BETÄNKANDE om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030

27.1.2014 - (2013/2135(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Utskottet för industrifrågor, forskning och energi
Föredraganden: Anne Delvaux, Konrad Szymański
(Gemensamma utskottssammanträden – artikel 51 i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030

(2013/2135(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av kommissionens grönbok En ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 (COM(2013)0169),

–       med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 191, 192 och 194,

–       med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om Europa 2020-strategin[1],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG[2],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG[3],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 av den 20 oktober 2010 om åtgärder för att trygga naturgasförsörjningen och om upphävande av rådets direktiv 2004/67/EG[4],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009[5] och med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2013 Långsiktig infrastrukturvision för och utanför Europa (COM(2013)0711), där den första EU-omfattande förteckningen över energiinfrastrukturprojekt av gemensamt intresse fastställdes,

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 november 2008 Andra strategiska energiöversynen – En handlingsplan för energitrygghet och energisolidaritet (COM(2008)0781),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda[6],

–       med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa (COM(2011)0665),

–       med beaktande av kommissionens vitbok av den 28 mars 2011 Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144) och Europaparlamentets resolution av den 15 december 2011 om färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem[7],

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (COM(2011)0112 och parlamentets resolution av den 15 mars 2012 om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050[8],

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571) och parlamentets resolution av den 24 maj 2012 om ett resurseffektivt Europa[9],

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 december 2011 Energifärdplan för 2050 (COM(2011)0885) och parlamentets resolution av den 14 mars 2013 om energifärdplanen för 2050, en framtid med energi[10],

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582),

–       med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om översynen av handlingsplanen för energieffektivitet[11],

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 mars 2013 Lägesrapport om förnybar energi (COM(2013)0175),

–       med beaktande av sin resolution av den 21 november 2012 om miljöpåverkan av utvinning av skiffergas och skifferolja[12],

–       med beaktande av sin resolution av den 21 november 2012 om industriella, energimässiga och andra aspekter på skiffergas och skifferolja[13],

–       med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om klimatförändringskonferensen i Doha, Qatar (COP 18)[14],

–       med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om småskalig elproduktion – småskalig el- och värmeproduktion[15],

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 juni 2012 Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden (COM(2012)0271 och sin resolution av den 21 maj 2013 om aktuella utmaningar och möjligheter för förnybar energi på den europeiska inre marknaden för energi[16],

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2012 För en välfungerande inre marknad för energi (COM(2012)0663) och sin resolution av den 10 september 2013 om en välfungerande inre marknad för energi[17],

–       med beaktande av kommissionens rapport av den 14 november 2012 Tillståndet för den europeiska koldioxidmarknaden 2012 (COM(2012)0652),

–       med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 april 2013 En EU-strategi för klimatanpassning (COM(2013)0216),

–       med beaktande av rådets slutsatser den 14 mars 2011, där rådet bekräftade EU:s mål om att fram till 2050 minska EU:s växthusgasutsläpp med 80–95 % jämfört med 1990 års nivåer,

–       med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om klimatkonferensen i Warszawa, Polen (COP 19)[18],

–       med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om att utnyttja informations- och kommunikationsteknik för att underlätta övergången till en energieffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp[19],

–       med beaktande av rapporten av den 10 juni 2013 Assessment of cumulative cost impact for the steel industry[20], som kommissionen beställt från Centre for European Policy Studies,

–       med beaktande av kommissionens arbetsdokument Exploiting the employment potential of green growth (SWD(2012)0092),

–       med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2012 om inledandet av ett energipolitiskt samarbete med partner utanför våra gränser: en strategisk metod för en trygg, hållbar och konkurrenskraftig energiförsörjning[21],

–       med beaktande av den gemensamma rapporten från kommissionen och Internationella arbetsorganisationen Towards a greener economy: the social dimensions,

–       med beaktande av sin resolution av den 2 juli 2013 Blå tillväxt – Att stärka en hållbar tillväxt i den marina sektorn, sektorn för sjötransporter och turismsektorn i EU[22],

–       med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–       med beaktande av de gemensamma överläggningar som hållits av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utveckling respektive utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0047/2013), och av följande skäl:

A.     Klimatmålen, den hållbara utvecklingen, den trygga energiförsörjningen, den ekonomiska och tekniska konkurrenskraften och fullbordandet av den inre marknaden för energi är av yttersta vikt för EU. De är oupplösligt förbundna med varandra och måste åtgärdas och behandlas på jämlik grund.

B.     Detta erkänns i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där det föreskrivs att målen för unionens politik på energiområdet ska vara att garantera att energimarknaden fungerar samt energiförsörjningen, energieffektivitet, energibesparingar, nya och förnybara energikällor och sammankopplade energinät och att unionens energipolitik måste bidra till att bevara, skydda och förbättra kvaliteten på miljön, att skydda folkhälsan, att åstadkomma en förståndig och rationell användning av naturresurserna samt att främja åtgärder på internationell nivå för att handskas med regionala och världsomspännande miljöproblem, i synnerhet klimatförändringarna.

C.     Endast bindande mål ger medlemsstaterna den flexibilitet de behöver för att fasa ut fossila bränslen ur sina ekonomier på ett så effektivt och kostnadseffektivt sätt som möjligt och med hänsyn tagen till landsspecifika omständigheter och särdrag.

D.     Rådet har satt upp som mål att EU ska ha fasat ut fossila bränslen ur ekonomin senast 2050.

E.     I ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 måste ett noggrant övervägande av klimatåtagandena (på både lång och kort sikt) kombineras med behovet av att ta itu med tvingande ekonomiska och sociala frågor såsom energitrygghet, höga energikostnader för industrin och för hushållen, behovet av att skapa nya arbetstillfällen och åstadkomma ekonomisk återhämtning samt övergången till en hållbar modell för tillväxt.

F.     Olika politiska mål, såsom att minska utsläppen av växthusgaser, säkra energiförsörjningen och stödja den ekonomiska tillväxten, samt konkurrenskraften och sysselsättningen, bör baseras på högteknologi och effektivitet som säkrar en kostnadseffektiv resursanvändning.

G.     De rättsliga ramarna för det befintliga klimat- och energipaketet innebär att de rättsligt bindande målen för procentandelen förnybar energi, minskningen av energianvändningen och utsläpp av växthusgaser löper ut 2020, och detta medför att de nationella skyldigheterna i fråga om att bygga ut den förnybara energin skulle kunna få i gång den nödvändiga tillväxten inom denna sektor.

H.     Kommissionen uppgav i sitt ovannämnda meddelande om energifärdplanen för 2050 att människors välbefinnande och samhällets industriella konkurrenskraft och övergripande funktionssätt är beroende av en säker, trygg och hållbar energiförsörjning till ett överkomligt pris.

I.      Betydande investeringar krävs för att modernisera energisystemen, med eller utan utfasning av fossila bränslen, något som kommer att påverka energipriserna fram till år 2030.

J.      Energibesparingar och energieffektivitet är de snabbaste och billigaste sätten att ta itu med frågor som energitrygghet, importberoende, höga priser och miljöproblem.

K.     Möjligheterna till kostnadseffektiva energibesparingar inom fastighetssektorn uppskattas till 65 miljoner ton oljeekvivalenter (Mtoe) fram till år 2020.

L.     Den nuvarande situationen med osäkerhet rörande den framtida inriktningen av klimat- och energipolitiken avskräcker välbehövliga investeringar i ren teknik.

M.    Enligt kommissionens energifärdplan för 2050 är det billigare med en utfasning av fossila bränslen i energisektorn och ett scenario med en hög andel förnybara bränslen än med en fortsättning av nuvarande politik. Enligt färdplanen kommer priserna på energi från kärnkraft och fossila bränslen med tiden att fortsätta stiga medan kostnaderna för förnybara energikällor kommer att minska.

N.     I kommissionens färdplan för ett utsläppssnålt samhälle 2050 uppskattas att de hälsorelaterade besparingarna genom förbättringar av den lokala luftkvaliteten skulle spara in uppemot 17 miljarder euro per år fram till 2030, och Internationella energiorganet (IEA) uppskattar att fram till 2035 skulle politik som är förenlig med en temperaturökning på högst 2 °C sänka EU:s årliga importkostnader för fossila bränslen med 46 procent eller 275 miljarder euro (1 procent av EU:s BNP).

O.     De slutliga energipriserna har ständigt ökat under det senaste årtiondet, och därmed blivit ett allt större bekymmer för unionsmedborgarna och en betydande kostnad för företag och industrier.

P.     Man måste vara uppmärksam på klimat- och energipolitikens inverkan inte bara på de mest utsatta grupperna i samhället utan också på låg- och medelinkomsthushållen vars levnadsstandard har sjunkit de senaste åren.

Q.     Transportsektorn ansvarar för en betydande andel både av EU:s växthusgasutsläpp och energikonsumtion. Växthusgasutsläppen från transportsektorn ökade med 36 procent mellan 1996 och 2007.

R.     Klimatförändringarna utgör ett akut och potentiellt oåterkalleligt hot mot mänsklig utveckling, den biologiska mångfalden och nationell säkerhet som det internationella samfundet måste ta itu med.

S.     Bedömningen från arbetsgrupp I i den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) i World Governance Index för 2013 visar att vi har ett val när det gäller utformningen av vår framtid men att möjligheterna snabbt reduceras eftersom vi redan har förbränt hälften av den koldioxidbudget vi har om vi ska ha en rimlig chans att begränsa uppvärmningen till 2 °C, och att det finns ett trängande behov av att detta måste tas med i beräkningen för beslutsfattandet i planeringen för större företags- och infrastrukturinvesteringar.

T.     Vid toppmötet i Köpenhamn 2009 gick det internationella samfundet in för att den globala uppvärmningen under 2000-talet inte borde överstiga förindustriella nivåer med mer än 2 °C, men nu ser det ut som om detta åtagande inte kommer att fullgöras.

U.     I IPCC:s femte utvärderingsrapport bekräftades nyligen att vi inte ser ut att kunna fullgöra detta klimatåtagande, eftersom det kommer att leda till en temperaturökning på mer än 2 °C om vi överskrider tusen miljarder ton i sammanlagd mängd utsläppt koldioxid och vi redan har släppt ut ungefär hälften av denna mängd. Som det nu ser ut kommer följden att bli en ökning på mer än 2 °C på mindre än 30 år. Nu måste vi ställa upp ambitiösa mål och agera utgående från dem.

V.     Den nuvarande utsläppsutvecklingen kommer att leda till en temperaturökning på 2 °C inom 20 till 30 år och på 4 °C fram till 2100 enligt Världsbankens rapport Turn down the heat.

W.    För att kunna begränsa klimatförändringarna till under 2 °C bekräftade rådet 2011 på nytt EU:s mål att minska växthusgaserna med 80–95 procent fram till 2050 jämfört med 1990 års nivåer.

X.     FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon har bjudit in statsöverhuvuden till ett klimattoppmöte i september 2014 med tanke på att de ska göra tydliga åtaganden för ytterligare åtgärder mot klimatförändringarna.

Y.     Enligt FN:s miljöprograms rapport från 2013 om utsläppsgapet är inte nuvarande klimatutfästelser för 2020 tillräckliga för att förhindra ödesdigra klimatförändringar, och därför behövs det mer ambitiösa minskningar av växthusgasutsläppen efter 2020.

Z.     Sifferuppgifter från Eurostat visar att EU mellan 1990 och 2011 minskat sina koldioxidutsläpp med 16,97 procent och är på god väg att uppnå sitt mål för 2020 i detta hänseende. Mer ambitiösa minskningar av koldioxidutsläppen är dock nödvändiga för att EU ska kunna uppnå sina klimatmål för 2050.

Sifferuppgifter från FN:s statistiska avdelning visar att de globala koldioxidutsläppen ökat med mer än 50 procent mellan 1990 och 2010.

AB.  De bekräftade utsläppen i EU från 2005 till 2012 minskade med 16 procent i sektorer som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem och med 10 procent i sektorer som inte omfattas av det, vilket visar på att målen för 2020 med minskningar på 21 procent respektive 10 procent ser ut att kunna uppnås flera år tidigare.

AC.  Färdplanen för ett utsläppssnålt samhälle 2050 visar att inhemska utsläppsminskningar på 40–44 procent ligger på en kostnadseffektiv linje för att uppnå den allra lägsta nivån i EU:s mål på 80–95 procent fram till 2050 så att ett mål för 2030 på mer än 44 procent är nödvändigt för att medelnivån eller den övre nivån i detta intervall ska uppnås på ett kostnadseffektivt sätt.

AD.  Europeiska miljöbyrån har uppskattat att den minsta kostnaden för att inte anpassa sig till klimatförändringarna kommer att uppgå till mellan 100 miljarder euro per år under 2020 och 250 miljarder euro under 2050 för EU som helhet.

AE.   Enligt uppskattningar från IEA svarar EU för 11 procent av världens växthusgasutsläpp, medan EU:s koldioxidutsläpp uppmätt i ton per capita fortfarande är högre än både det globala genomsnittet och genomsnittet för tillväxtekonomierna och för utvecklingsländerna, och samtidigt har EU:s inre marknad högst BNP av alla världens ekonomier och en betydande diplomatisk kapacitet. Fastän EU:s kapacitet att med hjälp av ensidigt vidtagna åtgärder få ned utsläppen runtom i världen är begränsad, har EU således en viktig ledande roll att spela för att utverka klimatåtgärder från andra ekonomiers sida, framför allt när det gäller att uppnå ett bindande avtal i Paris 2015. EU måste följaktligen utforma en klar och ambitiös ståndpunkt och se till att det framtida avtalet kommer att kunna ratificeras av alla medlemsstater.

AF.   Det enda sättet att bemöta den globala utmaning som klimatförändringarna innebär är om ambitiösa politiska åtgärder inom EU kombineras med utfästelser från tredjeländer.

AG.  Om EU:s mål om en minskning av växthusgasutsläppen ska uppnås och andra av EU:s klimatåtgärder ska vara framgångsrika bör de vara en del av en global satsning. Ramen fram till 2030 bör avgöra EU:s förhandlingsposition för en global överenskommelse om klimatförändringarna 2015. Innan en rättvis global överenskommelse har ingåtts bör man på ett lämpligt sätt försöka komma till rätta med konkurrenskraften hos EU:s ekonomi.

AH.  Minskade växthusgasutsläpp kommer även att bli till nytta för folkhälsan genom att luftföroreningarna minskar, i synnerhet i och omkring befolkningscentrum.

AI.    Produktionen av vind- och solenergi nådde en topp på 61 procent av den totala elproduktionen i Tyskland den 16 juni 2013, vilket visar att både klimatpolitiken och energipolitiken är framgångsrika och bör ses som förebilder som främjar regional samordning och regionalt samarbete.

AJ.   Enligt Eurostat var andelen förnybara energikällor i EU 13 procent år 2011, och EU är på god väg att uppnå sitt mål för 2020 i detta hänseende.

AK.  EU är därför på god väg att uppnå sina bindande mål för 2020 (om mindre växthusgasutsläpp och mera förnybar energi) men inte sitt vägledande mål på 20 procent energieffektivitet.

AL.   Enligt International Energy Outlook 2013 kommer den globala energianvändningen att öka med 56 procent mellan 2010 och 2040 (och stater i Asien som står utanför OECD kommer att stå för 60 procent av ökningen), och fossila bränslen (också med en anmärkningsvärd andel stenkol) kommer att fortsätta utgöra nästan 80 procent av världens energianvändning till och med 2040.

