BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser

4.2.2014 - (COM(2013)0404 – C7‑0170/2013 – 2013/0185(COD)) - ***I

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Andreas Schwab
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser

(COM(2013)0404 – C7‑0170/2013 – 2013/0185(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0404),

–   med beaktande av artiklarna 294.2, 103 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0170/2013),

–   med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén/Regionkommittén av den 16 oktober 2014[1],

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7‑0089/2013).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag    1

EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG*

till kommissionens förslag

---------------------------------------------------------

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 103 och 114,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[2],

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet[3], och

av följande skäl:

(1)      Artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat EUF-fördraget) tillhör tvingande rätt och bör tillämpas effektivt i hela unionen för att säkerställa att konkurrensen på den inre marknaden inte snedvrids.

(2)      Den offentliga tillämpningen av dessa bestämmelser i fördraget sköts av kommissionen med stöd av de befogenheter den ges i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget[4] ▌ Artiklarna 81 och 82 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen är numera artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och är i sak oförändrade. Den offentliga tillämpningen sköts även av nationella konkurrensmyndigheter, som kan fatta de beslut som förtecknas i artikel 5 i förordning (EG) nr 1/2003.

(3)      Artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget påverkar direkt förhållandet mellan enskilda medborgare och skapar rättigheter och skyldigheter för dessa som nationella domstolarna måste genomdriva. Nationella domstolar spelar således en väsentlig roll för tillämpningen av konkurrensreglerna (privat tillämpning). När de avgör tvister mellan privatpersoner skyddar de subjektiva rättigheter enligt unionslagstiftningen, till exempel genom att tillerkänna skadelidande skadestånd vid överträdelser. För att artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget ska få full effekt, och särskilt den praktiska effekten av de förbud som fastställs i dessa artiklar, krävs att var och en – om det så är fråga om privatpersoner (inklusive konsumenter och företag) eller en offentlig myndighet – kan vända sig till nationell domstol och begära ersättning för den skada de lidit till följd av en överträdelse av dessa bestämmelser. Denna rätt enligt unionslagstiftningen till ersättning gäller även överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget som begås av offentliga företag eller företag som medlemsstaterna beviljat särskilda eller exklusiva rättigheter i den mening som avses i artikel 106 i EUF-fördraget.

(4)      Rätten enligt unionslagstiftningen till ersättning för överträdelser av unionens konkurrensregler och nationella konkurrensregler kräver att varje medlemsstat har procedurregler som säkerställer att denna rätt utövas effektivt. Behovet av effektiva processrättsliga rättsmedel följer också av rätten till effektivt rättsligt skydd enligt artikel 47 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna[5] (nedan kallad stadgan)och artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (nedan kallat EU-fördraget). Medlemsstaterna bör se till att det finns ett effektivt domstolsskydd på de områden som omfattas av unionslagstiftningen.

(4a)    Skadeståndstalan är bara en del i ett effektivt system för privat tillämpning vid överträdelser av konkurrensreglerna och kompletteras av arrangemang för ersättning utanför domstolarna, såsom tvistlösning i godo eller offentliga genomförandebeslut som uppmuntrar parter att ge ersättning.

(5)      För att garantera en effektiv privat tillämpning enligt civilrätten och en effektiv offentlig tillämpning av konkurrensmyndigheterna behövs båda verktygen för att säkra maximal effekt av konkurrensreglerna. Sättet att samordna de två olika formerna av tillämpning måste regleras på ett konsekvent sätt. Detta gäller till exempel arrangemangen för tillgång till handlingar som innehas av konkurrensmyndigheter. Genom sådan samordning på unionsnivå undviker man också att tillämpliga regler avviker från varandra, vilket skulle kunna äventyra den inre marknadens funktion.

(6)      Enligt artikel 26.2 i EUF-fördraget ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser där den fria rörligheten för varor, personer, tjänster och kapital garanteras. Det finns uttalade skillnader mellan medlemsstaternas regler om skadeståndstalan vid överträdelser av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Dessa skillnader leder till osäkerhet om på vilka villkor skadelidande parter kan utöva den rätt till ersättning EUF-fördraget ger dem, och hur de kan påverka den materiella effekten av en sådan rättighet. Eftersom skadelidande parter ofta väljer sin etableringsmedlemsstat som forum för skadeståndsanspråk leder avvikelserna mellan de nationella reglerna till olika villkor när det gäller skadeståndstalan, vilket kan påverka konkurrensen på de marknader där dessa skadelidande parter och de företag som begått överträdelsen är verksamma.

(7)      Företag som är etablerade och verksamma i olika medlemsstater omfattas av procedurregler som väsentligt påverkar i vilken utsträckning de kan hållas ansvariga för överträdelser av konkurrensreglerna. Detta ojämna tillvaratagande av rätten till ersättning enligt unionslagstiftningen kan ge vissa företag som har överträtt artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget en konkurrensfördel och innebära ett hinder för utövandet av etableringsrätten och rätten att tillhandahålla varor och tjänster i de medlemsstater där rätten till ersättning tas tillvara på ett effektivare sätt. Eftersom skillnaderna mellan de system för skadeståndsansvar som tillämpas i medlemsstaterna kan ha en negativ inverkan på såväl konkurrens som den inre marknadens funktion är det lämpligt att använda både artikel 103 och artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund för direktivet.

(8)      Med tanke på att storskaliga överträdelser av konkurrenslagstiftningen ofta har en gränsöverskridande aspekt måste man därför säkerställa mer likvärdiga villkor för företag som är verksamma på den inre marknaden och förbättra konsumenternas förutsättningar att utöva de rättigheter den inre marknaden ger dem. Det är också lämpligt att förbättra den rättsliga förutsebarheten och minska skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller de nationella reglerna om skadeståndstalan som väcks med anledning av överträdelser av unionens konkurrensregler och, när de tillämpas parallellt med dessa, de nationella konkurrensreglerna. Om dessa regler närmas till varandra förhindras uppkomsten av större skillnader mellan medlemsstaternas regler om skadeståndstalan i konkurrensärenden.

(9)      Artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003 föreskriver följande: ”Om medlemsstaternas konkurrensmyndigheter eller de nationella domstolarna tillämpar den nationella konkurrensrätten på sådana avtal, beslut av en företagssammanslutning eller samordnade förfaranden som avses i artikel [101.1] i fördraget och som kan påverka handeln mellan medlemsstater enligt den bestämmelsen skall de också tillämpa artikel [101] i fördraget på sådana avtal, beslut eller samordnade förfaranden. Om medlemsstaternas konkurrensmyndigheter eller de nationella domstolarna tillämpar den nationella konkurrensrätten på ett sådant missbruk som är förbjudet enligt artikel [102] i fördraget, skall de även tillämpa artikel [102] i fördraget”. Av omtanke om den inre marknadens funktion och i syfte att uppnå bättre rättslig förutsebarhet och mer likvärdiga villkor för företag och konsumenter bör tillämpningsområdet för detta direktiv även omfatta skadeståndstalan som grundas på överträdelse av nationell konkurrenslagstiftning, om denna tillämpas i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003. Tillämpningen av olika regler om civilrättsligt skadeståndsansvar för överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och för överträdelser av regler i nationell konkurrenslagstiftning som måste tillämpas i samma ärende och parallellt med unionens konkurrenslagstiftning skulle annars inverka negativt på de kärandes position i samma mål och omfattningen av deras anspråk, och utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.

(10)    I avsaknad av unionslagstiftning omfattas skadeståndsmål av medlemsstaternas nationella regler och förfaranden. Alla nationella regler om utövande av rätten till ersättning för skada till följd av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget, inklusive regler som rör förhållanden som inte tas upp i detta direktiv, till exempel begreppet kausalsamband mellan överträdelsen och skadan, ska följa principen om ändamålsenlighet och likvärdighetsprincipen. Det innebär att de inte bör vara formulerade eller tillämpas på ett sätt som gör det överdrivet svårt eller praktiskt taget omöjligt att utöva den rätt till ersättning som garanteras i EUF-fördraget, och de bör inte formuleras eller tillämpas mindre förmånligt än de regler som tillämpas vid liknande nationella mål om ersättning.

(11)    Detta direktiv bekräftar gemenskapens regelverk vad gäller rätten enligt unionslagstiftningen till ersättning för skada som orsakats av överträdelser av unionens konkurrensregler, särskilt talerätt och definitionen av skada, såsom Europeiska unionens domstol slagit fast i sin rättspraxis, och föregriper inte en eventuell vidareutveckling av denna. Var och en som har lidit skada som orsakats av en överträdelse kan kräva ersättning för faktisk skada (damnum emergens) och för intäktsförlust (utebliven vinst eller lucrum cessans) samt ränta, utan att detta påverkar den rätt till eller omfattningen av den rätt till ränta som erkänts i nationell lagstiftning. Denna rätt tillkommer alla fysiska eller juridiska personer – såväl konsumenter, företag som offentliga myndigheter – oavsett om det föreligger ett direkt avtalsförhållande med det företag som har begått överträdelsen och oavsett om en konkurrensmyndighet har fastställt att det föreligger en tidigare överträdelse. Skadestånd i bestraffningssyfte eller andra typer av skadestånd och påföljder som leder till överkompensation av skadelidande bör inte tillämpas. Ersättning för skada till följd av förlorad möjlighet bör inte anses leda till överkompensation.

(11a)  För den svarande är det önskvärt att nå en slutgiltig förlikning för att minska osäkerhet och överdrivna ekonomiska konsekvenser som kan påverka anställda, leverantörer, underleverantörer och andra oskyldiga.

(12)    Skadeståndstalan för överträdelser av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler kräver vanligtvis en komplicerad faktaanalys och ekonomisk analys. Det är ofta enbart motparten eller tredje part som har de bevis som krävs för att styrka en skadeståndstalan, medan käranden ofta inte har tillräcklig kännedom om eller tillgång till dem. Under dessa omständigheter kan det vara ett oskäligt hinder för ett effektivt utövande av den rätt till ersättning som garanteras i EUF-fördraget om strikta krav ställs på att kärandena redan när talan väcks ska lämna detaljerade upplysningar om alla sakförhållanden och lägga fram exakt angiven styrkande bevisning. Nationella domstolar bör dock ta vederbörlig hänsyn till eventuella missbruk av rättigheter som avser utlämnande av bevis samt den information som erhållits inom ramen för detta när skadeståndstalan prövas.

(13)    Bevisningen är ett viktigt inslag i ▌skadeståndstalan för överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Eftersom konkurrensskademål kännetecknas av informationsasymmetri bör dock skadelidande parter garanteras rätt att få tillgång till sådan bevisning som är relevant för deras anspråk ▌. För att parterna ska ha en jämlik ställning i rätten bör dessa medel också vara tillgängliga för svaranden i skadeståndsmål så att dessa kan begära att de skadelidande parterna lämnar ut bevisning. Nationella domstolar kan också förelägga tredje parter att lämna ut bevisning. Om en nationell domstol ämnar begära att kommissionen lämnar ut bevisning gäller principen om lojalt samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna (artikel 4.3 i EU-fördraget) och artikel 15.1 i förordning nr 1/2003 när det gäller begäran om upplysningar.

(14)    Relevant bevisning bör lämnas ut efter beslut av den nationella domstolen och efter en noggrann prövning av om utlämnandet av bevis är nödvändigt och står i rimlig proportion till ändamålet. Det följer av proportionalitetskravet att framställningar om utlämnande av bevis endast kan tillmötesgås när en skadelidande part på ett trovärdigt sätt, på grundval av de sakförhållanden som denne skäligen kan förväntas ha tillgång till, har visat att den lidit skada som orsakats av svaranden. ▐

(15)    Proportionalitetskravet bör också bedömas omsorgsfullt om utlämnandet riskerar att omintetgöra en konkurrensmyndighets utredningsstrategi genom att avslöja vilka handlingar som ingår i ärendeakten eller genom att inverka negativt på företagens sätt att samarbeta med konkurrensmyndigheten. Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förhindra s.k. fishing expeditions, dvs. ospecificerade eftersökningar för att få fram information eller handlingar, i hopp om att avslöja uppgifter som kan vara till nytta i samband med förberedelsen av ett mål.

(16)    Om den nationella domstolen begär att en behörig domstol i en annan medlemsstat ska ta upp bevis eller begär bevisupptagning direkt i en annan medlemsstat, tillämpas bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 1206/2001[6].

(17)    Relevant bevismaterial som innehåller affärshemligheter eller annan konfidentiell information bör i princip finnas tillgängligt vid skadeståndstalan, men sådan konfidentiell information måste vara tillräckligt skyddad. Nationella domstolar bör därför förfoga över ett antal åtgärder för att skydda sådan konfidentiell information från att lämnas ut under förfarandena. Dessa åtgärder kan omfatta möjligheten att redigera bort känsliga avsnitt i dokument, hörande inom stängda dörrar, begränsning av den krets av personer som har rätt att se bevismaterialet och anlitande av sakkunniga som kan sammanställa informationen i sammanfattad eller annan icke-konfidentiell form. Åtgärder för att skydda affärshemligheter och annan konfidentiell information bör dock inte ▌hindra utövandet av rätten till ersättning.

(18)    För att kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna ska kunna tillämpa artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget på ett effektivt och konsekvent sätt krävs en gemensam strategi i hela unionen vad gäller samverkan mellan reglerna om utlämnande av bevis och hur dessa artiklar tillämpas av en konkurrensmyndighet. Utlämnandet av bevis bör inte oskäligt påverka en konkurrensmyndighets möjligheter att effektivt tillämpa konkurrensreglerna. De begränsningar som gäller utlämnande av bevis bör inte hindra konkurrensmyndigheterna från att offentliggöra sina beslut i enlighet med tillämpliga unionsregler eller nationella regler.

(19)    Program för förmånlig behandling och förlikningsförfaranden är viktiga verktyg vid offentlig tillämpning av unionens konkurrensregler, eftersom de bidrar till att de mest allvarliga överträdelserna av konkurrensreglerna kan upptäckas, lagföras effektivt och sanktioneras. Företag kan avskräckas från att samarbeta i detta sammanhang om utlämnandet av handlingar som de tar fram enbart i detta syfte utsätter dem för skadeståndsansvar på sämre villkor än övriga företag som begått samma överträdelse och inte samarbetar med konkurrensmyndigheterna. För att säkerställa att företagen är villiga att avge frivilliga uttalanden där de för en konkurrensmyndighet medger att de deltagit i en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler inom ramen för ett program för förmånlig behandling eller ett förlikningsförfarande, bör dessa uttalanden undantas från utlämnandet av bevis.

(20)    Vidare bör undantag från skyldigheten att utlämna bevis gälla för varje utlämnande som skulle inverka negativt på en pågående utredning som genomförs av en konkurrensmyndighet avseende en överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Information som utarbetats av en konkurrensmyndighet i samband med dess tillämpning av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler (till exempel ett meddelande om invändningar) eller av en part i dessa förfaranden (till exempel svar på en konkurrensmyndighets begäran om upplysningar) bör därför vara utlämningsbar i skadeståndsmål först efter det att konkurrensmyndigheten har konstaterat en överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler eller i övrigt har avslutat sitt förfarande.

(21)    ▌Nationella domstolar bör i samband med skadeståndsmål kunna förelägga utlämnande av bevismaterial som finns oberoende av en konkurrensmyndighets förfaranden (befintlig information).

(22)    Varje fysisk eller juridisk person som erhåller bevismaterial genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt när denne utövar sin rätt till försvar med avseende på en konkurrensmyndighets utredningar kan använda detta bevismaterial i ett skadeståndsmål som denne är part i. En sådan användning bör också tillåtas för den fysiska eller juridiska person som tagit över hans eller hennes rättigheter och skyldigheter, bland annat genom att förvärva hans eller hennes anspråk. Om bevismaterialet erhölls av en juridisk person som ingår i en företagsgrupp som utgör ett företag i den mening som avses i artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, är det tillåtet också för andra juridiska personer som tillhör samma företag att använda sådant bevismaterial.

(23)    Den användning av bevismaterial som erhållits från en konkurrensmyndighet bör dock inte oskäligt påverka denna konkurrensmyndighets möjligheter att effektivt tillämpa konkurrensreglerna ▌Dessutom bör bevismaterial som erhålls från en konkurrensmyndighet i samband med utövandet av rätten till försvar inte bli föremål för handel. Möjligheten att använda bevismaterial som erhållits enbart genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt bör därför begränsas till den fysiska eller juridiska person som utövat sin rätt till försvar och dennes rättsliga efterträdare, såsom nämns i det föregående skälet. Denna begränsning hindrar dock inte en nationell domstol från att förelägga utlämnande av bevismaterial på de villkor som anges i detta direktiv.

(24)    När skadeståndstalan väcks eller en konkurrensmyndighet inleder en utredning finns det risk för att de berörda företagen kan förstöra eller gömma bevismaterial som skulle vara användbart för att styrka en skadelidande parts skadeståndsanspråk. För att förhindra att relevant bevismaterial förstörs och säkerställa att domstolsförelägganden om utlämnande av bevis följs bör de nationella domstolarna kunna ålägga påföljder med tillräckligt avskräckande verkan. Vad beträffar parter i målet kan den påföljd som består i att det dras slutsatser som belastar dem vara särskilt effektiv och leda till att förseningar undviks. Påföljder bör också kunna åläggas när skyldigheter att skydda konfidentiell information inte fullgörs och när information som erhållits genom utlämnande missbrukas. På samma sätt bör påföljder kunna åläggas om information som erhållits genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt vid utövandet av rätten till försvar med avseende på den konkurrensmyndighetens utredningar missbrukas i skadeståndsmål.

(25)    I artikel 16.1 i förordning nr 1/2003 föreskrivs att när nationella domstolar fäller avgöranden om sådana avtal, beslut eller förfaranden enligt artikel 101 eller artikel 102 i EUF-fördraget som redan är föremål för ett beslut av kommissionen får de inte fatta beslut som strider mot det beslut som kommissionen har fattat. För att förbättra den rättsliga förutsebarheten, undvika inkonsekvens vid tillämpningen av dessa fördragsbestämmelser, åstadkomma ökad effektivitet och smidigare förfaranden vid skadeståndstalan och främja den inre marknadens funktion för företag och konsumenter bör det inte heller vara möjligt att ifrågasätta ett slutligt beslut som fattats av en nationell konkurrensmyndighet eller ett konstaterande av en överprövningsinstans att en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget begåtts, vid skadeståndstalan som avser samma överträdelse, oavsett om talan väckts i myndighetens eller överprövningsinstansens medlemsstat. Detsamma bör gälla ett beslut i vilket det har slagits fast att nationella konkurrensregler överträds i fall där nationella konkurrensregler och unionens konkurrensregler tillämpas parallellt i samma mål. Denna effekt av beslut och avgöranden som fattas av nationella konkurrensmyndigheter och överprövningsinstanser, där de konstaterar överträdelse av konkurrensreglerna, bör även gälla den operativa delen av beslutet och tillhörande skäl. I detta syfte bör kommissionen garantera en konsekvent tillämpning av unionens konkurrensregler genom att på ett öppet sätt och inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket ge de nationella konkurrensmyndigheterna tydliga riktlinjer för deras beslut. Denna skyldighet påverkar inte nationella domstolars rättigheter och skyldigheter enligt artikel 267 i EUF-fördraget.

