BETÄNKANDE om en effektiv råvarustrategi för Europa

25.7.2011 - (2011/2056(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi
Föredragande: Reinhard Bütikofer
Rådgivande utskotts föredragande (*): Judith A. Merkies, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en effektiv råvarustrategi för Europa

(2011/2056(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 februari 2011 ”Råvaror och marknader för basprodukter: att möta utmaningarna” (KOM(2011)0025),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 november 2008 ”Råvaruinitiativet – att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa” (KOM(2008)0699),

–   med beaktande av rapporten “Critical Raw Materials for the EU” från undergruppen till arbetsgruppen för råvaruförsörjning vid generaldirektoratet för näringsliv vid kommissionen[1],

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011 ”Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin” (KOM(2011)0021),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (KOM(2011)0112/4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2010 ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid: Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum” (KOM(2010)0614),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 november 2010 ”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin: Innovationsunionen” (KOM(2010)0546),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 ”Handel, tillväxt och världspolitik: Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin” (KOM(2010)0612),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om industripolitik för en globaliserad tid[2],

–   med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 3 februari 2011 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE)[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020[4],

–   med beaktande av riktlinjerna om utvinning av mineraler som inte är energitillgångar och om Natura 2000 från generaldirektoratet för miljö vid kommissionen[5],

–   med beaktande av det arbetsdokument som åtföljer kommissionens meddelande av den 4 november 2008 ”Råvaruinitiativet – att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa” (KOM(2008)0699) (SEK(2008)2741),

–   med beaktande av årsrapporten för råvarupolitiken 2009 från generaldirektoratet för handel vid kommissionen[6],

–   med beaktande av studien om sambandet mellan miljö och konkurrenskraft från generaldirektoratet för miljö vid kommissionen[7],

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 10 november 2010 ”EU:s utvecklingspolitik till stöd för en socialt integrerande tillväxt och en hållbar utveckling: Att göra EU:s utvecklingspolitik effektivare” (KOM(2010)0629),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 november 2010 om konsolidering av förbindelserna mellan EU och Afrika (KOM(2010)0634),

–   med beaktande av kommissionens kommande meddelande om handel och utveckling,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 september 2009 ”En konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU‑nivå” (KOM(2009)0458),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om en konsekvent politik för utveckling och en komplettering av det offentliga utvecklingsbiståndet med icke‑offentligt bistånd (ODA+)[8],

–   med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal[9],

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 10 mars 2011 om att hantera råvaruproblemen och utmaningarna på råvarumarknaderna,

–   med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget), där det bekräftas att EU ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna,

–   med beaktande av de nuvarande förhandlingarna inom Doharundan,

–   med beaktande av 2007 års gemensamma strategi för EU och Afrika och Tripoliförklaringen från det tredje toppmötet Afrika–EU som ägde rum den 29-30 november 2010,

–   med beaktande av det nuvarande WTO-ärendet om nio råvaror som tagits upp på begäran av EU, Förenta staterna och Mexiko mot Kina,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för internationell handel, utskottet för utveckling och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7‑0288/2011), och av följande skäl:

A. EU behöver en stark industriell bas, som är starkt avhängig av en tillräcklig råvaruförsörjning allteftersom den blir grön, så att EU kan utvecklas till en utsläppssnål ekonomi och upprätthålla sin konkurrenskraft.

B.  Den krångliga administrativa handläggningen och avsaknaden av samordning mellan myndigheterna kan leda till handläggningstider på flera år vid tillståndsgivning för utvinning av mineraltillgångar. Dessa tidsperioder är överdrivet långa, ökar investeringskostnaderna och utestänger de små och medelstora företagen från marknaden.

C. Efterfrågan på råvaror har stadigt ökat runtom i världen, särskilt på högteknologiska metaller.

D. EU-medlemsstaterna, Australien och Förenta staterna har potential att utveckla sin egen resursutvinning av råvaror av avgörande betydelse, basmetaller och sällsynta jordartsmetaller.

E.  Utvecklingen av ny teknik kommer att fortsätta att öka efterfrågan på resurser av avgörande betydelse för dessa industriers utveckling.

F.  Den internationella tillgången begränsas delvis av exportkvoter, och priserna når rekordhöga nivåer.

G. Inom tillverkningsindustrin står råvarukostnaderna för en betydligt högre andel av den totala produktionskostnaden än vad lönekostnaderna för arbetskraften gör. Råvarukostnaderna ökar inom alla sektorer, och den tendensen förväntas inte vända, åtminstone inte på medellång sikt.

H. Marknader gynnas av rättvisa konkurrensvillkor.

I.   Ökad konkurrens om råvaror kan förvärra de internationella förbindelserna och leda till konflikter om resurser.

J.   Dessa utmaningar kan vara en möjlighet för nya innovativa partnerskap för samarbete som gynnar både EU och tredjeländer.

K. I många utvecklingsländer har inte gruvdriften skett på ett sätt som gynnar befolkningen på grund av odemokratiska regimer, bedrägeri, korruption eller väpnade konflikter.

L.  Kommissionens föreslagna åtgärder för att öka resurseffektiviteten och återvinningen begränsas främst till en analys av möjliga handlingslinjer i stället för konkreta åtgärder, och är därför otillräckliga för att uppnå de angivna målen.

M. Kommissionen förklarar att genomförandet och tillämpningen av den befintliga avfallslagstiftningen måste förbättras för att man ska åstadkomma ett mer resurseffektivt Europa.

N. En ökad återvinning av värdefulla råvaror, särskilt sällsynta jordartsmetaller, kräver en intensiv demontering.

O. För att återvinningen ska vara lönsam krävs en tillförlitlig och effektiv klassificerings- och sorteringsteknik, eftersom värdet på det material som återvinns beror på renheten hos varje del.

P.  Ökad effektivitet och återvinning leder till hållbarhet, konkurrenskraft och försörjningstrygghet.

Q. Arbetsproduktiviteten har utvecklats mycket snabbare än resursproduktiviteten under de senaste årtiondena. Arbetskostnaden uppskattas stå för mindre än 20 procent av en produkt medan resurskostnaderna utgör 40 procent. Det behövs därför snabba åtgärder för att förbättra resurseffektiviteten.

R.  Det är nödvändigt att vidta beslutsamma åtgärder i tid för att genomföra en effektiv strategi och åstadkomma resultat när det gäller EU:s råvaruinitiativ.

En råvarustrategi

1.  Europaparlamentet anser att Europa står inför både utmaningar och stora möjligheter när det gäller råvaror och understryker att EU, nu när efterfrågan på råvaror ökar globalt, har chansen att dra fördel genom att stärka råvaruförsörjningen och råvarueffektiviteten samtidigt som man tillgodoser behoven inom EU:s industrier och råvarusektorn. Parlamentet betonar att en rättvis tillgång till råvaror och stabila och förutsägbara råvarupriser är av central betydelse för att bevara den europeiska industrin och dess utvecklingsmöjligheter och konkurrenskraft. Restriktioner på tillgången till och försörjningen med framför allt råvaror av avgörande betydelse, liksom hög prisvolatilitet, kan stå i vägen för EU-industrins konkurrenskraft, miljöeffektivitet och innovationsutsikter, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet ser positivt på att kommissionen 2008 var först med att ta upp frågan om en råvarupolitik i och med sitt råvaruinitiativ och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att satsa på ett snabbt genomförande av råvaruinitiativet. Resurspolitiken och resursdiplomatin är av stor betydelse för EU, inte bara för industripolitiken och den internationella handeln, utan även som en övergripande fråga som berör olika områden av inrikes-, utrikes- och säkerhetspolitiken. Parlamentet ber kommissionen att ägna lika mycket uppmärksamhet åt denna fråga som åt energifrågan, och ser den även som en uppgift för Europeiska utrikestjänsten.

2.  Europaparlamentet anser att ansvaret för en konsekvent och effektiv EU-diplomati måste åligga Europeiska utrikestjänsten och berörda tjänsteavdelningar inom kommissionen, särskilt GD Handel i handelsfrågor, i nära samordning med rådet och parlamentet. Parlamentet anser dessutom att den strategiska betydelsen av råvaror bör återspeglas i Europeiska utrikestjänstens organisation och de relevanta EU‑delegationernas personal. Parlamentet betonar vikten av att samordna EU:s och medlemsstaternas utrikespolitik på råvaruområdet.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga tillbörlig fokus på marknaderna för basprodukter och råvaruinitiativet var för sig, eftersom de båda områdena skiljer sig till sin karaktär och det krävs specifika åtgärder för att ta itu med de skilda problemen. Parlamentet framhåller att finans- och råvarumarknaderna i dag är mer sammanlänkade än någonsin tidigare och att prisvolatiliteten förvärras av spekulation. En välfungerande råvarumarknad skulle ge nödvändiga incitament till företagen att öka resurseffektiviteten, återvinningen och investeringarna i FoU-verksamheter för ersättning. Parlamentet uppmuntrar därför kommissionen till att främja en välfungerande råvarumarknad genom att till exempel påbörja översynen av direktivet om marknader för finansiella instrument så att man kan skapa en mer överblickbar handel. Parlamentet betonar att råvaruinitiativets tre pelare kompletterar varandra för att lösa råvaruproblematiken och säkra råvaruförsörjningen i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra råvarustrategin på ett välavvägt och konsekvent sätt, särskilt i förhållande till annan viktig EU-politik, i synnerhet inom industri-, forsknings-, miljö- och transportpolitiken samt Europa 2020-strategin. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang särskilt den viktiga roll som en stark innovations- och industripolitik spelar.

4.  Europaparlamentet är positivt till kommissionens arbete med att identifiera råvaror av avgörande betydelse, varav alla är viktiga högteknologiska metaller som måste beaktas i efterföljande åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen

–   att regelbundet uppdatera förteckningen över råvaror av avgörande betydelse och att bevaka de råvaror som det inte råder brist på men som är strategiskt viktiga för att motverka inflationstendenser som ger upphov till ägandekoncentrationer bland leverantörerna,

–   att upprätta en riskradar för råvaror av avgörande betydelse, att analysera nuvarande och framtida behov och priser, liksom de negativa konsekvenserna av bristen på potentiella råvaror av avgörande betydelse, särskilt sällsynta jordartsmetaller, inom sektorn för förnybar energi, högteknologiområdet, försvarssektorn och rentav bilindustrin,

–   att analysera de leveranskedjor som är beroende av råvaror av avgörande betydelse, raffinaderikapacitet, som även leder till halvfabrikat, och samspelet mellan råvaror av avgörande betydelse och deras associerade basmetaller.

Parlamentet påminner om att inom råvaror och i synnerhet råvaror av avgörande betydelse varierar de olika ämnenas betydelse, liksom deras tillgänglighet, användning, behov av bearbetning och följaktligen prissättning i de olika skedena av leveranskedjan, vilket bör beaktas i analysen. Parlamentet påpekar dessutom att det inom logistiken finns olika mönster för råvaruflöden på den gemensamma marknaden.

5.  Europaparlamentet konstaterar att alla råvarumarknader inte uppför sig på samma sätt och att särskilt råvarumarknaderna inom jordbrukssektorn är beroende av starka säsongsrelaterade villkor och klimatförhållanden, vilket innebär att de fordrar speciell uppmärksamhet.

6.  Därför uppmanar Europaparlamentet kommissionen att genomföra en undersökning om europeisk import av råvaror som inte förtecknas som väsentliga (t.ex. litium, hafnium och nickel) men som ändå är strategiska för EU-industrins behov och för framställningen av högförädlade konsumtionsvaror. Denna undersökning bör även bedöma hur beroende våra industrier är av dessa råvaror samt åtgärder för att trygga försörjningen med dem samt vad utvinningen av dem kostar miljön och vilka alternativ det kan finnas att tillgå.

7.  Europaparlamentet gläder sig åt att ett brett utbud av råvaror, såsom naturgummi, trä och aggregat ingår i kommissionens meddelande. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra analyser av tillgången och den potentiella efterfrågan på dessa råvaror och utifrån det, vid behov, vidta lämpliga åtgärder. Detta betänkande inriktar sig på strategiska råvaror och råvaror av avgörande betydelse.

8.  Europaparlamentet understryker att en effektiv styrning av råvarupolitiken är en förutsättning för en effektiv råvarustrategi. Parlamentet konstaterar att en effektiv strategi måste inbegripa en kontinuerlig dialog med berörda intressenter. Parlamentet betonar hur viktigt det är med nära samordning och tillhandahållande av information inom kommissionen och parlamentet och mellan medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar att det under 2011 inrättas en högnivåarbetsgrupp för råvaror, som det har gjorts i Frankrike och Förenta staterna, där kommissionens berörda generaldirektorat, det gemensamma forskningscentrumet, Europeiska miljöbyrån och Europeiska utrikestjänsten ingår, för att utarbeta, övervaka och se över strategier, däribland partnerskapsavtal, i syfte att skapa strategisk enhetlighet och främja ett inrättande av ett system för tidig varning, bland annat för snedvridning av marknaden och resursbaserade konflikter, som kompletteras av en övervakningsgrupp. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en långsiktig färdplan för den europeiska råvarupolitiken fram till 2050, där man kartlägger framtida tendenser samt risker och möjligheter inom råvarusektorn och sektorn för råvaror av avgörande betydelse, och som skulle kunna hjälpa EU-industrierna och universitets- och forskningsinstitutionerna att bedriva en långsiktig planerings- och investeringsverksamhet. Kommissionen uppmanas dessutom att stödja medlemsstaterna att utarbeta egna råvarustrategier och att verka för samordning och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, även om den externa dimensionen. Parlamentet föreslår att det kommande meddelandet om energifrågans externa dimension skulle kunna tjäna som mall.

9.  Europaparlamentet insisterar på att det fortlöpande ska underrättas om utvecklingen av råvaror som inte är energitillgångar inom ramen för råvaruinitiativet och om uppfyllandet av initiativets mål via en årlig framstegsrapport, där man även fokuserar på samstämdhet mellan handels-, utvecklings- och miljöpolitiken och sociala konsekvenser, liksom uppgifter om råvaror av avgörande betydelse.

Att vända en utmaning till en möjlighet för europeisk industri: resurseffektivitet, återanvändning, återvinning och ersättning

10. Europaparlamentet konstaterar att de utmaningar som förknippas med råvaror också ska ses som en möjlighet att gjuta nytt liv i EU:s industriella bas, tekniska kapacitet och kunnande och öka konkurrenskraften med hjälp av en ambitiös industriell innovationsstrategi. Trots den betydelse som en effektiv handelspolitik och användningen av egna resurser har kommer en god förvaltning av råvaror och en ökad effektivitet, återanvändning och energieffektiv återvinning, minskad resursanvändning, även genom förbättrade normer för produktkvalitet och där det är lämpligt principen att använda saker längre samt tillämpningen av grön teknik att vara en förutsättning för att åstadkomma konkurrenskraft, hållbarhet och en tryggad försörjning på medellång och lång sikt. Alla initiativ i detta avseende bör grunda sig på ordentliga konsekvensanalyser som fokuserar på potentiella konsekvenser för miljö, samhälle och konkurrenskraft. Parlamentet betonar vikten av en konsekvent tillämpning av den rättsligt bindande europeiska avfallshierarkin i enlighet med ramdirektivet om avfall, där förebyggande, återanvändning och återvinning prioriteras följt av tillvaratagande och bortskaffande. Parlamentet anser att social innovation, förändrad livsstil och nya begrepp såsom eko‑leasing, kemisk leasing och delning bör stödjas av kommissionen.

11. Europaparlamentet noterar att lägre konsumtionsnivåer, förebyggande av avfallsgenerering samt återanvändning är viktiga komponenter i omställningen till en resurseffektiv ekonomi.

12. Europaparlamentet föreslår att kommissionen gör en omfattande utredning av ekonomiska leasing-modeller som alternativ till ägande av varor samt hur dessa modeller påverkar materialanvändningen och tillvaratagandet av material. Parlamentet betonar att medvetenhet är den stora utmaningen i sammanhanget.

