Förfarande : 2012/2066(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0027/2013

Ingivna texter :

A7-0027/2013

Debatter :

PV 12/03/2013 - 19
CRE 12/03/2013 - 19

Omröstningar :

PV 14/03/2013 - 8.4

Antagna texter :

P7_TA(2013)0091

BETÄNKANDE     
PDF 202kWORD 107k
30 januari 2013
PE 496.297v04-00 A7-0027/2013

om skydd av folkhälsan mot endokrinstörande ämnen

(2012/2066(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Åsa Westlund

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om skydd av folkhälsan mot endokrinstörande ämnen

(2012/2066(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006(1) av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (Reachförordningen),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008(2) av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009(3) av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012(4) av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG(5) av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (vattendirektivet),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG(6) av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1223/2009(7) av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter,

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiven 2000/60/EG och 2008/105/EG vad gäller prioriterade ämnen på vattenpolitikens område,

–   med beaktande av OECD:s begreppsram för provning och bedömning av hormonstörande ämnen,

–   med beaktande av utkastet till vägledning om standardiserade provningsriktlinjer i syfte att bedöma kemikalier med hormonstörande egenskaper (2011),

–   med beaktande av utkastet till detaljerad studie om de senaste vetenskapliga rönen om nya metoder för screening och testning in vivo och in vitro samt endpoints för utvärdering av hormonstörande ämnen,

–   med beaktande av kommissionens kommande förslag om en strategi för att skydda Europas vattenresurser,

–   med beaktande rörande kommissionens arbetsdokument om genomförandet av gemenskapens strategi för endokrinstörande ämnen – en grupp ämnen som misstänks störa hormonsystemen hos människor och djur (COM(1999)0706), (COM(2001)0262 och (SEC(2004)1372),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument om den fjärde rapporten om genomförandet av gemenskapens strategi för endokrinstörande ämnen – en grupp ämnen som misstänks störa hormonsystemen hos människor och djur (COM(1999)0706), (SEC(2011)1001),

–   med beaktande av den europeiska strategin för miljö och hälsa och EU:s handlingsplan för miljö och hälsa (2004–2010), där det bland annat konstateras att kombinerad exponering för kemikalier måste beaktas i riskbedömningar,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet om försiktighetsprincipen (COM(2000)0001),

–   med beaktande av Europeiska miljöbyråns tekniska rapport nr 2/2012 med titeln The impacts of endocrine disrupters on wildlife, people and their environments,

–   med beaktande av sitt betänkande av den 20 oktober 1998 om kemikalier som orsakar endokrina störningar(8),

–   med beaktande av sitt betänkande av den 6 maj 2010 om meddelandet från kommissionen: åtgärder mot cancer: ett europeiskt partnerskap(9),

–   med beaktande av sitt betänkande av den 20 april 2012 om översynen av det sjätte miljöhandlingsprogrammet och fastställandet av prioriteringar för det sjunde miljöhandlingsprogrammet – en bättre miljö för ett bättre liv(10),

–   med beaktande av undersökningen Study on the scientific evaluation of 12 substances in the context of the endocrine disrupter priority list of actions,

–   med beaktande av undersökningen från DHI Water and Environment med titeln Study on enhancing the endocrine disrupter priority list with a focus on low-production-volume chemicals,

–   med beaktande av lägesöversikten State-of-the-art assessment of endocrine disrupters, Project Contract Number 070307/2009/550687/SER/D3,

–   med beaktande av undersökningen The impacts of endocrine disrupters on wildlife, people and their environments, the Weybridge+15 (1996–2011) report (ISSN 1725-2237),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål,

–   med beaktande av den definition av hormonstörande ämnen som tagits fram av Världshälsoorganisationen och Internationella programmet för kemikaliesäkerhet (IPCS)(11),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0027/2013), och av följande skäl:

A. De senaste tjugo åren har hormonrelaterade störningar och sjukdomar hos människor ökat. Försämrad spermiekvalitet, tidigare inträde i puberteten, ökad frekvens av missbildade könsorgan, ökad förekomst av vissa cancerformer och fler fall av ämnesomsättningsrelaterade sjukdomar är några exempel. Vissa neurologiska störningar och neurodegenerativa sjukdomar samt effekter på den neurologiska utvecklingen, immunsystemet eller epigenetiken kan vara kopplade till exponering för kemiska ämnen med hormonstörande egenskaper. Det behövs ytterligare forskning för att förbättra förståelsen av orsakerna till sådana sjukdomar.

