Betänkande - A7-0278/2011Betänkande
A7-0278/2011

BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex)

15.7.2011 - (KOM(2010)0061 – C7‑0045/2010 – 2010/0039(COD)) - ***I

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Simon Busuttil


Förfarande : 2010/0039(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A7-0278/2011
Ingivna texter :
A7-0278/2011
Antagna texter :

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex)

(KOM(2010)0061 – C7‑0045/2010 – 2010/0039(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2010)0061),

–   med beaktande av artiklarna 294.2, 74, 77.1 b och 77.1 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0045/2010),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av det motiverade yttrande från den polska senaten som lagts fram i enlighet med protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 juli 2010[1],

–   med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 juli 2011 att godkänna parlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7‑0278/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet godkänner förklaringen som bifogas denna resolution.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

PARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG[2]*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 74, 77.2 b och 77.2 d,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

efter översändande av förslaget till de nationella parlamenten,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

av följande skäl:

(1)    En av EU:s centrala politiska målsättningar är även fortsättningsvis att utveckla en framsynt och omfattande europeisk migrationspolitik som bygger på mänskliga rättigheter, solidaritet och ansvarstagande, i synnerhet gentemot de medlemsstater som är utsatta för särskilt eller oproportionerligt hårt tryck.

(2)    EU:s politik när det gäller unionens yttre gränser syftar till en integrerad förvaltning för att garantera en enhetlig och effektiv kontroll och övervakning, vilket är en förutsättning för den fria rörligheten för personer inom unionen och ett grundläggande inslag i ett område med frihet, säkerhet och rättvisa. Därför bör det fastställas gemensamma bestämmelser om vilka standarder och förfaranden som ska gälla för kontrollen av de yttre gränserna.

(3)    Ett effektivt genomförande av de gemensamma bestämmelserna kräver ökad samordning av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

(4)    Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt den mänskliga värdigheten, förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, rätt till frihet och säkerhet, rätt till skydd av personuppgifter, asylrätt, principen om ”non-refoulement”, icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel. Medlemsstaterna bör tillämpa förordningen i enlighet med dessa rättigheter och principer. All användning av våld bör stå i överensstämmelse med värdmedlemsstatens nationella lagstiftning, inklusive principerna om nödvändighet och proportionalitet.

(4a)  Genomförandet av denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas rättigheter och skyldigheter enligt FN:s havsrättskonvention, den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss, den internationella sjöräddningskonventionen och Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning.

(5)    Rådet antog 2004 förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex)[3], nedan kallad byrån. Byrån inledde sitt arbete i maj 2005.

(6)    Förordning (EG) nr 2007/2004 ändrades år 2007 genom förordning (EG) nr 863/2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter[4].

(7)    En effektiv förvaltning av de yttre gränserna genom kontroller och övervakning bidrar till att bekämpa olaglig invandring och människohandel och förhindra hot mot medlemsstaternas inre säkerhet, allmänna ordning, folkhälsa och internationella förbindelser.

(8)    Gränskontroll vid de yttre gränserna är av intresse inte endast för de medlemsstater vid vars yttre gränser den utförs, utan för samtliga medlemsstater som har avskaffat inre gränskontroll.

(8a)  En ytterligare utvidgning av byråns roll ligger i linje med EU:s mål att utveckla en politik för att successivt införa konceptet integrerad gränsförvaltning. Inom ramen för sitt uppdrag bör byrån stödja medlemsstaterna i genomförandet av detta koncept enligt definitionen i rådets slutsatser av den 4 december 2006 om en integrerad gränsförvaltning.

(9)    Det fleråriga program för ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i medborgarnas tjänst som antogs vid Europeiska rådets möte den 10–11 december 2009 (Stockholmsprogrammet) efterlyste en tydligare och starkare roll för byrån när det gäller förvaltningen av Europeiska unionens yttre gränser.

(10)  Byråns uppdrag bör därför ses över för att i synnerhet stärka byråns operativa kapacitet samtidigt som alla åtgärder som vidtas ska stå i proportion till de eftersträvade målen, vara ändamålsenliga och fullt ut respektera de grundläggande fri- och rättigheterna samt flyktingars och asylsökandes rättigheter, särskilt förbudet mot avvisning (refoulement).

(11)  De nuvarande möjligheterna att effektivt bistå medlemsstaterna i de operativa aspekterna på förvaltningen av de yttre gränserna bör stärkas med avseende på tillgängliga tekniska resurser. Byrån måste på ett tillräckligt tillförlitligt sätt kunna planera samordningen av gemensamma insatser eller pilotprojekt.

(12)  Att fastställa en lägsta mängd teknisk utrustning som måste tillhandahållas av medlemsstaterna, på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal, och/eller av byrån, kommer att möjliggöra bättre planering och genomförande av de insatser som byrån samordnar.

(13)  Byrån bör föra förteckningar över teknisk utrustning som ägs antingen av medlemsstaterna eller av byrån och över utrustning som ägs av medlemsstaterna och byrån tillsammans, genom att upprätta och föra centraliserade register i en reserv för teknisk utrustning. Reserven bör innehålla den lägsta mängd av olika typer av teknisk utrustning som krävs för att byrån ska kunna utföra sina uppgifter.

(14)  För att göra insatserna effektiva bör byrån inrätta enheter med gränsbevakningstjänstemän. Medlemsstaterna bör bidra till dessa enheter med ett lämpligt antal kvalificerade gränsbevakningstjänstemän och ställa dem till förfogande för utplacering, såvida inte medlemsstaterna befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av de nationella uppgifterna.

(15)  Byrån bör bidra till dessa enheter med de gränsbevakningstjänstemän som är utplacerade av medlemsstaterna vid byrån på halvpermanent bas och som när de utövar sina uppgifter och befogenheter, ska lyda under samma rättsregler som de gästande tjänstemän som medlemsstaterna direkt sänder till enheterna. Byrån bör anpassa sina interna regler om utplacerade nationella experter så att värdmedlemsstaten kan ge gränsbevakningstjänstemännen direkta instruktioner i samband med gemensamma insatser och pilotprojekt.

(16)  En väldefinierad operativ plan, med bestämmelser om bland annat utvärdering och skyldighet att rapportera händelser, bör utarbetas av byrån och värdmedlemsstaten i samråd med de deltagande medlemsstaterna innan insatserna inleds. Detta kommer i hög grad att bidra till målen för denna förordning genom mer harmoniserade arbetsmetoder när det gäller samordningen av operativa insatser.

(17)  Byrån ska använda händelserapportering för att till berörda myndigheter och styrelsen överlämna alla uppgifter om välgrundade påståenden om överträdelse av i synnerhet förordning (EG) nr 2007/2004 eller kodexen om Schengengränserna[5], däribland kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna, i samband med gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser.

(18)  Riskanalys har visat sig vara mycket viktig för operativa insatser vid de yttre gränserna. Kvaliteten bör höjas genom en metod för bedömning av medlemsstaternas kapacitet att hantera kommande utmaningar, däribland nuvarande och framtida situationer av hot och tryck vid medlemsstaternas yttre gränser. Dessa bedömningar bör dock inte inverka på utvärderingsmekanismen för Schengen.

(19)  Byrån bör ge utbildning på europeisk nivå, bland annat om grundläggande fri- och rättigheter, internationellt skydd samt om tillgång till asylförfaranden, till nationella utbildare av gränsbevakningstjänstemän, samt kompletterande utbildning och seminarier om kontroll och övervakning av de yttre gränserna och återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, till tjänstemän vid de behöriga nationella myndigheterna. Byrån får anordna utbildning, även utbytesprogram, i samarbete med medlemsstaterna på deras territorium. Medlemsstaterna bör införliva resultaten av byråns arbete på denna punkt med sina nationella utbildningsprogram för gränsbevakningstjänstemän.

(20)  Byrån bör följa upp och bidra till utvecklingen inom vetenskaplig forskning som är av relevans för byråns verksamhetsområde och sprida denna information till kommissionen och medlemsstaterna.

(21)  I de flesta medlemsstater är det de myndigheter som har till uppgift att kontrollera de yttre gränserna som ansvarar för de operativa aspekterna av insatser för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Eftersom det ger ett klart mervärde att utföra detta arbete på europeisk nivå, bör byrån i enlighet med EU:s politik för återsändande ombesörja samordningen eller organiseringen av medlemsstaternas gemensamma insatser för återsändande och fastställa bästa praxis för framskaffande av resehandlingar och för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium. EU-medel bör inte ställas till förfogande för verksamhet eller insatser som inte genomförs med full respekt för stadgan om de grundläggande rättigheterna.

(22)  För att kunna utföra sitt uppdrag, och i den omfattning som krävs för fullgörandet av sina uppgifter, får byrån samarbeta med Europol, Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra av EU:s organ och byråer, behöriga nationella myndigheter i tredjeländer och de internationella organisationer som har behörighet i frågor som omfattas av förordning (EG) nr 2007/2004, inom ramen för vad som avtalats i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget. Byrån bör underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer inom ramen för Europeiska unionens utrikespolitik.

(23)  Det blir allt viktigare att samarbeta med tredjeländer i frågor som omfattas av förordning (EG) nr 2007/2004. För att kunna inrätta ett hållbart samarbete med tredjeland bör byrån få möjlighet att inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd och placera sambandsmän i tredjeländer i samarbete med dessa länders behöriga myndigheter. Byrån bör få bjuda in företrädare från tredjeland att delta i dess verksamhet, efter vederbörlig utbildning. Samarbetet med tredjeland är viktigt också för att främja EU:s normer för gränsbevakning, däribland respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna och den mänskliga värdigheten.

(24)  För att garantera öppna och transparenta anställningsvillkor, och likabehandling av personal, bör tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (tjänsteföreskrifterna), inklusive bestämmelserna om sekretessplikt, gälla för byråns anställda och direktör.

(24a) Dessutom bör byråns styrelse anta särskilda bestämmelser om att nationella experter från medlemsstaterna ska kunna placeras vid byrån. I bestämmelserna bör det bland annat specificeras att nationella gränsbevakningstjänstemän som placeras ut under gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser bör betraktas som gästande tjänstemän med motsvarande uppgifter och befogenheter.

(25)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter[6] gäller också för byråns hantering av personuppgifter. Den europeiska datatillsynsmannen ska därför utöva tillsyn över byråns behandling av personuppgifter och ha rätt att från byrån erhålla alla uppgifter som behövs för undersökningarna.

(26)  I den mån medlemsstaterna behandlar personuppgifter tillämpas Europaparlamentets och rådets direktiv 1995/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[7].

(27)  Byrån bör, i samband med att den säkerställer den operativa förvaltningen av it-system, följa europeiska och internationella standarder för bland annat uppgiftsskydd och tillämpa mycket högt ställda yrkeskrav.

(28)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att medverka till inrättandet av en integrerad förvaltning av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på EU-nivå, kan EU vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29)  Vad beträffar Island och Norge utgör denna förordning en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, närmare bestämt av bestämmelserna på det område som avses i artikel 1A i rådets beslut 1999/437/EG[8] rörande vissa tillämpningsföreskrifter för det ovan nämnda avtalet. Följaktligen bör Republiken Islands och Konungariket Norges delegationer delta som styrelseledamöter i byrån, dock med begränsad rösträtt.

(30)  Vad gäller Schweiz innebär denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket[9], en utveckling av de bestämmelser i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.A, B och G i beslut 1999/437/EG, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2008/146/EG om ingående av det avtalet på Europeiska gemenskapens vägnar. Följaktligen bör Schweiziska edsförbundets delegationer delta som styrelseledamöter i byrån, dock med begränsad rösträtt.

(31)  För Liechtenstein utgör denna förordning en sådan utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket som avses i protokollet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen, Schweiziska edsförbundet och Furstendömet Liechtenstein om Furstendömet Liechtensteins anslutning till avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket, på det område som avses i artikel 1 A, B och G i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999, jämförd med artikel 3 i rådets beslut 2011/350/EU[10] om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av det protokollet. Följaktligen bör Furstendömet Liechtensteins delegationer delta som styrelseledamöter i byrån, dock med begränsad rösträtt.

(32)  Enligt det protokoll om Danmarks ställning som fogats till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt deltar inte Danmark i rådets antagande av åtgärder enligt avdelning V, kapitel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, med undantag för ”åtgärder för att bestämma de tredje länder vars medborgare är skyldiga att ha visering när de passerar medlemsstaternas yttre gränser eller på åtgärder som avser en enhetlig utformning av viseringar”. Detta förslag bygger på Schengenregelverket. Enligt artikel 4 i protokollet ska Danmark ”inom en tid av sex månader efter det att rådet har beslutat om ett förslag eller initiativ om utbyggnad av Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning V, kapitel 3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, besluta huruvida det ska genomföra detta beslut i sin nationella lagstiftning”.

(33)  Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Förenade kungariket inte deltar i enlighet med rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade kungariket och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[11]. Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Förenade kungariket.

(34)  Denna förordning utgör en utveckling av bestämmelser i Schengenregelverket i vilka Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irland begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket[12]. Irland deltar därför inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Irland.

(35)  Byrån bör underlätta organiserandet av operativa insatser där medlemsstaterna får använda sig av expertis och resurser vilka Irland och Förenade kungariket kan vilja ställa till deras förfogande, enligt villkor som ska fastställas från fall till fall av styrelsen. I detta syfte bör företrädare för Irland och Förenade kungariket inbjudas att närvara vid alla styrelsemöten så att de kan delta till fullo i diskussionerna om förberedande av sådana operativa insatser.

(36)  En motsättning föreligger mellan Konungariket Spanien och Förenade kungariket om gränsdragningen kring Gibraltar.

(37)  Upphävandet av denna förordnings tillämplighet på Gibraltars gränser medför ingen ändring av de berörda staternas respektive ståndpunkt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändring

Förordning (EG) nr 2007/2004 ska ändras på följande sätt:

1)     Artikel 1.2 ska ersättas med följande:

”2. Med beaktande av att ansvaret för kontroll och övervakning av de yttre gränserna åligger medlemsstaterna ska byrån, i egenskap av ett unionsorgan enligt definitionen i artikel 15 och i enlighet med artikel 19, underlätta och effektivisera tillämpningen av befintliga och framtida EU-åtgärder rörande förvaltningen av de yttre gränserna, i synnerhet kodexen om Schengengränserna[13]▌. Byrån ska göra detta genom att säkerställa samordningen av medlemsstaternas insatser för att genomföra dessa åtgärder, och därigenom bidra till att personkontrollen vid och övervakningen av medlemsstaternas yttre gränser håller en effektiv, hög och enhetlig nivå.

Byrån ska utföra sina uppgifter i full överensstämmelse med relevant unionslagstiftning, däribland Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna; folkrätten, däribland konventionen angående flyktingars rättsliga ställning av den 28 juli 1951 (Genèvekonventionen); de skyldigheter som följer av rätten till internationellt skydd, särskilt principen om ”non-refoulement”, samt de grundläggande fri- och rättigheterna, och ta hänsyn till rapporterna från det rådgivande forum som avses i artikel 26a.

1a)   Artikel 1.3 ska ersättas med följande:

”3. Byrån ska även bistå kommissionen och medlemsstaterna med det tekniska stöd och den sakkunskap som behövs för förvaltningen av de yttre gränserna och främja solidariteten mellan medlemsstaterna, i synnerhet med de medlemsstater som är utsatta för särskilt och oproportionerligt hårt tryck.”

2)     Artikel 1a ska ändras på följande sätt:

a)      Följande punkt ska införas:

”1a) europeiska gränsbevakningsenheter; vid tillämpning av artiklarna 3, 3b, 3c, 8 och 17: enheter som utplaceras under gemensamma insatser och pilotprojekt; vid tillämpning av artiklarna 8a–8g: enheter som utplaceras för snabba gränsinsatser (nedan kallade ”snabba insatser”) i den mening som avses i förordning (EG) nr 863/2007; vid tillämpning av artiklarna 2.1 ea, 2.1 g och 5: enheter som utplaceras under gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser.”

aa)   Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.    värdmedlemsstat: en medlemsstat i vilken en snabb insats, en gemensam insats eller ett pilotprojekt äger rum eller från vilken insatsen eller projektet utgår.”

b)     Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.    medlemmar i enheterna: gränsbevakningstjänstemän från andra medlemsstater än värdmedlemsstaten, vilka tjänstgör i de europeiska gränsbevakningsenheterna.”

c)      Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5.   biståndssökande medlemsstat: en medlemsstat vars ansvariga myndigheter begär att byrån ska låta genomföra snabba insatser på dess territorium.”

