på systeminnovationer, exempelvis smarta nät (för el, men också för värme och kyla), smart mätning, gasnät där det ingår biogas och energilagring, vilka kan förbättra energieffektiviteten genom mindre överbelastning, färre nätavstängningar, en enklare integrering av tekniken för förnybar energi, också decentraliserad produktion, lägre krav för reservproduktion och en större och flexiblare lagringskapacitet. Parlamentet ber om garantier för att en skälig andel av dessa vinster ska komma slutförbrukarna till godo.

16. Europaparlamentet understryker att näten för fjärrvärme och fjärrkyla bidrar till att vi får en energieffektiv ekonomi fram till 2050 och betonar att det behövs en uttrycklig och övergripande strategi för värmeproduktion och värmeanvändning (industrivärme, uppvärmning av bostäder, kylning), där det också ska ingå en metod för flerbränsleriktmärken för fjärrvärme- och fjärrkylnät, samt att strategin ska bygga på samverkansvinster mellan sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur näten kunde göras effektivare och betonar att de måste vara konkurrensutsatta. Parlamentet konstaterar att förbättringar av energieffektiviteten hos fastighetsbeståndet kommer att leda till en minskad efterfrågan på värme vilket man bör ta hänsyn till när man utvärderar fjärrvärmekapaciteten.

17. Europaparlamentet framhåller vikten av energieffektivitet på efterfrågesidan. Parlamentet påpekar att avsevärt med energi går förlorad vid överföring och distribution (framför allt i generatorer och transformatorer, samt till följd av alltför stora motståndsförluster vid överföringen) och att mycket skulle kunna sparas om de alltför långa kedjorna vid överföring från en energiform till en annan gjordes kortare och understryker den roll som mikrogenerering och decentraliserad och diversifierad generering kan spela för att garantera försörjningstryggheten och minska förlusterna. Parlamentet anser att det bör skapas incitement till en förbättrad infrastruktur och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om hur energibesparingsmöjligheter som ännu inte använts, bland annat i form av hållbarhetsrapporter för kraftverk och åtgärder som underlättar upprustning och modernisering av kraftverk.

18. Europaparlamentet poängterar att förutom energieffektivitet vid källan (dvs. vid produktionen av primärenergi) bör man också prioritera åtgärder mot förluster av (el)energi vid transporten genom näten. En omläggning till ett mera decentraliserat produktionssystem skulle minska transportavstånden och således också energiförlusterna under transporterna.

19. Europaparlamentet uppmanar med kraft den (petro)kemiska industrin runtom i EU att förbättra energiåtervinningen vid avfackling.

20. Europaparlamentet anser att det behövs ett starkare fokus för att öka den övergripande energieffektiviteten, framför allt för att minska värmeförluster. Parlamentet kräver därför en översyn av kraftvärmedirektivet för att främja högeffektiv kraftvärmeproduktion, mikroanläggningar för kraftvärme, användning av spillvärme från industrin samt fjärrvärme och -kyla, och uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta ett stabilt och fördelaktigt regelverk genom att införa en integrerad planering av energiefterfrågan på el för uppvärmning och kylning, genom att överväga att ge kraftvärme prioriterad tillgång till elnätet och genom att använda industriell värme och främja användning av högeffektiv kraftvärme, mikroanläggningar för kraftvärme och fjärrvärme i byggnader och finansiera kraftvärme på ett hållbart sätt, exempelvis genom att uppmuntra medlemsstaterna att inför ekonomiska incitament.

21. Europaparlamentet understryker vikten av ett kraftvärmenät eller ett nät för distribution av el, fjärrvärme och fjärrkyla, som i praktiken skulle fördubbla den allmänna energieffektiviteten. Parlamentet påpekar därutöver att värme eller kyla skulle kunna ge nätet ökad flexibilitet under belastningstoppar, så att el kan produceras och värme lagras vid tillfällen då produktionen överstiger de lokala behoven.

22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte bara stödja högeffektiv industriell kraftvärmegenerering, bland annat genom att övergå från fossila bränslen till biomassa, utan också, för dem som har fjärrvärmeinfrastruktur, att med hjälp av lagstiftning och lämpliga ekonomiska åtgärder främja användningen av kraftvärme genom att stödja inrättande och upprustning av fjärrvärmesystem.

23. Europaparlamentet anser att förluster av biogas och värme vid avfallsbehandling måste undvikas genom återvinning och alstring av ånga och/eller el. Avfallsbehandlingsanläggningar utan någon värmeåtervinning eller energiproduktion bör, enligt parlamentet, inte ges några tillstånd.

24. Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående arbete med smarta nät och smarta mätare och anser att det är viktigt man säkerställer långsiktiga, stabila harmoniserade bestämmelser för smarta nät och smarta mätare. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att stödja och ta initiativ till utvecklingen av smarta nät och smarta mätare genom att fastställa gemensamma standarder, som måste omfatta krav i fråga om integritet, uppgifter och frekvenser. Parlamentet rekommenderar att kommissionens arbetsgrupp för smarta nät uttryckligen tar hänsyn till synpunkterna från alla berörda parter och uppmanar kommissionen att regelbundet informera parlamentet om hur arbetet i arbetsgruppen fortskrider.

25. Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete ”towards a single Energy network” och uppmanar kommissionen i detta sammanhang att lägga fram konkreta förslag om att förenkla och påskynda tillståndsförfaranden för prioriterade infrastrukturprojekt.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka samarbetet mellan EU och de systemansvariga för energinäten (förstärkning av ENTSO), i syfte att förbättra gränsöverskridande nätanslutningar och prestandan.

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och främja anläggandet och utvecklingen av ett europeiskt nät för högspänd likström med vars hjälp man kan optimera tillvaratagandet av förnybar energi, framför allt vindkraft och vattenkraft. Via det här nätet skulle energi kunna överföras på långa avstånd och med små energiförluster, och det skulle samtidigt möjliggöra synergieffekter mellan alla källor till förnybar energi.

3.  Stadsutveckling och byggnader

28. Europaparlamentet stöder ett flernivåigt och decentraliserat tillvägagångssätt inom energieffektivitetspolitiken och framhåller att energieffektiviteten kan spela en avgörande roll i stads- och landsbygdsutvecklingen. Parlamentet understryker att initiativ som är inriktade på den lokala och regionala nivån för att öka energieffektiviteten och minska utsläppen av växthusgaser måste stödjas mer, exempelvis borgmästarförsamlingen och initiativet för smarta städer. Parlamentet understryker de möjligheter som lokala och regionala organ har när det gäller att uppmuntra och genomföra bästa metoder i fråga om energieffektivitet och påpekar ytterligare att det kan bidra till smart och hållbar tillväxt i medlemsstater och regioner om sammanhållningspolitiken avstäms efter EU 2020-strategin.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma potentialen för effektivitet i nuvarande byggnader, med början från offentliga förvaltningsbyggnader, såsom skolor, samt föreslå ett kostnadseffektivt mål för att minska förbrukningen av primärenergi i byggnader. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomförbara praktiska program för att stödja grundliga renoveringar där energiefterfrågan kommer att minskas med över 50 procent jämfört med prestandan före renoveringen och där nivån på ekonomiskt, skattemässigt och/eller annat stöd till dessa renoveringar kopplas till den förbättringsnivå som uppnåtts. Parlamentet vill att medlemsstaterna åläggs fastställa årliga renoveringsmål i sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet och uppmanar kommissionen att föreslå politiska alternativ om hur man kan åstadkomma ett byggnadsbestånd med nästan nollenergihus inom ramen för energifärdplanen 2050.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga fastighetspolitikens tillämpningsområde till att omfatta miljöriktiga bostadsområden, för att se till att man genom att optimera resurserna på lokal nivå sänker primärenergikonsumtionen i byggnader och att konsumenternas kostnader minskar.

31. Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att de energifattiga hushållens bostäder förbättras så att de uppnår högsta möjliga energieffektivitetsstandarder utan att de dagliga utgifterna för de energifattiga ökas. Parlamentet understryker att detta ofta kommer att kräva avsevärda investeringar i bostäderna, men att man på samma gång kommer att kunna dra nytta av många energirelaterade fördelar, exempelvis genom minskad dödlighet, förbättring av det allmänna välbefinnandet, lägre nivåer av skuldsättning och minskade hälso- och sjukvårdskostnader genom att inomhusföroreningarna och värmebelastningen minskas.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja granskningar av investeringsgraden i syfte att utvärdera kvaliteten på energicertifikaten. Parlamentet uppmanar kommissionen att utifrån dessa utvärderingar ge medlemsstaterna vägledning så att kvaliteten på deras energicertifikat och energieffektivitetsförbättringarna av de åtgärder som de vidtar med utgångspunkt från dessa certifikat kan garanteras.