B.  Kemiska ämnen som verkar hormonstörande kan ge östrogena eller antiöstrogena effekter som stör funktionen hos kvinnors reproduktionssystem, förändrar kvinnors hormonkoncentrationer och menstruationscykler samt deras fertilitet, främjar utvecklingen av sjukdomar i livmodern, såsom myom och endometrios, och påverkar bröstväxt och laktation. Sådana ämnen har identifierats som riskfaktorer bakom för tidig pubertet hos flickor, bröstcancer, missfall och nedsatt fertilitet eller infertilitet.

C. Ett ökande antal vetenskapliga studier antyder att hormonstörande kemikalier, särskilt i kombination, är en faktor bakom kroniska sjukdomar, däribland hormonrelaterade cancersjukdomar, fetma, diabetes, hjärt- och kärlsjukdomar och reproduktiva problem.

D. Det finns nu ett betydande vetenskapligt underlag för att hormonrelaterade störningar hos vilda djur – bland annat reproduktionsstörningar, maskulinisering av snäckdjur, feminisering av fisk och minskning av flera blötdjurspopulationer i olika delar av världen – är knutna till påverkan från kemikalier med hormonstörande egenskaper.

E.  Det finns flera möjliga orsaker till en ökande frekvens av hormonrelaterade störningar hos människor. Det vetenskapliga underlaget för att detta delvis beror på påverkan från kemikalier med hormonstörande egenskaper är i dag betydande.

F.  Det finns stora svårigheter behäftade med att påvisa orsakssamband mellan exponering av enskilda kemikalier och störning av hormonbalanser med risk för hälsopåverkande effekter.

G. När det gäller kemikalier med hormonstörande egenskaper försvåras påvisandet av orsakssamband till exempel av följande skäl:

–   Tiden mellan exponeringen och de epigenetiska effekterna kan vara mycket lång, och de hormonstörande ämnena kan få skadliga effekter flera generationer in i framtiden.

–   Risken att påverkas negativt är olika stor i olika utvecklingsstadier. Kritiska fönster, till exempel under fosterutvecklingen, kan vara mycket korta.

–   Människor är under sin livstid utsatta för ett stort antal kemikalier i komplexa blandningar.

–   Hormonstörande ämnen kan samverka sinsemellan och med kroppens eget hormonsystem.

–   Hormonstörande ämnen kan verka vid extremt låga koncentrationer och kan därmed ge upphov till skadliga effekter redan vid en låg dos. I de fall dosresponssambandet är icke-linjärt ökar svårighetsgraden i prediktivitet ytterligare.

–   Vår kunskap om hormonella system i människor och djur är fortfarande begränsad.

H. EU:s lagstiftning innehåller rättsliga bestämmelser om hormonstörande ämnen, men saknar kriterier för att avgöra om ett ämne ska anses ha hormonstörande egenskaper. Detta undergräver en korrekt tillämpning av de rättsliga bestämmelserna. En tidsplan bör fastställas för att säkerställa ett snabbt införande av framtida kriterier.

I.   På EU-nivå finns inga samordnade eller kombinerade övervakningsprogram särskilt riktade mot hormonstörande ämnen.

J.   Det finns lite, om ens någon, samordning av hur data insamlas, bearbetas, bedöms och rapporteras i de olika övervakningsprogrammen.

K. I dagsläget är det inte juridiskt möjligt att beakta kombinationseffekter mellan hormonstörande ämnen som sprids från produkter och varor som regleras av olika lagstiftningar.

L.  De standarddatakrav som återfinns i EU:s kemikalielagstiftningar är otillräckliga för att fastställa hormonstörande egenskaper på ett adekvat sätt.

M. Ett antal EU-lagar syftar till att skydda medborgarna från exponering för skadliga kemikalier. Den nuvarande EU-lagstiftningen bedömer emellertid varje exponering individuellt och medger ingen heltäckande och samlad bedömning av kumulativa effekter där hänsyn tas till olika exponeringsvägar eller olika produkttyper.

