BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion avkreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och gemensam bankrekonstruktionsfond och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2012

20.12.2013 - (COM(2013)0520 – C7‑0223/2013 – 2013/0253(COD)) - ***I

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Elisa Ferreira


FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och gemensam bankrekonstruktionsfond och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2012

(COM(2013)0520 – C7‑0223/2013 – 2013/0253(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0520),

–   med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0223/2013),

–   med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–   med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 6 november 2013[1],

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 17 oktober 2013[2],

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för konstitutionella frågor (A7-0478/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG[3]*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och gemensam bankrekonstruktionsfond

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande[4],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[5],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet[6], och

av följande skäl:

(1)       Att upprätthålla och fördjupa den inre marknaden för banktjänster är avgörande för att främja den ekonomiska återhämtningen i unionen. Emellertid har den rådande finansiella och ekonomiska krisen visat att den inre marknadens funktion här är hotad och att risken för finansiell fragmentering ökar. Interbankmarknaderna har blivit mindre likvida och gränsöverskridande bankverksamhet minskar på grund av fruktan för spridningseffekter, brist på förtroende för andra nationella banksystem och för medlemsstaternas möjligheter att stödja banker. Detta är ett verkligt problem på en inre marknad där bankinstitut får utnyttja ett ”europeiskt pass” och där de flesta av dem är verksamma i flera medlemsstater.

(2)       Det finns skillnader i nationella rekonstruktionsförfaranden och administrativa rutiner och det saknas ett enhetligt beslutsfattande på EU-nivå för rekonstruktion av gränsöverskridande banker. Detta bidrar till bristen på förtroende och instabiliteten på marknaden, eftersom de inte erbjuder säkerhet och förutsägbarhet när en bank hamnar på obestånd. Rekonstruktionsbeslut som fattas på nationell nivå och enligt icke-harmoniserade ramar kan leda till snedvridning och på sikt undergräva den inre marknaden.

(3)       Särskilt den olika praxis i medlemsstaterna vid behandlingen av bankernas fordringsägare och vid undsättning av banker på obestånd inverkar på den upplevda kreditrisken, soliditeten och solvensen i dessa bankers fall. Detta undergräver allmänhetens förtroende för banksektorn och stör etableringsfriheten och det fria tillhandahållandet av tjänster på den inre marknaden, eftersom finansieringskostnaderna inte är vad de skulle vara utan sådan skiljaktig praxis i medlemsstaterna.

(4)       Skillnader mellan rekonstruktionsregler i olika medlemsstater, inklusive motsvarande administrativa förfaranden, kan göra att banker och kunder får högre lånekostnader bara på grund av etableringsställe och inte på grund av sin faktiska kreditvärdighet. Dessutom kan bankkunder i vissa medlemsstater få högre låneräntor än i andra oberoende av sin kreditvärdighet.

(4a)     Vissa medlemsstaters oförmåga att ha välfungerande institutioner när det gäller bankrekonstruktion har ökat bankkrisens skadeverkningar under de senaste åren.

(4b)     Nationella myndigheter kan ha incitament att rädda bankerna med offentliga medel innan en rekonstruktionsprocess kommer i fråga och inrättandet av en europeisk rekonstruktionsmekanism är därför avgörande för att skapa lika villkor och en mer neutral metod för att avgöra om en viss bank bör rekonstrueras.

(5)       Den inre marknaden kommer att förbli splittrad, så länge regler, förfaranden och metoder för rekonstruktionskostnadernas fördelning förblir nationella liksom de uppbådade och använda medlen för att finansiera rekonstruktionen. Dessutom har de nationella tillsynsorganen starka incitament att minimera bankkrisers potentiella effekter på deras nationella ekonomier. De vidtar då ensidiga åtgärder för att kontrollera banktransaktioner, exempelvis begränsningar av koncernintern överföring och utlåning – eller införande av högre likviditets- och kapitalkrav på dotterbolag inom deras jurisdiktioner som tillhör moderbolag på eventuellt obestånd. Nationella problem och tvister mellan hem- och värdmedlemsstater minskar kraftigt rekonstruktionsprocessernas effektivitet. Detta begränsar bankernas gränsöverskridande verksamhet och hindrar därmed utövandet av de grundläggande friheterna och snedvrider konkurrensen på den inre marknaden.

(6)       Europaparlamentets och rådets direktiv [][7] är ett viktigt framsteg i arbetet med att harmonisera de nationella bankernas rekonstruktionsregler och har föreskrivit om samarbete mellan rekonstruktionsmyndigheter vid hanteringen av multinationella bankers obestånd. Harmoniseringen enligt Europaparlamentets och rådets direktiv [] är dock inte total och beslutsprocessen är inte centraliserad. I direktiv [] föreskrivs i huvudsak gemensamma rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter för medlemsstaternas nationella myndigheter. De ges dock en viss nivå av frihet att tillämpa verktygen och använda nationella finansieringsarrangemang för rekonstruktion. I direktiv [] förhindras inte helt att medlemsstaterna vidtar separata och potentiellt motstridiga beslut om rekonstruktion av gränsöverskridande koncerner, vilket kan påverka de totala rekonstruktionskostnaderna, trots de tillsyns- och medlingsbefogenheter som tilldelas den europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska bankmyndigheten, EBA), som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010[8]. Eftersom det dessutom föreskriver om nationella finansieringsarrangemang, minskar det inte tillräckligt bankernas beroende av stöd via nationella budgetar och hindrar inte medlemsstaters skiljaktiga sätt att använda finansieringsarrangemangen.

(7)       För förverkligandet av den inre marknaden för finansiella tjänster är det av grundläggande betydelse att säkerställa effektiva och enhetliga rekonstruktionsbeslut om banker på obestånd inom unionen, bland annat om användningen av medel på unionsnivå. På den inre marknaden kan bankers obestånd i en medlemsstat påverka finansmarknadernas stabilitet i hela unionen. Säkerställande av effektiva och enhetliga rekonstruktionsregler och likvärdiga villkor för rekonstruktionsfinansiering i alla medlemsstater ligger inte bara i de medlemsstaters intresse där bankerna verkar, utan också i alla medlemsstaters allmänna intresse som ett medel att garantera likvärdiga konkurrensvillkor och få unionens inre marknad för finansiella tjänster att fungera bättre. Banksystem på den inre marknaden är nära sammankopplade, bankkoncerner är internationella och bankerna har en stor andel utländska tillgångar. Utan en gemensam rekonstruktionsmekanism får bankkriser i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen också större negativa systemeffekter även i icke deltagande medlemsstater. Inrättandet av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen kommer att öka bankernas stabilitet i de deltagande medlemsstaterna och förhindra krisers spridningseffekter i icke deltagande medlemsstater. Detta kommer således att underlätta hela den inre marknadens funktion. Mekanismerna för samarbete avseende institut som är etablerade i både deltagande och icke-deltagande medlemsstater måste vara tydliga, och det är viktigt att säkerställa att icke deltagande medlemsstater inte diskrimineras.

(7a)     För att återskapa förtroende och trovärdighet i banksektorn kommer Europeiska centralbanken (ECB) att genomföra en omfattande balansräkningsbedömning av alla banker som står under direkt tillsyn. För de banker i deltagande medlemsstater som inte står under direkt tillsyn av ECB bör de behöriga myndigheterna, i samarbete med ECB, utföra en likvärdig balansräkningsbedömning som står i proportion till bankens storlek och affärsmodell. Detta skulle även bidra till att återskapa förtroendet och säkerställa att alla banker kommer att bli föremål för granskning.

(7b)     För att garantera lika villkor på hela den inre marknaden bör alla ramar för återhämtning och rekonstruktion av banker inom unionen styras av direktivet för återhämtning och rekonstruktion av banker [BRRD] och eventuella delegerade akter som har antagits till följd av detta. När de utför sina uppgifter enligt denna förordning bör kommissionen och nämnden agera i enlighet med kraven i det direktivet och de delegerade akterna. Det direktivet bör styra återhämtnings- och rekonstruktionsplanering, tidigt ingripande, villkor och principer för rekonstruktion liksom den gemensamma rekonstruktionsmekanismens användning av rekonstruktionsverktyg. Det främsta syftet med denna förordning är att täcka de aspekter som krävs för att säkerställa att den gemensamma rekonstruktionsmekanismen genomför det direktivet och att den ytterligare finansiering som krävs står till dess förfogande. Kommissionen och nämnden bör också omfattas av all annan relevant unionslagstiftning, däribland bindande tekniska standarder för tillsyn och för genomförande som utarbetats av EBA och antagits av kommissionen i enlighet med artiklarna 10–15 i förordning (EU) nr 1093/2010. Nämnden bör också omfattas av de riktlinjer och rekommendationer som EBA antar avseende BRRD-direktivet i enlighet med artikel 16 i den förordningen och i förekommande fall alla beslut som EBA fattar under den bindande medling som avses i artikel 19.3 i förordning (EU) 1093/2010.

(8)       De deltagande medlemsstaternas banker övervakas centralt av ECB i och med införandet av rådets förordning (EU) nr 1024/2013[9]. Det finns därmed också en bristande överensstämmelse mellan unionens övervakning av sådana banker och hur dessa banker hanteras vid nationella rekonstruktionsförfaranden i enlighet med direktiv [BRRD].

(8a)     Förordning (EU) nr 1024/2013 ger en medlemsstat utanför euroområdet som själv valt att delta möjlighet att avsluta sitt nära samarbete med den gemensamma tillsynsmekanismen. En situation kan därför uppstå där en medlemsstat beslutar att lämna den gemensamma tillsynsmekanismen men som på sitt territorium har ett institut som erhåller rekonstruktionsfinansiering från den gemensamma rekonstruktionsfonden. Denna förordning kan när den revideras omfatta bestämmelser för att reda ut en sådan situation.

(9)       Banker i medlemsstater som fortfarande står utanför den gemensamma tillsynsmekanismen har på nationell nivå anpassade tillsyns-, rekonstruktions- och finansiella skyddssystem, medan bankerna i medlemsstater inom den tillsynsmekanismen omfattas av unionens tillsynssystem och nationella rekonstruktions- samt finansiella skyddssystem. För bankerna i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen skapar denna bristande överensstämmelse en konkurrensnackdel i förhållande till bankerna i de övriga medlemsstaterna. Eftersom tillsyn och rekonstruktion tillhör två olika nivåer inom den gemensamma tillsynsmekanismen, skulle ingripande på och rekonstruktion av banker i de medlemsstater som deltar i den mekanismen inte ske lika snabbt, konsekvent och effektivt som på banker i de medlemsstater som står utanför den. Detta inverkar negativt på dessa bankers finansieringskostnader och skapar en konkurrensnackdel för de medlemsstater där dessa banker verkar och stör den inre marknadens generella funktion. För att säkra lika villkor är det därför viktigt med en centraliserad rekonstruktionsmekanism för alla banker med verksamhet i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen.

(10)     Det delade rekonstruktionsansvaret mellan nationell nivå och EU-nivå bör anpassas till det delade tillsynsansvaret mellan dessa nivåer. Så länge som tillsynen är nationell i en medlemsstat, bör den fortfarande bära de finansiella konsekvenserna av att en bank hamnar på obestånd. Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen bör därför bara omfatta banker och finansinstitut som är etablerade i medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen och omfattas av ECB-tillsyn inom ramen för den mekanismen. Banker i de medlemsstater som står utanför den mekanismen bör inte omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Det skulle skapa fel incitament, om de omfattades av den. I synnerhet kan tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater bli mera toleranta mot bankerna inom sina jurisdiktioner, eftersom de myndigheterna inte behöver bära den totala finansiella risken för dessas obestånd. För att säkerställa överensstämmelse med den gemensamma tillsynsmekanismen, bör den gemensamma rekonstruktionsmekanismen tillämpas på de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen. Medlemsstater som ansluter sig till den gemensamma tillsynsmekanismen bör automatiskt också omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Till slut väntas den gemensamma rekonstruktionsmekanismen omfatta hela den inre marknaden.

(11)     En gemensam bankrekonstruktionsfond (nedan kallad fonden) är ett väsentligt inslag, utan vilket en gemensam rekonstruktionsmekanism inte kan fungera väl. Olika nationella fondsystem skulle snedvrida tillämpningen av gemensamma bankrekonstruktionsregler på den inre marknaden. Om finansieringen av rekonstruktionen skulle förbli nationell, skulle kopplingen mellan statsfinanserna och banksektorn inte brytas och investerarna skulle fortsätta att fastställa lånevillkor utifrån bankernas etableringsort, snarare än deras kreditvärdighet. Den nuvarande allvarliga fragmenteringen av finansmarknaden skulle också finnas kvar. Fonden bör bidra till en enhetlig administrativ praxis vid rekonstruktionsfinansiering, till att inte förhindra utövandet av de grundläggande friheterna eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden på grund av olika nationell praxis. Fonden bör finansieras direkt av bankerna och bör byggas upp på unionsnivå, så att rekonstruktionsresurserna kan fördelas objektivt mellan medlemsstaterna. På så sätt kan den finansiella stabiliteten ökas och kopplingen begränsas mellan enskilda medlemsstaters upplevda finansiella ställning och finansieringskostnaderna för banker och företag som verkar i dessa medlemsstater. För att ytterligare bryta den kopplingen bör det vara förbjudet att låta den gemensamma rekonstruktionsmekanismen inverka direkt på medlemsstaternas finanspolitiska ansvar.

(12)     För att främja en korrekt och stabilt fungerande inre marknad är det därför nödvändigt att verka för att skapa en gemensam rekonstruktionsmekanism för alla medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen.

(13)     En för unionen gemensam rekonstruktionsmyndighets centraliserade tillämpning av bankrekonstruktionsreglerna i direktiv [BRRD] i de deltagande medlemsstaterna kan bara säkerställas, om reglerna för den gemensamma rekonstruktionsmekanismens upprättande och funktion är direkt tillämpliga i medlemsstaterna och olika tolkningar i olika medlemsstater undviks. För att garantera en harmoniserad tillämpning av rekonstruktionsverktygen bör nämnden tillsammans med kommissionen införa en rekonstruktionshandbok med klara och detaljerade riktlinjer för användningen av de rekonstruktionsverktyg som anges i direktiv [BRRD ]. Detta skulle gynna den inre marknaden som helhet, eftersom det bidrar till rättvis konkurrens och till att undanröja hinder för det fria utövandet av de grundläggande friheterna, inte bara i de deltagande medlemsstaterna utan också på hela den inre marknaden.

(14)     I linje med tillämpningsområdet för förordning (EU) nr 1024/2013, bör en gemensam rekonstruktionsmekanism omfatta alla kreditinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna. Emellertid bör det inom en gemensam rekonstruktionsmekanism vara möjligt att direkt rekonstruera ett kreditinstitut i en deltagande medlemsstat, för att undvika asymmetrier på den inre marknaden vid hanteringen av institut på obestånd och borgenärer under en rekonstruktionsprocess. I den mån som moderbolag, värdepappersföretag och finansinstitut omfattas av ECB:s gruppbaserade tillsyn, bör de även omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismens tillämpning. Även om ECB inte kommer att övervaka dessa institut enskilt, kommer den att vara den enda tillsynsmyndighet som har en helhetsbild av koncernens risker, och indirekt av de enskilda koncernenheternas risker. Utesluter man enheter som omfattas av ECB:s gruppbaserade tillsyn från den gemensamma rekonstruktionsmekanismens tillämpning, omöjliggör man planerad rekonstruktion av bankkoncerner och antagande av en koncernrekonstruktionsstrategi, vilket gör rekonstruktionsbeslut mycket mindre effektiva.

(15)     Inom gemensam rekonstruktionsmekanism bör beslut fattas på den lämpligaste nivån. Nämnden och i synnerhet dess verkställande möte bör ha befogenhet att utarbeta och fatta alla beslut avseende rekonstruktionsförfarandet i största möjliga utsträckning, samtidigt som kommissionens roll enligt EUF-fördraget, särskilt artiklarna 114 och 107, respekteras.

(15a)   Kommissionen bör, när den utför sina uppgifter enligt denna förordning, agera åtskilt från sina övriga uppgifter och i strikt överensstämmelse med de mål och principer som fastställs i denna förordning och i direktiv [BRRD]. Åtskillnaden mellan uppgifterna bör garanteras genom en organisationsmässig åtskillnad.

(16)     Som den gemensamma tillsynsmekanismens tillsynsmyndighet kan ECB bäst bedöma om ett kreditinstitut är på obestånd eller på väg att bli det och om det inte finns några rimliga utsikter att en alternativ privat insats eller tillsynsåtgärd kan hindra dess obestånd inom rimlig tid. Nämnden bör vid sina verkställande möten, efter en ECB-anmälan och en bedömning av rekonstruktionsvillkoren, lämna ett förslag till beslut till kommissionen ▌om att placera ett institut under rekonstruktion. Förslaget till beslut bör innehålla en rekommendation om en klar och detaljerad ram för rekonstruktionsverktygen och, i förekommande fall, för användningen av fonden. Inom denna ram bör nämnden vid sitt verkställande möte besluta om en rekonstruktionsordning och ålägga de nationella rekonstruktionsmyndigheterna vilka rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter som ska användas på nationell nivå. Utan att detta påverkar effektiviteten i nämndens beslutsförfaranden, bör nämnden sträva efter att nå konsensus när beslut fattas.

(17)     Nämnden bör ges beslutsbefogenheter, i synnerhet i samband med rekonstruktionsplanering, bedömning av rekonstruktionsmöjligheter, avlägsnande av hinder för rekonstruktion och förberedandet av rekonstruktionsinsatser. Nationella rekonstruktionsmyndigheter bör bistå nämnden vid rekonstruktionsplanering och förberedandet av rekonstruktionsbeslut. Eftersom utövandet av rekonstruktionsbefogenheter innebär tillämpningen av nationell lagstiftning, bör nationella rekonstruktionsmyndigheter ansvara för genomförandet av sådana.

(18)     För en väl fungerande inre marknad är det av avgörande vikt att samma regler tillämpas på alla rekonstruktionsåtgärder, oavsett om de vidtas av nationella rekonstruktionsmyndigheter enligt direktiv [BRRD] eller inom ramen för den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Kommissionen kommer att bedöma dessa åtgärder i enlighet med artikel 107 i EU-fördraget. Om användningen av finansieringsarrangemang för rekonstruktion inte innebär statligt stöd enligt artikel 107.1 i det fördraget, bör kommissionen bedöma åtgärderna i analogi med artikel 107 i EUF-fördraget för att garantera lika konkurrensvillkor på den inre marknaden. Om den fondanvändning som nämnden föreslagit vid sitt verkställande möte inte innebär statligt stöd enligt artikel 107 i EUF-fördraget och en underrättelse enligt artikel 108 i det fördraget därför inte är nödvändig, bör kommissionen för att säkerställa den inre marknadens integritet för deltagande och icke deltagande medlemsstater tillämpa de relevanta reglerna för statligt stöd enligt artikel 107 i det fördraget på ett analogt sätt vid bedömningen av den föreslagna fondanvändningen. Nämnden bör inte besluta om en rekonstruktionsordning förrän kommissionen i analogi med reglerna om statligt stöd har konstaterat att fondanvändningen följer samma regler som ingrepp genom nationella finansieringsarrangemang.

(19)     För att garantera snabbt och effektivt beslutsfattande vid rekonstruktioner bör nämnden vara ett särskilt unionsorgan med särskild struktur, som motsvarar dess specifika uppgifter och som avviker från modellen för alla andra unionsorgan. Dess sammansättning bör trygga att vederbörlig hänsyn tas till alla relevanta intressen som står på spel vid rekonstruktioner. Nämnden bör verka genom verkställande möten och plenarmöten. Vid de verkställande mötena bör en verkställande och vice verkställande direktör delta samt ledamöter som utsetts av kommissionen och ECB och som verkar på ett oberoende och objektivt sätt i hela unionens intresse. Med tanke på nämndens uppdrag bör den verkställande och vice verkställande direktören utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering. Den verkställande direktören och vice verkställande direktören bör utses i ett öppet urvalsförfarande, om vilket Europaparlamentet och rådets bör hållas informerade i vederbörlig ordning. Urvalsförfarandet bör respektera principen om balans mellan könen. Kommissionen bör förse Europaparlamentets ansvariga utskott med slutlistan över kandidater till befattningarna verkställande direktör och vice verkställande direktör. Kommissionen bör lägga fram ett förslag till tillsättning av verkställande direktör och vice verkställande direktör inför Europaparlamentet för godkännande. Sedan Europaparlamentet godkänt det förslaget bör rådet anta ett genomförandebeslut om tillsättning av verkställande direktör och vice verkställande direktör. När nämndens verkställande möte behandlar rekonstruktionen av en bank eller koncern med etablering i bara en deltagande medlemsstat, bör den också kalla och i beslutsprocessen involvera den berörda medlemsstatens utsedda företrädare för dess nationella rekonstruktionsmyndighet. När nämndens verkställande möte behandlar en gränsöverskridande koncern, bör alla berörda hem- och värdmedlemsstaters utsedda företrädare för deras nationella rekonstruktionsmyndighet också kallas och delta i beslutsprocessen. Emellertid bör hem- och värdmedlemsstaters myndigheter ha ett balanserat inflytande på beslutet, varför värdmedlemsstaters myndigheter tillsammans bara bör ha en enda röst. Vid beslutsprocessen bör vederbörlig hänsyn tas till den relativa storleken på de dotterbolag, filialer eller enheter som omfattas av den gruppbaserade tillsynen och till deras relativa betydelse i de olika medlemsstaternas ekonomier och i koncernen som helhet.

(19a)   Eftersom deltagarna i nämndens beslutsprocess vid dess verkställande möten kommer att ändras beroende på den medlemsstat eller de medlemsstater där institutet eller koncernen i fråga verka, bör nämndens permanenta ledamöter – verkställande direktören, vice verkställande direktören och de ledamöter som utsetts av kommissionen och ECB – se till att nämndens beslut i de olika formationerna av dess verkställande möten är konsekventa, passande och proportionella.

(19b)   EBA bör delta i nämndens möten som observatör. Andra observatörer såsom företrädare för Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) får, när detta är lämpligt, också bjudas in att delta i nämndens möten. Observatörerna bör omfattas av samma krav på tystnadsplikt som nämndens ledamöter, nämndens personal och den personal som utbyts med eller utsänds av deltagande medlemsstater och som utför rekonstruktionsuppgifter.

(19c)   Nämnden bör kunna inrätta interna rekonstruktionsgrupper som består av dess egen personal och personal från de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de deltagande medlemsstaterna och leds av samordnare som utsetts bland nämndens ledande personal, vilka kan bjudas in att delta som observatörer i nämndens verkställande möten utan att tilldelas några rösträtter.

(19d)   Principen om lojalt samarbete mellan unionens institutioner stadgas i fördragen, i synnerhet i artikel 13.2 i fördraget om Europeiska unionen.

(20)     Mot bakgrund av nämndens och kommissionens uppdrag enligt denna förordning och rekonstruktionsmålen, till vilket även hör skyddet av offentliga medel, bör den gemensamma rekonstruktionsmekanismen verksamhet finansieras av instituten i de deltagande medlemsstaterna. Under inga omständigheter får medlemsstatens eller unionens budgetar tas i anspråk för att täcka dessa kostnader.

(21)     När det gäller alla aspekter av rekonstruktionens beslutsprocess, bör kommissionen och nämnden, i förekommande fall ▌, ersätta de nationella rekonstruktionsmyndigheter som utsetts enligt direktiv [BRRD]. De nationella rekonstruktionsmyndigheter som utsetts enligt direktiv [BRRD] bör fortsätta att genomföra rekonstruktionsordningar som nämnden antagit. För att garantera transparens och demokratisk kontroll samt att tillvarata unionsinstitutionernas rättigheter, bör nämnden inför Europaparlamentet och rådet vara ansvarig för alla beslut som fattats på grundval av detta förslag. Skälen om transparens och demokratisk kontroll gör också att de nationella parlamenten bör ha viss rätt att få information om nämndens verksamhet och inleda en dialog med den.

(21a)   Alla berörda myndigheter bör beakta proportionalitetsprincipen vid tillämpningen av denna förordning. Proportionalitetsprincipen avser i synnerhet de effekter som ett kreditinstituts obestånd kan få, på grund av arten på dess verksamhet, dess aktieägarstruktur, dess juridiska form, dess riskprofil, storlek eller rättsliga status, till exempel huruvida det omfattas av ett undantag enligt artikel 10 i förordning (EU) nr 575/2013, dess sammanlänkning med andra institut eller det finansiella systemet i stort, omfattningen eller komplexiteten av dess verksamhet och dess medlemskap i ett institutionellt skyddssystem enligt artikel 113.7 i förordning (EU) nr 575/2013 eller om det är underställt andra former av solidariskt ansvar enligt artikel 113.6 i den förordningen, och huruvida det utför några investeringstjänster eller någon investeringsverksamhet enligt definitionen i artikel 4.1.2 i direktiv 2004/39/EG.

(21b)   På begäran av de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna bör en företrädare för nämnden kunna höras av de ansvariga utskotten i dessa parlament, i närvaro av den behöriga nationella myndigheten.

(22)     Om det i direktiv [BRRD] föreskrivs att de nationella rekonstruktionsmyndigheterna kan tillämpa förenklade krav eller undantag, när det gäller kravet på utarbetande av rekonstruktionsplaner, bör ett förfarande fastställas genom vilket nämnden kan tillåta tillämpning av sådana förenklade krav.

(23)     För att säkra ett enhetligt tillvägagångssätt för institut och koncerner bör nämnden ges befogenhet att upprätta rekonstruktionsplaner för sådana institut och koncerner, i samarbete med de nationella rekonstruktionsmyndigheterna, som nämnden kan ålägga vissa uppgifter med avseende på utarbetandet av rekonstruktionsplanerna. Nämnden bör bedöma om institut och koncerner kan rekonstrueras, och vidta åtgärder för att undanröja eventuella hinder för rekonstruktion. Nämnden bör kräva att nationella rekonstruktionsmyndigheter vidtar lämpliga åtgärder för att undanröja rekonstruktionshinder, i syfte att säkra enhetlighet och att de berörda instituten kan rekonstrueras. Med tanke på att den typ av information som ingår i rekonstruktionsplanerna är institutspecifik och konfidentiell bör beslut avseende upprättande och bedömning av rekonstruktionsplaner och vidtagande av lämpliga åtgärder endast fattas av nämnden vid dess verkställande möten.

(24)     Rekonstruktionsplanering är en nyckelkomponent i effektiv rekonstruktion. Rekonstruktionsmyndigheter bör ha befogenhet att kräva att instituts eller koncerners struktur och organisation ändras, för att undanröja praktiska hinder för tillämpningen av rekonstruktionsverktyg och säkerställa att berörda enheter kan rekonstrueras. Alla instituts potentiella systempåverkan gör det viktigt att myndigheterna har möjlighet att rekonstruera vilka institut som helst för att bevara den finansiella stabiliteten. Av hänsyn till rätten till näringsfrihet enligt artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, bör myndigheternas bestämmanderätt begränsas till vad som är nödvändigt för att förenkla institutets struktur och drift och därmed underlätta dess rekonstruktion. Alla åtgärder som vidtas i detta syfte bör vara förenliga med unionslagstiftningen. Åtgärder bör varken direkt eller indirekt vara nationellt diskriminerande och bör ytterst motiveras av allmänintresset av finansiell stabilitet. För att avgöra om en åtgärd varit motiverad av allmänintresset, bör rekonstruktionsmyndigheter med detta för ögonen kunna uppnå sina rekonstruktionsmål utan att möta hinder vid användningen av rekonstruktionsverktyg eller utövandet av sina befogenheter. Dessutom bör en åtgärd inte gå utöver vad som är absolut nödvändigt för att uppnå målen.

(24a)   Rekonstruktionsplanerna bör beakta effekterna på de anställda och bör i enlighet med direktiv [BRRD] innehålla förfaranden för att informera och samråda med de anställda eller deras företrädare under hela rekonstruktionsprocessen. I tillämpliga fall bör kollektivavtal eller andra arrangemang som tillhandahålls av arbetsmarknadens parter respekteras i detta avseende. Information om rekonstruktionsplanerna, inbegripet eventuella uppdateringar, bör tillhandahållas de anställda eller deras företrädare i enlighet med direktiv [BRRD].

(25)     Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen bör baseras på direktiv [BRRD] och den gemensamma tillsynsmekanismen. Därför bör nämnden ha befogenhet att ingripa på ett tidigt stadium, när ett instituts finansiella ställning eller solvens försämras. De uppgifter som ▌ECB på detta stadium lämnar till nämnden är viktiga, för att den ska kunna avgöra vilka åtgärder som den kan vidta för att förbereda det berörda institutets rekonstruktion.

(26)     För en snabb rekonstruktion när den blir nödvändig bör nämnden, i samarbete med den relevanta behöriga myndigheten eller ECB, noggrant övervaka de berörda institutens situation och hur de hörsammat tidigare ingripanden mot dem.

(27)     För att minimera störningar av finansmarknaden och ekonomin bör rekonstruktionsprocessen genomföras snabbt. Insättare bör få tillgång till åtminstone de garanterade insättningarna så snart som möjligt, och under alla omständigheter innan insättare får tillgång till garanterade insättningar i samband med normala insolvensförfaranden i enlighet med direktiv [DGSD]. Kommissionen bör under hela rekonstruktionsförfarandet ha tillgång till alla nödvändiga uppgifter för att kunna fatta ett välgrundat beslut under rekonstruktionsprocessen. Om kommissionen beslutar att anta förslaget till beslut som utarbetats av nämnden om att ett institut ska rekonstrueras, bör nämnden omedelbart anta en rekonstruktionsordning som närmare fastställer vilka rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter som ska användas och användningen av finansieringsarrangemang.