AM. Eftersom investeringar i energieffektivitet, förnybar energi och minskade växthusgasutsläpp förstärker varandra och är avgörande för att man ska kunna uppnå EU:s energi- och klimatmål, är det av yttersta vikt att de behandlas på jämlik grund och att ambitiösa och bindande mål ställs upp i alla dessa tre hänseenden.

AN.  Investerarna och näringslivet har ett akut behov av en tydlig och långsiktig ram för EU:s klimat- och energipolitik, med högre nivåer av säkerhet och således tydliga prissignaler för att uppmuntra till hållbara investeringar på medellång och lång sikt, minska de risker som är förknippade med detta och ta vara på de möjligheter för hållbar teknik som finns på världsmarknaden. En tydlig strategi för klimatet och energin är avgörande för EU:s industriella konkurrenskraft, samt för att stimulera den ekonomiska tillväxten och skapa arbetstillfällen.

AO.  I ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 måste ett noggrant övervägande av klimatåtagandena (både EU:s mål på lång sikt och internationella förhandlingar på kort sikt) kombineras med behovet av att ta itu med tvingande ekonomiska och sociala frågor såsom energitrygghet, höga energikostnader för industrin och för hushållen, behovet av att skapa nya arbetstillfällen och åstadkomma ekonomisk återhämtning.

AP.   På grund av den begränsade tillgången på inhemska resurser är en ambitiös EU- övergång till förnybar energi det enda sättet att garantera en trygg energiförsörjning till överkomliga priser i framtiden.

AQ.  I kommissionens Energifärdplan för 2050, som bifallits av parlamentet, står det att energieffektivitet, förnybara energikällor och energiinfrastrukturer är no regrets-alternativen för en utfasning av fossila bränslen och att en lämplig politik bör antas, tillsammans med lämpliga instrument.

AR.  IEA har i sin marknadsrapport från 2013 om energieffektivitet kallat energieffektivitet världens primära bränsle, och energieffektivitet är det billigaste och snabbaste sättet att minska EU:s energiberoende, öka energitryggheten, sänka energikostnaderna och bekämpa klimatförändringarna.

AS.   Potentialen för förnybar energi har ännu inte utnyttjats helt. Enligt kommissionens energifärdplan för 2050 förväntas den förnybara energin svara för merparten av energiförsörjningen senast 2050, och konkreta milstolpar måste fastställas fram till 2050 för att garantera ett trovärdigt och stabilt framtidsperspektiv för förnybar energi i EU och en diversifiering av energiförsörjningen på den inre marknaden för energi, som främjar EU:s konkurrenskraft och försörjningstrygghet och bidrar till uppkomsten av nya industrigrenar och exportmöjligheter.

AT.   Utbyggnaden av förnybara energikällor och en ökad energieffektivitet kommer att få positiva följder för klimat- och energimålen, stärka EU:s energitrygghet, dess ledarskap inom tekniken och dess industriella konkurrenskraft samt främja tillväxt och sysselsättning och generera ett högt mervärde för EU i framtiden.

AU.  Att förbättra energieffektiviteten är det mest kostnadseffektiva och snabba sättet att minska EU:s energiberoende medan det samtidigt lättar slutanvändarnas börda av höga energikostnader och skapar arbetstillfällen och tillväxt för lokala ekonomier.

AV.  Under 2011 uppgick EU:s kostnader för import av fossila bränslen till 406 miljarder euro (vilket motsvarar mer än 1 000 euro per invånare), och dess beroende av importerad energi förväntas stiga. Detta beroende får som följd att unionen är sårbar för globala energipriser och plötsliga politiska omställningar, och äventyrar unionens och medlemsstaternas utrikespolitiska autonomi. Därför är det oerhört viktigt att slutanvändarna får största möjliga insyn i energipriserna, vilket innebär att EU måste arbeta målinriktat och i högre grad på ”no-regrets”-alternativen energieffektivitet, förnybar energi och energiinfrastrukturer.

AW. Pengar som används till import av fossila bränslen bidrar mycket lite till investeringar, arbetstillfällen eller tillväxt i unionen, och därför skulle en omdirigering av dessa medel till inhemska investeringar i energieffektivitet, förnybar energi och smart infrastruktur stimulera bygg- och bilindustrin och högteknologisektorn och deras leverantörer i efterföljande led i produktionskedjan, vilket skulle skapa högkvalificerade arbetstillfällen som inte kan exporteras/utlokaliseras.

AX.  Enligt IEA, kommer två tredjedelar av världens möjligheter till energieffektivitet att förbli outnyttjade fram till 2035 på grund av att detta inte prioriteras särskilt högt inom politiken.

AY.  Studier som gjorts vid Fraunhoferinstitutet har visat att EU på ett kostnadseffektivt sätt kan spara in 40 procent energi fram till 2030.

AZ.   Studier har fastställt att EU kan åstadkomma kostnadseffektiva energibesparingar för slutanvändare på mer än 40 procent i ekonomins alla sektorer (bostäder: 61 procent, transport: 41 procent, service: 38 procent och industri: 21 procent). Om dessa möjligheter förverkligas kan man årligen spara in 239 miljarder euro netto av energikostnaderna.

BA.  Mer än 40 procent av den slutliga energin i EU används för uppvärmning och nedkylning, av vilka 43 procent går till hushållen, 44 procent till industrin och resten (13 procent) till servicesektorn, enligt den europeiska teknikplattformen för förnybar värme och kyla.

BB.   Det har påvisats att de största möjligheterna för kostnadseffektiva energibesparingar finns inom byggsektorn, som för närvarande svarar för 40 procent av EU:s slutanvändning av energi och 36 procent av dess koldioxidutsläpp.

BC.  Studier visar att ökad energieffektivitet minskar kostnaderna och är till nytta för både näringslivet och enskilda personer.

BD.  Om den nuvarande utvecklingen fortsätter förväntas världsbefolkningen överstiga 9 miljarder fram till 2050 och den globala efterfrågan på energi kommer att stiga med mer än 40 procent fram till 2030.

BE.   De ständigt stigande energipriserna har lett till ökad bränslefattigdom i EU.

BF.   Europeiska rådet erkände vid sitt möte i maj 2012 att energieffektivitet kan bidra påtagligt till att vända på utvecklingen när det gäller de nuvarande ökningarna av energipriser och energikostnader, som framför allt drabbar de mest utsatta i samhället.

BG.  Ett ambitiöst energisparmål kommer att öka nettosysselsättningen med 400 000 arbetstillfällen fram till 2020, i synnerhet genom att skapa välbehövlig sysselsättning i byggsektorn, och förbättra offentliga budgetar genom minskade kostnader för arbetslöshet.

BH.  Fullbordandet av den inre energimarknaden utgör en nödvändig förutsättning för EU:s totala energitrygghet, konkurrenskraftiga energipriser och kostnadseffektivt uppnående av dess klimatpolitiska mål.

BI.    Utan samordning och kostnadseffektiv tillämpning snedvrider de olika subventionerna för olika energikällor och -tekniker konkurrensen och hindrar fullbordandet av den inre marknaden för energi utan att öka investeringssäkerheten.

BJ.    Subventionerna för fossila bränslen i EU uppgick år 2011 till 26 miljarder euro enbart för elproduktionsändamål, och då är inte subventioner för gas och olja medräknade.

BK.  I slutsatserna från Europeiska rådets möte den 22 maj 2013 pekade man på behovet av att prioritera utfasningen av miljömässigt eller ekonomiskt skadliga subventioner, inklusive för fossila bränslen.

BL.   Undersökningar ger vid handen att en uppgradering och utveckling av näten och tillhandahållande av flera sammankopplingar är ett viktigt sätt att förbättra den inre marknaden, minska energikostnaderna och förbättra näringslivets konkurrenskraft, under förutsättning att en kostnadsnyttoanalys används för målinriktning på de relevanta investeringarna.

BM.  Studier visar att kostnader och inverkan på systemet totalt sett varierar markant bland de olika produktionskällorna och sådana aspekter bör också övervägas när EU:s klimat- och energipolitik utformas.

BN.  IEA uppskattar att med en ökande decentralisering av energiförsörjningen kommer investeringsbehoven för energiinfrastrukturen att flytta från överförings- till distributionsnivån och att distributionsnäten behöver tre fjärdedelar av dessa investeringar fram till 2030.

BO.  Siffror från Eurostat visar att runt 40 procent av EU:s invånare redan bor i stadsområden och att urbaniseringen ökar, samt att förnybara energikällor mildrar de föroreningar från fina partiklar som finns i atmosfären. Transporterna står för en betydande del av utsläppen och effektivitetsåtgärder kommer att bli till nytta för dem.

BP.   Kommissionen uppgav i sin energifärdplan för 2050 att nätet oundvikligen måste uppgraderas, och vad som är viktigare, att kostnaden kommer att vara densamma oberoende av vilket framtida energiscenario man väljer, även om man väljer att inte vidta några åtgärder. Det finns därför ett behov av att utveckla ett smart och sammankopplat nät och att välja ett scenario som bygger på förnybar energi och energieffektivitet eftersom detta är det enda sättet att uppnå målen om hållbarhet, konkurrenskraft, energioberoende, energitrygghet och överkomliga energipriser.

BQ.  Enligt rapporten om EU:s konkurrenskraft 2012 erbjuder sektorerna för hållbar energi och miljöteknik stora möjligheter för skapandet av affärsmöjligheter och arbetstillfällen.

BR.   Rapporten om EU:s konkurrenskraft 2012 rekommenderar att företag i EU, för att kunna ha kvar sin konkurrenskraft, inriktar sig på att utnyttja de affärstillfällen som erbjuds av de globala miljö- och samhällsrelaterade målen och utmaningarna.

BS.   Enligt kommissionens uppskattningar i energifärdplanen för 2050 kräver alla utvärderade scenarier med utfasning av fossila bränslen en andel förnybar energi till 2050 på mellan 55 och 75 procent av den slutliga energiförbrukningen. Enligt samma uppskattningar kommer andelen förnybar energi att minska kraftigt efter 2020 om inte ytterligare åtgärder vidtas.

BT.   EU är för närvarande en global föregångare när det gäller förnybar energiteknik med runt en halv miljon arbetstillfällen som redan har skapats i denna sektor. En högre andel förnybar energi kommer att leda till hållbar tillväxt och ökad energitrygghet på längre sikt.

BU.  Sektorn för förnybar energi motsvarar 1 procent av EU:s BNP och sysselsätter direkt och indirekt cirka 1,2 miljoner människor, en ökning med 30 procent jämfört med år 2009. År 2020 kommer 2,7 miljoner människor i EU att vara sysselsatta i sektorn för förnybar energi.

BV.  Sektorerna för förnybar energi och energieffektivitet har ökat trots krisen och förväntas ytterligare öka EU:s BNP i framtiden.

BW. Undersökningar har visat är Kina det mest attraktiva landet för investeringar i förnybar energi, medan Förenta staterna, Indien, Japan, Kanada och Australien också finns med bland de mest attraktiva länderna.

BX.  Det finns ett behov av att säkerställa EU:s konkurrenskraft på den globala marknaden.

BY.  Ökad forskning om olika typer av ny och hållbar energi samt ett utbyte av bästa praxis ger de bästa möjligheterna till en långsiktig lösning på problemet.

BZ.   Hållbar utveckling bygger på jämvikt mellan de tre pelare som heter miljömässig, ekonomisk och social utveckling.

CA.  De lokala och regionala nivåerna spelar en betydande roll när det gäller att främja och tillämpa de åtgärder som behövs för att driva utvecklingen i riktning mot en utsläppssnål ekonomi.

Mål

1.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och förväntar sig att Europeiska rådet ska bemöta dessa frågor med ambitiösa, realistiska, kostnadseffektiva och flexibla svar, som låter EU, med sina kunskaper och erfarenheter på energins område och ha kvar en hållbar konkurrensfördel, och som fungerar på både kort och lång sikt.

2.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillkännagivande om att ytterligare uppgifter, såsom energiprisernas sammansättning i medlemsstaterna, ska läggas fram innan året är slut. Parlamentet vill att dessa uppgifter ska vara tillgängliga för slutkonsumenterna och integreras i eventuella framtida politiska förslag.

3.      Europaparlamentet konstaterar att den första delen av den femte utvärderingsrapporten från IPCC nyligen publicerats och sedan antagits den 27 september 2013 och att det i denna rapport bekräftas att den globala uppvärmningen till 95 procent orsakas av mänsklig verksamhet (jämfört med 90 procent, som det stod i den fjärde rapporten från 2007) och att det här också varnas för vilka konsekvenser det kan få för stabiliteten i vårt ekosystem om ingenting görs.

4.      Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att, såsom ett led i EU:s ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030, anta och genomföra ett mångsidigt tillvägagångssätt som bygger på samordnade och konsekventa strategier som inbördes förstärker varandra samt på ambitiösa och bindande mål för minskning av växthusgasutsläppen och för förnybar energi och energieffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att dra mera nytta av det inbördes samspelet mellan dessa tre mål, eftersom de är de lämpligaste verktygen för att säkerställa att EU:s klimat- och energimål uppnås på ett kostnadseffektivt sätt fram till 2030 och samtidigt erbjuder investeringssäkerhet och ökar och stärker konkurrenskraften och energitryggheten i EU.

5.       Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ställa upp som bindande mål för EU att de inhemska växthusgasutsläppen ska minskas med åtminstone 40 procent jämfört med 1990 års nivåer fram till 2030. Parlamentet anser att ambitionsnivån måste stå i konsekvens med att tvågradersmålet ska uppnås på ett kostnadseffektivt sätt och betonar att detta mål bör genomföras med hjälp av nationella mål för de enskilda staterna, där det tas hänsyn till varje enskild medlemsstats situation och möjligheter.

6.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att för EU ställa upp ett bindande energieffektivitetsmål på 40 procent fram till 2030, utgående från forskning om möjligheterna till kostnadseffektiva energibesparingar. Parlamentet betonar att detta mål bör genomföras med hjälp av nationella mål för de enskilda staterna, där det tas hänsyn till varje enskild medlemsstats situation och möjligheter.

7.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att för EU ställa upp ett bindande mål om att minst 30 procent av den sammanlagda slutanvändningen av energi ska komma från förnybara källor senast 2030. Parlamentet betonar att detta mål bör genomföras med hjälp av nationella mål för de enskilda staterna, där det tas hänsyn till varje enskild medlemsstats situation och möjligheter.

8.      Europaparlamentet påpekar att alla sektorer i ekonomin kommer att behöva bidra till att minska utsläppen av växthusgaser, om EU ska kunna ta sin del av det globala ansvaret. Parlamentet anser att det krävs en tidig överenskommelse om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 för att EU ska kunna förbereda sig inför internationella förhandlingar om ett nytt rättsligt bindande internationellt avtal och för att ge medlemsstaterna, industrin och andra sektorer tydliga och rättsligt bindande spelregler och mål, så att de kan göra de investeringar som krävs på medellång och lång sikt för utsläppsminskning, energieffektivitet och förnybar energi.

9.      Europaparlamentet konstaterar att utfasningen av fossila bränslen kommer att vara beroende av att det finns varierande andelar av hållbar teknik i medlemsstaterna: förnybar energi, kärnkraft samt avskiljning och lagring av koldioxid, såvida sistnämnda teknik blir tillgänglig i tid. Parlamentet konstaterar att om det införs en högre andel förnybar energi kommer det att krävas en betydande utbyggnad av överförings- och distributionsnät samt ytterligare reglerbar reservkapacitet och/eller lagringskapacitet.

