BETÄNKANDE om den inre marknaden för tjänster: lägesrapport och kommande steg

18.7.2013 - (2012/2144(INI))

Utskottet för internationell handel
Föredragande: Anna Maria Corazza Bildt

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den inre marknaden för tjänster: lägesrapport och kommande steg

(2012/2144(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av artiklarna 9, 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om genomförandet av tjänstedirektivet – Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn 2012–2015 (COM(2012)0261) och de medföljande arbetsdokumenten från kommissionen,

–   med beaktande av kommissionens studie om tjänstedirektivets ekonomiska inverkan The economic impact of the Services Directive: A first assessment following implementation (Economic Papers, nr 456),

–   med beaktande av kommissionens meddelande Mot en bättre fungerande inre marknad för tjänster – bygga vidare på resultaten av den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet (COM(2011)0020) och det medföljande arbetsdokumentet från kommissionen om processen för den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet On the process of mutual evaluation of the Services Directive (SEC(2011)0102),

–   med beaktande av kommissionens meddelande Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

–   med beaktande av kommissionens meddelande Bättre styrning av den inre marknaden (COM(2012)0259),

–   med beaktande av kommissionens meddelande Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden (COM(2011)0206),

–   med beaktande av kommissionens meddelande På väg mot en inremarknadsakt (COM(2010)0608),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 14–15 mars 2013 om europeiska strategier som bidrar till tillväxt och sysselsättning,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 28–29 juni 2012 om en tillväxt- och sysselsättningspakt,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 10 mars 2011 om en bättre fungerande inre marknad för tjänster – ömsesidig utvärdering av tjänstedirektivet,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 med rekommendationer till kommissionen om styrningen av den inre marknaden[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2012 om de 20 viktigaste problemen på den inre marknaden för europeiska företag och medborgare[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om den ömsesidiga utvärderingen av tjänstedirektivet[4],

–   med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden[5],

–   med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad[6],

–   med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2011 om genomförandet av tjänstedirektivet 2006/123/EG[7],

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0273/2013), och av följande skäl:

A. Vår inre marknad är en hörnsten i den europeiska konstruktionen, och det är väsentligt att den fungerar väl för att EU:s politik ska kunna genomföras på rätt sätt. Den inre marknaden utgör också en grund för återhämtningen.

B.  Tjänstesektorn står för mer än 65 procent av EU:s BNP och totala sysselsättning och är en stöttepelare för vår ekonomi. De tjänster som omfattas av tjänstedirektivet står för 45 procent av EU:s BNP.

C. Ett fullständigt genomförande av direktivet kommer att leda till en betydligt bättre fungerande inre marknad för tjänster, särskilt eftersom det skulle underlätta marknadstillträdet för små och medelstora företag och egenföretagare och ge konsumenterna fler valmöjligheter, samtidigt som det skulle bidra till att stärka EU:s konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

D. En funktionell, effektiv och mer konkurrenskraftig marknad för tjänster är nödvändig för den europeiska industrin, de europeiska företagen (särskilt de små och medelstora) och konsumenterna.

E.  Sedan det antogs 2006 har tjänstedirektivet lett till konkreta fördelar genom att det underlättat marknadstillträdet för både företag och konsumenter, men på grund av brister i genomförandet har det ännu inte infriat alla förväntningar.

F.  En fragmenterad tolkning och bristfällig tillämpning av direktivet utgör fortfarande ett hinder för den fria rörligheten för tjänster över gränserna.

G. Företagen, särskilt de små och medelstora, måste fortfarande foga sig i en mängd administrativa och byråkratiska krav. Det är en tung börda för dem, särskilt när den kombineras med svårigheten att få tillgång till krediter.

H. Risken för trötthet inför tjänstedirektivet bör inte få oss att ge upp ansträngningarna för att förverkliga direktivets fulla potential.

I.   I dessa tider av ökande arbetslöshet och försämrade offentliga finanser är tjänstesektorn mer än någonsin en källa till konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning som vi inte kan bortse från. Därför är det nu dags att agera.

Tjänsternas outnyttjade potential för tillväxt och sysselsättning

1.  Europaparlamentet framhåller att onödiga och oproportionerliga administrativa bördor, diskriminerande praxis och obefogade restriktioner för tillhandahållandet av tjänster i EU blockerar betydande källor till tillväxt, hämmar sysselsättningsskapandet och gör att näringslivet går miste om möjligheter.

2.  Europaparlamentet framhåller kommissionens ambitiösa uppskattning om att EU skulle kunna nå en ekonomisk vinst på upp till 2,6 procent av BNP på 5–10 års sikt, om medlemsstaterna vore redo att genomföra tjänstedirektivet korrekt och fullständigt och avskaffa obefogade restriktioner.