1.  Europaparlamentet anser utifrån en samlad bedömning av kunskapsläget att försiktighetsprincipen, i enlighet med artikel 192.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF), kräver att kommissionen och lagstiftarna vidtar adekvata åtgärder för att reducera människors kort- och långsiktiga exponering för hormonstörande ämnen där detta är nödvändigt, och samtidigt gör betydligt större forskningsinsatser för att förbättra det vetenskapliga kunskapsläget om hormonstörande ämnens inverkan på människors hälsa.

2.  Europaparlamentet påpekar att försiktighetsprincipen tillämpas i en värld av vetenskaplig osäkerhet, där en risk bara kan beskrivas med fragmentarisk kunskap som hela tiden förändras och ifrågasätts, men där det är nödvändigt att agera för att undvika eller minska potentiellt allvarliga eller oåterkalleliga konsekvenser för människors hälsa och/eller miljön.

3.  Europaparlamentet anser att åtgärder för att skydda människors hälsa måste genomföras när det rimligen kan antas att hormonstörande ämnen har negativa effekter. Med tanke på hormonstörande ämnens potential att medföra skadliga eller oåterkalleliga effekter framhåller parlamentet dessutom att avsaknad av exakt kunskap, exempelvis definitiva belägg för kausala samband, inte får förhindra att hälsoskyddsåtgärder vidtas i enlighet med försiktighetsprincipen, med samtidig hänsyn till proportionalitetsprincipen.

4.  Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att kvinnor skyddas från de potentiella riskerna med hormonstörande ämnen för sin reproduktiva hälsas skull. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att prioritera forskningsmedel för studier om vilken effekt hormonstörande ämnen har på kvinnors hälsa och att främja långsiktiga studier som följer kvinnors hälsa över långa perioder i deras liv för att på så sätt kunna göra en evidensbaserad utvärdering av effekterna av exponering för hormonstörande ämnen på lång sikt och över flera generationer.

5.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att snarast lägga fram förslag på övergripande kriterier, utifrån definitionen av hormonstörande ämnen från Världshälsoorganisationens internationella program för kemikaliesäkerhet (WHO/IPCS), och tillhörande test- och informationskrav för kommersiella kemikalier, samt att i EU-lagstiftningen klargöra vad som är att betrakta som ett ämne med hormonstörande egenskaper. Införande av ”hormonstörande” som en regulatorisk klass bör övervägas, med olika kategorier baserade på styrkan i beläggen.

6.  Europaparlamentet understryker att det är av väsentlig betydelse att kriterierna för att definiera hormonstörande egenskaper baseras på en samlad farobedömning grundad på de senaste vetenskapliga rönen och med beaktande av potentiella kombinationseffekter samt effekter på lång sikt och effekter inom kritiska fönster under utvecklingen. Farobedömningen bör sedan användas i de riskbedömnings- och riskhanteringsförfaranden som föreskrivs i olika tillämpliga lagstiftningar.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder på kemikaliepolitikens område och att intensifiera sådan forskning som bidrar både till bedömningen av enskilda kemikaliers hormonstörande potential och till möjligheten att bedöma identifierade ämneskombinationers kumulativa effekt på hormonsystemet.

8.  Europaparlamentet menar att kriterierna för hormonstörande ämnen måste grunda sig på kriterier för att definiera skadlig effekt och hormonrelaterad verkningsmekanism, och att definitionen från WTO/IPCS utgör en lämplig grund för detta ändamål. Både skadlig effekt och hormonrelaterad verkningsmekanism måste bli föremål för en granskning och parallell sammanvägning i en samlad bedömning. Observerade effekter måste antas vara skadliga om det finns vetenskapliga data som pekar på detta. Parlamentet betonar att eventuella kombinationseffekter, såsom blandningar eller cocktaileffekter, ska beaktas.

9.  Europaparlamentet betonar att kriterierna som avgör vad som är ett hormonstörande ämne måste vara vetenskapligt baserade och horisontella. Parlamentet anser att en sammanvägd bedömning bör användas och att inget enskilt kriterium bör betraktas som avgränsande eller avgörande för identifieringen av ett hormonstörande ämne. Socioekonomiska överväganden ska därefter göras i enlighet med respektive lagstiftning.

10. Europaparlamentet motsätter sig kraftigt försöken att införa ”potens” som ett avgränsande kriterium för definitionen av hormonstörande ämnen, eftersom detta på ett otillbörligt sätt skulle begränsa definitionen av hormonstörande ämnen och göra den vetenskapligt bristfällig och oförenlig med klassificeringen av cancerframkallande, mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen (CMR-ämnen), som är baserad på styrkan i beläggen.