13. Europaparlamentet betonar behovet av att arbeta för att den ekonomiska tillväxten ska kunna frikopplas från ökad resursanvändning, som även kommer att hjälpa till att minska relativt importberoende. Parlamentet konstaterar betydelsen av att förankra råvarustrategin även i ett större sammanhang mot bakgrund av klimatförändringarna och gläds därför åt kommissionens plan att lansera ett flaggskeppsinitiativ om resurseffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga hinder för ökad resursproduktivitet (däribland tekniska hinder, kostnader osv.) och att på medellång och lång sikt införa och bedöma mål om ökad resurseffektivitet som återspeglar behovet av att minska EU:s importberoende av råvaror, eftersom EU har världens högsta råvaruimport per capita. För att framstegen ska kunna utvärderas objektivt och man ska kunna göra jämförelser med andra länder uppmanas kommissionen att ta fram en tillförlitligare metod för att mäta hur effektiv resursanvändningen är, där hänsyn tas till Eurostats arbete på detta område, liksom resultaten från en undersökning som Europaparlamentet nyligen låtit göra i ämnet.

14. Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av instrument och indikatorer, t.ex. TEEB (ekosystemens och den biologiska mångfaldens ekonomi). Parlamentet uppmanar starkt kommissionen att främja och stimulera utvecklingen och användningen av sådana instrument.

15. Europaparlamentet anser inte att det räcker med en skatt på mineralresurser för att öka resurseffektiviteten och uppmanar därför kommissionen att beställa en undersökning av effekterna av en skatt på vatten- och markanvändning, med särskild tonvikt på eventuella oavsiktliga återverkningar på ekonomiska verksamheter och produktionen av förnybar energi i EU.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att starkt överväga att på grundval av en noggrann konsekvensanalys utöka ekodesignstrategin till råvaror, undersöka möjligheten att införa nya instrument, arbeta tillsammans med standardiseringsorgan, undersöka möjligheten med ett så kallat top runner-program för produkters resurseffektivitet och att förbättra rådgivningen om resurseffektivitet – särskilt för små och medelstora företag – till exempel genom att förstärka sådana program i genomförandeorganet för konkurrenskraft och innovation. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja små och medelstora företag på detta område, genom att främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, bereda tillgång till relevanta forskningsresultat inom det sjunde ramprogrammet för forskning och framtida EU‑forskningsprogram. Parlamentet uppmanar företagen att utnyttja antingen EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (EMAS) eller ISO‑standarder. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att använda sig av offentlig upphandling för att öka antalet resurseffektiva produkter och produkter som använder sekundära råvaror samt garantera en säker och transparent återvinning av uttjänta produkter. När det gäller återvinning konstaterar parlamentet att kvalitet är lika viktigt som kvantitet. Parlamentet betonar därför betydelsen av återvinningsvänlig produktutformning. Parlamentet betonar vikten av att inkludera resursanvändning i produktinformation och miljömärkning för att ge konsumenterna större inflytande. Parlamentet uppmanar europeiska standardiseringsorgan att låta resurseffektivitet ingå i samband med fastställande av standarder.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur direktivet om ekodesign, direktivet om uttjänta fordon, direktivet om elektriskt och elektroniskt avfall samt direktivet om batteriavfall kan ändras för att öka återvinningen, inte bara i allmänhet utan även av värdefulla råvaror, inbegripet sällsynta jordartsmetaller, t.ex. genom mer specifika krav på demontering, och föreslå ändringar av dessa rättsakter.

18. Europaparlamentet konstaterar att återvinning och återanvändning kan bidra till minskade växthusgaser eftersom användningen av råvaror ger upphov till stora utsläpp av växthusgaser. Parlamentet noterar även den höga återvinningsgraden för vissa sektorer som omfattas av återvinningslagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta sätt att ytterligare öka återvinningen i viktiga sektorer genom att bland annat förbättra regelverket för kretsloppsekonomin. Parlamentet betonar behovet av att investera i återvinning av råvaror, särskilt sällsynta jordartsmetaller, och uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig analys av EU:s materialflöde som bygger på hela livscykeln för råvaror (från gruva till avfall), sektorsvis och i syfte att bedöma och föreslå kostnadseffektiva sätt att öka råvaruåtervinningen samtidigt som man tar hänsyn till miljöeffekterna. Kommissionen uppmanas att harmonisera EU-lagstiftningen och minimistandarder för återvinning för att öka samstämdheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den befintliga lagstiftningen genomförs korrekt och uppmanar dessutom medlemsstaternas branschorganisationer att aktivt främja återvinning bland sina medlemmar och underlätta samarbetet med forskningsinstitutioner och andra sektorer. Parlamentet konstaterar vikten av att frikoppla mängden producerat avfall från tillverkningsindustrins tillväxt.

19. Europaparlamentet konstaterar hur viktigt det är att skapa industriella synergier inom återvinning och att hjälpa företag att förstå hur deras avfalls- och biprodukter kan bli resurser för andra. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja sådana åtgärder som vidtagits av Storbritannien genom dess ”National Industrial Symbiosis Programme”.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen

–   att undersöka och främja projekt för utvinning av råvaror från kommunalt avfall (”urban mining”), eftersom dessa fyndigheter kan vara betydligt rikare än de ursprungligen utvunna malmerna, vilket innebär att en stor andel värdefulla returråvaror kan utvinnas, återanvändas och återvinnas, samt investera i projekt som i allmänhet minskar användningen av råvaror och på så sätt medföra en samhällsförändring,

–   att, bland annat med hjälp av en oberoende konsekvensbedömning, undersöka huruvida nedlagda deponier skulle kunna återöppnas för återvinning av potentiellt skrotmaterial med bästa möjliga teknik, eftersom detta skulle leda till en ökad tillgång på råvaror och skapa fler arbetstillfällen i hela EU,

–   att undersöka återstående deponier för gruvavfall och metallurgiskt avfall,

–   att senast 2012 sammanställa en EU-databas om gruvavfallsanläggningar och genomföra gruvavfallsdirektivet,

–   att se till att detta avfall behandlas med bästa möjliga teknik,

–   att uppmuntra livscykelhantering av byggnader och där det är lämpligt se till att materialet som används i byggnaderna ska kunna återvinnas,

–   att stegvis införa ett generellt förbud mot deponering av avfall i hela EU.

21. Europaparlamentet anser att det finns ett akut behov av mer information om ”urban mining” och uppmanar därför kommissionen att bedöma möjligheterna för detta, men även de eventuella begränsningarna.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en återvinningsstrategi där tillvaratagandet sker så nära avfallskällan så möjligt. Häri ingår även rening av avloppsvatten, eftersom detta skulle möjliggöra tillvaratagande av råvaror i högre koncentrationer, förhindra att råvarorna blir omöjliga att tillvarata, minska negativ miljöpåverkan och eventuellt också vara mer energieffektivt.

23. Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram ett förslag om ändring av direktivet om deponering av avfall[10] och att utveckla och utvidga de mål som anges i artikel 5.2 i det direktivet. Parlamentet anser vidare att minskningsmålet genom förbudet mot deponering av biologiskt nedbrytbart kommunalt avfall i enlighet med ramdirektivet om avfall från och med 2020 bör utsträckas till att gälla allt biologiskt nedbrytbart avfall, och minskningsmålet bör fastställas till 5 procent.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja partnerskap för återvinning med utvecklingsländer. Kommissionen uppmanas även att stödja pilotprojekt såsom områden utan avfall (zero waste zones).

25. Europaparlamentet ber kommissionen att utvärdera hur Europeiska investeringsbanken (EIB) kan hjälpa till att minska de ekonomiska riskerna med investeringar i återvinningsanläggningar med banbrytande teknik och andra återvinningsinitiativ.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja forskning och utveckling när det gäller ekonomiska incitament för återvinning, däribland återvinning av sällsynta jordartsmetaller, där man även tittar på konsekvensanalyser. Parlamentet uppmanar även kommissionen att undersöka hur marknader för återvunnet material kan främjas med bland annat certifikat för återvunnet material och krav på eko-design samt att garantera att sammanhållningspolitik och -budget också utnyttjas i syfte att främja resurseffektivitet och återvinning.

27. Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa olagliga transporter av återvinningsbart material och avfall som innehåller användbara råvaror, särskilt elektroniskt avfall som omfattas av direktivet om elektriskt och elektroniskt avfall (direktiv 2002/96/EG), genom att förbättra och förstärka tillämpningen av lagstiftningen och uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt ta itu med denna uppgift. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur ett bättre utnyttjande av producentansvaret kan stödja detta mål. Parlamentet framhåller behovet av att inrätta ett globalt certifieringssystem för återvinningsanläggningar. Det är viktigt att tulltjänstemän på nationell nivå samarbetar med varandra. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida det behövs en gemensam mekanism för att informera myndigheter om olagliga transporter. Kommissionen uppmanas även att studera olagliga avfallsflöden och att regelbundet rapportera om framsteg i bekämpandet av olaglig avfallsexport. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en effektiv åtskillnad mellan nya och begagnade varor i tulldeklarationer genom att ta upp denna fråga i genomförandebestämmelserna för den uppdaterade gemenskapstullkodexen.

28. I detta sammanhang uppmanar Europaparlamentet även kommissionen att, när den tillåts, stödja EU:s handelspartner att anta lämpliga lagar och genomföra adekvata kontrollåtgärder för att förhindra olaglig import av allt slags avfall på sitt territorium, och att aktivt bekämpa den korruption som ofta möjliggör just sådan olaglig import.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till vissa medlemsstaters kritik av rådets förordning om kriterier för fastställande av när vissa typer av metallskrot upphör att vara avfall enligt direktiv 2008/98/EG, och ber kommissionen att skärpa kraven på produktkvalitet och förbättra möjligheterna att kontrollera och säkerställa att skrot som deklarerats som skrot som upphört att vara avfall håller nödvändig kvalitet.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa prioriteringar för forskning och innovation när det gäller hållbara prospekterings- och produktionsmetoder, produkters livscykel och återvinning (”från vagga till vagga”), ersättning och resurseffektivitet eftersom detta även skulle kunna minska EU:s beroende av import från leverantörer i monopolställning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med aktuella utmaningar i fråga om återvinning inom ramprogrammen och betonar att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt återvinningsstrategier för tungmetaller och råvaror av avgörande betydelse, exempelvis sällsynta jordartsmetaller. Kommissionen uppmanas även att knyta tydliga mål till medel som anslås till forskning om råvaror såsom sällsynta jordartsmetaller, till exempel det japanska målet att minska förbrukningen av sällsynta jordartsmetaller med en tredjedel. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att införliva erfarenheter från tredjeländer som redan har uppnått höga insamlingsnivåer, exempelvis Norge, där omkring 80 procent av elektronikavfallet samlas in, och att fastställa egna adekvata insamlingsmål. Parlamentet betonar betydelsen av offentlig‑privata partnerskap på detta område för att engagera industrin, den akademiska världen och myndigheterna. Parlamentet är medvetet om de värdefulla tjänster som sådana institutioner även tillhandahåller till små och medelstora företag. Parlamentet vidhåller vikten av ett europeiskt innovationspartnerskap för strategiska råvaror för att främja utvecklingen av resurseffektivitet, viktig teknik, en tryggad försörjning och den inhemska råvarusektorn, och uppmanar kommissionen att initiera ett sådant partnerskap under 2011.

31. Europaparlamentet beklagar att ersättning och återanvändning inte behandlas i tillräcklig utsträckning i meddelandet. Parlamentet påminner om att ersättning, särskilt för råvaror av avgörande betydelse och sällsynta jordartsmetaller, är mycket viktig och kan erbjuda effektiva lösningar för att hantera försörjnings- och miljörisker när det är möjligt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att intensifiera sitt arbete på detta område genom att utnyttja forsknings- och innovationsmedel genom ett eventuellt utarbetande av ett FoU-program för ersättning inom nästa ramprogram för forskning, som stöder demonstrationsanläggningar. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att överväga att fastställa ersättningsmål samtidigt som de beaktar relevanta konsekvensanalyser. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo utnyttja den kompetens som finns inom EU på området sällsynta jordartsmetaller.

Hållbar försörjning i EU

32. Europaparlamentet efterlyser icke skatterelaterade åtgärder för att stödja inhemska råvarusektorer att locka investeringar. Parlamentet välkomnar därför samarbete mellan nationella geologiska undersökningar. Parlamentet efterlyser ett ökat samarbete mellan dem och uppmuntrar till användningen av gemensamma standarder och rutiner som skulle underlätta utbytet och utnyttjandet av tillgängliga geologiska uppgifter. Parlamentet välkomnar offentliggörandet av en europeisk årsbok om råvaror (European Raw Materials Yearbook) och betonar att uppgifter om sekundära råvaror och om användbart material som utvunnits ur kommunalt avfall (urban mining) bör ingå. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida det behövs en geologisk tjänst på EU-nivå som samlar det arbete som görs i nationella undersökningar och det arbete som internationella partner utför. Parlamentet ger sitt stöd till kommissionens arbete för att förbättra EU:s geologiska kunskapsbas och uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utarbeta en digital karta över unionens resurser.

33. Europaparlamentet noterar vikten av och tillgången på inhemska råvaror i Europa och uppmanar därför

–   till bättre samordning av prospektering, utvinning, distribution, bearbetning, återanvändning och återvinning,

–   behöriga offentliga myndigheter (nationella, regionala och lokala) att tillämpa tydliga, effektiva och samordnade administrativa förfaranden vid tillståndsgivning för utvinning av inhemska råvaror, som möjligen inbegriper upprättandet av en enda kontaktpunkt för att underlätta och påskynda tillståndsförfarandet,

–   medlemsstaterna att utarbeta strategier för planering av markanvändning, inbegripet långsiktiga beräkningar av efterfrågan på regionala och lokala mineraler, vilka bör återspeglas i den nationella råvarupolitiken, som bör bygga på de goda geologiska kunskaper om råvaror som finns i de olika medlemsstaterna och som inte bör begränsa handeln inom EU eller utesluta gränsöverskridande efterfrågan.

Parlamentet betonar att tjänsteleverantörer i föregående led har stor betydelse för den inhemska utvinningen. Parlamentet betonar hur viktigt det är för en hållbar utvinning i EU att man stimulerar regionala eller nationella råvarukluster som sammanför industri, geologiska tjänster, leverantörer i föregående led, tillverkare av utrustning, utvinnings- och förädlingsföretag, liksom transportindustrin och arbetsmarknadens parter, även med hjälp av nya gruvdriftsmetoder.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra målen i handlingsplanen för biologisk mångfald till en del av råvarustrategin för att stärka kopplingarna mellan ekonomi och miljö och ta hänsyn till miljöpåverkan från utvinning, produktion, användning och bortskaffande av råvaror. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja utvecklingen av strategisk markanvändningsplanering i alla medlemsstater för att skapa balans mellan råvaruutvinningen och andra krav som ställs på markanvändningen samt slå vakt om miljön och den biologiska mångfalden.

35. Europaparlamentet understryker att strängast möjliga arbetsmiljö- och miljöskyddsnormer måste iakttas vid utvinningen så att olyckor kan undvikas och de berörda områdena kan återställas.

36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna tillräcklig uppmärksamhet åt utvecklingen av resursrika områden och att inkludera en omfattande strategi för att förbättra transportinfrastrukturen som sammankopplar resursrika områden i EU med dess industriområden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att de reviderade riktlinjerna för de transeuropeiska transportnäten uppfyller industrins krav genom att ge smidig tillgång till råvaror.

37. Europaparlamentet bekräftar att riktlinjerna för Natura 2000 ger en stabil grund enligt vilken utvinning av andra råvaror än energiråvaror måste ske, med hänsyn till subsidiaritetsprincipen. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet utvärdera om medlemsstaterna gjort framsteg med att balansera råvaruutvinning och naturskydd. Det är viktigt med förfaranderegler för att åstadkomma goda resultat i tekniskt, socialt, konkurrens- och miljömässigt hänseende. Parlamentet påminner om sin resolution av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna[11] och uppmanar i detta hänseende, i enlighet med försiktighetsprincipen, kommissionen att bedöma möjligheterna till miljömässigt hållbar utvinning i känsliga områden som kan vara värdefulla leverantörer av viktiga råvaror, såsom Arktis, området kring Barents hav och Grönland samt om möjligt utöka befintliga partnerskapsavtal med länderna i dessa regioner.

38. Europaparlamentet understryker att det behövs mer öppna och förutsägbara ramvillkor om godkännandeförfaranden för att upprätta nya gruvor för utvinning av metaller och mineraler, samtidigt som man inte får kompromissa med miljökraven.