10.    Europaparlamentet påminner om att alla merkostnader kommer att övervältras på slutkonsumenterna, antingen direkt eller indirekt, och anser att merkostnaden för utfasningen av fossila bränslen i EU:s energisystem måste hållas nere om EU ska kunna behålla sin konkurrenskraft.

11.    Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna fortfarande har befogenhet att välja sin egen energimix och således bör besluta om vilken energimix som är optimal för att uppfylla de energipolitiska målen, särskilt när det gäller utfasningen av fossila bränslen.

12.    Europaparlamentet anser att ett starkt bindande energieffektivitetsmål är av största vikt för att åstadkomma en så effektiv energianvändning som möjligt inom unionen och att ett sådant mål också får som dominoeffekt att det krävs mindre insatser för att uppfylla målen om växthusgasutsläpp och förnybar energi.

13.    Europaparlamentet anser att bindande övergripande mål som kombinerar de nationella insatser som fördelats är den mest kostnadseffektiva och flexibla metoden för att ge medlemsstaterna den handlingsfrihet som krävs samt för att följa subsidiaritetsprincipen.

14.    Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att ställa upp ambitiösa, realistiska mål för ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 för att de framsteg som gjorts på EU-nivå ska kunna fortsätta och långsiktig säkerhet förverkligas och därvid ta hänsyn till det kostnadseffektivaste sättet att fullgöra det långsiktiga åtagande som ingåtts av Europaparlamentet och rådet och handlar om att fram till 2050 minska EU:s växthusgasutsläpp med 80–95 % jämfört med 1990 års nivåer.

15.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla sin klimat- och energipolitik för att uppnå större samstämmighet samt ökad handlingsfrihet och kostnadseffektivitet inom den europeiska politiken.

16.    Europaparlamentet understryker att EU:s mål om utfasningen av fossila bränslen fram till 2050 endast kan uppfyllas om fossila bränslen frångås och att man därför måste undvika politik som kan medföra en inlåsning till sådana bränslen. Parlamentet erinrar om att en ambitiös och långsiktig politik för energieffektivitet och förnybar energi kommer att bidra till att förhindra detta. Parlamentet understryker i detta sammanhang att nya rön från IEA visar att det på lång sikt är billigare att föra en politik för förnybar energi än att enbart utgå från priset på koldioxidutsläpp eftersom en sådan politik ger incitament till en läglig utökning av den breda portfölj med förnybar teknik som behövs för att helt fasa ut fossila bränslen från energisektorn på lång sikt.

17.    Europaparlamentet är övertygat om att bästa sättet att tillgodose EU:s nuvarande och framtida energibehov är en balanserad och differentierad energimix som minskar beroendet av enstaka energikällor, utan att det skapas några nya former av beroende, med tanke på att kommissionen rekommenderar oss att minska beroendet av fossil energi. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att beakta dessa faktorer.

18.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med berörda näringsgrenar, utarbeta sektorsspecifika färdplaner inom ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030, som ger näringslivets aktörer tillräckligt med handlingsfrihet.

19.    Europaparlamentet anser att många mål inom energipolitiken visserligen kan uppnås genom en höjning av energipriserna och därmed en minskning av den ekonomiska verksamheten, men utmaningen är att nå dessa mål och samtidigt öka den ekonomiska verksamheten.

20.    Europaparlamentet anser att tillräckliga medel måste anslås till forskning och utveckling inom området förnybara energikällor och energisparande teknik.

21.    Europaparlamentet har uppmärksammat att det finns ett brett samförstånd om att fastställa ett nytt, bindande mål för minskning av koldioxidutsläppen, grundat på ett uppdaterat och välfungerande utsläppshandelssystem för EU.

22.    Europaparlamentet anser att såväl EU:s långsiktiga politiska mål som de särskilda politiska verktygen för en minskning av växthusgasutsläppen konsekvent måste baseras på 1990 som referensår.

23.    Europaparlamentet anser att EU kan höja ambitionerna om en minskning av koldioxidutsläppen om andra större utsläppsländer – såväl industriländer som utvecklingsländer – påtar sig sin beskärda del av det globala ansvaret för att minska utsläppen.

24.    Europaparlamentet påpekar att 2020 års bindande mål om förnybara energikällor har gjort EU till en föregångare när det gäller teknikinnovation för förnybara energikällor. Parlamentet framhåller att en fortsatt politik med bindande mål om förnybara energikällor kommer att stärka EU:s ställning inom detta område ytterligare. Parlamentet anser att utvecklingen av förnybara energikällor bidrar till att nå målen för minskning av växthusgasutsläppen, minskar behovet av import av fossila bränslen och ökar diversifieringen av våra energikällor. Parlamentet menar därför att EU bör fastställa ett bindande mål för energieffektivitet i sin ram för perioden fram till 2030. Parlamentet anser att en framåtblickande energi- och klimatpolitik måste genomföras i överensstämmelse med EU:s industripolitiska agenda för konkurrenskraft.

25.    Europaparlamentet anser att om kapaciteten från förnybara energikällor ska kunna utnyttjas maximalt, bör ramen och målen för 2030 inriktas på att utveckla och optimera elsystemet överlag.

26.    Europaparlamentet anser att EU är på god väg att uppnå utbyggnadsmålet på 20 procent för förnybar energi för 2020 och betonar att den nationella utbyggnaden, som i viss mån inte är samordnad och sker oerhört snabbt, får allvarliga konsekvenser för EU:s inre marknad för energi (bl.a. i form av ringflöden). Parlamentet anser att framtidens energiförsörjningssystem i ökad grad måste anlita förnybar energi och vidhåller att alla relevanta aspekter av energiförsörjningssystemen måste beaktas när det fattas beslut om en fortsatt utbyggnad av förnybar energi.

27.    Europaparlamentet anser att stödsystemen, om de är välkonstruerade, flexibla och förutsägbara, kan ge lämpliga incitament till utvecklingen av förnybara energikällor och energieffektivitet. Parlamentet betonar att alla nationella system för stöd till förnybar energi successivt bör utvecklas i riktning mot ett mera integrerat system för stöd, antingen på EU-nivå eller på delnivå inom EU, varvid hänsyn bör tas till både nivåer av teknisk mognad och till regionala och geografiska skillnader, och att detta system skulle kunna erbjuda en mera marknadsnära ram, tillsammans med investeringssäkerhet och likvärdiga verksamhetsförutsättningar.   Parlamentet anser att kommissionen har en viktig vägledande roll i detta hänseende, också i frågor som berör stödsystemens förenlighet med reglerna för den inre marknaden och för statligt stöd, med tanke på betydelsen av Horisont 2020, ramprogrammet för forskning och innovation.

28.    Europaparlamentet anser att den politiska ramen för 2030 bör integreras i ett mer långsiktigt perspektiv, i synnerhet fram till 2050, i kongruens med de olika färdplaner som antagits av kommissionen. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU:s strategier för 2030 angående växthusgasutsläppsminskning, förnybar energi och energieffektivitet bör ses som milstolpar på väg mot mer långsiktiga mål, som ett led i en integrerad strategi som ska garantera att de är kostnadseffektiva, förutsägbara och hållbara.

29.    Europaparlamentet anser att EU:s regionalpolitik spelar en viktig roll i främjandet av produktionen av förnybar energi och energieffektivitet inom hela unionen. Parlamentet noterar att de olika geografiska förutsättningarna gör det omöjligt att tillämpa en energipolitik som ser likadan ut i alla regioner.

30.    Europaparlamentet inser att alla subventioner till olika energikällor, också fossila bränslen och kärnkraft, kan få avsevärda återverkningar på energipriserna. Parlamentet konstaterar att somliga förnybara energikällor, såsom vindkraft på land och solcellsenergi, snart kommer att kunna tävla med konventionella energikällor från kostnadssynpunkt, och anser att systemen för stöd till dessa energiformer därför bör anpassas och subventionerna successivt frångås, så att medel i stället kan anslås till program för forskning kring och utveckling av sådan energiteknik som nästa generations förnybara energikällor och lagringsteknik. Parlamentet betonar dock att detta bör tillkännages i god tid på förhand för att sektorn inte ska drabbas av några skadeverkningar och att det kräver en omformning av energimarknaden, förenklade förfaranden för administration och koppling till elnätet och mer öppenhet på energimarknaderna. Parlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater ändrat stödsystemen med retroaktiv verkan, något som blivit till skada för både investerarnas förtroende och för omfånget av investeringarna i förnybar energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur marknader som uteslutande hanterar energi kan omformas för att garantera avkastning på investeringar i olika förnybara energikällor, vilka är till nytta genom att de sänker grossistpriserna, men samtidigt också påverkar avkastningen på investeringar. Parlamentet betonar att det behövs en tydlig politik för förnybar energi, tillsammans med program för forskning och utveckling, för att minska kostnaderna för alla förnybara tekniker och främja innovation, utveckling och den oumbärliga spridningen av nyare och mindre mogna tekniker och uppmanar kommissionen att undersöka hur prioriterad utleverans av energi från förnybara källor påverkar energikostnaderna överlag.

31.    Europaparlamentet framhåller samtidigt att EU måste minska sitt beroende av importerade fossila bränslen. Parlamentet konstaterar att ett antal av subventionerna till fossila bränslen, kärnkraft och somliga former av mogen teknik för förnybar energi skapar strukturella marknadssnedvridningar i vissa medlemsstater och uppmanar medlemsstaterna att så fort som möjligt fasa ut sådana subventioner, framför allt miljöskadliga direkta och indirekta subventioner till fossila bränslen.

32.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna utarbeta färdplaner för varje land med tydliga åtaganden för utfasning av subventionerna.

33.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en förteckning över alla nationella subventioner, EU-subventioner och stödsystem för förnybara energikällor och uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen införa samstämmighet och öppenhet på EU-nivå.

34.    Europaparlamentet konstaterar att det har blivit betydligt svårare att investera i förnybara energikällor, framför allt på grund av de retroaktiva ändringar som företagits i vissa medlemsstater. Parlamentet efterlyser en stabil och förutsebar lagstiftnings- och åtgärdsram för perioden fram till 2030 som grundas på ett ambitiöst, bindande mål för förnybara energikällor, vilket kommer att bidra stort till att skapa arbetstillfällen samt minimera osäkerheten, minska investeringsriskerna och sänka kapitalkostnaderna och således även minska behovet av stöd.

35.    Europaparlamentet noterar att långsiktiga mål skapar politisk stabilitet och stärker investerarnas förtroende, vilket minskar investerarnas riskpremier – en kritisk faktor för utvecklingen av förnybara energikällor, som är beroende av kapitalintensiv teknik. Parlamentet konstaterar att frånvaron av mål skulle leda till en betydande ökning av kostnaderna för förnybar energi, medan investeringar som möjliggörs tack vare ett långsiktigt mål skulle minska kostnaderna för tekniken och behovet av särskilt stöd.

36.    Europaparlamentet påpekar att kommissionens färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 visar att förnybara energikällor och förbättrad energieffektivitet skulle kunna resultera i årliga besparingar på mellan 175 och 320 miljarder euro för unionen.

37.    Europaparlamentet betonar att det finns en betydande potential för att skapa arbetstillfällen hos förnybara energikällor (3 miljoner arbetstillfällen fram till 2020) och energieffektivitet (2 miljoner arbetstillfällen fram till 2020)[23].

38.    Europaparlamentet anser att förbättrad nätflexibilitet, infrastruktur och energitransportkapacitet behövs för att produktionen av förnybar energi ska bli effektiv.

39.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen, med tanke på en snabb integration av förnybara energikällor, att också lägga fram förslag till en inre kärnmarknad med de integrationsvilliga medlemsstater som snabbt vill samarbeta kring en gemensam elproduktion, distribution och användning.

40.    Europaparlamentet anser att man genomgående måste övervaka hur olika energikällor påverkar miljön och klimatet.

41.    Europaparlamentet påminner om att den billigaste energin är den som aldrig används. Parlamentet betonar i detta sammanhang att ökad energieffektivitet bör betraktas som en av hörnstenarna i EU:s klimat- och energipolitik och är övertygat om att energieffektivitet hjälper oss att spara resurser, minska energikostnaderna, beroendet av importerad energi, underskotten i handelsbalansen och påverkan på folkhälsan samt på lång sikt förbättra den internationella konkurrenskraften för EU:s näringsliv och göra det lättare att minska EU:s utsläpp av växthusgaser. Parlamentet framhåller att forskning gett vid handen att ett förverkligande av EU:s totala potential för kostnadseffektiva energibesparingar på 40 procent skulle minska växthusgasutsläppen med minst 50 procent fram till 2030 och öka andelen förnybara energikällor i energimixen till 35 procent. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt och fullt ut genomföra direktivet om energieffektivitet och byggnaders energiprestanda och betonar att möjligheterna inom varje näringsgren och varje ekonomisk situation måste beaktas vid utformningen av ny energieffektivitetspolitik och att övergången till ökad energieffektivitet bör inrikta sig på kedjan med utbud av och efterfrågan på energi i dess helhet, alltså också omvandling, överföring, distribution och leverans av energi, tillsammans med energianvändning inom industrin, fastighetssektorn, hushållen och transporterna. Parlamentet erkänner nyttan av kampanjer för ökat medvetande om energieffektivitet.

42.    Europaparlamentet inser att den nuvarande politiken inte kommer att leda till att EU uppnår sitt energieffektivitetsmål för 2020. Parlamentet erinrar om kommissionens utfästelser att fastställa bindande energieffektivitetsmål för 2020 och komma överens om ytterligare åtgärder i medlemsstaterna om och när summan av deras individuella mål inte motsvarar EU:s 20-procentsmål. Parlamentet erinrar om att målen för 2030 måste formuleras som milstolpar mot en mer långsiktig vision för 2050 för att ta hänsyn till långa investeringscykler. Parlamentet begär att Europeiska rådet ska fastställa bindande energieffektivitetsmål för 2020 och 2030 som grundval för en hållbar energi- och klimatpolitik.

43.    Europaparlamentet betonar att ett enda mål för växthusgasutsläpp, som uppfylls huvudsakligen genom EU:s utsläppshandelssystem, inte kommer att kunna förverkliga den stora energieffektivitetspotentialen i sektorer utanför utsläppshandelssystemet, vilket leder till att en stor del av ansträngningarna för att uppnå 2030 års mål för utfasning av fossila bränslen kommer att ske inom sektorer som ingår i utsläppshandeln och till högre kostnad än nödvändigt. Parlamentet konstaterar att många av hindren för uppnåendet av energieffektivitetsförbättringar är av icke-ekonomisk natur och inte kan undanröjas genom EU:s utsläppshandelssystem inom en strategi med ett enda mål för växthusgasutsläppen.

44.    Europaparlamentet betonar att minskad energianvändning i byggnader bör vara en central aspekt i EU:s långsiktiga politik för energieffektivitet, eftersom det finns en enorm kostnadseffektiv energibesparingspotential i upprustning av befintliga byggnader. Parlamentet betonar att den nuvarande takten och kvaliteten på upprustningen av byggnader avsevärt måste ökas så att EU kan minska det nuvarande byggnadsbeståndets energiförbrukning med 80 procent fram till 2050, jämfört med 2010 års nivåer.