11. Europaparlamentet anser att alla granskade vetenskapliga data och uppgifter, inklusive en genomgång av den vetenskapliga litteraturen och studier som inte bygger på god laboratoriesed, ska tas i beaktande utifrån sina förtjänster och brister i bedömningen om huruvida ett ämne har hormonstörande egenskaper eller inte. Parlamentet påpekar att det också är viktigt att moderna metoder och ny forskning beaktas.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa lämpliga testkrav för att identifiera ämnen med hormonstörande egenskaper i all relevant EU-lagstiftning. De senast validerade och internationellt erkända testmetoderna måste implementeras, exempelvis de som tagits fram av OECD, EU:s referenslaboratorium för alternativ till djurförsök (EURL ECVAM) och Amerikanska miljöskyddsbyråns (EPA) kontrollprogram för hormonstörande ämnen (Endocrine Disruptor Screening Program). OECD:s testmetodprogram omfattar köns- och sköldkörtelhormonerna samt steroidogenesen. Däremot saknas metoder för många övriga delar av hormonsystemet, t ex insulin och tillväxthormon. Parlamentet anser att testmetoder och vägledningsdokument bör utvecklas för att bättre ta hänsyn till hormonstörande ämnen, eventuella lågdoseffekter, kombinationseffekter och icke-linjära dosresponssamband, i synnerhet med avseende på kritiska exponeringsfönster under utvecklingen.

13. Europaparlamentet anser att utveckling av testmetoder utan djurförsök bör främjas så att man kan få fram säkerhetsdata av relevans för människor och ersätta sådana djurförsök som för närvarande används.

14. Europaparlamentet menar att användningen av försöksmetoder utan djurförsök och andra riskbedömningsstrategier bör främjas och att djurförsök bör minimeras och försök på ryggradsdjur bör genomföras bara som en sista utväg. Parlamentet erinrar om att försök på ryggradsdjur måste ersättas, begränsas eller förfinas i enlighet med direktiv 2010/63/EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fastställa bestämmelser som förhindrar att samma tester utförs flera gånger och som förbjuder upprepning av tester och studier på ryggradsdjur.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram register över störningar på den reproduktiva hälsans område för att åtgärda den nuvarande bristen på uppgifter på EU-nivå.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram tillförlitliga uppgifter om de socioekonomiska effekterna av hormonrelaterade störningar och sjukdomar.

17. Europaparlamentet anser att ämnen med samma verkningsmekanismer och egenskaper ska kunna behandlas gruppvis av beslutande institutioner när tillräckliga data finns tillgängliga. Om det saknas tillräckliga data kan det vara lämpligt att gruppera ämnen utifrån strukturlikhet, exempelvis för att fastställa prioriteringar för ytterligare tester, detta för att så snart och effektivt som möjligt kunna skydda befolkningen mot effekterna av exponering för hormonstörande ämnen samt för att begränsa antalet djurförsök. Parlamentet anser att gruppering av kemikalier med strukturlikhet bör ske om tillverkaren eller importören inte på ett nöjaktigt sätt kan visa för berörda beslutande institutioner att kemikalien är säker. I sådana fall bör dessa institutioner kunna använda information från kemikalier med liknande struktur för att komplettera tillgängliga data om en viss kemikalie som de har under behandling, så att de kan komma fram till vilka åtgärder som bör vidtas härnäst.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sin EU-strategi för hormonstörande ämnen så att den uppnår ett effektivt skydd för människors hälsa genom att större vikt läggs vid försiktighetsprincipen, under iakttagande av proportionalitetsprincipen, i syfte att verka för att minska människors exponering för hormonstörande ämnen där detta är nödvändigt.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta större hänsyn till att konsumenterna behöver tillförlitlig information – presenterad i lämplig form och på ett språk som de förstår – om farorna med hormonstörande ämnen och deras effekter och om hur de kan skydda sig.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en konkret tidtabell för införandet av framtida kriterier och modifierade testkrav för hormonstörande ämnen i tillämplig lagstiftning, bland annat avseende omprövning av godkännanden av verksamma ämnen som används i pesticider och biocider, samt en färdplan med specifika åtgärder och mål för att minska exponeringen för hormonstörande ämnen.