39. Europaparlamentet konstaterar att de nordeuropeiska länderna och området kring Barents hav har betydande malm-, mineral- och skogstillgångar. Parlamentet anser att norra Europa på ett betydande sätt kan bidra till att tillgodose företagens råvarubehov i övriga EU och därmed minska EU:s importberoende. Det finns ett tydligt behov av att öka kunskapen om norra Europas potential i den pågående råvarudebatten.

40. Europaparlamentet betonar vikten av forskning, utveckling och innovation för att bemöta nya utmaningar. FoU och innovation bidrar till utvecklingen av innovativ teknik och hållbara metoder för gruvdrift, förädling, malmutvinning och återvinning, så att man ytterligare kan minska det ekologiska fotavtrycket och eventuella negativa sociala effekter.

41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som ger incitament att eventuellt återuppta verksamheten vid vissa gruvor inom ramen för en hållbar gruvdrift, vilket skulle kunna bidra till att minska risken för att EU:s industri ska drabbas av råvarubrist.

42. Europaparlamentet betonar vikten av kompetens och utbildning och av den roll som geologer, ingenjörer, gruvarbetare och annan personal spelar samt uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en nära dialog med arbetsmarknadens parter, den akademiska världen och näringslivet i detta avseende. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast 2012 fastställa behovet av och tillgången till utbildad personal för forskning och utveckling, utvinning, förädling, behandling och återvinning av råvaror och att delge parlamentet resultaten. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas även att i samarbete med näringslivet och den akademiska världen stödja utbildning om råvaror genom att inrätta särskilda universitetsprogram och stipendier. Parlamentet stöder i detta hänseende även utbytesprogram på detta område, t.ex. Erasmus mundus mineral- och miljöprogram.

43. Europaparlamentet ser positivt på förslaget om EU-diplomati i fråga om råvaror och sällsynta jordartsmetaller, som syftar till att upprätta en internationell regleringsplattform som säkrar tillgång till och försörjning med råvaror, särskilt råvaror av avgörande betydelse, garanterar öppna globala marknader och främjar internationellt samarbete inom hållbar utvinning av råvaror och en effektiv resursanvändning som bygger på ömsesidiga intressen. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att inleda en kraftfull dialog inom råvarudiplomatin mellan industriländer, länder som håller på att industrialiseras och resursrika utvecklingsländer, också för att främja mänskliga rättigheter, goda styrelseformer och regional stabilitet samt förebygga risken för konflikter om resurser.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att befintlig EU‑lagstiftning tillämpas striktast möjligt, att inkludera säkerhetsnormer för guldutvinning bland åtgärderna i flaggskeppsinitiativet ”innovationsunionen” samt att lägga till en specifik punkt på dagordningen om guldutvinning för FN:s miljöprograms (Unep) internationella panel för hållbar resursförvaltning. Denna punkt ska inbegripa säkerhetsaspekter, innovation, hantering av kemikalier, illegal gruvdrift och småskalig gruvdrift i syfte att ta fram en långsiktig och hållbar lösning som gör det möjligt att på ett hållbart sätt framställa eller importera guld för användning i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en översyn av Berlin II-riktlinjerna för småskalig och hantverksmässig gruvdrift.

45. Europarlamentet påpekar att hantverksmässig och småskalig gruvdrift kan spela en viktig roll på lokal nivå, skapa sysselsättning och stödja utvecklingsmålen när den är officiellt erkänd, reglerad och stödd. Parlamentet beklagar den relativa bristen på kunskap och analytiska verktyg på detta område och understryker behovet av att öka den hantverksmässiga och småskaliga gruvdriftens synlighet, att underlätta effektivare utformning och genomförande av politik på detta område samt att övervaka hjälpinsatser för att motverka fattigdomsfällor och konflikter såsom barnarbete, osäkra arbetsvillkor och tvångsarbete, vilka ofta förekommer vid hantverksmässig gruvdrift och konflikter förknippade med småskalig gruvdrift. Parlamentet uppmanar även EU och dess medlemsstater att stödja utvecklingsländer på både nationell och lokal nivå genom att tillhandahålla expertkunskaper om hållbara gruvmetoder, ökad resurseffektivitet samt återanvändning och återvinning.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida det behövs en lagringsmekanism för råvaror av avgörande betydelse, i synnerhet sällsynta jordartsmetaller, som skulle kunna garantera EU:s företag tillgång till strategiska råvaror som används inom miljövänlig och högteknologisk industri samt inom försvarsindustrin och hälsoindustrin och skydda företagen mot monopol och prisstegring. Parlamentet betonar att EU:s uppgift i ett eventuellt lagringsprogram bör vara begränsad till att tillhandahålla den rättsliga ramen och tillsynen.

Internationellt rättvis och hållbar råvaruförsörjning

47. Europaparlamentet noterar de tilltagande handelsrestriktionerna och konkurrenssnedvridningarna i handeln med råvaror. Parlamentet uppmanar kommissionen att på regional, multilateral och bilateral nivå konsekvent övervaka och ta itu med frågan om export- och importrestriktioner. Åtgärder som snedvrider handeln med industriella råvaror, särskilt råvaror av avgörande betydelse, måste undersökas fullständigt och skulle kunna leda till ytterligare rättsliga åtgärder inom ramen för WTO. Parlamentet uppmanar WTO att noggrant övervaka effekten av import- och exportrestriktioner och stöder i detta hänseende upprättandet inom WTO av ett övervakningsverktyg avseende tariffära och icke-tariffära hinder för handel med råvaror och sällsynta jordartsmetaller samt inrättandet inom G20 av ett organ för stabilitet på området råvaror och sällsynta jordartsmetaller (”Raw Materials and Rare Earths Stability Board”). Parlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja alla sina internationella nätverk, inbegripet utrikestjänsten, för att förbättra förbindelserna med de länder och regioner som tillhandahåller råvaror och råvaror av avgörande betydelse och på så sätt underlätta den internationella handeln med råvaror, i synnerhet råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet ser positivt på EU:s satsning på en aktiv råvarudiplomati som inbegriper olika utrikes-, handels-, miljö- och utvecklingspolitiska strategier och som främjar och stärker demokratiska principer, mänskliga rättigheter, regional stabilitet, insyn och hållbar utveckling. Parlamentet anser att konkreta prioriterade åtgärder och en omfattande strategi för en hållbar försörjning med sällsynta jordartsmetaller snarast måste utarbetas. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra europeiska aktörer med intressen i sällsynta jordartsmetaller delaktiga i utarbetandet av sådana åtgärder.

48. Europaparlamentet bekräftar att utvecklingsländernas regeringar och parlament har en legitim rätt att föra sin politik och reglera om utländska investeringar i det allmännas intresse, i samråd med det civila samhället, på ett sådant sätt att dessa investeringar gynnar den lokala ekonomin, skapar inhemskt mervärde och främjar utveckling. Parlamentet understryker att EU:s råvarustrategi inte får stå i vägen för dessa rättigheter.

49. Europaparlamentet välkomnar EU:s insatser för att främja en hållbar råvaruhandel med tredjeländer (t.ex. Flegt).

50. Europaparlamentet understryker vikten av att fastställa klara regler för samarbete på området för råvaruhandel mellan alla deltagande aktörer (producenter, exportörer, transitländer och importörer).

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera samstämdhet mellan utvecklingspolitiken och råvaruinitiativet samt påpekar i detta hänseende att EU:s råvarupolitik måste ta full hänsyn till en hållbar ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna och vara förenlig med det övergripande målet om utrotning av fattigdom i enlighet med artikel 208 i fördraget om EU:s funktionssätt. Parlamentet betonar att ett tydligt stöd till resursrika länders ekonomiska, sociala och miljömässiga utveckling skulle bidra till att bygga upp stabila och demokratiska institutioner, vilket skulle garantera ömsesidiga fördelar för både exporterande och importerande länder. Parlamentet vill därför att klausuler om mänskliga rättigheter och demokratisering ska införas i framtida avtal med råvaruexporterande partnerländer. EU bör även hjälpa utvecklingsländerna att diversifiera sin ekonomi, minska sitt beroende av råvaruexport och höja värdet på sina produkter genom inhemsk produktion och förädling. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid framtagandet av de nya instrumenten för yttre åtgärder för perioden efter 2013 ta med åtgärder för att stödja goda styrelseformer och hållbar gruvdrift i programmen för demokratisk och ekonomisk stabilitet i sårbara stater som är råvaruleverantörer.

52. Europaparlamentet anser att det är företagens ansvar att få fram resurser, men inser att det är svårt för små och medelstora företag att få fram resurser, och ber därför kommissionen att fundera på hur man på ett icke-finansiellt sätt skulle kunna stödja begrepp som exempelvis ett europeiskt ”råvarubolag”. Parlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att noggrant studera det japanska organet Jogmec.

53. Europaparlamentet uppmanar starkt medlemsstaterna att samarbeta med varandra inom ramen för en europeisk råvarustrategi. Parlamentet vill att denna strategi ska dra nytta av synergieffekter mellan den ekonomiska politiken, gruvpolitiken, industripolitiken och utrikespolitiken och syfta till att säkra försörjningen med strategiskt viktiga ämnen.

54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera resultatet av WTO-ärendet mot Kina och att vid behov använda sig av WTO-mekanismer i framtiden.

55. Europaparlamentet konstaterar hur viktiga förbindelserna mellan Afrika och EU är och även Addis Abeba-avtalet från juni 2010. Detta partnerskap måste vila på ömsesidiga intressen. När man främjar hållbar gruvdrift är det viktigt att utbyta bästa metoder för god förvaltning, ökad resurseffektivitet, återanvändning och återvinning, hantering av sten- och bearbetningsavfall från gruvdrift, återställande av gruvområden, hälsa och säkerhet, arbetstagarskydd och avskaffande av barnarbete. Parlamentet påpekar att Afrikanska unionen i sin vision för den afrikanska gruvdriften fastslog att länderna i Afrika hittills inte har kunnat dra nytta av sina konkurrensfördelar när det gäller naturresurser. Därför måste man överväga åtgärder för att se till att inkomsterna från naturresurserna kommer befolkningen i de resursrika länderna till godo.

56. Europaparlamentet betonar vikten av ett bilateralt samarbete om råvaror, vilket EU och Afrikanska unionen visade i juni 2010, och uppmuntrar till ytterligare insatser inom ramen för den gemensamma handlingsplanen för Afrika–EU för 2011–2013. Parlamentet efterlyser liknande samarbeten med andra länder som är stora producenter av råvaror av avgörande betydelse. Parlamentet föreslår att ett av de konkreta målen för råvarudiplomatin ska vara diversifiering av källor från Sydostasien i riktning mot Latinamerika och Afrika för vissa råvaror som EU är importberoende av.

57. Europaparlamentet ser positivt på att denna handlingsplan inbegriper utbildning i hur man bäst förhandlar om mineralavtal och främjar vetenskapligt samarbete inom gruvsektorn, liksom goda styrelseformer och öppenhet.

58. Europaparlamentet beklagar att det inte finns några namn på andra regioner eller länder i meddelandet. Parlamentet anser att alternativa råvarukällor bör undersökas för att motverka EU:s beroende av ett begränsat antal länder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja andra ömsesidigt lönsamma partnerskap med resursrika länder och regioner. EU bör erbjuda triangelpartnerskap för infrastruktur, kunskapsutbyte och resurser. Parlamentet uppmanar EU att hjälpa resursrika utvecklingsländer att utveckla sina geologiska kunskaper och sina kunskaper om gruvdrift och mineralbearbetning, liksom kunskaper i vetenskapliga och juridiska frågor, så att hållbar kapacitetsuppbyggnad kan upprättas, och föreslår i detta sammanhang att det vid geologiska fakulteter inrättas professurer som finansieras gemensamt. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka internationella avtal som resursrika länder ingår med tredjeländer, som innebär exklusiv tillgång till resurser, samt garantera en rättvis tillgång till dessa resurser och se till att internationella handelslagar fungerar korrekt.

59. Europaparlamentet är oroat över att man ännu inte fastställt en strategi för dialog och samarbete med Kina och andra internationella nyckelaktörer. Parlamentet betonar behovet av en handels- och teknikdialog med Kina och uppmanar kommissionen att undersöka hur man kan upprätta pilotprojekt om hållbar gruvdrift och mineralbearbetning, ersättning, resurseffektivitet eller återvinning av råvaror av avgörande betydelse med Kina som gynnar båda parter. Parlamentet ger även sitt fulla stöd till liknande bilaterala dialoger i viktiga råvarufrågor med andra viktiga leverantörer såsom de så kallade Briksländerna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika), med tanke på att de både har och använder stora mängder råvaror. Parlamentet uppmanar kommissionen att likaledes behandla råvarufrågan i den europeiska grannskapspolitiken.

60. Europaparlamentet anser att EU:s råvarustrategi bör återspegla skillnaderna mellan industri- och tillväxtländerna å ena sidan och de minst utvecklade länderna å andra sidan.

61. Europaparlamentet betonar att frågan om tillgång till råvaror bör integreras successivt i fredsbyggande och konfliktförebyggande åtgärder eftersom ett betydande antal konflikter åter brutit ut i vissa regioner.

62. Europaparlamentet håller med om att utvecklingspolitiken fyller en funktion för att hjälpa länder att omsätta sina naturrikedomar i en hållbar tillväxt för alla, bland annat genom att förbättra styrningen och öka öppenheten. Parlamentet understryker att utvecklingspolitiken, däribland det allmänna preferenssystemet, inte är något verktyg för råvarudiplomatin men anser att den kan ha en viktig stödfunktion i EU:s råvarupolitik. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att det råder samstämdhet mellan de båda. Parlamentet ser positivt på att det införs direkta garantier för icke-diskriminerande tillgång till råvaror på marknaden i EU:s handelsavtal samt som en förutsättning för medlemskap i WTO. Parlamentet håller dock med om att handelsavtal bör kunna erbjuda den flexibilitet som krävs för att hjälpa utvecklingsländer att skapa kopplingar mellan utvinningsindustrin och den lokala industrin. Parlamentet anser att länders rätt att bestämma över sina egna resurser måste respekteras och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att uppväga sitt motstånd mot exportskatter i utvecklingsländerna med en differentierad strategi som tar hänsyn till de olika ländernas situation, så att utvecklingsmålen och utvecklingsländernas industrialisering inte äventyras. Parlamentet betonar att en fri och rättvis handel är viktig för den globala råvarusektorns utveckling och välståndet i alla samhällen. Parlamentet noterar att inkomsterna från råvaror på ett avgörande sätt kan bidra till att de minst utvecklade länderna kan uppfylla millennieutvecklingsmålen.

63. Europaparlamentet är oroat över att det nyutformade råvaruinitiativet inte hänvisar till det allmänna preferenssystemet eller den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre (GSP plus) och inte föreslår några alternativa handelsincitament för främjandet av mänskliga rättigheter, miljöstandarder, för undvikande av barnarbete samt för stöd för inhemska reformer i länder som inte omfattas av dessa ordningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och främja diversifieringsinitiativ i utvecklingsländernas ekonomier som är mycket beroende av vissa råvaror.

64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa utvecklingsländerna att få bukt med informationsasymmetri i samband med förhandlingar om råvaru- och gruvdriftskontrakt, genom kapacitetsuppbyggnad och att hjälpa till med förhandlingar om tekniköverföring, både på nationell nivå och i de lokala samhällena.

65. Europaparlamentet framhåller den betydelse som företagens sociala ansvar spelar genom att höga miljö-, social- och arbetsnormer utanför EU respekteras och bästa tillgängliga teknik tillämpas. Parlamentet anser att dessa bör främjas genom relevanta forum såsom G8, G20, WTO, OECD, FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad), FN:s miljöprogram (Unep), Uneps internationella panel för hållbar resursförvaltning, de internationella metallstudiegrupperna och andra organ. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de positiva bidragen från FN:s Global Compact-initiativ. Parlamentet uppmanar dessutom EU:s företag att utarbeta en lämplig uppförandekod för dem som bedriver verksamhet i tredjeländer och att grunda sin verksamhet på OECD:s riktlinjer för multinationella företag och ISO 26000. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att se till att europeiska företag som utvinner naturresurser i tredjeländer uppfyller sociala normer samt miljö- och arbetsnormer. Kommissionen uppmanas även att lägga fram ett eget lagstiftningsförslag om landsvis rapportering om konfliktmineraler och att införa rättsligt bindande krav på att utvinningsföretagen ska offentliggöra hur mycket av sina intäkter de betalar för varje projekt och land de investerar i, enligt samma modell som den amerikanska Dodd-Frank-lagen. Parlamentet stöder initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin (EITI) och det globala nätverket Publish What You Pay. Parlamentet anser att dessa normer i synnerhet bör tillämpas för projekt som får EU-finansiering, exempelvis från EIB. Parlamentet uppmanar starkt EU att undersöka hur man kan förhindra import av mineraler från illegal handel eller utvinning. Kommissionen ombes att undersöka huruvida fingeravtrycksteknik skulle kunna användas i detta sammanhang och att främja pilotprojekt som bygger på erfarenheterna med ursprungsidentifiering av coltan‑mineral. Parlamentet uppmanar EIB att utföra regelbundna analyser av de väntade effekterna av sin utlåning till utvinningsindustrin.

