BETÄNKANDE om Europeiska revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2012

21.3.2014 - (COM(2013)0570 – C7‑0237/2013 – 2013/2260(DEC))

Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Markus Pieper

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om Europeiska revisionsrättens särskilda rapporter i samband med ansvarsfriheten för kommissionen för 2012

(2013/2260(DEC))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012[1],

–       med beaktande av Europeiska unionens konsoliderade årsredovisning för budgetåret 2012 (COM(2013)0570 – C7‑0237/2013)[2],

–       med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2012 och institutionernas svar[3], samt revisionsrättens särskilda rapporter,

–       med beaktande av förklaringen om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet[4], som avgetts av revisionsrätten för budgetåret 2012 i enlighet med artikel 287 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av sitt beslut av den … om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2009, avsnitt III – kommissionen[5] och sin resolution med de iakttagelser som utgör en del av det beslutet,

–       med beaktande av revisionsrättens särskilda rapporter i enlighet med artikel 287.4 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–       med beaktande av rådets rekommendation av den 18 februari 2014 om beviljande av ansvarsfrihet för kommissionen för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012 (05848/2014 – C7‑0048/2014),

–       med beaktande av artiklarna 317, 318 och 319 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

–       med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget[6], särskilt artiklarna 55, 145, 146 och 147,

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002[7], särskilt artiklarna 62, 164, 165 och 166,

–       med beaktande av parlamentets tidigare beslut och resolutioner som rör ansvarsfrihetsförfarandet,

–       med beaktande av artikel 76 och bilaga VI i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0222/2014), och av följande skäl:

A.     Enligt artikel 17.1 i fördraget om Europeiska unionen ska kommissionen genomföra budgeten och förvalta program, och den ska i enlighet med artikel 317 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt genomföra budgeten under eget ansvar, i samarbete med medlemsstaterna och i överensstämmelse med principerna för en sund ekonomisk förvaltning.

B.     I revisionsrättens särskilda rapporter finns information om frågor som rör förvaltningen av medel, och därför är dessa rapporter viktiga för att parlamentet ska kunna utöva sin roll som ansvarsfrihetsbeviljande myndighet.

C.     Europaparlamentets slutsatser om revisionsrättens särskilda rapporter ingår i ovannämnda beslut av den ... om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012, avsnitt III – kommissionen.

Del I – Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2012 ”Riktat stöd till moderniseringen av jordbruksföretag”

1.      Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om riktat stöd till moderniseringen av jordbruksföretag, och stöder i princip dess rekommendationer.

2.      Europaparlamentet påminner om att den särskilda åtgärden 121 som ger stöd till investeringsprojekt för modernisering av jordbruksföretag uppgår till totalt 11,1 miljarder EUR som finansieras genom Europeiska fonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (ekonomiska uppgifter per januari 2012, inklusive 630 miljoner EUR som kommer från hälsokontrollen och den ekonomiska återhämtningsplanen), vilket utgör 11 % av all planerad EU-finansiering av landsbygdsutvecklingen inom EU under planeringsperioden. Parlamentet noterar att alla medlemsstater har valt att utnyttja åtgärd 121.

3.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen så att den kan bli ett effektivt redskap för medlemsstaterna och kommissionen och generera relevanta uppgifter som kan användas för att följa de resultat som uppnås med de medel som spenderas inom åtgärd 121. Parlamentet framhåller med skärpa att man måste utveckla tillförlitliga indikatorer som gör det möjligt att jämföra medlemsstater (och/eller regioner) och att övervaka hur EU:s prioriteringar efterlevs.

4.      Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste ha ett gemensamt övervaknings- och utvärderingssystem så att kommissionen garanterat kan följa vilka framsteg som görs och vilka resultat som uppnås avseende de fastställda målen samt dess effekter och ändamålsenlighet på EU-nivå.

5.      Europaparlamentet anser att tillämpningen av stödet till modernisering av jordbruksföretag måste ha en viss grad av homogenitet i olika områden, och därför måste man undvika spridning när det gäller reglering, tillämpning och budgetar, och se till att denna åtgärd genomförs på liknande sätt i medlemsstaterna.

6.      Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att förstärka strukturåtgärderna avseende jordbruksföretag, särskilt åtgärder som syftar till modernisering vilka är avgörande för att uppnå bättre effektivitet och konkurrenskraft. Parlamentet noterar i detta sammanhang att det är nödvändigt att ge dem tillräckliga budgetar, med tanke på det rådande allvarliga underskottet och med hänsyn till det konkurrenskraftiga jordbruket i EU och den tilltagande avregleringen av världsmarknaden och handeln.

7.      Europaparlamentet noterar att det för två av de tio granskade landsbygdsutvecklings-programmen fanns klara bevis på god målinriktning av åtgärd 121 (Italien (Venetien) och Ungern). Parlamentet noterar att för sex andra landsbygdsutvecklingsprogram fanns det få bevis på målinriktning (Belgien (Vallonien), Tyskland (Baden-Württemberg), Spanien (Katalonien), Frankrike, Rumänien (14) och Portugal). Parlamentet konstaterar att för två av landsbygdsutvecklingsprogrammen (Luxemburg och Polen) fanns det inte tillräckliga bevis för att åtgärd 121 var målinriktad. Parlamentet noterar att alla de tio landsbygdsutvecklingsprogrammen dock hade godkänts av kommissionen.

8.      Europaparlamentet noterar att kommissionen för nästa planeringsperiod har föreslagit att endast utgifter som har uppstått och godkänts av den behöriga myndigheten ska vara stödberättigade.

9.      Mot bakgrund av de olika jordbruksstrukturernas komplexitet och mångfald i EU anser Europaparlamentet att det är nödvändigt att behålla det särskilda stödet till modernisering av jordbruk som drivs i föreningsform eftersom det objektivt har visat sig lösa problem med ej ekonomiskt bärkraftiga enheter och/eller generationsskiften.

10.    Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att tillhandahålla de kostnads- och nyttokriterier som har legat till grund för dess rekommendationer samt de nödvändiga konkreta kriterierna för att mäta innovation.

Del II – Revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2012 ”Direktstöd för am- och dikor och tackor och getter inom ramen för partiellt genomförande av systemet med samlat gårdsstöd”

11.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett krav på målinriktning när det gäller system för kopplat direktstöd. Parlamentet noterar att kommissionens genomförandebestämmelser bör föreskriva att medlemsstaterna ska identifiera och verifiera jordbruksområden där kopplade djurbidrag skulle kunna ha en påvisbar positiv effekt och där det inte finns några praktiskt möjliga alternativ.

12.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samverkan med medlemsstaterna klargöra vilka som är de mest relevanta typerna av jordbruksverksamhet för att upprätthålla jordbruksproduktion och understödja näringsverksamheten i regioner med få ekonomiska alternativ och för att ge miljövinster samt rikta stödet mot jordbruksföretag och specifik jordbruksverksamhet i missgynnade regioner som står inför miljömässiga, sociala och ekonomiska risker.

13.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att precisera de övervakningskrav och övervakningsarrangemang som medlemsstaterna förväntas tillämpa när det gäller stödsystemen för djursektorerna, och ange dem i ett rättsligt instrument enligt vilket medlemsstaterna är skyldiga att använda lämpliga resultatindikatorer och aktuella uppgifter med tydlig koppling till det utfall som man planerar att systemen för djurstöd ska ge. Parlamentet anser att kommissionen bör införa en permanent övervakningsram med uppgifter om allt direktstöd som betalas till djursektorerna i medlemsstaterna, däribland nationellt stöd och stöd från andra pelaren.

14.    Europaparlamentet begär att kommissionen i samverkan med medlemsstaterna gör en utförlig bedömning av effekten av de olika stödsystemen och vid behov bedömer effekterna av alternativa åtgärder för att förbättra produktionskvaliteten och konkurrenskraften, t.ex. genom att främja besättningsförbättringar.

Del III – Revisionsrättens särskilda rapport nr 13/2012 ”Europeiska unionens utvecklingsbistånd till dricksvattenförsörjning och grundläggande sanitetstjänster i länder söder om Sahara”

15.    Europaparlamentet noterar att tillgång till säkert dricksvatten och grundläggande sanitetstjänster har erkänts som en allmän mänsklig rättighet och är av största betydelse för människors hälsa[8] och välbefinnande. Parlamentet noterar vidare det framgångsrika projektet ”överbrygga klyftan” i små städer i norra Nigeria, som kommenterades i revisionsrättens särskilda rapport.

16.    Europaparlamentet beklagar revisionsrättens slutsats att färre än hälften av de 23 granskade projekten gav resultat som tillgodosåg stödmottagarnas behov och att resultaten när det gäller merparten av projekten inte verkade vara hållbara, ofta på grund av otillräckliga arrangemang för att täcka driftskostnaderna för installerad utrustning.

17.    Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation att kommissionen för att maximera nyttan med EU:s utvecklingsutgifter på detta område och i denna sektor bör se till att dess förfaranden tillämpas korrekt, särskilt när det gäller följande punkter på det stadium där projekten godkänns:

(a)    Fastställa uttalade projektmål (kvantiteter, typ av utrustning, plats, direkta och indirekta stödmottagare).

(b)    Beskriva och motivera de tekniska lösningar som föreslås (vid behov med hänvisning till alternativa lösningar).

(c)    Fastställa kontrollerbara framstegsindikatorer samt referensvärden och kvantifierade delmål för projektresultaten.

18.    Europaparlamentet stöder revisionsrättens slutsats att kommissionen bör utföra tillräckliga ekonomiska och finansiella analyser så att det blir lätt att identifiera förväntade källor till projektfinansiering i framtiden (inklusive beräknade bidragsbelopp och tidpunkt) för att säkerställa både ekonomisk och teknisk hållbarhet för vattenförsörjningen och sanitetsdelen.

19.    Europaparlamentet betonar vikten av att fastställa hur stor andel av vattenförsörjningssystemet som utnyttjades av de enskilda hushållen och för allmännyttiga tjänster såsom skolor och hälsovård, och hur stor andel som utnyttjades av industri och jordbruk för att fördela driftskostnaderna på lämpligt sätt.

20.    Europaparlamentet anser att det i de fall där driften av projekten är beroende av finansiering, tekniskt stöd eller andra insatser från partnerländernas regeringar och lokala myndigheter krävs ett åtagande från dessas sida om hållbarheten ska kunna garanteras. Parlamentet är bekymrat över att de formella åtaganden som hade gjorts i tre projekt inte fullgjordes och att det i de 20 övriga projekten inte gjordes något formellt åtagande.

21.    Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rekommendation till kommissionen att innan projektet godkänns ordentligt tänka igenom huruvida förutsättningarna för framgång, däribland partnerländernas åtaganden, sannolikt kommer att uppfyllas.

22.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa hantering av avloppsvatten i alla framtida projekt som främjar ett effektivt och ansvarsfullt vattenutnyttjande, avloppsrening och avloppssystem, och som uppmuntrar till skydd och bevarande av vattentäkter i Afrika söder om Sahara.

Del IV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2012 ”Tillämpning av EU:s hygienlagstiftning i slakterier i de länder som har anslutit sig till EU sedan 2004”

23.    Europaparlamentet betonar den avgörande vikten av att garantera säkra livsmedel och säkert foder och skydda folkhälsan hos alla EU-medborgare.

24.    Europaparlamentet noterar revisionsrättens särskilda rapport om tillämpning av unionens hygienlagstiftning i slakterier i de länder som har anslutit sig till unionen sedan 2004 och dess rekommendationer.

25.    Europaparlamentet är oroat över de många brister som revisionsrätten har rapporterat:

Brister som revisionsrätten har konstaterat
	Kommissionen	Medlems-staterna		Anläggningar
		N	%	N	%
Tillsyn
Genomförande av lagstiftningen	Delvis översyn
Fleråriga nationella kontrollplaner		3/5	60 %
Veterinärkontroller		4/5	80 %
På slakterinivå
Krav för genomförande		3/5	60 %	9/25	36 %
Systemet för analys av faror och kritiska styrpunkter				5/25	20 %
Livsmedelsföretagarnas egna kontrollprogram		3/5	60 %	5/25	20 %
Spårbarhet				6/25	24 %
Utbildning
Bättre utbildning för säkrare livsmedel	Ramar och övervakning
Ramar och övervakning		3/5	60 %
Rådgivning och bästa praxis*
Minimiperiod på 5 år		5/5	100 %	2/25	8 %
Tilldelningskriterier		1/5	20 %	2/25	8 %

26.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta revisionsrättens iakttagelser och rekommendationer. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att förbättra sina fleråriga nationella kontrollplaner, att utföra veterinärkontrollerna på ett effektivt sätt, att utveckla nationella lathundar som kan bidra till att förhindra sådana brister som revisionsrätten har konstaterat samt att förbättra den rådgivning och utbildning som riktar sig till aktörer inom livsmedelsbranschen.

27.    Europaparlamentet beklagar medlemsstaternas begränsade reaktioner på revisionsrättens iakttagelser. Parlamentet beklagar till exempel att det som svar på de upptäckta bristerna inom nyckelområdet veterinärkontroller bara var en medlemsstat av de fyra berörda som svarade att man avsåg att vidta åtgärder.

28.    Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att förbättra sin övervakning av de offentliga kontrollerna inom livsmedels- och fodersektorn, och anser att förordning (EG) nr 882/2004[9] om offentliga foder- och livsmedelskontroller är ett steg i rätt riktning.

29.    Europaparlamentet uppmanar dessutom enträget kommissionen att utan ytterligare dröjsmål fullborda sin uppföljning av tidigare rekommendationer till medlemsstaterna efter granskningen av genomförandet av 2004 års hygienpaket. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra sin rådgivning och övervakning av medlemsstaternas förberedelser och genomförande av de fleråriga nationella kontrollplanerna, och att vidta åtgärder för att förbättra utbildningsinsatserna.

30.    Europaparlamentet beklagar djupt att det på grund av den decentraliserade styrstrukturen inte finns någon information tillgänglig om hur många och vilka procentandelar av slakteriernas verksamheter som motsvarar EU:s hygienlagstiftning före respektive efter Sapard-finansierade projekt, vilket gör det omöjligt att helt och hållet utvärdera projektens verkliga effektivitet eller insatser respektive resultat.

31.    Europaparlamentet noterar att en studie av efterhandsutvärderingar av Sapardprojekt, som kommissionen lät KPMG (Ungern) genomföra, visar att när det gäller stöd för att leva upp till EU-standarder och gemenskapslagstiftningen nåddes de viktigaste resultaten inom de hygieniska, sanitära och veterinära förhållandena och den hygieniska, sanitära och veterinära miljön. Parlamentet noterar emellertid att denna studie baserar sig på en enkät bland stödmottagarna, och att effekterna av Sapardstöd inom ramen för åtgärd II (Förbättring av bearbetning och marknadsföring av jordbruks- och fiskeriprodukter) bedöms vara väsentligt större när det gäller hjälp att uppnå EU:s miljöstandarder (97 % av stödmottagarna rapporterade ”vissa effekter”) jämfört med endast 46 % effekt när det gäller hjälp att fullt ut uppfylla (alla) relevanta EU‑standarder, inklusive hygienstandarder.

32.    Europaparlamentet beklagar att den metod som kommissionen valt för att utvärdera Sapardprogram i medlemsstaterna varken gjorde det möjligt att göra en kvantitativ eller en kvalitativ bedömning för att mäta EU-finansieringens effektivitet och dessutom begränsade möjligheten att göra en utvärdering på programnivå till endast kvalitativ utvärdering. Parlamentet beklagar att Sapardförordningen inte innehåller tydliga och specificerade kriterier för stöd till slakterier. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda metoder som gör det möjligt att ha kvantitativa mål på både program- och åtgärdsnivå.

Del V – Revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2012 ”Hantering av intressekonflikter vid utvalda EU-organ”

33.    Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rapport om fyra utvalda organ, eftersom det är dessa som är mest utsatta för risken för opartiskhet på grund av sina långtgående beslutsbefogenheter på områden av avgörande betydelse för konsumenternas hälsa och säkerhet. Parlamentet påminner om att denna rapport gjordes på parlamentets begäran till revisionsrätten att göra en heltäckande analys av byråernas sätt att hantera situationer där det kan finnas risk för intressekonflikter. Parlamentet stöder revisionsrättens alla rekommendationer.