(28)     Likvidation av ett institut på obestånd med normala insolvensförfaranden kan äventyra den finansiella stabiliteten, tillhandahållandet av vitala tjänster och inverka på insättarskyddet. I sådana fall ligger användning av rekonstruktionsverktyg i det allmänna intresset. Målet med rekonstruktion bör därför vara att säkerställa fortsatta vitala finansiella tjänster, värna om det finansiella systemets stabilitet, skydda insättarna och begränsa överdrivet risktagande genom att minimera att institut på obestånd förlitar sig på offentligt finansiellt stöd.

(29)     Emellertid bör en avveckling av ett institut på obestånd genom normala insolvensförfaranden alltid övervägas, innan beslut fattas om att driva institutet vidare. Ett insolvent institut bör i största möjliga utsträckning drivas vidare med användning av privata medel. Detta kan antingen ske genom försäljning till eller sammanslagning med en privat köpare, genom att institutets skulder skrivs ned eller dess skulder omvandlas till aktier för en rekapitalisering.

(30)     När kommissionen och nämnden utövar rekonstruktionsbefogenheter bör de tillse att aktieägare och borgenärer bär en rimlig del av förlusterna, att ledningen byts ut eller att ytterligare förvaltare tillsätts, att institutets rekonstruktionskostnader minimeras och att alla borgenärer med samma förmånsrätt behandlas lika i enlighet med denna förordning och direktiv [BRRD].

(31)     Begränsandet av aktieägares och borgenärers rättigheter bör följa artikel 52 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Rekonstruktionsverktyg bör därför bara tillämpas på de institut som är eller sannolikt kommer att hamna på obestånd, och bara om det är nödvändigt för att tillgodose det allmänna intresset av finansiell stabilitet. I synnerhet bör rekonstruktionsverktyg tillämpas om institutet inte kan avvecklas genom normala insolvensförfaranden och utan att destabilisera det finansiella systemet, om åtgärderna krävs för att trygga en snabb överlåtelse och upprätthålla systemviktiga funktioner, samt om det inte finns några rimliga utsikter till andra alternativa privata lösningar, inklusive kapitaltillskott från befintliga aktieägare eller någon tredje part, tillräckligt för att återställa institutets bärkraft.

(32)     Inskränkandet av äganderätten bör inte vara oproportionerligt. Påverkas följaktligen aktieägare och borgenärer, bör de inte drabbas av större förluster än vad de skulle ha burit om institutet hade avvecklats vid den tidpunkt då rekonstruktionsbeslutet fattas. Om delar av tillgångarna i ett institut under rekonstruktion överlåts till en privat köpare eller en brobank, bör institutets återstående del avvecklas genom normala insolvensförfaranden. Aktieägare och borgenärer som blir föremål för institutets rekonstruktionsförfaranden bör skyddas, genom att vid rekonstruktionen vara berättigade att för sina fordringar inte få ut mindre än vad de hade fått ut om hela institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden.

(33)     För att säkra aktieägares och borgenärers rätt att inte få ut mindre än vad de hade fått ut om hela institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden, bör tydliga skyldigheter fastställas för värderingen av institutets tillgångar och skulder. Det bör också ges tillräcklig tid till att korrekt uppskatta hur det skulle ha behandlats, om hela institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden. Det bör vara möjligt att inleda en sådan värdering redan under den tidiga ingripandefasen. Innan någon rekonstruktionsåtgärd vidtas, bör en bedömning göras av värdet på institutets tillgångar och skulder och av hur aktieägare och borgenärer skulle ha behandlats vid normala insolvensförfaranden.

(34)     Det är viktigt att förlusterna fastställs, när institutet har kommit på obestånd. Vägledande principer för värderingen av sådana instituts tillgångar och skulder fastställs i direktiv [BRRD]. I brådskande fall bör nämnden kunna genomföra en snabb preliminär värdering av tillgångar och skulder i ett institut på obestånd, som bör gälla tills en oberoende värdering görs.

(35)     För att säkerställa en objektiv och säker rekonstruktionsprocess är det nödvändigt att fastställa den ordning i vilken oprioriterade borgenärers fordringar på ett institut under rekonstruktion bör skrivas ned eller konverteras. För att begränsa risken för att borgenärer drabbas av större förluster än om institutet hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden, bör den ordning som ska fastställas både gälla vid normala insolvensförfaranden och vid nedskrivning eller konvertering under en rekonstruktion. Detta skulle också underlätta skuldvärderingen.

(35a)   En harmonisering av de olika medlemsstaternas insolvenslagar skulle utgöra ett viktigt steg i uppbyggnaden av en äkta inre marknad, men detta har ännu inte uppnåtts. Tack vare den harmonisering som införts genom direktiv [BRRD] kommer emellertid rangordningen av borgenärernas fordringar i samband med insolvens, vilket inbegriper prioritering av insättare, att vara densamma för både enheter etablerade i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen och enheter etablerade i andra medlemsstater. Genom denna harmonisering elimineras en viktig källa till regleringsarbitrage. Det krävs emellertid en gradvis utveckling mot ett EU-system för insolvens.

(36)     Kommissionen bör, på grundval av ett förslag till beslut som nämnden utarbetat, tillhandahålla en ram för rekonstruktionsinsatsen i enlighet med rekonstruktionsplanerna för de berörda enheterna och i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och bör kunna välja alla nödvändiga rekonstruktionsverktyg. Inom detta klara och tydliga ramverk bör nämnden besluta om den närmare rekonstruktionsordningen. I de relevanta rekonstruktionsverktygen bör försäljnings-, broinstituts-, skuldnedskrivnings- och avskiljandeverktyget ingå, i enlighet med direktiv [BRRD]. Ramen bör också göra det möjligt att bedöma om villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument är uppfyllda.

(37)     Försäljningsverktyget bör i enlighet med direktiv [BRRD] kunna möjliggöra en avyttring av institutet eller delar av dess verksamhet till en eller flera köpare, utan aktieägarnas medgivande.

(38)     Avskiljandeverktyget bör i enlighet med direktiv [BRRD] ge myndigheterna möjlighet att föra över underpresterande eller osäkra tillgångar till en separat enhet. Detta verktyg bör bara användas i förening med andra verktyg, för att förhindra att institutet på obestånd får en otillbörlig konkurrensfördel.

(39)     En effektiv rekonstruktionsordning bör minimera de kostnader som drabbar skattebetalarna för rekonstruktionen av ett institut på obestånd. Den bör också säkerställa att även stora och systemviktiga institut kan rekonstrueras, utan att den finansiella stabiliteten äventyras. Skuldnedskrivningsverktyget uppfyller det målet, genom att säkerställa att enhetens aktieägare och borgenärer lider relevanta förluster och bär en lämplig del av de kostnaderna. I detta syfte har rådet för finansiell stabilitet rekommenderat att lagstadgad befogenhet att skriva ned skulder bör ingå i en rekonstruktionsram, som ett ytterligare alternativ i förening med andra rekonstruktionsverktyg.

(40)     För att i enlighet med direktiv [BRRD] säkerställa tillräcklig flexibilitet att fördela förluster mellan borgenärer under en rad olika omständigheter, är det lämpligt att skuldnedskrivningsverktyget kan användas både när syftet är att rekonstruera institutet på obestånd som en verksamhet i fortsatt drift (om det är realistiskt att återställa institutets bärkraft), och när systemviktiga tjänster överförs till ett broinstitut medan driften i institutets övriga verksamhet upphör och avvecklas.

(41)     Om skuldnedskrivningsverktyget används i enlighet med direktiv [BRRD] för att återställa kapitalet i institutet på obestånd för att möjliggöra fortsatt drift, bör en rekonstruktion genom skuldnedskrivning alltid åtföljas av ett utbyte av ledningen och en påföljande omstrukturering av institutet och dess verksamhet på ett sätt som åtgärdar orsakerna till dess obestånd. Rekonstruktionen bör åstadkommas genom att en plan för omorganisering av verksamheten genomförs.

(42)     I enlighet med direktiv [BRRD] är det ▌inte lämpligt att använda skuldnedskrivningsverktyget på fordringar som är säkrade genom inteckningar, panter eller andra garantier. För att säkerställa att skuldnedskrivningsverktyget är effektivt och ändamålsenligt är det dock önskvärt att det kan tillämpas på så stor del av skulderna utan säkerhet som möjligt. Skuldnedskrivningsverktyget bör dock inte användas på vissa typer av skulder utan säkerhet. Med hänvisning till allmän ordning och effektiv rekonstruktion bör skuldnedskrivningsverktyget inte tillämpas på de insättningar som är skyddade enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG[10], på skulder gentemot anställda i institutet på obestånd eller på affärsmässiga fordringar som avser varor och tjänster som är nödvändiga för institutets löpande drift.

(43)     Insättare med insättningar som garanteras av insättningsgarantisystemet bör i enlighet med direktiv [BRRD] inte omfattas av skuldnedskrivningsverktygets tillämpning. ▌Utövandet av skuldnedskrivningsbefogenheterna skulle säkerställa att insättare fortsatt kan förfoga över sina insättningar ▌.▌

(44)     För att fördela bördorna mellan aktieägare och oprioriterade borgenärer, vilket krävs enligt reglerna om statligt stöd, skulle den gemensamma rekonstruktionsmekanismen kunna tillämpa skuldnedskrivningsverktyget analogt och från det att denna förordning och direktiv [BRRD] börjar tillämpas,.

(45)     För att undvika att institut strukturerar sina skulder på ett sätt som förhindrar att skuldnedskrivningsverktyget blir verkningsfullt bör nämnden kunna fastställa att instituten vid varje tidpunkt har ett sammanlagt belopp eget kapital, efterställda skulder och skulder med förmånsrätt som omfattas av skuldnedskrivningsverktyget uttryckt i procent av institutets totala skulder, som inte räknas som kapitalbas enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013[11] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013[12] och som specificeras i rekonstruktionsplanerna.

(46)     Den bästa metoden för en rekonstruktion bör väljas beroende på omständigheterna i varje enskilt fall, varför alla de rekonstruktionsverktyg som föreskrivs i direktiv [BRRD] bör kunna användas och tillämpas i enlighet med det direktivet.

(47)     I direktiv [BRRD] har de nationella rekonstruktionsmyndigheterna fått befogenhet att skriva ned och omvandla kapitalinstrument. Anledningen är att villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument kan sammanfalla med villkoren för rekonstruktion, och då ska en bedömning ska göras av om nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument räcker för att återställa den berörda enhetens finansiella bärkraft eller om även rekonstruktionsåtgärder måste vidtas. Som regel kommer detta att användas inom ramen för en rekonstruktion. Nämnden och kommissionen bör ersätta nationella rekonstruktionsmyndigheter också i denna funktion och bör därför bemyndigas att bedöma om villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument är uppfyllda. De bör även besluta om en enhet ska rekonstrueras, om rekonstruktionskraven är uppfyllda.

(48)     I alla de deltagande medlemsstaterna bör det garanteras att rekonstruktionsinsatsen är effektiv och enhetlig. Nämnden bör därför ges befogenhet att direkt utfärda order till ett institut under rekonstruktion om en nationell rekonstruktionsmyndighet inte eller bristfälligt tillämpat nämndens beslut ▌.

(49)     För att öka den gemensamma rekonstruktionsmekanismens effektivitet bör nämnden i alla situationer samarbeta nära med Europeiska bankmyndigheten. I förekommande fall bör nämnden också samarbeta med värdepappers- och marknadsmyndigheten, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten och Europeiska systemrisknämnden samt andra myndigheter som ingår i det europeiska systemet för finansiell tillsyn. Dessutom bör nämnden samarbeta nära med ECB och de andra myndigheter som har befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut inom den gemensamma tillsynsmekanismen, särskilt för koncerner som är föremål för gruppbaserad tillsyn av ECB. För en effektiv hantering av obeståndshotade bankers rekonstruktionsförfarande bör nämnden samarbeta med de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i processens alla faser. Därmed är samverkan med dessa nödvändig inte bara för att genomföra nämndens rekonstruktionsbeslut utan också innan det fattas, vid rekonstruktionsplanering eller under den tidiga ingripandefasen. Kommissionen bör, när den utövar sina uppgifter enligt denna förordning, nära samarbeta med EBA och vederbörligen beakta de riktlinjer och rekommendationer som EBA utfärdar.

(49a)   När nämnden tillämpar rekonstruktionsverktyg och utövar rekonstruktionsbefogenheter bör den se till att företrädare för de anställda i de berörda enheterna informeras och, när detta är lämpligt, hörs i enlighet med direktiv [BRRD]. I tillämpliga fall bör kollektivavtal eller andra arrangemang som tillhandahålls av arbetsmarknadens parter respekteras i detta avseende.

(50)     Eftersom nämnden ersätter de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheter vid rekonstruktionsbeslut, bör den också ersätta dessa i samarbetet med icke-deltagande medlemsstater när det gäller rekonstruktionsfunktioner. I synnerhet bör nämnden företräda alla deltagande medlemsstaters myndigheter i rekonstruktionskollegier, inbegripet myndigheter från icke deltagande medlemsstater.

(50a)   Nämnden och rekonstruktionsmyndigheterna i medlemsstater som inte är deltagande medlemsstater bör ingå ett samförståndsavtal som i allmänna ordalag beskriver hur de kommer att samarbeta med varandra vid utförandet av sina uppgifter enligt direktiv [BRRD]. Samförståndsavtalet skulle bland annat kunna klarlägga samråden avseende beslut av kommissionen och nämnden som får effekter på dotterbolag eller filialer som är etablerade i den icke-deltagande medlemsstaten och vars moderbolag är etablerat i en deltagande medlemsstat. Samförståndsavtalet bör ses över regelbundet.

(51)     Eftersom många institut inte bara verkar inom unionen utan även internationellt, måste en effektiv rekonstruktionsmekanism innehålla principer om samarbete med de berörda myndigheterna i tredjeland. Stöd till myndigheter i tredjeland bör ges i enlighet med den rättsliga ramen enligt artikel 88 i direktiv [BRRD]. Eftersom nämnden bör vara den enda myndigheten med befogenhet att rekonstruera obeståndshotade banker i de deltagande medlemsstaterna, bör den ha exklusiv befogenhet att ingå icke-bindande samarbetsavtal med dessa myndigheter i tredjeland, som representant för de nationella myndigheterna i de deltagande medlemsstaterna.

(52)     För att effektivt kunna fullgöra sitt uppdrag bör nämnden ha lämpliga utredningsbefogenheter. Den bör kunna begära in all nödvändig information, antingen direkt eller genom nationella rekonstruktionsmyndigheter, samt kunna göra utredningar och kontroller på plats, i samarbete med behöriga nationella myndigheter om så är lämpligt, med fullt beaktande av all tillgänglig information hos ECB och de nationella behöriga myndigheterna. Vid rekonstruktion bör nämnden genom kontroller på plats kunna effektivt övervaka nationella myndigheters genomförande och trygga att kommissionen och nämnden fattar sina beslut utifrån helt korrekt information.

(53)     För att se till att nämnden har tillgång till all relevant information, bör de relevanta enheterna och deras anställda inte kunna åberopa regler om tystnadsplikt för att hindra utlämnande av upplysningar till nämnden. Samtidigt bör utlämnandet av sådan information till nämnden aldrig kunna anses vara ett brott mot tystnadsplikten.

(54)     För att säkra att beslut som antagits inom ramen för den gemensamma rekonstruktionsmekanismen iakttas, bör proportionella och avskräckande påföljder införas för överträdelser. Nämnden bör ha rätt att ålägga nationella rekonstruktionsmyndigheter att förelägga enheter administrativa påföljder eller viten, om de inte uppfyller sina förpliktelser enligt dess beslut. För att garantera enhetlig, effektiv och ändamålsenlig verkställighetspraxis bör nämnden ha rätt att utfärda riktlinjer till nationella rekonstruktionsmyndigheter om tillämpningen av administrativa påföljder och viten.

(55)     Om en nationell rekonstruktionsmyndighet överträder den gemensamma rekonstruktionsmekanismens regler genom att inte utöva sina befogenheter enligt nationell lagstiftning för att genomföra en instruktion från nämnden, bör den berörda medlemsstaten vara skyldig att ersätta alla skador som tillfogats personer. Bland annat kan detta avse enheten eller koncernen som rekonstrueras eller dennas borgenärer i någon medlemsstat, i enlighet med denna rättspraxis.

(56)     Lämpliga föreskrifter bör fastställas för nämndens budget och dess utarbetande, för antagandet av interna regler för hur den upprättas och genomförs, för dess övervakning och kontroll av nämndens plenarmöte samt för intern och extern revision av räkenskaperna.

(56a)   Nämndens plenarmöte bör också anta, övervaka och kontrollera det årliga arbetsprogrammet och utfärda yttranden och rekommendationer om förslaget till den verkställande direktörens rapport, som bör innehålla ett avsnitt om nämndens rekonstruktionsåtgärder och pågående rekonstruktionsfall samt ett avsnitt om finansiella och administrativa frågor.

(57)     Det finns omständigheter där de tillämpade rekonstruktionsverktygens effektivitet kan bero på tillgången till kortfristig finansiering för institutet eller ett broinstitut, utställandet av garantier till potentiella köpare eller tillhandahållandet av kapital till broinstitutet. Det är därför viktigt att upprätta en fond för att undvika att offentliga medel används för sådana syften.

(58)     Det är nödvändigt att se till att fonden är fullt tillgänglig för rekonstruktion av institut på obestånd. Därför bör fonden inte användas för något annat syfte än en effektiv tillämpning av rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter. Dessutom bör den endast användas i enlighet med de tillämpliga målen och principerna för rekonstruktion, i full överensstämmelse med bestämmelserna i direktiv [BRRD]. Således bör nämnden säkerställa att alla förluster, kostnader eller andra utgifter som uppstår i samband med att rekonstruktionsverktygen används i första hand ska bäras av de aktieägare och borgenärer institutet under rekonstruktion har. Det är först om aktieägarnas och borgenärernas medel är uttömda, som fonden bör bära förluster, kostnader eller andra utgifter som rekonstruktionsverktygen förorsakar.

(59)     I princip bör avgifter beläggas finanssektorn före och oberoende av en eventuell rekonstruktionsinsats. Om sådan förhandsfinansiering är otillräcklig för att täcka de förluster eller kostnader som fonden förorsakar, bör ytterligare avgifter åläggas för att bära den ytterligare kostnaden och förlusten. Dessutom bör fonden kunna ta upp lån och andra former av stöd hos finansinstitut eller tredjeman, när dess tillgängliga medel är otillräckliga för att täcka förlusterna, kostnaderna och andra kostnader som dess användning förorsakat och när extraordinära avgifter i efterhand inte omedelbart är möjliga.

(59a)   Om avgifter, skatter eller rekonstruktionsbidrag från banker redan finns i de deltagande medlemsstaterna till följd av krisen bör dessa ersättas av bidrag till fonden så att dubbelbetalningar kan undvikas.

(60)     Det är absolut nödvändigt att fondens på förhand tillgängliga finansiella medel når en viss målnivå, för att uppnå en kritisk massa och undvika procykliska effekter som skulle uppstå om fonden vid en systemkris bara hade tillgång till avgifter i efterhand.

(60a)   Fondens målnivå bör fastställas som en procentandel av det insättningsbelopp som täcks i alla auktoriserade kreditinstitut i de deltagande medlemsstaterna. Eftersom dessa instituts totala skuldbelopp skulle utgöra ett mer lämpligt referensvärde i fråga om fondens funktion, bör emellertid kommissionen bedöma om ett referensvärde avseende de totala skulderna, vilket ska uppnås utöver målet för fondens finansieringsnivå, bör införas i framtiden för att upprätthålla lika villkor med direktiv [BRRD].

(61)     En lämplig tidsram bör fastställas för att nå målet om fondens finansieringsnivå. Det bör dock vara möjligt för nämnden att anpassa avgiftsperioden med hänsyn till betydande utbetalningar från fonden.

(61a)   För att bryta kopplingen mellan statspapper och banker och säkerställa att den gemensamma rekonstruktionsmekanismen blir effektiv och trovärdig, i synnerhet så länge fonden inte är helt finansierad, är det viktigt att en europeisk offentlig lånefacilitet inrättas inom en lämplig tidsfrist efter ikraftträdandet av denna förordning. Alla lån från den lånefaciliteten bör ersättas av fonden inom en fastställd tidsram. Lånefaciliteten skulle säkerställa att adekvata finansiella resurser omedelbart finns tillgängliga för de syften som avses i denna förordning.

(62)     Om deltagande medlemsstater redan har inrättat nationella finansieringsarrangemang för rekonstruktioner, bör de kunna föreskriva att dessa finansieringsarrangemang använder sina tillgängliga finansiella medel, tidigare insamlade från institut i form av förhandsavgifter, för att kompensera institut för förhandsavgifter som dessa bör betala till fonden. Sådan kompensation bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/18/EG[13].

(63)     För att säkerställa en rättvis beräkning av bidragen och stimulera verksamhet enligt en mindre riskfylld modell, bör fondbidragen, som ska fastställas av nämnden i enlighet med direktiv [BRRD] och de delegerade akter som antas enligt detta, efter samråd med den behöriga myndigheten, återspegla kreditinstituts risknivå.

(65)     För att skydda de innestående fondmedlens värde bör medlen investeras i tillräckligt säkra, diversifierade och likvida tillgångar.

(66)     Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget för att fastställa typen av fondavgifter och vad de ska avse, hur de ska beräknas och hur de ska betalas. Den bör också fastställa närmare regler för registrering, redovisning och rapportering samt andra bestämmelser för att säkra att avgifterna betalas in i tid och i sin helhet. fastställa bidragssystemet för institut som har getts tillstånd att fortsätta bedriva verksamhet efter det att fonden har nått sin målnivå, Den bör fastställa kriterier för avgifternas tidsfördelning. Den bör också fastställa omständigheterna för förskottsavgifter. Vidare bör den fastställa kriterierna för fastställandet av beloppet för de årliga avgifterna. Slutligen bör den fastställa när och hur ett institut delvis eller helt kan undantas från efterhandsavgifter, och bestämmelser för att fastställa de omständigheter och villkor under vilka ett institut delvis eller helt kan undantas från efterhandsavgifter.

(67)     För att slå vakt om nämndarbetets konfidentialitet, bör dess ledamöter och personal omfattas av kravet på tystnadsplikt, även efter det att deras uppdrag har upphört. Detta bör även gälla den personal som utväxlas med eller utstationeras av de deltagande medlemsstaterna för rekonstruktionsuppgifter. Detta krav bör också gälla andra personer som nämnden auktoriserat eller personer som de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i medlemsstaterna auktoriserat eller utsett för att genomföra inspektioner på plats samt de observatörer som inbjudits att närvara vid nämndens plenarmöten och verkställande möten. För utförandet av dess uppgifter bör nämnden på vissa villkor ges rätt att utbyta information med nationella myndigheter och organ eller unionens myndigheter och organ.

(68)     För att se till att nämnden är företrädd i det europeiska systemet för finansiell tillsyn enligt förordning (EU) nr 1093/2010, bör den förordningen ändras så att nämnden ingår i de behöriga myndigheterna enligt den förordningen Ett sådant likställande av nämnden och behöriga myndigheter enligt förordning (EU) nr 1093/2010 är förenligt med EBA:s uppgifter enligt artikel 25 i den förordningen, nämligen att bidra till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av återhämtnings- och rekonstruktionsplaner och att underlätta rekonstruktionen av institut på obestånd och särskilt gränsöverskridande koncerner.

(69)     Tills nämnden är fullt verksam, bör kommissionen ansvara för den inledande verksamheten inklusive insamlingen av avgifter för att täcka administrativa kostnader samt utnämningen av en tillförordnad verkställande direktör för att godkänna nämndens alla nödvändiga betalningar.

(70)     Denna förordning står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt rätten till skydd av personuppgifter, näringsfrihet, anställdas rätt till information och samråd inom företaget, rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol, och måste genomföras i enlighet med dessa rättigheter och principer.

(71)     Eftersom förordningens mål, nämligen att inrätta en effektiv gemensam europeisk ram för rekonstruktion av kreditinstitut och säkerställa en konsekvent tillämpning av rekonstruktionsregler, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

DEL IALLMÄNNA BESTÄMMELSER

Artikel 1Syfte

I denna förordning fastställs enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av de enheter som avses i artikel 2 och som är etablerade i de deltagande medlemsstater som avses i artikel 4.

Dessa enhetliga regler och förfaranden ska tillämpas av nämnden, som inrättats i enlighet med artikel 38, tillsammans med kommissionen och de deltagande medlemsstaternas rekonstruktionsmyndigheter, inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism som inrättas genom denna förordning. Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen ska stödjas av en gemensam bankrekonstruktionsfond (nedan kallad fonden].

Artikel 2Tillämpningsområde

Förordningen ska tillämpas på

(a)       kreditinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna,

(b)       moderbolag etablerade i en av de deltagande medlemsstaterna, inbegripet finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingbolag som omfattas av gruppbaserad ECB-tillsyn i enlighet med artikel 4.1 i i förordning (EU) nr 1024/2013,

(c)       värdepappersföretag och finansinstitut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna när de omfattas av ECB:s gruppbaserade tillsyn över moderbolaget i enlighet med artikel 4.1 i i förordning (EU) nr 1024/2013.

Artikel 3Definitioner

Vid tillämpningen av denna förordning ska definitionerna i artikel 2 i direktiv [BRRD] och artikel 3 i direktiv 2013/36/EU gälla. Därutöver ska följande definitioner gälla:

(1)       nationell behörig myndighet: varje nationell behörig myndighet enligt definitionen i artikel 2.2 i förordning (EU) nr 1024/2013.

(1a)     behörig myndighet: behörig myndighet enligt definitionen i artikel 4.40 i förordning (EU) nr 575/2013 och ECB i sin tillsynsfunktion i enlighet med förordning (EU) nr 1024/2013.

(2)       nationell rekonstruktionsmyndighet: den myndighet som en medlemsstat har utsett i enlighet med artikel 3 i direktiv [BRRD].

(3)       rekonstruktionsåtgärd: tillämpningen av ett rekonstruktionsverktyg på ett institut eller en enhet enligt artikel 2, eller utövandet av en eller flera rekonstruktionsbefogenheter.

(3a)     nämnden: den gemensamma rekonstruktionsnämnd som inrättats i enlighet med artikel 38 i denna förordning.

(4)       täckta insättningar: insättningar som garanteras av insättningsgarantisystem enligt nationell lag i enlighet med direktiv 94/19/EG och upp till den täckningsnivå som anges i artikel 7 i det direktivet.

(5)       berättigande insättningar: insättningar enligt artikel 1 i direktiv 94/19/EG som oavsett belopp inte är undantagna från skydd enligt artikel 2 i direktivet.

(11)     institut under rekonstruktion: en enhet enligt artikel 2 som omfattas av en rekonstruktionsåtgärd.

(12)     institut: ett kreditinstitut eller värdepappersföretag som omfattas av gruppbaserad tillsyn i enlighet med artikel 2 c.

(13)     koncern: ett moderbolag och dess dotterbolag som är enheter i den mening som avses i artikel 2.

(19)     tillgängliga finansiella medel: kontanter, insättningar, tillgångar och indrivningsbara betalningsåtaganden som står till fondens förfogande för ändamål enligt artikel 74.

(20)     målfinansieringsnivå: de tillgängliga finansiella medel som ska uppnås enligt artikel 68.

Artikel 4Deltagande medlemsstater

Med deltagande medlemsstat ska en medlemsstat avses som har euron som valuta eller en medlemsstat vars valuta inte är euron men som har inlett ett nära samarbete i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Artikel 5Förhållande till direktiv [BRRD] och tillämplig nationell lagstiftning

-1.       Om inte annat följer av denna förordning, ska kommissionen och nämnden utföra uppgifterna eller utöva befogenheterna enligt denna förordning i enlighet med direktiv [BRRD] och eventuella delegerade akter som har antagits enligt detta.

1.        Om enligt denna förordning kommissionen eller nämnden har uppgifter eller befogenheter som enligt direktiv [BRRD] ska utövas av den nationella rekonstruktionsmyndigheten i en deltagande medlemsstat, ska nämnden vid tillämpningen av denna förordning och av direktiv [BRRD] uppfattas som den relevanta nationella rekonstruktionsmyndigheten eller som relevant rekonstruktionsmyndighet på koncernnivå vid gränsöverskridande rekonstruktion på koncernnivå.

1a.      När nämnden utövar de befogenheter den tilldelas genom denna förordning, ska den iaktta de bindande tekniska standarder för tillsyn och för genomförande som tagits fram av EBA och som antagits av kommissionen i enlighet med artiklarna 10–15 i förordning (EU) nr 1093/2010, alla riktlinjer och rekommendationer som antagits av EBA i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 enligt relevanta bestämmelser i direktiv [BRRD] och alla beslut som fattats av EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 enligt relevanta bestämmelser i direktiv [BRRD].

2.        I förekommande fall ska kommissionen godkänna att nämnden fungerar som nationell rekonstruktionsmyndighet.

3.        Om inte annat följer av den här förordningen, ska den deltagande medlemsstatens nationella rekonstruktionsmyndigheter verka på grundval av och i enlighet med den nationella lagstiftning som harmoniserats enligt direktiv [BRRD].

Artikel 6Allmänna principer

1.        Inga åtgärder, förslag eller riktlinjer från nämnden, kommissionen eller en nationell rekonstruktionsmyndighet får på grund av deras nationalitet eller driftsställe diskriminera enheter enligt artikel 2, insättare, investerare eller andra borgenärer som är etablerade i unionen.