3)     Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)       Led c och d ska ersättas med följande:

”c)    Utföra riskanalyser, däribland en bedömning av vilken kapacitet medlemsstaterna har att hantera hot och tryck vid sina yttre gränser.

d)     Bidra till utveckling av forskning som är betydelsefull för kontrollen och övervakningen av de yttre gränserna.”

ia)    Följande led ska införas:

”da) Bistå medlemsstaterna i de situationer som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd vid de yttre gränserna, med beaktande av att vissa situationer kan inbegripa humanitära krissituationer och sjöräddning.”

ib)    Led e ska ersättas med följande:

”e)   Bistå medlemsstaterna i situationer som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd vid de yttre gränserna, i synnerhet de medlemsstater som är utsatta för särskilt och oproportionerligt hårt tryck.”

ic)    Följande led ska införas:

”ea) Inrätta europeiska gränsbevakningsenheter som ska utplaceras under gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser.”

ii)      Led f ska ersättas med följande:

”f)     Erbjuda medlemsstaterna nödvändigt tekniskt bistånd, och även på begäran samordna eller organisera gemensamma insatser för återsändande.”

iia)   Led g ska ersättas med följande:

”g)   Placera ut gränsbevakningstjänstemän från de europeiska gränsbevakningsenheterna i medlemsstater vid gemensamma insatser, pilotprojekt eller snabba insatser i enlighet med förordning (EG) nr 863/2007.”

iii)     Följande led ska läggas till ▌:

”h)    Utveckla och hantera, i enlighet med förordning (EG) nr 45/2001, informationssystem som gör det möjligt att snabbt och säkert utbyta information om framväxande risker vid de yttre gränserna, däribland det informations- och samordningsnätverk som inrättades genom rådets beslut 2005/267/EG*.

i)      Tillhandahålla nödvändigt bistånd för att utveckla och driva ett europeiskt gränsövervakningssystem och vid behov för att utveckla ett gemensamt gränssnitt för informationsutbyte och systemens kompatibilitet.”

__________________

* EUT L 83, 1.4.2005, s. 48.

b)     Följande punkt ska införas ▌:

”1a) I enlighet med unionslagstiftningen och folkrätten får ingen person landsättas eller på annat sätt överlämnas till myndigheterna i ett land i strid med principen om ”non-refoulement”, eller till ett land varifrån personen riskerar att utvisas eller återsändas till ett annat land i strid med denna princip. De särskilda behoven för barn, offer för människohandel, personer som behöver läkarvård, personer som behöver internationellt skydd och andra utsatta personer ska tillgodoses i enlighet med unionslagstiftningen och folkrätten.”

c)      I punkt 2 ska det sista stycket ersättas med följande:

”Medlemsstaterna ska rapportera till byrån om operativ verksamhet utanför byråns ram som bedrivits vid de yttre gränserna. Den verkställande direktören ska regelbundet informera styrelsen om dessa frågor, minst en gång om året.”

3a)   Följande artikel ska införas:

”Artikel 2a

Uppförandekod

Byrån ska utarbeta och vidareutveckla en uppförandekod som ska vara tillämplig på alla insatser som samordnas av byrån. I uppförandekoden ska det fastställas förfaranden som syftar till att garantera rättsstatsprincipen och principen om respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, med särskilt fokus på ensamkommande barn och utsatta personer samt personer som söker internationellt skydd; bestämmelserna ska gälla för alla personer som deltar i byråns verksamhet.

Uppförandekoden ska utvecklas i samarbete med det rådgivande forum som avses i artikel 26a.”

4)     Artikel 3 ska ersättas med följande:

”Artikel 3

Gemensamma insatser och pilotprojekt vid de yttre gränserna

1.      Byrån ska utvärdera, godkänna och samordna förslag till gemensamma insatser och pilotprojekt som läggs fram av medlemsstaterna, däribland förfrågningar från medlemsstaterna under omständigheter som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd, i synnerhet vid särskilt och oproportionerligt hårt tryck.

Byrån får själv ta initiativ till och genomföra gemensamma insatser och pilotprojekt i samarbete med de berörda medlemsstaterna och med värdmedlemsstaternas samtycke.

Byrån får även besluta att ställa sin tekniska utrustning till förfogande för medlemsstater som deltar i de gemensamma insatserna eller pilotprojekten.

Gemensamma insatser och pilotprojekt ska föregås av en ingående riskanalys.

1a.    Byrån får, efter att ha underrättat den berörda medlemsstaten, också avsluta gemensamma insatser och pilotprojekt om förutsättningarna för åtgärderna inte längre är uppfyllda.

Deltagande medlemsstater får uppmana byrån att avsluta en gemensam insats eller ett pilotprojekt.

Hemmedlemsstaten ska i enlighet med sin lagstiftning föreskriva lämpliga disciplinära eller andra åtgärder vid överträdelser av de grundläggande fri‑ och rättigheterna eller rätten till internationellt skydd under utövandet av verksamheten.

Byråns verkställande direktör ska, helt eller delvis, tillfälligt upphäva eller avsluta gemensamma insatser och pilotprojekt om han eller hon anser att de berörda överträdelserna är av allvarlig art eller sannolikt kommer att fortgå.

2.      Byrån ska i enlighet med bestämmelserna i artikel 3b inrätta en reserv med gränsbevakningstjänstemän kallade europeiska gränsbevakningsenheter som ska kunna placeras ut i samband med sådana gemensamma insatser och pilotprojekt som avses i punkt 1. Byrån ska i enlighet med artikel 3a och artikel 7 besluta om att avdela personal och teknisk utrustning.

3.      För den praktiska organisationen av gemensamma insatser och pilotprojekt får byrån använda sig av de egna särskilda avdelningar som föreskrivs i artikel 16.

4.      Byrån ska utvärdera resultatet av gemensamma insatser och pilotprojekt och till styrelsen överlämna dels en ingående utvärderingsrapport inom 60 dagar efter det att verksamheten avslutats, dels de anmärkningar som gjorts av den person som utsetts till ombud för de grundläggande fri- och rättigheterna i enlighet med artikel 26a. I syfte att förbättra kvalitet, konsekvens och effektivitet i framtida insatser och projekt ska byrån göra en övergripande och jämförande analys av dessa resultat, vilken ska tas med i den allmänna rapport som avses i artikel 20.2 b.

5.      Byrån ska finansiera eller medfinansiera gemensamma insatser och pilotprojekt enligt punkt 1 med anslag ur sin egen budget i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för byrån.

5a.    Punkterna 1a och 5 ska tillämpas även på snabba insatser.

5)     Följande artiklar ska införas▌:

”Artikel 3a

Organisation av gemensamma insatser och pilotprojekt

1.      Den verkställande direktören ska utarbeta en operativ plan för den verksamhet som avses i artikel 3.1. Den verkställande direktören och värdmedlemsstaten ska, i samråd med deltagande medlemsstater, enas om en operativ plan för organisationen i god tid innan den planerade verksamheten äger rum.

Planen ska omfatta alla aspekter som bedöms nödvändiga för genomförandet av den gemensamma insatsen eller pilotprojektet och innehålla följande:

a)     En beskrivning av situationen med uppgifter om utplaceringens upplägg och syften, inklusive det operativa målet.

b)     Den planerade längden på den gemensamma insatsen eller pilotprojektet.

c)     Angivande av det geografiska område där den gemensamma insatsen eller pilotprojektet ska genomföras.

d)     En beskrivning av uppgifterna och speciella instruktioner för de gästande tjänstemännen, bland annat om vilka sökningar som får göras i databaser och om tillåtna tjänstevapen samt tillåten ammunition och utrustning i värdmedlemsstaten.

e)     Sammansättningen av enheterna av gästande tjänstemän och utplaceringen av annan relevant personal.

f)      Bestämmelser om ledning och kontroll, däribland namn och tjänstegrad för värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän som ansvarar för samarbetet med de gästande tjänstemännen och byrån, särskilt för de gränsbevakningstjänstemän som leder dem under utplaceringstiden samt de gästande tjänstemännens plats i ledningsstrukturen.

g)     Den tekniska utrustning som ska åtfölja de gemensamma insatserna eller pilotprojektet, däribland uppgifter om särskilda krav på användningen, personal, transport och logistik samt finansiella bestämmelser.

ga)   Utförliga bestämmelser för byråns omedelbara rapportering av händelser till styrelsen och till berörda nationella myndigheter.

h)     Metoder för rapportering och utvärdering med ▌riktvärden för utvärderingsrapporten och sista datum för inlämnande av den slutliga utvärderingsrapporten i enlighet med artikel 3.4.

i)      När det gäller operativa insatser till havs: specifika uppgifter om tillämpning av relevant jurisdiktion och lagstiftning i det geografiska område där den gemensamma insatsen ska äga rum, med en hänvisning till internationell rätt och unionslagstiftning om prejning, sjöräddning och landsättning.

j)      Närmare villkor för samarbete med tredjeländer, andra unionsbyråer och unionsorgan eller internationella organisationer.

2.      Den operativa planen får ändras eller anpassas endast med den verkställande direktörens och värdmedlemsstatens godkännande. Byrån ska omedelbart skicka en kopia av den ändrade eller anpassade operativa planen till de deltagande medlemsstaterna.

3.      Byrån ska som ett led i sina samordnande arbetsuppgifter se till att alla organisatoriska frågor i samband med gemensamma insatser och pilotprojekt som avses i den här artikeln verkställs, däribland kravet på att en av byråns anställda ska vara närvarande under insatsen eller projektet.

Artikel 3b

Sammansättning och utplacering av europeiska gränsbevakningsenheter

1.      På förslag från den verkställande direktören ska styrelsen med en absolut majoritet av sina röstberättigade ledamöter besluta om profilerna för och det totala antalet gränsbevakningstjänstemän som ska ställas till förfogande för de europeiska gränsbevakningsenheterna. Samma förfarande ska tillämpas på alla efterföljande ändringar av profilerna och det totala antalet gränsbevakningstjänstemän. Medlemsstaterna ska bidra till de europeiska gränsbevakningsenheterna genom en nationell reserv som bygger på de olika fastställda profilerna genom att utse gränsbevakningstjänstemän som motsvarar de profiler som krävs.

2.      Medlemsstaternas bidrag i form av gränsbevakningstjänstemän till specifika insatser för det kommande året ska planeras på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal mellan byrån och medlemsstaterna. I enlighet med dessa avtal ska medlemsstaterna ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för utplacering på begäran av byrån, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. Begäran ska göras minst 45 dagar före den planerade utplaceringen. Hemmedlemsstatens självbestämmanderätt avseende valet av personal och utplaceringens längd ska inte påverkas.

3.      Byrån ska även bidra till de europeiska gränsbevakningsenheterna med kompetenta gränsbevakningstjänstemän som placeras ut av medlemsstaterna som nationella experter i enlighet med artikel 17.5. Medlemsstaternas bidrag till byrån i form av utplacering av gränsbevakningstjänstemän för det kommande året ska planeras på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal mellan byrån och medlemsstaterna.

I enlighet med dessa avtal ska medlemsstaterna ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för utplacering, såvida detta inte allvarligt skulle påverka fullgörandet av nationella uppgifter. I sådana situationer får medlemsstaterna återkalla sina utplacerade gränsbevakningstjänstemän.

Utplaceringen får vara högst sex månader under en ettårsperiod. Sådan personal ska när det gäller denna förordning betraktas som gästande tjänstemän och ska ha de uppgifter och befogenheter som avses i artikel 10. Den medlemsstat som utplacerar gränsbevakningstjänstemännen ska betraktas som hemmedlemsstat enligt definitionen i artikel 1a.3 vid tillämpningen av artikel 3c, artikel 10 och artikel 10b. Annan personal vid byrån med tillfällig anställning som inte är behörig att utföra gränskontroller ska bara delta i gemensamma insatser och pilotprojekt i egenskap av samordnare.

4.      Medlemmar i de europeiska gränsbevakningsenheterna ska, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, fullt ut respektera de grundläggande fri- och rättigheterna, däribland rätten att få tillgång till asylförfaranden, samt den mänskliga värdigheten. Alla åtgärder som vidtas vid utförandet av uppgifterna och utövandet av befogenheterna ska stå i proportion till de syften som eftersträvas genom sådana åtgärder. När medlemmar i enheterna utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter ska de inte diskriminera personer på grund av kön, ras eller etnisk tillhörighet, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

5.      I enlighet med artikel 8g ska byrån utse en samordnare för varje gemensam insats och varje pilotprojekt som medför utplacering av medlemmar i de europeiska gränsbevakningsenheterna.

Samordnaren ska ha till uppgift att främja samarbete och samordning mellan värdmedlemsstaten och de deltagande medlemsstaterna.

6.      Byrån ska täcka de kostnader som medlemsstaterna ådrar sig genom att i enlighet med punkt 1 ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för de europeiska gränsbevakningsenheterna i enlighet med artikel 8h.

6a.    Byrån ska varje år informera Europaparlamentet om hur många gränsbevakningstjänstemän som varje medlemsstat har skickat till de europeiska gränsbevakningsenheterna i enlighet med denna artikel.

Artikel 3c

Instruktioner till de europeiska gränsbevakningsenheterna

1.      Under den tid som de europeiska gränsbevakningsenheterna är utplacerade ska värdmedlemsstaten utfärda instruktioner till dem i enlighet med den operativa plan som avses i artikel 3a.1.

2.      Byrån får via sin samordnande tjänsteman enligt artikel 3b.5 meddela värdmedlemsstaten sina synpunkter på dessa instruktioner. Om den gör detta ska värdmedlemsstaten beakta dessa synpunkter.

3.      I enlighet med artikel 8g ska värdmedlemsstaten ge byråns samordnare allt erforderligt stöd, bland annat obegränsat tillträde till de europeiska gränsbevakningsenheterna under hela den tid som de är utplacerade.

4.      Medlemmar i de europeiska gränsbevakningsenheterna ska, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, fortsätta lyda under hemmedlemsstatens disciplinära bestämmelser.”

6)     Artikel 4 ska ersättas med följande:

”Artikel 4

Riskanalys

Byrån ska utarbeta och tillämpa en gemensam integrerad modell för riskanalys.

Byrån ska utarbeta både allmänna och särskilt anpassade riskanalyser, som ska överlämnas till rådet och kommissionen.

För riskanalysändamål får byrån, efter föregående samråd med de berörda medlemsstaterna, bedöma dessas kapacitet ▌att hantera eventuella problem som förekommer eller kan uppstå, däribland hot och tryck vid medlemsstaternas yttre gränser, i synnerhet för de medlemsstater som är utsatta för särskilt och oproportionerligt hårt tryck. I detta syfte får byrån bedöma medlemsstaternas gränsförvaltningssystem. Bedömningen ska bygga på uppgifter från berörda medlemsstater och på rapporter och resultat från gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba insatser och andra åtgärder av byrån. Dessa bedömningar inverkar inte på utvärderingsmekanismen för Schengen.

Resultaten av bedömningarna ska läggas fram för byråns styrelse ▌.

För dessa ändamål ska medlemsstaterna förse byrån med alla nödvändiga uppgifter om situationen och eventuella hot vid de yttre gränserna.

Byrån ska ta hänsyn till resultaten av den gemensamma integrerade modellen för riskanalys när den utarbetar den gemensamma grundplan för utbildning av gränsbevakningstjänstemän som avses i artikel 5.”

7)     Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

a)     Följande stycken ska införas före första stycket:

”Byrån ska ge gränsbevakningstjänstemän som är medlemmar i de europeiska gränsbevakningsenheterna avancerad utbildning som är relevant för deras uppgifter och befogenheter samt genomföra regelbundna övningar med dessa gränsbevakningstjänstemän enligt den plan för avancerad utbildning och övningar som avses i byråns årliga arbetsprogram.

Byrån ska också ta nödvändiga initiativ för att se till att alla gränsbevakningstjänstemän och övrig personal från de medlemsstater som deltar i de europeiska gränsbevakningsenheterna, liksom byråns personal, innan de deltar i den operativa verksamhet som byrån organiserar, har fått utbildning om relevant unionslagstiftning och internationell rätt, däribland de grundläggande fri- och rättigheterna och rätten till internationellt skydd, samt riktlinjer för att identifiera personer som söker skydd och slussa dem vidare till rätt strukturer.”

b)     Första stycket ska ersättas med följande:

”Byrån ska utarbeta och vidareutveckla en gemensam grundplan för utbildning av gränsbevakningstjänstemän och tillhandahålla utbildning på europeisk nivå för utbildare av medlemsstaternas nationella gränsbevakningstjänstemän, även i fråga om de grundläggande fri- och rättigheterna, om rätten till internationellt skydd och om relevant sjörätt.

Den gemensamma grundplanen ska utarbetas efter samråd med det rådgivande forum som avses i artikel 26a.

Medlemsstaterna ska införliva den gemensamma grundplanen med sin utbildning av nationella gränsbevakningstjänstemän.”

c)      Följande stycke ska införas efter det sista stycket:

”Byrån ska inrätta ett utbytesprogram som gör det möjligt för de nationella gränsbevakningstjänstemän som deltar i de europeiska gränsbevakningsenheterna att skaffa sig kunnande eller specifik sakkunskap från erfarenheter och god praxis i andra länder genom att arbeta med gränsbevakningstjänstemän i en annan medlemsstat är sin egen.”

8)     Artiklarna 6 och 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Uppföljning av och bidrag till forskning

Byrån ska aktivt följa och bidra till den utveckling inom forskningen som är av betydelse för kontrollen och övervakningen av de yttre gränserna och sprida denna information till kommissionen och medlemsstaterna.

Artikel 7

Teknisk utrustning

1.      Byrån får, på egen hand eller för samägande med en medlemsstat köpa, eller hyra, teknisk utrustning för kontroll av de yttre gränserna och använda den i samband med gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba insatser, insatser för återsändande eller projekt för tekniskt bistånd i enlighet med de finansiella bestämmelser som är tillämpliga på byrån. Förvärv eller hyra av utrustning som medför väsentliga kostnader för byrån ska föregås av en uttömmande behovsanalys och analys av kostnadseffektiviteten. För sådana utgifter ska medel avsättas i den budget som styrelsen antar i enlighet med artikel 29.9. Om byrån köper eller hyr större teknisk utrustning som till exempel patrullfartyg eller kustpatrullfordon som ska användas vid gemensamma insatser ska följande bestämmelser tillämpas:

–      Vid förvärv och samägande ska byrån ingå en formell överenskommelse med en medlemsstat om att utrustningen ska registreras i den medlemsstaten i enlighet med tillämplig lagstiftning i densamma.