34.    Europaparlamentet påminner om att byråerna utför tekniska, operativa och reglerande uppgifter och att de spelar en mycket viktig roll i genomförandet av unionens politik och för politikens synlighet samt betonar att deras självständighet och oberoende är av största vikt.

35.    Europaparlamentet påminner om att samtliga EU-institutioner, byråer eller gemensamma företag utan undantag är utsatta för risken för intressekonflikter. Parlamentet betonar dock de särskilda behoven i samband med hanteringen av intressekonflikter för decentraliserade organ på grund av de många aktörer som är inblandade i deras arbete.

36.    Europaparlamentet påminner om att den dåliga hanteringen av intressekonflikter i hög grad och på lång sikt kan skada EU-institutionernas rykte och medborgarnas förtroende för deras förmåga att gynna samhällets intressen.

37.    Europaparlamentet påminner om att parlamentet har skjutit upp beslutet att godkänna räkenskaperna för 2010 för Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa)[10] och Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA)[11], delvis på grund av bristfällig hantering av intressekonflikter.

38.    Europaparlamentet beklagar att det för närvarande inte finns något heltäckande EU‑regelverk för intressekonflikter som skulle göra det möjligt att införa jämförbara minimikrav på oberoende och insyn för alla EU-organ.

39.    Europaparlamentet medger nyttan med OECD:s riktlinjer för hanteringen av intressekonflikter, som utgör en internationell referensram i denna fråga. Parlamentet understryker dock att OECD:s riktlinjer visserligen erbjuder en internationell referensram i denna fråga men att de huvudsakligen berör intressekonflikter bland offentliganställda och att de därför inte utgör en adekvat grund för en effektiv hantering av potentiella intressekonflikter bland byråernas styrande organ och andra organ som är involverade i byråernas arbete, såsom styrelser och expertpaneler. Parlamentet konstaterar emellertid att OECD:s ”verktygslåda” är användbar, särskilt checklistan över vad som gäller för gåvor och förmåner etc., liksom rekommendationerna om påföljder, behovet av att kontrollera intresseförklaringars fullständighet och innehåll samt kravet på att utnyttja yrkeserfarenheter för att identifiera potentiella intressekonflikter.

40.    Europaparlamentet påminner om att kommissionen, rådet och parlamentet, efter tre års analyser och förhandlingar, i juli 2012 slutligen antog den så kallade gemensamma ansatsen, en politisk överenskommelse om byråernas framtid och reformen av decentraliserade organ. Parlamentet välkomnar att kommissionen därefter snabbt antog en färdplan för inledningen av denna gemensamma ansats. Parlamentet noterar att förebyggande och hantering av intressekonflikter vid byråerna är en av kommissionens prioriteringar för 2013, men beklagar att kommissionen hade för avsikt att ensam genomföra och inleda denna åtgärd.

41.    Europaparlamentet fäster kommissionens uppmärksamhet vid behovet av ett gemensamt regelverk i denna fråga, och betonar vikten av det ska vara en samordnad åtgärd och begär att parlamentet nära får medverka i den. Parlamentet uppmanar kommissionen att respektera den föreslagna tidsfristen för att genomföra denna åtgärd och att rapportera till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om dess resultat senast i maj 2014, med relevanta lagstiftningsförslag bifogade till sin rapport.

42.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att observera behovet av att bibehålla balansen mellan riskerna och fördelarna, särskilt när det gäller hanteringen av intressekonflikter, å ena sidan, och målet att erhålla bästa möjliga vetenskapliga råd, å andra sidan. Parlamentet konstaterar emellertid med oro att antagandet av etiska regler, uppförandekoder och riktlinjer inte förhindrar att intressekonflikter uppstår. Parlamentet konstaterar att det snarare krävs enkla och genomförbara regler samt regelbundna och effektiva för- och efterkontroller av dem och tydliga sanktioner i en anda av ärlighet, integritet och öppenhet.

43.    Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten också har identifierat flera viktiga brister avseende de problem som uppstår efter avslutad anställning (svängdörrsprincipen och insiderinformation). Parlamentet betonar att denna fråga inte enbart avser byråerna. Parlamentet konstaterar att med tanke på hur parlamentets rykte och de europeiska medborgarnas förtroende påverkas bör kommissionen ta itu med dessa frågor omgående genom att åtgärder vidtas både vid byråerna och i samtliga EU-institutioner.

44.    Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens beslut att genomföra en undersökning på eget initiativ av intressekonflikter av ”svängdörrskaraktär” med anledning av flera fall som nyligen anmälts till kommissionen. Parlamentet upprepar ombudsmannens varning om att en korrekt hantering av intressekonflikter visserligen är grundläggande för att uppnå god förvaltning och etik, men att alla problem rörande god förvaltning och etik inte nödvändigtvis medför en intressekonflikt, dvs. att intressekonflikter därför måste ses i sitt begränsade sammanhang och att EU-institutionerna bör främja strategier för utbildning om och förebyggande av sådana konflikter.

45.    Europaparlamentet är oroat över att inget av de fyra utvalda organen hanterade intressekonflikter på ett fullt tillfredsställande sätt vid tidpunkten för revisionsrättens analys.

46.    Europaparlamentet anser att mervärdet av revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2012 huvudsakligen ligger i den regelbundna övervakningen av byråernas framsteg när det gäller hantering och förebyggande av intressekonflikter. Parlamentet välkomnar att de berörda byråerna, efter revisionsrättens revisioner och parlamentets förfaranden för granskning och beviljande av ansvarsfrihet för 2010 och 2011, redan har gjort viktiga förbättringar.

47.    Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att fortsätta att följa upp de åtgärder som byråerna har vidtagit till följd av rekommendationerna och att utvidga sin revision till de övriga byråerna, samt att inom en snar framtid lägga fram sina iakttagelser i en särskild rapport om denna fråga. Parlamentet uppmanar enträget byråerna att rapportera till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de framsteg som gjorts på detta område.

48.    Europaparlamentet påminner om vikten av samordning, informationsutbyte och god praxis mellan EU:s byråer. Parlamentet påpekar på nytt vikten av att nätverket för byråerna arbetar i denna riktning, både mellan de olika byråerna och mellan byråerna, när det gäller deras förbindelser för information och utbyte, och kommissionen, revisionsrätten och parlamentet.

49.    Europaparlamentet betonar vikten av att fastställa de byråer och verksamhetsområden för vilka risken för intressekonflikter är störst. I detta sammanhang välkomnar parlamentet översynen av registret för insyn avseende företrädare för lobbygrupper och uppmanar kommissionen och byråerna att tillämpa de åtgärder som fastställs under översynen på eventuella intressekonflikter.

50.    Europaparlamentet påminner om att en hög transparensnivå är en central faktor för att begränsa risker för intressekonflikter. Parlamentet uppmanar alla byråer att offentliggöra en förteckning över styrelsemedlemmar, ledningspersonal samt externa och interna experter med respektive intresseförklaringar och meritförteckningar på sina webbplatser. Parlamentet föreslår också att de systematiskt ska offentliggöra sammanfattningar från sammanträden i deras styrelser.

51.    Europaparlamentet betonar att den rådande åtstramningspolitiken, personalnedskärningarna inom de offentliga förvaltningarna och utläggningen på entreprenad till den privata sektorn av den offentliga sektorns uppgifter i hög grad ökar risken för intressekonflikter. Parlamentet kräver att de offentliga förvaltningarna i unionen stärks.

52.    Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation om att uppmana samtliga EU-institutioner och decentraliserade organ att undersöka om rekommendationerna i den särskilda rapporten nr 15/2012 är relevanta och tillämpliga för dem.

Del VI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2012 ”Ändamålsenligheten i systemet för enhetlig arealersättning som ett övergångssystem till stöd för jordbrukare i de nya medlemsstaterna”

53.    Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om ändamålsenligheten i systemet för enhetlig arealersättning som ett övergångssystem till stöd för jordbrukare i de nya medlemsstaterna, och ställer sig bakom rekommendationerna i rapporten.

54.    Europaparlamentet anser att det framtida stödet till jordbrukarnas inkomst bör inriktas på aktiva jordbrukare som bedriver jordbruksverksamhet. Parlamentet anser i synnerhet att offentliga institutioner som förvaltar statlig mark och som inte på annat sätt är verksamma inom jordbruket bör uteslutas från att dra nytta av inkomststöd enligt systemet för enhetlig arealersättning. Parlamentet noterar att med hänsyn till den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör medlemsstaterna se till att stöd endast betalas ut till aktiva jordbrukare och att inga undantag från denna princip tillämpas. Parlamentet anser att kommissionen bör se till att bestämmelserna genomförs konsekvent i de olika medlemsstaterna så att man t.ex. garanterar att samma typ av stödmottagare utesluts i samtliga medlemsstater.

55.    Europaparlamentet understryker att kriterierna för stödberättigande mark klart och tydligt bör definieras och begränsas till jordbruksskiften för vilka normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden föreskriver att jordbruksverksamhet ska bedrivas. Parlamentet noterar med hänsyn till den nya gemensamma jordbrukspolitiken att stödberättigande mark klart och tydligt bör definieras så att man utesluter mark som inte bidrar till att öka jordbrukets produktivitet eller till att aktivt upprätthålla markens miljövärde. Parlamentet anser dessutom att stöd endast bör betalas ut för mark på vilken en tydligt definierad och regelbunden verksamhet bedrivs.

56.    Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendationer och kommissionens förslag om en bättre avvägd fördelning av stödet med hjälp av flera olika åtgärder, såsom gradvis minskning av direktstöden och införande av tak för dessa samt regional fördelning av nationella tak.

57.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera i vilken omfattning direktstödets ändamålsenlighet och effektivitet påverkas negativt av strukturella brister och markpriser. Parlamentet anser att kommissionen på grundval av en sådan analys bör vidta kompletterande åtgärder i syfte att omstrukturera jordbrukssektorn och göra den mer konkurrenskraftig.

58.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samråda med kommissionen när de förbereder införandet av ett framtida stödrättighetsbaserat system. Parlamentet anser att medlemsstaterna i synnerhet skulle kunna utnyttja kommissionens hjälp när det gäller att fastställa nyckelkrav för nationella förvaltningar och jordbrukare.

59.    Europaparlamentet beklagar att det i den nya gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt i pelaren för direktstöd, inte fastställs särskilda mål, riktmärken eller förväntade resultat. Parlamentet konstaterar att detta betyder att den största enskilda budgetposten i EU-budgeten finansieras utan att några tydliga mål eller förväntade resultat fastställts.

Del VII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 17/2012 ”Europeiska utvecklingsfondens (EUF) bidrag till ett hållbart vägnät i Afrika söder om Sahara”

60.    Europaparlamentet välkomnar att tekniskt samarbete i många av de besökta partnerländerna också har bidragit till utarbetande av strategier för vägsektorn och förbättrat tillsynen över vägunderhållet, att utbildningsinsatser har varit välorganiserade och effektiva samtidigt som tekniska studier inom många olika områden har gett värdefull information för politiska beslut.

61.    Europaparlamentet beklagar att det stöd som kommissionen ger endast är delvis ändamålsenligt när det gäller att främja antagandet och genomförandet av de politiska reformer som krävs för att ta itu med de befintliga hindren för ett hållbart vägnät i Afrika söder om Sahara.

62.    Europaparlamentet noterar att partnerländerna inte gör tillräckligt för att garantera väginfrastrukturens hållbarhet, och att vägarna i olika utsträckning utsätts för förtida nedbrytning. Parlamentet konstaterar att de flesta partnerländerna har gjort väsentliga framsteg när det gäller vägunderhållet, men att det fortfarande är otillfredsställande och att underhållet ofta utförs sent eller ofullständigt. Parlamentet noterar dessutom att de flesta partnerländerna har gjort otillfredsställande framsteg när det gäller överlastade fordon, vilka i hög grad påverkar den förväntade livslängden för vägarna och underhållskostnaderna.

63.    Europaparlamentet anser att vägunderhållet helst bör göras på lokal nivå och stödja småföretag och lokalsamhällen när det läggs ut på privata entreprenörer, och därmed garantera skapandet av pooler med yrkeskunnig arbetskraft.

64.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ekonomiskt stöd endast om obligatoriska villkor är uppfyllda, och att reagera på lämpligt sätt när partnerländer inte uppfyller sina åtaganden. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att utnyttja den politiska dialogens fulla potential. Parlamentet noterar att denna dialog har varit avgörande för att främja framsteg inom vissa områden, särskilt när det gäller institutionella ramar och finansiering av vägunderhåll. Parlamentet anser att finansierade projekt får godkännas endast om den tekniska utrustning som krävs för att underhålla vägen redan finns tillgänglig eller kan garanteras när den behövs.

65.    Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation att kommissionen bör koncentrera EUF-finansiering inom vägsektorn där störst effekt kan uppnås, genom att i) rikta resurser till vägsektorer i de partnerländer som har en lämplig sektorspolitik, ii) rikta EUF-resurserna till länder där EUF tidigare har finansierat stora investeringar i väginfrastruktur, och iii) öka EUF-resursernas hävstångseffekt genom att kombinera dessa bidrag med lån och främja den privata sektorns deltagande i finansieringen av uppgradering och utbyggnad av vägnätet.

66.    Europaparlamentet stöder helt och fullt revisionsrättens rekommendation att kommissionen bör ställa upp tydliga, mätbara och tidsbundna formella villkor som tillgodoser de huvudsakliga behoven av politiska reformer när det gäller vägunderhåll och överlast, och utföra regelbundna och strukturerade analyser av hur villkor uppfylls och regelbundna utvärderingar av vägsektorn samt efterhandsutvärderingar av projekt.

67.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom sex månader lägga fram en rapport om hur man vid fastställandet av sin politik för väginfrastruktur tar hänsyn till miljöskydd och främjandet av trafiksäkerhet. Parlamentet noterar i detta sammanhang att vägnätet i Afrika söder om Sahara utnyttjas för all möjlig transittrafik där långsam och snabb trafik blandas, bl.a. skolbarn som går längs vägen, och därför är säkerhetsaspekterna mycket viktiga. Parlamentet skulle också vilja få information om hur unionsfinansierade projekt samordnas med andra givare och organisationer, inte bara inom vägbyggnadssektorn utan också när det gäller planering och underhåll.

68.    Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att reagera kraftfullt, proportionerligt och i rätt tid när regeringar inte engagerar sig tillräckligt, och ta itu med de problem som har lyfts fram och de rekommendationer som har getts, t.ex. genom att överväga att tillfälligt eller helt ställa in EUF-finansieringen till enskilda program eller hela vägsektorn.

69.    Europaparlamentet stöder revisionsrättens förslag att kommissionen bör sträva efter att se till att regeringarna känner ett trovärdigt egenansvar för de planerade åtgärderna, stärka sitt fokus på de underliggande orsakerna till överlast och hjälpa partnerländerna göra sunda ekonomiska analyser som ska ligga till grund för beslut om den lämpliga balans som bör säkerställas mellan underhåll och utbyggnad av deras vägnät samt ta hänsyn till alla relevanta ekonomiska, sociala, miljömässiga, ekonomiska, tekniska och operativa kriterier.

Del VIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2012 ”Europeiska unionens stöd till Kosovo på rättsstatsområdet”

70.    Europaparlamentet välkomnar resultaten och rekommendationerna i revisionsrättens särskilda rapport om Europeiska unionens stöd till Kosovo på rättstatsområdet.

71.    Europaparlamentet konstaterar att EU tillhandahåller betydande stöd till Kosovo på rättsstatsområdet, vilket gör landet till den största mottagaren per capita i världen av EU-stöd.