1a.      Alla åtgärder, förslag eller riktlinjer från nämnden, kommissionen eller en nationell rekonstruktionsmyndighet inom ramen för den gemensamma rekonstruktionsmekanismen ska syfta till att främja stabiliteten i det finansiella systemet inom unionen och inom varje deltagande medlemsstat, med fullständig hänsyn till och skyldighet att beakta den inre marknadens enhet och integritet.

2.        Kommissionen och nämnden ska vederbörligen beakta samtliga följande faktorer vid beslutsfattande eller vidtagande av åtgärder som kan påverka mer än en ▌medlemsstat, särskilt vid beslutsfattande om koncerner med etablering i två eller flera medlemsstater:

(a)      De intressen som ▌medlemsstater med en ▌ verksam koncern har, särskilt effekterna av beslut eller (brist på) åtgärder på den finansiella stabiliteten, ekonomin, insättningsgarantisystemet eller ersättningssystemet för investerare i någon av dessa medlemsstater.

(b)      Målet att balansera de olika berörda medlemsstaternas intressen och undvika att orättvist inkräkta på eller främja en ▌medlemsstats intressen.

(c)      Behovet av att undvika negativ inverkan på andra delar av en koncern där en enhet enligt artikel 2 är föremål för rekonstruktion.

(ca)    När detta är möjligt, koncernens intresse av att fortsätta sin gränsöverskridande verksamhet.

(d)      Behovet av att undvika en oproportionerlig kostnadsstegring för fordringsägare till enheter enligt artikel 2, i det fall den är större än om de avvecklats genom normala insolvensförfaranden.

(e)      De beslut som fattas enligt artikel 107 i EUF-fördraget och enligt artikel 16.10.

3.        Kommissionen och nämnden ska väga de faktorer som avses i andra stycket mot rekonstruktionsmålen enligt artikel 12, i enlighet med varje enskilt falls natur och omständigheter.

4.        Inga beslut eller åtgärder från nämnden eller kommissionen får ålägga medlemsstaterna att ge extraordinärt offentligt finansiellt stöd eller direkt inverka på medlemsstaternas finanspolitiska ansvar.

4a.      När den fattar beslut eller vidtar åtgärder ska nämnden se till att företrädarna för de anställda i de berörda enheterna informeras och vid behov hörs.

4b.      Åtgärder, förslag och riktlinjer från kommissionen, nämnden och nationella rekonstruktionsmyndigheter enligt denna förordning ska respektera principen om icke-diskriminering av någon medlemsstat eller grupp av medlemsstater.

4c.      När kommissionen utför de uppgifter som den tilldelats genom denna förordning ska den agera oberoende, åtskilt från sina övriga uppgifter och i strikt överensstämmelse med de mål och principer som fastställs i denna förordning och i direktiv [BRRD]. Åtskillnaden mellan uppgifterna ska garanteras genom en lämplig organisationsmässig åtskillnad.

DEL IISÄRSKILDA BESTÄMMELSER

AVDELNING I

Den gemensamma rekonstruktionsmekanismens funktioner och förfaranderegler

Kapitel 1

Rekonstruktionsplanering

Artikel 7Rekonstruktionsplaner

1.        Nämnden ska tillsammans med nationella rekonstruktionsmyndigheter upprätta och godkänna rekonstruktionsplaner för enheter enligt artikel 2 och för koncerner.

2.        Vid tillämpningen av punkt 1 ska de nationella rekonstruktionsmyndigheterna lämna all information till nämnden som krävs för att utforma och genomföra rekonstruktionsplaner och som de ska erhålla i enlighet med artiklarna 10 och 12.1 i direktiv [BRRD], utan påverkan på tillämpningen av kapitel 5 i denna avdelning.

2a.      Rekonstruktionsplanen för varje enhet och rekonstruktionsplaner för koncerner ska utarbetas i enlighet med artiklarna 9–12 i direktiv [BRRD].

7.        Nämnden ska upprätta rekonstruktionsplanerna i samarbete med tillsynsmyndigheten eller den samordnande tillsynsmyndigheten och med de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de deltagande medlemsstater där enheterna är etablerade. Nämnden ska samarbeta med rekonstruktionsmyndigheter i icke-deltagande medlemsstater om det i dessa medlemsstater finns enheter som ingår i den gruppbaserade tillsynen.

8.        Nämnden får ålägga de nationella rekonstruktionsmyndigheterna att utarbeta preliminära rekonstruktionsplaner och rekonstruktionsmyndigheten på koncernnivå att utarbeta en preliminär rekonstruktionsplan för koncernen för översyn och godkännande av nämnden. Nämnden får kräva att de nationella rekonstruktionsmyndigheterna utför andra uppgifter med anknytning till utarbetandet av rekonstruktionsplanerna.

9.        Rekonstruktionsplaner ska ses över, i tillämpliga fall uppdateras, i enlighet med artiklarna 9 och 12 i direktiv [BRRD].

9a.      Beslut som rör upprättande, bedömning och godkännande av rekonstruktionsplaner och tillämpning av lämpliga åtgärder ska fattas av nämnden vid dess verkställande möten.

Artikel 8Bedömning av rekonstruktionsmöjligheterna

1.        Vid utarbetandet av rekonstruktionsplaner enligt artikel 7 ska nämnden, efter samråd med de behöriga myndigheterna, inbegripet ECB, samt rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater där dotterbolag och/eller betydande filialer är belägna – i den mån det är relevant för den betydande filialen i enlighet med artiklarna 13 och 13a i direktiv [BRRD] – göra en bedömning av om institut och koncerner kan rekonstrueras enligt kraven i artiklarna 13 och 13a i direktiv [BRRD].

2.        ▌En enhet ska anses kunna rekonstrueras i de situationer som fastställs i artikel 13 i direktiv [BRRD].

3.        ▌En koncern ska anses kunna rekonstrueras i de situationer som fastställs i artikel 13a i direktiv [BRRD].

4.        Vid bedömningen ska nämnden åtminstone beakta de frågeställningar som förtecknas i avsnitt C i bilagan till direktiv [BRRD].

5.        Om nämnden efter en bedömning av möjligheterna till rekonstruktion i enlighet med punkt 1 och efter samråd med den behöriga myndigheten, inbegripet ECB, bedömer att det finns potentiella väsentliga hinder för en enhets eller koncerns rekonstruktion, ska nämnden i samråd med de behöriga myndigheterna utarbeta en rapport riktad till institutet eller moderföretaget med en analys av de väsentliga hindren för en effektiv tillämpning av rekonstruktionsverktygen och utövandet av rekonstruktionsbefogenheterna. Rapporten ska även rekommendera eventuella åtgärder som nämnden finner vara nödvändiga eller lämpliga för att avlägsna hindren i enlighet med punkt 8.

6.        Rapporten ska delges den berörda enheten eller moderbolaget, de behöriga myndigheterna och rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater där betydande filialer eller dotterbolag finns. Den ska underbyggas med motiven till bedömningen eller avgörandet i fråga och ska ange hur bedömningen eller avgörandet uppfyller kravet på proportionell tillämpning enligt artikel 6.

7.        Inom fyra månader från dagen för rapportmottagandet kan enheten eller moderbolaget inkomma med synpunkter och föreslå nämnden alternativa åtgärder för att åtgärda de hinder som konstaterats i rapporten. Åtgärder som enheten eller moderbolaget föreslår ska nämnden delge de behöriga myndigheterna och rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater där betydande filialer eller dotterbolag finns.

8.        Om de åtgärder som enheten eller moderbolaget föreslår inte effektivt avlägsnar rekonstruktionshindren, ska nämnden fatta beslut efter samråd med de behöriga myndigheterna, i förekommande fall även den makroprudentiella myndigheten, och ange att de föreslagna åtgärderna inte effektivt avlägsnar rekonstruktionshindren samt ålägga de nationella rekonstruktionsmyndigheterna att kräva att institutet, moderbolaget eller ett dotterbolag i koncernen vidtar någon av åtgärderna i artikel 14 i direktiv [BRRD], med utgångspunkt från följande kriterier:

(a)       Åtgärdens effektivitet med avseende på att undanröja rekonstruktionshindren.

(b)      Behovet av att undvika negativa effekter på den finansiella stabiliteten i de medlemsstater där koncernen verkar.

(c)      Behovet av att undvika en påverkan på det berörda institutet eller koncernen som skulle gå utöver vad som är nödvändigt för att undanröja rekonstruktionshindren eller skulle vara oproportionerliga.

9.        Vid tillämpningen av punkt 8 ska nämnden ålägga nationella rekonstruktionsmyndigheter att vidta någon av de åtgärder som anges i artikel 14 i direktiv [BRRD].

10.      De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska verkställa nämndens direktiv i enlighet med artikel 26.

Artikel 8aRekonstruktionsmöjligheterna för systemviktiga institut

Utan att de påverkar nämndens befogenheter och oberoende, ska den prioritera bedömningen av rekonstruktionsmöjligheterna för institut som medför systemrisker, inbegripet men inte begränsat till institut som definieras som globala systemviktiga institut eller som andra systemviktiga institut i enlighet med artikel 131 i direktiv 2013/36/EU, och i förekommande fall utarbeta en plan för vart och ett av dessa institut för att avlägsna hindren för rekonstruktion i enlighet med artikel 8 i denna förordning och artikel 14 i direktiv [BRRD].

Artikel 9Förenklade skyldigheter och undantag

1.        Nämnden får på eget initiativ eller på förslag av en nationell rekonstruktionsmyndighet tillämpa förenklade krav på utarbetandet av återhämtnings- och rekonstruktionsplaner i enlighet med artikel 4 i direktiv [BRRD].

2.        Nationella rekonstruktionsmyndigheter får föreslå nämnden att för särskilda institut eller koncerner tillämpa förenklade krav för utarbetandet av rekonstruktionsplaner. Förslaget ska motiveras och styrkas med relevanta handlingar.

3.        Efter att ha mottagit ett förslag enligt punkt 1 eller på eget initiativ, ska nämnden göra en bedömning av de berörda instituten eller den berörda koncernen. Bedömningen ska göras med beaktande av de faktorer som anges i artikel 4 i direktiv [BRRD].

4.        Nämnden ska bedöma den fortsatta tillämpningen av förenklade krav och upphöra med förenklade krav i de situationer som avses i artikel 4 i direktiv [BRRD].

Om i enlighet med punkt 1 förenklade krav ▌har föreslagits av en nationell rekonstruktionsmyndighet och den anser att detta beslut ska återkallas, ska den föreslå nämnden detta. I sådana fall ska nämnden besluta om återkallande och fullt ut beakta den motivering till återkallande som den nationella rekonstruktionsmyndigheten framfört mot bakgrund av faktorerna enligt punkt 3.

7.        Nämnden ska informera EBA om tillämpningen av punkterna 1 och 4 ▌.

Artikel 10Minimikrav på egna medel och kvalificerande skulder

1.        Nämnden ska i samråd med behöriga myndigheter, inbegripet ECB, fastställa minimikravet som institut och moderbolag enligt artikel 2 ska vara skyldiga att följa när det gäller egna medel och kvalificerade skulder enligt punkt 2 som omfattas av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter.

2.        Minimikravet ska beräknas i enlighet med artikel 39 i direktiv [BRRD].

3.        Fastställandet enligt punkt 1 ska baseras på de kriterier som fastställs i artikel 39 i direktiv [BRRD].

Fastställandet ska avse det minimikrav som instituten vart och ett ska uppfylla och som moderbolaget ska krävas uppfylla på konsoliderad basis. Nämnden får besluta att bevilja ▌undantag från minimikraven på koncernnivå eller enskild nivå i de situationer som avses i artikel 39 i direktiv [BRRD] ▌.

4.        I beslutet enligt punkt 1 får det föreskrivas att minimikravet på egna medel och kvalificerade skulder delvis ska uppfyllas på koncernnivå eller enskild nivå genom avtalat skuldnedskrivningsinstrument i enlighet med artikel 39 i direktiv [BRRD].

6.        Nämnden ska fatta beslut enligt punkt 1 vid utarbetande och underhåll av rekonstruktionsplaner enligt artikel 7.

7.        Nämnden ska rikta sitt beslut till de nationella rekonstruktionsmyndigheterna. De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska verkställa nämndens direktiv i enlighet med artikel 26. Nämnden ska kräva att de nationella rekonstruktionsmyndigheterna kontrollerar och säkerställer att institut och moderbolag uppfyller minimikravet enligt punkt 1.

8.        Nämnden ska informera ECB och EBA om det minimikrav som den för varje institut och moderbolag har fastställt enligt punkt 1.

Kapitel 2

Tidigt ingripande

Artikel 11Tidigt ingripande

1.        ECB ska på eget initiativ eller genom ett meddelande från en behörig nationell myndighet i en deltagande medlemsstat informera nämnden om alla åtgärder som de ålägger ett institut eller en koncern att vidta eller som de själv vidtar i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1024/2013, artiklarna 23.1 eller 24 i direktiv [BRRD] eller artikel 104 i direktiv 2013/36/EU.

Nämnden ska till kommissionen överlämna alla uppgifter som den har mottagit i enlighet med första stycket.

2.        Nämnden kan förbereda en rekonstruktion av institutet eller koncernen i fråga från dagen för mottagandet av uppgifterna enligt punkt 1, utan påverkan på ECB:s och de behöriga myndigheternas befogenheter i enlighet med annan unionslagstiftning.

I samarbete med ECB och relevant behörig myndighet ska nämnden för tillämpningen av första stycket noga övervaka institutets eller moderbolagets omständigheter och om detta vidtagit en interventionsåtgärd som det tidigare ålagts.

3.        Nämnden ska ha befogenhet att

(a)       i enlighet med kapitel 5 i denna avdelning begära in alla uppgifter som krävs för att förbereda en rekonstruktion av institutet eller koncernen,

(b)       göra en värdering av institutets eller koncernens tillgångar och skulder i enlighet med artikel 17.

(c)       kontakta potentiella köpare som förberedelse för en rekonstruktion av institutet eller koncernen, eller föreskriva att institutet, moderbolaget eller den nationella rekonstruktionsmyndigheten gör detta, förutsatt att konfidentialitetskraven enligt denna förordning och artikel 76 i direktiv [] iakttas,

(d)       kräva att den berörda nationella rekonstruktionsmyndigheten utarbetar ett förslag till preliminär rekonstruktionsordning för institutet eller koncernen i fråga.

4.        Om ECB eller de deltagande medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter avser att ålägga ett institut eller en koncern ytterligare åtgärder enligt artikel 16 i förordning (EU) nr 1024/2013, artiklarna 23 eller 24 i direktiv [BRRD] eller artikel 104 i direktiv 2013/36/EU, innan institutet eller koncernen fullt ut har vidtagit den första åtgärd som anmälts till nämnden, ska ECB på eget initiativ eller genom ett meddelande från den behöriga nationella myndigheten informera nämnden innan en sådan ytterligare åtgärd åläggs institutet eller koncernen i fråga.

5.        ECB eller den behöriga myndigheten och nämnden ska se till att den ytterligare åtgärden enligt punkt 4 och varje nämndåtgärd för att förbereda en rekonstruktion enligt punkt 2 är konsekventa.

Kapitel 3

Rekonstruktion

Artikel 12Rekonstruktionsmål

1.        När de följer rekonstruktionsförfarandet enligt artikel 16, ska kommissionen och nämnden – inom ramen för sina respektive befogenheter – med hänsyn till rekonstruktionsmålen enligt artikel 26 i direktiv [BRRD] välja de verktyg och befogenheter som ur deras synvinkel bäst kan uppfylla de för omständigheterna relevanta målen.

2.        I strävandet efter att uppfylla dessa mål ska kommissionen och nämnden agera i enlighet med artikel 26 i direktiv [BRRD].

Artikel 13Allmänna rekonstruktionsprinciper

När de följer rekonstruktionsförfarandet enligt artikel 16 ska kommissionen och nämnden vidta alla lämpliga åtgärder för att trygga att rekonstruktionsinsatser följer de principer som fastställs i artikel 29 i direktiv [BRRD].

Artikel 14Rekonstruktion av finansinstitut och moderbolag

Kommissionen ska vidta rekonstruktionsåtgärder på ▌ finansinstitut och deras moderbolag på grundval av ett förslag till beslut från nämnden, i enlighet med artikel 28 i direktiv [BRRD].

Artikel 15Prioritetsordning

När den använder skuldnedskrivningsverktyget på ett institut under rekonstruktion – och utan påverkan på från verktyget exkluderade skulder enligt artikel 24.3 – ska kommissionen, på grundval av ett förslag till beslut från nämnden, fatta beslut om, och nämnden och de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheter ska utöva nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna på fordringar enligt den ordningsföljd som fastställs i artikel 43 i direktiv [BRRD].

Artikel 16Rekonstruktionsförfarande

1.        Om ECB på eget initiativ eller genom ett meddelande från en nationell behörig myndighet i en deltagande medlemsstat bedömer att villkoren enligt punkt 2 a och b uppfylls av en enhet enligt artikel 2, ska den omgående underrätta kommissionen och nämnden om denna bedömning.

Den underrättelse som avses i första stycket kan göras till följd av en begäran om bedömning från nämnden eller från en nationell rekonstruktionsmyndighet, om någon av dessa anser att det finns skäl att anse att ett institut har kommit på obestånd eller sannolikt kommer att göra det.

Den underrättelse som avses i det första stycket ska göras efter samråd med nämnden och den nationella rekonstruktionsmyndigheten.

1a.      Nämnden ska utarbeta och fatta alla beslut avseende rekonstruktionsförfarandet vid sina verkställande möten i enlighet med artikel 50.

2.        När den mottar en underrättelse enligt punkt 1 ▌ska nämnden vid sitt verkställande möte göra en bedömning för att kontrollera att följande villkor uppfylls:

(a)       Enheten har hamnat på obestånd eller kommer sannolikt att göra det.

(b)      Om tidpunkten och andra relevanta omständigheter gör att det inte finns några rimliga utsikter att några alternativa åtgärder inom den privata sektorn, inbegripet åtgärder genom institutionella skyddssystem, eller tillsynsåtgärder gentemot enheten kan förhindra obestånd inom rimlig tid (inbegripet tidigt ingripande, nedskrivning eller konvertering av kapitalinstrument i enlighet med artikel 18).

(c)      En rekonstruktionsåtgärd krävs med hänsyn till det allmänna intresset i enlighet med punkt 4.

3.        Vid tillämpningen av punkt 2 a ska en enhet anses vara eller sannolikt hamna på obestånd, om någon av de omständigheter som anges i artikel 27.2 i direktiv [BRRD] föreligger.

4.        Vid tillämpningen av punkt 2 c ska en rekonstruktionsåtgärd anses vara av allmänt intresse om de omständigheter som anges i artikel 27.3 i direktiv [BRRD] råder.

5.        När den bedömer att samtliga villkor enligt punkt 2 uppfylls, ska nämnden, med beaktande av den underrättelse som avses i punkt 1, överlämna ett förslag till beslut till kommissionen om att enheten ska bli föremål för rekonstruktion. Förslaget till beslut ska åtminstone innehålla följande:

(a)       Rekommendationen att enheten blir föremål för rekonstruktion.

(b)       Ramen för rekonstruktionsverktygen enligt artikel 19.3.

(c)       Ramen för fondens utnyttjande till stöd för rekonstruktionsinsatsen i enlighet med artikel 71.

6.        Efter mottagandet av förslaget till beslut från nämnden, ska kommissionen fatta beslut om huruvida förslaget till beslut ska antas och om ramarna för rekonstruktionsverktygen som ska tillämpas på den berörda enheten samt, i förekommande fall, om utnyttjandet av fonden för att stödja rekonstruktionsinsatsen. ▐

Om kommissionen har för avsikt att inte anta det förslag till beslut som överlämnats av nämnden eller att anta det med ändringar, ska den sända tillbaka förslaget till beslut till nämnden med en förklaring till varför den har för avsikt att inte anta det eller, i förekommande fall, varför den har för avsikt att ändra det, och begära att det ses över. Kommissionen kan fastställa en frist under vilken nämnden får ändra sitt ursprungliga förslag till beslut på grundval av de ändringar som föreslagits av kommissionen och på nytt lägga fram det för kommissionen. Utom i vederbörligen motiverade brådskande fall, ska nämnden ha minst fem arbetsdagar för att se över förslaget till beslut efter en begäran från kommissionen.

Kommissionen ska med alla tillgängliga medel söka följa de riktlinjer och rekommendationer som utfärdats av EBA avseende utövandet av de uppgifter den tilldelats enligt denna punkt, och agera när det gäller bekräftandet av huruvida den följer eller tänker följa riktlinjen eller rekommendationen, i enlighet med artikel 16.3 i förordning (EU) nr 1093/2010.

7.        Kommissionens beslut ska riktas till nämnden. Den berörda enheten ska avvecklas i enlighet med nationell insolvenslagstiftning, om kommissionen beslutar att enheten inte ska bli föremål för rekonstruktion, eftersom villkoret enligt punkt 2 c inte uppfylls.

8.        Inom kommissionens beslutsramar ska nämnden vid sina verkställande möten besluta om rekonstruktionsordningen enligt artikel 20 och se till att nödvändiga insatser görs för att de nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska genomföra den. Nämndens beslut ska riktas till de relevanta nationella rekonstruktionsmyndigheterna och ska ålägga dessa att vidta alla nödvändiga åtgärder för att genomföra nämndens beslut i enlighet med artikel 26, genom att utöva någon av rekonstruktionsbefogenheterna enligt direktiv [], särskilt enligt artiklarna 56–64 i detta. Om statligt stöd har beviljats, får nämnden bara besluta efter kommissionens beslut om detta stöd.

9.        Om nämnden ▌finner att rekonstruktionsåtgärder kan utgöra statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget, ska den anmoda den deltagande medlemsstaten eller berörda medlemsstaterna att omedelbart anmäla de planerade åtgärderna till kommissionen i enlighet med artikel 108.3 i det fördraget.

10.      Om den rekonstruktionsinsats som nämnden föreslagit vid sitt verkställande möte innebär en användning av fonden men inte innebär statligt stöd enligt artikel 107.1 i EUF-fördraget, ska kommissionen parallellt och analogt tillämpa de kriterier som fastställts för tillämpningen av artikel 107 i det fördraget.

11.      Kommissionen ska ha rätt att från nämnden erhålla alla uppgifter som den finner relevanta för att fullgöra sitt uppdrag enligt denna förordning och, i tillämpliga fall, enligt artikel 107 i EUF-fördraget. I enlighet med kapitel 5 i denna avdelning ska nämnden ha befogenhet att från alla personer erhålla alla uppgifter som krävs för att den ska kunna förbereda och besluta om en rekonstruktionsinsats, inbegripet uppdateringar och kompletteringar av rekonstruktionsplanernas uppgifter.

12.      I samband med att en enhet blir föremål för rekonstruktion ska nämnden ha befogenhet att överlämna förslag till beslut till kommissionen om att ändra ramen för rekonstruktionsverktygen och för användningen av fonden.

12a.    För att garantera lika konkurrensvillkor, ska kommissionen när den utövar sina befogenheter i fråga om statligt stöd och i enlighet med direktiv [BRRD], hantera användningen av fonden i analogi med nationella finansieringsarrangemang.

Artikel 17Värdering

1.        Innan en rekonstruktionsåtgärd vidtas eller befogenheten att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument utövas, ska nämnden se till att en skälig och realistisk värdering av tillgångar och skulder i en enhet enligt artikel 2 görs i enlighet med artikel 30 i direktiv [BRRD].

16.      Efter det att rekonstruktionsåtgärden har verkställts ska nämnden, för bedömningen av huruvida aktieägare och borgenärer skulle ha behandlats bättre om institutet under rekonstruktion hade inlett ett normalt insolvensförfarande, säkerställa att en värdering utförs i enlighet med artikel 66 i direktiv [BRRD]BI, separat från den värdering som utförs enligt punkt 1.

Artikel 18Nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument

1.        ECB ska på eget initiativ eller genom ett meddelande från en nationell behörig myndighet i en deltagande medlemsstat ▌ informera nämnden om den bedömer att ▌villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument enligt direktiv [BRRD] är uppfyllda med avseende på en enhet som avses i artikel 2 eller en koncern som är etablerad i en deltagande medlemsstat.

1a.      ECB ska lämna den information som avses i punkt 1 till nämnden när en begäran om bedömning har inkommit från nämnden eller från en nationell rekonstruktionsmyndighet, om någon av dessa anser att det finns skäl att anse att villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument är uppfyllda med avseende på en enhet som avses i artikel 2 eller en koncern som är etablerad i en deltagande medlemsstat.

1b.      Om de villkor som fastställs i 1 uppfylls, ska nämnden, med beaktande av den information som avses i punkt 1, överlämna ett förslag till beslut till kommissionen enligt vilket befogenheterna att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument ska utövas och om dessa befogenheter ska utövas ensamt eller, i enlighet med det förfarande som avses i artikel 16.4–16.7, tillsammans med en rekonstruktionsåtgärd.

5.        Efter mottagandet av förslaget till beslut från nämnden, ska kommissionen besluta huruvida den ska anta förslaget till beslut och huruvida befogenheter att skriva ned eller konvertera kapitalinstrument ska utövas ensamt eller, i enlighet med förfarandet i artikel 16.4–16.7, tillsammans med en rekonstruktionsåtgärd.

6.        Om ▌de villkor som avses i punkt 1 är uppfyllda, men ▌villkoren för rekonstruktion i enlighet med artikel 16.2 inte är uppfyllda, ska nämnden, efter beslut av kommissionen, ge i uppdrag åt de nationella rekonstruktionsmyndigheterna att utöva nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med artiklarna 51 och 52 i direktiv [BRRD].

7.        I de fall de villkor för att skriva ned och konvertera kapitalinstrument som avses i punkt 1 är uppfyllda, och de villkor för rekonstruktion som avses i artikel 16.2 även är uppfyllda, ska det förfarande som föreskrivs i artikel16.4–16.7 tillämpas.

8.        Nämnden ska se till att nationella rekonstruktionsmyndigheter utövar nedskrivnings- eller konverteringsbefogenheterna i enlighet med direktiv [BRRD].

9.        De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska genomföra de uppdrag nämnden ger dem och genomföra nedskrivningen eller konverteringen av kapitalinstrument i enlighet med artikel 26.

Artikel 19Allmänna principer för rekonstruktionsverktyg

1.        I de fall nämnden beslutar att tillämpa ett rekonstruktionsverktyg på en enhet som avses i artikel 2, och att rekonstruktionsåtgärder kommer att leda till att borgenärer får bära förluster på de fordringar som konverteras, ska nämnden utöva befogenheterna enligt artikel 18 omedelbart före eller tillsammans med tillämpningen av rekonstruktionsverktyget.

2.        De rekonstruktionsverktyg som avses i artikel 16.5 be är följande:

(a)       Verktyget försäljning av affärsverksamhet.

(b)       Broinstitutverktyget.

(c)       Verktyget avskiljande av tillgångar.

(d)       Skuldnedskrivningsverktyget (bail-in).

3.        När nämnden antar det förslag till beslut som avses i artikel 16.5 ska den beakta följande faktorer:

(a)       Tillgångarna och skulderna i institutet under rekonstruktion baserat på värderingen i enlighet med artikel 17.

(b)       Den likvida ställningen i institutet under rekonstruktion.

(c)       Säljbarheten av franchisevärdet i institutet under rekonstruktion mot bakgrund av konkurrensvillkoren och de ekonomiska villkoren på marknaden.

(d)       Den tid som står till förfogande.

4.        ▌Rekonstruktionsverktygen får tillämpas antingen separat eller i förening, med undantag av verktyget avskiljande av tillgångar som endast får tillämpas tillsammans med andra rekonstruktionsverktyg.

4a.      Nämnden ska, för att utföra de uppgifter som den tilldelats enligt denna förordning och med målet att säkerställa lika villkor vid användningen av rekonstruktionsverktygen, tillsammans med kommissionen anta en rekonstruktionshandbok med klara och detaljerade riktlinjer för användningen av rekonstruktionsverktygen.

Den rekonstruktionshandbok som avses i första stycket ska utformas som en delegerad akt som antas av kommissionen i enlighet med artikel 82.

Artikel 20Rekonstruktionsplan

Den resolutionsplan som nämnden antagit enligt artikel 16.8 ska, i enlighet med kommissionens beslut om rekonstruktionsramen enligt artikel 16.6 och med varje i motsvarande mån tillämpligt beslut om statligt stöd, innehålla detaljerade uppgifter om de rekonstruktionsverktyg som planeras att tillämpas på institutet under rekonstruktion avseende minst de åtgärder som det hänvisas till i artiklarna 21.2, 22.2, 23.2 och 24.1 och ange de specifika belopp och ändamål för vilka fonden ska användas.

I samband med rekonstruktionsförfarandet får nämnden ändra och uppdatera rekonstruktionsplanen på lämpligt sätt i ljuset av omständigheterna i ärendet och inom den rekonstruktionsram som beslutats av kommissionen enligt artikel 16.6.

Artikel 21Verktyget försäljning av affärsverksamhet

1.        Inom den ram som beslutats av kommissionen ska verktyget försäljning av affärsverksamhet bestå av överföringen till en köpare som inte är ett broinstitut av följande:

(a)       Aktier eller andra äganderättsinstrument i ett institut under rekonstruktion, eller

(b)      alla eller vissa specificerade tillgångar, rättigheter och skulder i ett institut under rekonstruktion.

