BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser

6.5.2011 - (KOM(2010)0527 – C7‑0301/2010 – 2010/0281(COD)) - ***I

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Elisa Ferreira

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser

(KOM(2010)0527 – C7‑0301/2010 – 2010/0281(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0527),

–   med beaktande av artiklarna 294.2 och 121.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0301/2010),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska centralbanken av den 16 februari 2011[1]

–   med beaktande av artikel 55 och 37 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0183/2011).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

EUROPAPARLAMENTETS STÅNDPUNKT

VID FÖRSTA BEHANDLINGEN *

---------------------------------------------------------

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 121.3 och 121.6 jämförd med artikel 148.3 och 148.4 samt artikel 136,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén[2],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)      Samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik inom unionen bör utföras i enlighet med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjerna i syfte att bidra till uppfyllandet av unionens mål, som fastställs i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, och av kraven i artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF), och bör innefatta efterlevnad av de vägledande principerna för stabila priser, sunda och hållbara offentliga finanser och monetära förhållanden samt en hållbar betalningsbalans.

(1a)    Målet för en stark ekonomisk samordning måste vara att skapa en stabil ekonomisk och social union som är baserad på principerna för gemenskapsförfarandet.

(1b)    Den inre marknaden, i enlighet med EUF-fördraget, bör verka för en hållbar utveckling av unionen baserad på en balanserad ekonomisk tillväxt och prisstabilitet, en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och social sammanhållning eftersträvas, samt en hög miljöskyddsnivå och en förbättring av miljökvaliteten.

(1c)     Europeiska rådet antog den 17 juni 2010 en ny strategi för sysselsättning och tillväxt, Europa 2020-strategin, för att EU ska kunna gå stärkt ur krisen och ställa om ekonomin i riktning mot en smart och hållbar tillväxt för alla, som ska leda till hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning. Europeiska rådet beslutade också att den 1 januari 2011 införa en europeisk termin för samordning av den ekonomiska politiken, så att medlemsstaterna kan dra fördelar av en tidig samordning på unionsnivå, och så att en förstärkt övervakning kan ske samtidigt som det görs en bedömning av både budgetåtgärder och strukturreformer som främjar tillväxt och sysselsättning.

(1d)    Enligt artikel 121.2 i EUF-fördraget ska allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken antas, och enligt artikel 148.2 i EUF-fördraget ska riktlinjer för sysselsättningspolitiken antas.

(1e)     För att kunna utveckla den samordnade sysselsättningsstrategi som föreskrivs i EUF-fördraget, bör medlemsstaterna och unionen verka i enlighet med de vägledande principerna om att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar.

(2)      Det finns ett behov av att dra lärdomar från det första årtiondet av den ekonomiska och monetära unionens funktion, och framför allt ett behov av en förbättrad ekonomisk styrning inom unionen, som bör bygga på ett större nationellt egenansvar.

(2a)    Att uppnå och upprätthålla en dynamisk inre marknad bör betraktas som en central aspekt av en ekonomisk och monetär union som fungerar väl och friktionsfritt.

(2b)    Ramen för förbättrad ekonomisk styrning bör bygga på flera sammanlänkade och samstämda politiska åtgärder för hållbar tillväxt, särskilt en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning, en europeisk termin för stärkt samordning av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken, en effektiv ram för att förebygga och korrigera alltför stora underskott i de offentliga finanserna (stabilitets- och tillväxtpakten), en stabil ram för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser och en förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna.

(2c)     En allomfattande och integrerad lösning på euroområdets skuldkris är nödvändig eftersom en punktinsatsmetod hittills inte har fungerat.

(2d)    I syfte att stärka den ekonomiska tillväxten och stödja Europa 2020-målen bör outnyttjade betalningsbemyndiganden omfördelas till gemensamma program inriktade på tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning, och Europeiska investeringsbankens utlåningskapacitet samt inrättandet av en marknad för projektobligationer bör utnyttjas som incitament för finansiering från andra finansinstitut och privata investerare på kapitalmarknaden, såsom pensionsfonder och försäkringsbolag, för att finansiera europeiska projekt.

(2e)     En stärkt ekonomisk styrning bör åtföljas av en större demokratisk legitimitet för ekonomisk styrning i unionen, vilket bör uppnås genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten i högre grad och i ett tidigare skede involveras under varje skede av samordningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

(2f)     Den europeiska terminen för samordning av den ekonomiska politiken bör spela en viktig roll för uppfyllandet av kravet i artikel 121.1 i EUF-fördraget att medlemsstaterna ska betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna denna politik i enlighet därmed. Transparens, ansvars- och redovisningsskyldighet och oberoende tillsyn är centrala delar av en förstärkt ekonomisk styrning. Rådet och kommissionen bör offentliggöra och förklara skälen för sina ställningstaganden och beslut vid lämpliga tidpunkter under samordningen av den ekonomiska politiken och budgetpolitiken.

(2g)    Kommissionen bör få en starkare och mer oberoende roll när det gäller det förstärkta övervakningsförfarandet när det gäller medlemsstatsspecifika bedömningar, uppföljningar, övervakningsbesök, rekommendationer och varningar. Framför allt bör rådets roll begränsas i de etapper som leder till potentiella sanktioner, och omröstningen med omvänd kvalificerad majoritet i rådet bör användas där så är möjligt i enlighet med EUF-fördraget. Den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten och företrädarna för de medlemsstater som inte följer rådets rekommendationer att vidta korrigerande åtgärder i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten eller åtgärder vid alltför stora makroekonomiska obalanser ska inte delta i omröstningen.

(3)      I synnerhet bör övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska politik breddas till att utöver budgetövervakning även inbegripa att förebygga alltför stora makroekonomiska obalanser och sårbarheter inom unionen. ▌

(3a)    Undersökningen av makroekonomiska obalanser bör omfatta inhemska obalanser, däribland privat och offentlig skuldsättning, dess utveckling och ursprung (inhemskt eller internationellt) och landets försenade betalningar, i synnerhet från den offentliga sektorn och stora multinationella företag till små och medelstora företag.

(3b)    Utvecklingen på den inre marknaden ska också beaktas, däribland kopplingen mellan löner och produktivitet på arbetsmarknaden och förekomsten av lagliga hinder som inte medger ett direkt fritt samråd mellan företag och arbetstagare.

(4)      För att göra det lättare att komma till rätta med sådana obalanser och sårbarheter krävs ett mer integrerat ekonomiskt och socialt tillvägagångssätt och ett i lag detaljreglerat förfarande.

(4a)    Denna förordning avhjälper inte den nuvarande situationen på kort sikt, utan är snarare en strukturell strategi på medellång eller lång sikt.

(4b)    Ramen för att förebygga och korrigera makroekonomiska obalanser och den heltäckande ramen för ekonomisk styrning bör komplettera och vara förenliga med en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning som syftar till att stärka unionens konkurrenskraft och sociala stabilitet. Dessa samband bör inte medge undantag till vare sig bestämmelserna i denna förordning eller till stabilitets- och tillväxtpakten.

(4c)     Den permanenta krismekanismen bör antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och bygga på unionsmetoden, i syfte att, å ena sidan, stärka parlamentets deltagande och förbättra den demokratiska ansvarsskyldigheten och, å andra sidan, stödja sig på kommissionens sakkunskaper, oberoende och opartiskhet.

(4d)    Med tanke på marknadsvolatiliteten och nivåerna på räntedifferenserna mellan statsobligationer från vissa medlemsstater som har euron som valuta bör resoluta åtgärder vidtas för att försvara eurons stabilitet.

(4e)     De åtgärder som antas inom ramen för denna förordning bör vara fullt förenliga med de övergripande bestämmelserna i EUF-fördraget, nämligen artiklarna 7, 8, 9, 10 och 11 och artikel 153.5 samt bestämmelserna i protokoll nr 26 om tjänster av allmänt intresse som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och till EUF-fördraget.

(5)      Det är lämpligt att komplettera den multilaterala övervakning som avses i artiklarna 121.3 och 121.4 i fördraget med särskilda regler för upptäckt, förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser och sårbarheter, och detta förfarande måste absolut integreras i den årliga multilaterala övervakningscykeln. Makroekonomiska obalanser definieras som situationer där en medlemsstat uppvisar ihållande bytesbalansunderskott och stora förluster i konkurrenskraft, stora och ovanliga ökningar av tillgångspriser och hög extern skuldsättning eller en avsevärd försämring av skuldsättningen inom den offentliga eller privata sektorn eller en betydande risk för detta.

(6)      Förfarandet bör införa en förvarningsmekanism för upptäckt av framväxande makroekonomiska obalanser och sårbarheter i ett tidigt skede. Det bör baseras på en indikativ och överblickbar resultattavla med indikativa tröskelvärden i kombination med en ekonomisk bedömning.

(7)      För att resultattavlan ska kunna fungera som en effektiv grund för förbättrad makroekonomisk övervakning bör den bestå av ett begränsat antal reala och nominella ekonomiska, finansiella och strukturella indikatorer av vikt för att upptäcka makroekonomiska obalanser, med tillhörande indikativa tröskelvärden. En symmetrisk tolkning av numeriska tröskelvärden innebär att överdrivna positiva eller negativa värden samt olika utveckling av liknande indikatorer i medlemsstaterna ska utlösa en mer ingående översyn. Resultattavlans sammansättning bör variera över tid – så att den anpassar sig till de makroekonomiska obalansernas föränderliga natur – bland annat på grund av växande hot mot den makroekonomiska stabiliteten eller förbättrad tillgång till relevanta statistiska uppgifter. Indikatorerna bör inte betraktas som mål för den ekonomiska politiken utan som redskap för att beakta de makroekonomiska obalansernas föränderliga natur inom Europeiska unionen.

(7a)    Indikatorerna på makroekonomiska obalanser bör kompletteras med huvudindikatorer i den fördjupade granskningen inom ramen för den makrostrukturella översyn som ingår i unionsstrategin för tillväxt och sysselsättning, med särskild tonvikt vid strategins huvudmål (sysselsättning, innovation, utbildning, social delaktighet, klimat och energi).

(7b)    Symmetriska kriterier kommer inte att beaktas vid utfärdandet av böter för överskott och underskott i handelsbalansen.

(8)      Överskridande av ett eller flera indikativa tröskelvärden behöver inte med nödvändighet betyda att makroekonomiska obalanser håller på att växa fram, eftersom den ekonomiska politiken måste beakta samverkan mellan olika makroekonomiska variabler. Inga slutsatser bör dras från en mekanisk avläsning av resultattavlan. En ekonomisk bedömning bör säkerställa att alla olika uppgifter, från resultattavlan såväl som andra källor, sätts in i sitt sammanhang och blir en del av en heltäckande analys, och därför bör en analys av obalansen framför allt också omfatta ett klargörande av vilken fas av konjunkturcykeln som medlemsstaten befinner sig i samt de eventuella spridningseffekter obalansen skapar inom en annan medlemsstat, euroområdet eller hela Europeiska unionen.

(9)      Baserat på den multilaterala övervakningen och förvarningsmekanismen bör kommissionen genom en preliminär bedömning identifiera vilka medlemsstater som behöver granskas mer ingående. Genomförandet av en sådan fördjupad granskning bör inte innebära att man förutsätter att det föreligger alltför stora makroekonomiska obalanser. Den fördjupade granskningen bör inbegripa en ingående analys av orsakerna till obalanserna och den granskade medlemsstatens förmåga att korrigera dem. En fördjupad granskning bör betraktas som ett standardförfarande i diagnosfasen.

(10)    Ett förfarande för att övervaka och korrigera skadliga makroekonomiska obalanser och sårbarheter, med förebyggande och korrigerande inslag, kräver förstärkta övervakningsverktyg baserade på dem som används i det multilaterala övervakningsförfarandet. Detta bör innefatta utökade kontrollbesök och kontroll av statistik av kommissionen i medlemsstaterna, i samarbete med Europeiska centralbanken (ECB) om dessa besök rör deltagande medlemsstater eller medlemsstater som deltar i ERM2, och kompletterande rapportering av medlemsstaterna i händelse av allvarliga obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktion. Eftersom dessa uppdrag bör syfta till att skapa en bred och balanserad bild av den makroekonomiska situationen, bör arbetsmarknadens parter och andra nationella intressenter aktivt medverka i dialogen.