–      Vid hyra ska utrustningen registreras i en av medlemsstaterna.

Den registrerande medlemsstaten och byrån ska komma överens om hur de perioder då byrån ska ha full tillgång till de samägda tillgångarna ska garanteras, liksom om villkoren för användningen av utrustningen, på grundval av ett standardavtal som byrån utarbetat.

Den medlemsstat som registrerar eller tillhandahåller teknisk utrustning ska även bistå med expertis och teknisk personal så att utrustningen kan användas på ett lagligt och säkert sätt.

2.      Byrån ska upprätta och föra centraliserade register över vilken utrustning för kontroll av de yttre gränserna som finns i reserven för teknisk utrustning och som ägs antingen av medlemsstaterna eller av byrån, respektive utrustning som samägs av medlemsstaterna och byrån. Reserven för teknisk utrustning ska innehålla en lägsta fastställd mängd teknisk utrustning som avses i punkt 5 i denna artikel. Den registrerade reserven för teknisk utrustning ska användas vid den verksamhet som avses i artikel 3, artikel 8a och artikel 9.

3.      Medlemsstaterna ska bidra till den reserv för teknisk utrustning som avses i punkt 2. Medlemsstaternas bidrag till reserven och användningen av teknisk utrustning för specifika insatser ska planeras på grundval av årliga bilaterala förhandlingar och avtal mellan byrån och medlemsstaterna. I enlighet med dessa avtal, och i den mån den tekniska utrustningen ingår i den lägsta fastställda mängden utrustning för ett visst år, ska medlemsstaterna på byråns begäran ställa den till förfogande ▌för användning, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. En sådan begäran ska göras minst 45 dagar före den tilltänkta användningen. Medlemsstaternas bidrag till reserven för teknisk utrustning ska ses över årligen.

4.      Byrån ska se till att registret över reserven av teknisk utrustning innehåller uppgifter om följande:

a)     Klassificering av utrustningen och vilken typ av insats den används för.

b)     Klassificering per ägare (medlemsstat, byrån, övriga).

c)     Sammanlagd mängd utrustning.

d)     Eventuella krav på personal för att handha utrustningen.

e)     Andra upplysningar såsom registernummer, transport- och underhållskrav, tillämpliga nationella exportbestämmelser, tekniska instruktioner eller övrig information som krävs för att hantera utrustningen korrekt.

5.      Byrån ska finansiera användningen av den utrustning som ingår i den lägsta fastställda mängd som ska tillhandahållas av medlemsstaterna för ett visst år. Användning av utrustning som inte ingår i den lägsta fastställda mängden ska medfinansieras av byrån med högst 100 procent av de stödberättigande utgifterna, med beaktande av de särskilda omständigheterna i den medlemsstat som använder sådan utrustning.

På förslag av den verkställande direktören ska styrelsen i enlighet med artikel 24 årligen fatta beslut om den lägsta sammanlagda mängden utrustning per typ, villkoren för användning och ersättning av kostnader. Av budgetskäl bör styrelsen fatta detta beslut senast den 31 mars.

Den lägsta mängden utrustning ska föreslås av byrån med utgångspunkt i dess behov, särskilt dess förmåga att genomföra gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba insatser och insatser för återsändande i enlighet med dess årliga arbetsprogram.

Om den lägsta mängden utrustning visar sig vara otillräcklig för att genomföra den överenskomna operativa planen för gemensamma insatser, pilotprojekt, snabba insatser eller insatser för återsändande, ska byrån se över denna mängd på grundval av de motiverade behoven och en överenskommelse mellan byrån och medlemsstaterna.

6.      Byrån ska månatligen rapportera till styrelsen om sammansättningen och användningen av utrustning som ingår i reserven för teknisk utrustning. Om den lägsta mängd utrustning som avses i punkt 5 inte uppnås ska den verkställande direktören utan dröjsmål informera styrelsen. Styrelsen ska snarast fatta beslut om prioriteringsordningen för användning av utrustningen och vidta lämpliga åtgärder för att råda bot på bristerna. Den ska informera kommissionen om bristerna och de åtgärder som vidtagits. Kommissionen ska därefter informera Europaparlamentet och rådet samt lämna en egen bedömning av situationen.

6a.    Byrån ska årligen underrätta Europaparlamentet om mängden teknisk utrustning som varje medlemsstat har avsatt till reserven i enlighet med denna artikel.

9)     Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)     Punkt 1 ska ersättas med följande:

”1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 78.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får en eller flera medlemsstater som i fullgörandet av sina skyldigheter i fråga om kontroll och övervakning av de yttre gränserna är utsatta för särskilt och oproportionerligt hårt tryck, och som står inför ett läge som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd, begära bistånd från byrån. Byrån ska i enlighet med artikel 3 organisera lämpligt tekniskt och operativt bistånd till den eller de medlemsstater som så begär.”

b)     I punkt 2 ska följande led läggas till:

”ba) utplacera gränsbevakningstjänstemän från de europeiska gränsbevakningsenheterna.”

c)      Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Byrån får köpa teknisk utrustning för kontroll och övervakning av de yttre gränserna, vilken ska användas av dess experter inom ramen för snabba insatser under den tid uppdraget varar.”

9a)   Artikel 8a ska ersättas med följande:

”Artikel 8a

Snabba insatser

På begäran av en medlemsstat som står inför ett akut och exceptionellt tryck, särskilt om stora mängder tredjelandsmedborgare samlas vid vissa punkter längs de yttre gränserna och försöker ta sig in på medlemsstatens territorium på olaglig väg, får byrån under en begränsad tid placera ut en eller flera europeiska gränsbevakningsenheter (nedan kallade enheter) på territoriet för den medlemsstat som begär bistånd, i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 863/2007.”

9b)   Artikel 8d.5 ska ersättas med följande:

”5. Om den verkställande direktören beslutar att placera ut en eller flera enheter ska byrån och den medlemsstat som begär bistånd utan dröjsmål, dock senast fem arbetsdagar efter dagen för beslutet, upprätta en operativ plan i enlighet med artikel 8e.”

10)   Artikel 8e.1 ska ändras på följande sätt:

a)      Led e, f och g ska ersättas med följande:

e)    Sammansättningen av enheterna och utplaceringen av övrig relevant personal.

f)      Bestämmelser om ledning och kontroll, däribland namn och tjänstegrad för värdmedlemsstatens gränsbevakningstjänstemän som ansvarar för samarbetet med enheterna, särskilt för de gränsbevakningstjänstemän som leder enheterna under utplaceringstiden samt om enheternas plats i ledningsstrukturen.

g)     Den tekniska utrustning som ska placeras ut tillsammans med enheterna, däribland uppgifter om särskilda krav på användningen, personal, transport och logistik samt finansiella bestämmelser.”

b)     Följande led ska läggas till▌:

”h)    Utförliga bestämmelser för byråns omedelbara rapportering av händelser till styrelsen och till berörda nationella myndigheter.

i)      Metoder för rapportering och utvärdering med ▌riktvärden för utvärderingsrapporten och sista datum för inlämnande av den slutliga utvärderingsrapporten i enlighet med artikel 3.4.

j)      När det gäller operativa insatser till havs: uppgifter om tillämpning av relevant jurisdiktion och lagstiftning i det geografiska område där den gemensamma insatsen ska äga rum, med en hänvisning till internationell rätt och unionslagstiftning om prejning, sjöräddning och landsättning.

k)     Närmare villkor för samarbete med tredjeländer, andra unionsbyråer och unionsorgan eller internationella organisationer.

11)   I artikel 8h.1 ska inledningen ersättas med följande:

”1. Byrån ska fullt ut täcka följande kostnader som medlemsstaterna ådrar sig genom att ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för de syften som avses i artikel 3.2, artikel 8a och artikel 8c:”

12)   Artikel 9 ska ersättas med följande:

”Artikel 9

Samarbete vid återsändande

1.      Utan att bryta mot EU:s återsändandepolitik och i synnerhet direktiv 2008/115/EG[14]*, och utan att i sak gå in på besluten om återsändande, ska byrån lämna nödvändigt bistånd och på begäran från de deltagande medlemsstaterna även samordna eller organisera gemensamma insatser för återsändande i medlemsstaterna, bland annat genom chartring av flygplan för sådana insatser. Byrån ska besluta att finansiera eller medfinansiera insatser och projekt enligt denna punkt med anslag ur sin egen budget i enlighet med de finansiella bestämmelser som gäller för byrån. Byrån får också använda ▌EU-medel som är tillgängliga för återsändande. Byrån ska se till att det i stödavtalen med medlemsstaterna stipuleras att det ekonomiska stödet betalas ut under förutsättning att stadgan om de grundläggande rättigheterna följs.

2.      Byrån ska utarbeta en uppförandekod för återsändande ▌av tredjelandsmedborgare som olagligen uppehåller sig i unionen; denna kod ska tillämpas på alla gemensamma insatser för återsändande som byrån samordnar och ska beskriva gemensamma standardmetoder för att underlätta organisationen av insatser för gemensamma återsändanden, så att dessa genomförs humant och med full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet principen om den mänskliga värdigheten, förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, rätten till frihet och säkerhet, rätten till skydd av personuppgifter och icke-diskrimineringsprincipen.

3.      Uppförandekoden ska ägna särskild uppmärksamhet åt skyldigheten att sörja för ett effektivt övervakningssystem vid återsändande, i enlighet med artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG, och åt den strategi för grundläggande fri- och rättigheter som avses i artikel 26a.1. Övervakning av gemensamma insatser för återsändande bör utföras på grundval av objektiva och insynsvänliga kriterier och bör omfatta hela insatsen, från förberedelserna av avresan fram till dess att de återsända personerna överlämnas till mottagarlandet. ▌

4.      Medlemsstaterna ska regelbundet informera byrån om sina behov av byråns bistånd eller samordning ▌. Byrån ska upprätta en löpande operativ plan för att lämna de biståndssökande medlemsstaterna nödvändigt operativt stöd, däribland sådan teknisk utrustning som avses i artikel 7.1. Styrelsen ska i enlighet med artikel 24 på förslag från den verkställande direktören besluta om innehållet i och upplägget av den löpande operativa planen.

5.      Byrån ska samarbeta med behöriga myndigheter i de berörda tredjeländer som avses i artikel 14 samt fastställa de bästa metoderna för att skaffa fram resehandlingar och återsända tredjelandsmedborgare som uppehåller sig olagligt på medlemsstaternas territorium.”

13)   Artikel 10.2 ska ersättas med följande:

”2. De gästande tjänstemännen ska, när de utför sina uppgifter och utövar sina befogenheter, följa unionens lagstiftning och internationell rätt i enlighet med de grundläggande fri- och rättigheterna samt värdmedlemsstatens nationella lagstiftning.”

14)   Artikel 11 ska ersättas med följande:

”Artikel 11

System för utbyte av information

Byrån får vidta de åtgärder som krävs för att underlätta utbyte med kommissionen och medlemsstaterna, och i förekommande fall även med de unionsorgan och unionsbyråer som avses i artikel 13, av information som är av relevans för dess arbetsuppgifter. Byrån ska utveckla och driva ett system som möjliggör utbyte av sekretessbelagda uppgifter med dessa aktörer, inklusive personuppgifter enligt artiklarna 11a, 11b och 11c.

Byrån får vidta de åtgärder som krävs för att underlätta utbyte med Förenade Kungariket och Irland av information som är av betydelse för dess arbetsuppgifter om informationen gäller verksamhet som dessa länder deltar i i enlighet med artiklarna 12 och 20.5.”

15)   Följande artiklar ska införas▌:

”Artikel 11a

Skydd av personuppgifter

Förordning (EG) nr 45/2001* ska tillämpas på byråns behandling av personuppgifter.

Styrelsen ska fastställa bestämmelser för byråns tillämpning av förordning (EG) nr 45/2001, även bestämmelser som rör byråns uppgiftsskyddsombud. Bestämmelserna ska fastställas efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen. Byrån får, utan att det påverkar artiklarna 11b och 11c, behandla personuppgifter för administrativa ändamål.

Artikel 11b

Behandling av personuppgifter i samband med gemensamma insatser för återsändande

I enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 11a gäller följande:

1.      När byrån utför sina uppgifter med att samordna och organisera medlemsstaternas gemensamma insatser för återsändande enligt artikel 9 får den behandla personuppgifter för personer som är föremål för dessa gemensamma insatser för återsändande.

2.      Behandlingen av sådana personuppgifter ska vara förenlig med principerna om nödvändighet och proportionalitet. I synnerhet ska behandlingen vara strikt begränsad till sådana personuppgifter som krävs för syftena med den gemensamma insatsen för återsändande.

3.      Personuppgifterna ska raderas så snart syftet för vilket de samlades in har uppnåtts, dock senast tio dagar efter den gemensamma insatsen för återsändande.

4.      Om personuppgifterna inte överförs till transportföretaget av en medlemsstat får byrån överföra dem.

Artikel 11c

Behandling av personuppgifter som samlats in under gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser

I enlighet med de bestämmelser som avses i artikel 11a gäller följande:

1.      Utan att det påverkar medlemsstaternas behörighet att samla in personuppgifter i samband med gemensamma insatser, pilotprojekt och snabba insatser, och med förbehåll för de begränsningar som anges i punkterna 2 och 3, får byrån vidarebehandla personuppgifter som samlats in av medlemsstaterna under sådan insatsverksamhet och som överförts till byrån i syfte att bidra till säkerheten vid medlemsstaternas yttre gränser.

2.      Byråns vidarebehandling av personuppgifter ska begränsas till personuppgifter om personer som av medlemsstaternas behöriga myndigheter på goda grunder misstänks vara inblandade i gränsöverskridande brottslig verksamhet, i medhjälp till olaglig invandring eller i människohandel enligt definitionen i artikel 1.1 a och 1.1 b i rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse*.

3.      Byrån ska vidarebehandla sådana personuppgifter som avses i punkt 2 endast för följande ändamål:

a)     Översändande till Europol eller andra brottsbekämpande unionsorgan, om inte annat följer av artikel 13.

b)     Användning för utarbetande av riskanalyser enligt punkt 4. I de färdiga riskanalyserna ska uppgifterna vara anonymiserade.

4.      Personuppgifterna ska raderas så snart de överförts till Europol eller andra unionsorgan eller använts för utarbetande av riskanalyser enligt artikel 4. Uppgifterna får under inga omständigheter lagras i mer än tre månader efter den dag då de samlades in.

5.      Behandlingen av sådana personuppgifter ska vara förenlig med principerna om nödvändighet och proportionalitet. Ansvaret för utredningar ligger kvar hos de behöriga nationella myndigheterna, och byrån får inte använda personuppgifterna i utredningssyfte.

I synnerhet ska behandlingen vara strikt begränsad till sådana personuppgifter som krävs för de syften som avses i punkt 3.

6.      Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 ska det vara förbjudet att vidarebefordra eller på annat sätt förmedla personuppgifter som behandlats av byrån till tredjeländer eller andra tredje parter.

Artikel 11d

Säkerhetsbestämmelser för skyddet av sekretessbelagda uppgifter och känsliga uppgifter som inte är sekretessbelagda

1.      Byrån ska tillämpa kommissionens säkerhetsbestämmelser som bifogades till kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom**. Detta ska bland annat omfatta bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sekretessbelagda uppgifter.

2.      Byrån ska tillämpa de säkerhetsprinciper för behandling av känsliga uppgifter som inte är sekretessbelagda som antagits och genomförts av kommissionen. Styrelsen ska fastställa bestämmelser för tillämpningen av dessa säkerhetsprinciper.

________________

* EGT L 328, 5.12.2002, s. 17.

** EGT L 317, 3.12.2001, s. 1.”

16)   Artiklarna 13 och 14 ska ersättas med följande:

”Artikel 13

Samarbete med EU:s organ och byråer samt internationella organisationer

Byrån får samarbeta med Europol, Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra av EU:s organ och byråer samt de internationella organisationer som har behörighet i frågor som omfattas av denna förordning, inom ramen för vad som avtalats med dessa organ i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget och bestämmelserna om dessa organs behörighet. Byrån ska informera Europaparlamentet om alla sådana arrangemang.

Vidarebefordran eller annan förmedling av personuppgifter som behandlats av byrån till andra av EU:s organ eller byråer ska omfattas av särskilda arrangemang för utbyte av personuppgifter och kräva ett förhandsgodkännande av Europeiska datatillsynsmannen.

Byrån får även, med berörda medlemsstaters samtycke, bjuda in observatörer från EU:s organ och byråer eller från internationella organisationer att delta i den verksamhet som avses i artiklarna 3, 4 och 5, i den mån observatörernas närvaro överensstämmer med målen för verksamheten, kan bidra till att förbättra samarbetet och utbytet av bästa praxis och inte påverkar den övergripande säkerheten för verksamheten. Observatörernas deltagande får ske endast med de berörda medlemsstaternas samtycke när det gäller den verksamhet som avses i artiklarna 4 och 5 och endast med värdmedlemsstatens samtycke när det gäller den verksamhet som avses i artikel 3. Närmare regler för observatörernas deltagande ska fastställas i den operativa plan som avses i artikel 3a.1. Observatörerna ska få lämplig utbildning av byrån innan de deltar.