3.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör koncentrera sina insatser på de tjänstesektorer som har stor ekonomisk betydelse och som har en tillväxtpotential över genomsnittet, till exempel sektorerna för företags-, bygg-, turism- och detaljhandelstjänster, i syfte att uppnå konkreta resultat på kort sikt i form av tillväxt och arbetstillfällen.

4.  Europaparlamentet betonar att ett effektivt genomdrivande av de befintliga reglerna är ett smart och snabbt sätt att bidra till tillväxt utan att det belastar de offentliga budgetarna. Parlamentet understryker det akuta behovet att få direktivet att fungera i praktiken i syfte att frigöra dess outnyttjade potential och bidra till den europeiska modellen med en balanserad och hållbar social marknadsekonomi.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla bättre indikatorer för den inre marknadens resultat baserade på företags och konsumenters verkliga erfarenheter och förväntningar, i syfte att förbättra funktionerna och öka kunskapen om de olika rättigheter som kan åberopas för att få tillgång till den inre marknaden för tjänster.

6.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av den digitala inre marknaden och nya former av tjänster, såsom digitala och mobila tjänster och kombinerade varu- och tjänstepaket. Direktivet måste genomföras i sin fulla utsträckning, till anda och bokstav, och på ett framtidssäkrat sätt så att det främjar innovation.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar också ett successivt öppnande av den inre marknaden för tjänster inom välfärdssektorn, med respekt för bestämmelserna i tjänstedirektivet.

8.  Europaparlamentet påminner om att tjänstedirektivet inte tvingar fram en avreglering av tjänstemarknaden, men banar väg för att såväl företag som konsumenter ska kunna utnyttja den inre marknadens fulla potential inom ramen för en konkurrenskraftig social marknadsekonomi.

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om genomförandet av tjänstedirektivet – Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn 2012–2015 (COM(2012)0261), som svarar mot den rapporteringsskyldighet som fastställs i artikel 41 i direktivet. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att ta hänsyn till hur sysselsättningen i EU påverkas av tjänstedirektivet på medellång och lång sikt.

Hinder, gränser och bördor som hämmar den fria rörligheten

10. Europaparlamentet beklagar att det finns stort antal konstaterade fall där medlemsstaterna på ett olämpligt sätt hänvisar till tvingande hänsyn till allmänintresset (artikel 15 i tjänstedirektivet) med det enda syftet att skydda och gynna sina inhemska marknader. Parlamentet anser att en hänvisning till tvingande hänsyn till allmänintresset alltid bör motiveras objektivt och stå i strikt proportion till det mål som eftersträvas, i enlighet med rättspraxis från Europeiska unionens domstol (domstolen). Betungande krav på juridisk form och på aktie- eller andelsägare, territoriella begränsningar, prövning av ekonomiska behov samt fasta avgifter skapar obefogade hinder för effektiva gränsöverskridande etableringar och skadar den inre marknaden för tjänster.

11. Det är beklagligt att det sällan görs någon proportionalitetsbedömning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra proportionalitetsbegreppet och tillhandahålla praktisk vägledning om hur medlemsstaterna ska tillämpa det, på grundval av befintlig rättspraxis från domstolen.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna eftertryckligen att faktiskt och till fullo tillämpa bestämmelsen om frihet att tillhandahålla tjänster (artikel 16 i tjänstedirektivet) och att avskaffa betungande dubbelregleringar.

13. Europaparlamentet påpekar att tjänstedirektivet, i fråga om verksamhet där antalet tillgängliga tillstånd kan vara begränsat på grund av knappa naturtillgångar eller otillräcklig teknisk kapacitet, visar att det är nödvändigt att se till att investeringar kan skrivas av och investerat kapital ge skälig avkastning för investeraren, utan att det begränsar eller snedvrider den fria konkurrensen.

14. Europaparlamentet är oroat över att antalet fall av diskriminering som rapporteras av konsumenterna blir allt större. Medlemsstaterna uppmanas att korrekt och fullständigt verkställa artikel 20.2 i tjänstedirektivet, och företagen uppmanas att avstå från obefogad diskriminering på grund av nationalitet eller bosättningsort. Parlamentet betonar dock att alla skyldigheter att sälja är oförenliga med den grundläggande principen om avtalsfrihet. Parlamentet välkomnar därför kommissionens pågående arbete med en vägledande rapport om icke-diskriminering, med rätt balans till förmån för både konsumenter och företag. Parlamentet välkomnar också den roll som de europeiska konsumentcentrumen spelar för att identifiera och klara upp missförhållanden som konstaterats.