(11)    Vid bedömning av obalanser ska hänsyn tas till hur allvarliga de är, i vilken omfattning de kan betraktas som ohållbara samt till eventuella negativa ekonomiska och finansiella spridningseffekter till andra medlemsstater. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid medlemsstater med ihållande bytesbalansunderskott och svag konkurrenskraft. Den berörda medlemsstatens förmåga till ekonomisk anpassning och uppnådda resultat avseende efterlevnad av tidigare rekommendationer som avgetts enligt denna förordning och andra rekommendationer som avgetts enligt artikel 121 i fördraget som en del av den multilaterala övervakningen, särskilt de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, ska också beaktas.

(11a)  Vid bedömningen av obalanser bör hänsyn tas till målen för en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning och behovet av att tillämpa en sådan strategi som ett instrument för hållbar intern sammanhållning, vilket bidrar till att göra unionen till den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen. Målen för tillväxt och primärsaldo på medellång sikt för de länder som håller på att komma i kapp bör beaktas.

(11b)  Strukturella orsaker till obalanser som riskerar att äventyra den finansiella stabiliteten i den berörda medlemsstaten eller påverka den ekonomiska och finansiella stabiliteten i unionen bör beaktas.

(11c)   Bedömningen av obalanser bör beakta målen att säkra balanserade offentliga finanser på medellång sikt och behovet av att minska det offentliga underskottet och stärka den ekonomiska tillväxten.

(11d)  De åtgärder som föreslås en medlemsstat för att korrigera obalanser bör beakta målen för en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning och behovet av att tillämpa en sådan strategi som ett instrument för hållbar intern sammanhållning, vilket bidrar till att göra unionen till den mest konkurrenskraftiga ekonomin i världen. Målen för tillväxt och primärsaldo på medellång sikt för de länder som håller på att komma i kapp bör beaktas.

(12)    Om makroekonomiska obalanser eller sårbarheter konstateras ska rekommendationer lämnas till den berörda medlemsstaten som vägledning för lämpliga politiska åtgärder. Den berörda medlemsstatens ekonomisk-politiska reaktion för att korrigera obalanser och sårbarheter ska vara snabb och alla tillgängliga ekonomisk-politiska instrument som de offentliga myndigheterna förfogar över bör utnyttjas och alla relevanta nationella intressenter bör medverka. Reaktionen ska anpassas till den berörda medlemsstatens specifika miljö och omständigheter, vara förenlig med medel- och långsiktig konvergens och med målen för en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning, värna om den inre marknaden, främja internationella handelsförbindelser, stärka konkurrenskraften och också täcka den ekonomiska politikens huvudområden, inbegripet finans- och lönepolitik, arbetsmarknadspolitik, varu- och tjänstemarknader och reglering av den finansiella sektorn. Rekommendationerna måste respektera Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 153 i EUF-fördraget och de kollektiva förhandlingarna mellan arbetsmarknadens parter i varje medlemsstat.

(12a)  I detta avseende bör rådet och kommissionen respektera den roll som arbetsmarknadens parter har, särskilt den kollektiva förhandlingsrätten, och får uppmana dem att bidra till att främja lämpliga åtgärder för att lindra obalanser.

(13)    Förvarningarna och rekommendationerna från Europeiska systemrisknämnden till medlemsstaterna eller till unionen gäller risker av makrofinansiell natur. De bör också motivera lämplig integration i resultattavlan och lämpliga uppföljningsåtgärder från kommissionens sida när det gäller övervakning av obalanser. Europeiska systemrisknämndens oberoende och dess sekretessföreskrifter bör till fullo respekteras.

(14)    Om allvarliga makroekonomiska obalanser och sårbarheter konstateras, inbegripet obalanser och sårbarheter som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens funktion, ska ett förfarande vid alltför stora obalanser inledas. Detta kan inkludera rekommendationer till medlemsstaten, skärpt övervakning, och när det gäller medlemsstater vars valuta är euro, möjligheten till verkställighet i enlighet med förordning (EU) nr […/…][3] om landet i fråga upprepat underlåter att vidta korrigerande åtgärder.

(15)    Alla medlemsstater som genomgår förfarandet vid alltför stora obalanser ska fastställa en plan för korrigerande åtgärder som i detalj beskriver den politik som planeras för att genomföra rådets rekommendationer. Planen för korrigerande åtgärder ska återspegla obalansernas natur, vara begränsad till politiska aspekter under legitim statlig kontroll samt innehålla en tidsplan för genomförandet av de beskrivna åtgärderna. Den ska godkännas av rådet på grundval av en rapport från kommissionen och efter att Europaparlamentet har hörts.

(15a)  Bestämmelserna i denna förordning är helt förenliga med artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och övergripande klausuler i EUF-fördraget, nämligen artiklarna 7, 8, 9, 10 och 11, stadgan om de grundläggande rättigheterna och bestämmelserna i protokoll 26 om tjänster av allmänt intresse som fogats till fördragen samt artikel 153.5 i EUF-fördraget.

(15b)  För att främja ansvars- och redovisningsskyldigheten och det nationella egenansvaret bör rådets sammanträde vara offentligt när rådet diskuterar och antar slutsatser och rekommendationer om dessa viktiga frågor som rör unionens och dess medborgares intressen.

(15c)   Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget med avseende på resultattavlan. Delegerade akter är framför allt nödvändiga för att upprätta en förteckning över de relevanta indikatorer som ska ingå i resultattavlan och anpassa sammansättningen av indikatorerna, tröskelvärdena och den använda metodiken. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå.

(16)    Eftersom ett effektivt ramverk för att upptäcka och förebygga makroekonomiska obalanser och sårbarheter inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna var för sig på grund av de djupa handelsmässiga och finansiella banden mellan länderna liksom på grund av de externa effekterna av nationell ekonomisk politik på unionen och euroområdet som helhet och att detta därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(16a)  När rådet och kommissionen tillämpar denna förordning bör de till fullo respektera de nationella parlamentens och arbetsmarknadsparternas roll och olikheterna i de nationella systemen, såsom systemen för lönebildning. Framför allt bör artiklarna 152 och 153 i EUF-fördraget och artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna beaktas. I enlighet med artikel 153.5 ska artikel 153 inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt eller rätt till lockout.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

KAPITEL Isyfte och definitioner

Artikel 1Syfte

I denna förordning fastställs detaljerade regler för upptäckt, förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser inom unionen. Denna förordning ska inte påverka utövandet av sådana grundläggande rättigheter som erkänns i medlemsstaterna och i unionsrätten. Den påverkar inte heller rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal samt att vidta stridsåtgärder i enlighet med nationell lagstiftning och praxis som respekterar unionsrätten.

Artikel 2Definitioner

I denna förordning gäller följande definitioner:

(a)         obalanser: alla trender som leder till makroekonomisk utveckling som inverkar negativt på, eller skulle kunna inverka negativt på, ekonomin i en medlemsstat eller i den ekonomiska och monetära unionen, eller i unionen som helhet.

(b)         alltför stora obalanser: allvarliga obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktion.

KAPITEL II

Upptäckt av obalanser och sårbarheter

Artikel 3Resultattavla

1. Kommissionen ska, efter samråd med medlemsstaterna och Europaparlamentet, upprätta en indikativ resultattavla som ett verktyg för att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser.

2. Resultattavlan, som består av flera olika relevanta och erkända statistiska makroekonomiska och strukturella indikatorer, ska möjliggöra jämförelser mellan medlemsstaterna och ta upp kortsiktiga, strukturella och medel- till långsiktiga tendenser. Kommissionen ska fastslå indikativa nedre och övre tröskelvärden, som vid behov ska vara symmetriska, för dessa indikatorer som ska fungera som förvarningsnivåer. Resultattavlan med indikatorer, och särskilt dess tröskelvärden för förvarning, ska differentieras för de medlemsstater som har euron som valuta och de medlemsstater som inte har euron som valuta, om detta är motiverat på grund av särdragen i den ekonomiska och monetära unionen och relevanta ekonomiska omständigheter. Indikatorerna och tröskelvärdena ska avspegla konvergensprocessen bland medlemsstaterna. Överskridande av de nedre eller övre tröskelvärdena ska först efter en fördjupad granskning, vid behov, leda till en strängare övervakning.

2a. Europeiska systemrisknämndens arbete ska vederbörligen beaktas i samband med utarbetandet av indikatorer som är relevanta för stabiliteten på finansmarknaderna.

2b. Europeiska systemrisknämnden ska höras om förslag till indikatorer som är relevanta för stabiliteten på finansmarknaderna.

▌

3a. Kommittén för socialt skydd ska höras om indikatorer som är relevanta för arbetsmarknadsfrågor och socialpolitiska frågor i enlighet med artiklarna 154.2 och 160 i EUF-fördraget.

3b. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel -12a för att upprätta förteckningen över de relevanta indikatorer som ska finnas i resultattavlan. Förteckningen över indikatorer ska omfatta men inte vara begränsad till följande indikatorer:

a) Interna obalanser, inklusive privata och offentliga skulder, inkomstklyftor och vinst per enhet samt arbetskrafts-, resurs- och kapitalproduktivitetsindikatorer, offentliga och privata utgifter för forskning och utveckling, arbetslöshetsnivåer och utvecklingen av arbetslösheten samt utvecklingen av tillgångspriserna (särskilt fastigheter och finansmarknader).

b) Externa obalanser, inklusive real BNP-tillväxt, ett rullande medelvärde för den relativa reala tillväxten över en femårsperiod, bytesbalansen med särskild uppmärksamhet på dess energikomponent, utländska nettodirektinvesteringar och utvecklingen av exportmarknadsandelarna på unionens och tredjeländers marknader.

4. Kommissionen ska regelbundet utvärdera resultattavlans lämplighet, inbegripet sammansättningen av indikatorer, de fastställda tröskelvärdena och den använda metodiken, och anta delegerade akter i enlighet med artikel -12b samt vid behov anpassa resultattavlan för att bevara eller förbättra möjligheterna att upptäcka framväxande obalanser och övervaka hur de utvecklas. Förändringar av den underliggande metodiken och resultattavlans sammansättning med tillhörande tröskelvärden ska offentliggöras.

Artikel 4Förvarningsmekanism

1. Kommissionen ska minst en gång per år, före varje budgetplaneringsperiod, uppdatera resultattavlans uppgifter på indikatorerna för respektive medlemsstat. Den uppdaterade resultattavlan ska offentliggöras.

2. Offentliggörandet av resultattavlans uppdaterade uppgifter på indikatorerna ska åtföljas av en rapport från kommissionen som ska innehålla en sund ekonomisk och finansiell bedömning, tillsammans med en bedömning av utvecklingen av de makroekonomiska obalanserna inom unionen, och som sätter in indikatorerna i ett vidare sammanhang. Bästa praxis ska beaktas. I rapporten ska också anges om överskridande av de nedre eller övre tröskelvärdena i en eller flera medlemsstater betyder att eventuella obalanser håller på att växa fram inom den berörda medlemsstaten, i en annan medlemsstat eller i unionen som helhet. All tillgänglig information ska beaktas och inga slutsatser ska dras av resultattavlan enbart på grundval av indikatorerna.

3. Rapporten ska identifiera de medlemsstater som kommissionen anser kan ha drabbats av eller kan riskera att drabbas av makroekonomiska obalanser.

3a. Rapporten ska i god tid överlämnas till Europaparlamentet och dess ansvariga utskott samt till de europeiska arbetsmarknadsparterna.

4. Som en del av den multilaterala övervakningen i enlighet med artikel 121.3 i EUF‑fördraget ska rådet diskutera och anta slutsatser om kommissionens rapport. Europaparlamentets ansvariga utskott kan anordna offentliga diskussioner om kommissionens rapport. Eurogruppen ska diskutera rapporten i den mån den direkt eller indirekt avser medlemsstater som har euron som valuta. Rådet kan inom tio dagar förkasta rapporten med kvalificerad majoritet. Alltför stora obalanser ska också, vid behov, leda till att Europeiska systemrisknämnden och/eller berörd Europeisk tillsynsmyndighet involveras.

4a. Den rapport som avses i punkt 2 ska utgöra en del av och fullt ut följa de förfaranden, analyser och rekommendationer som genomförs inom ramen för den europeiska terminen för samordning av den ekonomiska politiken, som beskrivs i avsnitt 1-A i förordning (EG) nr 1466/97.

4b. Om en krissituation uppstår ska de förfaranden som fastställs i punkterna 1–4a anpassas enligt behov och vederbörligen tas upp i den efterföljande rapport som avses i punkt 2.