72.    Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens slutsats att EU-stödet har bidragit till framsteg i arbetet med att bygga upp kapaciteten hos Kosovos tullmyndigheter. Parlamentet konstaterar dock med viss oro att betydande framsteg fortfarande måste göras för att man ska kunna bekämpa organiserad brottslighet, förbättra kapaciteten hos Kosovopolisen och utrota korruption. Parlamentet uppmanar därför Kosovos myndigheter att fortsätta investera EU:s föranslutningsstöd i program och projekt som syftar till att stärka reformen av rättsväsendet och kampen mot korruption och till att garantera rättsstaten.

73.    Europaparlamentet noterar med oro att EU:s arbete kännetecknas av brister, framför allt samordningen samt bedömningen och jämförelsen av kommissionens och Eulex Kosovos (Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo) roller när det gäller kapacitetsuppbyggnadsverksamheten.

74.    Europaparlamentet beklagar att Eulex effektivitet och ändamålsenlighet påverkades negativt av begränsade resurser på grund av begränsad operativ förmåga som i sin tur berodde på svårigheter att rekrytera kompetent och specialiserad personal, framför allt från medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med rekryteringsproblemet samt att skapa tillräckliga incitament för att uppmuntra och locka högkvalificerade sökande.

75.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över reglerna för hur länge den utstationerade personalen stannar. Parlamentet anser att en längre vistelse kan skapa ytterligare incitament för att locka kvalificerade sökande samt göra övervakningen, mentorskapet och rådgivningen mer ändamålsenliga.

76.    Europaparlamentet medger att de blygsamma framstegen och den begränsade ändamålsenligheten hos EU-stödet till Kosovo delvis beror på politisk inblandning från Kosovos myndigheter samt på bristande insyn och politisk vilja, bristande ekonomisk kapacitet och civilsamhällets begränsade inflytande.

77.    Europaparlamentet konstaterar att införandet av rättsstaten skiljer sig åt i olika delar av Kosovo, särskilt till följd av att myndigheterna i Kosovo, som är baserade i Pristina, inte har kontroll över landets norra delar. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vid planeringen av stödet beakta de särskilda utmaningar som norra Kosovo står inför.

78.    Europaparlamentet medger att EU-stödet måste bli mer effektivt och ändamålsenligt och efterlyser därför fler insatser för att effektivisera EU:s närvaro i landet genom bättre samordning och integration mellan EU-institutionerna och Kosovos myndigheter.

79.    Europaparlamentet välkomnar det avtal som Kosovo och Serbien undertecknade den 19 april 2013 för att normalisera förbindelserna mellan de två länderna och uppmanar båda parterna att fortsätta med samma konstruktiva strategi för att genomföra avtalet och uppnå en märkbar och hållbar förbättring av förbindelserna.

80.    Europaparlamentet håller med revisionsrätten om att avsaknaden av en gemensam ståndpunkt i EU om erkännandet av Kosovo äventyrar det incitament som en EU-anslutning ger. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till sin resolution av den 18 april 2013 om Kosovos europeiska integrationsprocess[12], där de återstående fem medlemsstaterna uppmuntras att erkänna Kosovo och uppmanas att göra sitt yttersta för att underlätta de ekonomiska, sociala och politiska förbindelserna mellan sina medborgare och medborgarna i Kosovo.

81.    Europaparlamentet håller med revisionsrätten om att de incitament och den villkorlighet som kommissionen och Europeiska utrikestjänsten har använt hittills har visat sig ha begränsad nytta när det gäller att främja framsteg avseende rättsstatsfrågor i Kosovo. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att se till att den politiska dialogen med Kosovo, särskilt den om att stärka rättsstaten, kopplas till incitament och prioriterade villkor.

Del IX – Revisionsrättens särskilda rapport nr 20/2012 ”Är strukturåtgärdsfinansieringen av infrastrukturprojekt för kommunal avfallshantering ändamålsenlig när det gäller att hjälpa medlemsstaterna att uppfylla EU:s avfallspolitiska mål?”

82.    Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport Är strukturåtgärdsfinansieringen av infrastrukturprojekt för kommunal avfallshantering ändamålsenliga när det gäller att hjälpa medlemsstaterna att uppfylla EU:s avfallspolitiska mål? och stöder rekommendationerna.

83.    Europaparlamentet understryker att revisionsrättens slutsatser pekar på varierande och även svaga resultat av de projekt som gynnades av EU:s ekonomiska stöd för infrastrukturer inom kommunal avfallshantering genom Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden, och särskilt på följande:

–       Av sju granskade anläggningar för mekanisk biologisk behandling bidrog endast en till bortstyrningen från deponering, och en annan uppnådde varierande resultat, medan fyra anläggningar inte lyckades minska den kvantitet avfall som deponerades och en inte var i drift.

–       I fyra av sju granskade anläggningar för kompostering var mängden producerad kompost mindre än fastställda mål.

–       I de åtta regionerna i urvalet varierade mängden biologiskt nedbrytbart avfall som deponerades mellan 31 och 55 %, eftersom man inte lyckades behandla sådant avfall på ett ändamålsenligt sätt.

–       Inte i någon region i urvalet mätte de ansvariga myndigheterna om deras informationskampanjer var framgångsrika och mätbara mål hade inte fastställts.

84.    Europaparlamentet noterar med oro att revisionsrättens slutsatser skapar tvivel om kommissionens effektivitet när det gäller att förvalta offentliga medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att till den myndighet som är behörig att bevilja ansvarsfrihet rapportera om orsakerna till denna situation och vilka metoder som används och/eller kommer att införas för att förebygga sådana och liknande brister.

85.    Europaparlamentet påminner kommissionen om att den som sitt främsta mål bör inrikta sig inte endast på om EU-medlen är lagliga och korrekta, utan också på resultaten. Parlamentet berömmer i detta sammanhang revisionsrättens granskningsarbete, i synnerhet de särskilda rapporterna, som inriktas på att EU-medel bör användas ändamålsenligt och effektivt.

86.    Europaparlamentet anser att EU:s ekonomiska stöd bör kopplas till uppfyllelsen av EU:s avfallspolitiska mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta tillförlitliga databaser om avfallshantering, både för att övervaka sina framsteg mot uppfyllelsen av EU:s avfallspolitiska mål och för att ha underlag för sin rapportering till kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma tillförlitligheten i medlemsstaternas uppgifter.

87.    Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att i enlighet med principen om att ”förorenaren ska betala” begära att medlemsstaterna tillämpar sänkta stödsatser när de avfallshanteringsavgifter som hushållen betalar inte täcker driftskostnaderna och avskrivningskostnaderna för den kommunala avfallshanteringen, och att själv tillämpa denna princip när större projekt godkänns.

88.    Europaparlamentet betonar att det är viktigt att satsa på att genomföra separat insamling, även av biologiskt nedbrytbart avfall, för att få infrastrukturerna för avfallshantering att fungera optimalt och göra framsteg när det gäller uppfyllelsen av EU:s avfallspolitiska mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ekonomiska instrument i avfallshanteringen för att uppmuntra förebyggande av avfall och materialåtervinning, särskilt genom en avfallsskatt, debitering efter avfallsmängd och andra incitament i de avgifter som hushållen betalar.

89.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa på infrastruktur för avfallshantering som behandlar källsorterat avfall och se till att kommunalt avfall som deponeras har behandlats innan det bortskaffas. Parlamentet understryker att deponeringsanläggningar bör ha tillräcklig ekonomisk säkerhet för att täcka avslutnings- och efterbehandlingskostnader under minst 30 år och att en lämplig metod för beräkning av kostnaderna bör användas.

90.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga större vikt vid att öka allmänhetens kunskap om avfallsfrågan och öka deltagandet, särskilt när det gäller hushållens källsortering, samt att alltid mäta resultaten av kunskapskampanjer och utbildningsstrategier.

Del X – Revisionsrättens särskilda rapport nr 21/2012 ”Kostnadseffektiviteten i de sammanhållningspolitiska investeringarna i energieffektivitet”

91.    Europaparlamentet betonar betydelsen av energieffektivitet med tanke på bristen på fossila bränslen och de miljöskador som koldioxidutsläpp orsakar och stöder därför fullständigt att energieffektivitet ska ingå i Europa2020-agendan,

92.    Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om kostnadseffektiviteten i de sammanhållningspolitiska investeringarna i energieffektivitet som ett färskt exempel på effektivitetsrevision,

93.    Europaparlamentet noterar att revisionen utfördes i Tjeckien, Italien och Litauen – de länder som hade fått de största bidragen i absoluta siffror från Sammanhållningsfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden för energieffektivitetsåtgärder under programperioden 2007–2013 och som också hade anslagit de största beloppen till projekt 2009. Parlamentet noterar att vid revisionen granskades fyra operativa program och ett urval av 24 investeringsprojekt för energieffektivitet i offentliga byggnader. Parlamentet konstaterar att anslagen till energieffektivitet inom ramen för dessa program utgjorde omkring 28 % av medlen avsedda för energieffektivitet under perioden 2000–2013.

94.    Europaparlamentet betonar principen om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet som anges i budgetförordningen och instämmer med revisionsrätten i att kostnadseffektiva överväganden bör vara en avgörande faktor vid beslut om offentliga utgifter som fattas i samband med delad förvaltning.

95.    Europaparlamentet instämmer i att grunden för investeringarna bör vara en korrekt behovsbedömning. Parlamentet anser att prioriteringar på EU-nivå också bör återspeglas i nationella och subnationella planer för energieffektivitet.

96.    Europaparlamentet stöder tanken att genomförandet av EU:s ekonomiska stöd ska bygga på resultatindikatorer såsom kostnad per sparad energienhet, den planerade och uppnådda återbetalningsperioden i det operativa programmet och energibesparingar som gjorts och anser att dessa indikatorer regelbundet bör ses över. Parlamentet stöder tanken att resultatindikatorerna bör underlätta jämförelser mellan medlemsstaterna med hjälp av en enhetlig mätenhet och mätmetod.

97.    Europaparlamentet uppskattar revisionsrättens önskan att fastställa standardinvesteringskostnader per enhet för energi som ska sparas på nationell nivå och inom de olika sektorer som förbrukar energi. Parlamentet noterar kommissionens oro över att kostnaderna skiljer sig avsevärt mellan olika länder på grund av olika priser på utrustning och olika grad av redan genomförda besparingar, samt bedömer att idén behöver undersökas ytterligare.

98.    Europaparlamentet anser att alltför långa återbetalningstider för projekt, i genomsnitt 50 år och i vissa fall upp till 150 år, inte är acceptabla och inte överensstämmer med principerna om sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet.

99.    Europaparlamentet noterar kommissionens uppfattning att det vid investeringar i energieffektivitet i offentliga byggnader är viktigt att ha ett integrerat synsätt och inte genomföra enbart energieffektivitetsförbättringar, utan snarare se dem som en del av en allmän modernisering som bidrar till en övergripande förbättring av en viss byggnad.

100.  Europaparlamentet betonar att en omfattande energieffektivitetspolitik utvecklades först när programmen för perioden 2007–2013 hade utformats, förhandlats och godkänts.

101.  Europaparlamentet stöder, utöver de resultatindikatorer som föreslås ovan och som är väsentliga för att mäta lönsamheten för energieffektivitetsinvesteringar, kommissionens förslag om gemensamma resultatindikatorer för prioriteringar av investeringar rörande energi och klimatförändringar som införts i ramverket[13] och sektorsvisa bestämmelser för den kommande programperioden 2014–2020, och anser att dessa åtgärder kommer att stärka principen om kostnadseffektivitet när det gäller sammanhållningspolitikens integrerade synsätt.

102.  Europaparlamentet betonar den betydelse som parlamentet fäster vid frågan vilket framgår av resolutionerna Mot en ny energistrategi för Europa 2011–2020 (25 november 2010)[14] och Översynen av handlingsplanen för energieffektivitet (15 december 2010)[15].

103.  Europaparlamentet understryker betydelsen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet[16], vars bestämmelser kommer att träda i kraft den 5 juni 2014.

104.  Europaparlamentet stöder idén med energirevisioner som ett lämpligt verktyg för att åstadkomma energibesparingar, särskilt i byggnader och inom industrin, noterar att energirevisioner inom den offentliga sektorn inte är obligatoriska och endast har införts av ett fåtal medlemsstater och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för obligatoriska energirevisioner inom den offentliga sektorn som en förutsättning för att erhålla medfinansiering från EU:s budget.

105.  Europaparlamentet betonar behovet av att energirevisorer tillämpar principen om kostnadseffektivitet när de lämnar rekommendationer som syftar till energibesparingar.

106.  Europaparlamentet vädjar till medlemsstaterna att projekturvalskriterierna ska vara öppna och anpassas till kraven på energieffektivitet, och understryker betydelsen av offentlig upphandling, särskilt e-upphandling, som säkerställer öppna projekturvalskriterier och kostnadseffektiva projekt.

Del XI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 22/2012 ”Bidrar Europeiska fonden för integration och Europeiska flyktingfonden på ett ändamålsenligt sätt till integrationen av tredjelandsmedborgare?”

107.  Europaparlamentet betonar den avgörande vikten av att säkra en effektiv hantering av flyktingströmmar och mottagande av flyktingar och fördrivna personer. Parlamentet stöder en rättvis behandling av tredjelandsmedborgare och deras sociala, samhälleliga och kulturella integration.

108.  Europaparlamentet tar del av revisionsrättens särskilda rapport Bidrar Europeiska fonden för integration och Europeiska flyktingfonden på ett ändamålsenligt sätt till integrationen av tredjelandsmedborgare? och dess rekommendationer.

109.  Europaparlamentet är oroat över det betydande antal brister som revisionsrätten konstaterat under granskningen, särskilt avseende följande:

–       Det sena antagandet av lagstiftning, det sena överlämnandet av genomförandebestämmelser och kommissionens centrala vägledning.

–       Fondernas effektivitet kunde inte mätas som en följd av att medlemsstaterna inte hade inrättat ändamålsenliga övervaknings- och utvärderingssystem för rapporteringen om vad programmen har åstadkommit.

–       Granskade medlemsstater satte inte upp riktiga mål eller indikatorer i sina årliga program och därmed försvårades en korrekt utvärdering av fondernas bidrag till integrationen.

–       Konstanta brister och försummelser relaterade till de attesterande myndigheterna och revisionsmyndigheterna. Brister i kommissionens godkännande av medlemsstaterna förvaltnings- och kontrollsystem.

–       Fondernas ändamålsenlighet har hindrats av Solid-programmets (allmänna programmet för solidaritet och hantering av migrationsströmmar för perioden 2007−2013) utformning som är splittrad och inte tillräckligt samordnad med andra EU-fonder.

–       Erfarenheterna av strukturfonderna har inte tagits till vara vid utformningen av Europeiska flyktingfonden och EIF.

–       Kommissionens delrapport baserad på medlemsstaternas rapporter lades fram sent och utan kvantitativa resultat av programmen utöver antalet projekt som finansierats i varje medlemsstat och byggde på planer snarare än verkligt genomförande. Rapporten innehöll inga uppgifter om de belopp som hade betalats ut.

–       En lång kedja av kontroller som utförs av de tre myndigheterna innebär en onödigt tung förvaltning som inte står i proportion till storleken på de aktuella fonderna.

110.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av asyl- och migrationsfonden[17] och kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om allmänna bestämmelser för asyl- och migrationsfonden och om ett instrument för ekonomiskt stöd till polissamarbete, förebyggande och bekämpande av brottslighet samt krishantering[18].

111.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har införlivat en del av revisionsrättens rekommendationer genom att inkludera motsvarande bestämmelser i sina nya förslag avseende asyl- och migrationsfonden och uppmanar rådet att stödja dessa bestämmelser.

112.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inrätta en obligatorisk uppsättning gemensamma indikatorer från och med inledningen av det nya programmet för perioden 2014–2020 och den explicita hänvisningen till datoriserade system för lagring och överföring av uppgifter om indikatorer.

113.  Europaparlamentet tror att detta kommer att ha en avgörande betydelse för medlemsstaternas möjligheter att samla in uppgifter under hela programplaneringsperioden.

114.  Europaparlamentet uppmanar därför med eftertryck medlemsstaterna att fastställa motsvarande egna indikatorer på nationell nivå samt målvärden för nationella program och att i tid lämna in de nationella utvärderingsrapporterna.