(26)    Nationella regler om preskriptionsfristers början, varaktighet eller tillfälliga avbrytande bör inte oskäligt hindra väckandet av skadeståndstalan. Detta är särskilt viktigt i käromål som bygger på en konkurrensmyndighets eller överprövningsinstans fastställande av en överträdelse. I detta syfte bör det fortfarande vara möjligt att väcka skadeståndstalan efter en konkurrensmyndighets förfaranden, i syfte att genomdriva nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att behålla eller införa absoluta preskriptionsfrister som är allmänt tillämpliga.

(27)    Om flera företag överträder konkurrensreglerna tillsammans (t.ex. i en kartell) bör det föreskrivas att dessa företag som begått överträdelsen tillsammans ska vara solidariskt ansvariga för hela den skada som överträdelsen orsakat. De företag som begått överträdelsen tillsammans bör sinsemellan ha regressrätt om ett av de överträdande företagen har betalat mer än sin andel. Fastställandet av denna andel som det relativa ansvaret för en given överträdare och relevanta kriterier såsom omsättning, marknadsandel eller roll i kartellen sker enligt tillämplig nationell lagstiftning under iakttagande av effektivitets- och likvärdighetsprincipen.

(28)    Företag som samarbetar med konkurrensmyndigheterna inom ramen för ett program för förmånlig behandling spelar en nyckelroll när det gäller att upptäcka hemliga kartellöverträdelser och få dem att upphöra och lindrar därigenom den skada som skulle ha uppstått om överträdelsen hade fortsatt. Därför bör det föreskrivas att företag som har beviljats befrielse från böter av en konkurrensmyndighet inom ramen för ett program för förmånlig behandling ska skyddas från oskälig exponering för skadeståndsanspråk, med hänsyn till att konkurrensmyndighetens beslut där den konstaterar att överträdelsen ägt rum kan bli slutligt för den som beviljats bötesbefrielse innan det blir slutligt för andra företag som inte har beviljats sådan befrielse. Därför bör det bötesbefriade företaget i princip befrias från solidariskt ansvar för hela skadan och dess andel inte överstiga det belopp av skada som vållats det företagets egna direkta eller indirekta kunder eller, i fråga om en inköpskartell, hans eller hennes direkta eller indirekta leverantörer. I den mån en kartell har orsakat skada endast för andra än kunder/leverantörer till de företag som begått överträdelsen bör det bötesbefriade företagets andel inte överstiga dess relativa ansvar för den skada som kartellen orsakat. Denna andel bör fastställas enligt samma regler som används för att fastställa bidragen mellan överträdande företag ▌. Det bötesbefriade företaget bör vara fullt ansvarigt gentemot övriga skadelidande parter utöver sina egna direkta eller indirekta köpare eller leverantörer endast om de inte kan få full ersättning från övriga företag som är delaktiga i överträdelsen.

(29)    Konsumenter och företag som lidit skada på grund av en överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler är berättigade till ersättning både för faktisk skada och utebliven vinst. Den faktiska skadan kan uppstå till följd av prisskillnaden mellan vad som faktiskt betalades och vad som skulle ha betalats om ingen överträdelse hade begåtts. Om en skadelidande part har reducerat sin faktiska skada genom att helt eller delvis övervältra den på sina egna köpare, utgör den skada som övervältrats inte längre någon skada som den part som har övervältrat den måste kompenseras för. Det är därför i princip lämpligt att ge ett företag som begår en överträdelse möjlighet att åberopa övervältringen av den faktiska skada som försvar mot ett skadeståndsanspråk. Det bör föreskrivas att det företag som begått överträdelsen, om denne åberopar argumentet om övervältring, måste bevisa förekomsten och omfattningen av övervältring av kostnaderna för överprissättning.

▐

(31)    Konsumenter eller företag som en faktisk skada har övervältrats på har lidit skada som orsakats av en överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Även om denna skada bör ersättas av det företag som begått överträdelsen kan det vara mycket svårt för de konsumenter eller företag som inte själva har köpt från det företag som har begått överträdelsen att bevisa skadans omfattning. I syfte att bevisa att övervältring ägt rum bör den indirekta köparen därför åtminstone visa att svaranden har begått en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler, att överträdelsen ledde till ett överpris för svarandens direkta köpare, att den indirekta köparen köpte de varor eller tjänster som berördes av överträdelsen, eller köpte de varor eller tjänster som härrör från eller innehåller de varor och tjänster som berördes av överträdelsen och att den indirekta köparen köpte dessa varor eller tjänster av den direkta köparen eller av en annan indirekt köpare som är direkt kopplad till svararanden genom försörjningskedjan. Vad gäller beräkningen av övervältring bör den nationella domstolen ha befogenheter att uppskatta vilken andel av kostnaderna för överprissättningen som har övervältrats på den indirekta köparnivån i den aktuella tvisten. ▐

(32)    Överträdelser av konkurrensreglerna gäller ofta villkoren för och det pris till vilket varor eller tjänster säljs och leder till överprissättning och annan skada för kunderna till det företag som begått överträdelsen. Överträdelsen kan också gälla leveranser till det företag som begått överträdelsen (t.ex. om det är fråga om en inköpskartell). ▌Detta direktiv och särskilt reglerna om övervältring bör följaktligen tillämpas i enlighet med detta.

(33)    Skadeståndstalan kan väckas både av skadelidande parter som köpt varor eller tjänster från det företag som begått överträdelsen och köpare längre ned i försörjningskedjan. Av hänsyn till samstämmigheten mellan domar som meddelas i sådana mål som har samband med varandra och därmed för att undvika att den skada som överträdelsen av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler har orsakat inte ersätts fullt ut eller att det företag som begått överträdelsen åläggs att betala skadestånd för att ersätta skada som inte har uppstått, bör nationella domstolar i den utsträckning unionslagstiftning eller nationell lagstiftning tillåter det ta vederbörlig hänsyn till eventuella mål som har samband med varandra och de domar dessa utmynnat i, särskilt när de slår fast att övervältring har bevisats. Detta bör inte påverka den grundläggande rätten till försvar och till ett effektivt rättsmedel och en rättvis rättegång för dem som inte varit parter i målet. Sådana mål som anhängiggjorts vid domstolarna i olika medlemsstater kan anses ha samband med varandra i den mening som avses i artikel 30 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012[7]. Enligt denna bestämmelse kan andra nationella domstolar än den där talan först väcktes låta handläggningen av målet vila eller, under vissa omständigheter, avvisa talan.

(34)    En skadelidande part som har bevisat att den lidit skada till följd av en överträdelse av konkurrensreglerna måste dessutom bevisa skadans omfattning för att kunna få skadestånd. Att beräkna konkurrensskada är en mycket faktaintensiv process och kan kräva tillämpning av komplicerade ekonomiska modeller. Detta är ofta mycket kostsamt och gör det svårt för skadelidande parter att skaffa fram de uppgifter de behöver för att kunna styrka sin anspråk. Beräkningen av konkurrensskada kan i sig vara ett stort hinder för skadelidande parter att få kompenserande skadestånd för den skada de lidit. Medlemsstaterna bör kunna införa egna bestämmelser för fastställande av skadeståndets storlek. Kommissionen bör i syfte att garantera tydliga regler och förutsägbarhet ge ytterligare vägledning på unionsnivå.

(35)    För att råda bot på ▌en del av de svårigheter som beräkningen av konkurrensskada är förknippad med bör nationella domstolar ha möjlighet att konstatera en skada och uppskatta skadans omfattning på basis av de bevis som parterna lägger fram.

(36)    I avsaknad av unionsregler om beräkning av skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna ankommer det på det inhemska rättssystemet i varje medlemsstat och de nationella domstolarna att avgöra vilka krav den skadelidande parten måste uppfylla för att kunna bevisa beloppet av den lidna skadan, hur exakt detta belopp ska bevisas, vilka metoder som kan användas för att beräkna beloppet och konsekvenserna av att inte kunna uppfylla de fastställda kraven. Dessa inhemska krav bör emellertid inte vara mindre fördelaktiga än de som gäller för liknande nationella mål (likvärdighetsprincipen), och de bör inte heller göra det praktiskt omöjligt eller alltför svårt att utöva rätten till skadestånd enligt unionslagstiftningen (effektivitetsprincipen). Hänsyn bör tas till eventuell informationsasymmetri mellan parterna och det faktum att beräkning av skada innebär en bedömning av hur den berörda marknaden skulle ha utvecklats om överträdelsen inte hade begåtts. Denna bedömning innebär en jämförelse med en situation som per definition är hypotetisk och således aldrig kan göras med fullständig exakthet. Därför bör nationella domstolar ges befogenhet att göra en uppskattning av beloppet av den skada som överträdelsen av konkurrensreglerna orsakat. Medlemsstaterna bör garantera att de nationella konkurrensmyndigheterna på begäran ger råd om skadeståndets storlek.

(37)    Skadelidande parter och företag som begått en överträdelse bör uppmuntras att komma överens om ersättning för en skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna genom mekanismer för tvistlösning genom uppgörelse i godo, till exempel genom tvistlösning utanför domstol, skiljedom eller medling. Om möjligt bör sådan uppgörelse i godo omfatta så många skadelidande parter och överträdande företag som möjligt. Bestämmelserna om uppgörelse i godo i detta direktiv har därför till syfte att underlätta användningen av sådana mekanismer och göra dem effektivare.

(38)    Preskriptionsfrister för väckande av skadeståndstalan kan hindra skadelidande parter och överträdande företag från att nå överenskommelse om den ersättning som ska betalas genom att inte ge dem tillräckligt med tid att göra det. För att det ska finnas en verklig möjlighet till tvistlösning i godo innan talan väcks vid en nationell domstol måste preskriptionsfristen således upphöra att löpa under den tid tvistlösningen i godo pågår.

(39)    När parterna beslutar att göra upp i godo efter det att en skadeståndstalan väckts vid en nationell domstol med anledning av samma anspråk, bör den domstolen ha möjlighet att vilandeförklara målet för den tid tvistlösningen i godo pågår. När den nationella domstolen överväger om den ska vilandeförklara målet bör den ta hänsyn till intresset av ett snabbt förfarande.

(40)    För att uppmuntra uppgörelser i godo bör ett överträdande företag som betalar skadestånd till följd av en sådan uppgörelse inte försättas i en sämre situation gentemot övriga företag som begått samma överträdelse än det skulle befinna sig i om uppgörelsen i godo inte hade skett. Detta kan inträffa om ett företag som gör upp i godo också efter en sådan uppgörelse fortsätter att vara fullständigt solidariskt ansvarigt för den skada som överträdelsen orsakat. Ett överträdande företag som gör upp i godo bör därför i princip inte lämna något bidrag till övriga företag i samma överträdelse som inte gör upp i godo, om de sistnämnda företagen har betalat skadestånd till den skadelidande part som det förstnämnda företaget tidigare hade gjort upp med i godo. Korrelatet till denna regel om att inget bidrag ska lämnas är att den skadelidande partens skadeståndskrav minskas med den andel av den vållade skadan som det företag som gör upp i godo står för. Denna andel bör fastställas enligt samma regler som används för att fastställa bidragen mellan överträdande företag ▌. Utan en sådan minskning skulle de företag som inte gör upp i godo påverkas oskäligt av uppgörelsen i godo, som de inte deltagit i. Det företag som deltagit i överträdelsen och gör upp i godo måste betala ändå skadestånd om det är det enda möjligheten för den skadelidande parten att få full ersättning.

(41)    Om företag som deltagit i överträdelsen och gjort upp i godo uppmanas att bidra till skadestånd som senare betalats av företag som deltagit i överträdelsen men inte gör upp i godo, bör den nationella domstolen beakta de skadestånd som redan betalats inom ramen för uppgörelsen i godo, med beaktande av att inte alla de företag som deltagit i överträdelsen nödvändigtvis är i lika hög grad inblandade i överträdelsen i hela dess fulla omfattning i materiellt, tidsmässigt och geografiskt hänseende.

(42)    Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheterna och de principer som fastställs i stadgan.

(43)    Eftersom målen för detta direktiv, dvs. att fastställa regler om skadeståndstalan vid överträdelser av unionens konkurrensregler i syfte att säkerställa att artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget får full effekt och att säkerställa den inre marknadens funktion för företag och konsumenter, ▌inte i tillräcklig grad kan uppnås av medlemsstaterna själva, utan snarare, på grund av den effektivitet och samstämmighet som krävs vid tillämpningen av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget, kan uppnås bättre på unionsnivå, får unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i den artikeln går detta direktiv inte längre än vad som är nödvändigt för att nå dessa mål.

(44)    I enlighet med medlemsstaternas och kommissionens gemensamma politiska förklaring om förklarande dokument av den 28 september 2011[8] har medlemsstaterna åtagit sig att, i motiverade fall, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. Med avseende på detta direktiv anser lagstiftaren att översändandet av sådana dokument är motiverat.

(44a)  Eftersom detta direktiv kommer att medföra omfattande ändringar av många medlemsstaters lagstiftning om civil rättsprövning, särskilt när det gäller utlämning av bevis, bör ett lämpligt övergångssystem upprättas för skadeståndsanspråk som fortfarande behandlas vid den tidpunkt som detta direktiv träder i kraft. De lagar och andra författningar som medlemsstaterna antar för att införliva detta direktiv bör således endast gälla förfaranden som inleds vid en nationell domstol efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1

Direktivets tillämpningsområde

1.          I detta direktiv anges vissa regler som är nödvändiga för att säkerställa att en person som har lidit skada till följd av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget eller nationella konkurrensregler av ett företag eller en företagsgrupp effektivt kan utöva sin rätt att kräva full ersättning för denna skada från detta företag eller företagsgrupp. Vidare fastställs regler som främjar en icke snedvriden konkurrens på den inre marknaden och undanröjer hinder för den inre marknadens funktion genom att garantera ett likvärdigt skydd inom hela unionen för alla som har lidit sådan skada.

2.          I detta direktiv fastställs också regler för samordning mellan konkurrensmyndigheternas tillämpning av konkurrensreglerna och tillämpningen av dessa regler i fall av skadeståndstalan vid nationella domstolar.

Artikel 2

Rätt till full ersättning

1.          Medlemsstaterna ska se till att en person som har lidit skada som orsakats av en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler ska kunna kräva och erhålla full ersättning för denna skada.

2.          Full ersättning ska försätta en person som lidit skada i den ställning som den personen skulle ha haft om överträdelsen inte hade begåtts. Den ska ▌ omfatta ersättning för faktisk skada och utebliven vinst samt ränta ▌.

2a.        Full ersättning ska inte omfatta andra skadestånd, såsom skadestånd i bestraffningssyfte eller flerfaldiga skadestånd och påföljder som leder till överkompensation.

3.          Medlemsstaterna ska se till att skadelidande parter effektivt kan utöva sin rätt att yrka skadestånd.

3a.        Det totala belopp för böter och skadestånd som betalats får inte påverkas av konkurrensmyndighetens rättsliga åtgärder som följer efter eller föregår en privat skadeståndstalan. Konkurrensmyndigheterna ska lägga samman det totala belopp för böter och skadestånd som betalats, t.ex. genom anstånd med en del av böterna när rättsliga åtgärder sannolikt kommer att följa. Medlemsstaterna bör emellertid se till att detta inte resulterar i vare sig utdragen osäkerhet för det företag som gjort sig skyldig till överträdelsen när det gäller den slutgiltiga förlikningen eller påverkar enskildas och företags rätt att få ersättning för den skada de lidit.

Artikel 3

Effektivitets- och likvärdighetsprincipen

Medlemsstaterna ska se till att alla nationella regler och förfaranden som gäller skadeståndstalan utformas och tillämpas på ett sätt som garanterar att en skadelidande part effektivt kan utöva sin rätt enligt unionslagstiftningen till full ersättning för skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna. Nationella regler och förfaranden som gäller skadeståndstalan till följd av överträdelser av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget får inte vara mindre fördelaktiga för de skadelidande parterna än de regler som gäller för skadeståndstalan till följd av överträdelser av nationell lag.

Artikel 4

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

1.          överträdelse av konkurrensreglerna: en överträdelse av artikel 101 eller 102 i EUF-fördraget eller av nationell konkurrenslagstiftning ▌,

2.          nationella konkurrensregler: bestämmelser i nationell lagstiftning som i huvudsak har samma syfte som artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget och tillämpas på samma ärende och parallellt med unionens konkurrenslagstiftning i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003, men som inte omfattar bestämmelser i nationell lagstiftning genom vilka fysiska personer åläggs straffrättsliga påföljder, utom i den mån som sådana påföljder är de medel varigenom konkurrensregler verkställs,

3.          skadeståndstalan: talan enligt nationell lagstiftning genom vilken en skadelidande part väcker talan om skadestånd vid en nationell domstol och som också kan gälla fall där någon som agerar på en eller flera skadelidande parters vägnar väcker talan om skadestånd vid en nationell domstol, om den nationella lagstiftningen gör det möjligt,

4.          skadeståndsanspråk: ett anspråk på ersättning för skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna,

5.          skadelidande part: var och en som har lidit skada på grund av en överträdelse av konkurrensreglerna,

6.          nationell konkurrensmyndighet: en myndighet som en medlemsstat i enlighet med artikel 35 i förordning (EG) nr 1/2003 har utsett att ansvara för tillämpningen av konkurrensreglerna,

7.          konkurrensmyndighet: kommissionen eller en nationell konkurrensmyndighet,

8.          nationell domstol ▌: en domstol i en medlemsstat i den mening som avses i artikel 267 i fördraget,

9.          överprövningsinstans: en nationell domstol som har behörighet att pröva nationella konkurrensmyndigheters beslut, i vilket sammanhang den också kan ha behörighet att fastställa en överträdelse av konkurrensreglerna,

10.        överträdelsebeslut: ett beslut av en konkurrensmyndighet eller överprövningsinstans som fastställer att en överträdelse av konkurrensreglerna har begåtts,

11.        ”slutligt” överträdelsebeslut: ett överträdelsebeslut ▌ som inte ▌kan överklagas,

12.        kartell: två eller flera horisontella konkurrenter som samordnar sitt beteende på en marknad för att erhålla hyror som är högre än de som är möjliga under normala konkurrensförhållanden, eller som samordnar sitt beteende på en marknad för att hindra företag som verkar under normala marknadsförhållanden från att erhålla marknadsandelar, genom metoder såsom bland annat fastställande av eller samordning av inköps- eller försäljningspriser eller andra affärsvillkor, olagliga licensförfaranden, tilldelning av produktions- eller försäljningskvoter, uppdelning av marknader och kundkretsar, inklusive uppgjorda anbud, import- eller exportrestriktioner eller konkurrensbegränsande åtgärder mot andra konkurrenter,

13.        program för förmånlig behandling: ett program som rör tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget eller motsvarande bestämmelse i nationell lagstiftning på grundval av vilket en deltagare i en hemlig kartell, oberoende av övriga företag som är inblandade i kartellen, samarbetar med konkurrensmyndigheten i dennes utredning genom att frivilligt redovisa sin kännedom om kartellen och sin roll i denna, och i utbyte beviljas befrielse från eller nedsättning av eventuella böter som kan komma att åläggas för deltagande i kartellen,

14.        redogörelse för förmånlig behandling: en muntlig eller skriftlig redogörelse som ges av ett företag eller för ett företags räkning till en konkurrensmyndighet, eller en uppteckning av denna, med beskrivning av företagets kännedom om en ▌kartell och dess roll i denna, och som utarbetats särskilt för att lämnas in till myndigheten för att denna ska bevilja befrielse från eller nedsättning av böter inom ramen för ett program för förmånlig behandling som gäller tillämpningen av artikel 101 i EUF-fördraget eller motsvarande bestämmelse i nationell lagstiftning; detta omfattar inte handlingar eller information som finns oberoende av en konkurrensmyndighets förfaranden (befintlig information),

15.        förlikningsinlaga: en frivillig redogörelse från ett företag eller för ett företags räkning till en konkurrensmyndighet, i vilken företaget medger sitt deltagande i en överträdelse av konkurrensreglerna och sitt ansvar för denna överträdelse; sådana redogörelser utarbetas särskilt som en del av en formell begäran om skyndsam handläggning riktad till myndigheten i fråga,

16.        överpris: ▌skillnaden mellan det pris som faktiskt har betalats till följd av en överträdelse av konkurrensreglerna och det pris som skulle ha förelegat om en sådan överträdelse inte ägt rum,

17.        uppgörelse i godo: ett avtal enligt vilket skadestånd betalas efter en tvistlösning i godo,

17a.      direkt köpare: en direkt kund till ett företag som begått en överträdelse av konkurrensreglerna,

17b.      indirekt köpare: en köpare av produkter eller tjänster från ett företag som begått en överträdelse av konkurrensreglerna, vilken inte köpt dessa produkter direkt av företaget som begått överträdelsen.