Artikel 5Fördjupad granskning

1. Med hänsyn till de diskussioner i Europaparlamentet, rådet och Eurogruppen som föreskrivs i artikel 4.4 ska kommissionen genomföra en fördjupad granskning för varje medlemsstat som den bedömer kan ha drabbats eller kan riskera att drabbas av obalanser. Bedömningen ska vara ett standardförfarande. Den ska omfatta en utvärdering av huruvida de berörda medlemsstaterna är drabbade av obalanser, huruvida dessa obalanser utgör alltför stora obalanser, hur allvarliga de är och kopplingarna mellan medlemsstaterna. Den fördjupade granskningen ska bygga på detaljerade undersökningar av de specifika förhållandena i den berörda medlemsstaten, särskilt medlemsstaternas olika utgångslägen. Den ska undersöka ett brett urval av ekonomiska variabler och ta hänsyn till de nationella särdragen för relationerna och dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Granskningen ska utföras i samband med ett övervakningsuppdrag i den berörda medlemsstaten, i samarbete med ECB om dessa besök rör medlemsstater som har euron som valuta eller medlemsstater som deltar i ERM2 i enlighet med artikel -12.

2. Den fördjupade granskningen ska offentliggöras. Den ska särskilt beakta

a)          i tillämpliga fall, ▌de rekommendationer eller uppmaningar som rådet antagit med stöd av artiklarna 121, 126 och 148 i EUF-fördraget och enligt artiklarna 6, 7, 8, och 10 i denna förordning och konsekvenserna av sådana rekommendationer,

aa)        de upptäckta obalansernas ursprung, inbegripet de täta handelsmässiga och finansiella kopplingarna mellan medlemsstaterna, spridningseffekterna av nationell ekonomisk politik och de asymmetriska effekterna av unionens och euroområdets politik,

ab)        exceptionella ekonomiska förhållanden som kan orsaka eller förvärra sådana obalanser,

b)          den granskade medlemsstatens planerade politik, såsom den beskrivs i landets stabilitets- och konvergensprogram och nationella reformprogram,

ba)         indikatorer avseende unionens strategi för tillväxt och sysselsättning; dessa indikatorer ska fokusera på sysselsättning (inbegripet långtids- och ungdomsarbetslöshet), innovation, utbildning, social delaktighet, klimat och energi),

c)          alla varningar eller rekommendationer från Europeiska systemrisknämnden om systemrisker som tas upp av eller som berör den medlemsstat som är föremål för granskning. Europeiska systemrisknämndens oberoende och dess sekretessföreskrifter ska respekteras.

2a. Under normala förhållanden ska resultatet av den fördjupade granskningen läggas fram inför Europaparlamentet och rådet inom ramen för den europeiska terminen.

Artikel 6Förebyggande åtgärder

1. Om kommissionen, på grundval av den fördjupade granskning som avses i artikel 5 i denna förordning, anser att det föreligger obalanser i en medlemsstat ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om detta, och om obalanserna hänger samman med utvecklingen i en annan medlemsstat, ska även denna medlemsstat informeras. På rekommendation från kommissionen kan rådet lämna nödvändiga rekommendationer till den berörda medlemsstaten i enlighet med förfarandet i artikel 121.2 i EUF-fördraget. Kommissionens rekommendation ska anses vara antagen av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta rekommendationen inom tio dagar efter det att kommissionen har antagit den.

2. Rådet ska informera Europaparlamentet om dessa rekommendationer. Rådets rekommendationer ska offentliggöras.

2a. Rådets och kommissionens rekommendationer ska inte inkräkta på områden såsom lönebildningen, som uttryckligen ligger utanför unionens behörighet. Rådet och kommissionen ska tillskriva nationell praxis och tradition på arbetsmarknaden yttersta vikt, och dessa ska vara avgörande när det gäller utformningen av samtliga rekommendationer som kan påverka arbetsmarknadsparternas ansvar eller särskilda ställning i den sociala dialogen.

3. Rådet ska, på grundval av ett förslag från kommissionen, se över rekommendationerna minst en gång per år, före varje budgetplaneringsperiod, och kan vid behov ändra dessa i enlighet med punkt 1.

KAPITEL IIIFörfarande vid alltför stora obalanser

Artikel 7Inledande av förfarandet vid alltför stora obalanser

1. Om kommissionen, på grundval av den fördjupade granskning som avses i artikel 5, anser att en medlemsstat har drabbats av alltför stora obalanser ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om detta. Om obalanserna hänger samman med den ekonomiska eller finansiella utvecklingen i en annan medlemsstat, ska denna medlemsstat också informeras. Kommissionen ska också informera den relevanta Europeiska tillsynsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden, som ska vidta nödvändiga åtgärder.

2. Rådet kan, på grundval av en rekommendation från kommissionen och med beaktande av den offentliga diskussionen i Europaparlamentet, anta rekommendationer i enlighet med artikel 121.4 i EUF-fördraget, förklara att det föreligger en alltför stor obalans och rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta korrigerande åtgärder. Kommissionens rekommendation ska anses vara antagen av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta rekommendationen inom tio dagar efter det att kommissionen har antagit den. Den berörda medlemsstaten får begära att rådet håller ett extra sammanträde för att rösta om detta beslut.

Rekommendationerna ska ange typen av obalanser och i detalj beskriva ett antal politiska rekommendationer som ska följas samt tidsfristen inom vilken de berörda medlemsstaterna måste lämna in en plan för korrigerande åtgärder. Rådet kan i enlighet med artikel 121.4 i EUF-fördraget offentliggöra sina rekommendationer.

Artikel 8Plan för korrigerande åtgärder

1. Alla medlemsstater för vilka ett förfarande vid alltför stora obalanser har inletts ska lämna in en plan för korrigerande åtgärder till rådet och kommissionen på grundval av och inom en tidsfrist som ska fastställas i rekommendationerna i enlighet med artikel 7, dock senast inom två månader efter antagandet av rekommendationen. Denna plan för korrigerande åtgärder ska beskriva de specifika och konkreta politiska åtgärder som den berörda medlemsstaten har genomfört eller avser att genomföra samt en tidsplan för planens genomförande. Planen för korrigerande åtgärder ska beakta de sociala konsekvenserna av de politiska åtgärderna och vara förenlig med de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken och riktlinjerna för sysselsättningen.

1a. Planen för korrigerande åtgärder ska följa stabilitets- och tillväxtpakten, stabilitets- och konvergensprogrammen, de nationella reformprogrammen och de medellånga och långsiktiga målen, det vill säga konvergens och en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning.

2. Rådet ska bedöma planen för korrigerande åtgärder inom två månader efter inlämnandet av den och på grundval av en kommissionsrapport. Om planen, på grundval av ett förslag från kommissionen, anses vara tillräcklig ska rådet godkänna den genom en rekommendation med en förteckning över de särskilda åtgärder som krävs och tidsfrister för att vidta dem, och fastställa en tidsplan för övervakning med vederbörlig hänsyn till överföringskanalerna, samtidigt som det tas i beaktande att det kan bli ett betydande glapp tidsmässigt mellan antagandet av den korrigerande åtgärden och det att obalansen har rättats till.

Om de åtgärder som vidtagits eller planeras i planen för korrigerande åtgärder eller tidsplanen för deras genomförande anses otillräckliga för att genomföra rekommendationerna ska rådet, på grundval av ett förslag från kommissionen, anta en rekommendation till medlemsstaten att lämna in en ny korrigeringsplan, i regel inom två månader. Den nya planen för korrigerande åtgärder ska granskas enligt det förfarande som fastställs i denna punkt.

Kommissionens förslag ska anses vara antagna av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta dem inom tio dagar efter det att kommissionen har antagit dem. Den berörda medlemsstaten får begära att rådet håller ett extra sammanträde för att rösta om detta beslut.

3. Planen för korrigerande åtgärder, kommissionens rapport och rådets uppmaning enligt punkt 2 ska offentliggöras.

Artikel 9Övervakning av korrigerande åtgärder

1. Kommissionen ska övervaka den berörda medlemsstatens genomförande av ▌ planen för korrigerande åtgärder. I detta syfte ska medlemsstaten regelbundet rapportera till rådet och kommissionen i form av lägesrapporter med en periodicitet som ska fastställas av rådet enligt den rekommendation som avses i artikel 7.2.

Efter mottagandet av lägesrapporten från medlemsstaten ska Eurogruppens ordförande och ansvarig kommissionsledamot avge rapport till Europaparlamentet.

2. Rådet ska offentliggöra medlemsstaternas lägesrapporter.

3. Kommissionen ska genomföra övervakningsuppdrag i den berörda medlemsstaten för att övervaka genomförandet av planen för korrigerande åtgärder, i samarbete med ECB om dessa uppdrag rör medlemsstater som har euron som valuta eller medlemsstater som deltar i ERM2. Syftet med dessa uppdrag är att skapa en bred och balanserad bild av den makroekonomiska situationen. Arbetsmarknadens parter och andra nationella intressenter ska därför, när detta är lämpligt, aktivt medverka i dialogen.

4. Vid relevanta, större förändringar av de ekonomiska omständigheterna av orsaker utanför en medlemsstats kontroll, kan rådet på rekommendation från kommissionen ändra de rekommendationer som antagits enligt artikel 7 i enlighet med det förfarande som fastställs i den artikeln. Den berörda medlemsstaten ska lämna in en reviderad plan för korrigerande åtgärder som ska bedömas i enlighet med förfarandet i artikel 8.

Artikel 10Bedömning av de korrigerande åtgärderna

1. På grundval av en rapport från kommissionen ska rådet bedöma huruvida den berörda medlemsstaten har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna eller inte i enlighet med den rekommendation som avgetts enligt artikel 8.2.

1a. I enlighet med artikel 121.3 i EUF-fördraget ska ytterligare en rapport utarbetas av kommissionen, i vilken det görs en bedömning av huruvida de makroekonomiska obalanserna inom unionen har minskat mot bakgrund av ett antal EU-övergripande aspekter, såsom efterfrågan i unionen, marknadsmöjligheterna, kreditvillkoren, det skattemässiga utrymmet för investeringar, det finansiella stödet till mindre utvecklade regioner m.m. Kommissionens rapport ska anses vara antagen av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta rekommendationen inom tio dagar efter det att kommissionen har antagit den.

2. Kommissionens rapport ska offentliggöras.

3. Rådet ska göra sin bedömning inom den tidsfrist som fastställts i rådets rekommendationer som antagits i enlighet med artikel 8.2, och bedömningen ska offentliggöras.

4. Om rådet anser att medlemsstaten inte har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna ska rådet, på förslag från kommissionen, anta en rekommendation med ett uttalande om bristande efterlevnad, och fastställa en ny tidsfrist för korrigerande åtgärder ▌. Kommissionen ska ge medlemsstaten en möjlighet att inom tio dagar förklara varför åtgärderna inte har vidtagits. Kommissionen ska beakta medlemsstatens förklaring när den utfärdar sin rekommendation. Kommissionens rekommendation ska anses vara antagen av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta rekommendationen inom tio dagar efter det att kommissionen har antagit den. Den berörda medlemsstaten får begära att rådet håller ett extra sammanträde för att rösta om detta beslut.

4a. I enlighet med en rekommendation från kommissionen enligt punkt 4, ska rådet anta reviderade rekommendationer i enlighet med artikel 7, och fastställa en ny tidsfrist för korrigerande åtgärder efter vilken en ny bedömning i enlighet med denna artikel ska genomföras.

5. Om rådet, på rekommendation från kommissionen, anser att den berörda medlemsstaten har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna ska förfarandet vid alltför stora obalanser lämnas vilande. Övervakningen ska fortsätta i enlighet med den tidsplan som antogs i rekommendationerna enligt artikel 8.2. Rådet ska offentliggöra skälen för att låta förfarandet vila och erkänna de korrigerande åtgärder som medlemsstaten vidtagit. Kommissionens rekommendation ska anses vara antagen av rådet, om inte rådet med kvalificerad majoritet beslutar att förkasta rekommendationen inom tio dagar efter det att kommissionen har antagit den.

5a. Om rådet, på rekommendation från kommissionen i enlighet med punkt 10.4 eller artikel 8.2, bedömer att den berörda medlemsstaten inte har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna, ska rådets beslut verkställas i enlighet med förordning (EU) nr…/2011.

6. Det vilande förfarandet för den berörda medlemsstaten ska regelbundet ses över av rådet i enlighet med det förfarande som anges i punkterna 1–5.

Artikel 11Avslutande av förfarandet vid alltför stora obalanser

Förfarandet vid alltför stora obalanser ska avslutas när rådet på rekommendation av kommissionen bedömer att medlemsstaten inte längre är drabbad av alltför stora obalanser enligt betydelsen i artikel 2 b.