45.    Europaparlamentet konstaterar att ett sektorsbaserat energieffektivitetsmål för byggnader skulle driva på den nödvändiga omställningen av byggnadsbeståndet, så att den enorma energiresurs som detta representerar till sist utnyttjas. Parlamentet inser att de flesta hinder på detta område är rättsliga, administrativa och finansiella, snarare än tekniska, och att marknadens anpassning tar tid och kommer att vara ytterst beroende av långsiktiga mål kombinerat med mål på medellång sikt för 2020, 2030 och 2040 för att få hela byggnadsbeståndet så nära en energianvändning på nollnivå som möjligt 2050.

46.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att utveckla bättre metoder och verktyg för beräkningen och övervakningen av framsteg som skulle kunna bidra till att utforma ett mera konsekvent och öppet EU-grepp på frågan om energieffektivitet och att tillsammans med medlemsstaterna arbeta för att övervinna politiska hinder. Parlamentet konstaterar att energiintensiteten har ökat i decennier i förhållande till det ekonomiska utfallet, vilket merendels föranleds av ekonomiska skäl. Parlamentet anser att energieffektivitet också kan vara en avsevärd drivkraft för materialkunskap och att det bör göras mer för att hjälpa näringslivet i EU med att ytterligare minska sin energiintensitet och öka sin konkurrenskraft (särskilt genom egenproduktion av värme och el), vilket kommer att bidra till minskad risk för koldioxidläckage. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och bedöma energieffektivitetens framsteg och utveckling i EU jämfört med hos EU:s viktigaste konkurrenter på världsmarknaden, samt att förbättra energiprognoserna med hänsyn till särskilda icke-ekonomiska drivkrafter för energieffektivitet och de fördelar som energibesparingar ger upphov till och ta fram förmånliga villkor för investeringar i energieffektivitet, mot bakgrund av översynen av riktlinjerna för statligt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att i rätt tid bedöma hur energisparandet utvecklats i EU i förhållande till genomförandet av energieffektivitetsdirektivet och den förestående översynen av det direktivet.

47.    Europaparlamentet konstaterar att EU:s utsläppshandelssystem i dag är det viktigaste redskapet för att minska koldioxidutsläppen från industrin och energisektorn och samtidigt främja investeringar i hållbar teknik på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt. Parlamentet konstaterar därför att utsläppshandelssystemet måste få en bättre struktur för att det ska kunna ge ett effektivt och automatiskt svar på konjunkturväxlingar, så att det inte behövs några situationsbetingade marknadsingripanden och så att investerarna kan få sin säkerhet återställd genom ett system som är förutsägbart och pålitligt på lång sikt. Parlamentet vill att det under 2014 föreslås en skyndsam strukturreform av EU:s utsläppshandelssystem för att göra något åt det nuvarande överskottet på utsläppsrätter och mekanismens inflexibilitet. Parlamentet betonar att det vid reformen av utsläppshandelssystemet bör ses till att det förblir fullständigt marknadsbaserat.

48.    Europaparlamentet påminner kommissionen om att parlamentet redan har efterlyst att lagstiftning ska föreslås så snart som möjligt för att anpassa kravet på en linjär minskning om 1,74 procent per år för att möta kraven för att uppnå koldioxidminskningsmålet för 2050.

49. Europaparlamentet anser att kommissionen dessutom bör föreslå en obligatorisk öronmärkning av auktionsintäkterna för innovativ miljövänlig teknik. Parlamentet anser att bestämmelserna för sektorer och undersektorer där det finns risker för koldioxidläckage bör behållas men eventuellt ses över om det föreligger ett bindande internationellt avtal om kampen mot klimatförändringarna, detta för att garantera största möjliga säkerhet för industrin.

50.    Europaparlamentet konstaterar att EU behöver en heltäckande politisk ram för 2030 som främjar investeringar och på lång sikt utfasning av fossila bränslen i sektorer utanför utsläppshandelssystemet, som ansvarar för 60 procent av EU:s växthusgasutsläpp. Parlamentet understryker den betydande och ännu inte tillvaratagna potentialen för energieffektivitet i olika sektorer som byggnader eller transport (som uppgår till 61 respektive 41 procent). Parlamentet betonar att sektorer utanför EU:s system kan göra EU:s insatser för att minska koldioxidutsläppen avsevärt lättare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med en ambitiös ram för dessa sektorer fram till 2030, och samtidigt låta medlemsstaterna ha kvar sin handlingsfrihet att själva fastställa hur de ska uppnå sina mål i fråga om ansvarsfördelningen. Parlamentet erkänner att målen för sektorerna utanför utsläppshandelssystemet bör baseras på en bottom-up-bedömning av varje sektors potential för energibesparingar.

51.    Europaparlamentet betonar att ambitionen för de sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet (insatsfördelning) är rätt begränsad jämfört med målen för de sektorer som omfattas av systemet och att starkt kontroversiella tillgodohavanden, t.ex. för industriella gaser. fortfarande är tillåtna i ansvarsfördelningen, men inte i utsläppshandelssystemet.

52.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag om att tillgodohavanden, vilka inte längre kan användas i utsläppshandelssystemet, inte heller kan användas för ansvarsfördelningen, och uppmanar medlemsstaterna att omedelbart åta sig att följa samma linje som de ålagt industrin.

53.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en mer ambitiös ram för de sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet (ansvarsfördelning).

54.    Europaparlamentet understryker att tillräcklig hänsyn inte har tagits till effekterna av metan (CH₄) på den globala uppvärmningen med hänsyn till att dess globala uppvärmningspotential är 80 gånger högre än koldioxidens under en femtonårsperiod och 49 gånger högre under en fyrtioårsperiod. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera effekterna av metan mera fullständigt när det gäller politiken för att minska växthusgasutsläppen samt att utvärdera möjligheterna och föreslå en plan för minskning av metanutsläppen som är anpassad till vissa sektorers och medlemsstaters särskilda situation.

55.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en särskild transportram, eftersom transportsektorn står för ungefär en fjärdedel av EU:s växthusgasutsläpp och energianvändning i EU, vilket gör den till den sektor som släpper ut näst mest växthusgaser, efter energiproduktionen.

56.    Europaparlamentet anser att avancerade biodrivmedel kan spela en viktig roll i minskningen av växthusgasutsläpp inom transportsektorn, samtidigt som de ökar energitryggheten och bidrar till tillväxt och sysselsättning.

57.    Europaparlamentet konstaterar vikten av fullständig koldioxidredovisning enligt bränslekvalitetsdirektivet för att minska livscykeln för växthusgasutsläpp från drivmedel. Parlamentet betonar att direktivet om bränslekvalitet kan spela en viktig roll i främjandet av hållbara biodrivmedel i en ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030.

58.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att definiera en uppsättning indikatorer för att bedöma vilka framsteg som gjorts inom olika sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet, i synnerhet vad gäller byggnaders hållbarhetsprestanda.

59.    Europaparlamentet anser att kraftvärme och effektiv fjärrvärme och fjärrkyla är viktigt för ökad energieffektivitet, optimal användning av förnybar energi för värme- och elproduktion och förbättrad lokal luftkvalitet både nu och i framtiden. Parlamentet uppmanar EU att beakta en fullständig integrering av uppvärmnings- och kylningssektorn i sina strategier för att uppnå ett hållbart energisystem. Parlamentet konstaterar att denna sektor i dag står för omkring 45 procent av den slutliga energianvändningen inom EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att samla in nödvändiga uppgifter som visar uppvärmnings- och kylningssektorns energikällor och användningsområden, samt distributionen av värme till olika grupper av slutkonsumenter (till exempel bostäder, industri och tjänstesektor). Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att stödja de lättillgängliga lösningarna för uppvärmning och kylning.

60.    Europaparlamentet understryker att fjärrvärme och fjärrkyla har en betydande potential att öka energieffektiviteten genom återvinning av värme från elproduktion i kraftvärmeverk, avfallsförbränningsanläggningar och industriella energiprocesser, som annars skulle gå förlorad. Parlamentet anser att det även ger en integrerad lösning i tätortsområden som kommer att göra det möjligt för EU att minska sitt beroende av energiimport och att hålla kostnaderna för uppvärmning och kylning på en nivå som är överkomlig för medborgarna.

61.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att analysera vilka ytterligare möjligheter som förnybara energikällor erbjuder för uppvärmning och kylning och granska synergierna mellan en ökad användning av förnybara energikällor och genomförandet av energieffektivitetsdirektivet och byggnadsdirektivet.

62.    Europaparlamentet konstaterar att IKT-sektorn är en storkonsument av el med datacentrum i EU som står för upp till 1,5 procent av den totala elförbrukningen. Konsumenterna blir allt mer medvetna om koldioxidavtrycket för de it- och molntjänster de använder, och IKT-sektorn som har stor potential för energibesparingar skulle därför kunna bli en förebild för energieffektivitet och främjande av förnybar energi.

De politiska instrumentens samstämmighet

63.    Europaparlamentet upprepar att ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 måste nå sina mål på det mest kostnadseffektiva sättet. Parlamentet anser att detta kan åstadkommas genom att det sänds tydliga signaler till investerarna och genom att överkompensation undviks, liksom också en överdrivet invecklad och betungande lagstiftningsbörda för näringslivet. Parlamentet anser att ramen därför bör ge medlemsstaterna flexibilitet och handlingsfrihet inom de gränser den uppställer och erbjuda stabilitet och tydlighet med tanke på investeringsbeslut. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo respektera EU-ramen.

64.    Europaparlamentet betonar att de många utmaningarna på klimatets och energins område måste hanteras mera samordnat och konsekvent, så att EU får en energimarknad med insyn och utbyte av bästa praxis i energifrågor införs på EU-nivå och de nationella åtgärderna blir mer effektiva och konsekventa. Parlamentet anser att ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 bör innehålla föreskrifter om att medlemsstaterna ska diskutera med grannländerna om de planerar mer betydande ändringar i sin energiförsörjning.

65.    Europaparlamentet erinrar om att en tydlig, samstämd och konsekvent politik och lagstiftningsram, som bygger på en helhetssyn, är av stor vikt för att man på ett kostnadseffektivt och hållbart sätt ska kunna stimulera till nödvändiga investeringar i de no regrets-alternativ (förnybar energi, energieffektivitet och smart infrastruktur) som definierats i kommissionens energifärdplan för 2050. Parlamentet konstaterar att en bidragande orsak till dagens låga pris på utsläppt koldioxid är att våra mål för 2020 inte varit konsekventa sinsemellan.

66.    Europaparlamentet betonar att med hänsyn till långsiktiga miljövänliga investeringar är det viktigt att ge industrin rättslig säkerhet på medellång och lång sikt och uppmanar i detta avseende till ambitiösa och bindande mål för växthusgasutsläpp, förnybar energi och energieffektivitet.

67.    Europaparlamentet betonar att den mest samstämmiga strategin för perioden efter 2020 är att fastställa ett EU-gemensamt mål för växthusgasutsläpp för 2030, med beaktande av de utsläppsminskningar som blir resultatet av EU:s 2030-mål för energieffektivitet och förnybar energi. Parlamentet konstaterar att en s.k. paketstrategi för energieffektivitet, förnybar energi och mål för växthusgasutsläpp, som definierats i linje med den befintliga kostnadseffektiva energisparpotentialen, skulle låta EU kunna uppnå sina mål för konkurrenskraft, energitrygghet och utfasning av fossila bränslen till ett lägre koldioxidpris och med en mindre börda för industrin än med enbart ett mål för växthusgasutsläpp.

68.    Europaparlamentet noterar att unionen har föreslagit en internationell granskningsprocess för att bedöma de preliminära utfästelserna innan 2015 års klimatavtal ingås. Parlamentet uppmanar därför rådet att komma överens om en granskningsprocess med en bestämd tidsplan för att se till att unionens mål för minskning av växthusgasutsläppen och andra därmed förknippade mål ses över och vid behov förbättras.

69.    Europaparlamentet betonar att det behövs en helhetsanalys av verktyg och mål och deras samstämmighet för att den inre marknaden ska fungera ordentligt. Parlamentet betonar att målet i fråga om växthusgasutsläpp måste vara tillräckligt ambitiöst för att ge ytterligare incitament utöver dem som uppnås genom målen för energieffektivitet och förnybar energi och överensstämma med de minskningsnivåer som anses vetenskapligt nödvändiga för att undvika farliga klimatförändringar.

70.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka samspelet mellan klimat- och energimål för att politiken på EU-nivå ska bli så effektiv som möjligt och för att man ska kunna undvika de problem som uppstått till följd av bristande konsekvens mellan mål och åtgärder, varvid kommissionen bör ta hänsyn, inte bara till olika medlemsstaters BNP, utan också till deras förmåga och möjligheter att åstadkomma kostnadseffektiva utsläppsminskningar. Parlamentet erinrar sig att bättre energieffektivitet inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet, såsom byggnads- och transportsektorn, kommer att avsevärt minska växthusgasutsläppen, så att insatserna för utfasning av fossila bränslen inom andra sektorer kan minskas.

71.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra effektiviteten och kostnadseffektiviteten hos de tre målstrategierna genom samordnad och samstämmig politik som vore till verklig nytta för det samspel som finns mellan dessa mål.

72.    Europaparlamentet noterar att diskussionen om målen för 2030 bör bygga på en väl underbyggd ekonomisk analys av deras potentiella konsekvenser, fördelade per land och per sektor. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra alla tillgängliga uppgifter och analyser om ämnet för att avgöra om det skulle medföra olika stora bördor för medlemsstaterna.

73.    Europaparlamentet anser att medlemsstaterna och regionerna bör uppmuntras att förbättra sitt samarbete för att forskningen kring och utvecklingen av förnybar energi samt innovationsinsatserna på detta område och den utvidgade användningen av förnybar energi, medräknat havsbaserad vindkraft, ska bli så ändamålsenlig som möjligt.   Parlamentet beklagar att de samarbetsmekanismer som införts genom direktivet om energi från förnybara energikällor hittills knappast har använts och vill att de ska användas mer. Parlamentet noterar kommissionens rön som anger att ett bättre utnyttjande av de befintliga samarbetsmöjligheterna skulle kunna medföra stor nytta, t.ex. genom att öka handeln och framhåller att regional integration spelar en oerhört stor roll för kostnadseffektiv användning av förnybara energikällor. Parlamentet anser i detta sammanhang att kommissionen har en viktig medlarroll för att samordna, ekonomiskt stödja och utarbeta lämpliga analyser av tillgångarna på förnybara energikällor och deras potential för varje medlemsstat och verka som drivkraft för en successiv samgång mellan olika nationers politik för förnybar energi.

74.    Europaparlamentet konstaterar att EU behöver fullgöra sitt åtagande att minska växthusgasutsläppen genom politik som förhindrar utveckling av starkt växthusgasintensiva okonventionella fossila bränslen såsom tjärsand.

75.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en analys av hur olika energikällor, inklusive förnybara energikällor, kan utvecklas på ett mera hållbart och kostnadseffektivt sätt och då ta hänsyn till miljöpåverkan, totala systemkostnader, frågor med anknytning till råvaruberoendet (särskilt i fråga om sällsynta jordartsmetaller, som det är ont om i Europa), resurseffektivitet och livscykeln.

76.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en analys av hur stabila förnybara energikällor som vattenkraft (i synnerhet pumpkraftverk), hållbar biomassa och jordvärme tillsammans med källor till fossila bränslen kan komplettera intermittenta förnybara energikällor. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå hållbarhetskriterier för fast och gasformig biomassa, och då ta hänsyn till växthusgasutsläppen under hela livscykeln för att begränsa ineffektiv användning av tillgångarna på biomassa.