21. Europaparlamentet påpekar att den databas över hormonellt aktiva ämnen som tagits fram i den nuvarande strategin behöver underhållas kontinuerligt.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med den pågående översynen av gemenskapens strategi för hormonstörande ämnen från 1999 genomföra en systematisk granskning av all relevant befintlig lagstiftning och att vid behov senast den 1 juni 2015 ändra befintlig lagstiftning eller lägga fram nya lagstiftningsförslag, bland annat med faro- och riskbedömningar, så att man på lämpligt sätt kan minska människors exponering för hormonstörande ämnen, särskilt bland sårbara grupper som gravida, spädbarn, barn och tonåringar.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den kommande översynen av EU-strategin för hormonstörande ämnen fastställa en exakt tidsplan med delmål för

– införandet av framtida kriterier för identifiering av potentiellt hormonstörande kemikalier,

– översynen av relevant lagstiftning enligt punkt 22,

– offentliggörandet av en regelbundet uppdaterad förteckning över prioriterade hormonstörande ämnen; en första version bör offentliggöras senast den 20 december 2014,

– vidtagandet av alla nödvändiga åtgärder för att minska allmänhetens och miljöns exponering för hormonstörande ämnen i EU.

24. Europaparlamentet anser att hormonstörande ämnen ska betraktas som särskilt farliga ämnen i enlighet med Reachförordningen eller på motsvarande sätt i enlighet med annan lagstiftning.

25. Europaparlamentet understryker att vetenskapen i dagsläget inte erbjuder tillräckligt underlag för att fastställa ett gränsvärde under vilket det inte uppstår några negativa effekter. Hormonstörande ämnen bör därför betraktas som s.k. tröskellösa ämnen, och all exponering kan därmed innebära risk, utom om tillverkaren kan förete vetenskapliga belägg för att det går att fastställa ett tröskelvärde, med beaktande av ökad känslighet i kritiska fönster av utvecklingen samt effekterna av blandningar.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja riktade forskningsinsatser som berör ämnen som kan påverka hormonsystemet och att lägga tonvikten vid de negativa effekterna vid låga doser eller vid kombinationsexponering, inklusive utvecklingen av nya test- och analysmetoder, samt att stödja ett paradigmskifte som grundar sig på de biologiska förlopp (pathways of toxicity/adverse outcome pathways) som är inblandade i toxiska reaktioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera frågorna om hormonstörande ämnen och kombinationseffekter bland prioriteringarna i ramprogrammet för forskning och utveckling.

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta in vitro- och in silico-metoder för att minimera antalet djurförsök vid kontroll av hormonstörande ämnen.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att alla produkter som importeras från tredjeländer är förenliga med all nuvarande och framtida EU-lagstiftning om hormonstörande ämnen.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera medverkan från alla berörda parter/intressenter i arbetet med att ta fram de lagförändringar som krävs för att bättre skydda människors hälsa mot kemikalier med hormonstörande egenskaper samt i utformningen av informationskampanjer.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att upprätta forskningscentra för hormonstörande ämnen som bör forska om, och samordna kunskaperna om, hormonstörande ämnen på EU-nivå.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att all relevant befintlig och kommande lagstiftning tillämpar kriterierna för identifiering av kända, troliga och potentiella hormonstörande ämnen horisontellt i syfte att uppnå en hög skyddsnivå.

32. Europaparlamentet betonar att ämnet för denna resolution visserligen är begränsat till skydd av människors hälsa mot hormonstörande ämnen, men att det är lika viktigt att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda vilda djur och växter samt miljön mot hormonstörande ämnen.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och finansiera allmänna informationskampanjer om hälsoriskerna med hormonstörande ämnen, så att konsumenterna med alla fakta till hands kan anpassa sina beteenden och livsstilar. Dessa informationskampanjer bör särskilt riktas mot de sårbaraste grupperna (gravida och barn) så att försiktighetsåtgärder kan vidtas i tid.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra utbildningsprogrammen för hälso- och sjukvårdspersonal på detta område.

35. Europaparlamentet ser positivt på att hormonstörande kemikalier har tagits upp som en framväxande politisk fråga som behandlas inom ramen för strategin för internationell kemikaliehantering (SAICM). Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stödja SAICM:s verksamhet och att driva en aktiv politik för att minska allmänhetens och miljöns exponering för hormonstörande ämnen i alla relevanta internationella forum, bland annat WHO och FN:s miljöprogram (UNEP).

36. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

EUT L 36, 5.2.2009, s. 84.

(2)

EUT L 353, 21.12.2008, s. 1.

(3)

EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(4)

EUT L 167, 27.6.2012, s. 1.

(5)

EUT L 327, 22.12.2000, s. 1.

(6)

EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.

(7)

EUT L 342, 22.12.2009, s. 59.

(8)

Antagna texter, P4_TA(1998)0608.

(9)

Antagna texter, P7_TA(2010)0152.

(10)

Antagna texter, P7_TA(2012)0147.

(11)

Definition från Världshälsoorganisationens och IPCS:s rapport från 2002Ett hormonstörande ämne är ett exogent ämne eller en exogen blandning som orsakar förändringar i det endokrina systemets funktion(er) och därmed ger upphov till skador i en intakt organism, i dess avkomma eller i (under)populationer. Ett potentiellt hormonstörande ämne är ett exogent ämne eller en exogen blandning vars egenskaper kan förväntas orsaka endokrina störningar i en intakt organism, i dess avkomma eller i (under)populationer.(http://www.who.int/ipcs/publications/en/ch1.pdf)


MOTIVERING

Det finns anledning att ta ökningen av hormonrelaterade störningar och sjukdomar hos människor på största allvar. Hormonsystemen reglerar mycket av det som händer i kroppen, bland annat fortplantning, ämnesomsättning, tillväxt, salt- och vattenbalans och hjärtfunktion. Vi ser en oroande utveckling särskilt vad gäller människans möjlighet att reproducera sig där hormonstörande ämnen antas vara en bidragande orsak.

En bärande del i EU:s kemikaliepolitik är, och måste vara, försiktighetsprincipen. Brist på fullständig kunskap kan inte tas till intäkt för passivitet. Riskerna för irreversibla skador på människor och miljö är helt enkelt för stora.

Idag finns ungefär 27 000 forskningsrapporter som behandlar hormonstörande ämnen och hur de påverkar människor och djur. Vi ser en rad oroande tendenser.

Under de senaste två decennierna har bevisen stärkts för att hormonrelaterade störningar hos människor ökar. Diagnostiseringen och insjuknandet i en rad sjukdomar ökar kraftigt världen över. Särskilt uppmärksammat är ökningen i potentiellt reproduktionsrelaterade åkommor i form av försämrad spermiekvalitet, testikelcancer, förskjuten pubertet och missbildade könsorgan, till exempel kryptorkism som innebär att testiklarna inte vandrat ner i pungen under fosterutvecklingen och hypospadier som innebär att urinrörets mynning sitter på undersidan av penis. Vi ser också att antalet fosterskador, cancerpatienter och fall av diabetes ökar. Även antalet fall av neurologiska utvecklingssjukdomar såsom autism och ADHD ökar. Antalet kvinnor som diagnostiseras med bröstcancer i Storbritannien har nära fördubblats sedan 1980. Idag beräknas en av nio kvinnor få bröstcancer under sin livstid. Bara yttre miljöfaktorer kan förklara en så snabb förändring.

Våra gener har inte förändrats så mycket på så kort tid. Den ökade ohälsan måste därför förklaras av utomstående faktorer. Denna yttre påverkan kommer från en rad olika håll. Det handlar om livsstilsfaktorer, mat och näring, smittämnen, läkemedel, droger, ekonomiska faktorer och sociala orsaker såsom exempelvis stress. Omfattande studier visar också att exponering för kemikalier är en bidragande faktor. Alla dessa faktorer kan också samvariera, till exempel kan mat och stress inverka på hur mottaglig kroppen blir för andra faktorer.

En viktig del av EU:s politik är att skydda människors hälsa (artikel 35 i fördraget). För att kunna göra detta är det viktigt att försiktighetsprincipen (artikel 191 i fördraget) tillämpas fullt ut.

Hormonstörande ämnen i människors omgivning är alltså en av de faktorer som påverkar den oroande utvecklingen. Exakt hur ett specifikt hormonstörande ämne orsakar en specifik sjukdom är dock i det närmaste omöjligt att nå full kunskap om. Detta beror på en rad faktorer.

