Betänkande - A7-0394/2011Betänkande
A7-0394/2011

REKOMMENDATION om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko

29.11.2011 - (11226/2011 – C7‑0201/2011 – 2011/0139(NLE)) - ***

Fiskeriutskottet
Föredragande: Carl Haglund

Förfarande : 2011/0139(NLE)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A7-0394/2011

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko

(11226/2011 – C7‑0201/2011 – 2011/0139(NLE))

(Godkännande)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utkastet till rådets beslut (11226/2011),

–   med beaktande av utkastet till protokoll mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko (11225/2011),

–   med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 43.2 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0201/2011),

–   med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för utveckling (A7‑0394/2011).

1.  Europaparlamentet godkänner att protokollet ingås.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Konungariket Marocko.

MOTIVERING

Inledning

Konungariket Marocko är ett land som ligger i Nordafrika och gränsar till Atlanten, Medelhavet och Algeriet i öst och till det omtvistade området Västsahara i syd. Befolkningsmängden i Marocko uppgår till cirka 32 miljoner. Tjänstesektorn står för över hälften av landets BNP, industrin för en fjärdedel och jordbruket för drygt en tiondel. Turism, telekommunikation, informationsteknik och textilindustri är de sektorer som under den senaste tiden har uppvisat den största tillväxten.

Associeringsavtalet mellan EU och Marocko trädde i kraft år 2000. Detta avtal utgör den allmänna ramen för förbindelserna mellan EU och Marocko på det politiska, ekonomiska, sociala, vetenskapliga och kulturella planet. Marocko är för närvarande en av EU:s privilegierade partners och den största mottagaren av EU-medel inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. EU är Marockos viktigaste exportmarknad, den största externa offentliga och privata investeraren samt Marockos viktigaste turismmarknad.

Fiskeindustrin har varit en viktig ekonomisk pelare för Marocko under lång tid, och landet anses vara den största fiskmarknaden i Afrika. Fiskerisektorn står för cirka 3 procent av landets BNP och den marockanska regeringen uppskattar att antalet direkta och indirekta arbetstillfällen inom sektorn uppgår till cirka 400 000.

Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko ingick ett avtal om fiskepartnerskap den 22 maj 2006[1], som trädde i kraft den 28 februari 2007. På grundval av ett mandat från rådet förde kommissionen förhandlingar med Konungariket Marocko om att förlänga protokollet till avtalet om fiskepartnerskap med ett år efter det att det ursprungliga protokollet hade upphört att gälla. Ett protokoll om förlängning av det föregående protokollet, vilket gäller för perioden från den 28 februari 2011 till den 27 februari 2012, paraferades den 25 februari 2011. Förlängningen på ett år tillämpas nu provisoriskt, men rådet måste få parlamentets godkännande för att kunna anta det nya protokollet. Av samtliga avtal om fiskepartnerskap innehåller protokollet till avtalet med Marocko den näst högsta årliga ekonomiska ersättningen från EU.

Protokollets innehåll

Avtalets giltighetstid

4 år, kan förnyas (28.2.2011–27.2.2015)

Protokollets giltighetstid:

4 år (28.2.2007–27.2.2011) + 1 år (28.2.2011-27.2.2012), med förbehåll för ratificering

Paraferat

den 29 juli 2005 + den 25 februari 2011

Avtalets art

Blandat avtal

Ekonomisk ersättning

36 100 000 € per år, varav 13 500 000 € är öronmärkta för stöd till Marockos sektoriella fiskeripolitik, i syfte att främja hållbarhet i de marockanska vattnen

Avgift för

fartygsägare

Tonfisk: 25 € per fångstton

Småskaligt fiske i norr, pelagiska arter: 67 €/GT/kvartal

Småskaligt fiske i norr, långrevsfartyg: 60 €/GT/kvartal

Pelagiskt industrifiske: 20 €/ton

Demersalt fiske: 53 €/GT/kvartal

Småskaligt fiske i söder: 60 €/GT/kvartal

Förskott

Tonfiskfiske: 5 000 €/år

I protokollet fastställs de fiskemöjligheter som erbjuds EU-fartyg utifrån det tillgängliga överskottet samt den ekonomiska ersättning som EU betalar för tillträdesrätt och sektorstöd. Ett annat syfte med protokollet är att erbjuda en allmän ram för partnerskap mellan de båda parterna inom vilken en politik för hållbart fiske kan utvecklas.