77.    Europaparlamentet framhåller resurseffektivitetens viktiga roll för uppnåendet av EU:s klimat- och energimål. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att så effektivt som möjligt integrera resurseffektivitetsmålen i andra viktiga politikområden samt att utbyta bästa praxis och avveckla subventioner som leder till en ineffektiv resursanvändning.

78.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en lättillgänglig internetdatabas för bästa praxis på området resurseffektivitet.

79.    Europaparlamentet erinrar om att EU:s rättsakter måste införlivas och genomföras i tid, särskilt inom miljö- och energisektorerna, och att detta också är nödvändigt för att undvika marknadsuppsplittring.

80.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur energisparandet utvecklats i EU.

81.    Europaparlamentet konstaterar att de nationella vägledande effektivitetsmål som offentliggjordes 2013 i enlighet med EU:s direktiv om energieffektivitet från 2012 uppenbart inte når upp till EU:s överenskomna ambitionsnivå om 20 procent. Parlamentet vidhåller att kommissionen inte längre bör vänta med att föreslå en ny politik och nya åtgärder, inklusive ett bindande energieffektivitetsmål för 2020, och bör ta med ett bindande energieffektivitetsmål i sitt kommande meddelande om ramen fram till 2030 för att säkra samstämmighet mellan målen.

82.    Europaparlamentet understryker vikten av lokala och regionala klimat- och energiinitiativ, eftersom de kan ge betydande bidrag till de nationella begränsningsansträngningarna och till ytterligare utveckling av decentraliserad energiproduktion. Parlamentet rekommenderar att kommissionen stöder sådana initiativ, särskilt via riktad utveckling av nuvarande finansieringsprogram på klimat- och energiområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undanröja allt som hindrar lokala och regionala myndigheter att förverkliga EU:s klimat- och energimål.

83.    Europaparlamentet noterar att EU:s nuvarande energi- och klimatram inte återspeglar skillnaderna i energianvändning mellan å ena sidan städer och å andra sidan landsbygdsområden som inte är anslutna till energinäten. Parlamentet noterar att vissa energiutmaningar är mer akuta i landsbygdsområden (låg energieffektivitet, frågan om överkomliga energipriser, det stora koldioxidavtrycket från fasta och flytande bränslen för uppvärmning).

84.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en energistrategi för landsbygden som en del av ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030, för att analysera vissa av de särskilda utmaningar som drabbar energikonsumenter utan nätanslutning och utarbeta en rad politiska rekommendationer till medlemsstaterna.

85.    Europaparlamentet anser att ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 bör innefatta styrmedel som finns tillgängliga inom EU:s regionalpolitik för att målen för 2030 ska kunna uppnås, samt att det som ett led i detta bör ingå att de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska användas bättre för utveckling av decentraliserade projekt med förnybar energi, projekt med rena bränslen i landsbygds- och stadsområden och projekt för energieffektivitet.

Energitrygghet

86.    Europaparlamentet betonar att tryggad energiförsörjning är livsviktigt för europeiska medborgare och företag. Parlamentet understryker vikten av ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030, där det med hjälp av sådana åtgärder som diversifiering av försörjningsvägar, leverantörer och källor vidtas åtgärder för ökad energitrygghet, ekologisk hållbarhet, ekonomisk och industriell konkurrenskraft för Europa samt överkomliga energipriser för alla européer, ökad motståndskraft mot globala energichocker och sysselsättningsskapande och där även sociala aspekter beaktas.

87.    Europaparlamentet betonar behovet av att garantera en trygg energiförsörjning och i slutänden självförsörjning i EU, vilket främst uppnås genom att främja energieffektivitet och energibesparingar samt förnybar energi, något som tillsammans med andra alternativa energikällor kommer att minska importberoendet. Parlamentet noterar det framväxande intresset för prospektering av olje- och gasfält i Medelhavet och Svarta havet. Parlamentet anser att betoningen i samband med EU:s politik för olje- och gasborrning till havs bör ligga på att förebygga potentiella risker och på att staka ut gränserna för exklusiva ekonomiska zoner (EEZ) för de berörda medlemsstaterna och tredjeländerna i enlighet med FN:s havsrättskonvention, som har undertecknats av alla medlemsstater och även av EU självt.

88.    Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna, i sin strävan efter försörjningstrygghet, själva får välja nationell energimix och dra nytta av alla sina egna energitillgångar, förutsatt att de uppnår unionens långsiktiga energi- och klimatmål och ser till att arbetet förlöper under betryggande former som är miljömässigt hållbara och socialt acceptabla, varvid det också ska tas hänsyn till eventuella gränsöverskridande skadeverkningar.

89.    Europaparlamentet betonar att en av prioriteringarna inom EU:s strävan att uppnå målet om energitrygghet är att utveckla en modell med samarbete mellan medlemsstaterna, genom att det ses till att EU:s inre energimarknad snabbt förverkligas, framför allt genom att sammankopplingar byggs och gränshinder undanröjs. Parlamentet anser ytterligare att om EU:s infrastruktur som förbinder nord och syd, öst och väst slutförs och moderniseras kommer EU att på bästa sätt kunna utnyttja de komparativa fördelarna i varje medlemsstat och efterlyser ytterligare effektivt och hållbart stöd till decentraliserad, småskalig energiproduktion som ägs av lokalsamhället och smarta energiinfrastrukturer på distributionsnivå samt program för lagring och efterfrågestyrning för att medge lokal balansering av tillgång och efterfrågan i alla medlemsstater. Parlamentet understryker behovet av vidareutveckling av makroregionala elmarknader i EU så som Nord Pool eller Central West och betonar därför behovet av en stark samordning av medlemsstaternas politik och av gemensamma insatser, solidaritet och öppenhet, eftersom nationella energipolitiska beslut kan påverka andra medlemsstater. Parlamentet hävdar att det vore önskvärt att fastställa huruvida och i så fall på vilket sätt expertis och struktur inom ramen för Byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (Acer) skulle kunna utnyttjas för att utföra dessa uppgifter och hur man kan tillförsäkra ett bättre samarbete mellan de systemansvariga för överföringssystemet.

90.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den lägger fram lagstiftningsförslag om hydraulisk spräckning inbegripa en obligatorisk miljökonsekvensbedömning för både prospektering och utvinning av skiffergas. Parlamentet betonar också att det inte finns tillräckligt med uppgifter om de kemikalier som används under hydraulisk spräckning och uppmanar därför kommissionen att, när den lägger fram sådan lagstiftning, sörja för insyn i uppgifterna om dessa kemikalier för att säkerställa bästa möjliga skydd av folkhälsan och miljön.

91.    Europaparlamentet anser att avskiljning och lagring av koldioxid åtminstone under en övergångsperiod skulle kunna fylla en viktig funktion för att minska växthusgasutsläppen (såsom det erkänts i kommissionens färdplan för ett utsläppssnålt samhälle 2050 och dess energifärdplan för 2050), framför allt för energiintensiva industrier. Parlamentet konstaterar dock att det saknas offentliga och privata investeringar på detta område och uppmanar kommissionen att undersöka bästa sättet att komma vidare med teknik för avskiljning och lagring av koldioxid i EU och föreslå lämpliga åtgärder inom ramen fram till 2030 för att mobilisera aktörerna och utverka den finansiering som behövs. Parlamentet betonar att både förnybar energi och avskiljning och lagring av koldioxid har en funktion att fylla i EU:s framtida energimix och att de inte bör ses som konkurrenter till varandra. Parlamentet ber också kommissionen att utöka utbytet av bästa praxis och information med Förenta staterna och Kanada om teknik för avskiljning och lagring av koldioxid.

92.    Europaparlamentet påpekar att gas kommer att bli viktigt för omläggningen av EU:s energisystem och inser att naturgasen kommer att kunna medge flexibilitet inom energiförsörjningen på kort till medellång sikt. Parlamentet anser att en samstämmig politik och ett samstämmigt regelverk inte bör avskräcka från ett byte från kraftproduktion i kolkraftverk med höga koldioxidutsläpp till naturgasbaserad produktion. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, när det gäller den inre marknaden för gas, se över alla gaskontrakt som grundar sig på föråldrade prissättningsmekanismer, också i form av att priset är bundet till oljeprisindex. Kommissionen uppmanas även med kraft att hjälpa till att utreda möjligheterna att omförhandla dessa kontrakt och stärka kapaciteten för kortfristig gashandel. Parlamentet understryker den senaste tidens utveckling på världsmarknaden för energi och erinrar om vilket viktigt bidrag som flytande naturgas kan ge till EU:s energiförsörjning tack vare dess inverkan på EU:s inre marknad för energi, de geopolitiska förhållandena i fråga om energi i EU:s grannländer och förbindelserna med traditionella leverantörsländer.

93.    Europaparlamentet framhåller den stora potentialen för havsbaserad vindkraft i Nordsjön. Parlamentet betonar att ett havsbaserat nät i Nordsjön är viktigt för att möjliggöra en kostnadseffektiv användning av förnybara källor i Nordsjön. Parlamentet erkänner i detta sammanhang vikten av Nordsjöländernas initiativ för ett havsbaserat nät och uppmanar de berörda medlemsstaterna och kommissionen att ge det högre prioritet och mer stöd.

94.    Europaparlamentet understryker att ett aktivt skogsbruk där tillväxten och därmed koldioxidupptagningen ökar är ett viktigt och kostnadseffektivt sätt att bidra till att uppnå klimatmålen. Parlamentet noterar att varje extra kubikmeter skog som produceras genom aktivt skogsbruk tar upp ungefär 1,3 ton koldioxid. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla incitament för skogsägare att aktivt bidra till ökad klimatnytta, till exempel genom att satsa på regionala åtgärder som ökar den uthålliga skogsproduktionen och upptagningen av koldioxid.

95.    Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att man på EU-nivå kan bidra till att minska behovet av offentliga ingrepp på alla nivåer och således minska risken för uppsplittring av marknaden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta arbetet med att åtskilja ägandet och skapa ett optimalt elsystem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i tid och fullt ut genomföra det tredje lagstiftningspaketet om den inre marknaden för energi för att undanröja alla återstående hinder mot ett fullbordande av den inre marknaden. Parlamentet framhåller att de återstående flaskhalsarna inom infrastrukturen måste bort, liksom också marknadsmisslyckanden, snedvridningar eller missbruk av dominerande ställning, samt att man måste åtgärda bristen på insyn och undvika att skapa nya hinder för integrationen av el- och gasmarknaderna, exempelvis dåligt utformade kapacitetsmarknader som diskriminerar vissa typer av balansresurser. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta marknadsutformningen i sina förslag för perioden fram till 2030 för att förbättra elhandeln och utveckla öppna marknader för balansering och för nätstödtjänster. Parlamentet påpekar att man, när man inom hela EU successivt avvecklar reglerade priser för slutförbrukarna, vilka understiger de faktiska kostnaderna, bör ta hänsyn till de berättigade intressena hos utsatta konsumenter, som inte alltid kan dra nytta av verklig konkurrens på energimarknaderna.

96.    Europaparlamentet betonar att slutförbrukare av energi – privatpersoner, små och medelstora företag, liksom också näringslivet överlag – står i själva centrum för energimarknaden och att de bör få dra nytta av lägsta möjliga energikostnader och energipriser, som bör medge insyn, och att de bör få exakta upplysningar och råd genom att tillförsäkras lättillgänglig information som främjar en ansvarsfull energianvändning och att deras utsatthet för stigande och alltmer volatila energipriser bör åtgärdas. Parlamentet konstaterar att det måste bli lättare att ta medborgarinitiativ, också via kooperativ, samt att handha dessa initiativ.

97. Europaparlamentet betonar att man i den nya ramen måste åtgärda de stigande energiprisernas och den ekonomiska krisens konsekvenser för slutkonsumenternas, alltså hushållens och företagens, möjligheter att få energi till överkomligt pris, och likaså frågan om en rättvis fördelning av den ekonomiska bördan för dem. Parlamentet efterlyser framför allt åtgärder som skulle kunna förhindra att arbetstillfällen går förlorade i de krisdrabbade europeiska industrier som är storkonsumenter av energi och som hör till världens minst förorenande inom sina sektorer. Parlamentet inser att kostnadseffektiva energibesparingar kan sänka energikostnaderna för både hushåll och företag och betonar att genomförandet av direktivet om byggnaders energiprestanda skulle kunna skapa ny sysselsättning genom att nuvarande byggnader upprustas för att nyttan ska bli bestående. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att använda tillbudsstående EU-medel för sådana ändamål.

98.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt överkomliga energipriser och åt bränsle-/energifattigdom och anser att det behövs en konsekvent politisk ram med bland annat adekvata socialpolitiska åtgärder för att hantera dessa frågor och uppmanar kommissionen att främja utbytet av bästa praxis på detta område och arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att utveckla indikatorer och riktmärken för att identifiera och jämföra aktuella och potentiella fall av energifattigdom. Parlamentet erkänner att energifattigdom strukturellt åtgärdas med hjälp av energieffektivitetsåtgärder och konstaterar att energi är en grundläggande tjänst som omfattas av protokoll nr 26 om tjänster av allmänt intresse, som utgör en bilaga till Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att kostnadstäckningen för energipolitiken bör skötas så rättvist som möjligt, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas utsatta låginkomsthushåll som drabbas hårdast av höga energipriser. Parlamentet anser att engagemang från konsumenternas sida bör främjas. Parlamentet betonar att uppgraderingen av marknader och infrastruktur bör tillgodose medborgarnas behov och att de investeringar som görs bör präglas av insyn och redovisningsskyldighet.

99.    Europaparlamentet konstaterar att en trygg energiförsörjning förutsätter tillräckligt med flexibla och pålitliga resurser för att tillhandahålla den kapacitet som behövs under toppbelastningsperioder samt under perioder av politiska, ekonomiska eller tekniska svårigheter och att sådan kapacitet kan tillhandahållas med hjälp av flexibla reservkraftverk, efterfrågestyrning, gränsöverskridande handel och sammankoppling, och effektivare användning av nuvarande överskottskapacitet. Parlamentet påpekar behov av energilagring och mer flexibla och dynamiska nät, till följd av att det blir allt vanligare med intermittenta källor till förnybar energi och uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för användning och ibruktagande av alla flexibla resurser.

100.  Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater (tillsammans med vissa öområden och yttersta randområden) utgör energiöar, eller är relativt svagt integrerade i EU:s inre energimarknad och fortfarande till stor del är isolerade från de europeiska gas- och elnäten och kvarstår som beroende av en enda leverantör från ett tredjeland (något som är särskilt vanskligt om det handlar om politiskt ostabila eller odemokratiska regimer) och betalar högre energipriser, vilket blir till skada för deras konkurrenskraft och deras ekonomiska och sociala utveckling och gör dem utsatta för politiska och ekonomiska påtryckningar utifrån. Parlamentet påpekar att Europeiska rådets utfästelse om att senast 2015 kommer ingen medlemsstat att förbli isolerad från EU:s nät knappast kommer att kunna infrias för dessa medlemsstaters vidkommande om det inte görs omfattande investeringar i infrastrukturen. Parlamentet stöder i detta sammanhang tanken på att den förteckning över projekt av gemensamt intresse som släpptes ut till offentligheten i oktober 2013 snabbt ska genomföras.