–    Tiden mellan exponering och effekt kan vara mycket lång, troligen flera decennier och generationer.

–    Risken att påverkas negativt är olika stor i olika utvecklingsstadier. Kritiska fönster under fosterutvecklingen kan vara mycket korta.

–    Människor är under sin livstid utsatta för ett stort antal kemikalier i komplexa blandningar.

–    Hormonstörande ämnen kan samverka sinsemellan och med kroppsegna hormoner.

–    Hormonstörande ämnen kan verka vid extremt låga koncentrationer och kan ha större effekt vid en låg dos än vid en hög dos. I de fall dosresponssambandet är icke-linjärt ökar svårighetsgraden i prediktivitet ytterligare.

–    Vår kunskap om hormonella system i människor och djur är fortfarande begränsad.

Hormonstörande ämnen finns runt omkring oss i vår vardag. De finns i matförpackningar, hudvårdsprodukter, kosmetika, byggmaterial, elektronikprodukter, möbler och golv. Många produkter gjorda av plast i våra hem och på våra arbetsplatser innehåller någon eller några typer av kemikalier som misstänks ha hormonstörande verkan. Som enskild konsument är det omöjligt att veta vilka ämnen som finns i vilka produkter, särskilt för varor som inte innehållsdeklareras.

Hormonstörande ämnen frigörs från material och produkter och ansamlas till exempel i dammet i våra hem. Därför är små barn som rör sig på golvet och dessutom gärna stoppar saker i munnen extra utsatta. Med tanke på att barn dessutom är extra känsliga för påverkan är detta mycket bekymmersamt.

Mängden och spridningen av ämnen som misstänks ha hormonstörande egenskaper är stor och gör det omöjligt att skydda sig som enskild konsument. Mängden och spridningen av ämnen gör det också omöjligt att specifikt skydda de mest känsliga grupperna; foster och barn upp till vuxen ålder. Barn, unga och kvinnor i barnafödande ålder är grupper med individer i snabb utveckling där den rätta hormonbalansen är avgörande. De behöver därför speciellt skydd för exponering av hormonstörande ämnen. Samhället måste vara tillräckligt säkert också för dess känsligaste invånare.

Det finns åtgärder som snabbt kan vidtas för att öka skyddet för de mest känsliga grupperna. Framförallt handlar det om att begränsa användningen av hormonstörande ämnen i produkter som riktar sig till specifika målgrupper; till exempel hudvårdsprodukter, textilier och leksaker med specifika användningsområden. Man kan också tillämpa högre säkerhetskrav när man bygger och möblerar förskolor och skolor samt andra lokaler där barn vistas under längre tider. Men eftersom barn, unga och inte minst kvinnor i barnafödande ålder utgör en integrerad och stor del av befolkningen, måste hela befolkningen skyddas.

Det är centralt att lämpliga tester för identifiering av hormonstörande ämnen måste implementeras i befintlig EU-lagstiftning, framförallt i CLP-förordningen, Reach, PPPR, biociddirektivet och kosmetikadirektivet.

Det måste tas fram kriterier för hur tolkningen av dessa tester tillsammans med övrig relevant forskning ska översätts till konkreta lagstiftningsåtgärder. Eftersom hormonstörande ämnen antas påverka människor och miljö vid mycket låga koncentrationer och därmed ingen säker exponeringsnivå kan etableras, bör begränsning eller godkännande genom socioekonomiska övervägande i kombination med substitutionsplan bli den primära hanteringsvägen inom Reach. I framtagandet av kriterier och testkrav måste försiktighetsprincipen vara styrande. Det är viktigt att de kriterier och den metodik som kommer att ligga till grund för avgörandet om huruvida ett ämne bedöms ha hormonstörande egenskaper eller ej blir så transparent som möjligt.

EU-kommissionen måste också ta initiativ till att revidera och utveckla all relevant lagstiftning för att ta större hänsyn till riskerna med hormonstörande ämnen. Det behövs en bredare översyn av olika lagstiftningar än de som man redan aviserat eller är tvungen till enligt respektive lagstiftning.

Mycket av diskussionerna om hormonstörande ämnen handlar om produkter och ämnen som återfinns i kosmetika, möbler, elektronikprodukter, byggprodukter, leksaker, textilier och livsmedel – inklusive förpackningar/material. Det är därför viktigt att EU-kommissionen ser över nu existerande lagstiftning och också föreslår ny lagstiftning på dessa områden för att skydda människors för ämnen med hormonstörande egenskaper.