Den sammanlagda årliga ekonomiska ersättningen som EU betalar till Marocko uppgår till 36 100 000 euro. Denna ersättning grundar sig på

a)  maximalt 119 fisketillstånd för EU-fartyg i kategorierna småskaligt fiske, demersalt fiske och fiske efter tonfisk, samt maximala fångster på högst 60 000 ton inom pelagiskt industrifiske, och

b)  stöd till utveckling av Marockos sektoriella fiskeripolitik på 13 500 000 euro. Genom detta stöd uppfylls målen för den nationella fiskeripolitiken.

Protokollet innebär fiskemöjligheter inom sex kategorier av fiske:

­ Småskaligt pelagiskt fiske i norr: 20 notfartyg.

­ Småskaligt fiske i norr: 30 fartyg som bedriver fiske med bottenlinor.

­ Småskaligt fiske i söder: 20 fartyg.

­ Demersalt fiske: 22 fartyg.

­ Tonfiskfiske: 27 fartyg.

­ Pelagiskt industrifiske: 60 000 ton.

Föredragandens kommentarer och slutsatser

På uppdrag av kommissionen sammanställde ett externt konsultföretag en utvärderingsrapport där de fyra första åren av avtalet om fiskepartnerskap med Marocko utvärderades. I rapporten framförs vissa mycket oroande uppgifter om många aspekter av det föregående protokollet. Det är förlängningen av detta protokoll som är föremål för denna rekommendation.

Rent allmänt konstateras det i rapporten att resultaten av den första fyraårsperioden av det nya avtalet om fiskepartnerskap med Marocko generellt sett är en besvikelse. Det finns ett stort antal problem som hänför sig till de ekonomiska aspekterna av avtalet. Enligt utvärderingsrapporten uppnås inte två av avtalets viktigaste mål, nämligen att stabilisera EU:s marknad och att utveckla fiskerisektorn. När det gäller att tillgodose den totala årliga efterfrågan på fiske- och vattenbruksprodukter på den europeiska marknaden är avtalets bidrag minst sagt marginellt. I rapporten konstateras det också att avtalet inte på ett effektivt sätt bidragit till utvecklingen av fiskerisektorn i Marocko.

Kostnadseffektiviteten är mycket låg på grund av det ringa utnyttjandet av de fiskemöjligheter som förhandlats fram. I utvärderingen konstateras att

kostnaderna för avtalet förefaller vara mycket höga i förhållande till de fiskemöjligheter som i verkligheten har utnyttjats. Den europeiska flottans uppskattade omsättning uppgår till 30,2 miljoner euro, dvs. endast 0,83 euro för varje euro som EU bidragit med. Om man i beräkningarna endast använder sig av den indikator som visar hur mycket välstånd som har skapats av europeiska fartygsägare som är föremål för avtalet (direkt och indirekt mervärde för EU) erhåller man en ännu sämre kostnadseffektivitet för EU:s investeringar: ett mervärde på 0,65 euro för varje investerad euro. Dessa siffror är avsevärt lägre än motsvarande indikatorer för andra fiskeavtal.

Dessa siffror visar tydligt avtalets ineffektivitet ur ett ekonomsikt perspektiv. Sammanfattningsvis konstateras det i utvärderingsrapporten att i fråga om kostnadseffektivitet är detta avtal det sämsta av alla bilaterala avtal om fiskepartnerskap.

Avtalet väcker också en rad angelägna ekologiska frågor. Av de sammanlagt elva demersala bestånd som fiskas i marockanska vatten förefaller fem vara överutnyttjade (kummel, pagell, åttaarmad bläckfisk, tioarmad bläckfisk, jingaräka), fyra förefaller vara fullt utnyttjade (rödbraxen, storögd tandbraxen, havsruda, gummiläpp), medan två bestånd inte kunnat analyseras tillräckligt på grund av bristen på data (svart kummel, kalmar). Den närmast totala utarmningen av dessa fiskbestånd väcker frågan huruvida principen om att EU-fartyg endast får utnyttja fiskbestånd med överskott verkligen efterlevs. Fiskeverksamheten utanför Marockos kust har också negativa konsekvenser för miljön, framför allt när det gäller det utbredda problemet med kasserandet av fisk, hajfångster och sannolika fångster av marina däggdjur vid fiske med pelagiska trålare.

Avtalet har föga inverkan på fiskerisektor i Marocko. I utvärderingsrapporten fastställs det tydligt att avtalet inte på ett effektivt sätt bidragit till utvecklingen av fiskerisektorn i Marocko. I rapporten konstateras det vidare att avtalet inte tillgodoser Marockos särskilda behov, varken tekniskt eller ekonomiskt sett. EU:s ekonomiska ersättning har ingen betydande makroekonomisk inverkan på Marockos budget.