2.        Beträffande verktyget försäljning av affärsverksamhet ska den rekonstruktionsplan som det hänvisas till i artikel 16.8 särskilt fastställa:

(a)       De instrument, tillgångar, rättigheter och skulder som den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska överföra i enlighet med artikel 32.1och artikel 32.7 –32.11 i direktiv [BRRD].

(b)       De affärsmässiga villkor enligt vilka, med beaktande av omständigheterna och de kostnader och utgifter som uppkommit under rekonstruktionsförfarandet, den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska verkställa överföringen i enlighet med artikel 32.2-32.4 i direktiv [BRRD].

(c)       Huruvida de nationella rekonstruktionsmyndigheterna får utöva överföringsbefogenheterna mer än en gång i enlighet med artikel 32.5 och 32.6 i direktiv [BRRD].

(d)       Formerna för den nationella rekonstruktionsmyndighetens utbjudande till försäljning av enheten eller instrumenten, tillgångarna, rättigheterna och skulderna i enlighet med artikel 33.1 och 33.2 i direktiv [BRRD].

(e)       Huruvida den nationella rekonstruktionsmyndighetens efterlevnad av saluföringskraven sannolikt undergräver rekonstruktionsmålen i enlighet med punkt 3.

3.        Nämnden ska tillämpa verktyget försäljning av affärsverksamhet utan att iaktta de saluföringskrav som anges i punkt 2 e om den finner att iakttagande av kraven sannolikt skulle undergräva ett eller flera av rekonstruktionsmålen och särskilt om följande villkor är uppfyllda:

(a)       Den anser att det föreligger ett reellt hot mot den finansiella stabiliteten som orsakas eller förvärras av att institutet under rekonstruktion har kommit på obestånd eller förväntas att komma på obestånd, och

(b)       den anser att efterlevnad av de kraven sannolikt skulle undergräva effektiviteten i verktyget försäljning av affärsverksamhet när det gäller att hantera hotet eller uppnå det rekonstruktionsmål som anges i artikel 12.2 b.

Artikel 22Broinstitutverktyget

1.        Inom den ram som beslutats av kommissionen ska broinstitutverktyget bestå av överföringen till ett broinstitut av något av följande:

(a)       Aktier eller andra äganderättsinstrument som emitterats av ett eller flera institut under rekonstruktion.

(b)       Alla eller vissa tillgångar, rättigheter och skulder i ett eller flera institut under rekonstruktion.

2.        Med beaktande av broinstitutverktyget ska den rekonstruktionsplan som det hänvisas till i artikel 20 ska i synnerhet fastställa följande:

(a)       De instrument, tillgångar, rättigheter och skulder som den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska överföra till ett broinstitut i enlighet med artikel 34.1–34.9 i direktiv [BRRD].

(b)       Formerna för den nationella rekonstruktionsmyndighetens inrättande, drift och avveckling av broinstitutet i enlighet med artikel 35.1-35.3 och 35.5-35.8 i direktiv 8 [BRRD].

(c)       Formerna för den nationella rekonstruktionsmyndighetens saluföring av broinstitutet eller dess tillgångar eller skulder i enlighet med artikel 35.4 i direktiv [BRRD].

3.        Nämnden ska säkerställa att det totala värdet av de skulder som den nationella rekonstruktionsmyndigheten överför till broinstitutet inte överstiger det totala värdet av de rättigheter och tillgångar som överförs från institutet under rekonstruktion eller som tillhandahållits från andra källor.

3a.      All ersättning som erhållits i samband med broinstitutet eller vissa av eller alla broinstitutets äganderätter och skulder ska uppfylla relevanta bestämmelser i direktiv [BRRD].

Artikel 23Verktyget avskiljande av tillgångar

1.        Inom den ram som kommissionen beslutat ska verktyget avskiljande av tillgångar bestå av överföringen av tillgångar, rättigheter och skulder i ett institut under rekonstruktion till en tillgångsförvaltningsstruktur som uppfyller kraven i direktiv [BRRD] för att en juridisk enhet ska vara en tillgångsförvaltningsstruktur.

2.        Beträffande verktyget försäljning av affärsverksamhet ska den rekonstruktionsplan som det hänvisas till i artikel 16.8 särskilt ange följande:

(a)      De instrument, tillgångar, rättigheter och skulder som den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska överföra till en tillgångsförvaltningsstruktur i enlighet med artikel 36.1–36.4 och 36.6 –36.10 i direktiv [BRRD].

(b)      Den ersättning mot vilken den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska överföra tillgångarna till tillgångsförvaltningsstrukturen, i enlighet med de principer som fastställs i artikel 17. Denna bestämmelse hindrar inte att ersättningen kan vara ett nominellt eller negativt belopp.

2a.      All ersättning som erhållits i samband med tillgångsförvaltningsstrukturen eller vissa av eller alla tillgångsförvaltningsstrukturens äganderätter och skulder ska uppfylla relevanta bestämmelser i direktiv [BRRD].

Artikel 24Skuldnedskrivningsverktyget

1.        Skuldnedskrivningsverktyget får användas för de ändamål som fastställs i artikel 37 i direktiv [BRRD].

Inom den ram som kommissionen beslutat beträffande skuldnedskrivningsverktyget ska rekonstruktionsplanen särskilt fastställa följande:

(a)      Det totala belopp med vilket kvalificerande skulder måste minskas eller omvandlas, i enlighet med punkt 6.

(b)      De skulder som får uteslutas i enlighet med punkterna 5-13.

(c)      Målen för den omstruktureringsplan för verksamheten som ska lämnas in i enlighet med punkt 16.

2.        ▐

Om det villkor för att skuldnedskrivningsverktyget ska kunna tillämpas för att rekapitalisera en enhet som anges i artikel 37.3 i direktiv [BRRD] inte är uppfyllt, ska något av de rekonstruktionsverktyg som avses i artikel 19.2 a, b och c och det skuldnedskrivningsverktyg som avses i artikel 19.2 d vara tillämpliga, beroende på vad som är lämpligt.

3.        De skulder som anges i artikel 38.2 i direktiv [BRRD] får inte bli föremål för nedskrivning och konvertering.▌

5.        Om synnerliga skäl föreligger får vissa skulder ▌uteslutas ▌från tillämpningen av nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna i enlighet med artikel 38.2a i direktiv [BRRD].

När en kvalificerande skuld eller klass av kvalificerande skulder är undantagen eller delvis undantagen, får nivån på nedskrivning eller konvertering som tillämpas på andra kvalificerande skulder ökas för att ta hänsyn till sådana undantag, förutsatt att den nivå på nedskrivning och konvertering som tillämpas på andra kvalificerande skulder respekterar principen att ingen borgenär ska åsamkas större förluster än om enheten enligt artikel 2 hade avvecklats genom normala insolvensförfaranden.

6.        I de fall en kvalificerande skuld eller klass av kvalificerande skulder undantas eller delvis undantas i enlighet med punkt 5, och de förluster som skulle ha burits av dessa skulder inte har överförts fullt ut till andra fordringsägare, får ett bidrag från fonden ges till institutet under rekonstruktion för de ändamål som anges i och i enlighet med artikel 38 i direktiv [BRRD].

8.        Fondens bidrag får finansieras på följande sätt:

(a)       Genom det belopp som är tillgängligt för fonden har anskaffats genom bidrag från enheter som avses i artikel 2 i enlighet med artikel 66,

(b)      Genom det beloppet som kan anskaffas genom bidrag i efterhand i enlighet med artikel 67 inom en period av tre år.

(c)      I de fall beloppen som avses i led a och b är otillräckliga, genom belopp som anskaffats från alternativa finansieringskällor i enlighet med artikel 69, inbegripet inom ramen för den lånefacilitet som avses i den artikeln.

9.        I de undantagsfall som avses i artikel 38.? i direktiv [BRRD] får ytterligare finansiering anskaffas från alternativa finansieringskällor i enlighet med den artikeln.

10.      Om de villkor för bidrag från fonden som anges i artikel 38 i direktiv [BRRD] har uppfyllts, får, som ett alternativ eller komplement, ett bidrag ges från medel som har anskaffats genom avgifter som betalats in på förhand i enlighet med artikel 66 och som ännu inte har använts.

12.      När beslut att utesluta vissa skulder från tillämpningen av de nedskrivnings- och konverteringsbefogenheter som avses i punkt 5 fattas ska vederbörlig hänsyn tas till de faktorer som anges i artikel 38 i direktiv [BRRD].

13.      När den tillämpar skuldnedskrivningsverktyget ska nämnden göra en bedömning i enlighet med artikel 41 i direktiv [BRRD].

14.      Undantag enligt punkt 5 får tillämpas antingen för att helt undanta en skuld från nedskrivning eller för att begränsa nivån av den nedskrivning som tillämpas på skulden.

15.      Nedskrivnings- och konverteringsbefogenheterna ska respektera de krav på prioritering av fordringar som anges i artikel 15.

16.      Den nationella rekonstruktionsmyndigheten ska omedelbart till nämnden vidarebefordra den omstruktureringsplan för verksamheten som efter användningen av skuldnedskrivningsverktyget erhållits av den förvaltare som utsetts i enlighet med artikel 47.1 i direktiv [BRRD].

Inom två veckor från dagen för översändandet av omstruktureringsplanen för verksamheten ska rekonstruktionsmyndigheten förse nämnden med bedömningen av planen. Inom en månad från dagen för översändandet av omstruktureringsplanen för verksamheten ska nämnden bedöma sannolikheten för att planen, om den genomförs, kommer att återställa långsiktig bärkraft i det institut som avses i artikel 2. Bedömningen ska slutföras i samförstånd med den behöriga myndigheten.

Om nämnden finner att planen skulle uppnå det målet ska den tillåta den nationella rekonstruktionsmyndigheten att godkänna planen i enlighet med artikel 47.5 i direktiv [BRRD]. Om nämnden inte finner att planen skulle uppnå det målet ska den ge den nationella rekonstruktionsmyndigheten i uppdrag att meddela förvaltaren sina betänkligheter och begära att förvaltaren ändrar planen på ett sätt som bemöter betänkligheterna i enlighet med artikel 47.6 i direktiv [BRRD]. Detta ska ske i samförstånd med den behöriga myndigheten.

De nationella rekonstruktionsmyndigheten ska översända den ändrade planen till nämnden. Nämnden ska ge den nationella rekonstruktionsmyndigheten i uppdrag att inom en vecka meddela förvaltaren huruvida den finner att planen, i dess ändrade utformning, bemöter de betänkligheter som meddelats eller om det krävs ytterligare ändringar.

Artikel 25Nämndens övervakning

1.        Nämnden ska noga övervaka hur de nationella rekonstruktionsmyndigheterna genomför rekonstruktionsplanen. I detta syfte skall de nationella rekonstruktionsmyndigheterna

(a)       samarbeta med och bistå nämnden i utförandet av dess övervakningslikt,

(b)      med regelbundna intervall, som fastställs av nämnden, tillhandahålla rättvisande, tillförlitliga och fullständiga uppgifter om genomförandet av rekonstruktionsplanen, tillämpningen av rekonstruktionsverktygen och utövandet av rekonstruktionsbefogenheterna, som nämnden skulle kunna begära, bland annat om följande:

(i)        Verksamheten och den finansiella ställningen i institutet under rekonstruktion, broinstitutet och tillgångsförvaltningsstrukturen.

(ii)       Hur aktieägare och borgenärer skulle ha behandlats vid en likvidation av institutet enligt normala insolvensförfaranden.

(iii)      Eventuella pågående domstolsförfaranden som avser likvidationen av tillgångarna i institut på obestånd, invändningar mot rekonstruktionsbeslutet och värderingen eller som avser ansökningar om ersättning som lämnas in av aktieägare eller långivare.

(iv)      Tillsättning, avsättning eller ersättning av värderare, förvaltare, revisorer, advokater och andra yrkesspecialister som kan krävas för att bistå den nationella rekonstruktionsmyndigheten, och om hur de har utfört sina arbetsuppgifter.

(v)       Andra frågor som får nämnden kan hänvisa till..

(vi)      I vilken utsträckning och på vilket sätt de befogenheter för de nationella rekonstruktionsmyndigheterna som anges i avdelning IV kapitel V i direktiv [BRRD] utövas av dem.

(vii)     Den ekonomiska bärkraft i, genomförbarhet av, och genomförande av den omstruktureringsplan för verksamheten som föreskrivs i artikel 24.16.

De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska till nämnden överlämna en slutrapport om verkställandet av rekonstruktionsplanen.

2.        På grundval av de uppgifter som lämnats kan nämnden utfärda instruktioner till de nationella rekonstruktionsmyndigheterna rörande alla aspekter av verkställandet av rekonstruktionsplanen, särskilt de delar som avses i artikel 20 samt rörande utövandet av rekonstruktionsbefogenheterna.

3.        Om så är nödvändigt för att uppnå rekonstruktionsmålen, kan kommissionen, på rekommendation av nämnden ▌, ompröva sitt beslut om rekonstruktionsramen och anta lämpliga ändringar.

Artikel 26Genomförande av rekonstruktionsbeslut

1.        Nationella rekonstruktionsmyndigheter ska vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra de rekonstruktionsbeslut som avses i artikel 16.8, särskilt genom att utöva kontroll över de enheter som avses i artikel 2 genom att vidta de åtgärder som krävs i enlighet med artikel 64 i direktiv [BRRD] och genom att se till att de skyddsåtgärder som föreskrivs i det direktiv [BRRD] följs. Nationella rekonstruktionsmyndigheter ska genomföra alla beslut som nämnden riktar till dem.

I dessa syften ska de, enligt denna förordning, använda sig av sina befogenheter enligt nationell lag som genomför direktivet [BRRD] och i enlighet med de villkor som anges i nationell lag. Nationella rekonstruktionsmyndigheter ska fullt ut informera nämnden om utövandet av dessa befogenheter. De åtgärder de vidtar ska följa det beslut som avses i artikel 16.8.

2.        Om en nationell rekonstruktionsmyndighet inte har tillämpat ett beslut som avses i artikel 16, eller har tillämpat det på ett sätt som inte uppnår rekonstruktionsmålen enligt denna förordning ska nämnden ha befogenhet att direkt beordra ett institut under rekonstruktion att göra följande:

(a)       Till en annan juridisk person överföra specifika rättigheter, tillgångar eller skulder i ett institut under rekonstruktion.

(b)       Kräva konvertering av alla skuldinstrument som innehåller en avtalsenlig giltighetstid för konvertering enligt de omständigheter som anges i artikel 18.

Nämnden ska också ha befogenhet att direkt utöva alla andra befogenheter som föreskrivs i direktiv [BRRD].

3.        Institutet under rekonstruktion ska följa varje fattat beslut som avses i punkt 2. De besluten ska ha företräde framför varje tidigare beslut som antagits av de nationella myndigheterna i samma ärende.

4.        När nationella myndigheter vidtar åtgärder avseende frågor som är föremål för ett beslut enligt punkt 2 ska de följa det beslutet.

Kapitel 4

Samarbete

Artikel 27Skyldighet att samarbeta

1.        Nämnden ska informera kommissionen om alla åtgärder den vidtar för att förbereda för rekonstruktion. Med beaktande av alla uppgifter som erhållits från nämnden ska ledamöterna av kommissionen och kommissionens personal omfattas av de krav på tystnadsplikt som fastställs i artikel 79.

2.        I utövandet av sina respektive åligganden enligt denna förordning, ska nämnden, kommissionen, ECB och de ▌behöriga myndigheterna och rekonstruktionsmyndigheterna nära samarbeta, i synnerhet i rekonstruktionsplaneringen, i fasen tidigt ingripande och i rekonstruktionfaserna i enlighet med artiklarna 7–26. De ska förse varandra med all information de behöver för att kunna utföra sina arbetsuppgifter.

4.        Vid tillämpningen av denna förordning får nämnden, i det fall ECB inbjuder nämndens verkställande direktör att delta som observatör i ECB:s tillsynsnämnd som inrättats i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1024/2013, utse en annan representant att delta.

5.        Vid tillämpningen av denna förordning ska nämnden utse en företrädare som ska delta i Europeiska bankmyndighetens rekonstruktionskommitté, inrättad i enlighet med artikel 113 i direktiv [BRRD].

6.        Nämnden ska ha ett nära samarbete med Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF), Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och andra liknande framtida europeiska enheter, särskilt i de fall den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten, den europeiska stabilitetsmekanismen eller andra liknande framtida europeiska enheter har beviljat eller antas bevilja direkt eller indirekt finansiellt stöd till enheter med säte i en deltagande medlemsstat, särskilt i de extraordinära omständigheter som avses i artikel 24.9.

7.        Nämnden och ECB ska ingå ett samförståndsavtal som beskriver de allmänna villkoren för hur de kommer att samarbeta enligt punkt 2. Samförståndsavtalet ska ses över regelbundet och ska offentliggöras med förbehåll för att konfidentiella uppgifter ska behandlas på lämpligt sätt.

7a.      Nämnden och rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater ska ingå ett samförståndsavtal som i allmänna ordalag beskriver hur de kommer att samarbeta med varandra vid utförandet av sina uppgifter enligt direktiv [BRRD].

Nämnden ska, utan att det påverkar tillämpningen av första stycket, ingå ett samförståndsavtal med rekonstruktionsmyndigheten i varje icke deltagande medlemsstat där åtminstone ett globalt systemviktigt institut, enligt definitionen i artikel 131 i direktiv 2013/36/E, hör hemma.

Varje samförståndsavtal ska ses över regelbundet och offentliggöras med beaktande av en korrekt behandling av konfidentiell information.

Artikel 28Informationsutbyte inom den gemensamma rekonstruktionsmekanismen (SRM)

1.        Både nämnden och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska omfattas av en skyldighet att samarbete i god tro och en skyldighet att utbyta information.

2.        Nämnden ska förse kommissionen med all relevant information för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt denna förordning och, i tillämpliga fall, artikel 107 i EUF-fördraget.

Artikel 29Samarbete inom den gemensamma rekonstruktionsmekanismen (SRM) och behandling av koncerner

Punkterna 4, 5, 6 och 15 i artiklarna 12 och 80–83 i direktiv [BRRD] ska inte tillämpas på relationer mellan nationella rekonstruktionsmyndigheter i de deltagande medlemsstaterna. De relevanta bestämmelserna i denna förordning ska i stället tillämpas.

Artikel 30Samarbete med icke-deltagande medlemsstater

Om en koncern inkluderar enheter som är etablerade i deltagande medlemsstater liksom även i icke deltagande medlemsstater ska nämnden, med förbehåll för ▌ denna förordning, företräda de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de deltagande medlemsstaterna, i syfte att uppnå samarbete med icke-deltagande medlemsstater i enlighet med artiklarna 7, 8, 11, 12, 15, 50 och 80–83 i direktiv [BRRD].

Artikel 31Samarbete med behöriga myndigheter i tredjeland

Kommissionen och nämnden ska inom sina respektive ansvarsområden vara ensamt ansvariga för att, på de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheters vägnar, ingå de icke-bindande samarbetsarrangemang som avses i artikel 88.4 i direktiv [BRRD] och ska delge dem i enlighet med punkt 6 i samma artikel.

Kapitel 5

Utredningsbefogenheter

Artikel 32Begäran om information

1.        För att kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning får nämnden, antingen direkt eller genom de nationella rekonstruktionsmyndigheterna, med fullt utnyttjande av all information som står till förfogande för ECB eller nationella behöriga myndigheter, ålägga följande juridiska eller fysiska personer att lämna all information som krävs för att den ska kunna utföra de uppgifter som den tilldelas enligt denna förordning:

(a)       Alla enheter som det hänvisas till i artikel 2.

(b)       Alla anställda vid de enheter som det hänvisas till i artikel 2.

(c)       Tredje parter till vilka de enheter som avses i artikel 2 har vidarebefordrat funktioner eller verksamheter enligt kontrakt.

2.        De enheter ▌och ▌personer som avses i punkt 1 ▌ska lämna all information som begärs enligt punkt 1. Bestämmelser om tystnadsplikt får inte leda till att dessa enheter och personer undantas från skyldigheten att lämna denna information. Att tillhandahålla den begärda informationen ska inte anses utgöra ett brott mot tystnadsplikten.

3.        Om nämnden får in uppgifter direkt från sådana enheter och personer ska den göra dessa uppgifter tillgängliga för de berörda nationella rekonstruktionsmyndigheterna.

4.        Nämnden ska kunna få sådan kontinuerlig information som är nödvändig för utövandet av dess funktioner enligt denna förordning, i synnerhet om ▌kapital, likviditet, tillgångar och skulder för varje institut som omfattas av dess befogenheter i fråga om rekonstruktion ▌.

5.        Nämnden, de behöriga myndigheterna och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna får utarbeta samförståndsavtal med ett förfarande för informationsutbyte. Utbytet av information mellan nämnden, de behöriga myndigheterna och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska inte betraktas som ett brott mot tystnadsplikten.

6.        Behöriga myndigheter, däribland ECB där så är relevant, och nationella rekonstruktionsmyndigheter ska samarbeta med nämnden för att kontrollera huruvida delar av eller all den information som begärs redan finns tillgänglig. Om sådan information finns tillgänglig ska de behöriga myndigheterna – inklusive ECB i relevanta fall – eller nationella rekonstruktionsmyndigheter lämna denna till nämnden.

Artikel 33Allmänna utredningar

1.        För att kunna utföra sina uppgifter enligt denna förordning, och med förbehåll för eventuella andra villkor som anges i tillämplig unionslagstiftning, får nämnden göra alla nödvändiga utredningar av personer som avses i artikel 32.1 och som är etablerade eller bosatta i en deltagande medlemsstat.

Nämnden ska för detta syfte ha rätt att

(a)       begära inlämning av dokument,

(b)       granska räkenskaper och andra affärshandlingar för de personer som avses i artikel 32.1 och ta kopior av eller utdrag ur de räkenskaperna och affärshandlingarna,

(c)       kräva in skriftliga eller muntliga förklaringar från de personer som avses i artikel 32.1 eller deras företrädare eller personal,

(d)       höra varje person som går med på att höras i syfte att samla in uppgifter som rör föremålet för en utredning.

2.        Personer som avses i artikel 32.1 ska kunna omfattas av utredningar förutsatt att det finns ett beslut av nämnden.

Om en person hindrar genomförandet av en utredning ska de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i den deltagande medlemsstat där de relevanta lokalerna är belägna enligt nationell lagstiftning ge nödvändigt stöd, inbegripet förenklad tillgång för nämnden till de företagslokaler som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 32.1, så att ovannämnda rättigheter kan utövas.

Artikel 34Inspektioner på platsen

1.        I syfte att utföra de uppgifter som avses i denna förordning, och beroende på andra villkor som anges i tillämplig unionslagstiftning kan nämnden, förutsatt att förhandsanmälan görs till de berörda nationella rekonstruktionsmyndigheterna och de berörda behöriga myndigheterna, genomföra alla nödvändiga kontroller på plats i företagslokaler som tillhör de juridiska personer som avses i artikel 32.1. Innan den utövar de befogenheter som avses i artikel 11, ska nämnden dessutom samråda med den behöriga myndigheten. Om ett fullgott genomförande och effektivt resultat av kontrollen kräver det får nämnden genomföra den på plats utan förhandsanmälan till de juridiska personer som är föremål för den.

2.        De tjänstemän och andra personer som nämnden har bemyndigat att genomföra en kontroll på plats ska ha tillträde till alla företagslokaler och mark som tillhör de juridiska personer som är föremål för ett utredningsbeslut som antagits av nämnden enligt artikel 33.2, och de ska ha alla de befogenheter som föreskrivs i artikel 33.1.

3.        De personer som avses i artikel 32.1 ska omfattas av inspektioner på platsen om nämnden beslutar det.

4.        Tjänstemän och andra medföljande personer som har bemyndigats eller utsetts av de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de medlemsstater där inspektionen ska genomföras ska under ledning och samordning av nämnden aktivt bistå de tjänstemän och andra personer som bemyndigats av nämnden. De ska för detta ändamål ha de befogenheter som anges i punkt 2. Tjänstemän vid de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de berörda deltagande medlemsstaterna ska också ha rätt att delta i inspektioner på platsen.

5.        Om tjänstemän eller andra medföljande personer som har bemyndigats eller utsetts av nämnden bedömer att en person motsätter sig en inspektion som har beslutats enligt punkt 1 ska de nationella rekonstruktionsmyndigheterna från de berörda deltagande medlemsstaterna ge dem det bistånd som krävs i enlighet med nationell lagstiftning. Om det är nödvändigt för inspektionens genomförande ska detta bistånd innefatta försegling av samtliga företagslokaler, räkenskaper och affärshandlingar. Om de berörda nationella rekonstruktionsmyndigheterna inte har denna behörighet ska de använda sina befogenheter för att begära nödvändig assistans från andra nationella myndigheter.

Artikel 35Tillstånd från en rättslig myndighet

1.        Om en inspektion på plats enligt artikel 34.1 eller 34.2 eller det bistånd som avses i artikel 34.5 enligt nationella bestämmelser kräver tillstånd från en rättslig myndighet, ska det ansökas om sådant tillstånd.

2.        Vid ansökan om tillstånd enligt punkt 1 ska den nationella rättsliga myndigheten skyndsamt och utan dröjsmål kontrollera äktheten i nämndens beslut och att de planerade tvångsåtgärderna varken är godtyckliga eller alltför långtgående i förhållande till föremålet för kontrollen. Vid kontrollen av huruvida tvångsåtgärderna är proportionella får den nationella rättsliga myndigheten be nämnden om närmare förklaringar framför allt om de grunder på vilka nämnden misstänker att bestämmelserna i de akter som avses artikel 26 har överträtts samt hur allvarlig den misstänkta överträdelsen är, och på vilket sätt den person som är föremål för tvångsåtgärderna är inblandad. Den nationella rättsliga myndigheten ska dock inte ompröva behovet av inspektion eller begära att få tillgång till informationen i nämndens handlingar i ärendet. Prövning av lagenligheten av nämndens beslut är förbehållen Europeiska unionens domstol.

Kapitel 6

Påföljder

Artikel 36

Befogenhet att utdöma administrativa påföljder

1.        Om nämnden bedömer att en enhet som avses i artikel 2 uppsåtligen eller av oaktsamhet begått en av de överträdelser som avses i punkt 2 ska den ge den nationella rekonstruktionsmyndigheten i uppgift att ålägga den enhet som avses i artikel 2 administrativa påföljder enligt direktiv [BRRD].

En överträdelse som begåtts av en sådan enhet ska anses ha begåtts uppsåtligt om det finns objektiva omständigheter som visar att enheten eller dess företagsledning har handlat med avsikt att begå överträdelsen.

2.        Nämnden ska döma ut administrativa påföljder till sådana enheter som avses i artikel 2 för följande överträdelser:

(a)      Om de inte lämnar de uppgifter som krävs enligt artikel 32.

(b)      Om de inte samarbetar vid en allmän utredning enligt artikel 33 eller vid en inspektion på platsen enligt artikel 34.

(c)      Om de inte bidrar till fonden enligt artiklarna 66 och 67.

(d)      Om de inte följer ett beslut som nämnden riktat till dem enligt artikel 26.

3.        De nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska offentliggöra uppgifter om administrativa påföljder som dömts ut enligt punkt 1. Om ett sådant offentliggörande emellertid skulle orsaka oproportionell skada för de berörda parterna ska nämnden offentliggöra påföljden utan att röja parternas identitet.

4.        Nämnden ska i syfte att skapa en konsekvent, effektiv och verkningsfull praxis för att säkra att bestämmelserna följs och garantera att denna förordning tillämpas på ett gemensamt och enhetligt sätt ge de nationella rekonstruktionsmyndigheterna riktlinjer för hur administrativa påföljder och viten ska tillämpas.

Artikel 37Viten

1.        Nämnden ska ge de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i uppgift att utdöma vite till enheter som avses i artikel 2 ▌i syfte att se till

(a)      en enhet som avses i artikel 2 rättar sig efter ett beslut som fattats enligt artikel 32,

(b)      en person som avses i artikel 32.1 lägger fram de kompletta upplysningar som har krävts genom ett beslut enligt den artikeln,

(c)      en person som avses i artikel 33.1 accepterar att bli föremål för en utredning och särskilt att denne lägger fram kompletta affärshandlingar, fakta, proceduruppgifter och allt annat material som kan krävas, samt kompletterar och i förekommande fall korrigerar andra uppgifter som lagts fram inom ramen för en utredning som inletts genom beslut enligt den artikeln,

(d)      en person som avses i artikel 34.1 accepterar en inspektion på platsen som har beslutats enligt den artikeln.

2.        De viten som döms ut ska vara effektiva och proportionella. Vitena ska tillämpas per dag tills den enhet som avses i artikel 2 eller personen rättar sig efter det beslut som avses i punkt 1 a–d.

3.        Viten får utdömas för högst sex månader.

DEL IIIINSTITUTIONELL RAM

AVDELNING I

Nämnden

Artikel 38Rättslig status

1.        Härmed inrättas en gemensam rekonstruktionsnämnd. Denna nämnd ska tillhöra kategorin Europeiska unionens byråer och ska ha en struktur om är särskilt utformad för de uppgifter den ska utföra. Den ska vara en juridisk person.

2.        Nämnden ska i samtliga medlemsstater ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den får bland annat förvärva och avyttra lös och fast egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

3.        Nämnden ska företrädas av sin verkställande direktör.

Artikel 39Sammansättning

1.        Nämnden ska ha följande sammansättning:

(a)       En verkställande direktör med rösträtt.

(b)       En vice verkställande direktör med rösträtt.

(c)       En ledamot med rösträtt som utses av kommissionen.

(d)       En ledamot med rösträtt som utses av ECB.