Artikel 14

Underlättande av det operativa samarbetet med tredjeländer och samarbetet med behöriga myndigheter i tredjeländer

1.      I frågor som omfattas av byråns verksamhet, och i den omfattning som krävs för fullgörandet av dess uppgifter, ska byrån underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer inom ramen för Europeiska unionens politik för yttre förbindelser, även med avseende på de mänskliga rättigheterna.

Byrån och medlemsstaterna ska iaktta normer och standarder som minst motsvarar dem som fastställs i unionslagstiftningen, även när samarbetet med tredjeländer äger rum på dessa länders territorier.

Samarbetet med tredjeländer ska tjäna till att främja EU:s normer för gränsbevakning, däribland respekten för grundläggande fri- och rättigheter och mänsklig värdighet.

2.      Byrån får samarbeta med de myndigheter i tredjeländer som är behöriga i frågor som omfattas av denna förordning inom ramen för vad som avtalats med dessa myndigheter i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget. Samarbetsarrangemangen ska uteslutande gälla förvaltningen av det operativa samarbetet.

3.      Byrån har rätt att placera ut sina sambandsmän, vilka bör åtnjuta högsta möjliga skydd när de utför sina uppgifter i tredjeland. De ska ingå i medlemsstaternas lokala eller regionala nätverk av sambandsmän för invandring som inrättats i enlighet med rådets förordning (EG) nr 377/2004 av den 19 februari 2004 om inrättande av ett nätverk av sambandsmän för invandring*. Sambandsmän ska endast utplaceras i tredjeländer vars gränsförvaltningsmetoder följer miniminormer för mänskliga rättigheter. Utplaceringen av dem ska godkännas av styrelsen. I enlighet med EU:s politik för yttre förbindelser bör utstationering i första hand ske i sådana tredjeländer som enligt riskanalyserna kan utgöra ursprungsländer eller transiteringsländer för olaglig invandring. Byrån får även i utbyte ta emot sambandsmän från dessa tredjeländer under en begränsad tid. Styrelsen ska på förslag från den verkställande direktören årligen besluta om prioriteringarna i enlighet med artikel 24.

4.      Byråns sambandsmän ska i enlighet med EU-rätten och med full respekt för de grundläggande rättigheterna upprätta och underhålla kontakter med behöriga myndigheter i det tredjeland där de är placerade för att förebygga och bekämpa olaglig invandring och främja återsändande av personer som invandrat olagligen.

5.      Byrån kan få EU-finansiering i enlighet med gällande bestämmelser för EU:s politik för yttre förbindelser. Byrån får inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd i tredjeland i frågor som omfattas av denna förordning.

6.      Byrån får även, med berörda medlemsstaters samtycke, bjuda in observatörer från tredjeländer att delta i den verksamhet som avses i artiklarna 3, 4 och 5, i den mån deras närvaro överensstämmer med målen för denna verksamhet, kan bidra till att förbättra samarbetet och utbytet av bästa praxis och inte påverkar den övergripande säkerheten för verksamheten. Observatörernas deltagande får ske endast med de berörda medlemsstaternas samtycke när det gäller den verksamhet som avses i artiklarna 4 och 5 och endast med värdmedlemsstatens samtycke när det gäller den verksamhet som avses i artikel 3. Närmare regler för observatörernas deltagande ska fastställas i den operativa plan som avses i artikel 3a.1. Observatörerna ska få lämplig utbildning av byrån innan de deltar.

7.      När medlemsstaterna ingår bilaterala avtal med tredjeländer i enlighet med artikel 2.2 får avtalen innehålla bestämmelser om byråns roll och befogenheter, i synnerhet om hur medlemmar i de grupper som placeras ut av byrån ska utöva sina befogenheter i samband med den verksamhet som avses i artikel 3.

8.      Den verksamhet som avses i punkterna 2 och 3 kräver ett förhandsyttrande från kommissionen, och Europaparlamentet ska så snart som möjligt ges fullständig information.

____________________

* EUT L 64, 2.3.2004, s. 1.”

16a) I artikel 15 ska första stycket ersättas med följande:

”Byrån ska vara ett unionsorgan. Den ska vara en juridisk person.”

17)   Följande artikel ska införas ▌:

”Artikel 15a

Överenskommelse om säte

De nödvändiga arrangemangen beträffande byråns lokaler i den medlemsstat där den har sitt säte och de resurser som ska tillhandahållas av den staten samt de särskilda regler som är tillämpliga på den verkställande direktören, vice verkställande direktören, ledamöterna i styrelsen, byråns personal och deras familjemedlemmar i den staten ska fastställas i en överenskommelse om sätet mellan byrån och den medlemsstat där den har sitt säte. Överenskommelsen om sätet ska ingås efter godkännande av styrelsen. Den medlemsstat där byrån har sitt säte bör tillhandahålla bästa möjliga förutsättningar för att byrån ska kunna fungera på ett ändamålsenligt sätt, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.”

18)   Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Vid genomförandet av artikel 3b.5 måste den som utses till samordnare i enlighet med artikel 8g vara en sådan anställd vid byrån som omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän vid Europeiska unionen och avdelning II i anställningsvillkoren för övriga anställda vid byrån. Vid genomförandet av artikel 3b.3 får bara nationella experter som medlemsstaterna placerar vid byrån knytas till de europeiska gränsbevakningsenheterna. Byrån ska utse de nationella experter som ska knytas till de europeiska gränsbevakningsenheterna i enlighet med den artikeln.”

b)     Följande punkter ska läggas till:

”4. Styrelsen ska i samförstånd med kommissionen anta nödvändiga tillämpningsföreskrifter i enlighet med förfarandet i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska unionen.

5. Styrelsen får anta bestämmelser som tillåter nationella experter från medlemsstaterna att placeras vid byrån. Sådana bestämmelser ska ta hänsyn till kraven i artikel 3b.3, i synnerhet det faktum att experterna betraktas som gästande tjänstemän och har de uppgifter och befogenheter som anges i artikel 10. Bestämmelserna ska innehålla föreskrifter om utplaceringsvillkoren.

20)   Artikel 20 ska ändras på följande sätt:

a)      Punkt 2 ska ändras på följande sätt:

i)      Led h ska ersättas med följande:

”h)    Fastställa byråns organisationsstruktur och anta byråns personalpolitik, i synnerhet den fleråriga personalpolitiska planen. I enlighet med tillämpliga bestämmelser i rambudgetförordningen för sådana organ som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 ska den fleråriga personalpolitiska planen överlämnas till kommissionen och efter det att kommissionen avgivit ett positivt yttrande även till budgetmyndigheten.”

ii)      Följande led ska läggas till:

”i)     Anta byråns fleråriga plan som ska beskriva huvuddragen i den långsiktiga strategin för byråns framtida verksamhet.”

b)     Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4. Styrelsen får ge råd till den verkställande direktören i alla frågor som strikt hänför sig till utvecklingen av den operativa förvaltningen av de yttre gränserna, däribland sådan forskningsrelaterad verksamhet som avses i artikel 6.”

21)   Artikel 21 ska ändras på följande sätt:

a)      I punkt 1 ska den sista meningen ersättas med följande:

”Mandatperioden ska kunna förlängas.”

b)     Punkt 3 ska ersättas med följande:

”3. Länder som har åtagit sig att delta i genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket ska delta i byråns arbete. De ska ha var sin företrädare och var sin suppleant i styrelsen. I tillämpliga bestämmelser i deras associeringsavtal har arrangemang utarbetats om bland annat på vilket sätt och i vilken utsträckning dessa länder kommer att delta i byråns arbete samt de närmare reglerna för deras deltagande, inklusive bestämmelser om finansiella bidrag och personal.”

22)   Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

a)     Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Europaparlamentet och rådet får uppmana byråns verkställande direktör att rapportera om utförandet av hans eller hennes arbetsuppgifter, särskilt när det gäller genomförandet och övervakningen av strategin för de grundläggande fri- och rättigheterna, byråns allmänna rapport för föregående år, arbetsprogrammet för påföljande år och den fleråriga plan för byrån som avses i artikel 20 i.”

b)     I punkt 3 ska följande led läggas till:

”g)    Sörja för att den operativa plan som avses i artiklarna 3a och 8g genomförs.”

22a) Följande artikel ska införas:

”Artikel 26a

Strategin för grundläggande fri- och rättigheter

1.      Byrån ska utarbeta, vidareutveckla och genomföra sin strategi för grundläggande fri- och rättigheter. Byrån ska inrätta en ändamålsenlig mekanism för att övervaka att de grundläggande fri- och rättigheterna respekteras i all verksamhet vid byrån.

2.      Byrån ska inrätta ett rådgivande forum för att bistå direktören och styrelsen i frågor om grundläggande fri- och rättigheter. Byrån ska uppmana Europeiska stödkontoret för asylfrågor, byrån för grundläggande rättigheter, FN:s flyktingkommissariat och andra relevanta organisationer att delta i det rådgivande forumet. På förslag av den verkställande direktören ska styrelsen besluta om sammansättningen av och arbetsmetoderna för samt om formerna för överföring av information till det rådgivande forumet.

Det rådgivande forumet ska höras om vidareutvecklingen och genomförandet av strategin för grundläggande fri- och rättigheter, uppförandekoden och den gemensamma grundplanen.

Det rådgivande forumet ska utarbeta en årsrapport om sin verksamhet. Rapporterna ska göras allmänt tillgängliga.

3.      Byråns styrelse ska utse ett ombud för grundläggande fri- och rättigheter. Ombudet ska ha erforderlig kompetens och erfarenhet på området för grundläggande fri- och rättigheter. Han eller hon ska utöva sitt uppdrag som ombud på ett oberoende sätt och rapportera direkt till styrelsen och det rådgivande forumet. Rapporteringen ska ske regelbundet och på så sätt bidra till mekanismen för övervakning av de grundläggande fri- och rättigheterna.

4.      Ombudet för grundläggande fri- och rättigheter och det rådgivande forumet ska ha tillgång till alla uppgifter om respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna i samband med all verksamhet vid byrån.”

23)   I artikel 33 ska följande punkter införas:

”2a.  Nästa utvärdering ska även innehålla en analys av behovet att ytterligare stärka samordningen av förvaltningen av medlemsstaternas yttre gränser, inklusive möjligheten att skapa ett europeiskt system av gränsbevakningstjänstemän.

2b.    Utvärderingen ska innehålla en särskild analys av hur stadgan om de grundläggande rättigheterna följts vid tillämpningen av förordningen.”

Artikel 2

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i Bryssel

På Europaparlaments vägnar                      På rådets vägnar

Ordförande                                                   Ordförande

BILAGA

Uttalande från Europaparlamentet

Europaparlamentet betonar att EU-institutionerna bör sträva efter att använda en lämplig och neutral terminologi i lagtexter när man behandlar frågan om tredjelandsmedborgare vars närvaro på medlemsstaternas territorium inte godkänts av medlemsstaternas myndigheter eller inte längre tillåts. I sådana fall bör EU-institutionerna inte hänvisa till ”olaglig invandring” eller ”olagliga invandrare” utan hellre till ”irreguljär invandring” eller ”irreguljära invandrare”.

  • [1]  Ännu ej offentliggjort i EUT.
  • [2] * Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil, och strykningar med symbolen ▌.
  • [3]  EUT L 349, 25.11.2004, s. 1.
  • [4]  EUT L 199, 31.7.2007, s. 30.
  • [5]  EUT L 105, 13.4.2006, s. 1.
  • [6]  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
  • [7]  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
  • [8]  EGT L 176, 10.7.1999, s. 31.
  • [9]  EUT L 53, 27.2.2008, s. 52.
  • [10]  EUT L 160, 18.6.2011, s. 19.
  • [11]  EGT L 131, 1.6.2000, s. 43.
  • [12]  EGT L 64, 7.3.2002, s. 20.
  • [13]  EUT L 105 13.4.2006, s. 1.
  • [14] * EUT L 348, 24.12.2008, s. 98.

MOTIVERING

Ett av de utmärkande dragen för det gemensamma området med frihet, säkerhet och rättvisa inom EU är att de inre gränserna har avskaffats, särskilt inom Schengenområdet. Detta har medfört att säkerheten vid EU-medlemsstaternas yttre gränser har blivit ett gemensamt europeiskt problem och att det nu blivit ännu mer angeläget med en integrerad förvaltning av de yttre gränserna.

Schengenområdet har en sjögräns på 42 672 km och en landgräns på 8 826 km och omfattar 25 länder, däribland tre länder som inte är EU-medlemmar. Detta innebär att nästan en halv miljard människor kan resa fritt utan passkontroller inom området. Avskaffandet av de inre gränserna har på ett sätt som saknar motstycke underlättat medborgarnas fria rörlighet.

Nu krävs dock en samordnad strategi för att säkra de yttre gränserna. Dessa måste fortsätta att vara öppna och fungera effektivt för resenärer med ärligt uppsåt och för människor som behöver skydd, men de måste vara stängda för den gränsöverskridande brottsligheten och för annan otillåten verksamhet.

Det är därför nödvändigt med en integrerad förvaltning som säkerställer en kontroll och bevakning som är enhetlig och håller hög nivå. Detta förutsätter att gemensamma regler antas och genomförs och att medlemsstaterna i större utsträckning samarbetar för att säkra sina yttre gränser. Mer förenade insatser behövs, liksom en större sammanslagning av resurser.

Det är särskilt viktigt att samarbetet bygger på solidaritet mellan medlemsstaterna. Framför allt måste det visas solidaritet med de medlemsstater som gränsar till tredjeländer och som därför, på grund av sitt geografiska läge och sin demografiska situation, utsätts för ett stort migrationstryck vid sina gränser. Ett typexempel på en sådan solidarisk insats var när Frontex i oktober 2010 placerade ut sina första snabba gränsinsatsenheter vid den grekiska gränsen till Turkiet, en gräns som Grekland inte ansåg sig kunna kontrollera på egen hand.

Frontex har en viktig roll att spela just med tanke på detta behov av mer samordning och solidaritet.

Byrån inrättades 2004 och inledde sin verksamhet 2005. Under de senaste fem åren har man ställts inför en situation med snabbt föränderliga migrationsflöden vid unionens yttre gränser. Byrån har kommit att få mer än 200 anställda och har varit aktiv i flera gemensamma insatser på land, i luften och till havs. Dock har byrån inte varit så effektiv som man hoppades på.

Vi måste dra lärdom av de första årens erfarenheter och ge byrån ett förnyat mandat med mer resurser och fler verktyg, så att den kan bli effektivare.

Efter uppmaningen i Haagprogrammet publicerade kommissionen ett meddelande om utvärderingen och den framtida utvecklingen av Frontex, vilket antogs den 13 februari 2008. Läget för Frontex togs upp i Europaparlamentets resolutioner om invandring, i pakten om invandring och asyl och i Stockholmsprogrammet. Det allmänna budskapet i vart och ett av dessa dokument var att man måste förbättra en rad aspekter av byråns arbete.

Ett återkommande problem var att Frontex var alltför beroende av att medlemsstaterna placerade ut personal och bidrog med utrustning i de insatser som samordnades av byrån. Medlemsstaternas deltagande var sporadiskt och löftena om utrustning begränsade. Dessa brister gjorde det mycket svårt för byrån att fungera effektivt. Ett annat problem var bristen på samarbete från tredjeländernas sida.

Europaparlamentet har å sin sida alltid stöttat byrån, inte minst genom att man under de senaste åren genomfört kraftiga budgetökningar för att stödja Frontex insatser. Parlamentet har också med jämna mellanrum efterlyst förbättringar av byråns tillämpningslagstiftning för att avhjälpa bristerna och göra den effektivare.

Det förslag som lagts fram av kommissionen är ett steg på vägen mot att förbättra byrån genom att ta tillvara de lärdomar som dragits under byråns första verksamhetsår. Förslaget innehåller ändringsförslag som är nödvändiga för att säkerställa ett bättre definierat mandat och en bättre funktion för byrån under de kommande åren.

Föredraganden välkomnar kommissionens förslag och hoppas kunna förbättra dem genom en rad ändringsförslag som ingår i detta betänkande.

Framtiden för Frontex

Föredraganden anser att vi en gång för alla måste bestämma oss för vad vi vill ha ut av Frontex. Vi måste också slå fast hur vi vill att byrån ska vara utformad under de kommande åren. Lissabonfördraget, Stockholmsprogrammet och den föreslagna inremarknadsakten visar att EU strävar efter att skapa ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa som gör livet lättare för EU-medborgarna. I detta sammanhang måste vi se till att de mekanismer som rör detta område motsvarar dessa ambitioner. Frontex är inget undantag och dess tillämpningslagstiftning måste ändras, så att byrån blir bättre rustad för sin roll.

Frontex bör därför bli en EU-byrå för de yttre gränserna som samordnar gemensamma EU-åtgärder som rör medlemsstaternas yttre gränser. Framför allt bör byrån vara beredd att bistå medlemsstaterna i de situationer som kräver ökat tekniskt och operativt bistånd vid de yttre gränserna, i synnerhet de medlemsstater som är utsatta för särskilt och oproportionerligt hårt tryck. På detta sätt bör byrån förkroppsliga den europeiska solidariteten genom att samla resurser från olika medlemsstater för att stödja de medlemsstater som befinner sig i svårigheter eller de särskilda punkter vid unionens yttre gräns som är sårbara eller kräver samordnade åtgärder.