66. Europaparlamentet är djupt oroat över det stora antalet väldokumenterade fall av europeiska företag som bryter mot miljö- och arbetsnormer och de mänskliga rättigheterna.

67. Europaparlamentet upprepar att öppenhetsinitiativ i utvinningsindustrin faktiskt är företagsvänliga, att de kan ge rättssäkerhet, hållbara och långsiktiga partnerskap och fungera som garantier mot omförhandlingar eller utvisning. Parlamentet konstaterar att det finns utmaningar som behöver tas itu med och att vissa avtal omfattas av sekretesskrav men ändå bör vara föremål för offentlig granskning. Parlamentet noterar att Ghanas lagförslag om förvaltning av oljeintäkter är ett bra exempel på hur man kan bevara ett visst mått av sekretess och samtidigt garantera parlamentarisk kontroll.

68. Europaparlamentet anser att de europeiska företagen bör vara juridiskt ansvariga i sina hemländer för överträdelser av mänskliga rättigheter, miljönormer eller ILO:s grundläggande arbetsnormer som begås av deras dotterbolag utomlands eller av de enheter som de kontrollerar.

69. Europaparlamentet uppmanar EIB och kommissionen att mer noggrant överväga om projekten bidrar till fattigdomsutrotning, hållbar utveckling och tillväxt för alla innan de beslutar om stöd till utvinningsindustrin i utvecklingsländer.

70. Europaparlamentet är oroat över att handeln med och användningen av mineraler från konfliktområden fortsätter, eftersom produktionen av dem medför övergrepp och olaglig verksamhet som inte kan accepteras. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, rådet och medlemsstaterna att ta hänsyn till denna situation inom ramen för sina förbindelser med tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s strategiska leverantörsländer att tillsammans ta fram ett effektivt system för spårning av råvaror, alltifrån importen av dem till dess att de återvinns eller bortskaffas och införa ett ömsesidigt certifieringssystem för råvaror och kedjorna för handel med dem (certifierade handelskedjor) så att rättvis handel kan garanteras och framför allt så att det går att förhindra oseriösa förfaranden inom handel med råvaror från krisområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de relevanta internationella institutionerna (FN, OECD, ILO) för att kartlägga och försöka harmonisera bästa certifieringspraxis.

71. Europaparlamentet betonar att finansmarknaderna kan vara viktiga för att säkra riskerna för både producenter och konsumenter av råvaror och basprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna garantera insyn i råvarumarknaderna och beslutsamt förebygga omotiverad råvaruspekulation som leder till en oseriös råvarumarknad, vid behov baserat på en ingående erfarenhetsbaserad undersökning. Hit hör även relevanta initiativ inom ramen för förhandlingar i G8 och G20.

72. Europaparlamentet är oroat över hur derivatmarknaderna inverkar på prisutvecklingen för råvaror. Parlamentet anser att OTC-derivatmarknaderna bör övervakas effektivare. Mot denna bakgrund stöder parlamentet åtgärder såsom ökad insyn i OTC-derivat under överinseende av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten. Parlamentet anser att sådana åtgärder kan medföra ökad säkerhet för investerare samt små och medelstora företag, liksom bättre planeringssäkerhet för producenter i EU.

73. Europaparlamentet välkomnar det arbete som bedrivs om råvaror och hållbarhet i OECD, G8 och G20 och betonar behovet av en G20-dialog om råvaror för att utarbeta en gemensam plan. Parlamentet ser för övrigt positivt på G8- och G20-medlemmarnas kamp mot prisvolatilitet på råvarumarknaden och vill att konkreta åtgärder tas fram för att minska råvaruspekulationen på detta område. Kommissionen uppmanas att främja OECD:s arbete med effekten av exportrestriktioner och användningen av dessa som ett politiskt verktyg. Parlamentet är positivt till att icke OECD-medlemmar fått vara med i diskussionerna. Ett strategiskt samarbete för en global råvarukontroll mellan EU, Förenta staterna och Japan om råvaror av avgörande betydelse bör upprättas genom att dela uppgifter om tillgång och efterfrågan, göra gemensamma prognoser, uppmuntra utbyte av bästa praxis, tekniska kunskaper och patent, analysera leveranskedjor, undersöka möjligheten med gemensamma strategiska förråd och starta gemensamma FoU-projekt. Parlamentet anser att dessa frågor bör stå på dagordningen för nästa toppmöte mellan EU och Förenta staterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja så kallad Track II‑diplomati för råvaror genom att stödja utbytet mellan icke-statliga organisationer, den akademiska världen och tankesmedjor i EU och andra resursrelevanta länder. Parlamentet uppmanar kommissionen att anordna regelbundna evenemang för råvaror, såsom Jogmecs ”Metal Saloons”, tillsammans med andra resursrelevanta länder. Parlamentet ber även kommissionen att undersöka möjligheten med ett internationellt statistikinitiativ om råvaror av avgörande betydelse som bygger på exemplet med initiativet om gemensamma organisationers uppgifter samt undersöka huruvida en internationell konvention om metaller kan vara ett användbart verktyg. Parlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån att i enlighet med artikel 42.3 i EU-fördraget bidra till att identifiera varje åtgärd som behövs för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas i fråga om råvaror.

Jordbruksprodukter och råvarumarknader

74. Europaparlamentet understöder kommissionens analys gällande jordbruksprodukter inom ramen för den globala livsmedelstryggheten, med minskande globala livsmedelsreserver och ökande befolkningsmängd och hunger, och understryker ur marknadsperspektiv de extrema prissvängningarna inom livsmedel och foder, bristerna i livsmedels- och foderkedjorna, de finansiella instrumentens roll och spekulativt agerande som möjliga orsaker till instabilitet, vilka allvarligt måste beaktas. Parlamentet påminner om att fyra EU-medlemsstater för närvarande räknas till de länder som anses mest sårbara för stigande livsmedelspriser.

75. Europaparlamentet kräver att stor uppmärksamhet ägnas åt den grundläggande osäkerhet som omger det växande sambandet mellan prissvängningarna hos energiråvaror och andra råvaror, i synnerhet livsmedel.

76. Europaparlamentet insisterar i likhet med kommissionen på att det internationella samfundet måste anta en långsiktig och samordnad strategi för den globala livsmedelstryggheten som innefattar ökade forskningsinsatser och investeringar i utvecklingsländernas jordbrukssektorer, i synnerhet genom utvecklingspolitiska prioriteringar, för att öka motståndskraften mot och förmågan att anpassa sig till livsmedelschocker.

77. Europaparlamentet stöder de insatser som nyligen gjorts av G20 när det gäller strategier för att bemöta prisvolatiliteten på livsmedels- och jordbruksmarknaderna, bland annat via ökat informationsutbyte angående prognoserna för livsmedelsproduktionen. Parlamentet betonar behovet av ökad insyn och snabbare information om reserver och lager med livsmedelsråvaror.

78. Europaparlamentet välkomnar den gemensamma kommuniké från det tredje toppmötet mellan jordbruksministrarna i Berlin den 22 januari 2011 som undertecknades av 48 länder. I kommunikén efterlyste dessa länder bättre fungerande jordbruksmarknader och erkände handelns betydelse för att skapa en balans mellan olika aktörer på jordbruksmarknaderna och för att förbättra jordbrukarnas tillgång till råvaror och energi.

79. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en rapport över derivat- och råvarubestämmelser för att fastställa om det behövs separata bestämmelser för jordbruksråvaror, med tanke på sektorns särdrag. Parlamentet understöder kommissionens nyligen framlagda förslag om reglering av OTC-derivat och offentliga samråd om direktivet om marknader för finansiella instrument. Parlamentet anser att otillbörliga spekulativa ageranden, oegentligheter och missbruk på derivatmarknaden för råvaror bör åtgärdas omgående.

80. Europaparlamentet ber kommissionen att föreslå konkreta åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen och hantera den instabila marknaden som ett brådskande ärende, och att med hjälp av ett varaktigt övergripande ansvar få derivatmarknaden för jordbruksprodukter att fungera bättre.

o

o       o

81. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

• [1]  http://ec.europa.eu/enterprise/policies/raw-materials/files/docs/report-b_en.pdf
• [2]  Antagna texter, P7_TA(2011)0093.
• [3]  Antagna texter, P7_TA(2011)0037.
• [4]  Antagna texter, P7_TA(2010)0223.
• [5]  http://ec.europa.eu/environment/nature/natura2000/management/docs/neei_n2000_guidance.pdf
• [6]  http://ec.europa.eu/trade/creating-opportunities/trade-topics/raw-materials/
• [7]  Studien om sambandet mellan miljön och konkurrensförmåga , Projekt ENV.G.1/ETU/2007/0041, http://ec.europa.eu/environment/enveco/economics_policy/pdf/exec_summary_comp.pdf
• [8]  Antagna texter, P7_TA(2010)0174.
• [9]  Antagna texter, P7_TA(2010)0446.
• [10]  Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.
• [11]  Antagna texter, P7_TA(2011)0024.

MOTIVERING

Inledning

Europas industri står inför en allt svårare råvaruförsörjningssituation. Det gäller särskilt de 14 råvaror av avgörande betydelse som kommissionen har fastställt. Den växande globala efterfrågan i kombination med brist på tillgångar till följd av långa ledtider i gruvindustrin och en ökad användning av exportrestriktioner från resursrika länders sida leder till rekordhöga priser, t.ex. på koppar, och även till potentiella försörjningsbrister. EU är dessutom i många fall högst beroende av råvaruimport, särskilt av råvaror av avgörande betydelse. De sällsynta jordartsmetallerna är en särskild fråga eftersom Kina i dagsläget kontrollerar 97 procent av den globala produktionen och skär ned på sin export.

Detta är viktigt eftersom EU-industrins framtid i stor utsträckning hänger på råvaror utanför energi- och jordbrukssektorerna. Dessa råvaror är särskilt viktiga för omvandlingen till ett utsläppssnålt och hållbart samhälle eftersom de används i högteknologiska produkter såsom katalysatorer, batterier eller uppbyggnaden av förnybar energi.

Dessutom kan råvarubristen försämra situationen på den internationella politiska arenan och eventuellt leda till en kapplöpning om resurser och växande klyftor mellan resursrika och resursfattiga länder. Det är ingen som skulle vinna på en sådan situation. Det behövs därför nya tillvägagångssätt som på ett innovativt och innovationsfrämjande sätt hanterar frågan om råvaror utanför energi- och jordbrukssektorerna, särskilt de råvaror som har identifierats som de viktigaste, för att undvika nollsummespel.

Råvaruinitiativet är i detta hänseende ett viktigt första steg. EU måste utveckla en konsekvent och fokuserad strategi med prioriterade åtgärder, särskilt för råvaror av avgörande betydelse. Kommissionen bör därför inte bara ge tillräcklig separat uppmärksamhet åt råvaruinitiativet och marknaderna för basprodukter, utan bör också inrätta en arbetsgrupp för råvaror som omfattar alla relevanta generaldirektorat. En sådan arbetsgrupp som omfattar flera direktorat bör utveckla prioriterade åtgärder för råvaror av avgörande betydelse, särskilt sällsynta jordartsmetaller, och kan åstadkomma strategisk sammanhållning. Frankrike och Förenta staterna har redan inrättat sådana grupper.

En industriell innovationsstrategi för att trygga råvarorna och vår konkurrenskraft

Alla strategier om råvaror måste i slutändan vara inriktade att få den europeiska industrin att använda råvaror mera innovativt, eftersom detta i hög grad skulle öka vår konkurrenskraft, hållbarhet och försörjningstrygghet. De utmaningar som förknippas med råvaror måste omvandlas till en möjlighet att gjuta nytt liv i EU:s industriella kraft genom att utnyttja vår innovation och FoU-potential, som är en av de viktigaste aspekterna i kommissionens flaggskeppsinitiativ Innovationsunionen, EU:s industripolitik, flaggskeppsinitiativet för resurseffektivitet och innovationspartnerskapet för råvaror. Om andra länder tävlar med oss på råvaruområdet måste vi koncentrera oss på vår styrka, som framför allt är vår innovationsförmåga och vår långa tradition av forskning och utveckling.

Vi kommer att vara tvungna att utnyttja denna styrka inom resurseffektivitet, cyklisk återvinning, ersättning och hållbar gruvdrift. Tysklands organ för materialeffektivitet har exempelvis räknat ut att omkring 100 miljarder euro om året skulle kunna sparas genom effektivare processer. Eftersom kostnaderna skulle minska kommer vår konkurrenskraft att öka kraftigt. Samtidigt skulle koldioxidutsläppen och resursanvändningen minska vilket i sin tur skulle leda till att vår försörjningstrygghet ökade eftersom efterfrågan skulle sjunka. Det samma gäller för återvinning, vilket på ett positivt sätt bidrar till att minska klimatförändringarna. Enligt industrin är till exempel energiförbrukningen vid aluminiumåtervinning 95 procent lägre än då aluminium produceras från jungfrulig råvara. När det gäller återvinning finns det också många källor till material som kan utvinnas ur kommunalt avfall (urban mining). Man kan gå ännu längre genom att eventuellt öppna upp stängda deponier. Enligt industrin räcker det om endast fyra procent av deponierna har metall‑ och skrotmaterial. Det skulle innebära miljoner ton återvinningsbart material i bara Tyskland. Sist men inte minst finns det många arbetstillfällen inom återvinningsbranschen och den kan även skapa nya arbetstillfällen. Det är i detta sammanhang viktigt att stödja och stärka branschen, bland annat genom att se till att återvinning går före förbränning.

Andra länder vidtar redan kraftfulla åtgärder. Japan satsar exempelvis nästan 1 miljard euro på att få loss ytterligare 1 miljard euro från den privata sektorn, som ska gå till resurseffektivitet, återvinning och andra åtgärder för att stärka sin ställning när det gäller sällsynta jordartsmetaller. Japan har fastställt ett preliminärt mål om att minska sin användning av sällsynta jordartsmetaller med en tredjedel under de kommande åren.

EU måste se till att man inte blir omsprungen i fråga om konkurrenskraft när andra länder vidtar ytterligare effektivitetsåtgärder. Vi har tillräckligt med politiska medel att tillgå för att vår framtida konkurrenskraft ska kunna säkerställas, däribland ekodesign, finansiering från sjunde och åttonde ramprogrammet, återvinningsstrategier samt andra kreativa ekonomiska incitament för att stimulera en mycket välbehövlig resurs- och materialinnovation.

Det är i detta avseende viktigt att särskilt prioritera ett innovationspartnerskap för råvaror. Ersättning är en annan viktig aspekt som måste integreras mer i kommissionens råvaruinitiativ. Det samma gäller för förändrad livsstil och sociala innovationer såsom eko‑leasing och delning. Det måste fastställas preliminära mål för att skapa en vision. EU bör lägga fram ett årligt mål på 3 procent för resurseffektivitet och sträva efter att årligen per person minska sin resursanvändning till 6–10 ton senast 2050.