115.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en uppföljning av de nationella utvärderingsrapporter som skulle lämnas in senast den 31 oktober 2012.

116.  Europaparlamentet noterar med oro att revisionsrätten vid granskningen för 2007–2013 konstaterade att samråd inte hade förts med partner i vissa medlemsstater. Parlamentet är bekymrat över att avsaknaden av partnerskap var särskilt överhängande när det gällde ESF-myndigheterna och ledde till överlappningar och förlorade möjligheter till synergier.

117.  I detta sammanhang välkomnar Europaparlamentet de förbättrade bestämmelserna i förslaget för 2014–2020 där partnerskapet ska komma att inbegripa behöriga regionala, lokala, kommunala och andra offentliga myndigheter.

118.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av övervakningskommittéer ”till stöd för genomförandet av de nationella programmen”. Parlamentet föreslår att man tar till vara de erfarenheter som uppnåtts vid utnyttjandet av samma mekanism inom ramen för strukturfonderna.

119.  Europaparlamentet konstaterar med oro att systemet med årlig programplanering lägger en onödigt tung administrativ börda både på medlemsstaternas myndigheter och på kommissionen. Parlamentet välkomnar det nya förslaget som skulle avskaffa de årliga programmen till förmån för nationella program för perioden 1 januari 2014–31 december 2020.

120.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att inrätta ett övervaknings- och utvärderingsnätverk, som skulle bestå av medlemsstaterna och kommissionen, i syfte att underlätta utbytet av god praxis för övervakning och utvärdering.

121.  Europaparlamentet välkomnar avskaffandet av den attesterande myndigheten och anser att en struktur med två grenar (ansvarig myndighet och revisionsmyndighet) kommer att åstadkomma mer i termer av effektivitet och förenkling av kontrollerna.

122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att diskutera med medlemsstaterna och anta riktlinjer för genomförandet av den nya fonden så snart som möjligt, med vederbörlig hänsyn till tidsramen för antagandet av den nya fonden.

123.  Europaparlamentet understryker vikten av oanmälda kontroller på plats.

124.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna inte bör befrias från sitt ansvar och anser därför att kommissionens förslag om att betala upp till 100 % i samband med katastrofbistånd bör minskas till ”över 90 procent”.

125.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att regelbundet bidra med upp till 75 % till de nationella programmen. Parlamentet anser att situationen ”väl motiverade fall” som ger möjlighet till ett bidrag på 90 % från EU-budgeten kräver en korrekt och strikt definition.

126.  Europaparlamentet anser att man förutom den första förfinansieringen på 4 % för hela programplaneringsperioden även bör lägga till en årlig förfinansiering på 2,5 % för att minska kassaflödesproblemen.

127.  Europaparlamentet noterar överlappningen mellan asyl- och migrationsfondens och Europeiska socialfondens politiska prioriteringar när det gäller integration av tredjelandsmedborgare, och välkomnar kommissionens planer att ”bedöma komplementariteten mellan åtgärder genomförda inom ramen för de särskilda förordningarna och åtgärder genomförda inom ramen för unionens politik, instrument och initiativ på andra områden”[19].

128.  Europaparlamentet anser emellertid att det skulle vara lämpligt och i linje med subsidiaritetsprincipen att ge de medlemsstater som så önskar möjlighet att beräkna nivån och omfattningen av synergier och komplementaritet mellan de två berörda fonderna i sina nationella program. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vederbörligen beakta och försöka åstadkomma synergier mellan de två fonderna i partnerskapsavtalen med medlemsstaterna.

129.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att lägga fram mer detaljerade uppgifter om hur de garanterar överensstämmelse och komplementaritet mellan EU-fonderna.

130.  Europaparlamentet välkomnar det framskridna arbetet för att trygga ett gemensamt IT-system med de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

Del XII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 23/2012 ”Har EU:s strukturåtgärder till stöd för återställande av förfallna industri- och militärområden varit framgångsrika?”

131.  Europaparlamentet betonar den centrala roll som återställandet av militär- och industriområden eller förfallna områden spelar som ett första steg för att göra en region attraktivare, vilket är en nödvändig förutsättning för utvecklingen av sysselsättningsskapande ekonomisk verksamhet, inrättandet av offentliga utrymmen osv.

132.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens särskilda rapport Har EU:s strukturåtgärder till stöd för återställande av förfallna industri- och militärområden varit framgångsrika? och rekommendationerna i denna.

133.  Europaparlamentet välkomnar att alla projekt hade vissa nyckeldrag som hade en positiv effekt på deras hållbarhet och att av 22 avslutade projekt hade 18 fullt ut uppnått sina mål i fråga om fysisk output och att fyra projekt hade uppnått mellan 90 och 100 % av den förväntade outputen.

134.  Europaparlamentet betonar att man bör prioritera upprustningsåtgärder som möjliggör ekonomisk verksamhet såsom skapandet av sysselsättning och anser att slutanvändningskonceptet bör vara centralt för EU:s utgifter. Parlamentet understryker att förfallna områden bör återställas och att exploatering av obebyggd mark bör övervägas som en sista utväg endast när tvingande ekonomiska hänsyn talar för detta.

135.  Europaparlamentet betonar behovet av tillförlitliga uppgifter för att säkerställa ändamålsenlighet och resultatutvärdering och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att se till att sådana uppgifter samlas in (register, föroreningsnivå osv.). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra inventeringar av förfallna områden och att samla in uppgifter om varje förfallet områdes tillstånd (föroreningsnivå) för att göra det möjligt att göra prioriteringar när det gäller EU-finansieringen.

136.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta med en återbetalningsklausul i varje bidragsbeslut. Parlamentet anser att återbetalningsklausulen bör ta hänsyn till ett långsiktigt/livscykelbaserat tillvägagångssätt och att omprövningen bör avse en femtonårsperiod med avseende på ett återställandeprojekts mognad och förmåga att generera intäkter.

137.  Europaparlamentet beklagar att även om myndigheterna är medvetna om principen att förorenaren ska betala bar förorenaren inte i något av de granskade fallen den fulla saneringskostnaden. Parlamentet konstaterar att det är en svår utmaning att tillämpa principen att förorenaren betalar i praktiken, men uppmanar ändå medlemsstaterna att vidta åtgärder för att undanröja eventuella svårigheter att identifiera förorenaren, och uppmanar med eftertryck kommissionen att ställa genomförandet av principen att förorenaren betalar som villkor för att bevilja finansiering från EU.

138.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till direktiv om rambestämmelser för markskydd (COM(2006)0232), vilket omfattar bestämmelser som tar itu med ett antal frågor som påpekats av revisionsrätten samt revisionsrättens rekommendationer, och uppmanar med eftertryck rådet att stödja kommissionens förslag.

Del XIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2012 ”Europeiska unionens solidaritetsfonds insatser vid jordbävningen i Abruzzerna 2009: insatsernas betydelse och kostnad”

139.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport nr 24/2012[20], trots förseningen på över ett år. Parlamentet noterar att med denna rapport ger äntligen en av EU:s institutioner parlamentet och EU:s skattebetalare svar på några av frågorna rörande hanteringen av EU:s medel i Abruzzerna efter jordbävningen 2009.

140.  Europaparlamentet gratulerar revisionsrätten till att ha beaktat förordningen om Europeiska unionens solidaritetsfond (rådets förordning (EG) nr 2012/2002[21]) vad gäller den typ av nödbostäder som kan tillhandahållas enligt förordningen.

141.  Europaparlamentet instämmer helt i revisionsrättens uttalande att ”cirka 30 % (144 miljoner EUR) av EUSF:s bidrag öronmärktes till insatser som var helt och hållet berättigade till stöd enligt EUSF-förordningen. Men CASE-projektet (förkortning för Complessi Antisismici Sostenibili Ecocompatibili, dvs. seismiskt isolerade och ekologiskt hållbara bostäder) som visserligen var viktigt med tanke på de faktiska behoven, var inte förenligt med de särskilda bestämmelserna i EUSF-förordningen. Det berodde på att man inom projektet uppförde nya permanenta byggnader i stället för tillfälliga bostäder. CASE-projektet tog 70 % − 350 miljoner EUR − av finansieringen i anspråk. Den strategi som valdes till CASE-projektet innebar att man tog itu med bostadsbehoven hos 15 000 av de jordbävningsdrabbade människorna, men inte att man tillgodosåg befolkningens faktiska behov i tid och med tillräcklig kapacitet. CASE-bostäderna var mycket dyrare än standardbostäder”[22]. Parlamentet noterar att man förklarade detta med det nödläge som rådde.

142.  Europaparlamentet noterar att dekret nr 1462 av den 3 april 2012 från polisprefekt Franco Gabrielli bekräftar revisionsrättens bedömning; i dekretet som överlåter CASE-fastigheterna till L’Aquilas stad definieras följaktligen CASE på följande sätt i artikel 1: ”Bostadsenheter avsedda för permanent användning”[23].

143.  Europaparlamentet noterar de oriktigheter som kommissionen upptäckt i sin revisionsrapport för 2012. Parlamentet beklagar att kommissionens preliminära revisionsrapport är sekretessbelagd, vilket innebär att unionens medborgare inte har tillgång till information om hur deras skattepengar har använts. Parlamentet noterar att den slutliga italienska versionen av rapporten kan offentliggöras enligt de allmänna bestämmelserna om skydd av personuppgifter.

144.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga i) varför den, trots att den varnats om utredningarna som gjordes av L’Aquilas åklagarmyndighet, alltid har vägrat att undersöka om EU:s medel har betalats ut till ekonomiska operatörer med anknytning till kriminella organisationer, ii) varför den, trots att kommissionen varnades för att det kunde finnas problem med kostnaderna för CASE-projektet, inte har följt upp denna punkt.

145.  Europaparlamentet noterar att över 42 % av CASE byggdes för EU:s skattebetalares pengar.

146.  Europaparlamentet beklagar att parlamentet fortfarande väntar på att bli informerat av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) om den eventuella förekomsten av oegentligheter och eventuellt behov av ytterligare uppföljning.

147.  Europaparlamentet är bekymrat över att åtta personer har anhållits av den italienska polisen och för närvarande misstänks för bygglovsfusk i samband med återuppbyggnadsarbeten i regionen Abruzzo och staden L'Aquila. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka denna situation och rapportera till parlamentet om händelseutvecklingen, inklusive om vad som händer i brottmålen.

148.  Europaparlamentet välkomnar diskussionerna om granskningen av EUSF-förordningen, där man tar upp vilka lärdomar som kan dras av jordbävningen i Abruzzo.

Del XIV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 25/2012 ”Har verktyg för att övervaka ändamålsenligheten i Europeiska socialfondens utgifter för äldre arbetstagare införts?”

149.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport Har verktyg för att övervaka ändamålsenligheten i Europeiska socialfondens utgifter för äldre arbetstagare införts? och lämnar följande kommentarer till sina rekommendationer.

150.  Europaparlamentet välkomnar att vissa frågor som har uppmärksammats av revisionsrätten, däribland mer fokus på resultat, har tagits upp i kommissionens förslag till förordningar för den nya programperioden 2014–2020 och uppmuntrar medlemsstaterna att stödja kommissionens initiativ.

151.  Europaparlamentet betonar att samtidigt som det är mycket viktigt att minimera felprocenten, kan detta ibland påverka ett programs eller projekts allmänna resultat på ett negativt sätt. Parlamentet konstaterar att lägga mer fokus på laglighet och korrekthet än på att uppmuntra bättre resultat leder till att Europeiska socialfonden (ESF) används på ett mindre innovativt sätt.

152.  Europaparlamentet konstaterar att den ökade tonvikten på resultat inte automatiskt innebär att medlemsstaterna är villiga att bidra till en resultatreserv, vilket inte är en lämplig lösning i dessa ekonomiskt osäkra tider.

153.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sina operativa program på ett sätt så att resultaten av ESF kan mätas, framför allt genom att fastställa kvantifierade operativa mål och indikatorer som ska mäta output, resultat och specifika effekter, fastställa etappmål, etablera en rangordning för målvärden samt införliva det operativa programmets resultat och specifika effektmål på projektnivå eftersom det skulle göra det möjligt att koppla utbetalningar till resultat.

154.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma sina övervaknings- och utvärderingssystem på ett sådant sätt att framstegen i förhållande till alla de målvärden som fastställts kan mätas i tid och på ett begripligt sätt med lämpliga mellanrum, så att korrigerande åtgärder kan vidtas och lärdomar dras inför det framtida beslutsfattandet, samt att se till att insamlingen av relevanta och kontrollerbara uppgifter, löpande utvärderingar och mätningen av nettoeffekten på sysselsättningen när det gäller de ESF-åtgärder som syftar till ökad sysselsättning sker i rätt tid.

155.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för dessa rekommendationer när den förhandlar om operativa program. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla lämpliga uppgifter om vilka resurser som har använts och resultat som har uppnåtts av ESF samt att inhämta enhetliga och tillförlitliga uppgifter från medlemsstaterna, bland annat genom att utfärda gemensamma indikatorer som medlemsstaterna ska ha med i sina operativa program. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en ingående analys av resultatfrågor i samband med bedömningen av förvaltnings- och kontrollsystemen.

Del XV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 1/2013 ”Har EU:s stöd till livsmedelsbearbetningsindustrin varit ändamålsenligt och effektivt och höjt värdet på jordbruksprodukter?”

156.  Europaparlamentet tar del av revisionsrättens särskilda rapport Har EU:s stöd till livsmedelsbearbetningsindustrin varit ändamålsenligt och effektivt och höjt värdet på jordbruksprodukter? och rekommendationerna i denna.

157.  Europaparlamentet är bekymrat över det stora antal brister som revisionsrätten upptäckte vid revisionen, framför allt att utformningen och planeringen av åtgärden gör det svårare för medlemsstaterna att undvika riskerna och garantera ändamålsenlighet och effektivitet när de väljer ut vilka enskilda projekt som ska få stöd, att övervaknings- och utvärderingssystemen inte samlar in någon information om huruvida värdet har ökat och om effekterna på jordbrukets konkurrenskraft. Parlamentet konstaterar att det därför inte finns någon tillfredsställande grund för övervakning och utvärdering eller för redovisningsskyldighet.

158.  Europaparlamentet beklagar att begränsningen av reglerna till ett minimum och förenklingen har lett till en högst diskutabel värdeökning, det vill säga att lagstiftningen i sig inte specificerar vad värdeökningen ska bestå i och inte heller vem en sådan värdeökning bör komma till del.

159.  Europaparlamentet anser att den nuvarande flexibilitetsnivån är överdriven, eftersom åtgärden har förlorat sin inriktning och blivit ett allmänt stöd som riskerar att bli en sorts gåva till företagen inom livsmedelsbearbetningssektorn.

160.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att av de 24 projekt som granskades av revisionsrätten hade endast sex en tydlig effekt när det gällde att höja värdet och att dessa klassificerades under ”stor värdeökning”, medan ytterligare 12 projekt ansågs ha åstadkommit en medelstor värdeökning och de återstående sex projekten ledde till en liten eller ingen värdeökning på jordbruksprodukter.

161.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna i sina landsbygdsutvecklingsprogram tydligt bör identifiera var och varför en offentlig insats krävs för att höja värdet på jordbruksprodukter och jordbrukets konkurrenskraft. Parlamentet anser att landsbygdsutvecklingsprogrammen bör innehålla särskilda och mätbara mål i förhållande till dessa behov. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att endast godkänna de landsbygdsutvecklingsprogram som presenterar underbyggda och heltäckande strategier med en tydlig logisk grund som visar hur det ekonomiska stödet till livsmedelsindustrin kommer att stärka jordbrukets konkurrenskraft.

162.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa och tillämpa kriterier som garanterar att de mest ändamålsenliga och hållbara projekten väljs ut med hänsyn till medlemsstaternas särskilda mål. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att dessa kriterier används korrekt och fortlöpande och välkomnar kommissionen förslag för nästa programperiod enligt vilket urvalskriterier bör fastställas för insatser inom alla åtgärder.