KAPITEL II

UTLÄMNANDE AV BEVIS

Artikel 5

Utlämnande av bevis

1.          Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar, vid förfaranden i samband med skadeståndstalan som väckts vid en nationell domstol i unionen, på begäran av en kärande som har lagt fram en väl underbyggd motivering med tillgängliga fakta och bevis som är tillräckligt övertygande för att stödja dennes skadeståndsansökan, kan förelägga svaranden eller en tredje part att lämna ut relevanta bevis, ▌på de villkor som anges i detta kapitel. Medlemsstaterna ska se till att domstolarna också kan förelägga käranden eller en tredje part att lämna ut bevis på svarandens begäran.

Denna punkt påverkar inte nationella domstolars rättigheter och skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1206/2001.

1a.        Medlemsstaterna måste garantera att nationella domstolar gör en begäran om utlämnande av bevis till en nationell konkurrensmyndighet i de fall då svaranden inte har uppvisat de begärda bevisen.

2.          Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar kan förelägga utlämnande av specifika bevis eller delar av bevismaterialet, beskrivna så exakt och snävt som möjligt, utgående från rimligen tillgängliga fakta i den väl underbyggda motiveringen, som motparten eller tredje part kontrollerar och som är nödvändiga för att kunna uppskatta den vållade skadan i enlighet med artikel 2.

▐

3.          Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar begränsar utlämnande av bevisning till att omfatta det som är proportionellt och som hänför sig till en skadeståndstalan i unionen. Vid bedömningen av om ett utlämnande som begärs av en part är proportionerligt ska de nationella domstolarna ta hänsyn till berörda allmänna intressen och alla enskilda parters och berörda tredje parters rättmätiga intressen. De ska särskilt ta under övervägande

(a)       sannolikheten för att den påstådda överträdelsen av konkurrensreglerna har skett,

(aa)     behovet av att garantera en effektiv offentlig tillämpning av konkurrensreglerna,

(b)       omfattningen av och kostnaderna för utlämnandet av bevis, särskilt för eventuella berörda tredje parter, även i syfte att förhindra ospecificerade eftersökningar, s.k. fishing expeditions,

(c)       huruvida de bevis som ska lämnas ut innehåller konfidentiella uppgifter, särskilt rörande tredje parter, samt arrangemangen för att skydda sådana konfidentiella uppgifter, och

(d)       i fall där överträdelsen av konkurrensreglerna undersöks eller har undersökts av en konkurrensmyndighet, huruvida begäran har formulerats särskilt med hänsyn till sådana handlingars art, syfte och innehåll ▌som lämnats till en konkurrensmyndighet eller som finns i en konkurrensmyndighets ärendeakt.

4.          Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar är behöriga att begära utlämnande av bevis som innehåller konfidentiella uppgifter, om de anser detta vara relevant för skadeståndstalan. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar när de begär utlämnande av sådan information har tillgång till effektiva åtgärder för att skydda sådan information ▌.

5.          Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar ger full verkan åt den rätt till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient som är tillämplig enligt nationell lagstiftning eller enligt unionens lagstiftning när de förordnar om utlämnande av bevismaterial.

Företagens intresse av att undvika skadeståndstalan till följd av en överträdelse av konkurrensreglerna ska inte utgöra ett intresse som är värt att skydda.

5a.        Medlemsstaterna ska se till att berörda parter som innehar en handling som begärs utlämnat ska höras innan en nationell domstol beordrar utlämnande i enlighet med denna artikel avseende information som finns i de specificerade handlingarna.

6.          Medlemsstaterna ska, i den mån deras domstolar har befogenhet att förelägga utlämnande utan att höra den person som uppmanas att göra det, se till att inget straff får åläggas för underlåtenhet att följa ett sådant föreläggande till dess att den som ett sådant föreläggande riktar sig till har erbjudits möjlighet att höras av den nationella domstolen.

7.          Bevismaterialet ska omfatta alla former av bevis som får läggas fram för den nationella domstol där talan väckts, särskilt handlingar och alla andra föremål som innehåller information, oberoende av lagringsmedium.

8.          Utan att det påverkar den skyldighet som föreskrivs i punkt 4 och de begränsningar som föreskrivs i artikel 6 ska denna artikel inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa regler som möjliggör ett system för att lämna ut bevis i större omfattning.

Artikel 6

▌Utlämnande av bevismaterial som finns i en konkurrensmyndighets ärendeakt

1.          Medlemsstaterna ska se till att följande bestämmelser tillämpas, med förbehåll för artikel 5, när nationella domstolar utfärdar ett föreläggande om utlämnande av bevismaterial som finns i en konkurrensmyndighets ärendeakt.

Detta kapitel påverkar inte regler och praxis som fastställs i unionens lagstiftning om tillgång till handlingar.

1a.        Nationella domstolar ska när de bedömer huruvida ett föreläggande om utlämnande av information står i rimlig proportion till ändamålet, i enlighet med de kriterier som fastställs i artikel 5.3, avgöra huruvida begäran har formulerats särskilt med hänsyn till sådana handlingars art, syfte och innehåll och inte genom en opreciserad begäran som gäller handlingar som lämnats till en konkurrensmyndighet och huruvida den part som begär utlämnandet gör detta inom ramen för en skadeståndstalan inför en nationell domstol.

Nationella domstolar ska när de bedömer huruvida ett föreläggande om utlämnande av information enligt punkterna 2 och 2a står i rimlig proportion till ändamålet bedöma intresset av en effektiv offentlig tillämpning av konkurrensreglerna.

2.          ▌Nationella domstolar ▌får utfärda ett föreläggande om utlämnande av följande kategorier av bevisning först efter det att en konkurrensmyndighet på något sätt har avslutat sitt förfarande:

(a)       Information som en fysisk eller juridisk person tagit fram särskilt för en konkurrensmyndighets handläggning av ett ärende.

(b)       Information som en konkurrensmyndighet tagit fram och vidarebefordrat till parterna under sin handläggning av ett ärende.

(ba)     Erbjudanden om uppgörelse i godo som dragits tillbaka.

2a.        De nationella domstolarna får i regel inte ålägga en part eller en tredje part att i någon form lämna ut någon av följande kategorier av bevisning:

(a)       Redogörelser om förmånlig behandling.

(b)       Förlikningsinlagor.

2b.        Om en kärande har lagt fram rimligt tillgängliga fakta och bevis som pekar på möjligheten att vissa uppgifter eller viss information avseende en handling som ingår i konkurrensmyndighetens ärendeakt som inte annars kan tillhandahållas är oumbärliga för att fastställa skadan och styrka anspråken ska nationella domstolar, om kärandens anspråk vid första anblicken verkar välgrundade, och utan att det påverkar bestämmelserna i denna artikel och artikel 5, kunna

(a)       få tillgång till och analysera sådana handlingar,

(b)       höra berörda parter som förfogar över dem, och

(c)       begära begränsad utlämning av relevanta uppgifter eller delar av den berörda handlingen som är helt nödvändiga för att ge käranden den information som krävs för ändamålet, på lämpliga villkor som skyddar allmänintresset och sekretessbelagd information.

3.          Ett föreläggande om utlämnande av bevis ur en konkurrensmyndighets ärendeakt som inte omfattas av någon av de kategorier som förtecknas ▌ i denna artikel kan utfärdas när som helst under handläggningen av en skadeståndstalan, utan att det påverkar tillämpningen av denna artikel.

3a.        Medlemsstaterna ska se till att konkurrensmyndigheterna eller berörda parter som förfogar över en handling som är relevant för en skadeståndstalan hörs innan en nationell domstol, i enlighet med denna artikel, förelägger utlämnande av denna handling eller information som härrör från handlingen i fråga.

Artikel 7

Begränsning av användningen av bevis som erhållits enbart genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt

▐

2.          Medlemsstaterna ska se till att bevis som ▌förtecknas i artikel 6.2 som en fysisk eller juridisk person erhåller enbart genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt vid utövandet av sin rätt till försvar enligt artikel 27 i förordning nr 1/2003 eller motsvarande bestämmelser i nationell lagstiftning inte godkänns vid skadeståndstalan innan den berörda konkurrensmyndigheten har avslutat sitt förfarande eller fattat ett beslut som avses i artikel 5 eller kapitel III i förordning (EG) nr 1/2003 ▌.

3.          Medlemsstaterna ska se till att bevisning som en fysisk eller juridisk person erhåller enbart genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt vid utövande av sin rätt till försvar enligt artikel 27 i förordning (EG) nr 1/2003 eller motsvarande bestämmelser i nationell lagstiftning, och som inte godkänns enligt punkt 2 i denna artikel, endast kan användas vid en skadeståndstalan som väckts av denna person eller den fysiska eller juridiska person som tagit över hans eller hennes rättigheter, inklusive den person som förvärvat hans eller hennes anspråk.

Artikel 8

Påföljder

1.          Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar kan ålägga parter, tredje man och deras rättsliga företrädare effektiva påföljder om de

(a)       underlåter eller vägrar att uppfylla en nationell domstols föreläggande om utlämnande av bevis,

(b)       förstör relevant bevisning, om den förstörande parten ▌

i)       var eller hade varit part i en konkurrensmyndighets förfaranden med avseende på det beteende som låg till grund för skadeståndstalan, eller

ii)      visste eller rimligen borde ha vetat att en skadeståndstalan hade väckts vid den nationella domstolen och att bevisningen var relevant för att styrka antingen kravet på ersättning eller ett försvar mot detta, eller

iii)     visste att bevisningen var relevant för anhängiga eller eventuella framtida skadeståndsmål där den förstörande parten väckt talan eller där talan väckts mot denne,

(c)       underlåter eller vägrar att uppfylla de skyldigheter som ålagts genom ett beslut i en nationell domstol om att skydda konfidentiell information, eller

(d)       missbrukar rättigheter som avser sådant utlämnande av bevis som föreskrivs i detta kapitel, och missbrukar det bevismaterial och den information som erhållits inom ramen för detta, i synnerhet när information som erhållits genom utlämnande meddelas tredje parter eller används i andra rättsliga förfaranden, i strid med artikel 5.2 bb.

2.          Medlemsstaterna ska se till att de påföljder som kan åläggas genom domstolsbeslut är effektiva, proportionella och avskräckande. De påföljder som står till de nationella domstolarnas förfogande ska, vad avser en parts beteende i skadeståndsförfaranden, omfatta möjligheten att dra slutsatser till förfång för den parten, genom att exempelvis presumera att den relevanta frågan bevisats eller att, helt eller delvis, avvisa anspråk eller invändningar, eller ålägga parten att betala rättegångskostnaderna.

KAPITEL III

VERKAN AV NATIONELLA BESLUT, PRESKRIPTIONSFRISTER, SOLIDARISKT ANSVAR

Artikel 9

Verkan av nationella beslut

För sådana fall där nationella domstolar i skadeståndsmål har att pröva frågor om avtal, beslut eller samordnade förfaranden som omfattas av artikel 101 eller 102 i fördraget eller nationell konkurrenslagstiftning, med avseende på vilka en nationell konkurrensmyndighet eller en nationell domstol redan har fattat ett slutligt överträdelsebeslut, ska medlemsstaterna säkerställa att domstolarna inte kan fatta beslut som strider mot ett sådant konstaterande av en överträdelse av konkurrensreglerna. Denna skyldighet påverkar inte utövandet av de rättigheter och skyldigheter som avses i artikel 267 i EUF-fördraget, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol och rätten till försvar, i enlighet med artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och rätten till en rättvis rättegång, i enlighet med artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Artikel 10

Preskriptionsfrister

1.          Medlemsstaterna ska fastställa regler för preskriptionsfrister för väckande av skadeståndstalan i enlighet med denna artikel. Dessa regler ska fastställa när preskriptionsfristen börjar löpa, fristens löptid och under vilka förhållanden fristen kan avbrytas eller tillfälligt upphöra att löpa.

2.          Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen ska börja löpa senast dagen efter det att en skadelidande part har fått kännedom om, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom om,

(a)    det beteende som utgör överträdelsen av konkurrensreglerna,

(b)    att ett sådant beteende uppfyller villkoren för att utgöra en överträdelse av ▌konkurrensreglerna ▌,

(c)    det faktum att överträdelsen av konkurrensreglerna orsakat honom eller henne skada, och

(d)    det överträdande företagets identitet.

3.          Medlemsstaterna ska säkerställa att preskriptionsfristen inte börjar löpa före den dag då en fortlöpande eller upprepad överträdelse av konkurrensreglerna upphör.

4.          Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen för väckande av skadeståndstalan har en löptid på minst fem år.

5.          Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen tillfälligt upphör att löpa om en konkurrensmyndighet vidtar åtgärder inom ramen för en utredning eller ett förfarande med avseende på en överträdelse av konkurrensreglerna som skadeståndstalan avser. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska upphöra tidigast två år efter det att beslutet som avslutar förfarandet avseende överträdelsen eller den påstådda överträdelsen av konkurrensreglerna har blivit slutligt. ▐

Artikel 11

Solidariskt ansvar

1.          Medlemsstaterna ska se till att företag som har överträtt konkurrensreglerna genom ett gemensamt beteende är solidariskt ansvariga för den skada som överträdelsen av konkurrensreglerna orsakat: vart och ett av dessa företag är skyldigt att ersätta skadan fullständigt, och den skadelidande parten har rätt att kräva full ersättning från vart och ett av dem till dess att han eller hon fått full ersättning.

Om företaget är ett litet eller medelstort företag i enlighet med definitionen i kommissionens rekommendation C(2003)1422[9], och inte har lett eller förorsakat en överträdelse av konkurrensreglerna som begåtts av ett annat företag och har visat att dess andel av den sammanlagda skada som överträdelsen orsakat understiger 5 procent, ska det endast vara ansvarigt gentemot sina direkta och indirekta köpare.

2.          Medlemsstaterna ska se till att ett företag som har beviljats bötesbefrielse av en konkurrensmyndighet inom ramen för ett program för förmånlig behandling ska vara ansvarigt gentemot andra skadelidande parter än sina direkta eller indirekta köpare eller leverantörer endast om sådana skadelidande parter kan visa att de inte kan få full ersättning från övriga företag som varit delaktiga i samma överträdelse av konkurrensreglerna.

3.          Medlemsstaterna ska se till att ett överträdande företag kan återkräva ett bidrag från övriga överträdande företag, varvid beloppet av detta bidrag ska fastställas med hänsyn till deras relativa ansvar för den skada som överträdelsen av konkurrensreglerna orsakat. Beloppet av det bidrag som ska betalas av ett företag som har beviljats bötesbefrielse av en konkurrensmyndighet inom ramen för ett program för förmånlig behandling får inte överskrida beloppet av den skada som detta företag har vållat sina egna direkta eller indirekta köpare eller leverantörer.

4.          Medlemsstaterna ska se till att, i den mån överträdelsen av konkurrensreglerna har orsakat skada för andra skadelidande parter än de överträdande företagens direkta eller indirekta köpare eller leverantörer, beloppet av det bötesbefriade företagets bidrag fastställs med hänsyn till dennes relativa ansvar för den berörda skadan.

KAPITEL IV

ÖVERVÄLTRING AV KOSTNADERNA FÖR ÖVERPRISSÄTTNING

Artikel 12

Argumentet om övervältring

1.          Medlemsstaterna ska säkerställa att svaranden i ett skadeståndsmål, som en invändning mot ett skadeståndsanspråk, kan åberopa det faktum att käranden övervältrat hela eller delar av det överpris som överträdelsen av konkurrensreglerna orsakat, såvida inte käranden lidit skada i form av utebliven vinst. Bevisbördan för övervältringen åligger svaranden, som inom rimliga gränser kan kräva att käranden utlämnar uppgifter. Svaranden ska inte vara skyldig att betala mer än det värde som motsvarar det totala beloppet för den skada som överträdelsen orsakat.

1a.        Medlemsstaterna ska se till att den nationella domstolen har behörighet att uppskatta hur stor andel av överpriset som övervältrats.

2.          Såtillvida som överpriset har övervältrats på personer på nästa nivå i försörjningskedjan, för vilka det är rättslig omöjligt att kräva ersättning för sin skada, ska svaranden inte kunna åberopa det försvar som avses i punkt 1.

Artikel 13

Indirekta köpare

1.          Medlemsstaterna ska, om förekomsten av ett skadeståndsanspråk eller beloppet av den ersättning som ska tillerkännas i ett skadeståndsmål är beroende av om – eller i vilken grad – ett överpris övervältrats på käranden, utan att detta påverkar det affärsmässiga antagandet att prisökningar övervältras i försörjningskedjan, se till att bördan att bevisa förekomsten och omfattningen av en sådan övervältring åvilar käranden, som inom rimliga gränser kan begära utlämning av handlingar från svaranden.

2.          i den situation som avses i punkt 1 i denna artikel ska den indirekta köparen anses ha bevisat att en övervältring på honom eller henne har ägt rum om han eller hon kan bevisa att

(a)         svaranden har begått en överträdelse av konkurrensreglerna,

(b)         överträdelsen av konkurrensreglerna ledde till ett överpris för den direkta köparen till svaranden, och

(c)         han eller hon köpte de varor eller tjänster som berördes av överträdelsen av konkurrensreglerna, eller köpte de varor eller tjänster som härrör från eller innehåller de varor och tjänster som berördes av överträdelsen.

Medlemsstaterna ska se till att deras nationella domstolar har behörighet att uppskatta hur stor andel av överpriset som övervältrats på den indirekta köparen. De nationella domstolarna ska få stöd av tydliga, enkla och övergripande riktlinjer från kommissionen.

Denna punkt ska inte påverka det överträdande företagets rätt att bevisa att överpriset inte, eller inte helt och hållet, övervältrats på den indirekta köparen.

Artikel 14

Utebliven vinst och överträdelse av konkurrensreglerna i leveransledet

1.          De regler som föreskrivs i detta kapitel ska inte påverka rätten för en skadelidande part som har lidit skada att yrka ersättning för utebliven vinst, faktisk skada och ränta.

2.          Medlemsstaterna ska se till att de regler som föreskrivs i detta kapitel också tillämpas när överträdelsen av konkurrensreglerna avser leveranser till det företag som har begått överträdelsen.