Hållbar gruvdrift spelar också en viktig roll. EU har naturligtvis också reserver av råvaror, även av sällsynta jordartsmetaller i Sverige, och fortsätter att öka sin geologiska kunskapsbas genom bland annat ProMine-projektet. Detta arbete kan också öka genom att samarbetet mellan de olika nationella geologiska undersökningarna förbättras, något som kommissionen planerar för. EU har samtidigt en stabil bas för utvinning av andra råvaror än energiråvaror genom sitt vägledande dokument för Natura 2000. EU kan göra framsteg även på detta område genom att fortsätta utveckla en bättre, mer hållbar och effektiv gruvteknik. Det kommer att bli särskilt viktigt med mer miljövänlig gruvteknik, eftersom viss råvaruutvinning, t.ex. av sällsynta jordartsmetaller, kan medföra radioaktivitet. Sådan teknik, tillsammans med höga miljö- och socialnormer, kommer att garantera balans mellan hållbarhet och försörjningstrygghet och samtidigt förbättra europeiska företags rykte utanför EU, förutsatt att dessa krav alltid uppfylls och stärks. Detta kommer i slutändan ge fler möjligheter för företagen i resursrika länder eftersom de kommer att se fördelarna för de europeiska företag som är verksamma i deras land och som håller höga EU-standarder i motsats till företag från tredjeländer.

Råvarudiplomati

Förutom en industriell innovationsstrategi som syftar till att minska resursförbrukningen och öka återvinningen vid sidan av EU:s hållbara inhemska potential kommer EU naturligtvis även fortsättningsvis att vara beroende av externa leverantörer för sina råvaror. Råvarudiplomatin är därför mycket betydelsefull.

EU måste etablera ömsesidigt lönsamma partnerskap som gynnar både resursrika länder och EU. Vid sidan av ett partnerskap mellan Afrika och EU kan EU också främja partnerskap med länder i Östeuropa, Latinamerika eller Asien. Det är här främst Kina som kommer i fråga eftersom Kina producerar majoriteten av sällsynta jordartsmetaller av avgörande betydelse. Det är också viktigt att man skiljer på de olika länderna och deras ekonomiska utveckling. Till exempel kan strategin med infrastruktur i utbyte mot råvaror tillämpas i endast vissa utvecklingsländer. Europeiska industrier skulle här kunna bilda industriella kluster som består av utvinnings- och byggföretag. En sådan modell är ointressant för andra länder, särskilt för resursrika länder med en högre utvecklingsnivå. För dessa länder handlar det om att byta råvaror mot teknik och kunnande. Detta tillvägagångssätt skulle också kunna fungera i våra förbindelser med Kina. Under en kort begränsad period kan vi exempelvis behöva tillgång till Kinas sällsynta jordartsmetaller tills nya gruvverksamheter kommer i gång i länder såsom Förenta staterna, Kanada och Australien. Även i Peking är man mycket intresserad av högteknologi under perioden innan den inhemska teknikutvecklingen har ökat. Man kan ingå avtal på basis av detta underlag.

Samtidigt skulle kommissionen kunna undersöka hur man på ett icke finansiellt sätt kan stödja ett råvarubolag med flera europeiska företag för råvaruanskaffning. På samma sätt kanske andra företag skulle vilja sjösätta en strategi för vertikal integration för att stärka sin råvaruförsörjning.

Kommissionen bör också se till att EU:s företag respekterar miljömässiga och sociala normer i sitt arbete utanför EU för att ytterligare förstärka goda förbindelser mellan EU och resursrika länder. EU bör följa Förenta staternas exempel i fråga om Dodd-Frank-lagarna och kräva av företag att de berättar huruvida de får sina resurser från konfliktregioner och kräva av utvinningsindustrier att de visar sina betalningar till utländska regeringar för att öka öppenheten och garantera god styrning. För att kunna erbjuda resursrika länder ett trovärdigt partnerskap bör EU inte heller missbruka utvecklingspolitiken i detta syfte. Detta gäller framför allt det allmänna preferenssystemet och Europeiska utvecklingsfonden. Det bör i stället hjälpa resursrika länder att komma till rätta med allvarliga problem, såsom informationsasymmetri i samband med förhandlingar om råvaru- och gruvdriftskontrakt, eftersom många regeringar saknar den expertis som behövs för att bedöma värdet hos sina naturtillgångar och således har svårt att ingå gynnsamma avtal.

Sist men inte minst bör EU slå ihop sitt arbete med det arbete som görs i andra industriländer och tillväxtländer för att skapa synergier. Vid sidan av OECD och G8/G20 bör kommissionen lägga fram förslag på konkret samarbete med Förenta staterna och Japan. Detta bör inkludera att dela uppgifter eller att skapa gemensamma FoU-program.

För att på ett framgångsrikt sätt bemöta de utmaningar som förknippas med råvaror behöver EU slutligen en övergripande och integrerad strategi som är inriktad på kort- och långsiktiga åtgärder som kan genomföras nationellt och internationellt, särskilt för råvaror av avgörande betydelse, såsom sällsynta jordartsmetaller. En industriell innovationsstrategi måste stå i centrum för detta och den måste grundas på resurseffektivitet och återvinning som är de enda åtgärderna som på ett adekvat sätt kan hantera alla tre utmaningar, dvs. att garantera framtida konkurrenskraft, hållbarhet och försörjningstrygghet.

YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (*) (28.6.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över en effektiv råvarustrategi för Europa
(2011/2056(INI))

Föredragande(*): Judith A. Merkies

(*) Associerade utskott – Artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande med titeln ”Råvaror och marknader för basprodukter: att möta utmaningarna” (KOM(2011)0025) och framför allt dess breda inriktning på råvaror samt råvaror som återvunnits från mineralresurser och biotiska resurser, dess betoning på resurseffektivitet och återvinning, dess erkänsla för att utvinning av användbara material ur kommunalt avfall (”urban mining”) är en viktig källa för tillvaratagande, dvs. återanvändning, förädling och återvinning av råvaror, samt dess föresats att arbeta med alla tre pelarna i denna omfattande utmaning, nämligen att säkra en rättvis och hållbar tillgång till råvaror från internationella marknader, verka för en hållbar råvaruförsörjning inom EU samt främja resurseffektivitet och återvinning. Parlamentet noterar att återvinning ofta medför att materialets värde försämras och att man borde inrikta sig mer på förädling, så att det tillvaratagna materialet får ett högre värde. Parlamentet påpekar att återanvändning kan fungera som en särskild kategori för att förlänga produkternas livslängd och uppmanar med kraft kommissionen att utveckla återanvändningen, särskilt genom sin ekodesign- och avfallspolitik. Parlamentet beklagar emellertid bristen på förslag till konkreta åtgärder från kommissionens sida och varnar för att de fastställda målen troligtvis inte kommer att uppnås utan sådana åtgärder.

2.  Europaparlamentet betonar den utomordentliga vikten av att, särskilt när det gäller råvaror, ha en samstämd politik, en strategisk långsiktig vision och en samordnad strategi bland alla berörda aktörer, särskilt inom kommissionen.

3.  Europaparlamentet betonar att det behövs mer data och fler undersökningar för att få till stånd en mera målinriktad strategi, särskilt avseende analyser av avfallsflöden men även när det gäller möjligheten till återvinning och substitution med hjälp av innovativ teknik.

4.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande av att ”urban mining” är en viktig källa för tillvaratagande, återvinning och förädling av råvaror. Parlamentet anser att det finns ett akut behov av mer information om ”urban mining” och uppmanar därför kommissionen att bedöma möjligheterna för detta, men även de eventuella begränsningarna. Parlamentet påpekar att återanvändning kan fungera som en särskild kategori för att förlänga produkternas livslängd och uppmanar med kraft kommissionen att utveckla återanvändningen.

5.  Europaparlamentet noterar att lägre konsumtionsnivåer, förebyggande av avfallsgenerering samt återanvändning är viktiga komponenter i omställningen till en resurseffektiv ekonomi.

6.  Europaparlamentet påpekar att världsbefolkningens tillväxt tillsammans med den ökande konsumtionen och målen för EU:s ekonomiska tillväxt gör det ännu mer väsentligt att tillväxten frikopplas från råvaruanvändningen. Parlamentet vidhåller därför att det bör fastställas mål för att stabilisera materialanvändningen och föreslår en solid och tillförlitlig metod för att mäta hur effektiv resursanvändningen är, vilket skulle leda till EU-mål för årliga, sektorsspecifika resursminskningar. Parlamentet anser att arbetet med sådana mål och medlemsstaternas genomförande av politiska stödåtgärder bör följas upp genom den europeiska terminen, dvs. rapportsystemet för samordning och övervakning av medlemsstaternas budget- och strukturpolitik. Parlamentet inser att de tre pelarna i meddelandet kommer att behövas för att man ska kunna möta det framtida ökade behovet av råvaror, men föreslår att en tydlig hierarki införs mellan pelarna som prioriterar resurseffektivitet och återvinning, därefter utveckling av en hållbar gruvdrift inom EU och slutligen en rättvis och hållbar tillgång till råvaror från tredjeländer. Parlamentet betonar att en effektiv råvarupolitik måste ingå i en helhetsstrategi som drar nytta av det bästa av EU:s befintliga miljölagstiftning, som reglerar resurseffektiviteten i många sektorer. Dessutom är det nödvändigt att fastställa en tydlig och vetenskapligt grundad definition av ”resurseffektivitet”.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla aktörer att höja medvetenheten om konkurrensens betydelse för råvaruanvändningen. Parlamentet uppmanar även kommissionen att forska kring utvecklingen av en råvaruhierarki för att uppmuntra en bred diskussion om hur råvaror kan användas på ett sådant sätt att mervärdet blir det största möjliga utan att miljön tar skada, samt att kartlägga konkurrensen om samma råvaror och ta tag i icke-väsentlig konsumtion av råvaror.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in, analysera och offentliggöra uppgifter om tillgång och tillgänglighet och kommersiellt utbyte av råvaror och återvunna material inom EU. Parlamentet anser vidare att uppgifter bör samlas in för att möjliggöra en jämförelse av materialegenskaper, substitutionsalternativ, mest effektiva användning och utbyte av bästa praxis.

9.  Europaparlamentet framhåller vikten av att utveckla, främja och genomföra ett livscykeltänkande för råvaror för att därigenom identifiera miljöeffekterna och internalisera de externa miljökostnaderna i samband med utvinning och användning av råvaror, förbättra den högsta kvaliteten för råvarorna samt förlänga deras livslängd. Parlamentet framhåller samtidigt att det behövs indikatorer för mätning av effektiv och ändamålsenlig resursanvändning.

10. Europaparlamentet betonar vikten av att ekodesigndirektivet[1] tillämpas fullt ut i detta hänseende, med bredare inriktning på resurseffektivitet och annan miljöpåverkan utöver energieffektivitet. Parlamentet uppmanar även till att obligatoriska återvinnings- och resurskrav införs i alla genomförandeåtgärder från och med 2013. Parlamentet anser att hänsyn aktivt bör tas till konstruktörers och forskares roll när man ska säkra en effektiv och ändamålsenlig användning av råvaror under produkternas hela livscykel, eftersom högkvalitativ återvinning endast är möjlig om hela försörjningskedjan är sluten och alla berörda parter samarbetar för att uppnå en hög återinsamlingsgrad.

11. Parlamentet understryker att innovation är en grundförutsättning för att man ska kunna möta de nya utmaningarna och att resurseffektivitet måste vara en integrerad del av en politik som är inriktad på att främja forskning och innovation, vilket kommer att bidra till de europeiska företagens konkurrenskraft.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en återvinningsstrategi där tillvaratagandet sker så nära avfallskällan så möjligt. Häri ingår även rening av avloppsvatten, eftersom detta skulle möjliggöra tillvaratagande av råvaror i högre koncentrationer, förhindra att råvarorna blir omöjliga att tillvarata, minska negativ miljöpåverkan och eventuellt också vara mer energieffektivt.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare öka användningen och utvecklingen av lämpliga ekonomiska instrument som även innefattar stimulansåtgärder avsedda att uppmuntra producentansvar för att främja en effektiv råvaruanvändning och se till att råvarorna i högre grad kan återvinnas, återanvändas, förädlas, återtillverkas, nedmonteras och tillvaratas. Framför allt uppmanas kommissionen att se över ekodesigndirektivet, direktivet om uttjänta fordon[2], WEEE-direktivet[3] och batteridirektivet[4] . Parlamentet betonar vikten av en effektiv ”kretsloppsekonomi” i detta hänseende.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anordna utbildnings- och informationskampanjer för konsumenterna i syfte att främja användningen av återvinningsprodukter.

15. Europaparlamentet anser att en så fullständig materialåtervinning som möjligt inte bara minskar den negativa miljöpåverkan i slutet av livscykeln (förorenande avfall) och bidrar till att hantera problemet med den knappa tillgången på många primära råvaror, utan även skapar möjligheter till inhemsk industriell utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja förverkligandet av dessa möjligheter, som är särskilt viktiga under den pågående krisen.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, efter en lämplig konsekvensbedömning, utveckla en kontrollkedja för alla råvaror, där producenterna tillhålls att via ett system som medger insyn bokföra ursprunget till råvarorna, efter förebild från förhandenvarande exempel (t.ex. timmerförordningen, förordning (EU) nr 995/2010), så att det i framtiden kan utvecklas hållbarhetskriterier för råvaror.

17. Europaparlamentet vill att ramdirektivet om avfall[5] genomförs snabbt och ordentligt, att det gradvis införs ett förbud mot deponering av råvaror som går att återvinna och att det tas fram ekodesignkriterier för att garantera att den överväldigande majoriteten av de produkter som släpps ut på marknaden går att återvinna samt strikta och vittgående effektivitetskriterier för avfallsförbränning med energiåtervinning, för att råvaror ska återanvändas och återvinnas i stället för att förbrännas. Detta är tänkt som ett verktyg för att tillvarata så många användbara råvaror så tidigt och så nära avfallskällan som möjligt, förhindra att dessa blir omöjliga att återvinna, minska negativ miljöpåverkan och öka energieffektiviteten.

18. Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram ett förslag om ändring av direktivet om deponering av avfall[6] och att utveckla och utvidga de mål som anges i artikel 5.2 i det direktivet. Parlamentet anser vidare att minskningsmålet genom förbudet mot deponering av biologiskt nedbrytbart kommunalt avfall i enlighet med ramdirektivet om avfall från och med 2020 bör utsträckas till att gälla allt biologiskt nedbrytbart avfall, och minskningsmålet bör fastställas till 5 procent.

19. Europaparlamentet instämmer i kommissionens analys att det är av yttersta vikt att den befintliga lagstiftningen om avfall genomförs och efterlevs på ett bättre sätt för att främja ett mer resurseffektivt Europa och uppmanar därför kommissionen att före utgången av 2011 föreslå inrättandet av ett EU-organ för genomförande av avfallslagstiftningen kombinerat med ett särskilt EU-organ som genomför direkta miljöinspektioner, eftersom ett förbättrat genomförande av den befintliga lagstiftningen skulle ge viktiga ekonomiska fördelar, förutom de miljö‑ och hälsomässiga fördelarna, och öka tillgången till värdefulla returråvaror.

20. Europaparlamentet anser att de mål för insamling och separation av avfall som redan har fastställts i flera direktiv bör utvecklas vidare och inriktas på att göra tillvaratagandet av material så omfattande och bra som möjligt under varje fas av återvinningen: insamling, nedmontering, förbearbetning och återvinning/förädling.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra målen i handlingsplanen för biologisk mångfald till en del av råvarustrategin för att stärka kopplingarna mellan ekonomi och miljö och ta hänsyn till miljöpåverkan från utvinning, produktion, användning och bortskaffande av råvaror. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stödja utvecklingen av strategisk markanvändningsplanering i alla medlemsstater för att skapa balans mellan råvaruutvinningen och andra krav som ställs på markanvändningen och slå vakt om miljön och den biologiska mångfalden.

22. Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av instrument och indikatorer, t.ex. TEEB, som omvärderar det ekonomiska värdet av biologisk mångfald och ekosystem och ger en viktig indikation om det verkliga priset för utvinning, användning och bortskaffande av råvaror och på så vis internaliserar externa kostnaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja och stimulera utvecklingen och användningen av sådana instrument.

23. Europaparlamentet understryker att utvinningsverksamhet måste genomföras med iakttagande av högsta säkerhetsstandarder för arbete och miljöskydd, för att förebygga olyckor och återställa berörda områden.

24. Europaparlamentet konstaterar att det vid gruvdriftsteknik som utnyttjar cyanid, som utgör ett allvarligt miljöhot, endast går att utvinna 2 gram guld ur ett ton malm. Samtidigt kan 150 gånger så mycket guld – nästan 300 gram – utvinnas ur ett ton förbrukade mobiltelefoner utan att cyanid behöver användas. Parlamentet erinrar därför kommissionen om sin resolution av den 5 maj 2010, där det krävs ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen före utgången av 2011[7].