101.  Europaparlamentet konstaterar att den fysiska integrationen av energiinfrastrukturen mellan EU:s medlemsstater är en förutsättning för välfungerande energimarknader och för gränsöverskridande delning av el. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om slutsatserna från Europeiska rådet i Barcelona 2002 där rådet fastställde ett icke-bindande sammankopplingsmål på 10 procent av den nationella installerade elproduktionskapaciteten som skulle uppnås till 2005. Parlamentet betonar att de flesta av medlemsstaterna inte har uppnått detta mål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå en ny modell och nya åtaganden för den fysiska integrationen av elinfrastrukturen mellan medlemsstaterna, tillsammans med en tydlig tidtabell för när så ska ske. Parlamentet anser att detta skulle underlätta den gränsöverskridande handeln.

102.  Europaparlamentet inser att det är absolut nödvändigt för EU:s energitrygghet att bestämmelserna om den inre energimarknaden utsträcks till Sydösteuropa och Östeuropa och ber därför kommissionen att fortsätta sitt politiska och ekonomiska stöd till energigemenskapen.

103.  Europaparlamentet ber kommissionen att utreda vilka möjligheter det finns, och olika tänkbara tekniker, för lagring i EU, särskilt vad gäller värme och el, för att stödja en mer integrerad metod för energiutbud och energiefterfrågan. Parlamentet konstaterar att forskning, utveckling och innovation inom området lagringsteknik och tillämpningar, såsom elfordon, kan spela en viktig roll för lagring av överskott av förnybar energi och balansering av energinäten. Parlamentet ber därför kommissionen att dra full nytta av befintliga möjligheter att finansiera sådan forskning.

104.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att anpassa takten på investeringar i energiinfrastruktur till takten på investeringarna i energikällor. Parlamentet betonar att en stabil, välintegrerad och väl sammankopplad energimarknad med diversifierade försörjningskällor förutsätter att den nuvarande infrastrukturen för energi moderniseras och att det byggs ut ny, smart och flexibel infrastruktur på alla nätnivåer för produktion, överföring (särskilt via gränsöverskridande sammankopplingar för överföring av gas och el), distribution och lagring av energi, både för el och värme, där alla negativa effekter, såsom oplanerade elflöden, undviks. Parlamentet framhåller att storskaliga investeringar bör genomföras parallellt med investeringar i regionala eller till och med lokala nät. Parlamentet betonar att investeringar i infrastruktur för att uppnå sådana mål bör ges EU-stöd i varje etapp av genomförandet i enlighet med de nya riktlinjerna för transeuropeisk energiinfrastruktur samt bör stödjas via Fonden för ett sammanlänkat Europa. Parlamentet framhåller behovet av stöd till system för samstämmig, effektiv och bättre samordnad tillståndsgivning för infrastrukturinvesteringar inom hela EU och konstaterar att även uppgiftsskyddsrättsliga frågor måste beaktas inom ramen för användandet av intelligent teknik.

105.  Europaparlamentet understryker att främjande av småskalig energiproduktion kommer att ha en viktig roll i att öka andelen förnybara energikällor. Parlamentet betonar rollen för lokalsamhällesägda initiativ, även av typ kooperativ, inom varje led av energikedjan: produktion, konsumtion och detaljhandel. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att en decentraliserad försörjning med förnybar energi kan bidra till att minska de problem som elnäten står inför, liksom också behovet av att bygga nya överföringslinjer och således också kostnaderna, i och med att decentraliserad teknik står slutförbrukarna mycket närmare. Parlamentet konstaterar därför det växande behovet av investeringar i distributionsledet.

Främja EU:s ekonomiska konkurrenskraft

106.  Europaparlamentet anser att en slutförd, öppen och transparent inre marknad, där alla EU- och tredjelandsföretag följer unionens regelverk, framför allt inom områdena energi och miljö, kan garantera likvärdiga verksamhetsförutsättningar för EU:s energileverantörer gentemot energiproducenter i tredjeländer och stärka deras förhandlingsposition. Parlamentet understryker behovet av en bättre samordnad extern energipolitik.

107.  Europaparlamentet betonar att en marknadsbaserad prisbildning inom energisektorn, inbegripet internalisering av externa kostnader men utan någon koppling till prisbildningen på marknaden i tredjeländer, är det bästa sättet att garantera konkurrenskraftiga priser.

108.  Europaparlamentet framhåller att det behövs en dialog med tredjeländer om tillämpningen av EU:s principer när det gäller miljöskydd, införandet av gröna tekniker och upprätthållande av en tillfredsställande bevarandestatus.

109.  Europaparlamentet anser att en klar och tydlig ram för 2030, där det fastställs bindande mål för förnybar energi och energieffektivitet, kommer att sporra till investeringar i innovativ teknik, ge incitament till forskning och utveckling och bli en drivfjäder till privata investeringar, som, i förening med offentligt stöd, kommer att ge en välbehövlig ekonomisk stimulans till ekonomin i stort, vilket kommer att öka konkurrenskraften, tillväxten och antalet arbetstillfällen av hög kvalitet, som inte kan utlokaliseras från unionen. Parlamentet anser att sådana ökade investeringar kommer att, med hjälp av ökad resurs- och energieffektivitet, sänka den europeiska industrins produktionskostnader och minska dess känslighet för energiprisväxlingar på världsmarknaden och på så sätt skapa en stabilare omgivning för investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den europeiska planeringsterminen bättre understryka vilken sysselsättningspotential det finns inom sektorerna för hållbar energi, både i varje medlemsstat och i unionen som helhet.

110.  Europaparlamentet betonar att fastställandet av bindande mål för utsläpp av växthusgaser, förnybar energi och energieffektivitet kommer att stimulera tidiga investeringar i hållbar teknik och därmed skapa arbetstillfällen och tillväxt och samtidigt ge den europeiska industrin en internationell konkurrensfördel.

111.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra sin uppsättning centrala sysselsättningspolitiska åtgärder för en koldioxidsnål ekonomi, att främja en ökad användning av EU:s finansieringsinstrument som är tillgängliga för medlemsstaterna, både på regional och lokal nivå samt inom den privata sektorn för investeringar i smart hållbar teknik, exempelvis genom att samarbeta med Europeiska investeringsbanken för att ytterligare stärka dess kapacitet att låna ut pengar till verksamhet inom området resurseffektivitet och förnybar energi.

112.  Europaparlamentet betonar att investeringsbehoven inom energisektorn kommer att vara viktiga under nästa årtionde på grund av den förväntade ersättningen av befintliga kraftverk och moderniseringen av elnät. Parlamentet vidhåller att energispar- och energieffektivitetsåtgärder kommer att spela en nyckelroll för att få ned kostnaderna och tillförsäkra konsumenterna så låga elpriser som möjligt. Parlamentet påpekar att byggsektorn står för 40 procent av EU:s bruttoenergikonsumtion och att enligt IEA 80 procent av energieffektivitetspotentialen inom byggsektorn och mer än 50 procent inom industrin förblir outnyttjad. Parlamentet anser att detta erbjuder vittgående möjligheter till sänkta energiräkningar.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och särskilt GD Konkurrens att i sin översyn av riktlinjerna för statligt stöd till skydd för miljön införa gynnsamma villkor för investeringar i energieffektivitet, t.ex. inom industrisektorn.

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en undersökning av nya, kostnadseffektiva energimarknadsupplägg för att industrin och konsumenterna ska få el till lägsta möjliga priser och bästa möjliga avkastning på investeringar, där mer olikartade källor till förnybar energi introduceras och koldioxidläckage förhindras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att så snart som möjligt lägga fram en ytterligare bedömning med rekommendationer till ytterligare åtgärder för att bättra samordna klimat-, miljö- och industripolitiken och förebygga risken för koldioxidläckage, särskilt i de energiintensiva sektorerna, till följd av utlokalisering av produktionsanläggningar och investeringar till platser utanför EU, och samtidigt ta hänsyn till det internationella sammanhanget.

115.  Europaparlamentet betonar att energipriserna för både konsumenterna och industrin utgör en mycket viktig del av hushållsbudgeten respektive produktionskostnaderna, och anser att EU:s klimatmål bör öka dess konkurrenskraft och dess energiförsörjningstrygghet. Parlamentet kräver därför att alla nya politiska instrument med anknytning till dessa klimatmål genomgår en obligatorisk och ingående konsekvensbedömning i fråga om sina effekter på EU:s och medlemsstaternas konkurrenskraft och uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att integrera konkurrenskraften för EU:s industri i alla andra politikområden i så stor utsträckning som möjligt samt stöder kommissionens förslag att öka industrins andel av EU:s BNP till 20 %.

116.  Europaparlamentet erkänner att den europeiska sektorn för förnybar energi är viktig för den ekonomiska tillväxten och för att arbetstillfällen med hög kvalitet inom högteknikbranscher ska få finnas kvar och att den även blir till stöd för branscher som metall, elektrisk och elektronisk utrustning, IT, byggande, transporter och finansiella tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en industripolitisk strategi för teknik med anknytning till förnybar energi, som täcker in hela spannet från forskning och utveckling till finansiering.

117.  Europaparlamentet understryker risken för att investeringar i hållbar teknik flyr Europa, bland annat på grund av osäkerhet om EU:s ambitioner när det gäller ytterligare utfasning av fossila bränslen. Parlamentet påminner om att den senaste tidens uppgifter visar att EU visserligen ännu nätt och jämnt är världsledande i kapplöpningen om ren teknik, men att Förenta staterna och Kina snart har hunnit i kapp. Parlamentet noterar i detta sammanhang att EU:s nuvarande andel av de globala patentansökningarna rörande hållbar teknik har minskat till en tredjedel, från nästan hälften år 1999. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att öka sitt stöd till hållbara produkter och tjänster och anser att intäkter från försäljning av utsläppsrätter i framtiden bör öronmärkas för att möjliggöra investeringar i innovationer i hållbar teknik.

118.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s huvudsakliga konkurrenter på världsmarknaden fäster stort avseende vid teknisk utveckling, innovation och förbättringar av industriella processer. Parlamentet konstaterar också att vissa av deras ekonomier växer snabbare än EU och sluter sig till att EU måste prioritera forskning (inklusive utveckling av vetenskapliga och tekniska partnerskap med sina internationella partner), innovation (särskilt skapandet av ett europeiskt mervärde vid utveckling och inhemsk produktion av hållbar teknik) och öka produktiviteten för industriella processer.

119.  Europaparlamentet påpekar att gratistilldelning inte gör rättvisa åt den ekonomiska grundtanken om att koldioxidpriset ska inräknas i produktpriserna. Parlamentet konstaterar att man vid en undersökning som nyligen genomfördes på uppdrag av kommissionen inte funnit några bevis för att något koldioxidläckage hade inträffat under de senaste två handelsperioderna för utsläppsrätter. Parlamentet understryker att en del av auktionsintäkterna inom utsläppshandelssystemet bör avsättas för kapitalintensiva investeringar i banbrytande teknik inom energiintensiva sektorer eller för att underlätta andra sätt att skapa arbetstillfällen, till exempel lägre skatt på arbete, i syfte att minska den eventuella framtida risken för koldioxidläckage.

120.  Europaparlamentet vill att det vidtas åtgärder så att de behov som föranleds av kompetenssammansättningen bland de nya arbetstillfällena kan förutses och tillgodoses och utbudet och efterfrågan fås att motsvara varandra, att det behövs anpassningar av utbildnings- och yrkesutbildningsväsendena och att man måste bemöta de nya utmaningar som de nya arbetstillfällena är förenade med, i och med att de alltmer utvecklas i riktning mot att bli gröna jobb. Parlamentet understryker att det behöver utformas en målinriktad aktiv arbetsmarknadspolitik för att tillgodose efterfrågan på arbetskraft, så att vi inte ställs inför brist på kvalificerad arbetskraft inom de framväxande formerna av hållbar teknik och så att ungdomar, kvinnor och missgynnade grupper kan få tillträde till hållbara jobb med god kvalitet i den gröna ekonomin.

121.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna och det internationella samfundet att främja utbildning inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik för energisektorn och att upprätthålla utbildningsinstitutioner som kan producera både utbildad arbetskraft och nästa generation av forskare och innovatörer, som kommer att bidra till att uppnå målet med ett hållbart Europa som är självförsörjande med energi. I detta sammanhang påminner parlamentet om den viktiga roll som Horisont 2020 och Europeiska institutet för innovation och teknik har för att överbrygga klyftan mellan forskning, utbildning och tillämpad innovation inom energisektorn.

122.  Europaparlamentet framhåller den nyckelroll som små och medelstora företag har för EU:s ekonomiska tillväxt och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa en gynnsam verksamhetsmiljö för dessa företag och aktivt uppmuntra dem att investera i energisparteknik.

123.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja utvecklingen av avancerade biodrivmedel för transportsektorn som förbättrar bränslekvaliteten och därigenom ökar den övergripande konkurrenskraften i EU:s ekonomi, utan att det behövs några ytterligare investeringar i ny infrastruktur.

124.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ett sätt att mäta konkurrenskraften mellan EU och dess huvudsakliga konkurrenter, till exempel utgående från skattepolitik, forskning och utveckling, teknikexport, antalet forskare och kvalificerad arbetskraft, innovation, industrins energipriser, miljö- och energipolitik, löne- och produktivitetsnivåer, infrastruktur, onödigt betungande regelverk och andra relevanta faktorer. Parlamentet betonar att de externa kostnaderna för klimatförändringarna måste inberäknas i denna metodik, och att man då också måste ta med en eventuell ökning av kostnaderna för försäkring mot de risker som klimatförändringarna för med sig.

125.  Europaparlamentet framhåller med skärpa att EU i all framtida politik måste gripa sig an de komparativa för- och nackdelarna i sin ekonomi, framför allt med tanke på alla frihandelsavtal som EU kan komma att underteckna, och samtidigt också ta hänsyn till de åtgärder som har vidtagits för att minska växthusgasutsläppen, tillsammans med de ekonomiska fördelar dessa åtgärder för med sig.

126.  Europaparlamentet påpekar att energipriserna varierar mellan regionerna beroende på geologiska, politiska och skattemässiga skillnader, och att det bästa sättet att garantera låga energipriser är att dra full nytta av EU:s egna hållbara energitillgångar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande analys av systemets totala kostnader och effekter av olika energikällor och deras inverkan på produktionskapaciteten på lång sikt.

127.  Europaparlamentet konstaterar att EU är en kontinent med få egna energitillgångar, där importen svarar för cirka 60 procent av gasförbrukningen, över 80 procent av oljeförbrukningen och nästan 50 procent av det kol som används för energiproduktion. Parlamentet yrkar i detta sammanhang på en ram fram till 2030 med ett starkt fokus på hållbara och förnybara energikällor inom EU.

128.  Europaparlamentet betonar att dialogen mellan arbetsmarknadens parter och medverkan från arbetstagarhåll är grundläggande värden och verktyg som stöder och gör det möjligt att förena dels det arbete som bedrivs för social sammanhållning, sysselsättning av god kvalitet och sysselsättningsskapande och dels ökad innovation inom och konkurrenskraft för Europas näringsliv.

129.  Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att inte arbetstillfällen ska gå förlorade inom de hårdast drabbade sektorerna med stora koldioxidutsläpp, såsom elproduktionen, transporterna, byggsektorn och de energiintensiva industrierna, som i allmänhet är världens grönaste och mest energieffektiva. Parlamentet vill att arbetstagare från krisdrabbade sektorer med stora koldioxidutsläpp lättare ska kunna överföras till andra sektorer, i händelse av att arbetstillfällen går förlorade inom de förstnämnda sektorerna.