Frontex bör bedriva ett nära samarbete med andra EU-byråer, särskilt Europol och Eurojust, i kampen mot gränsöverskridande brottslighet. Vidare bör byrån även bedriva ett nära samarbete med Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, så att de tredjelandsmedborgare som söker skydd i EU kan få tillgång till EU:s asylsystem med lämpliga och lagliga medel.

Frontex måste också alltid finnas till hands när det uppstår behov, till exempel i nödsituationer. EU kan inte längre stillatigande åse nödsituationer och skylla på att man inte kan uppbåda resurserna eller förena befintliga tillgångar. Frontex måste därför ha de medel och verktyg som krävs för att på ett snabbt och effektivt sätt kunna skapa resultat, och det är viktigt att de lagar som gäller för byrån är uppdaterade så att den kan uppnå detta syfte.

Föredraganden anser att Frontex således bör kunna sammanföra nationella gränsbevakningstjänstemän från olika EU-medlemsstater i en reserv med EU-gränsbevakningstjänstemän eller i ett gränsbevakningssystem för EU. Denna reserv bör tas fram för gemensamma insatser, snabba gränsinsatsuppdrag och pilotprojekt som byrån deltar i, och alla medlemsstater bör vara skyldiga att delta. Byrån måste även stödja denna reserv genom särskild utbildning och andra initiativ. Systemet skulle kunna vara en grundläggande struktur som i framtiden skulle kunna utvecklas till en fullfjädrad gränsbevakningsmyndighet för EU.

De grundläggande fri- och rättigheterna

Precis som alla andra av EU:s byråer och organ måste Frontex iaktta och upprätthålla grundläggande fri- och rättigheter i samband med all sin verksamhet. Föredraganden välkomnar de många inslag i kommissionens förslag som understryker vikten av de grundläggande fri- och rättigheterna och som stärker Frontex förmåga och skyldighet att se till att respekten för dessa rättigheter är en integrerad del av gränsförvaltningen.

Föreslagna ändringar

Föredraganden föreslår nu ett antal ändringar av förordningen om Frontex. Syftet är att uppnå följande:

1. Skärpa bestämmelserna om grundläggande mänskliga rättigheter.

2. Slå ihop artiklarna om Frontex gemensamma stödgrupper och de snabba gränsinsatsenheterna till en artikel om att inrätta ett gränsbevakningssystem för EU. Detta system ska bestå av en reserv med nationella gränsbevakningstjänstemän som kan utnyttjas av byrån i samband med dess gemensamma insatser, snabba gränsinsatsuppdrag och pilotprojekt. Härigenom kommer man att harmonisera förordningens bestämmelser, öka öppenheten, undvika överlappningar och oklara rollfördelningar och, viktigast av allt, ge byråns uppdrag en tydligare europeisk identitet.

3. Stödja kommissionens förslag om att ålägga medlemsstaterna att delta i EU:s gränsbevakningssystem genom egna nationella gränsbevakningstjänstemän – dvs. den bindande solidaritetsklausulen – och förse byrån med de medel den behöver för att kunna köpa eller hyra sin egen utrustning.

4. Ge byrån befogenhet att särskilt uppmärksamma de medlemsstater vars nationella asylsystem är utsatta för särskilt och oproportionerligt hårt tryck.

5. Förkorta tidsfristerna inom vilka de snabba gränsinsatsuppdragen ska placeras ut. Alla tidsfrister för handling förkortas så att de snabba gränsinsatserna verkligen klarar av att hantera nödsituationer.

6. Ge Frontex en roll för att hjälpa till med frivilliga återvändanden utöver den roll som byrån har vid återsändanden.

7. Införa en hänvisning till regionala operativa kontor, som ska inrättas utifrån de lärdomar som nyligen dragits av öppnandet av det första regionala operativa kontoret i Grekland.

8. Ge byrån befogenhet att behandla personuppgifter, så att den kan spela en mer central roll i kampen mot gränsöverskridande brottslighet och olaglig invandring. Samtidigt ska Frontex skapa vederbörliga skyddsklausuler för skydd av personuppgifter. Uppgifterna bör alltså behandlas endast för särskilda ändamål, nämligen i situationer som rör personer som på goda grunder misstänks vara inblandade i gränsöverskridande brottslig verksamhet eller verksamhet i samband med olaglig invandring eller människohandel, personer som är offer för sådan verksamhet och vars uppgifter kan leda fram till dem som bedriver denna olagliga verksamhet samt personer som omfattas av insatser för återsändande i vilka byrån är inblandad. Det bör finnas strikta kriterier för hur dessa uppgifter bör behandlas.

9. Öka den demokratiska kontrollen av byrån genom att ge Europaparlamentet en större roll vid övervakningen av byråns arbete, bland annat när det gäller dess avtal med tredjeländer.

10. Kräva en översyn av byråns mandat om fem år, så att man kan analysera den fortsatta utvecklingen av EU:s gränsbevakningssystem.

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

25.5.2011

Juan Fernando López Aguilar

Ordförande

Utskottet för rättsliga frågor

Bryssel

Ärende:    Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex)

(KOM(2010)0061) – C7‑0045/2010 – 2010/0039(COD))

Med en skrivelse av den 14 april 2011 begärde du i enlighet med artikel 37 i arbetsordningen att utskottet för rättsliga frågor skulle ta ställning till ändringen av den rättsliga grunden i ovannämnda förslag till förordning.

Den rättsliga grund som föreslagits av kommissionen är artiklarna 74, 77.1 b och 77.1 c i EUF-fördraget, som båda ingår i avdelning V med rubriken ”Ett område av frihet, säkerhet och rättvisa”.

I samband med förhandlingarna med rådet och kommissionen föreslogs att den andra rättsliga grunden skulle ändras till artikel 77.2 b och 77.2 d i EUF-fördraget för att uppnå en kompromiss vid första behandlingen.

I – Bakgrund

Kommissionen lade fram ovannämnda förslag i februari 2010 för att förstärka Frontex genom att klargöra byråns uppdrag och rätta till konstaterade brister genom att anpassa rådets förordning (EG) nr 2007/2004 utifrån de utvärderingar som gjorts och den praktiska erfarenheten.

Rådets förordning (EG) nr 2007/2004 ändrades 2007 genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter, som byggde på motsvarande bestämmelser i EG-fördraget, dvs. artiklarna 62.2 a och 66 i EG-fördraget.

Som bekant avskaffades pelarstrukturen i och med Lissabonfördraget, och numera måste i princip all lagstiftning på området med frihet, säkerhet och rättvisa antas inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I det berörda förslaget angav kommissionen därför artiklarna 74, 77.1 b och 77.1 c i EUF-fördraget som rättslig grund.

II – Relevanta artiklar i fördragen

Följande artiklar i EUF-fördraget anges som rättsliga grunder i kommissionens förslag (kursiveringar och understrykningar är tillagda):

Artikel 74

Enligt artikel 74 ska rådet besluta om åtgärder för att säkerställa ett administrativt samarbete mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna på de områden som avses i denna avdelning och även mellan dessa myndigheter och kommissionen. Rådet ska besluta på förslag av kommissionen, om inte annat följer av artikel 76, och efter att ha hört Europaparlamentet.

Artikel 76

De akter som avses i kapitlen 4 och 5, samt de åtgärder som avses i artikel 74 och som säkerställer ett administrativt samarbete på de områden som avses i dessa kapitel, ska antas

a) på förslag av kommissionen, eller

b) på initiativ av en fjärdedel av medlemsstaterna.

Artikel 77

1. Unionen ska utforma en politik med syftet att

a) säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna,

b) säkerställa kontroll av personer och en effektiv övervakning i fråga om passage av de yttre gränserna,

c) stegvis införa ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna.

2. ...

a) ...

b) ...

c) ...

d) ...

e) ...

3. ...

4. ...

Följande artikel i EUF-fördraget föreslås som rättslig grund i stället för den andra grund som kommissionen föreslagit:

Artikel 77

1. ...

2. Vid tillämpning av punkt 1 ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om åtgärder om

a) den gemensamma politiken för viseringar och andra uppehållstillstånd för kortare tid,

b) kontroll av de personer som passerar de yttre gränserna,

c) villkoren för att medborgare i tredjeländer ska få resa fritt inom unionen under en kortare tid,

d) alla nödvändiga åtgärder för att stegvis upprätta ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna,

e) slopad kontroll av personer, oavsett deras medborgarskap, när de passerar de inre gränserna.

3. ...

4. ...

Följande artiklar var den rättsliga grunden för 2007 års ändringar genom förordning (EG) nr 863/2007:

Artikel 62 i EG-fördraget

Rådet skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 67 inom fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta om följande:

1. Åtgärder i syfte att i överensstämmelse med artikel 14 säkerställa att det inte förekommer någon kontroll av personer, vare sig dessa är unionsmedborgare eller medborgare i tredje land, när de passerar inre gränser.

2. Åtgärder som avser passage av medlemsstaternas yttre gränser och med vilkas hjälp det skall fastställas

a) normer och förfaranden som medlemsstaterna skall följa när de utför personkontroller vid sådana gränser,

b) ...

i) ...

ii) ...

iii)

iv) ...

3. ...

Artikel 66 i EG-fördraget

Rådet skall enligt förfarandet i artikel 67 vidta åtgärder för att säkerställa samarbete mellan de relevanta enheterna i medlemsstaternas förvaltningar inom de områden som omfattas av denna avdelning samt mellan dessa enheter och kommissionen.

Artikel 67 i EG-fördraget

1. Rådet skall under en övergångsperiod av fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande besluta enhälligt på förslag av kommissionen eller på initiativ av en medlemsstat och efter att ha hört Europaparlamentet.

2. Efter denna femårsperiod skall rådet

– besluta på förslag av kommissionen, kommissionen skall pröva varje begäran från en medlemsstat om att kommissionen skall lägga fram ett förslag för rådet,

– efter att ha hört Europaparlamentet enhälligt besluta i syfte att låta alla eller delar av de områden som omfattas av denna avdelning regleras av förfarandet i artikel 251 och att anpassa bestämmelserna om domstolens behörighet.

3. Med avvikelse från punkterna 1 och 2 skall åtgärder som avses i artikel 62.2 b i och 62.2 b iii från och med Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen och efter det att rådet har hört Europaparlamentet.

4. Med avvikelse från punkt 2 skall åtgärder som avses i artikel 62.2 b ii och 62.2 b iv fem år efter Amsterdamfördragets ikraftträdande beslutas av rådet enligt förfarandet i artikel 251.

5. Med avvikelse från punkt 1 skall rådet besluta enligt förfarandet i artikel 251 om

– de åtgärder som avses i artikel 63.1 och artikel 63.2 a, om rådet tidigare och i enlighet med punkt 1 i den här artikeln har antagit gemenskapslagstiftning som fastställer gemensamma regler och viktiga principer på dessa områden,

– de åtgärder som avses i artikel 65, med undantag av de aspekter som berör familjerätten.

III – De föreslagna rättsliga grunderna

I artikel 74 i EUF-fördraget, där det hänvisas till förfarandet i artikel 76 i EUF-fördraget på områdena för straffrättsligt samarbete och för polissamarbete, anges de allmänna reglerna för administrativt samarbete mellan berörda avdelningar i medlemsstaterna. Enligt dessa två artiklar antar rådet åtgärder på egen hand, och parlamentet ska endast höras. Det är dock viktigt att notera att rådet enligt artikel 16.3 i EU-fördraget ska besluta med kvalificerad majoritet, eftersom artikel 76 i EUF-fördraget inte föreskriver något annat.

Enligt artikel 77.1 b och 77.1 c ska EU utforma en politik för att säkerställa kontroll av personer och en effektiv övervakning i fråga om passage av de yttre gränserna samt stegvis införa ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna.

I artikel 77.2 bemyndigas parlamentet och rådet att besluta om åtgärder i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att utforma den politik som avses i den första punkten. Denna artikel innehåller även en uppräkning av de särskilda uppgifter och områden för vilka åtgärder ska beslutas och i leden b och c nämns kontroll av personer respektive ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna.

IV – Rättspraxis i fråga om rättslig grund

Enligt EU-domstolens vedertagna rättspraxis ska ”[v]alet av rättslig grund för en rättsakt inom gemenskapen … ske utifrån objektiva kriterier, som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår bland annat rättsaktens syfte och innehåll”[1]. En felaktig rättslig grund kan därför motivera ett upphävande av den aktuella lagstiftningen.

I målet Melki[2] angående beslut om åtgärder gällande personer som passerar inre gränser utan kontroll hänvisade domstolen till artikel 77.2 i EUF-fördraget som den rättsliga grund som ersätter artikel 62 i EG-fördraget och inte till artikel 77.1 i EUF-fördraget.

V. Den föreslagna rättsaktens syfte och innehåll

I skälen till den föreslagna förordningen anges syftet med densamma enligt följande:

a) EU:s politik när det gäller unionens yttre gränser syftar till en integrerad förvaltning för att garantera en enhetlig och effektiv kontroll och övervakning. Därför bör det fastställas gemensamma bestämmelser om vilka standarder och förfaranden som ska gälla för kontrollen av de yttre gränserna. Ett effektivt genomförande av de gemensamma bestämmelserna kräver ökad samordning av det operativa samarbetet mellan medlemsstaterna.

b) I Stockholmsprogrammet efterlystes att Frontex roll i förvaltningen av EU:s yttre gränser skulle klargöras och stärkas. Byråns uppdrag bör därför ses över för att stärka i synnerhet dess operativa kapacitet.

c) Man bör därför inrätta grupper av gränsbevakningstjänstemän som kan utplaceras av byrån och stå till förfogande för gemensamma insatser och pilotprojekt. Byrån bör tillhandahålla utbildning, bland annat om grundläggande rättigheter, på europeisk nivå för nationella utbildare av gränsbevakningstjänstemän samt kompletterande utbildning och seminarier om kontroll och övervakning av de yttre gränserna och om återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna för tjänstemän vid de behöriga nationella myndigheterna.

d) För att utföra sitt uppdrag bör byrån samarbeta med Europol, Europeiska stödkontoret för asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra av EU:s organ och byråer, behöriga myndigheter i tredjeländer samt behöriga internationella organisationer och även underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer inom ramen för Europeiska unionens utrikespolitik.

e) Samarbetet med tredjeland är viktigt också för att främja EU:s normer för gränsbevakning, däribland respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna och den mänskliga värdigheten.

Den normativa delen innehåller följande:

I artikel 1 anges de föreslagna ändringarna av förordningen. Följande artiklar är nya:

o Artikel 3 om gemensamma insatser och pilotprojekt vid de yttre gränserna.

o Artikel 3a om organisation av gemensamma insatser och pilotprojekt.

o Artikel 3b och 3e om sammansättningen och utsättandet av Frontex gemensamma stödgrupper samt instruktioner.

o Artikel 4 om riskanalys.

o Artikel 6 om uppföljning av och bidrag till forskning.

o Artikel 7 om teknisk utrustning.

o Artikel 9 om samarbete vid återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna.

o Artikel 11–11b om system för utbyte av information, skydd av personuppgifter och säkerhetsbestämmelser om sekretessbelagda uppgifter.

o Artikel 13 om samarbete med EU:s organ och byråer samt internationella organisationer.

o Artikel 14 om samarbete med tredjeländer.

o Artikel 15a om byråns säte.

Artikel 2 handlar om ikraftträdandet.

VI – Fastställande av den lämpliga rättsliga grunden

Det framgår av förslagets syfte och innehåll att de framlagda ändringsförslagen gäller samma frågor som också är syftet för och innehållet i den ändrade förordningen. Den förordningen och efterföljande ändringar av den grundades dock på artiklarna 62.2 a, 66 och 67 i EG‑fördraget.

Den andra rättsliga grunden som kommissionen föreslår för detta förslag, artikel 77.1 b och 77.1 c i EUF-fördraget, handlar om utförandet av kontroller av personer och effektiv övervakning av passager över de yttre gränserna samt om det stegvisa införandet av ett integrerat system för förvaltning av de yttre gränserna, men det föreskrivs endast att EU ska utforma en politik i detta avseende. Den utgör därför inte en rättslig grund för antagande av lagstiftningsakter.

Den föreslagna alternativa rättsliga grunden, artikel 77.2 b och 77.2 d i EUF-fördraget, handlar om samma frågor men där föreskrivs också uttryckligen att beslut om åtgärder i syfte att utveckla den politik som avses i artikel 77.1 i EUF-fördraget ska fattas genom medbeslutandeförfarandet. Vidare har domstolen i sin rättspraxis hänvisat till artikel 77.2 i EUF-fördraget som den rättsliga grund som ersätter artikel 62 i EG-fördraget, inte till artikel 77.1 i EUF-fördraget. Den föreslagna alternativa rättsliga grunden är därför helt klart den lämpliga rättsliga grunden i detta fall.

I artiklarna 74 och 76 i EUF-fördraget föreskrivs visserligen inte, till skillnad från i artikel 77.2 i EUF-fördraget, att det ordinarie lagstiftningsförfarandet ska tillämpas, men däremot att rådet ska besluta med kvalificerad majoritet. Följaktligen är dessa artiklar inte förfarandemässigt oförenliga.

VII – Slutsats och rekommendation

Vid utskottssammanträdet den 24 maj 2011 behandlade utskottet detta ärende.