KAPITEL IVSlutbestämmelser

Artikel 11a

Möten mellan parlament

Alltid när det bjuds in till ett möte med Europaparlamentets ansvariga utskott och en medlemsstat för att redogöra för ett aktuellt läge, en begärd åtgärd eller avvikelser från kraven avseende i denna förordning, ska mötet hållas under överinseende av antingen

a) Europaparlamentet,

b) medlemsstatens parlament, eller

c) parlamentet i den medlemsstat som för tillfället innehar ordförandeskapet för unionen.

Artikel -12Dialog- och övervakningsbesök

1. Kommissionen ska se till att det förs en ständig dialog med medlemsstaternas myndigheter i enlighet med målen i denna förordning. I detta syfte ska kommissionen genomföra besök i alla medlemsstater för en regelbunden dialog och, vid behov, övervakning.

2. När kommissionen organiserar dialog- och övervakningsbesök, ska den, vid behov, översända sina preliminära resultat till den berörda medlemsstaten för kommentarer.

3. Kommissionen ska i samband med dialogbesök granska den aktuella ekonomiska situationen i medlemsstaten och fastställa risker och eventuella svårigheter att uppfylla målen i denna förordning.

4. Kommissionen ska i samband med övervakningsbesök följa upp processerna och kontrollera att åtgärder vidtagits i överensstämmelse med rådets och kommissionens beslut i enlighet med målen i denna förordning.

Övervakningsbesök ska alltid genomföras när rekommendationer har utfärdats. Kommissionen får uppmana företrädare för ECB eller andra relevanta institutioner att delta i övervakningsbesöken.

5. Kommissionen ska regelbundet informera Ekonomiska och finansiella kommittén om resultaten av dialog- och övervakningsbesöken.

6. Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att underlätta dialog- och övervakningsbesöken. Medlemsstaterna ska på begäran av kommissionen och på frivillig grund se till att alla relevanta nationella myndigheter hjälper till i förberedelsen och genomförandet av dialog- och övervakningsbesök.

Artikel -12aDialog om makroekonomiska obalanser och budgetövervakning

I syfte att förstärka dialogen mellan EU:s institutioner, särskilt Europaparlamentet, rådet och kommissionen, å ena sidan, och de nationella parlamenten, de nationella regeringarna och andra relevanta organ i medlemsstaterna, å den andra, samt för att garantera bättre transparens och ansvarsredovisningsskyldighet, får Europaparlamentets behöriga utskott anordna offentliga debatter om den makroekonomiska övarvakning och budgetövervakning som rådet och kommissionen utövar.

Artikel -12bUtövande av delegering

1. Befogenheten att anta delegerade akter tilldelas kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.3b och 3.4 ska ges till kommissionen för en period av fyra år från och med den …*. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast sex månader före utgången av perioden av fyra år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 3.3b och 3.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 3.3b och 3.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel -12cÖversyn

1. Senast ...** och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning.

Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat

a) huruvida resultattavlans indikatorer och tröskelvärden har kunnat uppdaga framväxande obalanser och övervaka hur de utvecklas,

b) framstegen när det gäller en effektiv samordning av den ekonomiska politiken i enlighet med EUF-fördraget.

2. Rapporten och eventuella åtföljande förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 12Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Artikel 12aRapport

1. Kommissionen ska varje år därefter offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning och lägga fram den inför Europaparlamentet.

2. Rapporten och eventuella åtföljande förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet inom ramen för den europeiska terminen.

Utfärdad i

På Europaparlamentets vägnar                   På rådets vägnar

Ordförande                                                   Ordförande

• [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
  * Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
• [2]               EUT , , s. .
• [3]               EUT L […], […], […].

MOTIVERING

–   De sex föredragandena kommer att behandla de sex lagstiftningsförslagen om ekonomisk styrning, som kommissionen antog den 29 september 2010, med en stark ansvarskänsla för att garantera samstämmighet mellan samtliga lagtexter. Detta paket är av stor betydelse för EU:s och särskilt euroområdets framtid. Parlamentet har för avsikt att förbättra kommissionens förslag för att införa en kraftfull och samstämmig ram för de kommande tioårsperioderna och därigenom garantera förenlighet mellan budgetdisciplin och unionens och medlemsstaternas mål för ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Endast på detta sätt kan man garantera stabilitet och hållbarhet inom unionen och för euron.

–   Denna utmaning ska mötas under en särskilt svår period för unionen och euroområdet, vilka just nu brottas med tillväxt- och sysselsättningsproblem och spänningar till följd av inre skillnader, problem som allvarligt förvärras av den svåra internationella krisen. Det är emellertid samtidigt rätt tillfälle att ändra, komplettera och korrigera den befintliga modellen i ljuset av tidigare och aktuella erfarenheter. Det är första gången som parlamentet ska fatta beslut tillsammans med rådet om makroekonomisk utveckling och budgetdisciplin i unionen. Föredragandena är medvetna om att rådet i enlighet med de nya befogenheter som parlamentet får genom Lissabonfördraget behöver parlamentets godkännande för att kunna nå en slutlig överenskommelse.

–   Förbättringen av den ekonomiska styrningen måste gå hand i hand med en stärkt demokratisk legitimitet för de beslut som fattas, vilket kräver att inte enbart relevanta intressenter utan framför allt nationella parlament och Europaparlamentet nära och i ett tidigt skede involveras i processen.

–   Föredragandena understryker att ramen för den nya Europeiska ekonomiska terminen måste inlemmas i lagtexten (och inte bara i en uppförandekod som stöds av rådet). Den europeiska terminen måste bli ett viktigt instrument för att garantera konsekvens mellan stabilitets- och tillväxtpakten, stabilitets- och konvergensprogrammen, de nationella reformprogrammen och mellan alla dessa och de medellånga och långsiktiga målen, det vill säga konvergens och en unionsstrategi för tillväxt och sysselsättning. Stabilitets- och tillväxtpakten och den allomfattande regelramen för ekonomisk styrning bör stödja och vara förenlig med EU-strategierna för tillväxt och sysselsättning samt med målet att öka konkurrenskraften för alla medlemsstater och den sociala stabiliteten i unionens alla regioner.

–   Förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser är ett kraftfullt instrument för att hantera svagheter som särskilt orsakas av medellånga och långsiktiga strukturella tendenser, av de allt större skillnaderna inom unionen (och särskilt inom euroområdet) och av spridningseffekterna av enskilda medlemsstaters politik. Detta tillvägagångssätt är både nytt och komplicerat och kommer att kräva att en resultattavla införs, med ett begränsat antal lämpliga indikatorer (som rådet och parlamentet ska enas om) och med fastställda övre och nedre tröskelvärden. Resultattavlan ska inte tolkas mekaniskt utan i stället kompletteras av en grundlig ekonomisk analys och dialog- och övervakningsbesök på plats.

–   Sanktioner ska utfärdas för bedrägerier eller ovilja att följa överenskomna rekommendationer utan godtagbara skäl, och inte för oförmågan att uppfylla de föreslagna målen. De verkliga effekterna av de sanktioner som utfärdas gentemot ett land ska utvärderas liksom deras kumulativa och procykliska karaktär, och det totala bötesbeloppet ska begränsas av ett maximibelopp. Betalda bötesbelopp ska gå till den permanenta krislösningsmekanismens centrala fond. Incitament ska undersökas som komplement till sanktioner, och båda alternativen bör ingå i denna mekanism.

–   Den förbättrade ekonomiska styrningen kan inte frikopplas från förstärkt reglering och tillsyn av finansmarknaderna (inbegripet Europeiska systemrisknämndens makrotillsyn).

–   Erfarenheterna från det första årtiondet med den ekonomiska och monetära unionen visar på ett uppenbart behov av en förbättrad regelram för ekonomisk styrning, som ska bygga på ett större nationellt ansvar för gemensamt överenskomna regler och åtgärder och på en kraftfullare övervakning på EU-nivå av den nationella ekonomiska politiken, två faktorer som är förankrade i ramen för hållbar och balanserad tillväxt i unionen som helhet. Föredragandena är därför positiva till en långtgående reform av ramen för den ekonomiska styrningen baserad på gemenskapsmetoden (unionsmetoden).

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

Sharon Bowles

Ordförande

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

BRYSSEL

Ärende:           Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (KOM(2010)0527 – C7‑0301/2010 – 2010/0281(COD))

Med en skrivelse av den 4 mars 2011 begärde du i enlighet med artikel 37.2 i arbetsordningen att utskottet för rättsliga frågor skulle yttra sig över lämpligheten i den rättsliga grunden för olika lagstiftningsförslag där ändringar av den rättsliga grunden har föreslagits av ditt utskott, i egenskap av ansvarigt utskott, och/eller av utskottet för sysselsättning och sociala frågor.

Vid utskottssammanträdet den 12 april 2011 behandlade utskottet detta ärende.

Syftet med lagstiftningspaketet för ekonomisk styrning är att tillgodose behovet av större samordning och närmare övervakning av den ekonomiska politiken i den ekonomiska och monetära unionen.

Paketet består av sex lagstiftningsförslag.

I bilagan återfinns en separat granskning för vart och ett av förslagen. För enkelhetens skull anges här utskottets slutsatser angående lämpligheten i den rättsliga grunden för varje enskilt fall:

– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (KOM(2010)0527 – 2010/0281(COD))

Det enda syftet med förslaget till förordning är att bredda förfarandet för ekonomisk övervakning, vilket medges av artikel 121.6 i EUF-fördraget. Den rättsliga grunden förefaller sålunda vara lämplig.

– Förslag till rådets direktiv om krav på medlemsstaternas budgetramverk (KOM(2010)0523 – 2010/0277(NLE))

Det huvudsakliga syftet med detta förslag är att uppmuntra till ansvar för de offentliga finanserna genom minimikrav på de nationella ramverken och att säkerställa ett effektivt förfarande vid alltför stora underskott. Därför förefaller den rättsliga grund som kommissionen föreslagit, det vill säga tredje stycket i artikel 126.14 i EUF-fördraget, vara lämplig.

– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (KOM(2010)0526 – 2010/0280(COD))

Syftet med detta förslag är att förstärka samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik. Det förefaller därför som att artikel 121.6 i EUF-fördraget är en lämplig rättslig grund för förslaget.

– Förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (KOM(2010)0522 – 2010/0276(CNS))

Med hänsyn till att det huvudsakliga syftet med detta förslag är att fastställa närmare bestämmelser för tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott är den enda lämpliga rättsliga grunden artikel 126.14 i EUF-fördraget.

– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (KOM(2010)0524 – 2010/0278(COD))

Artikel 121.6 jämförd med artikel 136 i EUF-fördraget anses utgöra en lämplig rättslig grund.

– Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (KOM(2010)0525 – 2010/0279(COD))

Med tanke på att förslagets syfte är att stärka en effektiv korrigering av makroekonomiska obalanser i euroområdet utgör artikel 121.6 jämförd med artikel 136 i EUF-fördraget en lämplig rättslig grund.

Vid utskottssammanträdet den 12 april 2011 antog utskottet för rättsliga frågor enhälligt[1] följande rekommendationer.

Med vänlig hälsning

Klaus-Heiner Lehne

Bilaga

Bilaga

Ärende: Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (KOM(2010)0527 – 2010/0281(COD))

Lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning består av sex förslag som syftar till att stärka samordningen och övervakningen av den ekonomiska politiken i den ekonomiska och monetära unionen (EMU) i samband med Europa 2020-strategin och den europeiska terminen, en ny övervakningscykel som kommer att sammanföra procedurer enligt stabilitets- och tillväxtpakten[2] och de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken.

Dessa förslag läggs fram som en reaktion på det nuvarande systemets svagheter såsom dessa uppdagats genom den globala ekonomiska och finansiella krisen. Två av förslagen behandlar förfarandet med alltför stora underskott och båda är baserade på artikel 126.14 i EUF‑fördraget. De fyra övriga gäller det multilaterala övervakningsförfarandet och är baserade på artikel 121.6. Två av dem (KOM(2010)0524 and KOM(2010)0525) är baserade på artikel 121.6 i förbindelse med artikel 136 i EUF-fördraget.

Förslagen följer två meddelanden[3] från kommissionen samt Europeiska rådets överenskommelse från juni 2010 om behovet av att stärka samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik. Lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning lades fram den 29 september 2010.

Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (förslaget) kompletterar det multilaterala övervakningsförfarande i Europa 2020-strategin genom att introducera ett helt nytt element, ”förfarandet vid alltför stora obalanser”. Enligt motiveringen syftar detta förslag till att ge en ram för att identifiera och åtgärda makroekonomiska obalanser[4]. Förslaget bör analyseras tillsammans med förordningen om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser. De två rättsakterna innefattar den fullt utvecklade mekanismen för förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser.