33. Europaparlamentet är övertygat om att myndigheterna på nationell, regional och lokal nivå måste ta ledningen för att energisparmålen ska uppnås. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna att gå betydligt längre än de krav som fastställs i direktivet om byggnaders energiprestanda, särskilt genom att så snart som möjligt renovera hela sitt bestånd till en nivå jämförbar med en nära noll energistandard, där detta är tekniskt och ekonomiskt genomförbart. Å andra sidan erkänner parlamentet att de gällande budgetbegränsningarna, särskilt på regional och lokal nivå, ofta begränsar de offentliga organens kapacitet att göra inledande investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta och främja utvecklingen av innovativa lösningar på detta problem, bland dem avtal om energiprestanda eller marknadsbaserade instrument, samt att uppmana myndigheterna att överväga kostnadsbesparingar med hjälp av fleråriga budgetar, när så inte redan sker.

34. Europaparlamentet inser att Europeiska unionen spelar en banbrytande roll. Parlamentet anser att EU:s institutioner och byråer bör föregå med gott exempel, särskilt i sådana byggnader där det påpekats att energieffektiviteten går att förbättra, genom att fram till 2019 kostnadseffektivt upprusta dessa byggnader till nära nollnivå, såsom ett led i en mer omfattande granskning i institutionernas energianvändning.

35. Europaparlamentet inser möjligheterna till energibesparingar i byggnader, både i städer och på landsbygden. Parlamentet konstaterar att det finns flera hinder för energirenoveringar, framför allt inom bostadssektorn, såsom inledande kostnader, incitament som inte stimulerar alla berörda parter lika eller invecklade förhandlingar i fastigheter med många lägenheter. Parlamentet efterlyser innovativa lösningar för att få bort dessa hinder, till exempel områdesbaserade renoveringsplaner, ekonomiska incitament och tekniskt stöd. Parlamentet betonar att EU:s system bör stimulera till att byggnader renoveras mer än vad lagen allra minst kräver och inrikta sig endast på byggnader som har en energieffektivitetspotential. Parlamentet efterlyser främjande av sådan renoveringsteknik som är mera ekonomisk och samtidigt tillförsäkrar stora energibesparingar.

36. Europaparlamentet understryker vikten av att minska de fattiga hushållens höga bränslekostnader genom stöd till grundliga upprustningar för att få ner energiförbrukningen och -utgifterna. Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna på lokal, regional, nationell och europeisk nivå att särskilt uppmärksamma allmännyttiga bostäder genom att se till att inte sårbara hyresgäster får stå för merkostnaderna för investeringar i energisparande.

37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja nya initiativ till stöd för renovering av byggnader i samband med den kommande innovationsstrategin, exempelvis ett innovationspartnerskap om energieffektivitet i energieffektiva städer/städer med nollutsläpp.

38. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att verka för att vissa byggnader, som inte är kulturarv och icke-ändamålsenliga, där en upprustning inte skulle vara hållbar eller kostnadseffektiv, byts ut.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda införandet av energicertifikat, som utfärdas opartiskt av kvalificerade och/eller ackrediterade experter samt införa enhetliga kontaktpunkter (one-stop shops) som ger tillgång till teknisk rådgivning och tekniskt stöd samt finansiella stimulansåtgärder som är tillgängliga på regional, nationell och europeisk nivå.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en bredare användning av energibesiktningar och strukturerade processer för energihushållning i företag och industrifastigheter och att utarbeta mekanismer för att bistå små och medelstora företag och på så sätt stödja utbyggnaden eller inrättandet av nationella system eller frivilliga överenskommelser.

41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta in alla nödvändiga resurser för att bedriva ett brett upplagt samråd, så att bakslag från medlemsstaternas sida kan undvikas, innan kommissionen senast den 30 juni 2011 i enlighet med direktivet om byggnaders energiprestanda lägger fram sin ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda och menar att dessa jämförbara metoder, när de väl har införts, kommer att motivera marknadsaktörerna att investera i energieffektiva lösningar.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå energiriktmärken eller energikrav för myndigheternas installerande av gatubelysning, också i form av att mera intelligenta kontrollsystem och energibesparande användningsmönster tas i bruk senast 2012. Parlamentet yrkar på att dessa åtgärder ska innefatta specifikationer på de totala livstidskostnaderna vid all offentlig upphandling av belysningsanläggningar.

43. Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att systematiskt låta energieffektiviteten ingå i rutinerna för offentlig upphandling. Enligt parlamentet skulle detta arbete få en rejäl skjuts framåt om energieffektiviteten systematiskt fastställdes som ett kriterium för kontraktstilldelning vid offentlig upphandling och uppställdes som villkor för att projekt ska få anslag ur allmänna medel.

4.  Informations- och kommunikationsteknik och produkter

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en produktpolitik som skapar ökad konsekvens mellan de olika formerna för miljövänlig produktpolitik, vilket ska ske genom en bättre samordning av hur de politiska styrmedlen infogas i varandra samt hur de ses över och genomförs, varjämte kommissionen också uppmanas att arbeta för en mera dynamisk marknadsomvandling och mera meningsfull konsumentupplysning om energisparande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en gemensam översyn av direktiven om ekodesign och energimärkning (alltså flytta fram datumet för översynen av energimärkningsdirektivet). Idealet vore att bestämmelserna om miljömärkning och grön offentlig upphandling också samtidigt skulle ses över och genomfördes under samordnade former tillsammans med åtgärderna för ekodesign och energimärkning.

45. Europaparlamentet efterlyser ett snabbt och korrekt genomförande av direktiven om ekodesign och energimärkning och beklagar de långa dröjsmålen i dag. Parlamentet föreslår klarare och striktare tidsfrister för antagandet genom att lägga fram förslag om genomföranderättsakter respektive delegerade akter för energirelaterade produkter. Parlamentet beklagar att kommissionen hittills inte tagit till vara alla de inneboende möjligheterna i direktivet om ekodesign och är fast övertygat om att det bör omfatta flera produkter, bland annat, om så är lämpligt, nya hushållsmaskiner, IKT, energirelaterade produkter för användning i fastigheter (såsom elektriska industrimotorer, industrimaskiner, luftkonditionering, värmeväxlare, utrustning för värme och belysning samt pumpar), utrustning för användning inom industri och jordbruk, byggmaterial och produkter för effektiv vattenanvändning. Parlamentet uppmanar kommissionen att, innan den antar genomföranderättsakter, ta hänsyn till skillnaderna mellan konsumtionsvaror och investeringsvaror och att påvisa energisparpotentialen och genomförbarheten innan genomföranderättsakterna utfärdas. Parlamentet yrkar på att ekodesigndirektivets minimikrav för energieffektivitet också ska innefatta en specifikation av kostnaderna under produktens totala livslängd samt de totala utsläppen, också i samband med materialåtervinningen, för alla produkter.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kombinera befintlig EU-lagstiftning, såsom direktiven om ekodesign och energimärkning, i stället för att ytterligare utvidga den, för att genomföra EU-lagstiftningen så effektivt som möjligt och utnyttja synergier, särskilt för konsumenterna.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta konkreta initiativ till en förbättring av produkters resurseffektivitet. Parlamentet konstaterar att en förbättrad resurseffektivitet också skulle leda till avsevärda vinster i fråga om energieffektivitet.

48. Europaparlamentet yrkar på att det läggs större vikt vid en konsekvensanalys av energieffektivitetsnormer, inklusive förhållandet mellan slutprodukternas pris och kvalitet, dess energieffektivitet och fördelarna för konsumenter. Parlamentet erkänner att kommissionen analyserar alla dessa effekter men yrkar på att kommissionen och medlemsstaterna anstränger sig mer för att kommunicera om och kontrollera alla produkter, inklusive importerade sådana, såsom lågenergilampor.

49. Europaparlamentet anser i detta sammanhang att enhetliga tekniska standarder är det bästa sättet att få ut energieffektiva produkter, pumpar och motorer m.m. på marknaden.

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att lagstiftningen behandlar produkter och system samt deras energianvändning och anser att det är nödvändigt att öka EU-medborgarnas medvetenhet om konsumentprodukters och energirelaterade produkters energi- och resurseffektivitet. Parlamentet anser att enskilda produkter och komponenter bör ses som en helhet, snarare än skilt för sig, när man bedömer energiförbrukningen.