163.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt att kommissionen och medlemsstaterna bör uppmuntra att bästa praxis tillämpas när det gäller att minska riskerna för dödviktseffekter och undanträngning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att beakta riskerna för dödviktseffekter och undanträngning när de utarbetar sina landsbygdsutvecklingsprogram och vid projekturvalet, och att rikta stödet till projekt som visar att det finns ett behov av offentligt stöd och som höjer värdet. Parlamentet begär att kommissionen rapporterar till den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten om de framsteg som görs i fråga om utbyte mellan medlemsstaterna av bästa praxis när det gäller att minska riskerna för dödviktseffekter och undanträngning.

164.  Europaparlamentet stöder revisionsrättens rekommendation att kommissionen nu när en ny programperiod börjar bör passa på att förbättra den gemensamma ramen för övervakning och utvärdering så att den ger användbar information om vad de finansierade projekten och åtgärderna har åstadkommit genom att den pågående utvärderingsverksamheten stärks, och menar att den nuvarande metoden med långdragna halvtidsutvärderingar har visat sig olämplig.

165.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till övervaknings- och utvärderingssystem för perioden 2014–2020, som i stället för kravet på en halvtidsutvärdering inför utökade årliga genomföranderapporter (under 2017 och 2019), där framstegen mot att nå målen i programmet ska anges och bedömas, samt bestämmelsen att medlemsstaterna ska utföra utvärderingar under programperioden i enlighet med en utvärderingsplan. Parlamentet påminner kommissionen om att detaljerade uppgifter måste samlas in på åtgärdsnivå för att övervaknings- och utvärderingsramen ska kunna tillhandahålla information om åtgärdernas framgång.

Del XVI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2013 ”Har kommissionen säkerställt ett effektivt genomförande av sjunde ramprogrammet för forskning?”

Förenkling

166.  Europaparlamentet instämmer i revisionsrättens allmänna bedömning att ”kommissionen har vidtagit ett antal åtgärder för att förenkla reglerna för deltagande” genom att införa ett antal administrativa och finansiella förenklingar av sjunde ramprogrammets regler för deltagande som minskar de administrativa bördorna för stödmottagarna och underlättar deras tillgång till programmet. Parlamentet anser emellertid att perioderna kunde förkortas ytterligare genom intern kommunikation, spridande av exempel på bästa praxis bland generaldirektoraten samt ett snabbt införande av effektiva nya it-verktyg.

167.  Parlamentet välkomnar den ökade användningen av schablonsatser för direkta och indirekta kostnader inklusive införandet av genomsnittliga personalkostnader. Parlamentet betonar samtidigt behovet av ökade insatser för standardisering av ersättningspraxis.

168.  Europaparlamentet oroas över de misslyckade försöken att inrätta en attesteringsmekanism för godkännande av kostnadsberäkningsmetoder som kunde ge stödmottagarna säkerhet i fråga om deras metoder. Parlamentet anser att en bred tillämpning av schablonsatser för indirekta kostnader i Horisont 2020 ytterligare kommer att bidra till att förebygga risken för finansiellt missbruk och minska felmarginalerna, vilket blir till förmån för små och medelstora företag och därmed underlättar deltagandet för eventuella stödmottagare från de nya medlemsstaterna (EU-12).

169.  Europaparlamentet instämmer i revisionsrättens bedömning att kommissionen har infört effektiva nya it-verktyg för frontoffice som kraftigt har förbättrat samarbetet med stödmottagarna, lett till minskade administrativa bördor för båda sidor och bidragit till att undvika risken för en eventuell dubblering av finansieringen. Parlamentet är emellertid bekymrat över att en viktig utmaning återstår, dvs. optimering av it-verktygen för backoffice som ska säkra en fortsatt minskning av de administrativa bördorna och garantera en effektiv samverkan mellan de moduler som används av de olika generaldirektoraten. Parlamentet stöder arbetet med gemensamma it-verktyg för backoffice (Sygma) och det gemensamma elektroniska verktyget för arbetsflöde (Compass) som har inletts med god framförhållning, vilket bör garantera att dessa system är tillgängliga för Horisont 2020.

Finanskontroll

170.  Europaparlamentet betonar behovet av att hitta rätt balans mellan minskade administrativa bördor och effektiv finanskontroll. Parlamentet noterar att en risktolerant och forskningsbaserad strategi bör uppmuntras mot bakgrund av forskningsområdets speciella förutsättningar för att skapa en forskning i världsklass och se till att projekten får större effekt. Parlamentet anser att en sådan strategi gör det möjligt för kommissionen att bevara balansen mellan frihet och kontroll.

171.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa revisionsrättens rekommendationer att koncentrera förhandskontrollerna till mer riskutsatta stödmottagare för att därigenom skapa en riskprofil för stödmottagarna som bygger på resultaten av efterhandskontroller och konstaterade prestationer.

Effektivitet och resultat

172.  Europaparlamentet anser att man måste lägga större vikt vid effektiviteten, eftersom den är avgörande för att garantera en europeisk forskning av god kvalitet utan att man undervärderar optimeringen av administrativa och finansiella rutiner och förfaranden som är avgörande för att uppnå ett effektivt genomförande av sjunde ramprogrammet. Parlamentet anser att förverkligandet av ett europeiskt forskningsområde är en viktig förutsättning för EU:s långsiktiga ekonomiska välstånd och konkurrenskraft och att det hänger intimt samman med uppnåendet av sjunde ramprogrammets fastställda mål och förväntade resultat. I det sammanhanget välkomnar parlamentet införandet av prestationsindikatorer i Horisont 2020 för att mäta programgenomförandet i fråga om produktion, resultat och särskilda effekter samtidigt som hänsyn tas till programmets mål.

173.  Europaparlamentet uppmuntrar överföringen av forskningsresultat till initiativ som har tydlig positiv effekt för medborgarnas vardag, till exempel initiativ som avser begreppet smarta städer, och som förhindrar att det bedrivs forskning för forskningens egen skull. Parlamentet anser att ett potentiellt område för förnyelse och utveckling av den tekniska och industriella basen är säkerhet och försvar. Parlamentet uppmuntrar därför en ytterligare utveckling av forskningsverksamheten på detta område i syfte att utnyttja möjligheterna till teknik med dubbel användning och överföring av know-how till den civila sektorn för att bättre kunna möta utmaningarna i samhället.

174.  Europaparlamentet inser att det finns en lucka mellan forskningsresultat och en framgångsrik lansering av produkter på marknaden och uppmanar med eftertryck kommissionen att ytterligare stärka kopplingen ”forskning-innovation-marknad” för att främja unionens relativa ekonomiska konkurrenskraft i världen.

175.  Europaparlamentet noterar att EU bör identifiera sina konkurrensfördelar inom spetsforskning och arbeta för att uppmuntra unga forskare att utveckla en forskning av världsklass i Europa. Parlamentet anser att införandet av en enhetlig och heltäckande definition av begreppet innovation bör underlätta genomförandeprocessen och öka programmets attraktionskraft för stödmottagarna, framför allt små och medelstora företag med begränsade administrativa resurser.

Nya instrument

176.  Europaparlamentet välkomnar införandet av de nya typerna av riskkapitalinstrument för offentlig-privata partnerskap – gemensamma teknikinitiativ och finansieringsinstrumentet för riskdelning – inom ramen för sjunde ramprogrammet, samt de resultat dessa instrument har uppnått när det gäller att säkra finansieringen för långsiktiga industriinvesteringar och främja privata investeringar i forskning.

177.  Europaparlamentet är medvetet om att vissa gemensamma teknikinitiativ har varit särskilt framgångsrika när det gäller att engagera små och medelstora företag i sina projekt och att i genomsnitt 21 % av den totala finansiering som ställts till de gemensamma teknikinitiativens förfogande har gått till små och medelstora företag. Parlamentet noterar att de gemensamma teknikinitiativens funktion påverkades av de alltför komplicerade rättsliga ramarna och förbudet mot att införa gemensamma tjänster vilket resulterade i att i genomsnitt 52 % av deras personal ägnade sig åt administrativa uppgifter.

178.  Europaparlamentet anser att den mer försiktiga strategi som tillämpades av kommissionen under de första åren av genomförandet av finansieringsinstrumentet för riskdelning var rimlig och i överensstämmelse med de ekonomiska villkoren i Europa. Parlamentet rekommenderar emellertid att man fastställer bortom allt tvivel att instrumentet används som ett effektivt verktyg för riskablare forskningsprojekt som annars inte skulle få stöd av kommersiella banker men som skulle kunna leda till viktiga innovativa genombrott. Parlamentet anser att ett steg i rätt riktning är inrättandet av riskspridningsinstrumentet som kompletterar det befintliga finansieringsinstrumentet för riskdelning för att därigenom säkra deltagandet av forskningsbaserade små och medelstora företag.

Synergier

179.  Europaparlamentet noterar att det krävs ytterligare insatser för att kommissionen effektivt ska kunna identifiera exempel på olika praxis i projektgenomförandet och se till att alla stödmottagare behandlas konsekvent och enhetligt av kommissionens olika generaldirektorat och andra genomförandeorgan för att minska de administrativa bördorna. Parlamentet betonar behovet av att se till att enheten för undersökningar på forskningsområdet och clearingskommittén för forskning, vilka redan inrättats, utför den ursprungligen planerade gemensamma clearingcentralens uppgifter.

180.  Europaparlamentet inser svårigheterna med att främja en ökad synergi mellan sjunde ramprogrammet och strukturfonderna och anser att kommissionen kunde intensifiera kommunikationen med medlemsstaterna genom att lägga fram exempel på god praxis som visar hur strukturfonderna kan användas effektivt för att underlätta synergier såväl i tidigare led (projektförberedelse, kapacitetsbyggande) som i senare led (fullskalig demonstration, marknadslansering). Parlamentet anser därför att forskningens och innovationens regionala dimension på så vis skulle kunna stärkas genom att man uppmuntrar innovation-forskning-utbildning (den så kallade kunskapstriangeln) och skapar fickor av toppkvalitet och regionala kluster för att därigenom utsträcka sjunde ramprogrammets geografiska täckning i syfte att effektivt och verkningsfullt distribuera projekt bland samtliga medlemsstater. Parlamentet inser behovet av en ökad samordning av tilldelningen av medel från strukturfonderna för att utveckla forskningsinfrastruktur och den därpå följande finansieringen av forskningsaktiviteter som omfattas av ramprogrammen.

Del XVII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2013 ”Har Marco Polo-programmen varit ändamålsenliga när det gäller att ställa om trafik från väg till andra transportsätt?”

181.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport Har Marco Polo-programmen varit ändamålsenliga när det gäller att ställa om trafik från väg till andra transportsätt? och instämmer med dess rekommendationer.

182.  Europaparlamentet anser att Marco Polo-programmens mål om att ställa om trafik från väg till miljövänligare transportsätt fortfarande är relevanta och belyser en viktig aspekt av unionens transportpolitik, som parlamentet fullständigt delar.

183.  Europaparlamentet anser att de tankegångar som en gång ledde fram till att programmet inrättades fortfarande är innovativa och kan ge oss effektiva och hållbara godstransporttjänster. Parlamentet anser dock att detta instrument drivits på ett sätt och med sådana metoder att det inte varit till nytta för programmet.

184.  Europaparlamentet anser att resultaten också måste betraktas mot bakgrund av förändringarna på marknaden och de utmaningar som den ekonomiska krisen innebär. Parlamentet anser dock att den ekonomiska krisen inte får ses som en ursäkt för programmets svaga prestationer. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att dra slutsatser av resultaten av (de pågående) Marco Polo-programmen och att ta vara på bästa praxis, men också att lära sig av misstagen i utformning och genomförande med tanke på framtida program.

185.  Europaparlamentet konstaterar att det inte lagts fram något förslag till en förordning om särskild finansiering för Marco Polo III-programmet för programplaneringsperioden 2014–2020 och att det redan 2011 tagits med en allmän ram för stöd till godstransporttjänster i kommissionens förslag till de nya transeuropeiska transportnäten (TEN-T) och Fonden för ett sammanlänkat Europa.

186.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen nyligen lagt fram ett nytt reformerat program Naiades II[24] för sektorn inre vattenvägar.

187.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionens vitbok Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem har som syfte att, för infrastrukturens vidkommande, upprätta ett fullt fungerande och driftskompatibelt unionsomfattande ”stamnät” av TNT-T för multimodala resor och transporter och att den dessutom avser att optimera prestandan i multimodala logistikkedjor genom att göra ökat bruk av energieffektivare transportsätt.

188.  Europaparlamentet noterar att parlamentet i sin resolution av den 15 december 2011 om färdplanen för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem[25] velat ”att Marco Polo-programmet förlängs efter 2013 för att fullt ut utnyttja sjöfartens potential”, men också påpekat att programmet måste göras enklare och bättre.

189.  Europaparlamentet konstaterar att Europaparlamentet och rådet under trepartsförhandlingarna om den nya rättsliga ramen[26] kommit överens om att godstransporttjänster ska kunna få bidrag ur Fonden för ett sammanlänkat Europa, och att det överenskommits om en uttrycklig hänvisning till hållbara godstransporttjänster i samband med de nya transeuropeiska transportnäten, med särskilt omnämnande av höghastighetsleder till sjöss (artikel 38).

190.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att Marco Polo endast kan ge ett begränsat bidrag till förändringar i fördelningen mellan olika transportsätt, eftersom programmet fått endast begränsade resurser.

191.  Europaparlamentet anser att förändringar i fördelningen mellan olika transportsätt behöver förklaras, inte bara såsom ett resultat av Marco Polo-programmen, utan att hänsyn också måste tas till andra åtgärder. Parlamentet anser att de resultat som förväntas av framtida program bör viktas utgående från de ekonomiska anslagen till dem samt omfånget på den sektor de inriktar sig på.

192.  Europaparlamentet anser att man vid antagandet av Marco Polo-programmen, trots de begränsade tillgängliga resurserna, också tagit hänsyn till eventuella spridningseffekter och demonstrationseffekter som skulle kunna ge mer vittgående effekter än man inledningsvis förutsett.

193.  Europaparlamentet instämmer med revisionsrätten om att bästa praxis utgående från nationella erfarenheter hade bort användas för att förbättra programförvaltningen och fastställandet av programmen.

194.  Europaparlamentet betonar dock att det inte går att omsätta alla nationella erfarenheter i form av slutsatser på EU-nivå, eftersom den europeiska transportsektorn verkar i en mer komplicerad och multimodal miljö. Parlamentet konstaterar att transportsektorn ställs inför enorma begränsningar (driftskompatibilitet, olika nationella bestämmelser, sektorer som i olika hög grad öppnats för konkurrens) och att det behövs andra åtgärder än bara ekonomiskt stöd (lagstiftning, politisk vilja, ordentligt genomförande samt övervakning av efterlevnaden).

195.  Europaparlamentet påminner med anledning av detta om parlamentets resolution av den 15 december 2011 om ett gemensamt europeiskt transportområde, där det påpekades att trafikomställningsmålen inte kan nås genom lagstiftning utan endast genom fungerande infrastruktur, genom fördelarna med och styrkan i vissa lösningar samt genom incitament.

196.  Europaparlamentet anser att det begränsade antalet aktörer på multimodalitetens område (de huvudsakliga stödmottagarna) kan ha bidragit till att inbjudningarna resulterade i så få framlagda projekt. Parlamentet anser att detta kan bero på att transportoperatörerna är benägna att använda ett enda transportsätt och uppmanar kommissionen att se efter hur man skulle kunna förbättra deltagandet från transportoperatörer som använder ett enda transportsätt och som också skulle kunna ha nytta av framtida initiativ. Parlamentet konstaterar dock revisionsrättens anmärkning om programmets komplicerade karaktär, såsom det påpekats av stödmottagare, vilken kunnat avskräcka eventuella ytterligare intresserade.