Smarta styrelseformer för den inre marknaden för tjänster

15. Europaparlamentet understryker att en smidigt fungerande inre marknad för tjänster kräver ett samspel med sektorsspecifika bestämmelser som kan kräva ytterligare tillstånd, vilket i sin tur leder till merkostnader för i synnerhet företagen. Den inre marknaden för tjänster är också beroende av att andra EU-rättsakter genomförs. Därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna att ta ett helhetsgrepp på den inre marknaden för tjänster för att se till att det råder klarhet angående rättsläget för konsumenter och företag, i synnerhet små och medelstora företag.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att sakkunnigbedömningen enligt tjänstedirektivet och den ömsesidiga utvärderingen enligt direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer utförs på ett enhetligt sätt. Parlamentet betonar att en noggrann bedömning bör göras från fall till fall, även av de motiveringar som medlemsstaterna anför till varför vissa krav behålls, så att man kan identifiera specifika områden där medlemsstaterna reglerar utövandet av ett yrke på ett oproportionerligt sätt eller blockerar tillträdet till vissa yrken. Medlemsstaterna uppmanas kraftfullt att avlägsna sådana obefogade krav.

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning använda sig av ömsesidigt erkännande för att underlätta den fria rörligheten för tjänster på områden där det ännu inte införts harmoniserade bestämmelser.

18. Europaparlamentet konstaterar att mångfalden av nationella standarder orsakar fragmentering och osäkerhet. Parlamentet uppmuntrar till en utveckling av frivilliga EU‑standarder för tjänster som omfattas av tjänstedirektivet, som ett sätt att förbättra jämförbarheten och handeln över gränserna.

19. Europaparlamentet anser att kommissionen och de europeiska standardiseringsorganisationerna bör samarbeta nära för att vid behov se till att en enhetlig terminologi används, så att reglerna tillämpas konsekvent inom hela EU.

20. Europaparlamentet framhåller också att det otillräckliga gränsöverskridande försäkringsskyddet för tjänsteleverantörer utgör ett stort hinder för den fria rörligheten, och uppmanar aktörerna att hitta lösningar genom dialog.

21. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utöka sin användning av IMI‑systemet för att sinsemellan kontrollera efterlevnaden av kraven i direktivet, särskilt i fall av gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster, liksom sin användning av de europeiska konsumentcentrumen och Solvit för att hjälpa företag och konsumenter med motstridiga regler och bristande efterlevnad. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av att garantera att alla medverkande partner får full tillgång till Solvit-nätverket på teknisk nivå.

22. Europaparlamentet konstaterar att verktygen för inremarknadspolitiken, inklusive Solvit, bör fungera bättre i fråga om den tid det tar att behandla ärenden. Parlamentet betonar vikten av förbättrade mål och nyckelresultatindikatorer i detta avseende, och välkomnar kommissionens initiativ att se över de rättsliga ramarna för Solvit.

23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppgradera till den andra generationen gemensamma kontaktpunkter, som är fullständigt funktionella, flerspråkiga och användarvänliga e-förvaltningsportaler. Det är viktigt att anta en strategi som utgår från tjänsteleverantörerna och täcker hela affärscykeln. E-förfaranden kommer att innebära förenklingar, minska kostnaderna för att uppfylla kraven och förtydliga rättsläget. Medlemsstaterna uppmanas att se till att deras gemensamma kontaktpunkter är fullständigt kompatibla och kända över gränserna, så att allmänheten och företagen i EU får information om sina rättigheter och möjligheter enligt tjänstedirektivet. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att fastställa tydliga riktmärkningskriterier för utvärderingen av de gemensamma kontaktpunkterna, inklusive uppgifter om i vilken utsträckning de används, och att regelbundet rapportera till parlamentet om de framsteg som görs.

Bättre genomförande för bästa möjliga ekonomiska effekt

24. Europaparlamentet understryker att tjänstedirektivet, där det har genomförts korrekt, har gett konkreta resultat vad gäller sysselsättning och tillväxt. Därför stöder parlamentet ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna, inbegripet utbyte av innovativa lösningar mellan de behöriga myndigheterna i gränsregionerna.

25. Europaparlamentet påpekar att ett bristfälligt genomförande får gränsöverskridande konsekvenser, det vill säga drabbar medborgare i hela EU. Samtliga medlemsstater är ansvariga inför varandra och inför unionen för att verkställa direktivet i praktiken, och de bör få ansvara för sina skyldigheter på lika villkor.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att lösa de största problem de har haft med att genomföra och tillämpa EU:s inremarknadslagstiftning, bland annat hur brister i införlivande och efterlevnad kan åtgärdas och en snabb och effektiv rättslig prövning uppnås.

27. Europaparlamentet betonar att de behöriga regionala och lokala myndigheterna också måste ta ett gemensamt ansvar för en fullständig och kvalitativ efterlevnad av direktivets bokstav och anda, med det överordnade målet att stimulera konjunkturen och sysselsättningen. I detta avseende framhåller parlamentet vikten av att minska de administrativa bördorna.