51. Europaparlamentet understryker att Europa bör gå i bräschen för utveckling av energirelaterad Internetteknik och IKT-tillämpningar med låga koldioxidutsläpp. Europaparlamentet konstaterar att IKT kan och bör spela en viktig funktion för främjandet av ansvarsfull energiförbrukning i hushållen, trafiken, elproduktionen och –distributionen samt inom IKT-sektorn (som svarar för omkring 8 procent av elförbrukningen). Parlamentet efterlyser därför framför allt en bedömning av energieffektivitetspotentialen i datacentrum. Parlamentet anser att ett utökat stöd till innovation alltid måste åtföljas av minskade byråkratiska formaliteter för de ansökande och erkänner att det behövs stöd till partnerskap mellan IKT-sektorn och de utsläppsintensiva sektorerna för att dessa sektorer ska bli energi- och utsläppseffektivare.

52. Europaparlamentet understryker att det har en avgörande betydelse för om man ska lyckas med att införa smarta mätare att man upplyser samhället om nyttan med dem. Parlamentet erinrar om att det i sitt initiativbetänkande ”om en ny digital agenda för Europa 2015.eu” fastställde som politiskt mål att 50 procent av Europas hushåll skulle vara utrustade med smarta mätare senast 2015. Europaparlamentet välkomnar arbetet i arbetsgruppen om smarta mätare och uppmanar kommissionen att lägga fram ett antal rekommendationer före utgången av 2011 för att se till att

  smarta mätare genomförs i enlighet med tidtabellen i tredje energipaketet för den inre marknaden, så att målet i detta paket om att 80 procent av byggnaderna ska vara utrustade med smarta mätare senast 2020 uppnås.

  medlemsstaterna före utgången av 2011 enas om gemensamma minimifunktioner för smarta mätare,

  smarta mätare blir till nytta för konsumenterna, i form av minskad energiåtgång och stöd till låginkomsttagare och utsatta konsumenter och det bör tillåtas och främjas på de nationella marknaderna att elanvändningen hos flera slutförbrukare faktureras gemensamt, enligt lägre tariff än om de enskilda slutförbrukarna fakturerats skilt för sig,

  medlemsstaterna tar fram och offentliggör en strategi för att alla konsumenter, också utsatta konsumenter och låginkomsttagare, ska få del av den potentiella nyttan med smarta mätare,

  de nationella systemansvariga för överföringsnäten och de nationella tillsynsmyndigheterna inför nättariffer med prissättning utgående från användningstiden för att skapa ekonomiska incitament till att dela belastningen av näten och hantera efterfrågan,

  en genomförandeåtgärd enligt ekodesigndirektivet utarbetas för att smarta mätare ska bli energieffektiva och inte i onödan öka hushållens energiförbrukning,

  den pågående förberedande studien om nätanslutna apparater i standby-läge (som utförs i enlighet med ekodesigndirektivet) behandlar smarta mätare med tanke på eventuella framtida bestämmelser för dem.

53. Europaparlamentet konstaterar att teknikens framsteg kan skapa möjligheter för språngvisa snarare än gradvisa förändringar i energieffektiviteten och uppmanar kommissionen att i den strategiska EU-planen för energiteknik ta med ett inslag om utveckling och främjande av teknik, material för till exempel byggande eller maskinproduktion och produkter, såsom ultraenergisnål belysning eller tryckbar elektronik, som främjar energi- och resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå incitament och program för särskilt innovativ teknik, bland annat målinriktad forskning och utveckling, produktion i små mängder etc.

54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för att främja energieffektiviteten, i partnerskap med de europeiska energitillsynsmyndigheterna, sammanföra arbetet med smarta nät och smarta mätare med prisincitament (differentierad prissättning) och ökad prisflexibilitet i nationella tariffer, till exempel i form av prissättning per timme, skapa incitament till minskad elanvändning och påminner om medlemsstaternas skyldighet enligt tredje energipaketet att utveckla innovativa former för prissättning.

55. Europaparlamentet efterlyser åtgärder mot rekyleffekter, så att det man vinner tack vare förbättrad teknik inte går förlorat genom att energipriserna pressas ned och konsumtionen ökar.

5.  Transporter

56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en ambitiös vitbok om transporter i syfte att utarbeta en hållbar europeisk transportpolitik som främjar införande av energieffektiv ny teknik och minskar beroendet av fossila bränslen, särskilt olja, eventuellt genom elektrifiering och på andra sätt och i detta syfte främjar ett ökat energimedvetande inom infrastrukturplanering och fysisk planering.

57. Europaparlamentet anser att alla styrmedel skyndsamt måste anlitas, också fordons- och bränsleskatter, märkning, miniminormer för effektiviteten samt åtgärder för att förbättra och gynna kollektivtrafiken, för att åtgärda utsläppen från transporterna.

58. Europaparlamentet understryker att det kommer att avsevärt bidra till energieffektivare och säkrare vägtransporter om IKT tillämpas inom vägtransportsektorn och på dess gränssnitt med andra transportsätt, och ännu mer om detta sker i förening med att logistiken förbättras och transporterna rationaliseras på andra sätt, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att e-frakt och intelligenta transportsystem samordnat och effektivt tas i bruk överallt inom unionen.

59. Europaparlamentet poängterar att det ofrånkomligen måste investeras i transportsektorn, framför allt i järnvägar och system för transporter i städer, för att de ovannämnda energieffektivitetsmålen ska kunna nås, så att de mest energikrävande transportsätten används så lite som möjligt.

60. Europaparlamentet betonar att transportväsendet överlag måste göras energieffektivare genom en övergång från energikrävande transportsätt såsom lastbilar och personbilar till mindre energikrävande transportsätt, såsom att passagerare åker tåg, cyklar och går till fots eller att godstrafiken sköts med järnväg eller miljövänlig sjöfart.

61. Europaparlamentet erkänner att fordonens bränsleförbrukning avsevärt kan minskas med hjälp av ökad bränsleeffektivitet och ber kommissionen att utvärdera framstegen på väg mot minskade utsläpp från olika transportsätt och trygga en långsiktig planeringshorisont, framför allt inom bilbranschen och vägtransporterna, genom att vid behov fastställa ytterligare mål och främja ytterligare energieffektivitetsstandarder, exempelvis för fordons luftkonditionering, och anser att EU bör sikta in sig på att nå effektivitetsvinster av världsledande slag. Europaparlamentet konstaterar att konsumentupplysning och reklam kan vara viktiga för att kunderna ska inriktas på effektivare köpbeslut och körvanor.

62. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kostnadseffektivt främja utvecklingen och användningen av innovativa anordningar som förbättrar energieffektiviteten (såsom spoilrar för lastbilar och andra slag av förbättrad aerodynamik eller funktion) för alla transportsätt.

63. Europaparlamentet uppmuntrar i detta sammanhang till användning av energieffektiva däck utan att detta ifrågasätter säkerheten och uppmanar kommissionen att fastställa minimienergieffektivitetskrav för fordon som köps in av myndigheter och för däck som monteras på dessa fordon samt att senast vid utgången av 2011 lägga fram en strategi för minskad bränsleförbrukning och minskade koldioxidutsläpp från tunga nyttofordon, vilka i dag knappast alls åtgärdas.

64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda möjligheten att införa en enhetlig obligatorisk märkning av personbilar i hela Europa, som skulle inverka positivt när det gäller att minska snedvridningen av marknaden, för att öka de europeiska medborgarnas medvetenhet om och stödja den tekniska innovationens inriktning mot minskad energikonsumtion och mindre avgasutsläpp från bilar. Parlamentet uppmanar också kommissionen att utreda möjligheten att utvidga den eventuella enhetliga märkningen till att även omfatta elbilar och hybridbilar.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid mitten av 2011 garantera ramvillkor för utveckling av elfordon, särskilt när det gäller standardisering av infrastrukturer och laddningsteknik, så att infrastrukturerna blir driftskompatibla och säkra samt främja införandet av laddningsinfrastruktur i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att fastställa harmoniserade krav för godkännandet av elfordon, med särskild hänsyn tagen till hälsa och säkerhet för både arbetstagare och slutanvändare och garantera jämförbara ramvillkor för utvecklingen av fordon som använder bränsleceller eller andra mer hållbara energikällor.

66. Europaparlamentet upprepar att man måste främja intermodala transportlösningar och också utveckla intelligenta transportsystem i syfte att uppnå energibesparingar inom transportsektorn (inbegripet trängselavgifter, informationsteknik för trafikledning, järnvägsinfrastruktur, osv.).

67. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avskaffa skattesystem som gynnar inköp av bränsleineffektiva bilar och ersätta dem med skattesystem som gynnar inköp av bränsleeffektiva bilar.

68. Europaparlamentet erkänner att landsvägståg med flera moduler är en hållbar lösning som bidrar till energieffektivare vägtransporter. Parlamentet erkänner dessutom att en ökad användning av sådana vägtransporter hindras av att olika länder har olika regler för landsvägståg av det här slaget och uppmanar kommissionen att se efter var skillnaderna i regler lätt kan utjämnas och hur den gränsöverskridande trafiken med landsvägståg med flera moduler kan ökas.

69. Europaparlamentet anser att prissignaler har en avgörande betydelse för ökad energieffektivitet och att en reviderad skatt på energi och koldioxid bör ingå i den reviderade handlingsplanen för energieffektivitet eftersom ekonomiska styrmedel är det kostnadseffektivaste sättet att främja energisparande.

6.  Stimulansåtgärder och finansiering

70. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om modellen ”trias energetica”, enligt vilken efterfrågan på energi bör minskas innan man enas om investeringar i ytterligare energiförsörjning.

71. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport om behovet av ytterligare ekonomiskt stöd för att öka energieffektiviteten i det befintliga fastighetsbeståndet och som innehåller en utvärdering av nuvarande finansiella instrument. Kommissionen bör lägga fram förslag om hur en EU-ram för rullande finansiella instrument ska inrättas för att stödja eller garantera kompletterande energieffektivitetsåtgärder, befintliga nationella system och distributionskanaler (exempelvis genom riskdelning) och uppmuntra till inrättande och förbättring av system för energieffektivitet i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den kommande europeiska handlingsplanen för energieffektivitet föreslå politiska alternativ till hur det ska säkerställas att det finns medel för energieffektivitet på nationell, regional eller lokal nivå. Parlamentet anser att dessa fonder, till exempel genom finansiella mellanhänder, skulle kunna spela en viktig roll vid utvecklingen av sådana instrument, vilka skulle tillhandahålla finansieringsmöjligheter för privata fastighetsägare, små och medelstora företag och energitjänstföretag och stödjer tanken på att dessa instrument ger ett ökat stöd till mera krävande energisparåtgärder.

72. Vid utarbetandet av detta ramverk anser Europaparlamentet att man bör fokusera på alla ekonomiska resurser som finns tillgängliga i medlemsstaterna för att skapa synergier och undvika överlappningar med andra finansiella instrument.

73. Europaparlamentet välkomnar Europa 2020-strategins stöd till att skattebördan läggs om till energi- och miljöskatter, som kan skapa incitament till konsumenterna och industrin till energieffektivitet och sysselsättningsskapande och uppmanar medlemsstaterna att överväga möjligheten att minska momssatserna för energieffektiviserande renoveringsarbeten.

74. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år lämna in en rapport om och hur lämpliga incitament har skapats på nationell nivå (skatter och subventioner), exempelvis genom avskrivningar av mindre industriell utrustning upp till 10 000 EUR för den privata sektorn samt för små och medelstora företag, eller genom progressiva avskrivningar på 50 procent under det första året eller genom lämpliga investeringsincitament och forskningsbidrag inom industrisektorn, för att främja energieffektivitetsåtgärder.

75. Europaparlamentet betonar hur oerhört viktigt EU:s system för handel med utsläppsrätter är för investeringar i energieffektivitet. Parlamentet noterar att auktioneringen av utsläppsrätter kommer att ge flera miljarder euro och påminner om att direktivet om handel med utsläppsrätter förutsätter att minst 50 procent av dessa intäkter ska gå till anpassningsåtgärder och mildrande åtgärder, också inom området energieffektivitet. Parlamentet betonar att dessa intäkter, liksom också intäkter från koldioxidskatterna, bör prioriteras för finansieringen av kostnadseffektiv energieffektivitet och spridning av teknik. Dessutom konstaterar parlamentet att EU-företag köper miljontals CDM-tillgodohavanden, främst i Kina och Indien, när EU i stället kunnat investera i CDM i de minst utvecklade länderna eller i energieffektivitet i Europa.

76. Europaparlamentet anser att man i denna ram bör beakta erfarenheter från befintliga rullande instrument som tillhandahålls av offentliga finansiella mellanhänder och inbegripa befintliga EU-medel. Ramen bör vara utformad så att den drar till sig andra offentliga eller privata medel, så att största möjliga hävstångsverkan uppkommer. Parlamentet anser att alla ekonomiska resurser inte kan komma enbart från kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta på sig den viktiga funktionen att få loss och utnyttja resurser som finns tillgängliga både i offentliga och privata finansiella institut. Kommissionen bör uppmuntra finansiella institut och finansieringsprogram såsom Europeiska investeringsbanken att ge högsta prioritet till innovativa energieffektiva initiativ, särskilt när dessa bidrar till andra EU-mål såsom ökad sysselsättning.

77. Europaparlamentet erkänner att bristen på förhandsfinansiering är ett stort problem för renoveringar inom bostadssektorn och inom sektorn för små och medelstora företag och uppmanar kommissionen att ange innovativa lösningar, såsom ett framgångsrikt system där avbetalningar samtidigt är en besparing (PAYS-system), rullande fonder och gröna investeringsbanker (efter KfW-modellen i Tyskland eller Caisse Depots-modellen i Frankrike).

78. Europaparlamentet bekräftar att behovet av förhandsinvesteringar är ett av de största hindren för att säkra energieffektivitet på lokal och regional nivå. Parlamentet är övertygat om att alla åtgärder som vidtas på EU-nivå måste beakta konsekvenserna för kommuner och regioner och deras begränsade budgetar. Parlamentet rekommenderar därför kommissionen att konsultera lokala och regionala företrädare för att utarbeta riktlinjer för utvecklingen på energiområdet och bevilja finansiellt stöd för lokala och regionala projekt med hjälp av innovativa program som utnyttjar befintliga energikällor och strukturfonderna.

79. Europaparlamentet välkomnar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet att använda medel, för vilka inga åtaganden gjorts, i enlighet med förordningen om det europeiska energiprogrammet för återhämtning för att inrätta ett särskilt finansiellt instrument till stöd för initiativ för energieffektivitet och förnybar energi på lokal och regional nivå. Parlamentet konstaterar samtidigt att investeringar i energieffektivitet, trots att det finns en betydande potential att skapa arbetstillfällen, endast får ringa stöd i det europeiska ekonomiska återhämtningsprogrammet.

80. Europaparlamentet betonar att de befintliga EU-fonderna, såsom Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, måste användas bättre med avseende på energieffektivitetsåtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna bestämt att prioritera energieffektivitet i sina operativa program och uppmanar kommissionen och de nationella myndigheterna att utveckla metoder för att förenkla utnyttjandet av strukturfonderna för energieffektivitetsåtgärder, till exempel genom bättre informationsspridning på lokal nivå eller gemensamma kontaktpunkter och erinrar slutligen om att dessa åtgärder bör utvärderas och att vinsterna i fråga om energieffektivitet bör vara en viktig parameter vid denna utvärdering.

81. Mot bakgrund av den förväntade översynen av struktur- och sammanhållningspolitiken och av EU:s budgetplan efterlyser Europaparlamentet en granskning av klimat- och energibesparingarna i alla EU-fonder för att garantera att energibesparingar automatiskt integreras i villkoren för att bevilja EU-medel samt att en större andel av dessa medel dirigeras till energibesparande åtgärder. Parlamentet upprepar att strukturfonderna också fortsättningsvis bör täcka alla slags upprustningar av byggnader och byggnadssystem.

82. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja halvtidsöversynen till att avsätta mer medel till program för energieffektivitet och att verka för möjligheten att använda 15 procent av Eruf-medlen till energieffektivitet.

83. Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla det tekniska biståndet och finansieringslösningarna till förmån för regionala eller lokala myndigheter i syfte att stödja de lokala aktörerna i samband med utformningen av projekt, till exempel med stöd av EIB:s tekniska biståndsresurs Elena och energitjänstföretagens (ESCO) erfarenheter.

84. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka finansieringsinstituten (exempelvis Elena och att överväga att inrätta kompletterande institut som ska finansieras genom programmet för intelligent energi.

85. Europaparlamentet påpekar att strategier för energieffektivitet bör ha som mål att involvera så många aktörer som möjligt, både offentliga och privata, för att åstadkomma största möjliga drivkraft, skapa arbetstillfällen, bidra till en grönare tillväxt samt uppmuntra till en konkurrenskraftig, ansluten och hållbar europeisk marknad för energieffektivitet.