Det är särskilt viktigt att det finns kemikaliekrav för varukategorier som barn kommer i kontakt med. Textilier är en sådan kategori där särregler idag saknas, trots att små barn ofta stoppar textilier i munnen och att vi har textilier närmast huden. Därför föreslås här att en särskild kemikalielagstiftning för textilier tas fram.

Denna rapport är baserad på faktaunderlag från en rad håll. Vid EU-kommissionens konferens om hormonstörande ämnen som arrangerades i Bryssel i juni 2012 hölls flera presentationer som varit värdefulla för rapporten, bland annat av Linda Birnbaum, chef för U.S National Institute of Environmental Health Sciences, Tracey J Woodruff, professor vid University of California, Laurence Musset från OECD och många fler. I september 2012 arrangerade utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet en workshop i Europaparlamentet med titeln ”Endocrine disruptors and impact on health”. I workshopen deltog representanter från kommissionen, forskarvärlden, intresseorganisationer och kemikalieindustrin och samtliga bidrog med värdefulla inspel till denna rapport. Vidare har värdefull information och synpunkter inhämtats vid en mängd enskilda möten med forskare, industrirepresentanter, icke-statliga organisationer och myndigheter. EU-kommissionens hemsida för hormonstörande ämnen har också varit en källa för information. http://ec.europa.eu/environment/endocrine/index_en.htm

Följande rapporter har varit viktiga referensunderlag:

•   Kortenkamp et al. State of the art assessment of endocrine disrupters, Project Contract Number 070307/2009/550687/SER/D3

•   The impacts of endocrine disrupters on wildlife, people and their environments. The Weybridge+15 (1996–2011) report. ISSN 1725-2237

•   Diamanti-Kandarakis E et al. 2009 Endocrine-Disrupting Chemicals: An Endocrine Society Scientific Statement. Endocrine Reviews 30(4):293-342

•   Linda Birnbaum. Environmental Chemicals: Evaluating Low-Dose Effects. doi:10.1289/ehp.1205179

•   Richard Sharpe. Male Reproductive Health Disorders and the Potential Role of Exposure to Environmental Chemicals. Commissioned by CHEM Trust.

•   Breast cancer and exposure to hormonally active chemicals: An appraisal of the scientific evidence. A background briefing paper by Professor Andreas Kortenkamp, Head of the Centre for Toxicology, The School of Pharmacy, University of London April 2008

•   Survey and Health Assessment of the exposure of 2 year-olds to chemical substances in Consumer Products. Kathe Tønning, Eva Jacobsen og Eva Pedersen. Danish Technological Institute. Marianne Strange og Pia Brunn Poulsen. Force Technology. Lise Møller og Helle Buchardt Boyd, DHI group. Survey of Chemical Substances in Consumer Products, No. 102 2009

•   Vandenberg et al: Hormones and endocrine-disrupting chemicals: Low dose effects and nonmonotonic dose responses, Endocrine Reviews, online March 2012, in print June 2012.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

23.1.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

55

6

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Kriton Arsenis, Sophie Auconie, Paolo Bartolozzi, Sandrine Bélier, Milan Cabrnoch, Martin Callanan, Nessa Childers, Yves Cochet, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Jill Evans, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Jolanta Emilia Hibner, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Jo Leinen, Corinne Lepage, Kartika Tamara Liotard, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Miroslav Ouzký, Gilles Pargneaux, Antonyia Parvanova, Pavel Poc, Frédérique Ries, Dagmar Roth-Behrendt, Kārlis Šadurskis, Carl Schlyter, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Salvatore Tatarella, Thomas Ulmer, Åsa Westlund, Glenis Willmott, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Margrete Auken, Minodora Cliveti, José Manuel Fernandes, Vicky Ford, Gaston Franco, Judith A. Merkies, Miroslav Mikolášik, Vittorio Prodi, Christel Schaldemose, Birgit Schnieber-Jastram, Renate Sommer, Alda Sousa, Rebecca Taylor, Vladimir Urutchev, Anna Záborská, Andrea Zanoni

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Olle Ludvigsson

Senaste uppdatering: 6 mars 2013Rättsligt meddelande