130.  Europaparlamentet understryker att det behövs åtgärder för inkomststöd, åtföljda av andra åtgärder, såsom yrkesutbildning, för att arbetstagarna ska kunna förbättra och behålla sin anställbarhet, stanna kvar på arbetsmarknaden och för att deras yrkeskunskaper inte ska försämras i tider av kris och omstrukturering.

Att ta hänsyn till medlemsstaternas olika förmåga

131.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens påpekande om att EU:s klimat- och energimål kan ha olika inverkan på varje enskild medlemsstat och dess invånare och att detta gör det befogat att fortsätta arbetet för en mer jämbördig grund för ansvarsfördelningen, där det tas hänsyn till varje lands särskilda omständigheter (såsom dess BNP) och särskild uppmärksamhet ägnas länder som har det svårt ekonomiskt, liksom också till varje lands utsläppsminskningar sedan 1990, dess utsläpp per invånare, dess ekonomiska potential och potential för utsläppsminskningar, dess förnybara energikällor, dess tillgång till teknik och dess kapacitet för energisparande.

132.  Europaparlamentet betonar att EU, enligt artikel 194 i EUF-fördraget, är ansvarigt för att fullborda den inre marknaden för energi och främja förnybara energikällor och energieffektivitet, medan medlemsstaterna själva fattar beslut om sin energimix och att de bör kunna använda och utveckla olika tillvägagångssätt i fråga om teknik och energikällor, som är miljöriktiga, socialt och ekonomiskt godtagbara och följer unionens klimat- och energipolitiska mål som syftar till att bevara och förbättra miljön. Parlamentet anser att medlemsstaternas oberoende bör respekteras i varje framtida ramverk.

133.  Europaparlamentet inser att förnybar energiteknik omfattar ett stort antal olika tekniska alternativ som kan användas inom sektorerna för el, värme och kyla samt transporter. Parlamentet betonar att ett övergripande bindande mål för 2030 fortfarande ger medlemsstaterna stora möjligheter att bestämma var och när de ska investera i dessa energisektorer och den bidragande tekniken i var och en av dessa sektorer.

134.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att parlamentet har efterlyst lagstiftning som ålägger medlemsstaterna att ta fram en strategi för hur koldioxidutsläppen ska minskas fram till 2050. Parlamentet anser att även om sådana nationellt utarbetade färdplaner inte bör vara juridiskt bindande är de nödvändiga för att ge investerare och tjänstemän klarhet beträffande politikens långsiktiga inriktning och vilka åtgärder som kommer att behövas för att målen ska kunna uppnås. Parlamentet förväntar sig att kommissionen föreslår hur bördan ska fördelas mellan medlemsstaterna och fastställer ett datum för inlämning av dessa färdplaner för granskning. Om en färdplan bedöms vara orealistisk och om den ifrågavarande medlemsstaten är ovillig att ge en lämplig förklaring uppmanar parlamentet kommissionen att föreslå sådana ytterligare åtgärder som kan behövas för att garantera trovärdigheten i unionens mål för minskning av koldioxidutsläppen.

135.  Europaparlamentet påpekar att de åtgärder som planeras bör inriktas huvudsakligen på att genomföra scenarier där det tas hänsyn till den nuvarande potentialen i medlemsstaterna, möjligheten till utveckling av kostnadseffektiv och hållbar ny teknik samt de globala effekterna av genomförandet av den föreslagna politiken, så att minskningsmål för de kommande åren kan föreslås.

136.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre främja de befintliga finansiella verktygen för investeringar i hållbar teknik (t.ex. NER300) och göra dem effektivare, genom att sammanföra alla nödvändiga upplysningar om finansiella möjligheter på nationell, regional och lokal nivå i en enda tydlig och lättillgänglig databas.

137.  Europaparlamentet konstaterar att kapitalförsörjningen och kostnaderna för den, särskilt för små och medelstora företag och rentav för sektorer inom den tunga industrin, ofta hindrar investeringar i kapitalintensiv renare teknik och energieffektivitet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka om det skulle gå att inrätta en fond för att främja utvecklingen av innovativ hållbar teknik och stödja effektivitetsförbättrande initiativ inom energiintensiva industrier, varvid fonden skulle kunna sammanföra nuvarande och nya finansieringskanaler och hjälpa till med att få till stånd investeringar, och finansieras bland annat genom en del av intäkterna från utsläppshandelssystemet eller via strukturfonderna eller Sammanhållningsfonden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram innovativa finansieringsinstrument, ge en förstärkt roll till EIB och nationella offentliga finansinstitut och locka till sig finansiering från pensionsfonder och försäkringsbolag.

138.  Med tanke på att vissa industrisektorer behöver banbrytande teknik för att ytterligare minska utsläppen och förbättra energieffektiviteten ännu mer än vad man i dag förmår med hjälp av bästa tillgängliga teknik uppmanar Europaparlamentet rådet att i sina politiska åtgärder införliva tydliga finansieringsåtaganden för forskning, utveckling, pilotanläggningar och driftsättning av ny teknik som överensstämmer med den nivå av insatser som krävs för att uppnå målen för 2030.

139.  Europaparlamentet vill att EU ska se pragmatiskt på nya marknadsmodeller, ny lagstiftning och nya finansieringsmodeller för hållbara energilösningar.

EU på internationell nivå

140.  Europaparlamentet konstaterar att flera tillväxtekonomier och utvecklade länder utarbetar olika former av klimatpolitik och klimatinvesteringar, bland annat genom att ta i bruk egna utsläppshandelssystem, efter förebild från EU:s utsläppshandelssystem. Parlamentet välkomnar att EU:s utsläppshandelssystem i framtiden kan komma att sammankopplas med andra utsläppshandelsmekanismer över hela världen för att skapa en global koldioxidmarknad. Parlamentet understryker att en sådan global strategi kan ge den europeiska industrin likvärdiga verksamhetsförutsättningar genom att erbjuda en heltäckande och kostnadseffektiv strategi för att hantera industriutsläpp av växthusgaser. Parlamentet anser i detta sammanhang att ett internationellt system med utsläppstak och handel kan bli till stor hjälp vid genomförandet av ett nytt rättsligt bindande globalt avtal mot klimatförändringarna.

141.  Europaparlamentet betonar att strävan efter ett förstärkt energipolitiskt samarbete måste komma till synes även i den externa energipolitiken och vill därför att energiavtal med tredjeländer ska ingås på EU-nivå och att den europeiska energipolitikens mål stadigt förankras.

142.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s ledande ställning inom förnybar teknik kommer från innovationer inom tillverkningsindustrin samt områden som systemintegration. Parlamentet inser att EU som en följd av antagandet av bindande mål för 2030 kommer att spela sin roll som kompetenskluster som möjliggör utvecklingen av kostnadseffektiva produkter av hög kvalitet. Detta kommer enligt parlamentet att gynna den inre marknaden men också göra det möjligt för europeiska företag att utnyttja växande marknader i tredjeländer tack vare EU:s konkurrenskraft. Parlamentet konstaterar att EU riskerar att förlora sin ledande ställning på marknaden och inom tekniken, om det inte finns ambitiöst paket för 2030.

143.  Europaparlamentet erkänner att de bindande målen för 2020 och politiken för förnybar energi hjälpt EU att bli en ledare inom tekniken på världsmarknaden och att gå i bräschen för tekniska innovationer som berör förnybar energi. Parlamentet betonar att om denna politik får fortsätta genom att det antas bindande mål för förnybar energi fram till 2030, då kan EU konkurrera med Kina, Förenta staterna, Sydkorea, Japan och Indien om att vara ledare inom tekniken på morgondagens marknader, även i ekonomiskt svåra tider.

144.  Europaparlamentet framhåller att 138 länder över hela världen har anpassade mål och strategier för förnybara energikällor. Parlamentet inser att investeringar i grön teknik i Indien, Kina och Förenta staterna växer mycket snabbare än i EU. Parlamentet betonar i detta sammanhang att EU är långt ifrån att ”klara sig självt”, utan tvärtom riskerar att missa de ekonomiska möjligheter som uppstår till följd av den pågående energiomställningen.

145.  Europaparlamentet betonar att man måste prioritera att industriländerna minskar sina egna utsläpp först och snabbt och ge utvecklingsländerna den finansiering de behöver för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna. Parlamentet avråder dock från att det används kompensationsmekanismer, exempelvis mekanismen för ren utveckling, eftersom sådana mekanismer inte har visat sig vara effektiva instrument för minskning av växthusgasutsläppen och eftersom de fördröjer viktiga strukturförändringar i industriländernas ekonomier.

146.  Europaparlamentet betonar att utvecklings- och klimatförändringsmålen behöver vara samstämda. Parlamentet betonar att klimatförändringarna hotar hela regioners självförsörjning med livsmedel, vilket visar på kopplingarna till målet att utrota fattigdomen i världen, som millennieutvecklingsmålen bygger på, och arbetet i riktning mot målen för hållbar utveckling som inleddes vid Rio+20-konferensen. Parlamentet kräver att de båda processerna integreras till en enda övergripande ram för perioden efter 2015.

147.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att EU förblir en ledare och föregångare, samt att medlemsstaterna samfällt förespråkar en stark och gemensam ståndpunkt vid klimatförhandlingarna för att säkra ett nytt globalt bindande klimatavtal i Paris 2015. Parlamentet betonar att EU måste föregå med gott exempel och anta en ambitiös och bindande politisk ram i god tid inför det toppmöte som sammankallats av Ban Ki-Moon, eftersom detta kommer att ha ett positivt inflytande på förhandlingarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att använda en del av utsläppshandelsintäkterna för att uppfylla EU:s internationella klimatfinansieringsåtaganden gentemot utvecklingsländerna på ett sätt som är förenligt med deras behov av anpassning till och begränsning av klimatförändringarna.

148.  Europaparlamentet betonar finansieringens viktiga roll för att utvecklingsländerna ska kunna vidta ambitiösa klimatåtgärder. Därför insisterar parlamentet på att man upprättar ett sammanhängande finansiellt system mot klimatförändring. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna till större insatser för att de utvecklade länderna ska kunna fullgöra sitt åtagande att tillhandahålla minst 100 miljarder US-dollar per år till klimatfinansiering, utöver åtagandena att tilldela 0,7 procent av bruttonationalinkomsten i offentligt utvecklingsbistånd (ODA), fram till år 2020.

149.  Europaparlamentet välkomnar Ban Ki-Moons initiativ om hållbar energi för alla där energieffektivitet och förnybar energi framhålls som de mest relevanta lösningarna för att begränsa klimatförändringarna. Parlamentet uppmanar EU att stödja detta program.

150.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och övriga parter att vid de kommande internationella förhandlingarna och i avvaktan på ett eventuellt bindande avtal ta upp frågan om koldioxidläckage på global nivå.

151.  Europaparlamentet efterlyser därför en bättre samordning mellan rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten, så att EU kan tala samstämmigt i internationella organisationer och spela en mer aktiv roll med ökat inflytande för att främja politik för ökad hållbarhet.

152.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EUT C 188 E, 28.6.2012, s. 42.
• [2]  EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.
• [3]  EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.
• [4]  EUT L 295, 12.11.2010, s. 1.
• [5]  EUT L 115, 25.4.2013, s. 39.
• [6]  EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.
• [7]  EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 72.
• [8]  EUT C 251 E, 31.8.2013, s. 75.
• [9]  EUT C 264, 13.9.2013, s. 59.
• [10]  Antagna texter, 14.3.2013, P7_TA(2013)0088.
• [11]  EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 9.
• [12]  Antagna texter, 21.11.2012, P7_TA(2012)0443.
• [13]  Antagna texter, 21.11.2012, P7_TA(2012)0444.
• [14]  Antagna texter, 22.11.2012, P7_TA(2012)0452.
• [15]  Antagna texter, 12.9.2013, P7_TA(2013)0374.
• [16]  Antagna texter, 21.5.2013, P7_TA(2013)0201.
• [17]  Antagna texter, 10.9.2013, P7_TA(2013)0344.
• [18]  Antagna texter, 23.10.2013, P7_TA(2013)0443.
• [19]  EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 107.
• [20]  http://ec.europa.eu/enterprise/sectors/metals-minerals/files/steel-cum-cost-imp_en.pdf
• [21]  EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 28.
• [22]  Antagna texter, 2.7.2013, P7_TA(2013)0300.
• [23]  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar av den 18 april 2012 Exploiting the employment potential of green growth (SWD(2012)0092).

YTTRANDE från utskottet för utveckling (11.11.2013)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över ett ramverk för 2030 för klimat- och energipolitik
(2013/2135(INI))

Föredragande: Norbert Neuser

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvariga utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet erkänner att EU och andra stora producenter av växthusgaser har ett historiskt ansvar gentemot utvecklingsländerna och missgynnade grupper, särskilt kvinnor, som är de huvudsakliga offren för klimatförändringarna. Parlamentet pekar på behovet av ett förnyat EU-ledarskap i internationella klimatförhandlingar för att få till stånd ett bindande avtal med högt ställda mål vid partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar i Paris 2015, med en rättvis insatsfördelning. Parlamentet betonar att EU, för att vara trovärdigt i denna ledarroll och för att få alla andra länder att göra utfästelser om utsläppsminskningar, först måste stärka sina insatser för att minska de egna utsläppen, med siktet inställt på övre delen av 2050 års mål om en 80–95‑procentig minskning av växthusgasutsläppen.

2.  Europaparlamentet inser att fristen för globala åtgärder snabbt rinner ut enligt de senaste forskningsrapporterna från den mellanstatliga panelen för klimatförändringar, och att kostnaderna för overksamhet är mångdubbelt större än kostnaden för tidiga klimatåtgärder. Parlamentet uttrycker oro över att klimateffekterna kan upphäva de senaste framstegen i riktning mot att uppnå millennieutvecklingsmålen, att de kan öka hungern i världen med 10–20 procent fram till 2050 och att de redan leder till att människor i de fattigaste och mest sårbara länderna dör och förlorar sina försörjningsmöjligheter.

3.  Europaparlamentet betonar behovet av att framför allt se till att industriländerna minskar sina egna utsläpp först och snabbt samt behovet av att slussa de nödvändiga medlen till utvecklingsländerna för anpassning och begränsning av klimatförändringarna. Parlamentet varnar dock för att istället använda kompensationsmekanismer, exempelvis mekanismen för ren utveckling, eftersom sådana mekanismer inte har visat sig vara effektiva instrument för minskning av växthusgasutsläppen och eftersom de fördröjer viktiga strukturförändringar i industriländernas ekonomier.

4.  Europaparlamentet erkänner det överenskomna internationella klimatmålet att begränsa den globala genomsnittliga temperaturökningen till högst 2 °C över den förindustriella nivån.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta tre bindande mål för 2030: att minska växthusgasutsläppen till minst 50 procent av 1990 års nivå, att se till att andelen förnybar energi är minst 40 procent och att öka energieffektiviteten med minst 30 procent. Parlamentet erinrar om att både energieffektiviteten och utbyggnaden av den förnybara energin bidrar till att minska växthusgasutsläppen, vilket därför gör det lättare att uppnå en minst 50-procentig minskning av växthusgasutsläppen i EU.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fasa ut alla subventioner och allt statligt stöd för fossila bränslen och kärnkraft och att slutföra den interna marknaden för elektricitet till förmån för förnybar energi.