Vid utskottssammanträdet den 24 maj 2011 antog utskottet för rättsliga frågor enhälligt[3], följande rekommendation: Artikel 77.1 b och 77.1 c i EUF-fördraget bör ändras till artikel 77.2 b och 77.2 d i EUF-fördraget för att tillsammans med artikel 74 i EUF-fördraget utgöra den rättsliga grunden för Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) (KOM(2010)0061).

Med vänlig hälsning

Klaus-Heiner Lehne

  • [1]  Mål C-45/86, kommissionen mot rådet (Allmänna preferenssystemet), REG 1987, s. 1439, punkt 5; mål C‑440/05, kommissionen mot rådet, REG 2007, s. I-9097; mål C-411/06, kommission mot parlamentet och rådet, av den 8 september 2009 (EUT C 267, 7.11.2009, s. 8).
  • [2]  Domstolens dom av den 22 juni 2010 i de förenade målen C-188/10, Aziz Melki, och C-189/10, Sélim Abdeli (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), i punkt 65.
  • [3]  Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Klaus-Heiner Lehne, Raffaele Baldassarre, Sebastian Valentin Bodu, Pablo Arias Echeverría, Alajos Mészáros, Rainer Wieland, Tadeusz Zwiefka, Luigi Berlinguer, Françoise Castex, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Antonio Masip Hidalgo, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Alexandra Thein, Diana Wallis, Cecilia Wikström, Christian Engström, Syed Kamall, Zbigniew Ziobro, Jiří Maštálka, Francesco Enrico Speroni, Dimitar Stoyanov, Piotr Borys, Kurt Lechner, József Szájer och Eva Lichtenberger.

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (18.1.2011)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex)
(KOM(2010)0061 – C7‑0045/2010 – 2010/0039(COD))

Föredragande: Barbara Lochbihler

KORTFATTAD MOTIVERING

Den 24 februari 2010 antog kommissionen ett lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex).

Syftet med lagstiftningsförslaget är att anpassa förordningen i ljuset av dels kommissionens meddelande från 2008 om utvärderingen och den framtida utvecklingen av Frontex, dels styrelsens rekommendationer, för att därigenom stärka byråns operativa kapacitet. Närmare bestämt skulle förslaget innebära att byrån ges en starkare roll i arbetet med att förbereda, samordna och genomföra operativa insatser, inte minst när det gäller att fördela uppgifter mellan EU:s medlemsstater, och därmed att avdela personal och teknisk utrustning. Därtill innebär förslaget att Frontex inre och yttre mandat och befogenheter utvidgas betydligt. Byrån ges möjlighet att leda gränsbevakningsuppdrag med medlemsstaterna, placera sambandsmän i tredjeländer, samordna gemensamma insatser för återsändande samt inleda och finansiera pilotprojekt.

Revideringen av Frontex uppdrag följer på en omfattande och kontinuerlig ökning av dess budget. Från 2004, då byrån inrättades, till 2009 ökade budgetanslaget från 6,2 miljoner euro till 83 miljoner euro.

Med ikraftträdandet av Lissabonfördraget infördes en ny rättslig ram som måste beaktas i detta yttrande eftersom den medför att området med frihet, säkerhet och rättvisa införlivas i unionens lagstiftning, att EU-domstolens behörighet på detta område utvidgas, att Europaparlamentets befogenheter stärks genom att det tillerkänns en lagstiftande roll på lika villkor som rådet samt att grundläggande rättsprinciper förankras genom att Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna görs lagligt bindande samt genom EU:s åtagande att som union ansluta sig till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Syftet med detta yttrande, som utarbetats av underutskottet för mänskliga rättigheter för utrikesutskottets räkning, är därför att granska hur byrån, mot bakgrund av sitt reviderade och utvidgade mandat, kan garantera, skydda och främja respekten för grundläggande rättigheter i enlighet med sina skyldigheter som en EU-byrå. Yttrandet tar även i betraktning frågan om byråns ansvar och redovisningsskyldighet, och belyser även den brist på insyn som råder härvidlag, i syfte att se till att den anpassas i enlighet med Lissabonfördragets bestämmelser och anda. Därtill kommer att kommissionen i sitt förslag svävar på målet när det gäller den övergripande frågan om ansvarsfördelningen mellan medlemsstaternas tjänstemän, tjänstemän vid värdmedlemsstatens gränsförvaltning och Frontex personal. Detta är något för parlamentets ansvariga utskott att ta upp till behandling, tillsammans med andra obesvarade frågor beträffande det organ som ska ha behörighet att pröva klagomål om kränkningar av invandrares mänskliga rättigheter.

De av kommissionen föreslagna ändringarna ska välkomnas som en positiv utveckling. De pekar i riktning mot en formalisering av byråns åtaganden och skyldigheter när det gäller att respektera grundläggande rättigheter inom följande områden genom att

–   förtydliga den rättsliga ramen för Frontex operativa insatser genom att bekräfta att byråns verksamhet omfattas av kodexen om Schengengränserna i enlighet med relevant EU-rätt, internationella bestämmelser, de skyldigheter som följer av rätten till internationellt skydd samt de grundläggande fri- och rättigheterna,

–   tillhandahålla obligatorisk utbildning om de grundläggande fri- och rättigheterna för personal som deltar i gemensamma insatser,

–   utarbeta metoder för händelserapportering och händelseutvärdering,

–   se till att ekonomiskt stöd för gemensamma insatser för återsändande endast betalas ut på villkor att stadgan om de grundläggande fri- och rättigheterna följs,

–   utarbeta en uppförandekod för återsändande av olagliga invandrare från tredjeländer, och i samband med detta inrätta ett effektivt system varigenom ett oberoende övervakningsorgan bevakar och rapporterar tillbaka till kommissionen om påtvingade återvändanden,

–   kräva att den utvärdering som styrelsen genomför vart femte år omfattar en särskild analys av hur stadgan om de grundläggande fri- och rättigheterna har följts.

Fortfarande är dock dessa förslag begränsade och osystematiska. För att fungera effektivt måste de föreslagna åtgärderna genomföras systematiskt och vara bindande. Vidare måste det betraktas som oundgängligt att oberoende och högt kvalificerad expertis i frågor som rör grundläggande fri- och rättigheter och rätten till internationellt skydd finns att tillgå på samtliga nivåer, och i alla faser, av Frontex insatser.

Den utvärdering av byråns verksamhet som styrelsen genomför var femte år visar att den människorättsliga aspekten av dess verksamhet hitintills aldrig har varit föremål för en detaljerad granskning, trots parlamentets uppmaning, i sin resolution av den 18 december 2008, att ”ingående undersöka effekterna av Frontex verksamhet för de grundläggande friheterna och rättigheterna, inbegripet vad gäller ’skyldigheten att skydda’”. En omfattande och oberoende utvärdering, med medverkan av Frontex partner som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och FN:s flyktingkommissariat liksom av icke-statliga organisationer med relevant expertis, måste därför utgöra en oundgänglig del av den föreslagna utvidgningen av byråns inre och yttre mandat. Vidare föreslår föredraganden att den nya artikel 33.2b ändras genom införande av kravet att utvärderingen inriktas på att belysa hur de rättigheter som beskrivs i stadgan om de grundläggande rättigheterna garanteras, snarare än hur stadgan respekteras. Det vore därtill lämpligt om en sådan utvärdering kunde bifogas Frontex allmänna årsrapport.

Inte bara denna femåriga utvärdering utan även Frontex egna utvärderingar av gemensamma insatser, liksom av olika pilotprojekt, måste innefatta en systematisk och oberoende övervakning och utvärdering av hur skyldigheter i fråga om grundläggande fri- och rättigheter har fullgjorts i praktiken. De får inte begränsas till att endast belysa huruvida de operativa målsättningarna har uppfyllts. Krav på en sådan oberoende granskning måste stadfästas som princip i den ändrade förordningen. En utvärdering som belyser huruvida grundläggande fri­‑ och rättigheter beaktas skulle dessutom ge kommissionen en reell möjlighet att reagera på eventuella brister i hur unionens lagstiftning tillämpas i Frontex insatser. Det nuvarande samarbetet med FN:s flyktingkommissariat bör förlängas för att ge FN-organet möjlighet att medverka i förberedelsen och genomförandet av gemensamma insatser, särskilt i frågor som gäller asyl.

Det avsnitt om metoder för rapportering och utvärdering med bestämmelser om händelserapportering som fogats till förslaget pekar i rätt riktning men saknar ännu någon redogörelse för de konkreta förfaranden som måste till för att garantera överensstämmelse med stadgan om de grundläggande rättigheterna och för att bevaka byråns ansvar och redovisningsskyldighet, varvid särskilt det sistnämna beskrivs i mycket oklara termer i kommissionens förslag. I linje med de krav som har införts beträffande övervakningen av gemensamma insatser för återsändande bör den ändrade förordningen likaledes ange som krav att alla Frontex insatser ska vara föremål för oberoende övervakning samt rapportering till EU:s institutioner vad avser deras överensstämmelse med EU:s lagstiftning och de grundläggande fri- och rättigheterna.

Det finns all anledning att välkomna den nya bestämmelsen i lagstiftningsförslaget om krav på lämplig utbildning för alla som deltar i de gemensamma insatserna. Frontex och EU:s byrå för grundläggande rättigheter har nyligen ingått ett samarbetsavtal vari de bl.a. har enats om att göra en bedömning av Frontexpersonalens utbildningsbehov och en utvärdering av hur utbildningen i grundläggande fri- och rättigheter bedrivs. Genom en skriftväxling har ett liknande samarbete mellan Frontex och FN:s flyktingkommissariat formaliserats sedan 2008.

Inte desto mindre måste kommissionen ge parlamentet tillgång till information om denna utbildning, härunder även de utvärderingar som byrån för grundläggande rättigheter ska tillhandahålla. Det skulle tillföra ett stort mervärde att utvidga samarbetet kring kapacitetsfrämjande initiativ – som utbildningsinsatser – till att omfatta såväl byrån för grundläggande rättigheter som FN:s flyktingkommissariat. Samtidigt bör Frontex se till att involvera organisationer inom det civila samhället i arbetet med att utveckla och genomföra dessa utbildningsprogram.

Föredraganden anser att Frontex system för tillhandahållande av rättshjälp måste stärkas avsevärt genom inrättande av en expertgrupp med ingående kunskap om invandrares rättigheter och om internationellt skydd, härunder asylrelaterade frågor. Denna expertgrupp, vars främsta uppgift är att råda asylsökande och andra särskilt utsatta personer som gravida kvinnor, barn och offer för människohandel, bör systematiskt utnyttjas som led i Frontex insatser, och bör samarbeta med relevanta organ och organisationer i medlemsstaterna, statliga såväl som icke-statliga, som tillhandahåller tjänster för asylsökande och med annan relevant expertis.

Sett ur ett människorättsperspektiv är utvidgningen av Frontex yttre mandat oroande. Det måste till en rad skyddsåtgärder för att säkerställa att EU:s skyldigheter att upprätthålla grundläggande rättigheter uppfylls. Föredraganden rekommenderar starkt att lagstiftningsförslaget tydlig anger att principen om ”non-refoulement” ska respekteras i enlighet med artikel 19 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, liksom att var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, i enlighet med artikel 12.2 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt artikel 2.2 i protokoll 4 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Kommissionens förslag fastställer att sambandsmän ska utföra sina uppgifter i enlighet med EU:s lagstiftning och med beaktande av grundläggande fri- och rättigheter, och att de endast ska utplaceras ”i tredjeländer vars gränsförvaltningsmetoder följer miniminormer för mänskliga rättigheter”. Ovannämnda skyddsåtgärder bör självklart även gälla för dessa sambandsmän. Härvidlag understryker föredraganden behovet att klargöra vilka av dessa sambandsmäns uppgifter som inte kan fogas till de rådgivande uppgifter som ibland tillfaller nationella sambandsmän, samt att se till att de erhåller högkvalificerad utbildning om grundläggande fri- och rättigheter och rätten till internationellt skydd. Vidare förutsätter det utökade samarbete mellan Frontex och tredjeländer som har formaliserats genom bilaterala avtal att der, innan sådant samarbete avtalas, görs en bedömning av människorättsläget i det aktuella tredjelandet.

Enligt yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen måste en särskild rättslig grund fastställas som reglerar Frontex hantering av personuppgifter, och som med angivande av stränga villkor för uppgiftsskydd klargör under vilka omständigheter byråns hantering härvidlag är tillåtlig. Enligt föredraganden innebär därför utvidgningen av byråns inre och yttre roller och befogenheter att lagstiftningsförslaget måste ange såväl en lämplig rättslig grund som bestämmelser om skyddsåtgärder, inte minst i syfte att säkerställa att principen om ”non-refoulement” respekteras.

Vad gäller det samarbete som avtalas mellan Frontex och myndigheter i tredjeländer förutsätter kommissionens förslag endast att kommissionen ger sitt förhandsgodkännande, inte att Europaparlamentet utövar någon form av demokratisk kontroll. Eftersom Frontex är ett EU-organ och därmed är ålagt att respektera principerna om full demokratisk kontroll och insyn vore det lagenligt och befogat att parlamentet får uttömmande information om detta samarbete. Vidare bör parlamentet åtnjuta full insyn, och få tillgång till relevanta handlingar som riskbedömningsrapporter, utvärderingar av gemensamma insatser och anmodade bedömningar av människorättsläget, innan sådana avtal ingås.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1

Förslag till förordning – ändringsakt

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(4) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt den mänskliga värdigheten, förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, rätt till frihet och säkerhet, rätt till skydd av personuppgifter, asylrätt, principen om ”non-refoulement”, icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel. Medlemsstaterna bör tillämpa förordningen i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(4) Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de principer som erkänns framför allt i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (”stadgan”), särskilt den mänskliga värdigheten, förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, rätt till frihet och säkerhet, rätt till skydd av personuppgifter, asylrätt, principen om ”non-refoulement”, icke-diskriminering, barnets rättigheter och rätten till ett effektivt rättsmedel. Denna förordning stöder bestämmelserna i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet1, Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna2, rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus3 och rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna4. Medlemsstaterna bör tillämpa förordningen i enlighet med dessa rättigheter och principer.

 

___________________

1 EUT L 304, 30.9.2004, s. 12–23.

2 EUT L 348, 24.12.2008, s. 98–107.

3 EUT L 326, 13.12.2005, s. 13–34.

4 EUT L 31, 6.2.2003, s. 18–25.

Motivering

Frontex ska inom ramen för gränsförvaltningen samt i enlighet med sina skyldigheter i internationella skyddsärenden beakta bestämmelserna i direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet.

Ändringsförslag  2

Förslag till förordning – ändringsakt

Skäl 4a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(4a) Byrån bör fullt ut verkställa dels stadgans bestämmelser, med vederbörlig hänsyn tagen till respekten för och skyddet av invandrarnas mänskliga rättigheter, dels 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning. Byråns alla åtgärder bör vara i överensstämmelse med relevant internationell rätt och relevanta skyldigheter rörande rätten till internationellt skydd.

Ändringsförslag  3

Förslag till förordning – ändringsakt

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(7) En effektiv förvaltning av de yttre gränserna genom kontroller och övervakning bidrar till att bekämpa olaglig invandring och människohandel och förhindra hot mot medlemsstaternas inre säkerhet, allmänna ordning, folkhälsa och internationella förbindelser.

(7) En effektiv förvaltning av de yttre gränserna genom verkningsfulla kontroller och effektiv övervakning bidrar till att bekämpa irreguljär invandring och människohandel och förhindra hot mot medlemsstaternas inre säkerhet, allmänna ordning, folkhälsa och internationella förbindelser.

 

(Detta ändringsförslag gäller hela texten. Om det antas måste hela texten ändras i enlighet härmed.)

Motivering

Föredraganden föreslår att ordet ”olaglig” ersätts med ”irreguljär” då det hänvisar till ”olaglig” invandring så att förordningens ordalydelse anpassas till ordalydelsen i den övriga lagstiftningen på detta område.

Ändringsförslag  4

Förslag till förordning – ändringsakt

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(10) Byråns uppdrag bör därför ses över för att i synnerhet stärka byråns operativa kapacitet samtidigt som alla åtgärder som vidtas ska stå i proportion till de eftersträvade målen i full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, flyktingars och asylsökandes rättigheter, särskilt förbudet mot refoulement.

(10) Ovan nämnda frågor, inbegripet de allt mer invecklade och varierade flyttmönstren, innebär att byråns uppdrag bör ses över för att stärka i synnerhet byråns operativa kapacitet samtidigt som alla åtgärder som vidtas ska stå i proportion till de eftersträvade målen i full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, flyktingars och asylsökandes rättigheter, särskilt förbudet mot refoulement.

Ändringsförslag  5

Förslag till förordning – ändringsakt

Skäl 19

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(19) Byrån bör tillhandahålla nationella utbildare av gränsbevakningstjänstemän utbildning på europeisk nivå, vilken även bör omfatta de grundläggande fri- och rättigheterna samt kompletterande utbildning och seminarier för tjänstemän vid de behöriga nationella myndigheterna om kontroll och övervakning av de yttre gränserna och återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Byrån får i samarbete med medlemsstaterna anordna utbildning på deras territorium. Medlemsstaterna bör införliva resultaten av byråns arbete på denna punkt med sina nationella utbildningsprogram för gränsbevakningstjänstemän.