Utöver protokollets nämnda ekonomiska, ekologiska, miljömässiga och övriga brister är Västsahara föremål för en omtvistad rättslig konflikt. När det gäller detta avtal är frågan huruvida avtalet kommer det västsahariska folket till direkt nytta eller inte. I den relevanta dokumentation som hänför sig till protokollet klargörs inte denna känsliga fråga.

Vidare har föredraganden upplevt att det varit svårt att samarbeta med kommissionen vid utarbetandet av denna rekommendation. Den officiella remissen (saisine) till rådet och parlamentet angående förlängningen av protokollet nådde inte parlamentet förrän i början av juni 2011, dvs. tre månader efter det att protokollet hade trätt i kraft. Utvärderingsrapporten fanns till en början endast tillgänglig på franska, och trots upprepade löften från kommissionsledamoten och hennes kansli fanns den engelska översättningen inte tillgänglig för föredraganden förrän i juli. Vid denna tidpunkt hade protokollet redan varit i kraft i fyra månader. Bristen på interinstitutionellt samarbete har varit ett hinder för fördragandens arbete under hela förberedelsen av detta förslag till rekommendation. Förhoppningsvis var denna brist på samarbete ett undantag snarare än en fingervisning om kommissionens framtida sätt att samarbete med parlamentet.

Den utdragna processen har lett till att yrkesfiskarna hamnat i ett svårt läge, eftersom deras framtid är så osäker. Räknat från tidpunkten för offentliggörandet av denna rekommendation kommer det dock att dröja minst två månader innan den slutliga omröstningen i plenum kan äga rum. Detta ger fiskerisektorn tid att förbereda en eventuell uppsägning av protokollet. Om omröstningen i plenum äger rum i december kommer dessutom nära 85 procent av protokollets giltighetstid redan att ha löpt och merparten av fiskemöjligheterna kommer att ha utnyttjats. Nämnda ekonomiska, ekologiska, miljömässiga och förfaranderelaterade problem i anslutning till avtalet är så allvarliga att de väger tyngre än eventuella motargument för ett godkännande av en förlängning av protokollet.

Sammanfattningsvis är det synnerligen viktigt att påpeka att även om detta avtal alldeles tydligt har stora brister innebär detta ingalunda att EU inte i framtiden skulle kunna ingå ett för båda parter fördelaktigt avtal om fiskepartnerskap med Marocko. Samarbetet med de marockanska myndigheterna har varit mycket tillfredsställande under hela förberedelsen av denna rekommendation. Problemen med avtalet ska inte skyllas på partnerlandet utan snarare på själva avtalet. Med tanke på det nuvarande avtalets utformning skulle det emellertid vara principiellt fel att rekommendera att parlamentet ger sitt godkännande till en förlängning av protokollet, eftersom det innehåller så många uppenbara brister. Det finns ingen orsak för parlamentet att godkänna en förlängning av ett protokoll till ett avtal som innebär ett slöseri med skattebetalarnas pengar, som ekologiskt och miljömässigt inte är hållbart och som inte har någon betydande makroekonomisk inverkan på vare sig EU eller Marocko. Föredraganden rekommenderar därför att parlamentet inte ger sitt godkännande till en förlängning av protokollet.

Tyvärr återspeglar resultatet av omröstningen i fiskeriutskottet den 22 november 2011 inte föredragandens åsikt. Omröstningsresultatet återspeglar heller inte yttrandena från utvecklingsutskottet och budgetutskottet. Föredraganden beklagar att fiskeriutskottet på grundval av omröstningsresultatet är tvunget att rekommendera att parlamentet ger sitt godkännande till en förlängning av protokollet till avtalet om fiskepartnerskap med Marocko. Föredraganden kommer att hävda sin ståndpunkt vid debatten i kammaren.

  • [1]  Rådets förordning (EG) nr 764/2006 av den 22 maj 2006 (EUT L 141, 29.5.2006, s. 1).

YTTRANDE från utskottet för utveckling (8.11.2011)

till fiskeriutskottet

över utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Marocko
(11226/2011 – C7‑0201/2011 – 2011/0139(NLE))

Föredragande: Isabella Lövin

PA_Leg_Consent

KORTFATTAD MOTIVERING

Det nuvarande fiskepartnerskapsavtalet mellan EU och Marocko trädde i kraft i februari 2007. De tekniska och ekonomiska villkor och bestämmelser som gäller för EU:s fiskefartyg samt den ekonomiska ersättningen fastställs i protokollet till avtalet. Det tidigare protokollet löpte ut den 27 februari 2011.