25. Europaparlamentet betonar vikten av företagens sociala ansvar och efterlevnaden av de striktaste internationella miljö- och arbetsmiljönormerna, tillsammans med användningen av bästa tillgängliga teknik. Parlamentet framhåller vidare företagens stora ansvar i utvinningen så att närboende människors hälsa inte påverkas negativt som en följd av utvinningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa andan i Förenta staternas Dodd-Frank-lag om konfliktmineraler och att lägga fram ett lagstiftningsförslag, samt stöder initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin (EITI);

26. Europaparlamentet betonar att utvecklingspolitiken inte är ett verktyg för ”råvarudiplomati” och instämmer i att handelsavtalen bör ge nödvändig flexibilitet för att hjälpa utvecklingsländerna att skapa kopplingar mellan utvinningsindustrin och den lokala industrin. Parlamentet menar att ländernas suveränitet i fråga om sina egna resurser måste respekteras och uppmanar kommissionen att använda en differentierad strategi som tar hänsyn till olika nationella förhållanden så att utvecklingsmålen och utvecklingsländernas industrialisering inte äventyras.

27. Europaparlamentet understryker behovet av att konsekvent följa de uttalade målen för samarbetspolitiken och utvecklingsbiståndet. Parlamentet anser att utvecklingsländer med stora råvarureserver inte får reduceras till nettoexportörer av råvaror, utan tvärtom bör bedriva sin egen närings- och utvecklingspolitik och utveckla värdekedjan. Parlamentet förkastar en nykolonialistisk syn dold bakom beteckningen ”råvarudiplomati”.

28. Europaparlamentet vill att hållbarare ekonomiska modeller som är frikopplade från materialanvändningen aktivt ska introduceras och främjas för att säkerställa den framtida råvarutillgången i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram nya instrument (t.ex. ”gröna certifikat” som syftar till att öka användningen av returråvaror) som inriktar sig på en effektivare resursanvändning med undvikande av oönskade biverkningar som förtar den ursprungliga nyttoeffekten (”rebound‑effekter”). Parlamentet föreslår att kommissionen gör en omfattande utredning av ekonomiska leasing-modeller som alternativ till ägande av varor samt hur dessa modeller påverkar materialanvändningen och tillvaratagandet av material. Parlamentet betonar att medvetenhet är den stora utmaningen i sammanhanget.

29. Europaparlamentet betonar att en ny indikator som går längre än BNP och som mäter resurskonsumtion och resursproduktivitet är avgörande för att ekonomisk tillväxt ska kunna frikopplas från materialanvändning.

30. Europaparlamentet pekar på de skadliga effekterna av råvaruspekulation och anser att den fysiska marknaden inte får överskuggas av den finansiella derivatmarknaden, vars volymer har ökat på ett oproportionellt sätt de senaste åren och gjort det nödvändigt att vidta brådskande åtgärder på området. Parlamentet understryker vikten av tillförlitlig officiell information om fysiska flöden och råvarulager.

31. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att undersöka konsekvenserna av en skatt på mineralresurser, oanvända utvunna råvaror, råvaror av annat slag än energiråvaror samt vatten- och markanvändning, och framför allt vilka eventuella biverkningar den kunde få, såsom att råvaror ersätts på ett icke-hållbart sätt eller att skatteflykt inträffar eller ekonomisk verksamhet utlokaliseras till tredjeländer. Kommissionen uppmanas även att lägga fram förslag till EU-instrument i detta syfte som prioriterar resurseffektivitet. Parlamentet påpekar att en skatt på primärråvaror som metaller skulle bidra till att den komparativa fördelen överflyttas till återvinning i stället för utvinning av nytt material och till att skattebördan överflyttas från arbete till resurser.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med förberedelserna för ett innovationspartnerskap för råvaror som ligger i linje med flaggskeppsinitiativet ”Innovationsunionen”, och betonar vikten av ett nära samarbete om detta mellan alla berörda institutioner redan på ett tidigt stadium.

33. Europaparlamentet anser att en längre livstid för produkter och därmed även för råvaror och biotiska material bör främjas eftersom utvinning, användning och bortskaffande av dessa har en mycket stor inverkan på markanvändning, vatten, energi och transporter. Parlamentet påpekar att råvarustrategin måste bakas in i den bredare Europa 2020‑strategin och utgöra en viktig del av strategins övergripande mål. Parlamentet uppmanar även till mer riktade innovationer för resurseffektivitet och påpekar att en effektivare materialanvändning har stor inverkan på industrin och transportsektorn.

34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter om möjligheten att inom EU tillvarata råvaror i deponianläggningar (”landfill mining”) och att ta fram normer för att fastställa under vilka förhållanden dessa anläggningar kan grävas ut, varvid det exempelvis kan handla om möjligheterna att tillvarata andra resurser, energieffektivitet i jämförelse med utvinning av primärråvaror, eventuella bieffekter för miljö och hälsa (till exempel utsläpp av växthusgaser och toxiska ämnen) och möjligheterna till energiproduktion och återställande av landskapet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	21.6.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	42 2 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	János Áder, Kriton Arsenis, Sophie Auconie, Pilar Ayuso, Nessa Childers, Chris Davies, Esther de Lange, Bas Eickhout, Edite Estrela, Jill Evans, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Julie Girling, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Karin Kadenbach, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Gilles Pargneaux, Antonyia Parvanova, Mario Pirillo, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Oreste Rossi, Dagmar Roth-Behrendt, Daciana Octavia Sârbu, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Åsa Westlund, Glenis Willmott, Marina Yannakoudakis
Slutomröstning: närvarande suppleanter	João Ferreira, Jutta Haug, Marisa Matias, Judith A. Merkies, Miroslav Mikolášik, Bill Newton Dunn, Birgit Schnieber-Jastram, Michail Tremopoulos

• [1]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter, EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.
• [2]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG av den 18 september 2000 om uttjänta fordon, EGT L 269, 21.10.2000, s. 34.
• [3]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE), EUT L 37, 13.2.2003, s. 24.
• [4]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG, EUT L 266, 26.9.2006, s. 1.
• [5]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, EUT L 312, 22.11.2008, s. 3.
• [6]  Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, EGT L 182, 16.7.1999, s. 1.
• [7]  Europaparlamentets resolution av den 5 maj 2010 om ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen, P7_TA(2010)0145.

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (31.5.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över en effektiv råvarustrategi för Europa
(2011/2056(INI))

Föredragande: Elmar Brok

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Inom ramen för en multipolär global ordning kan inte medlemsstaterna själva längre säkra en tillräcklig tillgång till icke-energiprodukter såsom råvaror och sällsynta jordartsmetaller. Endast en EU-styrd gemensam strategi kan garantera de europeiska industrierna en strategisk och säker tillgång.

B.  Råvaruförsörjningen är grundläggande för flera tillämpningsområden inom industrin. Exportrestriktioner hindrar upprättandet av öppna och transparenta marknader och kan leda till en allvarlig åtstrypning av råvaruförsörjningen och begränsa de europeiska industriernas innovationspotential och skulle kunna orsaka problem på arbetsmarknaden.

C. Runt 50 procent av världens resurser av råvaror och sällsynta jordartsmetaller, däribland råvaror av avgörande betydelse, finns i sårbara stater eller instabila regioner.

1.  Europaparlamentet ser positivt på förslaget om EU-diplomati i fråga om råvaror och sällsynta jordartsmetaller, som syftar till att omgående upprätta en internationell regleringsplattform som säkrar tillgång till och försörjning med råvaror, särskilt råvaror av avgörande betydelse, garanterar öppna globala marknader och främjar internationellt samarbete inom hållbar utvinning av råvaror och en effektiv resursanvändning som bygger på ömsesidiga intressen. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att inleda en kraftfull dialog inom råvarudiplomatin mellan industriländer, länder som håller på att industrialiseras och resursrika utvecklingsländer, också för att främja mänskliga rättigheter, goda styrelseformer och regional stabilitet samt förebygga risken för konflikter om resurser.

2.  Europaparlamentet anser att en starkare betoning på innovation och ersättning inom alla led av råvarustrategin på EU-nivå också skulle kunna stärka EU:s förhandlingsposition och motverka beroendet av leverantörer i monopolställning.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja så kallad Track II-diplomati för råvaror genom att stödja utbyten mellan icke‑statliga organisationer, universitetsvärlden och tankesmedjor i EU och i andra resursrelevanta länder.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna regelbundna evenemang för råvaror, såsom Jogmecs ”Metal Saloons”, tillsammans med andra resursrelevanta länder och med medverkan av många olika aktörer.

5.  Europaparlamentet konstaterar att råvarustrategin, trots sitt oberoende, bör samverka med andra EU-strategier, särskilt strategier som är inriktade på råvaror som inte är mineraler (till exempel jordbruksvaror) och energiförsörjning.

6.  Europaparlamentet anser att råvarudiplomatin, utvecklingspolitiken och strategier med inriktning på demokratiseringsstöd bör gynna båda parter och skapa samverkansvinster. Parlamentet vill därför att villkor om mänskliga rättigheter och demokratisering ska införas i framtida avtal med partnerländer.

7.  Europaparlamentet betonar att det som en del av EU:s strategiska samarbete med relevanta nyckelpartner från industri-, tillväxt- och utvecklingsländer, särskilt Förenta staterna, Ryssland, Kina, Japan och den arktiska regionen, bör upprättas en mekanism för tidig varning för snedvridning av marknaden, försörjningsproblem och konflikter om resurser, som kompletteras av en övervakningsgrupp på EU-nivå bestående av företrädare för EU-institutionerna, medlemsstaterna och relevanta industrisektorer.

8.  Europaparlamentet påpekar att förbindelserna med Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika (Briksländerna) spelar en viktig roll, eftersom de har omfattande råvaruresurser men samtidigt kommer att använda mer råvaror i framtiden, vilket ökar konkurrensen för de europeiska företagen.

9.  Europaparlamentet efterlyser internationella reglerande normer om återvinning, hållbar gruvdrift och goda styrelseformer, däribland sociala, arbetsrelaterade och mänskliga rättigheter, företagens sociala ansvar och miljönormer, vilka bör främjas genom relevanta forum såsom G8 och G20, WTO, OECD, FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad), FN:s miljöprogram (Unep), Uneps internationella panel för hållbar resursförvaltning, de internationella metallstudiegrupperna och andra organ som arbetar för en hållbar global styrelsestruktur för utvinning och produktion av samt handel med råvaror, på grundval av principen om att andra länders rätt till utveckling inte får kränkas, i enlighet med internationella bestämmelser.

10. Europaparlamentet ser positivt på G8‑ och G20-medlemmarnas beredvillighet att bekämpa prisvolatilitet på råvarumarknaden och efterlyser konkreta åtgärder för att trygga råvaruförsörjningen och minska råvaruspekulationen.

11. Europaparlamentet uppmanar WTO att noggrant övervaka effekten av import- och exportbegränsningar och andra hinder på råvarupriserna. Parlamentet stöder i detta hänseende upprättandet inom WTO av ett verktyg för att övervaka tariffära och icke‑tariffära hinder för handel med råvaror och sällsynta jordartsmetaller och inrättandet inom G20 av ett organ för stabilitet på området råvaror och sällsynta jordartsmetaller (”Raw Materials and Rare Earths Stability Board”), och uppmanar också GD Handel att fortsätta att övervaka effekten av exportbegränsningar och andra hinder på råvarupriserna.

12. Europaparlamentet ser positivt på att det införs direkta garantier för icke-diskriminerande tillgång till råvaror på marknaden i EU:s handelsavtal samt som en förutsättning för medlemskap i WTO. Parlamentet kräver att tillgång till råvaror samt hållbara styrelseformer för råvaror ska ingå i alla EU-avtal med berörda tredjeländer, med hänsyn till det växande ömsesidiga beroendet mellan länder, men betonar vikten av att råvarudiplomatin ska vara differentierad så att de respektive ländernas situation beaktas.

13. Europaparlamentet anser att EU och berörda tredjeländer bör arbeta tillsammans i samförstånd, i en verklig partnerskapsanda, så att båda parter kan dra nytta av tillgången till råvaror. Parlamentet efterlyser därför stöd till utvecklingsländer avseende kunskapsöverföring i vetenskapliga och juridiska frågor, så att hållbar kapacitetsuppbyggnad kan upprättas, och efterlyser dessutom gemensamma utvinnings- och produktionsnormer, däribland normer om mänskliga rättigheter.

14. Europaparlamentet betonar vikten av ett bilateralt samarbete om råvaror, vilket EU och Afrikanska unionen visade i juni 2010, och uppmuntrar till ytterligare insatser inom ramen för den gemensamma handlingsplanen för Afrika–EU för 2011–2013. Parlamentet efterlyser liknande samarbeten med andra länder som är stora producenter av viktiga råvaror. Parlamentet föreslår att ett av de konkreta målen för råvarudiplomatin ska vara diversifiering av källor från Sydostasien i riktning mot Latinamerika och Afrika för vissa råvaror som EU är importberoende av.

15. Europaparlamentet anser att den arktiska regionens stora potential hänger samman med dess naturresurser och de industrier som baseras på dem. Parlamentet understryker, i linje med sin resolution av den 20 januari 2011 om en hållbar EU-politik för de nordligaste regionerna (P7_TA(2011)0024), behovet av en rättvis tillgång till råvaror i den arktiska regionen. Parlamentet betonar vikten av hållbar utveckling samt en säker och kontrollerad användning av naturresurser i den arktiska regionen i enlighet med försiktighetsprincipen.

16. Europaparlamentet understryker vikten av öppenhet och upprepar sitt stöd för initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin (EITI) och Publish What You Pay (PWYP), som är goda exempel på internationella öppenhetsnormer. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta åtgärder för bättre insyn i försörjningen. Parlamentet anser att dessa normer bör tillämpas i samband med investeringar som får stöd från Europeiska investeringsbanken för att främja hållbar gruvdrift i berörda tredjeländer.

17. Europaparlamentet ser positivt på kommissionens förberedande arbete med ett lagstiftningsförslag om krav inom utvinningsindustrin på utlämnande av uppgifter för företag som är börsnoterade i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att bygga vidare på Förenta staternas bestämmelser om utlämnande av uppgifter i avsnitt 1504 i Dodd‑Frank-lagen, och efterlyser krav på landsvis rapportering.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid framtagandet av nya instrument för yttre åtgärder för perioden efter 2013 ta med åtgärder som stöder goda styrelseformer och hållbar gruvdrift i sina program för demokratisk och ekonomisk stabilitet i sårbara stater som är råvaruleverantörer.

19. Europaparlamentet anser att ansvaret för en konsekvent och effektiv EU-diplomati måste åligga Europeiska utrikestjänsten och berörda tjänsteavdelningar inom kommissionen, särskilt GD Handel i handelsfrågor, i nära samordning med rådet och parlamentet. Parlamentet anser dessutom att den strategiska betydelsen av råvaror bör återspeglas i Europeiska utrikestjänstens organisation och de relevanta EU‑delegationernas personal. Parlamentet betonar vikten av att samordna EU:s och medlemsstaternas utrikespolitik på råvaruområdet.

20. Europaparlamentet anser att EU bör samordna sina åtgärder med Förenta staterna och andra partner i sin strävan efter att diversifiera källorna till sällsynta jordartsmetaller och minska beroendet av stora leverantörer av råvaror och sällsynta jordartsmetaller. Parlamentet anser att dessa frågor bör tas upp vid kommande toppmöten mellan EU och Förenta staterna.