86. Europaparlamentet konstaterar att om alla energiföretag skulle tvingas uppfylla sina energisparkrav skulle det kunna ge ytterligare finansiering till energieffektivitetsåtgärder, såsom nätavgifter för systemansvariga för överföringsnäten liksom för systemansvariga för distributionssystem, intäkter från leverantörerna som har fullföljt sina skyldigheter eller böter från dem som inte har uppfyllt kraven.

87. Europaparlamentet konstaterar att mycket av det förskottskapital som krävs för investeringar i energibesparingar måste komma från den privata sektorn, men att offentliga insatser behövs för att komma till rätta med marknadsmisslyckanden och se till att övergången till låga koldioxidutsläpp sker i tid för att målen om utsläppsminskningar och förnybar energi ska kunna uppfyllas.

88. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja följande EU-åtgärder som ska stödja tekniskt bistånd som tillhandahålls av erfarna (nationella och internationella) finansiella mellanhänder:

  Öka medvetenheten och kunskapen bland förvaltningsmyndigheterna och allmänheten och också i privata finansiella institutioner om finansieringsstrategier för och institutionella krav på stöd för investeringar i energieffektivitet.

  Stödja offentliga och privata finansiella institutioner som genomför motsvarande åtgärder och finansiella instrument.

  Strukturera hållbara och effektiva finansiella instrument för att bättre använda tillgängliga medel för investeringar i energieffektivitet.

  Uppmuntra till utbyte av erfarenheter av bästa metoder mellan medlemsstaterna och deras finansiella mellanhänder.

  Skapa ett effektivt kommunikationsverktyg och initiera en dialog riktad till medborgare för att sprida information om energieffektivitet till vissa målgrupper och hjälpa dem i beslut som gäller deras energiförbrukning.

89. Europaparlamentet vidgår att en välfungerande energimarknad skapar incitament till energisparande och uppmanar kommissionen att bedöma och redogöra för energibolagens, också energitjänstföretagens, roll i främjandet av energieffektivitet och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder som ska driva på energibolagens investeringar i energieffektivitet och underlätta förbättrande energieffektivitetsåtgärder för slutförbrukarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer på grundval av bästa praxis, utgående från vilka medlemsstaterna kan välja lämpligaste modell för sin egen respektive situation, såsom ett system med vita certifikat, skattelättnader, direkta incitament etc.

90. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna samt de lokala och regionala självstyrelseorganen till ökade insatser för bättre utbildning av experter på energieffektivitet av alla slag, men framför allt tekniker på mellannivå, samt inom alla sektorer, men framför allt inom genom hela värdekedjan för byggnader, särskilt i små och medelstora företag, för att färdigheterna inom byggnadsyrkena ska öka, så att det skapas miljövänliga arbetstillfällen av god kvalitet och genomförandet av den ambitiösa lagstiftningen om energieffektivitet underlättas. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett fullständigt utnyttjande och en utökning av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

91. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att tillämpa innovativa regleringsformer som på ett effektivt sätt kan kombinera de nya medlemsstaternas stora potential för energibesparingar med de mer utvecklade medlemsstaternas kapitalmässiga och tekniska potential.

92. Europaparlamentet framhåller behovet av att stärka utvecklingen av marknader för energitjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av energitjänstdirektivet överväga åtgärder för främjande av åtgärder för avtal om energiprestanda inom den offentliga och privata sektorn och anser att energitjänstföretagen i många avseenden har de bästa förutsättningarna att hjälpa hushåll, små och medelstora företag och den offentliga sektorn att övervinna hindren i form av höga inledande investeringskostnader när byggnader rustas upp för energieffektivitetsändamål. Parlamentet föreslår att kommissionen gör en undersökning för att utvärdera bästa metoder i medlemsstaterna och att fastslå de problem som hindrar finansieringsmekanismens potential från att frigöras fullt ut.

93. Europaparlamentet påminner om att företagen genom sina innovativa insatser spelar en viktig roll för utformningen och genomförandet av energibesparingsåtgärder. Parlamentet skulle vilja att strukturfonderna främjar ett aktivt deltagande från företagens sida i de projekt som drivs på energieffektivitetsområdet.

94. Europaparlamentet upprepar sin begäran att ett kapitel om energieffektivitet ska förstärkas inom den europeiska grannskapspolitiken och systematiskt ingå i EU:s dialoger med tredje länder.

95. Europaparlamentet erkänner de möjligheter och den potential som finns för europeiska företag i utvecklingen, tillverkningen och införandet på marknaden av energieffektiv teknik (t.ex. för tillämpningar inom motorer, framdrivningsmotorer, belysning, elektriska apparater etc.).

96. Europaparlamentet ser i detta sammanhang utvecklingen och införandet på marknaden av innovativ teknik som en grund för att öka energieffektiviteten inom alla användningsområden, minska utsläppen av växthusgaser och öka andelen förnybar energi.

97. Europaparlamentet understryker vikten av en lämplig finansiering för energieffektiviteten, bland annat i form av en del av intäkterna från auktionering av utsläppsrätter och vidhåller att energieffektiviteten måste prioriteras i nästa ramprogram för forskning och utveckling (det åttonde).

98. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra energieffektivitet till en av huvudprioriteringarna i åttonde ramprogrammet för forskning och att anslå en betydande del till delprogram för energieffektivitet, i likhet med det pågående programmet för intelligent energi. Parlamentet betonar att medlen till forskning, utveckling och demonstration på energiområdet måste öka, och även öka signifikant i EU:s framtida budget, särskilt till förnybar energi, smarta nät och energieffektivitet, senast 2020 i jämförelse med den nuvarande nivån.

99. Europaparlamentet anser att området energibesparingar bör ges mer betydelse i internationella klimatförhandlingar. Parlamentet är övertygat om att det är lättare att genomföra en ambitiös energieffektivitetspolitik och att effekterna på konkurrenskraften blir mindre om man enas om en politik på internationell nivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vid de kommande förhandlingarna i Cancún övertyga EU:s internationella partner om nödvändigheten i att samordna energieffektivitetsåtgärderna.

100.  Europaparlamentet stödjer G20-gruppens uppmaning från dess toppmöte i Toronto den 27 juni 2010 om att fasa ut subventioner för fossila bränslen på medellång sikt och poängterar att detta skulle frigöra miljarder euro som skulle kunna omdirigeras till stöd för energieffektivitetsåtgärder, vilket på ett bättre sätt skulle bidra till EU:s strategiska energimål om hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

101.  Europaparlamentet anser att den sociala dimensionen i energidialogen, som täcker aspekter såsom mänskliga rättigheter, energifattigdom och skydd för konsumenter med låga inkomster, alltid bör beaktas då energistrategier utvecklas.

102.  Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitetspolitiken hittills inte i tillräcklig grad har behandlat den sociala acceptansens betydelse för minskningen av energiförbrukningen. Parlamentet betonar att det inte bara är användarnas beteende som är viktigt för att energieffektivitetsåtgärderna ska bli framgångsrika, utan att även konsumenternas förtroende måste stärkas. Parlamentet kräver att den framtida handlingsplanen för energieffektivitet inbegriper ytterligare stödåtgärder för att öka den sociala acceptansen. Parlamentet betonar den viktiga roll som de regionala och lokala nivåerna kan spela för att uppnå enighet.

103.  Europaparlamentet uppmärksammar vikten av att kommissionen och medlemsstaterna intensifierar informationspolitiken om energieffektivitet och energibesparingar och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra och ytterligare underlätta tillgången till information om energieffektivitet och energibesparingar.

104.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 200, 31.7.2009, s. 31.

(2)

EUT L 114, 27.4.2006, s. 64.

(3)

EUT L 153, 18.6.2010, s. 1.

(4)

EUT L 342, 22.12.2009, s. 46.

(5)

EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.

(6)

EUT L 153, 18.6.2010, s. 13.

(7)

EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.

(8)

EUT L 207, 6.8.2010, s. 1.

(9)

Copenhagen Economics, http://ec.europa.eu/taxation_customs/resources/documents/taxation/gen_info/economic_analysis/tax_papers/taxation_paper_22_en.pdf

(10)

EUT C 67E, 18.3.2010, s. 16.

(11)

Antagna texter, P7_TA(2010)0153.