De ändringsförslag som ECON-utskottet, i egenskap av ansvarigt utskott, och utskottet för sociala frågor har lagt fram vill ändra den rättsliga grunden, från en enda rättslig grund bestående av artikel 121.6 till en flerdubbel grund bestående av artiklarna 121.6, 148.3 och 148.4 eller av artikel 121.6 i förbindelse med artikel 136.

Bakgrund

Precis som kommissionen betonar i motiveringen[5] så behöver EU en starkare ekonomisk övervakning som bör täcka alla relevanta ekonomiska områden. ”Makroekonomiska obalanser bör” därför ”betraktas i ett sammanhang tillsammans med finanspolitik och tillväxtfrämjande reformer”. Man skulle här kunna identifiera en trend som å ena sidan karaktäriseras av att den ekonomiska övervakningen breddas till att omfatta mer än budgetövervakning, i syfte att förebygga alltför stora makroekonomiska obalanser och, å andra sidan, av att övervakningen av de offentliga finanserna fördjupas.

Mekanismen för förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser består av två uppsättningar av förslag.

Den första uppsättningen åtgärder ingår i förslaget till en förordning om förfarandet vid alltför stora överskott som syftar till att ge en ram för identifiering och tacklande av makroekonomiska obalanser. Den innefattar en regelbunden bedömning av risken för obalanser som gör det möjligt att tackla makroekonomiska obalanser, förenad med regler som gör det möjligt att vidta korrigerande åtgärder.

Det andra förslaget fokuserar på verkställigheten av åtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser. Det gäller bara medlemsstater som deltar i euroområdet och utgör ett incitament för medlemsstater att ta itu med sina makroekonomiska obalanser i ett tidigt skede och säkerställa lämpliga korrigerande åtgärder när det behövs.

Den föreslagna rättsliga grunden

Artikel 121.6

6. Europaparlamentet och rådet får genom förordningar i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet anta närmare bestämmelser om det multilaterala övervakningsförfarande som avses i punkterna 3 och 4[6].

Artikel 121.3

För att säkerställa en fastare samordning av den ekonomiska politiken och en varaktig konvergens mellan medlemsstaternas ekonomiska utfall ska rådet på grundval av rapporter från kommissionen övervaka den ekonomiska utvecklingen i varje medlemsstat och inom unionen samt den ekonomiska politikens överensstämmelse med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2, och regelbundet göra en samlad bedömning. För denna multilaterala övervakning ska medlemsstaterna lämna uppgifter till kommissionen om viktiga åtgärder som de har vidtagit inom ramen för sin ekonomiska politik och andra upplysningar som de anser nödvändiga.

Artikel 148.3 och 148.4

3. Varje medlemsstat ska till rådet och kommissionen överlämna en årsrapport om de viktigaste åtgärder som den har vidtagit för att genomföra sin sysselsättningspolitik mot bakgrund av de riktlinjer för sysselsättningen som avses i punkt 2.

4. På grundval av de rapporter som avses i punkt 3 och efter att ha mottagit synpunkter från sysselsättningskommittén ska rådet varje år mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen granska genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik. Rådet kan om det anser det lämpligt mot bakgrund av den granskningen på rekommendation av kommissionen avge rekommendationer till medlemsstaterna.

Artikel 136

1. För att den ekonomiska och monetära unionen ska fungera smidigt, och i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördragen, ska rådet i enlighet med det tillämpliga förfarandet bland dem som anges i artiklarna 121 och 126, med undantag för det förfarande som anges i artikel 126.14, besluta om åtgärder för de medlemsstater som har euron som valuta för att

a)     stärka samordningen och övervakningen av dessa staters budgetdisciplin,

b)     för dessa medlemsstater utarbeta riktlinjer för den ekonomiska politiken och se till att de överensstämmer med de riktlinjer som har antagits för hela unionen, samt se till att de övervakas.

2. När det gäller de åtgärder som avses i punkt 1 får endast de rådsmedlemmar delta i omröstningen som företräder medlemsstater som har euron som valuta.

Kvalificerad majoritet av dessa rådsmedlemmar ska definieras i enlighet med artikel 238.3 a.

Domstolens synsätt

Det är vedertagen rättspraxis att en åtgärd, i princip, ska baseras på bara en rättslig grund. Om bedömningen av en unionsåtgärd visar att det finns två avsikter med denna åtgärd eller att den har två beståndsdelar som omfattas av olika rättsliga grunder, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, måste åtgärden ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen[7].

Endast om det i undantagsfall visas att det finns flera avsikter med den aktuella åtgärden eller att den har flera beståndsdelar, vilka har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den andra, ska en sådan rättsakt i undantagsfall antas med stöd av de däremot svarande olika rättsliga grunderna[8].

Analys av de föreslagna rättsliga grunderna

Enligt skäl 3 är målet med förslaget i fråga att bredda medlemsstaternas ekonomiska övervakning för att ”förebygga alltför stora makroekonomiska obalanser och sårbarheter och hjälpa de berörda medlemsstaterna att arbeta fram korrigeringsplaner innan avvikelserna blir alltför stora”. För att förverkliga detta syfte fastställs bestämmelser för upptäckt (kapitel II, artiklarna 3–5), förebyggande (kapitel II, artikel 6) och korrigering av makroekonomiska obalanser (kapitel III, artiklarna 7–11).

Förslaget till förordning innehåller en regelbunden bedömning av risken för obalanser som bygger på en resultattavla som består av indikatorer, samt på djuplodande landsspecifika analyser. Vid behov kan rådet rikta landsspecifika rekommendationer till en medlemsstat om obalanser (eller risk för sådana) föreligger. Rådet kan vidare konstatera förekomsten av allvarliga obalanser eller obalanser som utgör en risk för den ekonomiska och monetära unionen. Skulle detta vara fallet inleds förfarandet vid alltför stora obalanser. Rådet kan rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta korrigerande åtgärder inom en angiven tidsfrist samt att lägga fram en plan för korrigerande åtgärder.

Mot bakgrund av ovanstående överväganden förefaller det som om det enda syftet med förslaget till förordning är att bredda förfarandet för ekonomisk övervakning, vilket medges av artikel 121.6 i EUF-fördraget. Den rättsliga grunden i förslaget verkar vara den riktiga.

Det förefaller dessutom onödigt att lägga till någon av de övriga artiklarna som det hänvisas till i ändringsförslagen som lagts fram i de ansvariga utskotten.

För det första är det onödigt att lägga till artikel 121.3 som en extra rättslig grund, eftersom artikel 121.6 redan innehåller en hänvisning till punkt 3.

För det andra utgör artikel 148 en del av avdelning IX som handlar om sysselsättning. Den bestämmelsen ger rådet möjlighet att, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet, anta riktlinjer som medlemsstaterna är skyldiga att beakta i sin sysselsättningspolitik. Artikel 148.3 och 148.4 ger rådet möjlighet att ”mot bakgrund av riktlinjerna för sysselsättningen granska genomförandet av medlemsstaternas sysselsättningspolitik” och lägga fram rekommendationer för medlemsstaterna. Bestämmelserna i fråga utgör inte en rättslig grund för att godkänna lagstiftning i strikt mening.

Punkterna 3 och 4 i artikel 148 skulle därför inte kunna utgöra en lämplig rättslig grund för förslaget till förordning, vars mål hur som helst är att bredda den ekonomiska övervakningen.

För det tredje finns det ingenting i förslaget till rättsakt som skulle motivera att artikel 136 i EUF-fördraget läggs till som rättslig grund.

Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående är det uppenbart att artikel 121.6 i EUF-fördraget är den enda lämpliga rättsliga grunden för detta förslag.

• [1]  Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Klaus-Heiner Lehne (ordförande), Evelyn Regner (vice ordförande), Piotr Borys, Sergio Gaetano Cofferati, Christian Engström, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sajjad Karim, Kurt Lechner, Eva Lichtenberger, Antonio López-Istúriz White, Arlene McCarthy, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Angelika Niebler, Bernhard Rapkay, Alexandra Thein, Diana Wallis, Rainer Wieland, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka.
• [2]  Stabilitets- och tillväxtpakten består av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken, rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott samt Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten.
• [3]  Förstärkt samordning av den ekonomiska politiken av den 12 maj 2010. Förstärkt samordning av den ekonomiska politiken för stabilitet, tillväxt och nya arbetstillfällen – Verktyg för en kraftfullare ekonomisk styrning av den 30 juni 2010.
• [4]  Se motiveringen till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (KOM2010)0527, 2010/0281/COD).
• [5]  Ibid.
• [6]  Artikel 121.4: Om det inom ramen för förfarandet enligt punkt 3 visar sig att en medlemsstats ekonomiska politik inte är förenlig med de allmänna riktlinjer som avses i punkt 2, eller att det finns risk för att denna politik kan äventyra den ekonomiska och monetära unionens funktion, får kommissionen varna den berörda medlemsstaten. Rådet får på rekommendation av kommissionen lämna de rekommendationer som behövs till den berörda medlemsstaten. Rådet kan på förslag av kommissionen besluta att offentliggöra sina rekommendationer.
  Inom ramen för denna punkt ska rådet besluta utan att beakta rösten från den rådsmedlem som företräder den berörda medlemsstaten.
  Kvalificerad majoritet av övriga rådsmedlemmar ska definieras i enlighet med artikel 238.3 a.
• [7]  Mål-91/05 kommissionen mot rådet, REG 2008, s. I- 3651.
• [8]  Mål C-338/01 kommissionen mot rådet, REG 2004, s. I- 4829.

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (23.3.2011)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser
(KOM(2010)0527 – C7‑0301/2010 – 2010/0281(COD))

Föredragande: Pervenche Berès

KORTFATTAD MOTIVERING

Bakgrund

Den 29 september 2010 lade kommissionen fram ett lagstiftningspaket med syftet att stärka den ekonomiska styrningen i EU och euroområdet. Paketet utgörs av sex förslag: Fyra av dem behandlar de offentliga finanserna och innefattar en reform av stabilitets- och tillväxtpakten, medan målet med de två nya förordningarna är att kartlägga och ta itu med framväxande makroekonomiska obalanser inom EU och euroområdet.

I de två sistnämnda förslagen föreslår kommissionen i syfte att utvidga EU:s ekonomiska övervakning till icke-finansiella områden, en rad nya delar som avser övervakningen och korrigeringen av makroekonomiska obalanser. Den förebyggande delen utgörs av en regelbunden bedömning av risken för obalanser som bygger på en resultattavla, som består av indikatorer, samt på djuplodande landsspecifika analyser. Vid behov kan rådet rikta landsspecifika rekommendationer till en medlemsstat med allvarliga obalanser eller obalanser, som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens funktion. Dessutom innebär den korrigerande delen, såsom den presenteras i förslaget om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet, att medlemsstater i euroområdet som uppvisar bristande efterlevnad av sina respektive rekommendationer kan bli föremål för ett förfarande vid alltför stora underskott och i sista hand åläggas sanktioner i form av årliga böter.

Iakttagelser

Kommissionens förslag innehåller många förnuftiga idéer. Föredraganden delar generellt sett kommissionens uppfattning, att det är nödvändigt att utveckla ett nytt strukturerat förfarande för att förebygga och korrigera skadliga makroekonomiska obalanser i alla medlemsstater. Föredraganden påminner om att kommissionens EMU@10-meddelande redan pekade på de ökade skillnaderna mellan medlemsstaterna före krisen, och att Europaparlamentet i sin resolution om EMU@10 grundligt behandlade denna punkt. En mekanism för att övervaka och förebygga sådana skillnader och obalanser är därför mer än välkommen. Föredraganden anser emellertid att ett antal ändringar är nödvändiga för att se till att obalanser och skillnader mellan medlemsstater upptäcks, förebyggs och i sista hand korrigeras på ett effektivt sätt. Föredraganden föreslår därför en rad ändringar av kommissionens förslag om ”förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser” och om ”verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet”, som avser följande huvudaspekter:

–       EU:s övervakningsram bör utöver aspekter av allmän ekonomisk och finansiell karaktär också omfatta sysselsättningsaspekter och sociala aspekter. Artikel 148 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör därför läggas till som rättslig grund i den förebyggande delen av övervakningsramen, och den berörda förordningen bör innehålla bestämmelser om förebyggande och korrigering av såväl makroekonomiska som sociala obalanser. På så sätt garanteras ett mer integrerat ekonomiskt och socialt tillvägagångssätt.