21. Europaparlamentet uppmanar Europeiska försvarsbyrån att i enlighet med artikel 42.3 i EU-fördraget bidra till att identifiera varje åtgärd som behövs för att stärka försvarssektorns industriella och tekniska bas i fråga om råvaror.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	24.5.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	58 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Sir Robert Atkins, Dominique Baudis, Frieda Brepoels, Elmar Brok, Arnaud Danjean, Michael Gahler, Marietta Giannakou, Ana Gomes, Andrzej Grzyb, Heidi Hautala, Anna Ibrisagic, Anneli Jäätteenmäki, Jelko Kacin, Othmar Karas, Ioannis Kasoulides, Tunne Kelam, Nicole Kiil-Nielsen, Evgeni Kirilov, Andrey Kovatchev, Paweł Robert Kowal, Eduard Kukan, Alexander Graf Lambsdorff, Krzysztof Lisek, Sabine Lösing, Ulrike Lunacek, Mario Mauro, Kyriakos Mavronikolas, Willy Meyer, Francisco José Millán Mon, María Muñiz De Urquiza, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Norica Nicolai, Raimon Obiols, Kristiina Ojuland, Ria Oomen-Ruijten, Cristian Dan Preda, Fiorello Provera, Libor Rouček, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Nikolaos Salavrakos, Jacek Saryusz-Wolski, Werner Schulz, Hannes Swoboda, Charles Tannock, Inese Vaidere, Kristian Vigenin, Graham Watson, Boris Zala
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Reinhard Bütikofer, Nikolaos Chountis, Véronique De Keyser, Tanja Fajon, Kinga Gál, Elisabeth Jeggle, Georgios Koumoutsakos, Norbert Neuser, Doris Pack, Vittorio Prodi, Dominique Vlasto, Luis Yáñez-Barnuevo García
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Joachim Zeller

YTTRANDE från utskottet för utveckling (14.6.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över en effektiv råvarustrategi för Europa
(2011/2056(INI))

Föredragande: Birgit Schnieber-Jastram

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet påpekar att EU är beroende av import av råvaruresurser till sin industri, framför allt till högteknologisektorn, och EU:s råvaruinitiativ syftar till att säkra tillgången till dessa resurser.

2.  Europaparlamentet påminner om att råvaruinitiativet har kritiserats av några icke-statliga organisationer för att det undergräver utvecklingsmålen för fattiga länder och strider mot EU:s åtaganden om en konsekvent utvecklingspolitik. Parlamentet påminner om skyldigheterna i fråga om konsekvens i utvecklingspolitiken, vilka anges i artikel 208 i EUF-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en arbetsgrupp med representanter från flera avdelningar för att utarbeta en mer detaljerad strategi för råvaror i vilken man respekterar dessa skyldigheter. Parlamentet påminner om att olaglig handel med råvaror fortfarande är bland de underliggande orsakerna till permanenta eller långvariga konflikter i utvecklingsländer.

3.  Europaparlamentet understryker att EU:s råvarupolitik måste ta full hänsyn till en hållbar ekonomisk tillväxt i utvecklingsländerna och till deras särskilda sociala normer (i enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget) och se till att utvecklingspolitiken är förenlig med råvaruinitiativet. Parlamentet anser därför att EU bör hjälpa utvecklingsländerna att konstruera bearbetningsanläggningar, diversifiera sina ekonomier, minska sitt beroende av råvaruexport och höja värdet på sina produkter genom inhemsk produktion och förädling.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga till följande centrala mål i råvaruinitiativet: a) en minskning av EU:s råvarukonsumtion, b) en minskning av EU:s beroende av importerade råvaror och c) inrättande av ett hållbart och rättvist system för att förvalta världens naturresurser.

5.  Europaparlamentet insisterar på att parlamentet fortlöpande ska informeras om utvecklingen av råvaruinitiativet och uppfyllandet av initiativets mål via en årlig framstegsrapport. Rapporten bör även omfatta en utvärdering av hur initiativet bidrar till EU:s åtagande om en konsekvent utvecklingspolitik.

6.  Europaparlamentet är oroat över att det nyutformade råvaruinitiativet inte hänvisar till GSP eller GSP+ och inte föreslår några alternativa handelsincitament för främjandet av mänskliga rättigheter, miljöstandarder, för undvikande av barnarbete samt för stöd för inhemska reformer i länder som inte omfattas av dessa ordningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja och främja diversifieringsinitiativ i utvecklingsländernas ekonomier som är mycket beroende av vissa råvaror.

7.  Europaparlamentet noterar att inkomsterna från råvaror på ett avgörande sätt kan bidra till att de minst utvecklade länderna kan uppfylla millennieutvecklingsmålen. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa utvecklingsländerna att diversifiera sina ekonomier och att minska sitt beroende av råvaror i syfte att skydda uttömliga naturtillgångar samt att stödja de minst utvecklade länderna med råd och kapacitetsuppbyggnad så att man kan införa effektiva och alternativa skatteindrivningsinstrument.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga utvecklingsfördelarna som exportbegränsningar på råvaror innebär för de minst utvecklade länderna med tanke på att exportskatter är en viktig inkomstkälla, särskilt för de minst utvecklade länderna, och ger incitament för utveckling av inhemsk tillverknings- och bearbetningsindustri med potential för export med högre mervärde. Parlamentet betonar vikten av att förstärka miljöskyddet genom att förebygga obegränsad exploatering av naturresurser.

9.  Europaparlamentet konstaterar att prisvolatiliteten för råvaror till viss del beror på spekulation.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt lägga fram ett lagstiftningsförslag om landsvis rapportering som utgår från normerna i initiativet för öppenhet i utvinningsindustrin (EITI) och från avsnitt 1502 i Dodd Frank-akten i Förenta staterna. Parlamentet påminner om att utskottet för utveckling föreslog detta som en prioritet för parlamentet inom ramen för en strukturerad dialog om kommissionens arbetsprogram för 2012. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i sitt förslag inbegripa ett krav för utvinningsindustrier att, per land, redovisa vinster och försäljning samt skatter och inkomster, i syfte att motverka korruption och förhindra skatteflykt. Parlamentet betonar att öppenhet, företagens sociala ansvar och en fungerande administration gynnar både företagen inom utvinningsindustrin och samhällena i resursrika utvecklingsländer. Kommissionen uppmanas även att utarbeta ett lagstiftningsförslag motsvarande avsnitt 1502 i Dodd Frank-akten, enligt vilket företag som importerar mineraler från Demokratiska republiken Kongo och från grannländerna åläggs att visa vilka åtgärder de vidtagit för att säkerställa att dessa inköp inte gynnar väpnade grupper som bryter mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU och dess medlemsstater att utöva påtryckningar mot europeiska företag som är etablerade i utvecklingsländer och att föregå med gott exempel när det gäller socialt ansvar och främjande av anständigt arbete.

11. Europaparlamentet efterlyser ett lagstiftningsförslag som gör att europeiska företag som inte uppfyller EU:s normer då de bedriver verksamhet i ett utvecklingsland inte beviljas någon form av EU-stöd. Parlamentet är djupt oroat över det stora antalet väldokumenterade fall med europeiska företag som bryter mot miljö- och arbetsnormer och de mänskliga rättigheterna.

12. Europaparlamentet bekräftar att utvecklingsländernas regeringar och parlament har en legitim rätt att föra sin politik och reglera om utländska investeringar i det allmännas intresse, i samråd med civilsamhället, på ett sådant sätt att dessa investeringar gynnar den lokala ekonomin, skapar inhemskt mervärde och främjar utveckling. Parlamentet understryker att EU:s råvaruinitiativ inte får stå i vägen för dessa rättigheter.

13. Europaparlamentet uppmanar EU och Afrikanska unionen att föreslå och genomföra konkreta åtgärder för att bistå resursrika utvecklingsländer med kapacitetsuppbyggnad inom ramen för den andra åtgärdsplanen för perioden 2011–2013 i den gemensamma strategin EU-Afrika, i samarbete med medlemsstaterna, näringslivet och intressenter. Parlamentet ser positivt på att denna åtgärdsplan inbegriper utbildning i hur man bäst förhandlar om mineralavtal och främjar vetenskapligt samarbete inom gruvsektorn, liksom goda styrelseformer och öppenhet.

14. Europaparlamentet upprepar att initiativ beträffande transparens i utvinningsindustrin faktiskt är företagsvänliga, eftersom de ger rättssäkerhet, hållbara och långsiktiga partnerskap och säkerheter mot omförhandlingar eller utvisning. Parlamentet konstaterar att det finns utmaningar som behöver tas itu med och att vissa avtal omfattas av sekretesskrav men ändå bör vara föremål för offentlig granskning. Parlamentet noterar att Ghanas lagförslag om förvaltning av oljeintäkter är ett bra exempel på hur man kan bevara ett visst mått av sekretess och samtidigt garantera parlamentarisk kontroll.

15. Europaparlamentet välkomnar främjandet av mer offentliggörande av finansiell information och landsvis rapportering för utvinningsindustrin som kommissionen föreslagit och ser fram emot dess kommande lagstiftningsförslag som behandlar automatiskt offentliggörande av transnationella företags intäkter och skatteinbetalningar i alla utvecklingsländer där de är verksamma, i syfte att bekämpa problemen med skatteparadis, skatteflykt och olaglig kapitalflykt. Parlamentet ber om ökad insyn i alla utvinningsindustrier i utvecklingsländer genom att dessa betalar relevanta skatter och öppet redogör för sin verksamhet. Parlamentet betonar vikten av samarbetet mellan EU och FN med hänsyn till Kimberleyprocessen.

16. Europaparlamentet uppmanar EU att bedriva rättvis handel med utvecklingsländerna, inbegripet tekniköverföring, särskilt när det gäller de minst utvecklade länderna, som kan fungera som modell för en hållbar handelspolitik med en uppsättning sociala och miljömässiga kriterier.

17. Europaparlamentet efterfrågar ett starkare internationellt samarbete i fråga om strategiska resurser genom att man inleder en öppen, inkluderande och transparent process för samråd om framtidens råvaruutnyttjande i världen, i vilken det civila samhällets nätverk, såsom Publish What You Pay (PWYP), deltar. Parlamentet anser att globala initiativ på ett så känsligt område kan fungera som förtroendeskapande åtgärder mellan EU och tillväxtekonomier såsom Kina, Brasilien och Indien.

18. Europaparlamentet uppmanar EU att inkludera investerares skyldigheter och förpliktelser att respektera de mänskliga rättigheterna, miljömässiga standarder och ILO:s grundläggande arbetsnormer då de bedriver verksamhet i utvecklingsländer. Europeiska företag bör vara juridiskt ansvariga i sina hemländer för överträdelser av ovannämnda rättigheter som begås av deras dotterbolag utomlands eller av de enheter som de kontrollerar.

19. Europaparlamentet anser att EU:s råvarustrategi bör återspegla skillnaderna mellan industriländer och stora ekonomier å ena sidan och de minst utvecklade länderna å andra sidan.

20. Europaparlamentet uppmanar EIB och kommissionen att mer noggrant överväga om projekten bidrar till fattigdomsutrotning, hållbar utveckling och tillväxt för alla innan de beslutar om stöd till utvinningsindustrisektorn i utvecklingsländer. Parlamentet kräver ett moratorium för EU:s offentliga finansiering av gruvprojekt till dess att man antagit bestämmelser mot skatteflykt och bestämmelser om ökad insyn, skälig försiktighet och respekt för sociala och miljömässiga normer.

21. Europaparlamentet anser att utvinning av naturresurser bör syfta till att hjälpa ett land att uppfylla sina övergripande sociala och ekonomiska mål och att utvinningen inte bör vara ett ändamål i sig.

22. Europarlamentet påpekar att hantverksmässig och småskalig gruvdrift kan spela en viktig roll på lokal nivå, skapa sysselsättning och stödja utvecklingsmålen när den är officiellt erkänd, reglerad och stödd. Parlamentet beklagar bristen på kunskap och analytiska verktyg på detta område och understryker behovet av att öka den hantverksmässiga och småskaliga gruvdriftens synlighet, att underlätta effektivare utformning och genomförande av politik på detta område samt att övervaka hjälpinsatser för att motverka fattigdomsfällor och konflikter, såsom barnarbete, osäkra arbetsvillkor, tvångsarbete, vilka ofta förekommer vid hantverksmässig gruvdrift och konflikter förknippade med småskalig gruvdrift. Parlamentet uppmanar även EU och dess medlemsstater att stödja utvecklingsländer på både nationell och lokal nivå genom att tillhandahålla expertkunskaper om hållbara gruvmetoder, ökad resurseffektivitet samt återanvändning och återvinning.

23. Europaparlamentet betonar att frågan om tillgång till råvaror bör integreras successivt i fredsbyggande och konfliktförebyggande åtgärder eftersom ett betydande antal konflikter har återuppstått i vissa regioner. Parlamentet anser att ett av EU:s långsiktiga mål bör vara att upprätta ett tidigt system för varning och konfliktförebyggande som möjliggör tidig identifiering av råvaror som kan ge upphov till vissa konflikter.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	14.6.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Michael Cashman, Ricardo Cortés Lastra, Corina Creţu, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Catherine Grèze, András Gyürk, Filip Kaczmarek, Franziska Keller, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Bill Newton Dunn, Maurice Ponga, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Eleni Theocharous, Ivo Vajgl, Anna Záborská, Iva Zanicchi
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Kriton Arsenis, Isabella Lövin

YTTRANDE från utskottet för internationell handel (23.6.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över en effektiv råvarustrategi för Europa
(2011/2056(INI))

Föredragande: Bernd Lange

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet betonar att EU:s handelspolitik måste stärka sin roll som verktyg för att förbättra EU:s tillgång till råvaror på världsmarknaderna och garantera EU:s industri tillförlitliga och säkra råvaruleveranser och möjliggöra verkliga partnerskap, upprättade i enlighet med politiken för en hållbar utveckling, som genomförs beträffande de länder där sådana naturresurser finns.

2.   Europaparlamentet konstaterar att alla råvarumarknader inte uppför sig på samma sätt, och att särskilt råvarumarknaderna inom jordbrukssektorn är beroende av starka säsongsrelaterade villkor och klimatförhållanden, vilket innebär att de fordrar speciell uppmärksamhet.

3.   Europaparlamentet betonar den lagliga råvaruhandelns betydelse för hållbar ekonomisk tillväxt och efterlyser en integrerad EU-strategi för råvaror, medräknat en målinriktad diplomati gentemot strategiska leverantörsländer, som grundar sig på deras industri- och jordbrukspolitiska agenda och överensstämmer med EU:s utvecklings- och miljöpolitik. Parlamentet uppmanar även kommissionen att skapa synergier mellan alla berörda politiska strategier och aktörer på unionsnivå, till exempel genom att tillsätta nationella kommittéer för strategiskt viktiga metaller, som sammanför offentliga myndigheter, företag inom sektorn, medräknat små och medelstora företag, samt det civila samhället.

4.   Därför uppmanar Europaparlamentet kommissionen att genomföra en undersökning om europeisk import av råvaror som inte förtecknas som väsentliga (t.ex. litium, hafnium och nickel) men som ändå är strategiska för EU-industrins behov och för framställningen av högförädlade konsumtionsvaror. Enligt parlamentet bör denna undersökning även bedöma hur beroende våra industrier är av dessa råvaror samt åtgärder för att trygga försörjningen med dem samt vad utvinningen av dem kostar miljön och vilka alternativ det kan finnas att tillgå.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera regelbunden och säker tillgång till industrirelevanta råvaror och sällsynta jordartsmetaller genom rättvisa och ömsesidigt förmånliga handels- och investeringsavtal och långsiktiga strategiska handelspartnerskap, vilka skulle möjliggöra en diversifiering och industrialisering av näringslivet i utvecklingsländerna tillsammans med sysselsättningsskapande och hållbar ekonomisk tillväxt samtidigt som EU:s industri skulle få tillgång till mycket viktiga resurser. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta sammanhang att i varje handelsavtal ta med krav på att ILO:s normer och internationella miljönormer ska följas.

6.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga utforma riktlinjer för det sociala ansvaret hos europeiska företag som deltar i råvaruutvinning i produktionsländer. Parlamentet uppmanar företagen att omgående leva upp till sitt sociala ansvar inom ramen för ett eget, frivilligt åtagande. Parlamentet vill att dessa åtaganden ska följa OECD:s riktlinjer för multinationella företag och principen om vederbörlig aktsamhet i leveranskedjorna, vilken fastställts i OECD:s riktlinjer om vederbörlig aktsamhet från 2010. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med företagen övervaka och främja arbetet med detta frivilliga åtagande och påminner i detta sammanhang om att alla företag bör respektera gällande lagstiftning i sina respektive värdländer.