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att minska transportsektorns koldioxidavtryck. Parlamentet konstaterar i detta avseende att man i användandet av vissa biodrivmedel misslyckas med att leva upp till de förväntningar som finns på minskning av växthusgasutsläpp, att det kan bidra till att driva upp priset på mat genom att konkurrera om marken och att det kan hota tillgången till resurser, såsom mark och vatten, som är av central betydelse för lokala samhällen och ursprungssamhällen i utvecklingsländer. För att undvika negativa effekter på rätten till mat anser parlamentet att offentliga incitament för produktion av biodrivmedel som är baserade på grödor (exempelvis EU:s bindande mål om tio procent förnybar energi inom transport eller subventioner) måste minskas eller slopas senast 2020. Parlamentet efterlyser i synnerhet effektiva åtgärder för att förhindra eventuella skadliga sociala och miljömässiga effekter till följd av produktionen av biomassa för europeiska marknader.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av att minska energiförbrukningen i transportsektorn, eftersom ett procentbaserat mål för förnybar energi sannolikt kommer att bli allt svårare att uppnå på ett hållbart sätt om den totala efterfrågan på energi för transporter fortsätter att öka.

9.  Europaparlamentet betonar att utvecklings- och klimatförändringsmålen behöver vara samstämda. Parlamentet betonar att klimatförändringarna hotar hela regioners förmåga att livnära sig själva, vilket visar på kopplingarna till målet att utrota fattigdomen i världen, som millennieutvecklingsmålen bygger på, och arbetet i riktning mot målen för hållbar utveckling som inleddes vid Rio+20-konferensen. Parlamentet kräver att de båda processerna integreras till en enda övergripande ram för perioden efter 2015.

10. Europaparlamentet påminner om EU:s åtaganden under FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) om att stödja i synnerhet de minst utvecklade utvecklingsländernas ansträngningar att dämpa effekterna av klimatförändringarna samt att anpassa sig till dem och att stärka motståndskraften genom kapacitetsuppbyggnad, investering i forskning, tekniköverföring och bidrag till Köpenhamnsfonden för grönt klimat, som snarast måste bli helt funktionsduglig.

11. Europaparlamentet betonar finansieringens viktiga roll för att utvecklingsländerna ska kunna vidta ambitiösa klimatåtgärder. Därför insisterar parlamentet på att man upprättar ett sammanhängande finansiellt system mot klimatförändring. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna till större insatser för att hjälpa utvecklingsländerna att fullgöra sitt åtagande att tillhandahålla minst 100 miljarder US-dollar per år till klimatfinansiering, utöver åtagandena att tilldela 0,7 procent av bruttonationalinkomsten i offentligt utvecklingsbistånd (ODA), fram till år 2020.

12. Europaparlamentet betonar att kvinnor i de minst utvecklade länderna är de som har det största ansvaret i de sektorer som hotas av klimatförändringen. Parlamentet betonar vikten och behovet av jämställdhetsanalys och inkluderingen av ett jämställdhetsperspektiv i alla åtgärdsprogram för minskning av eller anpassning till klimatförändringarna och minskning av katastrofrisker som EU och medlemsstaterna finansierar.

13. Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med den ökande effekten av luftfartens utsläpp på klimatförändringen. Parlamentet beklagar därför att EU tillfälligt har stoppat genomförandet av EU:s utsläppshandelssystem för flygningar utanför EU. Parlamentet understryker behovet av ett utvidgat och bättre fungerande system för en utsläppshandel som tillhandahåller effektiva klimatmål och incitament för minskning av växthusgaser, garanterar ett meningsfullt koldioxidpris och speglar den verkliga kostnaden för fossila bränslen. Parlamentet framhåller att den totala mängden koldioxidkrediter gradvis måste minska och uppnå klimatneutralitet senast 2050. Parlamentet anser det vara mycket viktigt att ytterligare öka klimatfinansieringen och att inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem avsätta en procentandel av auktionsintäkterna till klimatfinansiering för en fullt fungerande grön klimatfond.

14. Europaparlamentet konstaterar att slutsatsen i en nyligen offentliggjord rapport från Europeiska miljöbyrån var att EU mellan 1990 och 2012 minskade sina utsläpp med 18 procent, vilket ligger nära målet om 20 procents utsläppsminskning fram till 2020. Parlamentet uppmanar därför EU:s ledare att öka det nuvarande klimatmålet till 30 procent fram till 2020, för att undvika att det inte vidtas några åtgärder fram till det året.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	5.11.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	14 12 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Thijs Berman, Corina Creţu, Véronique De Keyser, Nirj Deva, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Catherine Grèze, Mikael Gustafsson, Eva Joly, Miguel Angel Martínez Martínez, Gay Mitchell, Bill Newton Dunn, Andreas Pitsillides, Jean Roatta, Birgit Schnieber-Jastram, Alf Svensson, Ivo Vajgl, Daniël van der Stoep, Anna Záborská, Iva Zanicchi
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Eduard Kukan, Isabella Lövin, Cristian Dan Preda
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Iratxe García Pérez, María Muñiz De Urquiza, Bogusław Sonik

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (18.12.2013)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över ett ramverk för 2030 för klimat- och energipolitik
(2013/2135(INI))

Föredragande: David Casa

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvariga utskott infoga följande i sina resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ med dess förslag om en tidig och ambitiös överenskommelse om ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och uppmärksammar då särskilt dess mål om att stödja utvecklingen mot en konkurrenskraftig och mindre resursintensiv ekonomi som kan skapa nya möjligheter till jobb med god kvalitet och hållbar tillväxt och förhindra framtida klimatförändringar.

2.  Europaparlamentet konstaterar att sysselsättningsskapandet inom ”miljöindustrin” varit positivt under recessionen, jämfört med inom många andra sektorer[1].

3.  Europaparlamentet konstaterar att löneandelarna i den mindre kolintensiva sektorn haft en tendens att sjunka mindre än inom de 15 industrigrenar där utsläppen är störst, framför allt under de senaste åren[2].

4.  Europaparlamentet vill att det vidtas åtgärder för att resurser från den ekonomiska återhämtningsplanen ska fördelas till gröna jobb med god kvalitet och hållbar tillväxt. Parlamentet understryker att framför allt små och medelstora företag behöver stöd för att kunna skapa gröna jobb med god kvalitet för både högutbildade arbetstagare och arbetstagare med lägre utbildning.

5.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna behöver en plattform där de kan samordna sina insatser för att skapa nya gröna jobb med god kvalitet och hållbar tillväxt. Parlamentet understryker att det behövs stöd till nära samarbete mellan statsmakterna och arbetsmarknadens parter för att trygga en obehindrad övergång till en grönare ekonomi.

6.  Europaparlamentet efterlyser ett balanserat tillvägagångssätt i fråga om eventuella nya klimat- och energimål, där det tas hänsyn till skadeverkningarna för industribasen och sysselsättningen i unionen.

7.  Europaparlamentet understryker att man på medellång sikt måste få bort alla direkta och indirekta subventioner, skattefördelar och former av ekonomiskt stöd till ekologiskt ohållbar verksamhet.

8.  Europaparlamentet betonar att dialogen mellan arbetsmarknadens parter och medverkan från arbetstagarhåll är grundläggande värden och verktyg som stöder och gör det möjligt att förena dels det arbete som bedrivs för social sammanhållning, sysselsättning av god kvalitet och sysselsättningsskapande och dels ökad innovation inom och konkurrenskraft för Europas näringsliv.

9.  Europaparlamentet erinrar om att sektorerna för energieffektivitet och förnybar energi enligt kommissionens prognoser[3] skulle kunna skapa ett stort antal nya arbetstillfällen fram till 2020. Parlamentet påpekar att övergången till ett mindre resursintensivt samhälle förväntas i mycket olika grad påverka efterfrågan på färdigheter överlag. Parlamentet erinrar om att det kan skapas gröna jobb, inte bara inom de nya högkvalificerade sektorerna utan inom hela näringslivet och på alla färdighetsnivåer.

10. Europaparlamentet konstaterar att de 573 miljarder euro som lades ned på import av fossila bränslen under 2011[4] representerar en outnyttjad potential för tillväxt och sysselsättningsskapande inom EU:s gröna sektor.

11. Europaparlamentet vill att det vidtas åtgärder så att de behov som föranleds av kompetenssammansättningen bland de nya arbetstillfällena kan förutses och tillgodoses och utbudet och efterfrågan fås att motsvara varandra, att det behövs anpassningar av utbildnings- och yrkesutbildningsväsendena och att man måste bemöta de nya utmaningar som de nya arbetstillfällena är förenade med, i och med att de alltmer utvecklas i riktning mot att bli gröna jobb. Parlamentet understryker att det behöver utformas en målinriktad aktiv arbetsmarknadspolitik för att tillgodose behoven av arbetskraft, så att vi inte ställs inför brist på kvalificerad arbetskraft inom de framväxande formerna av hållbar teknik och så att ungdomar, kvinnor och missgynnade grupper kan få tillträde till hållbara jobb med god kvalitet i den gröna ekonomin.

12. Europaparlamentet erinrar sig kommissionens avsikt att vända den europeiska industrins nedgång inför tjugohundratalet. Parlamentet efterlyser ett konsekvent grepp på klimat- och energipolitiska frågor, som inte motverkar de industripolitiska målen och därigenom skulle kunna hindra sysselsättningsskapandet.

13. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att inte arbetstillfällen ska gå förlorade inom de hårdast drabbade sektorerna med stora koldioxidutsläpp, såsom elproduktionen, transporterna, byggsektorn och de energiintensiva industrierna, som i allmänhet är världens grönaste och mest energieffektiva. Parlamentet vill att arbetstagare från krisdrabbade sektorer med stora koldioxidutsläpp lättare ska kunna överföras till andra sektorer, i händelse av att arbetstillfällen går förlorade inom de förstnämnda sektorerna

14. Europaparlamentet understryker att inkomststödet måste åtföljas av andra åtgärder, såsom yrkesutbildning, för att arbetstagarna ska kunna förbättra och behålla sin anställbarhet, stanna kvar på arbetsmarknaden och för att deras yrkeskunskaper inte ska försämras i tider av kris och omstrukturering.

15. Europaparlamentet betonar att man i den nya ramen måste åtgärda de stigande energiprisernas och den ekonomiska krisens påverkan på slutkonsumenternas, alltså hushållens och företagens, möjligheter att få energi till rimligt pris, och likaså frågan om en rättvis fördelning av den ekonomiska bördan för dem. Parlamentet efterlyser framför allt åtgärder som skulle kunna förhindra att arbetstillfällen går förlorade i de krisdrabbade europeiska industrier som är storkonsumenter av energi och som hör till världens minst förorenande inom sin sektor. Parlamentet inser att ett ambitiöst och kostnadseffektivt mål för energisparande kan sänka energikostnaderna för både hushåll och företag och framhåller att genomförandet av direktiv 2010/31/EU av den 19 maj 2010 om byggnaders energiprestanda skulle kunna skapa ny sysselsättning inom arbetet med att renovera nuvarande byggnader för att tillförsäkra fortsatt nytta. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att använda tillbudsstående EU-medel för sådana ändamål.

16. Europaparlamentet stöder tanken på att medlemsstater med mer begränsad ekonomisk kapacitet lättare ska få tillgång till investeringskapital, för att de ska få tillräckligt stöd för förändringar av industriella processer och energianvändning som kan påverka sysselsättningen positivt.

17. Europaparlamentet framhåller att forskningen kring en mera miljöriktig resursutvinning och innovativ teknik måste stimuleras, av omsorg om bättre miljöskydd och bättre arbetsförhållanden i branschen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att resurser ska kunna utvinnas på miljöriktigare sätt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	17.12.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	39 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Regina Bastos, Edit Bauer, Heinz K. Becker, Jean-Luc Bennahmias, Phil Bennion, Pervenche Berès, Milan Cabrnoch, David Casa, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Minodora Cliveti, Andrea Cozzolino, Frédéric Daerden, Karima Delli, Sari Essayah, Marian Harkin, Stephen Hughes, Danuta Jazłowiecka, Ádám Kósa, Jean Lambert, Verónica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Csaba Őry, Siiri Oviir, Konstantinos Poupakis, Elisabeth Schroedter, Traian Ungureanu, Inês Cristina Zuber
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Claudette Abela Baldacchino, Jürgen Creutzmann, Philippe De Backer, Edite Estrela, Richard Howitt, Martin Kastler, Anthea McIntyre, Evelyn Regner, Csaba Sógor, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 187.2)	Vojtěch Mynář

• [1]  Arbetsdokument från kommissionens avdelningar Exploiting the employment potential of green growth (SWD(2012)092).
• [2]  Kommissionens och Internationella arbetsorganisationens gemensamma publikation Towards a greener economy: The social dimensions, s. 48.
• [3]  http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/hedegaard/headlines/news/2012-06-14_01_en.htm
• [4]  Kommissionens meddelande av den 10 oktober 2012 En starkare europeisk industri för tillväxt och ekonomisk återhämtning (COM(2012)0582).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	9.1.2014
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	66 42 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Amelia Andersdotter, Josefa Andrés Barea, Sophie Auconie, Jean-Pierre Audy, Ivo Belet, Sandrine Bélier, Bendt Bendtsen, Fabrizio Bertot, Jan Březina, Maria Da Graça Carvalho, Giles Chichester, Yves Cochet, Jürgen Creutzmann, Tadeusz Cymański, Chris Davies, Pilar del Castillo Vera, Anne Delvaux, Christian Ehler, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Adam Gierek, Norbert Glante, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Fiona Hall, Satu Hassi, Jacky Hénin, Edit Herczog, Jolanta Emilia Hibner, Kent Johansson, Romana Jordan, Karin Kadenbach, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Claus Larsen-Jensen, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz, Marisa Matias, Zofija Mazej Kukovič, Linda McAvan, Judith A. Merkies, Vladko Todorov Panayotov, Jaroslav Paška, Andrés Perelló Rodríguez, Pavel Poc, Miloslav Ransdorf, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Jens Rohde, Dagmar Roth-Behrendt, Paul Rübig, Kārlis Šadurskis, Amalia Sartori, Carl Schlyter, Salvador Sedó i Alabart, Richard Seeber, Bogusław Sonik, Dubravka Šuica, Konrad Szymański, Claudiu Ciprian Tănăsescu, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Claude Turmes, Niki Tzavela, Marita Ulvskog, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Glenis Willmott, Sabine Wils, Zbigniew Zaleski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Kriton Arsenis, Jerzy Buzek, António Fernando Correia de Campos, Francesco De Angelis, José Manuel Fernandes, Andrzej Grzyb, Jutta Haug, Seán Kelly, Bernd Lange, Marusya Lyubcheva, Alajos Mészáros, James Nicholson, Marit Paulsen, Alojz Peterle, Peter Skinner, Alda Sousa, Lambert van Nistelrooij
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Richard Ashworth, Catherine Bearder, Hiltrud Breyer, Marije Cornelissen, Andrew Duff, Franco Frigo, Peter Jahr, Jean Lambert, Eva Lichtenberger, Baroness Sarah Ludford, Olle Ludvigsson, Jens Nilsson, Jan Olbrycht, Tomasz Piotr Poręba, Patrice Tirolien, Helga Trüpel, Paweł Zalewski, Tadeusz Zwiefka, Sophia in ‘t Veld