Artikel 15

Skadeståndstalan som väcks av kärande på olika nivåer i försörjningskedjan

1.          Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar vid vilka skadeståndstalan har väckts, när de bedömer om den bevisbörda som följer av tillämpningen av artiklarna 12 och 13 fullgjorts, tar vederbörlig hänsyn till

(a)       skadeståndsmål som avser samma överträdelse av konkurrensreglerna, men där talan väckts av kärande från andra led i försörjningskedjan,

(b)       domar som sådana skadeståndsmål utmynnar i,

(ba)     alla relevanta resultat av offentliga konkurrensmål.

2.          Denna artikel ska inte påverka nationella domstolars rättigheter och skyldigheter i enlighet med artikel 30 i förordning (EU) nr 1215/2012.

KAPITEL V

BERÄKNING AV SKADA

Artikel 16

Beräkning av skada

1.          Medlemsstaterna ska se till att det vid en kartellöverträdelse presumeras att överträdelsen har orsakat skada på marknaden. Det företag som begått överträdelsen ska ha rätt att motbevisa denna presumtion.

2.          Medlemsstaterna ska se till att den bevisbörda och det bevisvärde som krävs för beräkning av skada inte gör det praktiskt omöjligt eller överdrivet svårt att utöva rätten till skadestånd. Medlemsstaterna ska se till att deras nationella domstolar har behörighet att uppskatta beloppet av skadan om käranden inte direkt kan bevisa beloppet av skadan. De nationella konkurrensmyndigheterna ska på begäran ge råd om hur skadan kan kvantifieras.

KAPITEL VI

TVISTLÖSNING I GODO

Artikel 17

Uppskjutande verkan av tvistlösning i godo

1.          Medlemsstaterna ska säkerställa att preskriptionsfristen för väckande av skadeståndstalan tillfälligt upphör att löpa under den tid tvistlösningen i godo pågår. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska endast gälla de parter som deltar eller deltog i tvistlösningen i godo.

2.          Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella domstolar vid vilka skadeståndstalan har väckts får avbryta förfarandet om parterna i detta förfarande deltar i en tvistlösning i godo som avser det anspråk som omfattas av denna skadeståndstalan.

2a.        Det avbrott som avses i punkt 2 ska inte vara längre än ett år.

2b.        Efter en uppgörelse i godo får konkurrensmyndigheten betrakta den ersättning som erlagts före beslutet som en förmildrande faktor när böter fastställs.

Artikel 18

Effekten av uppgörelser i godo på senare skadeståndstalan

1.          Medlemsstaterna ska se till att efter en uppgörelse i godo det anspråk som framställs av den skadelidande part som gör upp i godo reduceras med den andel som den överträdande part som gör upp i godo ansvarar för av den skada som överträdelsen har vållat den skadelidande parten. Parter som varit delaktiga i samma överträdelse men inte gör upp i godo kan inte kräva tillbaka ett bidrag från den part som gör upp i godo vad gäller det återstående anspråket. Endast när de överträdande parter som inte gör upp i godo inte kan betala ersättning som motsvarar det kvarstående anspråket kan den överträdande part som gör upp i godo åläggas att betala skadestånd till den skadelidande part som gör upp i godo, såvida inte detta uttryckligen utesluts i villkoren för uppgörelsen i godo.

2.          När nationella domstolar fastställer hur mycket varje part som varit delaktig i samma överträdelse ska bidra med ska de ta vederbörlig hänsyn till eventuella tidigare uppgörelser i godo som den berörda överträdande parten har deltagit i.

KAPITELVII

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 19

Översyn

Kommissionen ska se över detta direktiv och lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet senast den [...*] [EUT: för in datum: fyra år efter det att detta direktiv trätt i kraft].

Vid behov ska denna översyn åtföljas av ett förslag till rättsakt. Kommissionen uppmanas att i sitt förslag ta hänsyn till att tidiga erbjudanden om att göra upp i godo om skadeståndsanspråk vid överträdelse av konkurrensreglerna, innan en konkurrensmyndighet har konstaterat en överträdelse, vilka meddelas den berörda konkurrensmyndigheten i god tid, kan utgöra en förmildrande omständighet vid beräkning av påföljder enligt konkurrenslagstiftningen.

Artikel 20

Införlivande

1.          Medlemsstaterna ska se till att de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv har trätt i kraft senast [EUT: inför datum: 2 år efter det att detta direktiv har trätt i kraft]. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.          Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 20a

Övergångsperiod

De lagar och andra författningar som medlemsstaterna antar i enlighet med artikel 20 ska inte tillämpas på överträdelser av konkurrensreglerna som är föremål för tvistemål som ännu inte avgjorts av nationell domstol den dag eller före den dag då detta direktiv träder i kraft.

Artikel 21

Ikraftträdande och övergångsbestämmelser för ännu ej avgjorda ärenden.

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 22

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i [...]

På Europaparlamentets vägnar                   På rådets vägnar

• [1]           Yttrande av den 16 oktober 2013 (ännu ej offentliggjort i EUT).
• [2]           Yttrande av den 16 oktober 2013 (EUT C, , s. ).
• [3]           Europaparlamentets ståndpunkt av den ...
• [4]           Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1)
• [5]           EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.
• [6]           Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, 27.6.2001, s. 1).
• [7]           Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 78.).
• [8]           EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.
• [9]           Kommissionens rekommendation C(2003)1422 av den 6 maj 2013 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (EUT L 124, 20.5.2003, s. 36).

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (27.1.2014)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser
(COM(2013)0404 – C7‑0170/2013 – 2013/0185(COD))

Föredragande: Bernhard Rapkay(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

KORTFATTAD MOTIVERING

EU har i nästan tio år övervägt möjligheten att införa gemensamma regler för skadeståndstalan vid överträdelser av konkurrensreglerna. Kommissionens förslag till direktiv är därför välkommet, eftersom det kan hjälpa konsumenter och små och medelstora företag att utöva sin rätt till ersättning för skada som orsakats av överträdelser av konkurrenslagstiftningen. Det faktum att det saknas tillfredsställande nationella regler som styr skadeståndstalan och att det finns stora skillnader mellan medlemsstaternas nationella lagstiftningar innebär att det råder ojämlika villkor för både offren och de som överträtt konkurrenslagstiftningen. Detta kan även innebära en konkurrensfördel för företag som har brutit mot artikel 101 eller 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt men inte har sitt huvudkontor eller inte bedriver verksamhet i en medlemsstat vars lagstiftning är gynnsam för kärande. Dessa skillnader i reglerna om ersättningsansvar kan hämma konkurrensen och hindra den inre marknaden från att fungera som den ska. Föredraganden välkomnar därför kommissionens förslag att underlätta möjligheten till rättslig prövning och ge offren möjlighet att få ersättning.

Föredraganden stöder i princip programmen för förmånlig behandling, eftersom de kan göra det möjligt att upptäcka överträdelser, och anser att företagen inte bör avskräckas från att samarbeta. Sådana program bör dock inte skydda företagen mer än nödvändigt. Framför allt bör de inte befria den överträdande parten från att betala skadestånd till offret, eller leda till överdrivet skydd av uppgifter som käranden behöver som bevis för att kunna väcka skadeståndstalan.

Föredraganden stöder även främjandet av uppgörelser i godo, men betonar att dessa måste vara helt frivilliga. För att möjliggöra rättvisa uppgörelser bör kärande ha möjlighet att under det administrativa förfarandet erhålla information från nationella eller europeiska konkurrensmyndigheter om förlustens eller skadans omfattning.

Möjligheten att få tillgång till bevismaterial har stor betydelse för möjligheten att överklaga. Föredraganden anser därför att det är viktigt att ytterligare skärpa de bestämmelser som kommissionen föreslår för att, under rättslig tillsyn, möjliggöra proportionell tillgång till information som är relevant och nödvändig för talan. Även om vissa typer av dokument, eller viss typ av information i dessa, kan kräva sekretess anser föredraganden inte att några dokumentkategorier i sig bör undantas från bedömningen av om de bör eller inte bör utlämnas.