Kommissionen inledde förhandlingar om en ettårig förlängning av protokollet några dagar innan det löpte ut i syfte att göra det möjligt för EU:s fartyg att fortsätta att fiska i Marockos vatten. Det innevarande protokollet trädde i kraft den 28 februari 2011 och löper på ett år.

Den ekonomiska ersättningen på 36 100 000 euro möjliggör maximalt 119 fisketillstånd för EU-fartyg i kategorierna småskaligt fiske, demersalt fiske och fiske efter tonfisk, samt maximala fångster på högst 60 000 ton inom industriellt pelagiskt fiske. Av detta belopp ska 13 500 000 euro användas för att stödja Marockos fiskeripolitik.

Enligt artiklarna 43.2 och 218.6 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan Europaparlamentet antingen godkänna eller inte godkänna protokollet.

Den efterhandsutvärdering som utfördes av en extern konsult i december 2010 för att bedöma det tidigare protokollet är en av de mest negativa utvärderingar som någonsin har gjorts av ett bilateralt fiskeavtal.

Endast 15 procent av anslagen för sektorsuppdelat stöd har använts. Särskilt programmet för modernisering av Marockos fiskeflotta är ett misslyckande. Den obligatoriska anställningsklausulen har respekterats av EU:s fartyg, men detta har endast bidragit till att det skapats 170 arbetstillfällen för marockaner, vilket motsvarar 0,04 procent av det totala antalet fiskare i landet. EU:s fartyg har inte fullt ut respekterat den obligatoriska landningsklausulen, och därmed har den lokala fiskerinäringen inte kunnat generera något mervärde.

Fiskbeståndens tillstånd är mycket oroväckande. Alla bestånd utom sardinbeståndet utanför Västsahara är maximalt exploaterade eller överexploaterade. Om sardinfångsterna skulle öka skulle emellertid bifångsterna av överexploaterade bestånd av taggmakrill och makrill också öka. Utvärderingen visar att fiskeansträngningen i landets norra del inte kan öka utan måste minska inom vissa segment. Således kommer alla tillstånd som beviljas EU:s flotta att direkt konkurrera med den lokala fiskeverksamheten. Marockos nationella flotta är redan för stor i förhållande till potentiella fiskemöjligheter, och om EU:s fartyg fortsätter att fiska kommer detta att beröva lokala fiskare deras inkomster och sysselsättningsmöjligheter.

Avtalet är det minst kostnadseffektiva av alla avtal. EU får tillbaka 0,65 euro för varje utbetalad euro (jämfört med ett genomsnitt på 1,4 euro för samtliga avtal). Detta inbegriper 780 anställningar för EU-medborgare, vilket innebär att EU subventionerar varje anställning med 45 000 euro.

Den slutsats som dras i utvärderingen är att avtalet inte har haft någon positiv effekt att tala om på näringens lönsamhet i Marocko sett ur ett utvecklingsperspektiv.

Frågan om medtagandet av fiske i vattnen utanför Västsahara är omdiskuterad. Enligt internationell rätt har Västsahara för närvarande ställning som icke självstyrande område i den bemärkelse som anges i artikel 73 i FN-stadgan. Marocko är det land som i praktiken ansvarar för förvaltningen men har aldrig accepterats av FN som den officiella förvaltande makten. Enligt ett uttalande 2002 av FN:s rättschef Hans Corell får utforskande eller exploaterande verksamhet i Västsahara bedrivas endast om den gynnar och är i linje med det västsahariska folkets önskemål.

I ett yttrande från maj 2009 från Europaparlamentets rättstjänst står det att folkrätten fastställer att ekonomisk verksamhet som hör samman med naturresurserna i ett icke självstyrande område måste bedrivas till fördel för folket i detta område och i enlighet med dess önskemål. Båda dessa förutsättningar måste vara uppfyllda. I annat fall ska EU antingen häva avtalet i enlighet med dess artikel 15 och artikel 19 i protokollet eller tillämpa avtalet på ett sådant sätt att EU-flaggade fartyg utesluts från fångstverksamhet i Västsaharas vatten.