(12)

Direktiv 2009/125/EG

(13)

Direktiv 2010/30/EU

(14)

Förordning (EG) nr 1222/2009


MOTIVERING

Inledning

Energieffektivitet är det kostnadseffektivaste och snabbaste sättet att minska utsläppen av koldioxid och andra föroreningar. Fördelarna är enorma, både när man ser till ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Arbetstillfällena kommer att skapas både på landsbygden och i städerna, ofta inom små och medelstora företag, och de kommer att vara lokala arbetstillfällen, som inte kan utlokaliseras. De kommer att finnas inom IT, byggnads- och tjänstesektorn.

En hel del har redan uppnåtts sedan handlingsplanen för energieffektivitet antogs 2006, men det politiska och ekonomiska sammanhanget har förändrats en hel del sedan dess. Därför måste EU:s politik för energieffektivitet ses över så att den överrensstämmer med de nuvarande prioriteringarna och dagens utveckling. En ingående bedömning av resultaten och bristerna i handlingsplanen för energieffektivitet från 2006 bör ligga till grund för översynen av EU:s politik för energieffektivitet. Åtgärder för att öka energibesparingarna kan vidtas genom ett stort antal olika instrument på EU-nivå och lokal nivå, som märkning av och miljönormer för energirelaterade produkter, byggnaders energiförbrukning och många fler. Föredraganden anser att beslutsfattarna bör försöka diversifiera de medel genom vilka de försöker få EU-27 att bli energieffektivare, och att vissa instrument är bättre lämpade att användas på nationell nivå.

Mål för energieffektivitet

Det verkar bli allt mer uppenbart att EU inte kommer att lyckas uppfylla sitt tjugoprocentsmål som planerat. Det saknas offentliga dokument från kommissionen i detta avseende. Utsläppsmål och mål för förnybar energi är lätta att mäta och tillhandahålls officiellt av Eurostat, medan statistik om energieffektivitet å andra sidan är kontroversiell, vilket visas av att Primesmodellen ofta är omtvistad. Föredraganden anser emellertid att kommissionen ansvarar för att lägga fram statistik om utvecklingen av samtliga viktiga delar i EU:s energipolitik.

Byggnader

Det är väl känt att det finns en enorm potential till energieffektivitet i byggnader. Den nyligen gjorda omarbetningen av Europeiska programmet för återuppbyggnad och utveckling gör det svårt att genomföra ytterligare en omarbetning av detta direktiv just nu. Eftersom byggnader är så viktiga behövs emellertid ett annat tillvägagångssätt, som överensstämmer med subsidiaritetsprincipen och inte strider mot den privata äganderätten. Vi bör överväga frågan om lämpliga finansieringsinstrument och också behovet av att förstärka yrkesutbildningen, tillgången till information för de små och medelstora företagen och informationskampanjer i allmänhet. Fokus bör ligga på renovering av befintliga byggnader, eftersom nybyggandet minskar mer och mer i EU och många gamla byggnader har den största effektivitetspotentialen om de renoveras på rätt sätt.

Ekodesign

Föredraganden anser som en allmän princip att frivilliga avtal bör främjas, men att det i vissa fall behövs miniminormer och konkreta mål för att marknaden ska röra sig i en energieffektivare riktning. Direktivet om ekodesign är det effektivaste instrumentet på EU-nivå inom strategin för energieffektivitet, och ett utmärkt exempel på det slags strategier som EU bör sträva efter att införa. Den mest lovande metoden verkar vara att utgå från gemensamma normer för hela EU-marknaden och att införa större konkurrens mellan medlemsstaterna, vilket gör det möjligt för dem att konkurrera på världsmarknaden.

Finansiering

Inom miljöteknikbranschen måste klyftan mellan USA och Kina å ena sidan, och EU å andra sidan, överbryggas. Båda länderna är långt mer progressiva än EU när det gäller att anta lagstiftning som främjar energieffektiva lösningar. Åtgärder och instrument för att få fram ökad finansiering bör därför stödjas av EU och medlemsstaterna. Inrättande av nationella fonder för energieffektivitet som stöder avtal om energiprestanda bör sporras med ett finansiellt instrument på EU-nivå.

Avtal om energiprestanda, genom vilka en kund köper en garanterad energibesparing, ger en hävstångsverkan när investeringen betalas tillbaka under en tidsperiod på två till femton år. En sådan modell skapar arbetstillfällen inom små och medelstora företag, konsumenterna betalar mindre för sina energiräkningar och utsläppen minskar.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (5.10.2010)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över översynen av handlingsplanen för energieffektivitet

(2010/2107(INI))

Föredragande: Peter Liese

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet framhåller att energieffektivitet är det mest kostnadseffektiva sättet att minska koldioxidutsläpp och andra utsläpp. Energieffektivitet utgör ett unikt tillfälle att främja och skapa sysselsättning och samtidigt minska beroendet av importerad energi. Parlamentet noterar att energibesparingarna, enligt kommissionen, skulle kunna bli över 1 000 euro per hushåll och år.

2.  Europaparlamentet anser att man, trots de framsteg som gjorts exempelvis genom antagande av energieffektivitetspaketet, nuvarande lagstiftning och åtgärder om energieffektivitet, inte kommer att kunna ta till vara hela den kostnadseffektiva energisparpotentialen. Parlamentet konstaterar att den politik som genomförts fram till utgången av 2009 har gett oss besparingar på omkring 9 procent jämfört med vad som planerats för 2020. EU:s kostnadseffektiva energisparmål på 20 procent verkar inte kunna uppnås utan ytterligare åtgärder.

3.  Europaparlamentet poängterar att medan det är ett bindande mål för EU att 20 procent av energikällorna ska vara förnybara år 2020 (RES-direktivet), och det finns ett direktiv om tillvägagångssätten för att nå detta mål, så finns ingen liknande lagstiftning avseende energieffektivitet, som är en mer kostnadseffektiv åtgärd. Parlamentet anser därför att framtida EU-lagstiftning bör bana väg för lika stora investeringar i energieffektivitet som i förnybara energikällor och uppmanar kommissionen att innan slutet av 2010 lägga fram ett lagstiftningsförslag som påminner om RES-direktivet och som skulle medföra ett bindande mål att minska energikonsumtionen med 25 procent genom energieffektivitet.

4.  Europaparlamentet poängterar att det bör läggas ned ytterligare arbete på att främja förnybar energi och att medlemsstaternas regeringar bör åta sig att anta en långsiktig rättslig ram, som garanterar långsiktiga investeringar och öppnande av marknaderna. Parlamentet betonar att en rimlig subventionspolitik är en nödvändig förutsättning för att skapa incitament som möjliggör en kostnadsminskande teknisk utveckling.

5.  Europaparlamentet framhåller att informations- och kommunikationstekniken (IKT) betyder mycket för att energieffektiviteten ska förbättras och betonar vikten av IKT, framför allt i form av smarta mätare och smarta nät, för att förnybar energi ska integreras i energiförsörjningen.

6.  Europaparlamentet påpekar att även långsiktiga mål är av högsta vikt för ekonomiska aktörer och föreslår därför långsiktiga mål för att minska energikonsumtionen med 42 procent fram till 2030 och 75 procent fram till 2050.

7.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder mot rekyleffekter, så att det man vinner tack vare förbättrad teknik inte går förlorat genom att energipriserna pressas ned och konsumtionen ökar.

8.  Europaparlamentet framhåller att genomförandet av direktivet om ekodesign är en viktig prioritering och upprepar att direktivet redan innehåller genomförandeåtgärder för 12 produktgrupper fram till 2007. Parlamentet vidhåller att kommissionen och medlemsstaterna måste förbättra marknadsövervakningen för att säkerställa att produkterna, framför allt de som importeras, följer gällande föreskrifter, och ber kommissionen och medlemsstaterna att förbättra kommunikationen om åtgärderna. Parlamentet framhåller att det enligt direktivet ska fastställas minimikrav på lägsta livscykelkostnadsnivå, med beaktande av de produkter på marknaden som har bäst prestanda.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja nationella åtgärder i form av skattepolitiska incitament eller subventioner förenliga med EU:s bestämmelser om statligt stöd, för att öka efterfrågan på energieffektivitetstjänster.

10. Europaparlamentet understryker att ytterligare vinster i fråga om energieffektivitet, frånsett ett korrekt genomförande av direktivet om ekodesign, för vissa branscher bäst kan uppnås genom användning av integrativa system. Kommissionen uppmanas att ingående undersöka dessa möjligheter och lägga fram lämpliga lagstiftningsredskap som öppnar för ett annat tillvägagångssätt där energieffektiviteten åtgärdas på systemnivå snarare än bara på produktnivå.