197.  Europaparlamentet anser att en dåligt anpassad lagstiftningsram tillsammans med brist på ordentlig information och upplysning om programmen också är sådant som det måste tas hänsyn till vid analysen av programmets svagheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att söka efter lösningar för att förbättra och utvidga underlaget av eventuella stödmottagare genom att minska komplexiteten och de administrativa bördorna och bättre upplysa om framtida åtgärder.

198.  Europaparlamentet påminner om Marco Polos särdrag, nämligen att det är ett program där utbetalningen av stöd beror av resultaten. Parlamentet konstaterar att denna unika karaktär visserligen är till nytta för förvaltningen av unionens medel, men att den tillsammans med sektorns komplicerade karaktär och den ekonomiska nedgången bidragit till programmets svaga prestationer.

199.  Europaparlamentet påpekar dock att kommissionen borde ha gått mycket uppmärksamt till väga vid mätningen av stödmottagarnas resultat. Parlamentet konstaterar att kommissionen har förbättrat resultatkontrollen.

200.  Europaparlamentet framhåller att resultatbaserade program måste ha gedigna metoder för mätning av måluppnåendet. Parlamentet instämmer i detta hänseende med revisionsrättens anmärkning om att metoderna för beräkning av resultaten bör uppdateras och vara exakta.

201.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av gedigna metoder också kan informera eventuella operatörer som kanske vore intresserade av en trafikomställning, framför allt små och medelstora företag som saknar resurser för utveckling av dessa verktyg.

202.  Europaparlamentet påminner om att Marco Polo-projekten varit särskilt känsliga för den ekonomiska krisen, något som lett till att färre projekt än förväntat fått stöd. Parlamentet noterar att eftersom Marco Polo-projektet är ett resultatinriktat program kom nedgången av transporterna också att påverka hur mycket godstransporter som faktiskt ställdes om till andra transportsätt.

203.  Europaparlamentet framhåller att revisionsrätten påtalat det som en svaghet att det inte gjorts en tillräcklig analys av marknadens behov, men att det inte hade räckt med en sådan för att garantera en effektivitetsförbättring av Marco Polos resultat. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stå till tjänst med mera ingående analyser inför framtida program som handlar om trafikomställning.

204.  Europaparlamentet anser dock att avsaknaden av efterfrågan på marknaden inte får ses som ett hinder mot politiska åtgärder, eftersom ett av målen för EU:s transportpolitik består i att försöka åtgärda obalanser i fördelningen mellan olika transportsätt och skapa incitament för genomslag på marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de större risker som föreligger och dra lärdomar av ogynnsamma erfarenheter och förena ekonomiska incitament, eventuellt också med ekonomiskt stöd till infrastruktur, såsom revisionsrätten påpekat, samt med andra lagstiftningsåtgärder.

205.  Europaparlamentet reagerar med oro på revisionsrättens kommentar om att ”omvänd trafikomställning” kan bli en indirekt följd av att det antas ny miljölagstiftning (till exempel svavelbestämmelserna). Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera trenderna till eventuella sådana omställningar, åtgärda frågan om lösningar och nära samarbeta med de berörda generaldirektoraten för att få ett helhetsgrepp på arbetet med att utarbeta lagstiftning och utforma nya program för ekonomiskt stöd.

206.  Europaparlamentet beklagar att de östliga medlemsstaterna inte medverkat i projektet från början och framhåller bristen på incitament i dessa länder, eftersom de brukar föredra att anhålla om medel från Regionfonden eller Sammanhållningsfonden, där medfinansieringsandelen är högre och den administrativa bördan lättare. Parlamentet välkomnar på den här punkten lagstiftarnas överenskommelse om Fonden för ett sammanlänkat Europa, eftersom sammanhållningsländerna kommer att kunna ansöka om EU-medel för godstjänster på samma villkor som de får ansöka om medel ur Sammanhållningsfonden.

Del XVIII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 4/2013 ”EU:s samarbete med Egypten på området samhällsstyrning”

207.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport om EU:s samarbete med Egypten på området samhällsstyrning och lämnar följande kommentarer och rekommendationer:

208.  När det gäller reformer av förvaltningen av de offentliga finanserna konstaterar Europaparlamentet att det har det inrättats ett stödprogram för att bekämpa korruption och penningtvätt och främja återvinning av tillgångar i Egypten, som omfattar 4 miljoner EUR och finansieras av EU, Frankrike och Rumänien. Parlamentet noterar att programmet började genomföras i juli 2011 och löper till juli 2014, och att en begäran om förlängning kommer att riktas till EU som främsta givare. Parlamentet noterar att totalt 166 åklagare, poliser och anställa vid finansunderrättelseenheten fick fördjupad utbildning. Parlamentet konstaterar att programmet bedömdes positivt i en oberoende granskningsrapport i december 2012.

209.  Europaparlamentet konstaterar att Egypten under perioden 2007–2013 erhöll cirka 1 000 miljoner EUR i EU-stöd: 60 % i form av sektorsuppdelat budgetstöd till den egyptiska regeringen och resten i form av projekt som avtalats med de egyptiska myndigheterna. Parlamentet noterar att budgetstöd är kommissionens viktigaste mekanism för att bistå Egypten. Parlamentet drar dock slutsatsen att Europeiska utrikestjänsten och kommissionen i allmänhet inte har kunnat förvalta och kontrollera EU-stödet på ett sätt som verkligen har förbättrat samhällsstyrningen i Egypten.

210.  Europaparlamentet noterar att återvinning av tillgångar blev en prioriterad fråga under Muhammad Mursis förvaltning, och att det har lett till betydande framgångar Parlamentet konstaterar att återvinning av tillgångar kräver rättsliga insatser av hög kvalitet som följer internationella normer, vilket leder till förbättringar av förfaranden och finansiell förvaltning. Parlamentet konstaterar att Egypten fortfarande ligger långt ned på korruptionsindexet, men att insatserna inte har varit förgäves och att framstegen är tydliga. Parlamentet konstaterar att med stöd från EU har ett förslag till lag om vittnesskydd nyligen utarbetats och ligger klart för antagande, liksom två andra lagar mot intressekonflikter och tillgång till handlingar.

211.  Europaparlamentet konstaterar att EU och USAID är givarsamordnare för programmen för förvaltning av de offentliga finanserna i Egypten. Parlamentet noterar att EU också samordnar samarbetet mellan Egypten och medlemsstaterna kring återvinning av tillgångar och att över hela världen har tillgångar till ett värde av 1,2 miljarder EUR frysts.

212.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att programmen övervakas genom sektorsuppdelat budgetstöd och att det är lika viktigt att man fortsätter att insistera på förbättringar av redovisning och insyn i dialogen med de egyptiska myndigheterna, inom ramverket för offentliga utgifter och ekonomisk redovisningsskyldighet (PEFA). Parlamentet anser att möjligheten att avbryta program för sektorsuppdelat budgetstöd är ett användbart och nödvändigt verktyg för att nå detta mål, medan program som direkt kommer de mest behövande i den egyptiska befolkningen till godo inte bör avbrytas.

Slutsats

213.  Europaparlamentet noterar att revisionsrättens särskilda rapport om EU:s samarbete med Egypten på området samhällsstyrning innehåller många viktiga synpunkter, och att det är viktigt att revisionsrätten inte bara utvärderar kvaliteten på den finansiella förvaltningen utan också granskar de resultat som uppnåtts med unionens program. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att regelbundet utvärdera de resultat som uppnåtts.

214.  Europaparlamentet noterar att parlamentet måste investera mer i sitt politiska ansvar att nära övervaka genomförandet av program av denna typ och andra.

Del XIX − Revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2013 ”Används EU:s sammanhållningsmedel väl på vägar?”

215.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens iakttagelser som bekräftar en avsevärd förbättring av trafiksäkerheten och en kraftig sänkning av dödstalen (i vissa fall ner till noll döda). Parlamentet noterar dessutom att trafiksäkerhetsförbättringarna har lett till en generell minskning av restiden.

216.  Europaparlamentet noterar revisionsrättens rekommendationer samtidigt som det accepterar ett antal av kommissionens förklaringar.

217.  Europaparlamentet noterar att trots att man ställde upp mål för vägprojekten kunde deras inverkan på den ekonomiska utvecklingen inte bedömas på grund av brist på lämpliga indikatorer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, mot bakgrund av den nya programperioden, införa en tillförlitlig och mätbar uppsättning indikatorer för att kunna ta itu med denna fråga.

218.  Europaparlamentet noterar de skillnader som finns mellan de granskade medlemsstaterna vad gäller deras upphandlingsförfaranden. Parlamentet anser att direktivet för offentlig upphandling i Europa bör tillämpas strikt i alla medlemsstater, med syftet att uppnå den högsta nivån av kostnadseffektivitet och effektivitet. Parlamentet anser dessutom att framtida medfinansieringar av vägprojekt bör ske på villkor att medlemsstaterna vidtar åtgärder för att garantera konkurrens på byggmarknaden, inriktar upphandlingssystemen på dem som ger bäst valuta för pengarna och samtidigt undanröjer hindren för att komma med.

219.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta uppdatera och anpassa sin guide för lönsamhetsanalyser för investeringsprojekt, vilket gäller alla projekt, och att ge vägledning om att göra trafikprognoser.

220.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta ett utbyte av praxis mellan medlemsstaterna för att å ena sidan göra tillförlitliga trafikprognoser och å andra sidan beräkna de eventuella ekonomiska konsekvenserna av vägbyggen.

221.  Europaparlamentet är av uppfattningen att kostnaderna för vägbyggen också beror på markens morfologi, seismiska risker, miljömässiga, arkeologiska, kulturella och andra begränsningar och ett antal nödvändiga byggprojekt (såsom broar och tunnlar). Parlamentet anser att dessa variabler bör beaktas av revisionsrätten.

222.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och revisionsrätten att lämna mer information om det eventuella upprättandet av EU-omfattande enhetskostnadsinformation för ingenjörer som gör uppskattningar inför nya projekt. Detta för att hjälpa förmånstagare att sänka sina upphandlingskostnader.

Del XX − Revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2013 ”Har åtgärderna för att diversifiera ekonomin på landsbygden gett medlemsstaterna och kommissionen valuta för pengarna?”

Allmänna kommentarer

223.  Europaparlamentet är bekymrat över att den goda förvaltningen av EU-finansierade program och initiativ äventyras när nedskärningar i den offentliga sektorn påverkar antalet anställda i de berörda förvaltningarna.

224.  Europaparlamentet är bekymrat över att medlemsstaterna genomför åtgärderna på olika sätt och att revisionsrättens kommentarer i flera fall är riktade till dem.

225.  Europaparlamentet påpekar att vikten bör läggas vid de uppenbara behoven eller de särskilda målen och på förmågan att bistå områden som har behov av det.

226.  Europaparlamentet påpekar behovet av en grönare, rättvisare och fullständigt legitim gemensam jordbrukspolitik, som står för principen om offentliga utgifter för kollektiva nyttigheter och anser att en ökad sociopolitisk användning av medel för landsbruksutveckling skulle främja tillväxten och arbetstillfällena på landsbygden.

227.  Europaparlamentet påpekar att lämpliga diversifieringsprojekt bör syfta till att utveckla lokal infrastruktur och lokala bastjänster på landsbygden för att förhindra tendenser i riktning mot avfolkning. Parlamentet anser att projekten också bör syfta till att göra landsbygdsområdena attraktivare för unga människor och leda till nya tillfredsställande och välbetalda arbetstillfällen.

Om revisionsrättens metod

228.  Europaparlamentet noterar att denna särskilda rapport är inriktad på diversifieringsmålet inom axel 3 och anser att det skulle vara fördelaktigt att även undersöka målet att förbättra livskvaliteten i landsbygdsområden och främja en diversifiering av landsbygdsekonomin.

229.  Europaparlamentet noterar att de granskade åtgärderna är utformade för att påverka mer än sysselsättning och inkomst och är avsedda att bidra till hållbarheten på landsbygden.

Framtida utveckling

230.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen för nästa programplaneringsperiod har föreslagit ett antal förbättringar som bör utgöra ett svar på några av de farhågor som revisionsrätten gett uttryck för, särskilt

a. en starkare rättslig ram med en fullständig strategibeskrivning och förhandsbedömning,

b. en enda åtgärd i stället för tre med bättre fokusering, tydligare stödvillkor (med riktlinjer) och betalningsregler samt användning av förenklade kostnader,

c. bättre definition av urvalskriterier, och obligatorisk användning av dessa,

d. utbyte av bästa praxis med avseende på dödviktseffekter och undanträngning,

e. resultatindikatorer som bör ingå i utvärderingen av landsbygdsutvecklingsprogrammet,

f.       gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen ska använda gemensamt fastställda målindikatorer för bedömning.

231.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina landsbygdsutvecklingsprogram klart och tydligt ange när offentlig intervention för investeringar i annan verksamhet än jordbruk kommer att hjälpa till att råda bot på till exempel marknadsmisslyckanden som rör hinder för sysselsättning och tillväxt. Parlamentet anser att medlemsstaterna därefter bör fastställa specifika och mätbara mål i förhållande till dessa behov, och att kommissionen endast bör godkänna de landsbygdsutvecklingsprogram som innehåller underbyggda och samlade strategier med en tydlig logisk grund som visar hur politisk intervention bidrar till strategiska mål för att skapa tillväxtförutsättningar och arbetstillfällen samt motverka avfolkning av landsbygden.

232.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa och konsekvent tillämpa kriterier som garanterar att de mest ändamålsenliga och hållbara projekten väljs ut med hänsyn till medlemsstaternas specifika mål. Parlamentet anser att kommissionen bör se till att kriterierna tillämpas korrekt och fortlöpande och inte bara i de fall då budgetmedlen är knappa.

233.  Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna utbyter och främjar bästa praxis när det gäller att minska riskerna för dödvikts- och undanträngningseffekter.

234.  Europaparlamentet begär att kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att införa en praxis som innebär att utgifter för investeringar endast är stödberättigande från och med den dag då stödet godkänns.

235.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna har ändamålsenliga system som gör att de kan kontrollera om kostnaderna är rimliga.

236.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att minska den administrativa bördan och se till att utbetalningar görs inom en rimlig tidsperiod.

237.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inför den kommande programperioden 2014−2020 se till att inhämta relevant och tillförlitlig information som underlättar förvaltningen och övervakningen av åtgärden och visa i vilken utsträckning det stöd som ges bidrar till att EU:s övergripande prioriteringar uppnås. Parlamentet anser att målen för jobbskapande bör vara realistiska, antalet skapade jobb bör övervakas noga och åtgärderna bör förvaltas bättre under programperioden, särskilt om det blir uppenbart att de fastställda målen inte kommer att uppnås.

Del XXI – Revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2013 ”Har Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter gett ett europeiskt mervärde i återintegreringen av uppsagda arbetstagare på arbetsmarknaden?”

238.  Europaparlamentet understryker att parlamentet fäster stor vikt vid att effektivitetsrevisioner utförs utöver kontrollerna av lagligheten och korrektheten, och välkomnar därför revisionsrättens särskilda rapport som omfattar både positiva och negativa resultataspekter och därmed ger en balanserad översyn.

239.  Europaparlamentet inser dock att effektiviteten endast kan mätas om mål och indikatorer har fastställts i förordningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till parlamentets ståndpunkt när det gäller effektivitetsrevisioner i samband med utarbetandet av nya lagstiftningsförslag.

240.  Europaparlamentet gläder sig över att de flesta arbetstagare som drabbades av kollektiva uppsägningar till följd av globaliseringen och krisen och som fick stöd genom Europeiska fonden för globaliseringseffekter erbjöds individanpassade tjänster och väl samordnade åtgärder.

241.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att fondåtgärderna i regel var väl samordnade med nationella åtgärder och åtgärder genom Europeiska socialfonden (ESF).

242.  Europaparlamentet noterar de argument som fördes fram av de medlemsstater som inte ville utnyttja fonden. Parlamentet notera att det handlade om följande argument:

–       Den högre medfinansieringssatsen inom ESF (i vissa fall upp till 85 procent) jämfört med fonden (upp till 65 %) är ett negativt incitament att använda fonden. Parlamentet välkomnar därför kommissionens omprövning av medfinansieringssatserna för den kommande fondperioden.