(e)       En ledamot med rösträtt i enlighet med artiklarna 48 och 51 som utses av varje deltagande medlemsstat och som företräder de nationella rekonstruktionsmyndigheterna.

(ea)     En ledamot utan rösträtt som utses av EBA och som deltar som observatör.

2.        Mandatperioden för den verkställande direktören, den vice verkställande direktören och ledamöterna i nämnden som utses av kommissionen och av ECB ska vara fem år. Om inte annat följer av artikel 53.6 ska denna period inte kunna förlängas.

3.        Nämndens förvaltnings- och ledningsstruktur ska bestå av

(a)       ett plenarmöte inom nämnden, där man ska sköta de uppgifter som anges i artikel 46,

(b)       ett möte inom själva ledningen, där man ska sköta de uppgifter som anges i artikel 50,

(c)       en verkställande direktör, som ska sköta de uppgifter som anges i artikel 52.

Artikel 40Överensstämmelse med unionslagstiftningen

Nämnden ska agera i överensstämmelse med unionens lagstiftning, särskilt de kommissionsbeslut som antas i enlighet med denna förordning.

Artikel 41Ansvarsskyldighet

1.        Nämnden ska vara ansvarig inför Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid genomförandet av denna förordning, enligt punkterna 2–8.

2.        Nämnden ska varje år lägga fram en rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska revisionsrätten om genomförandet av de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning. Med förbehåll för kraven på tystnadsplikt ska denna rapport offentliggöras på nämndens webbplats.

3.        Den verkställande direktören ska lägga fram denna rapport offentligt till Europaparlamentet och till rådet.

4.        På Europaparlamentets begäran ska den verkställande direktören närvara vid en utfrågning om genomförandet av nämndens rekonstruktionsarbete vid parlamentets ansvariga utskott. En utfrågning ska äga rum minst en gång per kalenderår.

4a.      På Europaparlamentets begäran ska den vice verkställande direktören delta vid en utfrågning i parlamentets ansvariga utskott om genomförandet av nämndens rekonstruktionsarbete.

5.        Den verkställande direktören får på rådets begäran höras om genomförandet av nämndens rekonstruktionsarbete av rådet.

6.        Nämnden ska muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet eller rådet, enligt nämndens egna procedurregler så snabbt som möjligt och under alla omständigheter inom fem veckor efter översändandet.

7.        På begäran ska den verkställande direktören hålla konfidentiella muntliga diskussioner bakom stängda dörrar med ordföranden och de vice ordförandena för Europaparlamentets ansvariga utskott om sådana diskussioner är nödvändiga för att Europaparlamentet ska kunna utöva sina befogenheter enligt fördraget. Det ska ingås ett avtal mellan Europaparlamentet och nämnden med närmare bestämmelser om hur dessa diskussioner ska genomföras i praktiken, så att fullständig sekretess garanteras enligt de konfidentialitetskrav som gäller enligt denna förordning och artikel 76 i direktiv [BRRD] för nämnden när den fungerar som nationell rekonstruktionsmyndighet enligt artikel 5 i denna förordning.

8.        Vid undersökningar som utförs av parlamentet ska nämnden samarbeta med parlamentet, inom ramen för berörda bestämmelser i EUF-fördraget. Nämnden och Europaparlamentet ska före den 1 mars 2015 ingå överenskommelser om de praktiska villkoren för utövandet av demokratisk ansvarsskyldighet och tillsyn under utövandet av nämndens uppgifter enligt denna förordning. Dessa praktiska villkor ska bland annat omfatta tillgång till information, samarbete vid utredningar och information om förfarandet för att utse den verkställande direktören och den vice verkställande direktören. Dessa praktiska villkor ska ha ett liknande tillämpningsområde som det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och ECB som ingåtts i enlighet med artikel 20.9 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Dessa praktiska villkor ska omfatta en överenskommelse mellan nämnden och Europaparlamentet om principerna och förfarandena för säkerhetsklassificering, översändande till parlamentet och senarelagt offentliggörande av konfidentiell information som inte omfattas av det interinstitutionella avtal som ingåtts i enlighet med artikel 20.9 i förordning (EU) nr 1024/2013.

Artikel 42Nationella parlament

-1.       När nämnden lägger fram den rapport som avses i artikel 41.2 ska rapporten samtidigt sändas direkt till de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna.

De nationella parlamenten får vända sig till nämnden med motiverade synpunkter på denna rapport.

1.        Med tanke på nämndens speciella uppgifter får de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna enligt sina egna förfaranden begära att nämnden svarar skriftligen på eventuella synpunkter eller frågor som de har lämnat in till nämnden och som gäller den senares uppgifter enligt denna förordning.

2.        Det nationella parlamentet i en deltagande medlemsstat får uppmana den verkställande direktören att delta i en diskussion kopplad till rekonstruktionen av de enheter som avses i artikel 2 i denna medlemsstat tillsammans med en företrädare för den nationella rekonstruktionsmyndigheten.

3.        Denna förordning påverkar inte den ansvarsskyldighet som åligger nationella rekonstruktionsmyndigheter inför de nationella parlamenten enligt nationell lagstiftning när det gäller att utföra uppgifter som inte åligger nämnden eller kommissionen enligt denna förordning.

Artikel 43Oberoende

1.        När de utför uppgifter som de tilldelas genom denna förordning ska nämnden och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna agera med oberoende och i det allmännas intresse.

2.        De ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.2 ska handla oberoende och objektivt i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Artikel 43aAllmänna principer för nämnden

Nämnden ska underställas följande principer:

(a)         Den ska agera med oberoende, i enlighet med artikel 43.

(b)         Dess ledamöter ska ha nödvändig sakkunskap om bankomstrukturering och bankinsolvens,

(c)         Den ska ha kapacitet att hantera stora bankkoncerner.

(d)         Den ska ha kapacitet att agera snabbt och opartiskt.

(e)         Den ska säkerställa att lämplig hänsyn tas till nationell finansiell stabilitet, finansiell stabilitet i unionen och den inre marknaden.

(f)          Den ska vara ansvarig inför Europaparlamentet och rådet i enlighet med artikel 41.

Artikel 44Säte

Nämnden ska ha sitt säte i Bryssel, Belgien.

AVDELNING II

Nämndens plenarmöten

Artikel 45Deltagande i plenarmötena

Vid plenarmötena ska alla nämndens ledamöter delta.

Artikel 46Arbetsuppgifter

1.        Vid sina plenarmöten ska nämnden

(a)      senast den 30 november varje år anta sitt årliga arbetsprogram för det kommande året ▌på grundval av ett utkast som läggs fram av den verkställande direktören, och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och ECB; nämnden ska också övervaka och kontrollera genomförandet av arbetsprogrammet vid sina plenarmöten,

(b)      anta, övervaka och kontrollera sin årliga budget enligt artikel 58.2,

(ba)    utfärda yttranden och rekommendationer om det utkast till rapport från den verkställande direktören som nämns i artikel 52.2 g,

(c)      besluta om frivillig upplåning mellan olika finansieringsarrangemang enligt artikel 68, ömsesidigheten mellan nationella finansieringsarrangemang enligt artikel 72 och utlåningen till insättningsgarantisystem enligt artikel 73.4,

(d)      anta den årliga verksamhetsrapport om nämndens arbete som avses i artikel 41, vilken ska innehålla detaljerade förklaringar om genomförandet av budgeten,

(e)      anta finansiella bestämmelser för nämnden enligt artikel 61,

(f)       anta en strategi för bedrägeribekämpning i proportion till de faktiska riskerna för bedrägerier och med hänsyn tagen till kostnaderna för och fördelarna med de åtgärder som ska genomföras,

(g)      anta regler för förebyggande och hantering av intressekonflikter som rör nämndens ledamöter,

(h)      anta sin arbetsordning,

(i)       i enlighet med punkt 2 – med avseende på nämndens personal – utöva de befogenheter att sluta anställningsavtal som en tillsättningsmyndighet tilldelas enligt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda (nedan tillsättningsmyndighetens befogenheter),

(j)       anta lämpliga genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna för tjänstemän och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna,

(k)      utse en räkenskapsförare enligt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, vilken ska vara funktionellt oberoende vid utförandet av sina arbetsuppgifter,

(l)       se till att det sker en lämplig uppföljning av de iakttagelser och rekommendationer som härrör från interna eller externa revisionsrapporter och utvärderingar eller från utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

(m)     fatta alla beslut om nämndens interna uppbyggnad och, om så krävs, ändringar av dessa.

2.        Nämnden ska vid sitt plenarmöte i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna anta ett beslut grundat på artikel 2.1 i tjänsteföreskrifterna och artikel 6 i anställningsvillkoren för övriga anställda om att till den verkställande direktören delegera den behörighet som behövs för att sluta anställningsavtal och fastställa på vilka villkor denna delegerade behörighet kan dras in. Den verkställande direktören ska ha rätt att vidaredelegera dessa befogenheter.

Under mycket särskilda omständigheter får nämnden genom beslut vid sitt plenarmöte tillfälligt dra in den verkställande direktörens behörighet att sluta anställningsavtal och sådan behörighet som denne sedan delegerar vidare, och utöva den själv eller delegera den till en av sina ledamöter eller till någon annan anställd än den verkställande direktören.

Artikel 47Nämndens plenarmöte

1.        Den verkställande direktören ska sammankalla nämndens plenarmöten.

2.        Nämnden ska hålla minst två ordinarie plenarmöten per år. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av den verkställande direktören, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av sina ledamöter.

3.        Nämnden får bjuda in observatörer att delta i dess plenarmöten enligt de särskilda behoven för varje möte. Nämnden får framför allt, på begäran, bjuda in företrädare för ESM att delta som observatörer.

4.        Nämnden ska själv stå för sekretariatet för sina plenarmöten.

Artikel 48Beslutsprocess

1.        Nämnden ska vid plenarmötet fatta sina beslut med enkel majoritet av sina ledamöter enligt artikel 39.1 a–e. Emellertid ska beslut enligt artikel 46.1 c fattas med en majoritet av två tredjedelar av dessa ledamöter.

2.        Den verkställande direktören ska delta i omröstningen.

3.        Nämnden ska själv anta och offentliggöra sin arbetsordning. I arbetsordningen ska anges närmare regler om röstningsförfarandet, särskilt på vilka villkor en ledamot får agera på en annan ledamots vägnar samt, vid behov, regler om beslutförhet.

AVDELNING III

Nämndens verkställande möten

Artikel 49Deltagande i de verkställande mötena

1.        ▌De ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.1 a–d ska delta i dess möten.

2.        Vid överläggningar om en enhet som avses i artikel 2 eller en grupp av enheter som är etablerad endast i en deltagande medlemsstat ska den ledamot som utses av den medlemsstaten också delta i överläggningarna och i beslutsprocessen enligt artikel 51.1.

3.        Vid överläggningar om gränsöverskridande koncerner ska den ledamot som utses av den medlemsstat där rekonstruktionsmyndigheten på koncernnivå är belägen, samt de ledamöter som utses av de medlemsstater där dotterbolag eller andra enheter som omfattas av koncerntäckande tillsyn är etablerade även delta i överläggningarna och i beslutsprocessen enligt artikel 51.2.

3a.      De nämndledamöter som avses i artikel 39.1 a–d ska se till att de rekonstruktionsåtgärder som nämnden fattar beslut om i de olika konstellationerna av sina verkställande möten, framför allt de som gäller utnyttjandet av fonden, är konsekventa, lämpliga och proportionella.

Artikel 50Arbetsuppgifter

1.        Nämnden ska vid sina plenarmöten biträdas av en verkställande enhet inom nämnden.

2.        Nämnden ska vid sina verkställande möten

(a)       förbereda alla beslut som ska antas av nämnden vid plenarmötena,

(b)       fatta alla beslut som behövs för att genomföra denna förordning.

I det ingår följande:

(-i)    Att utarbeta, bedöma och godkänna rekonstruktionsplaner i enlighet med artiklarna 7–9.

(-ia)  Att fastställa det minimikrav som institut och moderbolag ska vara skyldiga att följa enligt artikel 10 när det gäller kapitalbas och kvalificerade skulder.

(i)     Att så tidigt som möjligt förse kommissionen med ett utkast till beslut i enlighet med artikel 16, åtföljt av all relevant information som gör det möjligt för den att göra bedömningar och fatta motiverade beslut enligt artikel 16.6.

(ii)     Att besluta om nämndens del II i fondens budget.

3.        Vid behov och i brådskande fall ska nämnden vid sina verkställande möten fatta vissa preliminära beslut på nämndens vägnar i dess plenarsammansättning, särskilt i fråga om administrativa frågor och budgetfrågor.

4.        Nämnden ska vid sina verkställande möten sammanträda på initiativ av den verkställande direktören eller på begäran av någon av nämndens ledamöter.

5.        Nämnden ska vid sitt plenarmöte fastställa nämndens arbetsordning i sin verkställande sammansättning.

Artikel 51Beslutsprocess

1.        När nämnden förhandlar om en enskild enhet eller en koncern som enbart är etablerad i en deltagande medlemsstat, ska den ▌vid sina verkställande möten sträva efter att uppnå konsensus. I avsaknad av konsensus, ska nämnden fatta sina beslut med enkel majoritet av de ledamöter med rösträtt som avses i artikel 39.1 a–d och de deltagande ledamöter som avses i artikel 49.2. Vid lika röstetal ska den verkställande direktören ha utslagsröst.

2.        När den förhandlar om en gränsöverskridande koncern ska nämnden ▌vid sina verkställande möten sträva efter att uppnå konsensus. I avsaknad av konsensus, ska nämnden fatta sina beslut med enkel majoritet av de ledamöter med rösträtt som avses i artikel 39.1 a–d och de deltagande ledamöter som avses i artikel 49.3. De ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.1 a–d och den ledamot som utsetts av den medlemsstat där rekonstruktionsmyndigheten för den berörda koncernen är belägen ska ha en röst var. Den nationella rekonstruktionsmyndigheten i varje deltagande medlemsstat där ett dotterbolag eller en enhet som omfattas av den gruppbaserade tillsynen är etablerad ska ha en rösträtt som motsvarar en röst dividerad med deras antal. Vid lika röstetal ska den verkställande direktören ha utslagsröst.

3.        Nämnden ska i sin verkställande sammansättning anta och offentliggöra en arbetsordning för sina verkställande möten.

Nämndens möten i dess verkställande sammansättning ska sammankallas av den verkställande direktören på dennes eget initiativ eller på begäran av någon av dess ledamöter, och ska ledas av den verkställande direktören. Nämnden får i sin verkställande sammansättning bjuda in observatörer att delta i dess ▌möten på ad hoc-basis. Nämnden får framför allt, på begäran, bjuda in företrädare för ESM att delta som observatörer.

Avdelning IV

Verkställande direktör och vice verkställande direktör

Artikel 52Tillsättning av direktörerna och deras uppgifter

1.        Nämnden ska ledas av en heltidsanställd verkställande direktör som inte ska ha något annat ämbete på nationell nivå.

2.        Den verkställande direktören ska ha ansvaret för

(a)      att förbereda nämndens arbete såväl vid plenarmötena som vid de verkställande mötena, samt sammankalla och leda nämndens möten,

(b)      alla personalfrågor,

(c)      löpande administration,

(d)      att genomföra budgeten i enlighet med artikel 58.3,

(e)      sköta förvaltningen av nämndens verksamhet,

(f)       att genomföra nämndens årliga arbetsprogram,

(g)      att varje år ställa samman ett utkast till rapport med ett avsnitt om rekonstruktionsinsatserna och ett avsnitt om finansiella och administrativa frågor.

3.        Den verkställande direktören ska biträdas av en vice verkställande direktör.

Den vice verkställande direktören ska utföra den verkställande direktörens uppgifter i den sistnämndes frånvaro.

4.        Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering.

Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska utses på grundval av ett öppet urvalsförfarande, som respekterar principen om könsbalans och som Europaparlamentet och rådet ska informeras om i vederbörlig ordning.

5.        Kommissionen ska förse Europaparlamentets ansvariga utskott med slutlistan över kandidater till tjänsterna som verkställande direktör och vice verkställande direktör.

Kommissionen ska sedan lämna ett förslag om tillsättning av den verkställande direktören och den vice verkställande direktören till Europaparlamentet för godkännande. Sedan förslaget har godkänts ska rådet anta ett genomförandebeslut för att utse den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ▌.

6.        Genom undantag från artikel 39 ska mandattiden för den första vice verkställande direktör som utses efter ikraftträdandet av denna förordning vara tre år. Denna mandattid kan förlängas en gång för en period av fem år. Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska sitta kvar på sina poster till dess att deras efterträdare har utsetts.

7.        En ▌vice verkställande direktör vars mandat har förlängts får inte delta i ett annat urvalsförfarande för samma befattning vid slutet av den sammantagna mandatperioden.

8.        Om en verkställande direktör eller vice verkställande direktör inte längre uppfyller villkoren för att utöva uppdraget eller har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse får rådet på kommissionens förslag, som har godkänts av Europaparlamentet, anta ett genomförandebeslut om att entlediga den berörde verkställande direktören eller vice verkställande direktören från sin tjänst.

För detta ändamål får Europaparlamentet eller rådet informera kommissionen om att de anser att villkoren för att entlediga den verkställande direktören eller den vice verkställande direktören från tjänsten är uppfyllda, vilket kommissionen ska besvara.

Artikel 53Oberoende

1.        Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska utföra sina arbetsuppgifter i enlighet med kommissionens och nämndens beslut.

När de deltar i överläggningar och beslutsfattande inom nämnden ska den verkställande direktören och den vice verkställande direktören varken begära eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, men föra egen talan och rösta på ett oberoende sätt. I dessa överläggningar och beslutsprocesser ska den vice verkställande direktören inte vara underställd den verkställande direktören.

2.        Varken medlemsstaterna eller offentliga eller privata organ får försöka påverka den verkställande direktören och den vice verkställande direktören när dessa utför sina uppgifter.

3.        I enlighet med de tjänsteföreskrifter som avses i artikel 78.6 ska den verkställande direktören och den vice verkställande direktören även efter att ha lämnat sina tjänster vara skyldiga att uppträda med integritet och gott omdöme när det gäller att acceptera arbetsuppgifter eller ta emot förmåner.

AVDELNING V

FINANSIELLA BESTÄMMELSER

Kapitel 1

Allmänna bestämmelser

Artikel 54Resurser

Nämnden ska ansvara för att anslå nödvändiga finansiella och mänskliga resurser för att kunna utföra de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning.

Artikel 55Budget

1.        Alla nämndens inkomster och utgifter ska beräknas för varje budgetår, som ska motsvara kalenderåret, och ska redovisas i dess budget.

2.        Nämndens budget ska vara balanserad vad gäller utgifter och inkomster.

3.        Budgeten ska bestå av följande två delar: del I för nämndens administration och del II för fonden.

Artikel 56Del I av budgeten – nämndens administration

1.        Inkomsterna i del I i budgeten ska bestå av det årliga bidrag som krävs för att täcka de årliga uppskattade administrativa utgifterna i enlighet med artikel 62.1 a.

2.        Utgifterna i del I i budgeten ska minst omfatta utgifterna för personal, administration, infrastruktur, vidareutbildning och drift.

Artikel 57Del II i budgeten – fonden

1.        Inkomsterna i del II i budgeten ska särskilt bestå av följande:

(a)      Avgifter som betalas av de institut som är etablerade i de deltagande medlemsstaterna i enlighet med artikel 62, med undantag för det årliga bidrag som avses i artikel 62.1 a.

(b)      Lån från andra finansieringsarrangemang för rekonstruktion i icke deltagande medlemsstater i enlighet med artikel 68.

(c)      Lån från finansinstitut eller andra tredjeparter i enlighet med artikel 69, inbegripet inom ramen för den lånefacilitet som avses i den artikeln.

(d)      Avkastningar av de investeringar som gjorts i fonden enligt artikel 70.

2.        Utgifterna i del II av budgeten ska bestå av följande:

(a)      Kostnader för de ändamål som anges i artikel 71.

(b)      Investeringar enligt artikel 70.

(c)      Räntor på lån från andra finansieringsarrangemang för rekonstruktion i icke deltagande medlemsstater i enlighet med artikel 68.

(d)      Räntor som betalas på lånen från finansiella institutioner eller andra tredjeparter i enlighet med artikel 69, inbegripet inom ramen för den lånefacilitet som avses i den artikeln.

Artikel 58Fastställande och genomförande av budgeten

1.        Senast den 15 februari varje år ska den verkställande direktören göra en preliminär beräkning av nämndens inkomster och utgifter för följande budgetår och överlämna denna till nämndens plenarmöte för godkännande senast den 31 mars varje år.

2.        Budgeten ska antas av nämnden vid dess plenarmöte på grundval av denna beräkning. Vid behov ska den anpassas av nämnden vis dess plenarmöte mot bakgrund av nämndens övervakning och kontroll.

3.        Den verkställande direktören ska ansvara för att genomföra nämndens budget.

Artikel 59Revision och kontroll

1.        En intern revisionsfunktion ska inrättas inom nämnden, och denna revisionsfunktions arbete ska bedrivas i linje med internationella normer. Internrevisorn, som ska utses av nämnden, ska kontrollera systemen och förfarandena för att genomföra nämndens budget.

2.        Internrevisorn ska ge råd till nämnden i fråga om riskförebyggande genom att på oberoende basis avge yttranden om förvaltnings- och kontrollsystemens kvalitet och genom att utfärda rekommendationer för att förbättra villkoren för att genomföra transaktioner och för att främja principen om sund ekonomisk förvaltning.

3.        Ansvaret för att inrätta system och förfaranden för interna kontroller som är anpassade till internrevisorns uppgifter ska ligga hos nämnden.

Artikel 60Redovisning och förfarande för ansvarsfrihet

1.        Den verkställande direktören ska fungera som utanordnare.

2.        Senast den 1 mars påföljande budgetår ska nämndens räkenskapsförare överlämna den preliminära redovisningen till nämnden.

3.        Senast den 31 mars varje år ska nämnden, i sin verkställande sammansättning, förse Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten med nämndens preliminära redovisning för det föregående budgetåret.

4.        Efter att ha tagit del av revisionsrättens synpunkter på nämndens preliminära redovisning ska den verkställande direktören utarbeta dess slutliga redovisning på eget ansvar och överlämna den till nämnden vid dess plenarmöte för godkännande.

5.        Den verkställande direktören ska senast den 1 juli efter utgången av varje budgetår överlämna den slutliga redovisningen till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

6.        Den verkställande direktören ska skicka ett svar på revisionsrättens synpunkter senast den 1 juli.

7.        Den slutliga redovisningen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning senast den 15 november det påföljande året.

8.        Nämnden ska vid sitt plenarmöte bevilja ansvarsfrihet för den verkställande direktören i fråga om genomförandet av budgeten.

9.        Den verkställande direktören ska på Europaparlamentets begäran lämna den information som behövs i fråga om nämndens interna redovisning.

9a.      Efter att ha behandlat den slutliga redovisning som utarbetats av nämnden i enlighet med denna artikel, ska revisionsrätten utarbeta en rapport om sina slutsatser och överlämna rapporten till Europaparlamentet och rådet senast den 1 december efter utgången av varje budgetår.

9b.      Revisionsrätten ska särskilt rapportera om följande:

(a)      I vilken mån medlen (inbegripet medel från fonden) har utnyttjats i enlighet med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

(b)      Eventuella ansvarsförbindelser (antingen för nämnden, kommissionen eller på annat sätt) som uppstår till följd av kommissionens och nämndens utövande av sina uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 61Finansiella bestämmelser

Nämnden ska efter samråd med revisionsrätten och kommissionen anta interna finansiella bestämmelser i vilka särskilt ska anges förfarandet för att fastställa och genomföra byråns budget.

I den utsträckning det är förenligt med särarten hos nämndens verksamhet ska de finansiella bestämmelserna vara baserade på rambudgetförordningen för organ som inrättats enligt EUF-fördraget i enlighet med artikel 208 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget[14].

Artikel 62Bidrag

1.        Sådana enheter som avses i artikel 2 ska bidra till nämndens budget i enlighet med denna förordning och de delegerade akter om bidrag som antagits i enlighet med punkt 5. Bidragen ska omfatta följande:

(a)       Årliga bidrag som krävs för att täcka de administrativa utgifterna.

(b)       Årliga avgifter som betalas in på förhand för att nå det finansieringsmål för fonden som anges i artikel 65, beräknat enligt artikel 66.

(c)       Extraordinära bidrag som betalas in i efterhand i enlighet med artikel 67.

2.        Bidragsbeloppen ska fastställas till en nivå som säkerställer att inkomsterna från bidragen i princip är tillräckliga för att balansera nämndens budget varje år och täcka alla fondens uppdrag.

3.        Nämnden ska, efter samråd med den behöriga myndigheten, i enlighet med de delegerade akter som avses i punkt 5 fastställa bidragen från var och en av de enheter som avses i artikel 2 enligt ett beslut riktat till den berörda enheten. Nämnden ska tillämpa procedur- och rapporteringsregler och andra bestämmelser som garanterar att avgifterna betalas in i tid och i sin helhet.

4.        De belopp som inkasseras i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 ska endast användas för de syften som regleras i denna förordning.

5.        Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 för att

(a)       fastställa vilken typ av avgifter som ska betalas och för vilka ändamål, hur bidragsbeloppen ska beräknas och hur betalningarna ska ske,

(b)       fastställa närmare regler för registrering, redovisning och rapportering samt andra bestämmelser som avses i punkt 3 och som är nödvändiga för att garantera att bidragen betalas in i tid och i sin helhet,

(c)       fastställa bidragssystemet för institut som har getts tillstånd att fortsätta bedriva verksamhet efter det att fonden har nått sin målnivå,

(d)       fastställa de årliga bidragsnivåer som krävs för att täcka nämndens administrativa utgifter fram till dess att den inleder sin verksamhet fullt ut.

Artikel 63Åtgärder för att förebygga bedrägerier

1.        För att underlätta kampen mot bedrägerier, korruption och annan olaglig verksamhet i enlighet med förordning (EG) nr 1073/1999 ska nämnden inom sex månader räknat från den dag då den inleder sin verksamhet ansluta sig till det interinstitutionella avtalet av den 25 maj 1999 om interna utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning, och anta lämpliga bestämmelser för all nämndens personal på grundval av mallen till det avtalet.

2.        Europeiska revisionsrätten ska ha befogenhet att utföra revision – både på grundval av handlingar och genom kontroller på plats – hos alla stödmottagare, uppdragstagare och underleverantörer som erhållit medel från nämnden.

3.        Olaf får enligt de bestämmelser och förfaranden som fastställs i förordning (EG) nr 1073/1999 och förordning (Euratom, EG) nr 2185/96 genomföra utredningar, inklusive kontroller och inspektioner på platsen, i syfte att fastställa huruvida det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen i samband med ett avtal som finansierats av nämnden.

Kapitel 2

En gemensam bankrekonstruktionsfond

Avdelning 1

INRÄTTANDE AV FONDEN

Artikel 64Allmänna bestämmelser

1.        Härmed inrättas en gemensam bankrekonstruktionsfond.

2.        Nämnden får bara utnyttja fondens medel för att garantera en effektiv tillämpning av rekonstruktionsverktygen och rekonstruktionsbefogenheterna och i enlighet med de rekonstruktionsmålen. Under inga omständigheter får unionens budget eller medlemsstaternas nationella budgetar belastas för fondens kostnader eller förluster eller för nämndens ansvarsförpliktelser.

3.        Nämnden ska vara fondens ägare.

Artikel 65Målfinansieringsnivå

1.        Inom högst tio år efter det att denna förordning trätt i kraft ska de disponibla finansiella medlen i fonden uppgå till minst den procentandel av alla insättningar i auktoriserade kreditinstitut i deltagande medlemsstater som garanteras enligt direktiv [DGS] och i enlighet med artikel 93.1 i direktiv [BRRD].

2.        Under den inledande period som avses i punkt 1 ska bidrag till fonden som beräknas i enlighet med artikel 66 och som uppbärs i enlighet med artikel 62 fördelas så jämnt som möjligt över tiden tills målnivån uppnås om de inte kan påskyndas beroende på gynnsamma marknadsvillkor eller finansieringsbehoven.

3.        Nämnden får förlänga denna inledande period med högst fyra år om fonden gör sammanlagda utbetalningar som överstiger den procentandel som avses i artikel 93.2 i direktiv [BRRD] av det totala belopp som avses i punkt 1.

4.        Om de tillgängliga finansiella medlen efter den inledande tidsperiod som avses i punkt 1 inte når upp till den målnivå som fastställs i punkt 1 ska bidrag som inkasserats i enlighet med artikel 66 fortsätta uppbäras till dess att målnivån uppnås. Om de finansiella medlen understiger hälften av målnivån ska de årliga bidragen fastställas i enlighet med artikel 93.3 i direktiv [BRRD].

5.        Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 när det gäller följande:

(a)       Kriterier för fördelningen över tiden av de bidrag till fonden som har beräknats enligt punkt 2.

(b)       Under vilka omständigheter betalningen av avgifter kan tidigareläggas enligt punkt 2.

(c)       Kriterier för att fastställa med hur många år den inledande period som avses i punkt 1 kan förlängas enligt punkt 3.

(d)       Kriterier för att fastställa årliga bidrag enligt punkt 4.

Artikel 66Bidrag som betalas in i förhand

1.        De enskilda bidragen från varje institut ska betalas in minst en gång per år och ska beräknas i proportion till beloppet av samma instituts skulder exklusive eget kapital och garanterade insättningar, som andel av de sammanlagda skulderna exklusive egna medel och garanterade insättningar från alla auktoriserade institut på de deltagande medlemsstaternas territorier.