28. Europaparlamentet stöder starkt kommissionens policy om nolltolerans beträffande omotiverade restriktioner, och uppmuntrar kommissionen att göra allt den kan för att – i jämbördig dialog med medlemsstaterna – se till att de befintliga bestämmelserna verkställs fullständigt och korrekt. Påskyndande överträdelseförfaranden bör tillämpas och slutföras senast inom 18 månader, om det konstateras att medlemsstaterna har genomfört direktivet felaktigt eller otillräckligt eller har överträtt det.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja ”inremarknadsmånaden” som en möjlighet att lyfta fram de fördelar den inre tjänstemarknaden har för företag.

Stärkt insyn och ansvarsskyldighet

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, utifrån resultatet av sakkunnigbedömningarna, upprätta en förteckning över de mest betungande restriktionerna, föreslå riktade reformer och hålla rådet och parlamentet informerade.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma tjänstesektorn i de årliga tillväxtöversikterna och lägesrapporterna om integrationen av den inre marknaden, och att inkludera tjänster i de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet anser att kommissionen och rådet bör fortsätta att genom dessa detaljerade landsspecifika rekommendationer uppmuntra medlemsstaterna att anta och genomföra en långsiktig tillväxtpolitik.

32. Europaparlamentet uppmanar de nationella parlamenten att aktivt engagera sig i upprätthållandet av respekten för direktivet och att utnyttja sina kontrollbefogenheter gentemot nationella myndigheter på samtliga nivåer.

33. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen aktörerna, näringslivet och arbetsmarknadens parter att bidra till att hålla regeringarna ansvariga för att återuppliva EU:s tjänstesektor och skapa varaktiga arbetstillfällen.

34. Europaparlamentet uppmanar rådet och dess ordförandeskap att regelbundet ta upp frågan om den inre marknaden för tjänster under rådets (konkurrenskraft) möten. Parlamentet föreslår att kommissionens efterlevnadsrapporter återinförs som ett sätt att mäta de framsteg som gjorts vad gäller att underlätta marknadstillträdet.

35. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Europeiska rådets medlemmar att ta fullt politiskt ansvar för en välfungerande inre marknad för tjänster. Europeiska rådets ordförande uppmanas att hålla denna fråga aktuell på Europeiska rådets möten så länge det behövs, med en gemensamt överenskommen färdplan som omfattar specifika riktmärken och en tidsplan för medlemsstaterna, i syfte att ge ny stimulans och avlägsna kvarvarande hinder för ett fullständigt genomförande av tjänstedirektivet.

36. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

• [1]  EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.
• [2]  Antagna texter, P7_TA(2013)0054.
• [3]  Antagna texter, P7_TA(2012)0395.
• [4]  Antagna texter, P7_TA(2011)0456.
• [5]  Antagna texter, P7_TA(2011)0144.
• [6]  Antagna texter, P7_TA(2011)0307.
• [7]  Antagna texter, P7_TA(2011)0051.

MOTIVERING

Den inre marknaden för tjänster handlar inte om att uppfinna hjulet på nytt – den handlar om att få hjulen att snurra och att gå från ett bristfälligt genomförande till ett fullständigt verkställande. Denna resolution syftar till att konfrontera medlemsstaterna med deras ansvar i fråga om en fullständig och korrekt tillämpning av tjänstedirektivets bokstav och anda. Föredraganden rekommenderar en vidsträckt tolkning som omfattar nya former av tjänster, utan att direktivet behöver ses över. Den ekonomiska krisen har gjort det ännu mer angeläget att agera för att frigöra tjänstesektorns fulla potential att skapa tillväxt och sysselsättning. Därför har vi inte råd att låta frågan försvinna från den politiska dagordningen.

Tjänsternas outnyttjade potential för tillväxt och sysselsättning

Tjänstesektorn står för mer än 65 procent av EU:s BNP och är en dynamisk, modern och framtidsorienterad del av EU:s ekonomi. Det uppstår ständigt nya, innovationsdrivna sätt att tillhandahålla tjänster. Digitala och mobila tjänster förändrar det sätt på vilket ekonomin fungerar, och varor och tjänster säljs i allt större utsträckning tillsammans som paket. Vi ser också en så kallad tjänstifiering och ett starkare samband mellan tjänster och tillverkning (kundservice, IKT-tjänster osv.). Av alla dessa skäl utgör en bättre fungerande inre marknad för tjänster en viktig grund för att åstadkomma en generellt sett mer konkurrenskraftig EU‑ekonomi.

Sedan 2006 har tjänstedirektivet varit – och är fortfarande – en viktig drivkraft för genomförandet av strukturella reformer i EU:s tjänstesektor. Enligt kommissionen har de medlemsstater som har genomfört reformer för att öppna sina tjänstemarknader vunnit betydande fördelar. Ändå tillämpas direktivet fortfarande inte fullständigt och korrekt i alla medlemsstater, trots att tre år gått sedan tidsfristen för direktivets införlivande löpte ut. Det finns omfattande bevis för hur byråkrati och hinder tillsammans bromsar tillväxten och gör att människor går miste om arbetstillfällen, samtidigt som diskriminerande praxis undergräver konsumenternas förtroende för den inre marknaden.