11. Europaparlamentet beklagar djupt att det går så trögt och att ambitionsnivån sänkts i fråga om genomförandeåtgärderna för ekodesign av viktiga energianvändande produkter, såsom varmvattenberedare och ångpannor. Parlamentet bekymrar sig för att detta tyder på en bristande politisk vilja hos kommissionen att uppnå energieffektivitetsmålen.

12. Europaparlamentet anser att alla styrmedel skyndsamt måste anlitas, också fordons- och bränsleskatter, märkning, miniminormer för effektiviteten samt åtgärder för att förbättra och gynna kollektivtrafiken, för att åtgärda utsläppen från transporterna.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om omarbetning av direktivet om energitjänster, som innehåller krav på energileverantörer att minska sin energikonsumtion. Parlamentet yrkar på att ett sådant förslag både skulle få små och medelstora företag att delta i energieffektivitetsåtgärder och uppmuntra enskilda hushåll att arbeta mot samma mål.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och främja anläggandet och utvecklingen av ett europeiskt nät för högspänd likström med vars hjälp man kan optimera tillvaratagandet av förnybar energi, framför allt vindkraft och vattenkraft. Via det här nätet skulle energi kunna överföras på långa avstånd och med små energiförluster, och det skulle samtidigt möjliggöra synergieffekter mellan alla källor till förnybar energi.

15. Europaparlamentet betonar vikten av att kraftvärmeproduktion, i synnerhet mikroanläggningar för kraftvärme, används för hus med 1–3 familjer. Kommissionen ombeds undersöka vilken reglering och finansiering som krävs för att utnyttja kraftvärme fullt ut och att lägga fram nödvändiga initiativ och regleringsåtgärder.

16. Europaparlamentet understryker vikten av ett kraftvärmenät eller ett nät för distribution av el, fjärrvärme och fjärrkyla, som i praktiken skulle fördubbla den allmänna energieffektiviteten. Parlamentet påpekar därutöver att värme eller kyla skulle kunna ge nätet ökad flexibilitet i under belastningstoppar, så att el kan produceras och värme lagras vid tillfällen då produktionen överstiger de lokala behoven.

17. Europaparlamentet vill ha en lagstiftningsram med garantier, för att alla fastigheter, också de nuvarande, på lång sikt ska vara klimatneutrala.

18. Europaparlamentet poängterar att det klart bör framgå vilka ekonomiska resurser som kan tas i anspråk för åtgärder och projekt inom området energieffektivitet (det finns klart fastställda budgetar för motsvarande åtgärder inom området förnybar energi). Här bör man se till att tillgängliga resurser används optimalt, till exempel strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, den tekniska biståndsresursen Elena och de återstående medlen från den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen som kan användas för projekt med anknytning till energieffektivitet eller förnybar energi. När nya finansieringsinstrument utvecklas anser parlamentet hänsyn bör tas till de ovannämnda och andra redan tillgängliga instrument i medlemsstaterna, för att synergieffekter ska uppnås och överlappningar undvikas.

19. Europaparlamentet understryker vikten av en lämplig finansiering för energieffektiviteten, bland annat i form av en del av intäkterna från auktionering av utsläppsrätter och vidhåller att energieffektiviteten måste prioriteras i nästa ramprogram för forskning och utveckling (det åttonde).

20. Europaparlamentet rekommenderar att det inrättas en energieffektivitetsfond i varje medlemsstat eller alternativt en europeisk energieffektivitetsfond. De kombinerade fonderna eller den europeiska fonden bör sammanlagt förfoga över minst 2 miljarder euro per år.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla lämpliga europaomfattande stödinstrument för området energieffektivitet och samordna dem med medlemsstaterna för att skapa flera incitament och så snabbt som möjligt nå målen med att minska koldioxidutsläppen.

22. Europaparlamentet påpekar att den nya handlingsplanen för energieffektivitet bör ha som ett av sina mål att fullständigt integrera energieffektivitetskriterierna i politiken för offentlig upphandling.

23. Europaparlamentet anser att energieffektiviteten bör finnas med inom alla relevanta politikområden, inklusive politiken för finansiering, regional utveckling, stadsutveckling, transporter, jordbruk, industri och utbildning. Enligt parlamentet skulle detta arbete få en rejäl skjuts framåt om energieffektiviteten systematiskt fastställdes som ett kriterium för kontraktstilldelning vid offentlig upphandling och uppställdes som villkor för att projekt ska få anslag ur allmänna medel.

24. Europaparlamentet anser att både ljusföroreningarna och energieffektiviteten kan åtgärdas samtidigt genom att man ersätter traditionell belysning på offentliga platser och fasadbelysning av sevärda byggnader i städerna med effektivare och mer målinriktad belysning.

25. Europaparlamentet yrkar på att det läggs större vikt vid en konsekvensanalys av energieffektivitetsnormer, inklusive förhållandet mellan slutprodukternas pris och kvalitet, dess energieffektivitet och fördelarna för konsumenter. Parlamentet noterar att kommissionen analyserar alla dessa effekter men yrkar på att kommissionen och medlemsstaterna anstränger sig mer för att kommunicera om och kontrollera alla produkter, inklusive importerade sådana, som till exempel lågenergilampor.

26. Europaparlamentet vill att det inrättas europeiska strategier för utbildning och ökat medvetande om energieffektivitet. Arbetstagare (byggnadsarbetare, installatörer, arkitekter, experter, tillverkare etc.) måste få anpassad utbildning för att utveckla och införa energieffektiv teknik och energieffektiva system, i synnerhet för tillämpning av direktivet om byggnaders energiprestanda(1). Parlamentet framhåller vidare att det måste utvecklas informationskampanjer för att informera konsumenter och små- och medelstora företag om hur de kan minska sin energiförbrukning, något som skulle kunna göras gemensamt av nationella miljöbyråer och handelskammare. Kommissionen uppmanas med kraft att ta med energieffektivitetsutbildning i den reviderade energieffektivitetsplanen.

27. Europaparlamentet konstaterar att en fördel med elfordon är att de bidrar till förbättrad luftkvalitet i tätbebyggda områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera effekterna av en omfattande användning av elbilar när det gäller energieffektivitet och uppnående av målen för minskade koldioxidutsläpp.

28. Europaparlamentet poängterar att det ofrånkomligen måste investeras i transportsektorn, framför allt i järnvägar och system för transporter i städer, för att de ovannämnda energieffektivitetsmålen ska kunna nås, så att de mest energikrävande transportsätten används så lite som möjligt.

29. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ge energieffektiviteten en framträdande roll i den kommande vitboken om framtiden för transporter, med förslag till striktare energieffektivitetsnormer för fordon, hastighetskontroller, främjande av en övergång till mindre energikrävande transportsätt och till kollektivtrafik samt av förnybara och alternativa bränslen.

30. Europaparlamentet anser att förluster av biogas och värme vid avfallsbehandling måste undvikas genom återvinning och alstring av ånga och/eller el. Avfallsbehandlingsanläggningar utan någon värmeåtervinning eller energiproduktion bör, enligt parlamentet, inte ges några tillstånd.

31. Europaparlamentet fäster stort avseende vid planeringsarbetet på europeisk nivå. Energieffektiviteten bör ägnas vederbörlig uppmärksamhet i handlingsplanen för energi 2011–2020. Den nya europeiska handlingsplanen för energieffektivitet bör läggas fram så fort som möjligt, och energieffektiviteten bör spela en viktig roll i den kommande färdplanen mot ett energisystem och en ekonomi med låga koldioxidutsläpp senast 2050.

32. Europaparlamentet påpekar att marknaden för energitjänster fortfarande är begränsad och antalet företag fortfarande ganska litet i flertalet länder, trots att energisparandet uppenbart för med sig affärsmöjligheter. Aktiva energitjänstföretag kan stimulera åtgärder och hjälpa till med att erbjuda finansiering av lösningar inom energins alla slutanvändarsektorer. Enligt parlamentet bör renovering och effektiv utrustning ges ett uppsving inom byggsektorn, effektiva fordon bör användas på ett optimalt sätt inom transportsektorn och inom industrin i allmänhet bör något göras åt de stora besparingsmöjligheterna som erbjuder effektivare processer.

33. Europaparlamentet poängterar att förutom energieffektivitet vid källan (dvs. vid produktionen av primärenergi), bör man också prioritera åtgärder mot förluster av (el)energi vid transporten genom näten. En omläggning till ett mera decentraliserat produktionssystem skulle minska transportavstånden och således också energiförlusterna under transporterna.