Bidragen ska justeras i proportion till riskprofilen för varje institution enligt kriterierna i de delegerade akter som avses i artikel 94.7 i direktiv [BRRD].

2.        De tillgängliga finansiella medel som ska tas i beaktande för att uppnå den målnivå som anges i artikel 65 kan omfatta kontanta medel, andra höglikvida medel, tillgångar som är godtagbara som högkvalitativa likvida tillgångar inom ramen för likviditetstäckningsgraden eller betalningsåtaganden, med lämplig säkerhet i form av lågrisktillgångar som inte är belastade av tredje parts inteckningar och som står till fritt förfogande samt är öronmärkta uteslutande för nämndens användning för de ändamål som anges i artikel 71.1. Andelen av sådana icke återkalleliga betalningsåtaganden får inte vara högre än den procentandel som anges i artikel 94.3 i direktiv [BRRD] av de totala bidrag som inkasseras i enlighet med punkt 1.

2a.      De enskilda bidrag från varje institut som avses i punkt 1 är slutliga och kan under inga omständigheter återbetalas retroaktivt.

2b.      Om deltagande medlemsstater redan har inrättat nationella finansieringsarrangemang för rekonstruktioner, kan de föreskriva att dessa finansieringsarrangemang använder sina tillgängliga finansiella medel, tidigare insamlade från institut i form av förhandsavgifter, för att kompensera institut för förhandsavgifter som dessa kan åläggas att betala till fonden. Sådan kompensation ska inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 94/18/EG[15].

3.        Med förbehåll för punkt 1 andra stycket, ska kommissionen ▌ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 när det gäller följande:

(a)      Metoden för att beräkna de enskilda bidrag som avses i punkt 1.

(b)      Kvaliteten på de säkerheter som ställs som stöd för betalningsåtaganden enligt punkt 2.

(c)      Kriterierna för att beräkna andelen betalningsåtaganden enligt punkt 2.

Artikel 67Extraordinära efterhandsbidrag

1.        Om de disponibla finansiella medlen inte räcker för att täcka de förluster, kostnader eller andra utgifter som uppstår genom att fonden utnyttjas ska nämnden i linje med artikel 62 begära in extraordinära efterhandsbidrag från institut som är auktoriserade i de deltagande medlemsstaternas territorier för att täcka de ytterligare beloppen. Dessa extraordinära bidrag ska fördelas mellan institut enligt de regler som anges i artikel 66 och i enlighet med artikel 95.1 i direktiv [BRRD].

2.        Nämnden får enligt de delegerade akter som avses i punkt 3 helt eller delvis undanta ett institut från skyldigheten att betala bidrag i efterhand enligt punkt 1 om de sammanlagda avgifter som avses i artikel 66 och i punkt 1 i denna artikel skulle äventyra regleringen av andra fordringsägares fordringar på institutet. Sådana undantag får beviljas för högst 6 månader, men kan förlängas på begäran av det berörda institutet.

3.        Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 för att fastställa de omständigheter och villkor under vilka en enhet som avses i artikel 2 helt eller delvis kan undantas från skyldigheten att betala efterhandsbidrag enligt punkt 2.

Artikel 68Frivillig utlåning mellan olika finansieringsarrangemang

1.        Nämnden får begära att ta upp lån till fonden från alla andra finansieringsarrangemang som är avsedda för rekonstruktion i icke-deltagande medlemsstater, om

(a)       de belopp som uppbringas enligt artikel 66 inte räcker till för att täcka förluster, kostnader eller andra utgifter som uppstår genom att fonden utnyttjas,

(b)       sådana extraordinära efterhandsbidrag som regleras i artikel 67 inte är omedelbart tillgängliga.

2.        De ansvariga för finansieringsarrangemangen i fråga ska fatta beslut om varje sådan ansökan om finansiering i enlighet med artikel 97 i direktiv [BRRD]. Villkoren för upplåningen ska vara avhängiga av artikel 97.3 a–c i samma direktiv.

Artikel 69Alternativ finansiering

1.        Nämnden ska sträva efter att för fondens räkning ta upp lån och andra former av stöd från finansinstitut eller andra tredje parter om de belopp som uppbringats i enlighet med artiklarna 66 och 67 inte är omedelbart tillgängliga eller inte är tillräckliga för att täcka fondens utgifter.

Nämnden ska särskilt sträva efter att för fondens räkning inrätta en lånefacilitet, helst med stöd av ett europeiskt offentligt instrument, för att säkerställa att adekvata finansiella resurser finns omedelbart tillgängliga för användning i enlighet med artikel 71, om de belopp som anskaffats eller som finns tillgängliga i enlighet med artiklarna 66 och 67 inte är tillräckliga. Alla lån från den lånefaciliteten ska ersättas av fonden inom en fastställd tidsram.

2.        Upplåningen eller andra former av stöd som avses i punkt 1 ska återbetalas fullständigt inom löptiden i enlighet med artikel 62.

3.        Alla kostnader som följer av användningen av de lån som avses i punkt 1 måste bäras av nämnden och inte av unionens budget eller av de deltagande medlemsstaterna.

Avdelning 2

Förvaltningen av fonden

Artikel 70Investeringar

1.        Nämnden ska ansvara för att förvalta fonden och får begära att kommissionen ska utföra vissa uppgifter som är knutna till denna förvaltning.

2.        De belopp som mottagits från ett institut under rekonstruktion eller ett broinstitut ska liksom räntor och annan avkastning enbart komma fonden till del.

3.        Nämnden ska föra en försiktig och säker investeringspolitik, i synnerhet genom att investera fondens tillgångar i ▌tillgångar med hög kreditvärdighet. Investeringarna bör vara tillräckligt diversifierade sektorsvist och geografiskt för att motverka riskkoncentration. Avkastningarna på sådana investeringar ska tillfalla fonden. Nämnden ska offentliggöra en investeringsram, i vilken fondens investeringspolitik specificeras.

4.        Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter med närmare bestämmelser för förvaltningen av fonden, enligt förfarandet i artikel 82.

Avdelning 3

Utnyttjande av fondens medel

Artikel 71Fondens uppdrag

1.        Inom den ram som kommissionen beslutat om ska nämnden när den tillämpar rekonstruktionsverktyg på enheter som avses i artikel 2 använda fonden för följande ändamål:

(a)       För att garantera de tillgångar eller skulder institutet under rekonstruktion, dess dotterföretag, ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet har.

(b)       För att ge lån till ett institut under rekonstruktion, dess dotterföretag, ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet.

(c)       För att köpa tillgångar som tillhör det institut som är under rekonstruktion.

(d)       För att bidra med kapital till ett broinstitut eller en tillgångsförvaltningsenhet.

(e)       För att betala ersättning till aktieägare eller långivare om man, efter en värdering enligt artikel 17.5, kommer fram till att de har fått mindre ut av sina fordringar än vad de skulle ha fått enligt en värdering enligt artikel 17.16, vid en avveckling enligt normala insolvensförfaranden.

(f)        För att bidra till institutet under rekonstruktion som en ersättning för det bidrag som i praktiken skulle ha utgjorts av en nedskrivning av vissa borgenärers fordringar, när skuldnedskrivningsverktyget används och när rekonstruktionsmyndigheten beslutar att utesluta vissa borgenärer från skuldnedskrivningen enligt artikel 24.3,

(g)       För att kombinera åtgärder enligt leden a–e.

2.        Fonden får vidare användas för att genomföra sådana åtgärder som avses i a–e även när det gäller köparen i fråga om verktyget försäljning av affärsverksamhet.

3.        Fonden får inte användas direkt för att absorbera förluster inom ett institut eller en enhet som avses i artikel 2 eller för att rekapitalisera ett institut eller ett företag som avses i artikel 2. Om användningen av finansieringsarrangemang för rekonstruktion enligt punkt 1 indirekt medför att delar av de förluster som drabbat ett institut eller en enhet som avses i artikel 2 förs över till fonden ska de principer som styr finansieringsarrangemangen för rekonstruktion enligt artikel 38 i direktiv [BRRD] och artikel 24 tillämpas.

4.        Nämnden får inte disponera över sådant kapital som bidragits med enligt punkt 1 f under längre än fem år.

Artikel 72Nationella finansieringsarrangemangs ömsesidighet vid en koncernrekonstruktion som omfattar institut som är etablerade i icke deltagande medlemsstater

Vid en koncernrekonstruktion som innefattar institut som är auktoriserade i en eller flera deltagande medlemsstater, å ena sidan, och institut som är auktoriserade i en eller flera icke deltagande medlemsstater å andra sidan, ska fonden bidra till koncernrekonstruktionen enligt bestämmelserna i artikel 98 i direktiv [BRRD].

AVDELNING VI

Övriga bestämmelser

Artikel 74Privilegier och immunitet

Protokollet (nr 7) om Europeiska unionens immunitet och privilegier som fogats till fördraget om Europeiska unionen och till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska tillämpas på nämnden och dess personal.

Artikel 75Språk

1.        Rådets förordning nr 1[16]ska gälla för nämnden.

2.        Nämnden ska fatta beslut om sin interna språkordning.

3.        Nämnden får besluta vilka av de officiella språken som ska användas när handlingar skickas till unionens institutioner och organ.

4.        Nämnden får komma överens med varje nationell rekonstruktionsmyndighet om det eller de språk på vilka de handlingar som ska skickas till eller från de nationella rekonstruktionsmyndigheterna ska utarbetas.

5.        De översättningar som krävs för nämndens arbete ska göras av Översättningscentrum för Europeiska unionens organ.

Artikel 76Nämndens personal

1.        Tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda och de bestämmelser som avtalats mellan unionens institutioner som ger verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda, ska gälla för nämndens personal, inbegripet den verkställande direktören och den vice verkställande direktören.

2.        Nämnden ska, i samförstånd med kommissionen, anta lämpliga genomförandebestämmelser för att ge verkan åt tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren för övriga anställda i enlighet med bestämmelserna i artikel 110 i tjänsteföreskrifterna.

Artikel 76aNämndens personalorganisation

1.        Nämnden kan inrätta interna rekonstruktionsenheter bestående av personal från de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheter och av egen personal.

2.        När nämnden inrättar interna rekonstruktionsenheter enligt punkt 1, ska den utse samordnare för dessa enheter från sin egen personal. Samordnarna får i enlighet med artikel 47.3 bjudas in att delta som observatörer i nämndens möten i dess verkställande sammansättning, där de ledamöter som utsetts av de respektive medlemsstaterna deltar i enlighet med artikel 49.2 och 49.3.

3.        Nämnden kan inrätta kommittéer som ska förse den med råd och vägledning avseende utövandet av dess uppgifter enligt denna förordning.

Artikel 77Personalutbyte

1.        Nämnden får använda sig av utstationerade nationella experter och annan personal som inte är anställd av nämnden.

2.        Nämnden ska i sitt plenarmöte anta ett lämpligt beslut om bestämmelser om utbyte och utstationering av personal såväl mellan de deltagande medlemsstaternas nationella rekonstruktionsmyndigheter som mellan dessa myndigheter och nämnden.

Artikel 78Nämndens ansvar

1.        Nämndens inomobligatoriska ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.        Europeiska unionens domstol ska vara behörig att träffa avgöranden enligt eventuella skiljedomsklausuler i avtal som nämnden ingår.

3.        När det gäller utomobligatoriskt ansvar ska nämnden, i enlighet med de allmänna principer som är gemensamma för medlemsstaternas lagstiftning om ansvaret för medlemsstaternas offentliga myndigheter, ersätta skada som orsakats av denna eller av dess personal vid tjänsteutövning, i synnerhet inom ramen för deras rekonstruktionsuppgifter, vilket inbegriper handlingar och försummelser i samband med stöd till utländska rekonstruktionsförfaranden.

4.        Nämnden ska ersätta nationella rekonstruktionsmyndigheter i en deltagande medlemsstat för skador för vilka de har dömts av nationella domstolar eller för vilka de, i samförstånd med nämnden, har åtagit sig att betala ersättning i enlighet med en uppgörelse i godo, och som är ett resultat av en handling eller en försummelse som begåtts av den berörda nationella rekonstruktionsmyndigheten i samband med en rekonstruktion som omfattas av denna förordning, om inte handlingen eller försummelsen utgjorde en överträdelse av unionslagstiftningen, denna förordning, ett beslut av kommissionen eller ett beslut av nämnden som var avsiktlig eller berodde på en uppenbar och allvarlig missbedömning.

5.        Tvister som rör punkterna 3 och 4 ska avgöras av Europeiska unionens domstol. Talan om ansvar i utomobligatoriska rättsförhållanden ska preskriberas fem år efter den händelse som föranleder ansvarstalan.

6.        De anställdas personliga ansvar gentemot nämnden ska regleras av bestämmelserna i de tjänsteföreskrifter eller anställningsvillkor som gäller för dem.

Artikel 79Tystnadsplikt och informationsutbyte

1.        Nämndens ledamöter, nämndens personal och personal som utbyts med eller utstationeras av de deltagande medlemsstaterna och som utför rekonstruktionsuppdrag ska, även sedan deras uppdrag har upphört, omfattas av kravet på tystnadsplikt i enlighet med artikel 339 i EUF-fördraget och tillämpliga bestämmelser i unionslagstiftningen, också efter det att deras uppdrag har upphört.

2.        Nämnden ska se till att personer som tillhandahåller tjänster, direkt eller indirekt, permanent eller tillfälligt, i samband med utövandet av sina uppdrag, inbegripet tjänstemän eller andra personer som auktoriserats av nämnden eller utsetts av den nationella rekonstruktionsmyndigheten för att utföra inspektioner på plats, omfattas av motsvarande krav på tystnadsplikt.

2a.      De krav på tystnadsplikt som avses i punkterna 1 och 2 ska även tillämpas på observatörer som deltar i nämndens möten på ad hoc-basis.

2b.      De krav på tystnadsplikt som avses i punkterna 1 och 2 ska tillämpas trots vad som sägs i förordning (EG) nr 1049/2001.

3.        För att utföra de uppgifter som nämnden tilldelas genom denna förordning ska den ha rätt att inom de gränser och på de villkor som anges i tillämplig unionslagstiftning utbyta information med nationella myndigheter eller unionens myndigheter och organ i de fall det enligt tillämplig unionslagstiftning är tillåtet för nationella behöriga myndigheter att lämna ut information till sådana enheter eller medlemsstaterna får föreskriva att information får lämnas ut enligt tillämplig unionslagstiftning.

Artikel 80

Tillgång till information och behandling av personuppgifter

4.        Nämnden ska behandla personuppgifter i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001[17]. De nationella rekonstruktionsmyndigheternas behandling av personuppgifter ska omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG[18].

4a.      Personer som är föremål för nämndens beslut ska ha rätt att få tillgång till nämndens handlingar, med förbehåll för andra personers berättigade intresse av att deras affärshemligheter skyddas. Rätten att få tillgång till akten ska inte gälla konfidentiell information.

Artikel 81Säkerhetsbestämmelser om skydd av sekretessbelagda uppgifter och känsliga uppgifter som inte är sekretessbelagda

Nämnden ska tillämpa de säkerhetsprinciper som återfinns i kommissionens säkerhetsbestämmelser för säkerhetsskyddsklassificerade EU-uppgifter och känsliga icke-sekretessbelagda uppgifter, som anges i bilagan till beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom. Tillämpningen av säkerhetsbestämmelserna ska inbegripa tillämpning av bestämmelser om utbyte, behandling och lagring av sådana uppgifter.

PART IVDEL IV GENOMFÖRANDEBEFOGENHETER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 82Utövande av delegering

1.        Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.        Delegeringen av befogenheter ska ges på obestämd tid från och med den dag som anges i artikel 88.

2a.      Samstämmighet ska garanteras mellan denna förordning och direktiv [BRRD]. Alla delegerade akter som antas enligt denna förordning ska följa direktiv [BRRD] och delegerade akter som antas enligt det direktivet.

3.        Den delegering av befogenhet som avses i artikel 19.4a, artikel 62.5, artikel 65.5, artikel 66.3, artikel 67.3 och artikel 70.4 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt i kraft.

4.        Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.        En delegerad akt som antas enligt artikel 62.5, artikel 65.5, artikel 66.3, artikel 67.3 och artikel 70.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 83Översyn

1.        Senast den 31 december 2016 och därefter vart femte år ska kommissionen offentliggöra en rapport om tillämpningen av denna förordning, med särskild tonvikt på övervakning av den potentiella inverkan på den inre marknadens funktion. Rapporten ska utvärdera följande:

(a)      Den gemensamma rekonstruktionsmekanismens funktion samt inverkan av dess rekonstruktionsverksamhet på unionens intressen som helhet och på enhetligheten och integriteten hos den inre marknaden för finansiella tjänster, bland annat dess möjliga inverkan på de nationella banksystemens strukturer inom unionen och på deras konkurrenskraft i jämförelse med andra banksystem utanför den gemensamma rekonstruktionsmekanismen och utanför unionen, och när det gäller ändamålsenligheten hos förfarandena för samarbete och informationsutbyte inom den gemensamma rekonstruktionsmekanismen, mellan den gemensamma rekonstruktionsmekanismen och den gemensamma tillsynsmekanismen, samt mellan den gemensamma rekonstruktionsmekanismen och nationella rekonstruktionsmyndigheter och behöriga nationella myndigheter i icke-deltagande medlemsstater.

I rapporten ska det särskilt bedömas om

(i)        de uppgifter som genom denna förordning tilldelas nämnden och kommissionen ska utföras exklusivt av en oberoende unionsinstitution,

(ii)       samarbetet mellan den gemensamma rekonstruktionsmekanismen, den gemensamma tillsynsmekanismen, ESRB, EBA, Esma och Eiopa, samt övriga myndigheter som deltar i ESFS, är lämpligt,

(iii)     investeringsportföljen i enlighet med artikel 70 i denna förordning består av sunda och diversifierade tillgångar,

(iv)      kopplingen mellan statsskulden och bankrisker har brutits,

(v)       röstningsförfarandena är lämpliga,

(vi)      ett referensvärde avseende de totala skulderna för alla auktoriserade kreditinstitut i deltagande medlemsstater, vilket ska uppnås utöver målet för fondens finansieringsnivå som fastställts som en procentandel av de täckta insättningarna i dessa institut, bör införas,

(vii)     den målnivå för finansiering som fastställts för fonden och nivån på bidragen till fonden är i linje med de målfinansieringsnivåer och bidragsnivåer som införts av icke-deltagande medlemsstater.

Rapporten ska också identifiera alla eventuella fördragsändringar som är nödvändiga för att genomföra den gemensamma rekonstruktionsmekanismen, i synnerhet ett eventuellt inrättande av en oberoende unionsinstitution som ska utöva de befogenheter som genom denna förordning tilldelas nämnden och kommissionen.

(b)      Hur ändamålsenliga förfarandena för oberoende och ansvarsskyldighet är.

(c)      Samverkan mellan nämnden och EBA.

(d)      Samverkan mellan nämnden och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i icke-deltagande medlemsstater och den gemensamma rekonstruktionsmekanismens effekter på dessa medlemsstater, och samverkan mellan nämnden och tredjeländers myndigheter i enlighet med artikel 2.80 i direktiv [BRRD].

2.        Rapporten ska överlämnas till Europaparlamentet och rådet. Kommissionen ska lägga fram eventuella åtföljande förslag.

2a.      Alla översyner av direktiv [BRRD] ska, när detta är lämpligt, åtföljas av en motsvarande översyn av denna förordning.

Artikel 84Ändring av förordning (EU) nr 1093/2010

Förordning (EU) nr 1093/2010 ska ändras på följande sätt:

1.        I artikel 4 ska led 2 ersättas med följande:

”2.       behöriga myndigheter:

i)         behöriga myndigheter enligt definitionerna i led 40 i artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013[19] och direktiv 2007/64/EG samt i den mening som avses i direktiv 2009/110/EG,

ii)        när det gäller direktiven 2002/65/EG och 2005/60/EG, de myndigheter som har behörighet att säkerställa att kreditinstitut och finansinstitut uppfyller kraven i de direktiven,

iii)       när det gäller system för garanti av insättningar, organ som förvaltar ett system för garanti av insättningar i enlighet med direktiv [DGS], eller, om det är ett privat företag som står för verksamheten i ett system för garanti av insättningar, den offentliga myndighet som utövar tillsynen över dessa system, i enlighet med det direktivet, och

iv)       när det gäller artikel 62.5, artikel 65.5, artikel 66.3, artikel 67.4 och artikel 70.4, rekonstruktionsmyndigheter enligt definitionen i artikel 3 i det direktivet och den gemensamma rekonstruktionsnämnd som inrättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr.../…

2.        I artikel 25 ska följande punkt införas:

“1a.     Myndigheten får organisera och genomföra inbördes utvärderingar av utbytet av uppgifter mellan och den gemensamma verksamhet som bedrivs av den gemensamma rekonstruktionsnämnden och de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i medlemsstater som inte deltar i den gemensamma rekonstruktionsmekanismen vid rekonstruktion och avveckling av gränsöverskridande företagsgrupper för att åstadkomma mer ändamålsenliga och konsekventa resultat. I detta syfte ska den utarbeta metoder som möjliggör objektiv bedömning och jämförelse.”

3.        I artikel 40.6 ska följande tredje stycke läggas till:

”Den verkställande direktören för den gemensamma rekonstruktionsnämnden ska när frågor inom tillämpningsområdet för artikel 62.5, artikel 65.5, artikel 66.3, artikel 67.4 och artikel 70.4 behandlas vara observatör i tillsynsstyrelsen.”

Artikel 85Ersättning av nationella system för rekonstruktionsfinansiering

Från det tillämpningsdatum som anges i artikel 88 andra stycket ska fonden ersätta de deltagande medlemsstaternas finansieringsarrangemang för rekonstruktion enligt avdelning VII i direktiv [BRRD].

Artikel 86Överenskommelse om säte och operativa betingelser

1.        De nödvändiga bestämmelserna om de lokaler och anläggningar som värdmedlemsstaten ska ställa till nämndens förfogande samt de särskilda regler i värdmedlemsstaten som ska tillämpas på den verkställande direktören, nämndens ledamöter i dess plenarmöte, nämndens personal och deras familjemedlemmar ska fastställas i en överenskommelse om säte mellan nämnden och värdmedlemsstaten som ingås efter att ha godkänts av nämnden i dess plenarmöte och senast två år efter det att denna förordning trätt i kraft.

2.        Nämndens värdmedlemsstat ska skapa bästa möjliga förutsättningar för att nämnden ska kunna fungera väl, vilket inkluderar Europaorienterad skolundervisning på flera språk och lämpliga transportförbindelser.

Artikel 87Inledning av nämndens verksamhet

1.        Nämnden ska vara fullt operativ senast den 1 januari 2015.

2.        Kommissionen ska ansvara för bildandet av nämnden och dess inledande verksamhet till dess den har operativ förmåga att genomföra sin egen budget. För detta ändamål ska följande gälla:

(a)      Till dess att den verkställande direktören tillträder efter att ha utnämnts av rådet på det sätt som föreskrivs i artikel 53, får kommissionen utse en kommissionstjänsteman som ska utföra verkställande direktörens uppgifter i egenskap av ställföreträdande verkställande direktör.

(b)      Med avvikelse från artikel 46.1 i och till dess att ett beslut enligt artikel 46.2 har antagits ska den ställföreträdande verkställande direktören utöva tillsättningsmyndighetens befogenheter.

(c)      Kommissionen får bistå nämnden, särskilt genom att utstationerade kommissionstjänstemän bedriver nämndens verksamhet under ställföreträdande verkställande direktörens eller den verkställande direktörens ansvar.

(d)      Kommissionen ska samla in de årliga bidrag som avses i artikel 62.5 d på nämndens vägnar.

3.        Den ställföreträdande verkställande direktören får godkänna alla betalningar som omfattas av anslagen i nämndens budget och får ingå avtal, också anställningsavtal.

Artikel 88Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artiklarna 7–23 och 25–37 ska tillämpas från och med den 1 januari 2015.

Artikel 24 skall gälla från och med 1 januari 2016.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ...

På Europaparlamentets vägnar                   På rådets vägnar

Ordförande                                                   Ordförande

  • [1]  EUT C ...
  • [2]  EUT C ...
  • [3] * Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
  • [4]           EUT C,…, s….
  • [5]           EUT C,…, s….
  • [6]           Europaparlamentets ståndpunkt av den …
  • [7]           Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/.../EU om inrättande av en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 77/91/EEG och 82/891/EG och direktiven 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG och 2011/35/EG samt förordning (EU) nr 1093/2010 (EUT L ...).
  • [8]           Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 12).
  • [9]           Rådets förordning (EU) nr 1023/2013 av den 15 oktober 2013 om tilldelning av särskilda uppgifter till Europeiska centralbanken i fråga om politiken för tillsyn över kreditinstitut (EUT L 287, 29.10.2013, s. 63).
  • [10]  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om system för garanti av insättningar EGT L 135, 31.5.1994, s. 5–14.
  • [11]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1).
  • [12]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/36/EU av den 26 juni 2013 om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag, om ändring av direktiv 2002/87/EG och om upphävande av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338).
  • [13]          Europaparlamentets och rådets direktiv 94/18/EG av den 30 maj 1994 om ändring av direktiv 80/390/EEG om samordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall offentliggöras vid upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs, såvitt gäller skyldigheten att offentliggöra prospekt (EGT L 135, 31.5.1994, s. 1).
  • [14]          EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
  • [15]  Europaparlamentets och rådets direktiv 94/18/EG av den 30 maj 1994 om ändring av direktiv 80/390/EEG om samordning av kraven på upprättande, granskning och spridning av prospekt som skall offentliggöras vid upptagande av värdepapper till officiell notering vid fondbörs, såvitt gäller skyldigheten att offentliggöra prospekt (EGT L 135, 31.5.1994, s. 1).
  • [16]          EGT 17, 6.10.1958, s. 385.
  • [17]          Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter, EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
  • [18]          Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter, EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
  • [19]          

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (7.11.2013)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och gemensam bankrekonstruktionsfond, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010
(COM(2013)0520 – C7‑0223/2013 – 2013/0253(COD))

Föredragande: Dimitar Stoyanov

KORTFATTAD MOTIVERING

Detta förslag till förordning är en del av de åtgärder som syftar till att skapa en bankunion som ska öka den finansiella stabiliteten och säkerställa att den europeiska ekonomin kan räkna med en fungerande finanssektor. Genom förordningen inrättas en gemensam rekonstruktionsmekanism som är en av de åtgärder som Europeiska rådet i mars 2013 ansåg vara grundläggande för genomförandet av en bankunion. Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen ska tillämpas på medlemsstaterna i euroområdet och på andra medlemsstater som utsetts att delta i mekanismen. Förslaget till förordning grundas på artikel 114 i EUF-fördraget.

Samtidigt med förslaget till förordning lägger kommissionen också fram ett förslag till Europaparlamentet och rådets direktiv om inrättandet av en ram för återhämtning och rekonstruktion av kreditinstitut och värdepappersföretag. På det viset kommer medlemsstaterna, oberoende av om de deltar i den gemensamma rekonstruktionsmekanismen eller inte, att tillämpa gemensamma regler när det gäller försiktighetskrav och bankrekonstruktion. Den grundläggande skillnaden är att de nationella myndigheterna enligt direktivet kommer att ha ansvaret, medan den gemensamma rekonstruktionsmekanismen skapar en rekonstruktionsnämnd och ett förfarande på EU-nivå för rekonstruktion av banker och företag som råkat i obestånd.

Syftet med förslaget till resolution

Syftet med den föreslagna gemensamma rekonstruktionsmekanismen är att enhetliga regler för bankers obestånd ska tillämpas i de deltagande medlemsstaterna och att det ska införas effektiva förfaranden för hantering av bankkonkurser så att kostnaderna för skattebetalarna och ekonomin blir så låga som möjligt. Rekonstruktionsmekanismen ska komplettera den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM), genom vilken ECB ska ges det yttersta ansvaret för tillsynen över bankerna i euroområdet. En gemensam rekonstruktionsfond ska inrättas för banker som har problem. Fonden ska finansieras genom att kreditinstituten bidrar med en procent (1 %) av sina insättningar, och det förväntas att fonden efter övergångsperioden på tio år kommer att ha ett värde på cirka 55 miljarder euro.

Det huvudsakliga motivet till att ansvar och förfaranden ska ligga på EU-nivå är att den gemensamma tillsynen, som ska ingå i ECB:s behörighet, och bankrekonstruktioner i bankunionen måste ske på en och samma myndighetsnivå. Det faktum att de deltagande medlemsstaterna ska tillämpa rekonstruktionsmekanismen på EU-nivå förklarar behovet av en viss samordning mellan direktivet och förordningen, vilka kommer att ha parallella bestämmelser, eftersom rekonstruktionsnämnden och kommissionen måste grunda sina respektive verksamheter på direkt tillämplig unionsrätt och inte på direktiven.

Den gemensamma rekonstruktionsmekanismens organisation och verksamhet

Den gemensamma rekonstruktionsnämnden ska bestå av en verkställande direktör, en vice verkställande direktör, ledamöter som utses av kommissionen och ECB samt ledamöter som utses av varje deltagande medlemsstat och som företräder de nationella rekonstruktionsmyndigheterna. Rekonstruktionsnämnden, som företräds av sin verkställande direktör, ska sammanträda i två mötesformer.

Vid plenarmötet fattas alla beslut av allmän karaktär. Vid det verkställande mötet deltar verkställande direktören, vice verkställande direktören samt de ledamöter som utsetts av kommissionen och ECB, och där ska beslut fattas om enskilda enheter eller bankkoncerner.