Det råder också en viss trötthet inför tjänstedirektivet, både på politisk och på administrativ nivå, på grund av att de höga förväntningarna ännu inte har infriats. Tjänstedirektivets potential är inte överskattad, men vissa medlemsstater har inte visat tillräckligt stor politisk vilja att genomföra de reformer som krävs. Med tanke på den ökande arbetslösheten är det absolut nödvändigt att vi inte sänker vår ambitionsnivå. I dessa tider då åtstramningar måste kompletteras med tillväxtpolitik, samtidigt som vi inte kan spendera oss ut ur krisen med skattebetalarnas pengar, är den inre marknaden för tjänster ett av de få områden där vi kan generera tillväxt utan att öka den offentliga skuldsättningen. Kommissionens studie om tjänstedirektivets ekonomiska effekter har klart och tydligt visat att den totala ekonomiska vinsten, om medlemsstaterna vore djärvare i sitt genomförande av direktivet, skulle kunna trefaldigas jämfört med vad som hittills uppnåtts, och uppgå till cirka 2,6 procent av BNP.

Hinder, gränser och bördor som hämmar den fria rörligheten

Företagen stöter på en lång rad krav som vart och ett för sig kan verka harmlösa, men som tillsammans innebär en stor börda för tjänsteleverantörerna, särskilt de små och medelstora företagen. Artiklarna 15 och 16 i direktivet ger medlemsstaterna spelrum att besluta huruvida vissa nationella krav ska upprätthållas på grundval av en prövning av kravens nödvändighet och proportionalitet. Tyvärr har vissa medlemsstater alltför ofta tolkat denna bestämmanderätt överdrivet vidlyftigt i syfte att skydda och gynna den egna marknaden och de egna yrkeskårerna. I stället måste medlemsstaterna snarast hantera de så kallade gråzonerna på ett ansvarsfullt sätt.

Betungande krav som rör juridisk form och aktie- eller andelsägare, geografiska begränsningar och prövning av ekonomiska behov hindrar etablering i andra medlemsstater, hämmar tillhandahållandet av tjänster och innebär att vissa aktörer stängs ute från marknaden. Till exempel kan arkitekter behöva förändra sin affärsmodell för att kunna etablera ett dotterföretag i en annan medlemsstat. Återförsäljare kan också hamna i en situation där de måste försvara det mervärde som deras butik tillför inför en kommitté bestående av sina konkurrenter.

Enligt artikel 20.2 i direktivet får företag inte diskriminera konsumenter på grund av nationalitet eller bosättningsort. Samtidigt händer det ofta – i synnerhet på internet – att konsumenter förvägras köpa från en annan medlemsstat eller att de erbjuds samma tjänster, till exempel biluthyrning eller kryssningspaket, till ett högre pris. Samtidigt som avtalsfriheten bör gälla och små och medelstora företag inte kan tvingas att sälja med förlust, bör man ta itu med diskriminerande praxis som minskar konsumenternas valmöjligheter och höjer priserna. I detta sammanhang välkomnar föredraganden kommissionens arbete med en särskild rapport innehållande riktlinjer för icke-diskriminering.

Smarta styrelseformer för den inre marknaden för tjänster

Denna resolution är framför allt inriktad på skapandet av arbetstillfällen, i enlighet med artikel 1 i tjänstedirektivet: ”Detta direktiv påverkar inte arbetsrätten, dvs. […] rättsliga eller avtalsreglerade bestämmelser om anställningsvillkor, arbetsförhållanden, inbegripet hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, samt förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare”. Tjänstesektorns sociala dimension är naturligtvis mycket viktig, men omfattas av flera olika lagstiftningar, såsom direktivet om utstationering av arbetstagare och nationell arbetsrätt.

Därför bör fokus ligga på att uppbåda politisk vilja på nationell, regional och lokal nivå för att avlägsna de skadliga hindren för den fria rörligheten och för att konfrontera företagen och andra särintressen. Ett dåligt samspel mellan tjänstedirektivet och andra EU-bestämmelser eller nationella bestämmelser utgör ofta ett hinder för skapandet av nya arbetstillfällen. Det är hög tid att inta ett integrerat och framtidssäkrat förhållningssätt vad gäller direktivets genomförande.