Under tidigare överläggningar om hur kärandes ställning ska kunna stärkas har kollektiv prövning presenterats som ett sätt att ge parterna i skadeståndstvister en mer jämlik ställning i rätten. Samtidigt som föredraganden anser att bibehållandet eller införandet av sådana mekanismer bör uppmuntras, även om de inte görs obligatoriska för medlemsstaterna, är det viktigt att undvika viss praxis, t.ex. att kräva att offret uttryckligen avstår från att delta i en kollektiv talan eller att tillåta resultatberoende arvoden eller straffskadestånd.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott ta hänsyn till följande ändringsförslag:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) Rätten enligt unionslagstiftningen till ersättning för konkurrensskada kräver att varje medlemsstat har procedurregler som säkerställer att denna rätt utövas effektivt. Behovet av effektiva processrättsliga rättsmedel följer också av rätten till effektivt rättsligt skydd enligt artikel 47 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna53 och artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen.	(4) Rätten enligt unionslagstiftningen till ersättning för konkurrensskada kräver att varje medlemsstat har procedurregler som säkerställer att denna rätt utövas effektivt. Behovet av effektiva processrättsliga rättsmedel följer också av rätten till effektivt rättsligt skydd enligt artikel 47 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna53 och artikel 19.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen. Medlemsstaterna bör se till att det finns ett effektivt domstolsskydd på de områden som omfattas av unionslagstiftningen.
__________________	__________________
53 EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.	53 EUT C 326, 26.10.2012, s. 391.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(5) För att garantera en effektiv offentlig och privat tillämpning av konkurrensreglerna måste sättet att samordna de två olika formerna av tillämpning regleras. Detta gäller till exempel arrangemangen för tillgång till handlingar som innehas av konkurrensmyndigheter. Genom sådan samordning på unionsnivå undviker man också att tillämpliga regler avviker från varandra, vilket skulle kunna äventyra den inre marknadens funktion.	(5) För att garantera en effektiv privat tillämpning enligt civilrätten och en effektiv offentlig tillämpning av konkurrensmyndigheterna behövs båda verktygen för att säkra maximal effekt av konkurrensreglerna. Sättet att samordna de två olika formerna av tillämpning måste regleras. Detta gäller till exempel arrangemangen för tillgång till handlingar som innehas av konkurrensmyndigheter. Genom sådan samordning på unionsnivå undviker man också att tillämpliga regler avviker från varandra, vilket skulle kunna äventyra den inre marknadens funktion.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) Företag som är etablerade och verksamma i olika medlemsstater omfattas av procedurregler som väsentligt påverkar i vilken utsträckning de kan hållas ansvariga för överträdelser av konkurrensreglerna. Detta ojämna tillvaratagande av rätten till ersättning enligt unionslagstiftningen kan ge vissa företag som har överträtt artikel 101 eller 102 i fördraget en konkurrensfördel och avskräcka från att utöva etableringsrätten och rätten att tillhandahålla varor och tjänster i de medlemsstater där rätten till ersättning tas tillvara på ett effektivare sätt. Skillnaderna mellan de system för skadeståndsansvar som tillämpas i medlemsstaterna kan ha en negativ inverkan på såväl konkurrens som den inre marknadens funktion.	(7) Företag som är etablerade och verksamma i olika medlemsstater omfattas av procedurregler som väsentligt påverkar i vilken utsträckning de kan hållas ansvariga för överträdelser av konkurrensreglerna. Detta ojämna tillvaratagande av rätten till ersättning enligt unionslagstiftningen kan ge vissa företag som har överträtt artikel 101 eller 102 i fördraget en konkurrensfördel och avskräcka från att utöva etableringsrätten och rätten att tillhandahålla varor och tjänster i de medlemsstater där rätten till ersättning tas tillvara på ett effektivare sätt. Eftersom skillnaderna mellan de system för skadeståndsansvar som tillämpas i medlemsstaterna kan ha en negativ inverkan på såväl konkurrens som den inre marknadens funktion är det lämpligt att använda både artikel 103 och artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund för direktivet.
Motivering
De argument som framförs i detta skäl leder logiskt till slutsatsen att både artikel 103 och artikel 114 i EUF-fördraget bör användas som rättslig grund för direktivet. Denna slutsats bör av tydlighetsskäl även anges uttryckligen.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Därför måste man säkerställa mer likvärdiga villkor för företag som är verksamma på den inre marknaden och förbättra konsumenternas förutsättningar att utöva de rättigheter den inre marknaden ger dem. Det är också lämpligt att förbättra den rättsliga förutsebarheten och minska skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller de nationella reglerna om skadeståndstalan som väcks med anledning av överträdelser av unionens konkurrensregler och, när de tillämpas parallellt med dessa, de nationella konkurrensreglerna. Om dessa regler närmas till varandra förhindras uppkomsten av större skillnader mellan medlemsstaternas regler om skadeståndstalan i konkurrensärenden.	(8) Med tanke på att storskaliga överträdelser av konkurrenslagstiftningen ofta är gränsöverskridande måste man därför säkerställa mer likvärdiga villkor för företag som är verksamma på den inre marknaden och förbättra konsumenternas förutsättningar att utöva de rättigheter den inre marknaden ger dem. Det är också lämpligt att förbättra den rättsliga förutsebarheten och minska skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller de nationella reglerna om skadeståndstalan som väcks med anledning av överträdelser av unionens konkurrensregler och, när de tillämpas parallellt med dessa, de nationella konkurrensreglerna. Om dessa regler närmas till varandra förhindras uppkomsten av större skillnader mellan medlemsstaternas regler om skadeståndstalan i konkurrensärenden.
Motivering
Omfattande överträdelser av konkurrenslagstiftningen är i regel inte begränsade till en enda medlemsstat utan har gränsöverskridande effekter, vilket påverkar handeln mellan medlemsstaterna och därmed den inre marknadens funktion.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Bevisningen är ett viktigt inslag i väckandet av skadeståndstalan för överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Eftersom konkurrensskademål kännetecknas av informationsasymmetri bör dock skadelidande parter garanteras rätt att få tillgång till sådan bevisning som är relevant för deras anspråk, utan att det behöver preciseras vilka delar av bevismaterialet det rör sig om. För att parterna ska ha en jämlik ställning i rätten bör dessa medel också vara tillgängliga för svaranden i skadeståndsmål så att dessa kan begära att de skadelidande parterna lämnar ut bevisning. Nationella domstolar kan också förelägga tredje parter att lämna ut bevisning. Om en nationell domstol ämnar begära att kommissionen lämnar ut bevisning gäller principen om lojalt samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna (artikel 4.3 i EU-fördraget) och artikel 15.1 i förordning nr 1/2003 när det gäller begäran om upplysningar.	(13) Bevisningen är ett viktigt inslag i väckandet av skadeståndstalan för överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Eftersom konkurrensskademål kännetecknas av informationsasymmetri bör dock skadelidande parter garanteras rätt att få tillgång till sådan bevisning som är relevant för deras anspråk. För att parterna ska ha en jämlik ställning i rätten bör dessa medel också vara tillgängliga för svaranden i skadeståndsmål så att dessa kan begära att de skadelidande parterna lämnar ut bevisning. Nationella domstolar kan också förelägga tredje parter att lämna ut bevisning. Om en nationell domstol ämnar begära att kommissionen lämnar ut bevisning gäller principen om lojalt samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna (artikel 4.3 i EU-fördraget) och artikel 15.1 i förordning nr 1/2003 när det gäller begäran om upplysningar.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 14
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(14) Relevant bevisning bör lämnas ut efter beslut av domstolen och efter en noggrann prövning av om utlämnandet av bevis är nödvändigt och står i rimlig proportion till ändamålet. Det följer av proportionalitetskravet att framställningar om utlämnande av bevis endast kan tillmötesgås när en skadelidande part på ett trovärdigt sätt, på grundval av de sakförhållanden som denne skäligen kan förväntas ha tillgång till, har visat att den lidit skada som orsakats av svaranden. Begäran om utlämnande av bevis bör avse beviskategorier som är så exakta och avgränsade som möjligt på grundval av rimligen tillgängliga uppgifter.	(14) Relevant bevisning bör lämnas ut efter beslut av domstolen och efter en noggrann prövning av om utlämnandet av bevis är nödvändigt och står i rimlig proportion till ändamålet. Det följer av proportionalitetskravet att framställningar om utlämnande av bevis endast kan tillmötesgås när en skadelidande part på ett trovärdigt sätt, på grundval av de sakförhållanden som denne skäligen kan förväntas ha tillgång till, har visat att den lidit skada som orsakats av svaranden.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) Proportionalitetskravet bör också bedömas omsorgsfullt om utlämnandet riskerar att omintetgöra en konkurrensmyndighets utredningsstrategi genom att avslöja vilka handlingar som ingår i ärendeakten eller genom att inverka negativt på företagens sätt att samarbeta med konkurrensmyndigheten. En begäran om utlämnande av bevis bör därför inte anses vara proportionell om den avser allmänt utlämnande av handlingar ur en konkurrensmyndighets akt i ett visst ärende, eller av handlingar som lämnats in av en part i samband med ett visst ärende. Sådana vittomfattande framställningar om utlämnande av bevis är inte heller förenliga med den begärande partens skyldighet att avgränsa beviskategorier så snävt och exakt som möjligt.	(15) Proportionalitetskravet bör också bedömas omsorgsfullt om utlämnandet riskerar att omintetgöra en konkurrensmyndighets utredningsstrategi genom att avslöja vilka handlingar som ingår i ärendeakten eller genom att inverka negativt på företagens sätt att samarbeta med konkurrensmyndigheten.
	Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förhindra alla typer av förfrågningar som avser ospecificerade eftersökningar, s.k. fishing expeditions.
Motivering
Självförklarande.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) Relevant bevismaterial som innehåller affärshemligheter eller annan konfidentiell information bör i princip finnas tillgängligt vid skadeståndstalan, men sådan konfidentiell information måste vara tillräckligt skyddad. Nationella domstolar bör därför förfoga över ett antal åtgärder för att skydda sådan konfidentiell information från att lämnas ut under förfarandena. Dessa åtgärder kan omfatta möjligheten till hörande bakom stängda dörrar, begränsning av den krets av personer som har rätt att se bevismaterialet och anlitande av sakkunniga som kan sammanställa informationen i sammanfattad eller annan icke-konfidentiell form. Åtgärder för att skydda affärshemligheter och annan konfidentiell information bör inte i praktiken hindra utövandet av rätten till ersättning.	(17) Relevant bevismaterial som innehåller affärshemligheter eller annan konfidentiell information bör i princip finnas tillgängligt vid skadeståndstalan, men sådan konfidentiell information måste vara tillräckligt skyddad. Nationella domstolar bör därför förfoga över ett antal åtgärder för att skydda sådan konfidentiell information från att lämnas ut under förfarandena. Dessa åtgärder kan omfatta möjligheten till strykning av känsliga delar av ett dokument, hörande bakom stängda dörrar, begränsning av den krets av personer som har rätt att se bevismaterialet och anlitande av sakkunniga som kan sammanställa informationen i sammanfattad eller annan icke-konfidentiell form. Åtgärder för att skydda affärshemligheter och annan konfidentiell information bör dock inte hindra utövandet av rätten till ersättning.
Motivering
Om ett dokument innehåller känsliga uppgifter, t.ex. uppgifter om tredje part som inte är relevanta för förfarandet, kan dessa uppgifter strykas ur dokumentet. Vid behov kan förfarandena hållas inom stängda dörrar för att skydda särskilt känslig information.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 19
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(19) Program för förmånlig behandling och förlikningsförfaranden är viktiga verktyg vid offentlig tillämpning av unionens konkurrensregler, eftersom de bidrar till att de mest allvarliga överträdelserna av konkurrensreglerna kan upptäckas, lagföras effektivt och sanktioneras. Företag kan avskräckas från att samarbeta i detta sammanhang om utlämnandet av handlingar som de tar fram enbart i detta syfte utsätter dem för skadeståndsansvar på sämre villkor än övriga företag som begått samma överträdelse och inte samarbetar med konkurrensmyndigheterna. För att säkerställa att företagen är villiga att avge frivilliga uttalanden där de för en konkurrensmyndighet medger att de deltagit i en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler inom ramen för ett program för förmånlig behandling eller ett förlikningsförfarande, bör dessa uttalanden undantas från utlämnandet av bevis.	(19) Program för förmånlig behandling och förlikningsförfaranden är viktiga verktyg vid offentlig tillämpning av unionens konkurrensregler, eftersom de bidrar till att de mest allvarliga överträdelserna av konkurrensreglerna kan upptäckas, lagföras effektivt och sanktioneras. Företag kan avskräckas från att samarbeta i detta sammanhang om utlämnandet av handlingar som de tar fram enbart i detta syfte utsätter dem för skadeståndsansvar på sämre villkor än övriga företag som begått samma överträdelse och inte samarbetar med konkurrensmyndigheterna. För att säkerställa att företagen är villiga att avge frivilliga uttalanden där de för en konkurrensmyndighet medger att de deltagit i en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler inom ramen för ett program för förmånlig behandling eller ett förlikningsförfarande, bör domstolar pröva huruvida dessa uttalanden ska undantas från utlämnandet av bevis.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 26
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(26) Nationella regler om preskriptionsfristers början, varaktighet eller tillfälliga avbrytande bör inte oskäligt hindra väckandet av skadeståndstalan. Detta är särskilt viktigt i käromål som bygger på en konkurrensmyndighets eller överprövningsinstans fastställande av en överträdelse. I detta syfte bör skadelidande parter fortfarande kunna väcka skadeståndstalan efter en konkurrensmyndighets förfaranden, i syfte att genomdriva nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler.	(26) Nationella regler om preskriptionsfristers början, varaktighet eller tillfälliga avbrytande bör inte oskäligt hindra väckandet av skadeståndstalan. Detta är särskilt viktigt i käromål som bygger på en konkurrensmyndighets eller överprövningsinstans fastställande av en överträdelse. I detta syfte bör skadelidande parter fortfarande kunna väcka skadeståndstalan efter en konkurrensmyndighets förfaranden, i syfte att genomdriva nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Medlemsstaterna bör få lov att behålla eller införa absoluta preskriptionsfrister som är allmänt tillämpliga.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Skäl 28
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(28) Företag som samarbetar med konkurrensmyndigheterna inom ramen för ett program för förmånlig behandling spelar en nyckelroll när det gäller att upptäcka hemliga kartellöverträdelser och få dem att upphöra och lindrar därigenom den skada som skulle ha uppstått om överträdelsen hade fortsatt. Därför bör det föreskrivas att företag som har beviljats befrielse från böter av en konkurrensmyndighet inom ramen för ett program för förmånlig behandling ska skyddas från oskälig exponering för skadeståndsanspråk, med hänsyn till att konkurrensmyndighetens beslut där den konstaterar att överträdelsen ägt rum kan bli slutligt för den som beviljats bötesbefrielse innan det blir slutligt för andra företag som inte har beviljats sådan befrielse. Därför bör det bötesbefriade företaget i princip befrias från solidariskt ansvar för hela skadan och dess andel inte överstiga det belopp av skada som vållats det företagets egna direkta eller indirekta kunder eller, i fråga om en inköpskartell, hans eller hennes direkta eller indirekta leverantörer. I den mån en kartell har orsakat skada endast för andra än kunder/leverantörer till de företag som begått överträdelsen bör det bötesbefriade företagets andel inte överstiga dess relativa ansvar för den skada som kartellen orsakat. Denna andel bör fastställas enligt samma regler som används för att fastställa bidragen mellan överträdande företag (se skäl 27). Det bötesbefriade företaget bör vara fullt ansvarigt gentemot övriga skadelidande parter utöver sina egna direkta eller indirekta köpare eller leverantörer endast om de inte kan få full ersättning från övriga företag som är delaktiga i överträdelsen.	(28) Företag som samarbetar med konkurrensmyndigheterna inom ramen för ett program för förmånlig behandling spelar en nyckelroll när det gäller att upptäcka hemliga kartellöverträdelser och få dem att upphöra och lindrar därigenom den skada som skulle ha uppstått om överträdelsen hade fortsatt. I den mån en kartell har orsakat skada endast för andra än kunder/leverantörer till de företag som begått överträdelsen bör det bötesbefriade företagets andel inte överstiga dess relativa ansvar för den skada som kartellen orsakat. Denna andel bör fastställas enligt samma regler som används för att fastställa bidragen mellan överträdande företag (se skäl 27). Det bötesbefriade företaget bör vara fullt ansvarigt gentemot övriga skadelidande parter utöver sina egna direkta eller indirekta köpare eller leverantörer endast om de inte kan få full ersättning från övriga företag som är delaktiga i överträdelsen.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Artikel 1 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. I detta direktiv anges vissa regler som är nödvändiga för att säkerställa att en person som har lidit skada till följd av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i fördraget eller nationella konkurrensregler effektivt kan utöva sin rätt till full ersättning för denna skada. Vidare fastställs regler som främjar en icke snedvriden konkurrens på den inre marknaden och undanröjer hinder för den inre marknadens funktion genom att garantera ett likvärdigt skydd inom hela unionen för alla som har lidit sådan skada.	1. I detta direktiv anges vissa regler som är nödvändiga för att säkerställa att en person som har lidit skada till följd av en överträdelse av artikel 101 eller 102 i fördraget eller nationella konkurrensregler av ett företag eller en företagsgrupp effektivt kan utöva sin rätt att kräva full ersättning för denna skada från de parter som har begått överträdelsen. Vidare fastställs regler som främjar en icke snedvriden konkurrens på den inre marknaden och undanröjer hinder för den inre marknadens funktion genom att garantera ett likvärdigt skydd inom hela unionen för alla som har lidit sådan skada.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Var och en som har lidit skada som orsakats av en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler ska kunna kräva full ersättning för denna skada.	1. Var och en som har lidit skada som orsakats av en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler ska kunna kräva full ersättning för denna skada från de parter som har begått överträdelsen i ett privat mål, antingen genom direkta åtgärder eller uppföljningsåtgärder.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. nationella konkurrensregler: bestämmelser i nationell lagstiftning som i huvudsak har samma syfte som artiklarna 101 och 102 i fördraget och tillämpas på samma ärende och parallellt med unionens konkurrenslagstiftning i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003,	2. nationella konkurrensregler: bestämmelser i nationell lagstiftning som i huvudsak har samma syfte som artiklarna 101 och 102 i fördraget och tillämpas på samma ärende och parallellt med unionens konkurrenslagstiftning i enlighet med artikel 3.1 i förordning (EG) nr 1/2003; denna definition tillämpas inte på nationella lagar genom vilka fysiska personer åläggs straffrättsliga påföljder, utom i den mån som sådana påföljder är de medel varigenom konkurrensregler som är tillämpliga på företag verkställs.
Motivering
Det är viktigt att beakta befintliga straffrättsliga förfaranden i vissa medlemsstater. Formuleringen från skäl 8 i förordning (EG) nr 1/2003 bör därför vara tillämplig också här.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Artikel 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 5	Artikel 5
Utlämnande av bevis	Utlämnande av bevis
1. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar, om en kärande har lagt fram rimligen tillgängliga fakta och bevis som ger skälig grund att misstänka att käranden eller de som han eller hon företräder har lidit skada till följd av svarandens överträdelse av konkurrensreglerna, kan förelägga svaranden eller en tredje part att lämna ut bevis, oberoende av om dessa bevis även ingår i handlingarna i ärendet hos en konkurrensmyndighet, på de villkor som anges i detta kapitel. Medlemsstaterna ska se till att domstolarna också kan förelägga käranden eller en tredje part att lämna ut bevis på svarandens begäran.	1. Medlemsstaterna ska se till att de nationella domstolarna i unionen, vid förfaranden i samband med skadeståndstalan, på begäran av en kärande som har lagt fram en väl underbyggd motivering med tillgängliga fakta och bevis som är tillräckligt övertygande för att stödja dennes skadeståndsansökan, kan förelägga svaranden eller en tredje part att lämna ut relevanta bevis, på de villkor som anges i detta kapitel. Medlemsstaterna ska se till att domstolarna också kan förelägga käranden eller en tredje part att lämna ut bevis på svarandens begäran.
Denna bestämmelse påverkar inte nationella domstolars rättigheter och skyldigheter enligt rådets förordning (EG) nr 1206/2001.	Denna bestämmelse påverkar inte nationella domstolars rättigheter och skyldigheter enligt rådets förordning (EG) nr 1206/2001.
	1a. Medlemsstaterna ska garantera att de nationella domstolarna gör en begäran om utlämnande av bevis från den nationella konkurrensmyndigheten i de fall då svaranden inte lämnar ut de begärda bevisen.
2. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar förelägger utlämnande av bevis som avses i punkt 1 om den part som begär utlämnandet	2. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar kan förelägga utlämnande av specifika bevis eller delar av bevismaterialet, beskrivna så exakt och snävt som möjligt, utgående från rimligen tillgängliga fakta i den väl underbyggda motiveringen, som motparten eller tredje part kontrollerar och som är nödvändiga för att kunna uppskatta den vållade skadan i enlighet med artikel 2 i detta direktiv.
(a) har styrkt att det bevismaterial som den andra parten eller en tredje part kontrollerar är ägnat att ligga till grund för dess talan eller försvar, och
(b) närmare har angivit delar av bevismaterialet eller så exakt och snävt avgränsade kategorier av detta bevismaterial som möjligt på grundval av faktauppgifter som rimligen finns tillgängliga.
3. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar begränsar utlämnandet av bevis till vad som är proportionellt. Vid bedömningen av om ett utlämnande som begärs av en part är proportionellt ska nationella domstolarna ta hänsyn till alla parters och berörda tredje parters rättmätiga intressen. De ska särskilt ta under övervägande	3. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar begränsar utlämnande av bevisning till att omfatta det som är proportionerligt och som hänför sig till en skadeståndstalan i unionen. Vid bedömningen av om ett utlämnande som begärs av en part är proportionerligt ska de nationella domstolarna ta hänsyn till berörda allmänna intressen och alla enskilda parters och berörda tredje parters rättmätiga intressen. De ska särskilt ta under övervägande
(a) sannolikheten för att den påstådda överträdelsen av konkurrensreglerna har skett,	(a) sannolikheten för att den påstådda överträdelsen av konkurrensreglerna har skett,
	(aa) behovet av att garantera en effektiv offentlig tillämpning av konkurrenslagstiftningen,
(b) omfattningen av och kostnaderna för utlämnandet av bevis, särskilt för eventuella berörda tredje parter,	(b) omfattningen av och kostnaderna för utlämnandet av bevis, särskilt för eventuella berörda tredje parter och i syfte att förhindra ospecificerade eftersökningar, s.k. fishing expeditions,
(c) huruvida de bevis som ska lämnas ut innehåller konfidentiella uppgifter, särskilt rörande tredje parter, samt arrangemangen för att skydda sådana konfidentiella uppgifter, och	(c) huruvida de bevis som ska lämnas ut innehåller konfidentiella uppgifter, särskilt rörande tredje parter, samt arrangemangen för att skydda sådana konfidentiella uppgifter, och
(d) i fall där överträdelsen undersöks eller har undersökts av en konkurrensmyndighet, huruvida begäran har formulerats särskilt med hänsyn till sådana handlingars art, syfte och innehåll och inte genom en opreciserad begäran som gäller handlingar som lämnats till en konkurrensmyndighet eller som finns i en konkurrensmyndighets ärendeakt.	(d) i fall där överträdelsen undersöks eller har undersökts av en konkurrensmyndighet, huruvida begäran har formulerats särskilt med hänsyn till sådana handlingars art, syfte och innehåll och gäller handlingar som lämnats till en konkurrensmyndighet eller som finns i en konkurrensmyndighets ärendeakt.
4. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar har tillgång till effektiva åtgärder för att kunna skydda konfidentiell information från missbruk i största möjliga utsträckning samtidigt som de ser till att relevant bevismaterial som innehåller sådan information finns tillgängligt i skadeståndsmålet.	4. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar är behöriga att begära utlämnande av bevis som innehåller konfidentiella uppgifter, om de anser detta vara relevant för skadeståndstalan. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar när de begär utlämnande av sådan information har tillgång till effektiva åtgärder för att skydda denna information.
5. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att fullt ut tillämpa de rättigheter som föreligger med anledning av advokats uppdragsförhållande till klient och andra undantag från skyldigheten att utlämna bevis.	5. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar ger full verkan åt den rätt till förtrolig kommunikation mellan advokat och klient som är tillämplig enligt nationell lagstiftning eller enligt unionslagstiftning när de beordrar utlämnande av bevismaterial.
	Företagens intresse av att undvika skadeståndstalan till följd av en överträdelse ska inte utgöra ett kommersiellt intresse som är värt att skydda.
	5a. Medlemsstaterna ska se till att berörda parter som innehar ett dokument som begärs utlämnat ska höras innan en nationell domstol beordrar utlämnande i enlighet med denna artikel avseende information som finns i de specificerade dokumenten.
6. Medlemsstaterna ska, i den mån deras domstolar har befogenhet att förelägga utlämnande utan att höra den person som uppmanas att göra det, se till att inget straff får åläggas för underlåtenhet att följa ett sådant föreläggande till dess att den som ett sådant föreläggande riktar sig till har hörts av domstolen.	6. Medlemsstaterna ska, i den mån deras domstolar har befogenhet att förelägga utlämnande utan att höra den person som uppmanas att göra det, se till att inget straff får åläggas för underlåtenhet att följa ett sådant föreläggande till dess att den som ett sådant föreläggande riktar sig till har erbjudits möjlighet att höras av den nationella domstolen.
7. Bevismaterialet ska omfatta alla former av bevis som får läggas fram för den nationella domstol där talan väckts, särskilt handlingar och alla andra föremål som innehåller information, oberoende av lagringsmedium.	7. Bevismaterialet ska omfatta alla former av bevis som får läggas fram för den nationella domstol där talan väckts, särskilt handlingar och alla andra föremål som innehåller information, oberoende av lagringsmedium.
8. Utan att det påverkar den skyldighet som föreskrivs i punkt 4 och de begränsningar som föreskrivs i artikel 6 ska denna artikel inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa regler som möjliggör ett system för att lämna ut bevis i större omfattning.	8. Utan att det påverkar den skyldighet som föreskrivs i punkt 4 och de begränsningar som föreskrivs i artikel 6 ska denna artikel inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa regler som möjliggör ett system för att lämna ut bevis i större omfattning.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar vid skadeståndstalan inte någonsin kan ålägga en part eller en tredje part att lämna ut någon av följande kategorier av bevisning:	1. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar vid skadeståndstalan i allmänhet inte ålägger en konkurrensmyndighet att lämna ut någon av följande kategorier av bevisning:
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1 – stycke 1 (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	interna dokument från den nationella konkurrensmyndigheten, korrespondens mellan kommissionen och de nationella konkurrensmyndigheterna eller Europeiska konkurrensnätverket.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar vid skadeståndstalan kan utfärda ett föreläggande om utlämnande av följande kategorier av bevisning först efter det att en konkurrensmyndighet har avslutat sitt förfarande eller fattat ett beslut som avses i artikel 5 eller kapitel III i förordning (EG) nr 1/2003.	2. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar vid skadeståndstalan kan utfärda ett föreläggande om utlämnande av följande först efter det att en konkurrensmyndighet har avslutat sitt förfarande eller fattat ett beslut som avses i artikel 5 eller kapitel III i förordning (EG) nr 1/2003.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Ett föreläggande om utlämnande av bevis ur en konkurrensmyndighets ärendeakt som inte omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i punkt 1 eller 2 i denna artikel kan utfärdas när som helst under handläggningen av en skadeståndstalan.	3. Ett föreläggande om utlämnande av bevis ur en konkurrensmyndighets ärendeakt som inte omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i punkt 1 eller 2 i denna artikel kan utfärdas när som helst under handläggningen av en skadeståndstalan. Artikel 5.3–5.7 ska gälla i tillämpliga delar.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Artikel 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Artikel 7	utgår
Begränsning av användningen av bevis som erhållits enbart genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt
1. Medlemsstaterna ska se till att bevis som omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i artikel 6.1 som en fysisk eller juridisk person erhåller enbart genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt vid utövandet av sin rätt till försvar enligt artikel 27 i förordning (EG) nr 1/2003 eller motsvarande bestämmelser i nationell lagstiftning inte godkänns vid skadeståndstalan.
2. Medlemsstaterna ska se till att bevis som omfattas av någon av de kategorier som förtecknas i artikel 6.2 som en fysisk eller juridisk person erhåller enbart genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt vid utövandet av sin rätt till försvar enligt artikel 27 i förordning nr 1/2003 eller motsvarande bestämmelser i nationell lagstiftning inte godkänns vid skadeståndstalan innan den berörda konkurrensmyndigheten har avslutat sitt förfarande eller fattat ett beslut som avses i artikel 5 eller kapitel III i förordning (EG) nr 1/2003.
3. Medlemsstaterna ska se till att bevisning som en fysisk eller juridisk person erhåller enbart genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt vid utövande av sin rätt till försvar enligt artikel 27 i förordning (EG) nr 1/2003 eller motsvarande bestämmelser i nationell lagstiftning, och som inte godkänns enligt punkt 1 eller 2 i denna artikel, endast kan användas vid en skadeståndstalan som väckts av denna person eller den fysiska eller juridiska person som tagit över hans eller hennes rättigheter, inklusive den person som förvärvat hans eller hennes anspråk.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led b – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(b) förstör relevant bevisning, under förutsättning att den förstörande parten då bevisningen förstördes,	(b) förstör relevant bevisning,
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led b – led i
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
i) var eller hade varit part i en konkurrensmyndighets förfaranden med avseende på det beteende som låg till grund för skadeståndstalan, eller	utgår
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led b – led ii
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
ii) visste eller rimligen borde ha vetat att en skadeståndstalan hade väckts vid den nationella domstolen och att bevisningen var relevant för att styrka antingen kravet på ersättning eller ett försvar mot detta, eller	utgår
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led b – led iii
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
iii) visste att bevisningen var relevant för anhängiga eller eventuella framtida skadeståndsmål där den förstörande parten väckt talan eller där talan väckts mot denne,	utgår
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att de påföljder som kan åläggas genom domstolsbeslut är effektiva, proportionella och avskräckande. De påföljder som står till de nationella domstolarnas förfogande ska, vad avser en parts beteende i skadeståndsförfaranden, omfatta möjligheten att dra slutsatser till förfång för den parten, genom att exempelvis presumera att den relevanta frågan bevisats eller att, helt eller delvis, avvisa anspråk eller invändningar, eller ålägga parten att betala rättegångskostnaderna.	2. Medlemsstaterna ska se till att de påföljder som kan åläggas genom domstolsbeslut är effektiva, proportionella och avskräckande om någon underlåter eller vägrar att uppfylla en domstols föreläggande om utlämnande av bevis eller om att skydda konfidentiell information.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen inte får börja löpa förrän en skadelidande part har fått kännedom om, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom om,	2. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen ska börja löpa senast dagen efter det att en skadelidande part har fått kännedom om, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom om,
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen inte får börja löpa förrän en skadelidande part har fått kännedom om, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom om,	2. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen inte får börja löpa förrän överträdelsen har upphört, en skadelidande part har fått kännedom om, eller rimligtvis kan förväntas ha fått kännedom om,
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen tillfälligt upphör att löpa om en konkurrensmyndighet vidtar åtgärder inom ramen för en utredning eller ett förfarande med avseende på en överträdelse som skadeståndstalan avser. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska upphöra tidigast ett år efter det att överträdelsebeslutet har blivit slutligt eller förfarandet avslutats på något annat sätt.	5. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen tillfälligt upphör att löpa om en konkurrensmyndighet vidtar åtgärder inom ramen för en utredning eller ett förfarande med avseende på en överträdelse som skadeståndstalan avser. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska upphöra tidigast två år efter det att beslutet som avslutar förfarandet avseende överträdelsen eller den påstådda överträdelsen har blivit slutligt.
Motivering
Preskriptionsfristen bör vara tillräckligt lång för att möjliggöra en ordentlig rättslig prövning.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att ett företag som har beviljats bötesbefrielse av en konkurrensmyndighet inom ramen för ett program för förmånlig behandling ska vara ansvarigt gentemot andra skadelidande parter än sina direkta eller indirekta köpare eller leverantörer endast om sådana skadelidande parter kan visa att de inte kan få full ersättning från övriga företag som varit delaktiga i samma överträdelse av konkurrensreglerna.	utgår
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2 – stycke 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I den situation som avses i punkt 1 i denna artikel ska den indirekta köparen anses ha bevisat att en övervältring på honom eller henne har ägt rum om han eller hon kan bevisa att	I den situation som avses i punkt 1 i denna artikel ska den indirekta köparen styrka att en övervältring på honom eller henne har ägt rum genom att han eller hon åtminstone kan bevisa att
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. De regler som föreskrivs i detta kapitel ska inte påverka en skadelidande parts rätt att yrka ersättning för utebliven vinst.	1. De regler som föreskrivs i detta kapitel ska inte påverka en skadelidande parts rätt att yrka ersättning för utebliven vinst, faktisk förlust och ränta från den tidpunkt då skadan uppstod till dess att ersättningen för skadan har betalats ut.
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 1 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(ba) alla relevanta resultat av offentliga konkurrensärenden som kan bidra till att uppfylla kriterierna i artikel 13.2.
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att det vid en kartellöverträdelse presumeras att överträdelsen orsakat skada. Det företag som begått överträdelsen ska ha rätt att motbevisa denna presumtion.	1. Medlemsstaterna ska se till att det vid en kartellöverträdelse presumeras att överträdelsen orsakat skada på marknaden. Det företag som begått överträdelsen ska ha rätt att motbevisa denna presumtion.
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Artikel 17
Kommissionens förslag Ändringsförslag Artikel 17 Artikel 17 Uppskjutande verkan av tvistlösning i godo Uppskjutande verkan av tvistlösning i godo 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att preskriptionsfristen för väckande av skadeståndstalan tillfälligt upphör att löpa under den tid tvistlösningen i godo pågår. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska endast gälla de parter som deltar eller deltog i tvistlösningen i godo. 1. Medlemsstaterna ska säkerställa att preskriptionsfristen för väckande av skadeståndstalan tillfälligt upphör att löpa under den tid tvistlösningen i godo pågår. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska endast gälla de parter som deltar eller deltog i tvistlösningen i godo. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella domstolar vid vilka skadeståndstalan har väckts får avbryta förfarandet om parterna i detta förfarande deltar i en tvistlösning i godo som avser det anspråk som omfattas av denna skadeståndstalan. 2. Medlemsstaterna ska säkerställa att nationella domstolar vid vilka skadeståndstalan har väckts får avbryta förfarandet om parterna i detta förfarande deltar i en tvistlösning i godo som avser det anspråk som omfattas av denna skadeståndstalan.   2a. Sådana avbrott som beskrivs i punkt 2 i denna artikel får aldrig vara längre än ett år.   2b. Efter en uppgörelse i godo får konkurrensmyndigheten betrakta den ersättning som erlagts före beslutet som en förmildrande faktor när böter fastställs.
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Artikel 18 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att efter en uppgörelse i godo det anspråk som framställs av den skadelidande part som gör upp i godo reduceras med den andel som den överträdande part som gör upp i godo ansvarar för av den skada som överträdelsen har vållat den skadelidande parten. Parter som varit delaktiga i samma överträdelse men inte gör upp i godo kan inte kräva tillbaka ett bidrag från den part som gör upp i godo vad gäller det återstående anspråket. Endast när de överträdande parter som inte gör upp i godo inte kan betala ersättning som motsvarar det kvarstående anspråket kan den överträdande part som gör upp i godo åläggas att betala skadestånd till den skadelidande part som gör upp i godo.	1. Medlemsstaterna ska se till att efter en uppgörelse i godo det anspråk som framställs av den skadelidande part som gör upp i godo reduceras med den andel som den överträdande part som gör upp i godo ansvarar för av den skada som överträdelsen har vållat den skadelidande parten. Parter som varit delaktiga i samma överträdelse men inte gör upp i godo kan inte kräva tillbaka ett bidrag från den part som gör upp i godo vad gäller det återstående anspråket. Endast när de överträdande parter som inte gör upp i godo inte kan betala ersättning som motsvarar det kvarstående anspråket kan den överträdande part som gör upp i godo åläggas att betala skadestånd till den skadelidande part som gör upp i godo, om detta inte är uttryckligen uteslutet i förlikningsvillkoren.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och EU:s konkurrensrättsliga bestämmelser
Referensnummer	COM(2013)0404 – C7-0170/2013 – 2013/0185(COD)
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	ECON 1.7.2013
Yttrande från        Tillkännagivande i kammaren	JURI 1.7.2013
Associerat/associerade utskott - tillkännagivande i kammaren	12.12.2013
Föredragande av yttrande        Utnämning	Bernhard Rapkay 19.6.2013
Behandling i utskott	16.12.2013
Antagande	21.1.2014
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	22 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Raffaele Baldassarre, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Christian Engström, Marielle Gallo, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Sajjad Karim, Klaus-Heiner Lehne, Antonio López-Istúriz White, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Rebecca Taylor, Alexandra Thein, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Piotr Borys, Eva Lichtenberger, Angelika Niebler, Axel Voss
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	María Irigoyen Pérez

YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (9.1.2013)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och Europeiska unionens konkurrensrättsliga bestämmelser
(COM(2013)0404 – C7‑0170/2013 – 2013/0185(COD))

Föredragande: Olle Schmidt

KORTFATTAD MOTIVERING

Efter nästan ett årtionde av förhandlingar välkomnar föredraganden fullt ut kommissionens förslag till direktiv. Både konsumenter samt små och medelstora företag förhindras för närvarande att utnyttja sin rätt på unionsnivå att få ersättning för skada som orsakats av överträdelser av konkurrensreglerna.

När det gäller privat tillämpning skulle föredraganden vilja att det införs mekanismer för representativ och kollektiv prövning. I sitt uttalande för att följa upp Europaparlamentets resolution (P6_TA(2009)0187) instämde kommissionen med att det bör finnas ett integrerat tillvägagångssätt när det gäller kollektiv prövning för att garantera enhetlig behandling av skadeståndstalan på området för unionens konkurrenslagstiftning. Det finns fortfarande inga bindande övergripande åtgärder för kollektiv prövning. Kollektiva åtgärder skulle göra det möjligt för genuina och kvalificerade enheter, såsom konsumentorganisationer eller handelsorganisationer, att väcka talan för de enskilda kärandenas räkning. Föredraganden kräver emellertid att endast en tydligt definierad personkrets ska kunna agera som företrädare och delta i att väcka talan. Denna definition måste vara fullständig när talan väcks, och föredraganden föreslår en modell där man kan välja att delta (”opt-in”). Med tanke på att endast 25 procent av kartellärendena leder till att skadeståndstalan väcks inom unionen måste det göras mer för att uppmuntra konsumenterna att hävda sina rättigheter.

Föredraganden inser att ansökningar till programmet för förmånlig behandling i betydande grad bidrar till att avslöja karteller och möjliggör därmed att väcka talan. Föredraganden instämmer dock inte med kommissionens förslag att man ska införa en grå lista avseende begränsningar för utlämnande av bevis efter det att en konkurrensmyndighet har avslutat sitt förfarande. Alla bevis från dem som ansöker om förmånlig behandling bör omfattas av reglerna i artikel 6 första stycket, oavsett om de lämnades in i ansökan om förmånlig behandling eller på en konkurrensmyndighets begäran.

Trots att konkurrensärenden ibland har varit möjliga tack vare uppgiftslämnare finns det ingen särskild hänvisning till detta i kommissionens förslag. Skyddet av uppgiftslämnare avser endast uppgiftslämnarens identitet och inte den tillhandahållna informationen. Identiteten har ingen betydelse för skadan eller det värde som skadan avser. Uppgiftslämnares identitet skyddas idag av medlemsstaternas lagstiftning. För att säkerställa förutsägbarhet och likvärdiga domar bör kommissionens förslag även omfatta personuppgifter.

Föredraganden välkomnar kommissionens förslag om att svaranden bör ha bevisbördan. Detta skulle göra det lättare för kärandena att fastställa sina anspråk. Informationsluckor skulle gynna käranden och utgöra en tydlig fördel för direkta köpare. I enlighet med domstolens rättspraxis måste indirekta köpare också ha rätt att väcka talan. De föreslagna reglerna omfattar emellertid både en presumtion om avsaknad och en presumtion om förekomst av övervältring av kostnaderna för överprissättning på indirekta köpare. Detta kommer troligtvis att leda till anspråk både från direkta och indirekta käranden. Föredraganden stöder inte ett sådant dubbelt system och föreslår att bevisbördan, om det inte finns tillräckliga bevis avseende övervältring, ska ligga hos den indirekta köparen. På detta sätt införs ett system med en enda pelare som ger de nationella domstolarna tydliga riktlinjer.

Den lidna skadan måste kompenseras. Detta är nödvändigt för att kartellerna ska känna av den verkliga skada som de orsakat på marknaderna och för konsumenterna. För att i högre grad skydda den skadelidande parten vid överträdelser av konkurrensreglerna är det viktigt att se till att denne har en stark röst i domstolsförfaranden. Föredragande föreslår därför att den skadelidande parten bör ha övertaget vid bedömningen, och önskar därför att bedömningen ska baseras på den skadelidande partens uppskattning. Dessutom skulle detta ytterligare avskräcka från att delta i karteller eftersom de som överträder reglerna får mindre inflytande i domstolsförfaranden.