Dessa beslut kan avse rekonstruktionsplanering, befogenheter för tidigt ingripande, rekonstruktionsordningar, inbegripet användning av medel från fonden, och även instruktioner till ansvariga nationella myndigheter om hur rekonstruktionsbesluten ska genomföras. Förfaranden som gäller kreditinstitut eller bankkoncerner bör inledas efter en framställning från ECB till nämnden som ska lämna ett förslag till kommissionen. Om kommissionen anser att villkoren är uppfyllda ska den ge nämnden befogenhet att vidta åtgärder enligt förordningen.

Den gemensamma rekonstruktionsnämndens befogenheter

Nämnden kommer att ges betydande utredningsbefogenheter (artiklarna 32 och 33), inbegripet inspektioner på plats (artikel 34). Om nationella bestämmelser kräver ett domstolsbeslut för inspektioner, är det bara en nationell domstol som får göra en kontroll av giltigheten för nämndens beslut och av att de planerade tvångsåtgärderna inte är godtyckliga eller alltför långtgående. Nationella domstolar har inte rätt att pröva huruvida inspektionen är nödvändig och de får inte heller kräva information om nämndens rapport i ärendet. Endast EU-domstolen har rätt att pröva om nämndens beslut följer gällande lag (artikel 35).

För att verkställa sina beslut och stärka sin utredningsverksamhet ska nämnden de facto ha befogenhet att utdöma sanktioner för överträdelser som anges i det föreslagna fördraget. Nämnden kommer på detta sätt att kunna ge de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i uppdrag att utdöma sanktioner i form av böter till kreditinstitut som inte lämnar information och inte samarbetar under utredningens gång, underlåter att betala bidrag till fonden eller som inte rättar sig efter nämndens beslut (artikel 36).

Likaså kan nämnden ge de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i uppdrag att utdöma vite för enheter och/eller personer som inte rättar sig efter nämndens beslut (artikel 37).

Ansvarighet inför Europaparlamentet

Enligt artikel 41 i den föreslagna förordningen ska nämnden ”vara ansvarig inför Europaparlamentet, rådet och kommissionen vid genomförandet av denna förordning”. Nämnden ska varje år framlägga en rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska revisionsrätten och nämndens verkställande direktör ska presentera den inför Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

På Europaparlamentets begäran ska den verkställande direktören dessutom närvara vid utfrågning om genomförandet av nämndens beslut vid parlamentets behöriga utskott, delta i konfidentiella, muntliga diskussioner med ordföranden och vice ordförandena för parlamentets behöriga utskott, om sådana diskussioner är nödvändiga för att parlamentet ska kunna utöva sina befogenheter enligt fördraget. I förslaget framhålls följande: ”Det ska ingås ett avtal mellan Europaparlamentet och nämnden med närmare bestämmelser om hur dessa diskussioner ska genomföras i praktiken, så att fullständig sekretess garanteras enligt de konfidentialitetskrav som gäller för ECB i egenskap av behörig myndighet enligt den berörda unionslagstiftningen.”

I förslaget föreskrivs också följande: ”Nämnden och parlamentet ska ingå överenskommelser om de praktiska villkoren för utövandet av demokratisk ansvarsskyldighet och tillsyn under utövandet av nämndens uppgifter enligt denna förordning. Dessa praktiska villkor ska bland annat omfatta tillgång till information, samarbete vid utredningar och information om förfarandet för att utse den verkställande direktören.” (artikel 41.8)

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag 1

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(11) En gemensam bankrekonstruktionsfond (nedan kallad fonden) är ett väsentligt inslag, utan vilket en gemensam rekonstruktionsmekanism inte kan fungera väl. Olika nationella fondsystem skulle snedvrida tillämpningen av enhetliga bankrekonstruktionsregler på den inre marknaden. Fonden bör bidra till en enhetlig administrativ praxis vid rekonstruktionsfinansiering, till att inte förhindra utövandet av de grundläggande friheterna eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden på grund av olika nationell praxis. Fonden bör finansieras direkt av bankerna och bör byggas upp på unionsnivå, så att rekonstruktionsresurserna kan fördelas objektivt mellan medlemsstaterna. På så sätt kan den finansiella stabiliteten ökas och kopplingen begränsas mellan enskilda medlemsstaters upplevda finansiella ställning och finansieringskostnaderna för banker och företag som verkar i dessa medlemsstater.

(11) En gemensam bankrekonstruktionsfond (nedan kallad fonden) är ett väsentligt inslag, utan vilket en gemensam rekonstruktionsmekanism inte kan fungera väl. Olika nationella fondsystem skulle snedvrida tillämpningen av enhetliga bankrekonstruktionsregler på den inre marknaden. Fonden bör bidra till en enhetlig administrativ praxis vid rekonstruktionsfinansiering, till att inte förhindra utövandet av de grundläggande friheterna eller snedvrida konkurrensen på den inre marknaden på grund av olika nationell praxis. Fonden bör finansieras direkt av bankerna och bör byggas upp på unionsnivå, så att rekonstruktionsresurserna kan fördelas objektivt mellan medlemsstaterna. På så sätt kan den finansiella stabiliteten ökas, vilket bidrar till tillväxten på den inre marknaden, och kopplingen begränsas mellan enskilda medlemsstaters upplevda finansiella ställning och finansieringskostnaderna för banker och företag på obestånd som verkar i dessa medlemsstater.

Ändringsförslag  2

Förslag till förordning

Skäl 20a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(20a) Direktiv [BRRD] bör reglera återhämtnings- och rekonstruktionsplanering, tidigt ingripande, villkoren och principerna för rekonstruktion samt den gemensamma rekonstruktionsmekanismens användning av rekonstruktionsverktyg. Det är därför lämpligt att denna förordning omfattar endast de aspekter som krävs för att säkerställa att den gemensamma rekonstruktionsmekanismen genomför direktivet och att den får tillgång till lämplig ytterligare finansiering som den behöver.

Ändringsförslag  3

Förslag till förordning

Artikel 6 - punkt 4

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4. Inget nämnd- eller kommissionsbeslut får ålägga medlemsstaterna att ge extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

4. Inget nämnd- eller kommissionsbeslut får ålägga medlemsstaterna att ge direkt offentligt finansiellt stöd på annat sätt än genom användning av medel från den fond som inrättas enligt denna förordning.

Ändringsförslag  4

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 5 – led d

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(d) En uppskattning av tidsramen för att genomföra varje väsentlig del av planen.

(d) En uppskattning av tidsramen och sannolikheten för ett lyckat genomförande av varje väsentlig del av planen.

Ändringsförslag  5

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 5 – led i

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(i) En förklaring från rekonstruktionsmyndigheten av hur rekonstruktionsalternativen skulle kunna finansieras utan antagande om extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

(i) En exakt och tydlig förklaring från rekonstruktionsmyndigheten om hur rekonstruktionsalternativen skulle kunna finansieras utan offentligt finansiellt stöd, på annat sätt än genom användning av medel från den fond som inrättas enligt denna förordning.

Ändringsförslag  6

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 9

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(9) Rekonstruktionsplaner ska ses över, i tillämpliga fall uppdateras, minst en gång om året och efter varje förändring av institutets juridiska eller organisatoriska struktur eller av dess affärsverksamhet eller finansiella situation som väsentligt kan inverka på planens effektivitet eller kräva att den förändras.

(9) Rekonstruktionsplaner ska ses över, i tillämpliga fall uppdateras, minst en gång om året och efter varje förändring av institutets juridiska eller organisatoriska struktur eller av dess affärsverksamhet eller finansiella situation eller efter ändring i medlemsstaternas och/eller unionens lagstiftning som väsentligt kan inverka på planens effektivitet eller kräva att den förändras.

Ändringsförslag  7

Förslag till förordning

Artikel 7a (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Artikel 7a

 

Tillämpning av direktiv [BRRD]

 

Den gemensamma rekonstruktionsmekanismens åtgärder avseende instituten ska regleras av direktiv [BRRD].

Ändringsförslag  8

Förslag till förordning

Artikel 7b (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

Artikel 7b

 

Rekonstruktionsmöjligheterna för systemviktiga institut

 

För institut som avses i artikel 2 i denna förordning och identifieras som globalt systemviktiga institut eller andra systemviktiga institut enligt artikel 131 i direktiv 2013/36/EU ska nämnden prioritera bedömningen av möjligheterna till rekonstruktion i enlighet med artikel 13 [BRRD] och utarbeta en plan för vart och ett av dessa institut för att avlägsna rekonstruktionshinder i enlighet med artikel 14 [BRRD].

 

Planen ska omfatta minst följande:

 

a) Krav på att institutet avyttrar särskilda tillgångar.

 

b) Krav på att institutet begränsar eller upphör med specifik befintlig eller föreslagen verksamhet.

 

c) Krav på förändringar av institutets juridiska eller operativa strukturer så att komplexiteten minskar, för att säkerställa att kritiska funktioner juridiskt och ekonomiskt kan avskiljas från övriga funktioner genom tillämpning av rekonstruktionsverktygen.

Ändringsförslag  9

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 11 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(6) En värdering som inte uppfyller alla de villkor som fastställs i denna artikel ska betraktas som preliminär intill dess en oberoende person har utfört en värdering som fullt ut uppfyller alla de villkor som anges i denna artikel. Den definitiva värderingen i efterhand ska genomföras så snart det är praktiskt möjligt.

(6) En värdering som inte uppfyller alla de villkor som fastställs i denna artikel ska betraktas som preliminär intill dess en oberoende och opartisk person har utfört en värdering som fullt ut uppfyller alla de villkor som anges i denna artikel. Den definitiva värderingen i efterhand ska genomföras så snart det är praktiskt möjligt.

Ändringsförslag  10

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 1 – led b – led iv

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(iv) Utseende, avsättning eller ersättning av värderare, förvaltare, revisorer, advokater och andra yrkesspecialister som kan krävas för att bistå den nationella rekonstruktionsmyndigheten, och om hur de har utfört sina arbetsuppgifter.

(iv) Utseende, avsättning eller ersättning av värderare, förvaltare, revisorer, advokater och andra yrkesspecialister som kan vara nödvändiga för att bistå den nationella rekonstruktionsmyndigheten och som kan medverka till att myndighetens arbetsuppgifter utförs på ett mer effektivt sätt.

Ändringsförslag  11

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 1 – led b – led v

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(v) Andra frågor som får nämnden kan hänvisa till..

(v) Andra frågor som nämnden får hänvisa till när det gäller rekonstruktionsförfarandet.

Ändringsförslag  12

Förslag till förordning

Artikel 26 – punkt 2 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Om en nationell rekonstruktionsmyndighet inte har tillämpat ett beslut som avses i artikel 16, eller har tillämpat det på ett sätt som inte uppnår rekonstruktionsmålen enligt denna förordning ska nämnden ha befogenhet att beordra ett institut under rekonstruktion att göra följande:

2. Om en nationell rekonstruktionsmyndighet inte har tillämpat ett beslut som avses i artikel 16, eller har tillämpat det på ett sätt som inte uppnår rekonstruktionsmålen enligt denna förordning, ska nämnden ha befogenhet att beordra ett institut under rekonstruktion, eller utöva varje annan befogenhet som anges i direktiv [BRRD], att göra följande:

Ändringsförslag  13

Förslag till förordning

Artikel 42 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Med tanke på nämndens speciella uppgifter får de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna enligt sina egna förfaranden begära att nämnden svarar skriftligen på eventuella synpunkter eller frågor som de har lämnat in till nämnden och som gäller den senares uppgifter enligt denna förordning.

1. Med tanke på nämndens speciella uppgifter får de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna enligt sina egna förfaranden begära att nämnden svarar skriftligen på eventuella synpunkter eller frågor som de har lämnat in till nämnden och som gäller den senares uppgifter enligt denna förordning. Nämnden ska för sin del åta sig att inom rimlig tid inge svar till de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna.

Ändringsförslag  14

Förslag till förordning

Artikel 51 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. När de förhandlar om en enskild enhet eller en koncern som enbart är etablerad i en deltagande medlemsstat ska nämnden fatta sina beslut vid sina verkställande möten med enkel majoritet av dess deltagande ledamöter. Vid lika röstetal ska den verkställande direktören ha utslagsröst.

1. När nämnden förhandlar om en enskild enhet eller en koncern som enbart är etablerad i en deltagande medlemsstat ska den fatta sina beslut vid sina verkställande möten med enkel majoritet av de deltagande ledamöter som avses i artikel 49.2. Vid lika röstetal ska den verkställande direktören ha utslagsröst.

Ändringsförslag  15

Förslag till förordning

Artikel 66 – punkt 3 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3. Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 när det gäller följande:

3. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 andra stycket ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter enligt artikel 82 när det gäller följande:

Ändringsförslag  16

Förslag till förordning

Artikel 69 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Nämnden får för fondens räkning ta upp lån och andra former av stöd från finansinstitut eller andra tredje parter om de belopp som uppbringats i enlighet med artiklarna 66 och 67 inte är omedelbart tillgängliga eller inte är tillräckliga för att täcka fondens utgifter.

1. Nämnden får för fondens räkning ta upp lån och andra former av stöd från i första hand privata och, om detta inte är möjligt, offentliga finansinstitut eller andra tredje parter om de belopp som uppbringats i enlighet med artiklarna 66 och 67 inte är omedelbart tillgängliga eller inte är tillräckliga för att täcka fondens utgifter.

Ändringsförslag  17

Förslag till förordning

Artikel 82 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 62.5, 65.5, 66.3, 67.3 och 70.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 62.5, 65.5, 66.3, 67.3 och 70.4 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period kan förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Motivering

Det är nödvändigt att öka tidsfristen för invändningar så att Europaparlamentet och rådet grundligt kan sätta sig in i den föreslagna delegerade aktens innehåll och ta ställning till huruvida dess antagande är ändamålsenligt och rätt.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Enhetliga regler och förfarande för avveckling av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och en gemensam bankavvecklingsfond

Referensnummer

COM(2013)0520 – C7-0223/2013 – 2013/0253(COD)

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ECON

10.9.2013

 

 

 

Yttrande från

       Tillkännagivande i kammaren

JURI

10.9.2013

Föredragande av yttrande

       Utnämning

Dimitar Stoyanov

17.9.2013

Behandling i utskott

14.10.2013

 

 

 

Antagande

5.11.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Raffaele Baldassarre, Luigi Berlinguer, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Christian Engström, Marielle Gallo, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sajjad Karim, Klaus-Heiner Lehne, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Rebecca Taylor, Alexandra Thein, Cecilia Wikström, Zbigniew Ziobro, Tadeusz Zwiefka

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Eva Lichtenberger, József Szájer

YTTRANDE från utskottet för konstitutionella frågor (12.12.2013)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av enhetliga regler och ett enhetligt förfarande för rekonstruktion av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och gemensam bankrekonstruktionsfond
(COM(2013)0520 – C7‑0223/2013 – 2013/0253(COD))

Föredragande: Constance Le Grip

KORTFATTAD MOTIVERING

Att stärka den ekonomiska och monetära unionen genom att inrätta en bankunion mellan länderna i euroområdet är ett nödvändigt steg i den europeiska integrationen, som bör stabilisera och stärka etiken på den inre marknaden för finansiella tjänster, återupprätta medborgarnas och marknadernas förtroende och åtgärda fragmenteringen av finansmarknaderna, som ökat under den ekonomiska krisen.

Föredraganden för yttrande ansvarar för den institutionella ramen för bankunionens andra pelare, som omfattar en gemensam rekonstruktionsmekanism och en gemensam rekonstruktionsfond. Denna mekanism, som kompletterar den gemensamma tillsynsmekanism som föreslogs av kommissionen i september 2012, kommer att sammanföra nyckelkompetens och nyckelresurser för hantering av bankkriser i euroområdet och leda till en rekonstruktionsmekanism som är integrerad på europeisk nivå. Hörnstenarna kommer att vara den gemensamma rekonstruktionsnämnden (nedan kallad nämnden), de nationella rekonstruktionsmyndigheterna i de deltagande medlemsstaterna och kommissionen, vilket väcker mycket viktiga institutionella frågor som utskottet för konstitutionella frågor behöver ta upp och som kommer att presenteras för alla ledamöter av Europaparlamentet.

Föredraganden vill dock påminna om punkt 6 i den resolution som lades fram av utskottet för ekonomi och valutafrågor under rubriken ”Mot en bankunion”, och som antogs under plenarsammanträdet i Strasbourg i september 2012, där det betonas att ”alla stora förändringar i tillsynen, inbegripet överföringar till andra institutioner, i motsvarande mån måste åtföljas av ökad transparens och ansvarsskyldighet från dessa institutioner gentemot parlamentet, som måste ha full frågerätt och fullständiga befogenheter när det gäller utnämningar och budgetförfaranden”.

Föredraganden ställer sig bakom det slutliga målet att föra in styrningen av bankunionen, och därmed av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen och den gemensamma rekonstruktionsfonden, i EU:s institutionella ram, och anser att den nuvarande klyftan mellan den nationella politiken och EU-politiken verkligen behöver överbryggas. I detta avseende anser föredraganden att det är nödvändigt att förbättra förslaget på tre centrala punkter, som ändringsförslagen kommer att handla om:

•   En omstöpning av strukturen i del III om den institutionella ramen, främst genom att avdelningarna I och IV slås ihop.

•   Stärkt parlamentarisk kontroll över utövandet av nämndens rekonstruktionsbefogenheter.

•   Befästande av den demokratiska ansvarsskyldigheten för detta nya EU-organ inför Europaparlamentet och de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna.

Sålunda godkänner föredraganden den rättsliga grunden för kommissionens förslag (artikel 114 i EUF-fördraget), som gör det möjligt att anta åtgärder för tillnärmning av nationella bestämmelser som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera. I ändringsförslagen föreslås en stärkt parlamentarisk kontroll av utövandet av nämndens rekonstruktionsbefogenheter, genom förfaranden för Europaparlamentets godkännande vid utnämningen av nämndens verkställande direktör och vice verkställande direktör, och genom regelbundna utbyten med Europaparlamentet, dess ansvariga utskott eller endast ordföranden och vice ordförandena i det ansvariga utskottet.

Föredraganden vill också att befogenheterna för de nationella parlamenten i de medlemsstater som deltar i den gemensamma rekonstruktionsmekanismen ska tillämpas, i enlighet med de befogenheter som de tilldelas genom protokoll nr 1 som fogas till EUF-fördraget och artiklarna 69, 70, 71 och 352 i samma fördrag. Det handlar om att säkerställa att nämndens årliga arbetsprogram översänds till de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna, att dessa kan vända sig till nämnden med motiverade synpunkter på programmet samt att nämndens redovisning för det föregående räkenskapsåret översänds.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för konstitutionella frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

Ändringsförslag  1

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(1) Att upprätthålla och fördjupa den inre marknaden för banktjänster är avgörande för att främja den ekonomiska återhämtningen i unionen. Emellertid har den rådande finansiella och ekonomiska krisen visat att den inre marknadens funktion här är hotad och att risken för finansiell fragmentering ökar. Interbankmarknaderna har blivit mindre likvida och gränsöverskridande bankverksamhet minskar på grund av fruktan för spridning, brist på förtroende för andra nationella banksystem och för medlemsstaternas möjligheter att stödja banker.

(1) Att upprätthålla och fördjupa den inre marknaden för banktjänster är avgörande för att främja den ekonomiska återhämtningen i unionen. Emellertid har den rådande finansiella och ekonomiska krisen visat att den inre marknadens funktion här är hotad och att risken för finansiell fragmentering ökar. Interbankmarknaderna har blivit mindre likvida och gränsöverskridande bankverksamhet minskar på grund av fruktan för spridning, brist på förtroende för andra nationella banksystem och för medlemsstaternas möjligheter att stödja banker. Detta är ett verkligt problem på en inre marknad där bankinstitut kan få ett ”europeiskt pass” och där de flesta av dem är verksamma i flera medlemsstater.

Ändringsförslag  2

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(7) För förverkligandet av den inre marknaden för finansiella tjänster är det av grundläggande betydelse att säkerställa effektiva och enhetliga rekonstruktionsbeslut om konkursfärdiga banker inom unionen, bland annat om användningen av medel på unionsnivå. På den inre marknaden kan bankers obestånd i en medlemsstat påverka finansmarknadernas stabilitet i hela unionen. Säkerställande av effektiva och enhetliga rekonstruktionsregler och likvärdiga villkor för rekonstruktionsfinansiering i alla medlemsstater ligger inte bara i de medlemsstaters intresse där bankerna verkar, utan också i alla medlemsstaters allmänna intresse som ett medel att garantera likvärdiga konkurrensvillkor och få unionens inre marknad för finansiella tjänster att fungera bättre. Banksystem på den inre marknaden är nära sammankopplade, bankkoncerner är internationella och bankerna har en stor andel utländska tillgångar. Utan en gemensam rekonstruktionsmekanism får bankkriser i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen också större negativa systemeffekter även i icke deltagande medlemsstater. Inrättandet av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen kommer att öka bankernas stabilitet i de deltagande medlemsstaterna och förhindra krisers spridningseffekter i icke deltagande medlemsstater. Detta kommer således att underlätta hela den inre marknadens funktion.

(7) För förverkligandet av den inre marknaden för finansiella tjänster är det av grundläggande betydelse att säkerställa enhetliga och samstämda rekonstruktionsbeslut om konkursfärdiga banker inom unionen genom ett harmoniserat beslutsfattande som gör det möjligt att ingripa snabbt, bland annat när det gäller användningen av medel på unionsnivå. På den inre marknaden kan bankers obestånd i en medlemsstat påverka finansmarknadernas stabilitet i hela unionen. Säkerställande av effektiva, enhetliga och samstämda rekonstruktionsregler och likvärdiga villkor för rekonstruktionsfinansiering i alla medlemsstater ligger inte bara i de medlemsstaters intresse där bankerna verkar, utan också i alla medlemsstaters allmänna intresse som ett medel att garantera likvärdiga konkurrensvillkor och få unionens inre marknad för finansiella tjänster att fungera bättre. Banksystem på den inre marknaden är nära sammankopplade, bankkoncerner är internationella och bankerna har en stor andel utländska tillgångar. Utan en gemensam rekonstruktionsmekanism får bankkriser i de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen också större negativa systemeffekter även i icke deltagande medlemsstater. Inrättandet av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen kommer att öka bankernas stabilitet i de deltagande medlemsstaterna och förhindra krisers spridningseffekter i icke deltagande medlemsstater. Detta kommer således att underlätta hela den inre marknadens funktion.

Ändringsförslag  3

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(10) Det delade rekonstruktionsansvaret mellan nationell nivå och EU-nivå bör anpassas till det delade tillsynsansvaret mellan dessa nivåer. Så länge som tillsynen är nationell i en medlemsstat, bör den fortfarande bära de ekonomiska konsekvenserna av att en bank hamnar på obestånd. Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen bör därför bara omfatta banker och finansinstitut som är etablerade i medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen och omfattas av ECB-tillsyn inom ramen för den mekanismen. Banker i de medlemsstater som står utanför den mekanismen bör inte omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Det skulle skapa fel stimulanser, om de omfattades av den. I synnerhet kan tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater bli mera toleranta mot bankerna inom sina jurisdiktioner, eftersom de myndigheterna inte behöver bära den totala finansiella risken för dessas obestånd. För att säkerställa överensstämmelse med den gemensamma tillsynsmekanismen, bör den gemensamma rekonstruktionsmekanismen tillämpas på de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen. Medlemsstater som ansluter sig till den gemensamma tillsynsmekanismen bör automatiskt också omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Till slut väntas den gemensamma rekonstruktionsmekanismen omfatta hela den inre marknaden.

(10) Det delade rekonstruktionsansvaret mellan nationell nivå och EU-nivå bör anpassas till det delade tillsynsansvaret mellan dessa nivåer. Så länge som tillsynen är nationell i en medlemsstat bör denna också bära de ekonomiska konsekvenserna av att en bank hamnar på obestånd. Den gemensamma rekonstruktionsmekanismen bör därför bara omfatta banker och finansinstitut som är etablerade i medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen och omfattas av ECB-tillsyn inom ramen för den mekanismen. Banker i de medlemsstater som står utanför den mekanismen bör inte omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Det skulle skapa fel stimulanser, om de omfattades av den. I synnerhet kan tillsynsmyndigheterna i dessa medlemsstater bli mera toleranta mot bankerna inom sina jurisdiktioner, eftersom de myndigheterna inte behöver bära den totala finansiella risken för dessas obestånd. För att säkerställa överensstämmelse med den gemensamma tillsynsmekanismen, bör den gemensamma rekonstruktionsmekanismen tillämpas på de medlemsstater som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen. Medlemsstater som ansluter sig till den gemensamma tillsynsmekanismen bör automatiskt också omfattas av den gemensamma rekonstruktionsmekanismen. Till slut torde den gemensamma rekonstruktionsmekanismen omfatta hela den inre marknaden.

Ändringsförslag  4

Förslag till förordning

Skäl 19

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(19) För att garantera snabbt och effektivt beslutsfattande vid rekonstruktioner bör nämnden vara ett särskilt unionsorgan med särskild struktur, som motsvarar dess specifika uppgifter och som avviker från modellen för alla andra unionsorgan. Dess sammansättning bör trygga att vederbörlig hänsyn tas till alla relevanta intressen som står på spel vid rekonstruktioner. Nämnden bör verka genom styrelse- och plenarmöten. På styrelsemöten bör en verkställande och vice verkställande direktör delta samt en företrädare för kommissionen och ECB. Med tanke på nämndens uppdrag bör den verkställande och vice verkställande direktören utses av rådet, på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet. När nämndens styrelse behandlar rekonstruktionen av en bank eller koncern med etablering i bara en deltagande medlemsstat, bör den också kalla och i beslutsprocessen involvera den berörda medlemsstatens utsedda företrädare för dess nationella rekonstruktionsmyndighet. När nämndens styrelse behandlar en gränsöverskridande koncern, bör alla berörda hem- och värdmedlemsstaters utsedda företrädare för deras nationella rekonstruktionsmyndighet också kallas och delta i beslutsprocessen. Emellertid bör hem- och värdmedlemsstaters myndigheter ha ett balanserat inflytande på beslutet, varför värdmedlemsstaters myndigheter tillsammans bara bör ha en enda röst. Observatörer, inklusive en företrädaren för ESM och Eurogruppen, får även inbjudas att delta i nämndstyrelsens sammanträden.

(19) För att garantera snabbt och effektivt beslutsfattande vid rekonstruktioner bör nämnden vara ett särskilt unionsorgan med en egen struktur som motsvarar dess specifika uppgifter och som avviker från modellen för alla andra unionsorgan. Dess sammansättning bör trygga att vederbörlig hänsyn tas till alla relevanta intressen som står på spel vid rekonstruktioner. Nämnden bör verka genom styrelse- och plenarmöten. På styrelsemöten bör en verkställande och vice verkställande direktör delta samt en företrädare för kommissionen och ECB. Med tanke på nämndens uppdrag bör den verkställande och vice verkställande direktören utses av rådet, på förslag av kommissionen och efter Europaparlamentets godkännande. När nämndens styrelse behandlar rekonstruktionen av en bank eller koncern med etablering i bara en deltagande medlemsstat, bör den också kalla och i beslutsprocessen involvera den berörda medlemsstatens utsedda företrädare för dess nationella rekonstruktionsmyndighet. När nämndens styrelse behandlar en gränsöverskridande koncern, bör alla berörda hem- och värdmedlemsstaters utsedda företrädare för deras nationella rekonstruktionsmyndighet också kallas och delta i beslutsprocessen. Emellertid bör hem- och värdmedlemsstaters myndigheter ha ett balanserat inflytande på beslutet, varför värdmedlemsstaters myndigheter tillsammans bara bör ha en enda röst. Observatörer, inklusive en företrädare för ESM, Eurogruppen och Europaparlamentet, får även inbjudas att delta i nämndstyrelsens sammanträden.

Ändringsförslag  5

Förslag till förordning

Skäl 19a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(19a) Principen om lojalt samarbete mellan EU-institutionerna stadgas i fördragen, i synnerhet i artikel 13.2 i EU‑fördraget.

Ändringsförslag  6

Förslag till förordning

Skäl 21

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(21) När det gäller alla aspekter av rekonstruktionens beslutsprocess, bör nämnden, i förekommande fall kommissionen, ersätta de nationella rekonstruktionsmyndigheter som utsetts enligt direktiv [ ]. De nationella rekonstruktionsmyndigheter som utsetts enligt direktiv [ ] bör fortsätta att genomföra rekonstruktionsordningar som nämnden antagit. För att garantera insyn och demokratisk kontroll samt att tillvarata unionsinstitutionernas rättigheter, bör nämnden inför Europaparlamentet och rådet vara ansvarig för alla beslut som fattats på grundval av detta förslag. Skälen om insyn och demokratisk kontroll gör också att de nationella parlamenten bör ha viss rätt att få information om nämndens verksamhet och inleda en dialog med den.

(21) När det gäller alla aspekter av rekonstruktionens beslutsprocess, bör nämnden, i förekommande fall kommissionen, ersätta de nationella rekonstruktionsmyndigheter som utsetts enligt direktiv [ ]. De nationella rekonstruktionsmyndigheter som utsetts enligt direktiv [ ] bör fortsätta att genomföra rekonstruktionsordningar som nämnden antagit. För att garantera insyn och demokratisk kontroll och tillvarata unionsinstitutionernas rättigheter bör nämnden vara ansvarig för beslut som fattats på grundval av denna förordning inför Europaparlamentet och rådet, som är institutioner med demokratisk legitimitet som företräder EU:s befolkning och medlemsstater.

Motivering

Anpassning till den gemensamma tillsynsmekanismens skäl 55, där det står att ECB måste ”vara ansvarig för hur dessa uppgifter utförs inför Europaparlamentet och ministerrådet [...] som är institutioner med demokratisk legitimitet som företräder EU:s befolkning och medlemsstater”.