–       I enlighet med vad som nämns ovan bör man vid bedömningen av obalanserna ta hänsyn till instrumenten som bygger på artikel 148 i EUF-fördraget, särskilt riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, och dess instrument bör kompletteras av särskilda verktyg för att upptäcka och förebygga sociala obalanser. Sysselsättningskommittén (EMCO) och kommittén för socialt skydd (SPC) bör sålunda aktivt involveras i alla övervakningsförfaranden av betydelse.

–       Resultattavlan med indikatorer som ska tjäna som verktyg för att tidigt upptäcka och övervaka obalanser bör antas och regelbundet uppdateras av kommissionen i form av delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget. De viktigaste indikatorerna bör omfatta relevanta aspekter med avseende på sysselsättning, arbetslöshet, fattigdom och beskattning.

–       Systemet för korrigering av obalanser bör inte endast bidra till budgetmässig disciplin i euroområdets medlemsstater. Lika viktigt är det att det utformas på ett sådant sätt att asymmetriska chocker undviks och att det också bidrar till hållbar tillväxt och nya arbetstillfällen. Systemet bör därför bidra till att EU:s tillväxt- och sysselsättningsmål uppnås, t.ex. de som antagits inom ramen för Europa 2020-strategin.

–       Dessutom bör systemet för korrigering, även när det rör sig om korrigering av alltför stora obalanser, inte bara utgöras av böter (sanktioner) utan även av incitament. Vid beslut om att ålägga en medlemsstat en sanktion eller böter bör en social konsekvensbedömning göras.

–       Böter som drivits in från medlemsstater som inte iakttar sina respektive rekommendationer bör användas till att stödja EU:s långsiktiga investeringar och sysselsättningsmål och inte enbart fördelas till medlemsstater som inte omfattas av något förfarande vid alltför stora underskott, såsom kommissionen föreslår.