Efter det att kommissionen upprepade gånger gjort förfrågningar om fördelarna för ”lokalbefolkningen” svarade Marocko den 13 december 2010 med ett PowerPoint-dokument om resultatet av några investeringsprogram som delats upp i fyra regioner – den södra regionen omfattar Västsahara och andra områden. Dokumentet visar inte om befolkningen i Västsahara har haft några socioekonomiska fördelar av avtalet. Även om det i dokumentet hävdas att arbetstillfällen har skapats inom alla områden är det mycket troligt att avtalet i första hand gynnar marockanska bosättare som förflyttats till det ockuperade området i strid med artikel 49 i den fjärde Genèvekonventionen från 1949. Tyvärr finns det i dokumentet inget som stöder EU:s slutsats om fördelarna för vare sig lokalbefolkningen eller det västsahariska folket.

Dokumentet bortser helt från förutsättning nummer två, dvs. att avtalet ska ha ingåtts i enlighet med det västsahariska folkets önskemål.

******

Utskottet för utveckling uppmanar fiskeriutskottet att som ansvarigt utskott föreslå att Europaparlamentet inte ger sitt godkännande.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

7.11.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

19

4

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Thijs Berman, Leonidas Donskis, Charles Goerens, András Gyürk, Eva Joly, Franziska Keller, Miguel Angel Martínez Martínez, Norbert Neuser, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Patrice Tirolien, Ivo Vajgl, Anna Záborská

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Santiago Fisas Ayxela, Fiona Hall, Krzysztof Lisek, Isabella Lövin, Horst Schnellhardt, Giancarlo Scottà, Jan Zahradil

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Josefa Andrés Barea, Sophie Auconie, João Ferreira, Claudiu Ciprian Tănăsescu

YTTRANDE från budgetutskottet (9.11.2011)

till fiskeriutskottet

över utkastet till rådets beslut om ingående av protokollet mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om fastställande av fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och konungariket Marocko
(11226/2011 – C7‑0201/2011 – 2011/0139(NLE))

Föredragande: François Alfonsi

KORTFATTAD MOTIVERING

Den föreslagna förlängningen av protokollet omfattar en period på ett år räknat från den 27 februari 2011, d.v.s. det datum då ikraftvarande protokoll löper ut. För närvarande tillämpas det nya protokollet provisoriskt i avvaktan på Europaparlamentets godkännande. Det nya protokollet ingås för en period av ett år med början den 28 februari 2011.

Enligt artiklarna 43.2 och 218.6a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt kan Europaparlamentet välja mellan att godkänna eller att neka att ge sitt godkännande.

Finansieringen av avtalet uppgår till ett betydande belopp (36,1 miljoner euro), vilket inte på något sätt motsvarar beloppen för de avtal som hittills ingåtts. Budgetutskottet har begärt att ett samråd skulle hållas mellan berörda parlamentsutskott (PECH, BUDG och DEVE) i syfte att föra en djupgående diskussion om hur man genom avtalen bättre ska kunna garantera dels att de akvatiska resurserna bevaras, dels att avtalen har större effekt på den ekonomiska och sociala utvecklingen i de berörda länderna. Om föreliggande betänkande antas, vilket bara i sig omfattar 25 procent av berörda budgetpost, kommer detta att leda till att nämnda samråd urholkas.

SAMMANFATTNING

Budgetutskottet uppmanar fiskeriutskottet att som ansvarigt utskott föreslå att parlamentet inte ger sitt godkännande.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

7.11.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

25

8

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marta Andreasen, Reimer Böge, Lajos Bokros, Isabelle Durant, James Elles, José Manuel Fernandes, Eider Gardiazábal Rubial, Salvador Garriga Polledo, Carl Haglund, Lucas Hartong, Jutta Haug, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, Ivailo Kalfin, Jan Kozłowski, Alain Lamassoure, Vladimír Maňka, Barbara Matera, Nadezhda Neynsky, Dominique Riquet, László Surján, Derek Vaughan

Slutomröstning: närvarande suppleanter

François Alfonsi, Franziska Katharina Brantner, Frédéric Daerden, Jürgen Klute, Georgios Stavrakakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Josefa Andrés Barea, María Irigoyen Pérez, Baroness Sarah Ludford, George Lyon, Marisa Matias, Marit Paulsen, Ivo Vajgl

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

22.11.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

12

8

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Josefa Andrés Barea, Antonello Antinoro, Alain Cadec, Carmen Fraga Estévez, Pat the Cope Gallagher, Marek Józef Gróbarczyk, Carl Haglund, Ian Hudghton, Iliana Malinova Iotova, Isabella Lövin, Gabriel Mato Adrover, Crescenzio Rivellini, Ulrike Rodust, Struan Stevenson

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Luis Manuel Capoulas Santos, Chris Davies, Raül Romeva i Rueda, Antolín Sánchez Presedo

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

William (The Earl of) Dartmouth, Ilda Figueiredo, Małgorzata Handzlik