Kommissionen har tagit första steget genom att genomföra koherenstester för företagstjänster, byggnation och turism. Nu är det nödvändigt att fortsätta framåt i samma riktning. I synnerhet samspelet med direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer är en prioritet, och medlemsstaterna bör avskaffa alla obefogade krav som blockerar tillträdet till vissa yrken. Dessutom måste tjänsteleverantörerna i dagsläget antingen betala för två försäkringar eller begränsa sin verksamhet till endast ett land. Föredraganden välkomnar därför att kommissionen försöker finna konkreta lösningar tillsammans med försäkringssektorn.

Medlemsstaterna bör generellt avstå från så kallad gold-plating, dvs. att ställa krav som går utöver själva direktivet och medför kostnader. Fragmentering skylls alltför ofta på EU, medan det i själva verket är de nationella, regionala och lokala myndigheterna samt de offentliga förvaltningarna som bär ansvaret för ändamålsenligt införlivande och korrekt tolkning. Därför bör medlemsstaterna utnyttja möjligheten till ömsesidigt erkännande till fullo, samtidigt som de också bör arbeta för att harmonisera sina bestämmelser och utarbeta gemensamma normer för att minska fragmenteringen av marknaden.

För att minska byråkratin, klargöra rättsläget och underlätta en enhetlig tillämpning av bestämmelser i hela EU bör man öka och förbättra användningen av instrument såsom informationssystemet för den inre marknaden (IMI) och Solvit. Dessutom utgör de gemensamma kontaktpunkterna ett konkret verktyg som står till tjänsteleverantörernas och mottagarnas förfogande. Reformer som har genomförts i de medlemsstater som redan har uppgraderat sina gemensamma kontaktpunkter till nästa generation har visat att fullbordandet av e-förfaranden i slutänden minskar kostnaderna för att uppfylla kraven och underlättar marknadstillträdet. Kampanjer för att sprida information bland aktörerna och göra aktörerna mer medvetna är avgörande för att de gemensamma kontaktpunkterna ska bli ändamålsenliga e-förvaltningsportaler. Dessutom bör man intensifiera arbetet med att göra dem enkla, tillgängliga och öppna för användning på andra medlemsstaters språk. Kommissionen bör utvärdera medlemsstaternas framsteg enligt tydliga riktmärkningskriterier som fastställts i en stadga för de gemensamma kontaktpunkterna.

Bättre genomförande för bästa möjliga ekonomiska effekt

I dessa tider, då det är så viktigt att ena EU, öka sammanhållningen mellan euro- och icke‑euroländer och undvika att det bildas unioner inom unionen, bör den politiska betydelsen av en integrerad tjänstemarknad i EU inte underskattas. Samtliga medlemsstater har ett gemensamt ansvar att fullborda den inre marknaden för tjänster. Föredraganden är medveten om att situationen ser olika ut i de olika medlemsstaterna och att öppnandet av marknader innebär vissa svårigheter, och det är viktigt att uppmärksamma de framsteg som görs. Samtidigt kan inga dubbla måttstockar och inga undantag tolereras, och att predika om den inre marknaden utan att tillämpa den i praktiken skulle undergräva EU-invånarnas förtroende för EU:s reformprogram.

Föredraganden välkomnar i detta sammanhang kommissionens utmärkta meddelande Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn, och stöder nolltoleranspolicyn i fråga om uppenbara överträdelser av tjänstedirektivet. Kommissionen har redan mot 12 medlemsstater inlett det förfarande som föregår själva överträdelseförfarandet. Föredraganden stöder också en konstruktiv, saklig och resultatinriktad dialog med medlemsstaterna för att maximera de ekonomiska effekterna och EU:s globala konkurrenskraft.

Nu bör gemensamma insatser göras för att framför allt skapa fler möjligheter för företagen, fler arbetstillfällen samt större valmöjligheter för konsumenterna inom en genuint enad marknad. Medlemsstaterna bör därför byta perspektiv och se vad mer som kan göras för att verkställa reglerna på ett sätt som inkluderar den digitala ekonomin och främjar tillväxt, i stället för att bara titta på vad direktivet uttryckligen kräver.

Den pågående sakkunnigbedömningen är i sig ett utmärkt forum för utbyte av bästa praxis. Medlemsstaterna kan ta lärdom av de länder som har genomfört framgångsrika reformer av sina tjänstesektorer och utifrån detta se över sina egna regelverk. Det är i synnerhet hög tid att ifrågasätta proportionaliteten i många av de krav som medlemsstaterna väljer att behålla. Kommissionen bör granska den överdrivna hänvisningen till skyddet av allmänintresset och utarbeta en rapport till medlemsstaterna med riktlinjer om bedömning av proportionalitet och om gråzonerna. På så sätt torde man även främja bättre kunskaper och en större medvetenhet – i synnerhet på lokal nivå – om de negativa konsekvenserna av restriktiva metoder.