–       ESF-stöd kan genomföras snabbare än fondstöd, eller så är nationella förvaltningar mer förtrogna med ESF.

–       Fonden tillhandahåller ingen förfinansiering.

–       De mer restriktiva fondvillkoren, särskilt handelskriteriet som det främsta interventionskriteriet för ansökningar som baseras på globaliseringen.

–       Förfarandet för att godkänna ansökningar om stöd från fonden tar lång tid.

243.  Europaparlamentet påpekar emellertid på nytt att fonden och ESF kan ses som kompletterande instrument. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att klargöra skälen till att hålla isär fonden från ESF, eftersom ESF i vissa fall kan uppnå snabbare resultat och ibland erbjuder bättre med- och förfinansieringssatser. Parlamentet konstaterar dessutom att den europeiska allmänheten i vissa medlemsstater har större kännedom om ESF än om fonden[27].

244.  Europaparlamentet betonar att det är av betydelse för en sund ekonomisk förvaltning att arbetslösas återintegrering på arbetsmarknaden efter deras deltagande i fondåtgärderna kan fastställas på ett tillförlitligt sätt. Parlamentet anser att fondförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006[28]) därför bör uppmuntra medlemsstaterna att mäta återintegreringen efter utgången av genomförandeperioden och att dessa uppgifter dessutom bör vara jämförbara och helst kopplade till kvantitativa mål.

245.  Europaparlamentet gläder sig i detta sammanhang över att den nya fondförordningen för programperioden 2014–2020 (Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013[29]), som föreslagits av kommissionen, omfattar ett mål för återintegreringen i arbetslivet på 50 % av de uppsagda arbetstagarna efter 12 månaders genomförande men undrar dock på vilka uppgifter denna siffra grundas.

246.  Europaparlamentet anser bestämt att stödet från fonden främst ska användas för omskolning och vidareutbildning och andra målinriktade arbetsmarknadsåtgärder, och inte till inkomststöd, som i vilket fall som helst utbetalas av de nationella arbetslöshetsförsäkringarna. Parlamentet kräver därför att inkomststödet begränsas till 25 % för varje fondåtgärd.

247.  Europaparlamentet understryker att EU:s finansiella stöd bör skapa ett europeiskt mervärde. Parlamentet kräver därför att man inom ramen för det årliga ansvarsfrihetsförfarandet jämför fondåtgärdernas EU-mervärde med ESF-åtgärdernas EU-mervärde, både när det gäller deras kvantitativa och deras kvalitativa aspekter, i syfte att garantera så effektiva åtgärder som möjligt eller att ange skälen till att inte inkludera dessa siffror. Parlamentet håller med revisionsrätten om att en period på 41 veckor mellan inlämnandet av en stödansökan till fonden och utbetalningen av stödet är oacceptabelt lång och att en så lång period avskräcker krisdrabbade ansökarländer som är i behov av solidaritet från unionens sida. Parlamentet noterar dock de uppgifter som kommissionen lämnat i sina svar. Parlamentet påminner alla berörda parter om unionens budgetmyndighets beslut att inte införliva fonden i den fleråriga budgetramen, vilket innebär att alla ansökningar måste behandlas i ett särskilt budgetförfarande. Parlamentet uppmanar trots ovanstående förklaringar samtliga berörda parter att övergå till e-ansökningar och att enbart i undantagsfall lämna in kompletterande uppgifter till den ursprungliga ansökan, och under alla omständigheter inte senare än tre månader efter det att den ursprungliga ansökan lämnades in.

248.  Europaparlamentet anser dock att ett så viktigt instrument ingående bör utvärderas, och föreslår därför att koppla översynen av fonden för perioden 2014–2020 till den föreslagna halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

Del XXII – Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2013 ”Stöd till åtgärden högre ekonomiskt värde i skog från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling”

249.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen bör

(a)    fastställa och bedöma EU:s behov av att uppnå ett högre ekonomiskt värde i skog, och i detta syfte integrera ansträngningar och vunna insikter från andra politikområden,

(b)    tydligt definiera de centrala delar som ska garantera att EU-stödet är inriktat på att tillgodose dessa behov och på så sätt skapa ett mervärde för EU.

250.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna bör

(a)    på lämpligt sätt i landsbygdsutvecklingsprogrammen beskriva de särskilda ekonomiska behoven och möjligheterna när det gäller de olika typerna av skogsområden och stödmottagare,

(b)    förbättra skogsbruket genom att se till att skogsbruksplaner utarbetas för merparten av skogsbruksföretagen och verka för att skogsområden certifieras.

251.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaterna bör

(a)    fastställa lämpliga krav för att se till att skogsstödet inom landsbygdsutvecklingspolitiken är konsekvent, förenligt med bestämmelserna för statligt stöd och andra bestämmelser inom politikområdet, så att det blir så ändamålsenligt som möjligt,

(b)    införa lämpliga förfaranden för att se till att stödet är ändamålsenligt, så att det faktiskt ökar det ekonomiska värdet i de skogsområden där investeringarna görs.

252.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen bör förbättra övervakningen av åtgärden för att se till att medlemsstaterna genomför den i överensstämmelse med de särskilda mål som fastställts och för att uppnå hållbarhet på kort och lång sikt. Parlamentet konstaterar att rent konkret bör medlemsstaterna kräva att stödmottagarna lämnar uppgifter om värdet på skogsområdena både före och efter de investeringar som får stöd och också att förvaltningsmyndigheterna validerar dessa värden.

Del XXII − Revisionsrättens särskilda rapport nr 8/2013 ”Stöd till åtgärden högre ekonomiskt värde i skog från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling”

253.  Europaparlamentet konstaterar att i nära samordning med de nationella myndigheterna och andra utvecklingspartner, framför allt EU:s medlemsstater, bör kommissionen och Europeiska utrikestjänsten

(a)    inför programplaneringen av elfte EUF och utformningen av framtida EU-program (i) ägna större uppmärksamhet åt att garantera lämplig balans i biståndet mellan provinserna, särskilt de fattigare, i syfte att undvika geografiska skillnader i fördelningen av utvecklingsbistånd, och samtidigt ha i åtanke betydelsen av att stabilisera området kring de afrikanska stora sjöarna som helhet, (ii) kombinera stöd på central nivå med program i provinserna som kopplar den politiska och territoriella decentraliseringen till förbättrade förvaltningsstrategier vad gäller naturresurserna och upprustning och utveckling av infrastrukturen och (iii) ompröva EU:s stöd till en förbättrad förvaltning av naturresurser på grundval av en heltäckande behovsbedömning,

(b)    i sin dialog med Demokratiska republiken Kongos regering lägga större tonvikt på att demokratiska val är en nyckelkomponent för en god samhällsstyrning och noggrant bedöma alla risker för att se till att EU-programmen på detta område inte blir ett stöd för regimen att befästa sina ställningar ytterligare,

(c)    verka för en ökad ansvarighet hos Demokratiska republiken Kongos regering genom att överväga ökat stöd till att stärka kapaciteten hos de nationella tillsynsmyndigheterna, särskilt de specialiserade kommittéerna i nationalförsamlingen och det högre revisionsorganet,

(d)    på alla områden för samhällsstyrning som omfattas av EU:s samarbetsstrategi systematiskt överväga behovet av stöd till bedrägeri- och korruptionsbekämpning, samt till reformen av rättsväsendet.

254.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen bör

(a)    från det att programmen startar och regelbundet under genomförandet bedöma sannolikhet för och eventuell inverkan av de största riskerna för att programmens mål inte uppnås; i detta ingår att (i) bedöma hur relevant och trovärdig landets politik och handlingsplaner är för att förbättra samhällsstyrningen i förhållande till tillgängliga institutionella och ekonomiska resurser och (ii) övervaka framstegen i förhållande till de åtaganden som Demokratiska republiken Kongos myndigheter har gjort,

(b)    utforma åtgärder för att förebygga eller minska riskerna och tydligt fastställa hur man ska gå till väga om riskerna materialiseras, särskilt med tanke på riskerna för bedrägeri och korruption.

255.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen bör

(a)    inrikta målen på ett begränsat antal prioriteringar,

(b)    fastställa en tidsplan, som inbegriper halvtidsutvärderingar, som är bättre anpassad till programmiljön,

(c)    verka för flexibilitet under programgenomförandet så att man snabbt kan revidera målen vid behov.

256.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen och utrikestjänsten bör

(a)    förbättra sin strukturerade och politiska dialog med landet; i detta ingår, med full respekt för bestämmelserna i Cotonouavtalet (särskilt artikel 96) att (i) fastställa tydliga, relevanta, realistiska och tidsbundna mål som överenskoms ömsesidigt med de nationella myndigheterna, (ii) regelbundet bedöma i vilken utsträckning de överenskomna målen uppnås som en del av den ordinarie politiska dialogen med regeringen, och (iii) om Demokratiska republiken Kongos regering visar otillräckligt engagemang när det gäller att uppfylla villkoren, överväga att, efter noggranna överläggningar, anpassa eller, i undantagsfall, avbryta programmet tills vidare eller avsluta det helt,

(b)    mana på Demokratiska republiken Kongos regering att vidta de åtgärder som krävs för att, vid behov, förbättra arbetet i de tematiska arbetsgrupperna och övervaka genomförandet av dessa åtgärder,

(c)    ta på sig en aktivare ledarskapsroll gentemot EU:s medlemsstater och därigenom uppmuntra en samordnad politisk dialog och öka EU:s inflytande över Demokratiska republiken Kongos regering.

257.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen

(a)    senast den 1 februari 2014 bör förse parlamentet med en översikt över vilka projekt som revisionsrätten i nuläget har besökt och

(b)    senast den i juni 2014 bör förse parlamentet med en översikt över alla pågående projekt i Demokratiska republiken Kongo och underrätta parlamentet om hur mycket pengar som fortfarande finns tillgängliga och från vilka fonder.

Del XXIV − Revisionsrättens särskilda rapport nr 10/2013 ”Den gemensamma jordbrukspolitiken: Är de särskilda stöd som avses i artikel 68 i rådets förordning (EG) nr 73/2009 väl utformade och genomförda?”

258.  Europaparlamentet påpekar att särskilt stöd för vissa jordbruksverksamheter bör grundas på en restriktiv tolkning av bestämmelserna i artikel 68 och de nya delegerade akterna och begär att beviljandet av sådant kopplat stöd åtföljs av en lämplig motivering och kontrolleras av kommissionen. Parlamentet noterar att för att kunna påta sig det yttersta ansvar som kommissionen har enligt systemet med delad förvaltning bör kommissionen spela en mer aktiv roll i samband med fastställandet av kriterierna för genomförandet av dessa åtgärder och för att kunna bedöma åtgärderna genom jämförelse för att undvika oförklarliga och extrema prisvariationer såsom de som fastställdes i exemplet med getter i denna särskilda rapport. Parlamentet noterar att de rättsliga verktygen för att göra detta bör fastställas i de nya delegerade akterna. Parlamentet noterar att medlemsstaterna bör åläggas att i de nya delegerade akterna visa att varje särskild stödåtgärd som de avser att införa är nödvändig (behov och mervärde av en strategi som grundas på undantag), relevant (genomförandesystem, tilldelningskriterier och stödnivåer), och att åtgärden uppfyller villkoren för sund ekonomisk förvaltning. Parlamentet anser i synnerhet och som svar på revisionsrättens påpekande att ”klart definierade fall” inte var klart definierade att genomförandet av den nya förordningen (EU) nr 1307/2013[30] bör innebära att de konstaterade problemen övervinns genom att medlemsstaterna

(a)    fastställer tydliga mål (som i budgetförordningen (EU, Euratom) nr 966/2012)),

(b)    skapar systematiska övervakningssystem för alla åtgärder som vidtagits enligt de nya artiklarna 52−55 i förordning (EU) nr 1307/2013,

(c)    respekterar enhetlig tillämpning i hela unionen så att förvaltnings- och kontrollsystemen kan effektiviseras, förenklas och bli jämförbara,

(d)    ser till att alla åtgärder/delåtgärder och användningen av information från moderna integrerade administrations- och kontrollsystem vid behov dokumenteras,

(e)    inför stränga kontroller på plats på regional nivå och medlemsstatsnivå.

259.  Med tanke på de många olika åtgärder som kan vidtas anser Europaparlamentet att ett lämpligt övervakningssystem bör inrättas för att underlätta senare utvärdering.

260.  Europaparlamentet anser att när åtgärder väl har vidtagits bör medlemsstaterna fastställa passande och heltäckande förvaltnings- och kontrollsystem för att se till att alla krav i förordning (EU) nr 1307/2013 kan uppfyllas. Parlamentet noterar att för att undvika oproportionerligt stora kostnader för en särskild stödåtgärd med begränsad omfattning bör kontrollkravet beaktas redan när åtgärden utformas (förenklat genomförande, kriteriers kontrollerbarhet etc.) eller eventuellt i beslutet om huruvida en viss åtgärd ska införas eller inte.

Del XXV – Revisionsrättens särskilda rapport nr 12/2013 ”Kan kommissionen och medlemsstaterna visa att den EU-budget som har anslagits till landsbygdsutvecklingspolitiken används väl?”

261.  Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens särskilda rapport Kan kommissionen och medlemsstaterna visa att den EU-budget som har anslagits till landsbygdsutvecklingspolitiken används väl? och stöder i princip dess rekommendationer.

262.  Europaparlamentet påpekar att vi behöver en grönare, rättvisare och fullständigt legitim gemensam jordbrukspolitik, som står för principen om offentliga utgifter för kollektiva nyttigheter och således skulle utgöra ett betydande framsteg i den gemensamma jordbrukspolitikens utveckling och modernisering. Parlamentet påminner om att EU:s jordbrukspolitik måste låta allmänheten ta del av förmånerna och inte bara jordbrukarna.

263.  Europaparlamentet påpekar att landsbygdsutvecklingsprogrammen är viktiga instrument för att skapa arbetstillfällen och främja tillväxten, för att göra jordbruket konkurrenskraftigare och för att förbättra miljön. Eftersom utgifterna för landsbygdsutveckling omfattar åtgärder som stöder såväl jordbruksföretag som småföretag och samhällen på landsbygden, anser parlamentet att åtgärderna måste tillgodose dessa olika mottagares behov och således uppfylla ett antal olika mål. Parlamentet betonar att övervakning och utvärdering är väsentligt för detta och anser det vara viktigt att parlamentet och allmänheten vet om EU-budgeten används väl.

264.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa specifika, mätbara mål för sina landsbygdsutvecklingsprogram, med fokus på vad de vill uppnå med landsbygdsutvecklingsutgifterna. Parlamentet anser att kommissionen före ett godkännande bör se till att medlemsstaternas landsbygdsutvecklingsprogram har tydliga mål och utvärderingsplaner, med uppgift om vilka resultat som ska uppnås av de planerade åtgärderna enligt de godkända målen, i tillräckligt god tid för att lämna information inför politiska beslut om nästa programperiod.

265.  Europaparlamentet är bekymrat över att revisionsrätten har konstaterat att man med det nuvarande systemet för övervakning och utvärdering inte kan tillhandahålla uppgifter som visar att åtgärder syftar till att uppnå politiska mål så effektivt som möjligt. Parlamentet kräver att det ska få tydlig information om vilka resultat som uppnåtts med utgifterna för landsbygdsutveckling.

266.  När det gäller det stora belopp på nästan 100 miljarder EUR som anslagits för att uppnå landsbygdsutvecklingsmålen under räkenskapsperioden 2007–2013, samt 58 miljarder EUR av medlemsstaternas egna medel, håller Europaparlamentet med revisionsrätten om att övervakningen och utvärderingen bör förbättras under återstoden av innevarande utgiftsperiod (till slutet av 2015) för att säkerställa att EU:s budget används väl. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart börja använda övervakningen och utvärderingen för att de ska inrikta sig mer på resultaten.

267.  Parlamentet rekommenderar också kommissionen och medlemsstaterna att förbättra utvärderingen av landsbygdsutvecklingsprogrammens resultat under innevarande finansieringsperiod och använda resultaten för att förbättra landsbygdsutvecklingsprogrammen inför finansieringsperioden 2014–2020.