Ändringsförslag  7

Förslag till förordning

Skäl 21a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(21a) För att säkerställa insyn, ansvar och demokratisk kontroll, och med hänsyn till inverkan av nämndens rekonstruktionsverksamhet på unionens intressen som helhet, liksom på samstämdheten och integriteten för den inre marknaden för finansiella tjänster, inbegripet dess möjliga inverkan på de nationella banksystemens strukturer inom unionen, bör de nationella parlamenten ha rätt att få information om nämndens verksamhet och föra en dialog med den.

Ändringsförslag  8

Förslag till förordning

Skäl 21b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

(21b) På begäran av parlamenten i de deltagande medlemsstaterna bör en företrädare för nämnden kunna höras av de ansvariga utskotten i de berörda nationella parlamenten, i närvaro av den behöriga nationella myndigheten.

Ändringsförslag  9

Förslag till förordning

Skäl 26

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(26) För en snabb rekonstruktion när den blir nödvändig bör nämnden, i samarbete med den relevanta behöriga myndigheten eller ECB, noggrant övervaka de berörda institutens situation och hur de hörsammat tidigare ingripanden mot dem.

(26) För att snabbt kunna inleda en rekonstruktion när den blir nödvändig bör nämnden, i samarbete med den relevanta behöriga myndigheten eller ECB, noggrant övervaka de berörda institutens situation och hur de hörsammat tidigare ingripanden mot dem.

Ändringsförslag  10

Förslag till förordning

Skäl 27

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(27) För att minimera störningar av finansmarknaden och ekonomin bör rekonstruktionsprocessen genomföras snabbt. Kommissionen bör under hela rekonstruktionsförfarandet ha tillgång till alla nödvändiga uppgifter för att kunna fatta ett välgrundat beslut under rekonstruktionsprocessen. Om kommissionen beslutar att ett institut ska rekonstrueras, bör nämnden omedelbart anta en rekonstruktionsordning som närmare fastställer vilka rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter som ska användas och användningen av finansieringsarrangemang.

(27) För att minimera störningar av finansmarknaden och ekonomin bör rekonstruktionsprocessen genomföras mycket snabbt. Kommissionen bör under hela rekonstruktionsförfarandet ha tillgång till alla nödvändiga uppgifter för att kunna fatta ett välgrundat beslut under rekonstruktionsprocessen. Om kommissionen beslutar att ett institut ska rekonstrueras, bör nämnden omedelbart anta en rekonstruktionsordning som närmare fastställer vilka rekonstruktionsverktyg och rekonstruktionsbefogenheter som ska användas och användningen av finansieringsarrangemang.

Ändringsförslag  11

Förslag till förordning

Skäl 28

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(28) Likvidation av ett institut på obestånd kan med normala insolvensförfaranden äventyra den finansiella stabiliteten, tillhandahållandet av vitala tjänster och inverka på insättarskyddet. I sådana fall ligger användning av rekonstruktionsverktyg i det allmänna intresset. Målet med rekonstruktion bör därför vara att säkerställa fortsatta vitala finansiella tjänster, värna om det finansiella systemets stabilitet, skydda insättarna och begränsa överdrivet risktagande genom att minimera att institut på obestånd förlitar sig på offentligt finansiellt stöd.

(28) Likvidation av ett institut på obestånd kan med normala insolvensförfaranden äventyra den finansiella stabiliteten, tillhandahållandet av vitala tjänster och inverka på insättarskyddet. I sådana fall ligger användning av rekonstruktionsverktyg i det allmänna intresset. Målet med rekonstruktion bör därför vara att säkerställa fortsatta vitala finansiella tjänster, värna om det finansiella systemets stabilitet, begränsa den moraliska risken genom att minimera att institut på obestånd förlitar sig på offentligt finansiellt stöd, skydda insättarna samt bidra till hållbar och balanserad ekonomisk tillväxt.

Ändringsförslag  12

Förslag till förordning

Skäl 36

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(36) Kommissionen bör tillhandahålla en ram för rekonstruktionsinsatsen som beror på omständigheterna i det enskilda fallet och bör kunna välja alla nödvändiga rekonstruktionsverktyg. Inom detta klara och tydliga ramverk bör nämnden besluta om den närmare rekonstruktionsordningen. I de relevanta rekonstruktionsverktygen bör försäljnings-, broinstituts-, skuldnedskrivnings- och avskiljandeverktyget ingå, som även föreskrivs i direktiv []. Ramen bör också göra det möjligt att bedöma om villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument är uppfyllda.

(36) Kommissionen bör, på grundval av utkast till rekonstruktionsplaner som utarbetats av nämnden, tillhandahålla en ram för rekonstruktionsinsatsen utifrån omständigheterna i det enskilda fallet och bör kunna välja alla nödvändiga rekonstruktionsverktyg. Inom detta klara och tydliga ramverk bör nämnden snabbt och effektivt besluta om den närmare rekonstruktionsordningen. I de relevanta rekonstruktionsverktygen bör försäljnings-, broinstituts-, skuldnedskrivnings- och avskiljandeverktyget ingå, som även föreskrivs i direktiv []. Ramen bör också göra det möjligt att bedöma om villkoren för nedskrivning och konvertering av kapitalinstrument är uppfyllda.

Ändringsförslag  13

Förslag till förordning

Skäl 39

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(39) En effektiv rekonstruktionsordning bör minimera de kostnader som drabbar skattebetalarna för rekonstruktionen av ett institut på obestånd. Den bör också säkerställa att även stora och systemviktiga institut kan rekonstrueras, utan att den finansiella stabiliteten äventyras. Skuldnedskrivningsverktyget uppfyller det målet, genom att säkerställa att enhetens aktieägare och borgenärer lider relevanta förluster och bär en lämplig del av de kostnaderna. I detta syfte har rådet för finansiell stabilitet rekommenderat att lagstadgad befogenhet att skriva ned skulder bör ingå i en rekonstruktionsram, som ett ytterligare alternativ i förening med andra rekonstruktionsverktyg.

(39) En snabb och effektiv rekonstruktionsordning bör minimera de kostnader som drabbar skattebetalarna för rekonstruktionen av ett institut på obestånd. Den bör också säkerställa att även stora och systemviktiga institut kan rekonstrueras, utan att den finansiella stabiliteten äventyras. Skuldnedskrivningsverktyget uppfyller det målet, genom att säkerställa att enhetens aktieägare och borgenärer lider relevanta förluster och bär en lämplig del av de kostnaderna. I detta syfte har rådet för finansiell stabilitet rekommenderat att lagstadgad befogenhet att skriva ned skulder bör ingå i en rekonstruktionsram, som ett ytterligare alternativ i förening med andra rekonstruktionsverktyg.

Ändringsförslag  14

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Mandatperioden för den verkställande direktören, den vice verkställande direktören och ledamöterna i nämnden som utses av kommissionen och av ECB ska vara fem år. Om inte annat följer av artikel 53.6 ska denna period inte kunna förlängas.

2. Mandatperioden för den verkställande direktören, den vice verkställande direktören och ledamöterna i nämnden som utses av kommissionen och av ECB ska vara fem år. Om inte annat följer av artikel 52.6 ska denna period inte kunna förlängas.

Ändringsförslag  15

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a) ett plenarsammanträde inom nämnden, där man ska sköta de uppgifter som anges i artikel 47,

(a) ett plenarsammanträde inom nämnden, där man ska sköta de uppgifter som anges i artikel 46,

Ändringsförslag  16

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b) ett sammanträde inom själva ledningen, där man ska sköta de uppgifter som anges i artikel 51,

(b) ett sammanträde inom själva ledningen, där man ska sköta de uppgifter som anges i artikel 50,

Ändringsförslag  17

Förslag till förordning

Artikel 39 – punkt 3 – led c

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(c) en verkställande direktör, som ska sköta de uppgifter som anges i artikel 53.

(c) en verkställande direktör, som ska sköta de uppgifter som anges i artikel 52.

Ändringsförslag  18

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Nämnden ska varje år lägga fram en rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska revisionsrätten om genomförandet av de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning.

2. Nämnden ska varje år lägga fram en rapport till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska revisionsrätten och de nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna om genomförandet av de uppgifter som den tilldelas genom denna förordning.

Ändringsförslag  19

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3. Den verkställande direktören ska lägga fram denna rapport offentligt till Europaparlamentet och till rådet.

3. Den verkställande direktören ska lägga fram denna rapport till Europaparlamentet och till rådet.

Ändringsförslag  20

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

3a. De nationella parlamenten i de deltagande medlemsstaterna får vända sig till nämnden med motiverade synpunkter på denna rapport.

Ändringsförslag  21

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

6. Nämnden ska muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet eller rådet, enligt nämndens egna procedurregler, i närvaro av företrädare för de deltagande medlemsstater som inte har euron som valuta.

6. Nämnden ska muntligen eller skriftligen besvara frågor som ställs till den av Europaparlamentet eller rådet, enligt nämndens egna procedurregler, i närvaro av företrädare för de deltagande medlemsstater som inte har euron som valuta. Nämnden ska besvara frågorna inom rimlig tid.

Ändringsförslag  22

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

7. På begäran ska den verkställande direktören hålla konfidentiella muntliga diskussioner bakom stängda dörrar med ordföranden och de vice ordförandena för Europaparlamentets behöriga utskott om sådana diskussioner är nödvändiga för att Europaparlamentet ska kunna utöva sina befogenheter enligt fördraget. Det ska ingås ett avtal mellan Europaparlamentet och nämnden med närmare bestämmelser om hur dessa diskussioner ska genomföras i praktiken, så att fullständig sekretess garanteras enligt de konfidentialitetskrav som gäller för ECB i egenskap av behörig myndighet enligt den berörda unionslagstiftningen.

7. På begäran av Europaparlamentet eller på eget initiativ ska den verkställande direktören hålla konfidentiella muntliga diskussioner bakom stängda dörrar med ordföranden och samordnarna i Europaparlamentets behöriga utskott, om sådana diskussioner är nödvändiga för att Europaparlamentet ska kunna utöva sina befogenheter enligt fördraget.

Motivering

Bestämmelserna om det avtal som ska ingås mellan parlamentet och nämnden flyttas till den nya punkten 9 i artikel 41.

Ändringsförslag  23

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 8

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

8. Vid undersökningar som utförs av parlamentet ska nämnden samarbeta med parlamentet, inom ramen för berörda bestämmelser i EUF-fördraget. Nämnden och parlamentet ska ingå överenskommelser om de praktiska villkoren för utövandet av demokratisk ansvarsskyldighet och tillsyn under utövandet av nämndens uppgifter enligt denna förordning. Dessa praktiska villkor ska bland annat omfatta tillgång till information, samarbete vid utredningar och information om förfarandet för att utse den verkställande direktören.

8. Vid undersökningar som utförs av parlamentet ska nämnden samarbeta med parlamentet, inom ramen för berörda bestämmelser i EUF-fördraget.

Motivering

Bestämmelserna om det avtal som ska ingås mellan parlamentet och nämnden flyttas till den nya punkten 9 i artikel 41.

Ändringsförslag  24

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 8a (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

8a. Europaparlamentet och nämnden ska ingå ett lämpligt avtal om de praktiska villkoren för utövandet av den demokratiska kontrollen och tillsynen av att nämnden fullgör de uppgifter som den anförtros enligt denna förordning.

 

Detta avtal ska innehålla praktiska bestämmelser om anordnandet av konfidentiella diskussioner bakom stängda dörrar mellan nämnden och ordförandena och samordnarna i det ansvariga utskottet, så att fullständig sekretess garanteras enligt de konfidentialitetskrav som enligt unionslagstiftningen gäller för ECB i egenskap av behörig myndighet.

 

Detta avtal ska också omfatta bland annat tillgång till information, samarbete inom ramen för utredningar och information om förfarandet för att utse den verkställande direktören.

Motivering

Bestämmelserna om det avtal som ska ingås mellan parlamentet och nämnden flyttas till den nya punkten 9 i artikel 41.

Ändringsförslag  25

Förslag till förordning

Artikel 42 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Det nationella parlamentet i en deltagande medlemsstat får uppmana den verkställande direktören att delta i en diskussion kopplad till rekonstruktionen av kreditinstitut i denna medlemsstat tillsammans med en företrädare för den nationella rekonstruktionsmyndigheten.

2. Det nationella parlamentet i en deltagande medlemsstat får begära att den verkställande direktören deltar i en diskussion kopplad till rekonstruktionen av kreditinstitut i denna medlemsstat tillsammans med en företrädare för den nationella rekonstruktionsmyndigheten.

Ändringsförslag  26

Förslag till förordning

Artikel 43 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Ledamöterna i den nämnd som avses i artikel 40 ska handla oberoende och objektivt i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

2. De ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.1 ska handla oberoende och objektivt i hela unionens intresse och varken efterfråga eller ta emot instruktioner från unionens institutioner eller organ, regeringen i någon medlemsstat eller något annat offentligt eller privat organ.

Ändringsförslag  27

Förslag till förordning

Artikel 45

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Deltagande i plenarmötena

Sammankallande av och deltagande i nämndens plenarmöten

Vid plenarmötena ska alla nämndens ledamöter delta.

1. Den verkställande direktören ska sammankalla nämndens plenarmöten.

 

2. Nämnden ska hålla minst två ordinarie plenarmöten per år. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av den verkställande direktören, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av sina ledamöter.

 

3. Vid plenarmötena ska alla nämndens ledamöter delta.

 

4. Nämnden får bjuda in observatörer att delta i dess plenarmöten enligt de särskilda behoven för varje möte.

 

5. Nämnden ska själv stå för sekretariatstjänster vid sina plenarmöten.

(Hör samman med ändringsförslaget till artikel 47.)

Motivering

Genom en sammanslagning av artiklarna 45 och 47 blir reglerna för sammankallande av och deltagande i plenarmötena mer överskådliga, och förordningens struktur harmoniseras.

Ändringsförslag  28

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a) senast den 30 november varje år anta sitt årliga arbetsprogram för det kommande året enligt artikel 49 på grundval av ett utkast som läggs fram av den verkställande direktören, och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken,

(a) senast den 30 november varje år anta sitt årliga arbetsprogram för det kommande året på grundval av ett utkast som läggs fram av den verkställande direktören, och överlämna det för kännedom till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken och de nationella parlamenten,

Ändringsförslag  29

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b) anta sin årliga budget enligt artikel 59.2,

(b) anta sin årliga budget enligt artikel 58.2,

Ändringsförslag  30

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 1 – led d

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(d) anta en årlig verksamhetsrapport om nämndens arbete enligt artikel 42, vilken ska innehålla detaljerade förklaringar om genomförandet av budgeten,

(d) anta en årlig verksamhetsrapport om nämndens arbete enligt artikel 41. Denna rapport ska innehålla detaljerade förklaringar om genomförandet av budgeten.

Ändringsförslag  31

Förslag till förordning

Artikel 47

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Artikel 47

utgår

Nämndens plenarmöte

 

1. Den verkställande direktören ska sammankalla nämndens plenarmöten.

 

2. Nämnden ska hålla minst två ordinarie plenarmöten per år. Dessutom ska den sammanträda på initiativ av den verkställande direktören, på begäran av kommissionen eller på begäran av minst en tredjedel av dess ledamöter.

 

3. Nämnden får bjuda in observatörer att delta i dess plenarmöten enligt de särskilda behoven för varje möte.

 

4. Nämnden ska själv stå för sekretariatet för sina plenarmöten.

 

(Hör samman med ändringsförslaget till artikel 45.)

Ändringsförslag  32

Förslag till förordning

Artikel 48 – rubriken

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Beslutsprocessen

Beslutsförfarande

Motivering

Denna rubrik bör användas för artiklarna 48 och 51, som båda handlar om beslutsförfaranden.

Ändringsförslag  33

Förslag till förordning

Artikel 48 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Nämnden ska vid plenarmötet fatta sina beslut med enkel majoritet av sina ledamöter. Emellertid ska beslut enligt artikel 47.1 c fattas med en majoritet av två tredjedelar av ledamöterna.

1. Nämnden ska vid plenarmötet fatta sina beslut med enkel majoritet av sina ledamöter. Emellertid ska beslut enligt artikel 46.1 c fattas med en majoritet av två tredjedelar av ledamöterna.

Ändringsförslag  34

Förslag till förordning

Artikel 49 – rubriken

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Deltagande i de verkställande mötena

Sammankallande av och deltagande i de verkställande mötena

Motivering

Samma rubrik bör användas för sammankallande av och deltagande i plenarmötena och de verkställande mötena.

Ändringsförslag  35

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt -1 (ny)

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

 

-1. Nämnden ska vid sina verkställande möten sammanträda på initiativ av den verkställande direktören eller på begäran av två av nämndens ledamöter. Den verkställande direktören ska vara ordförande för de verkställande mötena.

 

Nämnden får bjuda in observatörer att delta i dess verkställande möten på ad hoc-basis.

(Hör samman med ändringsförslagen till artikel 50.4 och artikel 51.4 andra stycket.)

Motivering

Syftet med ändringsförslaget är att närmare ange reglerna för sammankallande av nämndens verkställande möten. Dessa regler var från början spridda över olika artiklar och bestämmelserna skilde sig åt.

Ändringsförslag  36

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

1. Med förbehåll för bestämmelserna i punkterna 2 och 3 ska ledamöterna i den nämnd som avses i artikel 40.1 a–d delta i dess möten.

1. Med förbehåll för bestämmelserna i punkterna 2 och 3 ska de ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.1 a–d delta i dess möten.

Ändringsförslag  37

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Vid överläggningar om en enhet som avses i artikel 2 eller en grupp av enheter som är etablerad endast i en deltagande medlemsstat ska den ledamot som utses av den medlemsstaten också delta i överläggningarna en ledamot som utsetts av den medlemsstaten också delta i överläggningarna och i beslutsprocessen enligt artikel 52 och 55.3.

2. Vid överläggningar om en enhet som avses i artikel 2 eller en grupp av enheter som är etablerad endast i en deltagande medlemsstat ska den ledamot som utsetts av den medlemsstaten också delta i överläggningarna och i beslutsprocessen enligt artikel 51.1 och 51.3.

Ändringsförslag  38

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3. Vid överläggningar om gränsöverskridande koncerner ska den ledamot som utses av den medlemsstat där rekonstruktionsmyndigheten på koncernnivå är belägen, samt de ledamöter som utses av de medlemsstater där dotterbolag eller andra enheter som omfattas av koncerntäckande tillsyn är etablerade delta i överläggningarna och i beslutsprocessen enligt artikel 52 och 55.3.

3. Vid överläggningar om gränsöverskridande koncerner ska den ledamot som utses av den medlemsstat där rekonstruktionsmyndigheten på koncernnivå är belägen, samt de ledamöter som utses av de medlemsstater där dotterbolag eller andra enheter som omfattas av koncerntäckande tillsyn är etablerade delta i överläggningarna och i beslutsprocessen enligt artikel 51.2 och 51.3.

Ändringsförslag  39

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4. Nämnden ska vid i sina verkställande möten sammanträda på initiativ av den verkställande direktören eller på begäran av nämndens ledamöter.

4. Nämnden ska vid sina verkställande möten sammanträda på initiativ av den verkställande direktören eller på begäran av två av sina ledamöter.

(Hör samman med ändringsförslagen till artikel 49.-1 och artikel 51.4 andra stycket.)

Motivering

Hör samman med artikel 49 punkt -1 (ny).

Ändringsförslag  40

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5. Nämnden ska vid sitt plenarmöte fastställa nämndens arbetsordning i dess verkställande sammansättning.

utgår

Motivering

Antagandet av nämndens arbetsordning avhandlas redan i artikel 46.1 h.

Ändringsförslag  41

Förslag till förordning

Artikel 51 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. När den förhandlar om en gränsöverskridande koncern ska nämnden fatta sina beslut vid sina verkställande möten med enkel majoritet av de deltagande ledamöterna. Ledamöterna i den nämnd som avses i artikel 40 och den ledamot som utsetts av den medlemsstat där rekonstruktionsmyndigheten för den berörda koncernen är belägen ska ha en röst var. Övriga deltagare ska ha en rösträtt som motvarar en andel av en röst, beroende på hur många rekonstruktionsmyndigheter det finns i de medlemsstater där de dotterbolag eller enheter som omfattas av den gruppbaserade tillsynen är etablerade. Vid lika röstetal ska den verkställande direktören ha utslagsröst.

2. När nämnden förhandlar om en gränsöverskridande koncern ska den fatta sina beslut vid sina verkställande möten med enkel majoritet av de deltagande ledamöterna. De ledamöter i nämnden som avses i artikel 39.2 och den ledamot som utsetts av den medlemsstat där rekonstruktionsmyndigheten för den berörda koncernen är belägen ska ha en röst var. Övriga deltagare ska ha en rösträtt som motsvarar en andel av en röst, beroende på hur många rekonstruktionsmyndigheter det finns i de medlemsstater där de dotterbolag eller enheter som omfattas av den gruppbaserade tillsynen är etablerade. Vid lika röstetal ska den verkställande direktören ha utslagsröst.

Ändringsförslag  42

Förslag till förordning

Artikel 51 – punkt 4 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Nämnden ska i sin verkställande sammansättning anta och offentliggöra en arbetsordning för sina verkställande möten.

utgår

Motivering

Antagandet av nämndens arbetsordning avhandlas redan i artikel 46.1 h.

Ändringsförslag  43

Förslag till förordning

Artikel 51 – punkt 4 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

Nämndens möten i dess verkställande sammansättning ska sammankallas av den verkställande direktören på dennes eget initiativ eller på begäran av två ledamöter, och ska ledas av den verkställande direktören. Nämnden får bjuda in observatörer att delta i dess verkställande möten på ad hoc-basis.

utgår

(Hör samman med ändringsförslagen till artiklarna 49.-1 och 50.4.)

Ändringsförslag  44

Förslag till förordning

Artikel 52 – punkt 2 – led d

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(d) att genomföra budgeten i enlighet med artikel 59,

(d) att genomföra budgeten i enlighet med artikel 58.3,

Ändringsförslag  45

Förslag till förordning

Artikel 52 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

4. Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering.

4. Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska utses på grundval av meriter, kompetens, kunskap om bank- och finansfrågor samt erfarenhet inom finansiell tillsyn och reglering. Utnämningarna ska också, i möjligaste mån, följa principen om en jämn könsfördelning.

Ändringsförslag  46

Förslag till förordning

Artikel 52 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5. Efter att ha hört nämnden vid dess plenarmöte ska kommissionen föreslå rådet en förteckning över kandidater som kan utses till verkställande direktör respektive vice verkställande direktör. Rådet ska sedan utse den verkställande direktören och den vice verkställande direktören efter att ha hört Europaparlamentet.

5. Efter att ha hört nämnden vid dess plenarmöte ska kommissionen föreslå rådet och Europaparlamentet en förteckning över kandidater som kan utses till verkställande direktör respektive vice verkställande direktör. Rådet ska sedan utse den verkställande direktören och den vice verkställande direktören efter att ha fått Europaparlamentets godkännande.

Ändringsförslag  47

Förslag till förordning

Artikel 52 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

6. Genom undantag från artikel 40.2 ska mandattiden för den första vice verkställande direktör som utses efter ikraftträdandet av denna förordning vara tre år. Denna mandattid kan förlängas en gång för en period av fem år. Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska sitta kvar på sina poster till dess att deras efterträdare har utsetts.

6. Genom undantag från artikel 39.2 ska mandattiden för den första vice verkställande direktör som utses efter ikraftträdandet av denna förordning vara tre år. Denna mandattid kan förlängas en gång för en period av fem år. Den verkställande direktören och den vice verkställande direktören ska sitta kvar på sina poster till dess att deras efterträdare har utsetts.

Ändringsförslag  48

Förslag till förordning

Artikel 52 – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

7. En verkställande direktör eller vice verkställande direktör vars mandattid har förlängts får inte delta i urvalsförfarandet för samma post när deras tjänstetid slutligen har löpt ut.

utgår

Motivering

Mandattiden för direktören och den verkställande direktören fastställs i artikel 39.2.

Ändringsförslag  49

Förslag till förordning

Artikel 52 – punkt 8

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

8. Om en verkställande direktör eller vice verkställande direktör inte längre uppfyller villkoren för att utöva uppdraget eller har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse får rådet på kommissionens förslag och efter att ha hör Europaparlamentet entlediga den berörde verkställande direktören eller vice verkställande direktören från sin tjänst.

8. Om en verkställande direktör eller vice verkställande direktör inte längre uppfyller villkoren för att utöva uppdraget eller har gjort sig skyldig till allvarlig försummelse får rådet på kommissionens förslag och efter Europaparlamentets godkännande entlediga den berörde verkställande direktören eller vice verkställande direktören från sin tjänst.

Ändringsförslag  50

Förslag till förordning

Artikel 53 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

2. Varken medlemsstaterna eller offentliga eller privata organ får försöka påverka den verkställande direktören och den vice verkställande direktören när de utför sina uppgifter.

utgår

Ändringsförslag  51

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

3. Senast den 31 mars varje år ska nämnden, i sin verkställande sammansättning, förse Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten med nämndens preliminära redovisning för det föregående budgetåret.

3. Senast den 31 mars varje år ska nämnden, i sin verkställande sammansättning, förse Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och de nationella parlamenten med nämndens preliminära redovisning för det föregående budgetåret.

Ändringsförslag  52

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

5. Den verkställande direktören ska senast den 1 juli efter utgången av varje budgetår överlämna den slutliga redovisningen till Europaparlamentet, rådet, kommissionen och revisionsrätten.

Den verkställande direktören ska senast den 1 juli efter utgången av varje budgetår överlämna den slutliga redovisningen till Europaparlamentet, rådet, kommissionen, revisionsrätten och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  53

Förslag till förordning

Artikel 87 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(a) Till dess att den verkställande direktören tillträder efter att ha utnämnts av rådet på det sätt som föreskrivs i artikel 53, får kommissionen utse en kommissionstjänsteman som ska utföra verkställande direktörens uppgifter i egenskap av ställföreträdande verkställande direktör.

(a) Till dess att den verkställande direktören tillträder efter att ha utnämnts av rådet på det sätt som föreskrivs i artikel 52, får kommissionen utse en kommissionstjänsteman som ska utföra verkställande direktörens uppgifter i egenskap av ställföreträdande verkställande direktör.

Ändringsförslag  54

Förslag till förordning

Artikel 87 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändringsförslag

(b) Med avvikelse från artikel 47.1 i och till dess att ett beslut enligt artikel 47.2 har antagits ska den ställföreträdande verkställande direktören utöva tillsättningsmyndighetens befogenheter.

(b) Med avvikelse från artikel 46.1 i och till dess att ett beslut enligt artikel 46.2 har antagits ska den ställföreträdande verkställande direktören utöva tillsättningsmyndighetens befogenheter.

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Enhetliga regler och förfarande för avveckling av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och en gemensam bankavvecklingsfond

Referensnummer

COM(2013)0520 – C7-0223/2013 – 2013/0253(COD)

Ansvarigt utskott

       Tillkännagivande i kammaren

ECON

10.9.2013

 

 

 

Yttrande från

       Tillkännagivande i kammaren

AFCO

10.9.2013

Föredragande av yttrande

       Utnämning

Constance Le Grip

14.10.2013

Behandling i utskott

14.10.2013

25.11.2013

 

 

Antagande

25.11.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

15

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Andrew Henry William Brons, Zdravka Bušić, Carlo Casini, Andrew Duff, Ashley Fox, Zita Gurmai, Constance Le Grip, Sandra Petrović Jakovina, Paulo Rangel, Luis Yáñez-Barnuevo García

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Elmar Brok, Vital Moreira, Evelyn Regner, Helmut Scholz, Alexandra Thein

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Edward McMillan-Scott

ÄRENDETS GÅNG

Titel

Enhetliga regler och förfarande för avveckling av kreditinstitut och vissa värdepappersföretag inom ramen för en gemensam rekonstruktionsmekanism och en gemensam bankavvecklingsfond

Referensnummer

COM(2013)0520 – C7-0223/2013 – 2013/0253(COD)

Framläggande för parlamentet

10.7.2013

 

 

 

Ansvarigt utskott

     Tillkännagivande i kammaren

ECON

10.9.2013

 

 

 

Rådgivande utskott

       Tillkännagivande i kammaren

BUDG

10.9.2013

CONT

10.9.2013

JURI

10.9.2013

AFCO

10.9.2013

Inget yttrande avges

       Beslut

BUDG

5.9.2013

CONT

2.9.2013

 

 

Föredragande

       Utnämning

Elisa Ferreira

2.7.2013

 

 

 

Behandling i utskott

17.9.2013

14.10.2013

18.11.2013

 

Antagande

17.12.2013

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

34

3

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Marino Baldini, Burkhard Balz, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Diogo Feio, Markus Ferber, Elisa Ferreira, Ildikó Gáll-Pelcz, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Liem Hoang Ngoc, Gunnar Hökmark, Othmar Karas, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Philippe Lamberts, Werner Langen, Astrid Lulling, Ivana Maletić, Arlene McCarthy, Marlene Mizzi, Ivari Padar, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Peter Simon, Peter Skinner, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Kay Swinburne, Sampo Terho, Marianne Thyssen, Ramon Tremosa i Balcells, Corien Wortmann-Kool, Pablo Zalba Bidegain

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Fabrizio Bertot, Zdravka Bušić, Herbert Dorfmann, Bas Eickhout, Vicky Ford, Robert Goebbels, Krišjānis Kariņš

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Wim van de Camp

Ingivande

8.1.2014