För en konsument, en konsumentorganisation eller ett litet företag kan risken att behöva betala rättegångskostnader om de förlorar allvarligt avskräcka dem från att väcka skadeståndstalan. För att förbättra denna möjlighet att väcka talan föreslår föredraganden att man inrättar en fond som finansieras med böter från dem som överträder konkurrensreglerna. Denna fond skulle finansiera en första vägledande dom för potentiella fall utifrån bevis som tillhandahålls av en potentiell kärande. Detta skulle sänka tröskeln för att väcka skadeståndstalan och minska antalet onödiga fall inför domstol. Det bör betonas att regeln om att förlorarna betalar ska behållas.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 4a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4a) Privat tillämpning är en grundläggande mekanism för en effektiv tillämpning av konkurrensreglerna. Enskilda åtgärder kommer dock inte att vara tillfredsställande och därför bör kollektiva åtgärder möjliggöras i detta direktiv.
Motivering
Det bör finnas ett integrerat tillvägagångssätt när det gäller kollektiv prövning för att garantera enhetlig behandling av skadestånd, såsom konsumentskyddslagar. Eftersom det fortfarande inte finns några sådana övergripande åtgärder skulle föredraganden vilja införa dem i detta direktiv. Med tanke på det låga antalet fall med skadeståndstalan måste man göra mer för att uppmuntra konsumenterna att hävda sina rättigheter. Kollektiva åtgärder kommer att sänka tröskeln för konsumenterna att gå till nationella domstolar.
Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 4b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4b) Medlemsstaterna bör, oavsett deras befogenhet att inrätta olika system för kollektiv prövning, i samband med inrättandet av dessa system endast införa ett ”opt-in-system” och inte tillåta tillämpningen av resultatberoende advokatarvoden, möjligheten att utdöma skadestånd och finansiering från tredje part om finansiärens arvoden baseras på den uppnådda överenskommelsen eller det utdömda skadeståndet.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5a) Om konsumenterna och företagen på ett effektivt sätt kan erhålla skadestånd kommer detta att avskräcka företag från att begå överträdelser och garantera bättre överensstämmelse med unionens konkurrensregler. I syfte att stärka den offentliga tillämpningen av konkurrensreglerna i unionen bör man därför uppmuntra en kostnadseffektiv och effektiv ersättning i tid till skadelidande för överträdelser av dessa regler. Det faktum att man främjar att ersättning till skadelidande sker genom uppgörelse i godo bör inte påverka behovet av att harmonisera reglerna i medlemsstaterna för skadeståndstalan vid överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler.
Motivering
I konsumenternas och företagens intresse måste ersättning av skador vara kostnadseffektiva, ske i tid och vara effektiva. Därför bör man uppmuntra tvistlösning genom uppgörelse i godo i ett tidigt skede genom att ge ett incitament kopplat till de böter som fastställs av konkurrensmyndigheten för att garantera en sådan kostnadseffektiv och effektiv ersättning som ges i tid.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 11
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(11) Detta direktiv bekräftar gemenskapens regelverk vad gäller rätten enligt unionslagstiftningen till ersättning för skada som orsakats av överträdelser av unionens konkurrensregler, särskilt talerätt och definitionen av skada, såsom Europeiska unionens domstol slagit fast i sin rättspraxis, och föregriper inte en eventuell vidareutveckling av denna. Var och en som har lidit skada som orsakats av en överträdelse kan kräva ersättning för faktisk skada (damnum emergens) och för intäktsförlust (utebliven vinst eller lucrum cessans) samt ränta från den tidpunkt då skadan uppstod till dess att ersättning utbetalas. Denna rätt tillkommer alla fysiska eller juridiska personer – såväl konsumenter, företag som offentliga myndigheter – oavsett om det föreligger ett direkt avtalsförhållande med det företag som har begått överträdelsen och oavsett om en konkurrensmyndighet har fastställt att det föreligger en tidigare överträdelse. Detta direktiv bör inte ålägga medlemsstaterna att införa mekanismer för kollektiv prövning för tillämpning av artiklarna 101 och 102 i fördraget.	(11) Detta direktiv bekräftar gemenskapens regelverk vad gäller rätten enligt unionslagstiftningen till ersättning för skada som orsakats av överträdelser av unionens konkurrensregler, särskilt talerätt och definitionen av skada, såsom Europeiska unionens domstol slagit fast i sin rättspraxis, och föregriper inte en eventuell vidareutveckling av denna. Var och en som har lidit skada som orsakats av en överträdelse kan kräva ersättning för faktisk skada (damnum emergens) och för intäktsförlust (utebliven vinst eller lucrum cessans) samt ränta från den tidpunkt då skadan uppstod till dess att ersättning utbetalas, utan att detta påverkar den ränta som erkänts i nationell lagstiftning. Denna rätt tillkommer alla fysiska eller juridiska personer – såväl konsumenter, företag som offentliga myndigheter – oavsett om det föreligger ett direkt avtalsförhållande med det företag som har begått överträdelsen och oavsett om en konkurrensmyndighet har fastställt att det föreligger en tidigare överträdelse.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 11a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(11a) Den korrekta tillämpningen av konkurrensreglerna och företagens och konsumenternas faktiska utövande av rätten till ersättning är tätt sammankopplade och en avgörande förutsättning för att uppnå konkurrenskraftig tillväxt. En europeisk rättighet till kollektiv prövning kommer i detta avseende att bidra till fullbordandet av den inre marknaden och utvecklingen av ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa.
Motivering
I februari 2012 antog Europaparlamentet resolutionen ”En enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning”, i vilken parlamentet begärde att varje förslag avseende kollektiv prövning ska ta formen av en övergripande ram med gemensamma principer som ger enhetlig tillgång till rättvisa genom kollektiv prövning inom unionen, som tar upp överträdelser av konsumenternas rättigheter. En mekanism för kollektiv prövning skulle stärka tillämpningen av konkurrensreglerna och förbättra konsumentskyddet.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Bevisningen är ett viktigt inslag i väckandet av skadeståndstalan för överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Eftersom konkurrensskademål kännetecknas av informationsasymmetri bör dock skadelidande parter garanteras rätt att få tillgång till sådan bevisning som är relevant för deras anspråk, utan att det behöver preciseras vilka delar av bevismaterialet det rör sig om. För att parterna ska ha en jämlik ställning i rätten bör dessa medel också vara tillgängliga för svaranden i skadeståndsmål så att dessa kan begära att de skadelidande parterna lämnar ut bevisning. Nationella domstolar kan också förelägga tredje parter att lämna ut bevisning. Om en nationell domstol ämnar begära att kommissionen lämnar ut bevisning gäller principen om lojalt samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna (artikel 4.3 i EU‑fördraget) och artikel 15.1 i förordning nr 1/2003 när det gäller begäran om upplysningar.	(13) Bevisningen är ett viktigt inslag i väckandet av skadeståndstalan för överträdelse av nationella konkurrensregler eller unionens konkurrensregler. Eftersom konkurrensskademål kännetecknas av informationsasymmetri bör dock skadelidande parter garanteras rätt att få tillgång till sådan bevisning som är relevant för deras anspråk. För att parterna ska ha en jämlik ställning i rätten bör dessa medel också vara tillgängliga för svaranden i skadeståndsmål så att dessa kan begära att de skadelidande parterna lämnar ut bevisning. Nationella domstolar kan också förelägga tredje parter att lämna ut bevisning. Om en nationell domstol ämnar begära att kommissionen lämnar ut bevisning gäller principen om lojalt samarbete mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna (artikel 4.3 i EU‑fördraget) och artikel 15.1 i förordning nr 1/2003 när det gäller begäran om upplysningar.
Motivering
Bevisningen måste preciseras så exakt och snävt som möjligt för att förhindra ospecificerade eftersökningar, som i hög grad kan skada den inre marknadens effektiva och rättvisa funktionssätt.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 19a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(19a) Det är viktigt att information som lämnas av dem som ansöker om förmånlig behandling skyddas eftersom detta kommer att öka incitamenten för kartelldeltagarna att stiga fram och delta i program för förmånlig behandling. Konkurrensmyndigheternas möjlighet att begränsa utlämnandet av bevis bör därför utökas till att omfatta all information som lämnas av dem som ansöker om förmånlig behandling, oavsett om informationen lämnades på kartelldeltagarens eget initiativ eller på en konkurrensmyndighets begäran.
Motivering
Ansökningar som inkommer till programmen för förmånlig behandling bidrar i hög grad till att avslöja karteller, vilket möjliggör för enskilda att väcka talan. Alla bevis från dem som ansöker om förmånlig behandling bör omfattas av reglerna i artikel 6 första stycket, oavsett om de lämnades in i ansökan om förmånlig behandling eller på en konkurrensmyndighets begäran.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 21a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21a) Även om enskilda uppgiftslämnare hittills har haft en begränsad roll måste direktivet tydligt skydda enskilda som lämnar information. Endast personuppgifter och information som avser personuppgifter bör ingå i den information som nationella domstolar inte någonsin kan ålägga en part eller tredje part att lämna ut.
Motivering
Trots att vissa konkurrensärenden endast har varit möjliga tack vare uppgiftslämnare finns det ingen särskild hänvisning till detta i det föreslagna direktivet. Skyddet av uppgiftslämnare avser endast uppgiftslämnarens identitet och inte den tillhandahållna informationen. För att säkerställa förutsägbarhet och likvärdiga domar bör direktivet även omfatta personuppgifter. Uppgiftslämnares identitet skyddas idag av medlemsstaternas lagstiftning.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 24
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(24) När skadeståndstalan väcks eller en konkurrensmyndighet inleder en utredning finns det risk för att de berörda företagen kan förstöra eller gömma bevismaterial som skulle vara användbart för att styrka en skadelidande parts skadeståndsanspråk. För att förhindra att relevant bevismaterial förstörs och säkerställa att domstolsförelägganden om utlämnande av bevis följs bör domstolarna kunna ålägga påföljder med tillräckligt avskräckande verkan. Vad beträffar parter i målet kan den påföljd som består i att det dras slutsatser som belastar dem vara särskilt effektiv och leda till att förseningar undviks. Påföljder bör också kunna åläggas när skyldigheter att skydda konfidentiell information inte fullgörs och när information som erhållits genom utlämnande missbrukas. På samma sätt bör påföljder kunna åläggas om information som erhållits genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt vid utövandet av rätten till försvar med avseende på den konkurrensmyndighetens utredningar missbrukas i skadeståndsmål.	(24) När skadeståndstalan väcks eller en konkurrensmyndighet inleder en utredning finns det risk för att de berörda företagen kan förstöra eller gömma bevismaterial som skulle vara användbart för att styrka en skadelidande parts skadeståndsanspråk. För att förhindra att relevant bevismaterial förstörs och säkerställa att domstolsförelägganden om utlämnande av bevis följs bör domstolarna ålägga påföljder med tillräckligt och effektivt avskräckande verkan. Vad beträffar parter i målet kan den påföljd som består i att det dras slutsatser som belastar dem vara särskilt effektiv och leda till att förseningar undviks. Påföljder bör också kunna åläggas när skyldigheter att skydda konfidentiell information inte fullgörs och när information som erhållits genom utlämnande missbrukas. På samma sätt bör påföljder kunna åläggas om information som erhållits genom tillgång till en konkurrensmyndighets ärendeakt vid utövandet av rätten till försvar med avseende på den konkurrensmyndighetens utredningar missbrukas i skadeståndsmål.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 28
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(28) Företag som samarbetar med konkurrensmyndigheterna inom ramen för ett program för förmånlig behandling spelar en nyckelroll när det gäller att upptäcka hemliga kartellöverträdelser och få dem att upphöra och lindrar därigenom den skada som skulle ha uppstått om överträdelsen hade fortsatt. Därför bör det föreskrivas att företag som har beviljats befrielse från böter av en konkurrensmyndighet inom ramen för ett program för förmånlig behandling ska skyddas från oskälig exponering för skadeståndsanspråk, med hänsyn till att konkurrensmyndighetens beslut där den konstaterar att överträdelsen ägt rum kan bli slutligt för den som beviljats bötesbefrielse innan det blir slutligt för andra företag som inte har beviljats sådan befrielse. Därför bör det bötesbefriade företaget i princip befrias från solidariskt ansvar för hela skadan och dess andel inte överstiga det belopp av skada som vållats det företagets egna direkta eller indirekta kunder eller, i fråga om en inköpskartell, hans eller hennes direkta eller indirekta leverantörer. I den mån en kartell har orsakat skada endast för andra än kunder/leverantörer till de företag som begått överträdelsen bör det bötesbefriade företagets andel inte överstiga dess relativa ansvar för den skada som kartellen orsakat. Denna andel bör fastställas enligt samma regler som används för att fastställa bidragen mellan överträdande företag (se skäl 27). Det bötesbefriade företaget bör vara fullt ansvarigt gentemot övriga skadelidande parter utöver sina egna direkta eller indirekta köpare eller leverantörer endast om de inte kan få full ersättning från övriga företag som är delaktiga i överträdelsen.	(28) Företag som samarbetar med konkurrensmyndigheterna inom ramen för ett program för förmånlig behandling spelar en nyckelroll när det gäller att upptäcka konkurrensbegränsande avtal, beslut eller metoder och få dessa överträdelser att upphöra, och lindrar därigenom den skada som skulle ha uppstått om överträdelsen hade fortsatt. Därför bör det föreskrivas att företag som har beviljats befrielse från böter av en konkurrensmyndighet inom ramen för ett program för förmånlig behandling ska skyddas från oskälig exponering för skadeståndsanspråk, med hänsyn till att konkurrensmyndighetens beslut där den konstaterar att överträdelsen ägt rum kan bli slutligt för den som beviljats bötesbefrielse innan det blir slutligt för andra företag som inte har beviljats sådan befrielse. Därför bör det bötesbefriade företaget i princip befrias från solidariskt ansvar för hela skadan och dess andel inte överstiga det belopp av skada som vållats det företagets egna direkta eller indirekta kunder eller, i fråga om en inköpskartell, hans eller hennes direkta eller indirekta leverantörer. I den mån en kartell har orsakat skada endast för andra än kunder/leverantörer till de företag som begått överträdelsen bör det bötesbefriade företagets andel inte överstiga dess relativa ansvar för den skada som kartellen orsakat. Denna andel bör fastställas enligt samma regler som används för att fastställa bidragen mellan överträdande företag (se skäl 27). Det bötesbefriade företaget bör vara fullt ansvarigt gentemot övriga skadelidande parter utöver sina egna direkta eller indirekta köpare eller leverantörer endast om de inte kan få full ersättning från övriga företag som är delaktiga i överträdelsen.
Motivering
Den valda termen är alltför snäv och skulle inte beakta det faktiska läget på den inre marknaden.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Skäl 30
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(30) I en situation där kostnaderna för överprissättningen övervältrats på personer för vilka det är rättsligt omöjligt att yrka ersättning bör dock det företag som begått överträdelsen inte tillåtas åberopa argumentet om övervältring, eftersom företaget då skulle befrias från ansvar för den skada som det har vållat. Den domstol vid vilken talan har väckts bör därför, när argumentet om övervältring har åberopats i ett visst mål, bedöma om de personer som kostnaderna för överprissättningen påstås ha övervältrats på har rättsliga möjligheter att yrka ersättning. Även om indirekta köpare har rätt att yrka ersättning kan nationella kausalitetsregler (inklusive regler om förutsebarhet och långa avstånd) tillämpade enligt principerna i unionslagstiftningen innebära att vissa personer (till exempel i ett sådant led i försörjningskedjan som ligger långt från överträdelsen) kanske inte har rättslig möjlighet att yrka ersättning i ett visst fall. Endast om domstolen slår fast att den person som kostnaderna för överprissättningen påstås ha övervältrats på har rättslig möjlighet att yrka ersättning kommer den att bedöma om argumentet om övervältring är välgrundat.	utgår
Motivering
Utgår till följd av artikel 12.2.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Skäl 34
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(34) En skadelidande part som har bevisat att den lidit skada till följd av en överträdelse av konkurrensreglerna måste dessutom bevisa skadans omfattning för att kunna få skadestånd. Att beräkna konkurrensskada är en mycket faktaintensiv process och kan kräva tillämpning av komplicerade ekonomiska modeller. Detta är ofta mycket kostsamt och gör det svårt för skadelidande parter att skaffa fram de uppgifter de behöver för att kunna styrka sin anspråk. Beräkningen av konkurrensskada kan i sig vara ett stort hinder för skadelidande parter att få kompenserande skadestånd för den skada de lidit.	(34) En skadelidande part som har bevisat att den lidit skada till följd av en överträdelse av konkurrensreglerna måste dessutom bevisa skadans omfattning för att kunna få skadestånd. Att beräkna konkurrensskada är en mycket faktaintensiv process och kan kräva tillämpning av komplicerade ekonomiska modeller. Detta är ofta mycket kostsamt och gör det svårt för skadelidande parter att skaffa fram de uppgifter de behöver för att kunna styrka sin anspråk. Beräkningen av konkurrensskada kan i sig vara ett stort hinder för skadelidande parter att få kompenserande skadestånd för den skada de lidit. Processen för beräkning av skada kan skilja sig åt mellan olika nationella jurisdiktioner. Kommissionen bör, i syfte att garantera tydliga regler och förutsägbarhet, ge ytterligare vägledning på gemenskapsnivå.
Motivering
För att se till att nationella domstolar kan avkunna effektiva och harmoniserade domar vid skadeståndstalan på grund av överträdelser av konkurrenslagstiftningen bör kommissionen ge ytterligare vägledning på gemenskapsnivå när det gäller beräkning av skada. Detta skulle underlätta den svåra processen med att uppskatta skadan som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna och stärka processens förutsägbarhet och harmonisering.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Skäl 35
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(35) För att råda bot på informationsasymmetrin och en del av de svårigheter som beräkningen av konkurrensskada är förknippad med och för att säkerställa effektiva skadeståndsanspråk är det vid kartellöverträdelser lämpligt att presumera att överträdelsen har orsakat skada, särskilt genom en priseffekt. Beroende på sakförhållandena i målet innebär detta att kartellen har orsakat en prishöjning, eller hindrat en prissänkning som skulle ha inträffat om inte överträdelsen hade begåtts. Det företag som begått överträdelsen bör ges möjlighet att motbevisa en sådan presumtion. Denna motbevisbara presumtion bör begränsas till karteller på grund av deras hemliga karaktär, vilket ökar nämnda informationsassymetri och gör det svårare för den skadelidande parten att skaffa sig det nödvändiga underlaget för att kunna bevisa skadan.	(35) För att råda bot på informationsasymmetrin och en del av de svårigheter som beräkningen av konkurrensskada är förknippad med och för att säkerställa effektiva skadeståndsanspråk är det vid kartellöverträdelser lämpligt att presumera att överträdelsen har orsakat skada, särskilt genom en priseffekt. Beroende på sakförhållandena i målet innebär detta att kartellen har orsakat en prishöjning, eller hindrat en prissänkning som skulle ha inträffat om inte överträdelsen hade begåtts. Det företag som begått överträdelsen bör ges möjlighet att motbevisa en sådan presumtion. Medlemsstaterna bör föreskriva att nationella domstolar ska ges befogenhet att uppskatta skadebeloppet på basis av de bevis som parterna lägger fram.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Skäl 36
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(36) I avsaknad av unionsregler om beräkning av skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna ankommer det på det inhemska rättssystemet i varje medlemsstat och de nationella domstolarna att avgöra vilka krav den skadelidande parten måste uppfylla för att kunna bevisa beloppet av den lidna skadan, hur exakt detta belopp ska bevisas, vilka metoder som kan användas för att beräkna beloppet och konsekvenserna av att inte kunna uppfylla de fastställda kraven. Dessa inhemska krav bör emellertid inte vara mindre fördelaktiga än de som gäller för liknande nationella mål (likvärdighetsprincipen), och de bör inte heller göra det praktiskt omöjligt eller alltför svårt att utöva rätten till skadestånd enligt unionslagstiftningen (effektivitetsprincipen). Hänsyn bör tas till eventuell informationsasymmetri mellan parterna och det faktum att beräkning av skada innebär en bedömning av hur den berörda marknaden skulle ha utvecklats om överträdelsen inte hade begåtts. Denna bedömning innebär en jämförelse med en situation som per definition är hypotetisk och således aldrig kan göras med fullständig exakthet. Därför bör nationella domstolar ges befogenhet att göra en uppskattning av beloppet av den skada som överträdelsen av konkurrensreglerna orsakat.	(36) I avsaknad av unionsregler om beräkning av skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna ankommer det på det inhemska rättssystemet i varje medlemsstat och de nationella domstolarna att avgöra vilka krav den skadelidande parten måste uppfylla för att kunna bevisa beloppet av den lidna skadan, hur exakt detta belopp ska bevisas, vilka metoder som kan användas för att beräkna beloppet och konsekvenserna av att inte kunna uppfylla de fastställda kraven. Dessa inhemska krav bör emellertid inte vara mindre fördelaktiga än de som gäller för liknande nationella mål (likvärdighetsprincipen), och de bör inte heller göra det praktiskt omöjligt eller alltför svårt att utöva rätten till skadestånd enligt unionslagstiftningen (effektivitetsprincipen). Hänsyn bör tas till eventuell informationsasymmetri mellan parterna och det faktum att beräkning av skada innebär en bedömning av hur den berörda marknaden skulle ha utvecklats om överträdelsen inte hade begåtts. Denna bedömning innebär en jämförelse med en situation som per definition är hypotetisk och således aldrig kan göras med fullständig exakthet. Därför bör nationella domstolar ges befogenhet att göra en uppskattning av beloppet av den skada som överträdelsen av konkurrensreglerna orsakat. Denna uppskattning ska fokusera på den skadelidande partens uppskattning av skadan.
Motivering
För att i högre grad skydda den skadelidande parten vid överträdelser av konkurrensreglerna är det viktigt att se till att denne har en stark röst i domstolsförfaranden. Genom att fokusera på den skadelidande partens uppskattning av skadan garanterar man att den svagare parten skyddas. Dessutom avskräcker detta ytterligare från att delta i karteller eftersom de som överträder reglerna får mindre inflytande i domstolsförfaranden.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Skäl 37
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(37) Skadelidande parter och företag som begått en överträdelse bör uppmuntras att komma överens om ersättning för en skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna genom mekanismer för tvistlösning genom uppgörelse i godo, till exempel genom tvistlösning utanför domstol, skiljedom eller medling. Om möjligt bör sådan uppgörelse i godo omfatta så många skadelidande parter och överträdande företag som möjligt. Bestämmelserna om uppgörelse i godo i detta direktiv har därför till syfte att underlätta användningen av sådana mekanismer och göra dem effektivare.	(37) Europaparlamentet påpekar att nationella domstolar ofta är överbelastade och att skadeståndstalan kan vara en tidskrävande process. Skadelidande parter och företag som begått en överträdelse bör därför uppmuntras att komma överens om ersättning för en skada som orsakats av en överträdelse av konkurrensreglerna genom mekanismer för tvistlösning genom uppgörelse i godo, till exempel genom tvistlösning utanför domstol, skiljedom eller medling. Om möjligt bör sådan uppgörelse i godo omfatta så många skadelidande parter och överträdande företag som möjligt. Eftersom enskilda åtgärder kan vara otillräckliga bör kollektiva åtgärder som bedrivs av genuina och kvalificerade enheter, såsom konsumentorganisationer eller handelsorganisationer som agerar på de enskilda kärandenas vägnar, uttryckligen tas med i direktivet.
Motivering
Kollektiva åtgärder skulle göra det möjligt för genuina och kvalificerade enheter, såsom konsumentorganisationer eller handelsorganisationer, att väcka talan för de enskilda kärandenas räkning. Endast en tydligt definierad personkrets ska emellertid kunna agera som företrädare och delta i att väcka talan. Denna definition måste vara fullständig när talan väcks, och föredraganden föreslår en modell där man kan välja att delta.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Skäl 41a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(41a) Kostnaderna för rättsliga förfaranden bör inte avskräcka käranden från att väcka talan vid domstol i väl motiverade fall. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att ge skadelidande parter tillgång till finansiering för att väcka skadeståndstalan. Detta kan göras genom en fond som finansieras med böter från dem som överträder konkurrensreglerna.
Motivering
Risken att behöva betala domstolsavgifter kan i hög grad avskräcka en konsument, en konsumentorganisation eller ett litet företag från att väcka talan. En fond som finansieras med böter från dem som tidigare överträtt konkurrensreglerna skulle öka möjligheterna att väcka talan. Fonden skulle finansiera en första vägledande dom för potentiella fall utifrån bevis som tillhandahålls av en potentiell kärande. Det bör betonas att regeln om att förlorarna betalar ska behållas.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Var och en som har lidit skada som orsakats av en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler ska kunna kräva full ersättning för denna skada.	1. Var och en som har lidit skada som orsakats av en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler ska kunna kräva full ersättning för denna skada, utan att detta påverkar tillämpningen av eventuella krav enligt nationell lag för fastställande av skadeståndsansvar.
Motivering
För att kunna kräva kompensation måste kraven enligt nationell lag för fastställandet av skadeståndsansvar uppfyllas.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Medlemsstaterna ska se till att överkompensation inte förekommer.
Motivering
Överkompensation måste förhindras eftersom det skulle utgöra ett hinder för målet att åstadkomma likvärdiga villkor på den inre marknaden.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska se till att skadelidande parter effektivt kan utöva sin rätt att yrka skadestånd.	3. Medlemsstaterna ska se till att skadelidande parter effektivt kan utöva sin rätt att yrka skadestånd och att de verkligen får möjlighet till prövning.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. skadeståndstalan: talan enligt nationell lagstiftning genom vilken en skadelidande part väcker talan om skadestånd vid en nationell domstol; det kan också gälla fall där någon som agerar på en eller flera skadelidande parters vägnar väcker talan om skadestånd vid en nationell domstol, om den nationella lagstiftningen gör det möjligt,	3. skadeståndstalan: talan enligt nationell lagstiftning genom vilken en skadelidande part enskilt eller gemensamt väcker talan om skadestånd vid en nationell domstol; det gäller också fall där någon som agerar på en eller flera skadelidande parters vägnar väcker talan om skadestånd vid en nationell domstol; den nationella lagstiftningen ska göra det möjligt i synnerhet när det gäller kollektiv prövning; medlemsstaterna får i samband med inrättandet av ett system för kollektiv prövning endast införa ett ”opt-in-system” och inte tillåta tillämpningen av resultatberoende advokatarvoden, möjligheten att utdöma skadestånd och finansiering från tredje part om finansiärens arvoden baseras på den uppnådda överenskommelsen eller det utdömda skadeståndet.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 3a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. kollektiv prövning: i) en rättslig mekanism som ger möjlighet för två eller flera fysiska eller juridiska personer, eller för en enhet som har rätt att väcka företrädartalan, att ge in en kollektiv begäran om att ett olagligt beteende ska upphöra (kollektiv prövning av ansökningar om förbudsföreläggande), ii) en rättslig mekanism som ger möjlighet för två eller flera fysiska eller juridiska personer som gör gällande att de har lidit skada i en masskadesituation eller för en enhet som har rätt att väcka företrädartalan att ge in en kollektiv begäran om ersättning (kollektiv prövning av ersättningsanspråk),
Motivering
I februari 2012 antog Europaparlamentet resolutionen ”En enhetlig EU-strategi för kollektiv prövning”, i vilken parlamentet begärde att varje förslag avseende kollektiv prövning ska ta formen av en övergripande ram med gemensamma principer som ger enhetlig tillgång till rättvisa genom kollektiv prövning inom unionen, som tar upp överträdelser av konsumenternas rättigheter. En mekanism för kollektiv prövning skulle stärka tillämpningen av konkurrensreglerna och förbättra konsumentskyddet.
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
13. program för förmånlig behandling: ett program på grundval av vilket en deltagare i en hemlig kartell, oberoende av övriga företag som är inblandade i kartellen, samarbetar med konkurrensmyndigheten i dennes utredning genom att frivilligt redovisa sin kännedom om kartellen och sin roll i denna, och i utbyte beviljas befrielse från eller nedsättning av eventuella böter som kan komma att åläggas för deltagande i kartellen,	13. program för förmånlig behandling: ett program på grundval av vilket en deltagare i ett konkurrensbegränsande avtal, beslut eller förfarande, oberoende av övriga företag som är inblandade i det avtalet, beslutet eller förfarandet, samarbetar med konkurrensmyndigheten i dennes utredning genom att frivilligt redovisa sin kännedom om avtalet, beslutet eller förfarandet och sin roll i detta, och i utbyte beviljas befrielse från eller nedsättning av eventuella böter som kan komma att åläggas för deltagande i avtalet, beslutet eller förfarandet,
Motivering
Den valda termen är alltför snäv och skulle inte beakta det faktiska läget på den inre marknaden.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Artikel 4 – led 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
17. uppgörelse i godo: ett avtal enligt vilket skadestånd betalas efter en tvistlösning i godo.	17. uppgörelse i godo: ett avtal enligt vilket skadestånd betalas efter en tvistlösning i godo, inbegripet ett avtal enligt vilket ett företag förbinder sig att betala skadestånd från en garanterad kompensationsfond till personer som lidit skada till följd av överträdelser av konkurrensreglerna.
Motivering
Genom möjligheten att skapa en garanterad kompensationsfond ska de skadelidande parternas rätt till kompensation stärkas.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(a) har styrkt att det bevismaterial som den andra parten eller en tredje part kontrollerar är ägnat att ligga till grund för dess talan eller försvar, och	(a) angett bevisning som den andra parten eller en tredje part kontrollerar och som är ägnad att ligga till grund för talan eller försvaret,
Motivering
Såsom kommissionen anger i sin motivering till lagstiftningsförslaget bör allmänna krav på utlämnande av information normalt betraktas som oproportionerliga och oförenliga med den begärande partens skyldighet att avgränsa (kategorier av) bevisningen så snävt och exakt som möjligt. För att undvika ospecificerade eftersökningar bör käranden fastställa bevisning eller kategorier av bevisning så exakt och snävt avgränsat som möjligt.
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(ba) visat att han eller hon vidhåller begäran om utlämnande av bevis för en specifik skadeståndstalan som väckts vid en nationell domstol i unionen, och
Motivering
I artikel 5 ges ingen vägledning vad gäller begäran om utlämnande av bevis från länder utanför EU. Bevis på ett konkurrensbegränsande avtal eller arrangemang i EU får emellertid inte användas som ett substitut för (grupptalan) utanför EU:s jurisdiktion. Ändringen avser att ta itu med detta på lämpligt sätt och undvika en sådan verkan.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar kan utfärda ett föreläggande om utlämnande av sådan bevisning eller kategorier av sådan bevisning, avgränsade så exakt och snävt som möjligt på grundval av de faktauppgifter som rimligen finns tillgängliga.
Motivering
Såsom kommissionen anger i sin motivering till lagstiftningsförslaget bör allmänna krav på utlämnande av information normalt betraktas som oproportionerliga och oförenliga med den begärande partens skyldighet att avgränsa (kategorier av) bevisningen så snävt och exakt som möjligt. För att undvika ospecificerade eftersökningar bör käranden fastställa bevisning eller kategorier av bevisning så exakt och snävt avgränsat som möjligt.
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar begränsar utlämnandet av bevis till vad som är proportionellt. Vid bedömningen av om ett utlämnande som begärs av en part är proportionellt ska nationella domstolarna ta hänsyn till alla parters och berörda tredje parters rättmätiga intressen. De ska särskilt ta under övervägande	3. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar begränsar utlämnande av bevisning till att omfatta det som är proportionellt och som hänför sig till en skadeståndstalan i unionen. Vid bedömningen av om ett utlämnande som begärs av en part är proportionellt ska de nationella domstolarna ta hänsyn till berörda allmänna intressen och alla enskilda parters legitima intressen. De ska särskilt ta under övervägande
Motivering
Det är av största betydelse att man garanterar tillräckliga incitament för programmen för förmånlig behandling i syfte att säkerställa likvärdiga villkor på den inre marknaden. Programmen för förmånlig behandling är det mest effektiva verktyget för att upptäcka konkurrensbegränsande avtal. Om man inte, eller endast i liten utsträckning, upptäcker konkurrensbegränsande beteenden finns det slutligen inga skadelidande som ska ersättas. Handlingar som överlämnas av den sökande måste därmed skyddas samtidigt som ett skydd i sig är oförenligt med primärrätten (Donau Chemie).
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3 – led aa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(aa) behovet att värna om en effektiv offentlig tillämpning av konkurrenslagstiftningen, särskilt med hänsyn till de risker som ett utlämnande av handlingar skulle innebära för
	i) konkurrensmyndigheternas program för förmånlig behandling,
	ii) konkurrensmyndigheternas förlikningsförfaranden,
	iii) interna beslutsförfaranden inom en konkurrensmyndighet och inom Europeiska konkurrensnätverket,
Motivering
Det är av största betydelse att man garanterar tillräckliga incitament för programmen för förmånlig behandling i syfte att säkerställa likvärdiga villkor på den inre marknaden. Programmen för förmånlig behandling är det mest effektiva verktyget för att upptäcka konkurrensbegränsande avtal. Om man inte, eller endast i liten utsträckning, upptäcker konkurrensbegränsande beteenden finns det slutligen inga skadelidande som ska ersättas. Denna betydelse måste de nationella domarna beakta då de utfärdar ett föreläggande om utlämnande av bevismaterial.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar har tillgång till effektiva åtgärder för att kunna skydda konfidentiell information från missbruk i största möjliga utsträckning samtidigt som de ser till att relevant bevismaterial som innehåller sådan information finns tillgängligt i skadeståndsmålet.	4. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar har tillgång till effektiva åtgärder för att kunna skydda konfidentiell information från missbruk i största möjliga utsträckning samtidigt som de ser till att relevant bevismaterial som innehåller sådan information finns tillgängligt i skadeståndsmålet i unionen. Företagens intresse av att undvika skadeståndstalan till följd av en överträdelse ska inte utgöra ett kommersiellt intresse som är värt att skydda.
Motivering
Intresset av att undvika skadeståndstalan till följd av en överträdelse av konkurrensregler utgör inte ett kommersiellt intresse som är värt att skydda. eftersom det skulle stå i direkt strid med en verklig rätt till kompensation (se mål T-437/08, CDC Hydrogen Peroxide mot kommissionen).
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
8. Utan att det påverkar den skyldighet som föreskrivs i punkt 4 och de begränsningar som föreskrivs i artikel 6 ska denna artikel inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller införa regler som möjliggör ett system för att lämna ut bevis i större omfattning.	utgår
Motivering
Det är av största betydelse att man garanterar tillräckliga incitament för programmen för förmånlig behandling i syfte att säkerställa likvärdiga villkor på den inre marknaden. Programmen för förmånlig behandling är det mest effektiva verktyget för att upptäcka konkurrensbegränsande avtal. Om man inte, eller endast i liten utsträckning, upptäcker konkurrensbegränsande beteenden finns det slutligen inga skadelidande som ska ersättas. Samma skyddsnivå måste garanteras för att se till att programmet för förmånlig behandling förblir effektivt.
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(a) företagsredogörelser för förmånlig behandling, och	(a) alla nyligen upprättade handlingar som inbegriper bevisning som utlämnats av den som ansökt om förmånlig behandling, och
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Artikel 7a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 7a
	Uppgiftslämnare
	1. Personer som har rimliga skäl att anta att en person har begått eller avser at begå ett brott inom ramen för detta direktiv, kan underrätta en konkurrensmyndighet om ärendet och kräva att hans eller hennes identitet hålls hemlig.
	2. Konkurrensmyndigheten ska hemlighålla identiteten på den person som underrättade konkurrensmyndigheten enligt artikel 7.1 och som har garanterats konfidentialitet.
Motivering
För att uppmuntra allmänheten att informera konkurrensmyndigheter bör detta direktiv innehålla ett uttryckligt skydd av uppgiftslämnares identitet. Även om den överlämnade informationen inte räcker som bevis i ett kartellfall kommer konkurrensmyndigheten att kunna inleda en utredning.
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar kan ålägga parter, tredje man och deras rättsliga företrädare påföljder om de	1. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar kan ålägga parter, tredje man och deras rättsliga företrädare effektiva påföljder om de
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led b – led iii
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
iii) visste att bevisningen var relevant för anhängiga eller eventuella framtida skadeståndsmål där den förstörande parten väckt talan eller där talan väckts mot denne,	iii) visste eller rimligen hade kunnat sluta sig till att bevisningen var relevant för anhängiga eller eventuella framtida skadeståndsmål där den förstörande parten väckt talan eller där talan väckts mot denne,
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Artikel 9
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
För sådana fall där nationella domstolar i skadeståndsmål har att pröva frågor om avtal, beslut eller samordnade förfaranden som omfattas av artikel 101 eller 102 i fördraget eller nationell konkurrenslagstiftning, med avseende på vilka en nationell konkurrensmyndighet eller överprövningsinstans redan har fattat ett slutligt överträdelsebeslut, ska medlemsstaterna säkerställa att domstolarna inte kan fatta beslut som strider mot ett sådant konstaterande av en överträdelse. Denna skyldighet påverkar inte utövandet av de rättigheter och skyldigheter som avses i artikel 267 i fördraget.	För sådana fall där nationella domstolar i skadeståndsmål har att pröva frågor om avtal, beslut eller samordnade förfaranden som omfattas av artikel 101 eller 102 i fördraget eller nationell konkurrenslagstiftning, med avseende på vilka en nationell konkurrensmyndighet eller överprövningsinstans redan har fattat ett slutligt överträdelsebeslut, ska medlemsstaterna säkerställa att domstolarna inte kan fatta beslut som strider mot ett sådant konstaterande av en överträdelse. Denna skyldighet påverkar inte utövandet av de rättigheter och skyldigheter som avses i artikel 267 i fördraget, rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol och rätten till försvar, i enlighet med artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och rätten till en rättvis rättegång, i enlighet med artikel 6 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Beslut fattade av nationella konkurrensmyndigheter och konkurrensdomstolar ska sålunda vara bindande, förutsatt att inga uppenbara fel konstaterats i samband med undersökningen och att rätten till försvar respekterats.
Motivering
För att garantera rätten till försvar för konsumenter och företag ska den bindande effekten inte gälla om denna rätt inte har respekterats.
Ändringsförslag  36 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2 – led ii
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
ii) att ett sådant beteende uppfyller villkoren för att utgöra en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler,	ii) fakta som påvisar att ett sådant beteende uppfyller villkoren för att utgöra en överträdelse av unionens konkurrensregler eller nationella konkurrensregler,
Ändringsförslag  37 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen tillfälligt upphör att löpa om en konkurrensmyndighet vidtar åtgärder inom ramen för en utredning eller ett förfarande med avseende på en överträdelse som skadeståndstalan avser. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska upphöra tidigast ett år efter det att överträdelsebeslutet har blivit slutligt eller förfarandet avslutats på något annat sätt.	5. Medlemsstaterna ska se till att preskriptionsfristen tillfälligt upphör att löpa om en konkurrensmyndighet vidtar åtgärder inom ramen för en utredning eller ett förfarande med avseende på en överträdelse som skadeståndstalan avser. Det tillfälliga avbrottet i preskriptionsfristen ska upphöra tidigast två år efter det att överträdelsebeslutet har blivit slutligt eller förfarandet avslutats på något annat sätt.
Motivering
Med tanke på att skadeståndsanspråk med anledning av konkurrensbegränsande beteenden är ekonomiskt invecklade och att de informationsasymmetrier som föreligger för i synnerhet konsumenterna innebär att det kan vara svårt att göra sådana skadeståndsanspråk i tid, bör preskriptionsfristen förlängas med ett år så att kärandena verkligen garanteras rätten till full kompensation.
Ändringsförslag  38 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Utan att det påverkar tillämpningen av punkterna 1–4 i denna artikel ska skadeståndstalan väckas inom tio år från den tidpunkt då de händelser som ligger till grund för talan inträffade.
Ändringsförslag  39 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Medlemsstaterna ska se till att den nationella domstolen har behörighet att uppskatta hur stor andel av överpriset som har övervältrats.
Motivering
Det måste klargöras att den nationella domstolen har befogenhet att uppskatta hur stor andel av överpriset som har övervältrats, för att åtgärda problem såsom informationsassymetri.
Ändringsförslag  40 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Såtillvida som överpriset har övervältrats på personer på nästa nivå i försörjningskedjan, för vilka det är rättslig omöjligt att kräva ersättning för sin skada, ska svaranden inte kunna åberopa det försvar som avses i föregående stycke.	utgår
Motivering
Det är svårt att bedöma vad som skulle vara definitionen av en ”rättslig omöjlighet”. Rättsliga hinder som skulle göra det ”rättsligt omöjligt” för indirekta kunder att kräva skadestånd för den skada de lidit skulle dessutom strida mot EU-domstolens rättspraxis (jfr. Courage och Crehan; Manfredi) och skulle därför överhuvudtaget inte förekomma. Den föreslagna ordalydelsen kan leda till att ersättning beviljas käranden som inte lidit någon skada och/eller till att överkompensation beviljas.
Ändringsförslag  41 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2 – stycke 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att den berörda domstolen har behörighet att uppskatta hur stor andel av överpriset som övervältrats.	Medlemsstaterna ska se till att den berörda domstolen har behörighet att uppskatta hur stor andel av överpriset som övervältrats. Domstolarna ska få stöd av tydliga, enkla, och övergripande riktlinjer från kommissionen.
Ändringsförslag  42 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	För att undvika att skadeståndstalan väcks av kärande på olika nivåer i försörjningskedjan och att överträdaren därmed blir ansvarsskyldig flera gånger, ska medlemsstaterna se till att, i fall där det bevisats att överpriset helt eller delvis övervältrats, nationella domstolar vid vilka skadeståndstalan har väckts inte kan tilldöma käranden skadestånd för den övervältrade delen av överpriset. Domstolen har behörighet att uppskatta hur stor andel av överpriset den direkta eller indirekta köparen drabbats av.
Ändringsförslag  43 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att det vid en kartellöverträdelse presumeras att överträdelsen orsakat skada. Det företag som begått överträdelsen ska ha rätt att motbevisa denna presumtion.	1. Medlemsstaterna ska se till att det vid en kartellöverträdelse presumeras att överträdelsen orsakat skada. Det företag som begått överträdelsen ska ha rätt att motbevisa denna presumtion. Medlemsstaterna ska se till att nationella domstolar har behörighet att uppskatta beloppet av skadan.
2. Medlemsstaterna ska se till att bevisbördan och den nivå på bevisstyrka och sakframställan som krävs för beräkning av skada inte gör det praktiskt omöjligt eller överdrivet svårt för den skadelidande parten att utöva sin rätt till skadestånd. Medlemsstaterna ska se till att domstolen har behörighet att uppskatta beloppet av skadan.	2. Medlemsstaterna ska se till att bevisbördan och den nivå på bevisstyrka och sakframställan som krävs för beräkning av skada inte gör det praktiskt omöjligt eller överdrivet svårt för den skadelidande parten att utöva sin rätt till skadestånd.
Ändringsförslag  44 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Medlemsstaterna ska se till att konkurrensmyndigheter som ingår i nätverket av offentliga myndigheter som tillämpar unionens konkurrensregler får avbryta förfarandet om parterna i detta förfarande deltar i en tvistlösning i godo som avser en skadeståndstalan.
Motivering
I konsumenternas och företagens intresse måste ersättning av skador vara kostnadseffektiva, ske i tid och vara effektiva. Därför bör man uppmuntra tvistlösning genom uppgörelse i godo i ett tidigt skede genom att ge ett incitament kopplat till de böter som fastställs av konkurrensmyndigheten för att garantera en sådan kostnadseffektiv och effektiv ersättning som ges i tid. Om konkurrensmyndigheten anser att den ersättning som betalats ut är korrekt och laglig bör den följaktligen beakta denna ersättning när böterna fastställs.
Ändringsförslag  45 Förslag till direktiv Artikel 19
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska se över detta direktiv och rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den [...] [beräknas som fem år efter det datum som anges som tidsfrist för införlivande av direktivet].	Kommissionen ska se över detta direktiv och rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den [...] [beräknas som fem år efter det datum som anges som tidsfrist för införlivande av direktivet].
	Rapporten ska kompletteras med en följdriktig bedömning som görs efter genomförandet och som avser hur väl mekanismerna för kollektiv prövning och för kollektiv alternativ tvistlösning fungerar inom konkurrensområdet och med en särskilt utvärdering av innebörden av en utvidgad tillämpning av sådana mekanismer även på andra områden eller av upprättandet av en sådan mekanism på EU-nivå, för att säkra ett effektivt konsumentskydd och en balanserad inre marknad.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och EU:s konkurrensrättsliga bestämmelser
Referensnummer	COM(2013)0404 – C7-0170/2013 – 2013/0185(COD)
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	ECON 1.7.2013
Yttrande från        Tillkännagivande i kammaren	IMCO 1.7.2013
Föredragande av yttrande        Utnämning	Olle Schmidt 9.7.2013
Behandling i utskott	14.10.2013	27.11.2013	16.12.2013
Antagande	17.12.2013
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	31 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Pablo Arias Echeverría, Preslav Borissov, Birgit Collin-Langen, Lara Comi, Vicente Miguel Garcés Ramón, Małgorzata Handzlik, Philippe Juvin, Toine Manders, Hans-Peter Mayer, Sirpa Pietikäinen, Phil Prendergast, Mitro Repo, Robert Rochefort, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Catherine Stihler, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Jürgen Creutzmann, Ildikó Gáll-Pelcz, Roberta Metsola, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Olle Schmidt, Jutta Steinruck, Marc Tarabella, Kerstin Westphal
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Luis Manuel Capoulas Santos