Föredraganden anser slutligen att det är av yttersta betydelse att Europaparlamentets roll stärks i hela övervakningsprocessen. Regelbundna samråd med arbetsmarknadens parter och ett utökat deltagande av de nationella parlamenten är nödvändiga förutsättningar för en trovärdig och transparent övervakningsram.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till förordning Titeln
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser	Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om förebyggande och korrigering av makroekonomiska och sociala obalanser
Motivering
EU:s nya övervakningsram bör utöver aspekter av allmän ekonomisk och finansiell karaktär omfatta sysselsättningsaspekter och sociala aspekter. Den föreslagna förordningen bör därför inriktas på både makroekonomiska och sociala obalanser i EU.
Ändringsförslag  2 Förslag till förordning Beaktandeled 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 121.6,	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 121.6, i kombination med artikel 148.3 och 148.4,
Ändringsförslag  3 Förslag till förordning Skäl 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(1a) För att kunna utveckla den samordnade sysselsättningsstrategi som föreskrivs i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, bör medlemsstaterna och unionen verka i enlighet med de vägledande principerna om att främja en kvalificerad, utbildad och anpassningsbar arbetskraft, och en arbetsmarknad som är mottaglig för ekonomiska förändringar.
Ändringsförslag  4 Förslag till förordning Skäl 1b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(1b) Den inre marknaden ska i enlighet med EUF-fördraget verka för en hållbar utveckling av unionen som bygger på en välavvägd ekonomisk tillväxt och prisstabilitet, en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och social sammanhållning eftersträvas, samt en hög miljöskyddsnivå och en förbättring av miljökvaliteten.
Ändringsförslag  5 Förslag till förordning Skäl 1c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(1c) Enligt EUF-fördraget ska unionen vid fastställandet av sin politik och verksamhet beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.
Ändringsförslag  6 Förslag till förordning Skäl 1d (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(1d) Europeiska rådet antog vid sitt möte den 17 juni 2010 en ny strategi för sysselsättning och tillväxt för att göra det möjligt för unionen att gå starkare ur krisen och inrikta sin ekonomi på en smart och hållbar tillväxt för alla, med hög sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning. Europeiska rådet beslutade också att den 1 januari 2011 införa en europeisk termin för samordning av den ekonomiska politiken, så att medlemsstaterna kan dra fördelar av en tidig samordning på unionsnivå, och så att en förstärkt övervakning kan ske samtidigt som det görs en bedömning av både budgetåtgärder och strukturreformer som främjar tillväxt och sysselsättning.
Ändringsförslag  7 Förslag till förordning Skäl 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Det finns ett behov av att bygga vidare på det första årtiondets erfarenheter av den ekonomiska och monetära unionens funktion.	(2) Det finns ett behov av att bygga vidare på det första årtiondets erfarenheter av den ekonomiska och monetära unionens funktion när det gäller makroekonomiska och sociala obalanser.
Ändringsförslag  8 Förslag till förordning Skäl 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) I synnerhet bör övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska politik breddas till att utöver budgetövervakning även inbegripa att förebygga alltför stora makroekonomiska obalanser och hjälpa de berörda medlemsstaterna att arbeta fram korrigeringsplaner innan avvikelserna blir alltför stora. Breddningen av den ekonomiska övervakningen bör ske parallellt med en fördjupad övervakning av de offentliga finanserna.	(3) I synnerhet bör övervakningen av medlemsstaternas ekonomiska politik breddas till att utöver budgetövervakning även inbegripa att förebygga alltför stora makroekonomiska och sociala obalanser och hjälpa de berörda medlemsstaterna att arbeta fram korrigeringsplaner innan avvikelserna blir alltför stora, främja ömsesidigt stärkande utvecklingsstrategier och underlätta uppföljningen av framstegen i riktning mot unionens tillväxt- och sysselsättningsmål. Breddningen av den ekonomiska övervakningen bör ske parallellt med en fördjupad övervakning av de offentliga finanserna.
Ändringsförslag  9 Förslag till förordning Skäl 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) För att göra det lättare att komma till rätta med sådana obalanser krävs ett i lag detaljreglerat förfarande.	(4) För att göra det lättare att komma till rätta med sådana obalanser krävs ett mer integrerat ekonomiskt och socialt tillvägagångssätt och ett i lag detaljreglerat förfarande.
Ändringsförslag  10 Förslag till förordning Skäl 4a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4a) De åtgärder som antas inom ramen för denna förordning bör vara fullt förenliga med de övergripande bestämmelserna i EUF-fördraget, nämligen artiklarna 7–11 och 153.5 samt bestämmelserna i protokoll nr 26 om tjänster av allmänt intresse som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och EUF-fördraget.
Ändringsförslag  11 Förslag till förordning Skäl 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(5) Det är lämpligt att komplettera den multilaterala övervakning som avses i artiklarna 121.3 och 121.4 i fördraget med särskilda regler för upptäckt, förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser.	(5) Det är lämpligt att komplettera den multilaterala övervakning som avses i artikel 121.3 och 121.4 i EUF-fördraget med särskilda regler för upptäckt, förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser, som omfattar såväl incitament som böter.
Ändringsförslag  12 Förslag till förordning Skäl 5a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5a) Det är också lämpligt att komplettera den gemensamma årsrapport som avses i artikel 148 i EUF-fördraget med särskilda verktyg för att upptäcka och förebygga sociala obalanser.
Ändringsförslag  13 Förslag till förordning Skäl 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6) Förfarandet bör vila på en förvarningsmekanism för upptäckt av framväxande makroekonomiska obalanser i ett tidigt skede. Det bör baseras på en indikativ och överblickbar resultattavla i kombination med en ekonomisk bedömning.	(6) Förfarandet bör vila på en förvarningsmekanism för upptäckt av framväxande makroekonomiska och sociala obalanser i ett tidigt skede. Det bör baseras på en indikativ och överblickbar resultattavla i kombination med en ekonomisk och social bedömning som särskilt ägnas konkurrenskraft, konvergens och solidaritet.
Ändringsförslag  14 Förslag till förordning Skäl 6a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(6a) För att resultattavlan ska kunna användas som ett verktyg för att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser bör befogenheten att anta rättsakter för att upprätta en förteckning över de relevanta indikatorer som ska ingå i resultattavlan och anpassa sammansättningen av indikatorerna, tröskelvärdena och den använda metodiken delegeras till kommissionen i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Det är särskilt viktigt att kommissionen håller lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå och med arbetsmarknadens parter. Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar delegerade akter, se till att information och relevanta handlingar översänds till Europaparlamentet och rådet samtidigt, i god tid och på lämpligt sätt.
Ändringsförslag  15 Förslag till förordning Skäl 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) Resultattavlan bör bestå av ett begränsat antal ekonomiska och finansiella indikatorer av vikt för att upptäcka makroekonomiska obalanser, med tillhörande indikativa tröskelvärden. Resultattavlans sammansättning kan variera över tid, bland annat på grund av växande hot mot den makroekonomiska stabiliteten eller förbättrad tillgång till relevanta statistiska uppgifter.	(7) Resultattavlan bör bestå av ett begränsat antal reala och nominella ekonomiska, sociala och finansiella indikatorer av vikt för konkurrenskraften och för att upptäcka makroekonomiska och sociala obalanser, med tillhörande indikativa tröskelvärden. Resultattavlans sammansättning bör vid behov ändras genom delegerade akter, bland annat på grund av växande hot mot den makroekonomiska och sociala stabiliteten eller förbättrad tillgång till relevanta statistiska uppgifter.
Ändringsförslag  16 Förslag till förordning Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Överskridande av ett eller flera indikativa tröskelvärden behöver inte med nödvändighet betyda att makroekonomiska obalanser håller på att växa fram, eftersom den ekonomiska politiken måste beakta samverkan mellan olika makroekonomiska variabler. En ekonomisk bedömning bör säkerställa att alla olika uppgifter, från resultattavlan såväl som andra källor, sätts in i sitt sammanhang och blir en del av en heltäckande analys.	(8) Överskridande av ett eller flera indikativa tröskelvärden behöver inte med nödvändighet betyda att makroekonomiska eller sociala obalanser håller på att växa fram, eftersom den ekonomiska politiken måste beakta samverkan mellan olika makroekonomiska variabler samt tidpunkten för en viss ekonomis konjunkturcykel. En ekonomisk bedömning bör säkerställa att alla olika uppgifter, från resultattavlan såväl som andra källor, sätts in i sitt sammanhang och blir en del av en heltäckande analys.
Ändringsförslag  17 Förslag till förordning Skäl 9
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(9) Baserat på den multilaterala övervakningen och förvarningsmekanismen bör kommissionen identifiera vilka medlemsstater som behöver granskas mer ingående. Den fördjupade granskningen bör inbegripa en ingående analys av orsakerna till obalanserna i den granskade medlemsstaten. Den bör diskuteras inom rådet och Eurogruppen av de medlemsstater som har euro som valuta.	(9) Baserat på den multilaterala övervakningen och förvarningsmekanismen bör kommissionen identifiera vilka medlemsstater som behöver granskas mer ingående. Den fördjupade granskningen bör inbegripa en ingående analys av orsakerna till de interna och externa obalanserna i den granskade medlemsstaten samt i euroområdet. Den bör bygga på en ingående undersökning av ett brett urval av ekonomiska variabler och bör ta hänsyn till de nationella särdragen för relationerna och dialogen mellan arbetsmarknadens parter. Den bör diskuteras inom Europaparlamentet, rådet och Eurogruppen av de medlemsstater som har euro som valuta.
Ändringsförslag  18 Förslag till förordning Skäl 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(10) Ett förfarande för att övervaka och korrigera skadliga makroekonomiska obalanser, med förebyggande och korrigerande inslag, kräver förstärkta övervakningsverktyg baserade på dem som används i det multilaterala övervakningsförfarandet. Detta kan innefatta utökade kontrollbesök av kommissionen i medlemsstaterna och kompletterande rapportering av medlemsstaterna i händelse av allvarliga obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktion.	(10) Ett förfarande för att övervaka och korrigera skadliga makroekonomiska och sociala obalanser, med förebyggande och korrigerande inslag, kräver förstärkta övervakningsverktyg baserade på dem som används i det multilaterala övervakningsförfarandet och analyser av sysselsättningens inverkan på den makroekonomiska situationen med utgångspunkt i de gemensamma bedömningsramarna, även verktyget för bedömning av sysselsättningssituationen. Detta kan innefatta utökade kontrollbesök av kommissionen i medlemsstaterna och kompletterande rapportering av medlemsstaterna i händelse av allvarliga obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens eller den sociala sammanhållningens korrekta funktion.
Ändringsförslag  19 Förslag till förordning Skäl 11
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(11) Vid bedömning av obalanser ska hänsyn tas till hur allvarliga de är, i vilken omfattning de kan betraktas som ohållbara samt till eventuella negativa ekonomiska och finansiella spridningseffekter till andra medlemsstater. Den berörda medlemsstatens förmåga till ekonomisk anpassning och uppnådda resultat avseende efterlevnad av tidigare rekommendationer som avgetts enligt denna förordning och andra rekommendationer som avgetts enligt artikel 121 i fördraget som en del av den multilaterala övervakningen, särskilt de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, ska också beaktas.	(11) Vid bedömning av obalanser ska hänsyn tas till hur allvarliga de är, i vilken omfattning de kan betraktas som ohållbara samt särskilt till eventuella negativa ekonomiska, sociala och finansiella spridningseffekter till andra medlemsstater. Det är nödvändigt att förstå om obalanserna är strukturella eller kortsiktiga och om de bakomliggande orsakerna är av nationell, unionsrelaterad eller extern karaktär. Hänsyn bör tas till samverkan mellan de olika medlemsstaternas politiska val och till spridningseffekter. Den berörda medlemsstatens förmåga till ekonomisk anpassning och uppnådda resultat avseende efterlevnad av tidigare rekommendationer som avgetts enligt denna förordning och andra rekommendationer som avgetts enligt artiklarna 121 och 148 i EUF‑fördraget som en del av den multilaterala övervakningen, särskilt de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik och riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik samt konsekvenserna av sådana rekommendationer, ska också beaktas.
Ändringsförslag  20 Förslag till förordning Skäl 12
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Om makroekonomiska obalanser konstateras ska rekommendationer lämnas till den berörda medlemsstaten som vägledning för lämpliga politiska åtgärder. Den berörda medlemsstatens ekonomisk-politiska reaktion för att korrigera obalanser ska vara snabb och alla tillgängliga ekonomisk-politiska instrument som de offentliga myndigheterna förfogar över bör utnyttjas. Reaktionen ska anpassas till den berörda medlemsstatens specifika miljö och omständigheter och täcka den ekonomiska politikens huvudområden, inbegripet finans- och lönepolitik, arbetsmarknadspolitik, varu- och tjänstemarknader och reglering av den finansiella sektorn.	(12) Om makroekonomiska och sociala obalanser konstateras ska rekommendationer lämnas till den berörda medlemsstaten som vägledning för lämpliga politiska åtgärder. Den berörda medlemsstatens ekonomisk-politiska reaktion för att korrigera obalanser ska vara snabb och alla relevanta ekonomisk-politiska instrument som de offentliga myndigheterna förfogar över bör utnyttjas. Reaktionen ska baseras på en nära dialog med arbetsmarknadens parter och andra nationella intressenter och ska ta full hänsyn till de begränsningar som dessa aktörers grundläggande rättigheter innebär för möjligheten att vidta statliga åtgärder. Reaktionen ska anpassas till den berörda medlemsstatens specifika miljö och omständigheter och täcka den ekonomiska politikens huvudområden, inbegripet finans- och skattepolitik, arbetsmarknadspolitik, varu- och tjänstemarknader och reglering av den finansiella sektorn. Den bör ske med hänsyn till artikel 9 i EUF-fördraget och i syfte att främja en hög sysselsättningsnivå, garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.
Ändringsförslag  21 Förslag till förordning Skäl 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Förvarningarna och rekommendationerna från Europeiska systemrisknämnden till medlemsstaterna eller till unionen gäller risker av makrofinansiell natur. De kan också motivera lämpliga uppföljningsåtgärder när det gäller övervakning av obalanser.	(13) Förvarningarna och rekommendationerna från Europeiska systemrisknämnden till medlemsstaterna eller till unionen gäller enbart risker av makrofinansiell natur. De kan också motivera lämpliga uppföljningsåtgärder när det gäller övervakning av obalanser.
Ändringsförslag  22 Förslag till förordning Skäl 14
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(14) Om allvarliga makroekonomiska obalanser konstateras, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens funktion, ska ett förfarande vid alltför stora obalanser inledas. Detta kan inkludera rekommendationer till medlemsstaten, skärpt övervakning, och när det gäller medlemsstater vars valuta är euro, möjligheten till verkställighet i enlighet med förordning (EU) nr […/…] om landet i fråga upprepat underlåter att vidta korrigerande åtgärder.	(14) Om allvarliga makroekonomiska och sociala obalanser konstateras, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens eller den sociala sammanhållningens funktion, ska ett förfarande vid alltför stora obalanser inledas. Detta kan inkludera rekommendationer till medlemsstaten, skärpt övervakning, och när det gäller medlemsstater vars valuta är euro, möjligheten till verkställighet i enlighet med förordning (EU) nr […/…] om landet i fråga upprepat underlåter att vidta korrigerande åtgärder.
Ändringsförslag  23 Förslag till förordning Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) Alla medlemsstater som genomgår förfarandet vid alltför stora obalanser ska fastställa en plan för korrigerande åtgärder som i detalj beskriver den politik som planeras för att genomföra rådets rekommendationer. Planen för korrigerande åtgärder ska innehålla en tidsplan för genomförandet av de beskrivna åtgärderna. Den ska godkännas av rådet på grundval av en rapport från kommissionen.	(15) Alla medlemsstater som genomgår förfarandet vid alltför stora obalanser ska fastställa en plan för korrigerande åtgärder som i detalj beskriver den politik som planeras för att genomföra rådets rekommendationer. Planen för korrigerande åtgärder ska återspegla obalansernas natur, vara begränsad till politiska aspekter under legitim statlig kontroll samt innehålla en tidsplan för genomförandet av de beskrivna åtgärderna. Den ska godkännas av rådet på grundval av en rapport från kommissionen och efter att Europaparlamentet har hörts.
Ändringsförslag  24 Förslag till förordning Skäl 16
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(16) Eftersom ett effektivt ramverk för att upptäcka och förebygga makroekonomiska obalanser inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna var för sig på grund av de djupa handelsmässiga och finansiella banden mellan länderna liksom på grund av de externa effekterna av nationell ekonomisk politik på unionen och euroområdet som helhet och att detta därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.	(16) Eftersom ett effektivt ramverk för att upptäcka och förebygga makroekonomiska och sociala obalanser inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna var för sig på grund av de djupa handelsmässiga och finansiella banden mellan länderna liksom på grund av de externa effekterna av nationell ekonomisk politik på unionen och euroområdet som helhet och att detta därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.
Ändringsförslag  25 Förslag till förordning Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I denna förordning fastställs detaljerade regler för upptäckt, förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser inom unionen.	I denna förordning fastställs detaljerade regler för upptäckt, förebyggande och korrigering av makroekonomiska och sociala obalanser inom unionen.
Motivering
EU:s nya övervakningsram bör utöver aspekter av allmän ekonomisk och finansiell karaktär omfatta sysselsättningsaspekter och sociala aspekter. Den föreslagna förordningen bör därför inriktas på både makroekonomiska och sociala obalanser i EU.
Ändringsförslag  26 Förslag till förordning Artikel 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) obalanser: makroekonomisk utveckling som inverkar negativt på, eller skulle kunna inverka negativt på, ekonomin i en medlemsstat eller i den ekonomiska och monetära unionen, eller i unionen som helhet.	a) obalanser: makroekonomisk eller social utveckling som inverkar negativt på, eller skulle kunna inverka negativt på, ekonomin, konkurrenskraften och konvergensen eller den sociala sammanhållningen i en medlemsstat, i euroområdet, eller i unionen som helhet.
Ändringsförslag  27 Förslag till förordning Artikel 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) alltför stora obalanser: allvarliga obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktion.	b) alltför stora obalanser: allvarliga obalanser, inbegripet obalanser som äventyrar den ekonomiska och monetära unionens korrekta funktion eller den sociala sammanhållningen.
Ändringsförslag  28 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Kommissionen ska, efter samråd med medlemsstaterna, upprätta en indikativ resultattavla som ett verktyg för att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser.	1. För att underlätta tidig upptäckt och övervakning av obalanser ska kommissionen, efter samråd med arbetsmarknadens parter, genom delegerade akter i enlighet med artikel -12 upprätta en resultattavla som omfattar en förteckning över indikatorer, som vid behov kan ändras för att inbegripa nya framväxande obalanser, och för att bättre kunna bedöma konkurrenspositionerna eller alltför stora interna och externa obalanser.
	1a. Resultattavlan ska omfatta en förteckning över indikatorer i enlighet med vad som framgår av bilagan.
Ändringsförslag  29 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Resultattavlan ska bestå av flera olika makroekonomiska och makrofinansiella indikatorer för medlemsstaterna. Kommissionen kan fastslå indikativa nedre och övre tröskelvärden för dessa indikatorer som ska fungera som förvarningsnivåer. Tröskelvärdena för medlemsstater som har euro som valuta kan skilja sig från tröskelvärdena för övriga medlemsstater.	2. Resultattavlan ska bestå av flera olika indikatorer som är lämpliga för att upptäcka risken för potentiella makroekonomiska, makrofinansiella och sociala obalanser i eller mellan medlemsstaterna. Kommissionen ska fastslå indikativa symmetriska nedre och övre tröskelvärden för dessa indikatorer som ska fungera som förvarningsnivåer, varvid hänsyn ska tas till medlemsstaternas prestationer i utgångsläget samt den genomsnittliga situationen för unionen och euroområdet och hur den har utvecklats över tiden. Tröskelvärdena för medlemsstater som har euro som valuta kan skilja sig från tröskelvärdena för övriga medlemsstater.
Ändringsförslag  30 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Kommissionen ska regelbundet utvärdera resultattavlans lämplighet, inbegripet sammansättningen av indikatorer, de fastställda tröskelvärdena och den använda metodiken, och vid behov anpassa den för att bevara eller förbättra möjligheterna att upptäcka framväxande obalanser och övervaka hur de utvecklas. Förändringar av den underliggande metodiken och resultattavlans sammansättning med tillhörande tröskelvärden ska offentliggöras.	4. Kommissionen ska regelbundet utvärdera resultattavlans lämplighet, inbegripet sammansättningen av indikatorer, de fastställda tröskelvärdena och den använda metodiken, och ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel -12 för att vid behov anpassa den för att bevara eller förbättra möjligheterna att upptäcka framväxande obalanser och övervaka hur de utvecklas.
Ändringsförslag  31 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Offentliggörandet av den uppdaterade resultattavlan ska åtföljas av en rapport från kommissionen som ska innehålla en ekonomisk och finansiell bedömning som sätter in indikatorernas förändring över tiden i ett vidare sammanhang, vid behov underbyggd av andra relevanta ekonomiska och finansiella indikatorer för upptäckten av obalanser. I rapporten ska också anges om överskridande av de nedre eller övre tröskelvärdena i en eller flera medlemsstater betyder att eventuella obalanser håller på att växa fram.	2. Offentliggörandet av den uppdaterade resultattavlan ska åtföljas av en rapport från kommissionen som ska innehålla en sund ekonomisk, social och finansiell bedömning som särskilt ägnas konkurrenskraft och konvergens, och som sätter in indikatorerna i ett vidare sammanhang, vid behov underbyggd av andra relevanta ekonomiska, sociala och finansiella eller strukturella indikatorer för upptäckten av obalanser. Bästa praxis ska beaktas. I rapporten ska också anges om överskridande av de nedre eller övre tröskelvärdena i en eller flera medlemsstater betyder att eventuella obalanser håller på att växa fram inom den berörda medlemsstaten, i en annan medlemsstat eller i unionen som helhet. All tillgänglig information ska beaktas och inga slutsatser ska dras av resultattavlan enbart på grundval av indikatorerna.
Ändringsförslag  32 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Som en del av den multilaterala övervakningen i enlighet med artikel 121.3 i fördraget ska rådet diskutera och anta slutsatser om kommissionens rapport. Eurogruppen ska diskutera rapporten i den mån den direkt eller indirekt avser medlemsstater som har euron som valuta.	4. Som en del av den multilaterala övervakningen i enlighet med artikel 121.3 i EUF-fördraget och granskningen av genomförandet av sysselsättningspolitiken enligt artikel 148.4 i EUF-fördraget, ska rådet diskutera och anta slutsatser om kommissionens rapport efter att ha hört sysselsättningskommittén och arbetsmarknadernas parter. Europaparlamentets ansvariga utskott kan anordna offentliga diskussioner om kommissionens rapport. Eurogruppen ska diskutera rapporten i den mån den direkt eller indirekt avser medlemsstater som har euron som valuta.
Ändringsförslag  33 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Med hänsyn till de diskussioner i rådet och Eurogruppen som föreskrivs i artikel 4.4 ska kommissionen genomföra en fördjupad granskning för varje medlemsstat som den bedömer har drabbats eller riskerar att drabbas av obalanser. Bedömningen ska omfatta en utvärdering av huruvida den berörda medlemsstaten är drabbad av obalanser och huruvida dessa obalanser utgör alltför stora obalanser.	1. Med hänsyn till de diskussioner i rådet och Eurogruppen som föreskrivs i artikel 4.4 ska kommissionen genomföra en fördjupad granskning för varje medlemsstat som den bedömer har drabbats eller riskerar att drabbas av obalanser. Bedömningen ska omfatta en utvärdering av huruvida den berörda medlemsstaten är drabbad av obalanser och huruvida dessa obalanser utgör alltför stora obalanser. Den fördjupade granskningen bör bygga på detaljerade undersökningar av ett brett urval av ekonomiska variabler och bör ta hänsyn till nationella särdrag avseende förhållandena på arbetsmarknaden och den sociala dialogen.
Ändringsförslag  34 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) i tillämpliga fall, om den medlemsstat som granskas har vidtagit lämpliga åtgärder som svar på de rekommendationer eller uppmaningar som rådet antagit med stöd av artiklarna 121 och 126 i fördraget och enligt artiklarna 6, 7, 8, och 10 i denna förordning,	a) i tillämpliga fall, om den medlemsstat som granskas har vidtagit lämpliga åtgärder som svar på de rekommendationer eller uppmaningar som rådet antagit med stöd av artiklarna 121, 126 och 148 i EUF-fördraget och enligt artiklarna 6, 7, 8, och 10 i denna förordning, och ekonomiska, sociala och andra viktiga konsekvenser av sådana rekommendationer,
Ändringsförslag  35 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Om kommissionen, på grundval av den fördjupade granskning som avses i artikel 5 i denna förordning, anser att det föreligger obalanser i en medlemsstat ska kommissionen informera rådet om detta. På rekommendation från kommissionen kan rådet lämna nödvändiga rekommendationer till den berörda medlemsstaten i enlighet med förfarandet i artikel 121.2 i fördraget.	1. Om kommissionen, på grundval av den fördjupade granskning som avses i artikel 5 i denna förordning, anser att det föreligger obalanser i en medlemsstat ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om detta. På rekommendation från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet kan rådet lämna nödvändiga rekommendationer till den berörda medlemsstaten i enlighet med förfarandet i artikel 121.2 i fördraget.
Ändringsförslag  36 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Under normala förhållanden ska resultatet av den fördjupade granskningen läggas fram inför Europaparlamentet och rådet inom ramen för den europeiska terminen för samordning av den ekonomiska politiken.
Ändringsförslag  37 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Rådet ska informera Europaparlamentet om dessa rekommendationer. Rådets rekommendationer ska offentliggöras.	2. Rådet ska informera de nationella parlamenten om dessa rekommendationer. Rådets rekommendationer ska offentliggöras.
Ändringsförslag  38 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Rådets och kommissionens rekommendationer ska inte inkräkta på områden såsom lönebildningen, som uttryckligen ligger utanför unionens kompetens. Rådet och kommissionen ska tillskriva nationell praxis och tradition på arbetsmarknaden yttersta vikt, och dessa ska vara avgörande när det gäller utformningen av samtliga rekommendationer som kan påverka arbetsmarknadens parters ansvar eller särskilda ställning i den sociala dialogen.
Ändringsförslag  39 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Om kommissionen, på grundval av den fördjupade granskning som avses i artikel 5, anser att en medlemsstat har drabbats av alltför stora obalanser ska kommissionen informera rådet om detta.	1. Om kommissionen, på grundval av den fördjupade granskning som avses i artikel 5, anser att en medlemsstat har drabbats av alltför stora obalanser ska kommissionen informera Europaparlamentet och rådet om detta.
Ändringsförslag  40 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Rådet kan, på grundval av en rekommendation från kommissionen, anta rekommendationer i enlighet med artikel 121.4 i fördraget, förklara att det föreligger en alltför stor obalans och rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta korrigerande åtgärder. Rekommendationerna ska ange typen av obalanser och i detalj beskriva de korrigerande åtgärder som bör vidtas samt tidsfristen inom vilken den berörda medlemsstaten måste vidta de korrigerande åtgärderna. Rådet kan i enlighet med artikel 121.4 i fördraget offentliggöra sina rekommendationer.	2. Rådet kan, på grundval av en rekommendation från kommissionen efter att ha hört Europaparlamentet, anta rekommendationer i enlighet med artikel 121.4 i EUF-fördraget, förklara att det föreligger en alltför stor obalans och rekommendera den berörda medlemsstaten att vidta korrigerande åtgärder. Rekommendationerna ska ange typen av obalanser och i detalj beskriva de korrigerande åtgärder som bör vidtas samt tidsfristen inom vilken den berörda medlemsstaten måste vidta de korrigerande åtgärderna. Rådet kan i enlighet med artikel 121.4 i EUF-fördraget offentliggöra sina rekommendationer.
Ändringsförslag  41 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Alla medlemsstater för vilka ett förfarande vid alltför stora obalanser har inletts ska lämna in en plan för korrigerande åtgärder till rådet och kommissionen inom en tidsfrist som ska fastställas i rekommendationerna i enlighet med artikel 7. Denna plan för korrigerande åtgärder ska beskriva de specifika och konkreta politiska åtgärder som den berörda medlemsstaten har genomfört eller avser att genomföra samt en tidsplan för planens genomförande.	1. Alla medlemsstater för vilka ett förfarande vid alltför stora obalanser har inletts ska lämna in en plan för korrigerande åtgärder till rådet och kommissionen inom en tidsfrist som ska fastställas i rekommendationerna i enlighet med artikel 7 i EUF-fördraget. Denna plan för korrigerande åtgärder ska utnyttja alla relevanta politiska instrument under myndigheternas kontroll, och beakta medborgarnas, arbetsmarknadsparternas och andra nationella intressenters grundläggande rättigheter. Planen för korrigerande åtgärder ska beskriva de specifika och konkreta politiska åtgärder som den berörda medlemsstaten har genomfört eller avser att genomföra samt en tidsplan för planens genomförande.
Ändringsförslag  42 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Om de ekonomiska omständigheterna förändras kan rådet på rekommendation från kommissionen ändra de rekommendationer som antagits enligt artikel 7 i enlighet med det förfarande som fastställs i den artikeln. Den berörda medlemsstaten ska lämna in en reviderad plan för korrigerande åtgärder som ska bedömas i enlighet med förfarandet i artikel 8.	4. Om de ekonomiska omständigheterna förändras kan rådet på rekommendation från kommissionen efter att ha hört Europaparlamentet ändra de rekommendationer som antagits enligt artikel 7 i enlighet med det förfarande som fastställs i den artikeln. Den berörda medlemsstaten ska lämna in en reviderad plan för korrigerande åtgärder som ska bedömas i enlighet med förfarandet i artikel 8.
Ändringsförslag  43 Förslag till förordning Artikel -12 (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel -12
	Utövande av delegering
	1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.
	2. Befogenheten att anta de delegerade akter som avses i artikel 3.1 och 3.4 ska ges till kommissionen för en period på fyra år från och med den …*. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast nio månader innan perioden på fyra år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om varken Europaparlamentet eller rådet invänt mot en sådan förlängning senast tre månader före utgången av varje period.
	3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 3.1 och 3.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallande innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Det får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Beslutet ska inte påverka giltigheten av de delegerade akter som redan trätt i kraft.
	4. När kommissionen har antagit en delegerad akt ska Europaparlamentet och rådet samtidigt underrättas om detta.
	5. En delegerad akt som antas i enlighet med artikel 3.1 och 3.4 ska endast träda i kraft om ingen invändning har gjorts av vare sig Europaparlamentet eller rådet inom tre månader från meddelandet om denna akt till Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet innan denna frist har löpt ut har informerat kommissionen om att de inte kommer att göra någon invändning. Fristen ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.
	__________ *Den dag då denna förordning träder i kraft.
Ändringsförslag  44 Förslag till förordning Artikel -12a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel -12a
	Översyn
	1. Senast ...* och därefter vart tredje år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning. Rapporten ska innehålla en utvärdering av bland annat
	a) huruvida resultattavlans indikatorer och tröskelvärden har kunnat uppdaga framväxande obalanser och övervaka hur de utvecklas,
	b) framstegen när det gäller en effektiv samordning av den ekonomiska politiken i enlighet med EUF-fördraget.
	2. Rapporten och eventuella åtföljande förslag ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet.
	____________ * EUT, för in datum: ... år efter den dag då denna förordning träder i kraft.
Ändringsförslag  45 Förslag till förordning Bilaga (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	BILAGA
	Förteckningen över resultattavlans indikatorer som avses i artikel 3 kan omfatta följande indikatorer:
	1) produkt- och tjänstemarknaderna (inflation, bytesbalans, offentliga och privata utgifter för forskning och utveckling, utvecklingen av bostads-, jordbruks- och energipriserna),
	2) kapitalmarknaderna (kredittillväxten, offentliga och privata skulder, offentliga och privata investeringar, utländska direktinvesteringar − nettopositioner i utländska tillgångar),
	3) arbetsmarknaderna (sysselsättning och arbetslöshet efter kön och åldersgrupper, löne- och ersättningsskalor, investeringar i utbildning, fattigdom),
	4) beskattning (skattesatser för arbete och kapital),
	5) finanspolitisk, ekonomisk, social och miljömässig hållbarhet,
	6) aggregerad efterfrågan och utbud,
	7) interna inkomstklyftor,
	8) inkomst av arbete som andel av BNP och vinst per enhet,
	i) utvecklingen av tillgångs- och energipriserna,
	j) utvecklingen av exportmarknadsandelarna på unionens och tredjeländers marknader samt nettotillgångar gentemot utlandet,
	k) tredjeländers direktinvesteringar utomlands.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser *
Referensnummer	KOM(2010)0527 – C7-0301/2010 – 2010/0281(COD)
Ansvarigt utskott	ECON
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	EMPL 21.10.2010
Föredragande av yttrande        Utnämning	Pervenche Berès 21.10.2010
Behandling i utskott	1.12.2010		25.1.2011
Antagande	16.3.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	36 2 8
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Regina Bastos, Edit Bauer, Jean-Luc Bennahmias, Pervenche Berès, Mara Bizzotto, Philippe Boulland, David Casa, Alejandro Cercas, Marije Cornelissen, Frédéric Daerden, Karima Delli, Proinsias De Rossa, Frank Engel, Sari Essayah, Richard Falbr, Ilda Figueiredo, Thomas Händel, Nadja Hirsch, Stephen Hughes, Liisa Jaakonsaari, Danuta Jazłowiecka, Martin Kastler, Ádám Kósa, Patrick Le Hyaric, Veronica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Rovana Plumb, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Georges Bach, Raffaele Baldassarre, Sven Giegold, Gesine Meissner, Antigoni Papadopoulou, Evelyn Regner
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Liam Aylward, Fiona Hall, Jacek Włosowicz