(19) Byrån bör tillhandahålla nationella utbildare av gränsbevakningstjänstemän utbildning på europeisk nivå, vilken bör omfatta de grundläggande fri- och rättigheterna, internationell rätt och de olika nationella asylmyndigheternas struktur, samt kompletterande utbildning och seminarier för tjänstemän vid de behöriga nationella myndigheterna om kontroll och övervakning av de yttre gränserna och återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas irreguljärt i medlemsstaterna. Byrån får i samarbete med medlemsstaterna anordna utbildning på deras territorium. Medlemsstaterna bör införliva resultaten av byråns arbete på denna punkt med sina nationella utbildningsprogram för gränsbevakningstjänstemän.

Ändringsförslag  6

Förslag till förordning – ändringsakt

Skäl 21

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(21) I de flesta medlemsstater är det de myndigheter som har till uppgift att kontrollera de yttre gränserna som ansvarar för de operativa aspekterna av insatser för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Eftersom det ger ett klart mervärde att utföra detta arbete på europeisk nivå, bör byrån i enlighet med EU:s politik för återsändande tillhandahålla erforderligt bistånd och samordning för att organisera medlemsstaternas gemensamma insatser för återsändande och fastställa god praxis för framskaffande av resehandlingar och för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium. EU-medel bör inte ställast till förfogande för verksamhet eller insatser som inte genomförs med full respekt för stadgan om de grundläggande rättigheterna.

(21) I de flesta medlemsstater är det de myndigheter som har till uppgift att kontrollera de yttre gränserna som ansvarar för de operativa aspekterna av insatser för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna. Eftersom det ger ett klart mervärde att utföra detta arbete på europeisk nivå, bör byrån i enlighet med EU:s politik för återsändande tillhandahålla erforderligt bistånd och samordning för att organisera medlemsstaternas gemensamma insatser för återsändande och fastställa god praxis för framskaffande av resehandlingar och för återsändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på medlemsstaternas territorium. EU bör inte vare sig bedriva eller finansiera verksamhet eller insatser som inte genomförs med full respekt för stadgan om de grundläggande rättigheterna. Vid överträdelser av stadgan om de grundläggande rättigheterna måste eventuella insatser för återsändande ställas in och överträdelsen måste utredas.

Ändringsförslag  7

Förslag till förordning – ändringsakt

Skäl 23

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(23) Det blir allt viktigare att samarbeta med tredjeländer i frågor som omfattas av förordning (EG) nr 2007/2004. För att kunna inrätta ett hållbart samarbete med tredjeland bör byrån få möjlighet att inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd och placera sambandsmän i tredjeland. Byrån bör få bjuda in företrädare från tredjeland att delta i dess verksamhet, efter vederbörlig utbildning. Samarbetet med tredjeland är viktigt också för att främja EU:s normer för gränsbevakning, däribland respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna och den mänskliga värdigheten.

(23) Det blir allt viktigare att samarbeta med tredjeländer i frågor som omfattas av förordning (EG) nr 2007/2004. För att kunna inrätta ett hållbart samarbete med tredjeland bör byrån få möjlighet att inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd och placera sambandsmän i tredjeland. Byrån bör dessutom få bjuda in företrädare från tredjeland att delta i dess verksamhet, efter vederbörlig utbildning. Samarbetet med tredjeland är viktigt också för att främja EU:s normer för gränsbevakning, däribland respekten för de grundläggande fri- och rättigheterna och den mänskliga värdigheten.

Ändringsförslag  8

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 1

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 1 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”2. Med beaktande av att ansvaret för kontroll och övervakning av de yttre gränserna åligger medlemsstaterna ska byrån underlätta och effektivisera tillämpningen av befintliga och framtida EU-åtgärder rörande förvaltningen av de yttre gränserna, i synnerhet kodexen om Schengengränserna1, i enlighet med relevant EU-rätt, internationella bestämmelser, de skyldigheter som följer av rätten till internationellt skydd samt de grundläggande fri- och rättigheterna. Byrån ska göra detta genom att säkerställa samordningen av medlemsstaternas insatser för att genomföra dessa åtgärder, och därigenom bidra till att personkontrollen vid och övervakningen av medlemsstaternas yttre gränser håller en effektiv, hög och enhetlig nivå.”

”2. Med beaktande av att ansvaret för kontroll och övervakning av de yttre gränserna åligger medlemsstaterna ska byrån underlätta och effektivisera tillämpningen av befintliga och framtida EU-åtgärder rörande förvaltningen av de yttre gränserna, i synnerhet kodexen om Schengengränserna1, liksom stadgan om de grundläggande rättigheterna och 1951 års Genèvekonvention angående flyktingars rättsliga ställning, i enlighet med relevant EU-rätt, internationella bestämmelser, de skyldigheter som följer av rätten till internationellt skydd samt de grundläggande fri- och rättigheterna. Byrån ska göra detta genom att säkerställa samordningen av medlemsstaternas insatser för att genomföra dessa åtgärder, och därigenom bidra till att personkontrollen vid och övervakningen av medlemsstaternas yttre gränser håller en effektiv, hög och enhetlig nivå, samtidigt som den tillämpar bestämmelserna i stadgan om de grundläggande rättigheterna och därvid ser till att respektera och skydda invandrarnas mänskliga rättigheter. Vid överträdelse av internationell rätt eller av stadgan om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 4, 6, 18 och 19, måste byråns arbete avbrytas.

Motivering

Samtidigt som Frontex genomför de EU-åtgärder som hör till dess gränsförvaltningsuppdrag måste man i enlighet med sina skyldigheter som EU-byrå även respektera de principer som stadfästs i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Ändringsförslag  9

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 3 – led a – led i

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 2 – punkt 1 – led c

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”c) Utföra riskanalyser, däribland en bedömning av vilken kapacitet medlemsstaterna har att hantera hot och tryck på sina yttre gränser.”

”c) Utföra riskanalyser, däribland en bedömning av vilken kapacitet medlemsstaterna har att hantera hot och tryck på sina yttre gränser, och införliva de rön som FN:s flyktingkommissariat och FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter har att erbjuda, särskilt vad gäller personer som behöver internationellt skydd, och att regelbundet rapportera om detta till Europaparlamentet, kommissionen och medlemsstaterna.”

Motivering

Det är viktigt att Frontex i sina riskanalyser tar med oberoende och omfattande rön om människorättsläget för invandrare i transiteringsländer.

Ändringsförslag  10

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 3 – led b

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 2 – punkt 1a

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1a. Alla gränsbevakningstjänstemän, övrig personal från medlemsstaterna samt byråns personal ska innan de deltar i den operativa verksamhet som byrån organiserar få utbildning om relevant EU‑lagstiftning och internationell rätt, däribland bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna och om rätten till internationellt skydd.”

1a. Alla gränsbevakningstjänstemän, övrig personal från medlemsstaterna samt byråns personal och sambandsmän ska innan de deltar i den operativa verksamhet som byrån organiserar eller, när det gäller sambandsmän, innan de utplaceras i tredjeländer få utbildning om relevant EU‑lagstiftning och internationell rätt, däribland bestämmelser om de grundläggande fri- och rättigheterna och om rätten till internationellt skydd.”

Motivering

Det bör vara ett uttryckligt krav att Frontex sambandsmän som utplaceras i tredjeländer får utbildning EU:s lagstiftning och internationell rätt, däribland bestämmelserna om grundläggande rättigheter och om rätten till internationellt skydd.

Ändringsförslag  11

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 4

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3 – punkt 1 – stycke 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Byrån får själv ta initiativ till gemensamma insatser och pilotprojekt i samarbete med medlemsstaterna.

Byrån får själv ta initiativ till gemensamma insatser och pilotprojekt i samarbete med berörda medlemsstater och med värdmedlemsstatens samtycke, och informera Europaparlamentet genom byråns allmänna rapport i enlighet med artikel 20.2 b.

Motivering

Byrån får ta initiativ till gemensamma insatser först efter värdmedlemsstatens samtycke.

Ändringsförslag  12

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 4

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3 – punkt 1 – stycke 5

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Byrån får också avsluta gemensamma insatser och pilotprojekt om förutsättningarna för åtgärderna inte längre är uppfyllda.

Byrån får med värdmedlemsstatens samtycke också avsluta gemensamma insatser och pilotprojekt om förutsättningarna för åtgärderna inte längre är uppfyllda. De deltagande medlemsstaterna får begära att byrån avslutar den gemensamma insatsen eller pilotprojektet.

Motivering

Värdmedlemsstaten bör ha en avgörande röst och roll när insatser avslutas.

Ändringsförslag  13

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 4

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3 – punkt 4

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4. Byrån ska utvärdera resultatet av gemensamma insatser och pilotprojekt och till styrelsen överlämna en ingående utvärderingsrapport inom 60 dagar efter det att verksamheten avslutats. I syfte att förbättra kvalitet, konsekvens och effektivitet i framtida insatser och projekt ska byrån göra en övergripande och jämförande analys av dessa resultat, vilken ska tas med i den allmänna rapport som avses i artikel 20.2b.

4. Byrån ska utvärdera resultatet av gemensamma insatser och pilotprojekt och till styrelsen och Europaparlamentet överlämna en ingående utvärderingsrapport inom 60 dagar efter det att verksamheten avslutats. I syfte att förbättra kvalitet, konsekvens och effektivitet i framtida insatser och projekt ska byrån göra en övergripande och jämförande analys av dessa resultat, vilken ska tas med i den allmänna rapport som avses i artikel 20.2 b. Utvärderingsrapporterna ska redogöra för huruvida grundläggande fri- och rättigheter beaktas i de gemensamma insatserna och pilotprojekten, bl.a. på grundval av övervakningsinformation inhämtad från oberoende observatörer.

Motivering

Utvärderingar bör inte endast ha till syfte att besvara frågan om huruvida en specifik insats har uppfyllt de operativa målsättningarna utan bör även omfatta en oberoende bedömning av hur grundläggande fri- och rättigheter har beaktats, i linje med den rättsliga ramen för Frontex insatser.

Ändringsförslag  14

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 5

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3a – punkt 1 – stycke 2 – inledningen

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Planen ska innehålla följande:

Planen ska omfatta alla aspekter som bedöms nödvändiga för genomförandet av de gemensamma insatserna och pilotprojekten, och innehålla följande:

Motivering

Den operativa planen måste uttryckligen innehålla alla uppgifter som krävs för att de gemensamma insatserna och pilotprojekten ska kunna genomföras.

Ändringsförslag  15

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 5

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3a – punkt 1 – stycke 2 – led e

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

e) Sammansättningen av grupperna av gästande tjänstemän.

e) Sammansättningen av grupperna av gästande tjänstemän och utstationeringen av övrig personal.

Motivering

Den operativa planen måste innehålla detaljerade uppgifter om hur både grupperna av gästande tjänstemän och övrig personal ska utstationeras.

Ändringsförslag  16

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 5

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3a – punkt 1 – stycke 2 – led h

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

h) Metoder för rapportering och utvärdering med närmare bestämmelser om händelserapportering, riktvärden för utvärderingsrapporten och sista datum för inlämnande av den slutliga utvärderingsrapporten i enlighet med artikel 3.4.

h) Metoder för rapportering och utvärdering med närmare bestämmelser om händelserapportering, riktvärden för utvärderingsrapporten och sista datum för inlämnande av den slutliga utvärderingsrapporten i enlighet med artikel 3.4. Händelserapporteringen ska omfatta uppgifter om välgrundade påståenden om överträdelser av i första hand denna förordning eller kodexen om Schengengränserna, däribland kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna, i samband med gemensamma insatser och pilotprojekt, och ska omedelbart överlämnas av byrån till berörda nationella myndigheter och till byråns styrelse.

Motivering

Händelserapportering och händelseutvärdering är avgörande för att den tillämpliga rättsliga ramen för Frontex insatser ska kunna upprätthållas på lämpligt sätt. Det måste förtydligas att händelserapporteringen ska omfatta uppgifter om överträdelser av kodexen om Schengengränserna och kränkningar av de grundläggande fri- och rättigheterna, i enlighet med vad som anges i föreslagna skäl 17.

Ändringsförslag  17

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 5

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3a – punkt 1 – stycke 2 – led i

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

i) När det gäller operativa insatser till havs, uppgifter om särskilda krav i tillämplig lagstiftning och bestämmelser i sjörätten om det geografiska område där den gemensamma insatsen ska äga rum.

i) När det gäller operativa insatser till havs, uppgifter om särskilda krav i relevant tillämplig lagstiftning om det geografiska område där den gemensamma insatsen ska äga rum.

Motivering

Operativa insatser till havs måste baseras på relevant tillämplig lagstiftning.

Ändringsförslag  18

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 5

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3a – punkt 1 – stycke 2 – led ia (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

ia) Vid behov bestämmelser om samarbete med tredjeländer, i överensstämmelse med bestämmelserna i tillämpliga avtal om operativt samarbete.

Motivering

Samarbetsformerna med enskilda tredjeländer bör ingå i den operativa planen och vara förenliga med avtal om operativt samarbete.

Ändringsförslag  19

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 5

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 3b – punkt 3

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3. Medlemsstaterna ska ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för utplacering på begäran av byrån, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. Begäran ska göras minst trettio dagar innan den planerade utplaceringen. Hemmedlemsstatens självbestämmanderätt avseende valet av personal och utplaceringens längd ska inte påverkas.

3. Medlemsstaterna ska ställa gränsbevakningstjänstemän till förfogande för utplacering på begäran av byrån, såvida de inte befinner sig i en exceptionell situation som i hög grad påverkar fullgörandet av nationella uppgifter. Begäran ska göras minst trettio dagar innan den planerade utplaceringen. Hemmedlemsstatens självbestämmanderätt avseende valet av personal och utplaceringens längd ska inte påverkas. Varje medlemsstats bidrag i fråga om gränsbevakningstjänstemän i varje insats ska fastställas genom årliga bilaterala avtal mellan byrån och den berörda medlemsstaten.

Motivering

Exakt hur varje medlemsstat ska bidra i varje insats bör bestämmas i årliga bilaterala avtal mellan byrån och respektive medlemsstat.

Ändringsförslag  20

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 7

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 5 – stycke 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

”Byrån ska utarbeta och vidareutveckla en gemensam grundplan för utbildning av gränsbevakningstjänstemän och tillhandahålla utbildning på europeisk nivå för utbildare av medlemsstaternas nationella gränsbevakningstjänstemän, även i fråga om de grundläggande fri- och rättigheterna samt rätten till internationellt skydd.

”Byrån ska utarbeta och vidareutveckla en gemensam grundplan för utbildning av gränsbevakningstjänstemän och tillhandahålla utbildning på europeisk nivå för utbildare av medlemsstaternas nationella gränsbevakningstjänstemän, även i fråga om de grundläggande fri- och rättigheterna samt rätten till internationellt skydd. Europaparlamentet ska informeras om innehållet i den gemensamma grundplanen. Medlemsstaterna ska införliva den gemensamma grundplanen med sin utbildning av nationella gränsbevakningstjänstemän. Vid utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av den gemensamma grundplanen ska byrån samarbeta nära med Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter liksom med FN:s flyktingkommissariat.

Medlemsstaterna ska införliva den gemensamma grundplanen med sin utbildning av nationell gränsbevakningstjänstemän.”

 

Motivering

Europaparlamentet bör ha tillgång till information om utbildningarna. Det skulle tillföra ett stort mervärde att utöka samarbete kring kapacitetsfrämjande initiativ som utbildningsinsatser med medverkan av såväl byrån för grundläggande rättigheter som FN:s flyktingkommissariat.

Ändringsförslag  21

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 8

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 7 – punkt 1 – stycke 1 – strecksats 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

– Vid inköp ska byrån ingå en formell överenskommelse med någon medlemsstat om att utrustningen ska registreras i den medlemsstaten.

– Vid inköp ska byrån ingå en formell överenskommelse med någon medlemsstat om att utrustningen ska registreras i enlighet med gällande nationell lagstiftning i den medlemsstaten.

Motivering

Nationell lagstiftning måste efterlevas vid registreringen av ny utrustning.

Ändringsförslag  22

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 8

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 7 – punkt 5 – stycke 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5. Byrån ska finansiera utplaceringen av den utrustning som ingår i den lägsta fastställda mängd som ska tillhandahållas av medlemsstaterna för ett visst år. Utplacering av utrustning som inte ingår i den lägsta fastställda mängden ska medfinansieras av byrån med högst 60 % av de stödberättigande utgifterna.

5. Byrån ska finansiera utplaceringen av den utrustning som ingår i den lägsta fastställda mängd som ska tillhandahållas av medlemsstaterna för ett visst år. Utplacering av utrustning som inte ingår i den lägsta fastställda mängden ska medfinansieras av byrån med högst 60 % av de stödberättigande utgifterna. Driftskostnaderna för utrustningen ska täckas av byrån.

Motivering

Det är viktigt för alla medlemsstater att driftskostnaderna för utrustningen täcks av byrån.

Ändringsförslag  23

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 10 – led aa (nytt)

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 8e – punkt 1 – led ga (nytt)

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

aa) Följande led ska läggas till:

 

”ga) Bestämmelser om att byrån omedelbart ska rapportera händelser till styrelsen och berörda nationella myndigheter.”

Motivering

Byrån måste informera styrelsen och behöriga nationella myndigheter när någonting inträffar.