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Regler som styr skadeståndstalan enligt nationell lagstiftning för överträdelser av medlemsstaternas och EU:s konkurrensrättsliga bestämmelser
Referensnummer	COM(2013)0404 – C7-0170/2013 – 2013/0185(COD)
Framläggande för parlamentet	11.6.2013
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	ECON 1.7.2013
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	ITRE 1.7.2013	IMCO 1.7.2013	JURI 1.7.2013
Inget yttrande avges        Beslut	ITRE 8.7.2013
Associerat/associerade utskott        Tillkännagivande i kammaren	JURI 12.12.2013
Föredragande        Utnämning	Andreas Schwab 18.6.2013
Behandling i utskott	17.10.2013	25.11.2013
Antagande	27.1.2014
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	40 3 4
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marino Baldini, Burkhard Balz, Jean-Paul Besset, Sharon Bowles, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Diogo Feio, Markus Ferber, Ildikó Gáll-Pelcz, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Liem Hoang Ngoc, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Philippe Lamberts, Werner Langen, Astrid Lulling, Ivana Maletić, Alfredo Pallone, Antolín Sánchez Presedo, Peter Simon, Kay Swinburne, Sampo Terho, Marianne Thyssen, Pablo Zalba Bidegain
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Pervenche Berès, Zdravka Bušić, Sari Essayah, Robert Goebbels, Olle Ludvigsson, Andreas Schwab
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Marta Andreasen, Alejandro Cercas, António Fernando Correia de Campos, Jürgen Creutzmann, Andrew Duff, Richard Howitt, Tunne Kelam, Eduard Kukan, Verónica Lope Fontagné, George Lyon, Emma McClarkin, Evelyn Regner, Alda Sousa, Alf Svensson
Ingivande	4.2.2014