Stärkt insyn och ansvarsskyldighet

Det yttersta ansvaret för ett fullständigt, enhetligt och ambitiöst genomförande av tjänstedirektivet ligger hos medlemsstaterna själva, och EU:s invånare har rätt att få veta hur de drabbas av bristfälligt genomförande. Därför efterlyser detta betänkande stärkt insyn och ansvarsskyldighet.

De nationella parlamenten spelar en viktig roll och kan använda sina kontrollbefogenheter för att ställa regeringarna till svars. Näringslivet och arbetsmarknadens parter bör också ta ett gemensamt ansvar för att sätta press på sina regeringar.

Föredraganden stöder kommissionens djärvhet när den konfronterar medlemsstaterna med deras skyldigheter. I synnerhet bör resultaten av sakkunnigbedömningarna, efterlevnadsrapporterna och de landsspecifika rekommendationerna om tjänster göras allmänt tillgängliga för parlamentet. Genom ökad medvetenhet och offentlig debatt om problemen i samband med fullbordandet av den inre marknaden kommer medborgarna att få större möjligheter att delta och ställa de behöriga myndigheterna till svars.

Framför allt bör Europeiska rådets medlemmar och rådet (konkurrenskraft) anförtros uppgiften att regelbundet ta upp och diskutera den inre marknaden för tjänster som en politisk fråga, med en tydlig färdplan för att avlägsna hindren för fri rörlighet. Slutligen krävs det att medlemsstaterna åtar sig att införa en verkligt fri och öppen inre marknad för tjänster till gagn för alla invånare, så att EU till slut kan få fart på tillväxten.

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (20.6.2013)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

om den inre marknaden för tjänster: lägesrapport och kommande steg
(2012/2144(INI))

Föredragande: David Casa

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Tjänstesektorn står för mer än 65 % av EU:s totala BNP och sysselsättning, och en mer integrerad och välfungerande inre marknad för tjänster är nödvändig för att åstadkomma ekonomisk återhämtning och bekämpa arbetslösheten.

B.  Tjänstedirektivet underlättar för såväl egenföretagare som små och medelstora företag som vill bedriva sin verksamhet i andra medlemsstater samt expandera och rekrytera personal i andra medlemsstater.

C. De tjänster som omfattas av tjänstedirektivet står för 45 % av EU:s BNP och 43 % av sysselsättningen i unionen.

D. Den inre marknaden för tjänster måste utvecklas till fullo utan att detta inverkar på den europeiska sociala modellen.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om genomförandet av tjänstedirektivet Ett partnerskap för ny tillväxt i tjänstesektorn 2012–2015, som är i enlighet med den rapporteringsskyldighet som fastställs i artikel 41 i direktivet. Parlamentet upprepar att det är viktigt att ta hänsyn till hur EU:s sysselsättning påverkas av tjänstedirektivet på medellång och lång sikt.

2.  Europaparlamentet erinrar om att tjänstedirektivet måste tolkas i ljuset av de nya bestämmelserna i fördragen, i synnerhet artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, den övergripande sociala klausulen i artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), artikel 14 i EUF-fördraget, protokoll nr 26 tillhörande fördragen samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.  Europaparlamentet upprepar vikten av att ta hänsyn till hur EU:s sysselsättning påverkas av tjänstedirektivet på medellång och lång sikt, både kvantitativt (nya eller förlorade arbetstillfällen) och kvalitativt (arbetets kvalitet och arbetsförhållanden).

4.  Europaparlamentet konstaterar att samtliga viktiga aktörer måste åta sig att kontrollera efterlevnaden av lagstiftningen om den inre marknaden, och samtidigt garantera att dess sociala dimension beaktas. Parlamentet menar att en förstärkning av den inre marknad för tjänster bör ses som en möjlighet att stärka den sociala tryggheten, arbetstagarnas rättigheter och anständiga arbetsvillkor för alla EU:s invånare, inklusive genomförandet av den princip om lika lön för lika arbete som fastställs i artikel 157 i EUF-fördraget. Dessutom får inte bestämmelser om socialt skydd och arbetsmiljö betraktas som oproportionerliga inskränkningar.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att det i efterhand görs en utvärdering av hur liberaliseringen av tjänster inverkar på sysselsättningen och levnads- och arbetsvillkoren, och att denna inverkan utvärderas i förhållande till förväntade effekter vid antagandet av direktivet.

6.  Europaparlamentet påminner om att flera tjänster har uteslutits från direktivets tillämpningsområde, däribland icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, hälsovårdstjänster och majoriteten av sociala tjänster. Parlamentet konstaterar vidare att direktivet varken gäller arbetsrätten eller påverkar medlemsstaternas socialförsäkringslagar.

7.  Europaparlamentet konstaterar att den inre marknaden har visat sig fungera mycket bra i över tjugo år. Parlamentet anser dessutom att fler insatser måste inriktas på att främja ekonomiskt välstånd, skapa sysselsättning av hög kvalitet, tjänster av kvalitet för slutkonsumenterna samt skydda naturresurser och miljön så att EU kan övervinna den aktuella krisen.