Ändringsförslag  24

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 10 – led b

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 8e – punkt 1 – led h

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

h) Metoder för rapportering och utvärdering med närmare bestämmelser om händelserapportering, riktvärden för utvärderingsrapporten och sista datum för inlämnande av den slutliga utvärderingsrapporten i enlighet med artikel 3.4.

h) Metoder för rapportering och utvärdering med riktvärden för utvärderingsrapporten och sista datum för inlämnande av den slutliga utvärderingsrapporten i enlighet med artikel 3.4.

Motivering

Händelserapportering omnämns i det ovannämnda ledet.

Ändringsförslag  25

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 10 – led b

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 8e – punkt 1 – led i

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

i) När det gäller operativa insatser till havs, uppgifter om särskilda krav i tillämplig lagstiftning och bestämmelser i sjörätten om det geografiska område där den gemensamma insatsen ska äga rum.

i) När det gäller operativa insatser till havs, uppgifter om särskilda krav i tillämplig lagstiftning om det geografiska område där den gemensamma insatsen ska äga rum.

Motivering

Operativa insatser till havs måste baseras på tillämplig lagstiftning på detta område.

Ändringsförslag  26

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 12

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 9 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Byrån ska utarbeta en uppförandekodex för återsändande med flyg av tredjelandsmedborgare som olagligen uppehåller sig i unionen; denna kodex ska tillämpas på alla gemensamma insatser för återsändande som byrån samordnar och ska beskriva gemensamma standardmetoder för att underlätta organisationen av gemensamma återsändanden med flyg, så att dessa genomförs humant och med full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet principen om den mänskliga värdigheten, förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, rätten till frihet och säkerhet, rätten till skydd av personuppgifter och icke‑diskrimineringsprincipen.

2. Byrån ska utarbeta en uppförandekodex för återsändande med flyg av tredjelandsmedborgare som olagligen uppehåller sig i unionen; denna kodex ska tillämpas på alla gemensamma insatser för återsändande som byrån samordnar och ska beskriva gemensamma standardmetoder för att underlätta organisationen av gemensamma återsändanden med flyg, så att dessa genomförs humant och med full respekt för de grundläggande fri- och rättigheterna, i synnerhet principen om den mänskliga värdigheten, förbudet mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, rätten till frihet och säkerhet, rätten till skydd av personuppgifter och icke‑diskrimineringsprincipen. Uppförandekodexen bör göra det möjligt att upphäva ett återsändande om det finns goda skäl att tro att ett återsändande skulle få till följd att grundläggande fri- och rättigheter kränks.

Motivering

Möjligheten att upphäva ett återsändande om det skulle få till följd att grundläggande fri- och rättigheter kränks är ett processrättsligt minimikrav.

Ändringsförslag  27

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 12

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 9 – punkt 3

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3. Uppförandekodexen ska ägna särskild uppmärksamhet åt skyldigheten att sörja för ett effektivt övervakningssystem vid återsändande, i enlighet med artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG. Övervakning av gemensamma insatser för återsändande bör utföras på ett oberoende sätt och bör omfatta hela insatsen, från förberedelserna av avresan fram till dess att de återsända personerna överlämnas till mottagarlandet. Övervakarens anmärkningar om huruvida uppförandekodexen efterlevts, i synnerhet med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna, ska göras tillgängliga för kommissionen och ingå i den interna slutrapporten om den operativa insatsen. För att främja insynen och en konsekvent bedömning av insatserna för återsändande ska övervakarens rapporter tas med i en årlig rapport.

3. Uppförandekodexen ska ägna särskild uppmärksamhet åt skyldigheten att sörja för ett effektivt övervakningssystem vid återsändande, i enlighet med artikel 8.6 i direktiv 2008/115/EG. Övervakning av gemensamma insatser för återsändande bör utföras på ett oberoende sätt och bör omfatta hela insatsen, från förberedelserna av avresan fram till dess att de återsända personerna överlämnas till mottagarlandet. Övervakarna bör ha tillträde till samtliga anläggningar av intresse, inbegripet interneringslokaler och flygplan, och bör erhålla den utbildning som deras uppgifter kräver. Övervakarens anmärkningar om huruvida uppförandekodexen efterlevts, i synnerhet med avseende på de grundläggande fri- och rättigheterna, ska göras tillgängliga för kommissionen och ingå i den interna slutrapporten om den operativa insatsen. För att främja insynen och en konsekvent bedömning av insatserna för återsändande ska övervakarens rapporter tas med i en offentlig årlig rapport.

Motivering

För att kunna övervaka påtvingade återvändanden på ett uttömmande och effektivt sätt måste övervakarna ha tillträde till samtliga anläggningar av intresse. Kvaliteten på och effektiviteten hos övervakningen är också avhängig av att övervakarna får lämplig utbildning.

Ändringsförslag  28

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 13

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Byrån får samarbeta med Europol, Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra av EU:s organ och byråer samt de internationella organisationer som har behörighet i frågor som omfattas av denna förordning, inom ramen för vad som avtalats med dessa organ i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget och bestämmelserna om dessa organs behörighet.

Byrån får samarbeta med Europol, Europeiska byrån för samarbete i asylfrågor, Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och andra av EU:s organ och byråer samt de internationella organisationer som har behörighet i frågor som omfattas av denna förordning, inom ramen för vad som avtalats med dessa organ i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget och bestämmelserna om dessa organs behörighet. Europaparlamentet ska underrättas om alla avtal av detta slag som byrån har slutit.

Ändringsförslag  29

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 14 – punkt 1

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. I frågor som omfattas av byråns verksamhet, och i den omfattning som krävs för fullgörandet av dess uppgifter, ska byrån underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer inom ramen för Europeiska unionens politik för yttre förbindelser, även med avseende på de mänskliga rättigheterna.

1. I frågor som omfattas av byråns verksamhet, och i den omfattning som krävs för fullgörandet av dess uppgifter, ska byrån underlätta det operativa samarbetet mellan medlemsstater och tredjeländer inom ramen för Europeiska unionens politik för yttre förbindelser, framför allt genom den europeiska grannskapspolitiken och inom ramen för unionen för Medelhavsområdet, även med avseende på de mänskliga rättigheterna.

Ändringsförslag  30

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 14 – punkt 2

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Byrån har rätt att placera ut sambandsmän, vilka bör åtnjuta högsta möjliga skydd när de utför sina uppgifter i tredjeland. De ska ingå i medlemsstaternas lokala eller regionala nätverk av sambandsmän som inrättats i enlighet med rådets förordning nr 377/2004.1 Sambandsmän ska endast utplaceras i tredjeländer vars gränsförvaltningsmetoder följder miniminormer för mänskliga rättigheter. Utstationering ska i första hand ske i sådana tredjeländer som enligt riskanalyserna kan utgöra ursprungsländer eller transiteringsländer för olaglig invandring. Byrån får även i utbyte ta emot sambandsmän från dessa tredjeländer under en begränsad tid. Styrelsen ska på förslag från den verkställande direktören årligen besluta om prioriteringarna i enlighet med artikel 24.

2. Byrån har rätt att placera ut sambandsmän, vilka bör åtnjuta högsta möjliga skydd när de utför sina uppgifter i tredjeland. De ska ingå i medlemsstaternas lokala eller regionala nätverk av sambandsmän som inrättats i enlighet med rådets förordning nr 377/2004. Sambandsmän ska, efter godkännande från styrelsen, endast utplaceras i tredjeländer vars gränsförvaltningsmetoder respekterar grundläggande fri- och rättigheter och som uppfyller internationella skyldigheter avseende skydd. Utstationering inom ramen för EU:s yttre politik ska i första hand ske i sådana tredjeländer som enligt riskanalyserna kan utgöra ursprungsländer eller transiteringsländer för olaglig invandring. Byrån får även i utbyte ta emot sambandsmän från dessa tredjeländer under en begränsad tid. Styrelsen ska på förslag från den verkställande direktören årligen besluta om prioriteringarna i enlighet med artikel 24.

Ändringsförslag  31

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 14 – punkt 3

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3. Sambandsmännen ska i enlighet med EU-rätten och med full respekt för de grundläggande rättigheterna upprätta och underhålla kontakter med behöriga myndigheter i det tredjeland där de är placerade för att förebygga och bekämpa olaglig invandring och främja återsändande av personer som invandrat olagligen.

3. Sambandsmännen ska i enlighet med EU-rätten och med full respekt för de grundläggande rättigheterna, med särskilt beaktande av envars rätt att lämna ett land, även sitt eget, upprätta och underhålla kontakter med behöriga myndigheter i det tredjeland där de är placerade för att förebygga och bekämpa olaglig invandring och främja återsändande av personer som invandrat olagligen.

Motivering

När det gäller uppdragsbeskrivningen för sambandsmän som utplacerats i tredjeländer bör förordningen tydligt ange att var och en har rätt att lämna varje land, även sitt eget, i enlighet med artikel 12.2 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter samt artikel 2.2 i protokoll 4 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Ändringsförslag  32

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 14 – punkt 4

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4. Byrån kan få EU-finansiering i enlighet med gällande bestämmelser för EU:s politik för yttre förbindelser. Byrån får inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd i tredjeland i frågor som omfattas av denna förordning. Byrån får även bjuda in företrädare för tredjeländer, övriga EU-organ och byråer eller internationella organisationer att delta i den verksamhet som avses i artiklarna 3, 4 och 5. Dessa företrädare ska erhålla lämplig utbildning via byrån innan de deltar.

4. Byrån kan få EU-finansiering i enlighet med gällande bestämmelser för EU:s politik för yttre förbindelser. Byrån får inleda och finansiera projekt för tekniskt bistånd i tredjeland i frågor som omfattas av denna förordning, i syfte att förbättra deras kapacitet, bland annat på människorättsområdet. Byrån ska se till att stöd till insatser inom ramen för dessa projekt inte lämnas till tredjeländer där det finns goda skäl att tro att sådana insatser kan leda till kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter. Byrån får med värdmedlemsstatens samtycke även bjuda in företrädare för tredjeländer, övriga EU-organ och byråer eller internationella organisationer att delta i den verksamhet som avses i artiklarna 3, 4 och 5. Dessa företrädare ska erhålla lämplig utbildning via byrån innan de deltar, särskilt om grundläggande fri- och rättigheter.

Motivering

EU-stöd bör inte beviljas till tredjeländer om det finns risk att gemensamma insatser kan leda till kränkningar av grundläggande fri- och rättigheter. Detta för att spegla den princip som anges i den konsekvensbedömning som åtföljer kommissionens förslag.

Ändringsförslag  33

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 14 – punkt 5

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5. När medlemsstaterna ingår bilaterala avtal med tredjeländer i enlighet med artikel 2.2 ska avtalen vid behov innehålla bestämmelser om byråns roll och befogenheter, i synnerhet om hur medlemmar i de grupper som placeras ut av byrån ska utöva sina befogenheter i samband med den verksamhet som avses i artikel 3.

5. När medlemsstaterna ingår bilaterala avtal om operativt samarbete med tredjeländer i enlighet med artikel 2.2 ska avtalen vid behov innehålla bestämmelser om byråns roll och befogenheter, i synnerhet om hur medlemmar i de grupper som placeras ut av byrån ska utöva sina befogenheter i samband med den verksamhet som avses i artikel 3. Texterna till sådana bilaterala avtal ska översändas till Europaparlamentet och kommissionen.

Motivering

Bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer som innehåller bestämmelser om Frontex roll och befogenheter bör vara tillgängliga för parlamentets insyn, och bör översändas till kommissionen för att säkerställa att de är i överensstämmelse med medlemsstaternas skyldigheter enligt EU-rätten och enligt föreskrifterna om grundläggande fri- och rättigheter i denna förordning.

Ändringsförslag  34

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 14 – punkt 6

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

6. Byrån får samarbeta med de myndigheter i tredjeländer som är behöriga i frågor som omfattas av denna förordning inom ramen för vad som avtalats med dessa myndigheter i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget.

6. Byrån får samarbeta med de myndigheter i tredjeländer som är behöriga i frågor som omfattas av denna förordning inom ramen för vad som avtalats med dessa myndigheter i enlighet med relevanta bestämmelser i fördraget och inte minst i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och med internationell rätt, med särskilt beaktande av skyldigheten att respektera principen om ”non-refoulement”. Dessa avtal ska säkerställa att tredjeländerna i fråga uppfyller sina skyldigheter enligt internationell människorättslagstiftning och internationell humanitär rätt.

Motivering

Som ett led i sin verksamhet har Frontex, i egenskap av EU-organ, en skyldighet att helt och fullt respektera och främja de grundläggande rättigheterna (artikel 51 i stadgan om de grundläggande rättigheterna). Denna grundläggande princip ska även gälla när byrån ingår samarbetsavtal med tredjeländer.

Ändringsförslag  35

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 16

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 14 – punkt 7

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

7. Den verksamhet som avses i punkt 2 och 6 kräver förhandsgodkännande från kommissionen.”

7. Den verksamhet som avses i punkt 2 och 6 kräver förhandsgodkännande från kommissionen. Europaparlamentet ska informeras om samarbetsavtalen mellan byrån och tredjeländers myndigheter.

Motivering

Frontex är ett EU-organ och därmed ålagt att respektera principerna om full demokratisk kontroll och insyn. Dessa samarbetsavtal måste vara förenliga med EU:s yttre politik, och kommissionen måste motivera eventuella förhandsgodkännanden.

Ändringsförslag  36

Förslag till förordning – ändringsakt

Artikel 1 – led 23

Förordning (EG) nr 2007/2004

Artikel 33 – punkt 2b

 

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2b. Utvärderingen ska innehålla en särskild analys av hur stadgan om de grundläggande rättigheterna följts vid tillämpningen av förordningen.”

2b. Utvärderingen ska innehålla en särskild analys av hur de rättigheter som stadfästs i stadgan om de grundläggande rättigheterna har garanterats vid tillämpningen av denna förordning. En årlig utvärdering av denna analys ska bifogas byråns allmänna rapport.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex)

Referensnummer

KOM(2010)0061 – C7-0045/2010 – 2010/0039(COD)

Ansvarigt utskott

LIBE

Yttrande

       Tillkännagivande i kammaren

AFET

11.3.2010

 

 

 

Föredragande av yttrande

       Utnämning

Barbara Lochbihler

30.3.2010

 

 

Behandling i utskott

14.10.2010

10.1.2011

 

 

Antagande

13.1.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

43

5

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Gabriele Albertini, Michael Gahler, Marietta Giannakou, Ana Gomes, Heidi Hautala, Richard Howitt, Anna Ibrisagic, Ioannis Kasoulides, Tunne Kelam, Maria Eleni Koppa, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Krzysztof Lisek, Sabine Lösing, Ulrike Lunacek, Barry Madlener, Mario Mauro, Kyriakos Mavronikolas, Francisco José Millán Mon, Alexander Mirsky, Andreas Mölzer, María Muñiz De Urquiza, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Norica Nicolai, Justas Vincas Paleckis, Ioan Mircea Paşcu, Vincent Peillon, Alojz Peterle, Cristian Dan Preda, Libor Rouček, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Jacek Saryusz-Wolski, Werner Schulz, Ernst Strasser, Charles Tannock, Zoran Thaler, Kristian Vigenin, Graham Watson

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Kinga Gál, Liisa Jaakonsaari, Georgios Koumoutsakos, Barbara Lochbihler, Norbert Neuser, Jacek Protasiewicz, Judith Sargentini, Marietje Schaake, Indrek Tarand, Janusz Władysław Zemke

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Ändring av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex)

Referensnummer

KOM(2010)0061 – C7-0045/2010 – 2010/0039(COD)

Framläggande för parlamentet

24.2.2010

 

 

 

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

LIBE

11.3.2010

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

AFET

11.3.2010

DEVE

11.3.2010

 

 

Inget yttrande avges

       Beslut

DEVE

17.3.2010

 

 

 

Föredragande

       Utnämning

Simon Busuttil

21.4.2010

 

 

 

Bestridande av den rättsliga grunden

       JURI:s yttrande

JURI

24.5.2011

 

 

 

Behandling i utskott

11.10.2010

26.10.2010

15.11.2010

26.1.2011

 

24.5.2011

12.7.2011

 

 

Antagande

12.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

42

5

7

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jan Philipp Albrecht, Sonia Alfano, Alexander Alvaro, Roberta Angelilli, Gerard Batten, Vilija Blinkevičiūtė, Mario Borghezio, Rita Borsellino, Emine Bozkurt, Simon Busuttil, Philip Claeys, Carlos Coelho, Rosario Crocetta, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Cornelia Ernst, Tanja Fajon, Hélène Flautre, Kinga Göncz, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Ágnes Hankiss, Anna Hedh, Salvatore Iacolino, Sophia in ‘t Veld, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Timothy Kirkhope, Juan Fernando López Aguilar, Baroness Sarah Ludford, Monica Luisa Macovei, Véronique Mathieu, Nuno Melo, Jan Mulder, Antigoni Papadopoulou, Georgios Papanikolaou, Carmen Romero López, Birgit Sippel, Csaba Sógor, Renate Sommer, Rui Tavares, Wim van de Camp, Daniël van der Stoep, Renate Weber, Tatjana Ždanoka

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Edit Bauer, Anna Maria Corazza Bildt, Luis de Grandes Pascual, Ioan Enciu, Monika Hohlmeier, Jean Lambert, Antonio Masip Hidalgo, Mariya Nedelcheva, Hubert Pirker, Michèle Striffler, Kyriacos Triantaphyllides, Cecilia Wikström

Ingivande

15.7.2011