7.   Europaparlamentet är oroat över att handeln med och användningen av mineraler från konfliktområden fortsätter, eftersom produktionen av dem medför övergrepp och olaglig verksamhet som inte kan accepteras. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, rådet och medlemsstaterna att ta hänsyn till denna situation inom ramen för sina förbindelser med tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU:s strategiska leverantörsländer att tillsammans ta fram ett effektivt system för spårning av råvaror, alltifrån importen av dem till dess att de återvinns eller bortskaffas och införa ett ömsesidigt certifieringssystem för råvaror och kedjorna för handel med dem (certifierade handelskedjor) så att rättvis handel kan garanteras och framför allt så att det går att förhindra oseriösa förfaranden inom handel med råvaror från krisområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med de relevanta internationella institutionerna (FN, OECD, ILO) för att kartlägga och söka harmonisera bästa certifieringspraxis. Kommissionen uppmanas att följa den amerikanska Dodd‑Frank‑lagen om handel med konfliktmineraler.

8.   Europaparlamentet betonar att finansmarknaderna kan vara viktiga för att säkra riskerna för både producenter och konsumenter av råvaror och basprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att kunna garantera insyn i råvarumarknaderna och beslutsamt förebygga omotiverad råvaruspekulation som leder till en oseriös råvarumarknad, vid behov utgående från en ingående erfarenhetsbaserad undersökning. Hit hör enligt parlamentet även relevanta initiativ inom ramen för förhandlingar i G8 och G20. Parlamentet anser särskilt att återvinning, utbytbarhet och effektiv användning av resurser bör utnyttjas i detta syfte, och att kommissionen bör främja och ta initiativ till FoU-åtgärder på dessa områden.

9.   Europaparlamentet är oroat över hur derivatmarknaderna inverkar på prisutvecklingen för råvaror. Parlamentet anser att OTC-derivatmarknaderna bör övervakas effektivare. Mot denna bakgrund stöder parlamentet åtgärder såsom ökad insyn i OTC-derivativen under överinseende av Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens. Parlamentet anser att sådana åtgärder kan medföra ökad säkerhet för investerare samt små och medelstora företag, liksom bättre planeringssäkerhet för producenter i EU.

10. Europaparlamentet beklagar djupt hållningen hos tredjeländer, framför allt i vissa framväxande länder, som utnyttjar sin dominanta ställning som leverantör för att snedvrida den globala råvarumarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att söka bilaterala lösningar och i förekommande fall samråda med dessa länder eller rentav vidta handelspolitiska skyddsåtgärder, i enlighet med WTO:s regler och principer. Parlamentet stöder kommissionens insats nyligen att efterlysa en WTO-panel, och hoppas att WTO kan sända ett starkt budskap till medlemmarna att inte missbruka utvecklings- eller miljöpolitiken som motivering för exportbegränsningar. Kommissionen uppmanas med kraft att identifiera de strategiska nyckelråvarorna för EU och säkerställa tillgången till dem.

11. Europaparlamentet noterar att kommissionens strategi i förhandlingar om frihandelsavtal, ekonomiskt partnerskap och partnerskaps- och samarbetsavtal med utvecklingsländer går ut på att förbjuda exportavgifter på råvaror. Parlamentet anser att länders rätt att bestämma över sina egna resurser måste respekteras och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att uppväga sitt motstånd mot exportavgifter i utvecklingsländerna med en differentierad strategi som tar hänsyn till de olika ländernas situation, så att utvecklingsmålen och utvecklingsländernas industrialisering inte äventyras. Parlamentet betonar att fri och rättvis handel är avgörande för den globala råvarusektorns utveckling och välståndsskapandet i alla samhällen.

12. Europaparlamentet framhåller att det fortfarande olagligt exporteras betydande mängder återvinningsbart avfall och avfall som innehåller råvaror från EU, och uppmanar kommissionen att vidta alla slags åtgärder för att kartlägga och förhindra olaglig export och att i internationella avtal införliva återvinningsstandarder som motsvarar EU:s. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tydligt förstärka sina system för exportkontroll och kommissionen att täppa till de nuvarande kryphålen i förordningen om avfallstransporter, särskilt när det gäller tullkontrollerna vid EU:s yttre gränser. I detta sammanhang uppmanar parlamentet även alla EU:s handelspartner, särskilt utvecklingsländerna, att anta lämpliga lagar och genomföra adekvata kontrollåtgärder för att förhindra olaglig import av allt slags avfall på sitt territorium, och att aktivt bekämpa den korruption som ofta möjliggör just sådan olaglig import.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bevilja tillräcklig finansiering för forskning om återvinning av avfall som innehåller råvaror. Parlamentet betonar att återvunnet industriavfall inte bör betraktas som något värdelöst utan snarare som en ny resurs. Därför föreslår parlamentet att kommissionen ska främja EU:s inre marknad för råvaror och laglig export av återvunna råvaror samt relaterade produkter från EU genom lämpliga incitament som sporrar användningen av återvunna råvaror och relaterade produkter i EU, liksom handeln med återvunna industrivaror.

14. Europaparlamentet påminner om att återvinningen kan förbättras, och att kommissionen och medlemsstaterna bör göra mer för att införa effektiva incitament samt stödja och utveckla forskningen, särskilt om biovegetabilisk kemi och återvinning av kemiska ämnen, för att minska EU:s beroende av länder som levererar råvaror och sällsynta jordarter.

15. Europaparlamentet understryker att råvaruhandeln inte får användas för att uppnå politiska mål, utan ska enbart vara av ekonomisk karaktär. Den bör inte användas för att skapa politiska beroendeförhållanden och ska styras av gängse ekonomiska regler. Parlamentet välkomnar unionens insatser för att främja en hållbar råvaruhandel med tredjeländer (t.ex. Flegt).

16. Europaparlamentet understryker vikten av att fastställa klara regler för samarbete på området för råvaruhandel mellan alla deltagande aktörer (producenter, exportörer, transitländer, importörer). Samtidigt anser parlamentet att kommissionen bör motsätta sig projekt som strider mot denna princip. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU‑företag att främja och investera i miljövänlig teknik.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	21.6.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	24 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	William (The Earl of) Dartmouth, Laima Liucija Andrikienė, Kader Arif, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Marielle De Sarnez, Christofer Fjellner, Yannick Jadot, Bernd Lange, David Martin, Emilio Menéndez del Valle, Vital Moreira, Paul Murphy, Cristiana Muscardini, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Niccolò Rinaldi, Tokia Saïfi, Helmut Scholz, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Keith Taylor, Iuliu Winkler, Pablo Zalba Bidegain, Paweł Zalewski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Josefa Andrés Barea, George Sabin Cutaş, Syed Kamall, Maria Eleni Koppa, Elisabeth Köstinger, Jörg Leichtfried, Jarosław Leszek Wałęsa

YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (28.6.2011)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över en effektiv råvarustrategi för Europa
(2011/2056(INI))

Föredragande: Daciana Octavia Sârbu

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och ståndpunkten i det, som definierar råmaterial och jordbruksvaror som en av EU:s viktigaste frågor. Parlamentet konstaterar att merparten av meddelandet handlar om råvaror och beklagar att jordbruket endast tas upp i begränsad utsträckning.

2.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av att inte låta råmaterial och näringsämnen från djurgödsel gå förlorade, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja gödselbearbetning. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av att definiera rötrester som gödselersättare.

3.  Europaparlamentet understöder kommissionens analys gällande jordbruksprodukter inom ramen för den globala livsmedelstryggheten, med minskande globala livsmedelsreserver och ökande befolkningsmängd och hunger, och understryker ur marknadsperspektiv de extrema prissvängningarna inom livsmedel och foder, bristerna i livsmedels- och foderkedjorna och de finansiella instrumentens roll och spekulativt agerande som möjliga orsaker till instabilitet, vilka allvarligt måste beaktas. Parlamentet påminner om att fyra EU-medlemsstater för närvarande räknas till de länder som anses mest sårbara för stigande livsmedelspriser.

4.  Europaparlamentet kräver att stor uppmärksamhet ägnas åt den grundläggande osäkerhet som omger det växande sambandet mellan prissvängningarna hos energiråvaror och andra råvaror, i synnerhet livsmedel.

5.  Europaparlamentet uppmärksammar att de exportrestriktioner som vissa länder nyligen infört har lett till att försörjningen av importerade jordbruksprodukter präglas av otrygghet. Parlamentet anser att EU måste skydda medborgarna från följderna av sådana företeelser genom att minska sitt importberoende.

6.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste sträva efter att utnyttja tillgänglig jordbruksmark på ett optimalt sätt genom att återställa förstörd mark och återföra övergiven eller obrukad mark till jordbrukskedjan.

7.  Europaparlamentet är medvetet om hur storskalig användning av jordbruksmark för produktion av förnybar energi påverkar jordbruksproduktionen. Trots det anser parlamentet att den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin även kan spela en viktig roll för produktionen av biobränslen och att man därför bör identifiera tänkbara synergier mellan dessa två områden.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den gemensamma jordbrukspolitiken och råvarustrategin inkludera initiativ som bygger på incitament i syfte att tillvarata jordbrukarnas fulla potential att öka sin produktion av hållbar energi, som för närvarande är underutnyttjad. På så sätt kan man skapa nya arbetstillfällen inom jordbruken och öka jordbrukarnas intäkter.

9.  Angående livsmedelstryggheten understöder Europaparlamentet resultaten i meddelandet enligt vilka produktionskapaciteten för livsmedel skulle äventyras utan en gemensam jordbrukspolitik och direkta stödmekanismer. Parlamentet betonar därför att det behövs en enhetlig gemensam jordbrukspolitik i framtiden och att den gemensamma jordbrukspolitikens nuvarande finansieringsnivå måste bevaras. Vidare håller parlamentet med om att EU spelar och ska fortsätta spela en viktig roll för att garantera tillgången på livsmedel för en växande global befolkning. Parlamentet stöder därför en strategi om råmaterial och basvaror, baserad på en integrerad strategi som omfattar politiska frågor inom jordbruk, ekonomi, miljö, handel, energi och utveckling.

10. Europaparlamentet insisterar i likhet med kommissionen på att det internationella samfundet måste anta en långsiktig och samordnad strategi för den globala livsmedelstryggheten som innefattar ökade forskningsinsatser och investeringar i utvecklingsländernas jordbrukssektorer, i synnerhet genom utvecklingspolitiska prioriteringar, för att öka motståndskraften mot och förmågan att anpassa sig till livsmedelschocker.

11. Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för ett globalt system av livsmedelsreserver för nödsituationer under FN-organens system, och anser att EU borde spela en ledande roll i främjandet av detta initiativ. Parlamentet stöder de insatser som nyligen gjorts av G20 när det gäller strategier för att bemöta prisvolatiliteten på livsmedels- och jordbruksmarknaderna, bland annat via ökat informationsutbyte angående prognoserna för livsmedelsproduktionen. Parlamentet betonar behovet av ökad insyn och snabbare information om reserver och lager med livsmedelsråvaror. Parlamentet anser vidare att nationella lager med nödreserver också bör inrättas för att trygga livsmedelsförsörjningen.

12. Europaparlamentet välkomnar den gemensamma kommuniké från det tredje toppmötet mellan jordbruksministrarna i Berlin den 22 januari 2011 som undertecknades av 48 länder. I kommunikén efterlyste dessa länder bättre fungerande jordbruksmarknader och erkände handelns betydelse för att skapa en balans mellan olika aktörer på jordbruksmarknaderna och för att förbättra jordbrukarnas tillgång till råvaror och energi.

13. Europaparlamentet förväntar sig at råvarustrategin anpassas till Europa 2020-strategins prioriteringar för en smart och hållbar tillväxt för alla. Parlamentet anser att förslagen bör inbegripa jordbrukssektorns användning av råvaror, mark och vattenresurser.

14. Europaparlamentet upprepar sitt engagemang för att hantera kraftiga prissvängningar, eftersom dessa, med beaktande av marknadens beteende gällande jordbruksråvaror, kan utgöra ett allvarligt hot mot livsmedelstryggheten. Dessa prissvängningar kan exempelvis hanteras genom att öka jordbrukens produktivitet och anpassa jordbruken till klimatförändringar. Parlamentet konstaterar att dessa svängningar ibland förvärras av handelshinder, som ofta införs unilateralt.

15. Europaparlamentet påminner om att marknaden för jordbruksprodukter är strukturellt instabil, med säsongsbetonad produktion, väderförhållanden och andra faktorer som förhindrar producenterna att anpassa sig till fluktuationer i efterfrågan på kort tid. Parlamentet påminner om att jordbruket är en strategisk sektor och för att fungera kan det inte styras enbart av marknadskrafter. Parlamentet betonar att reformer av livsmedelskedjan bör syfta till att garantera att högre priser för jordbruksprodukter resulterar i högre inkomst för jordbrukare, som kommer att drabbas av ökade produktionskostnader och ökad prisvolatilitet.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en rapport över derivat- och råvarubestämmelser för att fastställa om det behövs separata bestämmelser för jordbruksråvaror, med tanke på sektorns särskilda egenskaper. Parlamentet understöder kommissionens nyligen framlagda förslag om reglering av OTC-derivat och offentliga samråd om direktivet om marknader för finansiella instrument. Parlamentet anser att otillbörliga spekulativa ageranden, oegentligheter och missbruk på derivatmarknaden för råvaror bör åtgärdas omgående.

17. Europaparlamentet påminner om att derivatmarknader för råvaror från början skulle skydda mot risker, men också ge möjlighet till att skaffa finansiering på marknaden, vilka båda ligger i jordbrukarnas intresse. Parlamentet noterar med oro att många investerare inte har någon direkt länk till jordbruk och att antalet kontrakt som ingås många gånger överskrider den globala produktionen av livsmedel, och uppmanar kommissionen att undersöka om detta kan leda till spekulativa bubblor.

18. Europaparlamentet beklagar att alltför mycket jordbruksavfall för närvarande inte utnyttjas till fullo. Parlamentet anser att jordbruksavfall bör betraktas som en tillgång och ber därför kommissionen att undersöka nya sätt att använda sådant avfall som råvara för andra sektorer.

19. Europaparlamentet konstaterar att en effektiv övervakning av råvarupolitiken på jordbruksområdet är avgörande för en effektiv råvarustrategi. Parlamentet framhåller behovet av närmare samordning inom kommissionen och mellan medlemsstaterna, och insisterar på att parlamentet i form av en årlig verksamhetsrapport regelbundet ska hållas underrättat om hur initiativet om jordbruksråvaror fortskrider.

20. Europaparlamentet ber kommissionen att ta med dessa problem i sin strategi och föreslå konkreta åtgärder för att trygga livsmedelsförsörjningen och hantera den instabila marknaden som ett brådskande ärende, och att med hjälp av ett varaktigt övergripande ansvar få derivatmarknaden för jordbruksprodukter att fungera bättre.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	27.6.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	32 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	John Stuart Agnew, Liam Aylward, Luis Manuel Capoulas Santos, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Diane Dodds, Herbert Dorfmann, Iratxe García Pérez, Béla Glattfelder, Sergio Gutiérrez Prieto, Martin Häusling, Esther Herranz García, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Jarosław Kalinowski, Elisabeth Köstinger, Agnès Le Brun, George Lyon, Gabriel Mato Adrover, Mariya Nedelcheva, James Nicholson, Georgios Papastamkos, Marit Paulsen, Britta Reimers, Czesław Adam Siekierski, Sergio Paolo Francesco Silvestris, Alyn Smith, Marc Tarabella, Janusz Wojciechowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Luís Paulo Alves, Pilar Ayuso, Salvatore Caronna, Maria do Céu Patrão Neves, Dimitar Stoyanov, Milan Zver
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Oreste Rossi

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	30.6.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	43 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jean-Pierre Audy, Ivo Belet, Reinhard Bütikofer, Maria Da Graça Carvalho, Pilar del Castillo Vera, Lena Ek, Ioan Enciu, Gaston Franco, Adam Gierek, Fiona Hall, Jacky Hénin, Romana Jordan Cizelj, Krišjānis Kariņš, Lena Kolarska-Bobińska, Béla Kovács, Philippe Lamberts, Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz, Marisa Matias, Judith A. Merkies, Jaroslav Paška, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Michèle Rivasi, Jens Rohde, Paul Rübig, Amalia Sartori, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Ioannis A. Tsoukalas, Claude Turmes, Marita Ulvskog, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Henri Weber
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Francesco De Angelis, Ilda Figueiredo, Jolanta Emilia Hibner, Ivailo Kalfin, Marian-Jean Marinescu, Vladko Todorov Panayotov, Algirdas Saudargas, Hannu Takkula, Silvia-Adriana Ţicău