34. Europaparlamentet uppmanar med kraft den (petro)kemiska industrin runtom i EU att förbättra energiåtervinningen vid avfackling.

35. Europaparlamentet konstaterar att en förbättrad resurseffektivitet också skulle leda till avsevärda vinster i fråga om energieffektivitet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

5.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

46

7

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

János Áder, Elena Oana Antonescu, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Milan Cabrnoch, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Edite Estrela, Jill Evans, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Nick Griffin, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Dan Jørgensen, Karin Kadenbach, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Kartika Tamara Liotard, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Gilles Pargneaux, Andres Perello Rodriguez, Sirpa Pietikäinen, Mario Pirillo, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Anna Rosbach, Oreste Rossi, Dagmar Roth-Behrendt, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Bogusław Sonik, Catherine Soullie, Anja Weisgerber, Glenis Willmott, Sabine Wils

Slutomröstning: närvarande suppleanter

George Sabin Cutaş, Tadeusz Cymański, Marisa Matias, Judith A. Merkies, Miroslav Mikolášik, Alojz Peterle, Michèle Rivasi, Marita Ulvskog, Kathleen Van Brempt

(1)

         Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda.


YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (29.10.2010)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över översynen av handlingsplanen för energieffektivitet

(2010/2107(INI))

Föredragande: Lena Kolarska-Bobińska

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker att energibesparande åtgärder är ett kostnadseffektivt sätt att stärka den ekonomiska konkurrenskraften, öka energiförsörjningstryggheten, minska koldioxidutsläppen, skapa sysselsättning och minska energifattigdomen. Parlamentet är bekymrat över det svaga utnyttjandet av Eruf-medel till förmån för energieffektivitetsåtgärder i ett antal medlemsstater. Parlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna att göra energieffektivitet till en övergripande prioritering i sina operativa program. Parlamentet ber kommissionen och de nationella och regionala myndigheterna att förenkla utnyttjandet av strukturfonderna för energieffektivitetsåtgärder, till exempel genom att säkra bättre informationsspridning på regional och lokal nivå eller inrätta gemensamma kontaktpunkter.

2.  Europaparlamentet bekräftar att behovet av förhandsinvesteringar är ett av de största hindren för att säkra energieffektivitet på lokal och regional nivå. Parlamentet är övertygat om att alla åtgärder som vidtas på EU-nivå måste beakta konsekvenserna för kommuner och regioner och deras begränsade budgetar. Parlamentet rekommenderar därför kommissionen att konsultera lokala och regionala företrädare för att utarbeta riktlinjer för utvecklingen på energiområdet och bevilja finansiellt stöd för lokala och regionala projekt med hjälp av innovativa program som utnyttjar befintliga energikällor och strukturfonderna.

3.  Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla det tekniska biståndet och finansieringslösningarna till förmån för regionala eller lokala myndigheter i syfte att stödja de lokala aktörerna i samband med utformningen av projekt, till exempel med stöd av EIB:s tekniska biståndsresurs Elena och energitjänstföretagens (ESCO) erfarenheter.

4.  Europaparlamentet framhåller att ett snabbt och korrekt genomförande i medlemsstaterna av EU:s lagstiftning på områden såsom byggnaders energiprestanda, energimärkning och ekodesign är en viktig faktor för förverkligandet av EU:s energibesparingspotential. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja och följa upp genomförandeprocessen.

5.  Europaparlamentet konstaterar att det finns flera hinder på lokal och regional nivå, särskilt inom bostadssektorn, på grund av finansiella kostnader och långa återbetalningsperioder, skilda stimulansåtgärder för hyresgäster och ägare eller invecklade förhandlingar i fastigheter med många lägenheter. Parlamentet efterlyser innovativa och kostnadseffektiva lösningar för att få bort dessa hinder, till exempel områdesbaserade renoveringsplaner, finansiella incitament och tekniskt stöd.

6.  Europaparlamentet understryker de regionala och lokala myndigheternas centrala roll för att uppfylla energieffektivitetsmålen och stöder därför en decentraliserad strategi på flera nivåer när det gäller energipolitik och energieffektivitet, inbegripet initiativen ”borgmästarförsamlingen” och ”smarta städer”. Parlamentet understryker betydelsen av EU:s bottom-up-strategi för energipolitiken för städer och regioner som strävar efter att främja rena och energieffektiva investeringar. Parlamentet framhåller att en anpassning av den framtida sammanhållningspolitiken till Europe 2020-strategin skulle skapa en viktig genomförandemekanism som skulle främja en klok, ekonomiskt konkurrenskraftig och hållbar tillväxt i medlemsstaterna, i regionerna och i städerna.

7.  Europaparlamentet påpekar att skillnaderna är stora mellan de europeiska regionerna, vilket hindrar fastställandet av bindande enhetliga energieffektivitetsmål, som framför allt skulle innebära orimliga bördor för de små och medelstora företagen. Parlamentet föreslår därför att man kontinuerligt övervakar genomförandet av befintlig lagstiftning och inleder överträdelseförfaranden vid eventuella överträdelser.

8.  Europaparlamentet konstaterar att energieffektivitetspolitiken hittills inte i tillräcklig grad har behandlat den sociala acceptansens betydelse för minskningen av energiförbrukningen. Parlamentet betonar att det inte bara är användarnas beteende som är viktigt för att energieffektivitetsåtgärderna ska bli framgångsrika, utan att även konsumenternas förtroende måste stärkas. Parlamentet kräver att den framtida handlingsplanen för energieffektivitet inbegriper ytterligare stödåtgärder för att öka den sociala acceptansen. Parlamentet betonar den viktiga roll som de regionala och lokala nivåerna kan spela för att uppnå enighet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att bekämpa den energifattigdom som i Europa drabbar de fattigaste hushållen, och att aktivt stödja genomförandet och finansieringen av energieffektivitet i bostäderna.

10. Europaparlamentet påminner om att företagen genom sina innovativa insatser spelar en viktig roll för utformningen och genomförandet av energibesparingsåtgärder. Parlamentet skulle vilja att strukturfonderna främjar ett aktivt deltagande från företagens sida i de projekt som drivs på energieffektivitetsområdet.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kombinera befintlig EU-lagstiftning, såsom direktiven om ekodesign och energimärkning, i stället för att ytterligare utvidga den, i syfte att genomföra EU-lagstiftningen så effektivt som möjligt och utnyttja synergier, särskilt till förmån för konsumenterna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

42

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

François Alfonsi, Luís Paulo Alves, Sophie Auconie, Catherine Bearder, Jean-Paul Besset, Victor Boştinaru, Zuzana Brzobohatá, John Bufton, Alain Cadec, Ricardo Cortés Lastra, Francesco De Angelis, Rosa Estaràs Ferragut, Elie Hoarau, Danuta Maria Hübner, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Juozas Imbrasas, Seán Kelly, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Petru Constantin Luhan, Riikka Manner, Iosif Matula, Erminia Mazzoni, Miroslav Mikolášik, Jan Olbrycht, Wojciech Michał Olejniczak, Markus Pieper, Tomasz Piotr Poręba, Monika Smolková, Csanád Szegedi, Nuno Teixeira, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Hermann Winkler, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Karima Delli, Jens Geier, Ivars Godmanis, Lena Kolarska-Bobińska, James Nicholson, Elisabeth Schroedter, László Surján, Patrice Tirolien

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Andrea Češková


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

9.11.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

44

5

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean-Pierre Audy, Ivo Belet, Bendt Bendtsen, Jan Březina, Giles Chichester, Pilar del Castillo Vera, Lena Ek, Ioan Enciu, Gaston Franco, Adam Gierek, Fiona Hall, Jacky Hénin, Romana Jordan Cizelj, Arturs Krišjānis Kariņš, Philippe Lamberts, Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz, Marisa Matias, Judith A. Merkies, Angelika Niebler, Jaroslav Paška, Aldo Patriciello, Miloslav Ransdorf, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Michèle Rivasi, Paul Rübig, Amalia Sartori, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Ioannis A. Tsoukalas, Claude Turmes, Vladimir Urutchev, Adina-Ioana Vălean, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Henri Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

António Fernando Correia De Campos, Andrzej Grzyb, Yannick Jadot, Silvana Koch-Mehrin, Ivari Padar, Vladko Todorov Panayotov, Markus Pieper, Peter Skinner, Silvia-Adriana Ţicău, Catherine Trautmann, Hermann Winkler

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Morten Løkkegaard, Marek Henryk Migalski, María Muñiz De Urquiza

Senaste uppdatering: 10 december 2010Rättsligt meddelande