268.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra den gemensamma övervaknings- och utvärderingsramen för 2014–2020 för att medlemsstaterna och kommissionen ska få ett effektivt verktyg som genererar relevanta uppgifter för övervakning och utvärdering. Parlamentet vidhåller att man behöver utarbeta tillförlitliga indikatorer som möjliggör jämförelser mellan medlemsstater (och/eller regioner) samt övervakning av de olika landsbygdsutvecklingsåtgärdernas resultat och bidrag till att EU:s prioriteringar uppnås.

269.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna behöver ett gemensamt system för övervakning och utvärdering för att kommissionen ska kunna analysera framsteg och uppfyllelse av de fastställda målen och dess effekter, samt ändamålsenlighet på EU-nivå. Parlamentet ser positivt på kommissionens och medlemsstaternas pågående arbete med att fastställa obligatoriska gemensamma indikatorer för 2014–2020 års övervaknings- och utvärderingsram för den gemensamma jordbrukspolitiken och landsbygdsutvecklingsprogrammen. Parlamentet uppmanar dem att se till att landsbygdsutvecklingsprogrammen utformas med tydliga krav på att dessa indikatorer ska användas.

270.  Europaparlamentet anser att tillämpningen av ett specifikt mål måste ha en viss grad av homogenitet i olika områden, och därför måste man undvika spridning när det gäller reglering, tillämpning och budgetar, och se till att denna åtgärd genomförs på liknande sätt i medlemsstaterna.

271.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att parlamentet får de årliga genomföranderapporterna för 2017 och 2019 i tid, så att parlamentet också kan göra en bedömning av landsbygdsutvecklingsprogrammens resultatindikatorer och effekter.

Del XXVI − Revisionsrättens särskilda rapport nr 14/2013 ”Europeiska unionens direkta ekonomiska stöd till den palestinska myndigheten”

272.  Europaparlamentet välkomnar den särskilda rapporten om unionens direkta ekonomiska stöd till den palestinska myndigheten, som är ett viktigt bidrag till den övergripande politiska och ekonomiska debatten om EU:s samarbete med den palestinska myndigheten, i syfte att stödja en tvåstatslösning som är helt i överensstämmelse med principen om respekt för suveräniteten och den territoriella integriteten hos såväl det område som administreras av den palestinska myndigheten som staten Israel. Parlamentet noterar iakttagelserna, slutsatserna och rekommendationerna och presenterar sina synpunkter och rekommendationer nedan.

Allmänna kommentarer

273.  Europaparlamentet välkomnar iakttagelserna i rapporten, där det slås fast att den nuvarande Pegase-mekanismen (palestinsk-europeisk mekanism för förvaltning av socio-ekonomiskt bistånd) har varit mycket framgångsrik på vissa områden, men att den också behöver förbättras, och betonar särskilt följande:

(a)    Kommissionen införde särskilda och väl utformade kontrollförfaranden för att se till att stöd endast betalas ut till mottagare som uppfyller de specificerade stödkriterierna.

(b)    Kontrollerna av uppfyllandet av dessa kriterier är tillförlitliga, och nödvändiga förenklingar har genomförts av kommissionen.

(c)    Det direkta ekonomiska stödet medförde vissa betydande förbättringar i den palestinska myndighetens förvaltning av de offentliga finanserna.

(d)    Ett nytt EU-projekt för tekniskt stöd till omstrukturering av elsektorn på Västbanken och i Gaza har goda förutsättningar på medellång sikt att ge mer hållbara resultat.

(e)    Pegases direkta ekonomiska stöd nådde de mottagare som uppfyllde stödkriterierna, och stödet spelade en viktig roll för att stödja sårbara familjer och bidrog även till reformer av systemet för socialt bistånd.

(f)     Pegases direkta ekonomiska stöd fick avsevärd betydelse för tillhandahållandet av grundläggande offentliga tjänster som utbildning och hälso- och sjukvård.

274.  Europaparlamentet är mycket oroat över att ett antal tillkortakommanden kvarstår i kommissionens hantering av Pegasemekanismen, bl.a. följande:

(a)    Kommissionen tillämpar inte sina standardförfaranden för granskning av intern kvalitet på det årliga Pegase-programmet för direkt ekonomiskt stöd, vilket innebär att man inte kan göra en fullständig bedömning av dess ändamålsenlighet och effektivitet i förhållande till andra EU-biståndsprogram.

(b)    Inga resultatindikatorer fanns med i finansieringsöverenskommelserna, vilket gör det svårare att bedöma de konkreta resultaten av stödet, särskilt i fråga om hur stor andel av programmets medel som gick till administrativa kostnader i förhållande till hur stor andel som betalades ut till de stödberättigade mottagarna.

(c)    Kommissionen har inte gjort någon riskbedömning för att t.ex. undersöka riskerna för korruption i Gaza när det gäller lönesystemet, vilket också ger upphov till oro över risken för penningtvätt och finansiering av terrorism.

(d)    Det finns fortfarande betydande svagheter i den palestinska myndighetens förvaltning av de offentliga finanserna. Bland annat är genomgången av lagstiftningen vad gäller budgeten och de externa granskningsrapporterna otillräcklig, och det finns brister i den statliga upphandlingen och i kontroller av åtaganden.

275.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att samarbeta med den palestinska myndigheten för att utan dröjsmål åtgärda dessa problem, och att inom en rimlig tidsperiod meddela parlamentet och rådet om de framsteg som gjorts.

276.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen beaktat revisionsrättens anmärkningar gällande användningen av direkta förhandlade förfaranden och mer konkurrensutsatta upphandlingar. Parlamentet delar revisionsrättens åsikt att konkurrensutsatta upphandlingar skulle vara mer fördelaktiga för kontrakt om förvaltningstjänster och revision. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra användningen av konkurrensutsatta upphandlingar obligatorisk för att försöka få största möjliga valuta för pengarna och se till att alla marknadsaktörer arbetar utifrån likvärdiga förutsättningar.

277.  Europaparlamentet är oroat över den fortsatta nedgången i givarfinansieringen till den palestinska myndigheten, både från EU:s medlemsstater och från tredjeländer. Parlamentet ser också med oro på revisionsrättens iakttagelse att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten inte har tagit fram en tydlig strategi för hur man ska minska den palestinska myndighetens beroende av ekonomiskt stöd från EU. Parlamentet konstaterar att den politiska situationen gör det mycket svårt att effektivt minska palestiniernas beroende av bidrag från andra länder. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att även i fortsättningen försöka göra den palestinska myndigheten mer ekonomiskt oberoende av yttre finansiering.

278.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att till fullo beakta revisionsrättens iakttagelser att det inte föreligger någon villkorlighet när det gäller EU:s direkta ekonomiska stöd till den palestinska myndigheten, vilket försvagar kommissionens och Europeiska utrikestjänstens möjligheter till inflytande när det gäller att uppmuntra till ytterligare reformer. Parlamentet noterar att det är ett politiskt val från kommissionens, Europeiska utrikestjänstens och medlemsstaternas sida att inte tillämpa villkorlighet i linje med deras politiska mål i Mellanösterns fredsprocess, men anser att detta val kan behöva ses över på nytt om unionens bistånd till regionen ska kunna användas mer effektivt.

279.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att hädanefter tillämpa ”mer ger mer”-principen vid genomförandet av Pegase-mekanismen och att noga övervaka utbetalningarna.

280.  Europaparlamentet ser med oro på revisionsrättens iakttagelser när det gäller den palestinska myndighetens små framsteg med att reformera den offentliga förvaltningen och pensionssystemet för att minska den finanspolitiska effekten av det ökande antalet anställda och pensionärer. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att tillsammans med den palestinska myndigheten utan dröjsmål ta itu med dessa strukturella problem, och att regelbundet ge parlamentet och rådet lägesrapporter.

281.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten enligt revisionsrättens iakttagelser inte i tillräckligt hög grad har beaktat Pegase-medlens fungibilitet. Parlamentet ser med oro på risken, som revisionsrätten också nämner, för att Pegases direkta ekonomiska stöd används av den palestinska myndigheten som ersättning för dess egen budget för att stödja den del av dess politik som hör till den gemensamma säkerhetspolitiken, inklusive medel till polis och säkerhetspersonal, som inte är berättigade till Pegases direkta ekonomiska stöd.

282.  Europaparlamentet begär snarast i detta sammanhang en revision med fokus på rättsutredning (forensic audit) av utbetalningarna av Pegases direkta ekonomiska stöd, så att man kan säkerställa att inga medel olagligen har betalats ut eller kanaliserats till grupper som inte är stödberättigade, och insisterar på att kommissionen och Europeiska utrikestjänsten ska ta upp detta problem med den palestinska myndigheten, så att man kan förhindra att ytterligare medel från Pegasemekanismen kommer på avvägar under 2014.

283.  Europaparlamentet ser också med oro på revisionsrättens iakttagelser när det gäller det ökande antalet tjänstemän hos den palestinska myndigheten i Gaza som avlönas med hjälp av Pegases direkta ekonomiska stöd men som inte går till arbetet. Parlamentet lovordar därför revisionsrättens rekommendation att avbryta denna finansiering, eftersom avlöningen av faktiska offentliganställda tjänstemän inte är förenlig med målen för Pegases direkta ekonomiska stöd och utgör ett uppenbart brott mot dess utbetalningskriterier.

284.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att utan dröjsmål ta upp frågan med den palestinska myndigheten om inrättandet av en robust intern kontrollmekanism som ska förhindra att ytterligare offentliga medel från den palestinska myndighetens egen budget eller Pegases direkta ekonomiska stöd hamnar hos någon fysisk eller juridisk person som företräder eller har anknytning till Hamas, en organisation som sedan 2003 är terroriststämplad av EU.

285.  Europaparlamentet konstaterar att den palestinska myndigheten är utsatt för olika påtryckningar från den israeliska regeringens sida, bl. a. på följande sätt:

(a)    Den israeliska regeringen håller sporadiskt inne överföringarna av de skatte- och tullintäkter som är indirekta skatter som uppbärs av Israel för den palestinska myndighetens räkning på importerade varor och som utgör omkring 70 % av den palestinska myndighetens intäkter.

(b)    Det saknas insyn när det gäller de avgifter som Israel drar av för varor och tjänster som den debiterar den palestinska myndigheten.

(c)    Israel har fortsatt kontroll över Västbankens område C, vilket utgör ett stort hinder för den palestinska myndighetens långsiktiga och hållbara utveckling.

(d)    Den israeliska regeringen tillämpar restriktioner för palestinska företag, vilket tas upp i revisionsrättens rapport.

286.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att upprätthålla kontakterna med Israels regering när det gäller dessa frågor, och att fortsätta att påminna den israeliska regeringen om de skyldigheter den har enligt internationell lagstiftning i egenskap av ockupationsmakt.

287.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att till fullo beakta revisionsrättens iakttagelser och slutsatser och att helt och hållet genomföra dess rekommendationer vid framtida översyner av Pegase-mekanismen för direkt ekonomiskt stöd.

Framtida utveckling

288.  Europaparlamentet noterar att med tanke på de möjligheter som föreligger under den nya programperioden för 2014–2020 och EU:s och den palestinska myndighetens nya handlingsplan, rekommenderar revisionsrätten Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att genomföra en omfattande översyn av Pegase, med hänsyn till aspekterna i nästa punkt.

289.  Europaparlamentet noterar att Europeiska utrikestjänsten och kommissionen bör stärka programplaneringen av Pegases direkta ekonomiska stöd i framtiden, särskilt genom att göra följande:

(a)    Koppla det närmare till EU:s och den palestinska myndighetens nya handlingsplan.

(b)    Planera anslag på flerårig basis.

(c)    Ta fram resultatindikatorer, särskilt på områdena hälsovård, utbildning och förvaltning av de offentliga finanserna, så att man bättre kan bedöma och visa på resultat.

(d)    Utarbeta en robust intern kontrollmekanism för att säkerställa att utbetalningskriterierna respekteras och för att förhindra att medel från Pegases direkta ekonomiska stöd kommer på avvägar.

290.  Europaparlamentet noterar att kommissionen bör minska kostnaderna för att administrera Pegases direkta ekonomiska stöd genom att

(a)    använda konkurrensutsatta upphandlingar för kontrakt som gäller förvaltning och kontroll av Pegases direkta ekonomiska stöd, när så är möjligt,

(b)    förenkla förvaltningssystemet för Pegases direkta ekonomiska stöd genom att göra EU-representationen i Palestina ansvarig för att administrera Pegases databas och för en del kontroller som för närvarande är utlagda på entreprenad.

o

o       o

291.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol och revisionsrätten, och att se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning (L-serien).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	18.3.2014
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	21 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marta Andreasen, Inés Ayala Sender, Zuzana Brzobohatá, Tamás Deutsch, Martin Ehrenhauser, Jens Geier, Gerben-Jan Gerbrandy, Ingeborg Gräßle, Cătălin Sorin Ivan, Rina Ronja Kari, Monica Luisa Macovei, Jan Mulder, Eva Ortiz Vilella, Monika Panayotova, Crescenzio Rivellini, Bart Staes, Michael Theurer, Derek Vaughan
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Philip Bradbourn, Esther de Lange, Vojtěch Mynář, Markus Pieper

• [1]  EUT L 56, 29.2.2012.
• [2]  EUT C 334, 15.11.2013, s. 1.
• [3]  EUT C 331, 14.11.2013, s. 1.
• [4]  EUT C 334, 15.11.2013, s. 122.
• [5]  Antagna texter, P7_TA-PROV(2014)0000.
• [6]  EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.
• [7]  EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.
• [8]       Världshälsoorganisationen (WHO) uppskattar att 6,3 % av dödsfallen i världen (8 % om man enbart beaktar utvecklingsländer) skulle kunna förhindras genom en bättre vattenförsörjning, bättre sanitetstjänster och en bättre hygien. Flertalet av dessa dödsfall som kan förhindras gäller barn i utvecklingsländer.
• [9]       EUT L 165, 30.4.2004, s. 1.
• [10]     EUT L 286, 17.10.2012, s. 376.
• [11]     EUT L 286, 17.10.2012, s. 387.
• [12]     Antagna texter, P7_TA(2013)0187.
• [13]     COM(2013)0246 av den 22 april 2013.
• [14]     EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 64.
• [15]     EUT C 169 E, 15.6.2012, s. 66.
• [16]     EUT L 315, 14.11.2012, s. 1.
• [17]     COM(2011)0751 av den 15 november 2011.
• [18]     COM(2011)0752 av den 15 november 2011.
• [19]     COM(2011)0752, artikel 50.6.
• [20]    Skrivelse av den 10 december 2010 från Victor Caldera, revisionsrättens ordförande – CPT11656EN01-10PP-OR.doc
• [21]     EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.
• [22]    Europeiska revisionsrättens pressmeddelande ECA/13/05.
• [23]     Art. I. I moduli abitativi destinati ad una durevole utilizzazione di cui all'articolo 2 del decreto legge 28 aprile 2009, n. 39, convertito con modificazione alla legge 24 giugno 2009, 11.77, identificati dalle corrispondenti unita immobiliari riepilogate nell’allegato n. 1, che costituisce parte integrante e sostanziale del presente decreto, sono assegnati in proprietà a titolo gratuito al Comune di L'Aquila. Kommissionen anser att ”permanent” inte är en korrekt översättning av ”durible”, utan att ”durible” i stället bör översättas med ”varaktig”.
• [24]     COM(2013)0623 av den 10 september 2013.
• [25]     EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 72.
• [26]    Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1315/2013 av den 11 december 2013 om unionens riktlinjer för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet och om upphävande av beslut nr 661/2010/EU (EUT L 348, 20.12.2013, s. 1).
• [27]     http://ec.europa.eu/public_opinion/archives/ebs/ebs_377_en.pdf
• [28]     EUT L 406, 30.12.2006, s. 1.
• [29]     EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.
• [30]     Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 637/2008 och (EG) 73/2009 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 608).