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser *
Referensnummer	KOM(2010)0527 – C7-0301/2010 – 2010/0281(COD)
Framläggande för parlamentet	29.9.2010
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	ECON 21.10.2010
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	BUDG 21.10.2010		EMPL 21.10.2010
Inget yttrande avges        Beslut	BUDG 20.10.2010
Föredragande        Utnämning	Elisa Ferreira 21.9.2010
Bestridande av den rättsliga grunden        JURI:s yttrande	JURI 12.4.2011
Behandling i utskott	26.10.2010		24.1.2011		22.3.2011
Antagande	19.4.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	42 4 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Burkhard Balz, Udo Bullmann, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Rachida Dati, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Diogo Feio, Markus Ferber, Elisa Ferreira, Vicky Ford, Ildikó Gáll-Pelcz, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Liem Hoang Ngoc, Gunnar Hökmark, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Philippe Lamberts, Astrid Lulling, Arlene McCarthy, Íñigo Méndez de Vigo, Ivari Padar, Alfredo Pallone, Anni Podimata, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Kay Swinburne, Marianne Thyssen, Ramon Tremosa i Balcells, Corien Wortmann-Kool
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Marta Andreasen, Herbert Dorfmann, Robert Goebbels, Carl Haglund, Krišjānis Kariņš, Barry Madlener, Claudio Morganti, Andreas Schwab
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Karima Delli, Monika Hohlmeier
Ingivande	29.4.2011