8.  Europaparlamentet konstaterar att en tydlig definition av begreppet arbetstagare måste fastställas på europeisk nivå för att förhindra den allt vanligare företeelsen att kringgå arbetsrättsliga, socialförsäkringsrättsliga och hälsoskyddsrelaterade bestämmelser, exempelvis genom falskt egenföretagande.

9.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd, mot bakgrund av målet att öka sysselsättningen och skapa nya arbetstillfällen i EU, för initiativ som syftar till att förbättra det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster, samtidigt som arbetsrätt och sociallagstiftning respekteras.

10. Europaparlamentet understryker att det behövs ett starkt försvar av skyddsåtgärder för de arbetstagare som håller på att byta arbetsgivare. Parlamentet anser att det är viktigt att en tidigare arbetsgivares anställda automatiskt kan överflyttas till den nya arbetsgivaren, utan att undergräva arbetstagarens rättigheter enligt kapitel IV i stadgan om de grundläggande rättigheterna och avdelningarna IX och X i EUF-fördraget, med särskild tonvikt vid fackföreningarnas roll och bestämmelsen om ett väl avvägt stöd enligt artikel 154 i EUF‑fördraget.

11. Europaparlamentet noterar kommissionens nya meddelande Inremarknadsakten II – Tillsammans för ny tillväxt, vars syfte är att förbättra integreringen av den inre marknaden inom EU, stimulera tillväxt och skapa sysselsättning av hög kvalitet, särskilt för unga, och välkomnar det stöd som ges socialt företagande i meddelandet. Parlamentet skulle vilja att detta initiativ följdes upp av andra initiativ som gynnar små och medelstora företag generellt sett.

12. Europaparlamentet understryker att bestämmelserna om överföring av pensionsplaner måste förbättras, särskilt av tjänstepensionsplaner.

13. Europaparlamentet betonar att på ett viktigt område, nämligen internet, kommunikation och den kreativa sektorn, är den inre marknaden ännu ofullbordad. Det finns en stor tillväxt- och sysselsättningspotenial i fullbordandet av den digitala inre marknaden.

14. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för det gränsöverskridande tillhandahållandet av tjänster garantera lämplig vägledning om gällande arbets-, socialförsäkrings- och skattelagstiftning till arbetsgivare, arbetstagare och andra berörda parter. Denna information måste finnas tillgänglig före, under och efter erfarenheten av rörlighet.

15. Europaparlamentet konstaterar att de gemensamma kontaktpunkterna är betydelsefulla genom att de tillhandahåller ett enda gränssnitt där alla nödvändiga förfaranden anges, vilket således minskar de administrativa hindren och uppmuntrar till företagsverksamhet.

16. Europaparlamentet erkänner behovet av att utveckla en andra generation gemensamma kontaktpunkter som är mer användarvänliga och som gör de gränsöverskridande förfarandena lättare att slutföra. Parlamentet betonar vikten av att skapa medvetenhet om att dessa gemensamma kontaktpunkter finns och om deras fördelar.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	20.6.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	41 4 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Regina Bastos, Edit Bauer, Heinz K. Becker, Jean-Luc Bennahmias, Phil Bennion, Pervenche Berès, Philippe Boulland, Milan Cabrnoch, David Casa, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Marije Cornelissen, Emer Costello, Frédéric Daerden, Karima Delli, Sari Essayah, Richard Falbr, Thomas Händel, Marian Harkin, Nadja Hirsch, Stephen Hughes, Danuta Jazłowiecka, Martin Kastler, Ádám Kósa, Jean Lambert, Verónica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu, Inês Cristina Zuber
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Sergio Gutiérrez Prieto, Richard Howitt, Jelko Kacin, Ria Oomen-Ruijten, Birgit Sippel
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Jorgo Chatzimarkakis, Ricardo Cortés Lastra, Jürgen Klute

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	9.7.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	23 2 13
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Claudette Abela Baldacchino, Pablo Arias Echeverría, Adam Bielan, Preslav Borissov, Sergio Gaetano Cofferati, Birgit Collin-Langen, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, Cornelis de Jong, Vicente Miguel Garcés Ramón, Evelyne Gebhardt, Thomas Händel, Małgorzata Handzlik, Philippe Juvin, Sandra Kalniete, Edvard Kožušník, Toine Manders, Hans-Peter Mayer, Franz Obermayr, Sirpa Pietikäinen, Phil Prendergast, Robert Rochefort, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Catherine Stihler, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Emilie Turunen, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jürgen Creutzmann, Ashley Fox, María Irigoyen Pérez, Othmar Karas, Roberta Metsola, Olle Schmidt, Olga Sehnalová, Sabine Verheyen